2

Kungl. Maj.ts proposition nr 27

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939’

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Lotteri må---------------------------nämnda område,

att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke över­

stiger 5 kronor,

stiger 10 kronor eller, där vinsterna

utgöras uteslutande av varor, 15 kro­

nor,

att vinstfördelning---------------- ----------i lotteriet,

samt att, om för deltagande i lot- samt att, om för deltagande i lot­

teriet fordras insats, denna icke över- teriet fordras insats, denna icke över­

stiger 25 öre eller, där vinsterna ut- stiger 50 öre eller, där vinsterna ut­

göras uteslutande av varor, 50 öre. göras uteslutande av varor, en krona.

5 §.

Utan anmälan — —------------- — insats, samt

att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke över­

stiger 100 kronor.

stiger 200 kronor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1955.

5

nen av artistarbetsgivare och Sveriges barnens dagsledares förening. Dessa

organisationer har i särskilda skrivelser hemställt att 2 § lotteriförordning­

en måtte ändras så att värdet å högsta vinst skall få utgöra 10 kronor och,

i de fall där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 15 kronor. Vidare före­

slås att insatserna skall få uppgå till 50 öre eller, där vinsterna utgöres ute­

slutande av varor, en krona. Som skäl för de föreslagna höjningarna av vär­

degränserna har angivits de ändringar som penningvärdet undergått sedan

dessa gränser fastställdes vid lotteriförordningens tillkomst 1939.

I promemorian framhålles, alt basar- och tivolilotterierna — gängse lot­

terier med sedlar, olika gissningstävlingar t. ex. »peka rätt» och annat,

»chokladhjul» m. m. — ofta ordnas för mycket behjärtansvärda ändamål

av barnens dags- och andra föreningar med välgörande syfte, idrottsklubbar

in. fl. A andra sidan ordnas sådant lotteri också ofta för att tillgodose rent

merkantila intressen av tivoli- och nöjesparksägare. Den förändring av pen­

ningvärdet som skett sedan år 1939 har säkerligen skapat besvärligheter av

flera slag för de nu nämnda lotterianordnarna. Det torde sålunda numera

vara förenat med stora svårigheter att för 5 kronor anskaffa en förstklassig

och attraktiv högsta vinst, som bidrager till att underlätta lottförsäljningen.

De låga insatserna medför vidare — i förhållande till nuvarande kostnads­

läge — blygsamma netton, som icke ger t. ex. en barnens dagsförening sam­

ma möjligheter som tidigare att lämna bidrag till olika ändamål och som ej

heller står i rimlig proportion till det arbete som måste nedläggas på lott-

försäljning in. in.

Del synes därför — enligt promemorian — motiverat att närmare över­

väga att höja värdegränserna för basar- och tivolilotterier. Därvid bör emel­

lertid beaktas att myndigheternas förhållandevis ringa kontrollmöjligheter

vid dessa lotterier bör föranleda en viss försiktighet för att hindra miss­

bruk. Gränsen för insatsernas storlek i rena varulotterier föreslås lämpligen

böra sättas vid högst en krona och högsta vinstens värde begränsas till högst

15 kronor. För de lotterier där vinsterna utgöres av polletter eller anvisning­

ar anses en höjning böra begränsas till 50 öre för insatserna och 10 kronor

för högsta vinsten.

Kungl. Maj ds proposition nr 27

Egentliga lotterier

I departementspromemorian erinras om att nuvarande maximibelopp för

sådana lotterier, som kan anordnas efter anmälan till [3 § a)] eller med

tillstånd av [3 § b)] polismyndighet tillkom genom en författningsändring

år 1949 efter förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen. I den propo­

sition i frågan, som förelädes 1949 års riksdag (prop. nr 97), framhöll jag,

att tillståndsgivningen beträffande lotterier borde decentraliseras redan på

grund av den omständigheten, att genom penningvärdets fall en förskjutning

ägt rum i den ursprungligen avsedda fördelningen av ärenden på de till-

ståndsgivande myndigheterna. Det syntes emellertid lämpligt att på vissa

punkter gå något längre i decentralisering än som motiverades av penning-

6

värdeslörändringen, bl. a. med hänsyn till den tillståndssökande allmänhe­

ten. Jag tillstyrkte, att maximibeloppet för egentligt lotteri som får anord­

nas efter anmälan hos polismyndighet höjdes från 1 000 till 2 000 kronor,

samt alt tillståndsgivningen för egentligt lotteri i form av rent lokala varu-

lotterier med en insatssumma av högst 5 000 kronor överflyttades från läns­

styrelserna till polismyndigheterna (dock icke beträffande Stockholm). Riks­

dagen beslöt för sin del (första lagutskottets utlåtande nr 27, r.skr. nr 209)

att höja maximibeloppet för anmälningslotterier till 3 000 kronor.

I samband med den ytterligare decentralisering av beslutanderätten rö­

rande varulotterier som företogs under år 1952 framfördes av några remiss­

instanser även förslag om en överflyttning av beslutanderätten i lotteri­

ärenden från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Därvid framhölls att

länsstyrelserna genom den penningvärdesförändring som skett efter det gäl­

lande värdegränser för insatsbeloppens storlek bestämts, hade kommit att

handlägga flera lotterier än som från början avsetts. Någon ändring i detta

hänseende gjordes emellertid ej.

I departementspromemorian framhålles, att penningvärdesändringen skul­

le kunna tagas till intäkt för att höja värdegränserna även för egentligt lot­

teri, som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet, eftersom dessa

gränser ej ändrats sedan år 1949. Den värdegräns, som då fastställdes var

emellertid högre än som motiverades av den dåvarande penningvärdesför-

ändringen och det kan därför enligt promemorian ifrågasättas om en ytter­

ligare höjning är motiverad.

Värdegränsen för lotteri efter tillstånd av polismyndighet enligt 3 § b)

föreslås däremot i promemorian höjd med hänsyn till penningvärdesänd­

ringen och på grund av önskvärdheten att avlasta länsstyrelserna en del av

det merarbete som uppkommit genom den år 1952 genomförda decentralise­

ringen av lotteriärendena. Som gräns för polismyndigheternas tillståndsgiv-

ning föreslås 8 000 kronor.

Slutligen ifrågasätts i promemorian även att höja värdet å högsta vinsten

i tidningslotterier från 100 till 200 kronor.

De ifrågasatta ändringarna i lotteriförordningen föreslås lämpligen böra

genomföras fr. o. m. den 1 juli 1955.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27

Yttranden

Över departementspromemorian har yttranden avgivits av överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Krono­

bergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävle­

borgs och Norrbottens län samt Svenska penninglotteriet aktiebolag och Ak­

tiebolaget Tipstjänst. I ärendet har därjämte inkommit en framställning från

Sveriges tivoliägareförening.

Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus och

Norrbottens län samt de båda bolagen har tillstyrkt eller biträtt de i depar­

7

tementspromemorian framförda förslagen. Länsstyrelsen i Kronobergs län

ansluter sig också till departementspromemorian, men framhåller att en

mera påtaglig arbetsbesparing för länsstyrelserna skulle ha uppstått om

värdegränsen för lotteri enligt 3 § b) höjts till 10 000 kronor. Då emellertid

den föreslagna höjningen till 8 000 kronor får anses uppväga penningvär-

desförändringen finner länsstyrelsen, sistnämnda belopp godtagbart såsom

högsta sammanlagda insatsbelopp för lotteri av detta slag.

Några remissinstanser har emellertid framfört från departementsprome­

morian avvikande meningar.

Förslaget beträffande värdegränserna i basar- och tivolilotterier har sålun­

da mött erinringar från överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Värm­

lands län. överståthållarämbetet tillstyrker den föreslagna höjningen av

värdet å högsta vinsten men avstyrker att insatsernas storlek ökas. Ämbetet

åberopar till stöd härför dessa lotteriers speciella karaktär samt den om­

ständigheten att de kan anordnas för att tillgodose nöjesanordnares och tivo-

liägares ekonomiska intressen. Enligt ämbetet bör det för anordnare av nu

ifrågavarande lotterier till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyt­

tiga ändamål vara av underordnad betydelse om ändring av insatsernas stor­

lek skulle komma till stånd eller ej, enär för dylika ändamål kan erhållas

lotteritillstånd enligt 3 § lotteriförordningen. — Länsstyrelsen anser sig icke

med hänsyn till risken för missbruk kunna biträda förslaget i vad det avser

en höjning av värdet å högsta vinsten och insatserna i basar- och tivolilot­

terier, då vinsterna utgöres av polletter eller anvisningar. — Länsstyrelsen

i Södermanlands län har — utan att finna skäl att motsätta sig promemo­

rians förslag — uttryckt en viss tveksamhet mot att höja värdegränserna

i sistnämnda slag av lotterier. Länsstyrelsen hänvisar till ett från polis kam­

maren i Eskilstuna infordrat utlåtande, däri det framhålles att det ofta hän­

der att pengar utbetalas som vinst i stället för polletter i avsikt att locka

fler spelare. En kontroll häröver säges vara mycket svår att genomföra, då

den kräver ständig övervakning. Länsstyrelsen anser emellertid, att den

föreslagna måttliga höjningen av värdegränserna i dessa lotterier icke kan

i nämnvärd grad öka den redan med gällande värdegränser befintliga faran

för missbruk. — Sveriges tivoliägare förening, som tillstyrker den föreslagna

höjningen av värdegränserna i 2 §, framhåller, att i detta lagrum avsedda

lotterier därefter i praktiken blir jämställda med lotterier enligt 3 § c) samt

att förhållandena vid lotterier enligt 2 § ej alltid varit de bästa. Föreningen

föreslår, att 2 § måtte ändras så att tillstånd av länsstyrelse skall erfordras

för anordnande av basar- och tivolilotteri samt att villkoret att lotteriet skall

anordnas i samband med offentlig nöjestillställning skall ändras till att av­

se egentlig sådan tillställning.

Vidare bör värdegränsen för lotteri, vilket kan anordnas efter anmälan

hos polismyndighet, enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län höjas till

5 000 kronor.

Den ifrågasatta höjningen av gränsen för egentligt lotteri som får anord­

nas efter tillstånd av polismyndighet har givit överståthållarämbetet anled­

Kungl. Maj.ts proposition nr 27

8

Kungl. Majrts proposition nr 27

ning erinra om att ämbetet i ett år 1948 avgivet yttrande över det då fram­

lagda decentraliseringsförslaget framhöll, att — även om vissa omständighe­

ter kunde tala för en decentralisering till polismyndigheterna av vissa lotteri­

ärenden — man dock icke kunde bortse från att olägenheter kunde komma

härav, bl. a. den att kontinuiteten beträffande tillståndsgivningen kunde

befaras bli bruten. För Stockholms del kunde en dylik decentralisering i

varje fall ej medföra någon som helst fördel, eftersom ämbetets och polis­

kammarens förvaltningsområden helt sammanfaller. Det sagda vill ämbetet

åberopa som skäl för fortsatt avvikelse för Stockholms vidkommande. Den

nu förordade höjningen av värdegränsen från 5 000 till 8 000 kronor anser

ämbetsverket icke böra komma till stånd med mindre erfarenheterna av

1949 års reform är sådana att man helt kan bortse från farhågor för att

äventyra en enhetlig tillståndsgivning. ■—- Länsstyrelsen i Gävleborgs län

anser, att någon höjning av den nu ifrågavarande värdegränsen icke bör ske.

Den arbetsbesparing som därigenom skulle uppkomma för länsstyrelsen är

helt obetydlig. Antalet av länsstyrelsen meddelade lotterier med värdegrän­

ser mellan 5 000 och 8 000 kronor utgjorde nämligen under 1952 fyra samt

under 1953 fem. — Länsstyrelsen i Värmlands län är av samma uppfattning.

Under 1953 meddelades i länet endast två lotterier vilkas insatser uppgick

till belopp mellan 5 000 och 8 000 kronor. Länsstyrelsen vill dock icke mot­

sätta sig förslaget om det anses motiverat av andra skäl. — Även länsstyrel­

sen i Norrbottens län har — utan att avstyrka promemorians förslag —

framhållit, att dess genomförande skulle medföra endast ringa arbetslättnad.

1 Norrbottens län meddelades under åren 1952 och 1953 tre respektive fem

lotteritillstånd av nyssnämnd storleksordning. — Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län föreslår däremot att gränsen för polismyndighetens tillstånds­

givning höjes till 10 000 kronor.

Den ifrågasatta höjningen av värdet å högsta vinsten till 200 kronor i tid­

ning slott er ier avstyrkes av överståthållarämbetet.

