2

terna placeras hos de lokala skattemyndigheterna, under vilka de admi­

nistrativt sorterar. Taxeringsassistenten har att iakttaga de allmänna an­

visningar för granskningsarbetets effektiva bedrivande, som taxerings-

intendenten i länet äger utfärda. På taxeringsnämndens ordförande an­

kommer bl. a. att bevaka att tillfredsställande utredning finnes när fråga

uppkommer om avvikelse från deklaration. Taxeringsassistenten skall er­

hålla biträde med sortering, längdföring in. fl. liknande uppgifter av i hu­

vudsak manuell natur.

Då en likartad organisation redan genomförts i Stockholm, där även i

övrigt speciella förhållanden föreligger, skall assistenter tills vidare inte

anställas i denna stad.

Övriga taxeringsnämnder skall enligt förslaget ha samma organisation

och arbetsformer som hittills. Dock föreslås att arbetet med sortering och

längdföring skall övertas av de lokala skattemyndigheterna. Vidare skall

arbetsperioden i samtliga taxeringsnämnder förlängas till den 30 juni. Ge­

nom dessa åtgärder erhålles ökad tid för kontroll och andra väsentliga

arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenten skall under tiden mellan taxeringsperioderna i

huvudsak utnyttjas för taxeringsrevision. Kapaciteten för denna betydelse­

fulla form av taxeringskontroll kommer härigenom att bli avsevärt större.

För att ytterligare vidga möjligheterna till kvalificerat kontrollarbete

föreslås förstärkningar på länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst bland

revisionspersonalen.

Ytterligare föreslås att taxeringsintendentens ställning skall stärkas i

vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda skall lättas genom ökade möj­

ligheter att delegera arbetsuppgifter, bl. a. processföring i skattemål, på

underordnade befattningshavare.

Beträffande prövningsnämnderna föreslås olika åtgärder för att tillför­

säkra dessa en obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxerings-

intendenten och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom

likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra

en taxering annat än på yrkande av part. Ändringar till den skattskyldiges

förmån skall dock i mål, som genom besvär dragits inför nämndens pröv­

ning, kunna företas även utan yrkande.

Förbud föreslås för ledamot av prövningsnämnd att samtidigt vara leda­

mot av taxeringsnämnd.

Den nuvarande anordningen att taxeringsintendenten skall deltaga i

prövningsnämndens överläggningar föreslås avskaffad. Intendenten blir

i fråga om rätt att vara närvarande i nämnden huvudsakligen likställd

med den skattskyldige.

För att åstadkomma en åtskillnad mellan den dömande och den fiska-

liska verksamheten förordas att särskilda prövningsnämndskanslier in­

rättas inom länsstyrelserna. Åtgärden innebär indirekt en förstärkning av

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

3

taxeringssektionerna, vilka hittills i betydande omfattning tagits i an­

språk för att biträda prövningsnämnderna med beredning av besvärs-

ärenden.

Bland ytterligare förslag på detta område må nämnas, att vissa enklare

mål skall kunna avgöras av ordföranden ensam samt att det muntliga

förfarandet ges ökad stadga. Ersättning skall av allmänna medel kunna

utgå till personer som inkallas för att höras upplysningsvis.

Riksskattenämndens kansli föreslås utbyggt med en byrå för taxerings-

kontroll, på vilken placeras en byråchef och fyra taxeringsrevisorer. I övrigt

lämnas riksskattenämndens organisation tills vidare orubbad.

På besvärsreglernas område är den viktigaste nyheten att de skattskyldiga

inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos kammarrätten och

regeringsrätten på grund av deklarationsförsummelse. Intresset av att

självdeklarationerna avges i tid föreslås i stället tillgodosett genom effek­

tiviserade vites- och bötesbestämmelser.

Vidare förordas att de skattskyldigas möjligheter att efter den vanliga

besvärstidens utgång få för höga taxeringar nedsatta skall avsevärt vidgas.

Den nya taxeringsförordningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari

1958. Utbyggnaden av assistentorganisationen kan emellertid beräknas taga

åtskilliga år i anspråk. Fullt utbyggd torde förstärkningen av taxerings-

organisationen kräva en utgiftsökning på omkring 10 milj. kronor.

I propositionen föreslås även, att vissa naturaförmåner av mindre värde

fr. o. m. 1957 års taxering skall undantas från skatteplikt. Härigenom kan

arbetsgivarnas skyldighet att lämna kontrolluppgifter om naturaförmåner

inskränkas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Förslag

till

taxeringsförordning

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande stadganden

1

§•

Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om

statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning

nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstäm­

mande med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och

rättvisa.

2

§•

1 mom. I denna förordning förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig

inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §

1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verk­

ställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxe­

ring innefattas under benämningen årlig taxering.

2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun

hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter

de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt,

skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats

utan att vara härstädes bosatt.

3 §•

Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna

förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl över-

5

ståthållarämbetet samt med landsJcamrerare jämväl skattedirektören hos

överståthållarämbetet. Med vederbörande länsstyrelse avses, såvitt angår

den mellankommunala prövningsnämnden, överståthållarämbetet.

Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm

förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår

mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna

nämnd. Under benämningen taxeringsintendent inbegripas jämväl biträ­

dande taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst

utföra på taxeringsintendent ankommande göromål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

ANDRA AVDELNINGEN

Taxering för inkomst och förmögenhet

I. Om taxeringsorganisationen

4 §•

I län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun.

När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner samman­

föras till ett lokalt taxeringsdistrikt.

För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån detta icke an­

kommer på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf sägs.

I fögderi, så ock i stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas sär­

skilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer

taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomst­

förhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera

invecklad beskaffenhet. I fögderi och stad som nu sagts må ock inrättas

flera sådana särskilda taxeringsdistrikt.

I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild

taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska per­

soner, dödsbon och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbe­

tet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket

gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden) verk­

ställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen om statlig

förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom.

och 36 § folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoför-

samlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt,

som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

5 §■

Länsstyrelsen skall indela länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de

särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas senast den 30 novem­

ber året näst före taxeringsåret.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall ytt­

rande infordras från kommunens styrelse ävensom, i stad med egen upp-

bördsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten. Vad nu sagts om

inhämtande av yttrande från kommunens styrelse skall dock icke gälla

beträffande Stockholm.

6

§•

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i sam­

band med indelningen i taxeringsdistrikt. Därvid utses tillika, om ej för­

ordnande meddelats enligt 2 mom., en person att i egenskap av kronoom-

bud vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad

för nästföljande år.

2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde stycket

stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familje­

stiftelser, skall länsstyrelsen förordna taxeringsassistent att biträda

nämnden.

Vad nu sagts skall dock icke gälla Stockholm.

3 mom. Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i

vederbörande kommun. I fråga om särskild taxeringsnämnd, som avses i 4 §

femte stycket, skall dock valet förrättas av landstingskommunens förvalt­

ningsutskott, därest i taxeringsdistriktet ingår mer än en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och

högst åtta. År fråga om särskild taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs, skall

minst en ledamot väljas för varje kommun, och må i följd härav flera än

åtta ledamöter väljas, dock högst tolv. Antalet ledamöter skall bestämmas

av dem, på vilka valet ankommer, dock att, om ledamöterna skola väljas

av skilda organ, länsstyrelsen skall bestämma antalet ledamöter i taxe­

ringsnämnden samt angiva huru många av dem som skola väljas av varje

organ.

För envar av de valda ledamöterna skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart under­

rätta länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda.

4 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunal­

7

lagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 13 § 1 mom.

kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädd,

har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje

grupp som skola väljas, överklagas det därefter företagna valet och befin-

nes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i

nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

7 §•

I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall

ordföranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen

1) tillhandahålla allmänheten blanketter till deklarationer med mera

dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar som finnas

erforderliga för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar honom i 23 § medgiven rätt att munt­

ligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa

upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet

efter ordförandens bestämmande granskas allenast av kronoombudet,

5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande

deklarationer och andra uppgifter,

6) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer ho­

nom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

8)

vara föredragande i taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål av expeditionell art, i den mån dessa

icke ankomma på annan,

10) lämna annan taxeringsmyndighet ävensom lokal skattemyndighet er­

forderliga underrättelser och uppgifter, samt

11) avgiva yttranden i besvärsmål.

8

§•

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall ord­

föranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen ha

till uppgift att utföra de åligganden som upptagas i 7 § vid 5), 7) och 11).

Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra

handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillför­

litlig taxering. Ordföranden må, i den omfattning han finner påkallat, vara

föredragande i nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

8

9 §•

Kronoombudet har till åliggande särskilt

1) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer, uppgifter och andra hand­

lingar, dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel be­

skaffenhet, som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens

bestämmande granskas allenast av denne,

2) att vid granskningen tillse, att kronans rätt vid taxeringen varder be­

hörigen iakttagen, samt

3) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden på­

kallas, biträda honom under taxeringsarbetet.

10

§.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxe-

ringsassistenten utföra de åligganden som angivas i 7 § vid 1)—3) samt

9) och 10).

Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att

1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, upp­

gifter och andra handlingar,

3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer ho­

nom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden

finner sig böra utföra föredragningen,

5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt

6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller

taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ord­

nande och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

11

§•

1 mom. Varje län utgör ett prövningsdistrikt.

För varje prövningsdistrikt skall finnas en prövningsnämnd.

Efter framställning av länsstyrelsen må Kungl. Maj :t medgiva, att pröv­

ningsnämnd sammanträder å två avdelningar. Då fråga är om beslut av

principiell innebörd, så ock eljest, då särskilda skäl därtill föranleda, må

nämnden i dess helhet företa mål eller ärende till avgörande.

2 mom. För hela riket skall finnas en gemensam prövningsnämnd (den

mellankommunala prövningsnämnden).

3 mom. Prövningsnämnd prövar besvär över beslut av taxeringsnämnd

samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning eller annan

författning ankomma på nämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

9

1 mom. I länen är landskamreraren prövningsnämndens ordförande.

Prövningsnämnd i län skall bestå av ytterligare minst fyra och högst

åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda å avdelningar, fyra

ledamöter å varje avdelning. För nämnda ledamöter skola finnas lika

många suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter utses av Kungl.

Maj :t för en tid av fyra år.

För den mellankommunala prövningsnämnden förordnar Kungl. Maj :t

för en tid av fyra år ordförande, vice ordförande samt ytterligare sex leda­

möter jämte sju suppleanter. För samma tid förordnar Kungl. Maj :t all­

mänt ombud hos nämnden.

Suppleant må närvara vid prövningsnämndens sammanträden endast då

han därtill kallats i anledning av uppkommet hinder för ledamot att till-

städeskomma.

1 länen skola ledamöter och suppleanter utses bland personer, som enligt

vad i 13 § sägs äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövnings-

distriktet.

Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd må icke samtidigt vara leda­

mot eller suppleant i taxeringsnämnd.

2 mom. Hos prövningsnämnd i län skall finnas kansli inom länsstyrelsen.

Kansliet står under landskamrérarens ledning.

Hos den mellankommunala prövningsnämnden skall finnas kansli, som

står under ledning av allmänna ombudet.

13 §.

1 mom. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra utses redliga

och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och

erfarenhet.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd väljas alle­

nast den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstingskommu­

nens förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxerings­

nämnd väljas allenast den, som är mantalsskriven i kommun, belägen inom

nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskommunen.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, så ock

vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tillses, att om

möjligt personer tillhörande olika inom distriktet förekommande grupper

av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt

kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses

personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,

som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses, att

inom nämnden kännedom såviLt möjligt kommer att förefinnas om olika

delar av nämndens verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

12 §.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

2 mom. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara

ledamot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med

mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av den som utsett honom.

3 mom. Till ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses.

Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller i konkurs­

tillstånd.

4 mom. Kommer ledamot eller suppleant efter det han utsetts i den ställ­

ning, att han ej längre är behörig att utöva uppdraget, skall han omedel­

bart frånträda detsamma.

14 §.

1 mom. Av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd kan när

som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant i sådan nämnd, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i

den ordning, som gällt beträffande den avgångne.

2 mom. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och

finnes icke suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträ­

det närvarande ledamöter att, om det för taxeringsförrättningens fortgång

erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i för­

rättningen.

15 §.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må

taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ord­

föranden efter samråd med taxeringsintendenten i länet.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att

1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de

deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta icke om-

besörjes av länsstyrelsen,

3) vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden ävensom till­

handahålla honom erforderlig biträdespersonal, samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

11

2 mom. Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som

av länsstyrelsen godkännas, till förfogande för taxeringsarbete inom kom­

munen för annat ändamål än som i 1 mom. avses. Godkännandet må när

som helst återkallas.

Sådan tjänsteman har att, i enlighet med de närmare föreskrifter läns­

styrelsen och ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd finner skäl med­

dela, granska deklarationer och uppgifter, hos nämndens ordförande göra

de erinringar, vartill granskningen må giva anledning, samt i övrigt lämna

ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

3 mom. I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent,

äger ordföranden anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas.

4 mom. Beträffande Stockholm skall i de hänseenden varom i denna

paragraf stadgas gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

17 §.

Taxeringsintendenten i länet skall, med iakttagande av bestämmelserna i

denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka

för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erfor­

derlig omfattning granska verkställda taxeringar samt särskilt uppmärk­

samma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt.

Taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av taxerings-

fråga, som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger taxeringsintendenten kalla ordförande

eller annan ledamot av taxeringsnämnd i prövningsdistriktet att infinna

sig för att meddela upplysningar.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke så­

som taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

18 §.

Kungl. Maj :t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskatte­

nämnden) med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning ävensom av

de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes på sätt i denna för­

ordning sägs.

Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

19 §.

Riksskattenämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice

ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av

nämndens ledamöter skola vara lagfarna eller hava avlagt examen vid han­

12

delshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i domar­

värv eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses så att

kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet kommer

att förefinnas hos nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid

handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sam­

manlagt sex suppleanter. Vad ovan stadgats angående ledamöterna skall äga

motsvarande tillämpning beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

Ledamöter och suppleanter skola vara svenska medborgare. Ej må upp­

draget utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Kungl. Maj :t äger meddela föreskrifter angående när nämnden är att anse

som beslutför samt angående inkallandet av suppleanter så ock de föreskrif­

ter i övrigt som finnas erforderliga för nämndens verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

II. Om skyldighet att föra anteckningar, m. m.

20

§.

Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller

annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för

annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räken­

skaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag

finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för

kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokförings­

lagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

21

§.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration

eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss för­

värvskälla icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

III. Om skyldighet att avlämna självdeklaration

22

§.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgan­

det i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering av­

lämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

13

1) aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller

inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera för­

värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100

kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till samman­

lagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattnings­

årets utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår

sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000

kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet

enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller

förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skatt­

skyldig enligt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt

eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med

hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxe­

ras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas

vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk

medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller kon­

sulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,

anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons

hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och

bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock

sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de

bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid till-

lämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för

den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmel­

serna i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklaration.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av

bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om

dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må upp­

gift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning, eller

ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 32 § stadgas.

23 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å

blankett enligt fastställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats

jämlikt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen in­

för taxeringsnämndens ordförande eller dess taxeringsassistent, som har att

införa desamma å deklarationsblankett och därå taga den deklarationsskyl-

diges underskrift.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

24 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild

självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där

han är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomst­

skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild själv­

deklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal in­

komstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av­

givas jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i

flera exemplar.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller stat­

lig förmögenhetsskatt, skall avgiva dels i den kommun, där han var man­

talsskriven för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava varit man­

talsskriven, är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till led­

ning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i

samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering

15

till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

25 §.

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan

finnes, och hemvist därstädes samt nummer å för honom utfärdad debet­

sedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande

utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där

styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under

någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han

sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings­

året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i

vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av

den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastig­

heten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock,

därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret

eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken

del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­

året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock

endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för

året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för

den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl

uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över

vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig

skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgilt lämnas jäm­

väl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så

att överskjutande öretal bortfalla.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

26 §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bok-

föringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och för­

lustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till över­

ensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna,

' 4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat ut­

tagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av

levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till om­

kostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyl­

dige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom rese-

och representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till

anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock

att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften

skall lämnas först efter anmaning, samt

•

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leve­

rans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan

räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande

innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

Vad i denna paragraf stadgas skall av försäkringsanstalt, såvitt angår liv­

försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värde­

sättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i

27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

27 §.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskatte­

lagen. Motsvarande gäller beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här

i riket drivit livförsäkringsrörelse, dock endast såvitt angår den till nämnda

rörelse hänförliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna förordning, förutom för­

säkringsbolag, jämväl sådan understödsförening, vilken enligt sina stadgar

äger meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunder­

stöd å högst 500 kronor för medlem.

17

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels

sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkring och dels annan försäkring, samt upp­

gift å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kon­

tor, ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna

premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Beträf­

fande annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet föreligger icke skyl­

dighet för utländsk försäkringsanstalt att lämna uppgifter om intäkter och

avdrag i förvärvskällan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

28 §.

Särskild självdeklaration skall för den kommun, deklarationen avser,

innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen; och

skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän själv­

deklaration är stadgat.

29 §.

Är skattskyldigs inkomst enligt kommunalskattelagens bestämmelser om

beskattningsort att hänföra till mer än en kommun, skall i allmän eller

särskild självdeklaration lämnas de uppgifter, som erfordras för tillämp­

ning av bestämmelserna i 56—59 §§ kommunalskattelagen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall där

skattskyldigs inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen skall fördelas

å olika administrativa områden inom samma kommun.

30 §.

1 mom. Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskatt­

ningsåret varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet

förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinst-

och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bok­

föringen. Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto eller vinst- och

förlustkonto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall

vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar

enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gäl­

lande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av

räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall

avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revi­

sionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

18

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av pro­

tokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru

vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall dock icke

gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

2 mom. läkare av jordbruk eller skogsbruk, vilken påyrkar att bliva taxe­

rad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder,

skall senast tre månader före ingången av det första beskattningsår, för vil­

ket taxering skall ske enligt sådana grunder, göra anmälan härom till taxe-

ringsintendenten i det län, där jordbruksfastigheten är belägen.

31 §.

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, med­

dela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara av be­

tydelse för åsättande av en riktig taxering.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i an-

maningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erfor­

derliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxe­

ring. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

32 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skall av­

fattas å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den

31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock till

ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade upp­

gifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötes­

renar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade ren­

längd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter

avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

33 §.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet,

skall i fall som nedan angivas särskild uppgift avlämnas rörande in­

komst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till be­

skattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycks­

fall,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

19

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med

militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till

viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och upp­

fostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller

utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten­

skaplig forskning, ävensom

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som

angives vid 3) eller 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär och skall upptaga

inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått till ända närmast

före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda

räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter,

vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,

där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke

taxeringsintendenten i länet på därom gjord framställning medgivit be­

frielse tills vidare från nämnda skyldighet.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter

anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för

bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

34 §.

1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, förså-

vitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den

15 februari under taxeringsåret.

Staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet må åt­

njuta anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper må tillgodo­

njuta liknande anstånd, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den

31 oktober året näst före taxeringsåret.

Vad i nästföregående stycke är sagt skall hava motsvarande tillämpning

å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 mom. På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt be­

slut utsättas annan tid, inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses göres hos taxeringsintendenten i det

län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig för­

mögenhetsskatt. Föreligger ej sådan skattskyldighet för sökanden, göres

ansökningen hos taxeringsintendenten i det län, där självdeklarationen skall

avlämnas.

Mot taxeringsintendentens beslut må talan ej föras.

3 mom. I 30 § 1 mom. tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar

skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer,

som den skattskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas inom två veckor efter det desamma upprättats.

i mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning

vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom

den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet icke föreligger att

på grund av anmaning avlämna självdeklaration eller uppgift å tidigare dag

än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.

35 §.

Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande

handlingar, avlämnas till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller

landsfiskal i det län, där taxeringen skall äga rum, eller ock till ordföranden

i vederbörande taxeringsnämnd.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun vid­

tagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration

till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

36 §.

Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit inom

föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna förordning

föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande

uPPgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med

ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.

Innan anmaning utfärdas, bör den deklarationsskyldige, om detta kan ske

utan olägenhet, på lämpligt sätt erinras om deklarationsskyldigheten.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

IV. Om kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering

37 §.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på

sätt framgår av följande uppställning:

j

Kung!. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

21

1. a) Statlig och kom­

munal myndighet,

b) aktiebolag, ekono­

misk förening, fond,

stiftelse och annan ju­

ridisk person än döds­

bo,

c) fysisk person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse eller jordbruk,

däri inbegripet skogs­

bruk, i fråga om förmå­

ner, som utgått från så­

dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner, som ut­

gått från sådan för­

värvskälla.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört till­

fälligt arbete eller som

av den uppgiftsskyldi­

ge åtnjutit pension, liv­

ränta eller periodiskt

utgående ersättning,

ävensom den som åt­

njutit förmån från per­

sonalstiftelse eller an­

nan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan er­

sättning eller förmån, oavsett

huruvida denna utgått kon­

tant eller såsom naturaförmån

samt oavsett om densamma

utgör ersättning för kostna­

der, som mottagaren haft att

bestrida. Har mottagaren haft

att erlägga vederlag för åtnju­

ten naturaförmån, skall upp­

gift om förmånen och veder­

laget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt ar­

bete, om det som mottagaren

sammanlagt åtnjutit haft ett

lägre värde än 100 kronor för

hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning av till­

fälligt arbete å annan fastig­

het än jordbruksfastighet, om

vad som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 500 kronor

för hela året och det icke ut­

gör avdragsgill omkostnad i

förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelse-

idkare, som enligt lag varit

bokföringsskyldig, av ersätt­

ning för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt av

rörelse för mottagaren,

e) av statlig myndighet ut­

given förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för mot­

tagaren,

f) förmåner i annat än pen­

ningar, om det som mottaga­

ren i sådant hänseende sam­

manlagt från den uppgifts­

skyldige åtnjutit, efter avdrag

för vederlag, uppenbarligen

haft ett värde icke översti­

gande 400 kronor för helt år

räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

Vad uppgiften skall avse

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person som

varit skyldig att verk­

ställa skatteavdrag en­

ligt uppbördsförord-

ningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsför­

ening.

4. Den som utbetalt

royalty eller periodiskt

utgående avgift för rät­

tighet av goodwills na­

tur, såsom varumärke,

firmanamn o. dyl., eller

för utnyttjande av pa­

tent, mönster o. dyl.

5. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

inköp av jordbruks- el­

ler trädgårdsprodukter

eller husdjur eller från

husdjur erhållna pro­

dukter, allt i den mån

Kungl. Maj.-t därom för­

ordnat.

6. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

förvärv av avverknings­

rätt eller inköp av virke

eller andra skogseffek-

ter, allt i den mån

Vem uppgiften skall avse

Den å vilkens in­

komst skatteavdrag sko­

lat verkställas.

Den som från anstal­

ten eller föreningen

uppburit belopp, ej un­

derstigande 200 kronor

för hela året, på grund

av försäkring av den

art att skatteplikt för

beloppet föreligger.

Den till vilken royal-

tyn eller avgiften utbe­

talts.

Den från vilken in­

köp skett.

Den som ägt eller

brukat fastighet, från

vilken upplåtelse av av­

verkningsrätt eller för­

säljning av skogseffek-

ter ägt rum.

överstiga 500 kronor, trakta-

mentsersättning vid vistelse i

tjänsten utom tjänstgörings­

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representa-

tionsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kronor,

samt

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen­

barligen icke utgör skatteplik­

tig intäkt för mottagaren.

Om uppgiftens innehåll

skall i tillämpliga delar gälla

vad ovan vid 1. sägs.

Vad uppgiften skall avse

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag i penning­

ar, naturaprodukter eller an­

nat.

Undantag: vederlag som

gottgjorts bokföringsskyldig

rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller

gottgjorts, ävensom vederlag,

om vars utgivande under se­

nare år avtal träffats.

23

Kungl. Maj.is proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj:t därom för-

ordnat.

7. Den som bedrivit

förmedlingsverksamhet

eller annan därmed

jämförlig verksamhet,

allt i den mån Kungl.

Maj:t därom förordnat.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Den som genom verk­

samheten erhållit an­

ställning, uppdrag eller

tillfälligt arbete eller

ock försålt egendom.

Vad uppgiften skall avse

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgäng­

lig-

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 inom., skall iakt­

tagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna för-

mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,

för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-

ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels

traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning

utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och

vad som avdragits.

Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på grund

av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av vad så­

lunda uppburits.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som

skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga

är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostads­

adress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår även­

som om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1 mom.

första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall

vid uppgifterna fogas ett särskilt sammandrag över dessa, upptagande

namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar

av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt

åtnjutits.

4 mom. Uppgifterna skola avlämnas senast den 31 januari under taxe­

ringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till

länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i

24

3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sam­

mandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens

allmänna självdeklaration må avlämnas.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om

i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall medelst sär­

skilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller

församling varje grupp av uppgifter avser.

38 §.

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registre-

ringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan

anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,

nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst­

skatt och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan del­

ägare, vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklara­

tion och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande an­

delen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott

i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­

värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild

självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som

å varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig in­

komstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock

uPP§ift> som i b3 avses, icke lämnas för den kommunen.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs

i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning

av bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom. första

och andra styckena omförmälda handlingar.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15

februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyl­

digt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än

den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med upp­

gifternas avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.

Uppgifterna skola avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av

sj älvdeklaration.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

39 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för näst­

föregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr

1. Den som enligt 37 §

1 mom. första punkten

är skyldig att utan an-

maning avlämna kon­

trolluppgift.

Uppgiftsskyldig

2. Den som för ar­

betslag eller liknande

grupp av personer i en

summa uppburit visst

avlöningsbelopp såsom

ackordsöverskott eller

dylikt för att fördelas

inom laget eller grup­

pen.

3.

Bankaktiebolag,

sparbank eller annan

penninginrättning.

4. Annan än penning­

inrättning, därest ve­

derbörande under näst­

föregående år utbetalt

gäldränta eller haft

skuld, när fråga ej är

om lån mot obligatio­

ner, förlagsbevis eller

andra för den allmänna

rörelsen avsedda för­

skrivningar.

5. Fysisk eller juri­

disk person, som haft

fordran.

6. Försäkringsanstalt

eller understödsför­

ening.

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk el­

ler rörelse.

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete.

Medlem av arbetsla­

get eller gruppen.

Namngiven skattskyl­

dig.

Varje borgenär.

Namngiven skattskyl­

dig.

Namngiven skattskyl­

dig.

Namngiven annan nä­

ringsidkare.

Vad uppgiften skall avse

Åtnjutna förmåner, därest

icke uppgiftsskyldighet utan

anmaning föreligger, med

upplysning, då förmånerna

avse kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

Till medlem utgivet belopp.

150 år 1956

25

Gottgjord ränta ävensom

beloppet av den skattskyldi­

ges innestående medel vid

viss angiven tidpunkt.

Borgenärens namn och

hemvist, gäldräntans belopp

under föregående år och

skulden vid viss angiven tid­

punkt.

Ränteinkomst från den

skattskyldige ävensom belop­

pet av den skattskyldiges

skuld vid viss angiven tid­

punkt.

Arten av uppgiven försäk­

ring, beloppet av premie el­

ler annan avgift, tid då så­

dan mottagits, samt värdet

och arten av åtnjutna förmå­

ner, som icke enligt annan

föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den upp­

giftsskyldige under viss an­

given tid köpt eller sålt va-

26

ror, därest beloppet i sälja­

rens eller köparens hand är

skattepliktig intäkt eller av­

dragsgill utgift, med angivan­

de där så begäres av varu­

slag och myckenhet, verkställ­

da likvider, så ock av belopp å

provision eller annat, som ut­

gjort sådan intäkt eller utgift.

Undantag: belopp avseende

köp eller försäljning av va­

ror över disk och liknande

fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan full­

göras.

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgäng­

lig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

8. Den som bedrivit Namngiven skattskyl-

förmedlingsverksamhet dig.

eller därmed jämförlig

verksamhet, om upp­

gift icke skolat lämnas

utan anmaning.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig

att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande

uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av

jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas

på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om

mottagarens namn och adress, samt

b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till

andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens

hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens namn

och adress.

Vad i detta moment stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej

avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgifts­

skyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är skyl­

dig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar

och uttag under viss tid.

4 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och

avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser

han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften

ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av

27

den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom från

skyldighet att lämna uppgiften.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

40 §.

Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver

vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj :t,

i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,

lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven

tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt

samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända

bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över

räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och

senast för inrättningen kända bostadsadress.

41 §.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning till ledning vid värdesättning av

aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt formulär rörande bolagets

tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värde­

sättningen. Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.

42 §.

1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktie­

bolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till över­

vägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande

lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering varje

år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket

därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående värdet av medlemmens

eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

Omförmälda uppgift skall utan anmaning avlämnas senast den 15 februari

under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av själv­

deklaration.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär.

2 mom. Efter anmaning åligger det bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att även beträffande andra medlemmar eller delägare än som avses i 1 mom.

i den omfattning, som i anmaningen angives, avlämna uppgift angående

värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om

värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

I fall som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostads­

aktiebolaget att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa med­

lemmen eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda

förhållanden, i vad medlemmen eller delägaren angår.

43 §.

1 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,

som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk

juridisk person eller

b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obliga­

tion, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdel­

ningen eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för an­

nans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig

uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och där­

vid uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Ut­

bekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan

det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist

å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som ut­

betalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan

betalning sker.

2 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning å

svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen om kupongskatt.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för

varje år senast den 31 januari nästfoljande år av den som mottagit upp­

gifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kon­

trolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något

fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörli­

gen fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den

mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl.

Maj :t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats,

må de förstöras.

3 mom. Kungl. Maj :t äger förordna, att även för andra fall än de, då

uppgiftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 1 mom.

föreligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller för­

mögenhet skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening

rörande utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat obliga­

tioner, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv­

ningar, rörande utbetald ränta. Kungl. Maj :t bestämmer i sådant fall jäm­

väl i vilken omfattning och i vilken ordning uppgift skall lämnas.

29

i mom. Kungl. Maj:t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll efter-

sättes eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna

om jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom under­

ställd tjänsteman är berättigad att hos den, som mottagit uppgifter som

i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos

vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som

erfordras för kontrollens genomförande.

44 §.

Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort person

eller företag i utlandet belopp eller förmån, som därest det gottgjorts person

eller företag här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kon­

trolluppgift, skall den som utgivit beloppet eller förmånen vara skyldig att

på sätt och i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver avlämna kontroll­

uppgift till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket.

45 §.

Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke avläm­

nats eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna förordning, må den

uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.

46 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld

handling eller uppgift skall, då så begäres för taxeringskontroll, tillhanda­

hållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överför­

myndare.

Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad

därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,

av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må handlingen eller upp­

giften tillhandahållas allenast efter framställning av taxeringsintendent som

avses i 3 § andra stycket första punkten. Finnes vid prövning av sådan

framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för

det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen, lända till

synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av taxeringsintendent som i nästföregående stycke sägs må

Kungl. Maj :t förordna, att handling eller uppgift skall tillhandahållas ho­

nom utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.

Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens ord­

förande förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som avses i

denna paragraf samma befogenhet som tillkommer här ovan avsedd taxe­

ringsintendent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter

47 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna för­

ordning sägs, skall fullgöras

1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18

kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen

har under sin förvaltning,

2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller

4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin

förvaltning,

3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testaments­

exekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen

avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklara­

tions- eller uppgiftsskyldigheten,

4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för döds­

boets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och

dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller

ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik

menighet Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, samt

6) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre

består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

48 §.

Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär

fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning Kungl. Maj:t

föreskriver.

SO

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

49 §.

För de fall, da i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning

lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan

skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattnings­

året och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

50 §.

1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av

ämbets- eller tjänsteman, på vilken dylik granskning till följd av be­

stämmelserna i denna förordning ankommer,

ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnden,

de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt

ledamöterna i prövningsnämnden.

Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans bi­

träde påkallas.

31

Ordningsman i lappby och lappfogde äga verkställa granskning av själv­

deklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt

avgivit.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 §

2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är erforderlig

för arbetets utförande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklaration må

icke intagas i taxeringsnämnds eller prövningsnämnds protokoll i vidare

mån än som oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin

befattning böra erhålla del därav.

Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bear­

betning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken

Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om

viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat

ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen

i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet

sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid

förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall

förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förkla-

ringsskyldige eller annan vederbörande.

1 övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän

lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen,

lämnat skriftligt medgivande därtill.

2 mom. Självdeklarationer skola förvaras hos länsstyrelsen, där ej denna

förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit,

skola deklarationerna förstöras, där ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver.

3 mom. Vad ovan i denna paragraf är sagt om självdeklaration gäller i

tillämpliga delar även beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till led­

ning vid taxering, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll upprättade

handlingar; dock må uppgifter enligt 43 § 1 mom. vara tillgängliga även för

dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade med­

hjälpare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

VI. Gemensamma bestämmelser rörande anmaning och delgivning

51 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 inom., 24 § 2 inom.,

31 § 2 inom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxerings­

nämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Sannna rätt tillkommer

32

tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån

så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts

icke äger anmana någon att avlämna deklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. må endast utfärdas av taxeringsinten-

denten i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.

I de fall som avses i 39 § 3 inom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning

göras av taxeringsintendent.

52 §.

Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna

självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat an-

maningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar

efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om post­

adress för den, som utfärdat anmaningen.

53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må vite föreläggas.

54 §.

Finnes beträffande anmaning eller annan i denna förordning avsedd

handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer

skattskyldig eller annan tillhanda, må delgivning äga rum i den ordning

nedan sägs.

Rätt att använda sådan delgivning tillkommer taxeringsnämnd, taxerings­

intendent, prövningsnämnd och länsstyrelse.

Delgivningen skall, där så ske kan, verkställas genom posten. Om sådan

delgivning skall vad i rättegångsbalken stadgas om delgivning genom posten

av annan handling än stämning äga motsvarande tillämpning. Närmare

bestämmelser om delgivning genom posten av handling från taxeringsmyn­

dighet meddelas av Kungl. Maj :t.

Kan delgivning ej ske genom posten, må polismyndighet anlitas för del-

givningens verkställande.

55 §.

Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas enligt bestäm­

melserna i 54 §, där ej delgivningen finnes kunna på betryggande sätt ske i

annan ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

VII. Om taxeringsrevision

56 §.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda

beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

33

eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller

uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller

annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmed­

lingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att upp­

gifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar

eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erfor­

derlig, ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifika­

tioner ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande

verksamheten.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må

jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verk­

ställas kassainventering.

2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i

den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda

syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna

de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola

de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall

snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av hand­

lingar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revi­

sionen sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings inne­

håll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen

sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens

innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på fram­

ställning av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda

därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

57 §.

1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i

länet.

Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat

län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller

av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verk-

3—-Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

ställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring

och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

2 mom. Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har

nämnden att göra framställning därom till taxeringsintendenten i länet. Där­

vid skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med tillhörande

handlingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,

underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, därvid översänd

deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till denna nämnd.

58 §.

Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut

skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må

den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite.

VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet

59 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom

länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten i länet att övervaka taxeringsnämndernas

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Har taxeringsintendenten lämnat allmänna anvisningar för taxerings-

arbetets bedrivande, skall han ofördröjligen insända dessa till riksskatte­

nämnden.

60 §.

Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två

andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att

å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren för överläggningar röran­

de taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sak­

kunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och

rättvis taxering.

Öl

§.

1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som

bestämmas av ordföranden. Denne har att kalla ledamöterna till samman­

trädena samt att om tid och plats härför på lämpligt sätt och i god tid un­

derrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Möter

för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för

honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.

35

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av ordföranden jämte två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Taxeringsassistent äger deltaga i taxeringsnämndens överlägg­

ningar men icke i dess beslut.

3 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av inkomst av renskötsel

ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering hållas

i god tid före den 15 april; och åligger det taxeringsnämndens ordförande att

om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola sär­

skilt kallas till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara när­

varande, då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde medföra

det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd. Där så

ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde

med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

4 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd

för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.

Där så ske kan utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxe­

ringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning rörande

hans taxering.

5 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänste­

man äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd för fullgörande

av den i 59 § stadgade skyldigheten.

62 §.

1 mom. Ledamot i taxeringsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller

förvaltning han tillhör, så ock

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god

man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande

av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent.

2 mom. Är ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom.

stadgats hindrad att deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser

nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

63 §.

Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i

sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst

Kungi. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

36

två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,

minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten

att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra

hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

Annat nämndens beslut än i första stycket sägs må fattas av ordföranden

ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent att taxe­

ring bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på

deklaration eller därvid fogad handling angiva den taxering, han ansett

böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.

Annan ledamot än ordföranden äger, om han deltagit i taxeringsnämndens

beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen

och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äga att beträffande taxe­

ring, vid vars handläggning de biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild

mening till protokollet.

64 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

65 §.

Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från

självdeklaration, skall, där hinder ej möter, tillfälle beredas den skattskyl-

dige att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt i fråga om felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av

den skattskyldige uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.

66

§.

Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 67 § stadgas,

för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommu­

nal inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhets­

skatt skall honom åsättas.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under

taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskaft

beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt

av annan taxeringsnämnd eller beträffande vilka besvär över taxeringen

skola prövas av den mellankommunala prövningsnämnden. Vid sådan taxe­

ring bör, när anledning därtill föreligger, samråd äga rum med övriga

taxeringsnämnder, av vilka den skattskyldige skall taxeras. För envar, som

därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

37

jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,

ofördröj ligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnder, dock icke i det fall

att besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala prövnings-

nämnden.

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill ägan­

derätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig

förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda

taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda nämnd.

67 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommu­

nalskattelagen må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd

anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stad­

gande, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten i länet,

som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i

länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. År däremot fråga

om skattskyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den

mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten skynd­

samt med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och samtidigt härom underrätta taxerings­

intendenten i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxe­

rad till kommunal inkomstskatt.

Om handläggning av framställning, som avses i första stycket, så ock

om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla

vad i denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

68

§.

För taxeringsnämnd skola föras följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av nämnden beslutade taxeringar

skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,

medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoin­

komst, medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvs­

källa, taxerad och beskattningsbar inkomst med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 10 § 2 mom. förord­

ningen om statlig inkomstskatt, enligt vilken skatten skall beräknas,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar in­

komst,

dels ock, till ledning för påförande av skogsvårdsavgift, uppgift om de

värden å skogsmark och växande skog, varå avgiften skall beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 ur 1956

38

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe­

rade inkomsten till minst 1 200 kronor för ensamstående och till samman­

lagt minst 1 200 kronor för makar, som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke upp­

kommer.

I förmögenhetslängden antecknas yrkesbeteckning för den skattskyldige

samt den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds förande meddelas av Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande och de

ledamöter, som utsetts att justera nämndens protokoll. Såvitt angår taxe­

ringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxerings­

längd jämväl underskrivas av denne.

69 §.

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen,skall deklara­

tionen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall

till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden dekla­

rationen frångåtts samt om skälen härför. Vad nu sagts skall jämväl gälla

beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen

taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke

avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skatt­

skyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fas-

tighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till

fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garanti­

belopp för fastigheten.

2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga inkomstskatten beräknas

enligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller den statliga

förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom.

3 mom. Har dödsbo gjort framställning om befrielse från erläggande av

skatt, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut tillsändas dödsboet i

samma ordning som gäller för underrättelse om avvikelse från deklaration.

4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av

taxeringsnämndens ordförande. Underrättelsen skall tillika innehålla upp­

lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxe­

ringsnämndens beslut.

Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev.

Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, under­

rättelsen delgivas honom i den ordning 54 § stadgar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

39

70 §.

Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankom-

munala prövningsnämnden, skola, efter det taxering åsatts och längdföring

skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige även­

som, därest han samtaxeras med make, motsvarande handlingar rörande

maken så fort ske kan översändas till den mellankommunala prövnings­

nämnden. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt, i

förekommande fall, utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

71 §.

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat

före utgången av juni månad under taxeringsåret.

Senast den 15 juli under taxeringsåret skola, där ej länsstyrelsen annor­

lunda föreskriver, deklarationer och övriga taxeringsnämnden tillhanda-

komna handlingar överlämnas till länsstyrelsen.

72 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående taxerings­

nämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

Kungl. Maj :ts proposition nr 150 år 1956

IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut

73 §.

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos prövnings­

nämnden i länet.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall dock

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär rörande den skatt­

skyldiges taxering. Om den skattskyldige skall samtaxeras med make, skall

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär jämväl rörande

makens taxering.

Uppkommer fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras, ankommer det

likaledes på den mellankommunala prövningsnämnden att pröva besvär

rörande taxering i nu avsett fall.

74 §.

Skattskyldig äger hos prövningsnämnden anföra besvär över taxerings­

nämnds beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar

avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.

Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomst­

skatt.

Taxeringsintendent äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa

yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort

40

vidtagas. Han må yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skatt­

skyldiges förmån.

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

75 §.

Besvär enligt 74 § skola ingivas eller insändas till kansliet hos den pröv-

ningsnämnd, som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock

ej utgöra hinder för målets prövning; i sådant fall skola handlingarna

omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att

pröva besvären.

76 §.

Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti under

taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av augusti månad under

taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss

skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra be­

svär hos prövningsnämnden rörande samma taxering.

X. Om prövningsnämndernas verksamhet

77 §.

Hava besvär anförts av skattskyldig eller kommun, skall yttrande av­

givas av taxeringsintendent. Innan yttrande inhämtas från taxeringsinten­

denten, skall, när det icke finnes överflödigt, yttrande infordras från taxe­

ringsnämndens ordförande.

Över besvär, som anförts av taxeringsintendent eller kommun, skall den

skattskyldige, om hinder härför ej möter, erhålla tillfälle att avgiva förkla-

ring, där ej fråga är om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När så finnes påkallat, skall yttrande inhämtas från vederbörande kom­

mun samt påminnelser eller nytt yttrande infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens kansli.

Det åligger taxeringsintendent att vid besvär eller vid yttrande, som av-

gives över besvär, foga tillgänglig utredning.

78 §.

Tid och plats för sammanträde med prövningsnämnd bestämmes av ord­

föranden, som har att kalla ledamöterna till sammanträdet. Där icke anled-

ning till annat förekommer, skall sammanträde hållas i residensstaden

eller, såvitt angår den mellankommunala prövningsnämnden, i Stockholm.

41

Är ledamot hindrad att inställa sig, skall anmälan därom göras hos ord­

föranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke annan föredragande

av länsstyrelsen utsetts.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt del­

taga i överläggningarna men ej i besluten.

79 §.

Sammanträde med prövningsnämnd må ej övervaras av annan än tjänste­

man, som biträder nämnden, där ej muntlig förhandling äger rum enligt

vad nedan i 80—84 §§ stadgas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara när­

varande vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Taxerings­

intendent må ock komma tillstädes för lämnande av muntlig upplysning i

mål eller ärende, när prövningsnämnden för visst fall så finner av särskilda

skäl påkallat. Likaledes må, där så anses erforderligt, ordförande eller annan

ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet kallas att infinna sig

vid sammanträde med prövningsnämnden för att meddela upplysningar.

80 §.

Muntlig förhandling skall hållas, när framställning därom göres av part,

dock ej om sådan förhandling uppenbarligen skulle vara utan gagn eller

eljest framstår såsom opåkallad. Prövningsnämnden må ock utan att part

därom gjort framställning förordna om muntlig förhandling.

81 §.

*

Till muntlig förhandling skola parterna kallas. Prövningsnämnden må

till förhandlingen kalla även annan person, om han är uppgiftsskyldig en­

ligt denna förordning.

Den skattskyldige må, när så finnes erforderligt, vid vite föreläggas att

inställa sig personligen.

Vite må jämväl föreläggas annan, som kallas till muntlig förhandling.

Om delgivning av kallelse gäller vad i 54 § är stadgat.

Skattskyldigs eller annans utevaro utgör ej hinder för att mål eller ärende

handlägges muntligen och avgöres på föreliggande utredning.

82 §.

Vid muntlig förhandling må, utöver nämnden och de tjänstemän som

tillhandagå denna, endast de som kallats till förhandlingen vara närvarande,

där ej den skattskyldige begär att förhandlingen skall vara offentlig. Utan

hinder av vad nu sagts må sakkunnig, som anmodats av part, så ock om­

bud för eller biträde åt part vara närvarande. Prövningsnämnden må även

tillåta annan, vilkens närvaro kan förväntas bliva till nytta, att övervara

förhandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

42

83 §.

Vad som förekommit vid muntlig förhandling skall upptagas i prövnings-

nämndens protokoll. Parts utveckling av talan skall dock ej upptagas i

protokollet, där det ej är påkallat av särskilda skäl.

Prövningsnämnden skall, om den skattskyldige gör framställning därom,

förordna att uppteckning av uppgifter, som vid förhandlingen lämnas an­

gående dennes förhållanden, icke må vara för någon tillgänglig i vidare

mån än som gäller i fråga om självdeklaration.

84 §.

I fråga om ersättning till den som i annan egenskap än part eller ställ­

företrädare för part efter kallelse av prövningsnämnden inställt sig vid

muntlig förhandling skall vad som finnes stadgat angående ersättning av

allmänna medel till vittne äga motsvarande tillämpning, dock att ersätt­

ningen alltid skall stanna å statsverket.

Om ersättning, som avses i denna paragraf, beslutar prövningsnämnden.

Beslutet må ej överklagas. Ersättningen utbetalas av länsstyrelsen.

85 §.

Ledamot i prövningsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse

eller förvaltning han tillhör,

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man

eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande av

deklaration, som tjänat till ledning vid den taxering, varom fråga är,

då fråga förekommer om taxering, i vars behandling han tidigare deltagit

i taxeringsnämnd eller med vilken han i annan egenskap än ledamot av

prövningsnämnden haft att taga befattning, samt

då eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba för­

troendet till hans opartiskhet i målet.

Är landskamrerare på grund av vad ovan i denna paragraf stadgas hindrad

att i prövningsnämnd deltaga i behandling av mål eller ärende, inträder i

hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen, som av länsstyrelsen

förordnats. '

86

§.

Prövningsnämnd må vid prövning av besvär icke bestämma taxering till

högre men väl till lägre belopp än part yrkat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

87 §.

Prövningsnämnden är ej beslutför, med mindre ordföranden och tre andra

ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.

43

Beslut i mål eller ärende, som icke innefattar avgörande av målet eller

ärendet, så ock beslut över besvär som allenast avser rättelse av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller som biträtts av mot­

part, må dock på nämndens vägnar fattas av ordföranden ensam.

88

§.

Uppstå skiljaktiga meningar inom prövningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

89 §.

Prövningsnämnd skall avgöra mål och ärenden så snart ske kan. Besvär

av skattskyldig eller kommun rörande visst års taxering, som inkommit

under taxeringsåret, så ock besvär av taxeringsintendent rörande samma

års taxering, som inkommit före utgången av därpå följande april månad,

skola vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

90 §.

Hos prövningsnämnd skall föras protokoll av tjänsteman vid nämndens

kansli.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

Av ordföranden å prövningsnämndens vägnar meddelat beslut över an­

förda besvär antecknas i nämndens protokoll och justeras omedelbart.

Taxering, som innefattar ändring i vad taxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i taxeringslängden, där ej prövningsnämndens beslut meddelas

senare än den 30 juni året efter taxeringsåret. För sådan anteckning skola

utdrag av protokoll, utvisande den mellankommunala prövningsnämndens

beslut, översändas till kansliet hos prövningsnämnden i vederbörande län.

91 §.

Finner prövningsnämnd på grund av anmärkning eller eljest att något

nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende, skall nämnden, sedan parterna erhållit till­

fälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.

92 §.

Underrättelse om prövningsnämndens beslut skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats tillställas parterna, taxeringsintendent

dock endast om beslutet gått honom emot. Underrättelse till skattskyldig

skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

44

sändelsen som obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige

kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning 54 §

stadgar.

Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upp­

lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

93 §.

Landskamreraren har att upprätta förslag till anvisningar för nästkom­

mande års taxering samt senast den 1 december året före taxeringsåret in­

sända förslaget till riksskattenämnden. Denna skall senast den 20 i samma

månad återställa förslaget jämte de erinringar mot detsamma, som nämn­

den funnit anledning framställa. Landskamreraren har att förelägga pröv-

ningsnämnden omförmälda förslag och erinringar. Prövningsnämnden skall

på grundval av nämnda handlingar fastställa anvisningar för taxeringen,

vilka senast den 15 januari taxeringsåret skola tillställas taxeringsnämn­

derna och samtidigt översändas till riksskattenämnden.

94 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående prövnings-

nämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

XI. Om besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag

95 §.

Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av

taxeringsintendent, av skattskyldig såvitt honom rörer samt av kommun

i fråga om kommunal inkomstskatt,

1) om klaganden anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan

icke bifallits,

2) om prövningsnämnden ändrat taxeringsnämnds beslut utan att sådan

ändring yrkats av klaganden, samt

3) om prövningsnämnden såsom första instans meddelat beslut i taxe­

rings- eller beskattningsfråga.

Besvär till kammarrätten över beslut, som prövningsnämnden meddelat

såsom andra instans, må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av

yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har denna

ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts av

klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf stadgas äger taxeringsinten­

dent samma behörighet att anföra besvär till den skattskyldiges förmån,

som tillkommer denne.

45

96 §.

Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos

den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslutet. Den omstän­

digheten att besvären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må

dock ej utgöra hinder för målets prövning; kammarrätten har att i sådant

fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna,

om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit

del av det överklagade beslutet, samt

' om de anföras av taxeringsintendent eller kommun, inom två månader

från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerades.

97 §.

Prövningsnämndens kansli har att vid besvär över nämndens beslut foga

såväl erforderliga utdrag av taxeringslängd och prövningsnämndens proto­

koll som ock i målet ingivna handlingar. Genom prövningsnämndens kansli

skall över besvären infordras förklaring eller yttrande. Härav skall avskrift

översändas till klaganden. Där så finnes erforderligt, skall tillfälle beredas

till ytterligare skriftväxling.

Besvärsakt skall, där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas

till kammarrätten inom sex månader efter det att besvären inkommit till

prövningsnämndens kansli.

Från prövningsnämndens kansli skall omedelbart efter taxeringsårets ut­

gång till kammarrätten insändas förteckning över besvär, som före nämnda

tidpunkt anförts enligt 95 §. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång,

skall förteckning över sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång

insändas till kammarrätten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

98 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande taxering

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, vilka skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

XII. Om besvär i särskild ordning

99 §.

Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underrättelse senast den

15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos pröv-

ningsnämnden intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han

icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig skatt i anledning av

den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han erhållit sådan debet­

sedel.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

100

§.

Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skatte­

pliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke

är skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för

fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en

ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan

uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från

honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legat till grund för sådan

deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar

mot hans inkomst eller förmögenhet, samt

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

väsentligt lägre taxering.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej

tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller

bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rät­

telse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i

annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig

taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxe­

ringsåret.

101

§.

Taxeringsintendent må inom tid, som angives i 100 §, i där avsedda fall

anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5) i första styc­

ket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär med yr­

kande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.

102

§.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller

förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammar­

rätten eller genom beslut enligt 166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd

sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller

förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett,

må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för in­

komst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent

och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande

kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader

och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet

rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga

kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

103 §.

Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan

sägs, av prövningsnämnd, som skolat avgöra besvär över den taxering vari

rättelse sökes.

Är taxeringen föremål för prövning av kammarrätten eller har den av­

gjorts av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det

på kammarrätten att pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t; skall målet prövas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild

ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upp­

tagas och vidare handläggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

104 §.

Skola besvär anföras i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall vad i

75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

47

XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär

105 §.

1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj :t vid prövning av anförda

besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt

ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller

Kungl. Maj :t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i

taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sadant

fall icke höjas utöver vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta

yrkande om sådan höjning. Ändras taxering av kammarrätten eller Kungl.

Maj :t på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskatt­

ningsår än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd ändring vid­

tagas i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket in­

komsten eller utgiften rätteligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att

48

annan person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj :t över­

flytta taxeringen å denne.

Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller It § 1 mom. förordningen om statlig inkomst­

skatt eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t anförts rörande taxe­

ring, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidi­

gare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid änd­

ring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefri­

else i erforderlig mån ändras.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär, som anförts i särskild

ordning, skola bestämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å

prövningsnämnden; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga upp­

kommer om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering

inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela

dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala prövnings­

nämnden.

106 §.

Sker efter besvär eller eljest ändring i fråga om taxering till statlig

inkomstskatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till statlig

förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.

107 §.

Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som an­

förts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 och 106 §§, skall i

tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgat angående

besvär rörande taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

108 §.

Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kammarrättens

utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger

även motpart föra talan mot beslutet eller utslaget, ehuru den för honom

stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med

sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de

först anförda besvären skolat anföras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare

besvärstalan förfallen.

109 §.

Beträffande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomst­

skatt i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län,

49

utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxeringarna enligt

73 § skola prövas av mellankommunala prövningsnämnden, böra taxerings-

intendenterna i de olika länen samråda för att åvägabringa en likformig

taxering.

no §.

I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stadgat för

kommun gälla jämväl för landstingskommun, municipalsamhälle och an­

nan menighet, som äger utöva beskattningsrätt.

in §•

Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller prövningsnämnds

beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kost­

nadsfritt erhålla erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens

protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och

expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

112

§.

Skattskyldig skall i besvärsskrifter och övriga inlagor i taxeringsärenden

lämna fullständig uppgift om sin postadress.

Klagande må föreläggas att fullständiga besvärsskrift i fråga om yrkande,

grunderna för besvärstalan eller i annat hänseende. Efterkommes ej före­

läggande och är besvärsskriften så ofullständig att den är otjänlig som grund

för prövning av målet, må besvären avvisas.

113 §.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämn­

den för förnyad behandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 ur 1956

XIV. Om eftertaxering

114 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxe­

ring, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest

meddelandet föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att han

blivit för lågt taxerad till kommunal inkomstskatt inom vederbörande kom­

mun eller till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall han

eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må dock ej åsättas, om vad som undgått taxering är att anse

såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skatt­

skyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämp­

ning av 21 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

115 §.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats inom fem år

efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans dödsbo, dock att

sådan eftertaxering icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

116 §.

Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxeringsinten-

dent eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av den pröv-

ningsnämnd, som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxe­

ring det år framställningen avser.

Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan

mot beslut rörande eftertaxering skall i tillämpliga delar gälla vad förut i

denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

XV. Om straff och viten

117 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i

de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som

själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 46 §, må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen

eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt

yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde

med prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

118

§.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklara­

tion eller till sådan deklaration hörande handling eller i särskild uppgift

angående renskötsel eller i upplysning, som i 31 § avses, stadgas i skatte-

strafflagen.

51

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare. Det åligger

taxeringsnämndens ordförande att underrätta taxeringsintendenten om fall,

i vilka sådant brott kan misstänkas.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva självdeklaration, till någon, som enligt

denna förordning är skyldig meddela kontrolluppgift angående honom,

lämnat oriktig upplysning rörande namn och andra förhållanden och har

han därvid haft uppsåt att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga full­

görande, straffes med dagsböter, lägst trettio.

120

§.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke

behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar

han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke

är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra

kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att

avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som

avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration

uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att

utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering,

4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som

i 40 § sägs,

5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning

avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena

samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar

och räntor, samt

7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till led­

ning vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning, där gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

121

§.

Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för

taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande

52

förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen

är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med

böter, högst trehundra kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

122

§.

Brott, som avses i 117 § må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Brott, varom i 120 och 121 §§ sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

123 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över tiotusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller

ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

124 §.

Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av taxerings­

intendent.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket må jämväl fråga, huruvida

och med vilket belopp vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

125 §.

Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om utdömande av vite må föras

genom besvär hos kammarrätten av den som förpliktats utgiva vite, så

ock av taxeringsintendenten i länet. Besvären skola hava inkommit till den

länsstyrelse, som meddelat det överklagade beslutet, inom tre veckor från

det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkommit

direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för besvärens pröv­

ning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingar­

na till länsstyrelsen.

Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit till länsstyrelsen,

skall denna infordra förklaring över besvären från motparten samt över­

sända avskrift av förklaringen till klaganden. Finnes för målets beredande

ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom.

Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det ytt­

rande, vartill omständigheterna giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vife

skall vad i 98 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärs-

tiden skall vara tre veckor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

53

XVI. Särskilda föreskrifter

126 §.

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket

må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

127 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de föreskrifter med avseende å taxeringsför-

farandet, som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med

främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning.

128 §.

Formulär till blanketter och längder, varom i denna förordning förmäles,

ävensom formulär till andra för taxeringsarbetet erforderliga blanketter

fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av

riksskattenämnden.

129 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna,

2) gottgörelse för den medverkan i taxeringsarbetet, som enligt 16 §

1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvalt-

ning,

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 16 § 2

mom. eller annorledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för

det allmänna, samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 3 mom. samt 5—8 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t utfärdar, meddela beslut om de ersättningar och bidrag, som

skola utgå enligt bestämmelserna i 1 mom. vid 1)—3).

3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller un­

dersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter

rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt

meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt

den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos

nämnden, av denna nämnd.

4 mom. Uppgift rörande de jämlikt 2 och 3 mom. utbetalda ersättnings­

beloppen, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads

utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

5 mom. De personer, som jämlikt 60 § inkallats av länsstyrelsen för med­

delande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

54

de ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som inställt sig

efter kallelse jämlikt 17 § tredje stycket och 79 § andra stycket, samt

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom

länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta arvode med nitton kronor för samman-

trädesdag samt i förekommande fall resekostnadsersättning och trakta­

mente enligt rese- och traktamentsklass II B i allmänna resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig,

som biträtt i taxeringsfrågor.

6 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

7 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestäm­

mas av Kungl. Maj:t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokollförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd kansli­

personal bestämmes likaledes av Kungl. Maj :t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd, som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring,

åtnjuta arvode med trettio kronor om dagen. Ledamot, som är befattnings­

havare i statens tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning

för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifråga­

varande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t. Där­

jämte skall ledamot i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna reseregle­

mentet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

130 §.

Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga, därest sådant be­

slutas av kommunen, att av dess medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som i kom­

munallagen stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala

nämnder. Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå

jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt

61 § 3 mom.

De av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter i sär­

skild taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid nämndens sammanträden

åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommu­

nens medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

55

TREDJE AVDELNINGEN

Allmän fastighetstaxering

I. Om taxeringsorganisationen

131 §.

1 mom. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas

å landet: beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fas-

tighetstaxeringsnämnder, som besluta om taxering, samt

1 städerna: fastighetstaxeringsnämnder, som omedelbart verkställa taxe-

ring.

Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhets­

områden äro beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt.

Beredningsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. Fas­

tighetstaxeringsdistrikt å landet skall göras så stort, som omständigheterna

lämpligen medgiva, och omfatta flera beredningsdistrikt. Ett berednings­

distrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april året

näst före taxeringsåret.

2 mom. Varje län utgör ett fastigbetsprövningsdistrikt med en fastig-

hetspr övning snämnd.

Fastighetsprövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda fram­

ställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt full­

gör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning ankomma på

nämnden.

132 §.

1 mom. Antalet ledamöter i beredningsnämnd bestämmes av länsstyrel­

sen i samband med indelningen i beredningsdistrikt och skall utöver ord­

föranden utgöra minst fyra.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i

beredningsdistrikt.

Övriga ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kom­

munalfullmäktige senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I sam­

band med valet må en av ledamöterna utses att på kommunens bekostnad

deltaga uti det i 144 § 1 mom. omförmälda sammanträdet.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd må ej vara ledamot i någon av

de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet underrätta länssty­

relsen, ordföranden i beredningsnämnden och de valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu­

56

nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 §, jäm­

förd med 13 § 1 inom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen

företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter

för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet

och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse leda­

möter i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

133 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare

u landet sex och i stad fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf angivna

fall, sex ledamöter.

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i sam­

band med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt inträda i nämnden:

å landet:

a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,

b) vederbörande beredningsnämndsordförande,

c) två av kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka minst en skall

vara ledamot i beredningsnämnd inom vederbörande kommun,

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens för­

valtningsutskott valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordfö-

randen då fråga är om taxering av fastighet inom hans beredningsdistrikt,

samt de av kommunalfullmäktige valda, då fråga är om taxering av fas­

tighet inom kommun för vilken de valts; samt

1 stad:

tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetsdistriktets ut­

sträckning eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige

valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för

varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret.

Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att

underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de

valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd må an­

föras i den ordning, som i 132 § 2 mom. sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i

samma moment skall hava motsvarande tillämpning å här ifrågavarande

val.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

134 §.

Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av de personer, som äro

ledamöter av prövningsnämnden i länet, samt ytterligare nio ledamöter,

57

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före taxerings­

året. Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som efter för­

ordnande av länsstyrelsen eller val av landstingskommunens förvaltnings­

utskott äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som

efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer

inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom

sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighets­

värdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio leda­

möter, utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

Prövningsnämnden i Stockholm är tillika fastighetsprövningsnämnd i

staden.

Vad i 11 § 1 mom. tredje stycket är stadgat om prövningsnämnd skall även

gälla fastighetsprövningsnämnd.

Ordföranden i prövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämn-

dens ordförande.

Fastighetsprövningsnämnd biträdes av det i 12 § 2 mom. omförmälda

kansliet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

135 §.

I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum,

två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämn­

da taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vatten­

fall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ene före­

träda taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen huvudsakligen

genom upprättande av liggare över vattenfallsfastigheter, som böra bliva

föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgi­

vande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara

vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i be­

slut.

II. Om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m. m.

136 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastig­

het, med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. kom­

munalskattelagen, av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration

(allmän fastighetsdeklaration). Därest fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares

58

ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, skall vad

nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäk­

ringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och

därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjor­

dens dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastig­

het, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner

och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt

beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvatten-

föring och bruttofallhöjd vid medelvattenföring samt, där så kan ske, om

magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolik­

het väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om an­

läggningsår och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet upplåten till brukande av annan, skall nu före­

skriven deklarationsskyldighet i fråga om åkerjordens användning och dess

dränering samt om kreatursbesättningen åvila brukaren i stället för äga­

ren eller innehavaren.

Kungl. Maj :t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsde­

klaration utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för

statistiskt ändamål.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i dekla-

rationsformuläret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

137 §.

Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas

antingen direkt till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet

eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande i stad,

eller till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i

det län där taxeringen skall äga rum.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun

vidtagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklara­

tion till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

138 §.

Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller där­

59

med likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren

eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan

till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller fastighets-

taxeringsnämnds ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall,

då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i hu­

vudskrift eller bestyrkt avskrift företes.

139 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skattemyn­

dighet avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat,

överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med

den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, var­

till i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad

vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd

under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastig­

hetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften

skall avlämnas.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola avlämnas senast den 20 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt ingivas till

länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller försam-

lingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt

utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

140 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid all­

män fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å bygg­

nader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

141 §.

Uppgiftspliktig, från vilken fastighetsdeklaration eller annan uppgift till

ledning vid fastighetstaxering icke inom föreskriven tid inkommit, må an-

manas att avgiva sådan deklaration eller uppgift.

Är avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad, som i denna

förordning sägs, må den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

142 §.

Anmaning må utfärdas av fastiglietsprövningsnämnd, prövningsnämnd,

taxeringsintendent, ordföranden i beredningsnämnd eller fastighetstaxe-

ringsnämnd samt konsulent för taxering av vattenfallsfastighet, den sist­

nämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

Knngl. Majrts proposition nr 150 år 1956

60

Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är stadgat om anmaning skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna

i 53—55 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande taxe-

ringsintendent, fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och länssty­

relse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

III. Om förberedande åtgärder

143 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut att

före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar

samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter in. m. dels ock för skogs­

styrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rö­

rande virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvis­

ningar varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

2 mom. Före sammanträde, varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskam­

reraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och

de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande

fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger

kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvär­

dena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

144 §.

1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighets­

taxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets lands­

bygd ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt

132 § 1 inom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt

133 § 1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sam­

manträda inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förbe­

redande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna

vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen

till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av

sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastig­

hetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värde­

ring av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för­

säljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastig­

hetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

61

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock

för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på

nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 §

1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvis-

ningar ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda

anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av

olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt

enhetliga grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sam­

manträdet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av

länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen lik­

artade, böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den

redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, be­

träffande fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för yt­

enhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må

tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga

om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och

växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering

i stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamreraren

hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämn-

der, må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande.

Därvid skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första

och andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst

före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar

för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxerings-

anvisningar. Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst

före taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erin­

ringar mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Lands­

kamreraren har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda för­

slag och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga

anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 sep­

tember året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i bered-

ningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt över­

sändas till riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr töO år 1956

145 §.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxe-

ringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit

62

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet, skall

å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med taxe-

ringsintendenten i länet angående tid och plats, sammankalla de av läns­

styrelsen och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamö­

terna i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till

fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överlägg­

ningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering

inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna

förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

146 §.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullstän-

digade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit

i jordregistret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som

upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 septem­

ber året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande berednings-

nämnd översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen för­

varade fastighetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom

beredningsdistriktet.

1 den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, skall beredningsnämndens ord­

förande därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistrik­

tet angår.

2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämn-

den fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar

för taxeringen på sätt i 144 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ord­

föranden i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd

i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 139 § omförmälda

uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

IV. Om beredningsnämndernas verksamhet

147 §.

Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom

framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklara­

tionsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska deklarationer, uppgifter och andra hand­

lingar,

Kungl. Maj.ts proposition nr i50 år 1956

63

3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters in­

förskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å ägande­

rättsförhållandena bliva iakttagna och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder samt övriga

göromål av expeditionell art, samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande åtnjuta

biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas.

148 g.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxe-

ringsnämnden. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i

sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i

beredningsnämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Sammanträde med beredningsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är dock be­

rättigad att företräda inför beredningsnämnd för att meddela upplysningar

till ledning vid taxering av fastigheten.

3 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänste­

man äger närvara vid sammanträde med beredningsnämnd till fullgörande

av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med 59 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd äger närvara vid sådant samman­

träde och därunder deltaga i överläggningen men ej i besluten.

149 §.

Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan

taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej mindre

rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och övriga

värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de köp av jord­

bruksfastighet inom distriktet, som förekommit under tiden efter senaste

allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas

allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas

av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter

med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkes-

förråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del

därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

64

förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de

lokala skogstaxeringsanvisningarna.

150 §.

1 mom. Beredningsnämnden har att föreslå värden för fastigheterna i

distriktet.

2 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxe-

ringslängd (fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens fö­

rande meddelas av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden underskrives av bered­

ningsnämndens ordförande och de ledamöter, som utsetts att justera nämn­

dens protokoll.

3 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en

särskild längd enligt fastställt formulär. Denna längd skall med lämpliga

mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i hän­

delse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning.

Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, skall längden i jus­

terat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall ordföranden

översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.

151 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd

skall äga motsvarande tillämpning beträffande beredningsnämnd.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, såvida icke ordföranden och

minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att

ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke

utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett

böra föreslås, i de fall, då beredningsnämndens beslut utfallit på

annat sätt.

Annan ledamot i beredningsnämnd, som deltagit i nämndens beslut, äger

anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan samman­

trädet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och

avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

152 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 decem­

ber året näst före taxeringsåret.

Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad

med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd inneha­

vare av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ord­

föranden kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

65

värdet. Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att äga­

ren eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot för­

slaget.

Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på

dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ord­

förande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inorii tid, som i näst­

föregående stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det

ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omstän­

dighet, som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxerings­

enheter, skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med

beredningsnämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i

förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och

förslag upptagas i protokollet.

Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ord­

föranden i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighets-

längderna, behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklara­

tioner och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till

ledning vid taxeringen, samt de enligt 146 § beredningsnämndens ord­

förande tillhandakomna handlingarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

V. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

153 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet skall huvudsakligen

1) för vinnande av jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet

i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet samt i erforder­

lig utsträckning lämna anvisningar för arbetets bedrivande,

2) före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från be-

redningsnämndernas ordförande inkomna längderna och övriga handlingar

och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de

enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetspröv-

ningsnämnden fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas uppskatt­

ning av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förråds-

grupper samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer med upp­

gifterna härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvis-

ningarna,

3) vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen,

5 — B i han g till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

66

4) kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och

om utsatt tid och ställe härför i god tid underrätta länsstyrelsen,

5) leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

6)

ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder, samt övriga

göromål av expeditionell art, ävensom

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden

som i 147 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom

att i god tid underrätta länsstyrelsen om utsatt tid och plats för fastighets­

taxeringsnämndens sammanträden.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande i fastig­

hetstaxeringsnämnd åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål

kan anvisas.

154 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder att

tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och

tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden är veder­

börande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som

tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

att företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten

i länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd å landet skola bestämmelserna i 148 § 2

och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten i länet

angående tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i

beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande be-

redningsdistrikten till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ord­

föranden, med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande,

att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje

beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening,

huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överens­

stämma med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och

anvisningar i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighets-

försäljningar i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sam­

manträdet närvarande taga under övervägande och för anteckning till

protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av berednings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

67

nämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering

i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ord­

föranden översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna

ävensom de i 150 § 3 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda samman­

träde beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fort­

går kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin

egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar där­

efter med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från bered­

ningsnämndens förslag, antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas av nämndens ordförande och veder­

börande beredningsnämndsordförande samt en av nämnden utsedd ledamot.

155 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd

suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare och därmed likställd innehavare av fastighet att

företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten i

länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde med

fastighetstaxeringsnämnd i stad skola bestämmelserna i 148 § 2 och 3 mom.

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 144 § 2 mom. omförmäles, icke funnits

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastig-

hetstaxeringsnämnderna att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga

ordförande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i

tillämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av

den sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta samman­

träde kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller

eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom

staden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

68

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och lik­

formighet mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden

bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid

yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han

samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxe-

ringsnämndens beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar

icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes

såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxerings-

nämndens beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fas-

tighetslängd, och skola i fråga om denna längd stadgandena i 150 § 2 mom.

hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxe­

ringen, såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.

I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 150 § 3 mom.

sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till lands-

kamreraren i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

156 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat rörande jäv och omröstning i taxerings­

nämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighetstaxerings­

nämnd.

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke

ordföranden, föredraganden samt en av landstingskommunens förvaltnings­

utskott vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastig­

hetstaxeringsnämnd i stad, såvida icke ordföranden och minst två leda­

möter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av fastig­

hetstaxeringsnämnd har att avträda vid behandling av viss taxering icke

utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden skall i händelse av avvikande mening låta densamma an­

tecknas till protokollet. Motsvarande skyldighet har föredragande i fastig­

hetstaxeringsnämnd å landet.

Annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd, som deltagit i nämndens

beslut, äger anföra reservation mot beslut. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skrift­

ligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

157 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å lan­

det senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober

året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm.

Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm

senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet

avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxe-

ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat

frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämn­

dens ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes namn

och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxerings­

värde, som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och

postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om med­

delande rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren

och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxerings­

nämndens beslut.

3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastig-

hetsdeklarationerna och övriga handlingar ävensom berednings- och fastig-

hetstaxeringsnämndernas protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å

den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.

4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent och fastighetspröv-

ningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår

Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst

fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet

158 §.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna ävensom de hos berednings- och fastighets-

taxeringsnämnderna förda protokollen granskas, varvid taxeringsintendent

har att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär­

70

der, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningarna

överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller leda­

mot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig

för upplysningars meddelande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 är 1956

159 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 154 § 2 mom. andra

stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till ut­

rönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkstäl­

les sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna

och taxeringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

1 oktober under taxeringsåret.

160 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast

den 30 september under taxeringsåret, i Stockholm den 31 oktober.

2 mom. Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så

anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxerings­

nämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos

dess ordförande för att meddela upplysningar.

161 §.

Genom prövningsnämndens kansli skola införskaffas erforderliga yttran­

den över hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda fram­

ställningar; där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras

från vederbörande. Taxeringsintendent har att åvägabringa för besvärens

och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

162 §.

Beträffande fastighetsprövningsnämnds verksamhet skall i övrigt vad

som stadgas om prövningsnämnd i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till­

lämpliga delar, därvid vad som stadgas angående besvär av taxeringsinten­

dent skall tillämpas jämväl å framställning enligt 158 § samt vad som avser

skattskyldig skall gälla ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola, sedan fastighetsprövningsnämndens ar­

bete avslutats, företagas av prövningsnämnden i länet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

71

VII. Om fullföljd av talan

163 §.

1 mom. Över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos

fastighetsprövningsnämnden

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig­

heten rörer,

2) av vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till pröv-

ningsnämndens kansli,

i länen senast den 15 maj under taxeringsåret och

1 Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.

2 mom. Taxeringsintendent äger att genom framställning, som i 158 §

sägs, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut.

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, så ock

kommun må hos kammarrätten anföra besvär över fastighetsprövnings-

nämnds beslut rörande viss fastighet

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fas-

tighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetsprövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan

att sådan ändring påyrkats av honom.

2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fas­

tighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom gjord framställning ellei

fastighetsprövningsnämnden efter besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds

beslut.

3 mom. Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt

eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövnings­

nämnden. Har denna ändrat fastighetstaxeringsnämnds beslut utan att

yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten

icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet

med fastighetstaxeringsnämndens beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

beträffande besvär över allmän fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall,

där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas till kammarrätten

inom fyra månader efter det att besvären inkommit till prövningsnämndens

kansli.

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut i fråga om fastighets­

taxering skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas utdrag av taxerings-

längd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.

I förteckning över anförda besvär skola besvär över allmän fastighets­

taxering upptagas för sig utan sammanblandning med övriga besvär.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

165 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående allmän fas­

tighetstaxering skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordi­

narie, av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj :ts förordnande skall föra

ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock

må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande,

därest tre av kammarrättens ledamöter äro om slutet ense.

Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj :t beträffande

vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om sär­

skilda ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga till-

lämpning.

2 mom. Kungl. Maj :t förordnar för högst fem år i sänder minst nio,

högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastig-

hetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa

personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogs­

mark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfalls-

fastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt

och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår

sådan person under den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl.

Maj :t annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant

uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

3 mom. Kungl. Maj :t äger meddela närmare föreskrifter angående in­

kallande av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammar­

rätten samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handlägg­

ning av mål angående allmän fastighetstaxering och därmed samman­

hängande frågor.

166 §.

1 mom. Besvär över allmän fastighetstaxering må hos prövningsnämnden

i länet anföras i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet.

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall,

där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i 152 § andra stycket, 155 § 3 mom. första

och andra styckena eller 157 § 2 inom., haft felaktigt innehåll.

73

Har taxeringen prövats av kammarrätten eller av fastighetsprövnings-

nämnd, skola dock besvären anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra

upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare hand­

läggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs må besvär anföras jämväl av taxerings-

intendent.

3 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola vara inkomna före ut­

gången av femte året efter taxeringsåret.

i mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd skall vad

i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

167 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunal­

skattelagen, må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående allmän

fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs, äger

hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till

finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

168 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt

avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107 samt 110—112 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för

inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighets­

taxering skall, därest utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds be­

slut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som vid taxeringsårets

ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för densamma, den kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintenden-

ten i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare eller

därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hem­

ortskommun i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant utslag eller beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som

i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige

74

om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad

han därvid har att iakttaga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

169 §.

Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t rörande

allmän fastighetstaxering befinnes, att taxeringen verkställts å orätt ort

eller å rätt ort underlåtits, må, efter vederbörandes hörande, vidtagas erfor­

derlig rättelse å ort som vederbör; dock må taxeringen icke höjas utöver

vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan

höjning.

Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i

första stycket skola bestämmelserna i 105 § 2 mom. gälla i tillämpliga delar.

VIII. Om straff

170 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

171 §.

1 mom. Den som i allmän fastighetsdeklaration eller i uppgift enligt 136

§ 2 mom. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen, dömas till dagsböter.

2 mom. Fullgör någon ej behörigen uppgiftsskyldighet enligt 139 §, gäl­

ler vad i 120 § och 122 § andra stycket är för där avsedda fall stadgat.

IX. Gemensamma bestämmelser

172 §.

Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxe­

ring för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava

avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med

för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser

samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,

2) 46 § angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet in. in.,

3) 47—50 §§ angående gemensamma bestämmelser rörande deklaratio­

ner och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande

beskattningsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

75

4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas verksamhet,

5) 123—125 §§ angående viten, samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

173 §.

1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande tillämpning be­

träffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall

iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

samt å de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastighetstaxerings­

nämnderna och konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för med­

delande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 155 § 2 mom. inkal­

lats efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som

på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 144 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

144 § 2 mom., samt

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

3) Vad i 129 § 8 mom. stadgas skall hava avseende å ledamot i fastig-

hetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter

för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av stats­

medel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel för verkställande av undersökning,

varom i 159 § förmäles, förordnar Kungl. Maj :t.

3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande till-

lämpning å kommunvald ledamot i beredningsnämnd och fastighetstaxe­

ringsnämnd.

För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds sammanträden ävensom

för inställelse vid sammanträden, som omförmälas i 144 § 1 inom., 145 §

och 154 § 2 inom., äger av landstingskommuns förvaltningsutskott utsedd

ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersätt-

ning av landstingskommunens medel efter de för landstingsmän stadgade

grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

FJÄRDE AVDELNINGEN

Särskild fastighetstaxering

174 §.

Särskild fastighetstaxering verkställes inom vax-je lokalt taxeringsdistrikt

av distriktets lokala taxeringsnämnd. Dock må länsstyrelsen vid uppdel­

ning av kommun i lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid särskild fas­

tighetstaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för årlig

taxering i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet beträffande taxeringen för inkomst och

förmögenhet, så ock för sådan taxering meddelade gemensamma bestäm­

melser rörande deklarationer och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden, de särskilda föreskrifterna i 126—128 §§ samt be­

stämmelserna om viten i 123—125 §§ och om kostnader för taxeringsarbetet

i 129 och 130 §§ skola äga motsvarande tillämpning med avseende å hand-

havandet av särskild fastighetstaxering, i den mån icke här nedan annor­

lunda stadgas.

175 §.

1 mom. Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger

rum, beträffande viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att

böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd inne­

havare skyldig att utan anmaning till ledning för fastighetens taxering det

året avgiva deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighets­

taxering behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera

ägare eller innehavare, skola dylika deklarationer avgivas av samtliga ägare

eller innehavare, av envar beträffande hans del av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär och innehålla upplysning om det förhållande, som skall föranleda

åsättande av nytt taxeringsvärde; och skall i övrigt om sådan deklaration

i tillämpliga delar gälla vad om allmän fastighetsdeklaration är stadgat.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet, även om han förmenar, att sådant förhållande, som enligt 1 mom.

föranleder deklarationsskyldighet, icke förelegat, skyldig avgiva särskild

fastighetsdeklaration rörande fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är efter

anmaning skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som angivas i deklarations-

formuläret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

77

4 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som skall avgivas utan anmaning,

skall avlämnas senast den 15 februari.

Om plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt om an­

maning rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastig­

hetstaxering ävensom om delgivning skola bestämmelserna i 34 § 4 mom.,

35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga motsvarande tillämpning.

176 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å

byggnader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

177 §.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunal­

skattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det

nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade fastigheter

skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställ­

ningar om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet in­

gående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 g sista stycket kom­

munalskattelagen förmäles.

2 mom. För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt beslår

av mer än en kommun, för varje kommun skall föras en längd över taxe­

ringen av fastigheter (fastighetslängd). De beslutade taxeringarna skola

upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens

belopp och namnet å den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fas­

tigheten.

3 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad

som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxerings­

värde å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter

eller har taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu

omförmäld taxeringsåtgärd, skall underrättelse om taxeringsnämndens be­

slut sändas till fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare även­

som, därest annan än ägaren eller innehavaren är skyldig att erlägga skatt

för garantibelopp för fastigheten, till denne.

Om sådan underrättelse skola bestämmelserna i 69 § 4 mom. äga mot­

svarande tillämpning.

4 mom. Samtliga ledamöter av taxeringsnämnd må deltaga i granskningen

av särskild fastighetsdeklaration.

78

178 §.

1 mom. Taxering, som till följd av prövningsnämnds beslut tillkommit

eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall an­

tecknas i vederbörlig fastighetslängd.

2 mom. Bestämmelserna i 92 § om underrättelse angående prövnings­

nämnds beslut i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet skola

äga motsvarande tillämpning å sådan nämnds beslut rörande särskild fas­

tighetstaxering, därvid vad som avser skattskyldig skall gälla ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibe­

lopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

179 §.

1 mom. över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxe­

ring må besvär anföras hos prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig­

heten rörer,

2) av vederbörande kommun, samt

3) av taxeringsintendent.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 75 och 76 §§

är stadgat rörande besvär i fråga om taxering för inkomst och förmögen­

het äga motsvarande tillämpning.

180 §.

1 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighets­

taxering må anföras hos kammarrätten av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan icke bi­

fallits,

2) om prövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan att sådan

ändring påyrkats av honom.

Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har

denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts

av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 96 och 97 §§

är stadgat rörande besvär till kammarrätten i fråga om taxering för in­

komst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning. I förteckning över

anförda besvär skola besvär över särskild fastighetstaxering upptagas för

sig utan sammanblandning med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrättens handläggning av mål angående sär­

skild fastighetstaxering skall vad i 165 § är stadgat äga motsvarande till-

lämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

79

181 §.

1 mom. Vad i 99 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning, om ägare

eller därmed likställd innehavare av fastighet icke erhållit i 177 § 3 mom.

föreskriven underrättelse senast den 15 juli under taxeringsåret.

2 mom. Besvär i fråga om särskild fastighetstaxering må jämväl anföras

i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av prövningsnämnden i länet. Har taxeringen

prövats av prövningsnämnden eller kammarrätten, ankommer det dock på

kammarrätten att pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnes

böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare

handläggas av prövningsnämnden.

3 mom. I fall som i 2 mom. sägs må besvär jämväl anföras av taxerings-

intendent.

4 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola för att kunna upp­

tagas till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxe­

ringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall

vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

182 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunal­

skattelagen, må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående sär­

skild fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs,

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

183 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

80

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt av­

tal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst och förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande besvär över särskild fastighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styckena och 169 § stadgas skall äga mot­

svarande tillämpning beträffande särskild fastighetstaxering.

184 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning

av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke

blivit taxerad, har prövningsnämnden att efter anmälan av taxeringsinten-

dent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxe-

ringsperioden, där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen bör föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden må jämväl göras av fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan

än ägaren eller innehavaren, av denne.

185 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

186 §.

Den som i särskild fastighetsdeklaration eller i uppgift som i 175 § 3 mom.

sägs uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, ägnad

att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med straff

i strafflagen, dömas till dagsböter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förord­

ningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder,

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Genom förordningen upphävas taxeringsförordningen den 28 septem­

ber 1928 (nr 379), så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stri­

dande mot den nya förordningens bestämmelser.

2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

81

3. I fråga om taxeringar, som verkställts eller bort verkställas i första

instans år 1957 eller tidigare år, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla

med följande undantag:

a) Besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, som anföras efter den

31 december 1957, skola beredas och vidare handläggas enligt denna för­

ordning.

b) I fråga om rätt att anföra besvär i särskild ordning skola denna för­

ordnings bestämmelser äga tillämpning, om besvären inkomma efter den

31 december 1957. Vad nu sagts skall dock icke gälla sådana besvär, som

avses i 99 § och 181 § 1 mom. denna förordning.

c) Besvär, som efter den 31 december 1957 anföras i särskild ordning, skola

beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.

d) På prövningsnämnd efter den 31 december 1957 ankommande upp­

gifter skola fullgöras av prövningsnämnd, utsedd enligt bestämmelserna

i denna förordning.

e) Fråga om eftertaxering, som väckes efter den 31 december 1957, skall

handläggas och prövas enligt bestämmelserna i denna förordning.

4. Vad i 4 § fjärde stycket denna förordning stadgas skall, intill dess

taxeringsassistent förordnats för där angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke

gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta sådant taxeringsdistrikt utan att

förordna taxeringsassistent för distriktet.

5. Intill dess indelning av länet i särskilda taxeringsdistrikt, som avses

i 4 § fjärde stycket denna förordning, blivit för länet i dess helhet genom­

förd, må länsstyrelsen i samband med indelningen i lokala taxerings­

distrikt i erforderlig omfattning förordna taxeringskonsulenter för sådana

distrikt.

Har taxeringskonsulent förordnats, åligger honom att granska själv­

deklarationer och andra uppgifter, avgivna av fysiska personer, oskifta

dödsbon eller familjestiftelser, vilka äro rörelseidkare eller sådana idkare

av jordbruk eller skogsbruk, som äro skyldiga föra räkenskaper. Han har

därjämte att granska andra deklarationer och uppgifter av mera invecklad

beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulenten äger, då fråga är om deklaration eller annan upp­

gift som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger vidare utfärda anmaning, som avses i 51 § första stycket denna

förordning, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande

granskning av deklaration eller annan uppgift, dock att han icke äger an-

mana skattskyldig att avlämna deklaration.

I fråga om ersättning åt taxeringskonsulent skall i tillämpliga delar gälla

vad i 129 g denna förordning stadgas om ersättning åt ordförande i taxe­

ringsnämnd.

6—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

82

6. Erfordras utöver vad ovan stadgas särskilda bestämmelser i avseende

å denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana

bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

83

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 32 § samma lag1 skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

32 §.

3 mom. Såsom intäkt------------ avsedda utgifter.

Förmånen av------ ------befattningshavare gällande.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i an­

nat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra

direkt vederlag för utfört arbete.

Anvisningar

till 32 §.

3. Såsom intäkt----------—- här nedan).

Angående värdesättningen------- — därmed minskas.

Förmån som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket kan bestå i t. ex. rabatter

vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse, förfriskningar som utan ersätt­

ning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbets­

givarens försorg ei’hållas till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nytt­

janderätt till fastighet för vilken vederlaget bestämts till obetydligt lägre

belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall

upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de

förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme

arbetsgivare. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala

levnadskostnader som förmånen kan ha inneburit för den skattskyldige. För

att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsätt­

ningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart

vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock

utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet varom

fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersätt­

ning i penningar, bör förmånen i regel betraktas såsom avsedd alt utgöra

direkt vederlag för utfört arbete.

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1954:252 samt av punkt 3 av anvisningarna till 32 § se

1940:87(1.

84

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning beträffande 1956 års taxering eller beträffande

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

85

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Härigenom förordnas, att 33 § 1 och 2 inom., 37 § 1 mom. samt 52 § taxe­

ringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

33 §

1 mom. Till ledning-------- — följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kom­

munal myndighet,

b) aktiebolag, ekono­

misk förening, fond,

stiftelse och annan ju­

ridisk person än döds­

bo,

c) fysisk person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse eller jordbruk,

däri inbegripet skogs­

bruk, i fråga om för­

måner, som utgått från

sådan förvärvskälla,

samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner, som ut­

gått från sådan för­

värvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete eller

som av den uppgifts­

skyldige åtnjutit pen­

sion, livränta eller pe­

riodiskt utgående er­

sättning, ävensom den

som åtnjutit förmån

från personalstiftelse

eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan

ersättning eller förmån, oav­

sett huruvida denna utgått

kontant eller såsom natura­

förmån samt oavsett om den­

samma utgör ersättning för

kostnader, som mottagaren

haft att bestrida. Har motta­

garen haft att erlägga veder­

lag för åtnjuten naturaför­

mån, skall uppgift om förmå­

nen och vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt ar­

bete, om det som mottagaren

sammanlagt åtnjutit haft ett

lägre värde än 100 kronor

för hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning av till­

fälligt arbete å annan fastig­

het än jordbruksfastighet,

om vad som sammanlagt ut­

givits har lägre värde än 500

kronor för hela året och det

icke utgör avdragsgill om­

kostnad i förvärvskällan rö­

relse,

d) utbetalning till rörelse-

idkare, som enligt lag varit

Senaste lydelse se 1955:356.

86

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person —

------- enligt uppbörds-

förordningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

4. Den som —- — —

mönster o. dyl.

5. Den som —-------

därom förordnat.

6. Den som —-------

därom förordnat.

7. Den som------------

därom förordnat.

Vem uppgiften skall avse

Den å------------skatte­

avdrag verkställts.

Den som------------ be­

loppet föreligger.

Den till-------- — av­

giften utbetalts.

Den från------------ in­

köp skett.

Den som---------- ägt

rum.

Den som---------- för­

sålt egendom.

Vad uppgiften skall avse

bokföringsskyldig, av ersätt­

ning för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt av

rörelse för mottagaren,

e) av statlig myndighet ut­

given förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för motta­

garen,

f) förmåner i annat än pen­

ningar, om det som mottaga­

ren i sådant hänseende sam­

manlagt från den uppgifts-

skyldige åtnjutit, efter avdrag

för vederlag, uppenbarligen

haft ett värde icke översti­

gande 400 kronor för helt

år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

överstiga 500 kronor, trakta-

mentsersättning vid vistelse

i tjänsten utom tjänstgörings­

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representa-

tionsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kro­

nor, samt

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen­

barligen icke utgör skatte­

pliktig intäkt för mottagaren.

Om uppgiftens-------- —

1. sägs.

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag — — —

eller annat.

Undantag: vederlag — —

—- bokföringsskyldig rörelse-

idkare.

Vederlag som------------av­

tal träffats.

Ersättning eller — — —

finnes tillgänglig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

87

2 mom. Vid avlämnande----------- iakttagas följande.

Avser sådan-------------förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-

ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels

traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning

utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön

och vad som avdragits.

Har arbetsgivare------------ sålunda uppburits.

I kontrolluppgift---------— preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling------- -----före taxeringsåret.

Uppgift skall-------------lämpad blankett.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift en­

ligt 33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxe­

ringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller

uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller till länsstyrelsen i det län,

den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsfor-

valtning, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller lands­

fiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. Uppgifter,

som avses i 33 § 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till länssty­

relsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i 33 g

3 inom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande

sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgiva­

rens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Vad i-------------äga rum.

Uppgifter enligt-------------uppgifter avser.

För taxering-------------eller överförmyndare.

Vad nu------------- till envar.

Är handling,------------- utan bilall.

Efter ansökan-------------tredje styckena.

Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens

ordförande förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som av­

ses i denna paragraf, samma befogenhet som taxeringsintendent.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

37 §.

52

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrad taxe-

ringsorganisation m. m. samt anför följande.

I. Inledning

I skrivelse den 13 maj 1950, nr 219, anhöll riksdagen med anledning

av vissa motioner, att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av vad bevill­

ningsutskottet anfört i sitt betänkande nr 46 till samma riksdag, låta

verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxerings-

förfarandet och taxeringsprocessen. Utskottet angav i nämnda betänkande

såsom viktigaste mål för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxe-

ringsarbetet men tillika ökade garantier för rättssäkerheten.

Under erinran om riksdagens hemställan uppdrog min företrädare i

ämbetet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa en översyn av

taxeringsförordningens bestämmelser.

Skattelagssakkunniga avgav hösten 1954 betänkande med förslag till

effektivare taxering (SOU 1954:24). Som ett komplement till nämnda

förslag överlämnades vidare från skattelagssakkunniga en promemoria med

förslag till föreskrifter i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering

(stencilerad). Förslagen innebar bl. a. väsentligt ökade skyldigheter att

lämna uppgifter till ledning vid egen och annans taxering samt vidgade

befogenheter för taxeringsmyndigheterna i deras kontrollerande verksam­

het. Vidare förordades betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen

av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.

Sedan skattelagssakkunnigas förslag remissbehandlats, anmäldes de i

statsrådet den It mars 1955. Härvid uttalade min företrädare, att åtskilligt

av vad som föreslagits på området för främjande av ett riktigare full­

görande av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till en

effektiv taxeringskontroll syntes vara av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Andra

89

åter av de förslag som skattelagssakkunniga framfört måste ytterligare

utredas, innan de kunde anmälas för slutligt ställningstagande. Vad an­

gick den synnerligen betydelsefulla frågan om själva taxeringsorganisa-

tionen och vad därmed sammanhänger syntes denna vara av beskaffenhet

att böra göras till föremål för ytterligare utredning genom särskilda sak­

kunniga, innan förslag i ämnet kunde underställas riksdagen.

Med avseende på utredningen i organisationsfrågorna uttalade dåvarande

departementschefen bl. a., att en lösning av spörsmålet om organisationen

i första instans uppenbarligen måste sökas efter den linjen, att det egent­

liga utrednings- och kontrollarbetet utföres av heltidsanställda tjänstemän.

Bland övriga frågor, som borde prövas vid utredningen, nämndes prövnings-

nämndernas ställning och arbetsformer, taxeringssektionernas organisa­

tion och verksamhet samt besvärsförfarandet. Om det vid fortsatta över­

väganden skulle framstå som ändamålsenligt med ett centralt överordnat

organ, borde det tillika prövas, om detta organ kunde överta vissa andra

centralt handlagda frågor på hithörande områden. Slutligen anmärktes

att en fortsatt teknisk revision av taxeringsförordningens bestämmelser

borde verkställas inom finansdepartementet parallellt med organisations­

utredningen.

I enlighet med det anförda beslöt Kungl. Maj:t att genom proposition

till 1955 års riksdag, nr 160, framlägga förslag till ändringar i taxerings-

förordningen in. fl. författningar. Förslagen innebar betydelsefulla ändringar

i taxeringsförordningens bestämmelser om uppgifter till ledning vid egen

och annans taxering, om granskning av handelsböcker och annan s. k.

taxeringsrevision samt om eftertaxering. De nya bestämmelserna avsåg att

ge taxeringsmyndigheterna vidgade befogenheter och ökade möjligheter

till kontroll. Förslagen syftade emellertid samtidigt till att, med avseende

på de frågor som upptogs till behandling, tillgodose enskildas krav på

rättssäkerhet samt befogade anspråk på sekretesskydd. Ytterligare före­

slogs vissa jämkningar i reglerna för fastighetstaxering, varmed avsågs att

ge ökad tid åt arbetet med åsättande av taxeringsvärdena samt alt på

bättre sätt än tidigare meddela de skattskyldiga upplysning om beslutade

taxeringsvärden.

De genom propositionen framlagda förslagen bifölls med smärre jämk­

ningar av riksdagen. I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 46, erinrade

bevillningsutskottet om alt förslagen var att betrakta som en första etapp

i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen. Utskottet under­

strök, att behovet av reformer inom taxeringsväsendet länge varit påtag­

ligt. Beträffande de föreliggande förslagen framhöll utskottet, att dessas

genomförande borde möjliggöra ett förbättrat taxeringsresultat redan år

1956. Utskottet fann det emellertid ligga i sakens natur, att verkningarna

av de då föreslagna reformerna skulle framträda fullt ut först senare, när

de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen genomförts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att propositionen — såvitt

angick däri behandlade ämnen — väl tillgodosåg de önskemål om effek­

tivitet i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes

av 1950 års riksdag. Utskottet förutsatte såsom självklart, att rättssäker-

hetsfrågorna skulle vinna tillbörligt beaktande även vid den fortsatta ut­

redningen i organisationsfrågorna och i samband därmed stående proces-

suella spörsmål samt vid utformningen av den nya taxeringsförordning,

i vilken de nu föreslagna bestämmelserna och organisationsutredningens

resultat var avsedda att inarbetas.

I enlighet med Kungl. Maj :ts den 11 mars 1955 lämnade bemyndigande

tillkallades numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning G. T.

Hedborg, tillika ordförande, chefen för inrikesdepartementets landsstats-

avdelning N. A. Hedfors, länsassessorn S. V. Svensson och numera lands-

kamreraren S. Ph. A. Wilkens att såsom sakkunniga verkställa en över­

syn av taxeringsorganisationen och därmed sammanhängande spörsmål.

Såsom experter att biträda de sakkunniga tillkallades byrådirektören i sta­

tens organisationsnämnd E. Norberg och byråchefen i finansdepartementet

S. S. Walberg.

Kommittén, som antog namnet 1955 års taxeringssakkunniga, avgav med

skrivelse den 17 december 1955 förslag till ändrad taxeringsorganisation

(SOU 1955: 51). Såsom ett gemensamt resultat av de sakkunnigas arbete

och den inom finansdepartementets rättsavdelning utförda lagtekniska

revisionen av de nuvarande bestämmelserna på området fogades vid be­

tänkandet förslag till ny taxeringsförordning.

Taxeringssakkunniga har i enlighet med sina direktiv framlagt förslag

till en ny organisation för taxeringsarbetet i första instans, i vilken be­

slutanderätten utövas av taxeringsnämnder med ungefär samma samman­

sättning som nu men med gransknings-, kontroll- och expeditionsarbetet

överfört på heltidsanställda taxeringsassistenter och biträden till dessa. Vi­

dare föreslås förstärkningar och rationaliseringar inom länsstyrelsernas

taxeringssektioner för att möjliggöra en effektivare taxeringskontroll. Pröv-

ningsnämnderna skall enligt förslaget ombildas till renodlade besvärs-

instanser, inför vilka det allmännas representanter och de skattskyldiga

skall processa som likaberättigade parter. Den nuvarande riksskattenämn­

den föreslås förstärkt med några befattningshavare för taxeringskontroll.

Samtidigt förordas, att med nämnden sammanslås centrala uppbörds-

nämnden och kupongskattenämnden till ett gemensamt centralt organ,

kallat riksskattestyrelsen. Därutöver föreslås betydelsefulla ändringar i

besvärsreglerna och förfarandet i övrigt med syfte att främja effektivite­

ten i taxeringsarbetet och att förstärka rättsskyddet för de skattskyldiga.

Över taxeringssakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden av­

givits av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret, riksräken-

skapsverket, statens organisationsnämnd, riksskattenämnden, centrala

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

91

uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, generalpoststyrelsen, statistiska

centralbyrån, besvärssakkunniga, utredningen av frågan om begränsning

av fullföljdsrätten i taxeringsmål, statens lönenämnd, riksarkivet, över-

ståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellan-

kommunala prövningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers cen­

tralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sve­

riges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Föreningen Sve­

riges landskamrerare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Förening­

en Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveri­

ges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxe-

ringsnämndsordförandenas riksförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar

ett av delegerade för industriförbundet och vissa andra institutioner upprät­

tat gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom av­

givet av näringslivets skattedelegation. Sveriges akademikers centralorga­

nisation bifogar och åberopar i vissa delar ett yttrande från Sveriges jurist­

förbund.

Ytterligare yttranden och skrifter har inkommit från vissa organ, bl. a.

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges redareförening och Skånes han­

delskammare, varjämte åtskilliga av de hörda myndigheterna bifogat av

dem infordrade utlåtanden.

Yttrandena ger allmänt uttryck för den meningen att det pågående

reformarbetet inom taxeringsväsendet i riktning mot ökad effektivitet och

ökad rättssäkerhet bör fullföljas. Även om delade meningar framträtt rö­

rande vissa av taxeringssakkunniga behandlade, till sin natur starkt kontro­

versiella frågor, ger yttrandena vid handen, att förslaget är ägnat att läggas

till grund för ett ståndpunktstagande av statsmakterna.

Med skrivelse den 9 december 1955 har riksskattenämnden meddelat,

att nämnden utfärdat anvisningar för taxeringsmyndigheterna angående

kontrolluppgifter från arbetsgivare enligt 33 § gällande taxeringsförord-

ning. Under framhållande av att nämnden inte anser frågan om arbets­

givares uppgiftsskyldighet jämlikt nämnda författningsrum slutgiltigt löst

genom dessa anvisningar bar nämnden anmält ärendet för den utredning

samt de vidare åtgärder vartill må finnas anledning.

Jag avser nu att anmäla de förut nämnda frågorna och skall till en

början lämna eu redogörelse för huvudinnehållet i taxeringssakkunnigas

förslag och för de uttalanden av mera allmängiltig innebörd som gjorts

under remissbehandlingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

92

Beträffande innehållet i gällande taxeringsförordning får jag i huvud­

sak hänvisa till de redogörelser som lämnats i skattelagssakkunnigas be­

tänkande (s. 64—83) och i propositionen nr 160 till 1955 års riksdag

(s. 34—46).

I taxeringssakkunnigas betänkande återges (s. 11—64) huvuddragen i

skattelagssakkunnigas förslag i organisationsfrågorna och de däröver av­

givna yttrandena. Även till dessa redogörelser torde här få hänvisas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

II. Allmänna synpunkter

Översikt över taxeringssakkunnigas förslag

De sakkunniga konstaterar att taxeringsorganisationen i första instans är

otidsenlig och bör effektiviseras. Arbetet i taxeringsnämnderna präglas av

den brådska, varunder arbetet bedrives; nämnderna har kort tid till för­

fogande för utförande av sitt arbete, och detta bedrives regelmässigt av

vederbörande såsom en bisyssla. Sådana taxeringsnämnderna är organise­

rade och verkar blir ej heller alltid rättssäkerhetssynpunkterna tillgodo­

sedda. Dessa skäl har övertygat de sakkunniga om att taxeringsarbetet i

första instans bör handhas av heltidsanställda tjänstemän. Härmed avses

emellertid inte annat än att utredning, granskning och föredragning skall

utföras av tjänstemän, medan däremot beslutanderätten alltjämt skall för­

behållas taxeringsnämnder med förtroendevalda ledamöter och med ord­

förande utsedd i huvudsak enligt nu tillämpade principer. Eu tjänstemanna-

taxering i denna bemärkelse är enligt de sakkunniga ägnad att snarare öka

än minska de förtroendevalda ledamöternas inflytande.

För det kvalificerade utredningsarbetet m. m. i första instans har med

ledning av arbetsmaterialets omfattning det erforderliga antalet tjänstemän

uppskattats till 500, vartill kommer häremot svarande biträden för sortering,

längdföring och liknande rutinuppgifter. Nu nämnda tjänstemän, benämnda

taxeringsassistenter, placeras i avlöningshänseende, huvudparten i 13—19

lönegraden och ett antal i 27 lönegraden (förste taxeringsassistenter). Taxe-

ringsassistenterna skall enligt förslaget i organisatoriskt hänseende lyda

under taxeringsintendenten och utom sin uppgift att biträda taxerings­

nämnderna jämväl ha att lämna allmänheten upplysningar i taxerings-

frågor.

De nya taxeringstjänstemännen och deras biträden skall till övervägande

del placeras hos de lokala skattemyndigheterna. Endast förste taxerings-

assistenterna och deras biträden placeras hos länsstyrelsen. Genom en sådan

anordning finner de sakkunniga därjämte möjligt att avhjälpa vissa sedan

länge uppmärksammade olägenheter med att de lokala skattemyndigheter­

nas arbete är ojämnt fördelat över året. I början av taxeringsperioden, då

93

arbetsbördan för de lokala skattemyndigheterna är relativt liten, kan för

taxeringsarbete utnyttjas utom de nu föreslagna taxeringsbiträdena jämväl

personal ur de lokala skattemyndigheternas nuvarande biträdeskår medan

i slutet av taxeringsperioden, då uppgifterna för biträdena inom taxerings-

arbetet minskar, taxeringsbiträdena kan användas för uppgifter, som åvilar

de lokala skattemyndigheterna, främst debiteringsarbete.

Ledningen och övervakningen av arbetet i första instans skall enligt taxe-

ringssakkunnigas förslag åvila taxeringsintendenten, som härtill avses

kunna förordna en eller flera taxeringsinspektörer eller — i fråga om

förste taxeringsassistenterna — länsrevisorn.

Den nya organisationen avses skola genomföras successivt under en tid

av fem år med början taxeringsåret 1958. Detta innebär bl. a. att i genom­

snitt fyra taxeringsassistenter nyanställes vid varje länsstyrelse under

uppbyggnadsåren.

Taxeringsarbetet i första instans, som nu avslutas i maj resp. juni, före­

slås skola få pågå till utgången av september månad. Förlängningen blir

möjlig endast om taxeringsnämnderna successivt fattar beslut om de olika

taxeringarna och i samband därmed meddelar de skattskyldiga besked om

avvikelser. Den normala besvärstiden kan då —• som de sakkunniga före­

slår — bestämmas till kalendermånaden efter den, då underrättelse om

avvikelse utsänts. Då sålunda definitiva beslut föreligger, kan debiterings-

arbetet påbörjas allteftersom taxeringsarbetet fortgår. Även prövnings-

nämndens arbete kan igångsättas tidigare än nu.

Beträffande arbetsgången i första instans har de sakkunniga genomgått

och sökt uppdela de med taxeringen förbundna arbetsuppgifterna på taxe­

ringsassistenter och biträden. För taxeringsnämndens ordförande kvarstår i

huvudsak att leda sammanträdena samt tillse att ifrågasatta avvikelser

från deklarationerna noggrant prövas på grundval av tillfredsställande ut­

redning. Det förutsättes därjämte att ordföranden före sammanträdena ge­

nomgått åtminstone de mera svårbedömda taxeringarna.

Under tid då taxeringsarbete i första instans inte pågår skall enligt för­

slaget förste taxeringsassistenterna utnyttjas för taxeringsrevision och taxe­

ringsassistenterna för biträde med annat taxeringsarbete enligt taxe-

ringsintendentens bestämmande ävensom med uppgifter, som ankommer på

häradsskrivare, t. ex. mantalsskrivning.

Under uppbyggnadstiden avses taxeringsarbetet i sådana taxeringsdistrikt,

som ännu kvarstår på den gamla ordningen, i huvudsak skola bedrivas på

samma sätt som nu sker.

De sakkunniga har funnit övervägande skäl tala för att bibehålla den

nuvarande organisationen med taxeringssektionerna inom landskontoren.

Vissa åtgärder — bl. a. avsevärt utökade möjligheter att till underordnad

personal delegera arbetsuppgifter för självständig handläggning — har

föreslagits för att lätta arbetsbördan för taxeringsintendenten. Härjämte

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

94

har förordats att revisionspersonalen skall bilda en skarpare än hittills

avgränsad detalj inom taxeringssektionerna under ledning av länsrevisorn

och i samband härmed att länsrevisorstjänsterna skall uppflyttas i löne­

graden Ca 33.

Prövningsnämnderna skall enligt de sakkunnigas förslag omvandlas till

rena besvärsinstanser. I samband härmed föreslås, att prövningsnämnd

normalt skall bestå av landskamreraren och fyra ledamöter; endast för

det fall, att nämnden skall arbeta på två avdelningar, skall antalet leda­

möter kunna uppgå till åtta. Ledamot av taxeringsnämnd får enligt för­

slaget inte samtidigt vara ledamot av prövningsnämnd.

För att få till stånd en skillnad mellan prövningsnämndens och taxerings-

sektionernas verksamhet, vilket framstått såsom särskilt påkallat då pröv-

ningsnämnden anordnats som en rent dömande instans, föreslås ett sär­

skilt prövningsnämndskansli, anknutet till kameralsektionen inom lands­

kontoret och med uppgift att genom infordrande av yttranden eller eljest

bereda handläggningen av prövningsnämndsmål ävensom att ombesörja

förandet av prövningsnämndens protokoll in. m.

Prövningsnämndens inrättande som besvärsinstans har föranlett åtskilliga

förslag om ändringar i förfarandet, varvid i huvudsak de vid skattedom-

stolarna tillämpade principerna följts. I och med att förfarandet i rätts­

säkerhetens intresse givits en mera domstolsmässig karaktär har de sak­

kunniga funnit betydelsefullt att prövningsnämnden inte upptages av andra

än verkligt tvistiga frågor. På grund härav har föreslagits att ordföranden

ensam skall äga avgöra mål, i vilka någon meningsskiljaktighet ej föreligger

mellan parterna, ävensom mål, som avser rättelse av felräkning, misskriv­

ning eller annat uppenbart förbiseende.

Processen i prövningsnämnden skall enligt de sakkunnigas förslag allt­

jämt normalt vara skriftlig. En viss utvidgning av möjligheterna till munt­

lig förhandling föreslås dock. Initiativ härtill skall utom av parterna kunna

tagas av pövningsnämnden. Ersättning såsom till vittne föreslås kunna

utgå av statsmedel till personer som utan att vara parter kallats till munt­

lig förhandling för att lämna upplysningar. Såsom hittills skall enligt för­

slaget handläggningen av mål inför prövningsnämnden ske inom stängda

dörrar. Därest skattskyldig så begär skall likväl muntlig förhandling vara

offentlig.

Beträffande den mellankommunala prövningsnämnden, som de sakkun­

niga inte ansett böra undvaras, förordas att organisation och sammansätt­

ning i huvudsak skall vara densamma som för prövningsnämnderna i länen.

Riksskattenämnden föreslås i viss omfattning utbyggd. Den verksamhet,

som hittills utövats av centrala uppbördsnämnden samt kupongskatte-

nämnden och kupongskattekontoret, lägges därvid under det centrala taxe-

ringsorganet. Detta — efter omorganisationen benämnt riksskattestyrelsen

— organiseras som ett verk med tre byråer, varav en i huvudsak motsvarar

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

95

den nuvarande riksskattenämndens kansli. Den andra byrån, till vilken

chefstjänstemannen hämtas från det nuvarande kansliet, skall huvudsak­

ligen syssla med frågor avseende taxeringskontrollen, medan den tredje

skall omhänderha uppbördsfrågor, däri inbegripet vissa internordiska in-

drivningsärenden. Till riksskattestyrelsen skall enligt förslaget finnas knu­

ten en nämnd, riksskattestyrelsens nämnd, vilken skall besluta i ärenden

angående förhandsbesked ävensom övertaga de på centrala uppbördsnämn-

den och kupongskattenämnden nu ankommande avgörandena. I nämnden

föreslås riksskattestyrelsens chef bli ordförande.

Förslaget att inrätta prövningsnämnderna som besvärsinstanser föran­

leder vissa ändringar beträffande besvärsreglerna.

Med hänsyn till den effektivisering av taxeringsarbetet, som anses kunna

vinnas om förslagen genomföres, har de sakkunniga vidare förordat, att

de skattskyldiga inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos

skattedomstolarna på grund av att de deklarerat för sent eller gjort sig

skyldiga till liknande försummelse.

För att stärka rättsskyddet för de skattskyldiga föreslås utvidgningar

i

möjligheterna att efter den vanliga besvärstidens utgång erhålla rättelse

i

materiellt sett för höga taxeringar. Sålunda skall talan härom få väckas

under fem år efter taxeringsåret och förutsättningarna för sådan talan

föreslås även i övrigt utvidgade.

Bestämmelserna om straff och viten har överarbetats och de senare —

med hänsyn till den ökade användning i taxeringsförfarandet som före­

läggande av viten kan beräknas få — fullständigats.

Med hänsyn till utbyggnadstiden på fem år kommer de kostnadsökningar,

som föranledes av de framlagda förslagen, inte i sin helhet att omedelbart

bli aktuella. Första året beräknas kostnaderna bli 2,2 miljoner kronor högre

än de nuvarande. Den slutliga merkostnaden har — med bortseende från

vissa kostnader av delvis engångsnatur — beräknats till inemot fem miljo­

ner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Remissyttrandena

I nära nog samtliga avgivna yttranden vitsordas, direkt eller indirekt,

behovet av reformer i riktning mot ökad effektivitet i taxeringsarbetet och

ökat rättsskydd för de skattskyldiga.

De av taxeringssakkunniga framlagda förslagen har på viktiga punkter

—- här må nämnas taxeringssektionerna inom länsstyrelsen, prövnings­

nämnderna och besvärsförfarandet — i huvudsak godtagits av flertalet

remissinstanser.

I andra frågor, främst taxeringsorganisationen i första instans och den

föreslagna riksskattestyrelsen, har meningarna varit mera delade. Att hel-

96

tidsanstalld personal ställes till förfogande för taxeringsarbetet i första

instans samt att den nuvarande riksskattenämnden i viss män utbygges

har emellertid förordats i nästan alla yttrandena.

Från de uttalanden av mera allmängiltig innebörd som gjorts vid remiss­

behandlingen torde här få återges följande.

Kammarrätten konstaterar med tillfredsställelse, att de sakkunniga i stor

utsträckning beaktat kravet på ökade möjligheter för de skattskyldiga att

bevaka sin rätt gentemot det fiskaliska intresset. Kammarrätten uttalar vi­

dare, att den lösning av de organisatoriska problemen, som framlagts i för­

slaget, torde som helhet betraktad i förening med redan genomförda

åtgärder för förbättring av deklarationskontrollen garantera en effektivise-

ring av taxeringsarbetet, under förutsättning av att personalfrågan kan lösas

på ett tillfredsställande sätt.

Besvärssakkunniga har med tillfredsställelse iakttagit, att de erinringar,

som de i yttrande över skattelagssakkunnigas förslag till effektivare taxe­

ring framställt, i stor utsträckning blivit beaktade i taxeringssakkunnigas

förslag. I huvudsak kan besvärssakkunniga ansluta sig till de principer,

som lagts till grund för förslaget. I vad detta angår taxeringsförfarandet

synes förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Att den

åsyftade reformen förutsätter en förbättrad taxeringsorganisation av den

art som taxeringssakkunniga föreslår och en central ledning synes besvärs­

sakkunniga också tydligt. På samma gång som besvärssakkunniga vill ge

uttryck för sin uppskattning av det förtjänstfulla arbete, som taxerings­

sakkunniga på mycket kort tid genomfört, vill de starkt framhålla, att en

revision av taxeringsförordningen av det genomgripande slag, som taxe­

ringssakkunnigas förslag åsyftar, kräver noggranna överväganden och måste

byggas på ingående undersökningar. Uppenbarligen på grund av att så

kort tid stått till taxeringssakkunnigas förfogande, har dessa varit hän­

visade till att vid författningsförslagets utarbetande i stort sett tillämpa

den nu gällande taxeringsförordningens erkänt bristfälliga disposition —

bär bortses från omläggningen beträffande reglerna om fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner, att förslaget i sina huvuddrag väl till­

godoser det allmännas intresse av en ökad taxeringskontroll och ett effek­

tivare taxeringsarbete. I åtskilliga detaljer har länsstyrelsen emellertid en

mot de sakkunniga avvikande mening. Med särskild tillfredsställelse hälsar

länsstyrelsen de försök som gjorts att bereda ett större rättsskydd åt de

skattskyldiga än som hittills förekommit. Också härutinnan finner emeller­

tid länsstyrelsen vissa andra åtgärder böra vidtagas än vad de sakkunniga

föreslagit.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller som ett allmänt omdöme

om förslaget, att länsstyrelsen i princip ansluter sig till de huvudlinjer,

efter vilka de sakkunniga anser att ifrågavarande organisationsfrågor kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

97

lösas, om än länsstyrelsen i vissa avseenden —- och även i viktiga sådana

— anser sig böra intaga en annan ståndpunkt än de sakkunniga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar bl. a. följande.

Det förslag till effektivare taxering, som 1950 års skattelagssakkunniga

framlade år 1954, var behäftat med allvarliga brister ur rättssäkerhets­

synpunkt. Det är därför glädjande att kunna konstatera att den överarbet-

ning, som taxeringssakkunniga verkställt av nämnda sakkunnigas förslag,

särskilt tagit sikte på kravet på skydd för de skattskyldiga och på rätts-

säkerhetsfrågorna överhuvudtaget.

I en väsentlig punkt innebär tyvärr de sakkunnigas förslag en missräk­

ning. 1 sitt yttrande över skattelagssakkunnigas förslag till effektivare

taxering framhöll länsstyrelsen som sin bestämda uppfattning, att en ut­

ökning av bokgranskningspersonalens antal tillhörde en av de väsentligaste

åtgärderna för höjande av effektiviteten i taxeringen. Det måste konstate­

ras, att den av taxeringssakkunniga föreslagna personalförstärkningen, i

och för sig omfattande, icke i tillräcklig grad tillgodoser kravet på effektiv

utökning av bokgranskningspersonalen.

I många andra avseenden är emellertid det nu framlagda betänkandet

förtjänt av ett högt vitsord och länsstyrelsen vill tillstyrka att innehållet i

betänkandet — dock först efter den överarbetning som påkallas av att

erinringar likväl på åtskilliga punkter måste riktas mot detsamma ■—- lägges

som grund till en proposition med förslag till utbyggnad av taxerings-

väsendet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar taxeringssakkunnigas uppfattning att

taxeringsförfarandet måste omgestaltas så att såväl det fiskaliska intresset

som rättssäkerhetskravet blir bättre tillgodosett än hittills. En effektiv taxe­

ring torde dessutom enligt länsstyrelsen på längre sikt gagna syftet att

uppnå skattesänkning.

I yttrandet från länsstyrelsen i Hallands län understrykes, att på lång

sikt huvudvikten av en reform måste läggas vid första instans. De där be­

slutade taxeringarna blir i regel beståndande och länsstyrelsen finner där­

för viktigt att ett riktigt resultat där åstadkommes. Därvid anmäler sig som

en väsentlig faktor i första hand kontrollen av näringsidkares (rörelse-

idkares och jordbrukares) deklarationer. Detta och den alltmer framträ­

dande kompliceringen i skattelagstiftningen kräver enligt länsstyrelsens

uppfattning ett tjänstemannainslag av kvalificerad art i taxeringsarbetet.

Vidare föreligger ett starkt behov av mindre kvalificerad biträdeshjälp, åt

vilken kan uppdragas uppgifter av mera rutinartad beskaffenhet. Vad de

sakkunniga anfört kan länsstyrelsen i stort sett godtaga som en lösning av

ifrågavarande spörsmål. Länsstyrelsen vill dock förorda vissa undantag och

ändringar.

Enligt vad länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, har det i olika

sammanhang omvittnats, att taxeringsnämndernas förmåga att kritiskt be­

döma det föreliggande uppgiftsmaterialet alltsomoftast givit rum för berät­

tigade anmärkningar. De har, uttalar länsstyrelsen, mången gång givit prov

på bristande insikt i skatteförfattningarna. Då utvecklingen drivit det där-

7—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

hän, att blott en ringa bråkdel av det i taxeringsnämnderna handlagda

deklarationsmaterialet kan underkastas förnyad granskning å taxerings-

avdelningarna, finner länsstyrelsen, att tyngdpunkten i en taxeringsorgani-

sation, som icke radikalt tar sikte på taxeringsarbetets överlämnande åt

för ändamålet inrättade skatteverk, måste läggas på en effektivisering av

taxeringsarbetet i första instans.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att oaktat bland de sakkunniga inte in­

gått någon representant för de enskilda intressena, måste som ett allmänt

omdöme om det nu framlagda förslaget framhållas, att målsättningen vid

förslagets utformning tydligtvis varit att icke allenast tillgodose de fiskala

intressena utan framför allt rättssäkerhetsintressena för de skattskyldiga.

Det framlagda förslaget måste sålunda enligt förbundets mening i sina

huvuddrag anses innebära en lösning av taxeringsprocessen, som i stort

måste hälsas med tillfredsställelse av den lojale skattskyldige.

Riksförbundet landsbygdens folk uttalar, att det framlagda förslaget sy­

nes väl ägnat att bli föremål för lagstiftning.

I det av Sveriges juristförbund avgivna yttrandet, vilket Sveriges akade­

mikers centralorganisation förklarat sig stödja i förevarande del, anföres

följande.

Förbundet kan livligt instämma i taxeringssakkunnigas konstaterande att

»organisation och förfarande måste anordnas så, att såväl det fiskaliska in­

tresset som rättssäkerhetskraven blir bättre tillgodosedda än hittills». Bris­

terna i det nuvarande taxeringsförfarandet är flera och allvarliga. En av

dessa är avsaknaden av enhetlighet vid avgörandet av taxeringsärenden i

första instans. Detta är kanske förklarligt med tanke på att ordförandeupp­

dragen i taxeringsnämnderna handhavas som bisysslor av personer, som

icke alltid ha tid och möjlighet att sätta sig in i den alltmera svårbemästrade

skattelagstiftningen. En annan brist, som kanske i än högre grad är ägnad

att medföra rubbat förtroende för taxeringsmyndigheterna, ligger i det för­

hållandet, att skönsmässiga taxeringar i stor omfattning åsättas utan till­

räcklig utredning och utan att den skattskyldige alltid får tillfälle att fram­

lägga sina synpunkter hos nämnden. Anledningen till detta missförhål­

lande är framför allt att söka i själva grunden till den nuvarande organisa­

tionen. Genom den tidsnöd som karakteriserar taxeringsarbetet är det helt

enkelt omöjligt att medhinna någon mera ingående utredning med skrift­

växling eller personliga besök av de skattskyldiga.

I det framlagda förslaget har accepterats tanken på ett tvåpartsförhål-

lande. Detta är en av förslagets största förtjänster.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anför bl. a.

Genom remissbehandlingen av 1954 års betänkande och den nu gjorda

överarbetningen hava problemställningarna ytterligare klarlagts och dis­

kussionen kring ämnet fördjupats. Målet är att få fram rättvisa taxeringar.

Enighet råder om att taxeringsorganisationen måste stärkas för att detta

syfte skall nås. Det synes även klart, att huvudvikten vid en reform måste

läggas så att taxeringen i första instans skall bedrivas effektivt och under

betryggande former. Vad som göres eller icke göres i taxeringsnämnden blir

mestadels bestående. Detta betyder bl. a., att den första instansen måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

99

förses med arbetshjälp. Arbetshjälpen bör vara tillräcklig och lämpad för

uppgiften. Att kunna förvärva och utbilda tillräckliga och lämpliga arbets­

krafter är emellertid i nuvarande arbetsmarknadsläge en vansklig uppgift,

som icke löses med ett trollslag. Det är därför viktigt att man utan dröjsmål

tar itu med uppgiften och planlägger för den kommande utvecklingen så

att rekrytering av den erforderliga nya personalen kan börja och utbild­

ningen kan organiseras. Att sammankoppla frågan med en framtida pröv­

ning av hålkortsredovisningens lämplighet inom uppbördsväsendet skulle

innebära ett ytterligare uppskov med taxeringsreformen. Vidare må under­

strykas, att den nya taxeringsorganisationen bör växa fram i etapper.

Föreningen Sveriges landskamrerare delar helt uppfattningen att åtgärder

erfordras för att göra taxeringen effektivare. Särskilt beträffande andra

grupper än löntagare framträder enligt föreningen behovet av en förbättrad

taxeringskontroll med tydlighet.

På grund av de brister, som vidlåder taxeringsarbetet i första instans och

då en eventuell reform av uppbördsväsendet synes komma att dröja avse­

värd tid, vill Tjänstemännens centralorganisation inte motsätta sig, att en

ny taxeringsorganisation, i princip i enlighet med de sakkunnigas förslag,

successivt uppbygges. Detta bör dock ske så att debiterings- och uppbörds-

verksamheten icke störs utan i stället i möjligaste mån underlättas. Taxe­

ringsorganisationen finnes dock böra bli föremål för ny översyn i samband

med den omorganisation av uppbördsväsendet, som senare kan komma

i fråga. Vad som i första hand bör eftersträvas är enligt organisationens

mening ökad likställighet i fråga om skattebördornas fördelning, innebä­

rande en effektivare kontroll av de grupper, i fråga om vilka denna hittills

varit bristfällig. Den underdeklaration som förekommer torde icke i nämn­

värd utsträckning kunna uppdagas genom en intensifierad deklarations-

granskning utan torde kunna spåras endast genom granskning av bok­

föringen eller därmed jämförliga åtgärder. Organisationen vill därför ge

uttryck för den uppfattningen, att förstärkningen av revisionspersonalen i

utredningens förslag synes alltför blygsam i jämförelse med utbyggnaden

av taxeringsorganisationen i första instans.

Liknande synpunkter anföres av Landsorganisationen, som dock ger ut­

tryck för en mera kritisk inställning. I yttrandet erinras om att landsorga­

nisationen på senare år upprepade gånger påtalat den upprörande ojämnhet

i skattebördornas fördelning, som den bristfälliga skattekontrollen medför.

Landsorganisationen anför vidare.

Att dessa brister missgynnar löntagarna har bekräftats av ett antal stat­

liga utredningar. LO bär följaktligen med ett betydande intresse och stora

förväntningar motsett resultatet av 1955 års taxeringssakkunnigas arbete.

Det bör inte förnekas, att delta resultat inte till fullo infriar de förvänt­

ningar, som man hyst på löntagarhåll. Den av de sakkunniga föreslagna

förstärkningen av taxeringsväsendet är nämligen så obetydlig och grund­

tanken att endast eu skärpt kontroll av rörelseidkarnas och de juridiska per­

sonernas deklarationer kan ge det allmänna mera väsentliga inkomsttill­

skott, har varit i så ringa grad vägledande för de sakkunnigas arbete, att

det från löntagarsynpunkt kan synas tveksamt, huruvida förslaget över­

huvudtaget innebär något egentligt framsteg. LO har den bestämda upp­

fattningen, att mycket litet står att vinna genom en intensivare granskning

av löntagarnas deklarationer, utan att kontrollens tyngdpunkt måste för­

läggas till en granskning av rörelseidkarnas och företagens deklarationer.

På denna avgörande punkt måste de sakkunnigas förslag betecknas som otill­

fredsställande.

Riksskattenämnden erinrar om att man mot skattelagssakkunnigas

förslag till effektivare taxering från skilda håll gjort den erinringen att

detsamma icke tillräckligt sörjde för de beslutande myndigheternas själv­

ständighet gentemot de kontrollerande organen. Det huvudintryck, det nu

framlagda förslaget ger, är, framhåller riksskattenämnden, att avvägningen

i förevarande hänseende blivit mera tillfredsställande än i det tidigare för­

slaget. Enligt riksskattenämndens mening har man dock särskilt i fråga

om organisationen av den första taxeringsinstansen likväl icke uppnått en

tillfredsställande lösning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner, att man inte bör överskatta effek­

ten av en utbyggd och förbättrad taxeringsorganisation. Länsstyrelsen an­

ser, att behovet av en så kostnadskrävande organisation som den föreslagna

måste vägas mot den med tillgodoseende av rättssäkerhetssynpunkterna

riktigare och effektivare taxering, som genom den föreslagna organisatio­

nen skulle vara att förvänta.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar, att länsstyrelsen inte kan till­

styrka att det framlagda förslaget till taxeringsförordning utan ingående

överarbetning lägges till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar helt de sakkunnigas uppfattning

om nödvändigheten av att uppnå bättre taxeringsresultat men är ej över­

tygad om, att målet bäst nås genom nu föreslagna åtgärder.

En genomgång av det föreliggande förslaget ger enligt överståthållar-

ämbetet vid handen att de sakkunniga icke synes ha beaktat de speciella

förhållandena beträffande Stockholm. För ett ställningstagande till de

problem, som för Stockholms del uppkommer när det gäller att taga ställ­

ning till de sakkunnigas organisationsförslag, finner ämbetet en närmare

utredning vara erforderlig. På grund härav nödgas ämbetet avstyrka det

framlagda förslaget till ändrad taxeringsorganisation såvitt angår Stockholm

och hemställa att taxeringsorganisationen i huvudstaden göres till föremål

för särskild utredning.

Svenska landskommunernas förbund yttrar.

Syftet att åstadkomma en effektivare taxering med beaktande av med­

borgarnas krav på rättssäkerhet är angeläget. Samtidigt bör man emeller­

tid, såsom i betänkandet också anmärkts, hålla i minne, att organisations­

problemet till en avsevärd del utgör en avvägningsfråga, där det gäller att

väga vad som genom en förbättrad organisation kan ernås i form av ökade

skatteintäkter samt riktigare och jämnare taxeringar mot en mer omfat­

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

101

tande och kostnadskrävande administration, ökade kostnader för en ny

taxeringsorganisation, som tillgodoser detta syfte, böra alltså icke få verka

avskräckande om de äro av behovet påkallade och icke kunna genom ända-

målsenligare åtgärder undvikas. Styrelsen har emellertid icke kunnat helt

övertygas om behovet av en utbyggnad av taxeringsorganisationen av den

omfattning, som ett realiserande av de sakkunnigas förslag skulle inne­

bära, såväl i fråga om den lokala taxeringsorganisationen som beträffande

topporganisationen.

Näringslivets skattedelegation gör vissa kritiska uttalanden under påpe­

kande bland annat, att de sakkunniga inte redovisat några överläggningar

med representanter för de skattskyldiga. De föreliggande problemen är

enligt delegationens uppfattning ingalunda av sådan beskaffenhet, att de

bör behandlas som om de huvudsakligen var av intresse för de till taxe-

ringsväsendet fast knutna tjänstemännen. Det är, säger delegationen, för

de skattskyldiga, som dessa problem främst är av intresse.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges grossistförbund, som dock

framhåller, att det av de sakkunniga framlagda förslaget har vissa för­

tjänster, och att förbundet på flera punkter ansluter sig till detsamma. I

vissa frågor, delvis av principiell natur, kan förbundet emellertid icke bi­

träda det resultat, till vilket de sakkunniga kommit.

I samma riktning uttalar sig Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, vilken sistnämnda organisation un­

derstryker, att förslaget innefattar mycket av värde från rättssäkerhets­

synpunkt men också uppvisar allvarliga brister beträffande taxeringsar-

betets bedrivande i första instans och på taxeringssektionerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Departementschefen

Vid 1955 års riksdag genomfördes betydelsefulla ändringar i taxeringsför-

ordningen. Denna lagstiftning innebar en första etapp i arbetet på en större

taxeringsreform. Initiativet till reformarbetet har tagits av 1950 års

riksdag genom en skrivelse till Kungl. Maj :t. En första utredning har

verkställts av 1950 års skattelagssakkunniga, och deras förslag låg till

grund för fjolårets riksdagsbeslut. Utredningsarbetet har sedermera full­

följts av taxeringssakkunniga, främst i fråga om organisationen samt för­

farandet hos taxeringsnämnderna och prövningsnämnderna.

Behovet av reformer inom taxeringsväsendet blev ingående belyst i sam­

band med fjolårets riksdagsbeslut. Det konstaterades därvid att taxerings­

organisationen och taxeringsförfarandet i viktiga hänseenden är föråldrade

och inte motsvarar de krav som nu måste ställas.

Brister har i första hand framträtt i fråga om taxeringskontrollen. Stora

belopp undandras årligen taxering, och ett betydande antal skattskyldiga

har år efter år opåtalt kunnat undgå att betala skatt för sin verkliga in­

102

komst och förmögenhet. För dem som fullt ut erlagt skatt för sina inkoms­

ter, främst de stora löntagargrupperna, har detta känts som en orättvisa.

Att en effektivare taxeringsorganisation åstadkommes är således inte bara

ett ekonomiskt intresse för stat och kommun utan även ett rättvisekrav

från stora medborgargrupper. Det står också klart, att möjligheterna att

företaga skattesänkningar är i hög grad beroende av att förefintligt skatte­

underlag kan utnyttjas.

Men även frågan om rättsskyddet för den enskilde kräver uppmärksam­

het i detta sammanhang. Taxeringsförfarandet berör snart sagt varje med­

borgare, och skattetvisterna rör sig ofta om avsevärda belopp, bedömt rent

faktiskt eller i förhållande till den enskildes ekonomiska ställning. Taxe-

ringsförordningen har blivit en av våra viktigaste processuella författ­

ningar. Det är då också ett självklart krav att skattetvisterna kan avgöras så

säkert och snabbt som möjligt är, samt under former, som skapar för­

troende hos allmänheten. Det står numera klart att taxeringsförfarandet

inte i allo motsvarar dessa krav.

Vid diskussioner kring taxeringsförfarandet har önskemålen om effek­

tivitet i taxeringsarbetet och kraven på rättsskydd för de skattskyldiga ofta

behandlats som mot varandra stridande intressen. I propositionen nr 160

till 1955 års riksdag belystes denna fråga närmare. Vad därvid uttalades

kan sammanfattas så, att effektivitet och rättssäkerhet ingalunda är oför­

enliga begrepp, även om det i vissa hänseenden, t. ex. vid avgränsningen av

taxeringsmyndigheternas utredningsbefogenheter, kan bli nödvändigt att

göra en avvägning mellan olika intressen. Att önskemålen om en effektivare

taxering i sig innesluter ett viktigt rättvisekrav har nyss antytts. På det hela

taget sammanfaller intressena av effektivitet och rättssäkerhet. Det gäller

ytterst att åstadkomma rättvisa inte bara för den enskilde skattskyldige

utan även de skattskyldiga emellan.

Genom de 1955 beslutade reformerna har taxeringsmyndigheterna fått

ett mera omfattande material än tidigare till sitt förfogande för taxerings-

kontroll och deras undersökningsbefogenheter har vidgats. Uppgiften är

nu att skapa en organisation, som har bättre möjligheter att utnyttja de

ökade kontrollmöjligheterna, samt att utforma organisationen och för­

farandet på sådant sätt att rättssäkerhetssynpunkterna blir bättre tillgodo­

sedda än hittills.

De förslag som framlagts av taxeringssakkunniga visar, att det är möj­

ligt att åstadkomma en taxeringsorganisation och ett taxeringsförfarande

som på en gång innebär ökad effektivitet och en förstärkning av rättsskyd­

det. En oundgänglig förutsättning härför är emellertid att taxeringsväsen-

det tillföres större personalresurser. Det tekniska arbetet, inte minst taxe-

ringskontrollen, kräver i ökad omfattning insatser av väl skolad personal

som kan ägna erforderlig tid åt arbetet. Detta kan ske utan att man rubbar

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

103

den för vårt taxeringsväsende grundläggande principen att beslutanderätten

om taxeringarna i första hand skall utövas av nämnder, vilkas ledamöter är

förtroendevalda eller eljest kan sägas företräda de skattskyldiga. Men det

torde vara en oundgänglig förutsättning för att nämndernas dömande verk­

samhet skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt att tekniskt bi­

träde lämnas dem i större utsträckning än hittills.

Om de principiella utgångspunkter som här angivits torde numera i hu­

vudsak råda enighet. Detta hindrar emellertid inte att man kan hysa delade

meningar om hur de organisatoriska frågorna bäst skall lösas.

Taxeringssakkunnigas förslag har i huvudsak fått ett gynnsamt motta­

gande, och åtskilliga av deras förslag har fått starkt stöd vid remissbehand­

lingen. I flera yttranden riktas emellertid mot förslaget den allmänna in­

vändningen att det inte i tillräcklig grad tillgodoser önskemålen om en effek­

tivare granskning av de svårkontrollerade inkomsttagarna. Enligt min me­

ning kan denna invändning inte frånkännas visst fog. De sakkunnigas för­

slag om en fullt utbyggd tjänstemannaorganisation i första instans är visser­

ligen principiellt tilltalande, och sett på längre sikt torde en sådan organisa­

tion måhända få övervägas. Den utbyggnadsplan som framlagts i betän­

kandet ger emellertid först efter flera år en tillfredsställande granskning

av hela området för de svårkontrollerade deklarationerna. Behovet av

förbättringar på detta område är så starkt framträdande, att det enligt min

uppfattning bör tillerkännas prioritet. Detta ställningstagande föranleder,

såsom närmare skall utvecklas i det följande, vissa ändringar i de sakkun­

nigas förslag.

I några yttranden har uttalats farhågor för att en tjänstemannaorganisa­

tion enligt de i sakkunnigförslaget uppdragna riktlinjerna skulle kunna

innebära ett tillbakaträngande av lekmännens inflytande. Jag kan inte dela

denna uppfattning. De sakkunniga har starkt understrukit, att beslutande­

rätten alltjämt skall tillkomma nämndernas ledamöter och att tjänstemän­

nens uppgift enbart blir att biträda nämnderna. Jag anser emellertid att lek­

männens medverkan är så betydelsefull, att några missförstånd på denna

punkt inte bör få uppstå. I det följande kommer jag därför att förorda vissa

jämkningar i sakkunnigförslaget med syfte att starkare framhäva lek-

mannaledamöternas ansvar.

Med de ändringar som här antytts är jag beredd att i huvudsak tillstyrka

taxeringssakkunnigas organisationsförslag samt att förorda att det vid be­

tänkandet fogade förslaget till ny taxeringsförordning lägges till grund för

lagstiftning. Jag vill tillägga, att om vad jag i det följande avser att förorda

blir godtaget, åtskilliga spörsmål om lönegradsplaceringar in. in. dylikt

kommer att aktualiseras. Härtill är jag inte beredd att nu taga slutlig

ställning. Hithörande frågor torde få anmälas vid ett senare tillfälle, lämp­

ligen i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret 1957/58.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

III. Taxeringsarbetet i första instans

Taxeringssakkunniga

Allmänna synpunkter

Under rubriken allmänna synpunkter har de sakkunniga till en början

behandlat den vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas förslag av

åtskilliga remissinstanser uppdragna frågan om inte en taxeringsreform

borde uppskjutas med tanke på de försök, som pågår i statens organisa-

tionsnämnds regi att utnyttja hålkortsmaskiner för längdföring och debi­

tering.

Enligt inhämtade upplysningar avser den pågående undersökningen att

utröna möjligheterna att införa hålkortssystem såväl inom folkbokförings-

väsendet som inom uppbördsväsendet. I förra avseendet skall hålkortsre-

gistren omfatta kyrkobokförda personer, sådana fysiska personer som be­

skattas i annan kommun än hemortskommunen, sådana juridiska personer

som skall beskattas samt fastigheter. Dessa register avses skola ersätta de

nuvarande tryckande registren. Hålkortssystemet inom uppbördsväsendet

skall bygga på folkbokföringens hålkortsregister. Med hjälp av för olika

arbetsuppgifter framställda hålkort eller av hålkort, tillhörande folkbok-

föringsväsendet, skall åtskilliga arbetsuppgifter, avseende uträkning, debite­

ring och redovisning av preliminär, slutlig och tillkommande skatt kunna

utföras maskinellt. Även taxerings- och debiteringslängder avses skola fram­

ställas maskinellt på grundval av hålkorten.

Försöksverksamhet pågår f. n. inom ett fögderi. Förslag rörande spörs­

målets tekniska lösning kan väntas föreligga i slutet av 1956. Enligt de sak­

kunniga torde därefter frågan om införande av hålkortssystem få bli före­

mål för utredning genom särskilda sakkunniga varför det överslagsvis kan

beräknas att den planerade ändringen kan komma till stånd först i början

av 1960-talet. En sammankoppling av frågan om taxeringsorganisationen

härmed skulle medföra att den avsedda utbyggnaden av denna skulle

kunna ta sin början först vid nämnda tid. Då emellertid på grund av allvar­

liga brister en genomgripande omorganisation av taxeringsväsendet omedel­

bart syntes aktuell och det av de hittills utförda undersökningarna ännu inte

kunde avgöras om hålkortssystemet kunde komma till stånd, har de sak­

kunniga inte ansett det föreligga skäl att med hänsyn till de berörda planer­

na underlåta att vidtaga den omorganisation av taxeringsväsendet, som ur

andra synpunkter kan vara önskvärd. Skulle planerna på hålkortssystem för

uppbördsväsendet komma att genomföras, är det inte uteslutet att taxerings­

organisationen bör bli föremål för ny översyn i samband med den omorga­

nisation av uppbördsväsendet, som då kan komma i fråga.

105

De sakkunniga har vidare anfört att de vid fullgörande av sitt uppdrag

sökt taga hänsyn till det sammanhang som råder mellan taxering och upp­

börd så att debiterings- och uppbördsverksamheten inte skall störas utan

tvärtom i möjligaste mån underlättas.

De riktlinjer efter vilka arbetet bedrivits framgår av följande uttalanden

i betänkandet.

De brister, som vidlåder taxeringsarbetet i första instans, visar sig som

skattelagssakkunniga framhållit framför allt däri att stora inkomst- och

förmögenhetsbelopp undgår taxering och att statens fiskaliska intressen

sålunda inte behörigen tillvaratages. Det bör emellertid betonas, att bris­

terna även är till förfång för de skattskyldiga. Hit hör t. ex. omotiverade

skönstaxeringar, avvikelser från självdeklarationer utan tillräcklig utred­

ning m. m. Sådana brister vållar onödig irritation och medför besvär och

kostnader för den skattskyldige, som tvingas överklaga taxeringen. Vad nu

sagts ger vid handen att organisation och förfarande måste anordnas så

att såväl det fiskaliska intresset som rättssäkerhetskravet blir bättre till­

godosedda än hittills.

Skattelagssakkunniga har vidare visat att en betydande underdeklaration

förekommer. Erfarenheten visar, att effektivt arbetande taxeringsmän kan

framtaga stora odeklarerade belopp. Redan tillvaron av en effektiv organi­

sation bör vara ägnad att förbättra deklarationsuppgifterna. Denna indi­

rekta verkan är inte den minst viktiga. Att åter åstadkomma en organisa­

tion av sådan kvalitet och omfattning att underdeklaration skulle på det

hela taget försvinna torde vara utsiktslöst. Man torde kunna utgå från att

ju mer marginalen för underdeklaration inskränkes genom en effektivare

organisation desto svårare och dyrbarare blir det att ytterligare inskränka

på det utrymme för underdeklaration, som alltjämt kvarstår. Både statens

ekonomiska intresse och den enskildes krav på rättssäkerhet medför emel­

lertid att man icke bör alltför mycket tveka inför de ökade kostnader en ny

taxeringsorganisation kan komma att medföra. Samtidigt bör emellertid

hållas i minne att organisationsproblemet till en avsevärd del utgör en

avvägningsfråga, där det gäller att väga vad som genom en förbättrad orga­

nisation lcan ernås i form av ökade skatteintäkter samt riktigare och jäm­

nare taxeringar mot en mer omfattande och kostnadskrävande administra­

tion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Taxeringsorganisationen i första instans

Till frågan om s. k. tjänstemannataxering har framhållits att enighet

råder om behovet av en förstärkning av taxeringsorganisationen i första

instans. Skattelagssakkunniga hade också — under hänvisning till att

grundläggande svagheter i det nuvarande systemet var att arbetet i första

instans konstruerats som en bisyssla och att denna bisyssla i betydande

omfattning måst anförtros personer utan tillräcklig utbildning för uppgiften

— föreslagit att arbetet skulle överflyttas på eu kår av heltidsanställda

tjänstemän.

En stor majoritet bland remissinstanserna hade tillstyrkt förslaget här-

utinnan eller lämnat det utan erinran, medan eu grupp förordat att den

106

nuvarande organisationen skulle bibehållas med den förstärkningen att till

underlättande av ordförandenas och kronoombudens arbete skulle tillhanda­

hållas biträdeshjälp för rutinarbete och kvalificerad hjälp för granskning

av mer invecklade taxeringsfall.

Taxeringssakkunniga — som i detta sammanhang hänvisat till att före­

dragande departementschefen i direktiven givit ett mycket klart uttryck för

den uppfattningen, att lösningen av frågan om en förbättrad taxeringsorga-

nisation i första instans måste vinnas genom någon form av tjänstemanna­

taxering — har även för sin del funnit övervägande skäl tala härför. De

sakkunniga anför.

Det ekonomiska livets och skattelagstiftningens tilltagande komplicering

är sådan, att granskningsuppgifterna och det tekniska arbete, som fordras

för taxeringen, icke längre torde tillfredsställande kunna behärskas av per­

soner, som — ofta utan särskild utbildning — sysslar härmed endast en

kortare tid av året. Bristande kunskap och träning medför förluster för det

allmänna och icke sällan rättsförluster för de skattskyldiga. Enbart en för­

längning av tiden för taxeringsarbetet synes icke tillräcklig för att bota de

här anmärkta bristerna; en sådan åtgärd kan knappast ersätta vad som

brister i kunskap och teknisk rutin.

Den biträdeshjälp för rutinarbeten, som, därest den nuvarande organisa­

tionen skulle bibehållas, behöver tillhandahållas ordförandena, synes förut­

sätta inrättande av en särskild kår av heltidsanställda biträden. De göromål

det här är fråga om, t. ex. längdföring, är av sådan art att de fordrar en

insikt och träning, som knappast kan föreligga hos tillfälligt anställd per­

sonal. Kvalificerad hjälp för svårare taxeringsfall är redan nu avsedd att

lämnas av de nuvarande taxeringskonsulenterna. Trots detta förekommer

de av skattelagssakkunniga påtalade bristerna i taxeringsarbetet. Det kan

därför ifrågasättas om inte ett bibehållande av den nuvarande organisatio­

nen förutsätter heltidsanställda konsulenter för de svårare taxeringsfallen.

Om man emellertid även med bibehållande av den nuvarande organisationen

skulle tvingas anställa tjänstemän för såväl rutinarbete som gransknings-

uppgifter synes det mest rationellt att på en gång ta steget fullt ut och

införa tjänstemannataxering i nyss antydd mening.

En omständighet som särskilt talar för anställande av tjänstemän för

både gransknings- och rutinuppgifter är ordförandens ställning i den nu­

varande organisationen. Välbekant torde vara att kronoombudsinstitutionen

icke fungerar på sätt ursprungligen avsetts. I själva verket torde kronoom-

budet regelmässigt endast intaga ställningen av biträde åt ordföranden. Ord­

föranden uppbär sålunda även de funktioner, som avsetts skola tillkomma

kronoombudet bl. a. den att tillvarataga det allmännas intresse. Detta jämte

den omständigheten att ordföranden merendels själv utför undersöknings-

och kontrollarbetet torde i viss omfattning ha medfört att allmänhetens till­

tro till ordförandens och nämndens opartiskhet på ett betänkligt sätt rub­

bats och en radikal förändring av ordförandens ställning synes därför nöd­

vändig.

Om en förlängning av tiden för taxeringsarbetet skall kunna ske, måste

iakttagas att prövningsnämndens arbete inte förhindras eller fördröjes. Vid

en förlängning av tiden får man utgå från att arbetet med samma års taxe­

ring skall fortgå samtidigt i båda instanserna. För att detta skall bliva möj­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

107

ligt fordras en noggrann ordning och reda i fråga om det expeditionella i

första instans och vidare är det nödvändigt, att en ganska stark central

ledning av taxeringsarbetet inom länet kan göra sig gällande. Detta torde

endast kunna uppnås om tjänstemannataxering införes.

Under de senare åren har allmänt framhållits svårigheterna att rekrytera

ordföranden och kronoombud. Även om den nuvarande organisationen för-

stärkes med biträden och viss kvalificerad hjälp ställes till förfogande synes

uppdragen fortfarande komma att vara tyngande, besvärliga och framför

allt på grund av ordförandens dubbelställning obehagliga. Man synes därför

kunna förutsätta, att rekryteringssvårigheterna alltjämt skulle bestå.

I detta sammanhang har starkt betonats att med tjänstemannataxering

inte avses annat än att utredning och expeditionellt arbete skall utföras av

tjänstemän. Beslutanderätten bör alltjämt ligga hos taxeringsnämnder med

förtroendevalda ledamöter. De sakkunniga anser att en tjänstemannataxe­

ring i denna bemärkelse är ägnad att snarare öka än minska dessa leda­

möters inflytande.

I taxeringsnämndernas organisation och sammansättning har inte före­

slagits andra ändringar än sådana som följer av förslaget om införande av

tjänstemannataxering. Då den tjänsteman, som skall biträda taxerings­

nämnden, bl. a. får till uppgift att bevaka det allmännas intresse, skall upp­

dragen som kronoombud falla bort liksom också de nuvarande uppdra­

gen som taxeringskonsulenter. I fråga om ordföranden anföres.

Ordförande i taxeringsnämnden bör utses på samma sätt och efter samma

grunder som hittills. Då i taxeringsnämndens arbete kommer att deltaga

en taxeringsintendenten underställd befattningshavare synes det knappast

lämpligt att till ordförande utse annan vid länsstyrelsens taxeringssektion

anställd tjänsteman. Detta kunde nämligen ge sken av att taxeringen fast­

ställdes av dessa båda tjänstemän och kanske också i realiteten verka mins­

kande på nämndens inflytande. Principen bör med andra ord vara att till

ordförande utses någon betrodd och med ortserfarenhet utrustad person,

som inte har att i sin ordinarie verksamhet syssla med taxeringsarbete. Att

vi inte velat direkt inskriva en regel härom i taxeringsförordningen sam­

manhänger med att undantagsvis och alldeles särskilt under ett övergångs­

skede länsstyrelserna bör ha möjlighet att mera fritt utse ordförande i

taxeringsnämnd.

Då — som nedan framhålles — ordförandens uppgifter kommer att redu­

ceras högst väsentligt, bör det för uppdraget utgående arvodet avvägas med

hänsyn härtill. Den nuvarande synnerligen invecklade och arbetskrävande

metoden att fastställa arvodena hör avskaffas. Arvodena föreslås skola utgå

med för varje distrikt av länsstyrelsen för perioder om fem år fastställt

belopp.

Då arbetsuppgifterna, som avses för de föreslagna tjänstemännen, om­

fattar både enkla rutinuppgifter och högt kvalificerade uppgifter, har före­

slagits att organisationen skall omfatta dels mera kvalificerade tjänster,

taxeringsassistenter och förste taxeringsassistenter, dels biträden åt dessa.

Taxeringsassistenterna, i löneställning likställda med icke-ordinarie lands-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

kanslister, skall huvudsakligen inom de lokala taxeringsnämnderna handha

gransknings- och utredningsarbetet ävensom föredragningen av ärendena,

medan motsvarande uppgifter inom de särskilda taxeringsnämnderna för

taxering av juridiska personer skall uppdragas åt förste taxeringsassistenter

i 27 lönegraden. Dessa tjänstemän skall biträda taxeringsnämnderna och

såtillvida vara underställda dem som de — där ordföranden eller nämnden

finner ytterligare utredning eller åtgärder i visst taxeringsärende nödvän­

diga — i princip skall vara skyldiga att införskaffa den ytterligare utred­

ningen eller vidtaga de ifrågasatta åtgärderna. Däremot avses icke att dessa

tjänstemän skall vara ledamöter av nämnderna. De skall i organisatoriskt

hänseende som länsstyrelsetjänstemän närmast sortera under taxerings-

intendenterna och bör därför rimligen inte få deltaga i besluten om taxe­

ring. I samma riktning verkar det av skattelagssakkunniga framhållna skä­

let att härigenom undvikes att de personer, som verkställer utredningar,

också skulle ha att slutligt bedöma dem. Däremot skall de tilläggas rätt

och skyldighet att i sådana fall, då av dem framlagda förslag till taxering

inte följts, i nämndens protokoll anteckna detta.

Taxeringsassistenterna, förste taxeringsassistenterna och de biträden,

som skall tillhandagå de senare, skall alltså som länsstyrelsetjänstemän

närmast sortera under taxeringsintendenten.

De biträden däremot, som skall tillhandagå taxeringsassistenterna, har

ansetts böra tillhöra de lokala skattemyndigheternas biträdespersonal.

Denna anordning har — utom på den lokala placeringen av taxeringsorga-

nisationen i första instans, för vilken i det följande skall närmare redo­

göras — grundats på följande överväganden.

Anda sedan den nya fögderiindelningen tillkom år 1946 har ett av de

svårare problemen då det gällt att beräkna behovet av arbetskraft för de

lokala skattemyndigheterna varit att dessa myndigheters arbetsbörda varit

mycket ojämnt fördelad över året. Efter en betydande anhopning av göro-

mål under senare halvåret, som varar till dess preliminärdebetsedlarna

expedierats i slutet av februari, inträder på häradsskrivarkontoren i mars

en period, kännetecknad av relativt liten arbetsbörda. Först i slutet av

maj, då de nya taxeringslängderna inkommer från taxeringsnämndsord-

förandena, stegras arbetsbördan ånyo. Härtill har hänsyn tagits vid be­

stämmandet av antalet biträdestjänster på varje fögderi. Antalet har helt

naturligt inte kunnat bestämmas efter arbetskraftsbehovet under de perio­

der arbetsbördan är störst, ty detta skulle medfört överorganisation under

de tider arbetsbördan är mindre, men å andra sidan har antalet heller icke

kunnat bestämmas efter arbetskraftsbehovet under den relativt korta del av

året då detta varit fallet. Följden har blivit att under perioden mars—maj

föreligger en viss arbetskraftsreserv å fögderierna medan ett behov av till­

fällig arbetskraft yppar sig framför allt under senare halvåret. Förhållan­

det har observerats av landskamreraren Alarik Wigert i hans den 17 de­

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

109

cember 1952 avlämnade promemoria angående fögderiindelningen och

häradsskrivarkontorens organisation. I promemorian framkastades att den­

na arbetskraftsreserv skulle — till fördel för såväl häradsskrivarorganisa-

tionen som taxeringsväsendet —- kunna under vårmånaderna utnyttjas för

rutinuppgifter i taxeringsår!]etet.

Även med den konstruktion av taxeringsorganisationen i första instans,

som av taxeringssakkunniga förordas, bör rimligen de hos häradsskrivarna

redan anställda biträdena tas i anspråk för taxeringsarbetet i den mån så

kan ske. Det förhåller sig också så att den kvantitet av biträdesarbete, som

måste utföras innan deklarationerna kan övertagas av taxeringsassistenten

för granskning, är väl så stor som den som återstår sedan taxeringen fast­

ställts. Vidare är det ytterst viktigt att det förberedande biträdesarbetet

utföres så snabbt som möjligt så att det egentliga granskningsarbetet kan

komma igång. Behovet av arbetskraft i biträdesställning torde därför vara

störst i början av taxeringsperioden. Under den senare delen av taxerings-

perioden — som av det följande framgår föreslås en förlängning av denna

till den 1 oktober — minskar efter hand behovet av sådan arbetskraft.

Efter den 1 oktober kommer biträdena att behöva anlitas endast i ganska

ringa utsträckning för efterarbete.

Häradsskrivarorganisationen bör alltså förstärkas med det antal biträ­

den som motsvarar behovet för taxeringsarbetet. Samtidigt skulle härads-

skrivaren åläggas att tillhandahålla taxeringsassistenten behövligt antal

biträden för taxeringsarbetet. Under den tid dessa biträden sysslar med

sådant arbete skulle de stå under ledning av vederbörande taxeringsassis-

tent. På detta sätt kommer de nyanställda biträdena in i en redan existe­

rande biträdeskår med normala befordringsmöjligheter. Även om de ar­

betsuppgifter, som avses skola tillkomma taxeringsbiträdena, i regel är

ganska enkla förekommer likväl däribland sådana av högre kvalitet. Genom

anslutningen till den större organisationen möter inte något hinder att för

sådana uppgifter avdela biträden av högre grad än kontorsbiträden.

De sakkunniga har uttalat att vissa möjligheter till konflikter rymmes

inom en sådan organisation. Det framhålles emellertid samtidigt, att efter­

som både häradsskrivare och taxeringsassistenter ytterst lyder under läns­

styrelsen och de båda tjänstemännen var för sig ur sina särskilda syn­

punkter har intresse av att taxeringsarbetet bedrives snabbt och riktigt,

skall konfliktsituationer endast undantagsvis behöva uppkomma. Något

allvarligt hinder mot anordningen anses inte möta på denna grund.

Orsakerna till alt de sakkunniga icke velat underställa taxeringsassisten-

terna häradsskrivarna har redovisats på följande sätt.

Anledningen härtill är alt det måste anses vara av största vikt alt taxe-

ringsassistenterna sorterar under taxeringssektionen och står under taxe-

ringsintendentens ledning. Taxeringsassistenterna måste av taxeringsinten-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

no

denten kunna åläggas att i sitt gransknings- och utredningsarbete följa

intendentens direktiv. Detta är en ofrånkomlig förutsättning för enhetlig­

het och effektivitet; taxeringsintendenten är ju även den som, under lands­

hövdingen, har att svara för taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande

inom länet. Härtill kommer följande. Häradsskrivare sorterar närmast

under uppbördssektionen och därigenom under landskamreraren. Med hän­

syn till angelägenheten av att fastlägga prövningsnämndens ställning så­

som en verklig prövningsinstans med en objektivitet, som inte av de skatt­

skyldiga kan ifrågasättas, vore det föga önskvärt med en ordning enligt,

vilken taxeringsassistenterna i sin utredande verksamhet ytterst sorterade

under prövningsnämndens ordförande.

Det bör vidare uppmärksammas att den organisation för taxeringsarbetets

som nu föreslås, skall gälla jämväl för städerna med egen uppbördsförvalt-

ning. I dessa städer har hittills åtskilligt av det arbete, som nu avses skola

ombesörjas av biträden, verkställts av personal vid uppbördsverken. Den.

omfattning, vari detta sker, varierar för de olika städerna. Vi tillåter oss

i detta hänseende hänvisa till vad landskamreraren Harald Whitefield an­

fört i sin den 31 januari 1949 avlämnade utredning med förslag angående

rätt för kommun att träffa särskilda anstalter för taxeringsarbetet (sten-

cilerad, s. 53 ff). Det synes oklokt att rubba på denna redan existerande

biträdesorganisation. Å andra sidan bör även i dessa städer de granskande

tjänstemännen — taxeringsassistenterna — vara statstjänstemän; detta lig­

ger också i linje med att kostnaderna för ersättningar åt taxeringsnämnds-

ordförande och kronoombud även i de berörda städerna hittills bestritts av

statsverket.

Vid överväganden om var taxeringsassistenterna skall placeras — vid

länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna — har de sakkunniga,

som framgår av det förut sagda, funnit övervägande skäl tala för att huvud­

delen av organisationen knytes till de lokala skattemyndigheterna. De sak­

kunniga har sålunda föreslagit att taxeringsassistenterna och deras biträ­

den skall placeras vid dessa myndigheter och förste taxeringsassistenterna

och deras biträden vid länsstyrelserna.

För en placering hos de lokala skattemyndigheterna talar enligt de sak­

kunniga huvudsakligen följande skäl. I granskningsarbetet blir den nya

personalen beroende eller betjänt av tillgång till mantals- och taxerings-

längder, som finnes tillgängliga såväl på länsstyrelsen som hos de lokala

skattemyndigheterna, men dessutom av deklarationer för preliminär taxe­

ring, arbetsgivarregister, lagfartsfbeteckningar, debiteringslängder, jord-

registerutdrag m. fl. handlingar, vilka endast finnes hos den lokala skatte­

myndigheten. Tidsödande resor till och från sammanträden behöver inte

förekomma, därest assistenten är placerad vid den lokala skattemyndigheten

och har sin bostad i orten. Man torde kunna utgå från att sammanträdena

i vart fall såvitt det gäller södra och mellersta Sverige — regelmässigt

kan hållas på den lokala skattemyndighetens kontor.

En placering i orten medför därjämte att kommunikationen med de skatt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

in

skyldiga i hög grad underlättas. Detta är till förmån såväl för taxerings-

assistenten som —- i måhända ännu högre grad — för de skattskyldiga.

De sakkunniga uttalar, att ett lyckligt genomförande av en ny taxerings-

organisation förutsätter en decentralisering.

Ytterligare skäl talar enligt de sakkunniga för en placering hos de lokala

skattemyndigheterna.

Taxeringsassistentens utredningsarbete måste i hög grad underlättas då

han lättare kommer att ha tillgång till de vanliga upplysningskällorna såsom

arbetsgivare och indrivningsmyndigheter. Vidare kan han utan svårighet

förvärva den orts- och personkännedom, som åtminstone i landsbygds­

distrikt är en förutsättning för en riktig taxering. Genom placeringen hos

en redan i ortens förhållanden insatt tjänsteman kan man förvänta att taxe-

ringsassistenten icke ens i början av sin tjänstgöring behöver stå främmande

för dessa.

Placeringen vid de lokala skattemyndigheterna torde därjämte enligt de

sakkunnigas uppfattning medföra att lokalfrågan lättare kan lösas. I många

fall torde de lokala skattemyndigheterna redan disponera över utrymmen,

som medger inplacering av det antal tjänstemän varom här är fråga. Där

så inte är fallet får ökat utrymme tillföras de lokala skattemyndigheterna;

detta torde vara mindre svårt än att genomföra den mycket väsentliga

ökning av länsstyrelsernas lokalutrymmen, som det andra alternativet förut­

sätter. De sakkunniga erinrar om att den övergångstid, under vilken orga­

nisationen är avsedd att genomföras, medför att hela lokalfrågan inte ome­

delbart måste lösas.

Införes metoden att debitera skatt med hålkortsmaskin, räknar de sak­

kunniga med att de lokala skattemyndigheterna alltjämt blir behövliga.

De sakkunniga påpekar att dessa myndigheter därigenom skulle befrias

från en mycket stor del av sina nuvarande uppgifter. Fråga kan därför

uppkomma om att tillägga dem nya arbetsuppgifter. Även mot denna bak­

grund anser de sakkunniga den föreslagna placeringen särskilt motiverad.

De skäl som anförts för en placering av taxeringsassistenterna vid de

lokala skattemyndigheterna har enligt de sakkunniga — då det gäller förste

taxeringsassistenterna, vilka huvudsakligen skall sysselsättas med taxering

av juridiska personer — inte samma betydelse. Härom anföres.

Orts- och personkännedomen har härvid icke samma värde; inte heller

de i det föregående omnämnda handlingarna angående preliminärskatten

m. in. Däremot finnes på länsstyrelsen tillgång till t. ex. föreningsregistret.

Ofta förhåller det sig så att huvudparten av bolagen har sitt säte i residens­

staden och eu placering där av de tjänstemän som sysslar med taxering

i första instans av bolag ter sig ur den synpunkten naturlig. Vidare upp­

kommer härvid ej sällan problem, för vilkas lösning den vid taxerings-

sektionen förefintliga sakkunskapen kan behöva anlitas. Vid länsstyrelserna

förvaras också de juridiska personernas deklarationer för tidigare år. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

förekommer t. ex. i samband med avskrivningsfrågor att deklarationer för

åtskilliga år tillbaka måste genomgås.

Det behövliga antalet taxeringsassistenter har av de sakkunniga endast

överslagsvis kunnat heräknas. Till utgångspunkt har därvid tagits att en

taxeringsassistent genomsnittligt borde kunna medhinna granskning av

8—10 000 deklarationer. Härvid förutsätter de sakkunniga att en månad

av taxeringsperioden kan komma att bortfalla på grund av semester och

sjukdom samt att taxeringsdistrikten, som i storlek varierar ganska avse­

värt, kommer att omfatta 2—3 000 deklarationer och endast i undantags­

fall göres mindre.

Under dessa förutsättningar och med hänsyn till att antalet självdekla­

rationer rör sig omkring 4 250 000 beräknas 500 taxeringsassistenter er­

fordras. Härav skulle 30 vara förste taxeringsassistenter.

Med hänsyn till de omfattande uppgifter som enligt förslaget skall åvila

biträdena har de sakkunniga inte ansett sig kunna räkna med mindre antal

än 500 d. v. s. ett biträde per assistent.

Ledningen och övervakningen av tjänstemännen i första instans skall

enligt förslaget åvila taxeringsintendenten, som härvid skall äga uppdraga

den omedelbara övervakningen åt taxeringsinspektörer — såvitt avser

taxeringsassistenterna — och länsrevisorn — såvitt avser förste taxerings-

assistenterna. För att fullfölja sina uppgifter härutinnan och för taxe­

ringsnämndernas information t. ex. i fråga om ny skattelagstiftning skall

taxeringsintendenten eller av honom förordnade tjänstemän äga rätt att

närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden.

Då det knappast synes möjligt att på en gång rekrytera hela antalet

taxeringsassistenter föreslås i betänkandet att organisationen skall utbyg­

gas under en tid av fem år med början taxeringsåret 1958. I ett medel­

stort län skulle då behöva anställas 2—3 taxeringsassistenter årligen. Om

u^byggnaden anför de sakkunniga vidare.

Utbildning av den årgång taxeringsassistenter som skall träda i funktion

taxeringsåret 1958 synes kunna påbörjas på hösten 1957. Möjligt är dock

att rekryteringen till en början får ske ur redan utbildad personal, lands-

kanslister, andra befattningshavare vid länsstyrelserna eller häradsskrivar-

kontoren och där så kan finnas möjligt bland de nuvarande taxerings-

nämndsordförandena och kronoombuden.

De först tillsatta taxeringsassistenterna bör placeras på relativt enkla

distrikt för att där prövas. Längre fram och i samband med att en ny år-

gång tillkommer bör de tidigare anställda flyttas till något svårare distrikt,

varvid de nytillkomna får övertaga de enklare distrikten o. s. v.

Att den törsta, något erfarna argången insättes på enklare distrikt är

motiverat av att de ifrågavarande tjänstemännen kommer att utföra ett

nydaningsarbete, då den nya ordningen första gången genomföres. Där-

113

jämte vinnes att de minst rutinerade av de nuvarande ordförandena, som

regelmässigt innehar uppdrag i de enklare distrikten, först kommer in

under den nya ordningen. Genomföres principen konsekvent så att det

femte året assistenter "tillsättes i de besvärligaste distrikten blir följden

också att de kunnigaste taxeringsmännen inom den nuvarande organisa­

tionen kommer att längst bibehållas vid sina uppdrag. För de alldeles ny­

utbildade taxeringsassistenterna vinnes slutligen att de kan förvärva erfa­

renhet i de enklare distrikten först för att därefter successivt övergå till

allt svårare uppgifter.

Det betonas att mycken uppmärksamhet måste ägnas organisationen

under utbyggnadstiden. Bl. a. anföres.

Framför allt är det nödvändigt att på ett så tidigt stadium som möjligt

söka bedöma, huruvida en nyanställd taxeringsassistent besitter de egen­

skaper som krävs av en taxeringsfunktionär. Det bör starkt understrykas

att den aspiranttid den nyanställde taxeringsassistenten har att genomgå

verkligen blir en prövotid, under vilken olämpliga personer skall entledigas.

De uppgifter, som skall ankomma på dessa befattningshavare, är alltför

grannlaga och viktiga för att någon eftergift av kravet på lämplighet skall

kunna medges.

Samtidigt som den första årgången taxeringsassistenter anställes på hös­

ten 1957, skall också den andra årgången anställas och dess utbildning

påbörjas; hösten 1958 anställes de som skall träda i funktion 1960 etc.

Av olika skäl förutser de sakkunniga att den nuvarande organisatio­

nen undantagsvis kan komma att bestå i något taxeringsdistrikt ytterligare

något år.

Det skall ankomma på länsstyrelsen att bestämma i vilken ordning ut­

byggnaden skall ske.

I fråga om förste taxeringsassistenterna anför de sakkunniga.

I princip skall beträffande förste taxeringsassistenterna gälla detsamma

som för taxeringsassistenterna. Då på de flesta länsstyrelser endast en skall

anställas och då denne bör rekryteras ur den förefintliga revisionspersona-

len föreligger icke något hinder att redan hösten 1957 tillsätta dessa tjänster.

Det synes emellertidlämpligt att lämna länsstyrelserna frihet att när som

helst under de fem uppbyggnadsåren anställa förste taxeringsassistent.

Biträdestjänsterna föreslås skola tillsättas jämsides med taxeringsassi­

stent- och förste taxeringsassistenttjänsterna.

Beträffande rekrytering, utbildning, löneplacering, befordran m. in. av

biträdestjänsterna, vilka skall ingå i länsstyrelsens, häradsskrivarnas och

uppbördsverkens personal, synes — enligt de sakkunniga — några svårig­

heter knappast behöva uppstå.

Taxeringsassistenterna föreslås, som förut omnämnts, i lönehänseende

skola jämställas med icke-ordinarie landskanslister, för vilka enligt Kungl.

brev den 12 december 1952 gäller följande befordringsgång: Cf 13 under

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

114

ett och ett halvt år, Ce 15 under ett och ett halvt år, Ce 17 under ett år

med slutlig placering i Ce 19.

De sakkunniga finner det ofrånkomligt att för dessa tjänstemän skapa

rimliga befordringsmöjligheter, då det inte kan anses förenligt med det

allmännas intresse att inrätta en stor kår av tjänstemän i de lägre mellan-

lönegraderna utan att sörja därför. Taxeringsassistenterna föreslås skola

kunna befordras till landskanslister (Ca 21), förste landskanslister (Ca 25)

och häradsskrivare (Ca 27, 29). De sakkunniga framhåller emellertid, att

dessa befordringsmöjligheter får anses förhållandevis små, samt anför

vidare.

Anledning finns därför att överväga, huruvida inte några av taxerings-

assistenttjänsterna skulle kunna placeras i något högre lönegrad, förslags­

vis i Ca 21. Med hänsyn till skillnaden i kvalitet på arbetsuppgifter synes

det inte oriktigt att placera taxeringsassistenter med tjänstgöring i särskilda

distrikt eller i andra distrikt av motsvarande svårighetsgrad i denna löne­

grad. Med tanke på den långa utbyggnadstiden är det knappast nödvändigt

att i detta sammanhang ta ställning till frågan. Vi har också avstått från

att framlägga något förslag men förordar att frågan upptages till prövning,

då organisationen utbyggts. Det kan antagas att man då lättare och säk­

rare kan överväga behovet av sådana tjänster.

Förste taxeringsassistenterna föreslås skola placeras i lönegraden Ca 27

och rekryteras ur länsstyrelsernas revisionspersonal för att kunna beford­

ras till förste taxeringsrevisor i lönegraden Ca 29 eller högre tjänster inom

taxeringssektionerna. Med hänsyn till de viktiga uppgifter, som skall åvila

dessa tjänstemän, föreslås, att som kompetenskrav skall uppställas dels

examen vid handelshögskola dels minst tre års tjänstgöring vid taxerings-

sektion.

Då den erfarenhet som kan vinnas genom taxeringsarbete i första instans

måste anses synnerligen värdefull för arbetet inom taxeringssektion, för­

ordas härjämte att som kompetenskrav för tjänster som förste taxerings­

revisor i lönegraden Ca 29 och länsrevisor uppställes ett års tjänstgöring

såsom förste taxeringsassistent. Genom tjänstebyten mellan förste taxe-

ringsrevisorer och förste taxeringsassistenter skulle förvärvet av sådan

kompetens kunna underlättas. Alternativt kunde i stället för att inrätta

tjänster som förste taxeringsassistenter antalet förste taxeringsrevisorer i

lönegraden Ca 27 utökas och som ett tjänsteåliggande uppdras åt sådana

befattningshavare att fungera som förste taxeringsassistenter.

De sakkunniga omnämner slutligen i detta sammanhang att titeln taxe­

ringsassistent f. n. är tjänstetitel för den personal inom den reglerade

befordringsgången för taxeringsrevisorer, som icke uppnått slutlönegraden.

Det föreslås att denna tjänstetitel utbytes mot titeln taxeringsrevisor.

Tiden för taxeringsarbetet

Taxeringssakkunniga finner i likhet med skattelagssakkunniga ofrån­

komligt att förlänga taxeringsperioden. Härom anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

115

Som förut framhållits, är enbart den omständigheten att taxeringen före­

slås skola ombesörjas av heltidsanställda tjänstemän tillräckligt skäl för

att föreslå förlängning av taxeringsperioden. Under förutsättning att taxe-

ringsarbetet får fortgå till den 1 oktober har antalet taxeringsassistenter,

som behöver anställas, beräknats till 500. Skulle den nuvarande taxerings­

perioden bibehållas, innebure detta att mer än dubbla antalet skulle be­

hövas. Antalet biträden måste jämväl uppräknas i motsvarande mån. En

sådan organisation synes otänkbar i synnerhet som svårlösta problem skulle

uppstå då det gäller att sysselsätta personalen under övrig tid av året.

Då någon förändring av tidpunkten för avgivande av självdeklarationer

inte kan ifrågasättas, återstår enligt taxeringssakkunniga inte annat än

att som skattelagssakkunniga föreslagit förlänga taxeringsperioden framåt

i tiden. Däremot har taxeringssakkunniga inte funnit sig kunna förorda en

uppdelning av taxeringstiden i två perioder — såsom skattelagssakkunniga

föreslagit — med rätt för taxeringsnämnden att under den senare perioden

till behandling upptaga taxering som under den första antingen inte hunnit

tillräckligt utredas eller av annan anledning anses böra ändras. Som skäl

för sin ståndpunkt anför taxeringssakkunniga.

Anordningen med preliminära beslut medför att åtskilliga taxeringar,

som införts i längderna, senare kommer att ändras. Ofta skulle ändringen

komma så sent att den lokala skattemyndigheten redan påbörjat arbetet

med debiteringen och sålunda utfört ett arbete, som redan från början

varit utan mening. Man kan också vänta att antalet ändringar i taxerings-

längderna (eventuellt ändringslängder) kan bli så stort att situationen

skulle bli förvirrande för debiteringsmyndigheterna och utgöra en ytter­

ligare källa till fel och misstag.

Det ligger i den skattskyldiges intresse att så snart som möjligt få besked

om sin taxering. En uppdelning på preliminär och slutlig behandling skulle

medföra att åtskilliga skattskyldiga, som haft den uppfattningen att deras

taxeringar varit godkända, får dessa omprövade. Ett alldeles nytt irrita­

tionsmoment skulle härigenom skapas.

Den av skattelagssakkunniga förordade ordningen skulle vidare medföra

en sammanblandning av taxeringsnämndens och prövningsnämndens arbets­

uppgifter.

Vid sina överväganden om en förlängning av taxeringsperioden har de

sakkunniga i första hand funnit det nödvändigt att ta hänsyn till sambandet

mellan taxering och uppbörd. Tiden torde, uttalar de sakkunniga, inte

kunna utsträckas längre än att hänsyn till taxeringarna kan tagas vid

utfärdande av debetsedlar å slutlig skatt. Eftersom tidpunkten för expedi­

tion av dessa debetsedlar — den 15 december — framför allt med hänsyn

till de skattskyldigas anspråk på att inom rimlig tid erhålla redovisning

för inbetald preliminärskatt inte kunde skjutas framåt i tiden, måste tid­

punkten för taxeringsarbetets avslutande fastställas så att debiterings-

arbetet kan avslutas inom föreskriven tid.

De sakkunniga föreslår att liden för taxeringsarbetets avslutande skall

fastställas till den 50 september samt att besluten om taxering skall fattas

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

116

successivt, varvid längdföring och underrättelse om eventuella avvikelser

likaledes verkställes undan för undan. I samband härmed föreslås att den

nuvarande fasta besvärstiden ersättes med en rörlig sådan.

Frågan om att fastställa taxeringarna successivt hade tidigare övervägts

av beskattningsorganisationssakkunniga (SOU 1942: 49 s. 186), som inte

ansett sig kunna förorda denna ordning. Härvid hade åberopats att taxe­

ringsnämnden inte skulle kunna korrigera taxeringar, som beslutats i bör­

jan av taxeringsperioden, med hänsyn till senare inkomna uppgifter eller

upplysningar, samt att prövningsnämnden, som med den ifrågasatta ord­

ningen kunde antagas få börja sitt arbete tidigare, inte heller skulle kunna

ändra ett fattat beslut, oaktat så kunde finnas påkallat.

Härtill anför taxeringssakkunniga.

Invändningen att taxeringsnämnden inte i slutet av taxeringsperioden

skulle kunna ändra ett tidigare beslut torde inte vara avgörande då ändring

kan ske i prövningsnämnden. Flertalet av dessa ändringsfall torde hänföra

sig till sådana från andra taxeringsnämnder erhållna uppgifter, som beskatt-

ningsorganisationssakkunniga omnämner. Än mindre betydelse torde in­

vändningen böra tillmätas då — som nedan i avsnittet om prövningsnämn­

den föreslås — landskamreraren tillägges rätt att å prövningsnämndens

vägnar ensam besluta i enklare fall. Det synes också kunna förväntas att

underrättelseverksamheten taxeringsnämnderna emellan skall gå snabbare

och smidigare då den omhänderhas av tjänstemän än vad nu är fallet. An­

talet ändringsfall torde redan på denna grund komma att nedgå.

Vad den andra invändningen beträffar synes inte heller den vara av så­

dan art att den bör hindra en omläggning. Prövningsnämndsarbetet pågår

för närvarande från i huvudsak augusti ena året till juli andra året. Det kan

därför inte heller undvikas att fall förekommer då en redan prövad taxe­

ring senare finnes ha bort fastställas på annat sätt än prövningsnämnden

gjort.

Taxeringssakkunniga framhåller att en sådan ordning skulle medföra för­

delar för åtskilliga skattskyldiga, som skulle erhålla besked om sin taxering

tidigare än nu och för prövningsnämnderna — däri inbegripet mellankom-

munala prövningsnämnden — som skulle kunna påbörja arbetet tidigare.

Härefter tar de sakkunniga upp sambandet mellan taxering och debitering

till behandling. Efter en beskrivning av debiteringsrutinen, vartill här må

hänvisas (s. 91 i betänkandet), anför de sakkunniga.

Om taxeringsperioden skall förlängas till den 1 oktober måste ändringar

och förskjutningar företagas i den angivna rutinen. Taxeringslängderna,

som tidigare avlämnats i maj—juni, kommer efter den nya ordningen att

föreligga i motsvarande skick först i början av oktober. Att från denna tid

till mitten av december medhinna debiteringsarbetet torde icke vara möj­

ligt. Det synes därför nödvändigt att vissa av de ovan angivna arbetsmomen­

ten för debitering företages under löpande taxeringsperiod. Eftersom längd-

föringen skall ske hos den lokala skattemyndigheten möter det inte något

hinder att disponera längderna även för debiteringsarbete. Detta bör i den

mån så kan ske verkställas successivt allteftersom längdföringen fortskri­

der. Ett liknande förfarande har enligt inhämtade upplysningar redan till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

117

lämpats vid häradsskrivarkontor, där häradsskrivaren varit taxeringsord-

förande och därför disponerat över längderna under taxeringsperioden.

Av de i debiteringsrutinen ingående åtgärderna kan — enligt de sakkun­

niga — de som vidtages före debetsedelsutskrivningen verkställas succes­

sivt. Denna och följande åtgärder ävensom sådana summerings- och av-

stämningsarbeten, soin kan företagas först sedan alla taxeringar införts i

längderna, skulle kvarstå till efter taxeringsperiodens utgång. De sakkun­

niga anför.

Även om debiteringsarbetet i möjligaste mån bedrives successivt kommer

sålunda en avsevärd del att kvarstå till efter taxeringsperioden och medföra

en viss arbetsanhopning för lokala skattemyndigheterna. Emellertid kan —

någon tid efter taxeringsperiodens utgång — de till taxeringsarbetet anlitade

biträdena i stor utsträckning utnyttjas för debiteringsarbetet. Även taxe-

ringsassistenterna torde som tidigare framhållits under någon tid kunna

utnyttjas; speciellt lämpligt torde det vara att genom dessa tjänstemän från

häradsskrivarna avlasta arbete med mantalsskrivningen, som infaller sam­

tidigt med det mest pressande debiteringsarbetet.

Samordnandet av arbetet inom de särskilda nämnderna för taxering av

juridiska personer och de lokala skattemyndigheternas arbete erbjuder sär­

skilda problem, varom de sakkunniga anför.

Längdföringsarbetet i dessa nämnder avses skola ske vid länsstyrelserna

och längderna skulle därigenom inte disponeras av de lokala skattemyn­

digheterna. Ett successivt genomfört debiteringsarbete torde i regel knappast

kunna komina i fråga. I förhållande till hela antalet skattskyldiga utgör de

juridiska personerna en ringa del. För de lokala skattemyndigheterna i all­

mänhet bör det därför icke vara av någon större betydelse om debiterings­

arbetet beträffande dessa skattskyldiga helt förlägges till tiden efter taxe­

ringsperiodens utgång.

De sakkunniga har för den händelse vad sålunda föreslagits skulle befin­

nas alltför pressande föreslagit följande alternativ.

För att de lokala skattemyndigheterna skall bliva i stånd att under löpan­

de taxeringsperiod summera och avstämma en del av taxeringarna upprättas

två taxeringslängder. I den ena, vilken liksom hittills framställes genom

tryck, skall samtliga skattskyldiga upptagas. I denna, som föreslås skola

avlämnas den 1 juni (junilängden), skall införas alla de taxeringar, som då

fastställts, bl. a. de som i andra instans skall handläggas av mellankommu-

nala prövningsnämnden. Beträffande återstående skattskyldiga göres —

lämpligen med stämpel — hänvisning till den andra taxeringslängden. Den­

na, som skall upprättas manuellt och avlämnas den 1 oktober (oktober­

längden), kommer att upptaga alla taxeringar som fastställes under tiden

juni—september och utgör, sedan den sammanbundits med junilängden, i

princip en bilaga till eller en del av denna.

Genom en sådan anordning skulle det bli möjligt alt helt genomföra de­

biteringsrutinen beträffande de taxeringar — de till antalet flesta — vilka

upptagits i junilängden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1950

De sakkunniga framhåller att en förlängning av taxeringsperioden kom­

mer att medföra vissa problem då det gäller att tillgodose det behov av

kunskap om taxeringsutfallet som föreligger för det kommunala och statliga

budgetarbetet in. in. Härom hänvisas till betänkandet s. 94.

Arbetsgången i första instans

Under denna rubrik har de sakkunniga till en början redovisat vissa för­

slag rörande förfarandet i första instans.

I fråga om omröstning erinras om stadgandet i 112 § taxeringsförord-

ningen, enligt vilket vid lika röstetal den mening skall gälla, som länder

till den skatlskyldiges förmån. Därest denna grund inte kan tillämpas

har ordföranden utslagsröst. De sakkunniga anför.

Bestämmelsen synes föga rationell. I vissa fall kan det vara svårt att

avgöra vilken mening, som är för den skattskyldige fördelaktigast. I till­

spetsade lägen synes bestämmelsen kunna föranleda upprepade omröst­

ningar i samma ärende, nämligen först i sakfrågan, vilken utfaller med

lika röstetal, vidare om den ifrågavarande grunden kan tillämpas och slut­

ligen om vilken mening, som verkligen är fördelaktigast.

Då genom den föreslagna omorganisationen taxeringsnämndsordföran-

den kommer att intaga ställningen som opartisk ledamot och följaktligen

har som enda uppgift att pröva i taxeringsärende förebragt material och ut­

redning, synes den berörda bestämmelsen böra förenklas till en föreskrift

att ordföranden i taxeringsnämnd skall ha utslagsröst. Detsamma bör gälla

beträffande ordföranden i prövningsnämnd. Ur rättssäkerhetssynpunkt

torde häremot knappast något kunna invändas, då i båda fallen ordföranden

får antagas vara den inom nämnden, som besitter den grundligaste kun­

skapen och erfarenheten i beskattningsfrågor.

Bestämmelserna angående plats för avlämnande av självdeklaration

m. m. har enligt de sakkunniga befunnits svårtolkade. Som en förenkling

i de skattskyldigas intresse föreslås att sådana handlingar skall få avlämnas

till överståthållarämbetet, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet utan hän­

syn till om taxering skall verkställas inom myndighetens område eller ej

och vidare inom kommun å plats, som bestämts på föranstaltande av eller

i samråd med länsstyrelsen ävensom till taxeringsnämndens ordförande.

Om möjligheterna att avlämna deklarationer och andra handlingar på detta

sätt utökas, finner de sakkunniga, att landsfiskaler, magistrater och kom­

munalborgmästare inte längre behöver anlitas som mottagare.

Om påföljden enligt 39 § taxeringsförordningen av förlust av rätten att

anföra besvär till kammarrätten och regeringsrätten, som inträder vid för­

summelse att behörigen avlämna självdeklaration, uttalar de sakkunniga

att åtskilliga skäl talar för att den avskaffas. Hit hör bl. a. att påföljden

för att få någon verkan förutsätter att den skattskyldige skulle ha skäl att

antaga att prövningsnämnden medvetet skulle utnyttja hans rättslöshet till

119

att åsätta för hög taxering, något som enligt de sakkunniga torde falla på

sin egen orimlighet. Påföljden vei-kar enligt de sakkunniga också ojämnt

beroende på arten av den inkomst den skattskyldige uppburit. Slutligen

erinras om att besvärssakkunniga i sitt principbetänkande angående admi­

nistrativt rättsskydd (SOU 1955: 19 s. 80) förklarat att förbud mot över­

klagande av förvaltningsmyndighets beslut icke borde uppställas eller upp­

rätthållas i andra fall än då det av praktiska skäl var påkallat och betänk­

ligheter ur rättssäkerhetssynpunkt icke kunde anses möta. Särskilt tvek­

samma hade besvärssakkunniga ställt sig då ett fullföljdsförbud innebar

ett avskärande av möjligheten att få rättsfrågor prövade av förvaltnings­

domstol.

På grund av dessa skäl föreslår de sakkunniga att påföljden avskaffas

och ersättes med böter, högst 300 kr. I detta sammanhang anföres.

Straffet torde i regel komma att utdömas genom strafföreläggande. För att

garantera att straffpåföljden icke onödigtvis ådömes torde stadgandets till-

lämpning böra göras beroende av angivelse från taxeringsintendenten. Detta

och en riktig tillämpning av föreskrifterna om åtalseftergift bör medföra

att de fall där försummelsen kan anses ursäktlig inte behöver föranleda

någon påföljd för den skattskyldige. Utan att i övrigt gå in på när deklara-

tionsförsummelse skall anses ursäktlig förutsätter vi att bötesstraffet regel­

mässigt icke skall tillämpas i sådana fall då skattskyldig, ehuru deklara-

tionspliktig, likväl inte påföres taxerad inkomst, och inte heller då in­

komsten består enbart eller huvudsakligen av folkpension. Det bör an­

komma på taxeringsassistenten att underrätta taxeringsintendenten i vilka

fall angivelse till åtal kan ske. Att den föreslagna ändringen skulle med­

föra någon nämnvärd ökning av antalet besvär till kammarrätten och rege­

ringsrätten synes knappast behöva befaras.

Enligt gällande bestämmelser skall anmaning att avgiva självdeklara­

tion eller annan för taxering avsedd uppgift eller upplysning tillställas den

uppgiftsskyldige i rekommenderat brev genom allmänna posten. Där så

finnes nödigt kan för anmaningens delgivande anlitas polismyndighet

(55 § 2 mom. TF). Efter en anmaning som icke hörsammas kan deklara-

tionspliktig ådömas dagsböter och delta är också fallet med en icke dekla-

rationspliktig, som icke hörsammar två anmaningar (141 § 2 mom. TF).

För att framtvinga deklaration kan vidare hos länsstyrelsen begäras vites­

föreläggande.

De sakkunniga framhåller, att de nuvarande bestämmelserna om delgiv­

ning av anmaningar erbjuder möjligheter för illojala deklarationspliktiga

att förhala taxeringsarbetet. Den som erhåller en avi om en rekommende­

rad försändelse är inte pliktig att lösa ut den. Gör han inte det blir försän­

delsen liggande på postanstalten i 14 dagar innan den returneras. Först

på detta stadium, då dyrbar tid redan gått förlorad, tillgrips vitesföreläg­

gande. Hittills har vitesföreläggande emellertid förekommit i mycket ringa

omfattning därför att förfarandet vållar eu viss omgång. Det är nämligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

länsstyrelsen som har att besluta om och verkställa vitesföreläggandet.

Ny delgivning, i regel genom polismyndighet, erfordras och ytterligare tid

förlöper.

Under hänvisning till bestämmelserna i den nya rättegångsbalken om

vite som tvångsmedel för att framtvinga inställelse vid domstol och om

möjlighet att delgiva vitesförelägganden genom posten uttalar de sakkun­

niga att en liknande ordning synes kunna komma till användning inom

taxeringsväsendet då det gäller anmaningar att avgiva självdeklarationer

eller att fullständiga sådana. De sakkunniga anför.

Det är emellertid opraktiskt och skulle föranleda alltför mycket arbete

att omedelbart tillgripa postdelgivning som normal anmaningsform. I stäl­

let bör, sedan det konstaterats vilka skattskyldiga som försummat avgiva

deklaration, dessa i vanligt lösbrev på formulär tillhållas att fullgöra sin

skyldighet. Dessa brev kan uppsättas av biträdespersonal och skall under­

skrivas av taxeringsassistenten.

Det kan antagas att huvudparten av de skattskyldiga efterkommer upp­

maningen att deklarera. I detta sammanhang bör den tidigare omnämnda

anmälan till taxeringsintendenten om deklarationsförsummelse göras. Sam­

mankopplingen med anmälan för eventuell angivelse till åtal bör för övrigt

inom inte alltför lång tid bidraga till att antalet försumliga sjunker.

Först om den skattskyldige inte låter sig avhöra bör delgivning av egent­

lig anmaning äga rum. För att detta skall kunna ske i den ovan angivna

ordningen erfordras emellertid dels att taxeringsnämnderna berättigas att

delgiva anmaningarna genom posten och vidare att de tillägges rätt att

för ändamålet utsätta viten. Något hinder mot att taxeringsnämnderna be­

rättigas anlita posten förefaller inte behöva föreligga i all synnerhet som

antalet delgivningsfall inte torde bli särskilt stort. Rätten att delgiva genom

polismyndighet måste därjämte bibehållas, då delgivning genom posten

inte kan ske överallt.

De sakkunniga betonar, att frågor om vites utdömande alltjämt avses

skola handläggas av länsstyrelsen.

Om arbetet i första instans framhålles allmänt att det skall vara taxe-

ringsassistentens skyldighet att gentemot taxeringsintendenten och läns­

styrelsen svara för att detta i de honom anförtrodda distrikten behörigen

fortskrider. De sakkunniga anför vidare.

Han skall i förhållande till de biträden, som tilldelats honom, fungera

som arbetsledare och förman. Det ankommer därför på honom att tillse att

de arbetsuppgifter, som enligt vad nedan angives, bör tilldelas biträde, blir

tillfredsställande utförda. I sista hand faller därför även ansvaret för de

olika biträdesuppgifterna — här torde särskilt böra framhållas längd-

föringen — på honom. Visar det sig omöjligt för biträde att medhinna

arbetsuppgifterna skall det åligga taxeringsassistenten att själv ingripa,

om detta med hänsyn till de honom direkt åvilande uppgifterna kan ske,

eller eljest att i vederbörlig ordning påkalla ytterligare biträdeshjälp.

De sakkunniga övergår härefter att närmare behandla gången av arbetet

i första instans.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

121

I fråga om sorteringen framhålles att denna skall ske hos de lokala skatte­

myndigheterna under ledning av taxeringsassistenterna var och en för

sitt distrikt. Sorteringen utgjorde ett omfattande och kostnadskrävande

arbetsmoment — med ledning av en av landskamreraren H. Whitefield

för taxeringsåret 1948 verkställd utredning kunde de nuvarande kostna­

derna för sorteringen inom fögderikommunerna uppskattas till 1,2 milj.

kronor — och det torde anses uteslutet att den skulle kunna bemästras av

den fast anställda personalen. Tillfällig hjälp måste därför anlitas.

Av olika skäl har de sakkunniga inte ansett sig kunna föreslå att all

sortering — således även i distrikt där tjänstemän inte anställts — omedel­

bart övertogs av biträdespersonalen å häradsskrivarkontoren. I dessa

distrikt skulle sorteringen alltjämt verkställas på samma sätt som hittills.

Efter sorteringen skall biträden numrera deklarationerna och i taxerings-

längden markera vilka deklarationer som inkommit ävensom vara taxe-

ringsassistenten behjälplig att konstatera vilka skattskyldiga, som skall

anmanas avge självdeklaration. Till biträdesarbetet hörde jämväl utskrift

och expedition av uppmaningar och anmaningar att deklarera.

Nästa steg i arbetsgången blir enligt de sakkunniga den förberedande

granskningen. I betänkandet anföres i denna del.

Härmed förstås sådana åtgärder — mestadels av rutinmässig karaktär —

som i huvudsak bör åvila biträdespersonal och som bör vidtagas innan den

egentliga sakgranskningen påbörjar. Hit hör

kontrollsummering;

avprickning av löneuppgifter och andra kontrolluppgifter, varvid oöver­

ensstämmelser anmärkes i deklarationerna;

kontroll mot fastighetslängden att rätta taxeringsvärden uppförts i dekla­

rationerna samt att garantibeloppen rätt uträknats;

kontroll av skatteavdrag och avdrag för pensionsavgifter mot debiterings-

längd;

kollationering av överföringen till sammanställningarna;

uppsättning av förfrågningar enligt formulär, t. ex. beträffande bris­

tande överensstämmelse mellan löneuppgift och deklaration;

uppsättning av olika meddelanden till annan taxeringsnämnd, t. ex. om

taxering till kommunal inkomstskatt i annat distrikt (form. nr 16), om

avdrag för insättning på skogskonto, om periodiskt understöd m. in. (form.

nr 17);

anteckningar på deklarationer om förhållanden, som enligt vad biträdet

känner till eller observerat bör föranleda närmare undersökning;

expedition av meddelanden och underrättelser, sedan de underskrivits av

taxeringsassistenten.

De nu redovisade arbetsuppgifterna är mycket omfattande men inte svå­

rare än att de bör kunna utföras av biträdespersonal. Uppgifterna är tänj­

bara; ett erfaret och kunnigt biträde kan naturligen sträcka sin granskande

verksamhet längre in mot det område, där den slutliga granskningen tar

vid, än ett mindre erfaret. Det skall — som förut framhållits — åligga

taxeringsassistenten att övervaka och leda biträdenas arbete. Det kan också

antagas att assistenten vid behov måste hjälpa till med den förberedande

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

granskningen. Detta synes regelmässigt böra bli fallet i början av taxe-

ringsperioden, innan biträdet hunnit så långt, att assistenten har något att

fingranska.

De sakkunniga räknar med att detta arbete delvis kommer att bedrivas

jämsides med den slutliga granskningen. Det måste också bedrivas paral­

lellt i de olika taxeringsdistrikt som taxeringsassistenten har att granska.

Den slutliga granskningen och utredningen skall i huvudsak åvila taxe­

ringsassistenten.

I detta hänseende har taxeringsassistenten sålunda bland annat att

kollationera i erforderlig omfattning den av biträdet utförda förberedande

granskningen;

bedöma den redovisade inkomsten med hänsyn till verkställd kontant-

beräkning och till gängse bruttovinstprocent;

bedöma och utreda i deklarationerna framställda yrkanden av olika slag;

bedöma skäligheten av i deklarationerna angivna värden å naturaför­

måner och förmögenhetstillgångar in. in.;

självständigt infordra kompletterande upplysningar från uppgiftspliktiga

ävensom införskaffa annan utredning, som kan vara behövlig;

avfatta andra meddelanden till taxeringsmyndigheter än sådana, som

utsänts under det förberedande granskningsarbetet;

lämna sådana skattskyldiga, vilkas deklarationsuppgifter inte utan vidare

kan godtagas, tillfälle att yttra sig och att pröva i anledning härav inkomna

invändningar mot ifrågasatt avvikelse;

bestämma ortsavdrag och göra anteckning härom å deklarationerna;

uppgöra förslag till underrättelser om avvikelser från självdeklarationer

i sådana fall, där det kan förväntas att den ifrågasatta avvikelsen godtages

av taxeringsnämnden;

verkställa anteckningar till ledning för längdföring å deklarationerna

från sådana skattskyldiga, vilkas taxering icke kan förväntas bli föremål

för diskussion;

i övrigt vidtaga alla de åtgärder, som erfordras för att ett motiverat för­

slag till taxering skall kunna framläggas.

Det framhålles att i dessa arbetsmoment ligger de måhända viktigaste,

svåraste och mest grannlaga uppgifterna. Framför allt betonas nödvändig­

heten av att skattskyldig höres över ifrågasatt avvikelse från självdeklara­

tion. Taxeringsassistenten skall utrustas med samma befogenheter att in­

fordra utredning som för närvarande tillkommer taxeringsnämndens ord­

förande, dock att utfärdande av anmaningar med vitesföreläggande bör an­

komma på taxeringsnämndens ordförande. I detta sammanhang anför de

sakkunniga.

Till undvikande av missförstånd synes här böra betonas, att vad i upp­

räkningen av taxeringsassistentens arbetsuppgifter sagts om upprättande

av förslag till underrättelser om avvikelser och om anteckningar för längd­

föring icke skall innebära ett överflyttande av besluten om taxering till

123

honom. Åtskilliga — kanske de flesta — taxeringar och avvikelser är emel­

lertid så enkla och självklara, att de här avsedda åtgärderna med fördel

kan vidtagas omedelbart. Det bör emellertid hållas i minne att det ankom­

mer på nämnden att fatta beslut och att den omständigheten att taxerings-

assistenten på grund av taxeringens eller avvikelsens enklare beskaffenhet

anser sig kunna förutse detta inte får hindra att nämnden erhåller tillfälle

att taga ställning till assistentens förslag.

Granskningen av deklarationer i distrikt, där tjänstemannataxering ännu

ej införts, skall bedrivas efter samma grunder som hittills. Dock borde jäm­

väl ordföranden i sådant distrikt tilläggas samma befogenhet att förelägga

viten.

Sedan tillräckligt antal deklarationer granskats, skall assistenten anmäla

detta för ordföranden, framhålla sådana taxeringar, som tett sig svårbe-

dömliga, och föreslå sammanträdesdag.

Ordföranden, som härefter hade att utsätta tid och plats för sammanträde,

förutsättes — åtminstone i sådana distrikt som inte enbart omfattar lön-

tagardeklaration — före sammanträdet genomgå de granskade deklaratio­

nerna. De sakkunniga finner, att en sådan genomgång i vart fall under

organisationens första år är oundgänglig. Finner ordföranden brister före­

ligga i utredningen, skall han kunna ålägga assistenten att fullständiga

denna.

Sammanträdena med taxeringsnämnden har föreslagits skola i huvud­

sak tillgå som hittills med möjlighet för den skattskyldige att företräda

inför nämnden och motivera sina yrkanden. Med någon nämnvärd minsk­

ning av tiden för sammanträdena räknar de sakkunniga inte. En sådan

minskning fick inte heller eftersträvas i den mån nämnden härigenom

skulle tvingas att nöja sig med en så summarisk genomgång av materialet

att möjligheterna till en allsidig bedömning av taxeringarna krympte.

Om utredningen i något ärende befinnes bristfällig, skulle nämnden kunna

uppdraga åt assistenten att fullständiga densamma.

Taxeringsnämndens protokoll, som med hänsyn till konstruktionen med

successiva beslut måste justeras efter varje sammanträde, föreslås skola

föras av assistenten och justeras av ordföranden. Denne skall ha att där­

est ledamot anmäler reservation — låta anstå med justeringen under högst

fem dagar för att bereda ledamoten rådrum att inkomma med skriftlig re­

servation. Att taxeringsassistenten skall ha rätt att till protokollet anteckna

de fall då hans förslag ej följts har förut nämnts. Ordföranden, som enligt

nu gällande bestämmelser har att i taxeringslängden anteckna de fall, då

hans mening inte blivit följd, föreslås i avseende å reservationer skola jäm­

ställas med övriga ledamöter.

Efter sammanträdet skall assistenten dels avfatta återstående underrät­

telser om avvikelser dels färdigställa deklarationerna så att biträdet kan

verkställa längdföring.

De sakkunniga har funnit nyssnämnda underrättelser vara av sådan vikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

124

— de förmedlar till den skattskyldige kunskaper om nämndens beslut och

utgör underlaget för eventuella besvär — att de bör undertecknas av ord­

föranden med kontrasignation av assistenten. Att så sker har befunnits

motiverat jämväl för att ordföranden skall kontrollera att taxeringsnämn­

dens beslut rätt genomförts.

Längdföringen avses skola ske successivt efter varje sammanträde. Av

olika skäl har de sakkunniga inte ansett sig kunna föreslå att längd­

föringen i distrikt, som kvarstår på den gamla ordningen, under utbygg-

nadstiden övertages av biträdespersonal vid de lokala skattemyndigheterna.

Sedan det egentliga taxeringsarbetet slutförts återstår ett ganska omfat­

tande efterarbete. Av detta bör — enligt förslaget — bl. a. följande kunna

utföras av biträden, nämligen

upprättande av förteckningar av olika slag, t. ex. över personer, som gjort

sig skyldiga till förfarande som kan föranleda åtal, över skattskyldiga,

beträffande vilka anteckning skall göras i liggaren över avdrag för värde­

minskning av skog;

underrättelser till andra taxeringsmyndigheter om verkställd taxering

(form. nr 18);

statistiska uppgifter rörande skattskyldiga;

uppgifter om taxeringsarbetets omfattning;

protokollsutdrag beträffande investeringsfonder, skattebefrielser för döds­

bo in. in.;

expeditionsarbete.

Frågan om deklarationsmaterialets förvaring bör enligt de sakkun­

niga lösas så att vid länsstyrelsen förvaras de deklarationer, som handlagts

inom särskild nämnd för taxering av juridiska personer, medan övriga be-

hålles hos den lokala skattemyndigheten. Om skyldigheten att verkställa

fullständig genomgång av materialet i andra instans avskaffas, finner de

sakkunniga att det inte föreligger samma behov för att förvara allt dekla-

rationsmaterial på länsstyrelsen som nu. Även om materialet förvarades

hos lokala skattemyndigheterna skulle det självfallet stå taxeringsintenden-

ten fritt att rekvirera in deklarationer för enstaka skattskyldiga, katego­

rier av skattskyldiga eller deklarationerna inom hela distrikt. En ordning

som den föreslagna medför enligt de sakkunniga fördelar för de lokala

skattemyndigheterna och för taxeringsassistenten, då de skattskyldiga vän­

der sig till honom med klagomål över taxeringen. Dessutom skulle den befria

länsstyrelsen från besväret att årligen skicka ut en och ta emot två dekla-

rationsårgångar. Visserligen måste med en sådan ordning kompletteringen

av prövningsnämndsbesvär med taxeringslängdsutdrag och deklarationer

verkställas av tjänstemännen i första instans. De sakkunniga påpekar emel­

lertid, att så ändå under alla förhållanden måste ske beträffande de besvär

som inkommer innan taxeringsarbetet i första instans avslutats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

125

Om taxeringsassistenternas sysselsättning under tiden mellan taxerings-

perioderna anföres.

Under tiden slutet av oktober—den 15 februari kommer taxeringsassisten-

terna icke att vara sysselsatta med taxeringsarbete i första instans. Assisten­

ten bör under denna tid bl. a. tillhandagå allmänheten med råd och upp­

lysningar under deklarationsarbetet och besvara frågor som kan föranledas

av debetsedlarna å slutlig skatt. Som tidigare framhållits bör denna period

emellertid också kunna utnyttjas för vidareutbildning i särskilt anordnade

kurser. Hinder möter inte heller att assistenterna under denna tid tages in

på länsstyrelsen för att biträda med arbetet å taxeringssektionen.

Assistenterna kan vidare — med bibehållen placering — utnyttjas till

eftergranskning med bestämt utlagda och avgränsade uppgifter ävensom

till att uppsätta taxeringsintendentsbesvär i enklare mål. Med taxerings-

intendentens medgivande bör de också av länsstyrelsen kunna användas som

förstärkning åt eller vikarier för häradsskrivaren.

Under denna period torde härjämte böra uttagas de kompensationsledig-

heter för övertid, som taxeringsassistenterna kan ha att utfå. Sådana ledig­

heter kan uppstå i ganska stor utsträckning, då taxeringsnämndssamman-

trädena i åtskilliga distrikt liksom för närvarande torde komma att hållas

på kvällarna.

Förste taxeringsassistent torde under den ifrågavarande perioden lämp­

ligen böra utnyttjas för taxeringsrevision.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att taxeringsarbetet i de distrikt, där

tjänstemannataxering ännu ej införts, i huvudsak bör utföras på samma

sätt som nu. De sakkunniga uttalar.

Tidigare har anförts att sortering och längdföring av olika skäl, framför

allt de svårigheter för de lokala skattemyndigheterna som skulle uppstå,

inte anses böra överflyttas på biträden vid dessa myndigheter. I annat sam­

manhang har betydelsen av att debiteringsarbetet till viss del kan ske i sam­

band med längdföringen framhållits. Utan att så sker kan — med en för­

längd taxeringsperiod — debiteringsarbetet knappast medhinnas inom före­

skriven tid. Då längdföringen inom de distrikt varom här är fråga inte skall

verkställas hos den lokala skattemyndigheten, kan inte heller något succes­

sivt debiteringsarbete verkställas. Det blir därför inte möjligt att förlänga

taxeringsperioden i dessa distrikt under utbyggnadstiden.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Huvudparten av remissinstanserna lämnar utan erinran av de sakkun­

niga anförda synpunkter i anslutning till den pågående undersökningen om

användning av hålkortssystem inom folkbokförings-, taxerings- och upp-

bördsväsendet. I några yttranden framhålles uttryckligen att dessa försök

inte bör föranleda uppskov med en väl behövlig reform av taxeringsarbetet

i första instans. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför sålunda bl. a.

följande.

Länsstyrelsen är härom ense med de sakkunniga. En upprustning av

taxeringsväsendet tål icke längre något uppskov. Oavsett en blivande ratio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

126

nalisering och ytterligare mekanisering av längdförings- och debiterings-

arbetet är behovet även i fortsättningen av lokala skattemyndigheter ute i

orterna med länsstyrelserna som ledande och sammanhållande organ så

uppenbart, att en utbyggnad av taxeringsväsendet med utnyttjande av dessa

myndigheter redan nu mycket väl kan ske.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Norrbottens län och

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Vissa remissinstanser — riksräkenskapsverket, statens organisations-

nämnd, länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Älvsborgs län, krono-

kamreraren i Uppsala och Svenska stadsförbundet — uttalar att de på­

gående försöken utgör anledning att iakttaga försiktighet när det gäller

att genomföra en upprustning av taxeringsväsendet med tjänstemän i den

omfattning de sakkunniga föreslagit, då inom ej alltför avlägsen framtid

personal inom uppbördsväsendet kan komma att frigöras i ganska stor om­

fattning. Därför anser dessa remissinstanser, att man nu endast bör pro­

visoriskt förstärka den nuvarande organisationen eller ock att man bör

inrikta sig på att genomföra omorganisationen under längre tid än som

föreslagits.

Statens organisationsnämnd anför sålunda.

Såvitt nämnden kan finna föreligger emellertid intet hinder att redan nu

fatta principbeslut om taxeringsväsendets organisation, i vart fall vad gäl­

ler personalorganisationen, och att påbörja rekrytering och utbildning av

personal. Med hänsyn till de svårigheter som föreligga att nu bedöma utfal­

let av en organisation av taxeringsarbetet i första instans sådan som den

föreslagna, vill nämnden emellertid förorda att tidpunkten, då den skall

vara genomförd, icke fixeras, att genomförandet ses på betydligt längre

sikt än fem år samt att man i första hand inriktar sig på att anordna en

tjänstemannataxering i distrikt, där deklarationsmaterialet är av den art

att granskning av speciellt för ändamålet utbildade tjänstemän ter sig

särskilt påkallad och möjligen i ytterligare ett eller annat distrikt. Först

sedan härigenom erfarenhet vunnits bör, i förekommande fall, genom­

förandet av organisationen fullföljas. Vidare finnas skäl, som tala för att

låta frågan om organisationens lokala anknytning tills vidare stå öppen

även om andra skäl — åtminstone för närvarande — peka på en placering

vid lokala skattemyndigheten såsom den lämpligaste. Till dess att detta

spörsmål bleve prövat i samband med frågan om uppbördsväsendets orga­

nisation, finge det stå länsstyrelserna fritt att ordna härmed på sätt i varje

särskilt fall kunde te sig lämpligast. Genom ett sådant provisorium skulle en

senare prövning av de ifrågavarande organisationsproblemen bliva

obunden.

Slutligen har en mindre grupp bland remissinstanserna förordat eller

ifrågasatt uppskov med den egentliga omorganisationen i avvaktan på ut­

gången av de pågående försöken med hålkortssystem.

Hit hör Föreningen Sveriges landskanslister, Taxeringsnämndsordföran-

denas riksförbund och näringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

127

Ett genomförande av detta system kommer således, enligt vad ock de

sakkunniga framhålla, att i mycket hög grad påverka såväl länsstyrelser­

nas som de lokala skattemyndigheternas och taxeringsmyndigheternas ar­

betsuppgifter samt medföra en omorganisation av uppbördsväsendet. Det

ligger i öppen dag, att inom skatteväsendet sysselsatt arbetskraft i olika

grader genom en dylik rationaliseringsåtgärd kommer att frigöras. Det

upplyses vidare i betänkandet, att förslag rörande frågans tekniska lösning

väntas föreligga i slutet av innevarande år. Att statsmakterna utan av­

vaktande av resultatet av dessa undersökningar — t. o. in. såsom i betän­

kandet förutsättes redan vid innevarande års riksdag — skulle binda sig

för en utökning av de inom taxeringsväsendet heltidsanställda tjänstemän­

nen med icke mindre än 500 befattningshavare förutom kanslipersonal

bör icke rimligen komma i fråga.

Vad de sakkunniga anfört om vikten av att taxeringsorganisationen an­

ordnas så att det allmännas fiskaliska intresse och de skattskyldigas krav

på rättssäkerhet tillgodoses bättre än hittills och om orsakerna till bris­

terna i taxeringsarbetet i första instans har ej mött någon erinran.

Till frågan om avvägningen mellan å ena sidan vad som kan ernås genom

en förbättrad organisation i form av ökade skatteintäkter samt riktigare

och jämnare taxeringar och å den andra de ökade kostnader, som härav

måste följa har Svenska landstingsförbundet anfört att organisationen bör

få växa fram successivt och att några av sparsamhetsskäl betingade syn­

punkter beträffande lämpligt antal tjänstemän härvid inte bör anläggas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Taxeringsorganisationen i första instans

Enighet synes råda om behovet av förstärkning av taxeringsorganisa­

tionen i första instans.

Mot att heltidsanställda tjänstemän anlitas för arbetet i första instans

har remissinstanserna regelmässigt inte uttalat principiella invändningar

utan tvärtom i åtskilliga fall uttalat sin anslutning till en sådan ordning.

Där invändningar förekommer avser de det föreliggande förslaget eller

detaljer däri, lämpligheten och nödvändigheten av att nu genomföra en

omorganisation el. likn.

Förslaget att inrätta taxeringsassistenttjänster biträdes

eller lämnas utan principiell erinran av statskontoret, kammarrätten, cen­

trala uppbördsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo­

hus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Väster-

norrlands och Norrbottens län, besvärssakkunniga, statens organisations-

nämnd, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges ländskamre-

rare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Svenska landstingsförbun­

det, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges juristförbund, Biksför-

bundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svensk industriför­

ening, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges advokat­

128

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

samfund och Svenska företagares riksförbund. Till denna grupp av remiss­

instanser synes också kunna hänföras Landsorganisationen i Sverige.

Åtskilliga av dessa remissinstanser framställer emellertid ändringsför­

slag i olika avseenden. Dessa förslag motiveras i regel med att de sakkun­

niga inte i tillräcklig mån inriktat organisationen på granskning av svår­

kontrollerade deklarationer. Samma mening hävdas i allmänhet av de

remissinstanser, som intar en avvisande hållning till förslaget.

Tveksamma om de sakkunnigas förslag bör genomföras är justitiekans-

lersämbetet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsför­

bundet.

Förslaget avstyrkes helt eller i väsentliga delar av riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jön­

köpings, Kronobergs, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens

län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, näringslivets skattede-

legation, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. Överståt-

hållarämbetet avstyrker förslaget i vad angår Stockholm.

Huvudinvändningen från de hörda myndigheternas sida mot förslaget är

som nyss antytts att förstärkningen i första hand bort inriktas på att möj­

liggöra en grundligare granskning av deklarationer från andra skattskyldiga

än löntagare. Vissa av remissinstanserna ifrågasätter därvid om inte en

mindre utbyggnad av tjänstemannaorganisationen kunnat vara tillräcklig.

Ur yttrandena från den grupp av myndigheter och sammanslutningar

som i princip ställt sig positiva till förslaget må här återges följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför.

Kontrollen av deklarationer från jordbrukare, rörelseidkare, fria före­

tagare och andra »affärsmän» ställer mycket större krav på taxerings-

mannen än kontrollen av löntagarnas deklarationer. De sakkunniga uttala

också att det kan ifrågasättas om icke ett bibehållande av den nuvarande

organisationen förutsätter heltidsanställda konsulenter för de svårare fal­

len. Denna fråga bör enligt länsstyrelsens mening besvaras jakande; härtill

kan läggas att inrättandet av en för kvalificerad deklarationsgranskning

utbildad kår av heltidsanställda konsulenter i förening med utsträckt tid

för taxeringsarbetet och biträdeshjälp för rutinarbetet synes ägnat att av­

hjälpa de väsentligaste bristerna inom taxeringskontrollen. De sakkun­

niga göra emellertid gällande att det synes mest rationellt att på en gång

ta steget fullt ut och införa tjänstemannataxering i nyss antydd mening

beträffande alla deklarationer. Detta kanske låter sig säga men att märka

är att sakkunnigförslaget icke innefattar ett omedelbart inrättande av till­

räckligt antal kvalificerade befattningshavare för kontroll av de i skatte­

hänseende mer svårbedömda grupper av inkomsttagare (rörelseidkare, jord­

brukare m. fl.). Enligt länsstyrelsens mening är det angelägnare att omedel­

bart förstärka organisationen med arbetskrafter med kompetens att kon­

trollera de mer svårbedömda deklarationerna än att inrätta den stora

assistentkåren för de enklare uppgifterna. Om biträdeshjälp organiseras

enligt sakkunnigförslaget, skulle sannolikt kontrollen av de enklare dekla-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1056

129

rationerna med fördel alltjämt kunna drivas i nuvarande ordning. Läns­

styrelsen skulle sålunda helst se att tillräckligt antal kvalificerade befatt­

ningar omedelbart inrättades för det svårare arbetet. Att införa tjänste­

mannataxering beträffande löntagardeklarationer synes icke vara så bråd­

skande. För en partiell reform på antytt sätt talar också den omständig­

heten att förslaget om en stor assistentkår skulle kunna bedömas bättre

beträffande själva organisationen i samband med den väntade debiterings-

reformen. Länsstyrelsen vill emellertid icke motsätta sig förslaget om

assistenterna men har icke ansett sig kunna underlåta att peka på ange-

lägenhetsgraden av reformerna.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det kan bli nödvändigt med

en viss kategoriuppdelning av deklarationer. Härigenom kan de mer svår-

bedömliga uttagas och granskas av särskilt kvalificerade tjänstemän. I

detta sammanhang rekommenderar länsstyrelsen inrättande av särskilda

distrikt för taxering av juridiska personer, rörelseidkare, jordbrukare med

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder ävensom vissa löntagare så­

som handelsresande in. fl.

Även länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län rekommenderar en

kategoriuppdelning av materialet men inte bara genom inrättande av ytter­

ligare särskilda taxeringsdistrikt utan jämväl genom en uppdelning på

olika granskare inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen i Kristian­

stads län anför.

I fråga om taxeringen av rörelseidkarna synes förslaget icke innebära

någon förbättring i förhållande till vad nu gäller. För detta läns vidkom­

mande har föreslagits inrättande av endast en tjänst som förste taxerings-

assistent. För närvarande taxeras inom länet cirka 3 000 skattskyldiga inom

särskilt inrättade taxeringsdistrikt för rörelseidkare. Det kommer icke att

bli möjligt för en befattningshavare att förutom granskning av de juri­

diska personernas inom länet deklarationer medhinna granskningen av

3 000 rörelseidkares deklarationer. De sakkunnigas förslag att låta taxering

i de särskilt inrättade rörelsedistrikten handhavas av taxeringsassistenter

kommer att innebära ett försvagande i förhållande till vad som nu gäller.

För att sålunda inte en direkt försämring av granskningen av dessa rörelse­

idkares deklarationer skall inträda, om förslaget genomföres, erfordras för

detta län mer än en förste taxeringsassistent. Med hänsyn till önskvärd­

heten att i större utsträckning än som skett kunna sammanföra taxeringen

av rörelseidkare till särskilt inrättade taxeringsdistrikt, ifrågasättes för

detta län inrättande av tre befattningar som förste taxeringsassistent.

Även i de vanliga taxeringsdistrikten för taxering av jordbrukare, rörelse­

idkare och andra inkomsttagare förekomma vissa deklarationer av svårare

art än övriga. Dessa deklarationer ha hittills granskats av taxeringskonsu-

lenter med höga kvalifikationer och lång erfarenhet. Förslaget synes förut­

sätta att hela utredningsarbetet inom ett taxeringsdistrikt anförtros åt

en och samma taxeringsassistent, vilken alltså har att handlägga deklara­

tioner både av enklare och svårare beskaffenhet. Emellertid måste förut­

sättas alt vid varje tidpunkt eu del taxeringsassistenter hava kortare

anställningstid och besitta mindre erfarenhet än övriga. För att inle eu

9 — - llihang till riksdagens protokoll 1056. 1 sand. Nr 150

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

försämring av taxeringen av de skattskyldiga med mer invecklade skatte-

förhållanden skall inträda, förtjänar övervägas, om en annan fördelning

av arbetsmaterialet mellan taxeringsassistenterna i fögderiet än den strängt

geografiska och till taxeringsdistrikten knutna uppdelningen kan tänkas.

De till ett taxeringsdistrikt hörande deklarationerna skola behandlas av

taxeringsnämnden efter granskning och utredning av taxeringsassistent

men, såvitt länsstyrelsen kan bedöma, synas hinder icke föreligga varken

av principiell eller praktisk natur att låta olika taxeringsassistenter be­

handla skilda grupper av skattskyldiga inom samma taxeringsdistrikt,

därvid givetvis de besvärligaste deklarationerna skulle behandlas av den

erfarnare taxeringsassistenten. Någon uppdelning av taxeringarna å olika

längder skulle därvid icke behöva förekomma, men protokollet måste givet­

vis utmärka, vilka deklarationer, som granskats av den ene eller andre

taxeringsassistenten. Detta särskiljande i protokollet torde liksom mot­

svarande särskiljande av de taxeringar, som behandlats under olika sam­

manträden med taxeringsnämnden, lättast kunna göras genom hänvisning

i protokollet till bokstavs- eller siffermarkeringar i kanten på taxerings-

längden. Länsstyrelsen vill alltså ifrågasätta, att åt länsstyrelserna med-

gives rätt att på lämpligt sätt fördela gransknings- och utredningsarbetet

beträffande taxeringarna inom ett taxeringsdistrikt mellan olika taxerings­

assistenter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län utför samma tanke på följande sätt.

En annan brist i de sakkunnigas uppläggning synes vara att behovet av

ett ökat antal särskilda distrikt på landsbygden icke starkare framhävts.

Om en sådan utvidgning företages — vilket länsstyrelsen finner ytterst önsk­

värt — ligger det närmast till hands att hänföra den till fögderiindelningen,

dvs. tillskapa minst ett nytt särskilt distrikt per fögderi för granskning av

deklarationer, avgivna av rörelseidkare, fria yrkesutövare, handelsresande

m. fl. Om så sker, förordar länsstyrelsen att den assistent, som närmast skall

ha ansvaret för det särskilda distriktet inom fögderiet, får en förmansställ­

ning i förhållande till övriga assistenter. Anordningen innebär att assisten­

terna fögderivis bildar en granskningsgrupp, som kan disponeras inom fög-

deriets alla distrikt. Både granskningsarbetet och bevakningen vid samman­

trädena lär på detta sätt kunna fullgöras bättre och smidigare, t. ex. vid

sjukdomsfall och arbetstoppar, än om granskningsmän på förhand skall

avdelas distriktsvis, redan innan materialet avgivits eller bearbetats. Säker­

ligen skulle betydande besparingar härigenom kunna uppnås, beroende på

möjligheten att utnyttja tillfällig personal för enklare granskningsuppgifter.

På liknande sätt bör även granskningsarbetet på uppbördsverken lämpligen

organiseras. Länsstyrelsen tänker sig sålunda en granskningsorganisation

uppbyggd enligt i huvudsak följande riktlinjer. Länet indelas i 3 områden,

vartdera om ca 200 000 invånare, varav Malmö omfattar ett, övriga städer

med egen uppbördsförvaltning ett och fögderierna ett. Varje område bildar

i organisatoriskt hänseende som i Stockholm ett taxeringskontor, vars chef

utgöres av en taxeringsintendent, som sålunda närmast ålägges ansvaret

för taxeringsarbetets bedrivande inom de till respektive kontor hörande

taxeringsnämnderna. Till sin hjälp bör vederbörande chef ha erforderligt

antal taxeringsinspektörer samt fögderivis resp. uppbördsverksvis en gransk­

ningsgrupp (taxeringsassistenter).

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

131

Länsstyrelsen i Örebro län finner den nuvarande konsulentorganisationen

böra bibehållas och utbyggas med heltidsanställda tjänstemän. Härvid anför

länsstyrelsen.

Enligt de sakkunnigas förslag förutsattes taxeringen av juridiska per­

soner skola handläggas av förste taxeringsassistenter. Förslaget härom lik­

som förslaget angående dessa assistenters rekrytering synes länsstyrelsen

ändamålsenligt. De sakkunniga har också framhållit, att antalet juridiska

personer i flertalet län är så begränsat, att assistenterna även borde kunna

medhinna annan kvalificerad taxering t. ex. i särskilda rörelsedistrikt. Ehuru

detta nog kan låta sig göra, måste dock länsstyrelsen framhålla, att förste

assistenten — endast en förutsattes skola finnas i Örebro län — endast kan

tänkas medhinna taxering i två ä tre rörelsedistrikt utöver distrikten för

juridiska personer. Fråga är då åt vilka personer uppgiften att handlägga

taxeringsarbetet i övriga rörelsedistrikt skal! anförtros. Det synes länssty­

relsen uppenbart, att de lokalt placerade taxeringsassistenterna i lönegrad

Cf 13—Ce 19 i allmänhet icke är kvalificerade granska dylika deklarationer

liksom för övrigt ej heller deklarationer avgivna av jordbrukare med bok-

föringsmässig redovisning. I själva verket kan rimligen åt nämnda tjänste­

män endast anförtros granskning av deklarationer avgivna av löntagare,

jordbrukare med kontantredovisning samt möjligen rörelscidkare med

mindre omfattande rörelser med s. k. enkel bokföring. För granskning av

övriga skattskyldigas deklarationer kräves medverkan av mera kvalificerad

personal med erforderliga kunskaper i bokföring. Länsstyrelsen anser där­

för att den nuvarande konsulentorganisationen ej helt bör slopas. Svårbe-

dömliga deklarationer av den art som ovan nämnts bör taxeringsassistenten

insända till vederbörande konsulent, som förutsättes vara placerad hos läns­

styrelsen. Denne skall efter granskning av dessa deklarationer själv före­

draga dem vid taxeringsnämndens sammanträde på samma sätt som för när­

varande sker. I själva verket tillämpas vid länsstyrelsen i viss utsträckning

redan nu att uppdrag som taxeringskonsulent med gott resultat fullgöres

som tjänsteuppdrag av vissa taxeringsinspektörer och landskanslister. Taxe-

ringskonsulenterna bör ha högre löneställning än taxeringsassistenterna.

Åtskilliga av de mera meriterade landskanslisterna är väl lämpade för dylika

arbetsuppgifter. Förutom uppdrag som konsulent åt de lokala taxerings­

nämnderna bör dessa tjänstemän fullgöra uppdrag som taxeringsassistent

i de särskilda rörelseidkardistrikten i den mån detta arbete ej kan medhinnas

av förste taxeringsassistenten. Av särskild vikt är att i rörelseidkardistrikten

taxeras ej blott rörelscidkare utan — som för närvarande i regel sker —

även tjänsteläkare och handelsresande. Dessa kategorier skattskyldigas de­

klarationer är nämligen i regel komplicerade.

En med länsstyrelsen i Örebro län nära överensstämmande ståndpunkt

intas av Landsorganisationen i Sverige, som starkt understryker vikten av

att kontrollen främst inriktas på andra än löntagardcklarationer, och anför.

LO är medveten om att cn snabb rekrytering av kvalificerad gransknings-

personal skulle stöta på betydande svårigheter. Under sådana förhållanden

torde det knappast vara välbetänkt alt avveckla systemet med taxerings-

konsulenter, som biträder taxeringsnämnderna med handläggning av mera

komplicerade taxeringar. LO vill sålunda förorda, all rulingranskningen av

deklarationerna sker genom taxeringsassistenter till erforderligt antal, men

alt det mera kvalificerade granskningsarbetet utförs av tjänstemän i avse­

132

värt högre tjänsteställning. Under uppbyggnadstiden bör de nuvarande taxe-

ringskonsulenternas sakkunskap tas i anspråk i form av arvodesuppdrag,

varvid man dock bör sikta till att knyta konsulenterna mera permanent till

taxeringsorganisationen.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län rekommenderar inrättande av sär­

skilda taxeringsdistrikt på landsbygden och anför.

En avsevärd vinst för taxeringsarbetets effektivitet vore om möjlighet be­

reddes länsstyrelsen att även beträffande landsbygden inrätta speciella taxe­

ringsdistrikt för rörelseidkares m. fl. taxering på sätt nu sker i vissa städer.

Sådana distrikt borde avse rörelseidkare samt läkare, tandläkare och andra

fria ykesutövare, större jordbrukare och särskilt jordbrukare med bokfö-

ringsmässig redovisning men icke hantverkare och andra mindre yrkesut­

övare. Till distriktet, lämpligen omfattande landsbygden i ett fögderi, skulle

således hänföras skattskyldiga beträffande vilkas taxering den närmare

personkännedomen inom taxeringsnämnden vore av mindre betydelse. An­

ordningen underlättas av att central längdföring för fögderi genomföres. I

dylikt distrikt kunde taxeringsnämnden lämpligen biträdas av taxerings-

tjänsteman i Ca 25, en tjänst som länsstyrelsen på annan plats i detta yttran­

de ifrågasatt som befordringstjänst för taxeringsassistenterna.

Länsstyrelsen i Jämtlands lån finner av liknande skäl anledning före­

ligga att inrätta en tjänst i Ca 25 i varje fögderi.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån vill för sin del indela deklarations-

materialet, frånsett aktiebolagsdeklarationer och motsvarande, i tre huvud­

grupper, dels deklarationer för löntagare, pensionärer och motsvarande,

vilka deklarationer samtliga är enkla att granska, dels deklarationer för

skattskyldiga rörelseidkare och andra, för vilka inkomstredovisningen sker

med ledning av en mera omfattande bokföring och där deklarationsgransk-

ningen kräver speciell sakkunskap i bokföring och därmed sammanhängande

skattemässiga frågor, och dels en mellangrupp, bestående av deklarationer

för jordbrukare (utan bokföringsmässig inkomstredovisning), hantverkare

och andra rörelseidkare med enklare bokföring, handelsresande och andra,

vilka deklarationer kan vara mer eller mindre besvärliga att granska utan

att granskningsmannen för den skull behöver vara sakkunnig bokförings-

man. Härtill anföres.

Med det system, som föreslagits av de sakkunniga, finner länsstyrelsen

det ofrånkomligt, att en allvarlig försämring kommer att inträda i kvalitén

på det arbete, som i dag icke utan skäl anses som det viktigaste och tillika

svåraste av taxeringsnämndernas göromål. Uppdelningen av gransknings-

arbetet bör därför icke ske geografiskt efter taxeringsdistrikt på så sätt, att

en person ålägges granska samtliga icke-löntagardeklarationer i ett distrikt,

oavsett deklarationernas art. En nödvändig specialisering bör eftersträvas

utan att därför taxeringsarbetet, såsom 1950 års skattelagssakkunniga före-

slogo, centraliseras till residensstaden. Kompetenskraven på dessa tjänste­

män förutsätta en löneplacering, motsvarande befattningshavarnas i taxe-

ringsrevisorskarriären. Då dessa skulle rekryteras samtidigt med att läns­

styrelsens bokgranskningspersonal utökas, befarar länsstyrelsen, att behovet

av kvalificerad personal icke inom överskådlig tid kommer att kunna täckas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 dr 1956

133

I denna situation torde annan utväg icke stå öppen än att konsulentinstitutet

tillsvidare helt eller delvis bibehålies och att avvecklingen sker i den takt

nya tjänstemän hinna anställas och utbildas. Då allenast ett fåtal taxerings-

konsulenter i detta län gått att uppbringa utöver länsstyrelsens egna befatt­

ningshavare, bör hinder icke möta för dessa senare befattningshavare att

även i fortsättningen inneha konsulentförordnande som extrauppdrag. I sär­

skilda fall böra därjämte mera svårbedömda deklarationer kunna insändas

till länsstyrelsens taxeringssektion för granskning och utredning. Beträffan­

de den sista av de ovannämnda deklarationsgrupperna, mellangruppen, bör

granskningen utföras av personer med landskanslistkompetens. Såväl inom

denna grupp som inom konsulentgruppen bör viss specialisering ske med

hänsyn till den specialutbildning, som olika befattningshavare kunna ha.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan befattningshavarna hos den lokala

skattemyndigheten samt särskiljandet av konsulentdeklarationerna bör gö­

ras av myndighetens chef (häradsskrivaren respektive kronokamreraren).

Sveriges häradsskrivarförening anser sig böra starkt framhålla behovet

av att en förbättrad taxeringskontroll införes huvudsakligen vidkommande

skattskyldiga, som icke är löntagare, och att åtgärder snarast möjligt vid­

tages för att effektivisera taxeringen.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges landslcamrerare och

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, därvid den sistnämnda förening­

en särskilt betonar vikten av att biträdesorganisationen snarast genomföres.

Jämväl de remissinstanser, som ställt sig avvisande mot de sakkunnigas

förslag, har fäst stort avseende vid att organisationen utformas så att gransk­

ningen av de mera svårkontrollerade deklarationerna blir effektiv.

Riksräkenskapsverket anser en effektivisering av taxeringsväsendet kunna

uppnås inom den nuvarande organisationen genom att upprusta länsstyrel­

sernas taxeringsrevisioner och att genomföra den föreslagna bilrädesorga-

nisationen. Ämbetsverket yttrar.

I olika sammanhang vitsordas, att förekommande underdeklaration i stort

sett är att finna inom förvärvskällan rörelse och bland kategorien fria yrkes­

utövare. För en effektivare taxering med avseende å detta mindre antal skatt­

skyldiga erfordras främst en förstärkning av länsstyrelsernas taxeringsre­

vision. Riksräkenskapsverket anser sig däremot inte kunna tillstyrka för­

slaget att tillskapa en stor, relativt lågt avlönad tjänstemannakår, som skall

göra det väsentliga taxeringsarbetet. Rekryteringssvårigheterna torde vara

uppenbara med hänsyn till såväl bristen på arbetskraft som de ovissa be-

fordringsutsikter förslaget innebär. Mot organisationsförslaget talar dock

kanske främst de mindre önskvärda verkningar, som införandet av en as­

sistenttaxering torde komma att medföra i fråga om taxeringsnämndsord-

förandenas materiella kvalifikationer och nämndarbetets innebörd. De sak­

kunniga ha själva uttalat att vad som vid taxeringsnämndens sammanträden

nu åligger ordföranden, kronoombudet och taxeringskonsulenten skall an­

komma på taxeringsassistenten med undantag av att ordföranden skall föra

ordet och leda förhandlingarna. Det synes berättigat att antaga, att en ord­

förande med så formella uppgifter icke i längden kommer att uppehålla den

nära kontakt med taxcringsproblemen, som nuvarande system föranleder.

K ungt. Maj.ts proposition nr 150 dr 1056

134

Ovan anförda synpunkter ha gjort, att riksräkenskapsverket icke känner

sig övertygat om att en övergång till tjänstemannataxering enligt de sak­

kunnigas förslag skulle medföra övervägande fördelar.

Liknande synpunkter uttalas av riksskattenämnden, som anför.

Riksskattenämnden vill i stället ifrågasätta om man icke bör utbygga

den nuvarande konsulentorganisationen så att ett antal heltidsanställda

konsulenter anställes vid länsstyrelserna med uppgift att tillhandagå taxe-

ringsnämndsordförandena med utredning i mera invecklade eller svårbe­

dömda taxeringsfall. Dessa konsulenter, som till antalet skulle bliva betyd­

ligt färre än de av taxeringssakkunniga föreslagna assistenterna, skulle

hava högre löneställning än de sistnämnda och som regel hava sådan utbild­

ning att de kunna befordras till högre tjänster inom landskontoren. Genom

en sådan organisation vinnes att de mera svårbedömda deklarationerna —

främst då från rörelseidkare men givetvis även från andra skattskyldiga,

i den mån anledning därtill föreligger — bli föremål för expertgranskning.

För deklarationer av lättare beskaffenhet finnes icke samma behov av dylik

granskning.

Riksskattenämnden är emellertid medveten om att den organisation, som

av nämnden ovan skisserats, med en kår av skrivbiträden vid de lokala

skattemyndigheterna och ett antal heltidsanställda konsulenter vid läns­

styrelserna, icke kan helt avhjälpa de brister som vidlåda den nuvarande

organisationen med avseende på förhindrande av skatteflykt och åstad­

kommande av likformighet vid taxeringen. Det är givetvis önskvärt att

dessa krav tillgodoses redan i första instans, då ett tillrättande av bristerna

härvidlag, såsom erfarenheterna från den nuvarande organisationen visar,

icke kan i godtagbar omfattning åstadkommas så sent som i andra instans.

En liknande ståndpunkt intages av vissa länsstyrelser ävensom av

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, näringslivets skattedelegation, Sve­

riges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation.

Överståthållarämbetet hävdar att så speciella förhållanden råder i Stock­

holm att vid en omdaning av taxeringsväsendet i riket synes den ordning,

som i Stockholm för närvarande gäller beträffande den kvalificerade taxe­

ringen i princip böra lämnas oförändrad. Ämbetet anför.

I Stockholm utgör frågan om tjänstemannataxering ett problem för sig.

Ämbetet vill erinra att i Stockholm taxeringsorganisationen avviker från

den för landet i övrigt gällande därutinnan, att befattningshavare vid äm­

betets skatteavdelning ha att i sin tjänst fullgöra uppdrag såsom krono-

ombud i särskilda och speciella taxeringsnämnder till vilka senare anförtros

icke blott deklarationer, som avlämnats av rörelseidkare utan även deklara­

tioner avseende övriga skattskyldiga därest deklarationerna anses vara av

mera krävande art. En under medverkan av tjänstemän bedriven taxering

är sålunda redan delvis införd i Stockholm nämligen beträffande den kvali­

ficerade taxeringen. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag beträf­

fande sådan taxering, som nu handlägges i speciell taxeringsnämnd i Stock­

holm — innebärande att densamma skulle komma att överflyttas till de

lokala taxeringsnämnderna och handläggas av mindre kvalificerade befatt­

ningshavare — skulle otvivelaktigt medföra en betydande försämring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

135

taxeringsresultatet; det skulle innebära att man toge ett steg tillbaka i

utvecklingen. En sådan anordning måste därför hos den för taxeringen i

huvudstaden ansvariga myndigheten uppväcka oro.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som hänvisar till de speciella fölhål­

landena inom länet, intar i organisationsfrågan en ståndpunkt, som nara

anknyter till riksskattenämndens.

För sin del anser länsstyrelsen, att det icke återstår annat än att söka

förbättra den nu gällande' organisationen. Detta synes kunna ske genom

att ställa till taxeringsnämndernas förfogande dels kvalificerade biträden

för granskning av svårare deklarationer och särskild hjälp för sortering

av deklarationsmaterialet och andra rutinmässiga arbetsuppgifter samt

vidare genom att utsträcka tiden för taxeringsarbetets avslutande till den

1 juli.

Föreningen Sveriges kronokamrerare och Föreningen Sveriges taxerings-

revisorer understryker starkt behovet av kontroll av deklarationer, som

avges av rörelseidkare. Den förstnämnda föreningen, som framhåller önsk­

värdheten av att specialdistrikt inrättas i större utsträckning än hittills

såväl i städerna som på landet, hävdar att vissa åtgärder till förstärkning

av taxeringsorganisationen omedelbart bör vidtagas. I anslutning härtill an-

föres följande.

Enligt föreningen bör såsom tidigare anförts den slutliga prövningen av

taxeringsorganisationen uppskjutas i avbidan på angivna lämpligare tid­

punkt. Med hänsyn till påtalade brister i nuvarande taxeringsorganisation

anser föreningen det emellertid böra vidtagas vissa omedelbara åtgärder,

vilka utan att föregripa en slutlig prövning av organisationen äro ägnade

att tillgodose det väsentliga syftet med förslaget. Sålunda bör enligt för­

eningens uppfattning taxeringsrevisionen avsevärt förstärkas. Vidare böra

taxeringsnämnderna befrias från allt sorterings- och därmed sammanhäng­

ande arbete ävensom längdföring. Detta torde i varje fall i flertalet städer

med egna uppbördsverk redan vara förhållandet men bör, främst genom

lämplig förstärkning av häradsskrivarekontorens personal, genomföras gene­

rellt. Arbetet i de lokala taxeringsnämnderna bedrives i övrigt enligt nu

gällande ordning. För svårare fall ställas taxeringskonsulenter till fÖl fo­

gande. Särskilda taxeringsnämnder inrättas i vidgad omfattning. I dessa

nämnder, där kronoombuden elimineras och ersättas med tast anställd

personal, taxeringsassistenter, granskas deklarationerna av såväl taxeiings-

nämndens ordförande som taxeringsassistenten. Taxeringsassistenterna

böra äga sådan kompetens, att de under tid då arbetet i första instans ej

pågår kunna tagas i anspråk för bl. a. taxeringsrevision. Slutligen böra

taxeringsperioderna förlängas, dock icke utöver juni månad.

Kooperativa förbundet, som befarar en överdimensionering av gransk-

ningsapparaten såvitt gäller löntagarna om förslaget genomföres och en

försvagning såvitt gäller rörelseidkarna, föreslår följande.

De nuvarande ordförandena bör tillhandahållas hjälp med rena rutinupp­

gifter. De invändningar, som de sakkunniga i detta sammanhang riktat

mot möjligheten att vid den lokala taxeringsmyndigheten anställa biträdes-

personal att tillhandagå taxeringsnämnderna, finner förbundet inte vägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 är 1956