Prop. 1956:172

('angående godkännan\xad de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds\xad republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve\xad rige, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännan­

de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds­ republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve­ rige, m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna en i Bonn den 22 mars 1956 undertecknad överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sve­ rige ävensom en samtidigt undertecknad överenskommelse rörande den tyska s. k. Lastenausgleich. De två överenskommelserna jämte en ytterligare överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilken förelägges riksdagen på föredragning av chefen för justitiedepartementet, är att betrakta som en helhet och är avsedda att ut­ göra en slutlig reglering av frågan om den tyska egendomen i Sverige.

Enligt överenskommelsen rörande de tyska tillgångarna skall sådana till­ gångar icke längre likvideras och det s. k. återförsäljningsförbudet upphä­ vas. De likvidationsmedel, vilka återstår sedan en på visst sätt avgränsad slututdelning verkställts i tvångsclearingen och vilka beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kronor, ställes till förfogande för den fond ur vilken de förra tyska ägarna av likviderad egendom i Sverige skall erhålla ersättning. Avgränsningen innebär att vid likvidationsnämndcns slututdelning, vilken

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 172

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

kommer att utgöra 15 %, från utbetalning till de svenska borgenärerna så­ dana tyska obligationer undantages för vilka lånetjänsten på ett tillfreds­ ställande sätt reglerats i London-avtalet angående tyska utlandsskulder.

I ett till överenskommelsen fogat signaturprotokoll fastlägges det närmare förfarandet vid utbetalningen av ersättning till de tyska rättsägarna. Dessa väntas komma att erhålla ersättning med omkring två tredjedelar.

I överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich tillerkännes svens­ ka rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland mest-gynnad-nationsbe- handling, vilken i praktiken innebär befrielse från vissa Lastenausgleich-av- gifter under sexårs-perioden 1949—1955. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet av cirka 35 miljoner kronor. Svenska med­ borgare kan göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador ur de fonder som skapas genom Lastenausgleich-avgifterna.

Avtalskomplexet träder i kraft en månad efter utväxling av ratifika­ tionsinstrument.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april 1956.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam, L^indström, L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför mi­ nistern för utrikes ärendena följande.

Under senare tid har regeringsförhandlingar slutförts med Förbundsre­ publiken Tyskland angående en reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tyska tillgångar i Sverige, som skett på grundval av det år 1946 i Washington träffade avtalet mellan Sverige å ena samt Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Storbritannien och Nordirland å andra sidan rörande sådana tillgångar.

Jag anhåller nu att i det följande få lämna eu redogörelse för bakgrun­ den till förhandlingarna samt för dessas förlopp och resultat.

Washington-avtalet och dess tillämpning

På grundval närmast av beslutet vid Potsdam-konferensen i juli 1945, att den tyska egendomen i de neutrala länderna skulle tillkomma de väst­ allierade nationerna för skadeståndsändamål, riktades framställningar till Sverige, vari med skärpa gjordes anspråk på rätten till och kontrollen över tyskägda och tyskkontrollerade tillgångar i Sverige. Från svensk sida avvi­ sades dessa krav med hänvisning till att de tyska tillgångarna i första hand måste användas för tillgodoseende av svenska fordringar på tyska staten och enskilda tyskar och i andra hand, i den mån överskott uppstod, skulle tillkomma de tyska ägarna. Man förklarade sig emellertid beredd att över­ väga införandet av en kontroll, som tog sikte på en blockering och över­ vakning av tillgångarna. Förslag till lagstiftning i detta syfte godkändes av riksdagen under 1945 och ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels lagen om kontroll å viss utländsk egendom, dels ock lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom samt den 14 december 1945 av lagen angående administration av vissa bolag (kontrollagstiftning- en). Med stöd av den förstnämnda lagen infördes samma dag skingrings- förhud å all tysk egendom i Sverige.

Kontakterna med de allierade i ärendet utmynnade i regeringsförhand- lingarna i Washington under 1946, varvid enighet nåddes om det s. k.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Washington-avtalet. I detta avtal, som godkändes av 1946 års höstriksdag

(prop. nr 367/1946, rskr 555), förklarade man sig å svensk sida beredd att likvidera de tyska tillgångarna. Intäkterna vid likvidationen skulle dels disponeras för betalning av svenska fordringar på Tyskland, dels ock till ett belopp av 150 miljoner kronor ställas till de allierade ockupationsmak­ ternas förfogande för inköp av varor för det tyska folkhushållets räkning. Avtalet förutsatte, att de enskilda tyska rättsägarna skulle erhålla ersätt­ ning för sin egendom därigenom att de betalade svenska fordringarna, även­ som den fordran som uppkom genom utbetalningen av de 150 miljonerna, skulle avstås enligt gällande clearinglag och indrivas i Tyskland för att an­ vändas till ersättningsändamål. De allierade åtog sig att tillse, att avtalet i dess helhet skulle godkännas från tysk sida i samband med ett kommande fredsfördrag.

Enligt Washington-avtalet skulle svenska regeringen vidare återlämna sådana guldpartier som bevisligen hade genom tyska åtgärder rövats från ockuperade länder. Såsom en fristående svensk prestation lämnades sam­ tidigt vissa finansiella bidrag till återuppbyggnaden av de krigshärjade länderna i Europa.

Det förenämnda beloppet å 150 miljoner kronor fördelades sedermera med 63 miljoner till vardera de amerikanska och brittiska ockupationsmyn- digheterna samt 24 miljoner till den franska ockupationsmyndigheten. I Washington-avtalet bekräftade de västallierade att Sovjetunionen vid Pots- dam-konferensen avstått från varje krav på tyska tillgångar i Sverige såväl för egen del som för den av Sovjetunionen förvaltade zonen i Tyskland.

I enlighet med åtagandet att återställa rövat guld har till de allierade utlämnats ett belgiskt guldparti till ett värde av cirka 29 miljoner kronor samt ett holländskt guldparti till ett värde av cirka 35 miljoner kronor (prop. nr 221/1954, rskr 161/1955).

Avvecklingen av de tyska tillgångarna anförtroddes åt den i samband med genomförandet av kontrollagstiftningen inrättade flyktkapitalbyrån och skedde på grundval av denna lagstiftning kompletterad med en lag den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar har givits förlängd giltighet år från år, senast till och med den 30 juni 1957 genom beslut av innevarande års riksdag (prop. nr 21/1956, rskr 60).

Arbetet med avvecklingen är sedan någon tid avslutat med undantag av- ett begränsat antal likvidationsfall där rättsläget fortfarande är oklart. Ut­ fallet av likvidationen beräknas totalt komma att uppgå till cirka 380 miljo­ ner kronor.

Förslag i fråga om dispositionen såväl av de genom likvidationen infly­ tande medlen som av de i Sverige efter avtalsclearingen med Tyska Riket förefintliga clearingmedlen utarbetades av den s. k. tyskmedelskommittén och underställdes 1950 års riksdag. Härvid lämnades godkännande av vissa allmänna riktlinjer för en tvångsclearing med Tyskland (prop. nr 197/1950,

Kungl. Mnj.ts proposition nr 172 är 1956

5

törsta lagutskottets uti. nr 30, rskr 356). Uppgiften att pröva de svenska fordringsanspråk, som skulle kunna tillgodoses genom fördelning av de tillgängliga medlen, anförtroddes åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvi- dationsnämnden. Denna har numera avslutat granskningen av de över 20 000 fordringsanspråk som anmälts samt verkställt utdelning till fullt belopp å förmånsberättigade anspråk respektive en första utdelning av 15 % å icke törmånsberättigade anspråk. Dock har i ömmande fall principiellt utdelats 100 %. Svenska staten har av likvidationsnämndcn tillerkänts utdelning till fullt belopp bl. a. för de 150 miljoner kronor, som ställdes till förfogande för det tyska folkhushållets räkning, och för de återlämnade partierna rövat guld till ett sammanlagt värde av cirka 64 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj :t genom beslut den 20 januari 1956 bemyndigat statskontoret att såsom dellikvid i den utdel­ ning å cirka 29 miljoner kronor, som tillerkänts staten med anledning av utlämnandet av det s. k. belgiska guldet, till ett belopp av kr. 11 302 147: 47 mottaga för ändamålet disponibla reverser och förlagsbevis utställda i sam­ band med likvidationen av vissa större tyska förmögenhetsobjekt.

London-avtalet angående tyska utlandsskulder

Under åren 1951—1952 ägde förhandlingar rum i London mellan För­ bundsrepubliken Tyskland och de allierade angående förbundsrepublikens betalningsskyldighet för Tyska Rikets utländska skulder. Dessa överlägg­ ningar resulterade i en internationell överenskommelse innehållande en reglering av dessa skulder, det s. k. London-avtalet. I avtalet fastställdes rän- te- och amorteringsvillkor bland annat för Dawes-, Young- och Kreuger- lånen. Beträffande privata tyska obligationslån uppdrogs vissa riktlinjer för uppgörelser mellan borgenärer och gäldenärer.

London-avtalet, som godkändes av 1953 års x-iksdag (prop. nr 221/1953, utrikesutskottets uti. nr 4, rskr 350), erbjöd elt betydande intresse för Sverige, eftersom den ojämförligt största posten svenska fordringsanspi-åk på Tyskland grundas på innehav av tyska statsobligationer eller andra tys­ ka obligationer, för vilka lånetjänsten skulle återupptagas enligt avtalet. 1 syfte att undvika svårigheter för likvidationsnämndens fortsatta arbete begäi-des från svensk sida och erhölls en bekräftelse från de allierade, att tvångsclearingen kunde fullföljas oberoende av London-avtalet. Samtidigt fastslogs att svenska borgenärer, som inte fått sina fordringar fullt betalda i tvångsclearingen, var oförhindrade att, sedan fordringarna reducerats med vad som mottagits från likvidationsnämnden, göra betalningsanspråk för den återstående delen av fordringarna gällande enligt London-avtalet.

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 172 år 1956

De svensk-tyska förhandlingarna

I slutet av augusti 1952 tog den västtyska regeringen ett initiativ till för­ handlingar med Sverige angående tillämpningen på svenskägd egendom i Västtyskland av den s. k. Lastenausgleich-avgiften. Samtidigt framgick, att man som svensk motprestation till en viss befrielse från denna avgift vän­ tade sig medgivanden i fråga om den tyska egendomen i Sverige.

Lastenausgleich-avgiften tillkom genom lagstiftning av den västtyska förbundsdagen under 1952 i syfte att åstadkomma en önskvärd finansiell utjämning av krigsbördorna. Avgiften fastställdes till i princip 50 % av varje förmögenhet i Västtyskland, sådan denna redovisades vid förmögen­ hetsbeskattningen i juni 1948 (d. v. s. i samband med den västtyska valu­ tareformens genomförande), och skall betalas under en tidsperiod av tret­ tio år från och med år 1949. De inflytande beloppen, som beräknas uppgå till sammanlagt cirka 2 miljarder tyska mark om året, skall av förbunds- regeringen användas till ersättning åt flyktingar från gamla tyska områ­ den, såsom områdena öster om Oder-Neisse linjen, och åt personer som förlorat eller lidit skada å egendom i Västtyskland genom krigets verk­ ningar, exempelvis genom bombning. Ersättning kan också utgå till per­ soner som lidit allvarliga förluster i samband med valutareformens genom­ förande.

I de s. k. Paris-fördragen av år 1953 mellan de västallierade och för- bundsrepubliken rörande upphörandet av ockupationen i Västtyskland in­ går en bestämmelse, enligt vilken medborgare i länder, som varit krigfö­ rande med Tyska Riket, för sin egendom skall vara befriade från Lasten­ ausgleich-avgiften under en period av sex år, nämligen 1949—1955. Jäm­ ställda är härvidlag sådana tyska bolag, vilkas kapital till över 85 % är i dylik allierad ägo, varvid befrielsen skall utgå med den procentsats, med vil­ ken det utländska kapitalet är delaktigt i bolaget.

Till stöd för den sammankoppling av de två i och för sig helt skilda för- handlingsspörsmål, som Lastenausgleich-avgiften och egendomsfrågan ut­ gjorde, åberopades från tysk sida den samma år träffade egendomsuppgö- relsen med Schweiz, där detta land tillerkändes samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter som de allierade erhållit. Denna uppgörelse, som överhuvud spelat en mycket stor roll i den tyska argumenteringen under förhandlingarna med Sverige, gick i stora drag ut på att Schweiz friställde den tyska egendomen i Schweiz, inklusive patent och varumärken, uppgå­ ende till ett beräknat sammanlagt värde av ungefär 360 miljoner schwei­ zerfrancs. De tyska motprestationerna var den nyssnämnda befrielsen för schweiziskägd egendom i Västtyskland från vissa Lastenausgleich-avgifter och ett åtagande att till de allierade betala en tredjedel av den friställda tyska egendomens värde, eller cirka 120 miljoner schweizerfrancs, för att avlösa den på Schweiz enligt det schweiziska Washington-avtalet fallande förpliktelsen att utbetala en viss del ur de tyska tillgångarna i Schweiz.

1

]

I en till överenskommelsen anknuten ytterligare skriftväxling (bilaga E) säger sig svenska regeringen utgå från att överenskommelsen vinner giltig­ het i ett återförenat Tyskland och säger sig vidare förvänta, att förbunds- republiken skall göra sitt bästa härför om detta med hänsyn till omstän­ digheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara erforder­ ligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich

1 denna överenskommelse regleras de förmåner som Sverige skall erhålla vid tillämpningen av den tidigare berörda tyska Lastenausgleich-lagstift- ningen. Sålunda skall svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland åtnjuta mest-gynnad-nationsbehandling (artikel 1 och 2), vilket i prakti­ ken innebär samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter (Sofort- hilfeabgabe och Vermögensabgabe) under en sexårsperiod 1949—1955, som de västallierade tillförsäkrat sig i Paris-fördragen och Schweiz utverkade i sitt egendomsavtal. Hittills har i avvaktan på eu uppgörelse uppskov be­ viljats med inbetalningen av ifrågavarande avgiftsbelopp. Genom den nu träffade överenskommelsen strykes dessa definitivt. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet för svenska rättssubjekt och dotterbolag å cirka 35 miljoner kronor.

Svenska medborgare kan vidare göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador i Tyskland ur de genom Lastenausgleich-avgifterna skapade fonderna. Vid fastställande av ersättningen avräknas sådana belopp som vederbörande svenska medborgare kan ha mottagit genom utdelning i tvångs- clearingen å godkända fordringsanspråk på Tyskland. Sådan avräkning skall dock icke ske i det mest aktuella fallet, nämligen då belopp mottagits från likvidationsnämnden ur det bidrag å 6 miljoner kronor som svenska sta­ ten ställ! till förfogande för att möjliggöra hjälpåtgärder till Tysklands* svenskar (artikel 3).

Såsom ytterligare förmån åt svenska medborgare bosatta i Västtyskland stadgas i artikel 4 att vid beräkningen av Lastenausgleich-avgifter hänsyn icke skall tagas till eventuell förmögenhet i Sverige.

1 den till överenskommelsen fogade skriftväxlingen (bilaga F) gives när­ mare bestämmelser angående uppskov med inbetalningen av avgifter in. in. intill dess överenskommelsen trätt i kraft.

Överenskommelsernas ikraftträdande in. m.

Avtalskomplexet. som även skall gälla för Västberlin, träder i kraft eu månad efter utväxlingen av ratifikationsinstrument, vilken skall ske sam­ tidigt för samtliga överenskommelser.

I samband med ikraftträdandet aktualiseras frågan om avvecklingen av flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens och likvidationsnämndens verk­

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1950

samhet. Enligt förslag i 1956 års statsverksproposition har riksdagen anvi- sqt medel för bestridande av flyktkapitalhyråns och restitutionsnämndens kostnader under budgetåret 1956/57. I propositionen förutsattes att verk­ samheten skulle ha slutförts senast vid utgången av nämnda budgetår; skulle mot förmodan då ännu några löpande ärenden återstå, kunde hand- iäggningen av dessa överföras till utrikesdepartementet. Enligt en beräk­ ning som uttörts efter avslutandet av de svensk-tyska förhandlingarna, tor­ de de två förstnämnda institutionerna kunna indragas i början av nästa år sedan verksamhetsberättelser avgivits. Vad beträffar likvidationsnämnden kommer denna att upphöra i och med att den förutsedda slututdelningen verkställts och fullständig redogörelse för verksamheten överlämnats till Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för institutionernas verksamhet, vilka till stor del kunnat betalas genom uttagande av avgift å utdelade belopp i tvångsclearingen, kommer att i samband med likvidationsnämndens slutredovisning regleras på det sättet att den ännu utestående delen av kostnaderna för likvidations- nämnden och flyktkapitalbyrån samt kostnaderna för restitutionsnämnden och tyskmedelskommittén bestridas ur de efter slututdelningen tillgängliga medlen. I samband härmed kommer de förskott till bestridande av flykt- kapitalbyråns, restitutionsnämndens och tyskmedelskommitténs verksam­ het, som de för ändamålet disponerade budgetanslagen kan sägas utgöra, att kunna återbetalas till statsverket.

I detta sammanhang torde för förnyat övervägande få anmälas frågan om sättet för utbetalningen av i tvångsclearingen utdelningsberättigade pensio­ ner och livräntor. Enligt gällande föreskrifter skall till förmånstagarna in­ köpas livräntor i svenska försäkringsbolag för det kapitaliserade värdet. Några sådana inköp av livräntor har emellertid av olika skäl ännu icke skett, utan likvidationsnämnden har utbetalat pensions- och livräntebelop­ pen halvårsvis.

I samband med förberedelserna för slututdelningen har likvidationsnämn- den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1955 hemställt, att föreskrif­ terna om inköp av livräntor måtte återkallas och att i stället måtte föreskri­ vas, att utbetalningarna av ifrågavarande pensioner och livräntor efter det att nämnden avslutat sin verksamhet skall åligga statskontoret. Nämnden erbjuder sig att till statskontoret för ändamålet överlämna ett så stort ka­ pitalbelopp att detta jämte ränta, beräknad efter statskontorets vanliga för- räntningsprocent, uppgår till det belopp som enligt försäkringstekniska grunder erfordras för utbetalningarna.

Den föreslagna metoden för utbetalningarna blir på i nyssnämnda skri­ velse närmare anförda grunder praktiskt fördelaktigare, men är förbunden med olägenheten att det belopp, som erfordras för fullgörandet av utbetal­ ningarna, icke kan med visshet beräknas. I detta avseende föreslås emel­ lertid, att staten skäligen bör kunna stå för eventuellt underskott men å andra sidan vara oförhindrad att behålla ett eventuellt överskott.

Statskontoret har i yttrande över likvidationsnämndens skrivelse förkla­

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

13

rat, att det med hänsyn till det ringa antalet förmånstagare — liögst fyrtio

icke torde föreligga några svårigheter för statskontoret att övertaga be­ styret med utbetalningarna av pensions- och livräntebeloppen. Statskonto­ ret vill därför icke motsätta sig ett uppdrag i angivet hänseende.

Beträffande pensionsanspråk må i övrigt nämnas att förhandlingar på­ går med förbundsrepubliken om ett avtal rörande social trygghet, varvid även anspråk på ej betalda, svenska medborgare tillkommande tyska pen­ sioner lär komma att beaktas.

Yttranden

Yttranden över avtalskomplexet har avgivits av fullmäktige i riksbanken, ordföranden i likvidationsnämnden och Svenska bankföreningen samt, i vad angår rättigheter på det industriella rättsskyddets område, jämväl av kom­ merskollegium, patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund, Svenska industriens patentingenjörers förening och Svenska patentombuds- föreningen.

Fullmäktige i riksbanken har ansett sig böra begränsa sitt yttrande till den transfereringsfråga som uppkommer genom artikel 4 i överenskom­ melsen rörande tyska tillgångar i Sverige. Fullmäktige finner angeläget, att ifrågavarande belopp överföres till förbundsrepubliken på sådant sätt att marknadskurserna för kronor inom ramen för det multilaterala ar- bitragesystemet icke påverkas. Av denna anledning har från riksbankens sida som ett godtagbart betalningssätt förordats den tekniska lösningen, att beloppet inbetalas till Bank Deutscher Länders kronkonto i riksbanken för att därefter bli föremål för avräkning inom den europeiska betalnings- unionen.

Ordföranden i likvidationsnämnden har förklarat sig icke ha någon er­ inran mot avtalskomplexet, sedan numera föreskrifter utfärdats i förbunds­ republiken om upphävande av vissa där vidtagna åtgärder i anledning av tvångsclearingen.

Svenska bankföreningen förklarar i sitt yttrande inledningsvis, alt för­ eningen finner det värdefullt att den tyska egendomsfrågan kunnat slut­ ligt regleras och att detta böra vara ägnat att lända till fördel i flera avse­ enden, ej minst för affärsförbindelserna med Västtyskland. Vid en genom­ gång av uppgörelsen uttalar föreningen bl. a. följande:

»Vad närmare angår innehållet i överenskommelsen rörande tyska till­ gångar i Sverige synes ingen befogad erinran kunna göras mot bestämmel­ serna att sådana tillgångar ej längre skall kvarstadsbeläggas eller avyttras och att följaktligen egendom, som ej redan försålts, skall friställas. Ej hel­ ler möter det enligt bankföreningens mening i nuvarande läge några be­ tänkligheter mot att tillåta att avyttrade tillgångar överlåtes på tyska rätts­ subjekt. Goda skäl talar för alt tyskar, vilkas egendom tvångslikviderats, skail få möjligheter att köpa tillbaka den.

14

Kanyl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Ej heller övriga led i uppgörelsen, däribland den föreslagna utformning­ en av likvidationsnämndens slututdelning, finner föreningen ge anledning till erinran:

»Bankföreningen finner sig kunna godtaga principen att obligationsinne­ havare, som har möjlighet att utnyttja de fördelar Londonavtalet ger, ej till­ lika skall kunna göra anspråk på ytterligare utdelning i tvångsclearingen. Däremot kan det naturligtvis ifrågasättas, om ej de clearingmedel, som därigenom innehålles och som beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kro­ nor, i första hand borde användas för att tillgodose övriga oprioriterade svenska clearingfordringar.

Emellertid måste man beakta att vid tvångsclearingen tillämpats en sär­ skild riksmarkskurs av 30 öre, vilket inneburit en icke obetydlig förmån för innehavare av fordringar i riksmark. Det är därjämte att märka att i den mån en fordran blivit nödlidande i tvångsclearingen fordringen alltjämt kvarstår och kan göras gällande mot den tyska gäldenären. I inånga fall torde det också finnas goda utsikter att på denna väg få fordringen till fullo betald. Med hänsyn till det sålunda anförda anser bankföreningen att upp­ görelsen ej heller i nu förevarande del innefattar längre gående efter­ gift än som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig.

I den till överenskommelsen hörande skriftväxlingen har beräknats att utdelningen till de tyska rättsägarna skall komma att uppgå till två tredje­ delar, vilket motsvarar utdelningskvoten i den tysk-schweiziska tvångs­ clearingen. För den händelse dessa förväntningar icke skulle gå i uppfyl­ lelse, förutsättes i skriftväxlingen att nya överläggningar mellan svenska och tyska regeringarna skall äga rum angående de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna. Bankföreningen utgår från att därvid en till­ fredsställande lösning skall kunna uppnås.

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich har ej givit bank­ föreningen anledning till någon erinran.»

Remissuttalandena rörande patent- och varumärkesspörsmålen redovisas av chefen för justitiedepartementet.

Departementschefen

Det föreliggande avtalskomplexet är avsett att utgöra en slutlig reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tysk egendom i Sverige som skett på grundval av 1946 års Washington-avtal med de allie­ rade. I det föregående har frågans utveckling och de nyligen slutförda svensk-tyska överläggningarna utförligt redovisats.

Det uppnådda förhandlingsresultatet kan i korthet sägas innebära föl­ jande. Likvidationsförfarandet förklaras avslutat och det s. k. återförsälj- ningsförbudet, varigenom tyskt återförvärv av försåld egendom förhindrats, upphäves. Då detta förbud härletts av bestämmelserna i Washington-avta- let, har erforderligt samtycke av de allierade till upphävandet utverkats.

Äldre tyska patent- och varumärkesrättigheter, som icke försålts men som

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

makternas förfogande i deras egenskap av de facto företrädare för det tyska folkhushållet för finansiering av leveranser av livsviktiga förnöden­ heter till detta folkhushåll. Frågan har även varit föremål för långvariga överläggningar med de allierade. Det har därvid visat sig att dessa ansett sig berättigade att upptaga anspråk på betalning för leveranserna bland sina efterkrigsfordringar på förbundsrepubliken, vilka fordringar sedermera reglerats genom särskilda tysk-allierade överenskommelser. Härigenom har beloppet undandragits från att på i Washington-avtalet avsett vis infogas i ersättningsförfarandet i Tyskland. Från svensk sida har gjorts invänd­ ning mot den allierade ståndpunkten. Med tanke på ovissheten angående frågans lösning inriktade man sig emellertid vid de svensk-tyska förhand­ lingarna ömsesidigt på att söka nå en uppgörelse oberoende av de 150 mil­ jonerna.

I fråga om de s. k. Lastenausgleich-avgifterna har svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland såsom ett särskilt led i uppgörelsen erhål­ lit sanuna befrielse från dylika avgifter som tillerkänts de allierade i Paris­ fördragen och Schweiz utverkat i sin egendomsuppgörelse med förbunds­ republiken. Av betydelse är likaledes de förmåner som lämnas svenska med­ borgare bosatta i Västtyskland vid beräkningen av Lastenausgleich-avgif­ terna sedan befrielseperioden utlöpt. Jag finner det vidare tillfredsställande, att svenska medborgare kan erhålla ersättning för krigsskador ur Laslen- ausgleich-medlen.

Avtalskomplexet skall träda i kraft en månad efter utväxlingen av rati­ fikationsinstrument. Därvid aktualiseras bl. a. det svenska åtagandet att upphäva den på grundval av 1945 års kontrollagstiftning utfärdade kungö­ relsen angående skingringsförbud å tysk egendom samt 1947 års lag om dö­ dande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Medan kungörelsen kan sättas ur kraft av Kungl. Maj :t, kräves härför beträffande dödande- lagen ett särskilt beslut av riksdagen, varigenom den av innevarande riks­ dag godkända förlängningen av lagens giltighet till och med den 30 juni 1957 avkortas. Jag får i detta sammanhang nämna, att frågan om ett ge­ nerellt upphävande av kontrollagstiftningen bör upptagas först sedan upp­ görelse träffats även rörande de japanska tillgångarna i Sverige. Förhand­ lingarna härom har nyligen återupptagits.

I och med ikraftträdandet möjliggöres en avveckling av de med likvida­ tionen och tvångsclearingen sysselsatta institutionerna, d. v. s. flyktkapital- byrån, restitutionsnämnden och likvidationsnämnden. För flyktkapitalby- råns del återstår att behandla ett fåtal likvidationsfall med oklart rättsläge. Kostnaderna för institutionernas verksamhet kommer samtidigt att regle­ ras och de av statsverket för ändamålet anvisade anslagen att återbetalas.

Vid likvidationsnämndens upphörande uppkommer frågan på vad sätt den fortsatta utbetalningen av vissa pensioner och livräntor i tvångsclea-

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

17

ringen skall ske. Jag ansluter mig till förslaget att statskontoret erhåller uppdrag att verkställa utbetalningarna.

Enligt likvidationsnämnden torde de för sistnämnda syfte reserverade medlen komma att visa sig tillfyllest. Möjligheten kan emellertid icke ute­ slutas att utbetalningarna kommer att överstiga beräknade belopp och nämn­ den föreslår att i dylikt fall mellanskillnaden måtte få bestridas av stats­ medel. I detta sammanhang vill jag över huvud framhålla svårigheterna att i detalj förutse lösningen av den mångfald delproblem som avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden och därmed genomförandet av denna uppgörelse kan inrymma. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t måtte bemyndigas att för eventuellt uppkommande behov förfoga över ett visst belopp, förslagsvis högst två miljoner kronor ur de medel som i slutut­ delningen må av likvidationsnämnden tillerkännas statens krigsförsäk- ringsnämnd för anmälda fordringar. Jag utgår därvid från att vad som icke behöver utnyttjas för hithörande syften i enlighet med de fastlagda direktiven för dispositionen av överskottsmedel från krigsförsäkringsnämn- den (prop. nr 145/1952, rskr 423) tillföres statsverket för amortering av statsskulden.

Den förevarande uppgörelsen synes mig innefatta en ur svensk synpunkt godtagbar lösning av här behandlade frågekomplex. Jag föreslår därför, att uppgörelsen måtte underställas riksdagens prövning. Beslut av riksdagen synes vara erforderligt i tre hänseenden. Godkännande torde begäras av ifrågavarande avtalstexter samt av de föreslagna riktlinjerna för likvida- tionsnämndens slututdelning å vissa obligationsfordringar och för behand­ lingen av pensioner och livräntor. Vidare bör bemyndigande sökas för Kungl. Maj :t att innehålla viss slututdelning till krigsförsäkringsnämn- den.

Med åberopande av vad som i det föregående anförts och under erinran om att förslag om godkännande av överenskommelsen rörande återställan­ de av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område framlägges av chefen för justitiedepartementet får jag således hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna överenskommelsen rörande tyska tillgång­ ar i Sverige jämte signaturprotokoll samt överenskommel­ sen rörande den tyska Lastenausgleich,

dels godkänna de föreslagna riktlinjerna för likvidations- nämndens slututdelning å vissa obligationer och för be­ handlingen av pensioner och livräntor i tvångsclearingen,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att för bestridande av eventuellt uppkommande medelsbehov vid avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden eller i samband med genomförandet av förevarande uppgörelse förfoga över ett belopp av högst två miljoner kronor ur de medel som i

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. 172

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

nämnda slututdelning må tillerkännas statens krigsförsäkringsnämnd.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fr. Hedin

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

inbegripet rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilka icke för­ sålts, friställas.

(3) Den för likvidationen av tyska tillgångar utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar sät­ tes ur kraft.

Artikel 2

Därest tyska tillgångar avyttrats på villkor att tillgångarna icke få över­ låtas på tyskt rättssubjekt, sättes detta villkor ur kraft.

Artikel 3

(1) Rättigheter på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som före den 1 januari 1947 förvärvats eller varom ansökan gjorts av tyska fysiska och juridiska personer, och som efter den 1 januari 1945 förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåtenhet att fullgöra författnings­ enliga åtgärder, skola i största möjliga utsträckning återställas till de tyska rättsinnehavarna. Närmare bestämmel­ ser härom fastställas i en särskild över­ enskommelse mellan de fördragsslu- tande staterna.

(2) I den mån tyska rättigheter på det industriella rättsskyddets område på grund av svenska likvidationsåtgärder övergått på andra innehavare eller in­ skränkts till förmån för andra, över- låtes åt parterna att träffa uppgörelse. Kommer en uppgörelse mellan parterna icke till stånd, kan på önskan av en av parterna envar av de fördragsslutande staterna hos den andra fördragsslutande staten hemställa om sammanträde med en blandad regeringskommission, som då skall utses. Regeringskommissionen skall ha till uppgift att vara parterna behjälplig med att åstadkomma en upp­ görelse i godo.

der Wirkung aufgehoben, daB deutsche Vermögenswerte, einschlieBlich gewerb- licher Schutzrechte und Schutzrechts- anmeldungen, welche nicht veräufiert worden sind, freigegeben werden.

(3) Das fur Zwecke der Liquidation deutscher Vermögenswerte ergangene Gesetz Nr. 486 vom 10. Juli 1947 betr. Kraftloserklärung gewisser auBerhalb Schwedens befindlicher Urkunden wird auBer Kraft gesetzt.

Artikel 2

Soweit deutsche Vermögenswerte un- ter der Auflage veräuBert worden sind, daB sie nicht an Deutsche ubertragen werden durfen, wird diese Auflage auBer Kraft gesetzt werden.

Artikel 3

(1) Die deutschen gewerblichen Schutz­ rechte und Schutzrechtsanmeldungen in Schweden, die vor dem 1. Januar 1947 von deutschen naturlichen oder juris- tischen Personen erworben oder einge- reicht waren und die nach dem 1. Januar 1945 erloschen oder infolge Nichterfullung gesetzlicher Erfordernisse zuriickgewiesen worden sind, sollen in weitestmöglichem Umfang zugunsten der deutschen Berechtigten wiederher- gestellt werden. Die Einzelheiten werden in einem besonderen Abkommen zwi- schen den Vertragsstaaten geregelt.

(2) Soweit deutsche gewerbliche Schutzrechte auf Grund schwedischer LiquidationsmaBnahmen auf andere In- haber ubergegangen oder zugunsten anderer Personen beeinträchtigt worden sind, bleibt es den Beteiligten iiberlassen, eine Vereinbarung zu treffen. Kommt eine Vereinbarung zwischen den Betei­ ligten nicht zustande, so kann auf Wunsch eines Beteiligten jeder der Ver­ tragsstaaten den anderen Vertragsstaat um das Zusammentreten einer alsdann zu ernennenden Gemischten Regierungs- kommission ersuchen, welche die Auf- gabe hat, den Beteiligten zwecks Her- beifiihrung einer giitlichen Einigung be- hilflich zu sein.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

21

Artikel 4

(1) Vederbörande svenska myndig­ het skall ställa till förfogande för Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft alla från likvidatio­ nen av tyska tillgångar härrörande och efter avräkning i tvångsclearingen åter­ stående eller ytterligare tillkommande medel.

(2) Deutsche Revisions- und Treu- hand-Aktiengesellschaft förvaltar de en­ ligt första stycket och enligt den i inled­ ningen till denna överenskommelse om­ nämnda överenskommelsen av den 17 januari 1956 överlämnade medlen, jämte från dessa härrörande avkastning, såsom ett ändamålsbestämt förmögenhetsob- jekt »Liquidationsausgleichsfonds».

Artikel 5

(1) Medlen i Liquidationsausgleichs­ fonds (Artikel 4, andra stycket) skola användas i ett utdelningsförfarande en­ ligt bestämmelserna i signaturproto­ kollet.

(2) Rerättigade att deltaga i utdel- ningsförfarandet (ersättningsberättigade) enligt bestämmelserna i signaturproto­ kollet äro

1. sådana rättssubjekt, vilkas egen­ dom i Sverige likviderats,

2. fordringsägare, vilkas gäldenärer inom ramen av den tidigare svensk­ tyska avtalsclearingen verkställt inbe­ talning till den svenska clearingmyndig- heten (Clearingnämnden) utan att denna erhållit motsvarande utbetalningsbesked från den tyska clearingmyndigheten (Deutsche Verrechnungskasse), dock un­ der förutsättning att utbetalning icke skett.

Artikel 6

Uppgå utdelningsbeloppen till två tredjedelar av de för de ersättnings­ berättigade enligt punkt 4 i signatur- protokollet inskrivna beloppen, skola de fördragsslutande staterna träffa över­ enskommelse om användningen av de i Liquidationsausgleichsfonds möjligen ännu kvarstående medlen. Härvid skola i synnerhet ömmande fall, under den nationalsocialistiska regimen på grund

Artikel 4

(1) Die zuständige sclvwedische Be- hörde wird alle aus der Liquidation deutscher Vermögenswerte stammenden und nach Verrechnung im Zwangsclea- ring verbliebenen oder noch anfallenden Mittel der Deutschen Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft zur Verfii- gung stellen.

(2) Die Deutsche Revisions- und Treu­ hand-Aktiengesellschaft verwaltet die ihr auf Grund des Absatzes 1 und des in der Präambel zu diesem Abkommen erwähnten Vertrags vom 17. Januar 1956 iibertragenen Mittel einschlieOlich ihrer Erträgnisse als ein Zweckvermögen ,,Liquidationsausgleichsfonds".

Artikel 5

(1) Der Liquidationsausgleichsfonds (Artikel 4 Absatz 2) wird in einem Aus- gleichsverfahren nach MaCgabe der Be- stimmungen des Unterzeichnungsproto- kolls ausgeschiittet.

(2) Teilnahmeberechtigt an dem Aus- gleichsverfahren (Ausgleichsberechtigte) sind nach MaGgabe der Bestimmungen des Unterzeichnungsprotokolls:

1. diejenigen, deren Vermögenswerte in Schweden liquidiert worden sind,

2. Gläubiger, deren Schuldner im Rah- men des friiheren deutsch-schwedischen Verrechnungsverkehrs Einzahlungen bei der schwedischen Clearingbehörde (Clea­ ringnämnden) vorgenommenhaben, ohne daB entsprechende Auszahlungsmitteil- ungen der Deutschen Verrechnungs­ kasse bei der schwedischen Clearingbe­ hörde vorliegen, es sei denn, daB Aus- zahlungen erfolgt sind.

Artikel 6

Erreichen die Ausschiittungsbeträge zwei Drittel der för die Ausgleichs- berechtigten nach Ziffer 4 des Unter­ zeichnungsprotokolls eingetragenen Be- träge, so werden die Vertragsstaaten eine Vereinbarung tibcr die Verwendung der im Liquidationsausgleichsfonds etwa noch vorhandenen Mittel treffen. Ilier- bei sollen insbesondere Härtefälle, unter nationalsozialistischer Herrschaft poli-

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

av politisk eller religiös övertygelse eller rastillhörighet förföljda, landsförvisade samt flyktingar tillgodoses ävensom eventuellt rättsinnehavare, vilka jäm­ likt punkt 7 i signaturprotokollet icke äro ersättningsberättigade.

Artikel 7

De fördragsslutande staterna skola vidtaga alla erforderliga åtgärder för genomförandet av denna överenskom­ melse.

Artikel 8

Regeringarna i de fördragsslutande staterna skola rådgöra med varandra i alla frågor, som sammanhänga med tolk­ ningen och tillämpningen av denna överenskommelse. De skola träffa even­ tuella tilläggsöverenskommelser angå­ ende det tekniska genomförandet av denna överenskommelse.

Artikel 9

(1) Därest meningsskiljaktigheter icke kunna biläggas enligt artikel 8, skola de på begäran av en av de fördragsslu­ tande staterna hänskjutas till en skilje­ nämnd.

(2) Skiljenämnden skall från fall till fall utses på så sätt, att varje fördrags­ slutande stat utser en medlem och dessa ena sig om en medborgare i en tredje stat såsom ordförande. Hava medlem­ mar och ordförande icke utsetts inom tre månader efter det att en fördrags­ slutande stat kungjort sin avsikt att hänskjuta en fråga till skiljenämnden, kan i avsaknad av annan överenskom­ melse varje fördragsslutande stat hem­ ställa hos presidenten i Internationella domstolen, att denne måtte utse erfor­ derliga skiljemän. Därest presidenten är medborgare i en av de båda fördrags­ slutande staterna eller är av andra grunder förhindrad, må hans ställföre­ trädare utse erforderliga skiljemän.

(3) Skiljenämnden beslutar med majo­ ritet. Besluten äro bindande. Varje för­ dragsslutande stat bestrider kostnaderna för sin medlem. Övriga kostnader skola

tisch, rassisch oder religiös Verfolgte, Vertriebene und Fluchtlinge beriick- sichtigt werden, sowie gegebenenfalls auch Rechtsträger, die nach Ziffer 7 des Unterzeichnungsprotokolls nicht aus- gleichsberechtigt sind.

Artikel 7

Die Vertragsstaaten werden alle zur Durchfiihrung dieses Abkommens erfor- derlichen MaCnahmen treffen.

Artikel 8

Die Regierungen der Vertragsstaaten werden sich in allen Angelegenheiten im Zusammenhang mit der Auslegung und Anwendung dieses Abkommens konsul- tieren. Sie werden etwa erforderliche zusätzliche Vereinbarungen zur tech- nischen Durchfiihrung dieses Abkom­ mens treffen.

Artikel 9

(1) Soweit Meinungsverschiedenheiten nicht nach Artikel 8 beigelegt werden können, sind sie auf Verlangen eines der Vertragsstaaten einem Schiedsgericht zu unterbreiten.

(2) Das Schiedsgericht wird von Fall zu Fall in der Weise gebiidet, daC jeder Vertragsstaat ein Mitglied bestellt und diese sich auf den Angehörigen eines dritten Staates als Obmann einigen. Werden Mitglieder und Obmann nicht innerhalb von drei Monaten bestellt, nachdem ein Vertragsstaat seine Ab- sicht, das Schiedsgericht anzurufen, be- kanntgegeben hat, kann in Ermangelung einer anderen Vereinbarung jeder Ver­ tragsstaat den Präsidenten des Inter- nationalen Gerichtshofs bitten, die er- forderlichen Ernennungen vorzunehmen. Fur den Fall, daC der Präsident die Staatsangehörigkeit eines der beiden Vertragsstaaten besitzt oder aus ande­ rem Grunde verhindert ist, soll ein Stellvertreter im Amt die erforderlichen Ernennungen vornehmen.

(3) Das Schiedsgericht entscheidet mit Stimmenmehrheit. Die Entscheidungen sind bindend. Jeder Vertragsstaat trägt die Kosten seines Mitgliedes. Die iibrigen

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga B

Signaturprotokoll till överenskommelse mellan Konungariket Sverige och För­ bundsrepubliken Tyskland rörande tyska

tillgångar i Sverige

Till Artikel 1

1. I de fall, där det berättigade i verkställd likvidation av tyska ford­ ringar på grund av gällande bestäm­ melser dragits i tvivelsmål, är det veder­ börande svenska myndigheter obetaget att upprätthålla det i andra stycket om­ nämnda skingringsförbudet till dess fal­ len slutgiltigt avgjorts.

Till Artikel 4

2. Om och i den utsträckning det visar sig, att till Liquidationsausgleichs- fonds influtit medel, som icke härröra från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige, skall Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft ur de till dess förfogande ställda medlen på begä­ ran av vederbörande svenska myndighet återbetala motsvarande belopp till denna myndighet. Detta åtagande gäller dock icke såframt en dylik återbetalning enligt det i § 7 av överenskommelsen den 17 januari 1956 mellan Konunga­ riket Sveriges regering, Förbundsrepu­ bliken Tysklands regering och Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesell­ schaft omnämnda utskottets åsikt skulle äventyra genomförandet av redan på­ började utdelningar på likmätig grund (punkt 13).

Till Artikel 5

3. Vederbörande svenska myndighet skall, i den mån detta är praktiskt möjligt, efter ikraftträdandet av denna överenskommelse meddela en ännu icke angiven tysk myndighet namnen på dem, som enligt den svenska myndig-

Unterzeichnungsprotokoll zum Abkommen zwischen dem Königreich Scbweden und der Bundesrepublik Deutschland iiber deutsche Vermögenswerte in

Schweden

Zu Artikel 1

1. Soweit in Einzelfällen die Berech- tigung zu der vorgenommenen Ein- ziehung deutscher Forderungen auf Grund der maBgebenden Bestimmungen in Zweifel gezogen worden ist, wird der zuständigen schwedischen Behörde vor- behalten, das in Absatz 2 genannte Ver- äuGerungsverbot bis zur endgultigen Abwicklung dieser Fälle aufrechtzuer- halten.

Zu Artikel 4

2. Wenn und soweit sich herausge- stellt hat, daC dem Liquidationsaus- gleichsfonds Mittel zugeflossen sind, die nicht aus der Liquidation deutschen Vermögens in Schweden stammen, soll die Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft auf Antrag der zu­ ständigen schwedischen Behörde aus den ihr zur Verfiigung gesteliten Mitteln entsprechende Ruckiiberweisungen an diese Behörde vornehmen. Diese Ver- pflichtung entfällt, soweit nach Ansicht des in § 7 des Vertrages zwischen der Königlich Schwedischen Regierung und der Regierung der Bundesrepublik Deutschland und der Deutsche Revi­ sions- und Treuhand-Aktiengesellschaft vom 17. Januar 1956 genannten Aus- schusses durch eine solche Ruckiiber- weisung die gleichmäCige Fortfiihrung bereits begonnener Ausschiittungen (Ziffer 13) gefährdet ist.

Zu Artikel 5

3. Die zuständige schwedische Be­ hörde wird, soweit ihr dies praktisch möglich ist, die Namen der nach ihren Unterlagen Ausgleichsberechtigten und die för sie verbuchten Beträge einer noch zu benennenden deutschen Dienst-

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

25

hetens handlingar äro ersättningsbe- rättigade samt de för dessa bokförda beloppen, såframt meddelande härom icke redan tillställts Dienststelle fur Auslandsvermögen i Köln. I de i punkt 1 omnämnda fallen kan meddelande ske vid senare tidpunkt.

4. Den tyska myndigheten skall upp­ göra en tabell, i vilken skall angivas de ersättningsberättigade, de enligt punkt 3 meddelade beloppen och dessas mot- värde i tyska mark (tabellbelopp). Äro de av den svenska myndigheten med­ delade beloppen uttryckta i icke-tysk valuta, skall den tyska myndigheten omräkna desamma till tyska mark på motsvarande sätt som föreskrives i Artikel 8 i Bilaga IV till överenskom­ melsen angående tyska utlandsskulder av den 27 februari 1953, varvid som stickdag skall gälla dagen för ikraft­ trädandet av denna överenskommelse. Belopp i riksmark skola omräknas till de belopp i tyska mark, vilka fram­ komma vid tillämpning av de tyska lagarna om nyordning av penningväsen­ det (Umstellungsgesetz) på de ursprung­ liga riksmarksfordringarna.

5. Varje ersättningsberättigad erhåller ur Liquidationsausgleichsfonds en utdel­ ning, som står i samma förhållande till det för honom enligt punkt 4 fastställda tabellbeloppet som storleken av Liquida­ tionsausgleichsfonds till totalsumman av tabellbeloppen. Artikel 6 i överenskom­ melsen beröres icke härav.

6. Det i punkt 2 omnämnda utskottet skall fastställa storleken av Liquida­ tionsausgleichsfonds.

7. Icke ersättningsberättigade äro de i § 14 av tredje lagen angående nyord­ ning av penningväsendet (Umstellungs­ gesetz) och i § 18 av lagen angående äldre banker av den 10 december 1953 (Altbankengesetz, Geselz- und Verord- nungsblatt för Berlin, nr 92 av den 15 december 1953, sid. 1483) angivna rätts- innehavarna.

8. Den tyska myndigheten skall till­ ställa de ersättningsberättigade eller det enligt punkt 12 utsedda ombudet elt meddelande om införande i tabellen.

stelle mitteilen, es sei denn, da!3 solche Mitteilungen bereits der Dienststelle för Auslandsvermögen in Köln ubersandt worden sind. In den in Ziffer 1 erwähn- ten Fällen kann die Mitteilungen nach- gereicht werden.

4. Die deutsche Dienststelle wird eine Tabelle anlegen, in welche die Aus- gleichsberechtigten, die nach Ziffer 3 mitgeteilten Beträge und deren Gegen- wert in Deutscher Mark (Tabellenbetrag) einzutragen sind. Lauten die von der schwedischen Behörde mitgeteilten Be­ träge auf nichtdeutsche Währung, so wird die deutsche Dienststelle sie in entsprechender Anwendung des Artikels 8 der Anlage IV des Abkommens uber deutsche Auslandsschulden vom 27. Februar 1953 in Deutsche Mark um- rechnen, wobei als Stichtag der Tag gilt, an dem dieses Abkommen in Kraft tritt. Reichsmarkbeträge werden mit demjenigen Betrag in Deutsche Mark umgerechnet, der sich bei Anwendung der deutschen Gesetze zur Neuordnung des Geldwesens auf die urspröngliche Reichsmarkforderung ergibt.

5. Jeder Ausgleichsberechtigte erhält aus dem Liquidationsausgleichsfonds eine Ausschuttung, die zu dem för ihn nach Ziffer 4 eingetragenen Tabellenbe­ trag im gleichen Verhältnis steht wie die Höhe des Liquidationsausgleichsfonds zur Gesamtsumme der Tabellenbeträge; Artikel 6 des Abkommens bleibt un- beröhrt.

6. Der in Ziffer 2 genannte AusschuO wird die Höhe des Liquidationsaus­ gleichsfonds feststeilen.

7. Nicht ausgleichsberechtigt sind die in § 14 des Dritten Gesetzes zur Neu­ ordnung des Geldwesens (Umstellungs­ gesetz) und in § 18 des Altbankengesetzes vom 10. Dezember 1953 (Gesetz- und Verordnungsblatt för Berlin Nr. 92 vom 15. Dezember 1953 S. 1483) be- zeichneten Rechtsträger.

8. Die deutsche Dienststelle wird dem Ausgleichsberechtigten oder dem nach Ziffer 12 beslelllen Trcuhänder eine Mitteilung uber die Eintragung in die Tabelle ziisLellen.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

9. Mot den tyska myndighetens med­ delande kan invändning göras. Invänd­ ningen skall framställas hos den tyska myndigheten inom en månad efter del- fåendet av meddelandet. Den tyska myn­ digheten skall, i förekommande fall efter samråd med vederbörande svenska myn­ dighet, meddela besked angående in­ vändningen; därest något besked ej meddelas inom två månader, anses in­ vändningen avvisad.

10. Ersätt ningsberättigade, som inom tre månader efter ikraftträdandet av denna överenskommelse icke erhållit något meddelande, kunna hos den tyska myndigheten göra ansökan om att bliva införda i tabellen. Ansökan kan endast göras inom två månader efter utgången av den i första meningen angivna fristen. Den tyska myndigheten skall, i före­ kommande fall efter samråd med veder­ börande svenska myndighet, tillställa sökanden ett besked, om och med vilket belopp han införts i tabellen; slutet av sista meningen i punkt 9 äger mot­ svarande tillämpning.

11. Mot besked enligt punkterna 9 och 10 kan inom en månad talan föras hos vederbörlig tysk Landesverwaltungsge- richt. Talan kan endast grundas därpå, att den ersättningsberättigade eller det av vederbörande svenska myndighet meddelade beloppet icke alls eller på oriktigt sätt införts i tabellen eller att beloppet i tyska mark icke beräknats enligt föreskrifterna i punkt 4.

12. För ersättningsberättigade med säte eller hemvist utanför Förbunds­ republiken och Västberlin skall den tyska myndigheten utse ombud, såvida icke särskilda omständigheter göra detta onödigt. Det i punkt 2 omnämnda ut­ skottet har rätt att kräva, att ombud utses. Utskottet kan lämna anvisningar åt ombudet.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga C

överenskommelse mellan Konunga- Abkommen zwischen dem Königreich riket Sverige och Förbundsrepubliken Schweden und der Bundesrepublik

Tyskland rörande den tyska Deutschland zum deutschen

Lastenausgleich Lastenausgleich

I betraktande av de mellan Konunga- In Berucksichtigung der zwischen dem riket Sverige och Förbundsrepubliken Königreich Schweden und der Bundes- Tyskland träffade överenskommelserna republik Deutschland abgeschlossenen

Abkommen

rörande tyska tillgångar i Sverige uber deutsche Vermögenswerte in samt Schweden,

rörande återställande av rättigheter iiber die Wiederherstellung gewerb- på det industriella rättsskyddets om- licher Schutzrechte råde,

hava de fördragsslutande staterna sind die Vertragsstaaten ubereinge- enats om att sluta följande överens- kommen, das folgende Abkommen zu kommelse: schlieBen:

DEL I

Förmånsbehandling för svenska rättssub­

jekt i fråga om den tyska

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare, åtnjuta ifråga om Lastenausgleich samma behandling som på detta område tillkommer med­ borgare i mest-gynnad-nation.

(2) Motsvarande gäller för

1. enligt tysk rätt självständigt skat­ tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag;

2. enligt tysk rätt bildade självstän­ digt skattepliktiga bolag, i vilka före- nämnda svenska medborgare, bolag, föreningar, stiftelser och andra svenska juridiska personer såväl den 21 juni 1948 som den 8 maj 1945 antingen direkt eller genom andra bolag varit intressen­ ter i minst den utsträckning, som för mest-gynnad-nation är förutsättning för en förmånsbehandling.

TEIL I

;rgiinstigungen fiir schwedische Staats-

angehörige beim deutschen

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsangehörigkeit besessen haben, geniefien beim Lasten­ ausgleich die gleiche Behandlung, wie sie den Angehörigen der meistbegunstig- ten Nation auf diesem Gebiet zusteht.

(2) Entsprechendes gilt för

1. die nach deutschem Reellt selb- ständig abgabepflichtigen Körperschaf- ten, Personenvereinigungen und Ver- mögensmassen, die nach schwedischem Recht errichtet worden sind;

2. die nach deutschem Recht gegriin- deten selbständig abgabepflichtigen Ge- sellschaften, an denen die vorerwähnten schwedischen Staatsangehörigen, Kör- perschaften, Personenvereinigungen und Vermögensmassen sowohl am 21. Juni 1948 als auch am 8. Mai 1945 entweder unmittelbar oder uber andere Gesell- schaften eine Beteiligung mindestens in der Höhe besessen haben, die bei der meistbegunstigten Nation Voraussetzung för eine Vergunstigung ist.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år W56

särskilt till undvikande av dubbelbe­ skattning såvitt angår direkta skatter, av den 25 april 1928 med tillhörande slutprotokoll och notväxling av samma dag äga tillämpning även beträffan­ de förmögenhetsavgiften (Vermögensab- gabe) enligt lagen om Lastenausgleich, då fråga är om

1. fysiska personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare,

2. enligt tysk rätt självständigt skat­ tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag.

(2) Föreligger beträffande i första stycket angivna fall oinskränkt avgifts- skyldighet enligt § 16 i lagen om Las­ tenausgleich, skola ■— utöver vad som följer av bestämmelserna i den i första stycket angivna överenskommelsen — från avgiftsplikt undantagas följande förmögenhetstillgångar, ifråga om vilka beskattningsrätten enligt sagda över­ enskommelse tillkommer Förbundsrepu­ bliken Tyskland, nämligen

1. i Sverige nedlagd förmögenhetstill- gång som är avsedd att brukas vid ut­ övandet av fritt yrke;

2. i Sverige registrerade immateriella rättigheter;

3. i Sverige befintliga aktier, andels­ bevis och andra värdepapper samt sed­ lar;

4. i Sverige befintlig lös egendom, som ej angivits i punkterna 1—3 ovan;

5. aktier utgivna av aktiebolag eller andelar utgivna av ekonomisk förening under förutsättning att bolagets eller föreningens styrelse eller högsta för­ valtning hade sitt säte i Sverige, oavsett om aktierna eller andelarna å den för förmögenhetsberäkningen avgörande da­ gen funnos i Förbundsrepubliken Tysk­ land eller Västberlin;

6. fordringar och tillgodohavanden (inbegripet fordran på grund av obliga­ tion, skuldebrev och växel ävensom för- säkringsanspråk), försåvitt gäldenären vid en motsvarande tillämpning av be­ stämmelserna i den i första stycket an­ givna överenskommelsen varit att anse

Besteuerung, insbesondere zur Yermei- dung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der direkten Steuern vom 25. April 1928 nebst SchluBprotokoll und Notenwechsel vom gleichen Tage finden auch bei der Vermögensabgabe nach dem Lastenausgleichsgesetz Anwendung, wenn es sich handelt um

1. natiirliche Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsange- hörigkeit besessen haben,

2. nach deutschem Reellt selbständig abgabepflichtiger Körperschaften, Per- sonenvereinigungen und Vermögensmas- sen, die nach schwedischem Recht errieh- tet worden sind.

(2) Besteht in den Fällen des Ab- satzes 1 unbeschränkte Abgabepflicht nach § 16 des Lastenausgleichsgesetzes, so bleiben auBerdem folgende Wirt- schaftsgiiter auBer Ansatz, fur die das Besteuerungsrecht nach dem in Absatz 1 bezeichneten Doppelbesteuerungsab- kommen der Bundesrepublik Deutsch- land zusteht:

1. in Schweden belegenes Vermögen, das der Ausiibung eines freien Berufes dient,

2. in Schweden eingetragene imma- terielle Rechte,

3. in Schweden liegende Aktien, An- teilscheine, sonstige Wertpapiere und Banknoten,

4. in Schweden belegene sonstige be- wegliche Vermögenswerte, die nicht in den Ziffern 1 bis 3 genannt sind,

5. von Gesellschaften mit Sitz in Schweden ausgegebene Aktien oder An- teile und dies selbst dann, wenn die Titel an dem för die Vermögensermitt- lung maBgebenden Stichtag in der Bun­ desrepublik Deutschland oder in Berlin (West) lagen,

6. Forderungen und Guthaben (ein- schlieBlich Obligationen, Schuldscheine, Wechselforderungen und Versicherungs- anspruche), sofern der Schuldner seinen Wohnsitz im Sinne des Doppelbesteue- rungsabkommens am 21. Juni 1948 in Schweden hatte und die Forderungen