Slutligen torde böra omnämnas att Svenska penninglotteriet aktiebolag i

sitt yttrande föreslagit, att i lotteriförordningen inrymmes bestämmelse om

att såsom lotteri även skall anses pristävlingar med jurybedömning, i vilka

fordras ekonomisk insats.

Departementschefen

Det skäl som framför allt anförts till stöd för de nu ifrågasatta höjningar­

na av ett antal värdegränser i lotteriförordningen är penningvärdesföränd-

ringen. När det gäller basar- och tivolilotterier har värdet å högsta vinst och

insatser icke ändrats sedan förordningens tillkomst 1939. Detta torde, som

närmare påpekats i promemorian, medföra att det numera kan föreligga

svårigheter vid anordnande av dylika lotterier. Angelägenheten av en änd­

ring har också understrukits av de organisationer som främst sysslar med

lotterier av detta slag, Folkets parkers centralorganisation m. fl. Denna

9

uppfattning delas också av övervägande flertalet remissinstanser. Även jag

finner en jämkning vara påkallad. Penningvärdesförändringen ger i och för

sig anledning till en förhållandevis kraftig höjning, men de relativt begrän­

sade möjligheter till kontroll som myndigheterna har vid dessa lotterier gör

att viss försiktighet bör iakttagas. En lämplig anordning synes vara att vins­

ters och insatsers värde är något lägre i lotterier med anvisningar eller pol­

letter som vinster än i rena varulotterier. Enligt min mening är de värde­

gränser som föreslås i departementspromemorian väl avvägda och de synes

ge tillräcklig kompensation för penningvärdesförändringen samtidigt som

de icke torde i nämnvärd grad öka risken för missbruk. Att, som från ett

håll föreslagits, införa tillståndstvång vid detta slag av lotterier torde ej i så

väsentlig grad minska denna risk att därigenom vunnen fördel uppväger

med tillståndsgivning förenade olägenheter. Jag förordar alltså, att 2 § lotte­

riförordningen ändras så att i lotterier, där vinsterna utgöres uteslutande

av ATaror, högsta vinstens värde skall få uppgå till högst 15 kronor och in­

satserna till högst en krona samt att i de lotterier, där vinsterna utgöres av

polletter eller anvisningar, motsvarande värden fastställes till 10 kronor

respektive 50 öre.

Någon ändring av värdegränsen för egentligt lotteri som får anordnas

efter anmälan hos polismyndighet enligt 3 § a) anser jag mig med hänsyn

till de omständigheter som angivits i promemorian icke böra förorda.

Ej heller finner jag anledning föreslå någon höjning av gränsen för egent­

ligt lotteri som må anordnas efter tillstånd av polismyndighet. Som skäl för

en dylik höjning har angivits förutom penningvärdesändringen önskvärdhe­

ten att avlasta länsstyrelserna en del av det merarbete som uppkom genom

den år 1952 genomförda decentraliseringen av lotteriärenden. En del läns­

styrelser har närmare undersökt, i vad mån förslagets genomförande skulle

minska deras arbetsbörda, och funnit att minskningen skulle bli praktiskt

taget betydelselös. Det finns anledning förmoda, att förhållandet är detsam­

ma även i andra län. Mot förslagets genomförande talar även den omstän­

digheten att polismyndighetens utökade befogenhet sannolikt skulle utnytt­

jas i ringa grad. Ett tillstånd av polismyndighet kan nämligen blott avse

dennas förvaltningsområde och det torde ej sällan bli förenat med svårig­

heter att placera ett lotteri med insatser upp till 8 000 kronor inom ett så

begränsat område som det här ofta är fråga om.

Förslaget att höja värdet å högsta vinsten i tidning slotten enligt 5 § till

200 kronor föranleder ingen erinran från min sida.

Penninglotteriets framställning om att i lotteriförordningen införa en be­

stämmelse med innehåll att vissa pristävlingar med jurybedömning skall an­

ses som lotteri är jag icke beredd att nu ta ställning till.

De av mig förordade förslagen föranleder ändring av 2 och 5 §§ lotteri­

förordningen. De ändrade bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft

den 1 juli 1955.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 27

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet

med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förord­

ning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939

(nr 207) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal

547871

.

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag