2

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1956.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, N

orup

,

H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

, L

indström

,

L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om anslag till konsumentvaruforskning och kon­

sumentupplysning m. m. samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 39) har Kungl. Maj :t föreslagit riks­

dagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57

såsom reservationsanslag beräkna till Bidrag till Hemmens forskningsinsti­

tut 430 000 kronor samt till Konsumentvaruforskning och konsumentupplys­

ning 300 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till hithörande spörsmål.

Tidigare förslag och åtgärder

Under det andra världskriget påbörjades en statlig upplysningsverksam­

het på hemhushållningens område. En särskild upplysningsavdelning för

hemhushållningsfrågor, Aktiv hushållning, inrättades nämligen år 1940 inom

informationsstyrelsen. År 1944 överflyttades Aktiv hushållning till statens

priskontrollnämnd.

1941 års befolkningsutrednings delegation för hem- och familjefrågor gav

år 1942 i uppdrag åt en grupp experter på olika grenar av hushållsarbetet

att lägga upp en serie arbetsstudier över vissa hemarbetsområden såsom

matlagning, barnavård, strykning m. m. Experterna fann, att ett mycket

stort arbete var att göra på detta forskningsområde och tog kontakt med Hus­

mödrarnas samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samorganisation

och föreslog dem startandet av ett forskningsinstitut för hemarbetsfrågor.

Ett dylikt institut med nämnda organisationer som huvudmän bildades år

1944 och fick namnet Hemmens forskningsinstitut. Institutets arbetsuppgif-

er när det gällde vissa hemarbetsområden exemplifierades i en promemoria,

utarbetad i samarbete med befolkningsutredningens delegation för hem-

och familjefrågor. På grund av den betydelse, som institutets verksamhet an­

togs kunna få, beslöt Kungl. Maj :t på framställning av nämnda organisatio­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

verksamhet avseende förhållandet mellan pris och kvalitet. Utredningens

förslag redovisades i ett betänkande år 1949 (SOU 1949: 18). Utredningen

förordade en vidgad användning av varudeklarationer; en särskild nämnd

borde inrättas för att samordna och effektivisera arbetet härmed. Utredning­

en konstaterade vidare, att det förelåg ett stort behov av konsumentupplys­

ning. Ett särskilt upplysningsorgan borde inrättas med uppgift att insamla

informationsmaterial om konsumtionsvaror från olika myndigheter, forsk­

ningsinstitut och företag inom skilda varubranscher, att verkställa under­

sökningar om konsumtionsvanorna och -behoven hos olika befolkningsgrup­

per och familjetyper samt sprida de inhämtade kunskaperna till såväl kon­

sumenter som producenter. Såsom lämpliga upplysningsformer rekommen­

derade utredningen en kontinuerlig presstjänst med distribution av tid­

skriftsartiklar, en egen tidning när förhållandena så medgav, broschyrer,

föredrag och radio, utställningar, bilder, modeller och film.

Det särskilda upplysningsorganet borde förläggas till Hemmens forsk­

ningsinstitut och utgöra en särskild avdelning där vid sidan om en forsk-

ningsavdelning. De båda avdelningarna skulle under institutets styrelse vara

helt fristående med var sin föreståndare och var sin budget. Upplysnings-

avdelningen borde propagera för varudeklarationer samt lämna upplysning

om hur varudeklarationerna skall läsas för att ge köparna behövlig vägled­

ning. Vidare borde avdelningen ägna sig åt upplysning om kvalitets- och

prissambanden, reklamens metodik, skol- och annan undervisning i kon­

sumentfrågor m. m.

Beträffande forskningen på konsumtionsvaruområdet framhöll utredning­

en önskvärdheten av att möjligheter skapades för mera systematiska under­

sökningar rörande konsumenternas behov och rörande varornas lämpliga

kvalitet och utformning. Den utveckling mot centralt organiserad bransch-

forskning och specialforskningsinstitut, som ägt rum, väntades fortgå och

medföra en utbyggnad av forskningsresurserna även för ännu inte tillgodo­

sedda varuområden. I den mån specialforskningscentraler kom att upprättas

inom flera olika branschområden och sysselsätta sig med produktionens an­

passning till konsumentbehoven, borde konsumentintresset och expertisen

inom hemforskningen erhålla visst inflytande över forskningens bedrivande

genom representation i forskningsinstituten och forskningskommittéer.

Om sålunda själva undersökningsarbetena i ökad omfattning kunde för­

läggas till branschforskningsinstitut, borde verksamheten vid Hemmens

forskningsinstitut främst omfatta metodfrågor i samband med konsumtions-

forskningens bedrivande, d. v. s. hur problemen borde angripas med hän­

syn till hemarbetsförhållanden och till konsumenternas behov i övrigt. In­

stitutet skulle således inte behöva fördjupa sig i tekniska frågor rörande

material, kvaliteter och tillverkningsmetoder.

Utredningen hade funnit, att institutets arbetsformer syntes vara väl äg­

nade att ge den smidighet åt organisationen, som var nödvändig för en ra­

tionell anpassning till de varierande arbetsuppgifterna. Den till forsknings-

avdelningen fast knutna ledningen borde emellertid ha en om möjligt all­

6

draget till institutet, som budgetåret 1953/54 anvisades med 130 000 kro­

nor, höjdes i samband härmed för budgetåret 1954/55 till 330 000 kronor. —-

För institutets nuvarande organisation och kostnadsram lämnas en närmare

redogörelse i det följande.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att enligt beslut av riksdagen

år 1953 av överskottsmedel i vissa clearingkassor till handels- och sjöfarts-

fonden överfördes bl. a. 400 000 kronor för att användas för forskning samt

försöks- och upplysningsverksamhet av betydelse för konsumenterna. Vidare

medgav 1955 års riksdag, att till samma fond av överskottsmedel i kolclea-

ringkassan överfördes 2 milj. kronor för att användas för forskningsupp­

gifter samt försöks- och upplysningsverksamhet rörande frågor, som är av

betydelse för de stora konsumentgrupperna i vårt land.

De år 1953 avsatta clearingmedlen har i stort sett fördelats. Hösten 1955

förelåg ansökningar om bidrag från handels- och sjöfartsfonden för här

angivna ändamål å sammanlagt ca 1,5 milj. kronor. Kungl. Maj:t bär den

22 september 1955 beviljat bidrag ur fonden på sammanlagt 500 000 kronor.

Härav erhöll Hemmens forskningsinstitut 165 000 kronor, nämligen till stu­

dier rörande tvätt och renhållning av bostaden 85 000 kronor, förberedande

studier rörande arbetsförhållanden inom hushåll 10 000 kronor, kontaktkon­

ferenser 20 000 kronor samt utbildningsverksamhet 50 000 kronor. Varudek-

larationsnänmden beviljades bidrag med 155 000 kronor, varav 115 000 kro­

nor för forskning rörande mätmetoder för dels egenskaper hos material i

skor, dels textiliers hållbarhet, samt 40 000 kronor för en informationsserie

om varudeklarationer. Svenska slöjdföreningen fick bidrag med 45 000 kro­

nor för forskning inom möbelområdet samt 30 000 kronor till resekonsulent

i bosättningsfrågor i mellersta Norrland. Till Sveriges grossistförbund och

Sveriges köpmannaförbund anvisades 50 000 kronor för undersökningar rö­

rande sortimentets inverkan på priserna. Svenska vanförevårdens central­

kommitté fick 35 000 kronor för forskning rörande vissa konsumentvaror

för vanföra och likställda, varjämte Emballagestandardiseringen erhöll

20 000 kronor för studier angående emballagets utformning efter konsumen­

ternas behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Varudistributionsutredningens förslag i ämnet

År 1953 tillkallades särskilda sakkunniga — varudistributionsutredning-

en — med uppgift att göra en utredning om varudistributionen och dess ra­

tionalisering, huvudsakligen såvitt angick prissättningen inom handeln.

Utredningen avgav sitt betänkande, Pris och prestation i handeln, år 1955

(SOU 1955: 16). I betänkandet har ett avsnitt ägnats frågan om ökade an­

slag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. I denna del

anför utredningen i huvudsak följande.

Till följd av den långtgående differentieringen av produkterna på mark­

naden och genom att varorna ofta är så tekniskt komplicerade har konsu­

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

konsumentupplysningen bör kunna spridas. Utredningen utgår vidare från

att både behoven och de personella resurser, varmed behoven skall mötas,

kommer att växa stadigt och behöva ett i motsvarande grad växande finan­

siellt stöd.

Två reservanter anser, att utredningen underskattat såväl konsumen­

tens möjligheter att påverka handelns utformning och utveckling som in­

dustriens och handelns egna insatser, till förmån för upplysningsverksam­

het i statlig regi.

Av de remissorgan, som yttrat sig över varudistributionsutredningens för­

slag i denna del, har det stora flertalet tillstyrkt det eller lämnat det utan

erinran. Tillstyrkande yttranden föreligger sålunda bl. a. från näringsfrihets-

rådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Kro­

nobergs, Malmöhus och Norrbottens län, Hemmens forskningsinstitut, Varu-

deklarationsnämnden, Svenska stadsförbundet, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska handelsar-

betareförbundet, Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening, Sve­

riges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Fredrika-Bremerförbundet samt Hemkonsulenternas förening.

Varudeklarationsnämnden anför, att en utbyggnad av forskningsresurser­

na är ett huvudvillkor för att nämnden skall kunna föra ut nya varudekla­

rationer på marknaden, ökade statsanslag till konsumentvaruforskning är

därför en angelägenhet av allra största vikt. Riksförbundet Landsbygdens

folk anser att frågan om statens övertagande av hela kostnaden för Hem­

mens forskningsinstitut bör prövas. Man bör vidare undersöka de lämpli­

gaste formerna för ett ökat ekonomiskt stöd från statsmakternas sida till

konsumentupplysningen. Landsorganisationen understryker vikten av att

en av producentintressen oberoende konsumentvaruforskning får ett vä­

sentligt ökat statligt stöd. Husmodersföreningarnas riksförbund betecknar

utredningens förslag i denna del som det väsentligaste av de av utredningen

framlagda förslagen för åstadkommande av rationalisering och besparing på

längre sikt.

Några remissorgan förklarar sig i princip inte ha något att erinra mot en

utbyggd konsumentvaruforskning och konsumentupplysning men anmäler

dock viss kritik mot utredningens argumentering eller förslagens utform­

ning.

Statens priskontrollnämnd, som understryker behovet av konsument-

upplysning, anser sålunda att ansvaret för denna upplysning bör helt åvila

staten. Ett samarbete med organisationer, som företräder olika konsument­

grupper, är givetvis av stort värde.

Sveriges industriförbund anför å sin sida att utredningen synes betrakta

den privata forskningen med en viss misstro och söka konstruera ett mot­

satsförhållande, som i verkligheten inte föreligger. Även om forskning i pri­

vat regi skulle ledas av delvis andra bevekelsegrunder än konsumenternas

egen forskningsverksamhet, kommer dock forskningens resultat i båda fal­

10

ser och genom särskilda undersökningar samt utföra sådana undersökning­

ar, som ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och näringsfrihets-

rådet finner nödvändiga för sin verksamhet.

Beträffande konsumentupplysningen i prisfrågor betonar utredningen vik­

ten av att konsumenterna får sådana upplysningar i prisfrågor, att det blir

möjligt för dem att på bästa sätt disponera sin köpkraft. En viss upplysning

på detta område sker redan genom dels publiceringen av konsumentprisin­

dex och partiprisindex, dels priskontrollnämndens meddelanden och press-

kommunikéer, dels offentliggörandet i publikationen »Näringsfrihetsfrågor»

av registrerade konkurrensbegränsande överenskommelser och dels i sam­

band med förhandlingarna inom näringsfrihetsrådet angående eventuell

skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Denna upplysningsverksamhet

är emellertid inte tillräcklig utan bör utvidgas. Upplysningsverksamheten

i prisfrågor finner utredningen ligga helt i linje med pris- och kartellby­

råns övriga uppgifter. I betänkandet redovisas inte närmare vad den utvid­

gade konsumentupplysningen skall omfatta, men det framhålles bl. a., att

resultaten av byråns undersökningar bör ges sådan form, att de med lätt­

het kan tillgodogöras av allmänheten. Utredningen förutsätter att konkur-

rensbegränsningsfrågor alltjämt publiceras i »Näringsfrihetsfrågor». Huru­

vida prisupplysningen bör ske i denna tidskrift eller på annat sätt bör få av­

göras av pris- och kartelibyrån. Det torde enligt utredningen bl. a. vara

lämpligt att särskilda kommunikéer tillställes pressen, konsumentorganisa­

tioner och andra sammanslutningar.

Förslaget om vidgad upplysning åt konsumenterna i prisfrågor är den av

pris- och kartellbyråns arbetsuppgifter, som väckt största intresset vid re­

missbehandlingen av betänkandet.

De flesta remissinstanser tillstyrker i princip eller lämnar utan erinran

utredningens förslag beträffande själva spörsmålet om konsumentupplys­

ning i prisfrågor. Betydelsen av en dylik upplysning har särskilt understru­

kits av socialstyrelsen, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, om-

budsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Älvsborgs och

Vasternorrlands län, Tjänstemännens centralorganisation samt Sveriges so­

cialdemokratiska kvinnoförbund.

Vissa remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om

utvidgad konsumentupplysning i prisfrågor. Sålunda anser kommerskolle­

gium det inte troligt, att den föreslagna konsumentupplysningen nämnvärt

skulle bidraga till att för den enskilde konsumenten klargöra de invecklade

och svårlösta problem, som anmäler sig på prisområdet. Med hänsyn därtill

ifrågasätter kollegium, om inte tillgängliga personella och finansiella till­

gångar kan utnyttjas bättre än för direkt konsumentupplysning i prisfrågor.

Prisorganets undersökningar kan enligt ämbetsverket liksom nu tjäna som

upplysningskälla åt allmänheten. Sålunda blir det möjligt för t. ex. konsu­

mentorganisationerna att med ledning av undersökningsmaterialet för sina

medlemmars räkning göra bedömningar och framställa kritik samt begära

provning av saken hos ombudsmannaämbetet. I detta sammanhang under­

stryker kollegium vikten av en förstärkning av Hemmens forskningsinsti-

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Härutöver har institutet tre deltidsanställda experter med avlöning per

timme. Vidare arbetar med speciella laboratorieuppgifter några ingenjörer

jämte biträden, vilka avlönas från särskilda för uppgifterna anvisade me­

del. Personalen samt avlöningsförhållandena redovisas närmare i följande

sammanställning.

Personal vid HFI

kön motsva­

rande lönegrad

Allmänna avdelningen:

Avdelningschef .................................................................................. 31

1 förste undersökningsledare .................................................... 29

2 undersökningsledare .................................................................. 26

2 förste assistenter........................................................................... 22

1 förste laboratoriebiträde ............................................................ 11

3 laboratoriebiträden ...................................................................... 8

Personal för upplysningsverksamheten:

1 fackredaktör (halvtid) ............................................................. 27

1 konsulent ........................................................................................ 26

1 sekreterare ....................................................................................... 22

1 assistent .................................................................................. . .

18

1 kontorist ........................................................................................... 15

Textila avdelningen:

Avdelningschef .........................

1 konsulent ... .......................

2 förste assistenter..................

1 förste textilbiträde ..............

1 textilbiträde ...........................

1 textilbiträde ...........................

1 kontorsbiträde .......................

Administrativa avdelningen:

Avdelningschef (deltid) .........

1 kassörska ................................

1 kassabiträde ...........................

1 stenograf (deltid) ..............

1 kanslibiträde ..........................

1 vaktmästare ...........................

1 kontorsbiträde .......................

1 kontorsbiträde .......................

1 telefonist ................................

32 anställda.

Experter: (deltidsanställda)

1 förste undersökningsledare

2 civilingenjörer, allm. avd. .

31

26

22

9

8

4

6

31

17

15

13

10

10

8

6

6

Timarvode

14

samband med utarbetande av metodik för tvättmaskinsstudier. En mark­

nadsöversikt över tvättmaskiner har publicerats i samarbete med Sveriges

husmodersföreningars riksförbund och en marknadsöversikt rörande stryk­

maskiner, strykjärn och manglar har sammanställts.

På textilavdelningen har arbetet huvudsakligen varit inriktat

på upplysningsverksamhet, däribland en radiokurs om sömnad, färdigstäl­

landet av en skärmutställning, utarbetandet av en broschyr in. in. Till ra­

diokursen utgavs studiebrev, vilka — i likhet med broschyren — trycktes i

en upplaga på 10 000 exemplar. På avdelningen har vidare utarbetats nya

mönster och sömnadsbeskrivningar, provats olika hjälpmedel m. m. Frågan

om slitbyxor för pojkar har diskuterats med tillverkare, säljare och kon­

sumenter.

Beträffande upplysningsverksamheten kan utöver det förut nämnda fram­

hållas följande. Boken »Kök» utgavs i ny omarbetad upplaga på 10 000

exemplar. Av broschyren »Boråd» har sålts ca 11 000 exemplar. Industriens

bostadsförening har beställt 40 000 exemplar, varför broschyren går ut i en

ny upplaga på 50 000 exemplar. I en särskild skriftserie, »HFI-meddelan-

den», med en upplaga på 3 000 exemplar redovisas undersökningsresultat

från institutet m. m. För information om institutets skrifter har ett flyg­

blad tryckts i 150 000 exemplar och distribuerats bl. a. genom de till full­

mäktige anslutna organisationerna. Institutets personal har sammanställt

artiklar för skilda tidskrifter och andra publikationer samt medverkat i

kurser och studiecirklar. Olika utställningsserier har visats på ett antal

platser i landet i samarbete med skilda organisationer.

I institutets årsberättelse omnämnes vidare, att institutet under budget­

året 1954/55 haft 65 provningsuppdrag inom den allmänna avdelningen

samt några uppdrag berörande den textila avdelningen. Ett stort antal till­

verkare har vänt sig till institutet med förfrågningar angående behovet av

skilda produkter samt olika produkters lämpligaste konstruktion, utform­

ning o. d. Även allmänheten har i ökad utsträckning vänt sig till institutet

med förfrågningar.

Kostnadsram. I följande sammanställning redovisas institutets totala in­

komster under de senaste budgetåren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Budgetår

1952/53

1953/54

1954/55

inkomst

Statsanslag ................................

180 000

130 000

330 000

1954/55

Bidrag från statens nämnd för

byggnadsforskning och sta-

tens tekniska forskningsråd

78 800

53 400

42 700

Bidrag/av clearingmedel ....

—

37 000

79 000

Utredningar på uppdrag:

a) Statliga institutioner....

2 600

2 900

—

b) Kommunala organ ....

2 700

—

—

c) Enskilda uppdragsgivare

18 600

17 600

1 500

1 200

Enskilda bidrag ........................

103 800

107 700

99 900

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

Institutet framhåller, att erfarenheterna under det gångna året visat, att

sammanslagningen med Aktiv hushållning varit till gagn för institutets

verksamhet. Från såväl allmänhet och pedagoger som myndigheter och

producenter ställs ständigt ökade krav på institutet; en förstärkning av de

personella resurserna erfordras därför.

Ett viktigt led i de hushållstekniska studierna är granskningen av de nya

produkternas material och konstruktion. I många fall konsulterar insti­

tutet statens provningsanstalt eller annan fackinstitution, men inom insti­

tutet bör finnas teknisk expertis som kontinuerligt följer dessa frågor. F. n.

har institutet för dessa uppgifter två timanställda civilingenjörer; i stället

för den ene av dessa bör anställas en ingenjör på heltid med ersättning

motsvarande lönegrad 17.

För arbetet på livsmedelsområdet bör nyanställas ett laboratoriebiträde.

Upplysningsverksamheten måste intensifieras och institutet bör på ett bätt­

re sätt än hittills kunna tillgodose pedagogernas behov av undervisnings­

material. För detta ändamål behövs två befattningshavare med pedagogisk

utbildning, den ena för den allmänna och den andra för den textila avdel­

ningen. Härjämte behövs ytterligare ett kanslibiträde.

Avlöningskostnaderna för de nya tjänsterna beräknas till 64 300 kronor.

Vidare ökar medelsbehovet med 35 000 kronor för den under år 1955 ge­

nomförda lönehöjningen, 3 800 kronor för automatiska löneklassuppflytt-

ningar samt 4 000 kronor för kompensation för avgifter enligt sjukförsäk­

ringslagen. Beträffande omkostnaderna beräknas en höjning av hyreskost­

naden med 5 000 kronor, varjämte för inventarier och facklitteratur uppta­

gits ytterligare 3 000 kronor. Omkostnaderna i övrigt beräknas öka med

14 000 kronor. Sammanlagt beräknas nettoutgifterna för budgetåret 1956/57

till 712 000 kronor.

På inkomstsidan beräknas bidragen från enskilda samt nettointäkten av

uppdrag och provningar till oförändrat 100 000 resp. 15 000 kronor. Netto­

intäkten av publikationer och mönsterförsäljning beräknas öka med 15 000

kronor till 40 000 kronor. Slutligen räknar institutet med ett belopp av

50 000 kronor, utgörande reserverade medel från tidigare budgetår. Här an­

givna inkomster beräknas sålunda till sammanlagt 205 000 kronor.

Det erforderliga statsbidraget för nästa budgetår beräknas i överensstäm­

melse härmed till (712 000 — 205 000 =) 507 000 kronor.

Härutöver räknar institutet med att kunna utföra vissa arbetsuppgifter

genom att anlita bidrag av clearingmedel.

Slutligen framhåller institutet, att frågan om de anställdas pensionering

skyndsamt bör lösas.

Institutet har vidare (skr. 16/9 1955) anmält att institutets styrelse träf­

fat överenskommelse med vederbörande personalorganisation om justering

av gällande löneplan och kompensation för avgifter enligt sjukförsäkrings­

lagen. Överenskommelsen innebär en merutgift på ca 49 000 kronor för ti­

den 1 januari 1955—30 juni 1956, vilket belopp bör anvisas till institutet.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Detta allmänna an­

slag bör inte understiga 1 milj. kronor per år. En omedelbar anslagsgivning

av denna storleksordning ifrågasättes dock inte. Förut omnämnda clea-

ringmedel, som avsatts för hithörande ändamål, beräknas räcka till utgång­

en av år 1956. Med hänsyn till forskningsresursernas etappvisa utbyggnad

bör det allmänna anslaget i början kunna hållas på en lägre nivå. Med hän­

syn härtill föreslås för tiden 1/1—30/6 1957 ett anslag av 300 000 kronor.

Behovet av konsumentupplysning

Den marknad, som konsumenterna i dag ställs inför, uppvisar en oerhört

mycket större variationsrikedom än endast för ett par decennier sedan. Be­

hovet av konsumentupplysning bör främst ses mot bakgrund av den ex­

pansion av konsumentvarumarknaden, som hittills skett och som i än högre

grad kan väntas ske i framtiden. Särskilt när det gäller större och varak­

tigare konsumentvaror har konsumenten i allmänhet inga aktuella erfaren­

heter, som kan underlätta inköp. Här måste konsumentvaruforskningen

träda till med att klarlägga varornas egenskaper och funktioner, varpå

konsumentupplysningen får ta hand om spridningen av fakta. En första

uppgift för konsumentupplysningen bör därvid vara att söka klarlägga kon­

sumentens behov med hänsyn till olika varuslag och de olika varuslagens

funktioner i konsumentens ägo. Nästa uppgift bör avse marknadsöversik­

ten. Välplanerade inköp kräver kännedom om vilka olika typer av en viss

vara, som finns på marknaden. Härefter — och detta måste intaga en cen­

tral ställning i upplysningsverksamheten —- bör konsumenten få besked

om vilka egenskaper en viss vara bör äga samt genom varudeklarationer,

broschyrer, artiklar eller andra informationssätt tillhandahållas en analys

av det salubjudna varusortimentet från denna utgångspunkt. En fjärde upp­

gift är upplysningar om hur varans pris synes förhålla sig till dess kvalitet

och den service, som förknippas med dess försäljning.

Konsumentupplysningen bör kunna sträcka sig till ett namngivande av

de fabrikat, som efter verkställda undersökningar befunnits godtagbara.

Någon inbördes gradering av godtagbara produkter eller jämförande betygs­

sättning av dessa bör det dock inte bli fråga om. Det framhålles, att det

inte torde föreligga någon principiell skillnad mellan att bekantgöra en viss

produkts egenskaper genom en varudeklaration och att genom upplysning

i broschyrform ange att vissa namngivna produkter motsvarar de krav,

som konsumentvaruforskningen anser sig böra ställa. Det erinras om att

statens maskinprovningar sedan en lång följd av år offentliggjort prov­

ningsresultat med ett tydligt angivande av de provade maskinernas fabrikat.

Behovet av samordning

Som förut nämnts är många olika myndigheter och institutioner syssel­

satta med forsknings- och upplysningsverksamhet på konsumentvaruområ­

dena. Risk kan föreligga för dubbelarbete. En önskvärd rationalisering av

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

ringslivet. Återstående tre ledamöter skall utgöras av teknisk och ekono­

misk expertis; av dessa bör en väljas bland tekniska forskningsrådets leda­

möter samt en från det ifrågasatta nya prisorganet. Vid utseende av kon­

sument- och näringslivsrepresentanter bör berörda organisationer beredas

tillfälle inkomma med förslag.

Härjämte framlägges ett alternativt förslag till sammansättning av rådet.

Enligt detta förslag skall rådet bestå av ordförande och 18 ledamöter, var­

av 12 utses efter förslag av nedan angivna organisationer (varje organisa­

tion skulle föreslå en representant), nämligen Folkpartiets kvinnoförbund,

Högerns kvinnoförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sve­

rige, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges husmodersföreningars riks­

förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges so­

cialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,

Tjänstemännens centralorganisation samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Det föreslås att HFI:s nuvarande fullmäktigeinstitution upplöses i sam­

band med inrättandet av det nya konsumentrådet. I fullmäktige är ytter­

ligare ett antal organisationer representerade. För att icke konsumentrådet

skall bli alltför stort borde emellertid dessas representationsfråga kunna

lösas så, att en cirkulation anordnades efter varje mandattids utgång, var­

vid nödigt antal av de under föregående mandatperiod representerade orga­

nisationerna — eventuellt efter lottdragning — finge avstå sina platser under

den kommande mandattiden.

Utredningen förordar för sin del det förstnämnda mindre alternativet.

Inom konsumentrådet bör finnas ett arbetsutskott; vidare bör rådet ha

en heltidsanställd sekreterare med lön motsvarande 29 lönegraden samt ett

skrivbiträde med lön motsvarande It lönegraden. Sekreteraren skall göra

utredningar, föredraga ärenden inför rådet samt svara för verkställigheten

av rådets beslut. Om sekreteraren inte har pensionsrätt å annan tjänst, bör

en pensionsförsäkring för honom bekostas av statsmedel. Rådets ordföran­

de — som tillika skall vara ordförande i arbetsutskottet — föreslås få ett

arvode av 5 000 kronor om året samt ledamöterna i arbetsutskottet vardera

2 000 kronor. Kostnaderna för rådets verksamhet enligt det mindre alter­

nativet beräknas till 66 000 kronor om året. Ett särskilt anslag för rådets

verksamhet bör uppföras under tionde huvudtiteln. Då rådet är avsett att

träda i verksamhet den 1 januari 1957, bör anslaget för budgetåret 1956/57

uppföras med 33 000 kronor.

Förstatligande av Hemmens forskningsinstitut m. m.

Stora områden av konsumentvarumarknaden bevakas redan av befint­

liga forskningsorgan, som på dem sätter in sina forskningsresurser. HFI

bör därför inte byggas ut till ett institut för vetenskaplig konsumentvaru-

forskning över hela fältet av vår konsumtion. Institutet saknar emellertid i

sin nuvarande uppbyggnad en fast stomme av teknisk expertis. Att institu­

tet inte har några forskningslaboratorier på vetenskaplig nivå innebär dock

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

i styrelsen för det nya institutet föreslås därför reducerat till en ordförande

och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Härjämte bör insti­

tutets chef ingå i styrelsen.

Chefen för institutet bör vara en direktör i Ce 37. Institutet bör ha en

undersöknings- och en upplysningsavdelning; varje avdelning bör ledas av

en avdelningsföreståndare i Ce 34. Föreståndaren för undersökningsavdel-

ningen bör ha en ganska hög teoretisk utbildning på det naturvetenskapliga

eller ekonomiska området.

Undersökningsavdelningen bör förfoga över några laboratorier och ha spe­

cialsektioner för undersökningar och funktionsstudier på de viktigaste om­

rådena. Avdelningen föreslås indelad i fem sektioner, nämligen livsmedels-

seMionen, textilsektionen, kemisk-tekniska sektionen, sektionen för hus-

hållsorganisation och hushållsteknik samt sektionen för bostadsplanering

och inredningsfrågor. Föreståndaren för livsmedelssektionen bör vara en

näringsfysiolog med en assistent, utbildad på det livsmedelskemiska områ­

det, och en assistent med hushållsutbildning. På textilsektionen bör finnas

en textilingenjör. Den kemisk-tekniska sektionen bör förestås av en kemisk

ingenjör eller kemist med laboratorskompetens. En assistent på sektionen

bör vara hushållsutbildad. Sektionen för hushållsorganisation och hushålls­

teknik bör omfatta såväl ekonomiska och organisatoriska frågor som ar-

betsmetodsproblem samt alla redskaps- och maskintekniska spörsmål. Sek­

tionens chef bör vara civilekonom eller ha motsvarande ekonomisk utbild­

ning. På sektionen bör vidare finnas bl. a. en civilingenjör och en assistent

med hushållsutbildning. Som föreståndare för sektionen för bostadsplane­

ring och inredningsfrågor bör i första hand ifrågakomma en sociolog. På

sektionen bör vidare finnas en arkitekt. Avdelningsföreståndaren bör till-

lika kunna vara chef för en av sektionerna.

Upplysningsavdelningen bör inte arbeta på sektioner. Den bör bl. a. ha tre

konsulenter, som följer skeendet inom olika varuområden, tre redaktörer

samt en amanuens, vilka bör svara för institutets arkiv samt dokumenta­

tionen.

Vid sidan av nämnda båda avdelningar bör finnas ett kansli under led­

ning av en intendent i Ce 29, vilken bör vara civilekonom med administra­

tiv erfarenhet eller ha motsvarande kvalifikationer.

Sammanlagda antalet befattningshavare uppgår vid full utbyggnad till

52. Härtill föreslås extra personal — teknisk expertis, juridisk rådgivare,

statistik!^älp, laboratoriebiträden in. in. — för en beräknad kostnad av

50 000 kronor per år. Avlöningsstaten beräknas till 900 000 kronor. För om­

kostnader beräknas 220 000 kronor per år, varav för publikationstryck

100 000 kronor samt för undersökningar vid andra laboratorier 20 000 kro­

nor. Med sistnämnda belopp jämte förut angivna medel för extra personal

syftar man till att ge institutet önskvärd rörelsefrihet beträffande forskning

utanför den ordinarie verksamhetsramen. Vid beräkning av medelsbehovet

för omkostnader har hänsyn inte tagits till inkomster av publikationer. I

detta sammanhang har inte heller beaktats inkomster av provningsuppdrag.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

det förutsättes att det nya institutet skall inrättas den 1 januari 1957, bör

för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag

till statens institut för konsumentfrågor av sammanlagt 439 000 kronor,

varav till avlöningar 350 000 kronor och till omkostnader 89 000 kronor.

Yttranden över promemorian

Yttranden över utredningens PM har efter remiss avgivits av statskonto­

ret, statens sakrevision, statens organisationsnämnd, kommerskollegium,

ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens priskontrollnämnd,

statens lönenämnd, statens tekniska forskningsråd, styrelserna för Svenska

textilforskningsinstitutet, Institutet för konserveringsforskning och Hem­

mens forskningsinstitut, Varudeklarationsnämnden, Sveriges industriför­

bund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges köpman­

naförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Tjänstemännens centralor­

ganisation, Landsorganisationen i Sverige, Högerns kvinnoförbund, Folk­

partiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges so­

cialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksför­

bund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Svenska slöjdföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar fanns fogat yttranden från handels-

kamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges grossistför­

bund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska hem­

slöjdsföreningarnas riksförbund.

Vidare har i anledning av promemorian skrivelser inkommit från statens

hantverksinstitut, Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa kvinnogil-

lesförbundet och Svenska försäljnings- och reklamförbundet.

Sammanlagda antalet yttranden är 37.

Slutligen har Landsorganisationens i Sverige kvinnoråd i en skrivelse ut­

vecklat vissa synpunkter på frågan om HFI:s förstatligande in. m.

Behovet av konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

Utredningens förslag om ökade anslag för konsumentvaruforsk­

ning och konsumentupplysning har i allmänhet tillstyrkts.

Kommerskollegium anser det sålunda angeläget, att konsumentvaruforsk-

ningen utvidgas, inte minst för att få ett underlag för en mera allmän kon­

sumentupplysning. Det vore önskvärt att denna utvidgning kunde komma

till stånd genom olika intresserade organisationers och företags egna åt­

gärder. Såvitt kollegium kunnat finna är det emellertid ofrånkomligt, att

även staten lämnar sin medverkan, om eftersträvat resultat skall kunna

ernås. Frågan om omfattningen och sättet för statens stöd hade bort över­

vägas mera djupgående och grundligare än vad som varit möjligt på grund­

val av utredningen och med den korta remisstiden. Statens priskontroll­

nämnd betonar, att en förstärkning av det ekonomiska stödet på detta

förslagen i fråga om organisation och finansiering innebär ett absolut mi-

nimiprogram.

Styrelsen för Svenska textilforskningsinstitutet ansluter sig till de syn­

punkter beträffande betydelsen av konsumentvaruforskning och konsu­

mentupplysning, som framförts i promemorian, och förordar ett ökat stat­

ligt stöd. Svenska slöjdföreningen — liksom även Riksförbundet landsbyg­

dens folk — uttalar sin glädje över det vidgade intresse från det allmännas

sida, som utredningen bär vittne om och biträder utredningens uppfattning

om behovet av ett ökat statligt stöd. Svenska hemslöjdsföreningarnas riks­

förbund anför att de föreslagna åtgärderna för ökat statligt stöd synes kun­

na bli av stort värde. Även Folkpartiets kvinnoförbund delar utredningens

syn på forskningens och upplysningsarbetets betydelse i konsumtionens

tjänst liksom de principiella synpunkter, som framförts i promemorian. Sve­

riges husmodersföreningars riksförbund understryker kraftigt de framförda

synpunkterna om behovet av avsevärt större bidrag från det allmännas

sida.

Sveiiges köpmannaförbund finner behovet av ökad konsumentvaruforsk­

ning och konsumentupplysning uppenbart. Hushållningssällskapens för­

bund anför, att nuvarande åtgärder från det allmännas sida inte alls svarar

mot det verkliga behovet; förbundet tillstyrker i huvudsak utredningens

förslag om upprustning av konsumentvaruforskningen och konsumentupp-

lysningen. Ett ökat statligt stöd på detta område tillstyrkes vidare av Om­

budsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa kvinnogillesförbundet och Svenska försäljnings- och reklamför­

bundet. De fyra handelskamrar, som yttrat sig, understryker betydelsen av

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning och tillstyrker ökat stat­

ligt stöd.

I ett par yttranden anföres, att utredningen ej utgör tillräckligt underlag

för ett bedömande av de framlagda förslagen. Statens sakrevision anför så­

lunda, att det behövs en konkret kartläggning icke blott av den forsknings­

verksamhet, som nu bedrivs och hur denna eventuellt skulle kunna effek­

tiveras utan även inom vilka sektorer behov av ökade resurser faktiskt fram­

trätt. Häremot måste svara en viss överslagsberäkning av landets tillgångar

på forskningspersonal, lämpad för hithörande arbetsuppgifter, samt av den

erforderliga utrustningen. Först när dessa spörsmål blivit belysta kan pla­

ner utformas rörande en eventuell ytterligare utbyggnad av forskningsverk­

samheten samt organisatoriska förändringar inom densamma. Det är så­

lunda enligt sakrevisionens mening icke försvarligt att redan nu fatta be­

slut om en ökad medelstilldelning till konsumentvaruforskningen i allmän­

het, innan möjligheter föreligger att med nöjaktig säkerhet bedöma beho­

vet av insatser inom skilda specialområden. Sakrevisionen anser att intet av

de i promemorian framlagda förslagen f. n. kan eller bör förverkligas. Sve­

riges industriförbund konstaterar att utredningen inte gjort någon under­

sökning om hur det närmast aktuella konsumentvaruområdet skall bestäm­

²⁶

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

28

Landsorganisationen uttalar, att HFI efter en väsentlig utbyggnad och

omorganisation bör kunna bli ett centralt organ för allmän konsumentupp­

lysning. LO understryker starkt betydelsen av att konsumentupplysningen

utformas efter de riktlinjer, som utredningen skisserat.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller, att det för

konsumenterna är av mycket stort värde, om deras möjligheter till ett rik­

tigt val av olika i marknaden förekommande artiklar i största möjliga om­

fattning underlättas. En förutsättning för att fri konkurrens i detaljistledet

skall få för konsumenterna gynnsamma verkningar är att de enskilda kon­

sumenterna har möjlighet att bilda sig en åtminstone ungefärlig uppfatt-

ning om sambanden mellan pris och kvalitet. Det är därför angeläget, att

åtgärder vidtages för att öka konsumentupplysningen.

Pris kontrollnämnden anför, att den i sin verksamhet vid olika tillfällen

påträffat produkter, som i förhållande till sin kvalitet eller sina tillverk­

ningskostnader icke gjort skäl för sitt pris. Konsumenterna har emellertid

själva små möjligheter att bedöma relationen mellan pris och kvalitet på

nya produkter — t. ex. hushållsartiklar och olika slag av kemisk-tekniska

produkter — som kommer ut i marknaden. Reklamen ger ofta icke den väg­

ledning, som vore önskvärd, enär dess intensitet icke alltid står i lämplig

proportion till den omreklamerade varans kvalitet. Därmed vill nämnden

dock icke underkänna reklamens betydelse i konsumentupplysningens tjänst

utan endast framhålla, att den i vissa fall kan bli vilseledande för konsu­

menterna. För att få största effekt bör upplysningsverksamheten riktas så­

väl till hemmen och skolorna som till industrien och handeln.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund ser med oro på den förslitning, som

många kvinnor utsätts för genom ett krävande dubbelarbete, och anser det

vara en av sina angelägnaste uppgifter att genom propaganda och informa­

tion få till stånd lösningar på dessa frågor. Förbundet emotser därför med

största intresse en utbyggnad av upplysningsavdelningen inom HFI och un­

derstryker vikten av att alla vägar prövas, som kan underlätta de förvärvs­

arbetande kvinnornas arbetsbörda. Förbundet framhåller i detta samman­

hang, att institutet i sitt propagandamaterial bör rikta sig inte endast till

kvinnorna utan även till männen. — Husmodersföreningarnas riksförbund

anser det vara en viktig uppgift att lära konsumenten väga priset mot nyt­

tan i användningen eller med andra ord beräkna varans lönsamhet. Den

föreslagna utökningen av HFI:s resurser på upplysningsavdelningen är ett

sedan länge känt behov hos den köpande allmänheten.

I den speciella frågan om konsumentupplysningen skall sträcka sig till

ett namngivande av varorna har delade meningar gjort sig gällande.

Enligt ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor bör det ankomma på

konsumentrådet att närmare utforma riktlinjerna för denna upplysnings­

verksamhet.

Stgrelsen för HFI understryker, att upplysningsverksamheten ställer

mycket stora krav på objektivitet och vederhäftighet. Även om den främsta

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

30

konkret upplysning om vilka egenskaper som är av väsentlig betydelse för

olika varuslag. Det är vidare önskvärt att konsumenten får en översikt av

vilka typer av varor, som förekommer inom skilda varuområden. Om ett

system med godkännande av varor ifrågasättes, måste det juridiska ansva­

ret i samband med ett sådant godkännande utredas liksom även möjlig­

heterna till överklagande och ev. skadestånd. Sistnämnda synpunkt har

även förts fram av andra remissinstanser. Tre ledamöter av nämnden un­

derstryker de betydande praktiska svårigheterna att utarbeta objektiva och

för dagsläget representativa marknadsöversikter, vilka alltför lätt kan re­

sultera i en diskriminering av vissa varumärken. En ledamot av nämnden

anser däremot, att upplysningen bör innefatta en direkt kommenterande

jämförelse mellan olika varumärken. Härvid bör även prisskillnaden beak­

tas. Endast i undantagsfall bör en inbördes gradering av märkena före­

komma. I översikterna bör medtagas uppgifter från tillverkarna om varor­

nas utformning och pris. Sådana jämförelser mellan olika märken torde

kunna bli av största betydelse i fråga om varaktiga konsumentvaror.

Industriförbundet framhåller, att ingen institution har kompetens att på

ett auktoritativt sätt godkänna vissa varor. Minimikraven på en viss vara

kan ofta variera avsevärt allt efter det ändamål, för vilket varan skall an­

vändas. Det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet skulle säkerligen

mången gång leda till kritik mot vederbörande institution och tvinga denna

att ompröva och ändra fattade beslut av detta slag. Följden skulle lätt bli

att institutionens auktoritet såväl hos näringslivet som hos allmänheten

komine att bli lidande. Det föreligger en ldar principiell skillnad mellan

varudeklarationer och den upplysningsforin utredningen skisserat.

Den statliga upplysningsverksamheten bör avhålla sig från prisbedöm­

ning, för vilken inte bara tekniska provningsresultat utan också ingående

ekonomisk sakkunskap behövs, anser Kooperativa förbundet. Överhuvud­

taget måste enligt förbundets mening möjligheterna att göra en objektiv

bedömning av förhållandet mellan kvalitet och pris till vägledning för kon­

sumenternas olika behov anses begränsade. En rad av andra omständighe­

ter bör härvid beaktas. En bland dessa är behovet av varor, som inte fyller

de högsta kvalitetsanspråk men tillfredsställer speciella, begränsade bruks-

behov. Vidare bör beaktas nya artiklar, metoder för beredning och bevä­

ring av livsmedel etc., som ofta förbättras i den mån varorna vinner avsätt­

ning.

Köpmannaförbundet vänder sig mot ett godkännande av varor. Förbun­

det understryker att konsumentupplysningens mål bör vara att ge konsu­

menten objektivt underlag för dennes bedömning, icke att göra bedöm­

ningen för konsumentens räkning. Grossistförbundet anför liknande syn­

punkter och tillägger att utredningen icke synes ha tänkt på importerade

varor. Vid import av exempelvis livsmedel vore det ogörligt att först in­

sända provet till ett svenskt forskningsinstitut, innan produkterna inkö-

pes. Styrelsen för institutet för konserveringsforskning framhåller, att livs­

medel ej kan jämföras med t. ex. maskinvaror. En kvalitetsprovning för

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

32

arbetsförbund och Folkpartiets kvinnoförbund. Förslaget biträdes också av

Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Slöjdföreningen, Köpmannaförbun­

det och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Industriförbundet

och handelskammaren i Stockholm har intet att erinra mot förslaget.

Följande remissinstanser avvisar emellertid — i vart fall f. n. — för­

slaget att inrätta ett särskilt organ för bl. a. samordning.

Statskontoret har inhämtat, att det i åtskilliga fall förekommit, att myn­

digheter och institutioner samrått med HFI vid behandlingen av aktuella

problem på konsumentvaruområdet. Detta samarbete bör kunna upprätthål­

las och utvidgas utan att fördenskull ett särskilt konsumentråd inrättas.

Samordningsfrågan är — framhåller statens sakrevision ■—- mycket be­

tydelsefull. Sakrevisionen anser dock, som förut antytts, att en komplette­

rande utredning om konsumentvaruforskningens behov och resurser först

bör göras innan ett samordnande organ tillskapas. Liknande synpunkter

har anförts av styrelsen för Institutet för konserveringsforskning. Statens

organisationsnämnd föreslår att verksamheten vid HFI under ytterligare

någon tid får fortgå i samma former som hittills; det är då naturligt att

även frågan om inrättandet av ett konsumentråd får vila. Kommerskolle­

gium förordar, att HFI får en utbyggd styrelse eller en rådgivande nämnd

samt att fördelningen av medel från det allmänna anslaget till upplysning

och forskning tills vidare sker av Kungl. Maj:t. Det är då f. n. inte nöd­

vändigt att tillsätta ett särskilt konsumentråd. Tillgängliga personella och

finansiella resurser bör i stället nu utnyttjas för .att skapa ett arbetsdugligt

institut för konsumentfrågor. Detta framstår för kollegium som den i da­

gens läge ojämförligt viktigaste uppgiften på området. En likartad uppfatt­

ning har framförts av Hushållningssällskapens förbund och handelskam­

maren i Malmö.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet ställer sig tveksamt inför för­

slaget om ett konsumentråd. Rådets sammansättning ger ingen anledning

förmoda att det på ett ändamålsenligt sätt skall kunna samordna sin verk­

samhet med de ansträngningar, som görs inom näringslivet.

I flera yttranden understrykes värdet av ett nordiskt samarbete

på detta område.

Konsumentrådets organisation

Det övervägande flertalet av remissinstanserna förordar, att konsument­

rådet organiseras enligt det mindre alternativet, d. v. s. ordföran­

de och 12 ledamöter. I några yttranden framhålles, att i rådet bör ingå ett

större antal vetenskapsmän och experter. Stgrelsen för HFI anför sålunda

att rådet bör ha sakkunskap även på de samhällsvetenskapliga, hygieniska

och bostadstekniska områdena. Liknande synpunkter framföres av styrel­

sen för Textilforskningsinstitutet, Industriförbundet och Stockholms han­

delskammare. Å andra sidan framhålles av Folkpartiets kvinnoförbund att

man lämpligen kan adjungera ett större antal experter med rådet; samtidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

34

anser det förkastligt att utvälja ledamöterna efter politiska grunder; kontakt

med icke representerade organisationer eller institutioner får ske genom

remissförfarande eller genom arbete inom specialkommittéer.

I några yttranden avvisas den av utredningen framkastade tanken om

lottdragning vid utväljandet av representanter i rådet.

Beträffande rådets organisation i övrigt framhåller statens

organisationsnämnd, att till rådets förfogande bör ställas ett effektivt arbe­

tande utrednings- och verkställighetsorgan. Det är med hänsyn härtill lämp­

ligt, att rådet och det föreslagna institutet för konsumentfrågor får samma

ordförande samt att institutets styrelse fungerar som rådets arbetsutskott.

Institutets intendent bör vara sekreterare i rådet; övrigt biträde till rådet

bör i första hand lämnas av institutets personal. Trots denna organisatoriska

anknytning till institutet kommer rådet att ha beslutanderätten obeskuren

i de frågor, som utredningen föreslagit, ävensom den nödvändiga objektivi­

teten vid fördelningen av forskningsanslagen. Genom en dylik anknytning

ernås en bättre hushållning med de personella resurserna och en minskning-

av statsverkets kostnader.

I vissa yttranden beröres förhållandet mellan rådet och det föreslagna in­

stitutet för konsumentfrågor. Dessa spörsmål behandlas i ett senare avsnitt

i samband med institutets verksamhet.

I detta sammanhang må vidåre framhållas, att statens lönenämnd ifrå­

gasätter, om inte det föreslagna arvodet till konsumentrådets ordförande —

5 000 kronor — är för högt. Befattningarna som sekreterare och skrivbiträde

bör inplaceras på löneplan och benämnas förste byråsekreterare och kansli­

biträde.

En avvikande utformning av rådet föreslås av statens tekniska forsk­

ningsråd. Enligt detta förslag bör i stället för ett konsumentråd inrättas två

nya statliga organ jämte ett halvstatligt, nämligen dels en statens nämnd

för konsumentupplysning som skulle i sig inordna det som enligt sakkun­

nigförslaget är upplysningsavdelningen inom HFI och svara för all upp-

lysningsverksamhet genom att insamla och bearbeta informationer från

berörda institutioner såväl inom landet som utomlands; dels ett statens

forskningsråd för hem och hushåll, som skulle fördela statsanslaget till

forskning och upplysning, varefter den resterande forskningsavdelningen

inom HFI skulle kunna organiseras som branschforskningsinstituten i halv­

statliga former. Nämnden för konsumentupplysning borde ha ordförande

och tolv ledamöter, representerande konsumtion, produktion, distribution

och upplysningsverksamhet. I statens forskningsråd för hem och hushåll

borde ledamöterna utses på basis av insikt och erfarenhet av forskning, inte

som representanter för olika intressegrupper. I rådet behövs även ett par

konsulenter eller husmödrar. I viss mån liknande tankegångar framföres

av styrelsen för Textilforskningsinstitutet, som förordar att all upplysnings­

verksamhet samlas till eu upplysningscentral direkt under konsumentrådet,

och av handelskammaren i Gävle.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

företrätt ända sedan riktlinjerna för den konsumentupplysande verksam­

heten första gången drogs upp i betänkandet om kvalitetsforskning och

konsumentupplysning 1949. Svenska landsbygdens kvinnoförbund har ock­

så sedan länge varit inställt på nödvändigheten att förstatliga HFI. Känne­

domen om de svårigheter, icke minst av ekonomisk art, som institutet allt

sedan tillblivelsen haft att kämpa med, och angelägenheten av en utvidg­

ning av institutets personella och materiella resurser — även efter sam­

manslagningen med Aktiv hushållning — har befäst förbundet i denna

åsikt. Tidigare kunde man befara, att ett förstatligande skulle kunna med­

föra viss »stelbenthet» då det gällde att utan onödigt dröjsmål taga upp nya

undersökningsobjekt. Genom inrättande av konsumentrådet med dess be­

fogenheter i fråga om initiativ och anslagsgivning bortfaller dessa farhå­

gor. Husmodersföreningarnas riksförbund anför, att ett förstatligande utan

tvivel skulle ge institutet en fastare grund att stå på.

TCO finner förslaget om förstatligande synnerligen välmotiverat. Sve­

riges hantverks- och småindustriorganisation anser det principiellt riktigt,

att institutets verksamhet bekostas av allmänna medel. Svenska slöjdför­

eningen finner fördelarna vid ett förstatligande — inte minst med hänsyn

till rekrytering av personal — uppenbara. Förstatligandet är ett logiskt led

i utvecklingen inom denna för landet så viktiga institution. Riksförbundet

landsbygdens folk betonar, att institutet särskilt med hänsyn till den mera

konkreta upplysningsverksamheten måste vara helt fristående från närings­

livet. Hushållningssällskapens förbund yttrar, att i nuvarande läge någon

annan väg än ett förstatligande knappast står till buds. Handelskamrarna

i Malmö, Göteborg och Gävle tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

om förstatligande.

I några yttranden uttalas viss tvekan inför ett förstatligande. Koope­

rativa förbundet motsätter sig inte förslaget men ifrågasätter, om inte den

nuvarande halvstatliga organisationen ur flera synpunkter är ändamålsen-

ligare. Förbundet anför vidare bl. a.:

För all upplysningsverksamhet i statlig regi föreligger faran att nödgas

balansera mellan kompromissbetingad färglöshet och en ständig press från

intresserade parter i form av kritik och påtryckningar i det fall upplys­

ningen framträder med behövlig djärvhet och oberoende. Såsom framhållits

i det föregående kommer vidare misstag inom upplysningsverksamhetens

ram — vilka knappast kan undgås — att kunna få eljest onödigt stora verk­

ningar, då de har den statliga institutionens hela auktoritet bakom sig. Det

skulle av dessa anledningar otvivelaktigt ha varit mera tilltalande, om ut­

redningen undersökt och framlagt även andra alternativ för det utvidgade

institutets organisation än den helstatliga.

Industriförbundet finner inte utredningens motiv för ett förstatligande

alltigenom bärande. Ett förstatligande skulle knappast i och för sig ge in­

stitutet större auktoritet. Även med nuvarande status har HFI varit obun­

det av producentintressen. Förbundet har emellertid icke något att erinra

mot ett förstatligande men förutsätter att detta icke skall inverka på sam­

Det nya institutets arbetsuppgifter, organisation m. m.

Under remissbehandlingen har i åtskilliga yttranden understrukits, att

verksamheten vid det blivande institutet främst bör omfatta provningar och

inte grundforskning samt att den bör inriktas på hem- och hushållsfrågor.

Spörsmålet om arbetsfördelningen mellan institutet, varudeklarationsnämn-

den och branschforskningsinstituten har berörts liksom även frågan om

prisbedömning och i samband därmed gränsdragningen i förhållande till ett

blivande pris- och kartellorgan.

I ett antal remissutlåtanden betonas, att institutet bör ha en självständig

ställning gentemot konsumentrådet.

Frågan om institutets uppdelning på avdelningar och sektioner samt per­

sonaluppsättningen har ävenledes tagits upp under remissbehandlingen.

Vissa förslag har också framlagts beträffande institutets benämning.

Vad angår institutets verksa m het understryker kommerskollegium

att institutet skall syssla med provningsverksamhet, tillämpning av forsk­

ningsresultat m. m. men inte användas som ett vetenskapligt konsument-

varuforskningsorgan. Samma synpunkter framföres av bl. a. styrelsen för

HFI som förutsätter att institutet även framdeles får rätt att mottaga prov-

ningsuppdrag från enskilda, samt Landsorganisationen. Styrelsen för Tex­

tilforskningsinstitutet anför, att forskningen beträffande icke varaktiga kon­

sumentvaror — t. ex. livsmedel och kläder — lämpligen bör ombesörjas av

existerande branschforskningsinstitut. En ev. utvidgad forskning om dessa

varors egenskaper samt provningar bör icke ingå i arbetsuppgifterna för

ett institut för konsumentfrågor. Detta institut bör däremot svara för forsk­

ning beträffande varaktiga konsumtionsvaror och beträffande hemarbetet

och hushållsorganisationen. Härigenom ernås en naturlig arbetsfördelning.

Handelskammaren i Malmö pekar på att livsmedelsforskningen bör bedrivas

vid folkhälso- och konservforskningsinstituten.

Kooperativa förbundet anser att institutets verksamhet bör inriktas på

hushållens rationaliseringsfrågor i högre grad än vad utredningen tänkt sig.

Institutet skall vara ett hemarbetets rationaliseringsorgan, inte en allmän

provningsanstalt för alla tänkbara slags konsumtionsvaror. Sveriges husmo­

dersföreningars i-iksförbund har också tryckt på hemforskningen som det

väsentliga.

Priskontrollnämnden anser att sektionen för bostadsplanering och inred-

ningsfrågor bör utgå; denna verksamhet bör tills vidare ombesörjas av sta­

tens nämnd för byggnadsforskning. Lönenåmnden har i denna del hänvisat

till bostadsstyrelsen.

Kommerskollegium avstyrker, att institutet får till uppgift att bedriva nå­

gon självständig upplysningsverksamhet på prisområdet; denna uppgift bör

helt anförtros det organ, som kan komma att handha den prisövervakande

och prisanalytiska verksamheten. I annat fall kan onödigt dubbelarbete be­

faras. Kooperativa förbundet anser att institutet knappast kommer att få

den sakkunskap, som erfordras för sådana prisbedömningar, vilka skall

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

40

högre tekniskt utbildade tjänstemännen då det gäller att delge allmänheten

resultaten av forskningar och undersökningar.

Åtskilliga remissinstanser understryker vikten av att institutet får en

helt självständig ställning under konsumentrådet, fullt jämför­

bar med andra forskningsinstituts. Sådana synpunkter har framförts av

bl. a. Varudcklarationsnämnden, Landsorganisationen, Köpmannaförbundet,

ett par handelskamrar och Husmodersföreningarnas riksförbund. Sistnämn­

da förbund föreslår i överensstämmelse härmed att institutet får disponera

ett större belopp än utredningen förutsatt för specialundersökningar o. dyl.

En motsatt uppfattning har — som framgår av det förut sagda — före-

trätts av organisationsnämnden, som bl. a. föreslagit att institutets styrelse

skall fungera som arbetsutskott åt konsumentrådet. Ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor ifrågasätter, om inte institutets chef eller någon

från dess upplysningsavdelning bör bevista sammanträdena med konsu­

mentrådets arbetsutskott.

Vissa remissinstanser, som velat ge institutet en starkare ställning, har

samtidigt förordat en utvidgning av styrelsen. Beträffande styrelsens

sammansättning framhåller priskontrollnämnden, att det vore av värde, om

det föreslagna prisorganet blev representerat inte endast i konsumentrådet

utan även i institutets styrelse. Handelskammaren i Stockholm anser att

näringslivet även i fortsättningen bör vara företrätt i institutets styrelse. Då

en vidgad verksamhet i hög grad kommer att beröra importen, vill Grossist-

förbundet ha en representant i styrelsen. Hushållningssällskapens förbund

finner det naturligt, att någon person, som är väl insatt i sällskapens arbete,

ingår i institutsstyrelsen. Socialdemokratiska kvinnoförbundet förutsätter,

att styrelsen blir helt konsumentbetonad.

Kommerskollegium anser att institutets chef bör vara ordförande i sty­

relsen. I stället för det av utredningen föreslagna konsumentrådet bör en­

ligt kollegiets mening det nya institutet få en rådgivande nämnd. 1

denna bör ingå representanter för de närings- och konsumentorganisationer,

vilka nu utser fullmäktige. Om en dylik nämnd inte kommer att inrättas,

bör institutet få en väsentligt större styrelse än utredningen föreslagit med

en allsidig representation av närings- och konsumentintressena. Kooperativa

förbundet har anfört liknande synpunkter. Institutet måste ha en fullt fristå­

ende ställning gentemot konsumentrådet. Förbundet föreslår också, att in­

stitutet utöver styrelsen får en rådsförsamling med representanter för hus­

mödrar, konsumentorganisationer och övriga berörda intresseorganisationer.

Genom ett sådant råd skulle institutet kunna tillföras fortlöpande impulser

för rationaliseringsarbetet.

Den föreslagna uppdelningen på avdelningar och sektioner tillstvr-

kes i övrigt i stort sett av bl. a. ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrå-

gor, priskontrollnämnden, styrelsen för HFI och Landsorganisationen. Sty­

relsen för HFI anför, att det kan förefalla som en överorganisation att upp­

dela en så fåtalig personal på olika sektioner. Arbetsuppgifterna hänger så

nära samman att arbetet måste bedrivas såsom ett lagarbete mellan exper­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

bundet ifrågasätter, om det behövs så högt kvalificerade tjänstemän på de

olika sektionerna. Ganska betydande besparingar kunde uppnås om sek-

tionsindelningen förenklades. Statskontoret har fått det allmänna intryc­

ket, att organisation och personalplan givits en alltför spatiös omfattning.

Statens sakrevision anser att institutets upplysningsverksamhet till väsent­

lig del kan handhas av undersökningspersonalen. Sakrevisionen avstyrker

bestämt förslaget till omorganisation av HFI.

Ombudsmannaumbetet för nåringsfrihetsfrågor, styrelsen för HFI, Lands­

organisationen och Tjänstemännens centralorganisation förordar en högre

löneställning för direktören. Styrelsen för HFI föreslår sålunda, att

direktören placeras i Cp 14.

Lönenämnden anser att det bör övervägas om inte de göromål, som an­

kommer på föreståndaren för undersökningsavdelningen, kan fullgöras av

institutets direktör eller fördelas mellan denne och sektionscheferna. Om

sektionscheferna skall lyda direkt under direktören vill lönenämnden inte

motsätta sig, att de placeras i 31 lönegraden. Nämnden har därvid beaktat

angelägenheten av att befattningshavare med höga kvalifikationer inom sina

speciella områden kan förvärvas till här avsedda tjänster. Mot utrednings­

männens förslag om inrättande av tjänster som förste assistenter i Ce 27

har lönenämnden ingen erinran. Samtliga assistenttjänster bör placeras i 21

lönegraden. I stället för en tjänst som förste avdelningsingenjör i Ce 29 (vid

full utbyggnad) och en tjänst som arkitekt i samma lönegrad bör enligt

lönenämndens mening inrättas ytterligare eu tjänst som förste assistent i

27 lönegraden inom vardera sektionen för liushållsorganisation och hus-

hållsteknik och sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor.

Föreståndaren för upplysningsavdelningen bör enligt lönenämnden pla­

ceras i 31 lönegraden. I stället för den i förslaget upptagna tjänsten som

förste konsulent i Ce 29 bör inrättas en tjänst som konsulent i 27 lönegra­

den. För de göromål, som avses åvila en amanuens på avdelningen bör in­

rättas en tjänst som arkivassistent i 17 lönegraden. De för två kontorister i

Ce 13 avsedda arbetsuppgifterna motiverar icke placering i högre lönegrad

än 11 lönegraden. I avsaknad av uppgifter om göroinålen kan nämnden inte

uttala sig om den föreslagna kanslibiträdestjänsten på upplysningsavdel­

ningen.

Vad beträffar kansliet bör intendenten inte placeras högre än i 27 löne­

graden. Vidare synes de göromål, som är avsedda för två kontorister i Ce

13, motivera placering endast i 11 lönegraden. Beträffande de två kansli-

biträdestjänsterna i Ce 11 har någon redovisning av tilltänkta arbetsuppgif­

ter inte lämnats i promemorian, varför lönenämnden inte kunnat bedöma

förslaget rörande dessa tjänster.

Styrelsen för HFI framhåller att man inte bör ha formella utbildnings-

krav för sektionsföreståndare och förste assistenter. Intendenten behöver

inte vara civilekonom. Styrelsen anser, att utredningen underskattat den hus-

hållsutbildade arbetskraftens betydelse för institutet. För befattningar i lö­

negrad 22 får man bara nyutbildade hushållslärarinnor utan praktisk erfa­

renhet. Hemkonsulenter står numera i lönegrad 24. Assistenterna vid insti­

44

Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

procent. År 1951 inrättades med statligt stöd den s. k. Varudeklarationsnämn-

den. Vidare har av överskottsmedel i vissa clearingkassor åren 1953 och 1955

ställts sammanlagt 2,4 milj. kronor till förfogande för sådan forskning och

upplysning, som är av betydelse för konsumenterna.

Den utveckling, som här antytts och som innebär, att staten efterhand

kommit att lämna allt större bidrag till konsumentvaruforskning och kon­

sumentupplysning, framstår som naturlig. Under de senaste decennierna bär

varumarknaden blivit allt rikhaltigare, alltmer differentierad och därmed

svåröverskådligare för konsumenterna. Det sammanhänger givetvis med den

stigande levnadsstandarden, som ökat köpkraften. Till belysning härav kan

nämnas, att den privata konsumtionen i vårt land har uppskattats till 27,8

miljarder kronor för år 1955. Betydelsen av rådgivning vid inköpsvalet har

samtidigt accentuerats. Den uppfattningen har mer och mer trängt igenom

att samhället bör vara konsumenterna behjälpligt med informationer som

underlättar ett klokt och ekonomiskt inköpsval. En konsumentvaruforsk­

ning och konsumentupplysning, som medverkar till att få fram goda och

prisbilliga varor, måste innebära betydande vinster för både den enskilde

och samhället. Därifrån är steget långt till en dirigering av konsumenter­

na. Självfallet är detta helt främmande för syftet med konsumentupplys­

ningen: upplysningen skall vara rådgivande och vägledande, aldrig diri­

gerande.

Under hösten 1955 företogs en särskild utredning om behov och resurser

på konsumentvaruforskningens område och därmed sammanhängande frå­

gor. Utredningen föreslog i en promemoria att ett årligt anslag anvisas för

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, att ett statens konsu­

mentråd inrättas för att samordna verksamheten härvidlag samt att HFI

bygges ut och förstatligas. Dessa olika förslag är nära sammanhängande.

Innan jag närmare går in på enskildheterna, vill jag därför redan här näm­

na, att jag i stort sett biträder utredningens förslag. Under senare år har av

flera kommittéer och i andra sammanhang behandlats frågan om konsu­

mentvaruforskning och konsumentupplysning. Någon ytterligare utredning

utöver den nu föreliggande promemorian finner jag därför inte erforderlig.

Utredningens förslag om ökat stöd till konsumentvaruforskning och kon­

sumentupplysning genom ett särskilt årligt riksstatsanslag har tillstyrkts

av så gott som samtliga remissorgan. Statskontoret har avstyrkt förslaget

med hänsyn till de möjligheter för ökad verksamhet på detta område, som

de för ändamålet avsatta clearingmedlen — 2,4 milj. kronor — innebär.

Dessa medel är emellertid engångsbidrag, av vilka hittills disponerats ca

1 milj. kronor. Man har anledning räkna med, att en avsevärd del av åter­

stoden kommer att beviljas som bidrag innevarande år för fullföljande av

undersökningar, som påbörjats med en första insats clearingmedel. Inte

minst de ansökningar, som gjorts om bidrag av dessa medel, visar klart, att

behov finns av ett kontinuerligt statligt stöd. Med anledning av sakrevisio­

nens anmärkning, att man först med nöjaktig säkerhet bör ha kartlagt be­

hoven — nuvarande och kommande — av insatser inom skilda specialom­

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1056

är att de egenskaper hos varan, som är bra för det ena ändamålet, kan vara

olämpliga för en annan funktion, om varan har flera användningsområden.

Konsumenten måste då själv göra hopkopplingen av de informationer, som

lämnas, med sin planerade användning av varan. Upplysningen bör därför

tillhandahålla mer av objektiva fakta än av värderingar. Jag delar utred­

ningens uppfattning, att det bör ankomma på konsumentrådet att — med

beaktande av vad jag här anfört — närmare ange riktlinjerna för upplys­

ningsverksamheten.

Statens konsumentråd

F. n. pågår konsumentvaruforskning i en eller annan form inom en rad

olika institutioner, myndigheter och enskilda företag. En inventering av den

statliga och statsunderstödda verksamheten på detta område gjordes 1954;

dess resultat, som bifogades förenämnda utredningspromemoria, pekar

starkt på behovet av en samordning av resurserna. Genom en sådan sam­

ordning skulle man sannolikt kunna uppnå en effektivare arbetsfördelning

med bättre utnyttjande av tillgängliga forskare och anslagsmedel, så alt

risken för dubbelarbete undvikes. Utredningen har i viss analogi med

norska förhållanden — föreslagit ett särskilt organ, ett statens konsument­

råd, som skall befrämja en bättre samordning på konsumentvaruforskning-

ens område, medverka vid fördelning av det allmänna anslaget och uppdraga

riktlinjerna för upplysningsverksamheten. I ett dylikt samarbetsorgan med

företrädare för de tongivande konsumentorganisationerna får konsumenterna

ett vidgat inflytande på den forsknings- och upplysningsverksamhet, som är

avsedd att betjäna deras intressen. De får även ett forum, där de reguljärt

kan överlägga med representanter för näringslivet och den tekniska exper­

tisen om verksamhetens utformning och utveckling. Då härtill kommer, att

inrättandet av ett statens konsumentråd innebär, att man delegerar på en

representativ grupp av fackkunniga och intressenter en stor del av de ini­

tiativ och beslut, som hittills ankommit på Kungl. Maj :t ensam — en enligt

min mening önskvärd decentralisering — vill jag i likhet med det stora

flertalet remissorgan förorda utredningens förslag om inrättandet av ett

konsumentråd för de förut angivna uppgifterna.

Enligt utredningens förslag skulle detta råd följa och samordna forsk­

nings- och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdena samt be­

sluta om fördelning av sådana bidrag, som inte överstiger 50 000 kronor,

i rån det särskilda anslaget för nämnda ändamål. Under remissbehandlingen

har den tanken framförts, att rådet inte endast borde uppdraga riktlinjer för

upplysningsverksamheten utan självt ombesörja hela upplysningsverksam­

heten i stället för det institut för konsumentfrågor, vartill HFI ombildas.

Till stöd härför har anförts, att upplysningsverksamheten ju bör avse hela

konsumentvaruområdet, inte blott HFI:s arbetsfält. Ehuru denna synpunkt

förtjänar all uppmärksamhet, talar enligt min mening övervägande skäl för

utredningens förslag, att upplysningsverksamheten förlägges till det insti­

48

Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

bära ett årsarvode av tillsvidare 2 400 kronor. Till envar av tre andra leda­

möter i arbetsutskottet bör utgå ett årligt arvode av 1 000 kronor. Rådets öv­

riga ledamöter torde, som utredningen föreslagit, få åtnjuta ersättning enligt

kommittékungörelsen.

Rådets kansli bör bestå av en sekreterare jämte biträde. För sekreteraren

bör inrättas en tjänst i Ce 29, vilken under tjänstebenämningen sekreterare

bör uppföras i personalförteckningen för rådet. För biträdeshjälp jämte

expenskostnader beräknar jag 6 000 kronor.

Medel bör vidare beräknas för resekostnadsersättningar och traktamen­

ten. De sammanlagda årskostnaderna för rådet uppskattar jag till 43 200

kronor. Jag förutsätter, att erforderliga lokaler för rådet kan ställas till

förfogande i Stockholm. Rådet bör inrättas från och med den 1 januari

1957, vid vilken tidpunkt även den föreslagna omorganisationen av HFI bör

genomföras. För budgetåret 1956/57 torde få uppföras ett förslagsanslag till

43 200

Statens konsumentråd av 9---- = 21 600 kronor.

Institutet för konsumentfrågor

Jag övergår härefter till frågan om förstatligandet av HFI. Utredningen har

erinrat om att staten redan nu — sedan institutet år 1954 sammanslogs med

det statliga Aktiv hushållning — svarar för ungefär 85 procent av kostna­

derna för institutets verksamhet och utredningen förordar att institutet i

samband med en ökning av det statliga stödet helt förstatligas. Någon ökad

medelstilldelning från näringslivet är inte att påräkna. I remissyttrandena

från näringslivet bekräftas detta. Såväl utredningen som flertalet remissin­

stanser framhåller emellertid, att institutet är i trängande behov av ökade

resurser för att kunna tillgodose de växande anspråk på dess tjänster, som

allmänheten ställer. Med ökade statliga anslag skulle näxdngslivets engage­

mang i institutet krympa till en procentuellt mycket liten andel. Genom att

man tar steget fullt ut och förstatligar institutet skulle vidare enligt utred­

ningens uppfattning institutet få större auktoritet, det skulle komma att

framstå som mera oavhängigt och rekryteringen av personalen skulle un­

derlättas. Utredningen har visserligen framhållit, att institutet även med

sin nuvarande status torde ha varit obundet i sitt arbete av de enskilda fi­

nansiärerna, men att det när institutets verksamhet ökar framstår som ange­

läget att varje misstanke om beroende av producentintressena undanröjes.

Även i fråga om förstatligandet har utredningens förslag tillstyrkts av

det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden har emellertid

understrukits, att auktoriteten inte beror på organisationsformen utan på

vederhäftigheten i undersökningarna och upplysningarna. Vidare har av

några remissorgan framhållits, att erfarenheten snarast tyder på att kvali­

ficerad arbetskraft lämnar statstjänst samt att pensionsfrågan för institu­

tets personal kan lösas genom vanlig pensionsförsäkring.

50

Kungl. Maj. ts proposition nr i05 år 1956

fördelning med andra fackorgan. Jag förutsätter sålunda, att undersökning­

ar rörande höstadens planering och inredning i huvudsak bör ombesörjas

av statens nämnd för byggnadsforskning, av allmännyttiga och andra bo­

stadsföretag samt övriga på bostadsfrågor specialiserade. Såsom framhål­

lits i flera remissyttranden bör forsknings- och provningsverksamheten vid

HFI även efter omorganisationen närmast omfatta varor, arbetsredskap och

funktionsstudier med anknytning till hushållsorganisationen.

Institutets upplysningsverksamhet bör däremot — som förut antytts —

i möjlig mån omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden av all­

männare intresse, som inte är föremål för institutets egen forskningsverk­

samhet. Givetvis erfordras här ett mycket nära samarbete med en rad and­

ra institutioner. Institutets upplysningsavdelning bör sammanbringa och

förmedla informationer, som specialforskningsinstituten inte själva har tid

eller arbetskraft att ge en för allmänheten lättillgänglig form. En översättning

av tekniska och vetenskapliga data i praktiska slutsatser, av värde för hus­

mödrar och vanliga konsumenter över huvud taget, kräver både journalis­

tisk kompetens och stora allmänna insikter i inköps- och konsumtionsva­

nor.

I detta sammanhang bör även den prisupplysande verksamheten något

beröras. I annan ordning kommer årets riksdag att taga ställning till ett för­

slag om inrättande av en statens pris- och kartellnämnd med uppgift bl. a.

att göra prisstudier och till allmänheten sprida upplysning om resultaten av

dessa studier. Vid remissbehandlingen av förslaget härom har åtskilliga re­

missorgan påpekat behovet av en gränsdragning mellan HFI efter dess om­

organisation och det nya pris- och kartellorganet i vad angår prisinforma­

tioner till allmänheten. Beträffande denna gränsdragning har chefen för

handelsdepartementet i förslaget rörande verksamheten vid pris- och kar-

lellnämnden utgått från att nämnden skall svara för sådan konsumentupp­

lysning, som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande och pris-

analyserande verksamhet. Nämnden skulle i enlighet härmed svara för upp­

lysning om exempelvis prisspridningen inom eu ort eller ett område eller

skäligheten av prismarginalerna inom olika distributionsled.

I överensstämmelse med denna principiella gränsdragning kan jag inte

förorda, att inom HFI skall göras prisanalyser o. d. Jag kan följaktligen

inte heller biträda utredningens förslag, att HFI för prisupplysningsverk­

samhet bör anställa civilekonomer. Institutet bör givetvis kunna förknippa

sina upplysningar om varukvaliteter o. d. med prisuppgifter, som inhäm­

tas på marknaden och som kan tjäna konsumenten till vägledning vid

jämförelser mellan olika kvalitets- och prisnivåer. Om HFI därvid tyc­

ker sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags kvalitets- och pris­

nivå, bör institutet fästa pris- och kartellnämndens uppmärksamhet här­

på, varefter nämnden kan göra en närmare undersökning. För det samar­

bete, som förutsättes härvidlag, kan det emellertid vara av värde att pris-

och kartellnämnden är representerad i styrelsen för institutet.

Jag förutsätter vidare, att institutet kommer att nära samarbeta med

52

Jag övergår härefter till frågan om personalens antal och löneställ-

ning'. Institutet har nu 32 fast anställda befattningshavare, av vilka dock

tre arbetar på deltid. I promemorian föreslogs att institutet till en början

skulle ha 39 fast anställda tjänstemän. För egen del är jag f. n. inte beredd

förorda, att medel anvisas för mer än 34 heltidsanställda befattningshavare.

Såsom utredningen föreslagit bör emellertid till tillfällig personal beräknas

ett årligt belopp av 40 000 kronor. En förteckning över de av mig föreslag­

na tjänsterna torde som bilaga få fogas till detta protokoll.

Institutets chef bör ha tjänstebenämningen direktör och i enlighet med

utredningens förslag placeras i Ce 37. Varje avdelning bör ledas av en förste

intendent i Ce 31. Kansliet bör förestås av en intendent i Ce 27. I anledning

av vad som anförts i remissyttrandet av styrelsen för HFI förordar jag, att

lör assistenter med hemkonsulentutbildning eller motsvarande kompetens

inrättas två konsulentbefattningar i Ce 25. För laboratoriebiträdespersonalen

bör inrättas tre tjänster som laboratoriebiträde i Ce 11 samt tre tjänster som

tekniskt biträde i Ce 8. Beträffande lönegradsplaceringen för övriga befatt-

ningar som väsentligen utformats i enlighet med lönenämndens yttrande

' torde jag få hänvisa till nyssnämnda bilaga med förteckning över före­

slagna tjänster.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för helt budgetår för den av mig

föreslagna personalen kan — med utgångspunkt från näst högsta löneklas-

sen inom varje lönegrad — beräknas till 531 200 kronor. Härtill bör för

vikariatsersättningar m. m. uppföras 3 500 kronor samt för tillfällig perso­

nal — som förut nämnts — 40 000 kronor. I enlighet med utredningens för­

slag bör ordföranden i institutets styrelse uppbära ett årsarvode av 1 200

kronor. Till var och en av de övriga ledamöterna i styrelsen torde böra utgå

ersättning enligt kommittékungörelsen. Till arvoden m. m. åt styrelsen be­

räknar jag sammanlagt 2 000 kronor. Institutet kommer att uppbära vissa

inkomster av uppdrag samt genom försäljning av broschyrer och mönster

m. m. Dessa inkomster, som jag för tiden 1 januari—30 juni 1957 uppskat­

tar till 25 000 kronor, bör inlevereras till statsverket och redovisas å rikssta-

tens inkomstsida.

För institutets avlöningskostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag.

Eftersom det nya institutet skall träda i funktion först med ingången av år

1957, erfordras för nästa budgetår endast medel för avlöningskostnader un­

der ett halvt år. I övensstämmelse med vad jag här anfört bör avlönings-

anslaget sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras med

531 200 + 3 500 + 40 000 + 2 000

----------------------------------------------- --- 288 400 kronor.

z

Beträffande anslagets fördelning på olika poster in. in. torde jag få hänvisa

till en sammanställning i det följande. I personalförteckningen för institu­

tet bör uppföras följande tjänster, nämligen en direktör Ce 37, fyra förste

intendenter Ce 31, 2 förste assistenter Ce 27 samt 1 intendent Ce 27.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Anslag till Hemmens forskningsinstitut

Slutligen bör här upptagas frågan om anslag till det nuvarande HFI för

tiden 1 juli—31 december 1956. Med hänsyn till den omorganisation av in­

stitutet, som vid bifall till mitt förslag i det föregående skall komma till

stånd från och med den 1 januari 1957, saknas anledning att anslå medel

för en förstärkning av organisationen redan dessförinnan. Det för inneva­

rande budgetår anvisade anslaget till bidrag till institutet uppgår till 380 000

kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under 1955 bör till bidrag till

institutet under första hälften av nästa budgetår anvisas 215 000 kronor.

Institutet har vidare hemställt om tilläggsanslag å 49 000 kronor med an­

ledning av att institutet inte erhållit ersättning för merutgifter under tiden

1 januari 1955—30 juni 1956 för dels nyssnämnda lönehöjning, dels kom­

pensation för sjukförsäkringsavgifter. Jag föreslår, att institutet tillerkän-

nes bidrag av statsmedel härför med sammanlagt 35 000 kronor, vilket be­

lopp torde få ingå i anslaget för nästa budgetår. Till bidrag till HFI under

tiden 1 juli—31 december 1956 bör alltså för budgetåret 1956/57 anvisas

ett anslag av sammanlagt (215 000 -f- 35 000 =) 250 000 kronor.

I enlighet med beslut av 1953 års riksdag skall av de till institutet anvi­

sade anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras som rörelseka­

pital för institutet. Efter förstatligandet föreligger inte behov av rörelseka­

pital; detta bör därför vid omorganisationen återbetalas till statsverket.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna det av mig framlagda förslaget om inrättan­

det från och med den 1 januari 1957 av ett statens konsu­

mentråd och ett statens institut för konsumentfrågor;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det före­

gående framlagda förslag, fastställa personalförteckningar

för statens konsumentråd och statens institut för konsu­

mentfrågor;

III. godkänna följande avlöningsstat för statens institut för

konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30

juni 1957:

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ....................................... 1 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ 233 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................................... 53 700

Summa kronor 288 400

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Bilaga

Statens institut för konsumentfrågor

Styrelse:

ordförande + 5 ledamöter

Direktör Ce 37

Livsmedel s-

och kemisk-tek-

niska avdelningen

Textil­

avdelningen

Avdelningen för

hushållsorganisa-

tion m. m.

Upplysningsavdelningen

1 förste inten­

dent Ce 31

2 assistenter Ce 21

1 förste inten­

dent Ce 31

1 förste assistent

Ce 27

1 förste inten­

dent Ce 31

1 förste assistent

Ce 27

1 förste intendent Ce 31

3 konsulenter Ce 25

1 redaktör Ce 25

2 laboratorie-

biträden Ce 11

1 assistent

Ce 21

2 konsulenter

Ce 25

1 assistent Ce 17

1 kanslibiträde Ce 11

1 laboratoriebi-

träde Ce 11

1 tekniskt bi­

träde Ce 8

1 biträde för skriv- och kon-

torsgöromål

2 tekniska bi­

träden Ce 8

Kansli

1 intendent Ce 27

1 kassör Ce 15

2 kanslibiträden Ce 11 (förestånda­

re för skrivcentral resp. regi-

strator)

1 vaktmästare Ce 11

4 biträden för skriv- och kontors-

göromål (av vilka en telefonist)

Tillfällig personal

Beräknad årlig kostnad: 40 000 kronor

Summa 34 tjänstemän

560346. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag