Prop. 1955:59

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 21 januari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförord- ningen den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i beskattningsreg­ lerna ägnade att leda till förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Så­ lunda föreslås, att löntagare och därmed i beskattningshänseende likställda skall vid taxeringen erhålla ett minimiavdrag av 100 kronor. Detta avdrag medges sålunda även om kostnaderna för inkomstens förvärvande uppgår till lägre belopp eller om vederbörande icke haft några sådana kostnader. Har dessa omkostnader överstigit 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt till närmast högre 100-tal kronor. Vidare förordas, att inkomst av kapital skall vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldiga 100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. I fråga om avdragsrätten för försäkringsavgifter för kapitalförsäkring och sjukförsäk­ ring föreslås, att avdrag skall få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955

.

1 samt

.

Nr 59

2

Maximibeloppen för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslås samtidigt skola

höjas till 300 respektive 600 kronor. I propositionen föreslås vidare, att för

fysiska personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och

kommunal inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal

kronor. Detta förslag innebär en förenkling vid debiteringen av skatten; bl. a.

vinnes att åtskilligt tabellmaterial, som användes av myndigheterna, kan

minskas i omfång.

De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna beräknas sammanlagt

komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kro­

nor. Även för kommunernas del medför förslaget ett skattebortfall, som

under i övrigt oförändrade förhållanden skulle medföra att den kommunala

utdebiteringen behövde höjas med i genomsnitt 40 öre per skattekrona. Den

fortgående ökningen av skatteunderlaget till följd av stegrade inkomster och

andra omständigheter motverkar emellertid detta skattebortfall. Med hän­

syn härtill framhålles i propositionen, att någon höjning sannolikt i regel ej

behöver ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas.

Skattebortfallet på den statliga sidan kommer att motsvaras av en sänkning

av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna kommer att varie­

ra i de enskilda fallen beroende på hur schablonavdragen etc. kan utnyttjas.

Allmänt sett torde emellertid åtgärderna vara ägnade att mera gynna mindre

inkomsttagare. Då såsom nyss angivits utdebiteringshöjningar i kommunerna

i stort sett torde kunna undvikas, torde också kommunalskatten i regel bli

lägre för fysiska personer. Sänkningarna kommer även här att variera. Re­

sultatet blir en viss omfördelning av den kommunala skattebördan. Denna

omfördelning torde allmänt sett bli till fördel för mindre inkomsttagare.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956. De kommer

sålunda att tillämpas första gången i avseende å 1956 års inkomster, för

vilka taxering sker år 1957.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 31 §, 33 §, 35 § 5 mom., 46 § 2 inom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 39 § kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

31 §.

31 §.

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst eller sta­ digvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsan- ställning och dels tillfälligt bedri­ ven vetenskaplig, litterär, konstnär­ lig eller därmed jämförlig verksam­ het, tillfälligt uppdrag, såsom upp­ drag att förrätta bouppteckning, arv­ skifte, auktion, besiktning, värdering, skogsråkning, ävensom annan där­ med jämförlig inkomstgivande verk­ samhet av tillfällig natur.

Med tjänst----------------------------avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

33 §.

33 §.

Från intäkt------- — såsom intäkt. 1 m om. Från intäkt------------- så­

som intäkt.

Avdrag får —----------------------tjänstens fullgörande. Har den-------------------- - — gäld avdragas. Den, som-------------------- - -— arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

1 andra fall än i nästföregående stycke sägs skall avdrag beräknas pa sätt i 2 mom. angives.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor. Överstiger summan av de utgifter,

1 Senaste lydelse av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761, av 46 § 2 mom. se 1954: 204, av 50 § 2 mom. se 1951: 422, av 51 § se 1951: 328 samt av anvis­ ningarna till 62 § se 1950: 252.

Till tjänst hänföres allmän eller enskild tjänst eller stadigvaran­ de uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning.

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedri­

ven vetenskaplig, litterär, konstnär­

lig eller därmed jämförlig verksam­

het, intäkt av tillfälligt uppdrag, så­

som uppdrag att förrätta bouppteck­

ning, arvskifte, auktion, besiktning,

värdering, skogsräkning, ävensom

intäkt av annan därmed jämförlig

inkomstgivande verksamhet av till­

fällig natur, dels ock intäkt ge­

nom restitution, avkortning eller av­

skrivning av sådan i slutlig eller till­

kommande skatt ingående pensions­

avgift enligt lagen om folkpensione­

ring, för vilken avdrag av den skatt­

skyldige åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

för vilka avdrag må sket 100 kronor,

skall avdraget, därest nämnda sum­

ma icke utgör helt hundratal kronor,

avrundas uppåt till det hela hundra­

tal kronor, som år närmast högre ån

summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall

icke gälla, om summan av utgifterna

uppgår till eller överstiger summan

av intäkterna, ej heller i den mån av­

draget genom tillämpning av nämnda

stycke skulle komma att överstiga

summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 m o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av så­

dan i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken av­

drag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

39

3

mom. Fysisk person, som

haft intäkt varom i 38 § 1 mom. för­

mötes, äger, där bruttointäkten över­

stiger sammanlagda beloppet av de i

1 mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra airdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsam­

mans med andra maken, må nu av­

sett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 200 kronor. I intet fall

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

5

Nuvarande lydelse:

46 §.

2 m o m. I hemortskommunen —

Därest skattskyldig ----------------------

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyl­

dig åtnjutas till högre belopp än 200

kronor; dock att om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken

ifrågavarande avdrag för dem båda

gemensamt må åtnjutas med högst

åOO kronor.

50 §.

2 m o m. För fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommu­

nen den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---------------------

Om skattskyldigs--------------------------

Skattskyldig, vars-------------------------

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör den

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som sva­

rar mot skillnaden mellan bruttoin­

täkten och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

------------- — allmän sjukförsäkring.

— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 ki~onor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemen­

samt till ett belopp av minst 300 kro­

nor. Vidare skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnju­

tas till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och levt till­

sammans med andra maken, ifråga­

varande avdrag för dem båda gemen­

samt må åtnjutas med högst 600 kro­

nor.

Föreslagen lydelse:

50 §.

2 in o in. För fysisk person, som

varit här i Tiket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommu­

nen den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag. Den be­

skattningsbara inkomsten skall an­

givas i hela hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­

går till helt hundratal kronor, bort­

faller.

------- 3 000 kronor.

— ovan sägs.

------stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o m. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse:

51 §.

För fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder

skatteplikt till kommunal inkomst­

skatt

i hemortskommunen: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräkna­

de beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första

stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara in­

komsten i kommunen uppgår till

minst 100 kronor.

den taxerade inkomsten tillika be­

skattningsbar inkomst. Denna skall

för fysisk person, oskift dödsbo och

familjestiftelse, varom förmäles i

10 § 1 mom. förordningen om stat­

lig inkomstskatt, angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutan­

de belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomst­

skatt inträder, då den beräknade be­

skattningsbara inkomsten i kommu­

nen uppgår till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering an-

föres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1953 för beskattning därstädes upp­

givit en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelser­

na i 48 och 50 §§ 770 kronor. År 7954

upptäckes, att deklarationen varit

felaktig, i det att den skattskyldige

rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämp­

ning av nyssnämnda lagrum år 1953

rätteligen bort vara 1 570 kronor, och

till eftertaxering år 7054 skall uppta­

gas ett belopp av 1 570770 — 800

kronor. Detta belopp upptages — utan

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering an-

föres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1957 för beskattning därstädes upp­

givit en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelser­

na i 48 och 50 §§ 700 kronor. År 1958

upptäckes, att deklarationen varit fel­

aktig, i det att den skattskyldige rät­

teligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämp­

ning av nyssnämnda lagrum år 1957

rätteligen bort vara 7 500 kronor, och

till eftertaxering år 1958 skall uppta­

gas ett belopp av 7 500700 = 800

kronor. Detta belopp upptages—utan

7

sammanblandning med den beskatt- sammanblandning med den beskatt­

ningsbara inkomst, som kan i vanlig ningsbara inkomst, som kan i vanlig

ordning fastställas — i 195i års taxe- ordning fastställas — i 1958 års taxe-

ringslängd.

ringslängd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om efter-

taxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 —— 4 inom, förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

9 §.

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskatt­

ningsåret, utgöres den beskattnings­

bara inkomsten av den taxerade in­

komsten minskad med statligt orts-

avdrag.

Finnes skattskyldigs------------ — —

Vad härefter återstår av jämnas ned­

åt till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, be­

skattningsbar inkomst.

3 m o m. För annan skattskyldig

än som i 2 inom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst.

2 m o in. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskatt­

ningsåret, utgöres den beskattnings­

bara inkomsten av den taxerade in­

komsten minskad med statligt orts-

avdrag. Den beskattningsbara in­

komsten skall angivas i hela hundra­

tal kronor, så att överskjutande be­

lopp, som icke uppgår till helt hund­

ratal kronor, bortfaller.

------- -3 000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och fa­

miljestiftelse, varom förmäles i 10 §

1 mom., angivas i hela hundratal kro­

nor, så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till helt hundratal kro­

nor, bortfaller.

1 Senaste lydelse se 1952: 406.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

4 in o m. Skatteplikt till statlig in­

komstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Nuvarande lydelse:

4 m o in. Skatteplikt till statlig in­

komstskatt inträder, då den beräkna­

de beskattningsbara inkomsten upp­

går till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig för­

mögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8

§.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­

est barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 20 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för bar­

nets förmögenhet. I den skattskyldi­

ges skattepliktiga förmögenhet inbe-

gripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Föreslagen lydelse:

8

§.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­

est barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för bar­

nets förmögenhet. I den skattskyldi­

ges skattepliktiga förmögenhet inbe-

gripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

9

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

4 §.

4 §.

1 m o in. Har lokal------- ---------------

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskatte­

nämnden bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabeller­

na skola grundas på följande förut­

sättningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom­

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av ett­

hundra kronor, dels ock, såvitt an­

går taxeringen till statlig inkomst­

skatt, för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för skatte­

krona och skatteöre det belopp, som

enligt 3 mom. legat till grund vid ut­

räknandet av de i vederbörlig tabell

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre­

liminär skatt för belopp, som mot­

svarar en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under-

- sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskatte­

nämnden bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabeller­

na skola grundas på följande förut­

sättningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom­

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av fyra­

hundrafemtio kronor för skattskyl­

dig, som avses i 2 mom. förslå styc­

ket 2) här nedan, och trehundra kro­

nor för annan skattskyldig, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig in­

komstskatt, för kommunala utskyl­

der med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det be­

lopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i veder­

börlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre­

liminär skatt för belopp, som mot­

svarar en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under­

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

stigande ettusentvåhundra kronor, el­

ler till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande tjugu kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp sko­

la angivas i helt antal kronor.

Nuvarande lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, el­

ler till sådan skatt beskattningsbar in­

komst understigande etthundra kro­

nor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt antal kronor.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessför­

innan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 ja­

nuari 1955.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

schablonberäkning av vissa omkostnader vid inkomsttaxeringen, m. m. samt

anför därvid följande.

I. Inledning

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 24 juli 1954 över­

lämnat betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler

(SOU 1954:18). Vid betänkandet fogade författningsförslag torde såsom

Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt­

lands och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstings­

förbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste­

männens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ar­

betsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, För-

säkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Sve­

riges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges krono-

kamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vid det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet har fogats ett särskilt

12

yttrande av stadskollegiet i Stockholm. Vidare har vid vissa av länsstyrel­

sernas utlåtanden fogats särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter

och andra. När anledning därtill finnes, kommer jag i det följande att om­

nämna vad som anförts även i dessa yttranden.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar vad dele­

gerade för dessa sammanslutningar samt för Stockholms handelskammare

och Svenska försäkringsbolags riksförbund (Näringslivets skattedelegation)

anfört i avgivet yttrande. Detta yttrande åberopar jämväl Svenska arbetsgi­

vareföreningen såsom sitt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

II. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklarations-

och taxeringsförfarandet

Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst

De direkta skatterna å inkomst till stat och kommun beräknas på grundval

av en för varje skattskyldig angiven beskattningsbar inkomst, som bestäm­

mes särskilt enligt kommunalskattelagen och särskilt enligt förordningen om

statlig inkomstskatt. Beskattningsbar inkomst bestämmes med utgångspunkt

från taxerad inkomst.

Taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt åsättes skattskyldig

i en kommun (hemortskommunen) för all hans skattepliktiga inkomst. Taxe­

ring till kommunal inkomstskatt kan däremot ifrågakomma i mer än en kom­

mun, eftersom inkomst i vissa fall skall helt eller delvis beskattas kommu­

nalt i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun.

För bestämmande av skattskyldigs taxerade inkomst skall i första hand in­

komstberäkning ske beträffande varje särskilt slag av inkomst, därvid, om

inkomst av visst slag härrör av mer än en förvärvskälla, inkomsten från varje

särskild förvärvskälla beräknas för sig. Den skattepliktiga inkomsten av viss

förvärvskälla utgöres av bruttoinkomsterna av förvärvskällan, minskade i

i örekommande fall med omkostnader för inkomstens förvärvande och bi­

behållande.

De olika slagen av inkomst är:

1) inkomst av jordbruksfastighet,

2) inkomst av annan fastighet,

3) inkomst av rörelse,

4) inkomst av tjänst,

5) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt

(i) inkomst av kapital.

For vart och ett av dessa sex inkomstslag finns i koinmunalskattelagen

regler om vad som skall anses utgöra bruttoinkomst och vad som får avdra­

gas såsom omkostnad.

Utö\ei de avdrag, som inom varje förvärvskälla medgives för omkostnader,

13

äger skattskyldig från det sammanlagda inkomstbeloppet åtnjuta s. k. all­

männa avdrag. Sådana avdrag är:

1) avdrag för underskott å förvärvskälla,

2) avdrag för kommunalskatt samt landstings- och tingshusmedel,

3) avdrag för periodiskt understöd o. d.,

4) avdrag för folkpensionsavgift,

5) avdrag för avgifter för pensionsförsäkring,

6) avdrag för vissa andra försäkringspremier, därunder inbegripet avgift till

den allmänna sjukförsäkringen,

7) avdrag tillkommande gift kvinna med eget förvärvsarbete,

8) avdrag tillkommande gift man, vars hustru utfört arbete i viss mannens

förvärvsverksamhet, samt

9) avdrag tillkommande äkta make för brist, som uppstått hos andra maken

därigenom, att de allmänna avdragen varit större än den sammanlagda

inkomsten.

Avdrag för kommunala utskylder och gift man tillkommande förvärvs-

avdrag för hustru medgives emellertid endast vid den statliga beskattningen.

Vissa av de allmänna avdragen tillkommer endast en del skattskyldiga. De

allmänna avdrag, vilka flertalet skattskyldiga är berättigade åtnjuta, är av­

drag för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för försäkrings­

premier. Avdrag för dessa kostnader får åtnjutas endast i den skattskyldiges

hemortskommun.

Skattskyldigs i viss kommun taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen

beräknas på det sättet, att den skattskyldiges i kommunen skattepliktiga in­

komster sammanlägges och att summan minskas med de allmänna avdrag,

som den skattskyldige äger åtnjuta i kommunen. Skattskyldigs taxerade in­

komst enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör summan av hans in­

komster från olika förvärvskällor, minskad med honom enligt nämnda för­

ordning tillkommande allmänna avdrag.

För skattskyldig, som icke är berättigad till ortsavdrag (juridiska personer

och fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen), utgör taxe­

rad inkomst tillika beskattningsbar inkomst. För fysisk person erhålles, så­

vitt avser hemortskommunen, den beskattningsbara inkomsten genom alt

minska den taxerade inkomsten med ortsavdrag och — i förekommande fall

— särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsavdragen varierar med orts-

grupper och civilstånd. Sådant avdrag utgör enligt kommunalskattelagen för

sammanlevande makar gemensamt lägst 1 700 kronor och högst 2 000 kro­

nor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, lägst 1 230 kro­

nor och högst 1 400 kronor. Enligt förordningen om statlig inkomstskatt upp­

går avdragen för sammanlevande makar gemensamt till lägst 3 520 kronor

och högst 4 000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med

make, till lägst 1 700 kronor och högst 3 000 kronor.

Beräkningen av skatten för äkta makar, som båda haft inkomst och sam­

manlevt under beskattningsåret, kompliceras icke endast av de nyss omför-

mälda allmänna avdragen, som tillkommer gift skattskyldig, utan även därav

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

14

att ena maken äger tillgodonjuta ortsavdrag, som andra maken icke kunnat

utnyttja, samt att statlig inkomstskatt beräknas å det sammanlagda beloppet

av makarnas beskattningsbara inkomster och därefter fördelas mellan ma­

karna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster.

Deklarations- och taxeringsförfarandet

Beräkningen av taxerade och beskattningsbara inkomster kräver medver­

kan av de skattskyldiga i form av avlämnade självdeklarationer. För möjlig­

görande av kontroll av deklarationerna och för att tjäna till upplysning i

fall, då deklarationer icke avgivits, föreligger viss skyldighet att avlämna

uppgifter till ledning för annans taxering.

I självdeklarationen skall skattskyldig uppgiva sina intäkter och avdrag

inom varje förvärvskälla ävensom angiva de allmänna avdrag, han yrkar

att få komma i åtnjutande av vid taxeringen. Deklarationen skall därjämte

innehålla vissa ytterligare upplysningar, som är erforderliga för taxeringens

verkställande.

Efter prövning av de i deklarationerna lämnade uppgifterna och efter den

kontroll, som finnes erforderlig, fastställes den taxerade inkomsten genom

beslut av vederbörande taxeringsnämnd. I samband därmed prövas i före­

kommande fall rätten till ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

De beslutade taxeringarna antecknas i taxeringslängder.

Debiterings- och uppbördsförfarandet

Numera uppbäres kommunala och statliga utskylder preliminärt samma

år som inkomsten förvärvas. Efter utgången av inkomståret sker taxering

och på grundval därav uträknas den definitiva skatten. Om den preliminärt

uttagna skatten understiger den slutliga skatten, påföres den skattskyldige

skillnaden i form av kvarstående skatt. Om däremot den preliminära skat­

ten överstiger den slutliga skatten, sker återbäring av skillnadsbeloppet.

Den preliminära skatten skall i princip beräknas till sådant belopp, att

den så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingå­

ende statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunala utskylder,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska sjuk­

försäkringen.

Preliminär skatt är av två slag, A-skatt och B-skatt.

Skattskyldig med huvudsaklig inkomst av tjänst skall i regel erlägga pre­

liminär A-skatt, som uttages med ledning av skattetabeller genom av arbetsgi­

varen gjorda avdrag på lönen.

Föi att den preliminära skatten sa nära som möjligt skulle överensstäm­

ma med den slutliga skatten för det stora flertalet skattskyldiga stadgades

ursprungligen i 1945 års uppbördsförordning, att de i tabellerna för prelimi­

när A-skatt angivna skattebeloppen, som motsvarade viss bruttoinkomst,

skulle uträknas under förutsättning bl. a., att den skattskyldige vid taxering-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

15

eu icke medgavs andra avdrag än ortsavdrag, avdrag för kommunala ul- skylder samt ytterligare ett avdrag å 100 kronor, vilket var avsett att mot­ svara vid taxeringen medgivna avdrag för kostnader för intäkternas förvär­ vande, folkpensionsavgift, försäkringspremier in. in. Sistnämnda avdrag höjdes fr. o. in. år 1948 till 200 kronor bl. a. på grund av höjning av folk­ pensionsavgifterna. Sedan en undersökning givit vid handen, att 200-kro- norsavdraget i uppbördsförordningen varit för stort för flertalet löntagare i jämförelse med de avdrag, som kunde komma i fråga vid taxeringen, slo­ pades år 1950 detta avdrag vid uträknandet av tabellskatten.

Enligt 1953 års uppbördsförordning skall tabellerna för den preliminära A-skatten grundas bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige vid taxeringen icke kommer att medgivas andra avdrag än ortsavdrag och, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, avdrag för kommunala utskylder, beräknat för skattekrona och skatteöre till i hela krontal bestämda belopp. En­ ligt bestämmelser, som första gången skall tillämpas vid upprättandet av skattetabellerna för inkomståret 1956, skall skattebeloppen i tabellerna för preliminär A-skatt uträknas under förutsättning bl. a., att avdrag vid taxe­ ringen medgives med ett belopp av 100 kronor utöver ortsavdrag och av­ drag för kommunala utskylder. De ändrade bestämmelserna är betingade av att avgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen som förut nämnts blivit avdragsgilla vid taxeringen samt av den år 1953 genomförda höjningen av folkpensionsavgifterna.

Beträffande den som vid sidan av sin inkomst av tjänst åtnjuter annan inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet, kan den lokala skattemyn­ digheten föreskriva, att preliminär A-skatt skall beräknas till viss procent av tjänsteinkomsten eller utgå med belopp utöver vad i tabellen angives för den huvudsakliga tjänsteinkomsten. Är sidoinkomsten betydande eller före­ ligger eljest särskilda omständigheter, kan den lokala skattemyndigheten föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Preliminär A-skatt skall dock icke erläggas för alla inkomster, som i be­ skattningshänseende utgör inkomst av tjänst. Skatteavdrag skall således icke göras för folkpension, bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änk­ lingar med barn och enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, familjebidrag åt värnpliktiga, understöd, som ut- gives av arbetslöshctsnäinnd med bidrag av statsmedel, tillskott och bidrag enligt lagen om kommunala pensionstillskott in. in. samt sådan pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt, som uppgår till högst 1 500 kronor per år.

Preliminär B-skatt utgöres av skattskyldig, som icke skall erlägga preli­ minär A-skatt, och utgår antingen med belopp motsvarande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, eller ock­ så med belopp, som beräknas på grundval av preliminär taxering. Det an­ kommer på den skattskyldige att själv ombesörja inbetalning av den preli­ minära B-skatten.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar, att skatteförfattningarnas bestäm­

melser om beräkning av underlaget för varje skattskyldigs beskattning i

princip förutsätter en noggrann beräkning dels av bruttoinkomst, avdrags-

belopp och nettointäkt beträffande varje särskild förvärvskälla och dels av

varje allmänt avdrag. Varje post skall utföras med exakt antal kronor och

först beträffande den taxerade inkomsten förekommer en obetydlig av-

rundning.

De sakkunniga framhåller, att för genomförande av en taxering enligt

angivna grunder deklarationsskyldigheten måst utformas på sådant sätt, att

fullgörandet av skyldigheten ofta ter sig besvärligt, icke minst för personer

med enkla inkomstförhållanden. Det räcker icke med uppgift enbart om

inkomsten, som envar i allmänhet utan större svårighet kan lämna, utan

den skattskyldige måste också känna till vilka avdrag som får göras dels

såsom omkostnader och dels såsom allmänna avdrag samt beloppet av varje

särskilt avdrag. Svårigheterna att hålla reda på de olika avdragen har med­

fört en icke ringa osäkerhet i fråga om hur en deklaration skall upprättas.

Den betydelse som vid skattesystemets utformning tillmätts den exakta re­

dovisningen av vissa slag av avdrag, även sådana som i ganska ringa grad

påverkar resultatet av taxeringen, torde enligt de sakkunniga i viss ut­

sträckning ha varit ägnad att ingiva allmänheten en oriktig uppfattning om

skattesystemets verkningar och att draga uppmärksamheten från vikten av

att inkomsterna riktigt och fullständigt deklareras.

I betänkandet erinras om att svårigheten i många fall att exakt beräkna av-

dragsbelopp — liksom värdet av vissa intäkter — gjort det nödvändigt att

i åtskilliga hänseenden ersätta den i princip förutsatta exakta inkomst­

beräkningen med schablonmässigt utformade regler för uppskattning av

inkomster och omkostnadsavdrag.

De för inkomstberäkningen i skatteförfattningarna givna reglerna syftar

i princip till att avväga den individuella skatteförinågan, dock att avdraget

för försäkringspremier närmast är betingat av sociala skäl. De sakkunniga

framhåller emellertid, att skatteförmåga icke är något entydigt begrepp.

Förmågan att betala skatter påverkas av en mängd olika faktorer, och be­

tydelsen och graden av varje sådan faktors inverkan kan icke objektivt fast­

slås utan ar beroende av det subjektiva omdömet. Åtskilliga på skatteför-

inågan inverkande omständigheter lämnas för närvarande helt åsido vid be­

skattningen och så måste av praktiska skäl alltid bliva fallet. Även en långt

driven noggrannhet beträffande avvägningen av vissa sådana omständig­

heters inverkan medför icke alltid, att resultatet av taxeringen därför blir

ett riktigare uttryck för skatteförmågan. De sakkunniga finner detta så

mycket mindre bli fallet, om bestyren med avvägningen av de faktorer,

vartill enligt skattelagstiftningen hänsyn skall tagas, blir så omfattande’,

att de leder till att andra viktigare omständigheter förbises. I betänkandet

tramhålles i detta sammanhang, att ortsavdragen är lika för alla skattskyl­

17

diga i samma ortsgrupp och med samma civilstånd ehuru ett noggrant hän­ synstagande till skatteförmågan kunde motivera en differentiering av detta avdrag.

Skattelagssakkunniga anser sig kunna uttala, att åtskilliga med den exakta inkomstberäkningen sammanhängande detaljer vid deklarations- och laxe- ringsbestyret vållar väsentligt mera arbete och irritation än som motsvaras av därigenom vunnen större noggrannhet vid avvägning av skatteförmågan.

Nackdelarna av att i alla avseenden vidhålla den exakta inkomstberäk­ ningen, även då densamma är av ringa betydelse, finner de sakkunniga sär­ skilt framträdande vid jämförelse med de enkla schematiska regler, efter vilka skatteavdrag för uttag av preliminär A-skatt utformats. Målet för uttaget av preliminär skatt — ett skatteuttag som anknyter till och om möj­ ligt sammanfaller med den definitiva skatten — kan enligt skattelagssak­ kunniga icke nås så länge den nuvarande metoden för inkomstberäkning bibehålies oförändrad. En bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt förutsätter en i vissa avseenden enklare inkomstberäkning än den nu gällande.

Efter att ha erinrat om att flera av senare års skattereformer utformats så att skattereglernas handhavande förenklats kommer de sakkunniga in på frågan vilka möjligheter som finns till ytterligare förenkling av dessa reg­ ler.

De sakkunniga anför inledningsvis, att frågan om en dylik förenkling av naturliga skäl ställer sig olika beträffande olika kategorier skattskyldiga. De förenklingsåtgärder, som kan diskuteras, skulle få sin största betydelse för de skattskyldiga, vilka endast eller till helt övervägande del har in­ komst av tjänst, och vilka icke bär rätt till andra avdrag än ett mindre av­ drag för omkostnader för tjänsten ävensom allmänna avdrag för skatter, avgifter till folkpensioneringen och försäkringsavgifter. Beträffande övriga skattskyldiga, framför allt jordbrukare, rörelseidkare och fria yrkesutövare samt i fråga om äkta makar, som båda har inkomst och skall samtaxeras, töreligger sådana på beskattningen i komplicerande riktning inverkande om­ ständigheter, att möjligheterna till förenkling är begränsade. Hela antalet skattskyldiga i riket utgör för närvarande omkring 4 miljoner. Härav torde omkring två tredjedelar vara att hänföra till förstnämnda kategori skatt­ skyldiga, vilkas inkomst- och heskattningsförhållanden är enkla.

Vad som komplicerar deklarationsbestyr och taxering eller åstadkommer bristande överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt för skattskyldiga, som enligt vad nyss sagts kan hänföras till skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden, är enligt de sakkunniga i huvudsak

taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital, avdragsyrkanden och prövning av sådana yrkanden, vilka avser inkomst av tjänst, exempelvis kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats,

avdraget för kommunalutskylder, avdraget för folkpensionsavgift samt avdraget för försäkringspremier, därunder inbegripet de från och med år 11)55 utgående sjukförsäkringsavgifterna.

2 liihang till riksdagens protokoll

195

t samt

.Yr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

18

Härefter uttalar skattelagssakkunniga, att en förenkling av deklaration

och taxering för ifrågavarande grupp skattskyldiga skulle kunna ske om

1) en schablonisering genomförs av avdraget för omkostnader i förvärvs­

källan tjänst;

2) mindre inkomster av annan fastighet och kapital undantages från be­

skattning;

3) en omläggning eller schablonisering genomföres av de tre allmänna

avdrag, som berör det stora flertalet skattskyldiga fysiska personer, nämli­

gen avdraget för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för vissa

försäkringspremier.

\ id övervägande av en förenkling av de tre nyssnämnda allmänna avdra­

gen har de sakkunniga ansett fyra alternativ kunna ifrågakomma. Beträf­

fande samtliga alternativ förutsättes, att utskyldsavdraget schabloniseras på

sätt i annat sammanhang angives. Beträffande de olika alternativen anföres

följande av skattelagssakkunniga.

Alternativ I. Rätten till avdrag för folkpensionsavgift, försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter upphäves. Därvid förutsättes att folkpensions­

förmåner hänföres till icke skattepliktig inkomst, och att slopandet av av­

draget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter kompenseras ge­

nom en höjning av ortsavdragen. Detta alternativ är det ur förenklingssyn-

punkt mest tillfredsställande. Fördelarna med detsamma är att deklara-

tionsbestyret och kontrollen av deklarationerna blir avsevärt enklare samt

att taxeringen av folkpensionerna och i samband därmed förekommande

prövning av folkpensionärernas avdrag för nedsatt skatteförmåga undgås.

Å andra sidan innebär alternativet en jämförelsevis långt driven schabloni­

sering, genom vilken bortses från de individuella variationerna i fråga om

avgifter och premier. Ur vissa synpunkter torde häremot icke vara så myc-

ket att invända, eftersom mot utgifterna svarande pensioner, ersättningar

och försäkringsbelopp blir skattefria. Mot schabloniseringen av premieav­

draget kan dock erinras, att man går miste om detta avdrags funktion att

uppmuntra till tecknande av försäkringar. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida bibehållandet av detta avdrag — som ursprungligen motiverats av

sociala skäl — kan anses erforderligt. Genom den upplysningsverksamhet,

som bedrivits, och av andra skäl torde insikten om behovet av försäkrings­

skydd nu vara så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade

uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera

utan större olägenhet borde kunna undvaras. Vissa försäkringsformer, som

icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social bety­

delse, exempelvis brandförsäkring av personlig lösegendom, bedrives med

framgång utan att avdragsrätt för premierna är medgiven. Ett skäl för bi­

behållande av premieavdraget är emellertid det sparfrämjande syfte, som av­

draget tjänar.

Alternativ II. Folkpensionsavdraget avskaffas och folkpensionsförmåner­

na hänföres till icke skattepliktig inkomst. För försäkringspremier och sjuk­

försäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 100—200 kronor för en­

samstående och 200—400 kronor för äkta makar. Om premierna och av­

gifterna uppgår till högre belopp än schablonavdraget, medgives avdrag för

det högre beloppet, dock högst med 300 kronor för ensamstående och 550

eller 600 kronor för äkta makar.

Kangl. Maj:ts proposition nr 59

19

Vid detta alternativ bibehålies i viss mån den sociala och sparfrämjande funktionen hos försäkringsavdraget.

Alternativ III. Skatteplikten för folkpensionsförmåner bibehålies och ett gemensamt schablonavdrag medgives för folkpensionsavgift, försäkringspre­ mier och sjukförsäkringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre be­ lopp, medgives avdrag för dessa, dock att avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkringsavgifter medgives med högst 300 kronor för ensam­ stående och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Alternativ IV. Genom särskilda föreskrifter stadgas att skattskyldig med en sammanräknad inkomst av högst 14 000 kronor skall medgivas allmänna avdrag med ett schablonmässigt beräknat, med inkomsten varierande be­ lopp, som angives i tabell. I detta schablonavdrag ingående avdrag för ut- skylder, folkpensionsavgift och obligatoriska sjukförsäkringsavgifter beräk­ nas därvid på grundval av beskattningsårets inkomst, och i schablonavdra­ get ingående avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkrings­ avgifter beräknas till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta makar. Det schablonmässigt beräknade allmänna avdraget bestämmes med hänsyn till den kommunala utdebiteringen, avjämnad till närmaste hela krontal, varvid särskild tabell upprättas för varje förekommande till helt krontal avjämnad utdebitering. Sådana skattskyldiga, vilkas allmänna av­ drag överstiger det i förordningen angivna schablonmässigt beräknade all­ männa avdraget, och de skattskyldiga, vilkas sammanräknade inkomster överstiger 14 000 kronor, medgives rätt till avdrag i enlighet med de nuva­ rande bestämmelserna i skatteförfattningarna, dock att avdraget för försäk­ ringspremier och sjukförsäkringsavgifter bestämmes till högst 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Valrätten mellan ett schablonmässigt beräknat belopp för de allmänna av­ dragen och avdrag enligt nuvarande bestämmelser med ovannämnda utvidg­ ning kan givetvis utsträckas att omfatta även skattskyldiga, vilkas samman­ räknade inkomst överstiger 14 000 kronor.

Beträffande alternativ IV kan den invändningen göras, att det inte inne­ bär någon genomgående förenkling av deklarationsförfarandet, eftersom den skattskyldige i många fall med ledning av debetsedel och andra uppgifter måste bedöma, om schablonavdraget är till hans förmån eller ej, och rätta sättet för deklarationens upprättande därefter.

De sakkunniga har utformat sina förslag enligt alternativ II. Jag torde här få lämna en sammanfattning av de ändringar, som de sakkunniga för­ ordat.

Till en början föreslår de sakkunniga, att vid beräkning av inkomst av tjänst varje skattskyldig medgives ett schablonavdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande å 100 kronor, överstiger de verkliga omkostnaderna 100 kronor, skall avdrag medgivas med ett till närmast högre hela 100-tal kronor avjämnat belopp

Envar skattskyldig, som har inkomst av annan fastighet i hemortskom­ munen, föreslås erhålla skattefrihet för sådan inkomst upp till ett belopp av 200 kronor.

Jämväl för inkomst av kapital förordas skattefrihet för belopp upp till 200 kronor, så att endast överskjutande belopp taxeras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

20

Folkpensionsförmåner skall enligt de sakkunnigas förslag hänföras till

icke skattepliktig inkomst och rätt till avdrag för erlagda obligatoriska folk­

pensionsavgifter upphävas. I samband därmed undantages bidragen till än­

kor och änklingar med barn likaledes från beskattning. De särskilda be­

stämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och

bestämmelserna om beskattning av restituerade, avkortade eller avskrivna

folkpensionsavgifter skulle därmed bli överflödiga.

Avdraget för kommunala skatter föreslås i betänkandet skola omläggas

på sådant sätt att det nuvarande utskyldsavdraget bortfaller. I stället skall

vid beräkning av beskattningsbar inkomst den taxerade inkomsten minskas

dels med statligt ortsavdrag och dels med viss procent av återstoden jämte

i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Procenttalet skall

motsvara den för hemortskommunen gällande sammanlagda kommunala

utdebiteringen för inkomståret, avjämnad till närmaste hela krontal.

För försäkringspremier, inberäknat sjukförsäkringsavgift, bör enligt de

sakkunniga alla skattskyldiga medgivas ett schablonavdrag, som föreslås

till 300 kronor för makar gemensamt och 150 kronor för ensamstående.

Är de verkliga utgifterna för premier högre, erhålles avdrag för dessa, dock

högst med 600 kronor för makar gemensamt och med 300 kronor för en­

samstående.

Enligt de sakkunnigas mening kan de föreslagna åtgärderna förväntas

medföra åtskilliga förenklingar. Härom anföres i betänkandet.

Individuella prövningar av avdrag under 100 kronor från inkomst av tjänst

behöver ej ske. Övriga avdragsprövningar rörande sådan inkomst blir enk­

lare. Taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital bort­

faller. Taxering av folkpensionsförmåner skall ej ske, i följd varav särskilda

bestämmelser om folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga ej läng­

re erfordras. Utskyldsavdrag behöver ej ske i deklarationerna och ej heller

kontrolleras vid taxeringen. Avdraget för obligatorisk folkpensionsavgift slo­

pas med hänsyn till skattefriheten för folkpensionsförmånerna. Försäkrings­

premieavdraget schabloniseras för ett stort antal skattskyldiga.

För sådana skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna, viika endast har

inkomst av tjänst jämte skattefria inkomster av annan fastighet och kapi­

tal och vilkas avdrag blir helt schabloniserade, kan taxering och skatter be­

räknas enbart på grundval av tjänsteinkomsten. Därigenom öppnas möj­

lighet att för dessa skattskyldiga anordna ett enklare deklarations- och

laxeringsförfarande. Vidare blir det lättare att upprätta tabeller för skatte­

avdrag å lön, vilka så nära som möjligt anknyter till den slutliga skatten.

De sakkunniga framhåller, att de föreslagna åtgärderna bör ses i sam­

band med varandra och det största utbytet i förenklingsavseende vinns, om

förslaget i dess helhet genomförs. Emellertid är de olika detaljerna så till

vida oberoende av varandra, att intet hindrar att förslaget genomförs endast

i vissa delar.

Vid upprättandet av förslaget har de sakkunniga icke till behandling upp­

tagit speciella till dem för utredning överlämnade frågor, som berör i för­

slaget avhandlade inkomstslag, exempelvis angående avdrag för studiekost-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

21

nåder, flyttningskostnader o. d. Spörsmål av denna art, vilkas lösning i allmänhet medför att taxeringen kompliceras för därav berörda skattskyl­ diga, bör enligt de sakkunniga lämpligen övervägas för sig.

De sakkunniga har beräknat, att genomförandet av de föreslagna åtgär­ derna kommer att medföra ett skattebortfall å 112 milj. kronor för staten och å 85 milj. kronor för kommunerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Remissyttrandena

Allmänt har i remissyttrandena understrukits angelägenheten av att åt­ gärder vidtages för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Li­ kaså har uttalats önskemål, att största möjliga överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt åstadkommes.

Remissinstanserna har sålunda allmänt anslutit sig till huvudsyftena med 1950 års skattelagssakkunnigas förslag. Däremot har remissinstanserna icke lika allmänt ansett sig kunna i alla delar godtaga de åtgärder, som före­ slagits av de sakkunniga. Vissa av de sakkunnigas förslag har i huvudsak accepterats i flertalet av de avgivna utlåtandena, men åtskilliga remiss­ instanser har motsatt sig att andra av de framlagda förslagen genomföres. I ett par remissyttranden har samtliga förslag avvisats. De skäl, som anförts för denna inställning, varierar. Sålunda har några av de sakkunnigas för­ slag icke ansetts förenliga med kraven på rättvisa och likformighet i be­ skattningen. Det har bl. a. uttalats att förslagens genomförande skulle med­ föra en skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra. Vissa förslag har betecknats såsom icke ägnade att uppfylla förslagets huvudsyf­ ten eller ansetts i vart fall icke ha sådan betydelse ur förenklingssynpunkt, att värdet av åtgärden står i rimlig proportion till kostnaderna för dess genomförande.

Jag torde senare få redogöra för de uttalanden, som gjorts i remiss­ yttrandena beträffande de olika delförslagen. I detta sammanhang torde fä återgivas vissa allmänna synpunkter, som framkommit i yttrandena.

Riksskattenämnden erinrar om, att nämnden vid olika tillfällen fram­ hållit sin positiva inställning till de förenklingssträvanden, som under se­ nare år kommit till uttryck i skattelagstiftningen, och därvid understrukit behovet av dylika förenklingar. På grund av utvecklingen har beskattningen efter hand kommit att tyngas av en vidlyftig detaljreglering, som blivit alltmera besvärande såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheter­ na. Det är enligt riksskattenämndens åsikt ett viktigt önskemål att denna utveckling bryts och att man i de delar där så lämpligen kan ske övergår till ett enklare, mera schematiskt förfarande.

Härom anför riksskattenämnden. Om man skall nå resultat av verklig praktisk betydelse i detta avseende torde det vara oundvikligt att de ingrepp, som göras, bli av tämligen radikal natur. De möjligheter som erbjuda sig - nämligen att fritaga vissa inkoms­ ter från beskattning och alt slopa vissa avdrag eller täcka dem med scha­

22

bloner — måste alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet

och rättvisa vid beskattningen. Enligt riksskattenämndens mening är dock

läget sådant, att man har anledning göra t. o. in. ganska långt gående upp­

offringar härutinnan, om man blott därmed kan nå verkligt påtagliga resul­

tat i fråga om förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Det är

viktigt att reformerna få denna dubbla verkan och sålunda medföra lättnad

såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Däremot kan

det betvivlas att förenklingsreformer av relativt begränsad innebörd skola

få någon mera avgörande betydelse för överensstämmelsen mellan prelimi­

när skatt och slutlig skatt. Divergenserna härutinnan äro beroende av många

andra faktorer, såsom varierande inkomster under olika delar av beskatt­

ningsåret, ackordsersättningar av växlande storlek, sambeskattningsförhål-

landen m. m. Det skall icke förnekas att en mera schabloniserad taxering

kan medföra förbättringar i detta avseende. Men det torde icke vara rea­

listiskt att i detta sammanhang — såsom ofta sker — draga in tanken på

en definitiv källskatt. Frågan huruvida en definitiv källskatt över huvud

taget är möjlig att praktisera rymmer så många problem och är så vittutse-

ende, att den icke bör föregripas genom att inblandas i de nu aktuella frå­

gorna om förenklade beskattningsregler. Riksskattenämnden har med detta

velat varna för att det tredje ovan angivna huvudsyftet — att nå en bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt — tillätes att i detta

sammanhang dominera över de båda andra, för dagen viktigare syftena och

kanske föranleda reformer av tvivelaktigt värde för det nuvarande taxe-

ringssystemet.

Av de olika beskattningsdetaljer, som i betänkandet valts ut för förenk­

ling, äro icke alla lika väl lämpade för schablonisering. En viss avvägning

måste här ske. Enligt nämndens mening är det av vikt att man härvid icke

alltför mycket sprider ut de medel, som kunna stå till förfogande för att ge­

nomföra förenklingar. Det är bättre att åtgärderna koncentreras till vissa

områden eller punkter, där man med visshet kan vänta sig att de få avsedd

effekt. Ett schablonavdrag bör vidare icke tillgripas under annan förutsätt­

ning än att avdraget för flertalet av de berörda skattskyldiga ställer deras

aydragsfråga utom diskussion och sålunda befriar dem från att föra anteck­

ningar angående utgifterna och att verkställa närmare beräkningar av av­

dragets verkliga storlek. Det stora flertalet skattskyldiga skall med andra

ord icke behöva räkna sig fram till om schablonen är tillämplig och eventu­

ellt redovisa denna beräkning i deklarationen.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kravet på förenk­

lade skatteregler bör gå band i hand med anspråket på rättvisa och säkerhet

i beskattningen. Att ersätta en exakt inkomstberäkning med väl utformade

schabloner kan vara till stor nytta för eu god taxering. Särskilt värdefullt

är det, om bagatellfrågor, vilkas bedömning kan ta lång tid i anspråk för

skattskyldiga och myndigheter, blir behandlade mera schablonmässigt, utan

att förenklingen föranleder allt för stor avvikelse från resultatet vid en exakt

inkomstberäkning. Vad de sakkunniga i sådant avseende föreslagit får enligt

länsstyrelsens mening betraktas som ett försök att åstadkomma rationalise­

ring på de områden, som är mest angelägna, men även på andra fält torde

kunna skapas enklare och mera praktiska regler än nu till fördel för ökad

säkerhet och rättvisa i beskattningen. Länsstyrelsen påpekar, att inkomst­

beräkningen för jordbruk i flera hänseenden är komplicerad eller ger ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

23

rymme för svävande tillämpningsmöjligheter samt att reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga icke endast är invecklade utan även till sina verk­ ningar allt för hårda. Länsstyrelsen förutsätter, att även dessa problem fram­ deles kommer att ägnas uppmärksamhet.

Överståthållarämbetet anlägger i sitt yttrande några allmänna synpunk­ ter på frågan om förenkling av beskattningsreglerna. Ämbetet framhåller till en början, att det torde råda allmän enighet om att åvägabringandet av ett enklare deklarations- och taxeringsförfarande för det stora flertalet skatt- skvldiga är en angelägen uppgift. En sådan förenkling måste förutsätta och bygga på en förenkling av gällande beskattningsregler. Skattefrågorna har numera en långt större betydelse än tidigare för den enskilde medborgaren, som tvingas att offra betydande tid och arbete därpå eller anlita hjälp för att rätt kunna fullgöra sin medborgerliga plikt att upprätta en riktig själv­ deklaration. Huvudsakligen sammanhänger detta med att skatterna fått eu mycket ökad ekonomisk vikt för de skattskyldiga. Det framstår därför enligt överståthållarämbetet som ett starkt medborgerligt krav att allt göres som rimligen kan göras för att förenkla en procedur, som berör praktiskt taget alla av landets innebyggare och som årligen återkommer. Även för det allmänna framstår en förenkling som ett eftersträvansvärt led i åtgärderna för att åstadkomma en effektivare taxeringsorganisation. Erfarenheten visar nämligen att den nuvarande taxeringsorganisationen betungas av sysslandet med detaljfrågor av relativt ringa ekonomisk vikt för såväl den enskilde som det allmänna till förfång för mera väsentliga arbetsuppgifter. Även en måttlig utbyggnad av taxeringsorganisationen för att göra denna mera effek­ tiv torde bli ganska kostbar. Det bör därför vara ytterligt angeläget att den förutsättning för en effektivare — tillika rättvisande — taxering tillskapas, som en förenkling av beskattningsreglerna och taxeringsförfarandet utgör.

Härefter fortsätter överståthållarämbetet. När det gäller bedömningen av de frågor, som i förevarande avseende anmäla sig, har överståthållarämbetet fäst särskilt avseende vid följande tre faktorer.

1) Det ökade skattetrycket och såsom en följd därav den ökade betydelse, som de skattskyldiga numera tillmäta även relativt obetydliga avdragspos- ter, främst i inkomstkällan tjänst. Taxerings- och prövningsnämnder be­ lastas i icke obetydlig utsträckning med att utreda och pröva avdragsyr- kanden i detta hänseende. Vad särskilt angår resor till och från arbetet bör emellertid framhållas, att avdrag för dylika resor — liksom för övrigt för skatter, folkpensionsavgifter och försäkringspremier — i allmänhet icke be­ reda taxeringsnämnderna i Stockholm mera avsevärt arbete. Därest de häi senast åsyftade avdragen avskaffades och ersattes med någon form av scha­ blonavdrag skulle visserligen en sådan åtgärd medföra en betydande lätt­ nad för den skattskyldige vid upprättandet av självdeklarationen, men vär­ det av en sådan reform bör icke överskattas när det gäller bedömningen av dess inverkan på arbetet inom taxerings- och prövningsnämnderna.

2) Enligt gällande skattelagstiftning skall beskattningen vara ej endast rättvis utan också likformig. I detta sistnämnda avseende lärer nog med fog kunna sägas att för närvarande en påtaglig skillnad föreligger mellan å ena sidan löntagargruppen och å andra sidan övriga inkomsttagare främst

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

24

företagare. Skillnaden ifråga består främst däri att löntagarna på grund av

ett val utbyggt kontrollsystem i allmänhet kunna beskattas för sina verk­

liga inkomster, som ock däri att avdrag vid taxeringen enligt stadgad praxis

medgives löntagare enligt restriktivare grunder än som tillämpas för andra

inkomsttagare. I detta sammanhang bör understrykas att även med en aldrig

så effektiv taxeringsorganisation den angivna skiljaktigheten i viss utsträck­

ning alltid kommer att bestå; det ligger nämligen i sakens natur att före­

tagare i jämförelse med löntagare ofta ha lättare att undgå beskattning av

hela sin verkliga inkomst. Den omständigheten att enligt vad som erfaren­

hetsmässigt kan konstateras det förekommer att mer eller mindre tillfälliga

tjänsteinkomster (exempelvis arbete såsom hemhjälp) i viss omfattning

icke uppgivas till beskattning, torde likväl icke i stort inverka på ovan­

nämnda konstaterande.

3) Införandet av källskattesystemet har i hög grad aktualiserat frågan

om förenklade beskattningsnormer. Här må understrykas vad de sakkunniga

framhålla, nämligen att en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt

och slutlig skatt förutsätter en enklare inkomstberäkning än den nu gäl­

lande. I själva verket framtvingar källskattesystemet av praktiska skäl att

beskattningsreglerna i viss utsträckning måste samordnas med de mera scha-

blonartade reglerna för uttagande av källskatt.

Näringslivets skattedelegation finner det berättigat antaga, att de före­

slagna författningsändringarna tillsammans skulle medföra en icke oväsent­

lig förenkling både av de skattskyldigas deklarationsförfarande och av taxe­

ringsmyndigheternas arbete med taxeringen. Mera tvivelaktigt är däremot,

huruvida önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan preliminär

skatt och slutlig skatt i nämnvärd mån blir tillgodosett. Denna bristande

överensstämmelse lär nämligen i stor utsträckning grundas på att löne­

utbetalningarna ofta fördelas ojämnt under året och ske med varierande

belopp. Likaledes torde man kunna ställa sig tveksam till frågan, huruvida

de vinster i förenklingshänseende, som förslagets genomförande skulle med­

föra, till alla delar står i rimlig proportion till det inkomstbortfall, som skulle

bli följden.

Statskontoret, som anslutit sig till grundtanken i det remitterade betän­

kandet, ifrågasätter huruvida icke med hänsyn till det skattebortfall, som

skulle bli en följd av förslagens realiserande, ett successivt genomförande av

de föreslagna åtgärderna är mest välbetänkt ur statsfinansiell synpunkt. I

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande möjligheterna att

genom förenkling av beskattningsreglerna för skattskyldiga med enkla in­

komstförhållanden möjliggöra effektivare kontroll av andra skattskyldiga.

Landsorganisationen, som helt instämmer i det angivna syftet med de

sakkunnigas förslag, erinrar om att organisationen i olika sammanhang

starkt understrukit önskemålet, att tillräckliga resurser ställes till myndig­

heternas förfogande för att motverka det utbredda skattebedrägeriet. Kan

genom en förenkling av löntagarbeskattningen resurser frigöras för det an­

givna ändamålet, utgör detta enligt organisationens mening ett ytterligare

skäl för en dylik förenkling. I betänkandet görs inte något försök att ens

uppskattningsvis ange de personalbesparingar, som skulle kunna vinnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

25

genom förslagen till förenklingar, inte heller berörs frågan huruvida och i vilken omfattning eventuellt friställd granskningspersonal kan anlitas för de långt mera krävande arbetsuppgifter, som en effektivisering av skatte­ kontrollen torde medföra. Enligt organisationens uppfattning bör inte hel­ ler storleken av eventuella besparingar genom en förenkling av taxerings- arbetet, som är förknippat med löntagarnas deklarationer, bli bestämman­ de för i vilken utsträckning ökade resurser skall ställas till skattemyndig­ heternas förfogande för bekämpande av skattefusk. Det är en mycket all­ mänt omfattad mening, att genom skärpt skattekontroll så pass betydande merinkomster skulle kunna tillföras statsverket, att frågan om personal­ besparingar på annat håll blir av underordnad betydelse.

De sakkunnigas förslag bör sålunda enligt landsorganisationens mening i viss mån kunna ses fristående från den långt större frågan om en skärp­ ning av skattekontrollen. Att minska de med deklarationsarbetet förknippa­ de olägenheterna för de skattskyldiga samt, framför allt, att nå bättre ö\ei- ensstämmelse mellan preliminärskatt och slutlig skatt utgör i och för sig starka motiv för en förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet, förutsatt att en sådan förenkling kan ske utan större orättvisor och utan skatteskärpningar för någon grupp. Med denna utgångspunkt godtar lands­ organisationen den konsekvens, som blir ett resultat av de sakkunnigas för­ slag, nämligen en viss sänkning av beskattningsunderlaget och därmed ett skattebortfall för stat och kommuner.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att organisationen bal­ ett mycket stort intresse av alla åtgärder som är ägnade att leda till större överensstämmelse mellan preliminärskatt och slutlig skatt och till ett föi- enklat deklarations- och taxeringsarbete. Organisationens inställning be­ tingas härvid av att man förutsätter, att den minskning i arbetsbördan för beskattningsmyndigheterna, som blir en följd av förenklingen av skatte­ reglerna för stora grupper av inkomsttagare skall motsvaras av en effek­ tivisering av taxeringsarbetet rörande kategorier av inkomsttagare, där taxe­ ringsförfarandet för närvarande bl. a. på grund av tids- och personalhän­ syn icke kan bedrivas tillräckligt effektivt. Även om organisationen sålunda i princip har den uppfattning att det är synnerligen värdefullt om en för - enkling i beskattningsreglerna kan åstadkommas, äger detta förhållande sin giltighet endast under förutsättning att en sådan förenkling icke åstad­ kommes till priset av en i och för sig ej eftersträvad omfördelning av skat­ tebördan mellan de skattskyldiga för vilka förenklingen av skattereglerna är avsedd att inträda.

Överståthållarämbetet understryker, att ett genomförande av de sakkun­ nigas förslag icke torde medföra en förenkling av eller en lättnad i taxe- ringsbestyret. Visserligen medför förslaget i några hänseenden förenklingar i det tekniska taxeringsarbetet men den vinst som härigenom uppkommer torde enligt ämbetets uppfattning helt uppvägas av det ökade taxeringsar­ bete, som torde uppkomma på grund av förslagen om avdrag för omkost­ nader i förvärvskällan tjänst enligt 100-kronorsintervaller och om viss skat­ tebefrielse för inkomster av annan fastighet och av kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

26

Icke heller länsstyrelsen i Jämtlands län anser, alt taxeringsorganen ge­

nom förslagets genomförande skulle beredas sådan lättnad i arbetet, att ar­

betskraft i någon mera påtaglig omfattning kan frigöras för skärpt kontroll

av andra grupper skattskyldiga.

Flertalet remissmyndigheter anser, att genomförandet i dess helhet av

skattelagssakkunnigas förslag kommer att medföra bättre överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig vara helt ense med de sakkun­

niga om att ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att i fråga

om det stora flertalet skattskyldiga avsevärt förenkla deklarations- och taxe-

ringsbestyret samt åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan erlagd

källskatt och slutlig skatt än för närvarande. Det synes länsstyrelsen inga­

lunda osannolikt, att — om förslagen genomföres — det framdeles kommer

att visa sig möjligt att göra källskatten definitiv för flertalet löntagare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det visserligen är riktigt, att om

de framlagda förslagen genomföres därigenom bättre överensstämmelse upp­

nås mellan preliminär och slutlig skatt för skattskyldiga med preliminär

A-skatt. Man torde emellertid icke ha anledning hysa alltför stora förvänt­

ningar om fullständig överensstämmelse härvidlag, då felkällorna är alltför

många. Det är framför allt olikheten i de grunder efter vilka preliminär

och slutlig skatt uttages som gör, att överensstämmelse för flertalet skatt­

skyldiga icke går att nå.

Kfter att ha närmare redogjort för en rad olika faktorer, som föranleder

bristande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, uttalar läns­

styrelsen att det är uppenbart, att man vid varje ändring av beskattningsreg­

lerna bör eftersträva att nå en närmare överensstämmelse i de båda skatte-

tormerna, åtminstone såvitt angår huvudparten av löntagarna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Blekinge län, som utta­

lar att en mer allmän överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

tydligen endast kan ifrågakomma beträffande skatt som påföres personer,

vilkas enda eller huvudsakliga inkomst härrör av tjänst. Den förenklade

taxering av sådana personer, som föreslagits, är enligt länsstyrelsen uppen­

barligen en oundgänglig förutsättning för att sådan överensstämmelse skall

kunna komma till stånd för ett större antal skattskyldiga. De divergenser,

som nu förekomma, torde emellertid i stor utsträckning bero på faktorer,

vilka ej påverkas av taxeringsförfarandet. Den föreslagna förenklingen av

löntagares taxering måste således kompletteras med åtgärder, som berör

grunderna för uttagning av källskatt, för att antalet uttag av kvarskatt och

återbetalning av källskatt skall kunna nedbringas mer avsevärt. Enbart en

förenkling av taxeringsförfarandet lärer huvudsakligen komma att medföra

endast att de belopp, vilka sålunda skall uttagas eller återbetalas blir av

mindre storleksordning. Även om detta är av stort värde för såväl det all­

männa som för skattebetalaren, vinns härigenom ej någon arbetsbesparing

av betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

27

Föreningen Sveriges kronokamrerare utlalar, att det för föreningen fram­ står som i hög grad eftersträvansvärt, att man för flertalet skattskyldiga med huvudsaklig inkomst av tjänst når fram till s. k. definitiv källskatt.

Ur denna synpunkt skulle föreningen gärna ha sett, att de sakkunnigas förslag inneburit mera vittgående ändringar i de nuvarande skattereglerna. Så som förslaget nu utformats innebär detsamma endast, att en relativt obe­ tydlig förbättring i överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt torde inträda. Själva grunderna för beräkning av preliminär A-skatt äro fortfarande behäftade med brister, och dessa felkällor äro av en omfattning, som vida tager över den förbättring, som ett genomförande av förslaget kan antagas medföra. Föreningen anser därför, att den företagna utredningen om förenkling av beskattningsreglerna bör kompletteras med en översyn av grunderna för beräkning av den preliminära A-skatten i syfte att skapa för­ utsättningar för införandet av definitiv källskatt för löntagare.

Jämväl socialstyrelsen och Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget att sträva efter ett system, där preliminärskatten blir definitiv för flertalet löntagare.

I några remissutlåtanden beröres förslagets verkningar med avseende på det kommunala skattetrycket.

Svenska landskommunernas förbunds styrelse, som i princip anslutit sig till tanken på en förenkling av beskattningsreglerna, påminner om att styrel­ sen i olika sammanhang ställt sig avvisande till delreformer på kommunal­ skattelagstiftningens område bl. a. av det skälet att reformerna medfört en relativt större börda för skattebetalare i kommuner med svagt skatteunder­ lag än för skattebetalare i kommuner, som är väl ställda i fråga om skatte­ underlag. Även det föreliggande förslaget medför en liknande förskjutning av skattebördan. Enligt styrelsens mening är det icke längre möjligt att fortsätta på delreformernas väg med därav följande relativa försämring av de svagast ställda kommunernas ekonomiska möjligheter. Styrelsen vill där­ för förorda, att den av 1948 års riksdag begärda utredningen rörande hela kommunalskattelagstiftningen snarast igångsättes och att ett genomförande av de skattelagssakkunnigas förslag uppskjutes i avvaktan på resultatet av denna utredning.

Vidare framhåller Svenska landskommunernas förbunds styrelse att det skattebortfall å 85 miljoner kronor, som enligt de sakkunnigas beräkningar skulle uppstå för kommunerna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, måste kompenseras genom förhöjd utdebitering. I genomsnitt för hela riket skulle härför krävas en utdebiteringshöjning av 85 öre per skatte­ krona. Styrelsen framhåller, att det bör observeras att en sådan böjning, som i och för sig kan förefalla obetydlig, för kommuner med svagt skatteunder­ lag och redan hög utdebitering kommer att bli avsevärt större än för kom­ munerna i genomsnitt. Å andra sidan kommer de kommuner, som har ett gott skatteunderlag och eu låg utdebitering, icke att behöva vidkännas så stor utdebiteringshöjning som genomsnittshöjningen för samtliga kommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

28

Styrelsen har ej kunnat göra någon utredning av frågan, men finner det än­

dock sannolikt, att de föreslagna åtgärderna kan betyda så relativt stort skat-

teunderlagsbortfall för enskilda kommuner att utdebiteringshöjningen kan

komma att uppgå till flera gånger så stort belopp per skattekrona som ge-

nomsnittshöjningen för hela riket. Styrelsen finner det ej rimligt att på

detta sätt förstora de redan nu mycket stora ojämnheterna i den kommuna­

la utdebiteringen. Styrelsen säger sig vara medveten om att ett genomfö-

lande av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag till effektivisering av taxe-

ringsorganisationen i större eller mindre grad kan komma att motverka in­

komstbortfallet för kommunerna, men också denna reform torde komma att

verka synnerligen ojämnt olika kommuner emellan. En kommun, vars skatt­

skyldiga består av i huvudsak personer med enkla inkomst- och beskattnings-

förhållanden, förlorar mest på den föreslagna förenklingen av beskattnings­

reglerna utan att få något nämnvärt tillbaka genom en effektiviserad taxc-

ringsorganisation. Styrelsen förutsätter med hänsyn härtill att full kompen­

sation lämnas de sämst ställda kommunerna för skattebortfallet.

Svenska stadsförbundet anför, att de relativt betydande ekonomiska verk­

ningarna för kommunerna i form av minskning av skatteunderlaget, som de

föreslagna förenklingarna i och för sig beräknats få, ger anledning till viss

betänksamhet. I vad mån dessa förenklingar kan möjliggöra en effektivise­

ring av taxeringsarbetet i andra delar och därigenom ge kompensation för

den av dem direkt vållade skatteunderlagsminskningen, synes svårbedömligt,

men man torde få utgå i från att ökning av den kommunala utdebiteringen

pei skattekrona måste bli följden. Å andra sidan är förenklingsålgärderna

till stor del av sådan innebörd, att denna utdebiteringsökning bör komma att

i ej ringa mån få bäras av samma skattskyldiga, för vilka förenklingarna i

och för sig medför skattelindring, ehuruväl givetvis ingen fullständig be-

loppsmässig överensstämmelse för de enskilda skattskyldiga härvidlag kan

förutsättas. Någon alltför kännbar förskjutning beträffande den kommunala

skattebördans fördelning på de skattskyldiga synes därför icke behöva

befaras.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om skattebortfallet skul­

le uppgå till de av de sakkunniga angivna beloppen, vinsterna av den före­

slagna ordningen är så stora, att förslaget i sina huvuddrag är värt att reali­

seras.

Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund anser att

vissa av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag medför en icke godtagbar

skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra.

Sveriges lantbruksförbund förklarar sig visserligen icke ha något att erin­

ra i och för sig mot att de förenklingar som är möjliga genomföres för vissa

grupper av skattskyldiga. Förbundet säger sig likaledes vara medvetet om,

att beskattningsreglerna bör utformas så att största möjliga överensstäm­

melse ernås mellan den preliminära och slutliga skatten. Då förbundet emel­

lertid tiots detta, till största delen icke kan ansluta sig till de synpunkter,

som framförts av de sakkunniga, har delta sin grund däri, att de framlagda

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

29

förslagen, som i och för sig anges innebära lösandet av vissa taxeringstek- niska frågor, synes medföra en betydande skatteövervältring från en grupp av skattskyldiga till andra grupper. Visserligen måste förenklingar genom införande av skattefrihet för vissa inkomster och schabloniseringar alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet och rättvisa i beskatt­ ningen men med den höjd skattesatserna för närvarande har anser förbundet, att man icke kan godtaga en omfördelning av skattebelastningen av sådan storleksordning som föreslagits.

Riksförbundet landsbygdens folk uttalar, att för de kategorier av skattskyl­ diga, som icke alls eller endast i ringa mån beröres av i det framlagda be­ tänkandet innefattade skattelindringar, t. ex. jordbrukare, kommer bl. a. slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgifter att leda till en icke i annan ordning kompenserad skatteskärpning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner det betänkligt att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i sin helhet synes komma att medföra förhöjd beskattning för ett mycket stort antal löntagare, vilka inte äger annan fas­ tighet eller åtnjuta inkomst av kapital.

Tjänstemännens centralorganisation säger sig med beklagande ha konsta­ terat, att de sakkunnigas förslag till vissa delar — exempelvis i fråga om avdragsrätten för folkpensionsavgiften och utskyldsavdraget — kommer alt medföra en icke oväsentlig skärpning av skattetrycket för vissa av de kate­ gorier, som berörs i förslaget. Det kan visserligen göras gällande att för­ enklingen av skattereglerna kommer att möjliggöra effektivare taxering och att härigenom skatteunderlaget kommer att öka med stora belopp och att som följd härav slutresultatet ej skulle innebära någon skärpning av skatte­ trycket i nämnda fall. Den möjligheten är emellertid alltför oviss för att organisationen skall kunna utgå därifrån vid sitt bedömande av de sakkun­ nigas föreliggande förslag. Vissa andra delar av de sakkunnigas förslag — exempelvis i fråga om inkomst av tjänst, avdrag för försäkringspremier etc. — innebär en lättnad i skattebördan för de skattskyldiga, som enligt för­ slaget skulle komma i åtnjutande av vissa schablonavdrag men som enligt nu gällande regler icke har häremot svarande avdragsgilla utgifter. De sak­ kunnigas förslag innebär på olika sätt en icke obetydlig omfördelning av skattebördan. Det är enligt centralorganisationens uppfattning tveksamt om den förenkling av taxeringsarbetet, som skulle vinnas genom de sakkunni­ gas förslag, är av den storleksordningen att eu sådan konsekvens i fråga om omfördelning av skattebördan kan anses berättigad.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att det vid bedömandet av de före­ slagna åtgärderna bör beaktas huruvida den skattelättnad, som vissa av de föreslagna reglerna innebär, verkligen kommer de grupper av skattedragare till del, vilka mest är i behov av lättnader.

1 ett par remissyttranden har berörts frågan om eu förenkling av deklara­ tionsblanketterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att med de sakkunnigas förslag den, som ej har annan inkomst än av tjänst, i de flesta fall i sin deklaration

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

30

endast behöver utföra tjänsteintäkten och två schablonavdrag, ett å 100 kro­

nor för kostnader i förvärvskällan och ett å 150 kronor för försäkringspre­

mier. Finns jämte tjänsteinkomsten inkomster av annan fastighet och av ka­

pital, torde dessa inkomster visserligen ej kunna helt uteslutas ur deklaratio­

nen men kunna förutsättas för övervägande antalet hithörande deklaranter

komma att uppvägas av schablonavdrag å 200 kronor för vartdera inkomst­

slaget. En sammanräkning av olika inkomstslag skulle följaktligen ej er­

fordras. Länsstyrelsen finner det uppenbart att på antytt sätt förenklade de­

klarationer kommer att underlätta taxeringsförfarandet, men de föreslagna

förenklingarnas betydelse härvidlag får dock ej överskattas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att 1950 års skattclagssakkun-

niga i ett annat betänkande angivit, att den åsyftade avlastningen för taxe­

ringsmyndigheter och förenklingen för deklaranterna hör kunna uppnås ge­

nom att de föreslagna schablonerna möjliggör konstruktionen av ep. mycket

förenklad deklarationsblankett. Denna blankett skall användas av skallskyl­

dig, som enbart haft inkomst av tjänst, arbetsanställning eller pension och

därjämte inkomst av kapital å högst 200 kronor eller av villafastighet och

som enbart yrkar minimiavdrag för omkostnader och premier. Det torde ej

råda något tvivel om att tillämpningsområdet för denna särskilda blankett

blir den ojämförbart viktigaste regulatorn för att uppnå förslagets huvud­

syfte. Däri ligger också själva grunden till att förslaget främst måste be­

dömas mot bakgrunden av verkningarna för löntagarna; i den mån försla­

get sträcker sig däröver och föranleder ett större skattebortfall genom sin

generella räckvidd minskas sålunda i realiteten ramen för en eljest önsk­

värd utvidgning av schablontaxeringen av löntagare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser däremot icke att förslagets ge­

nomförande måste få till följd tillkomsten av en ny deklarationsblankett.

Ur många synpunkter är bibehållandet av en enhetlig blankett att föredraga.

Härigenom blir det bl. a. möjligt att undvika en schablonmässig taxering av

större räckvidd än som kan anses tillrådlig. I

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke förenklingsåtgärder

av helt annan art än vad de sakkunniga föreslagit i första hand borde till­

gripas.

7 axeringsnämndsordförandenas riksförbund anför således, att vid över­

vägandet av möjligheterna att med en förenkling av de materiella beskatt­

ningsreglerna så småningom nå fram till en definitiv källskatt för flertalet

skattskyldiga fysiska personer i första hand bör undersökas i vad mån det

nuvarande systemet i sig innehåller sådana element, vilka i överensstäm­

melse med för beskattningen erkända grundprinciper bör omprövas eller

utvecklas. Sett mot en sådan bakgrund framträder såsom första fråga, hu­

ruvida de nuvarande ortsavdragen är rätt avvägda eller ej. Skulle så icke

vara tallet utan en höjning framstå såsom motiverad, följer därav att skat-

teplikt-sgränsen jämväl bör höjas. Svårigheter att bedöma dessa problem

synes i avseende å de kommunala ortsavdragen icke föreligga. Förbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

31

hänvisar härutinnan till den utredning som redovisats i propositionen nr 213/1952. Ur taxeringsteknisk synpunkt anser förbundet, att metoden att höja ortsavdragen i första hand bör försökas.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om det ej är möjligt att ut­ veckla den av de sakkunniga såsom alternativ IV betecknade möjligheten att schablonisera de allmänna avdragen genom särskilda föreskrifter, men utan ändring av de permanenta beskattningsreglerna. En lagstiftning i den­ na form kan inriktas på enbart löntagare. Länsstyrelsen förmodar, att man för deras vidkommande kan komma ett steg längre i förenklingar genom införande av ett gemensamt schablonavdrag för dels omkostnader i för­ värvskällan inkomst av tjänst och dels försäkringspremier. Ett sådant av­ drag bör dock endast få åtnjutas av skattskyldiga som frivilligt väljer taxe­ ring på grundval av en förenklad deklarationsblankett, avsedd för löntagare med enbart inkomst av tjänst eller med inkomst av tjänst jämte inkomst av- kapital och annan fastighet. Såsom förutsättning för en dylik konstruktion torde man enligt länsstyrelsen få räkna med att avdraget för utskylder och pensionsavgifter slopas samt att 200-kronorsavdraget vid annan fas­ tighet förbehålles ägare till en- eller tvåfamilj sfastighet.

Departementschefen

Vid utformningen av vårt skattesystem har en av riktpunkterna varit att nå rättvisa och likformighet vid beskattningen. Man har vidare sökt avpassa skattereglerna så att beskattningen skall avvägas under hänsynstagande till den skattskyldiges skatteförmåga.

För att söka tillgodose dessa principer har man i skattelagarna intagit reg­ ler som eftersträvar en i möjligaste mån fullständig redovisning av inkoms­ ter och utgifter. Åtskilliga bestämmelser har härigenom fått ett detaljerat och komplicerat innehåll. Även mycket små poster såväl på inkomstsidan som på utgiftssidan har ansetts kräva beaktande och skall redovisas med exakta belopp.

För att få till stånd en taxering i enlighet med dessa i skattesystemet upptagna principer är det nödvändigt att uppgifter lämnas av- varje skatt­ skyldig i ett flertal hänseenden. Härjämte måste arbetsgivare och andra avlämna uppgifter för kontroll av deklarationerna. Ju fullständigare dessa olika uppgifter är desto större blir möjligheterna att åsätta en exakt taxe­ ring. Av praktiska skäl har man emellertid måst i viss mån begränsa upp- giftslämnandet; en avvägning har här fått ske mellan intresset av att möj­ liggöra en exakt taxering och önskvärdheten av att icke alltför mycket be­ lasta den enskilde och taxeringsmyndigheterna. Det trots dessa begräns­ ningar vidlyftiga materialet och de skiftande individuella förhållandena har vidare gjort det nödvändigt för taxeringsmyndigheterna att i viss utsträck­ ning arbeta med schablonmässiga uppskattningar i åtskilliga fall, där reg­ lerna strängt taget förutsätter fullständig redovisning och exakt individuell beräkning. Dessa schablonmässiga uppskattningar avser såväl inkomster

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

32

som utgifter. Av inkomsterna har man framför allt scliabloniserat sådana

som är svåra att kontrollera eller att uppskatta. Sålunda brukar rörelseid-

kares och jordbrukares normala uttag ur rörelsen eller jordbruket av pro­

dukter avsedda för hushållet uppskattas efter schabloner. Vidare uppskattas

inkomster av drickspengar ofta schablonmässigt osv. Bland utgifter för vil­

ka avdrag ofta medges med schablonmässiga belopp märkes utgifter för

resor till och från arbetsplatsen, kostnader för kost och logi i vissa fall, av­

drag för slitning av verktyg o. d.

De senaste åren har utvecklingen och det starka önskemålet om ett enk­

lare deklarations- och taxeringsförfarande föranlett statsmakterna att i lag­

stiftningen införa vissa regler om beräkning av inkomst efter i lagen an­

givna, schablonmässiga grunder. Jag åsyftar här framför allt den schablon­

mässiga beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bo­

stadsrättsföreningars fastigheter.

De förslag som 1950 års skattelagssakkunniga nu framlagt innefattar ett

fullföljande av dessa strävanden. Förslagen tar i första hand sikte på att

förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet beträffande personer med

relativt okomplicerade inkomstförhållanden, framför allt vissa löntagare.

En invändning som stundom göres mot förslag av denna och liknande art

är att de icke skulle tillgodose principen om en rättvis och likformig be­

skattning. Härvid göres gällande att trots de fördelar som genom användan­

det av schabloner och andra förenklingar kan vinnas med avseende å de­

klarations- och laxeringsarbetet och även i andra hänseenden regler av detta

slag bör undvikas. Emellertid bör här ihågkommas att man i många fall kan

starkt ifrågasätta, huruvida man med de nuvarande reglerna som syftar till

exakta beräkningar verkligen nått den i lagstiftningen eftersträvade rätt­

visan och likformigheten i beskattningen och om det ens är möjligt att nå

detta mål. Till en början må framhållas den åtskillnad som föreligger mel­

lan olika slag av inkomster. Löntagares inkomster och utgifter är i allmän­

het lätta att kontrollera och fastställa. Beträffande andra slag av inkomster

kan det däremot ofta vara svårt att göra exakta beräkningar av olika värden

och poster. I tveksamma fall blir följden då stundom uppskattningar, som le­

der till taxeringar hållna i underkant. Vidare möter för kontrollen stora svå­

righeter och möjligheterna att undgå beskattning blir därför större än beträf­

fande tjänsteinkomster. Alldeles bortsett från dessa faktorer är det emel­

lertid som förut antytts icke praktiskt möjligt att även med en reglering,

som förutsätter exakt och fullständig redovisning, alltid tillämpa reglerna

på ett sådant sätt att de tar hänsyn till de skiftande individuella förhållan­

dena. Detta har som också tidigare framhållits lett till att man redan nu

vid taxeringen tvingats arbeta med schabloner.

Innan jag närmare går in på de sakkunnigas olika förslag kan det vara

lämpligt att i korthet lämna en översikt av de faktorer och synpunkter som

bör ingå i bedömandet vid genomförande av förenklingar på detta område.

Vårt nuvarande deklarationsförfarande är, något som inte torde bestri­

das av någon, tämligen invecklat också för personer med relativt okomplice-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

33

rade inkomstförhållanden. Varje åtgärd som kan minska deklarationsbesty-

ret är i och för sig önskvärd. Ett mål att sträva efter skulle vara, att det

för en stor del av dessa skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållan­

den bleve tillräckligt med en försäkran från den skatlskyldige att han icke

haft andra inkomster än de beträffande vilka löneuppgifter och liknande

föreligger. Härför erfordras självfallet att avdrag för omkostnader vid för­

värvet av inkomsterna liksom de allmänna avdrag, till vilka vederbörande

är berättigad, kan beräknas efter schablonmässiga grunder, så att de auto­

matiskt kan tillgodogöras honom vid taxering eller debitering. Ett hinder för

vissa grupper skattskyldiga att använda en dylik försäkran kan vara att

vederbörande har att skatta för andra inkomster än löneinkomster. I och för

sig skulle det därför vara ägnat att underlätta genomförandet av en förenk­

ling av nu avsett slag, om smärre inkomster av exempelvis kapital eller av

vissa fastigheter kan undantas från beskattning.

Av synnerlig betydelse i detta sammanhang är att de förenklingsåtgärder

i fråga om deklarationsförfarandet som vidtas också är ägnade att under­

lätta arbetet för beskattningsmyndigheterna. Om dessas arbete med de

okomplicerade löntagardeklarationerna kan inskränkas, kommer de uppen­

barligen att få bättre tid för granskningen av övriga, mer invecklade lön-

tagardeklarationer. I viss utsträckning torde också arbetskraft kunna frigö­

ras. Härigenom bör rimligen kunna skapas möjligheter för att effektivisera

kontrollen av övriga kategoriers deklarationer.

Ytterligare en faktor vid bedömandet av förenklingsåtgärder är samban­

det mellan den nuvarande preliminära skatten och den slutliga skatten. Åt­

gärder som är ägnade att närma dessa skatter till varandra så att återbetal­

ningar av för mycket erlagd skatt eller påföringar av kvarstående skatt till

antalet reduceras eller åtminstone till beloppen minskas är självfallet i och

för sig önskvärda. Å andra sidan bör icke alltid avgörande vikt fästas vid

denna synpunkt. En förenklingsåtgärd som minskar exempelvis deklara­

tions- och taxeringsbestyret, men ej är ägnad att minska klyftan mellan den

preliminära och slutliga skatten, sådana reglerna nu är utformade, utan i

vissa lägen kanske t. o. in. kan leda till sämre överensstämmelse mellan käll­

skatt och slutlig skatt, bör måhända icke undvikas enbart av den anled­

ningen. Ofta kan föreligga möjlighet att genom jämkning av uppbördsför-

ordningens regler om uträkning av källskattetabellerna eliminera sist av­

sedda verkan.

Eu fråga som nära sammanhänger med den sist antydda är möjligheter­

na alt i en framtid nå fram till en definitiv källskatt för ett relativt stort

antal skattskyldiga, närmast löntagare med okomplicerade inkomstförhål­

landen. Införandet av en sådan skatteform förutsätter att en rad problem,

delvis av mycket komplicerad art, måste lösas. Jag vill här endast erinra

om den i tidigare sammanhang väckta frågan om källskatt på löneinkomster

av bisysslor. Det är mycket ovisst om man skall kunna nå fram till en de-

finitiv källskatt av nyss antytt slag. En sådan skatteform skulle emellertid

erbjuda så många fördelar, alt man vid det fortsatta arbetet på utform-

Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

34

ningen av beskattnings- och uppbördsreglerna bör sträva efter att nå dit

och att sålunda vid vidtagande av olika åtgärder på olika områden söka

skapa förutsättningar för att så skall bli möjligt.

De förslag som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga innefattar ett

flertal förenklingsåtgärder. Om samtliga dessa kunde genomföras, skulle

otvivelaktigt avsevärda fördelar uppnås. Deklarationsförfarandet skulle bil

enklare för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden och de­

klarationsblanketten för dessa skattskyldiga skulle kunna bli mycket enkel.

De sakkunniga har i ett senare avgivet betänkande med förslag till en effek­

tivare taxering (SOU 1954: 24) uppgjort ett exempel på en sådan blankett,

till vilken jag i detta sammanhang får hänvisa. Även för taxeringsmyndig­

heterna skulle lättnader uppstå i arbetet. Och slutligen skulle en del av de

hinder, som nu möter på den materiella beskattningsrättens område mot in-

förande av en definitiv källskatt, bli undanröjda. Vid remissbehandlingen

av de sakkunnigas förslag har flertalet av de hörda myndigheterna och or­

ganisationerna — i allmänhet med accepterande av att förslagen medför

ett visst bortfall av skatteunderlaget — anslutit sig till tanken att man ge­

nom schabloner och på annat sätt bör söka förenkla deklarations- och taxe-

ringsförfarandet. Vissa remissinstanser har dock beträffande samtliga av

de särskilda förslag som framlagts uttalat, att förslagen icke kunde anses

förenliga med krav på rättvisa och likformighet i beskattningen. Mot de sär­

skilda avsnitten i de sakkunnigas förslag har, som jag senare närmare kom­

mer att beröra, åtskilliga invändningar gjorts.

En grupp av sakkunnigförslagen avser de allmänna avdragen, nämligen

de tre av dessa som avgjort har den största frekvensen. Ett annat mycket

vanligt allmänt avdrag, nämligen det s. k. förvärvsavdraget, har däremot

icke behandlats i sakkunnigförslaget. Sådant förvärvsavdrag kan tillkomma

gift kvinna med inkomst av eget arbete och vidare man, vars hustru utför

arbete i viss hans förvärvskälla.

Närmare bestämt innebär de sakkunnigas förslag beträffande de allmänna

avdragen följande. Avdraget för folkpensionsavgifter skulle borttagas och

vidare skulle utskyldsavdraget icke som nu av den skattskyldige upptagas

på deklarationsblanketten utan tillgodoföras honom genom uträkning på

debiteringsstadiet av taxeringsmyndigheterna. Försäkringsavdraget föreslås

skola sehabloniseras till visst belopp. Denna schablonisering skulle komma

ett stort antal skattskyldiga till godo, och endast en mindre del av de skatt­

skyldiga, nämligen de, vilkas kostnader för försäkringspremier in. m. över­

stiger beloppet för schablonavdraget, skulle behöva specificera sina kost­

nader i deklarationen. Beträffande de olika förvärvskällorna har skattelags­

sakkunniga föreslagit ett schablonavdrag å 100 kronor i förvärvskällan tjänst

samt avrundning till närmast högre hela 100-tal kronor av omkostnadsavdrag

över 100 kronor. Vidare har de föreslagit, att smärre inkomster av kapital

och annan fastighet fritages från skatteplikt. Slutligen föreslås — i anslut­

ning till förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas — att

folkpensionsförmåner undantas från beskattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

35

Beträffande inkomst av rörelse och jordbruksfastighet har de sakkunniga ej framlagt något förslag. Bortsett från den nyss angivna skattefriheten för smärre inkomster av kapital och annan fastighet, föreslås icke heller be­ träffande dessa inkomstslag några åtgärder. I fråga om redovisningen av inkomster av annan fastighet vill jag här ånyo erinra om att avsevärda för­ enklingar tidigare införts såvitt avser vissa villafastigheter och bostadsrätts­ föreningars fastigheter. Det torde ligga i sakens natur att beträffande samt­ liga dessa förvärvskällor någon förenkling i övrigt torde vara ytterligt svår att genomföra. Inkomst- och utgiftsförhållandena är i dessa förvärvskällor regelmässigt så komplicerade att de resultat som möjligen skulle kunna nås icke torde ha någon mera avsevärd betydelse ur arbetssynpunkt vare sig för de skattskyldiga eller för taxeringsmyndigheterna.

Såsom kommer att närmare beröras i fortsättningen anser jag mig icke kunna förorda, att de sakkunnigas förslag till alla delar genomföres i detta sammanhang.

Av de förslag som berör de allmänna avdragen har jag funnit mig endast böra förorda införandet av schablonavdrag för vissa försäkringspremier å 150 kronor för ensamstående skattskyldiga och 300 kronor för gifta skatt­ skyldiga och i samband därmed höjning av maximibeloppen för försäkrings- avdraget till 300 respektive 600 kronor.

Såvitt avser förvärvskällan tjänst förordar jag att de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag och om avrundning i vissa fall av omkostnadsav­ draget genomföres. Vidare förordar jag att ett bottenavdrag införes från in­ komst av kapital å 100 kronor för ensamstående skattskyldiga och 200 kro­ nor för äkta makar. Det liknande avdrag som de sakkunniga föreslagit i förvärvskällan annan fastighet anser jag däremot icke böra införas för när­ varande utan först, såsom jag i senare sammanhang kommer att närmare beröra, i samband med att den särskilda fastighetsbeskattningen i fram­ tiden eventuellt avskaffas.

Med hänsyn till att den i och för sig önskvärda omläggning av utskylds- avdraget som de sakkunniga föreslagit medför en i vissa fall avsevärd skärpning av beskattningen särskilt för fastighetsägare bör icke heller detta förslag genomföras förrän fastighetsbeskattningen avvecklats.

De sakkunnigas förslag om slopande av rätten till avdrag för folkpensions­ avgift och om fritagande av folkpensionsförmåner från beskattning leder till en viss omfördelning av skattebördan mellan olika grupper skattskyldiga. Sålunda kommer de som nu erhåller avdrag för avgiften att få en skärpt be­ skattning i förhållande till vad f. n. gäller. .lag har framför allt av detta skäl icke ansett att den föreslagna omläggningen i nuvarande läge bör komma till stånd. Som jag tidigare berört i årets finansplan ämnar jag om möjlig­ heter därtill finns förorda att förslag framlägges till nästa års riksdag om eu allmän sänkning av den statliga inkomstskatten. Möjligen kan förutsätt­ ningar föreligga alt i samband med eu sådan skattesänkning genomföra de sakkunnigas förslag till omläggning av folkpensionärernas beskattning och om avskaffande av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. .lag har för avsikt

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att inom den närmaste tiden begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

särskild expertis på beskattningsområdet för att utreda frågan om skatte­

sänkningen. I samband med denna utredning bör även undersökas möjlig­

heterna att genomföra nämnda förslag.

Utöver vad de sakkunniga förordat kommer jag att föreslå ytterligare en

förenklingsåtgärd, vilken berör alla fysiska personer, nämligen att den

uträknade beskattningsbara inkomsten för fysiska personer alltid skall ut­

föras i hela 100-tal kronor, så att överskjutande belopp som inte uppgår till

fullt 100-tal kronor bortfaller. En sådan åtgärd skulle medföra avsevärda lätt­

nader vid myndigheternas uträkning av skatten.

De åtgärder som enligt vad i det föregående angivits skulle genomföras

nu kan beräknas medföra ett årligt bortfall av statlig inkomstskatt på ca

114 miljoner kronor och av kommunal inkomstskatt på ca 99 miljoner kro­

nor. Jag kommer i det följande att närmare beröra de ekonomiska verkning­

arna. Det kan emellertid vara lämpligt att redan här ta upp några allmänna

synpunkter på konsekvenserna av skattebortfallet.

Såsom framgår av vad som anförts i finansplanen i statsverkspropositio­

nen till innevarande års riksdag torde ur statsfinansiella synpunkter utrym­

me föreligga för ett skattebortfall av den storleksordning varom här är fråga

utan att någon kompenserande åtgärd behöver vidtagas. Skattebortfallet

kommer sålunda att motsvaras av en skattelättnad, som kommer de skatt­

skyldiga fysiska personerna till godo.

Storleken av skattelättnaden kommer självfallet att variera olika skatt­

skyldiga emellan, beroende på i vad män schablonavdragen i de enskilda fal­

len kan utnyttjas etc. Emellertid torde man kunna utgå från att åtgärderna

i stort sett är ägnade att gynna mindre inkomsttagare, så att dessa i större

utsträckning får nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Fram­

för allt torde härvidlag schabloniseringen av försäkringsavdraget komma att

spela in, men troligen även i viss mån schablonavdraget å 100 kronor i för­

värvskällan inkomst av tjänst. Vid lika nedsättning av den beskattnings­

bara inkomsten för en skattskyldig med små inkomster och eu skattskyl­

dig med stora inkomster får på grund av progressiviteten i skatteskalorna

den senare en större skattenedsättning i kronor räknat. Procentuellt sett,

räknat i förhållande till vars och ens skatt, får emellertid den skaltskvldige

med små inkomster större skattelättnad; jag har här bortsett från sådana

fall, då jämförelse göres mellan en inkomst något under och en inkomst

något över gränsen mellan två skikt i den statliga inkomstskatteskalan.

På den kommunala sidan skulle ett skattebortfall av här ifrågavarande

art, under förutsättning att kommunernas inkomst- och utgiftsförhållanden

i övrigt var oförändrade, föranleda en höjning av den kommunala utdebi­

teringen. Den skattesänkning för de enskilda, som vid oförändrad utdebi­

tering skulle ha föranletts av den med förenklingsåtgärderna följande ned-

sättningen av de beskattningsbara inkomsterna, skulle motverkas av höj­

ningen av utdebiteringen. I sådana fall då sänkningen av den beskattnings­

bara inkomsten är relativt obetydlig skulle utdebiteringshöjningen kunna

37

medföra att resultatet blir en skattehöjning. Som jag senare kommer att närmare utveckla finns emellertid anledning antaga att på grund av andra faktorers inverkan i regel någon utdebiteringshöjning ej skall behöva ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas. Om höjningar ej vidtages, kommer förenklingsåtgärderna även på den kommunala sidan att följas av skattesänkning för alla fysiska personer. En viss omfördelning av skattebördan kommer emellertid att ske. Icke heller här blir tendenserna enhetliga. Allmänt sett torde kunna sägas att omfördelningen blir till för­ del för mindre inkomsttagare. Dessa får, såsom redan framhållits på tal om den statliga beskattningen, i större utsträckning nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Vidare gäller i fråga om den proportionella kommunalskatten att en nedsättning av den beskattningsbara inkomsten alltid får till resultat en till beloppet lika skattesänkning, oberoende av vilka inkomster den skattskyldige har. För en inkomsttagare med små in­ komster betyder emellertid denna skattesänkning relativt sett mera än för större inkomsttagare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

III. Schablonavdrag från intäkt av tjänst

Gällande bestämmelser

Enligt 31 § kommunalskattelagen hänföres till tjänst .allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, vissa livräntor, er­ sättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, undantagsförmåner samt — i vissa fall — periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt.

All till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet som en skattskyldig utövat ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter anses såsom en särskild förvärvskälla, för vilken inkomsten skall uppskattas för sig.

Till intäkt av tjänst hänföres i huvudsak avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten, pension, livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd o. d. Såsom intäkt av tjänst upptages däremot icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostna­ der, varibland särskilt må nämnas resekostnads- och traktamentsersättning. Är sådan ersättning anvisad vid kommunal eller enskild tjänst, skall ersätt­ ningen upptagas såsom intäkt. Förmån av fri sjukvård och fri tandvård upptages icke såsom intäkt, såvida icke sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än de för statstjänst gällande. I sistnämnda fall upptages skillnaden såsom intäkt.

Från intäkt av tjänst må enligt 33 § kommunalskattelagen avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av- tjänsten, dock ej sådana vid fullgörande av statlig tjänst uppkomna kost­

38

nader, för vilka anvisats särskilt anslag som utgör icke skattepliktig inkomst.

Såsom exempel på kostnader, för vilka avdrag får ske, angives i nyssnämn­

da paragraf följande utgifter:

a\gifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock

avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller

efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den

skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utfö­

rande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst

redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersätt­

ning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

Har skattskyldig för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit

sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

För avdrag från arvode såsom deltagare i statsrevision eller kyrkomöte

finns särskilda bestämmelser.

Vad som återstår av bruttointäkt av tjänst, sedan angivna avdrag för om­

kostnader gjorts, utgör inkomst av tjänst.

Enligt 29 § taxering,sförordningen skall i allmän självdeklaration uppta­

gas de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. I

enlighet härmed är det för allmän självdeklaration fastställda formuläret så

avfattat, att såväl samtliga inkomster som de avdrag för kostnader, för vilka

avdrag yrkas, skall specificeras i deklarationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

De svårigheter, som vid taxeringsarbetet förekommit beträffande inkomst

av tjänst och som är av sådan beskaffenhet att de till någon del kan av­

hjälpas genom förenklingsåtgärder, anser 1950 års skattelagssakkunniga

hänföra sig i huvudsak till prövningen av avdragsyrkanden. De sakkunniga

framhåller, att på grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt

arbetskraftens större rörlighet det blivit betydligt vanligare än tidigare att

avdragsgilla omkostnader uppkommer för förvärv av inkomst av tjänst. Av­

drag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen yrkas således nu­

mera icke endast i de större städerna utan även i betydande utsträckning på

landsbygden, där arbetskraften icke längre är lika stationär som förr. Av­

drag för kostnader för verktyg o. d. medgives i stor omfattning, enär många

arbetargrupper är skyldiga att hålla sig med egna verktyg. Även avdrag för

facklitteratur har blivit allt vanligare. Den tekniska utvecklingen har vidare

medfört, att de skattskyldiga i större utsträckning använder hjälpmedel i

sin förvärvsverksamhet.

39

De sakkunniga upplyser vidare, att svårigheterna att kontrollera och be­ räkna avdrag har föranlett att man i det praktiska taxeringsarbetet pa se­ nare år i viss utsträckning övergått till att medgiva schablonavdrag för vissa omkostnader, t. ex. för resor till och från arbetsplatsen och för verktyg. Sådana avdrag medges utan att myndigheterna i varje särskilt fall efter- forskar, om den skattskyldige under beskattningsåret haft mot avdraget sva­ rande utgifter eller ej.

Enligt de sakkunniga medför det stora antalet yrkade avdrag i‘förvärvs­ källan tjänst en icke oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna. Det är vidare förenat med stora svårigheter att åstadkomma enhetliga principer vid den praktiska tillämpningen av avdragsbestämmelserna. Riksskatte­ nämnden har visserligen vid sin granskning av de anvisningar för taxerings­ arbetet, som utfärdas av prövningsnämnderna, eftersträvat större enhetlighet vid den schablonmässiga beräkningen av olika avdrag än tidigare, men fort­ farande torde enligt de sakkunnigas mening i en del fall föreligga större avvikelser mellan de olika länen än som är befogade med hänsyn till de lo­ kala förhållandena. Därtill kommer att den nuvarande utformningen av av­ dragsbestämmelserna föranleder en mängd besvärsmål, vars antal det a\ olika skäl är angeläget att söka nedbringa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

De sakkunniga har infordrat vissa uppgifter för utrönande av i vilken om­ fattning avdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande yrkats och med­ givits vid beräkning av inkomst av tjänst vid 1953 års taxering. Undersök­ ningen har omfattat sex taxeringsdistrikt i Stockholms stad samt ett stads- och ett landsbygdsdistrikt inom varje län. Urvalet har gjorts av vederböran­ de länsstyrelser på sådant sätt, att uppgifterna skulle avse för länen repre­ sentativa distrikt. Sammanlagt har 64 190 självdeklarationer undersökts. En uppräkning har därefter gjorts av de vid urvalsundersökningen erhållna ta­ len med ledning av inkomststatistikens uppgifter om antalet skattskyldiga och den totala uppskattade inkomsten av tjänst för beskattningsåret 1952. På detta sätt har erhållits en uppskattning för hela riket av antal och stor­ lek av yrkade och medgivna avdrag. Jämförelser, som kunnat göras, ger vid handen, att de erhållna resultaten på ett tillfredsställande sätt belyser de förhållanden, som undersökningen avser.

Antalet skattskyldiga i riket med inkomst av tjänst utgör omkring 3 433 000. Därav utgör enligt de gjorda beräkningarna antalet skattskyldiga

SOU!

1) icke yrkat avdrag för omkostnader................... 1 848 000 2) yrkat men ej medgivits avdrag för omkostnader 79 000

medgivits avdrag med 3) 1—100 kronor.................................... 627 000 4) 101—200 » ......................................... 262 000 5) 201-300 » 253 000 6) 301—400 » 117 000 7) 401 — 500 » 59 000 8) mer än 500 » .................................... 188 000 1 506 000

Summa 3 433 000

d.

»

»

V.

»

tf

T>

s. cirka » »

» » » »

» »

» »

»

54 %

2

%

19%

8

%

7 % 3 %

2

%

5

"

n

100

%

40

Vidare- framhåller de sakkunniga, att enligt undersökningen en icke ringa

del av de skattskyldiga, som ej yrkat något avdrag för omkostnader, torde

utgöras av sådana skattskyldiga, vilkas inkomst icke härrör av eget arbete,

utan utgöres av pension, livränta e. d. I städerna har avdrag medgivits 43,8

procent i Stockholm 61,2 procent — och på landsbygden 44 procent av de

skattskyldiga. Av de skattskyldiga, vilkas inkomster understiger 10 000 kro­

nor, har 41 procent medgivits avdrag, och av de skattskyldiga, vilkas inkom s-

ter uppgår till eller överstiger 10 000 kronor, har 65 procent medgivits avdrag.

Enligt undersökningen utgör medeltalet av de yrkade avdragen 373 kro­

nor och medeltalet av de medgivna avdragen 330 kronor. Om avdragen

slås ut på samtliga skattskyldiga, även på dem som ej yrkat avdrag, blir me­

deltalet vrkat avdrag per skattskyldig 172 kronor och medeltalet av medgi­

vet avdrag 153 kronor per skattskyldig.

De sakkunniga finner den genomförda undersökningen beträffande om­

kostnadsavdragen visa, att antalet avdragsyrkanden — och därmed antalet

individuella avdragsprövningar som skall verkställas vid taxeringarna — är

mycket stort samt att flertalet avdrag uppgår till så små belopp, att de i

jämförelsevis ringa grad påverkar skattebelastningen å inkomsterna. För

skattskyldiga i de vanligast förekommande inkomstklasserna kan man till

ledning vid en ungefärlig uppskattning av avdragens inverkan på den sam­

manlagda skatten räkna med att varje 100-tal kronor omkostnadsavdrag

medför en minskning av den sammanlagda skatten till stat och kommun med

omkring 25 kronor.

1950 års skatte lagssakkunniga övergår härefter till att diskutera olika möj­

ligheter till förenkling av taxeringen av inkomst av tjänst och har därvid

behandlat flera olika alternativ. Sålunda framhåller de sakkunniga, att en

förenkling skulle kunna tänkas ske på det sättet, att avdrag erhålles endast

om avdragsgilla kostnader uppgår till visst belopp, exempelvis 300 kronor.

Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att därigenom skulle uppkom­

ma vissa tröskelproblem, varjämte olikformighet skulle uppstå i förhållan­

de till övriga inkomstslag. Sistnämnda omständighet finner de sakkunniga

vara värd särskilt beaktande med hänsyn till att vissa av sistnämnda in­

komstslag redan nu ej sällan intager en gynnad ställning i beskattnings­

hänseende.

En annan möjlighet till förenkling är enligt de sakkunniga att upphäva

ratten till avdrag för vissa med bestridande av tjänst eller anställning sam­

manhängande kostnader, beträffande vilka befogenheten av avdragsrätten

kan i viss mån ifrågasättas. Härtill skulle kunna räknas framför allt utgif­

ter för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. Utgifter av denna

art står ofta mycket nära utgifter av levnadskostnads natur. Stundom torde

reseutgifterna helt eller delvis motsvaras av att bostad kan erhållas billigare

längre bort från arbetsplatsen än närmare densamma. Emellertid kan även

mot denna form av förenkling invändas, att den skulle ogynnsamt påverka

ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra. På

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

41

grund härav anser de sakkunniga denna väg till förenkling för närvarande icke vara framkomlig.

En godtagbar lösning av ifrågavarande problem bar de sakkunniga ansett kunna ernås på följande sätt. Ett lågt schablonavdrag för omkostnader skall enligt de sakkunnigas förslag medgivas alla skattskyldiga med inkomst av tjänst utan att någon utredning om de verkliga utgifterna behöver förebring­ as för beskattningsmyndigheterna. Om summan av de verkliga utgifterna i förvärvskällan tjänst är högre än beloppet för schablonavdraget, föreslås att avdrag skall medgivas med ett belopp som motsvarar den verkliga summan av omkostnaderna avjämnad till närmast högre hela 100-tal kronor. Om omkostnaderna uppgår exempelvis till 425 kronor skall sålunda avdrag be­ viljas med 500 kronor.

Beträffande storleken av det lägsta schablonavdrag, som enligt de sak­ kunnigas förslag får åtnjutas av alla skattskyldiga med tjänsteinkomster, an­ för de sakkunniga, att ju högre beloppet för avdraget bestämmes, desto fär­ re individuella avdragsprövningar får taxeringsmyndigheterna att befatta sig med. Å andra sidan kommer det skattebortfall för det allmänna, som blir en konsekvens av schablonavdraget, att bli större i den mån avdraget sättes högre. De sakkunniga föreslår, att det lägsta schablonavdraget begränsas till 100 kronor. Även med detta enligt de sakkunnigas mening jämförelsevis låga schablonavdrag bortfaller den individuella avdragsprövningen helt för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skattskyldiga förenklas avdragsprövningen, eftersom det räcker med att konstatera mel­ lan vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet faller. Är det ex­ empelvis uppenbart, att en skattskyldigs befogade avdrag överstiger 100 kro­ nor men icke 200 kronor, kan avdrag utan närmare prövning medges med 200 kronor o. s. v.

De sakkunniga framhåller vidare, att om det lägsta schablonavdraget sät­ tes till 100 kronor, något tröskelproblem av betydelse icke uppkommer, vil­ ket däremot kan inträffa om beloppet sättes högi‘e. En skattskyldig utan egentliga kostnader skulle nämligen med ett högre schablonavdrag få allt­ för stor skattelindring vid jämförelse med den, som har omkostnader i det närmaste motsvarande schablonavdraget.

Vid ett lägsta schablonavdrag å 100 kronor torde man vidare enligt de sak­ kunniga kunna bortse från det förhållandet, att vissa statstjänstemän har ersättning för utgifter i tjänsten, vilka icke är att anse som skattepliktig inkomst. Sättes det lägsta schablonavdraget högre, måste övervägas att slopa den i enkelhetens intresse genomförda och nu gällande regeln om skattefri­ het för vissa statliga ersättningar.

Det framhålles vidare i betänkandet att det kan ifrågasättas, huruvida icke ett schablonavdrag av den föreslagna beskaffenheten bör stå i relation till inkomsten, så att schablonavdraget bestämmes till visst belopp, dock högst viss procent av den bruttoinkomst, till vilken kostnadsavdraget hänför sig. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle eu sådan begränsning

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

42

emellertid göra tillämpningen mera komplicerad och därmed förringa vär­

det av schabloniseringen. Något behov av en sådan regel torde knappast fö­

religga, om avdraget fastställes så lågt som till 100 kronor. En sådan re­

gels betydelse för skatteunderlaget blir då mycket ringa och i många fall

skulle den komma att gälla inkomster som är så låga, att de i varje fall

undgår beskattning på grund av bestämmelserna om ortsavdrag och skatte­

frihet för existensminimum. De sakkunniga har därför föreslagit endast den

begränsningen, att schablonavdraget icke i något fall får överstiga brutto­

intäkten.

De sakkunniga uttalar, att med ett schablonavdrag av den föreslagna ar­

ten följer, att även de skattskyldiga, som nu ej yrkar avdrag för omkostna­

der, blir berättigade till det lägsta schablonavdraget. Då utan tvivel en icke

unga del av dessa skattskyldiga har vissa omkostnader för inkomstens för­

värvande, ehuru avdrag därför av olika anledningar icke yrkas, är schablon­

avdraget beträffande dessa skattskyldiga ägnat att bidraga till en riktigare

taxering. Den skattelindring som beredes de skattskyldiga, vilka ej har några

som helst omkostnader, är, om det lägsta schablonavdraget bestämmes

till 100 kronor enligt de sakkunnigas mening, icke så stor, att den behö­

ver inge betänkligheter. 1950 års skattelagssakkunniga erinrar vidare om,

att omkostnader för förvärv av inkomst, som skall taxeras såsom inkomst

av tjänst, frånsett enstaka undantagsfall endast förekommer då inkomsten

härrör av inkomsttagarens eget arbete. Det kunde därför förtjäna övervägas,

om från rätten till schablonavdrag borde undantagas skattskyldiga, vilkas

inkomst av tjänst icke härrör av inkomsttagarens arbete, exempelvis pen­

sionärer, livräntetagare o. d. En sådan regel skulle emellertid komplicera

tillämpningen och den minskning av skattebortfallet, som eu sådan begräns­

ning skulle medföra, kan beräknas vara mycket ringa. De sakkunniga bar

i enlighet härmed icke föreslagit någon sådan begränsning. I

I betänkandet har framlagts vissa beräkningar rörande storleken av den

minskning av skatteintäkterna för stat och kommun, som ett genomföran­

de av de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor och om

avrundning av omkostnadsavdrag, som överstiger schablonavdragets belopp,

till näi mast högre hela 100-tal kronor skulle medföra. De i betänkandet

lämnade beräkningarna bygger vidare på den förutsättningen, att av de i

de sakkunnigas betänkande framlagda förslagen endast detta genomföres.

Enligt dessa beräkningar skulle minskningen i statens skatteintäkter upp­

gå till omkring 35 miljoner kronor medan de kommunala skatteintäkterna

skulle minska med ca 31 miljoner kronor. Sättes schablonavdraget till 200

kronor blir minskningen av skatteintäkterna 69 resp. 61 miljoner kronor.

Vidare har i betänkandet lämnats uppgift om storleken av det skatte­

bortfall som skulle uppkomma, om enbart förslaget om schablonavdrag

genomföres. Skattebox*tfallet för stat och kommun vid schablonavdrag å

olika belopp framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

43

Kungl. Maj. ts proposition, nr 59

Schablonavdrag

Antal skattskyldiga, Skattebortfall i milj. kronor vilkas nu medgivna för staten för kommuner avdrag omfattas av vidstående schablonavdrag

(14 %)

in. fl. (12 *)

100

627 000

29

26

200

889 000

64

58

300

1 142 000

104

92

400

1259 000

146

130

500

1318 000

188

167

De sakkunniga har uppmärksammat, att svårigheter kan uppstå vid sär­ skiljande av intäkter och omkostnader, som hänför sig till inkomstslagen tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Till sistnämnda slag av inkomst skall nämligen jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen hänföras bl. a. »intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogs- räkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verk­ samhet av tillfällig natur». Intäkt av nämnda art förvärvas i regel av skatt­ skyldiga, som dessutom har inkomst av tjänst. Den verksamhet, på grund varav' intäkten erhålles, är ofta av' samma art, som eljest utövas på grund av tjänst. I vissa fall är det tveksamt, om en intäkt skall hänföras till det ena eller det andra inkomstslaget. Omkostnader för inkomstförvärv som skattskyldig haft hänför sig ofta till båda slagen av inkomst. Det synes där­ för praktiskt redan med nuvarande avdragsbestämmelser att med tjänst likställa rätt till ersättning eller förmån på grund av verksamhet av tillfäl­ lig natur som nyss sagts. Införes den föreslagna schabloniseringen av av­ drag beträffande inkomst av tjänst, skulle ett bibehållande av nuvarande regler te sig än mer opraktiskt än för närvarande och dessutom kunna med­ föra, att en skattskyldigs taxering blir olika, beroende på om en intäkt eller en utgift hänföres till det ena eller det andra inkomstslaget. Bestämmel­ ser som leder till sistnämnda konsekvenser bör givetvis undvikas. I över­ ensstämmelse härmed föreslår de sakkunniga, att de citerade orden i 3a § 5 mom. kommunal skattelagen skall överföras till 31 § andra stycket sam­ ma lag.

Om en sådan överflyttning genomföres, kommer detta enligt de sakkun­ niga att medföra en viss förändring, ehuru av föga omfattande praktisk be­ tydelse, i fråga om skattskyldigheten för fysisk person för tid, under vilken lian icke varit bosatt här i riket. Sådan person skulle nämligen i motsats till vad som för närvarande gäller bli skattskyldig för inkomster av ilråga- varande tillfälliga natur, vilka förvärvats genom verksamhet här i riket. Denna följd av förslaget finner de sakkunniga tillfredsställande. Det lärer nämligen ha förekommit, att utomlands bosatta personer velat beteckna härifrån uppburna genom verksamhet här i riket förvärvade arvoden och ersättningar såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för att därige­ nom undgå beskattning här i riket, ehuru omständigheterna givit vid han­ den. att inkomsten av verksamheten bort likställas med inkomst av tjänst.

44

Den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen av utomlands bosatt per­

sons skattskyldighet berör ej person, vilken givit eller medverkat vid offent­

lig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsav­

gifter för särskilda förmåner och rättigheter, eftersom inkomst av sådan

föreställning är frikallad från skattskyldighet.

Remissyttrandena

Något mer än hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig

över de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag från inkomst av tjänst

till i lag fixerat belopp, har förklarat sig tillstyrka eller i vart fall icke vilja

motsätta sig införandet av ett dylikt avdrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit, yttranden av dylik innebörd har avgivits

av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­

lands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro

och Västmanlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska landstings­

förbundet, landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, nä­

ringslivets skattedelegation, Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska sjöfolksförbundet.

Det bör emellertid anmärkas, att i åtskilliga av dessa yttranden — på sätt

jag senare kommer att närmare beröra — förutsatts att schablonavdraget

sättes till högre belopp än vad de sakkunniga föreslagit. Avstyrkande utlå­

tanden bär avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Jämtlands

samt Norrbottens län ävensom av Sveriges häradsskrivareförening, Taxe-

ringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges akademikers centralorga­

nisation, Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening.

Från remissyttrandena må här följande återgivas.

De remissinstanser, som ställt sig positiva till de sakkunnigas förslag, bär

delat de sakkunnigas åsikt, att förslagets genomförande skulle medföra för­

enklingar i olika hänseenden.

Sålunda har man i allmänhet delat de sakkunnigas uppfattning, att en

viss lättnad för deklaranterna skulle inträda om ett schablonavdrag införes.

Några remissinstanser har emellertid en härifrån avvikande mening.

Riksskattenämnden anför sålunda, att majoriteten av den grupp skatt­

skyldiga, som är berättigad till avdrag i förvärvskällan tjänst, även om för­

slaget genomföres behöver detaljerat räkna ut och redovisa sina omkostna­

der. Vidare skulle många skattskyldiga inom den grupp, som täckes av

schablonen, alltjämt behöva detaljerat anteckna sina omkostnader för att

kontrollera att icke omkostnaderna med någon krona överstiger 100 kronor,

i vilket fall den skattskyldige måste bevaka sin rätt till förhöjt avdrag.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att de sakkunnigas förväntningar be­

träffande möjligheten att genom schablonavdraget åstadkomma en förenk­

ling i deklarationsförfarandet är något överdrivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

45

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar särskilt, att det för de skattskyl­ diga, vilka f. n. icke har avdragsgilla omkostnader för förvärv av inkomst av tjänst, icke vinnes någon förenkling vid deklaration genom ett schablonav­ drag.

Liknande synpunkter anföres av riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Icke heller statskontoret och Sveriges hantverks- och småindustriorgani­ sation anser det föreslagna schablonavdraget kunna medföra någon nämn­ värd förenkling för deklaranterna.

Beträffande det föreslagna omkostnadsavdragets inverkan på taxerings- arbetet har gjorts flera uttalanden i remissutlåtandena. Därvid har olika me­ ningar framkommit huruvida någon förenkling vinnes eller ej.

Bland de remissinstanser, som anser att en förenkling skulle nås genom avdraget, är Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen tillägger emel­ lertid, att den åsyftade förenklingen i viss män blir beroende på hur de sak­ kunniga tänkt sig att de skattskyldiga skall medverka vid ifyllandet av dekla­ rationsblanketten.

Socialstyrelsen framhåller, att inom det föreslagna beloppet för schablon­ avdraget rymmes så många avdragsgilla utgifter, att en märkbar lättnad i taxeringsarbetet kan beräknas inträda.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser däremot icke, att ett schablonavdrag av den storleksordning de sakkunniga föreslagit leder till någon förenkling i taxeringsarbetet av betydenhet. Länsstyrelsen anför, att av erfarenheter från det praktiska taxeringsarbetet framgår att avdrag för omkostnad i förvärvs­ källan tjänst intill sammanlagt 100 kronor icke i någon nämnvärd grad sys­ selsätter taxeringsmännen. Då taxeringsnämnd har att ta ställning till fram­ ställda yrkanden om avdrag för resor och verktygsslitning in. m. rör avdra­ gen sig regelmässigt om högre belopp än 100 kronor. Om beloppet för schablonavdraget ej kan sättas till högre belopp än 100 kronor, saknas enligt länsstyrelsens mening tillräckliga skäl att överhuvud införa ett schablonav­ drag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande, att ett schablonav­ drag å 100 kronor saknar betydelse såsom förenklingsfaktor i de större stä­ derna, där avdraget för resor till och från arbetet ligger över 200 kronor.

Liknande synpunkter på frågan anlägges av länsstyrelsen i Blekinge län, som erinrar att de kostnader vilka icke uppgår till 100 kronor i regel avser slitning av verktyg, färd till och från arbetet med cykel samt anskaffning av facklitteratur. Eftersom man i största utsträckning här rör sig med av de skattskyldiga allmänt kända och godtagna schablonavdrag, blir kontrollen av avdragsyrkandena ej särskilt betungande. Länsstyrelsen upplyser också att antalet besvär rörande sådana avdrag är obetydligt i länet. Bortfallet av kontrollen av avdrag under 100 kronor torde därför ej medföra större arbets- lättnad än att den uppväges av bestyret med atl granska schablonavdragen för sådana, som nu ej har omkostnader.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att ett genomförande av förslaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

46

Några remissinstanser har uttalat sig rörande det föreslagna omkost­

nadsavdragets verkningar i vad gäller ernående av bättre överensstämmel­

se mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

Sålunda anför riksräkenskapsverket, att om hänsyn tas till omkostnads­

avdraget vid konstruktionen av källskattetabellerna, detta skulle medföra,

att uttaget av preliminär A-skatt för en löntagare i allmänhet kommer att

minska med 25 å 30 kronor. Detta betyder däremot knappast, att man i

avsevärt större utsträckning än nu uppnår överensstämmelse, inom upp-

bördsförordningens femkronorsmarginal, mellan preliminär och slutlig

skatt. Av praktiska skäl lär det vara tämligen uteslutet att konstruera käll­

skattetabellerna så att en dylik överensstämmelse uppnås annat än i undan­

tagsfall. Enligt nu gällande regler tas källskatten för en löntagare i all­

mänhet ut något i överkant, varvid det genomsnittliga överuttaget torde

röra sig om några tiotal kronor. På grund av avrundningen uppåt av av­

drag över 100 kronor innebär det föreslagna schablonavdraget i uppbörds-

a\ seende, schematiskt uttryckt, ingenting mer än att en löntagare i allmän­

het med omkostnadsavdrag får i genomsnitt 10 å 15 kronor mindre än nu

i överskjutande preliminär skatt. En avrundning uppåt av avdrag över

100 kronor är enligt riksräkenskapsverkets mening således även från spe­

ciell uppbördssynpunkt till nackdel, då den tenderar att öka överuttaget

av källskatt.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser däremot, att ett omkostnads­

avdrag av föreslagen konstruktion bör kunna medföra en viss effekt i av­

seende å det eftersträvansvärda syftet att ernå bättre överensstämmelse mel­

lan preliminär och slutlig skatt, men verkningarna i detta hänseende torde

bli förhållandevis begränsade.

Beträffande beloppet för schablonavdraget råder mycket delade meningar

bland remissinstanserna. Åtskilliga av dem anser sålunda att beloppet bör

höjas utöver vad de sakkunniga föreslagit, då man eljest icke uppnår önsk­

värd effekt i fråga om förenkling för deklaranter och taxeringsmyndighe­

ter.

Flertalet av de remissinstanser, som yrkat att schablonavdraget höjes,

har föreslagit att det bestämmes till 200 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att det föreslagna beloppet —

100 kronor — är för lågt. Avdrag upp till detta belopp torde som regel

icke vålla vare sig deklaranten eller taxeringsnämnden några svårigheter.

I allmänhet är det därvid fråga om i praxis fastställda avdrag för cykel-

och verktygsslitage samt avdrag för facklitteratur o. dyl. Först när avdra­

get eller avdragssumman är högre än 100 kronor kan taxeringsnämnden

sagas ha anledning att ingå i verklig prövning av avdraget. En höjnin« av

schablonavdraget till 200 kronor skulle därför medföra en väsentlig större

lättnad vid taxeringen och skulle även korrespondera med de föreslagna

avdragen för inkomst av annan fastighet och av kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

snarast skulle komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna,

även om en ringa lättnad kan vinnas i det rent siffermässiga arbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

47

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att omkostnadsavdra- get — om ett sådant anses böra införas — för att leda till mera påtaglig ar- betsförenkting bör bestämmas till 200 kronor.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ger uttryck åt i huvud­ sak samma uppfattning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om icke avdraget bör fast­ ställas till åtminstone 200 kronor. Länsstyrelsen framhåller, att åtskilliga taxeringsmål kan befaras uppkomma, där tvisten gäller huruvida omkost­ naderna överstiger ett hundrakronorsstreck eller ej. Om schablonavdraget bestämmes till 200 kronor, torde antalet sådana mål icke obetydligt minska.

De invändningar, som de sakkunniga riktat mot ett schablonavdrag å sist­ nämnda belopp, anser länsstyrelsen icke vara av sådan vikt att de bör utgöra hinder.

Även länsstyrelsen i Örebro län finner det föreslagna beloppet alltför lågt. Om någon väsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete skall kunna uppnås måste avdraget enligt länsstyrelsens mening höjas till 200 kronor eller helst 300 kronor. Eventuellt kan avdraget till en början bestämmas till 200 kronor, men en höjning övervägas sedan det nya systemet prövats någon tid.

Ett schablonavdrag på 300 kronor ifrågasättes jämväl av länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Norrbottens län samt av Sveriges häradsskrivarförening. Nämnda förening uttalar emellertid, att en höjning av schablon­ avdraget till 300 kronor, vilket enligt föreningens mening får anses vara ett lämpligt belopp för att avdraget skall ha något värde ur förenklings- syfte, skulle innebära ett så betydande inkomstbortfall, att dem icke torde vara genomförbar. I så fall bör emellertid de sakkunnigas förslag icke ge­ nomföras.

Å andra sidan har några remissinstanser förklarat sig icke kunna till­ styrka ett högre belopp för schablonavdraget än 100 kronor. Bland dessa är landsorganisationen, som anser att en höjning av schablonavdragets be­ lopp skulle innebära att löntagare utan resekostnader eller andra kostna­ der för intäkternas förvärvande gynnas ytterligare, vilket enligt organisa­ tionens mening icke bör ifrågakomma.

Näringslivets skattedelegation motsätter sig också ett högre schablonav­ drag än det föreslagna och framhåller att ett schablonavdrag å 200 kronor enligt de sakkunnigas beräkningar skulle föranleda ett skattebortfall för staten och kommunerna å sammanlagt 130 miljoner kronor. Även om detta belopp är väl högt beräknat finner delegationen det icke försvarligt att disponera ett belopp av sådan storleksordning för att ernå en viss ytter­ ligare förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet.

Riksskattenämnden, som avstyrkt införandet av ett schablonavdrag så­ dant som det föreslagna, anser de skäl som anförts av de sakkunniga mot en höjning av avdraget så vägande, att de kräver allt beaktande. Enligt riksskattenämndens mening kan man ej med ett avdrag på 200 kronor eller högre — om detta av finansiella skäl anses möjligt — längre vidhålla tan­

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

ken på att låta avdraget utgå vid all inkomst av tjänst utan måste be­

gränsa det till att avse inkomst av eget arbete. Tekniskt torde detta vara

möjligt att göra — en liknande begränsning finnes redan vid det s. k. för-

värvsavdraget för gift kvinna — men en sådan begränsning kommer att

komplicera bestämmelsen och göra tillämpningen mindre enkel.

Tjänstemännens centralorganisation anför.

Ett schablonavdrag på 100 kronor kan knappast tänkas verka förenklan­

de på arbetet i taxeringsnämnderna i någon högre grad, då yrkade avdrag

utöver denna summa framgent skulle förekomma i många fall. Framför­

allt synes detta bli fallet d de mellanstora och större städerna, där ett stort

antal av löntagarna har utgifter för resor till och från arbetsplatsen. För att

taxeringsarbetet på dessa orter mera avsevärt skall förenklas torde scha­

blonavdraget böra sättas högre, exempelvis till 200 kronor. Ett generellt av­

drag på detta belopp skulle emellertid avsevärt sänka skatteinkomsterna,

därigenom att det skulle komma att bli tillämpligt för landet i dess helhet.

ICO anser sig mot bakgrunden härav böra tillstyrka de sakkunnigas för­

slag rörande schablonavdraget för inkomstens förvärvande.

Av det 20-tal remissinstanser som särskilt uttalat sig rörande den före­

slagna regeln om avrundning till närmast högre 100-tal kronor, då de av­

dragsgilla kostnaderna överstiger schablonavdragets belopp, har alla utom

länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrkt en sådan regel.

Kammarrätten befarar sålunda, att den föreslagna regeln skapar problem

som man velat undvika. Avjämningen kan få den psykologiskt olämpliga

effekten att de skattskyldiga försöker komma över den närmast högre 100-

kronorströskeln. I fråga om deklarationerna erbjuder förslaget icke några

förenklingar. För taxeringsmyndigheterna innebär anordningen en förenk­

ling endast i sådana fall, då det avdragsbelopp som godkännes vid taxe­

ringen ligger inom samma 100-kronorsintervall som den skattskyldiges yr­

kande. I andra fall måste varje särskilt avdrag prövas. Om en skattskyldig

begär avdrag med 250 kronor och taxeringsnämnden anser sig kunna god­

känna endast 200 kronor, måste sålunda i underrättelse om avvikelsen från

deklarationen angivas vilka avdrag som vägrats eller reducerats. Bagatell­

processer skulle således endast i viss utsträckning försvinna. Kammarrätten

anser därför, att fördelarna med anordningen är begränsade och icke kan

anses motsvara de nackdelar i form av skattebortfall in. in. som följer med

densamma.

Liknande synpunkter har framförts av övriga remissinstanser, vilka av­

styrkt anordningen.

Riksskattenämnden betonar särskilt, att den föreslagna regeln om av­

rundning till närmast högre 100-tal kronor ur förenklingssynpunkt icke in­

nebär någon verklig lättnad. De olika avdragen måste för nu avsedda fall

alltjämt särskiljas och redovisas specifikt.

Länsstyrelsen i Uppsala län däremot uttalar, att genom regeln om av­

rundning till närmast högre hela 100-tal kronor en väsentlig förenkling

skulle uppstå. Länsstyrelsen tar emellertid för givet att de skattskyldiga i

många fall söker pressa avdraget över 100-kronorsgränsen, varför även små

49

avdrag kan påfordra skärpt uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas sida. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke avjämningen bör begränsas till när­ mast högre 50-tal kronor. Detta skulle minska frestelsen för de skattskyl­ diga att obehörigen söka höja avdragen.

I vissa remissyttranden framföres tanken på att begränsa en regel om schablonavdrag till sådan inkomst av tjänst, som härrör av eget arbete.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar icke de sakkunnigas åsikt att ett un­ dantagande av pensionärer, livräntetagare och andra skulle komplicera till- lämpningen av schablonbestämmelsen. Enligt länsstyrelsens mening skulle ett sådant undantag icke medföra några särskilda svårigheter i tillämpning­ en. Även om ökningen av skattebortfallet genom nämnda gruppers medta­ gande icke blir så stor talar ur rättvisesynpunkt starka skäl för att de ute- slutes från rätten till schablonavdrag.

Icke heller länsstyrelsen i Södermanlands lån finner det tillfredsställande att pensionärer in. fl. med enbart arbetsfria inkomster skall fa åtnjuta om­ kostnadsavdrag, ehuru de ej haft omkostnader för förvärvet av intäkterna.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det svårt att motivera ett schablon­ avdrag för alla skattskyldiga, som redovisar inkomst av tjänst, såvitt man ej eftersträvar en särskild lättnad av den skatt som faller på sådan inkomst, vilket emellertid ej synes ha eftersträvats av de sakkunniga.

Ett par av de hörda organisationerna bär uttalat, att ett obligatoriskt schablonavdrag borde införas jämväl i andra förvärvskällor än tjänst.

Sålunda uttalar Sveriges köpmannaförbund, att avdrag av samma natur och storleksordning är motiverat för fysiska personer även i förvärvskäl­ lorna jordbruksfastighet och rörelse. Ett mycket stort antal rörelseidkare, t. ex. detaljhandlare och hantverkare, har dagliga resekostnader till och från rörelsen, vilka ej avdras bland rörelsens omkostnader utan i särskild ord­ ning. Dessa grupper bör icke ställas i sämre läge än den stora massan lön­ tagare, med vilka de närmast är jämförbara, ty i så fall sker en enligt för­ bundets mening helt omotiverad omfördelning av skattebördan.

I några remissyttranden har diskuterats vilka skattskyldiga som skulle få vinning av ett införande av det föreslagna schablonavdraget. Vidare har verkningarna för den enskilde av förslagets genomförande berörts i några yttranden.

Bl. a. riksskattenämnden gör sålunda gällande att förslaget får mindre karaktär av förenklingsåtgärd än av en reform för opåräknad skattelättnad åt en mycket stor mängd skattskyldiga, som icke har några kostnader för sitt inkomstförvärv. Detta är anmärkningsvärt såtillvida som förslaget av många uppfattats såsom gynnsamt i huvudsak för löntagarna. I själva ver­ ket torde löntagarna, som i allmänhet har omkostnader till icke alltför obe­ tydliga belopp, komma att ha mycket ringa vinning av ett schablonavdrag

4

Dihang till riksdagens protokoll 19.r>~>. 1 samt. AV .59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

50

av detta slag. Fördelarna kommer i stället huvudsakligen dem till godo som,

vid sidan av annan förvärvsverksamhet än tjänst, har någon mindre inkomst

av tjänst eller tillfälliga uppdrag och vidare den grupp, som uppbär pen­

sion, livränta eller periodiskt understöd av något slag.

Liknande synpunkter anföres av kammarrätten, som vidare säger sig icke

kunna finna att det föreslagna schablonavdraget ens i huvudsak skulle till­

komma de till ett sådant avdrag sakligt berättigade. Vidare framhåller kam­

marrätten, att minskningen i skatteunderlaget beträffande kommunalskat­

ten medför att utdebiteringarna måste höjas, vilket i sin tur troligen kom­

mer att leda till att den kommunala skattebördan övervältras på löntagarna.

Förmodligen kommer samma verkningar att inträda beträffande statsbe-

skattningen. Det synes därför kammarrätten troligt att löntagarna såsom

grupp betraktade kommer att få ökad skattebörda, medan skattelättnaden

tillkommer andra skattskyldiga. Om det mot kammarrättens antagande

skulle uppstå en skattelättnad för löntagarna, torde den i vart fall bli mind­

re än för stora grupper andra skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att ett schablonavdrag å allenast

100 kronor icke kan få någon egentlig betydelse som medel att åstadkomma

en för löntagargrupperna välbehövlig skattelättnad.

Ett par av de hörda organisationerna har gjort erinringar mot de sakkun­

nigas beräkningar av de belopp, som skulle bortfalla i skatt för stat och

kommun om deras förslag genomföres. Näringslivets skattedelegation, som

tillstyrkt förslaget, framhåller att en bidragande orsak härtill varit att skat­

tebortfallet, särskilt för staten, torde ha beräknats väl högt i betänkandet.

De sakkunniga synes nämligen icke tillräckligt ha beaktat, att antalet folk­

pensionärer och andra, som åtnjuter inkomst av tjänst men med hänsyn till

medgivna ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga icke erlägger

statlig inkomstskatt, är mycket betydande.

Jämväl Svenska livförsäkringsbolags förening anser att de sakkunniga

beräknat skattebortfallet till för högt belopp.

De sakkunnigas förslag att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle

redovisas vid sidan av inkomst av tjänst har i regel icke föranlett erinran

från remissinstansernas sida.

Kammarrätten befarar, att den föreslagna överflyttningen kan komma alt

medföra en skärpning av beskattningen av de inkomster, som nu hänföres

till tillfällig förvärvsverksamhet. I praxis torde nämligen sådana inkomster

behandlas liberalare i avdragshänseende än inkomst av tjänst. En anledning

härtill torde vara att tillfällig förvärvsverksamhet stundom står förvärvs­

källan rörelse nära. Vad särskilt angår kostnaden för resor synes det också

rimligt att vara tillmötesgående i fråga om avdragsrätten, när tillfällig för­

värvsverksamhet utövas vid sidan av annan ordinarie verksamhet, eftersom

den begränsade tid, som då star till förfogande för den tillfälliga verksam­

heten, torde motivera resekostnader i större utsträckning än eljest.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

51

I flera remissyttranden framlägges förslag till andra lösningar för förenk­ ling av arbetet med omkostnadsavdragen vid inkomst av tjänst. Jag torde här få lämna en kort redogörelse för de viktigaste av dessa förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län upptar den av de sakkunniga avvisade tan­ ken att införa obligatoriska schablonavdrag avsedda att täcka vissa van­ ligen förekommande utgifter. Länsstyrelsen anför härom.

De sakkunnigas förslag har framför allt den förtjänsten, att schablonen ej kan verka till nackdel för någon löntagare. Om detta villkor i någon mån efterges — vilket icke synes uteslutet om reformen får träda i kraft i sam­ band med en allmän skattesänkning — kan förenklingen drivas längre och en effektivare lösning uppnås genom införande av obligatoriska schablon­ avdrag avsedda att täcka vissa vanligen förekommande tjänsteutgifter, som stå på gränsen till privata levnadskostnader. De sakkunniga ha avvisat denna möjlighet. Den synes länsstyrelsen dock böra ytterligare prövas. Sannolikt skulle det ekonomiska livet snart nog anpassa sig efter en ändring av be­ skattningsreglerna i detta avseende. Om exempelvis rätten till avdrag för facklitteratur upphäves, torde arbetstagarna säkerligen komma att kräva och även erhålla för tjänsten erforderlig litteratur eller motsvarande kom­ pensation.

Riksskattenämnden framkastar tanken på ett annat alternativ, nämligen att vid sidan av ett schablonavdrag å 100 kronor avdrag såsom hittills skulle medgivas för resekostnader. Eftersom kostnaden för resor för ett så stort an­ tal skattskyldiga alltid måste falla utanför vad som kan täckas med den före­ slagna schablonen, anser nämnden en sådan lösning vara värd att under­ sökas. Det kan också sägas att avdraget för resekostnader — vilket mesta­ dels utgår efter vissa schabloner — numera blivit så inarbetat att det icke bereder större svårigheter vid deklarationen eller taxeringen. Avdraget å 100 kronor skulle då vara avsett att täcka andra smärre kostnader, såsom för verktygsslitning, facklitteratur o. dyl. Om en dylik lösning verkligen skulle innebära någon mera avsevärd vinning för deklaranterna och taxe­ ringsmyndigheterna kan emellertid icke utan vidare bedömas. Härför er­ fordras en undersökning om i vilken utsträckning och till vilka belopp dylika andra avdrag förekomma, med klargörande även av det skattebortfall, som detta alternativ skulle medföra.

Förslag i denna riktning framlägges också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

Även kammarrätten är inne på en sådan linje och uttalar att därigenom troligen skulle vinnas förenkling beträffande ett betydligt större antal dekla­ rationer än enligt de sakkunnigas förslag. Emellertid träffas även en sådan anordning av de anmärkningar, som kammarrätten riktat mot det remit­ terade förslaget. Om man vill undgå dessa anmärkningar, måste enligt kam­ marrättens åsikt schablonavdraget utformas så alt det i huvudsak tillkom­ mer endast dem som har mot avdraget svarande omkostnader. Därvid skulle man sannolikt dock få så komplicerade regler alt någon verklig förenkling icke vinnes.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att en värdefull förenkling i taxe-

ringsarbetet nås genom schablonisering av de avdrag, vilka tillkommer skatt­

skyldiga, som faktiskt haft kostnader för förvärvet av tjänsteinkomst. Ge­

nom den av de sakkunniga föreslagna avjämningsregeln och en härefter av­

passad praxis i länsanvisningarna skulle en önskvärd förenkling av deklara­

tions- och taxeringsförfarandet uppnås utan större ökning av antalet av-

dragsyrkanden. En längre gående förenkling kunde uppnås genom att före­

slagen rätt till ett schablonavdrag å 100 kronor medgives men förbehålles

skattskyldiga med inkomst av eget arbete.

Tjänstemännens centralorganisation föreslår en utvidgning av de sak­

kunnigas förslag därhän, att på orter, där omkostnadsavdragen mera regel­

mässigt överstiger 100 kronor, schablonavdraget sättes till ett högre belopp.

Detta belopp skulle efter framställning från vederbörande lokala myndigheter

bestämmas av central myndighet. På detta sätt skulle en betydande förenk­

ling av taxeringsarbetet även på ifrågavarande orter kunna åstadkommas

utan ett alltför stort skattebortfall.

Sveriges akademikers centralorganisation frambär förslag om en regel av

innebörd, att avdrag medges endast när omkostnaderna uppgår till 50 kro­

nor eller mer och i sådant fall med ett belopp, som avrundas till närmast

högre eller lägre hela 100-tal kronor. Genom en sådan regel, som icke leder

till något skattebortfall, erhålles i fråga om minst 80 procent av de skatt­

skyldiga samma förenkling av taxerings- och deklarationsförfarandet som

enligt de sakkunnigas förslag.

överståthållarämbetet framhåller, att det är av vikt att en undersökning

företages, huruvida icke frågan om ett schablonavdrag vid beräkning av in­

komst av tjänst kan lösas på ett rationellare sätt än de sakkunniga föreslagit.

Den praktiska verkan i deklarations- och taxeringshänseende av de sakkun­

nigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor anser ämbetet bli jäm­

förelsevis ringa och även om avdraget höjes till 200 kronor blir verkning­

arna i förenklingshänseende begränsade. För att uppnå en mera betydande

vinst i angivna hänseenden erfordras enligt överståthållarämbetets uppfatt­

ning vida radikalare åtgärder än de föreslagna. De verkligt betydelsefulla

vinsterna i taxerings- och deldarationshänseende torde nämligen icke kunna

uppnås utan en tämligen långt driven schablonisering av olika avdrags-

poster vid taxeringen. Då frågan om en förenkling av beskattningsreglerna

nu är föremål för prövning, synes det angeläget att möjligheterna till en

lösning av frågan i enlighet med angivna vidare målsättning ytterligare över-

väges.

Överståthållarämbetet erinrar vidare om det alternativ till lösning, som

de sakkunniga angivit men avvisat, nämligen att helt vägra avdrag för vissa

avdragsgilla omkostnader, vilka står nära utgifter av levnadskostnads natur.

Ämbetet anser en sådan lösning vara den såväl teoretiskt som praktiskt

enklaste. Ämbetet anser, att om de skattskyldiga kompenseras genom höj­

ning av ortsavdragen, de sakkunnigas invändning om ogynnsam påverkan

i skattehänseende i väsentlig mån bortfaller. En sådan kompensation bör

53

lämnas enligt en ganska grov schablon, exempelvis med 300 kronor för Stockholm och Göteborg, där höga resekostnader allmänt förekommer, med 200 kronor för Övriga städer och stadsliknande samhällen samt med 100 kronor för landsbygden. För gift kvinna som har inkomst av eget arbete bör förvärvsavdraget höjas i motsvarande grad. Enligt ämbetet bor kompensa­ tionen täcka normala resekostnader mellan hemmet och arbetsplatsen. Av­ drag för extraordinära dylika resekostnader ävensom för resor i tjänsten bör°tillåtas i enlighet med vad för närvarande gäller. De sakkunnigas in­ vändning mot detta alternativ att den föreslagna förenklingsåtgärden skulle ogynnsamt påverka ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra, finner överståthållarämbetet kunna beaktas genom att varje löntagare får ett fast avdrag å 200 kronor.

Vidare föreslår överståthållarämbetet att avdragsrätten för försäkrings­ premier slopas och de skattskyldiga ges kompensation för den förlorade avdragsrätten genom en höjning av ortsavdraget med 200 kronor for ogift

och 400 kronor för äkta makar.

Härefter anför överståthållarämbetet. Samordnar man de här föreslagna åtgärderna — upphävande av ratten till avdrag för normala resor till och från arbetsplatsen samt för försäkrings- premier och sjukförsäkringsavgifter mot kompensation genom höjning av ortsavdragen respektive hustruavdraget — med de sakkunnigas förslag be­ träffande beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpen­ sionsavgift samt utskyldsavdraget, uppnår man en verkligt betydelsetull toi- enkling i deklarations- och taxeringshänseende. Dessa förenklingar beröra samtliga skattskyldiga. Beträffande särskilt löntagarna bör en ytterligare förenkling genomföras på så sätt att från inkomst av tjänst medges ett fast bottenavdrag å exempelvis 200 kronor, vilket avdrag bör inkludera smärre mera allmänt förekommande omkostnader, såsom för verktygsshtning, fack­ litteratur o. dyl. Därvid bör dock riksskattenämnden tillaggas rätt att be­ stämma högre grundavdrag för viss eller vissa

grupper

löntagare, vilka redan

nu erhålla schablonmässigt bestämda avdragsbelopp överstigande 200 kro­ nor. Det förutsättes givetvis att skattskyldig alltjämt skall aga rätt att er­ hålla avdrag för speciella omkostnader med verkliga belopp om och i den män dylika kostnader kunna anses nödiga.

Departementschefen

Inkomst av tjänst är det inkomstslag som rymmer det största antalet skatt­ skyldiga. Av hela antalet skattskyldiga fysiska personer, ca 3,8 miljoner, har sålunda något mer än 3,4 miljoner inkomst av tjänst. Ett förhållandevis stort antal av de skattskyldiga, som har huvudinkomst av annat slag, torde jämväl ha inkomst av tjänst.

Avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst yrkas enligt de sakkun­ nigas undersökningar i drygt 1,5 miljon deklarationer. I varje sådant tall bär taxeringsmyndigheterna att ta ställning till frågan om avdrag böi med­ givas med yrkat belopp eller ej. Som förut nämnts tillämpar man i taxc- ringsarbctet redan nu i icke obetydlig omfattning schabloner frainföi allt i fråga om avdrag från inkomst av tjänst. Trots detta har enligt av de sak­

Kungl. Maj:is proposition nr 50

54

kunniga verkställda undersökningar i genomsnitt för hela riket avvikelser

i sänkande riktning från gjorda avdragsyrkanden skett för en femtedel av

dem som yrkat avdrag i förvärvskällan tjänst eller för drvgt 300 000 skatt­

skyldiga.

Det stora antalet skattskyldiga inom förvärvskällan tjänst samt omfatt­

ningen av avdragsyrkandena, vilka — även om åtskilliga av dem är av för­

hållandevis okomplicerad natur — likväl tillsammantagna medför en icke

oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna, gör det särskilt ange­

läget att för denna förvärvskälla genomföra förenklingar som underlättar

deklai ationsförfarandet och minskar taxeringsgranskningen.

Innan jag närmare går in på skattelagssakkunnigas förslag skall jag något

uppehålla mig vid vissa av de alternativa lösningar, som behandlats i de

sakkunnigas betänkande och i remissyttrandena.

De sakkunniga har diskuterat möjligheten att avdrag skulle medges en­

dast om kostnaderna för intäktens förvärvande uppgått till visst minimi­

belopp. Denna lösning har emellertid avvisats, framför allt av det skälet,

att inkomsttagare inom förvärvskällan tjänst därigenom skulle komma att

intaga en missgynnad ställning i jämförelse med andra skattskyldiga.

Av samma skäl har de sakkunniga avvisat en annan möjlighet till förenk­

ling i förevarande hänseende, som skulle innebära att man upphävde rätten

till avdrag för sådana med bestridande av tjänsten förenade kostnader, vilka

kan sägas stå utgifter av levnadskostnads natur förhållandevis nära, exem-

pelvis kostnader för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats.

I likhet med de sakkunniga anser jag det uteslutet att införa regler av nu

angiven innebörd. Det sist behandlade alternativet har upptagits av över­

ståt hållarambetet i dess yttrande; för att regeln icke skulle leda till skatte-

skarpnmg vill ämbetet emellertid komplettera densamma med bl. a. höj­

ningar av ortsavdragen, varierande för de största städerna, övriga städer

samt landsbygden. Icke minst med hänsyn till den ytterligare splittring i

ortsgrupper, som härigenom skulle uppkomma, anser jag mig icke heller

kunna ansluta mig till detta förslag. Även mot övriga i remissyttrandena

framkomna alternativ kan sådana invändningar riktas att jag icke finner

mig kunna godtaga dem.

De sakkunnigas förslag innebär att ett schablonavdrag å 100 kronor skall

tillkomma alla skattskyldiga med inkomst av tjänst till minst detta belopp,

även om vederbörande icke haft några omkostnader för inkomstens förvär­

vande eller de verkliga omkostnaderna uppgått till lägre belopp. Om utgif­

terna uppgått till högre belopp än 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt

till närmast högre 100-tal kronor.

I sm motivering har de sakkunniga bl. a. anfört, att även med detta jäm­

förelsevis låga schablonavdrag den individuella avdragsprövningen helt bort­

faller för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skatt­

skyldiga, framhålles ytterligare, förenklas avdragsprövningen, eftersom det

blir tillräckligt att konstatera mellan vilka 100-tal kronor det godtagbara av-

dragsbeloppet faller. Med ett schablonavdrag på 100 kronor skulle vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

55

något tröskelproblem av betydelse icke uppkomma. Detta kunde däremot inträffa om schablonavdraget sattes högre, eftersom en skattskyldig utan egentliga omkostnader enligt de sakkunnigas mening skulle få alltför stor skattelindring vid jämförelse med den som hade kostnader i det närmaste motsvarande schablonavdraget.

Vid remissförfarandet har förslaget mött åtskillig kritik. Från vissa håll har gjorts gällande att schablonavdraget borde tillkomma endast skattskyl- diga°med arbetsinkomst och sålunda ej exempelvis pensionstagare, som i regel ej hade kostnad för förvärvet av inkomsten. Vissa remissinstanser anser att de fördelar i förenklingshänseende som uppnås med förslaget icke står i rimligt förhållande till det stora skattebortfallet. I andra yttranden hävdas att schablonavdraget för att få tillräcklig förenklingseffekt bör höjas; i åtskilliga fall föreslås därvid ett belopp av 200 kronor. En remissinstans har, med tanke på att resekostnaderna i bl. a. de större städerna mera regel­ mässigt uppgår till högre belopp än 100 kronor, föreslagit en differentiering av schablonavdragets belopp; möjlighet skulle alltså föreligga att höja av­ draget på vissa platser. Även förslaget om avrundning av avdrag överstigan­ de 100 kronor har mött invändningar. Regeln skulle, menar man, kunna skapa tendenser att söka komma över den närmast högre 100-kronorsgrän- sen och detta skulle i sin tur nödvändiggöra en ökad kontroll i detta hän­

seende.

Ett bedömande av den motivering de sakkunniga framlagt för sina förslag och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen ger enligt min uppfattning vid handen, att den av de sakkunniga anvisade vägen för att för­ enkla taxeringen av löneinkomster erbjuder icke obetydliga fördelar. Även om många av avdragsyrkandena är relativt okomplicerade måste, icke minst med hänsyn till det mycket stora totala antalet sådana yrkanden, ett scha­ blonavdrag av den art de sakkunniga föreslagit innebära en avsevärd arbets- besparing för taxeringsmyndigheterna. Invändningarna mot förslaget om vissa ojämnheter i verkningarna saknar självfallet icke helt fog. Emellertid är det nödvändigt, om man vill välja att söka sig fram till förenklingar ge­ nom schabloniseringar i olika hänseenden, att i viss utsträckning accepteia smärre avvikelser från regler som syftar till ur formellt betraktelsesätt exakt likhet. Den i remissyttrandena betonade synpunkten att de sakkunnigas av- rundningsregel skulle medföra ökade tendenser till oberättigade uppräk­ ningar av omkostnaderna bör man icke heller bortse ifrån. Olägenheterna torde emellertid bli relativt begränsade. I flertalet fall torde regeln medföra en klar förenkling i arbetsrutinen. Härtill kommer att den ger en viss skatte­ lättnad för inkomsttagare med kostnader överstigande 100 kronor. Skillna­ den i förevarande hänseende mellan dessa inkomsttagare och exempelvis sådana skattskyldiga som icke har särskilda kostnader för inkomstens för­ värvande kommer sålunda i viss mån att utjämnas.

De sakkunniga bär valt en relativt låg gräns för schablonavdraget, 100 kronor. Vissa motförslag föreligger i remissyttrandena. Beträffande dessa vill jag till eu början uttala att jag inte kan godtaga eu regel som skulle

Kungl. Maj:Is proposition nr ö!)

56

möjliggöia att schablonavdragets storlek varierar i olika kommuner. I öv­

rigt bär flertalet remissinstanser, som påyrkar ändring av schablonavdragets

storlek, föreslagit ett belopp av 200 kronor. Visst fog finnes för stånd­

punkten att ett avdrag på 100 kronor icke ger tillräcklig effekt ur för-

enklingssynpunkt. Med ett avdrag på 200 kronor når man att avdraget

blir tillämpligt på ett större antal skattskyldiga. Vidare skulle för skatt­

skyldiga med inga eller relativt små kostnader för inkomstens förvärvan­

de — och bland dessa torde det enligt vad det finns anledning förmoda

finnas ett förhållandevis stort antal små inkomsttagare, för vilka en mins­

kad skatt kan vara särskilt önskvärd — självfallet det högre avdraget inne­

bära en större skattelättnad, å andra sidan skulle därigenom skillnaden i

skattelättnadshänseende ökas mellan dessa sistnämnda inkomsttagare och

dem som får en endast obetydlig eller ingen skatteminskning genom schab­

lonavdraget.

I kostnadshänseende betyder enligt de sakkunnigas beräkningar det lägre

schablonavdraget ett skattebortfall på 29 miljoner kronor för staten och 26

miljoner kronor för kommunerna. Sättes avdraget till 209 kronor blir mot­

svarande siffror 64 respektive 58 miljoner kronor. Regeln om avrundning

uppåt av avdrag, som överstiger schablonavdraget, skulle, om sistnämnda

avdrag bestämmes till 100 kronor, medföra ett ytterligare bortfall på 6 mil­

joner kronor för staten och 5 miljoner kronor för kommunerna. Vid ett

schablonavdrag på 200 kronor blir det av avrundningsregeln föranledda

skattebortfallet något mindre.

Vid övervägandena om en lämplig avvägning av schablonavdraget har

kommit upp till bedömande också ett annat alternativ, som icke diskuterats

av de sakkunniga. Detta har den innebörden att man i stället för att höja

schablonavdraget från 100 till 200 kronor skulle disponera de medel, som

motsvarar skillnaden i skattebortfall, för att genomföra en annan förenk-

lmg. Jag åsyftar här införandet av en regel — redan antydd i det föregåen­

de — att avrunda den beskattningsbara inkomsten för alla fysiska personer

nedåt till närmast lägre 100-tal kronor. En sådan avrundning skulle avse­

värt förenkla arbetet för myndigheterna vid debiteringen av skatterna. Jag

återkommer närmare härtill i ett senare sammanhang. Åtgärden skulle vi­

dare innebära en viss skattelättnad, som skulle komma icke endast skatt­

skyldiga inom förvärvskällan tjänst till godo utan även jordbrukare, rörel-

seidkare och andra skattskyldiga som ej har inkomst av tjänst. Den skulle

salunda fa karaktären av en allmän skattelättnad, ehuru givetvis av begrän­

sad storleksordning.

En kombination av åtgärder innefattande ett schabloniserat omkostnads-

a\drag inom förvärvskällan tjänst på 100 kronor, avrundning av omkost­

nadsavdrag inom samma förvärvskälla överstigande sistnämnda belopp till

närmast högre 100-tal kronor samt slutligen avrundning nedåt av den be­

skattningsbara inkomsten för samtliga fysiska personer skulle i jämförelse

med andra i detta sammanhang aktuella alternativ ha den fördelen att en

skatteminskning skulle tillkomma som nämnts även andra fysiska personer

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 50

än löntagare men också att skattelättnaden inom löntagargruppen bleve jämnare fördelad.

Med hänsyn till dessa olika överväganden har jag funnit mig böra stan­ na för kombinationen av nyss angivna tre åtgärder. Såvitt avser omkost­ nadsavdraget inom förvärvskällan inkomst av tjänst förordar jag sålunda ett schablonavdrag på 100 kronor samt en regel om avrundning uppåt av större avdrag till närmast högre 100-tal kronor. Till frågan om regeln om avrundning av den beskattningsbara inkomsten återkommer jag senare.

Jag vill emellertid tillägga att vad jag nu förordat i fråga om schablonav­ draget icke bör betraktas som en definitiv lösning. I ett läge, då man står inför möjligheten att åstadkomma en definitiv källskatt för vissa kategorier skattebetalare kan det vara anledning att ta upp frågan till ny prov­

ning-

Mot de sakkunnigas förslag att sådana intäkter genom tillfälligt bedriven verksamhet eller tillfälliga uppdrag, som för närvarande hänföres till för­ värvskällan tillfällig förvärvsverksamhet, överflyttas till förvärvskällan tjänst, har jag icke någon erinran.

Det förordade schablonavdraget bör som de sakkunniga föreslagit medgi­ vas alla som har inkomst av tjänst till minst 100 kronor. Har någon in­ komst av tjänst till mindre belopp bör schablonavdrag medgivas högst med detta belopp. Har den skattskyldige underskott i förvärvskällan tjänst bör något schablonavdrag ej få åtnjutas. Avrundning till närmast högre 100-tal kronor av omkostnader, som överstiger 100 kronor eller annat helt 100-tal kronor, bör få ske endast i den mån avdraget därigenom ej kommer att överstiga summan av intäkterna.

För att de föreslagna reglerna skall leda till bättre överensstämmelse mel­ lan preliminär A-skatt och slutlig skatt erfordras vissa ändringar i upp- bördsförordningen. För närvarande tages vid uträkningen av skattebeloppen i preliminärskatletabellerna ej hänsyn till kostnader för intäkternas för­ värvande. För att uttaget av den preliminära skatten ej skall bli för stort, då skatteavdrag verkställes, bör vid sådan uträkning hänsyn tagas till att den skattskyldige i regel får avdrag vid den slutliga taxeringen för kostna­ derna åtminstone med schablonavdragets belopp. Bestämmelser härom bör meddelas i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen, i vilket författningsrum jag i senare sammanhang kommer att föreslå ytterligare ändringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 o~

IV; Inkomst av annan fastighet och av kapital

Gällande bestämmelser

Inkomst av annan fastighet skall uppskattas enligt föreskrifterna i 24 20 §§ kommunalskaltelagen. Inkomstuppskatlningen sker såsom för förvärvs­ källor i allmänhet på det sättet, att bruttointäkten först beräknas, varefter avdrag sker för omkostnader. Vad därefter återstår utgör nettointäkt av

58

annan fastighet. Enligt 2 § förordningen om statlig inkomstskatt lägges netto­

intäkten till grund för taxeringen till statlig inkomstskatt. Vidden kommunala

taxeringen skall jämlikt 45 § kommunalskattelagen från nettointäkten av­

räknas ett belopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet. Det åter­

stående beloppet utgör inkomst av annan fastighet, vilken inkomst tages i

beräkning vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Fr. o. in. 1956 års taxering kommer i den till kommunal inkomstskatt

taxerade inkomsten för ägare av annan fastighet att inräknas ett belopp,

motsvarande fyra procent av fastighetens taxeringsvärde — garantibelopp

för fastighet. Genom denna beskattning ersättes den tidigare fastighetsskat­

ten.

Enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen skall till intäkt av annan fastig­

het hänföras saväl kontanta inkomster från fastigheten som värdet av bo­

stadsförmån och andra naturaförmåner. Från bruttointäkten medgives en-

ligt 25 § kommunalskattelagen avdrag för samtliga omkostnader, därunder

inbegripet värdeminskningsavdrag, med undantag för grundförbättringskost­

nad och vissa kostnader för ägarens personliga trevnad.

Från och med 1955 års taxering skall emellertid beträffande vissa fastig­

heter inkomstberäkningen ske enligt en förenklad schablonmetod.

Enligt lag den 5 juni 1953, nr 404, skall sålunda bruttointäkten av en- och

tvåfamilj sfastighet — oberoende av den verkliga inkomsten — upptagas till

tre procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter avdrag medgives allenast

för räntekostnader för lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträtts-

avgäld eller liknande avgäld.

På samma sätt skall enligt lag den 5 mars 1954, nr 51, inkomstberäkningen

ske beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktie­

bolag. Medlem i bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag skall be­

skattas endast om han i mera avsevärd omfattning hyrt ut sin lägenhet.

Enligt lag den 21 maj 1954, nr 263, skall vidare bruttointäkt av fastighet,

som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas till tre procent av det

belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i

fastigheten nedlagda kapital, varefter avdrag medgives för tomträttsavgäld

eller liknande avgäld.

Inkomst av kapital beräknas enligt bestämmelserna i 38—40 §§ kommunal­

skattelagen.

Till intäkt av kapital hänföres jämlikt 38 § kommunalskattelagen ränta å

tordringar, utdelning å svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska för­

eningar och andelar i utländska bolag samt inkomst av fastigheter eller

rörelse i utlandet. Enligt nyssnämnda lag den 5 mars 1954 skall till intäkt av

kapital jämväl räknas inkomst av lägenhet, som medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag uthyrt till annan under större delen av

beskattningsåret.

Enligt 39 § kommunalskattelagen äger skattskyldig från bruttointäkt av

räntor och utdelningar göra avdrag för förvaltningskostnader och ränta å

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

59

gäld, som icke skall avdragas vid beräkning av inkomst från annan förvärvs­ källa. Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet medgives avdrag för samtliga omkostnader, därunder inbegripet grundförbättringskostnad. Jämlikt lagen den 5 mars 1954, nr 51, skall medlem eller delägare i bostads­ förening eller bostadsaktiebolag äga rätt att från vederlag för uthyrd lägen­ het avdraga vad som inbetalts till föreningen eller bolaget utöver kapital­ insats samt vissa av upplåtelsen föranledda kostnader.

Vad som återstår av intäkt av kapital, sedan avdrag enligt 39 § kommu- nalskattelagen gjorts, utgör inkomst av kapital.

De sakkunniga

I betänkandet påpekar de sakkunniga, att ett stort antal skattskyldiga, som erlägger preliminär A-skatt, vid sidan av sin övriga inkomst ofta har smärre inkomster av annan fastighet eller av kapital. Inkomst av annan fastighet hänför sig härvid i de flesta fall till fastighet, som av den skattskyldige ut­ nyttjas som bostad åt sig och sin familj.

De skattetabeller, efter vilka preliminär A-skatt skall utgå, grundas på förutsättningen, att den skattskyldige enbart har inkomst av tjänst. Lokal skattemyndighet äger visserligen föreskriva, att preliminär A-skatt skall er­

läggas jämväl för annan den skattskyldiges inkomst, men detta sker en­ dast då särskilda skäl föreligger. Det är också möjligt för den skattskyldige att hos arbetsgivaren begära att avdrag verkställes med högre belopp än det, som skattetabellen utvisar, eller att själv inbetala på sidoinkomsten belöpan­ de skatt. Dessa möjligheter torde emellertid, då det gäller smärre inkomst­ belopp, icke utnyttjas i någon större utsträckning.

De sakkunniga konstaterar sålunda, att skatten å smärre inkomster av annan fastighet och av kapital, som åtnjutes av skattskyldiga med prelimi­ när A-skatt, i regel uttages först sedan taxering skett och slutlig skatt be­ räknats, varvid kvarstående skatt uppkommer till följd av dessa småin- komster. De sakkunniga uttalar, att svårigheter givetvis föreligger att för dessa skattskyldiga åstadkomma en preliminär beskattning, som omfattar jämväl småinkomster av annan fastighet och av kapital. De sakkunniga an­ ser det därför böra övervägas, om ej en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten bör eftersträvas genom att smärre in­ komstbelopp härrörande från ifrågavarande förvärvskällor helt fritages från beskattning. En sådan anordning skulle samtidigt medföra en viss förenk­ ling i deklarations- och taxeringsförfarandet. Såsom skäl för dess genomfö­ rande anför de sakkunniga vidare, att den är ägnad att verka sparfrämjande.

Huvudsyftet med skattebefrielse för mindre inkomster av annan fastighet och av kapital, nämligen att ernå bättre överensstämmelse mellan prelimi­ när och slutlig skatt, finner de sakkunniga kunna tillgodoses genom ett stadgande, enligt vilket skattskyldigs inkomst av sådant slag, om den under­ stiger visst belopp, fritages från beskattning. Om skattebefrielsen inskrän- kes på detta salt, skulle den icke tillgodokomma de skattskyldiga, vilkas

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

fastighets- eller kapitalinkomst överstiger det skattefria beloppet. Detta fin­

ner de sakkunniga vara till men för den föreslagna anordningens sparfräin-

jande effekt. De sakkunniga anser därför, att skattebefrielsen i stället bör

utformas så, att inkomst av förevarande art tages till beskattning allenast

i den mån inkomsten överstiger ett visst belopp.

De sakkunniga kommer härefter in på frågan om storleken av nyssnämn­

da belopp. Härvid har de framhållit, att man å ena sidan har att beakta det

av praktiska skäl förestavade önskemålet att småinkomster av föga bety­

delse för skatteunderlaget, för vilka källskatteavdrag icke gjorts, undanta­

ges från beskattning och å andra sidan det av finansiella hänsyn betingade

intresset av att åtgärderna i fråga icke medför alltför stort skattebortfall.

För att utröna i vilken omfattning inkomst av annan fastighet och inkomst

av kapital förekommer, har de sakkunniga införskaffat vissa uppgifter ur

1953 års taxeringslängder. Undersökningen har omfattat sju taxerings-

distrikt i Stockholm samt två stads- och två landsbygdsdistrikt inom varje

län. Med ledning av det härvid erhållna resultatet har på grundval av in­

komststatistikens uppgifter gjorts en beräkning avseende hela landet. Såvitt

kunnat utrönas är den gjorda beräkningen så representativ, att den kan god­

tagas såsom underlag för ett bedömande av förevarande art.

Enligt förenämnda beräkning skulle av totala antalet skattskyldiga, vilket

uppgår till i runt tal 4 miljoner, omkring 482 000 ha inkomst av annan fas­

tighet och omkring 1 240 000 ha inkomst av kapital. Antalet skattskyldiga

med inkomst av annan fastighet och inkomst av kapital fördelade efter in­

komstens storlek framgår av följande sammanställning.

Inkomst av annan fastighet

Antal skattskyldiga med

resp. av kapital

inkomst av annan inkomst av

fastighet

kapital

1—- 50 kronor...................... .............. 50 000

273 000

51—100

» ...................... .............. 50 000

196 000

101—150

» ...................... .............. 50 000

127 000

151—200

» ...................... .............. 46 000

96 000

201—250

» ...................... .............. 39 000

75 000

251—300

» ...................... .............. 31 000

59 000

över 300

» ...................... .............. 216 000

414 000

Summa 482 000

1 240 000

De sakkunniga framhåller emellertid, att antalet skattskyldiga med in­

komst av annan fastighet torde komma att icke oväsentligt öka sedan de nya

bestämmelserna om schablonberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljs-

tastigheter trätt i kraft från och med 1955 års taxering. Dessa bestämmel­

ser innebär visserligen icke i och för sig någon skärpning i beskattningen

men kommer att medföra en jämnare inkomstberäkning. Medan inkomst­

beräkningen för sådana fastigheter enligt tidigare bestämmelser i många

fall växlade på det sättet, att den vissa år utvisade betydande underskott,

som senare år uppvägdes av däremot svarande högre inkomst, kommer den

enligt de nya bestämmelserna i flertalet fall att varje år utvisa något över­

skott.

61

Antalet en- och tvåfaniilj sfastigheter, varå den nya schablonmässiga in­ komstberäkningen kommer att vinna tillämpning, uppskattas i betänkandet till omkring 700 000. Hur enligt schablonmetoden beräknade inkomster kommer att fördela sig å de olika inkomstgrupperna kan icke med bestämd­ het angivas. Av de undersökningar, som gjordes i samband med införandet av schablonmetoden, framgår emellertid, att en väsentlig del av en- och två- familjsfastigheterna torde komma att uppvisa inkomster uppgående till alle­ nast inemot ett par hundratal kronor.

Med ledning av de i sammanställningen angivna talen har de sakkunniga verkställt en beräkning rörande det ungefärliga skattebortfallet för stat och kommun vid införande av ett bottenavdrag. Beräkningen grundar sig på föi- utsättningen att marginalskatten genomsnittligt uppgår till 16 procent för statlig inkomstskatt och 12 procent för kommunal inkomstskatt. Resultatet återfinnes i följande tabell, i vilken även angives antalet bortfallande in­ komstberäkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Botten-

Annan fastighet

Kapital

avdrag å

Antal bort­

Skattebortfall i

Antal bort

Skattebortfall i

kronor

fallande

milj. kronor

fallande

milj . kronor

inkomstbe­

för stat för kom­

inkomstbe­

för stat för kom­

räkningar

mun

räkningar

mun

50

50 000

4 (3)

273 000

9

7

100

100 000

7 (5)

469 000

16

12

150

150 000

10 (7)

596 000

21 16

200

196 000

12 (9)

692 000

26

20

250

235 000

14 (11)

767 000

30

23

300

266 000

16 (12)

826 000

34

25

i anslutning till de i tabellen intagna siffrorna påpekar de sakkunniga, att bottenavdrag i förvärvskällan annan fastighet medför minskning av kom­ munalskatten endast i de fall, där inkomsten överstiger det fastighetsskatten motsvarande s. k. procentavdraget. Så länge fastighetsbeskattningen finns kvar blir därför skattebortfallet för kommunerna obetydligt. I tabellen har angivits det skattebortfall, som skulle uppkomma, därest fastighetsbeskatt­ ningen icke funnits.

Skattelagssakkunniga uttalar, att det är en avvägningsfråga till vilket be­ lopp bottenavdraget bör fastställas. De sakkunniga föreslår för sin del, att bottenavdraget bestämmes till 200 kronor, vilket enligt de gjorda beräkning­ arna skulle innebära, att av hela antalet skattskyldiga med inkomst av ka­ pital, 1 240 000, mer än hälften eller 692 000 skulle befrias från skatt å så­ dan inkomst. Vad angår skattskyldiga med inkomst av annan fastighet skul­ le antalet skattebefrielser enligt beräkningarna uppgå till 196 000 av totala antalet 482 000. Antalet sådana skattebefrielser kommer emellertid i verk­ ligheten att bli högre med hänsyn till de nya bestämmelserna om schablon- beräkning av villainkomster.

Skattskyldigs inkomst av annan fastighet och av kapital kan vara att hän­ föra till olika förvärvskällor. Bottenavdraget bör emellertid enligt de sak­ kunniga icke få utnyttjas i varje förvärvskälla utan från sammanlagda in- komslen av annan fastighet respektive kapital. Vad angår inkomst av an-

(j~

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

nan fastighet föreslås bottenavdraget skola få åtnjutas endast i hemorts­

kommunen.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag om ett fast bottenavdrag å 200

kronor från inkomst av annan fastighet tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna. Förslaget av-

styrkes av kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbot­

tens län ävensom av Landskommunernas förbund, Riksförbundet landsbyg­

dens folk, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges lantbruks-

lörbund. Andra remissinstanser har gjort erinringar mot detaljer i förslaget.

De remissinstanser, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande botten-

avdrag från inkomst av annan fastighet, har också tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget angående bottenavdrag från inkomst av kapital. Ett

par av de remissinstanser som avstyrkt förstnämnda förslag har däremot till­

styrkt bottenavdrag från inkomst av kapital, nämligen riksskattenämnden,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges akademikers central-

oi ganisation. Svenska sparbanksföreningen, som endast yttrat sig rörande

förslaget avseende bottenavdrag i förvärvskällan kapital, tillstyrker likaså

sakkunnigförslaget.

De remissinstanser, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har haft olika

skäl av principiell natur för sitt ställningstagande.

Sveriges lantbruksförbund vänder sig mot att endast sparande, som ger

avkastning i form av räntor eller utdelningar, skall premieras. Ett sparande

hos en rörelseidkare eller jordbrukare genom investeringar i hans förvärvs­

källa blir däremot icke premierat. Det uppstår därför en fara för övervält-

ring av skatt från en kategori skattskyldiga till andra.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att den huvudsakliga moti­

veringen, nämligen att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan preli­

minär och slutlig skatt, icke kan vara tillräcklig för genomförande av en

reform, som i och för sig måste innebära en övervältring av skatt från inne­

havare av genom taxering på visst sätt rubricerade fastigheter till innehavare

av jordbruksfastigheter och till andra skattskyldiga.

Kammarrätten anför, att de föreslagna ändringarna icke uppfyller rim­

liga krav på jämlikhet och rättvisa i beskattningen, utan innebär, att det

allmänna efterger skatter å betydande belopp. Det synes kammarrätten

uppenbart att sådana uppoffringar icke uppväges av förslagets fördelar

med avseende å deklaration, taxering och uppbörd. Slåndpunktstagandet

blir enligt kammarrättens mening beroende av den betydelse man tillmäter

förslagets sparfrämjande verkningar. Vilken vikt man skall tillmäta dessa

beror delvis på nationalekonomiska överväganden, varför kammarrätten

anser sig icke böra ingå på denna fråga.

Kungl. iMaj.ls proposition nr 59

ea

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det ur rättvisesynpunkt icke vara tillfredsställande att inkomster av annan fastighet och kapital blir gynn­ sammare behandlade än övriga inkomster. Länsstyrelsen uttalar, att det knappast är rättvist att från beskattning undantaga en många gånger lätt- förvärvad inkomst av kapital medan en tillfällig arbetsinkomst blir beskat­ tad i sin helhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att behovet av skattelättnader är mycket större för andra kategorier av skattskyldiga — främst löntagare — än för ägare av fastighet eller kapital.

I åtskilliga av de tillstyrkande yttrandena instämmes i de sakkunnigas ut­ talanden att förslagets genomförande kommer att förenkla deklarationsför- farandet och underlätta taxeringsarbetet samt att därigenom framför allt bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt möjliggöres. Beträffande avdraget från inkomst av kapital frainhålles även att det har en viss sparfrämjande effekt.

Sålunda uttalar bl. a. socialstyrelsen och näringslivets skattedelegation att deklarations- och taxeringsförfarandet kommer att i betydande mån förenk­ las.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att de föreslagna avdragen bör med­ föra viss arbetslättnad framför allt i fråga om sammanräkning av skatt­ skyldigas inkomster och i fråga om längdföringen.

Likaså har länsstyrelsen i Malmöhus län ansett att förslaget innebär en viss förenkling i arbetet såväl för taxeringsnämnderna som de lokala skat­ temyndigheterna. För att utröna effekten ur förenklingssynpunkt av försla­ get om schablonavdrag från inkomst av fastighet har länsstyrelsen låtit ut­ föra provtaxeringar i två distrikt inom Malmö stad med typisk bebyggelse av egnahemsfastigheter. Därvid har dels de nya reglerna i fråga om taxe­ ring av en- och tvåfamilj sfastigheter iakttagits och dels de sakkunnigas för­ slag beaktats. Resultatet av undersökningen visar, upplyser länsstyrelsen, att i genomsnitt endast ca 35 procent av fastigheterna skulle komma att helt befrias från skatt. Länsstyrelsen anser sig med hänsyn härtill icke kunna vitsorda de sakkunnigas uttalanden om verkningarna av förslaget. Då vär­ det av den föreslagna reformen huvudsakligen måste bedömas efter antalet av de fastigheter, som helt skulle befrias från skatt, är det ur förenklings­ synpunkt viktigare att avdragsbeloppet för annan fastighet höjes än att bot­ tenavdraget för kapitalinkomst bibehålies.

Även överståthållarämbetet har låtit utföra en provtaxering i enlighet med de sakkunnigas förslag om bottenavdrag från inkomster av annan fas­ tighet respektive kapital inom vissa såsom representativa ansedda taxerings- distrikt i Stockholm. Ämbetet uttalar, att den därvid vunna erfarenheten icke bestyrker skattelagssakkunnigas antagande. Snarare synes förslaget i nu ifrågavarande avseende medföra en ökning av det tekniska taxeringsar­ betet. Härtill kommer att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i före­ varande del torde komma att utlösa en strävan hos skattskyldiga att — för ernående av största möjliga avdrag — av skatteskal vidtaga förmögenhets-

64

Kungl. Maj:Is proposition nr 50

förfoganden, som eljest icke skulle ha skett. Härigenom kan befaras att dekla-

rationsmaterialet ökar och taxeringsförfarandet kompliceras på ett icke

önskvärt sätt. Återverkningar på gåvobeskattningens område torde även bli

följden.

Kammarrätten anför.

Deklarationstekniskt innebär förslaget en lättnad för skattskyldig, som

bär högst 200 kronors inkomst av kapital, i det hänseendet att sådan skatt­

skyldig icke skall behöva specificera denna inkomst utan endast underteck­

na en försäkran på heder och samvete och vid laga ansvar att han under

inkomståret icke haft inkomst av kapital till högre belopp än 200 kronor.

Han befrias emellertid icke från att redovisa sin förmögenhet, om ock i kon­

centrerad form. För deklaranter med inkomst av annan fastighet synes vins­

ten av förslaget ringa. Genom den nya schablonberäkningen beträffande en-

och tvåfamilj shus torde redovisningen av inkomst av annan fastighet ej be­

reda flertalet skattskyldiga några svårigheter. En radikal förenkling har

här redan uppnåtts. Ej heller för skattskyldiga med större fastigheter synes

förslaget innebära någon förenkling.

För taxeringsmyndigheterna torde ett fritagande från beskattning av 200

kronor av inkomst av kapital utgöra en påtaglig förenkling, under det att

motsvarande regel beträffande inkomst av annan fastighet ej torde med­

föra nämnvärd lättnad i taxeringsarbetet.

Några myndigheter såsom riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i

Gävleborgs och Jämtlands län har ansett att förslaget icke medför någon

nämnvärd lättnad vare sig för deklaranter eller taxeringsmyndigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att i fråga om skattskyldiga med inkomster av villafastigheter eller med

smärre kapitalinkomster, en obetingad fördel ur uppbördssynpunkt vinnes,

därest ett schablonavdrag, förslagsvis å 200 kronor, införes. För större fas­

tighets- och kapitalinkomster får ett sådant avdrag ingen betydelse för åvä­

gabringande av överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Den

förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet, som de sakkunniga an­

ser att ett schablonavdrag därjämte skulle medföra, kan länsstyrelsen icke

finna bli av någon betydelse. Småinkomster av såväl fastigheter som kapi­

tal skall ju fortfarande deklareras och endast i de få fall, där av deklaratio­

nen omedelbart framgår, att nettointäkten i förvärvskällan icke kan uppgå

till belopp överstigande 200 kronor, kan granskning underlåtas. En viss för­

enkling skulle emellertid åstadkommas, om ägare av en- eller tvåfamiljs-

fastighet med så lågt taxeringsvärde, att 3 procent därav ej överstiger 200

kronor (exempelvis sommarstugor), fritages från skyldighet att deklarera

inkomst av fastighet, under förutsättning att vederbörande ej innehar eller

brukar andra fastigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län gör gällande, att taxeringskontrollen i fråga

om vissa skattskyldiga kan väntas bli försvårad genom försök från veder-

börandes sida att överföra ränteinkomster till förvärvskällan kapital och

ränteutgifter från förvärvskällan annan fastighet.

Riksskattenämnden uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om botten­

avdrag från inkomst av annan fastighet icke är tillfredsställande ur för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

65

enklingssynpunkt. Även om nettoinkomsten understiger 200 kronor måste nämligen den skattskyldige göra en beräkning för att konstatera detta. En deklarationsbilaga måste sålunda upprättas och denna skall kontrolleras av taxeringsnämnden. Inkomst av detta slag är därför icke lämpad för schablo- nisering. Skillnaden är för stor mellan bruttointäkt och nettointäkt och det kan ej läggas i den skattskyldiges hand att utan vidare avgöra om schablo­ nen är tillämplig på honom. I fråga om avdraget från inkomst av kapital ställer sig den praktiska tillämpningen annorlunda. Den skattskyldige kan här på förhand tämligen lätt bedöma om hans behållna inkomst (nettoin­ komst) av kapital överstiger 200 kronor eller ej — avdrag för kostnader inom förvärvskällan förekommer i så liten utsträckning att man bör kunna bortse därifrån. Om inkomsten icke uppgår till 200 kronor, behöver något belopp heller inte föras ut i deklarationen. Ur förenklingssynpunkt kan där­ för någon anmärkning icke riktas mot förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att genom den schablonmässiga in­ komstberäkningen för en- och tvåfamilj sfastigheter vunnits en sådan för­ enkling, att taxeringen av inkomst av dylika fastigheter blivit synnerligen enkel. Att härutöver införa ett bottenavdrag i förenklingssyfte synes skä­ ligen onödigt. Några större fördelar i taxeringshänseende genom ett botten­ avdrag från inkomst av kapital kan länsstyrelsen ej heller finna. Taxering­ en av den kategori skattskyldiga, vilkas beskattning de sakkunniga avser att förenkla, vållar nämligen redan nu sällan några komplikationer, såvitt gäl­ ler kapitalinkomster. Endast om införandet av bottenavdrag i förvärvs­ källorna inkomst av annan fastighet och av kapital kombineras med ett bort­ tagande av deklarationsskyldigheten för skattskyldiga löntagare med obe­ tydliga biinkomster av detta slag kan någon förenkling av betydenhet med ty åtföljande minskning av taxeringsmyndigheternas arbetsbörda uppstå.

Beträffande förslagets verkningar på förhållandet mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt har några uttalanden gjorts.

Landsorganisationen uttalar således, att genomförandet av förslaget med­ för att ett stort antal skattskyldiga får bättre överensstämmelse mellan pre­ liminär och slutlig skatt.

I allmänhet synes remissinstanserna icke anse att förslagets genomfö­ rande skulle i mer avsevärd mån medföra bättre överensstämmelse mellan källskatt och slutlig skatt, såvitt avser skattskyldiga med sidoinkomst av an­ nan fastighet.

Sneriges akademikers centralorganisation anför, att de sakkunniga synes ha förbisett att deras förslag icke leder till åsyftad större överensstämmelse mellan källskatt och slutlig skatt, enär skatten å fastighet uttas såsom eu kommunal garantiskalt. Organisationen förordar i stället alt fastighetsskat­ ten avvecklas, vilket leder till avsevärt större förenkling än den som kan ernås vid ett genomförande av sakkunnigförslaget.

Även riksskattenämnden har den uppfattningen, att förslaget såvitt av­ ser bottenavdrag vid inkomst av annan fastighet har ringa betydelse då

5

Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

det gäller att motverka divergensen mellan preliminär och slutlig skatt.

Nämnden föreslår att frågan får anstå i avvaktan på hur spörsmålet om

fastighetsbeskattningens avveckling slutligen kommer att lösas.

Riksräkenskapsverket säger sig hålla för troligt, att den föreslagna om­

läggningen i uppbördshänseende delvis har negativ verkan, såtillvida som

skatten på löntagares smärre sidoinkomster f. n. mer eller mindre är ägnad

att neutralisera ett eventuellt överuttag av preliminär skatt.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna och organisationerna har understru­

kit de sakkunnigas uttalande, att avdraget från inkomst av kapital har en

sparfrämjande effekt.

Näringslivets sknttedelegation framhåller sålunda, att det icke blott är

förenklingssyftet som bör beaktas vid bedömande av förslaget utan även

dess i någon mån sparfrämjande effekt. Vid upprepade tillfällen har fram­

hållits, att vårt nuvarande skattesystem på grund av däri ingående kumu-

lerade och starkt progressiva skatter på inkomst och förmögenhet innebär

ett allvarligt hot mot sparviljan och sparförmågan hos vårt folk med därav

följande skadeverkningar för hela samhällsutvecklingen. Även om den spar­

främjande effekten av skattefria avdrag av förevarande slag givetvis i och

för sig är alltför obetydlig för alt kunna tillmätas någon större betydelse,

är dock angelägenheten av åtgärder på detta område enligt delegationens

mening så trängande, att varje, om ock obetydligt, steg i sådan riktning

måste hälsas med tillfredsställelse.

Svenska sparbanksföreningen erinrar om att föreningen tidigare framhål­

lit nödvändigheten av att sparandet stimuleras genom speciella skattelätt­

nader. Föreningen säger sig därför med tillfredsställelse hälsa de sakkun­

nigas förslag, vilket kan förväntas få en viss sparfrämjande effekt. Där­

emot ser föreningen icke någon anledning, varför denna sparfrämjande åt­

gärd skall ges en starkare begränsning än vad som gäller i fråga om avdra­

get för försäkringspremier. Enligt föreningens mening är det ur många

olika synpunkter befogat, att skattefriheten för kapitalinkomster sättes vid

ett maximibelopp av 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslagets genomförande får nå­

gon sparfrämjande verkan. Ämbetet framhåller, att förslaget i vart fall fram­

står såsom ett gynnande av de skattskyldiga, vilka har möjlighet att spara,

framför dem som av olika skäl — kanske stor försörjningsbörda — icke

har det.

De föreslagna beloppen för bottenavdragen har i allmänhet tillstyrkts i re­

missyttrandena. Länstgrelsen i Örebro län anser dock, att bottenavdraget

från inkomst av kapital bör begränsas till 100 kronor.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden påpekar,

att enligt de sakkunnigas förslag äkta makar kan få avdrag med 200 kro­

nor vardera från både inkomst av annan fastighet och av kapital under för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

67

utsättning att sådana inkomster redovisas i deras deklarationer. Bestäm­ melserna skulle leda till att förmögenhet, som nu regelmässigt redovisas i mannens deklaration, kommer att uppdelas på makarna; om sådan uppdel­ ning icke verkställes skulle avdrag åtnjutas med allenast 200 kronor från vartdera av de båda angivna inkomstslagen. Förslaget skulle alltså med­ föra betydande ökning av antalet hustrudeklarationer. Bestämmelserna sy­ nes därför böra ändras så, att avdrag för ogift medgives med 100 eller 150 kronor och för gifta med sammanlagt 200 eller 300 kronor.

Även andra remissinstanser förordar ett för makar gemensamt avdrag.

I några remissyttranden uttalas, att bottenavdrag endast bör medges från inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter, som beräknas enligt schablon­ metoden.

En sådan ståndpunkt hävdas av bl. a. allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, som tillika framhåller att några bärande motiv för att medge schablonavdrag från inkomst av hyresfastighet men icke från inkomst av jordbruksfastighet icke torde kunna anföras.

Överståthållarämbetet framhåller att enligt de sakkunnigas förslag botten­ avdrag endast skulle medgivas från inkomst av fastighet, som är belägen i den skattskyldiges hemortskommun. Således skulle skattebefrielse kunna medgivas vid beräkning av inkomst av hyreshus i hemortskommunen men icke vid beräkning av inkomst av sommarstuga i annan kommun. Det är enligt ämbetet riktigare och ur praktisk synpunkt lämpligare att anknyta skattebefrielsen till sådana fastigheter, för vilka de nya schablonbestäm­ melserna skall tillämpas.

Några remissinstanser har ansett, att regeln icke bör gälla inkomst av annan fastighet respektive kapital, som åtnjutes av juridiska personer.

Överståthållarämbetet finner det sålunda omotiverat att den föreslagna skattebefrielsen skall tillkomma juridiska personer.

Departementschefen

Av den utredning som de sakkunniga förebragt framgår, att ett stort antal skattskyldiga har småinkomster av kapital vid sidan av andra inkomster. Det sammanlagda antalet skattskyldiga med kapitalinkomst uppgår till om­ kring 1,2 miljoner. Mer än hälften av dessa har en kapitalinkomst understi­ gande 200 kronor. Sålunda har ca 470 000 skattskyldiga inkomst av kapital uppgående till ett belopp av högst 100 kronor för år och ytterligare ca 220 000 skattskyldiga årlig inkomst av kapital till belopp mellan 100 och 200 kronor. Den sammanlagda kapitalinkomsten för sistnämnda grupper torde icke ens utgöra en tiondel av alla kapitalinkomster.

De sakkunniga har beträffande förvärvskällan inkomst av kapital före­ slagit införandet av ett bottenavdrag å 200 kronor som skulle få åtnjutas av alla skattskyldiga med inkomst av kapital. Huvudsyftet med förslaget har de sakkunniga angivit vara att nå fram till bättre överensstämmelse mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Några remissmyndigheter, däribland riksräkenskapsverket, har ansett att

förslaget i denna del icke är ägnat att medföra bättre sådan överensstäm­

melse. Det har därvid framhållits, att eftersom vid löneavdrag för preli­

minär A-skatt hänsyn inte tas till kapitalinkomster det föreslagna botten­

avdraget i regel endast kommer att medföra, att det överuttag av preli­

minär skatt som nu ofta sker icke blir så stort som eljest. Även om detta i

nuvarande läge möjligen kan vara riktigt, torde enligt min mening förhål­

landet bli ett annat, om de föreslagna schabloniseringarna i fråga om om­

kostnader i förvärvskällan tjänst och beträffande försäkringsavdraget ge­

nomföres. Genom dessa schabloniseringar torde det nämligen uppstå bättre

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skat­

ten än enligt nu gällande regler. Ur den synpunkt varom nu är fråga torde

det därför bli av större betydelse än nu, att vissa löntagargruppers smärre

kapitalinkomster inte föranleder högre slutlig skatt än som uttagits i käll­

skatt.

Om det skall vara möjligt att få ett system med en för ett stort antal

skattskyldiga definitiv källskatt, är det nödvändigt att smärre inkomster av

kapital befrias från taxering och beskattning. Införandet av ett bottenav­

drag sådant som det föreslagna skulle således utgöra ett led i åtgärder för

att genomföra ett sådant system.

Genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle otvivelaktigt innebära

en förenkling av deklarationsförfarandet för de skattskyldiga, som har in­

komst av kapital till lägre belopp än det skattefria bottenavdraget. Det tor­

de nämligen vara möjligt att i sådana fall nöja sig med eu försäkran å de­

klarationsblanketten, att den skattskyldige ej haft bruttointäkt av kapital

överstigande beloppet för bottenavdraget. Därigenom skulle flertalet av de

skattskyldiga som har så låga kapitalinkomster icke behöva göra en exakt

beräkning av inkomsten.

Även för taxeringsmyndigheterna skulle ett genomförande av sakkunnig­

förslaget medföra vissa lättnader. Beträffande ett icke obetydligt antal de­

klarationer skulle ett visst mått av kontrollarbete bortfalla.

De sakkunniga har såsom ett ytterligare skäl för införande av ett botten­

avdrag från kapitalinkomster angivit, att ett sådant avdrag kommer att

verka sparfrämjande. Flera remissinstanser har särskilt understrukit den­

na effekt. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang närmare gå in

på denna synpunkt. Oavsett hur därmed förhåller sig, har emellertid för­

slaget enligt min mening sådana fördelar i andra hänseenden att dessa i och

för sig är tillräckliga för att motivera införandet av ett bottenavdrag av

föreslagen art. Jag förordar därför att de sakkunnigas förslag om ett sådant

avdrag genomföres, dock med vissa jämkningar.

Skattelagssakkunniga har föreslagit att bottenavdragets belopp faststäl­

les till 200 kronor för varje skattskyldig, som har inkomst av kapital upp­

gående till nämnda belopp. Detta skulle således innebära att äkta makar,

om var och en av dem har kapitalinkomst till ett belopp av 200 kronor,

sammanlagt skulle få 400 kronor skattefritt av sina kapitalinkomster. Nu

69

torde i ett relativt stort antal fall mannen deklarera för all kapitalinkomst, även om den i verkligheten helt eller delvis tillhör hustrun. Med den av de sakkunniga föreslagna regeln kan förmodas, att i sådana fall mannen inte längre kommer att deklarera för hela inkomsten av kapital, utan att hustrun i stället avger en särskild deklaration för sin inkomst. Det kan vidare an­ tagas att försök kommer att göras att uppdela makarnas kapital, även i så­ dana fall där kapitalet tillhör endast en av makarna. Dylika förfaringssätt skulle givetvis inte vara till gagn för förenklingssträvandena. Det synes därför lämpligt, att som flera remissinstanser föreslagit utforma regeln så, att makar gemensamt får avdrag intill ett visst belopp. Kan den ena maken inte utnyttja hela avdraget får den andra maken i förekommande fall åtnjuta avdrag för återstoden.

Vilka belopp man bör välja kan diskuteras. I allmänhet har de föreslagna beloppen tillstyrkts. Enligt min uppfattning kan det emellertid ifrågasättas, om dessa inte leder till väl stor skattelindring för äkta makar som båda har kapitalinkomster. Man torde för eu väsentligt mindre kostnad nå ett resul­ tat, som ur förenklingssynpunkt får anses tillfredsställande, om beloppet bestämmes för ogifta till 100 kronor och för äkta makar till 200 kronor gemensamt. Avdraget bör vidare tillkomma endast fysiska personer. Jag föreslår därför att de sakkunnigas förslag modifieras på sätt nu angivits. Detta skulle medföra ett väsentligt mindre skattebortfall för stat och kom­ mun än vad de sakkunniga räknat med. Sålunda torde skattebortfallet med den av mig förordade regeln inte komma att uppgå till högre belopp än 16 miljoner kronor för staten och 12 miljoner kronor för kommunerna.

Även i fråga om inkomst av annan fastighet innebär skattelagssakkun- nigas förslag att inkomsttagare skall få åtnjuta ett skattefritt bottenav­ drag med 200 kronor. Huvudsyftet med detta avdrag skulle vara att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Vidare skulle enligt de sakkunnigas mening förslaget medföra en viss förenkling av de­ klarations- och taxeringsförfarandet.

Förslaget utgår från det förhållandet att åtskilliga löntagare vid sidan av löneinkomsten har att deklarera smärre inkomster av egnahemsfastig- heter, sommarstugor etc. Vid bedömandet av detta förslag bör emellertid understrykas att man, så länge den särskilda beskattningen av fastighet i kommunalt hänseende består, icke når någon större efiekt med förslaget. Även om i åtskilliga fall den statliga beskattningen av fastighetsinkomsten skulle bortfalla, skulle alltjämt beskattningen av garantibeloppet för fastig­ heten kvarstå. Med hänsyn härtill och då förslagets verkningar i förenk- lingsavseende skulle bli relativt begränsade, bör förslaget icke genomföras nu. I samband med en eventuell framtida avveckling av den särskilda fas­ tighetsbeskattningen bör emellertid förslaget tagas upp till ny prövning i belysning av de förhållanden som då föreligger. Jag vill emellertid redan här framhålla alt ett avdrag av nu avsett slag bör få betydelse vid en ordning med definitiv källskatt för vissa löntagargrupper.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

V. Avdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Gällande bestämmelser

Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller bl. a., att till skattepliktig inkomst

icke skall räknas ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit

någon på grund av försäkring, som icke tagits i samband med inkomst av

tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pen­

sion eller annan livränta. Till skattepliktig inkomst räknas icke heller be­

lopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på

grund av kapitalförsäkring.

Genom lag den 7 maj 1954, nr 204, som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års

taxering, har i nyssnämnda paragraf införts ett nytt stadgande, enligt vilket

även ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa tillfallit den

försäkrade, skall utgöra icke skattepliktig inkomst.

Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig i hemorts­

kommunen åtnjuta avdrag för premier eller andra avgifter, som den skatt­

skyldige erlagt för kapital-, arbetslöshets-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp. En förut­

sättning för avdragsrätten är, att försäkringarna äges av den skattskyldige,

hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är begränsad till högst 200

kronor för ensamstående och tillsammans högst 400 kronor för äkta makar.

Har skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket

bosatt, skall avdraget åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Enligt nämnda lag den 7 maj 1954, nr 204, är sådan i slutlig eller tillkom­

mande skatt ingående sjukförsäkringsavgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, avdragsgill i den mån den rymmes inom ramen

för försäkringsavdraget. Avdrag för sådan avgift får åtnjutas första gången

vid 1957 års taxering.

Rätt till avdrag för försäkringspremier vid den statliga beskattningen in­

fördes i samband med 1910 års skattelagstiftning. Avdraget bestämdes då

till ett maximibelopp av 200 kronor för varje skattskyldig. Genom beslut

vid 1920 års riksdag infördes motsvarande avdragsrätt vid den kommunala

beskattningen.

Som i betänkandet angivits (s. 64—66) har frågan om avskaffande av av­

dragsrätten för försäkringspremier ävensom frågan om höjning av maximi­

beloppen vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas överväganden

bl. a. vid 1954 års riksdag i samband med behandlingen av frågan om av­

dragsrätt för avgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen skall delvis finansieras genom avgifter

från de försäkrade. Avgifterna till den obligatoriska försäkringen avser dels

sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning jämte barn-

tiHägg och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgifterna uppbäres

i samband med skatteuppbörden.

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Enligt 33 § sjukförsäkringslagen skall avgift för sjukvårdsförsäkringen

erläggas av medlem, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid

taxering året näst efter det år avgiften avser, bestämts till minst 1 200

kronor, och som icke uppbär folkpension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem,

som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpen­

ning och vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering näst-

följande år bestämts till minst 1 200 kronor. Om den sammanlagda avgiften

för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning översti­

ger två procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året

efter det, avgiften avser, skall avgiften nedsättas till två procent av namnda

inkomst. I fråga om äkta makar, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften

av makarnas sammanlagda taxerade inkomst.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,

som är försäkrad för sådan sjukpenning.

Enligt preliminära beräkningar kan årsavgiften till den obligatoriska sjuk­

försäkringen och moderskapsförsäkringen beräknas komma att genomsnitt­

ligt uppgå till följande belopp i olika sjukpenningklasser.

Årsinkomst av tjänst uppgår Avgift

till

men ej till

Endast sjukvårdsförsäkring

Sjukpenningklass 1 ............

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

1 800

2 400

3 000

3 600

4 200

5 000

5 800

6 800

8 400

10 200

12 000

14 000

____

30

1 800

58

2 400

66

3 000

73

3 600

78

4 200

85

5 000

90

5 800

98

6 800

103

8 400

115

10 200

127

12 000

139

14 000

152

164

Nu angivna avgifter är beräknade efter nuvarande sjukvårdstaxa och för­

valtningskostnader och hänsyn har icke tagits till sådana förmåner som sjuk­

gymnastik, massage in. in., varom vederbörande sjukkassa kan besluta. Det

bör påpekas, att de belopp som angivits i de sakkunnigas betänkande hänför

sig till en tidigare beräkning och genomgående är sex kronor lägre an de

nu angivna.

Avgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägges direkt till

sjukkassan och skall vara så avvägda, att de i förening med andra för sjuk-

kasseverksamhetcn tillgängliga medel antages förslå till infriande av förfall­

na utfästelser och till erforderlig fondbildning. Avgifterna är beroende av

medlemmens ålder, sjukpenningens storlek och karenstidens längd.

Avgiften för den frivilliga sjukförsäkringen, inberäknat den obligatoriska

avgiften för sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning, beräknas till lägst

56 kronor och högst 371 kronor.

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

De sakkunnigas förslag

1950 års skattelagssakkunniga framhåller, att rätten att vid inkomsttaxe­

ringen åtnjuta allmänt avdrag för premier och avgifter avseende vissa för­

säkringar utgör ett avsteg från eljest i skattelagarna gällande principer i

fråga om beskattningen av försäkringstagare. Innebörden av dessa principer

är att antingen avdrag medges för erlagda försäkringspremier och utfallan­

de försäkringsbelopp beskattas eller också avdrag vägras för försäkrings­

premierna, men skattefrihet för det utfallande försäkringsbeloppet helt eller

delvis föreligger. Genom försäkringsavdraget medges emellertid avdrag ehuru

utfallande försäkringsbelopp är skattefria. Denna avdragsrätt har motive­

rats med att denna skulle utgöra en sporre till sparsamhet och stimulera in­

tresset att trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdom m. m.

De sakkunniga uttalar, att de ansett sig böra såsom ett alternativ överväga

avskaffandet av avdragsrätten för försäkringsavgifter, då det gäller genom­

förandet av en förenkling av taxerings- och uppbördsförfarandet. Till ut­

jämnande av den skatteskärpning, som skulle bli en följd av avdragsrättens

slopande, borde i så fall enligt de sakkunnigas mening genomföras en viss

höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen. Ur förenklingssynpunkt

skulle en sådan lösning vara mest tillfredsställande. Deklarationsbestyret

och kontrollen av deklarationerna skulle bli avsevärt enklare. Vidare skulle

såvitt avser skattskyldiga med preliminär A-skatt ernås bättre överensstäm­

melse mellan den preliminära och den slutliga skatten. De sakkunniga fram­

håller jämväl, att genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och

av andra skäl insikten om behovet av försäkringsskydd nu är så allmän, att

den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av

försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägenhet bör kunna

undvaras, Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt

men måste tillmätas stor social betydelse, exempelvis brandförsäkring av

personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdragsrätt för pre­

mierna är medgiven. Ett skäl för bibehållande av premieavdraget är emel­

lertid det sparfrämjande syfte, som avdraget tjänar.

De sakkunniga erinrar emellertid om, att då i tidigare sammanhang fram­

förts tanken på slopandet av avdraget för försäkringspremier häremot fram­

förts betänkligheter från skilda håll. De omständigheter, som föranlett dessa

betänkligheter, torde icke ha undergått någon större förändring. De sakkun­

niga har med hänsyn härtill icke ansett sig böra föreslå den ur förenklings­

synpunkt mest rationella lösningen av förevarande fråga — avdragets av­

skaffande. Särskilt för skattskyldiga, som vid tecknandet av försäkring räk­

nat med möjligheten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för de utgående pre­

mierna, torde en sadan lösning framstå som en orättvisa.

De sakkunniga förordar i stället införandet av ett schablonavdrag av

lämplig storlek. Detta bör bestämmas till sådant belopp, att det täcker ut­

gifterna för premier och avgifter för flertalet skattskyldiga. Möjligheter bör

emellertid förefinnas för skattskyldiga, som har kostnader för försäkrings­

73

premier med högre belopp än det för schablonavdraget gällande, att efter

yrkande i självdeklaration komma i åtnjutande av ett till visst belopp maxi­

merat högre avdrag. De sakkunniga har låtit verkställa vissa undersökningar

för att få underlag till bedömande av storleken av ifrågavarande belopp.

Uppgifter har sålunda inhämtats från länsstyrelserna i Östergötlands, Kris­

tianstads och Kopparbergs län angående den omfattning, vari avdrag för

försäkringspremier och därmed likställda avgifter yrkats vid 1952 års taxe­

ring. Uppgifterna avser inom varje län tre taxeringsdistrikt av olika karak­

tär, nämligen ett stadsdistrikt samt på landet ett industri- och ett jordbruks­

distrikt. Det införskaffade materialet är visserligen begränsat men de sak­

kunniga anser det ändock kunna i huvudsak vara representativt för landet i

dess helhet. En sammanfattning av uppgifterna återgives i följande sam­

manställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Län och taxeringsdistrikt

Antal av-■ Antal Kol. 2 Summa

Medel- Medel- Taxerings-

lämnade skatt- i %

yrkade

tal av tal

distriktets

Östergötlands län

deklara­

tioner

1

skyl­

diga,

som

yrkat

avdrag

2

av

kol. 1

3

avdrag

Kr

4

yrkade per

avdrag skatt-

Kr

skyldig

Kr

5

6

karaktär

Linköpings stads II..........

1 935

1 426

74

190 122

133

98

stadsdistrikt

Åtvidabergs köpings II . .

1 166

1 011

87

164 210

162

141

industridistrikt

Viby socken........................

561

423

75

38 911

92

69

jordbruksdistrikt

Kristianstads län

Kristianstads stads II----

1 160

861

74

130 038

151

112

stadsdistrikt

Bromölla köping................

1 905

1 620

85

209 330

129

no

industridistrikt

Stiby socken.......................

875

536

61

73 394

137

84

jordbruksdistrikt

Kopparbergs län

Falu stads I.......................

2 470

1 952

79

260 508

133

105

stadsdistrikt

Grytnäs socken ...................

2 074

1 506

73

209 437

139

101

industri- och

jordbruksdistrikt

Boda socken.......................

1 055

695

66

75 629

109

72

jordbruksdistrikt

S:a 13 201

10 030

76

1 351 579

135

102

Såsom framgår av sammanställningen har 76 procent av antalet skattskyl­

diga i de undersökta taxeringsdistrikten yrkat avdrag för försäkringspre­

mier. Medeltalet av yrkade avdrag utgör 135 kronor. Fördelas yrkade avdrag

på samtliga skattskyldiga belöper på varje skattskyldig 102 kronor.

De av de skattskyldiga i nämnda taxeringsdistrikt yrkade avdragen för­

delade efter avdragens storlek framgår av i det följande återgivna tablå.

Med hänsyn till den skattskyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgifter,

som inträder i och med sjukförsäkringslagens ikraftträdande, kan de verk­

ställda undersökningarna icke utan vidare läggas till grund för bedömningen

av beloppen för schablonavdraget. Nämnda sjukförsäkringsavgifter blir näm­

ligen avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget. De sakkunniga har

emellertid icke kunnat göra några tillförlitliga beräkningar av hur sjukför-

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Län och taxe-

Antal skattskyldiga som yrkat avdrag

ringsdistrikt

1-50

51-

101-

151-- 200

201-- 251-- 301-- 351 - 400

Sum-

100

150

199

250

300

350

399

ma

Östergötlands län

Linköpings stads II ....

312

361

242

171

77

89

65

39

32

38

1 426

Åtvidabergs köpings II .

150

190

173

152

69

86

69

36

40

46

1 011

Viby socken....................

179

97

66

25

12

19

12

5

4

4

423

Kristianstads län

Kristianstads stads II . .

148

205

138

101

75

50

47

34

21

42

861

Bromölla köping............

380

379

289

218

62

119

71

39

18

45

1 620

Stiby socken...................

158

no

65

49

35

24

35

20

13

27

536

Kopparbergs län

Falu stads I...................

496

469

306

185

143

89

75

46

32

in

1 952

Grytnäs socken ..............

337

320

220

204

58

145

117

58

23

24

1 506

Boda socken ...................

217

182

119

67

24

35

21

10

11

9

695

S:a 2 377

2 313

1 618

1 172

555

656

512

287

194

346

10 030

säkringsavgifterna kommer att påverka försäkringsavdraget beroende på att

avgifternas belopp vid tidpunkten för överlämnandet av de sakkunnigas be­

tänkande ännu icke fastställts. Vidare är sjukförsäkringsavgiftens inverkan

på försäkringsavdraget beroende på i vilken omfattning dessa avgifter kom­

mer att träda i stället för sjukkasseavgifterna. I den mån sjukförsäkrings­

avgifterna träder i stället för sjukkasseavgifterna ökar nämligen icke för-

säkringsavdragen. I nämnda hänseende kan noggrannare beräkningar göras

först sedan sjukförsäkringsavgifterna blivit fastställda.

I avvaktan härpå har de sakkunniga låtit verkställa vissa approximativa

beräkningar av det skattebortfall, som kan beräknas uppkomma vid ett

schabloniserat försäkringsavdrag av olika storlek. Resultatet av dessa beräk­

ningar framgår av följande sammanställning.

Schablonavdrag för

ensamstående makar

Skattebortfall i milj. kr.

för staten för kommuner

100

150

200 I

200

10

9

300

25

22

400

45

40

I dessa belopp är icke inräknade de kostnader som kommer att föran­

ledas av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen fr. o. in. 1957 års

taxering kommer att avdragas inom det nuvarande försäkringsavdragets

ram.

Skattelagssakkunniga framhåller att schablonavdragets belopp icke bör

sättas för högt för att icke skattebortfallet skall bli för stort och avdragets

försäkringsfrämjande effekt minska alltför mycket. Å andra sidan får det

icke sättas sa lågt, att dess värde ur förenklingssynpunkt äventyras. Enligt

de sakkunniga torde såsom lämpliga belopp kunna ifrågakomma 150 eller

200 kronor för ensamstående samt 300 eller 400 kronor för makar gemen­

samt. Med hänsyn till att sjukförsäkringsavgifterna ej fastställts anser de

sakkunniga det vara vanskligt att beräkna hur många skattskyldiga som

skulle innefattas under schablonavdrag enligt dessa alternativ. I avvaktan

75

på besked om sjukförsäkringsavgifternas storlek och de beräkningar som

därefter kan göras har de sakkunniga för sin del förordat att schablonav­

draget bestämmes till de lägre av nyssnämnda belopp.

Maximibeloppen för försäkringsavdraget bör enligt de sakkunnigas me­

ning bestämmas till 300 kronor för ensamstående och 000 kronor för gift

skattskyldig.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de sak­

kunnigas förslag till omläggning av det s. k. försäkringsavdraget. Någia

remissinstanser godtar de sakkunnigas principiella lösning men föreslåi

andra belopp än de sakkunniga. Förslaget avstyrkes av kammarrätten,

riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom Sveriges akademikers

centralorganisation. Några myndigheter och organisationer föreslår jämk­

ningar i de sakkunnigas förslag, som jag senare kommer att beröra.

I några remissyttranden har uttalanden gjorts angående tanken att helt

slopa det ifrågavarande avdraget för försäkringspremier. Ingen av de hör­

da myndigheterna och organisationerna har emellertid helt anslutit sig till

en sådan lösning. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att i direktiven

för 1950 års skattelagssakkunniga framhållits, att de sakkunniga skulle

överväga att utmönstra sådana i skattelagarna intagna bestämmelser, som

tillkommit i avsikt att åstadkomma en långt driven rättvisa olika skattskyl­

diga emellan eller att befordra belijärtansvärda samhällsföreteelser av för

beskattningsväsendet i grund och botten ovidkommande natur, exempelvis

bestämmelsen om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier. Enligt läns­

styrelsens mening är en lösning av föreliggande fråga i enlighet med de i ut­

redningsdirektiven angivna riktlinjerna mest tilltalande ur förenklingssyn-

punkt. Ett visst fog’föreligger dock för de sakkunnigas uppfattning att försäk­

ringsavdraget, särskilt då den enskildes försäkringsutgifter ökar med ikraft­

trädandet av den allmänna sjukförsäkringen, har en icke obetydlig psykolo­

gisk effekt som en det allmännas skatteftergift till förmån för försäkrings-

sparandet. Då det gäller utgifter av ren levnadskostnadskaraktär är det än­

dock svårförståeligt att livförsäkringspremier får beredas en skattemässig

särställning jämfört med t. ex. brandförsäkringspremier och avgifter till

yrkessammanslutningar. Dessa skäl talar för att avdraget i varje fall ej böi

sättas högre än vad de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen anser vidare

önskvärt att frågan om avdragsrättens slopande omprövas, om det visar sig

möjligt att genomföra en betydande sänkning av skatteuttagningsprocenten

vid den statliga inkomstbeskattningen.

Kammarrätten framhåller, att det skulle vara en betydande vinst ur taxc-

ringsteknisk synpunkt, om ifrågavarande avdrag helt kunde tagas bort. Då

emellertid avdragsrätten i sin nuvarande form obestridligen tjänar sparan­

dets intresse samt varit lagligen medgiven under så lång tid att den ingått i

det allmänna medvetandet såsom något självklart, anser sig kammarrätten

likväl böra förorda att avdragsrätten bibehålies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

76

I vissa remissyttranden har upptagits spörsmålet, huruvida avgifterna till

den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara avdragsgilla inom försäk-

ringsavdragets ram.

Majoriteten i riksskattenämnden anför härom.

Det nuvarande avdraget för försäkringspremier — vilket avser en i prin­

cip icke avdragsgill utgift — har tillkommit för att stimulera till försäk­

ringsskydd och sparande. Under sådana förhållanden kan det med fog ifrå­

gasättas om det är lämpligt att en obligatorisk avgift, sådan som sjukför­

säkringsavgiften, inlägges i avdraget. När avdraget dessutom, bl. a. i syfte

att ge täckning för de nya sjukförsäkringsavgifterna, föreslås skola in­

rymma ett fasi, obligatoriskt avdrag i botten, kan det göras gällande att

sjukförsäkringsavgifterna hellre böra förläggas utanför' deklarationen ge­

nom att avdragsrätt slopas och man i stället lämnar den skattskyldige kom­

pensation genom viss jämkning av den statliga inkomstskattéskalan. Ur

forenklingssynpunkt synes denna väg vara att föredraga.

Kammarrätten anser det ej vara riktigt att jämställa obligatoriska sjuk­

försäkringsavgifter med frivilligt åtagna försäkringspremier. Utfallande

sjukförsäkringsförmåner utgör enligt 19 § kommunalskattelagen icke skat­

tepliktig inkomst. Med tillämpning av huvudprincipen för beskattning av

försäkringstagare bör därav följa att avgifterna skall vara icke avdragsgilla.

Syftet att stimulera till försäkringar kan icke göra sig gällande beträffande

avdragsrätt för en avgift av obligatorisk natur. Det synes kammarrätten

opraktiskt från forenklingssynpunkt att inräkna de obligatoriska sjukför­

säkringsavgifterna i det medgivna maximiavdraget. De skattskyldiga måste

redovisa avgifterna i deklarationen och taxeringsmyndigheterna skall kon­

trollera dem. Kammarrätten anser det således mest rationellt att de obliga­

toriska sjukförsäkringsavgifterna görs icke avdragsgilla. Den härav för­

anledda skattehöjningen kan, om så anses lämpligt, elimineras genom omar­

betade skatteskalor eller sänkt utdebitering.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar om att organisationen i an­

nat sammanhang framfört önskemål om att avgifterna till den obligatoriska

sjukförsäkringen skall vara avdragsgilla inom ramen för ett särskilt avdrag

för detta ändamål. Denna uppfattning vidhåller organisationen. Om en sådan

ordning icke anses möjlig förordar organisationen emellertid, att avdraget

för avgifterna till sjukförsäkringen inrymmes inom ramen för försäkrings-

avdraget.

Sveriges akademikers centralorganisation anser, att de förmåner, som ut-

går på grund av sjukpenningförsäkringen skall beskattas hos mottagaren

och avdrag separat medgivas för premier, som den skattskyldige erlagt un­

der året för såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkringen.

Den föreslagna anordningen med fasta bottenavdrag har i regel tillstyrkts

av remissinstanserna. I några remissyttranden har dock vissa erinringar

framförts mot dylika avdrag.

Kammarrätten uttalar salunda, att för nu gällande försäkringsavdrag en­

dast kan åberopas sociala och sparfrämjande synpunkter. Sådana synpunk­

ter kan däremot icke i allmänhet anläggas till stöd för införandet av ett av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

77

drag som tillkommer alla skattskyldiga utan redovisning av verkliga utgif­

ter. Genom ett schablonavdrag kan en förenkling av deklarations- och taxe-

ringsförf arande t uppnås endast i den mån man uppger syftet med avdrags-

rätten. Enligt kammarrättens mening saknar därför ett schablonavdrag i

fråga om försäkringspremier allt berättigande, då det skulle få karaktär av

ett alla skattskyldiga tillkommande grundavdrag av samma art som ortsav-

dragen.

Icke heller länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län anser sig

kunna biträda skattelagssakkunnigas förslag om schablonavdrag för för­

säkringspremier. Förstnämnda länsstyrelse anför, att de föreslagna åtgär­

derna icke synes vara ägnade att främja en rättvis taxering. Det kan enligt

länsstyrelsens åsikt icke anses rimligt att medge en skattskyldig avdrag för

utgifter, som han icke haft att vidkännas. Införande av regler av nu antydd

innebörd torde medföra, att intresset för tecknande av försäkringar svalnar,

eftersom rätten kommer att förefinnas att vid taxeringen erhålla ett visst

avdrag, oaktat den skattskyldige icke haft att vidkännas motsvarande ut­

gift för försäkringspremier. Då de föreslagna reglerna icke heller synes

medföra någon betydande förenkling av taxeringsförfarandet, anser sig läns­

styrelsen icke kunna tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig tveksam till förslaget på denna

punkt, då ett schablonavdrag knappast är ägnat att hos den enskilde främja

något sparsamhetsintresse. Med hänsyn till dels förekomsten av de obliga­

toriska sjukförsäkringsavgifterna, dels syftet att åstadkomma lättnad i ar­

betet med granskningen av deklarationerna, vill länsstyrelsen dock icke

motsätta sig genomförandet av ett schablonavdrag.

Majoriteten i riksskattenämnden, som förordat att avdrag icke medges

för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen, framhåller, att av den i be­

tänkandet redovisade statistiken framgår att antalet skattskyldiga med

försäkringspremier under 100 resp. 200 kronor är betydande. När de frivil­

liga sjukkasseavgifterna, som hittills ingått i avdragen, numera i huvudsak

bortfaller kan detta antal beräknas ytterligare stiga. Om dessa skattskyldiga

kunde slippa att i deklarationen utföra och specificera sina avdrag skulle

onekligen en avsevärd förenkling ha uppnåtts. Riksskattenämnden finner

därför skäl tillstyrka att det nuvarande försäkringsavdraget kompletteras

med ett fast botlenavdrag å nyssnämnda belopp. Ett sådant schablonavdrag

torde vara tillräckligt högt för att beträffande de skattskyldiga i gemen

täcka deras utgifter för försäkringspremier, sedan de frivilliga avgifterna

till sjukkassa i huvudsak bortfallit.

Beträffande storleken av beloppen för schablonavdragen har de sakkun­

nigas förslag — 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig -

tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Likaså har den föreslagna höjningen

av maximibeloppen till 300 kronor för ogift och 000 kronor för gift skatt­

skyldig förordats av det övervägande antalet remissinstanser. Sålunda til 1-

styrkes de av de sakkunniga föreslagna beloppen av statskontoret, riksför-

säkringsanstalten, försäkringsinspektionen samt länsstyrelserna i Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

78

holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Jämtlands

län ävensom av Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges redareför­

ening och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, som avstyrkt införan­

de av schablonavdrag, har förordat höjning av maximibeloppen i enlighet

med de sakkunnigas förslag.

Försäkringsinspektionen anför.

J rots penningvärdesfallet sedan sintet av 1930-talet har försäkringsspa­

rande under efterkrigsåren likväl legat på en märkbart högre realnivå än

före kriget. Det beror givetvis i första hand på att realinkomsterna ökat och

sysselsättningsförhållandena förbättrats. Hur den här berörda begränsade

avdragsrätten påverkat utvecklingen är givetvis svårt att säga. För ogifta

har dess realvärde sjunkit sedan förkrigstiden. Samtidigt har realinkomst-

utvecklingen medfört, att en större del av medborgarna kommit i ett sådant

inkomstläge, att de kan tillgodogöra sig förmånen resp. utnyttja den mera

fullständigt; denna utveckling kommer säkerligen att fortsätta. Oavsett hur

förändringarna i försäkringssparandets reala volym påverkats av här be­

rörda avdragsrätt, är det emellertid uppenbart, att försäkringssparandets

nivå vid envar tidpunkt och sålunda också för närvarande skulle ha varit

avsevärt lägre, särskilt vad gäller mindre och medelstora inkomsttagare,

därest ifrågavarande skatteförmån icke funnits.

De problem som nu är aktuella i fråga om nämnda avdragsrätt är föl­

jande. När avgiftsbetalningen till den obligatoriska sjukförsäkringen med

ingången av nästa år tager sin början, skulle den del av avdragsrätten som

står till livförsäkringens förfogande bli beskuren, om avdragsrätten begrän­

sas på samma sätt som hittills. Vidare är att märka, att om en del av av­

dragsrätten schabloniseras och får användas oavsett om försäkring finnes

eller icke, detta rent skattemässigt sett blir likvärdigt med en krympning

av ramen för avdragsrätten. Fn sådan schabloniserad avdragsrätt har näm-

ligen samma rent allmänna skatteeffekt som en ökning av ortsavdraget.

Förslaget innebär i realiteten att maximum för den särskilda avdragsrät­

ten för dem som verkligen är försäkringstagare minskas till 150 resp. 300

kronor, d. v. s. med 50 resp. 100 kronor i förhållande till den nu gällande

storleken av detsamma. Redan av detta skäl skulle en ytterligare höjning av

det totala försäkringsavdragets maximibelopp framstå såsom önskvärd;

alternativet att sänka schablonavdraget synes nämligen icke böra förordas.

Det är emellertid för närvarande svårt att få sakligt underlag för något

mera definitivt omdöme i frågan huruvida förslaget innebär en minskning

av stödet åt försäkringssparandet. Det finns nämligen knappast fullt till­

räckligt material som visar i vad mån det utrymme som kommer att stå

till förfogande för frivillig försäkring blir större eller mindre än tidigare.

Man vet att den obligatoriska sjukförsäkringens premier och även arbets­

löshetsförsäkringens premier i det helt övervägande antalet fall torde rym­

mas inom schablonavdraget — och att de tar huvudparten av detta avdrag

! anspråk. Avdragsrätten utöver schablonavdraget blir till mindre del gra­

verad av annat än livförsäkringspremier än vad fallet tidigare varit i fråga

om nuvarande större avdrag. Härtill kan fogas det allmänna övervägandet,

att schablonavdragets kvarhållande under rubriken försäkringsavdrag må­

hända trots allt icke är alldeles utan betydelse såsom ett incitament till

tecknandet av livförsäkringar.

Med hänsyn till svårigheterna alt här fälla ett mera bestämt sammanfat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

79

tande omdöme vill försäkringsinspektionen icke nu taga bestämd ställning

till frågan om en höjning av avdraget utöver den föreslagna. Inspektionen

vill sålunda tillstyrka att den föreslagna ordningen blir förverkligad såsom

ett modus vivendi till dess erfarenheten, bl. a. vad avser storleken av det

utrymme inom avdragsrätten utöver schablonavdraget som kommer livför­

säkringen till godo kan föranleda en omprövning. Utgångspunkten härvid

bör vara, att här ifrågavarande begränsade avdragsrätt bör ges företräde

bland de skatteförmåner, som förekommer inom livförsäkringens område,

och att det sålunda framstår som angeläget att effektiviteten av denna

förmån åtminstone vidmakthålles. En omprövning bör senast ske i sam­

band med den utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor som

departementschefen i sitt uttalande i prop. nr 186 den 12 mars 1954^ (s. 23)

förutsatt komma att äga rum. Nu ifrågavarande problem har ett så intimt

samband med vissa andra skattefrågor inom området att en sådan allmän

översyn skulle vara av stort värde för ett slutligt ställningstagande. I det

sammanhanget synes även böra allmänt övervägas vad från det allmännas

sida kan göras för att främja olika former av sparande.

De av 1950 års skattelagssakkunniga förordade beloppen för schablonav­

dragen tillstyrkes jämväl av näringslivets skattedelegation, försäkringsan-

stalterna Folket och Samarbete samt Svenska livförsäkringsbolags förening.

Nu nämnda remissinstanser har emellertid ansett en höjning av maximibe­

loppen befogad utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Beträffande storleken av schablonavdragen anför försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete.

För att försäkringsavdraget skall fylla sin avsedda funktion att stimulera

enskild förtänksamhet är det uppenbarligen angeläget, att schablonavdraget

inte sättes större än att det till väsentlig del fylls ut av obligatoriska avgif­

ter. Sedan de sakkunnigas betänkande offentliggjordes har mera preciserade

uppgifter om de obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna offentliggjorts. En­

ligt dessa blir exempelvis den årliga avgiften för en ogift man med inkomst

av tjänst mellan 8 400 och 10 200 kronor högst cirka 140 kronor (varav 30

kronor för sjukvårdsförsäkring), och för en gift man i samma inkomst­

skikt högst cirka 200 kronor. Om man härtill lägger eu för flertajet lönta­

gare regelmässigt förekommande arbetslöshetsförsäkringsavgift på genom­

snittligt cirka 30 kronor, kommer man upp till 170 respektive 230 kronor.

Dessa siffror torde visa, att de föreslagna schablonavdragen ligger i över­

kant och att en ytterligare höjning skulle i hög grad skada försäkringsav-

dragets stimulerande effekt. Det sista gäller icke bara försäkringar, som

tillhandahålles av enskilda försäkringsanstalter, utan även de frivilliga för­

säkringar, vilka kommer att meddelas enligt lagarna om sjuk- och yrkes­

skadeförsäkring.

Svenska livförsäkringsbolags förening uttalar, att ju högre man väljer

schablonavdragen, desto större blir förenklingen av deklarations- och taxc-

ringsförfarandet. Å andra sidan nås syftet med försäkringsavdraget mer

effektivt ju lägre schablonavdragen sättes. Enligt föreningens mening är de

föreslagna beloppen för schablonavdragen i högsta laget ur sistnämnda syn­

punkt, men med hänsyn till intresset av förenklingen säger sig föreningen

icke vilja motsätta sig alt schablonavdragen bestämmes till de föreslagna

beloppen 150 resp. 300 kronor. Föreningen framhåller emellertid, att dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

80

gränsbelopp innebär en icke oväsentlig omfördelning av skattebördan till

nackdel för personer som i känsla av ansvar för ålderdomsförsörjning och

familjeskydd skaffat sig liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. En bättre

balans erhålles därför, om man samtidigt med fastställande av schablonav­

dragen höjer maximigränsen för avdragen. Det är så mycket mer motiverat

som penningvärdeförsämringen föranleder behov av betydligt större försäk­

ringssummor än tidigare.

Föreningen påpekar vidare, att de icke anställdas avgifter för ett försäk­

ringsskydd, som är likvärdigt med de anställdas obligatoriska sjukförsäk-

ring, blir avsevärt högre än de senares avgifter. Denna merkostnad motsva­

rar i princip arbetsgivarebidraget för de anställdas försäkring, vilket bidrag

i regel är avdragsgillt sasom omkostnad i rörelse. Det kan då synas natur-

ligt, att de icke anställda får möjlighet att inom försäkringsavdraget göra

avdrag för merkostnaden, som torde uppgå till omkring 100 kronor i högsta

sjukpenningklassen. Föreningen förordar därför att maximibeloppen för för­

säkringsavdraget sättes till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för

makar gemensamt.

Svenska livförsäkringsbolags förening har jämväl upptagit frågan om

maximibelopp för ogift skattskyldig med hemmavarande, barnbidragsberät-

tigade barn. Föreningen uttalar, att skattskyldiga tillhörande denna kate­

gori regelmässigt har ett behov av att genom försäkringar sörja för barnens

skydd, varför det kan vara motiverat att för sådana skattskyldiga medge

högre maximiavdrag än för en ensamstående. Socialt sett föreligger starka

skäl att för dem medge avdrag med samma belopp som för gifta. Om detta

icke kan medges förordar föreningen, att maximibeloppen för ifrågavarande

skattskyldiga uppställes till 600 kronor.

I dessa förslag har näringslivets skattedelegation och försäkringsanstal-

terna Folket och Samarbete instämt.

Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker de av de sakkunniga

föreslagna beloppen för schablonavdragen, föreslår att maximibeloppen för

försäkringsavdraget fastställes till 350 kronor för ensamstående och 700

kronor för gifta skattskyldiga gemensamt. Organisationen hävdar, att där-

est dess förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna icke kan genomföras,

försäkringsavdraget bör höjas med belopp som täcker avgifterna. Detta krav

anser organisationen ej tillgodoses med den i betänkandet föreslagna höj­

ningen av maximibeloppen. I den mån som vederbörande tidigare i försäk-

ringsa-\draget upptagit avdrag för avgift till erkänd sjukkassa torde visser­

ligen som regel avgiften till sjukförsäkringen kunna inrymmas i den före­

slagna höjningen av försäkringsavdraget, men så är långt ifrån alltid fallet.

Några remissinstanser har ansett de av de sakkunniga förordade belop­

pen för schablonavdragen vara alltför låga. Sålunda föreslår landsorgani­

sationen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Sveriges köp­

mannaförbund att nyssnämnda belopp fastställes till 200 kronor för en­

samstående och 400 kronor för gifta gemensamt ävensom att maximibeloppen

for försäkringsavdraget bör höjas till 400 kronor respektive 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

81

Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida icke såväl schablonavdragen som

maximibeloppen bör bestämmas till något högre belopp än de i betänkandet

föreslagna med anledning av att utrymmet för försäkringspremier inom den

avdragsgilla ramen torde komma att minska genom den obligatoriska sjuk­

försäkringen i större mån än de sakkunniga ansett sig kunna räkna med.

Sveriges häradsskrivarförening anser, att det åsyftade förenklingsmomen-

tet bortfaller om schablonavdragen icke sättes högre än de sakkunniga före­

slagit. Vidare anser föreningen att avdragen bör bestämmas till jämna 100-

tal kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation, som förordat att de obligato­

riska sjukförsäkringsavgifterna icke skulle vara avdragsgilla inom ramen

för försäkringsavdraget, framhåller att om förslaget godtages kan maximi­

beloppen för försäkringsavdraget bibehållas vid de nu fastställda. Inom ra­

men härför kan en schablonisering ske på så sätt att avdrag medgives med

ett belopp, som avjämnas till närmaste högre eller lägre hela hundratal eller

femtiotal kronor. Något skattebortfall skulle i så fall icke uppkomma.

Riksförsäkringsanstalten understryker, att en höjning av de nu gällande

maximiavdragen är av stor betydelse för att den frivilliga sjukförsäkringen

liksom den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen skall

komma att vinna önskvärd anslutning.

Departementschefen

Det avdrag som i form av allmänt avdrag medgives vid taxeringen för

försäkringsavgifter av olika slag infördes, som framgår av det tidigare an­

förda, i syfte att uppmuntra försäkringssparandet och underlätta ackvisilio-

nen av framför allt livförsäkringar. Avdraget innebär som de sakkunniga

framhållit ett avsteg från de principer som eljest i den svenska beskatt­

ningsrätten tillämpas i fråga om beskattningen av försäkringstagare i så

måtto, att avdrag åtnjutes för premiekostnader upp till 200 respektive 400

kronor, ehuru de utfallande försäkringsbeloppen utgör icke skattepliktig

intäkt. Med hänsyn till att avdraget är ägnat att komplicera deklarations-

förfarandet och taxeringsarbetet och icke är motiverat ur beskattningssyn-

punkt, uttalade jag i direktiven till 1950 års skattelagssakkunniga, att de

sakkunniga borde överväga om inte detta avdrag kunde slopas. I sitt nu

framlagda betänkande har de sakkunniga -— samtidigt som de uttalat att

ur förenklingssynpunkt den mest rationella lösningen är att avskaffa av­

draget — icke ansett sig kunna föreslå en sådan lösning. Anledningen här­

till är bl. a. att det skulle framstå som eu orättvisa för de skattskyldiga,

som vid tecknandet av eu försäkring räknat med möjligheten att vid taxe­

ringen komma i åtnjutande av avdrag för erlagda premier om man nu

toge bort förmånen. De sakkunniga har vidare erinrat om, att då i tidigare

sammanhang tanken på slopande av avdraget framförts, betänkligheter

häremot framförts från skilda håll.

Av de undersökningar som gjorts beträffande utnyttjandet av försäkrings-

6

Dilutng till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Xr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

avdraget framgår, att i genomsnitt en relativt liten del av detsamma ut­

nyttjats. Sålunda utgör enligt den av de sakkunniga gjorda undersökning­

en medeltalet av yrkade avdrag 135 kronor. Därvid är att märka att i detta

belopp ingår avgifter till sjukkassor. Det torde därför kunna ifrågasättas,

om icke avdragets betydelse ur ackvisitionssynpunkt något överdrivits.

Å andra sidan bör betonas att försäkringssparandet såväl för den en­

skilde som för samhället har sin givna betydelse. Inte minst värdefullt är

det ur den synpunkten att det sker systematiskt och i regel på lång sikt.

Det är vanskligt att uttala sig om i vilken utsträckning avskaffandet av det

ifrågavarande avdraget skulle inverka på det fortsatta försäkringssparan­

det, men en viss minskning kan befaras komma att bli följden. Den all­

männa uppfattningen hos remissinstanserna är också att avdraget bör bibe­

hållas. I nuvarande läge kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Det

bör även beaktas att avkastning av sparande av annan art i viss utsträck­

ning ej blir beskattad om det av mig tidigare förordade bottenavdraget

från inkomst av kapital införes. Det skulle i belysning härav te sig oegent­

ligt att samtidigt slopa den redan existerande förmån beträffande försäk­

ringssparande, som ligger i att avdragsrätt i viss utsträckning åtnjutes för

erlagda försäkringspremier.

En annan lösning än att helt slopa försäkringsavdraget måste sålunda

väljas för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet på denna

punkt. En utväg är att medgiva alla skattskyldiga ett schablonavdrag med

de nuvarande maximibeloppen 200 kronor för ensamstående och 400 kro­

nor gemensamt för gifta skattskyldiga. Om ett så utformat schablonavdrag

ges och någon möjlighet för de skattskyldiga att få ytterligare avdrag, där­

est deras kostnader för försäkringspremier överstigit schablonavdragets be­

lopp, inte tillskapas, skulle den försäkringsfrämjande effekten helt för­

svinna. Avdraget skulle få samma effekt som en generell höjning av orts-

avdragen med nämnda belopp. Det är därför uppenbart att denna lösning

inte är lämplig.

Ett bättre resultat nås med de sakkunnigas förslag att införa ett schablon­

avdrag, vilket skulle tillkomma alla skattskyldiga, och samtidigt möjlig­

göra avdragsrätt i sådana fall, då premieutgifterna uppgått tilll högre be­

lopp än schablonavdraget. För de skattskyldiga vilka ännu inte tecknat

försäkringar till sådant belopp att premierna därför jämte den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften uppgått till schablonavdragets belopp förloras visser­

ligen också avdragets försäkringsfrämjande effekt i viss mån. Ur denna syn­

punkt är det som anmärkts särskilt från försäkringshåll angeläget att scha­

blonavdragen inte sättes till för höga belopp. Ur förenklingssynpunkt där­

emot är intresset det rakt motsatta; ju högre avdraget sättes desto färre av­

drag får taxeringsmyndigheterna att granska och desto färre skattskyldiga

behöver i deklarationen angiva storleken av de erlagda försäkringspremierna

och avgifterna. Det är givet att även kostnadsfrågan har stor betydelse i detta

sammanhang. Införandet av ett schablonavdrag å 150 kronor för ogift och

300 kronor för makar tillhopa medför, enligt de sakkunnigas beräkningar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

83

ett skattebortfall å 25 miljoner kronor för staten och 22 miljoner kronor för kommunerna. Höjes beloppen för schablonavdraget till 200 respektive 400 kronor kan skattebortfallet beräknas bli 45 miljoner kronor för staten och 40 miljoner kronor för kommunerna. I dessa belopp är ej inräknat de kostnader, som kommer att föranledas av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen genom beslut år 1954 redan gjorts avdragsgilla inom det nuvarande försäkringsavdragets ram.

Det må framhållas, att de sakkunnigas kostnadsberäkningar grundar sig på undersökningar, som av olika skäl icke kunnat göras fullständiga, och på bedömningar om framtida förhållanden, som är i viss mån ovissa. De gjorda beräkningarna måste med hänsyn härtill betecknas som osäkra och det verkliga skattebortfallet kan sedermera komma att icke obetydligt av­ vika från det beräknade.

Samma ovissa faktorer gör att det nu är vanskligt att angiva, hur många skattskyldiga som skulle komma att beröras av schablonavdrag enligt det högre eller lägre av nyssnämnda båda alternativ. Det kan emellertid med ut­ gångspunkt från de förutsättningar som tillämpats vid kostnadsberäk­ ningarna antagas, att ett schablonavdrag å 150 kronor för ogifta och 300 kronor för gifta skattskyldiga inrymmer ungefär 55 procent av de skatt­ skyldiga, som nu yrkar avdrag för försäkringspremier. Om schablonavdra­ gets belopp sättes till 200 respektive 400 kronor torde motsvarande procent­ tal bli omkring 75.

För att icke avdragets försäkringsfrämjande effekt i alltför stor utsträck­ ning skall gå förlorad och för att icke skattebortfallet skall bli för stort, torde som flertalet remissinstanser förordat de lägre beloppen 150 respek­ tive 300 kronor tills vidare böra väljas såsom schablonavdrag. En ompröv­ ning av frågan bör emellertid övervägas sedan möjligheter föreligger till en förnyad undersökning på grundval av taxeringsmaterialet vid 1957 års eller senare års taxering.

Genom införandet av ett schablonavdrag skapas ökade förutsättningar för att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär A-skatt och slut­ lig skatt. För att åstadkomma denna effekt måste man emellertid samtidigt vidtaga ändringar i uppbördsförordningens regler om beräkning av belop­ pen för preliminär A-skatt enligt skattetabellerna. De tabeller som skall användas fr. o. in. år 1956 skall enligt nuvarande bestämmelser grundas på förutsättningen att den skattskyldige — förutom ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder vid taxering till statlig inkomstskatt — icke erhål­ ler andra avdrag vid taxeringen av inkomster än med ett belopp av 100 kronor. Hälften av detta belopp kan anses motsvara utgifter för folkpen­ sionsavgiften och hälften kostnader för avgiften till den allmänna sjukför­ säkringen. Det föreslagna schablonavdraget för försäkringspremier skulle alltså böra föranleda en höjning av sistnämnda belopp med 100 (150—50) kronor för ogifta och därmed i uppbördshänsecnde likställda inkomsttagare. Detsamma bör gälla för gift man, vars hustru har inkomst över 2 000 kro­ nor. För annan gift man bör motsvarande höjning ske med 250 (300—50)

84

Kungl. Maj.ts proposition nr ö9

kronor. Det sålunda till 200 respektive 350 kronor höjda avdraget bör i

överensstämmelse med vad jag tidigare förordat höjas med ytterligare 100

kronor med hänsyn till det föreslagna schablonavdraget från inkomst av

tjänst.

De sakkunniga har i anslutning till förslaget om ett schablonavdrag vi­

dare förordat en höjning av försäkringsavdragets maximibelopp. För att den

försäkringsfrämjande effekten hos avdraget icke delvis skall gå förlorad,

har vissa remissinstanser i stället ifrågasatt en omprövning av beslutet att

låta avgifterna för den allmänna sjukförsäkringen bli avdragsgilla inom

ramen för försäkringsavdraget och föreslagit, att sjukförsäkringsavgifterna

icke skulle vara avdragsgilla vid taxeringen. Ställning togs till denna fråga,

som väckts redan föregående år innan nyssnämnda beslut fattades. Jag fin­

ner därför inte anledning att i detta sammanhang upptaga frågan till över­

vägande.

Genom att även sjukförsäkringsavgifter skall inrymmas under försäkrings­

avdraget, kommer detta vid oförändrade maximibelopp att ge minskat ut­

rymme för andra försäkringsavgifter än för närvarande. För ogifta skatt­

skyldiga kan antagas att i genomsnitt endast ett belopp på ca 75 kronor

kommer att stå till förfogande för premier till frivilliga försäkringar. För

gifta skattskyldiga torde motsvarande belopp kunna antagas utgöra om­

kring 200 kronor. Även om dessa belopp skulle vara tillräckliga för en re­

lativd stor del av de skattskyldiga, kommer maximibeloppen att nås av ett

större antal skattskyldiga än för närvarande. För dessa skattskyldiga skulle

avdraget således inte längre verka främjande på tecknandet av ytterligare

försäkringar. Vidare bör anmärkas, att de skattskyldiga som redan nu ut­

nyttjat hela försäkringsavdraget skulle få en skatteskärpning i förhållande

till andra, genom att de ej kan la avdrag för sjukförsäkringsavgiften.

Med hänsyn till det anförda bör en höjning av maximibeloppen för för­

säkringsavdraget genomföras. Beträffande storleken av denna höjning bör

följande anföras. Om maximibeloppet såvitt avser ogifta skattskyldiga höjs

till 300 kronor torde i stort sett samma försäkringsfrämjande effekt som

nu uppnås för flertalet av dessa. I fråga om gifta skattskyldiga torde mot­

svarande effekt las om maximibeloppet höjes till 550 eller 600 kronor. Då

det är önskvärt att avdraget för gifta är dubbelt så stort som avdraget för

ogifta och lämpligen bör bestämmas i jämnt 100-tal kronor, torde det högre

beloppet böra väljas. Att gå utöver de nu nämnda beloppen, som föreslagits

i några remissyttranden, synes icke böra ifrågakomma. Jag förordar såle­

des att maximibeloppen för försäkringsavdraget höjes till 300 kronor för

ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skattskyldiga.

I ett par remissyttranden har föreslagits att maximibeloppen för vissa

skattskyldiga med barn bestämmes till högre belopp än vad som fastställes

att gälla för ensamstående. Med hänsyn till de komplikationer av taxerings-

teknisk art som ytterligare ett avdragsbelopp skulle föra med sig kan jag

inte förorda ett sådant förslag. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga

att i detta hänseende jämställa sådana skattskyldiga med sammanlevande

makar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

85

VI: Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för

folkpensionsavgift

Vissa bestämmelser i lagen om folkpensionering m. m.

Följande bestämmelser i 1946 års lag om folkpensionering torde här böra återgivas.

Lagen skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det ve­ derbörande fyllt 67 år, och å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner under vissa förutsättningar utgår för tid dess­ förinnan.

Allmän ålderspension, som till storleken är oberoende av pensionstagarens inkomst och förmögenhet, utgår för gift pensionsberättigad, vars make jäm­ väl åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, med 1 120 kronor om året och för annan pensionsberättigad med 1 400 kronor om året.

Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året och dels av tilläggspension med högst 920 kronor om året för gift pensions­ berättigad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbäi hustru­ tillägg, och högst 1 200 kronor om året för annan pensionsberättigad. Grund­ pensionen utgår utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tilläggspensionen är inkomstprövad.

Berättigad till änkepension är änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och som varit gift med honom minst fem ar. I vissa fall kan änkepension utgå före uppnådda 55 år. Om änka åtnjuter folkpension i annan form, äi hon ej berättigad till änkepension. Pensionsförmånen är inkomstprövad och utgår med högst 840 kronor om året. Om den pensionsberättigade ingår nytt äktenskap, upphör rätten till änkepension.

Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, som fyllt 60 år, un­ der förutsättning att makarna varit gifta minst fem år. Även före fyllda 60 år kan hustrutillägg i vissa fall utgå. Förmånen utgår efter inkomstprövning med högst 840 kronor om året.

De ovan angivna förmånerna höjs i förekommande fall med indextillägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.

Indextillägget, som bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som fastställes för en tid av tre månader, utgör för närvarande per år 250 kronor för änkepensionsberättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, 020 kro­ nor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller till- läggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 400 kronor för an­ nan pensionsberättigad.

Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt de grunder vederbörande kommun bestämmer.

Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmåga eller vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit

blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1 000 kronor om året och är icke

inkomstprövat.

Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av

ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1 000 kronor om

året. Sistnämnda förmån är icke inkomstprövad.

De inkomstprövade pensionsförmånerna bestämmes efter vissa i lagen

angivna grunder med hänsyn till pensionstagarens inkomst och förmögenhet.

Nära samband med folkpensionsförmånerna äger de bidrag, varom för-

mäles i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsva­

rande änkepension och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering; även

särskilt bostadstillägg kan utgå. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall gälla

i tillämpliga delar.

Jämlikt 19 § i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den

5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag er-

läggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18—66 år.

Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensions­

avgift skall ej heller erläggas av den, vilkens till statlig inkomstskatt taxe-

lade inkomst icke uppgår till 1 200 kronor, eller, om han är gift och skall

taxeras enligt för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke

är befriad från avgiftsplikt, makarnas beräknade taxerade inkomster sam­

manlagt icke uppgår till 1 200 kronor.

Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar utgår

med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock

högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för

makar. För äkta makar gäller följande bestämmelser för avgiftsberäkning-

en. År båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift

med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxe-

lade inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med

180 kronor. Om endast den ena makens taxerade inkomst överstiger 10 000

kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sam­

manlagda pensionsavgifter icke överstiger 360 kronor. Är endast den ena

maken avgiftspliktig, och är den andra maken befriad från avgiftsskyldighet

enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör

maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxe­

rats, men endast den ena är avgiftspliktig, eller om endast den ena maken

taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han

påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Gällande beskattningsbestämmelser

De olika förmånerna enligt folkpensioneringslagen utgör skattepliktig in­

komst för mottagaren. Detsamma är förhållandet med de enligt vissa andra

författningar utgående bidragen till änkor och änklingar med barn. Såvitt

avser den kommunala taxeringen har för dessa fall meddelats särskilda be­

87

stämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom.

kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till

huvudsaklig del utgörs av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest

särskilda omständigheter icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt

skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda

paragraf stadgas, att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende

av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag uppburit,

den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsva­

rande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig

åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklings­

bidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen

av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hän­

syn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest

folkpensionen eller änke- eller änklingsbidraget icke uppgått till minst

hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgi­

vas allenast då särskilda skäl därtill föranleder. — Några motsvarande be­

stämmelser har icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med

hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen.

Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensionsav­

gift finnes i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger

skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hem­

ortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingåen­

de folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt,

skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folk­

pensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restitue-

rats, avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 § 5 mom.

kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig för­

värvsverksamhet.

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för

folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn.

Vad angår hänsynstagande vid den preliminära A-skatten till folkpensions­

avgiften gäller från och med år 1955, att skattetabellerna skall grundas bl. a.

på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives ett allmänt avdrag å

100 kronor. Vid bestämmande av detta belopp har emellertid hänsyn tagits

också till de avgifter, som utgår enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar i betänkandet, som förut nämnts,

att nuvarande bestämmelser i fråga om beskattning av folkpensions- och

vissa därmed jämställda förmåner och i fråga om avdragsrätt vid beskatt­

ningen för folkpensionsavgifter medför åtskilliga olägenheter i taxcrings-

ocli uppbördsliänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

83

Till utveckling härav anför de sakkunniga, att de särskilda föreskrifterna

om avdrag vid den kommunala taxeringen för nedsatt skatteförmåga för

folkpensionärer har visat sig medföra besvärligheter vid taxeringsarbetet.

För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter

har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av av-

dragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens storlek. Dessa tabeller kan

emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta

tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man där­

för nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxerings­

myndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta

taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna

av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig mer-

belastning för beskattningsnämnderna.

Beträffande rätten till avdrag för folkpensionsavgifter framhåller de sak­

kunniga att förekomsten av dylikt avdrag komplicerar såväl deldarations-

som taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å

slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften

till deklarationsformuläret. Därvid kan lätt förväxlingar ske med andra å

debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall in­

hämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade

avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debet­

sedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyn-

digheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den

relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då

det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt.

I betänkandet påpekas vidare, att det förhållandet, att folkpensionsförmå­

nerna är undantagna från preliminär beskattning, ofta medför bristande

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Om en folkpensionär är skyldig att vidkännas skatteavdrag för annan in­

komst an folkpension, och sidoinkomsten uppgår till sådant belopp, att den

skattskyldige vid taxeringen icke är berättigad till avdrag för nedsatt skatte-

tormåga, kommer han att påföras kvarstående skatt med belopp, motsva­

rande marginalskatten å folkpensionen, såvida han icke hos arbetsgivaren

begärt förhöjt skatteavdrag å sidoinkomsten eller den lokala skattemyndig­

heten beslutat, att skatteavdrag å sidoinkomsten skall göras med högre be­

lopp än i tabellen. Från och med år 1955 skall vid upprättande av källskatte-

tabellerna viss hänsyn tagas till att avdrag medgives för folkpensions- och

sjukförsäkringsavgifter. Tabellerna skall nämligen grundas på förutsätt­

ningen, att skattskyldiga åtnjuter allmänt avdrag med 100 kronor. I den

mån nyssnämnda avgifter avviker från nämnda belopp kommer den preli­

minära A-skatten och den slutliga skatten att icke överensstämma.

De sakkunniga erinrar om, att de olägenheter, som gällande bestämmelser

om beskattning av folkpensioner och avdragsrätt för pensionsavgifter med­

för ur uppbördssynpunkt, har uppmärksammats i tidigare sammanhang.

Sålunda påpekade dåvarande skattedirektören K. G. A. Sandström i sitt år

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

89

1941 avgivna betänkande med allmänna riktlinjer till åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder (SOU 1941: 5) att avdraget för de obliga­ toriska avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen medförde, att för- handsberäkningar av utskylderna i flertalet fall måste bli felaktiga. Sand­ ström framhöll vidare, att utfallande folkpensioner visserligen principiellt borde beskattas eftersom avdrag medgåves för inbetalda pensionsavgifter, men i de övervägande antalet fall kom någon skatt icke att utgå å pensions­ beloppen. I dessa fall blev situationen faktiskt den, att den skattskyldige både hade fått göra avdrag för pensionsavgifterna och sluppit betala skatt å den utfallande pensionen. Det syntes därför som om ett materiellt rikti­ gare resultat skulle ernås, om avdragsrätt icke medgavs för pensionsavgif­ terna, men i stället folkpensionen fritogs från beskattningen. Av i huvudsak nu återgivna skäl föreslog Sandström, att rätten till avdrag för avgiften till allmänna folkpensioneringen upphävdes och utfallande pensionsbelopp hän­ fördes till icke skattepliktig intäkt.

Sandströms förslag, som vid remissbehandlingen genomgående tillstyrktes eller lämnades utan erinran, upptogs av 1944 års uppbördsberedning i dess betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. I den vid 1945 års riksdag framlagda propositionen med förslag till uppbördsförord- ning m. m. (nr 370) anförde emellertid departementschefen, att han icke ansåg sig beredd att på grundval av den föreliggande utredningen taga ställ­ ning till denna fråga. I stället förordade departementschefen att utfallande folkpension skulle undantagas från preliminärbeskattning. Propositionen blev i denna del bifallen av riksdagen.

Vidare nämner de sakkunniga, att 1950 års uppbördssakkunniga i sitt första betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1950: 7) föreslog, att skatteavdrag i viss utsträckning skulle verk­ ställas å folkpensioner. Detta förslag mötte stark kritik i remissyttrandena och uppbördssakkunniga ansåg sig därför icke böra återkomma med för­ slaget i sitt andra betänkande (SOU 1952: 1).

Enligt skattelagssakkunnigas mening utgör nuvarande bestämmelser om beskattning av folkpensioner och avdrag för folkpensionsavgifter en av de faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt som de utgör ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Det framhålles i skattelagssakkunnigas betänkande, att sedan frågan om avskaffande av skatteplikten för folkpensionsförmåner och avdragsrätten för pensionsavgifter var föremål för prövning vid 1945 års riksdag, ifråga­ varande spörsmål i vissa hänseenden har kommit i ett annat läge. De ge­ nomförda höjningarna av pensionsbeloppen och pensionsavgifterna har så­ lunda ogynnsamt inverkat på möjligheterna att ernå bättre överensstäm­ melse mellan den preliminära och den slutliga skatten. Vidare har bestäm­ melserna om hänsynstagande vid den kommunala taxeringen till utgående folkpensionsförmåner vid bestämmande av de särskilda avdragen för ned­ satt skatteförmåga komplicerat taxeringsförfarandet. Ifrågavarande bestäm­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

90

melser betraktades vid införandet som ett provisorium i avvaktan på en

höjning av de kommunala ortsavdragen. Sedan en sådan genomförts vid

1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner,

som utgick utan behovsprövning. I en den 18 november 1950 avlämnad

promemoria upptog de sakkunniga till övervägande frågan att genom frita­

gande av de inkomstprövade folkpensionerna från skatteplikt bereda folk­

pensionärerna den lindring i beskattningen, som kunde anses erforderlig

även efter höjningen av de kommunala ortsavdragen. Av i promemorian

angivna skäl — i huvudsak sammanhängande med det sätt varpå inkomst-

prövad folkpensionsförmån reducerades med hänsyn till förekommande si-

doinkomster — ansåg sig de sakkunniga icke då böra föreslå ur andra syn­

punkter önskvärda ändringar i bestämmelserna rörande folkpensionärernas

beskattning.

Med hänsyn till de med nuvarande beskattningsregler förenade olägen­

heterna anser de sakkunniga, att frågan om beskattningen av folkpensioner

och avdragsrätten för folkpensionsavgifter bör upptagas till förnyat över­

vägande. De sakkunniga föreslår i detta hänseende — som ett led i den

förordade förenklingen i taxerings- och uppbördsförfarandet — att enligt

lagen om folkpensionering utgående förmåner undantages från skatteplikt

samt att rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för enligt samma lag på-

törda avgifter avskaffas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folk­

pensionsförmånerna samt bidragen till änkor och änklingar med barn före­

slår de sakkunniga att även dessa bidrag undantages från skatteplikt.

I anslutning till detta förslag uttalar de sakkunniga.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkun­

nigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelast­

ningen så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för

hela folkpensionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folk-

pensionsförmånerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdrags-

rättens slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga av-

enligt lagen om folkpensionering. Emellertid kan den lindring, som

inträder för folkpensionärerna beräknas uppgå till sammanlagt större be­

lopp än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför för­

slaget som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För

de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den relativt ringa skärpning

av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten innebär, kunna betrak­

tas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pen­

sionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åt­

njutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhål­

las, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpning-

en kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de

i allmänhet leder till lindring i beskattningen.

För att erhålla underlag för bedömande av verkningarna av förslaget på

skatteintäkterna till stat och kommun har de sakkunniga inhämtat vissa

uppgifter från pensionsstyrelsen. Enligt dessa kan utbetalningarna av folk­

pensioner under år 1955 beräknas komma att uppgå till omkring 1 550 mil­

joner kronor. Härtill kommer utbetalningar av änke- och änklingsbidragen å

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

omkring 4 miljoner kronor. Folkpensionsavgifterna, vilka medför avdrags- rätt vid inkomsttaxeringen, kan under samma år beräknas till 425 miljoner kronor.

Det för år 1955 beräknade antalet pensionstagare och bidragsberättigade till änke- och änltlingsbidrag fördelade efter de olika förmånerna framgår av nedanstående sammanställning.

Pensions- eller bidragsförmån

Ålderspension..............................

Invalidpension och sjukbidrag Änkepension .............................

Hustrutillägg..............................

Änke- och änklingsbidrag----

Antal förmåns­

Därav med inkomst-

berättigade

prövade förmåner

662 000

350 000

138 000

122 000

16 000

12 000

23 000

17 000

3 000

2 000

842 000

503 000

Pensionstagare, som åtnjuter inkomstprövade förmåner, eller omkring 60 procent av hela antalet pensionstagare, och ett icke obetydligt antal av öv­ riga förmånsberättigade kan antagas komma i åtnjutande av ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga med så stort belopp, att ingen del av folk­ pensionen eller bidraget blir beskattad. Av det belopp, som enligt beräk­ ningarna kan komma att under år 1955 utbetalas i folkpensioner samt änke- och änklingsbidrag, kan enligt de sakkunniga sålunda ej mer än en tredje­ del eller omkring 520 miljoner kronor antagas komma att bli beskattad.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att den föreslagna skattefri­ heten för folkpensioner och upphävande av rätten till avdrag för folkpen­ sionsavgifter sålunda kan beräknas medföra, att skatteunderlaget a ena si­ dan minskar med omkring 520 miljoner kronor, motsvarande vad av utgå­ ende folkpensioner som för närvarande beskattas, och å andra sidan ökar med bortfallande avdrag, som med hänsyn till att avdragen i viss utsträck­ ning icke utnyttjas, kan uppskattas till 420 miljoner kronor. Nettoresultatet blir, att åtgärden i fråga kan beräknas medföra en minskning av skatte­ underlaget med omkring 100 miljoner kronor. Den därå belöpande statliga inkomstskatten kan beräknas till 14 miljoner kronor och de kommunala skatterna till 12 miljoner kronor.

Remissyttrandena

Den föreslagna omläggningen av beskattningen av folkpensionsförmåner och avdragsrätten för folkpensionsavgifter har tillstyrkts av det övervä­ gande antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig därom. Av­ styrkande utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kro­ nobergs och Gävleborgs län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv- ningsnämnden, landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk samt Svenska sjöfolksförbundct. Ett par remissinstanser, nämligen pensions- s tyr el sen och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete har icke ansett sig kunna ta någon ställning till förslaget.

92

De remissinstanser, som tillstyrkt omläggningen, har betonat de förde­

lar ur förenklingssynpunkt, som förslagets genomförande skulle medföra

såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De synpunkter flertalet remissinstanser anlagt på dessa frågor kommer

till uttryck i riksskattenämndens utlåtande, som jag här torde få återgiva.

Nämnden påpekar inledningsvis, att bestämmelserna i kommunalskattela-

g'en om extra avdrag vid taxeringen för personer, vilkas inkomst helt eller

till huvudsaklig del består av folkpension, har visat sig särskilt besvärande

i tillämpningen. Dessa föreskrifter — som har sin grund i de kommunala

ortsavdragens otillräcklighet — är typexempel på sådana bestämmelser som

tynger taxeringsapparaten utan att ge motsvarande valuta. Ur förenklings­

synpunkt skulle därför mycket vara vunnet om bestämmelserna kan avlägs­

nas ur kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det är tydligt att den av de

sakkunniga föreslagna lösningen skulle leda till en avsevärd förenkling av

deklarations- och taxeringsförfarandet. Riksskattenämnden är medveten

om att ur skatteförmågesynpunkt åtskilliga erinringar kan göras mot detta

förslag. Nämnden har den uppfattningen att vissa uppoffringar måste göras

i sådant avseende om en förenkling av verklig betydelse skall uppnås. Nämn­

den finner att de sakkunnigas förslag i denna del, om det genomföres i obe­

skuret skick, innebär en sådan förenkling. Om den skatteskärpning, som

uppkommer genom att avgifterna icke blir avdragsgilla, anses ligga i vägen

för reformen, torde man böra överväga att åtminstone till viss del motväga

denna skärpning genom någon sänkning av den statliga inkomstskatteska­

lan, vilken numera — genom att den gjorts olika för äkta makar och ensam­

stående — medgiver en lämplig avvägning av kompensationen mellan dessa

båda kategorier.

Ytterligare ett par remissinstanser anser, att ett slopande av rätten till

avdrag för folkpensionsavgift icke bör genomföras med mindre kompen­

sation genom en allmän skattesänkning kan ges för den skatteskärpning,

som för skattskyldiga i de produktiva åldrarna eljest skulle inträda. Denna

inställning har länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksför-

bund.

Jämväl allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

framhåller, att det icke bör komma i fråga att borttaga rätten till avdrag för

pensionsavgiften utan kompensation i någon form. Förslaget medför en av­

sevärd skatteskärpning särskilt för familjeförsörjare inom låglönegrupper.

Möjligheten för sadana skattskyldiga till penningsparande är mycket be­

gränsade och de har alltsa ej möjlighet att utnyttja de skattelättnader som

förslaget i andra hänseenden innebär.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges akademikers centralorgani­

sation har avstyrkt de sakkunnigas förslag såväl rörande omläggning av be­

skattningen av folkpensionärer som rörande avdragsrätten för folkpensions­

avgifter.

Nämnda länsstyrelse anför såsom skäl för sin ståndpunkt, att förslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

93

innebär eu formlig omfördelning av skattebelastningen. Den omständighe­

ten att medellivslängden ökar och antalet pensionsberättigade i förhållande

till hela folkmängden tenderar att öka, kommer småningom att lägga för

stor del av skattebördan på de förvärvsarbetande årsklasserna, därest den

av de sakkunniga föreslagna omfördelningen av skattebelastningen genom­

föres. Enligt av de sakkunniga lämnade uppgifter skulle omfördelningen för

närvarande avse ett skatteunderlag av cirka 500 miljoner kronor. Därtill kom­

mer, att alla de skattskyldiga, som icke uppnår pensionsåldern, skulle utan

någon lindring i beskattningen få deltaga i utgifter, varav de inte får båt­

nad.

Sveriges akademikers centralorganisation medger, att förslagets genom­

förande onekligen skulle medföra en rätt betydande förenkling av taxe­

rings- och deklarationsförfarandet. Å andra sidan skulle emellertid kompli­

kationer uppstå vid samordning av folkpension och tjänstepension. Härtill

kommer, att det ur principiell synpunkt är klart motiverat att beskatta pen­

sionen, vilken är avsedd för fortlöpande konsumtion och i detta hänseende

fyller samma funktion som arbetsinkomst, liksom också att medge avdrag

för pensionsavgifterna, vilka kan jämföras med omkostnader för intäkter­

nas förvärvande. Största konsekvens i beskattningssystemet uppnås sålun­

da genom bibehållande av nu gällande princip.

Socialstyrelsen finner förslaget ur principiella synpunkter ägnat att väcka

betänkligheter. Det strider sålunda mot den hävdvunna uppfattningen, att

en pension till sin natur är att betrakta såsom en uppskjuten lön. Även om

man kan bortse härifrån med hänsyn till att folkpensionen icke såsom

tjänstepensionen hänför sig till en viss bestämd arbetsvolym, är det likväl

knappast motiverat, alt skattskyldighet i princip skall föreligga för andra

inkomsttagare än folkpensionärer med lika låg inkomst som dessa, låt vara

att de förra efter särskild prövning alltjämt skall kunna befrias från skatt­

skyldigheten enligt reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Anser man att folkpensionen bör betraktas såsom existensminimum och

därför undantagas från beskattning, bör följaktligen övriga inkomsttagare

med lika låg inkomst få åtnjuta samma förmån. Ej heller torde något bä­

rande skäl föreligga för att göra folkpensionerna skattefria i fall, då veder­

börande vid sidan därav uppbär annan inkomst av betydelse. Socialstyrelsen

framhåller, att förslaget för en pensionerad statstjänsteman leder till den

mindre följdriktiga konsekvensen, att han vid uppnående av 67 års ålder

erhåller mindre skatt än tidigare, trots att hans sammanlagda pensionsin-

komster blir högre än den statliga pensionen till följd av att denna pension

icke minskas med folkpensionens fulla belopp.

Styrelsen anser sig kunna tillstyrka, att folkpensionsförmånerna göres

skattefria endast då de utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst samt

under förutsättning att samma förmån samtidigt tillerkännes annan in­

komsttagare med motsvarande låg inkomst. Denna fråga om skattebefrielse

för de små inkomsttagarna kan lösas på olika sätt, exempelvis genom höj­

ning av ortsavdragen eller av det i bestämmelserna om avdrag för nedsatt

Kungi. Maj:ts proposition nr 59

94

skatteförmåga angivna beloppet, överväger man emellertid att göra folkpen­

sionen skattefri, måste man i vart fall taga hänsyn till den blivande allmänna

pensionsförsäkringen. Vare sig pensionsförsäkringen och folkpensionering­

en konstrueras fristående från varandra eller ej, kan man enligt social­

styrelsens mening icke ta ställning till frågan om folkpensionernas beskatt­

ning utan att ta pensionsförsäkringen med i beräkningen. Med hänsyn här­

till bör enligt socialstyrelsens mening frågan om folkpensionsförmånernas

beskattning ännu icke upptagas till prövning.

Pensions styrelsen anser sig som förut nämnts icke kunna för närvarande

ta slutlig ställning till de sakkunnigas förslag. Styrelsen finner att den om­

fördelning av skattebördan som de sakkunnigas förslag innebär icke kan

motiveras enbart med den av förslagen föranledda lättnaden i taxerings-

arbetet. Enligt styrelsens mening måste vartdera förslaget bedömas för sig

och med särskilt beaktande av att en taxeringsrationalisering icke utan

tvingande skäl bör medföra större ändringar i skattebelastningen än som ur

andra synpunkter kan anses försvarliga. Dylika mera principiella synpunk­

ter har icke blivit tillräckligt belysta i betänkandet. Med hänsyn härtill och

då hithörande problem kräver ytterligare överväganden och delvis är av

den art, att pensionsutredningens väntade betänkande om allmän pensions­

försäkring kan inverka pa hur de lämpligen bör lösas, är det synnerligen

svårt att för närvarande ta slutlig ställning till ifrågavarande båda förslag.

Härefter erinrar pensionsstyrelsen beträffande den föreslagna skattefri­

heten för folkpensionsförmåner, att det uppenbarligen förutsatts av stats­

makterna, då nu gällande lag om folkpensionering antogs år 1946, att pen­

sionerna skulle beskattas. Styrelsen understryker vidare, att huvuddelen av

den skatt, som nu erlägges för folkpensionsförmåner, utgöres av de pen­

sionärer, som i ekonomiskt avseende har den bättre ställningen, säkerligen

i regel av personer som fyllt 67 år och har inkomster vid sidan av folk­

pensionen. Pensionsstyrelsen anmärker också, att en generell skattefrihet

för folkpension kunde komma att framstå som stötande vid jämförelse

mellan en person yngre och en äldre än 67 år, varav den förre förskaffar

sig extrainkomst motsvarande den senares folkpension och för denna in­

komst måste erlägga avsevärd marginalskatt, medan den senare genom den

föreslagna reformen befrias från det på hans ålderspension belöpande mar­

ginalskattebeloppet. Denna effekt av förslaget skulle förstärkas vid av olika

anledningar tänkbara framtida pensionsförhöjningar. Styrelsen erinrar även

om, att en allmän pensionsförsäkring kan komma att organisatoriskt sam­

ordnas med folkpensioneringen och att ett undantagande av all folkpension

från beskattning kan föranleda krav på skattefrihet även för pension enligt

en sådan försäkring.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har till­

styrkt den föreslagna skattebefrielsen för folkpensionsförmåner, men av­

styrkt, att de sakkunnigas förslag om slopande av avdragsrätten för folk­

pensionsavgifter genomföres.

Landsorganisationen säger sig ha allvarliga betänkligheter mot de sak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

95

kunnigas förslag i denna del. Organisationen uttalar, att de kalkyler, varpå

de sakkunniga har grundat sina förslag, enligt organisationens uppfatt­

ning är felaktiga, varför den föreslagna reformen skulle medföra en ök­

ning av det totala beskattningsunderlaget och icke en sänkning därav som

de sakkunniga förutsatt. De sakkunniga har enligt organisationens beräk­

ningar med drygt 40 miljoner kronor överskattat det med förslagets genom­

förande förenade totala skattebortfallet.

Härefter anför landsorganisationen.

Det är emellertid mindre den omständigheten, att förslaget inte ens totalt

sett kan väntas medföra någon skattelindring, som dikterat LO:s betänk­

ligheter, utan det förhållandet, att förslaget skulle innebära en omfördel­

ning av skattebelastningen från de produktiva grupperna inte till samtliga

folkpensionärer, utan till den relativt lilla grupp av folkpensionärer, som

förutom folkpension har sådana inkomster, att de för närvarande blir på­

förda skatt för folkpensionen. När de sakkunniga anser, att skatteskärp-

ningen för de avgiftspliktiga utgör ett förhållandevis billigt pris för för­

månen av skattefrihet för pensionsförmånerna, bör man hålla i minnet, att

flertalet folkpensionärer redan åtnjuter denna förmån. LO kan inte ge sin

anslutning till de sakkunnigas förslag till avskaffande av avdragsrätten för

pensionsavgiften, men finner det rimligt med generell skattefrihet för pen­

sionsförmånerna, vilket skulle leda till betydande förenklingar och större

rättvisa. Kostnaderna för en dylik reform skulle med 80 milj. kr. över­

stiga det av de sakkunniga angivna beloppet. Den tekniska olägenheten med

avdragen för pensionsavgiften skulle i så fall kvarstå.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att de sakkunnigas förslag

att folkpensionerna skall vara helt skattefria innebär en i och för sig önsk­

värd förenkling av arbetet för taxeringsnämnderna. Förslaget synes vidare

synnerligen angeläget med hänsyn till att det nuvarande systemet med möj­

ligheten till särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, icke är

tillfredsställande. Den föreslagna skattefriheten skulle vidare medföra att

folkpensionens värde ökar för dem, vilkas folkpension nu beskattas helt

eller delvis. Förhållandet kan också uttryckas sålunda, att värdet av vid

sidan av folkpensionen uppburna inkomster ökas. Nu antydda konsekven­

ser innebär en fördel ur såväl individens som samhällets synpunkt. De är

ägnade att öka benägenheten att genom egna åtgöranden erhålla andra in­

komster vid sidan av folkpensionen som tillsammans med denna kan ge en

acceptabel levnadsnivå.

Beträffande slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgift påtalar

Tjänstemännens centralorganisation att härigenom en icke obetydlig skärp­

ning av beskattningen skulle inträda för den aktiva delen av befolkningen.

Organisationen anser sig icke kunna instämma i de sakkunnigas uttalande

att denna skärpning kan betraktas som ett billigt pris för förmånen att få

komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Minst tillämp­

ligt är detta uttalande för de personer som efter folkpensionsålderns inträde

har sådana inkomstförhållanden att de ej enligt nu gällande regler belastas

med skatt på folkpensionen. Mot bakgrunden av sin uppfattning att en om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

96

läggning av skattereglerna ej bör medföra skatteskärpning avstyrker orga­

nisationen förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas.

Vidare anför Tjänstemännens centralorganisation.

Därest den föreslagna skattefriheten för folkpensionen genomföres och

avgiften förblir avdragsgill innebär detta, att man bryter principen att an­

tingen utfallande belopp eller inbetalade avgifter till försäkringar skall be­

skattas. Detta förhållande synes emellertid icke medföra att en sådan ord-

ning — för vilken talar praktiska och i viss mån sociala synpunkter •— av

principiella skäl ej är genomförbar. Ett motsvarande undantag från huvud­

regeln innebär det nuvarande systemet med det s. k. försäkringsavdraget.

Därest emellertid en sådan lösning trots allt ej anses möjlig förordar TCO,

att det nuvarande systemet bibehålies, d. v. s. avdragsrätt för folkpensions­

avgiften, medan pensionsbeloppen utgör skattepliktig inkomst.

TCO vill i detta sammanhang erinra om att organisationen tidigare givit

uttryck för den uppfattningen att från det allmänna utgående socialförmå-

ner —bh a. för undvikande av »tröskelproblem» — i princip bör vara skat­

tepliktig inkomst och att beloppens storlek bör avvägas med hänsyn till detta

förhållande.

I åtskilliga remissyttranden har framförts andra reformförslag såväl be­

träffande beskattningen av folkpensionsförmånerna som beträffande av­

dragsrätten för folkpensionsavgifterna.

Såvitt angår avdragsrätten för folkpensionsavgifter har landsorganisatio­

nen, som avstyrkt förslaget om dess slopande, ifrågasatt huruvida icke eu

omläggning därav kunde ske för 'vinnande av förenklingssyftet. Organisatio­

nen föreslår därför att vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten

vederbörande skattemyndighet minskar den taxerade inkomsten med folk­

pensionsavgiften i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande ut-

skyldsavdraget.

Förslag av denna innebörd har också framlagts av Tjänstemännens cen­

tralorganisation.

Sveriges akademikers centralorganisation ifrågasätter om det icke är möj­

ligt att genom en schablon göra avdraget för folkpensionsavgiften beroende

av inkomsten under beskattningsåret i stället för av de faktiskt erlagda av­

gifterna under ett tidigare år.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhål­

ler, att eftersom det är önskvärt att avdraget för pensionsavgift försvinner

ur deklarationerna, det kan ifrågasättas om icke de sakkunnigas förslag i

detta hänseende kan kvarstå, men pensionsavgiften i stället inarbetas i skat­

teskalan. Därvid bör höjningen av skatteprocenten för beskattningsbara in­

komster upp till 10 000 resp. 20 000 kronor göras mindre än med 1,8 procent

av inkomsten. En sådan ändring skulle medföra flera andra fördelar. En be­

räkning av avgiften på beskattningsbar inkomst i stället för på taxerad in­

komst skulle medföra att avgiftspåföring för inkomster under existensmi­

nimum som regel inte skulle ifrågakomma. Ändringen skulle vidare med-

iöra skattelindring även för andra inkomsttagare med låga inkomster. Vi­

dare skulle ändringen medföra att pensionärer med förhållandevis goda in­

komster finge lämna något bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

97

vilket i någon mån skulle motväga den materiellt omotiverade, men av prak­ tiska skäl betingade skattelindring, som sådana skattskyldiga erhåller ge­ nom skattefriheten för uppburen folkpension. Ett borttagande av den ar- betskrävande debiteringen av folkpensionsavgifterna skulle medföra en av­ sevärd arbetslättnad för debiteringsförrättarna.

Liknande förslag har framlagts av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus län, Föreningen Sveriges kronokamrerare ävensom några av de lokala skattemyndigheterna, vilka yttrat sig i anledning av betänkandet. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att detta visserligen skulle medföra, att sådana skattskyldiga, som taxeras till 1 200 kronor eller mera men icke når upp till beskattningsbar inkomst icke längre behöver gälda någon del av avgifterna till sin pensionering, medan å andra sidan skattskyldiga under aderton och över sextiosex år skulle bli bidragsskvldiga i motsats till vad som nu är fallet. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan detta icke anses oegentligt bl. a. av den anledningen, att folkpensioneringen numera får anses ha förlorat sin karaktär av försäkring.

Pensionsstyrelsen framhåller, att de olägenheter som är förenade med att de skattskyldiga för närvarande själva måste ange pensionsavgiftsavdra- gen i sina deklarationer, skulle försvinna om avgifternas uträknande kun­ de åläggas taxeringsmyndigheterna. Dessa kunde då samtidigt ex officio verkställa avgiftsavdragen från det aktuella beskattningsårets inkomster.

I fråga om beskattningen av folkpensionerna har överståthållarämbetet såsom ett alternativ föreslagit, att folkpensionsförmånerna beskattas till hälften, därest statsfinansiella skäl lägger hinder i vägen för en framtida eventuell höjning av folkpensionsförmånerna om dessa nu göres helt skatte­ fria.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, ifrågasätter om tillräckliga skäl kan anses föreligga för att slopa beskatt­ ningen av folkpensioner särskilt för högre inkomsttagare. Syftet att ernå en förenkling i laxeringsavseende kan enligt länsstyrelsens mening tillgodoses på annat sätt än de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen föreslår för sin del, att folkpensionen göres helt skattefri för lägre inkomsttagare samt att fr. o. in. ett visst inkomstläge beskattningen av folkpension sker efter en stigande skala, som ställes i relation till den skattskyldiges sammanräk­ nade nettoinkomst och är så avpassad, att vid ett visst högre inkomstläge hela folkpensionen blir beskattad. Då den obligatoriska folkpensionsavgif­ ten närmast torde vara att jämställa med en statlig skatt, synes i princip icke skäl föreligga att medgiva avdrag därför vid taxeringen. Därest emeller­ tid skattskyldigheten för folkpensioner skulle slopas endast för lägre in­ komsttagare, anser länsstyrelsen det obilligt att i princip upphäva avdrags- riitten för dylika avgifter vid taxeringen.

Pensionsstyrelsen har ifrågasatt, om icke folkpension i princip bör vara skattepliktig, men inkomstprövade folkpensionsförmåner undantas från beskattning. Inkomstprövning innebär att avdrag från den inkomstprövade pensionen sker för ensamstående med 113 1/3 procent av årlig inkomst mel-

7

Hiluing till riksdagens protokoll 1955, 1 samt. Xr 59

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

98

lan 1 000 och 1 400 kronor och med 66 2/3 procent av inkomst därutöver

samt för gift med 33 1/3 procent av inkomst mellan 750 och 1 050 kronor

och med 66 2/3 procent av överskjutande belopp. Dessa procentsatser för

avdrag med hänsyn till egen inkomst är så höga, att inkomstprövningen

uppenbarligen som helhet verkar strängare än inkomstbeskattningen. Un­

der sådana förhållanden anser styrelsen någon anledning knappast finnas

att pensionsförmåner som är underkastade inkomstprövning dessutom skall

vara föremål för beskattning.

Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att även om skatteplikten bibehålies

i fråga om allmän ålderspension men slopas i övrigt, torde det med viss

schablonisering av skattskyldigheten vara möjligt både att befria folkpen­

sionärer från skyldigheten att i självdeklarationerna redovisa uppburna pen­

sionsbelopp och att åstadkomma en förenkling av taxeringsarbetet. Man

kunde nämligen tänka sig att taxeringsmyndigheterna utan stöd av upp­

gifter från deklaranterna påförde personer över 67 år allmän ålderspension

med ett på lämpligt sätt avpassat schablonbelopp. Till sådant schablonbe­

lopp torde hänsyn också kunna tagas vid beräkning av källskatt för per­

soner över 67 år för åstadkommande av bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt, när sådan person har inkomster vid sidan av

folkpensionen.

Från socialstyrelsens sida framhålles, att det av de sakkunniga såsom al­

ternativ III betecknade förslaget erbjuder en möjlighet att i viss grad för­

enkla deklarationsförfarandet. Då detta alternativ bygger på att skatteplik­

ten för folkpensionsförmåner bibehålies skulle ett gemensamt schablonav­

drag medgivas för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäk­

ringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp skulle avdrag

medgivas härför, dock att avdragsrätten för försäkringspremier och sjuk­

försäkringsavgifter skulle begränsas till visst belopp. Styrelsen anser, att

man tills vidare bör beträda den sålunda föreslagna vägen.

Departementschefen

Som av den tidigare redogörelsen framgått är folkpensionsförmåner att

hänföra till skattepliktig inkomst. I enlighet med gängse principer i fråga

om försäkringsbeskattningen är å andra sidan folkpensionsavgift avdrags­

gill vid taxeringen. För att ej de folkpensionärer, som endast uppbär folk­

pension eller blott har obetydlig annan inkomst, skall bli beskattade har

särskilda bestämmelser meddelats om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Sistnämnda bestämmelser har vållat avsevärda svårigheter i tillämp­

ningen.

1950 års skattelagssakkunniga har nu föreslagit regler som innebär att

beskattningen helt skulle omläggas. Enligt deras förslag skulle folkpen­

sionsförmåner hänföras till icke skattepliktiga inkomster och avdrag för

folkpensionsavgifter icke medgivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

99

En sådan omläggning skulle ur förenklingssynpunkt ha stora fördelar.

Framför allt skulle taxeringsmyndigheternas arbete underlättas genom att

tillämpningen av de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteför-

måga till stor del skulle bortfalla.

De sakkunnigas förslag leder emellertid till en skalteskärpning för de

skattskyldiga som går miste om avdragsrätten för folkpensionsavgiften,

d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hänsyn till

denna konsekvens kan jag icke godtaga förslaget. Jag har därför låtit verk­

ställa preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå mot­

svarande förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lös­

ningar har emellertid därvid hittills icke framkommit.

Med hänsyn till de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sak­

kunnigas förslag anser jag det böra övervägas om förslaget kan genom­

föras i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersök­

ningar har gett vid handen att stora svårigheter kommer att möta men att

dock vissa utsikter föreligger till en godtagbar lösning. Som jag tidigare

framhållit har jag för avsikt att inom den närmaste tiden begära Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frå­

gan om en allmän skattesänkning. Som jag också tidigare nämnt bör på

dessa sakkunniga även ankomma att ytterligare undersöka möjligheterna

att genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag i samband med

skattesänkningen. VII.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

VII. Utskyldsavdraget

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får visst avdrag för ulskylder ske vid taxe­

ringen till statlig inkomstskatt. Avdragsrätten omfattar endast skatt, som

skall erläggas till kommun eller kommunal samfällighet. Vid varje års

taxering får i princip avdrag ske för kommunala utskylder, upptagna å den

eller de debetsedlar, som den skattskyldige erhållit under det närmast fö­

regående året. Sålunda har exempelvis vid 1954 års taxering fått avdragas

dels skatt enligt debetsedlar å slutlig skatt och fastighetsskatt enligt 19515

års taxering dels ock skatt enligt debetsedel å tillkommande skatt, där så­

dan debetsedel tillställts den skattskyldige under år 1953.

Avdragsrätten för kommunala ulskylder hänför sig sålunda till inkomst,

som ligger i regel två år före de taxeringsår, då avdraget må ske.

Eftersom avdragsrätten gäller debiterade utskylder, får avdrag åtnjutas

även om utskylderna icke erlägges. Å andra sidan skall slutlig eller tillkom­

mande skatt, för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar, vid

taxeringen till statlig inkomstskatt beskattas såsom inkomst för den skatt-

skyldige, om den avkortas, avskrives eller restitueras.

Alt avdrag på nu angivet sätt medgives för kommunala utskylder sam-

100

manhänger med att kommunalskatterna vid samma inkomst ofta är olika

stora i olika kommuner. Med hänsyn till att skatteförmågan sålunda kan

vara olika vid i övrigt likartade förhållanden har det därför ansetts skäligt,

att avdrag medges vid den statliga taxeringen för dylika utskylder. Den om­

ständigheten, att en skattskyldig i en kommun med hög kommunal utdebi­

tering i förhållande till sin verkliga inkomst erhåller lägre statsskatt än en

skattskyldig i en kommun med låg utdebitering, får en viss skatteutjämnan-

de verkan.

Rätten till avdrag för kommunala utskylder infördes efter beslut av 1910

års riksdag och har sedan bibehållits i skattelagstiftningen. Som närmare

framgår av de sakkunnigas betänkande har frågan om upphävande av den­

na rätt vid flera tillfällen tagits under övervägande och vissa förslag härom

har framlagts, dock utan att leda till något resultat.

De sakkunniga

I betänkandet har 1950 års skattelagssakkunniga påpekat vissa med ut-

skyldsavdraget förenade olägenheter, vilka komplicerar deklarations- och

taxeringsförfarandet. Det framhålles sålunda, alt svårigheter ofta förelig­

ger för de skattskyldiga att vid upprättande av självdeklarationer rikligt

angiva de utskylder för vilka avdragsrätt föreligger. Dessa utskylder är vis­

serligen upptagna på debetsedeln avseende slutlig skatt, men i många fall

har den skattskyldige icke denna debetsedel eller anteckning om utskylder-

na till hands då deklarationen skall upprättas, varför avdragsbeloppen ofta

uppgives ungefärligen eller över huvud icke angives på deklarationsblan­

ketten. Understundom plägar de skattskyldiga av misstag uppgiva beloppen

för slutlig eller kvarstående skatt i stället för beloppet för kommunalutskyl-

derna.

De sakkunniga framhåller, att angivna omständigheter föranleder till att

felaktigheter i betydande utsträckning förekommer i självdeklarationerna,

vilka felaktigheter icke alltid blir rättade vid den av beskattningsmyndig-

heterna verkställda granskningen av deklarationerna. För en noggrann kon­

troll av yrkat avdrags riktighet skulle erfordras att vederbörande granskare

antingen infordrade slutdebetsedeln från den skattskyldige eller inhämtade

uppgift från vederbörande myndighet. En sådan kontroll av varje utskylds-

avdrag torde emellertid icke medhinnas under taxeringsarbetet. På många

håll torde kontroll endast ske stickprovsvis och genom att jämföra avdra­

get med den i föregående års deklaration uppgivna inkomsten.

De sakkunniga bär vidare pekat på att vid stigande inkomst de för lön­

tagare avsedda tabellerna för bestämmande av preliminär A-skatt upptar

ett för högt avdrag för kommunala utskylder. Vad angår den statliga in­

komstskatten grundas nämligen tabellerna bl. a. på den förutsättningen, att

den skattskyldige medgives avdrag för kommunalskatt med belopp, mot­

svarande de kommunala utskylder som enligt tabellerna ingår i den totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

101

preliminära skatten. För beräkning av dessa kommunala utskylder skall en­

ligt uppbördsförordningen ligga till grund den utdebitering, som i vederbö­

rande kommun bestämts för inkomståret. Sålunda kommer vid beräkning­

en av den preliminära statsskatten avdrag att beräknas med hänsyn till de

å inkomsten för inkomståret -- d. v. s. i regel beskattningsåret — belöpande

kommunalutskylderna. Vid den slutliga taxeringen däremot medgives av­

drag för den kommunalskatt, som hänför sig till inkomsten året före be­

skattningsåret. Genom att kommunalskatteavdraget på grund av berörda för­

hållanden blir för högt upptaget vid den preliminära inkomstskatten, måste

kvarstående skatt i många av dessa fall uttagas framför allt i tider med sti­

gande inkomster. Å andra sidan blir skatten för hög, då inkomsterna mins­

kar från det ena året till det andra eller om flyttning sker till kommun med

lägre utdebitering än i den tidigare.

De sakkunniga uttalar, att det förhållandet, att enligt nuvarande regler

avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt normalt icke medgives för

den kommunalskatt, som belöper på beskattningsårets inkomst utan för

den inkomst, som hänför sig till året dessförinnan, även medför andra olä­

genheter än dem, som direkt sammanhänger med uppbördsförfarandet. Vid

jämn inkomst och oförändrad utdebitering är det ulan betydelse om avdrag

medgives för det ena eller andra årets kommunalskatt. Avviker däremot in­

komsten under året närmast före beskattningsåret mera avsevärt från be­

skattningsårets inkomst blir utskyldsavdraget oproportionerligt i förhållan­

de till denna senare inkomst, vilket i inkomstlägen, där skatten är progres­

siv, får mindre tillfredsställande verkningar. Dessa framträder med särskild

tydlighet i sådana fall, där skaltskyldig icke haft någon inkomst alls under

året före beskattningsåret. Orsaken härtill kan exempelvis vara den, att den

skattskyldiga först under beskattningsåret inträtt i förvärvslivet. Nu avsedd

skatlskyldig drabbas av en i förhållande till skattskyldiga med jämnare in-

komslförhållanden högre beskattning, vilken till följd av statsskattens pro-

gressivitet i regel icke utjämnas genom lindrigare beskattning något se­

nare år.

De erinringar, som enligt den nyss lämnade redogörelsen kan framstäl­

las mot utskyldsavdraget, har de sakkunniga funnit böra beaktas vid be­

dömande av frågan om rätten att vid taxeringen till statlig inkomstskatt åt­

njuta avdrag för kommunala utskylder bör behållas i sin nuvarande ut­

formning. De sakkunniga uttalar, att nuvarande bestämmelser synes utgöra

ett avsevärt hinder såväl för ett förenklat deklarations- och taxeringsför-

farande som för uppnående av överensstämmelse mellan den preliminära

och den slutliga skatten. Det sistnämnda har särskilt avseende å det stora'

flertalet skattskyldiga, som har att erlägga preliminär A-skatt.

För att lösa förevarande fråga har de sakkunniga övervägt olika möj­

ligheter.

De sakkunniga anför härom, att den ur förenklingssynpunkt radikalaste

lösningen givetvis skulle vara att helt avskaffa utskyldsavdraget. Därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

102

skulle — för afl utskyldsavdragets slopande i princip icke skulle innebära

någon skatteskärpning — skatteskalorna för den statliga inkomstskatten

omarbetas med utgångspunkt från den genomsnittliga kommunala utdebite­

ringen i riket. Detta borde ske på sådant sätt, att den statliga inkomstskat­

ten skulle giva samma utbyte som för närvarande. De sakkunniga har emel­

lertid erinrat om att, då avdragsrätten infördes, detta motiverades med

att därigenom skulle undanröjas de orättvisor, som föranleddes av ojämn­

heterna i den kommunala beskattningen. Under den tid, som förflutit efter

det avdragsrätten infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning, har

åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att utjämna det kommunala skattetryc­

ket. Alltjämt föreligger emellertid en avsevärd olikhet i fråga om storleken

av den kommunala utdebiteringen. Till belysande härav har de sakkunniga

låtit uppgöra följande sammanställning över kommunområden i riket, för­

delade å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebitering enligt be­

slut år 1953.

Kommunområden i riket fördelade å dyrorter och efter storleken

av kommunal utdebitering1 enligt beslut år 1953

Utdebitering per skattekrona (avjämnad till hela krontal)

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Ortsgrupp

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

Summa

omr.

11..............

I

13

166

410

408

205

63

14

3

_

_

1 313

III..............

1

3

37

144

288

323

199

107

23

8

_

_

_

1 133

IV.............. —

i

5

13

12

14

29

58

30

19

7

_

1

189

V.............. —

2

2

3

2

11

23

18

17

11

4

93

S:a områden

2

17

210

599

711

544

302

202

74

44

18

4

1

2 728

1 Innefattar utdebitering av allmän kommunalskatt (inkl. församlingsavgift och municipal-

skatt), landstingsmedel och tingshusmedel.

1950 års skattelagssakkunniga anser det tveksamt om man för närvarande

helt kan bortse från variationerna i den kommunala utdebiteringen vid

uttagande av den statliga inkomstskatten. Ehuru utskyldsavdragets avskaf­

fande skulle leda till den största förenklingen och därför — i den mån ut­

vecklingen av den kommunala beskattningen kan befinnas det medgiva —

bör betraktas såsom ett eftersträvansvärt framtidsmål, synes det de sak­

kunniga för närvarande lämpligast att söka utfinna en annan metod, var­

igenom de med nuvarande bestämmelser förenade olägenheterna i görligaste

mån elimineras.

Om nya regler för utskyldsavdraget skall genomföras, bör dessa enligt de

sakkunniga utformas så, att avdraget kommer att avse beskattningsårets

inkomst och icke som nu inkomsten under året före beskattningsåret. På

avdragsreglerna bör även uppställas krav på enkelhet i tillämpningen.

De sakkunniga har funnit att det icke föreligger möjligheter att vidtaga

förenklingar av något värde, om man skall bibehålla nuvarande eller något

detta liknande system för medgivande av avdrag för erlagda eller debiterade

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

kommunala utskylder. Önskemålet om hänsynstagande vid den statliga

inkomsttaxeringen till att inkomsten jämväl är — på olika sätt i olika kom­

muner _ kommunalt beskattad skulle emellertid i stället kunna tillgodoses

genom att det nuvarande utskyldsavdraget slopas men att den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten vid beräkning av den beskattningsbara in­

komsten minskas förutom med ortsavdrag och, i förekommande fall, avdrag

för nedsatt skatteförmåga med ytterligare ett belopp, som ersätter utskylds­

avdraget. Beräkning av beskattningsbar inkomst skulle därvid tillgå så, att

taxerad inkomst minskas med ortsavdrag, varefter återstoden reduceras

med ett procenttal, motsvarande den till närmaste hela krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen samt, i förekommande fall, med avdrag for ned­

satt skatteförmåga.

I betänkandet har intagits följande exempel för belysande av den av de

sakkunniga ifrågasatta metoden.

En gift skattskyldig, som bor i ortsgrupp V, har en taxerad inkomst

■vid vars beräkning utskyldsavdrag icke skolat göras — å 10 000 kronor. Av­

drag för nedsatt skatteförmåga ifrågakommer ej. Den kommunala utdebite­

ring, efter vilken preliminär skatt uttagits under beskattningsåret, utgör

sammanlagt 12 kronor per skattekrona.

Taxerad inkomst .......................................

Avgår ortsavdrag..........................................

Reduktion motsvarande utskyldsavdrag

Beskattningsbar inkomst .........................

10 000

4 000

6 000

720

" 5 280

Beräkningen av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten

kan enligt de sakkunniga ske enligt tabell, som för viss taxerad inkomst

utvisar den beskattningsbara inkomsten. Särskild tabell kommer att er­

fordras för varje ortsgrupp och förekommande till helt krontal avjämnad

kommunal utdebitering.

Vidare anför de sakkunniga.

Under förutsättning, att skattskyldig taxerades statligt och kommunalt

för hela sin inkomst i en och samma kommun samt att inkomster och ar­

drag överensstämde vid den statliga och kommunala taxeringen skulle en

sådan anordning medföra praktiskt taget samma resultat som utskyldsav­

draget i dess nuvarande utformning. Emellertid förekommer i detta han­

seende vissa differenser, som medför, att det ifrågasatta systemet i åt­

skilliga fall icke ger helt samma resultat som det nuvarande. _

De omständigheter, som vanligen föranleder en bristande överensstäm­

melse mellan den statliga och den kommunala taxeringen och beskattning­

en, återgives i nedanstående sammanställning:

1. De kommunala och statliga ortsavdragcn är bestämda till olika be­

lopp. Vidare kan, där inkomsten hänför sig till annan kommun än hemorts­

kommunen, förekomma att ortsavdraget icke kan utnyttjas vid den kom­

munala men väl vid den statliga taxeringen. Slutligen kan avdrag foi ned­

satt skatteförmåga medgivas med skilda belopp vid de båda taxeringarna.

104

2. I sådana fall, där inkomst skall kommunalt beskattas i annan kom­

mun an hemortskommunen, beräknas kommunalskatten efter den utdebi­

tering som fastställts i förstnämnda kommun. Denna kan mer eller mindre

a\viKa från utdebiteringen i hemortskommunen.

~3, ) dcn kommunala taxeringen medgives avdrag för underskott i för-

^mtSka xt tnda a deu kommun- där inkomst av förvärvskällan skall be-

r ingen Motsvarande begravning gäller däremot icke vid den statliga taxe-

4. Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag kan utgå med olika belopp vid den

«eTöcbn4 S 9

ratl/ga i-axeringen- (46 § 3 mom. kommunalskattela-

Den prlliot d s o

f°rsta

förordningen om statlig inkomstskatt.)

ot 4 § 2. ™om- andra stycket gift man medgivna avdragsrätten för

hustru, som utfört arbete i viss förvärvskälla, har ingen motsvarighet vid

taxeringen till kommunal inkomstskatt.

ö

g %ld

5. Enligt den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen av fasti»hets-

Y-hfbcI11^^11’ VlInCn nf! tillämPas frän och med 1956 års taxering°skall

l«lbL kfmS

V

den tdl kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten till-

å ?kattskvMtS; k- gai'.ant;be oPI)- utgörande fyra procent av taxeringsvärdet

knm./ k? d | tiiihong fastighet. I den mån garantibeloppet överstiger in-

de^Sr«V .fastl8heten bhr den kommunala inkomsttaxeringen högre än

den statliga inkomsttaxeringen, vid vilken garantibeskattning icke förekom-

a v ^ 1p n*11 fli ? f tltr f ? r b å 11 a u d e 11 rn e d f ö r att resultatet av ett vid bestämmande

sätf bPrlln 1 lgalnkTStSkalt beskattningsbara inkomsten på ovan angivet

Ser bnhmtrn l,nVdrag fo.r.vad .fm ■motsvarar de kommunala skatterna mer

rW r d, kommer att avvika från de resultat, som erhålles genom av-

emP|lf°111 nlUMf a utskyIdcr enh§t nuvarande bestämmelser. Det må

bristir och^rå^n rf8’h Jan,U’al det nuvarande systemet är behäftat med

cWt h f fganxom hufuvida och pa vad sätt hänsyn vid den statliga be-

i sistiThand 1 °

hl- att ^komsten jämväl är kommunalt beskattad

svstemetTt f bedoillningsfråga. Den omständigheten att det föreslagna

anledninV

° lka r^sultat utSör därför i och för sig icke

anledning att tillerkänna de nuvarande reglerna företräde.

De sakkunniga framhåller emellertid, att för det stora flertalet skatt­

skyldiga skulle avvikelserna inskränka sig till den bristande överensstäm­

melsen mellan de statliga och kommunala ortsavdragen. Detta anser de

sakkunniga dock kunna elimineras genom en korrigering av de statliga orts­

avdragen. Den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen skulle nämligen

amna i huvudsak samma resultat som nuvarande avdragsmetod, om°de

statlig3 ortsavdragen höjes för gift skattskyldig med 200 kronor, för skatt­

skyldig som avses i 8 § 1 inom. fjärde stycket förordningen om statlig

inkomstskatt (ensamstående skattskyldiga med barn) med 150 kronor och

or annan skattskyldig med 100 kronor. I särskilda tabeller har i betän-

kandet (bilaga 1 a—c) redovisats med vilka belopp den statliga inkomst­

skatten skulle avvika från den nuvarande om den av de sakkunniga ifrå^a-

Sätta ordningen genomföres. Av dessa tabeller kan utläsas följande.

or gift skattskyldig skulle den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen

medföra en skärpning av den statliga inkomstskatten så snart den kommu­

na a utdebiteringen är högre än i ortsgrupp II ca 10 kronor och i ortsgrupp

ca 9 kronor. For ensamstående skattskyldig skulle den statliga inkomst­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

105

skatten höjas vid en kommunal utdebitering av ca 16 kronor respektive

ca 15 kronor. För gift skattskyldig med en beskattningsbar inkomst av

8 000—10 000 kronor skulle höjningen utgöra ca 6 kronor, om den kom­

munala utdebiteringen är 12 kronor, ca 20 kronor om utdebiteringen är

16 kronor, och ca 34 kronor om utdebiteringen är 20 kronor. I ortsgrupp

V är motsvarande tal ca 11, 26 och 42' kronor. För ensamstående skatt­

skyldig är höjningen tämligen obetydlig maximalt ca 17 kronor i ortsgrupp

II och ca 26 kronor i ortsgrupp V.

Beträffande den tidigare berörda konsekvensen av den ifrågasatta ord­

ningen, att avdragsrätten icke kan omfatta den del av kommunalskatten

lör fastighet som är högre än kommunalskatten å inkomsten av fastighe­

ten, d. v. s. vad som plägat benämnas den effektiva fastighetsskatten, anför

de sakkunniga följande.

Eftersom den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt

å fast egendom, föreligger i och för sig icke egentliga skäl, varför den effek­

tiva fastighetsskatten skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare

kan erinras om att enligt proposition nr 186 till 1953 års riksdag och det vid

samma års riksdag av bevillningsutskottet avgivna betänkandet nr 49 enig­

het synes råda om att den kommunala fastighetsbeskattningen bör så små­

ningom avvecklas. Som ett led i denna avveckling beslöts vid ovannämnda

riksdag en sänkning från 5 till 4 av det repartitionstal, som ligger till grund

för fastighetsskattens beräkning. Detta beslut innebar för fastighetsägarna

en icke oväsentlig lättnad i den kommunala beskattningen. Anses fastig­

hetsägarna det oaktat böra kompenseras för den skärpning i den statliga

beskattningen, som skulle följa av ett avskaffande av nuvarande rätt till

avdrag för den del av de kommunala skatterna, som motsvarar den effek­

tiva fastighetsskatten, föreligger möjligheten att — samtidigt som därmed

tages ännu ett steg i avvecklingen av fastighetsbeskattningen — genomföra

ytterligare någon sänkning av repartitionstalet.

Vad angår de övriga omständigheter, som enligt vad förut anförts skulle

komma att vid den ifrågasatta omläggningen av utskyldsavdraget föranleda

ändringar i den statliga beskattningen, anser de sakkunniga dessa icke vara

av den betydelse, att de bör utgöra hinder mot en eftersträvad förenk­

ling i deklarations- och taxeringsförfarandet eller mot att i uppbördshän-

seende uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och

slutliga skatten.

De sakkunniga anser att den ifrågasatta metoden innebär en förbättring

därutinnan alt avdraget blir hänförligt till den inkomst som taxeras och

icke såsom f. n. till ett tidigare års inkomst. Det kommer således icke lik­

som nu att kunna inträffa att en person icke kan utnyttja avdraget för

kommunalutskylder på grund av att han icke har tillräcklig inkomst under

det år, då debetsedel upptagande de kommunala utskylderna erhållcs.

På anförda skäl föreslår de sakkunniga att avdrag för kommunala ut-

skylclcr skall åtnjutas enligt den metod, för vilken redogörelse nyss läm­

nats.

De sakkunniga påpekar, att folkpensionsavgifter enligt 19 § lagen om

folkpensionering utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxc-

Kimgl. Maj:ts proposition nr 59

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

rade inkomsten. Då de sakkunnigas förslag i visst avseende innebär ändring

i grunderna för beräkning av den taxerade inkomsten, bör, om förslaget ge­

nomföres, övervägas i vad mån detta bör medföra ändring av ovannämnda

procentsats. Storleken av en persons till statlig inkomstskatt taxerade in­

komst är vidare av betydelse för rätten att åtnjuta vissa statsbidrag av so­

cial natur. Därest utskyldsavdraget omlägges på föreslaget sätt, bör jämväl

prövas, i vad mån ändringar i berörda bestämmelser är erforderliga.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag till omläggning av det vid den stat­

liga inkomsttaxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder till-

styrkes i princip av flertalet remissinstanser. I många fall har dock därvid

gjorts den reservationen, att förslaget inte bör genomföras med mindre den

skatteskärpning, som enligt förslaget skulle drabba skattskyldiga i kommu­

ner med hög utdebitering, kan undvikas eller i vart fall väsentligen mildras.

Åtskilliga remissinstanser har även ansett, att förslaget bör genomföras alle­

nast om garantibeskattningen av fastigheter avskaffas eller repartitions-

talet för fastighet sänkes till 3. Några myndigheter har — huvudsakligen av

skäl som nyss angivits -—- ansett sig böra avstyrka förslaget. Avstyrkande

utlåtanden har sålunda avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stock­

holms, Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, Riksförbundet landsbygdens

folk och Sveriges fastighetsägareförbund. Likaså har några av de härads-

skrivare och kronokamrerare, som av länsstyrelsen i Malmöhus län beretts

tillfälle yttra sig över betänkandet, avstyrkt förslaget. Från de olika remiss­

yttrandena torde följande få återges. I

I anledning av den av de sakkunniga diskuterade möjligheten att -— efter

en omarbetning av skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — helt

avskaffa utskyldsavdraget har vissa uttalanden gjorts. Mot denna tanke

vänder sig näringslivets skattedelegation som anför.

I motiveringen för förslaget om utbyte av nuvarande utskyldsavdrag mot

ett schablonavdrag göra de sakkunniga gällande, att utskyldsavdragets av­

skaffande skulle utgöra ett eftersträvansvärt framtidsmål. Så länge en för

samhällsbyggnaden så utomordentligt värdefull tillgång som den kommu­

nala självstyrelsen består, måste man emellertid räkna med mer eller mindre

växlande utdebiteringar inom kommunerna. En rätt för de kommunala or­

ganen att fritt besluta vissa utgifter måste nämligen enligt vår mening förut­

sätta, att dessa utgifter, om icke helt så dock i väsentlig grad skola bäras

av medlemmarna i den kommun, nämnda organ representera. Och så länge

variationer i de kommunala utdebiteringarna förekomma måste utskylds­

avdraget i en eller annan form bibehållas för att icke medlemmarna i hårt

skattetyngda kommuner skola bli ytterligare missgynnade. Berörda uttalan­

de synes oss därför icke böra lämnas oemotsagt. Det vittnar om, att de sak­

kunniga bedömt föreliggande fråga alltför ensidigt ur rent taxeringstek-

niska synpunkter.

107

Även kammarrätten och länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län fram­

håller, att utskyldsavdraget bör bibehållas med hänsyn till de stora ojämn­

heter, som råder i fråga om kommunal utdebitering i olika kommuner.

I remissyttrandena har allmänt understrukits fördelen av att utskylds­

avdraget enligt de sakkunnigas förslag bestämmes i förhållande till beskatt­

ningsårets inkomster i stället för såsom nu är fallet i förhållande till in­

komsterna dessförinnan. Det har antytts att ett sådant beräkningssätt kan

förväntas medföra ett mer rättvist taxeringsresultat för skattskyldiga med

varierande inkomster. I många remissyttranden vitsordas också, att försla­

get härigenom är ägnat att leda till bättre överensstämmelse mellan preli­

minär och slutlig skatt.

De flesta remissinstanserna instämmer i de sakkunnigas uttalande, att

en dylik omläggning skulle medföra lättnader för deklaranterna som inte

längre skulle behöva notera beloppet för påförda kommunalutskylder.

I flera remissyttranden bekräftas riktigheten av de sakkunnigas uttalande

att nuvarande bestämmelser om utskyldsavdraget vållar taxeringsmyndig­

heterna besvär då det gäller att kontrollera de lämnade uppgifterna. Sålunda

anför länsstyrelsen i Uppsala län, att felaktigheter i betydande utsträckning

förekommer i fråga om utskyldsavdraget. En noggrann kontroll av avdra­

get medhinnes icke under taxeringsarbetet och i många taxeringsdistrikt sker

som regel ingen kontroll. Länsstyrelsen anser därför starka skäl tala för

en förenkling av bestämmelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län karakteri­

serar de sakkunnigas förslag till omläggning av utskyldsavdraget såsom

den för taxeringsarbetet mest betydelsefulla förenklingen, som inrymmes i

det remitterade betänkandet.

Några remissmyndigheter har ansett, att arbetet med kontrollen av ut­

skyldsavdraget icke som skattelagssaklcunniga gjort gällande vållar särskilda

svårigheter eller är särskilt betungande. Länsstyrelsen i Stockholms län fram­

håller sålunda, att de ändrade avdragsbestämmelser, vilka tillkom i sam­

band med 1945 års uppbördsreform, betydligt förenklat kontrollarbetet.

Taxeringspersonalen har som regel tillgång till föregående års deklarationer

och taxeringslängder. Genom att multiplicera den kommunalt beskattnings­

bara inkomsten med talet för den kommunala utdebiteringen erhålles en

fullgod kontroll i de flesta fall. Endast i de fall, där den skattskyldige bytt

mantalsskrivningsort, kan besvär vid kontrollen uppkomma, men dessa be­

svärligheter kan, enligt vad länsstyrelsen erfarit från erfarna taxerings-

män, icke anses särskilt betungande.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i de yttranden, som avgivits av

länsstyrelsen i Kalmar lån, Sveriges häradsskrivarförening och kanslichefen

vid uppbördsdirektionen i Stockholm.

Icke heller länsstyrelsen i Malmöhus län anser de påtalade olägenheterna

ur kontrollsynpunkt vara av mera allvarlig art. Länsstyrelsen upplyser, att

på många håll det förfarandet praktiserats, att de lokala skattemyndighe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

108

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

terna ställer debiteringslängderna för föregående år till taxeringsnämnder­

nas förfogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare påtalar, att den föreslagna omlägg­

ningen för de lokala skattemyndigheterna medför en icke oväsentlig arbets­

belastning genom att ånyo en ny arbetsuppgift pålägges dessa myndigheter.

Föreningen vill med anledning därav understryka att föreningen med oro

ser, huru den ena nya arbetsuppgiften efter den andra tillföres de lokala

skattemyndigheterna, en omständighet som för städer, vilka själva har att

bekosta sitt uppbördsväsen, måste ge ytterligare styrka åt kravet på en ut­

redning rörande städernas särskilda rättigheter och skyldigheter.

Även riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

uppbördsdirektören i Stockholm samt flertalet av de lokala skattemyndig­

heterna, som yttrat sig härom, har ansett, att omläggningen medför ökat

arbete för debiteringsförrättarna.

Kammarrätten anmärker att den av de sakkunniga föreslagna metoden

även efter den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen i åskilliga

fall medför ett något högre skatteuttag för vissa grupper. Gifta och skatt­

skyldiga med barn missgynnas sålunda i förhållande till ensamstående och

försämringen blir större ju högre den kommunala utdebiteringen är. Kam­

marrätten finner emellertid dessa olägenheter kunna undvikas, om det kom­

munala utskyldsavdraget beräknas på den till statlig inkomstskatt taxe­

rade inkomsten minskad med kommunalt ortsavdrag i stället för statligt.

Till belysande härav har kammarrätten uppgjort följande exempel, som

sammanställes med det i de sakkunnigas betänkande återgivna exemplet.

De sakkunniga

Taxerad inkomst.............................. 10 000

Avgår ortsavdrag .............................. 4 200

5 800

Utskyldsavdrag 12

%

.......................... 1 696

Beskattningsbar inkomst .................. 5 100

'12 * !2

= ITio

’ 5 800

= 7m '

(10

000 — 2 000)

Kammarrätten

10 000

4 000

6 000

2 960

o 010

Kammarrätten framhåller vidare att den sålunda jämkade metoden ger

oförändrat resultat i förhållande till nuvarande ordning. Man vinner även

att den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen blir överflödig.

Liknande lösningar föreslås av flera andra remissinstanser.

Riksskattenämnden anför.

För att motväga den skatteskärpning, som här uppkommer genom att det

statliga ortsavdraget är så mycket högre än det kommunala, ha de sakkun-

niga tillgripit utvägen att föreslå viss höjning av det statliga ortsavdraget.

Därigenom förstoras dock ytterligare skillnaden mellan de båda slagen av

ortsavdrag. Åtgärden har ett visst tycke av nödfallsutväg och kan — så­

som tabellbilagorna visa -— icke förhindra att vissa skattehöjningar likväl

uppkomma för skattskyldiga i kommuner med hög utdebitering. Det hade

109

varit önskvärt att man här kunnat finna en lösning varigenom dessa bi­

verkningar mildrats. Att finna någon mera rationell väg än den de sakkun­

niga valt synes dock svårt. Även om det låter sig göra att lägga in en något

mer komplicerad och samtidigt mera rättvis beräkning i en tabell, har man

anledning att avråda härifrån med tanke på att regeln måste kunna uttryc­

kas på enkelt sätt och icke bör ligga hindrande i vägen för den enskildes

möjligheter att själv kontrollera sin skattsedel. (Det kan anmärkas att an­

visningar för dylik kontroll innevarande år komma att genom riksskatte­

nämndens försorg bifogas samtliga debetsedlar å slutlig skatt.)

De remissinstanser, som ansett att den föreslagna omläggningen bör kom­

ma till stånd endast om fastighetsskatten avskaffas är: kammarrätten, läns­

styrelsen i Kalmar län, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruks-

förbund, Sveriges fastighetsägareförening, Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges köpmannaförbund samt en minoritet hos riksskatte­

nämnden.

Riksförbundet landsbygdens folk anför sålunda, att en konstruktion, en­

ligt vilken avdrag för den effektiva fastighetsskatten icke medges, icke kan

godtagas. För ett icke ringa antal jordbrukare, som drabbas av effektiv fas­

tighetsskatt, innebär förslaget i denna del en på sina håll t. o. m. högst

väsentlig skatteskärpning. Därjämte torde en sådan omläggning även få an­

ses principiellt strida mot den numera allmänt vedertagna uppfattningen,

att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Om förenkling

anses böra ske, kan en sådan ernås genom att fastighetsskatten definitivt

avskaffas.

Sveriges lantbruksförbund anser, att den föreslagna inskränkningen i av-

dragsrätten kommer att ha så betydande verkningar för fastighetsägarna,

att förslaget på denna punkt icke kan genomföras, förrän den särskilda be­

skattningen av fastigheter i dess helhet avvecklats, därest man icke vid sidan

av det nu föreslagna utskyldsavdraget lämnar utrymme för avdrag för den

effektiva delen av fastighetsskatten under allmänna avdrag eller helst å fas-

tighetsbilagan.

Sveriges fastighetsägareförbund upplyser, att antalet ägare av hyreshus

torde uppgå till 200 000 å 250 000 och att för hyreshusens del hyresrådet

räknar med att den effektiva delen av fastighetsskatten utgör 5/8 för äldre

och 7/8 för nya fastigheter. Det är sålunda ett betydande antal skattskyl­

diga, som genom fastighetsskatten åsamkas en merbelastning. Eftersom den

effektiva fastighetsskatten inräknas i de fasta omkostnaderna för en hyres­

fastighet och sålunda drabbar hyresgästerna, är det jämväl ur dessas syn­

punkt angeläget att fastighetsskatten avskaffas. Enligt förbundets åsikt är

ägare av annan fastighet hårdare belastade än andra skattskyldiga dels ge­

nom att de har att erlägga effektiv fastighetsskatt, dels av den anledningen

att de icke får tillgodogöra sig avdrag för den effektiva fastighetsskatten

inom själva förvärvskällan. Det bör under sådana förhållanden, framhåller

förbundet, icke kunna komma i fråga att åstadkomma en ytterligare skärp­

ning genom att beskära avdragsrätten för fastighetsskatten. Utan att detta

skulle ge staten en merinkomst, som med hänsyn till de samlade skattein­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

no

komsterna kan vara av någon synnerlig storlek, skulle enskilda fastighets­

ägare härigenom kunna få en högst betydande merbelastning.

Flera remissinstanser har vänt sig mot de sakkunnigas uttalande, att efter­

som den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast

egendom skäl icke föreligger varför den skulle vara avdragsgill vid inkomst­

taxeringen. Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, som anför.

Av ålder har gällt att alla objekt- och varuskatter i princip äro avdrags­

gilla såsom omkostnader i den verksamhet de hänföra sig till. De skola alltså

avdragas direkt i vederbörande förvärvskälla. Motsatsen gäller beträffande

inkomst- och förmögenhetsskatter, vilka i princip icke äro avdragsgilla. Att

undantag gjorts för kommunala inkomstskatter beror av andra skäl. För­

slaget skulle i denna del medföra en ökad skattebörda för fastighetsägarna.

Uppenbart orättvisa resultat skulle kunna uppkomma i det fall att stora fas-

tigheter med höga taxeringsvärden icke lämna någon avkastning eller så

låg inkomst att procentavdraget ej kan utnyttjas. De sakkunniga peka på

möjligheten att genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet

utöver den som nyligen beslutats. Den radikala utvägen vore onekligen att

helt avskaffa den kommunala fastighetsskatten, och enighet synes råda om

att detta förr eller senare bör äga rum. Intill dess så sker, vill emellertid

kammarrätten ifrågasätta huruvida icke en uppdelning kunde göras så att

den föreslagna omläggningen av utskyldsavdraget icke komme att omfatta

fastighetsägarna, vilka alltså liksom hittills själva skulle få göra avdrag i

deklarationen för samtliga kommunala utskylder.

Pensionsstyrelscn, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Gävleborgs

län, landsorganisationen samt näringslivets skattedelegation har ansett de

sakkunnigas förslag böra genomföras endast om repartitionstalet för ga­

rantiskatten å fastighet kan sänkas till 3.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, alt det är en klen tröst för fastig­

hetsägarna, som skulle förlora sin avdragsrätt för fastighetsskatten, att

enighet synes råda om, att den kommunala fastighetsbeskattningen så små­

ningom bör avvecklas, så länge som denna enighet icke blivit omsatt i hand­

ling och fastighetsskatten verkligen avvecklats. När detta kommer att ske är

i hög grad ovisst men torde icke komma att inträffa inom de närmaste åren.

Under mellantiden kommer fastighetsägarna att utsättas för en orättvis be­

skattning, som det icke finns annat stöd för än eu eftersträvad förenkling i

taxeringsförfarandet.

Enligt länsstyrelsens mening får rationaliseringssträvandena icke med­

föra konsekvenser av sådan natur, att de framstår såsom uppenbart orätt­

visa. En sänkning av repartitionstalet medför icke ett upphävande av orätt­

visan men gör densamma mindre kännbar.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller å andra sidan, att även

om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt inte

bör överdrivas, det är möjligt att en sänkning av repartilionstalet skulle

komma alt framtvinga en höjning av utdebiteringsprocenten. Detta skulle

innebära en viss övervältring av skattebördan på inkomsttagarna, vilket

organisationen bestämt motsätter sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

in

De sakkunniga har i betänkandet pekat på några omständigheter utövei de hittills berörda, som kan medföra att utskyldsavdraget enligt deras för­ slag icke blir detsamma som enligt nuvarande system. I regel har i remiss­ yttrandena dessa avvikelser ansetts kunna accepteras.

Ett par remissmyndigheter har emellertid gjort erinringar även mot dessa differenser.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Uppsala län betänkligheter mot att för­ slaget medför en icke obetydlig skatteskärpning för gift, med mannen sam­ manlevande kvinna med barn och med inkomst av eget arbete. Denna skärp­ ning har som de sakkunniga påpekat sin grund i att förvärvsavdraget i dy­ lika fall kan vara större vid den statliga än den kommunala taxeringen. Länsstyrelsen anser att uppmärksamhet bör ägnas förhållandet, då skatte- skärpningen kommer att beröra ett stort antal skattskyldiga.

Sveriges köpmannaförbund hemställer, att även fysiska personer och oskiftat dödsbo, som skall taxeras till kommunal inkomstskatt i mer än en kommun får åtnjuta avdrag i den ordning, som föreslås för annan skatt­ skyldig, om vederbörande framställer yrkande därom. Med den höjd som såväl kommunalbeskattningen som progressionen vid statsbeskattningen nu nått, är en sådan bestämmelse icke betydelselös. Många köpmän torde be­ finna sig i en dylik situation. Om man begränsar beräkningen till de fall, då den skattskyldige själv yrkar det, torde man tillgodose det berättigade intresse, som den skattskyldige kan ha i detta hänseende.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig icke dela de sakkunnigas upp­ fattning, att mindre betydelse bör tillmätas de differenser, som uppkommer då fysiska personer och oskiftade dödsbon beskattas kommunalt i annan kommun än den, där taxeringen till statlig inkomstskatt sker.

De särskilda regler, som de sakkunniga föreslagit för bestämmande av juridiska personers avdrag för kommunala utskylder, har mött kritik i några remissyttranden.

Länsstyrelsen i Örebro län gör sålunda gällande att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i denna del icke medför någon förenkling utan tvärt­ om en komplicering. Länsstyrelsen föreslår därför att utskyldsavdragen för juridiska personer fortfarande skall bestämmas enligt nuvarande regler.

Detta förutsätter också beskattning av restituerade eller avkortade kom­ munala utskylder, för vilka avdrag åtnjutits.

Riksskattenämnden ifrågasätter om icke beräkningen av utskyldsavdra­ get för juridiska personer kan förenklas därigenom att avdraget bestämmes med ledning av utdebiteringen i den kommun, där den större delen av den juridiska personens inkomst tas till beskattning.

Näringslivets skattedelegation ifrågasätter, huruvida icke eu ytterligare förenkling kan vinnas därigenom, att det procenttal, enligt vilket avdraget för juridisk person beräknas, bestämmes till medeltalet, avjämnat till när­ mast hela krontal, av utdebiteringen i de kommuner, där sådan taxering skall ske, eller måhända hellre till utdebiteringen, på angivet sätt avjämnad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

i den kommun, där största delen av den skattskyldiges inkomst skall kom­

munalt beskattas.

Några remissinstanser ifrågasätter huruvida det icke är möjligt att i stäl­

let för den av skattelagssakkunniga förordade lösningen söka inarbeta ut-

skyldsavdraget i de statliga skatteskalorna. Uttalanden i denna riktning gö-

res av länsstyrelsen i Malmöhus län ävensom flera häradsskrivare och kro-

nokamrerare samt av kanslichefen hos uppbördsdirektionen i Stockholm,

Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges krono-

kamrerare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, an­

ser sålunda ej att den av de sakkunniga alternativt framförda tanken att

helt avskaffa utskyldsavdraget bör avvisas med hänvisning till de motiv

som legat till grund för avdragsrättens ursprungliga införande. Det hade

varit av intresse, om de sakkunniga redovisat någon utredning rörande de

varierande utdebiteringarnas inverkan på beräkningen av utskyldsavdraget

vid genomsnittlig kommunal utdebitering. Vissa beräkningar i detta avse­

ende har utförts vid uppbördsverket i Malmö. Resultatet av beräkningarna

visar, att det icke är helt otänkbart att inarbeta utskyldsavdraget i skatte­

skalorna. En förutsättning härför torde vara, att särskilda skalor upprät­

tas för de olika ortsgrupperna. För att tillgodose sådana skattskyldiga, som

till följd av hög kommunal utdebitering åsamkas relativt stor skatteskärp-

ning, måste sannolikt ett särskilt avdrag medgivas skattskyldiga, som taxe­

ras i kommuner med utdebitering av t. ex. 16 kronor per skattekrona eller

däröver. Då betydande fördelar ur förenklingssynpunkt vinnes om ett dy­

likt förfarande kommer till användning, anser länsstyrelsen frågan böra

göras till föremål för närmare utredning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser, att

utskyldsavdraget bör beräknas på ett annat sätt än vad som föreslagits i be­

tänkandet sa att det bättre kommer att överensstämma med den kommunal­

skatt som sedermera påföres den skattskyldige. Allmänna ombudet föreslår

därför följande avvikelser från de sakkunnigas förslag. För skattskyldiga,

som icke taxeras för inkomst i annan kommun än hemortskommunen, kan

utskyldsavdraget i dess nya form bestämmas till det belopp, som framkom­

mer om den högre av de taxerade inkomsterna vid den statliga och den

kommunala taxeringen multipliceras med den till jämnt krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen i hemortskommunen för året näst före taxerings­

året. Beträffande skattskyldiga som taxeras till kommunal inkomstskatt

inom flera kommuner kan utskyldsavdraget bestämmas till det belopp som

framkommer om den högre av den statligt taxerade inkomsten och den

kommunalt taxerade inkomsten i hemortskommunen multipliceras med den

avjämnade genomsnittliga kommunala utdebiteringen. Denna kan fås ge­

nom att de totala taxeringarna till kommunal inkomstskatt under året näst

före taxeringsåret jämförs med totalbeloppet av påförda kommunalskatter

enligt slutskattesedlarna under samma år. För fysiska personer och dödsbon

bör utskyldsavdraget beräknas efter genomsnittlig kommunal utdebitering

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

113

allenast om särskild framställning härom göres och erforderlig utredning

länmas. För andra juridiska personer än dödsbon bör däremot beräkning av

utskyldsavdraget efter genomsnittlig kommunal utdebitering vara obliga­

torisk. Eftersom utskyldsavdraget i den föreslagna formen beräknas på

taxerad och icke på beskattningsbar inkomst bör de statliga ortsavdragen

reduceras för att icke skatteförlusten för det allmänna i samband med om­

läggningen skall bli för stor. Reducering bör göras med ett belopp motsva­

rande 10 procent av det kommunala ortsavdraget i den skattskyldiges hem­

ortskommun.

Allmänna ombudet framhåller, att med det av honom framlagda förslaget

någon skatteskärpning icke inträder för ägare av fastighet i hemortskom­

munen. I motsats till de sakkunnigas förslag medför det icke heller skärp­

ning av beskattningen för förvärvsarbetande hustru. De enda skattskyldiga

för vilka förslaget kan medföra någon försämring i förhållande till gällande

bestämmelser är sådana som har fastigheter i annan kommun än hemorts­

kommunen under förutsättning tillika att fastighetsinkomsten understiger

4 procent av taxeringsvärdet. Det är visserligen möjligt att även för dessa

skattskyldiga konstruera ett utskyldsavdrag som praktiskt taget överens­

stämmer med påförda kommunalskatter, men då ytterligare detåljbestäm-

melser om möjligt bör undvikas och då frågan som regel har ringa eko­

nomisk betydelse för de skattskyldiga, har särskilda undantagsbestämmel­

ser för sådana fall icke föreslagits.

Departementschefen

Såsom framgår av skattelagssakkunnigas utredning och remissyttran­

dena medför de nuvarande reglerna för avdraget för kommunala utskylder

vissa olägenheter. Åtskilligt skulle vinnas om avdragsreglerna kunde änd­

ras så att avdraget inarbetades i skatteskalorna eller att, i överensstämmelse

med skattelagssakkunnigas förslag, avdraget skulle verkställas av myndig­

heterna i samband med debiteringen av skatten. Arbete skulle sparas såväl

vid deklarationernas uppgörande som vid taxeringsmyndigheternas kontroll.

Bättre överensstämmelse skulle i åtskilliga fall nås mellan källskatt och slut­

lig skatt. Tilläggas bör att en ändring av nu antydd art utgör en nödvändig

förutsättning för att framdeles genomföra ett system med definitiv källskatt

för vissa löntagargrupper.

Metoden att inarbeta utskyldsavdraget i de statliga skatteskalorna har

diskuterats av de sakkunniga och även berörts i vissa remissyttranden. Med

hänsyn till att utdebiteringen i de olika kommunerna varierar avsevärt, finge

man vid en sådan inarbetning välja vissa genomsnittstal. Eftersom en skat­

teskärpning därigenom blev oundviklig för skattskyldiga i åtskilliga kom­

muner, anser jag det icke möjligt att nu förorda en sådan lösning.

Det förslag som skattelagssakkunniga framlagt är, såsom de sakkunniga

själva framhållit, förenat med vissa olägenheter. En av konsekvenserna av

förslaget skulle bli att en viss skärpning av beskattningen skulle inträda i

8

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

114

kommuner med hög utdebitering. Denna konsekvens torde emellertid rela­

tivt lätt kunna undanröjas. Om man såsom kammarrätten i sitt yttrande

närmare utvecklat beräknar reduktionen för utskyldsavdraget å ett belopp,

som motsvarar den taxerade inkomsten minskad med icke det statliga utan

det kommunala ortsavdraget, nås ett mer tillfredsställande resultat utan

att de statliga ortsavdragen skulle behöva höjas. En dylik omläggning skulle

visserligen innebära någon komplicering av debiteringsarbetet, men meto­

den torde dock vara i och för sig godtagbar.

En annan konsekvens av skattelagssakkunnigas förslag skulle bli att

avdrag icke skulle komma att åtnjutas för den del av garantiskatten å fas­

tighet som är effektiv. Åtskilliga skattskyldiga, framför allt ägare av annan

fastighet, skulle härigenom få en skattehöjning som i enskilda fall kunde

uppgå till betydande belopp. En sådan konsekvens kan enligt min mening

icke accepteras.

Delvis på grundval av förslag som framkommit i remissyttrandena har

inom finansdepartementet verkställts undersökningar av olika möjligheter

att med användande av de sakkunnigas förslag ernå en reduktion av det till

statlig inkomstskatt beskattningsbara beloppet även för den effektiva

delen av garantiskatten. Undersökningarna har visat att det väl skulle vara

tekniskt möjligt att genomföra sådana ändringar, men att förfarandet här­

igenom skulle bli ytterligt komplicerat. Med hänsyn härtill måste de fram­

komna lösningarna uteslutas.

På grund av det anförda anser jag det icke möjligt att i nuvarande läge

genomföra en ändring av reglerna för kommunalutskyldsavdraget. Med vid­

tagandet av denna åtgärd bör därför tills vidare anstå. Skattelagssakkunni­

gas förslag bör ånyo upptagas till prövning i samband med en eventuell av­

veckling av den särskilda beskattningen av fastigheter. VIII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

VIII. Avrundning av den beskattningsbara inkomsten

Gällande bestämmelser

Enligt 47 § kommunalskattelagen skall den taxerade inkomsten angivas

i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp som icke uppgår till fullt

tiotal kronor bortfaller. Eftersom den taxerade inkomsten tillika utgör be­

skattningsbar inkomst dels för skattskyldiga som ej är fysiska personer

dels ock för fysiska personer såvitt angår annan kommun än hemortskom­

munen blir i nämnda fall även beskattningsbar inkomst bestämd i jämna

tiotal kronor. Detsamma blir på grund av särskilda bestämmelser förhållan­

det även i fråga om fysiska personer, såvitt angår taxering i hemortskom­

munen. Fysisk person äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag i hemortskom­

munen samt i vissa fall extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsav­

dragen för helt år är bestämda i hela tiotal kronor och beloppet för orts­

avdrag avseende kortare tid än ett år skall i förekommande fall enligt 48 §

115

3 mom. kommunalskattelagen avjämnas till jämna tiotal kronor. I de tall

då den skattskyldige erhåller avdrag för nedsatt skatteförmåga skall det

belopp som återstår efter sådant avdrag utgöra beskattningsbar inkomst och

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. Resultatet blir i samtliga fall en

avrundning till helt tiotal kronor.

Liknande bestämmelser förekommer i förordningen om statlig inkomst­

skatt.

Remissyttrandena

I remissyttrandena har framlagts några förslag till förenklingar beröran­

de vissa andra områden än dem som de sakkunniga behandlat. Jag torde

här få redogöra för några av dessa förslag.

Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län om man ej skulle vinna

åtskillig lättnad i fråga om längdföring och sammanräkning av deklaratio­

ner, om beloppen för inkomst av olika inkomstslag avrundas till närmaste

100-tal kronor samt underskottsavdrag och summan av övriga allmänna

avdrag avrundas uppåt. En sådan avjämning som enligt länsstyrelsens me­

ning bör omfatta alla förvärvskällor, medför, att sammanfattningen med

sina olika delbelopp blir lätt att kontrollera, att den direkt kan införas i

taxeringslängden samt att även denna blir lätt att räkna. Den skulle också

medföra en lättnad vid skatteuträkningen, och densamma torde som regel

medföra att en skattskyldig med endast en förvärvskälla i genomsnitt får

100 kronor mindre taxerad inkomst och för varje tillkommande förvärvs­

källa ytterligare i genomsnitt 50 kronor minskad taxerad inkomst. Därjämte

anser länsstyrelsen, att det bör övervägas, huruvida icke nu gällande orts-

avdrag bör avjämnas till jämna 100-tal kronor, där så icke redan skett.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om ej önskemålet att få den preli­

minära skatten definitiv i ett större antal fall än nu kan tillgodoses genom

vissa ändringar i uppbördsförordningen. Om exempelvis sådana ändringar

däri vidtages, att kvarstående skatt, som ej uppgår till minst 25 kronor ej

behöver erläggas, och överskjutande preliminär skatt, som inte uppgår till

10 kronor ej återbetalas vinnes att källskatten blir definitiv i Stockholm för

ca 26 000 skattskyldiga, medan motsvarande antal för närvarande är endast

omkring 9 000.

T. f. uppbär ds dir ektören i Stockholm har uttalat, att det är önskvärt att

den beskattningsbara inkomsten avrundas till helt 100-tal kronor, varigenom

åtskilliga tabeller skulle avsevärt minska i omfång och debiteringsarbctet

förenklas.

Departementschefen

1 det föregående har jag tagit ställning till de förenklingsförslag, som

framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga. Utöver dessa föreligger i re­

missyttrandena ytterligare vissa uppslag till förenklingar berörande områ­

den, som de sakkunniga icke behandlat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Det av länsstyrelsen i Kalmar län framförda förslaget erbjuder vissa

lättnader i taxeringsarbetet. Förslagets genomförande torde emellertid stäl­

la sig förhållandevis kostsamt. Vidare bör en förändring av ortsavdragen

ej genomföras utan närmare utredning. Det kan vidare invändas mot för­

slaget att det torde alltför mycket gynna skattskyldiga med inkomster av

flera olika slag. Jag kan av dessa skäl ej förorda förslaget.

Såsom jag redan tidigare angivit har emellertid övervägts den möjlig­

heten till förenkling — föreslagen i yttrandet från t.f. uppbördsdirek-

tören i Stockholm -- att den beskattningsbara inkomsten skall avrundas

nedåt till närmast lägre 100-tal kronor för alla fysiska personer. Härigenom

skulle en avsevärd förenkling vinnas för debiteringsinyndigheterna. De för

debiteringen av statlig inkomstskatt använda tabellerna skulle nämligen

kunna förminskas till en bråkdel av sitt nuvarande omfång, varigenom de­

biteringen kommer att gå avsevärt snabbare än nu. Även uträkningen av den

kommunala inkomstskatten skulle komma att ta mindre tid i anspråk än

för närvarande. Med hänsyn till den korta tid som står de lokala skatte­

myndigheterna till förfogande för debitering in. m. är det angeläget att möj­

ligheterna att underlätta detta arbete tillvaratas.

Såsom också tidigare framhållits skulle en avrundning av den beskatt­

ningsbara inkomsten medföra en skattelättnad för alla fysiska personer,

sålunda ej blott för skattskyldiga inom förvärvskällan inkomst av tjänst.

Åtgärden kan beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 26 miljoner

kronor och för kommunerna på 24 miljoner kronor.

Med hänsyn till vad jag i tidigare sammanhang och nu anfört förordar

jag att regler om avrundning av den beskattningsbara inkomsten införes

i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt. Dessa

regler bör gälla för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser,

d. v. s. sådana skattskyldiga för vilka den statliga inkomstskatten utgår efter

skatteskalor, delvis gemensamma.

Avrundningsregeln i kommunalskattelagen torde böra tillämpas beträf­

fande beskattningsbar inkomst såväl i hemortskommunen som i annan kom­

mun, där den skattskyldige påföres kommunal inkomstskatt. Härigenom

skulle visserligen en skattskyldig med inkomster inom flera olika kommu­

ner få större skattelättnad än andra, men för att ej komplicera debiterings-

arbetet torde detta få accepteras.

En konsekvens av de nu förordade reglerna blir att några beskattnings­

bara inkomster under 100 kronor ej uppkommer. Enligt gällande lydelse av

51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, i hemortskommunen då den beräknade beskattningsbara

inkomsten där uppgår till minst 20 kronor och i annan kommun då den

beräknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 100 kronor.

För andra skattskyldiga inträder skatteplikt, då den beräknade beskatt­

ningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor. Skatteplikt

117

till statlig inkomstskatt inträder enligt 9 § 4 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, då den beräknade beskattningsbara inkoms­

ten uppgår till minst 20 kronor och för annan skattskyldig då sagda in­

komst uppgår till minst 100 kronor. Om de av mig förordade reglerna

om avrundning införes, bör skattepliktsgränsen för samtliga fall sättas till

100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

IX. De ekonomiska verkningarna

De sakkunniga

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle som förut nämnts

medföra visst skattebortfall för stat och kommun. De sakkunniga har an­

givit, att endast förslaget rörande omläggning av utskyldsavdraget är så

utformat att det principiellt inte medför någon ändring i skattebelastningen.

Enligt skattelagssakkunnigas beräkningar skulle genomförande av deras för-

enklingsförslag medföra följande skattebortfall för stat och kommun.

Föreslagna åtgärder

Skattebortfall i milj. kr.

för stat för kommuner

m. fl.

1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst ..

2. Skattefrihet för vissa fastighetsinkomster...............................................

3. Skattefrihet för vissa kapitalinkomster...................................................

4. Skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folk-

pensionsavgifter .............................................................................................

5. Schabloniserat utskyldsavdrag...................................................................

6. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Summa 112

b5

Härvid är att märka, att kostnaderna för genomförande av förslaget om

höjda maximibelopp för försäkringsavdraget inte medräknats. Tages hän­

syn jämväl till detta skattebortfall, som torde kunna uppskattas till minst

12 miljoner kronor för staten och 10 miljoner kronor för kommunerna blir

det sammanlagda skattebortfallet enligt de sakkunnigas förslag 124 miljo­

ner kronor för staten och 97 miljoner kronor för kommunerna.

Departementschefen

Vad jag i det föregående förordat innebär sammanfattningsvis följande.

Avdraget för omkostnader i förvärvskällan tjänst schabloniseras i så måtto

att avdrag i den mån intäkten räcker till alltid får åtnjutas med minst

100 kronor; uppgår de verkliga kostnaderna till högre belopp, avrundas av­

draget uppåt till närmaste hela 100-tal kronor. Inkomst av kapital blir, i

den mån inkomsten cj överstiger 100 kronor för ogifta och 200 kronor

för gifta gemensamt, befriad från skatteplikt. För försäkringspremier och

sjukförsäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 150 kronor för ogitt

35

31

12

26

20

14

12

25

22

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

och 300 kronor för gifta gemensamt; avdragets maximibelopp höjes till 300

resp. 600 kronor. Den beskattningsbara inkomsten för fysiska personer av­

rundas alltid nedåt till närmaste 100-tal kronor.

Dessa förslag bör vinna tillämpning första gången vid preliminärbeskatt­

ningen år 1956.

Beträffande skattelagssakkunnigas förslag om visst skattefritt belopp av

inkomst av annan fastighet samt om omläggning av avdraget för kom-

munalutskylder har jag icke ansett mig kunna tillstyrka att för­

slagen genomföres nu, framför allt med hänsyn till att de ifrågasatta

nya reglerna icke skulle låta sig väl anpassa till den nuvarande särskilda

garantibeskattningen av fastigheter. I samband med ett eventuellt avskaf­

fande av denna beskattning bör emellertid de båda förslagen upptas till ny

prövning. Icke heller har jag ansett mig böra nu upptaga förslaget om

skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folkpensionsav­

gifter. Det viktigaste skälet härför har varit att förslaget skulle medföra

skatteskärpning för det stora flertalet skattskyldiga i de arbetsföra åld­

rarna. I samband med den utredning om en allmän skattesänkning, som jag

inom den närmaste framtiden kommer att igångsätta, kommer emellertid

skattelagssakkunnigas förslag att på nytt prövas.

Enligt gjorda beräkningar skulle de åtgärder som av mig föreslagits med

verkan från och med år 1956 medföra följande kostnader.

Föreslagna åtgärder

Skattebortfall i milj. kr.

för stat för kommuner

m. fl.

1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst ..

35

31

2. Skattefrihet för vissa kapitalinkomster.................................................. 16

12

3. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

samt höjning av maximibeloppen.......................................................... 37

32

4. Avrundning av beskattningsbara inkomster........................................ 26

24

Summa 114

99

Om de föreslagna åtgärderna genomförts å sådan tid att de inverkat på

taxeringen till kommunal inkomstskatt år 1954 skulle det därav föranledda

skattebortfallet för kommunerna, 99 miljoner kronor, för ernående av oför­

ändrade inkomster nödvändiggjort en höjning av den kommunala utdebite­

ringen med i genomsnitt 40 öre per skattekrona, motsvarande drygt 3 procent

av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen.

Vid ett genomförande av förslagen med tillämpning första gången å pre­

liminärbeskattningen år 1956 och vid den slutliga taxeringen år 1957 kom­

mer emellertid åtgärderna icke att påverka tidigare kommunala utdebite­

ringar än de som i slutet av år 1957 fastställes att gälla för år 1958 och icke

heller tidigare förskottsbetalningar av skatt från staten till kommunerna än

de som verkställes under sistnämnda år. Först under år 1958 kommer så­

lunda kommunernas finanser att röna inflytande av de nya reglerna.

Det kan hållas för troligt att därvid andra faktorer kommer att kunna

helt eller delvis eliminera de nyss angivna verkningarna av dessa regler på

kommunernas finanser. Enligt vissa av riksräkenskapsverket utförda be­

119

räkningar kan det kommunala inkomstskatteunderlaget under år 1954 an­

tagas ha stigit med närmare 10 procent. Då detta skatteunderlag kommer att

ligga till grund för de förskottsutbetalningar, som kommunerna erhåller

under år 1956, torde det vara berättigat räkna med att det då kommer att ske

en väsentlig ökning av de statliga förskotten. Det finns ej anledning antaga

annat än att den fortgående stegringen av kommunernas skatteunderlag, som

i följd av produktionsutvecklingen och andra faktorer äger rum, kommer att

fortsätta under innevarande och följande år.

Vidare må erinras om att kommunerna äger rätt att i samband med fast­

ställande av utgifts- och inkomststater i viss omfattning ta medel i anspråk

ur kommunernas skatteregleringsfonder. Dessa fonder är f. n. av avsevärd

omfattning. Enligt beräkningar som redovisats i nationalbudgeten för år 1955

utgör det sammanlagda beloppet icke mindre än 1 065 miljoner kronor. Möj­

ligheter torde sålunda i åtskilliga fall finnas att om så skulle visa sig erfor­

derligt använda medel ur dessa fonder.

Ytterligare må framhållas att åtminstone i viss utsträckning skatteunder­

laget kan komma att stiga genom de möjligheter som de nu föreslagna för­

enklingarna och andra planerade åtgärder kommer att öppna för en effek­

tivare granskning av åtskilliga skattskyldigas inkomstförhållanden.

Om hänsyn tages till nu angivna omständigheter torde det inte vara orea­

listiskt att antaga, att någon höjd utdebitering i anledning av de här före­

slagna nya reglerna sannolikt i regel ej behöver ske eller att höjningarna i

varje fall kan avsevärt begränsas. Möjligheterna att undvika höjning ar

emellertid beroende även av utvecklingen beträffande kommunernas utgif­

ter. Om kommunerna -— i likhet med staten — iakttar försiktighet beträffan­

de utgifter för såväl investeringar som den löpande verksamheten, ökas

givetvis dessa möjligheter att undvika höjningar av utdebiteringen i anled­

ning av förenklingsreformen.

För flertalet enskilda skattskyldiga kommer de nya reglerna — om någon

höjning av den kommunala utdebiteringen icke behöver ske — givetvis att

medföra en skattesänkning. Storleken av denna kommer att variera avsevärt

i de enskilda fallen. Schablonavdragen kommer att för vissa skattskyldiga

innebära en relativt stor skattesänkning, medan de för andra icke innehar

någon större förändring. Utdebiteringens höjd i vederbörandes hemortskom­

mun inverkar vidare. Även andra faktorer får betydelse i sammanhanget.

För äkta makar som båda har inkomst av eget arbete torde i många normal­

fall de taxerade inkomsterna komma att minska med ca 200—300 kronor

innebärande en skattelättnad på 50—75 kronor. För ogifta torde motsvaran­

de minskning av den taxerade inkomsten bli 100 ä 200 kronor innebäiande

eu skattelättnad på 25—50 kronor. I ett begränsat antal fall torde betydligt

större skattelättnader vinnas.

Om den kommunala utdebiteringen i någon kommun måste höjas mins­

kas därigenom den skattelättnad som eljest skulle erhållas. Denna minsk­

ning blir större ju högre den skattskyldiges inkomster är. Är höjningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

120

exempelvis 10 öre per skattekrona minskar skattelättnaden med ca 10 kro­

nor för en ogift skattskyldig med en årsinkomst av omkring 12 000 kronor

och med samma belopp för en gift skattskyldig med en årsinkomst av om­

kring 14 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

X. Departementschefens hemställan

Enligt de förslag som jag i det föregående förordat erfordras ändringar

1 kommimalskattelagen, förordningarna om statlig inkomstskatt och statlig

förmögenhetsskatt samt uppbördsförordningen. Härjämte torde vissa smär­

re ändringar i taxeringsförordningen bli erforderliga. Dessa sistnämnda änd­

ringar torde jag få anmäla i ett senare sammanhang.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet i enlighet med

vad i det föregående angivits upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2)

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförord­

ningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Lindberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

121

Bihang

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 31 §, 33 §, 35 § 5 inom., 46 § 2 inom., 47 a §,

50 § 2 mom. och 53 § 1 mom. konnnunalskattelagen den 28 september 1928

samt punkt 1 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 §

och punkt 1 av anvisningarna till 50 § samma lag1 skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives samt att punkt 2 och 3 av anvisningarna till 50 §

kommunalskattelagen skola upphöra att gälla.

19 §.

Till skattepliktig------------ mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

folkpension;

bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §.

Till tjänst------- — tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst------------samt undantagsförmåner;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest giva­

ren enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför;

intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstärlig eller där­

med jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att

förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräk-

ning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkoinstgivanÖe verksam­

het av tillfällig natur.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §.

1 mom. Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka

äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för sam­

ma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt,

ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får------------ tjänstens fullgörande.

Har den------------ gäld avdragas.

Den, som--------— arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av

19 §, 46 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1954: 204,

av

31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761, av 47 a § se 1953: 400,

av

50 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 § se 1951: 422 samt av 53 § 1 mom. se

1951: 689.

1 andra fall än i föregående stycke sägs skall avdrag beräknas på sätt i

2 mom. sägs.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft ut­

gifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor, överstiger

summan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kronor, skall avdraget

beräknas till det hela hundratal kronor, som är närmast högre än summan

av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna över­

stiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget genom tillämp­

ning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl lotterivinst, därest

densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen------------ eller uppfostran;

2) för avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyl­

dige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;

samt

3) för dels —------- allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig------------- nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall för helt år beräknas

till lägst 150 kronor eller om skattskyldig under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken för dem båda gemensamt till lägst

300 kronor.

Hava i första stycket 3) här ovan omförmälda premier och avgifter över­

stigit i föregående stycke angivna belopp, må avdrag därför ändock ej åt-

njutas med högre belopp än 300 kronor eller, om skattskyldig under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda

gemensamt med högst 600 kronor.

47 a §.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall en­

ligt 46 §, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom

kommunen taxerade inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten

skall dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet i hem­

ortskommunen skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldi­

ges inkomst av sådant slag överstiger 200 kronor samt att skattskyldigs in­

komst av kapital skall medräknas endast om och i den mån densamma över­

stiger 200 kronor.

Den taxerade------------ kronor, bortfaller.

50

§.

2 mom. För fysisk------------ kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldig — — — 3 000 kronor.

Om skattskyldigs------------ovan sägs.

Vad härefter------------ beskattningsbar inkomst.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

53 §.

1 mom. Skyldighet att------- — 73 §§ sägs:

a) fysisk person:------------ här bedrivits; ....

....

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst; samt

_

.......

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse har i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

b) staten:-------------eller rörelse.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna para­

graf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäk­

ringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i

vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 25 § 1 mom.,

33 § 1 mom. och 46 § 2 mom.

till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk­

ring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels ock belopp, som

utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med

tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring------------ försäkringen upphör.

Ålderspension, som------------anses skälig.

Med efterlevandepension------------ personer leva.

Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen------------ vid omgifte.

Kapitalbelopp, som------- — av efterlevandepensionen.

Skall enligt------------ två år.

Med kapitalförsäkring------------ än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal------------ en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,------------ Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken------------ dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---------— som huvudförsäkringen.

För att------------ med tjänst.

till 50 §.

1. Den skattskyldiges------------ inkomsten åtnjutits.

Den myndighet------------ särskilda fallet.

Normalbeloppen för------- — förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförinåga vid existensminimum

skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter

— inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i före­

kommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens för­

värvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex.

avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller

avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten er lagt för egen eller

efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader

för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 §

2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat be-

124

lopp. Folkpension och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn medräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas däremot icke i

inkomsten.

Fråga om------------förmåners värde.

Har den----------- därtill föranleda.

Har den----------- skattemyndighetens beslut.

Har den----------- beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten------------ av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga------------normal arbetsinkomst.

2. (Upphäves)

3. (Upphäves)

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om efter-

taxering för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas, att äldre bestämmelser i

35 § 5 mom. och 53 § 1 inom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller

tidigare år påförd, i slutlig eller tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 § 1 inom., 5 §, 6 § 1 inom., 8 § 1 inom.

samt 9 § 2 och 3 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomst­

skatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§•

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning

av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 §' första och andra

styckena samt 18—44 §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock får vid

beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet eller

inkomst av rörelse avdrag som i 45 § kommunalskattelagen sägs icke göras,

och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses

den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräknade netto­

intäkten.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag

för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotteri­

vinst.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1953: 401, av 4 § 1 mom. och 6 § 1 mom. se 1953: 275 samt av

8 § 1 mom. och 9 § 2 och 3 mom. se 1952: 406.

125

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsför­

säkring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 §

2 mom. kommunalskattelagen sägs.

5 §•

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för­

värvskällor, minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,

utgör taxerad inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten skall

dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet skall medräknas

endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst av sådant slag översti­

ger 200 kronor samt att skattskyldigs inkomst av kapital skall medräknas

endast om och i den mån densamma överstiger 200 kronor.

Den taxerade inkomsten utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande

belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

6

§•

1 mom. Skyldighet att------- -— 21 §§ sägs:

a) fysisk person:------------ av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag------------ ort förvärvats;

c) utländska bolag:------------- här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

8

§•

1 mom. Skattskyldig fysisk-------------48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, näm­

ligen i ortsgrupp I 3 560 kronor, i ortsgrupp II 3 720 kronor, i ortsgrupp

III 3 880 kronor, i ortsgrupp IV 4 040 kronor och i ortsgrupp V 4 200 kro­

nor.

Skattskyldig, som-------------stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföre­

gående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skatt­

skyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt orts­

avdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 670 kronor, i orts­

grupp II 2 790 kronor, i ortsgrupp III 2 910 kronor, i ortsgrupp IV 3 030

kronor och i ortsgrupp V 3 150 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts

haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under

hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet,

likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om

barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensam­

stående) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i

ortgrupj) I 1 780 kronor, i ortsgrupp II 1 860 kronor, i ortsgrupp III 1 940

kronor, i ortsgrupp IV 2 020 kronor och i ortsgrupp V 2 100 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt un­

der hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskift dödsbo skall

den taxerade inkomsten minskas dels, i förekommande fall, med statligt

ortsavdrag, dels med ett belopp utgörande viss procent av det efter ortsav-

dragets verkställande återstående beloppet. Nämnda procenttal skall mot­

svara den till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebite­

ringen av skatt till kommun eller annan kommunal samfällighet för året

näst före taxeringsåret i den kommun där den skattskyldige skall taxeras

till statlig inkomstskatt; dock att procenttalet beträffande den, som för

året före taxeringsåret åtnjutit skattenedsättning enligt lagen om viss lind­

ring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall

beräknas med hänsyn till den enligt nämnda lag nedsatta utdebiteringen.

Finnes skattskyldigs -------------- 3 000 kronor.

Vad härefter-------------beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses skall den taxe-

rade inkomsten minskas med så många procent därav, som svarar mot den

till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebiteringen av skatt

till kommun eller annan kommunal samfällighet för året näst före taxe­

ringsåret i den kommun, där den skattskyldige skall taxeras till kommu­

nal inkomstskatt. Skall sådan skattskyldig taxeras till kommunal inkomst­

skatt i mer än en kommun, skall minskningen beräknas med hänsyn till

utdebiteringen i de olika kommunerna och den del av den till statlig in­

komstskatt taxerade inkomsten, som efter förhållandet mellan den skatt­

skyldiges till kommunal inkomstskatt taxerade inkomster belöper på varie

kommun.

J

Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör

tör skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre be­

stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i

Iraga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna förordning skall iakttagas, att äldre bestäm­

melser i 2 § och 6 § 1 mom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller

tidigare år påförd slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt,

som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

127

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom: förordningen

den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt medan angives.

2

§•

1 inom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt en­

ligt denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på

grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och för­

mögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshus­

medel sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt

förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avkortningen och

restitutionen må dock tillhopa icke överstiga sammanlagda beloppet av den

statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten, därvid likväl den stat­

liga förmögenhetsskatten icke må nedbringas till lägre belopp än som mot­

svarar den skatt, som skulle utgått å femtio procent av den skattepliktiga

förmögenheten.

Vid fastställande------------ beräknat belopp.

Vid beräkning-------------hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre be­

stämmelser skola gälla i fråga om skatt, som påförts på grund av taxering

år 1956 eller tidigare år eller på grund av eftertaxering för år 1956 eller

tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1953: 277.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom; uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4

§.

1 mom. Har lokal------------ sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden) bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, näm­

ligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmö­

genhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl­

dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundra kronor för

skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och tvåhund­

rafemtio kronor för annian skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, med belopp, motsvarande så många procent av

den efter ovannämnda avdrag återstående inkomsten, som svarar mot den

till närmaste hela krontal avjämnade, för skattekrona och skatteöre beräk­

nade utdebiteringen till allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tines-

husmedel.

Tabellerna skola-------------antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförin­

nan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

547832. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag