Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

,

E

ricsson

, A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

,

L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om riktlinjer för

utvecklingsarbetet på atomenergiområdet samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 21 december

1955 särskilda sakkunniga -— 1955 års atomenergiutredning1 — med upp­

gift att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande arbetsuppgif­

terna inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt påbörjades inom justitie­

departementet utredning med syfte att såsom komplement till gällande kon-

cessionslagstiftning om utvinning, bearbetning och export av uran in. m.

framlägga förslag till en tillståndslagstiftning, avseende uppförande, anskaff­

ning och drift av atomreaktorer samt befattning med atombränslen m. m.

Sedan denna utredning slutförts har en därvid utarbetad promemoria med

förslag till lagstiftning på atomenergiområdet överlämnats till atomenergi­

utredningen.

Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete och den 12 mars

1956 avgivit betänkande och förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 111.

Vid detta betänkande har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet

utarbetade promemorian. Betänkandet har varit föremål för remissbehand­

ling.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till behandling.

Betänkandet

Allmänt om atomenergien

Världens energiförsörjning

Världens energiförbrukning stiger hastigt och oavbrutet. Under de senaste

hundra åren har ökningen i genomsnitt varit två procent per år. Sedan år

1950 har ökningen skett ännu snabbare beroende på högkonjunkturen.

1 Statssekreteraren E. O. H. Grafström, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare,

f. d. rektorn S. J. E. Ohlon samt ledamoten av riksdagens andra kammare P. E. Sköld.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

Den utvecklade värmen överföres från bränsleelementen till ett kylmedel,

en vätska eller en gas under högt tryck, som omspolar bränsleelementen och

därefter avlämnar värmen till ett nytt medium i en värmeväxlare. Härvid

kan energien direkt utnyttjas för uppvärmning eller också kan den använ­

das för generering av ånga, som sedan får driva en ångturbin.

Det primära atombränslet är uran 235, ett atomslag som till 0,7 procent

ingår i naturligt uran. Resten av detta utgöres av uran 238, som icke direkt

kan utnyttjas som atombränsle. Däremot omvandlas uran 238 vid bestrål­

ning i en reaktor till ett nytt ämne, plutonium 239, som är ett atombränsle

av samma slag som uran 235. På enahanda sätt som uran 238 utgör van­

ligt torium, torium 232, ett »atområbränsle», som genom reaktorbestrål­

ning omvandlas till atombränslet uran 233.

Naturligt uran kan anrikas på atombränslet uran 235 i s. k. diffusions-

anläggningar. Dylika anläggningar är mycket stora och dyrbara och fin­

nes f. n. endast i Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien. Kost­

naden för dessa anläggningar kan uppskattas till flera hundratal miljoner

kronor. De fordrar dessutom stora mängder elkraft.

När naturligt uran användes i en reaktor förbrukas atombränslet uran

235, men samtidigt bildas ur uran 238 det nya atombränslet plutonium 239.

I vanliga grafit- eller tungvattenmodererade reaktorer återvinnes på detta

sätt omkring 80 procent av atombränslet. Vid den fortsatta förbränningen

av bränsleelementet förbrukas givetvis en del av detta nya atombränsle. I

speciella moderatorfria reaktorer, s. k. breeders, med en kärna av anrikat

atombränsle, plutonium eller uran 235, omgiven av ett hölje av naturligt

uran, är det t. o. m. möjligt att av uran 238 framställa mera nytt atombränsle

än den mängd som förbrukas. På detta sätt är det i princip möjligt att för­

bränna icke bara det uran 235, som finnes i naturligt uran, utan en stor del

av den resterande mängden av uran 238.

Högrena atombränslen såsom uran 235 och plutonium 239 utgör spräng­

ämnet i atombomber. Den minsta mängden bränsle per atombomb uppges

vara av storleksordningen något tiotal kilogram. Gasdiffusionsmetoden för

anrikning av uran 235 utvecklades för vapenändamål under kriget i Förenta

staterna jämsides med framställningen av plutonium 239 i särskilda pro-

duktionsreaktorer. I varje reaktor, som helt eller delvis utnyttjar naturligt

uran som bränsle, skapas som nämnt plutonium. Om detta skall användas

för vapenändamål uppges dock att reaktoruranet måste uttagas tidigare än

som annars varit nödvändigt. Detta innebär givetvis att vapenplutonium

ställer sig dyrare än plutonium för reaktorbruk.

Vid reaktorns drift alstras enorma mängder radioaktiv strålning. Dess­

utom bildas stora mängder radioaktiva avfallsprodukter, i stora reaktorer

motsvarande 1000-tals ton radium, och dessa mängder utsänder strålning

även sedan reaktorn stoppats. Reaktorn måste därför omges av ett kraftigt

strålskydd, vanligen en 1,5—2 meters betongmur. Trots alla säkerhets­

åtgärder kan exempelvis något bränsleelement överhettas och smälta, var­

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

breeder-reaktorer stiger värdet ytterligare, så att ett ton uran motsvarar ca

1 miljon ton stenkol.

Världens energiresurser i form av atombränsle är väsentligt större än

reserverna av konventionella bränslen.

Nu kända tillgångar på atombränslen kan möta en kraftigt stegrad efter­

frågan århundraden framåt. Framför allt torde atomenergien snabbt kun­

na konkurrera med kolet i de högindustrialiserade områden, där redan nu en

ökning av kolutvinningen vållar svårigheter.

Utvecklingen i olika länder

Den tekniska utvecklingen har nått längst i Förenta staterna men även

Storbritannien och Sovjetunionen har ett stort och mångsidigt program.

Canada och Frankrike gjorde under andra världskriget betydande insatser

och tillhör den ledande gruppen. Planerna i dessa länder är dock i hög

grad präglade av det aktuella behovet av en ny energikälla.

Den första atomreaktorn igångsattes i Förenta staterna i december 1942.

och sedan dess har i olika länder ett flertal atomreaktorer byggts, främst i

forskningssyfte och för militära ändamål (plutoniumproduktion). Först på

senare år har man på allvar börjat konstruera och bygga atomreak­

torer för framställning av energi för industriellt ändamål. Atomkraftverk

i full skala är under byggnad i Förenta staterna, Frankrike, Storbritan­

nien och Sovjetunionen och åtskilliga kan beräknas bli färdiga under de

närmaste åren.

I Sverige finnes för närvarande en atomreaktor i bruk. Reaktorn har upp­

förts och drives av Aktiebolaget Atomenergi. Den är konstruerad för en

effekt av 300 kilowatt och användes endast i experimentsyfte. Den utveck­

lade värmen tillvaratas alltså icke. Reaktorn innehåller ungefär tre ton

uran i form av stavar inkapslade i aluminiumrör. Dessa stavar är nedsänkta

i en tank fylld med omkring sex ton tungt vatten. För närvarande planerar

bolaget uppförande av ännu en experimentreaktor av mera avancerad typ.

Icke heller denna reaktor avses att bli energialstrande i industriell mening

utan skall bli en materialprovningsreaktor där man kan efterbilda de för­

hållanden, som råder i energialstrande reaktorer och skaffa ytterligare er­

farenheter på området. Utredningar och konstruktionsarbeten rörande

atomvärmeverk och atomkraftverk har också påbörjats.

Tillgången på atombränsle

Brytvärda uranfyndigheter finnes över hela världen och uran kan numera

inte betraktas som en sällsynt metall.

Sverige har mycket stora tillgångar på uran. Atombränslet torium sak­

nas däremot helt i vårt land. De svenska urantillgångarna är även inter­

nationellt sett betydande. Uran förekommer sålunda bl. a. i de stora alun-

skifferfyndigheterna i Närke och Västergötland. Man har beräknat att där

7

finnes en urankvantitet, som sannolikt överstiger 1 miljon ton uran. Om

man försiktigtvis räknar med att endast ca 150 000 ton uran av tekniska

och ekonomiska skäl kan erhållas och sätter 1 ton uran ekvivalent med

10 000 ton kol, motsvarar denna uranmängd omkring 1 500 miljoner ton

kol. Sedan man lyckats i teknisk skala lösa breedingproblemet, stiger siffran

till omkring 150 000 miljoner ton kol. Med Sveriges nuvarande energiför­

brukning skulle denna energikälla räcka några tusen år. Uranet i de mel­

lansvenska skiffrarna utgör sålunda med våra nuvarande tekniska kun­

skaper landets största energireserv. Fyndigheterna har dock i förhållande

till flera utländska fyndigheter en mycket låg halt av uran. Man har emel­

lertid utarbetat metoder att tillvarataga uran ur dessa alunskiffrar och se­

dan några år tillbaka driver Aktiebolaget Atomenergi ett uranextraktions-

verk i Kvarntorp. De där erhållna urankoncentraten renas och bearbetas

vidare i bolaget tillhöriga kemiska fabriksanläggningar i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Atomenergiverksamhetens organisation

Verksamhet inom Sverige

I de främmande stater, där verksamhet på atomenergiens område på­

går, drives verksamheten av staten eller under statlig ledning och översyn.

En närmare redogörelse härför återfinnes i betänkandet. Redan på ett ti­

digt stadium genomfördes även exempelvis i Förenta staterna, Canada och

Storbritannien en kontrollagstiftning på atomenergiområdet.

I Sverige har man från statsmakternas sida sedan länge uppmärksam­

mat atomkraftfrågorna och man har genom särskilda organ understött forsk­

ningen på atomområdet och atomkraftens utnyttjande i olika sammanhang.

År 1945 tillsattes sålunda den alltjämt bestående atomkommittén med

uppgift att främja forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnkemi. Kom­

mittén har kommit att fungera såsom sammanhållande och rådgivande or­

gan i frågor rörande den grundläggande atomenergiforskningen och kan

sägas inom atomenergiområdet utgöra en motsvarighet till de statliga forsk­

ningsråden på de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena.

För forskningsstödjande verksamhet disponerar kommittén de statsme­

del som under åttonde huvudtiteln anvisas för grundläggande forskning

på atomområdet. Atomkommittén föreslog i betänkande år 1951 att kom­

mittén skulle ombildas till ett permanent organ med i huvudsak oförändrade

arbetsuppgifter. Det nya organet skulle sålunda fungera som sammanhål­

lande och rådgivande organ för atomenergiforskningen inom landet, främ­

ja vetenskapligt arbete, utbildning och undervisning inom kärnfysik, kärn­

kemi och angränsande områden samt handlägga ärenden som hänföres till

nämnden i egenskap av statens organ för atomenergifrågor. I anslagsäskan-

dena för nästa budgetår har kommittén ånyo föreslagit, att en omorganisa­

tion av kommittén företages.

Det i del föregående nämnda Aktiebolaget Atomenergi bildades år 1947.

8

Bolaget skall svara för det praktiska utvecklingsarbetet på atomenergi­

området. Enligt bolagsordningen har bolaget till uppgift att efterforska

och utvinna för atomenergins utnyttjande nödvändiga grundmaterial, att

bygga experimentreaktorer för atomenergiens utnyttjande, att senare i stör-

ie skala bygga reaktorer för utnyttjande av atomenergi i forskningens och

näringslivets tjänst samt att driva i samband med förutnämnda verksamhet

stående forskning ävensom industriell och kommersiell rörelse. Av aktie­

kapitalet i detta bolag, för närvarande 3,5 miljoner kronor, har staten teck­

nat fyra sjundedelar samt enskilda intressenter återstoden. Bolagets sty­

relse består av sju ledamöter och fyra suppleanter för dessa. Kungl. Maj :t

utser fyra ledamöter, därav en som ordförande, samt två suppleanter, me­

dan de enskilda aktieägarna utser tre ledamöter, däribland vice ordföran­

den, jämte två suppleanter. Utgifterna för bolagets löpande verksamhet be-

strides väsentligen av staten. Intill utgången av innevarande budgetår har

bolaget sålunda av staten beviljats anslag med tillhopa 61,5 miljoner kro­

nor. Såsom delvis framgår av det föregående har bolaget i Stockholm fy­

sikaliska och kemiska laboratorier, en försöksreaktor och en fabrik för till­

verkning av uranmetall samt i Kvarntorp ett uranextraktionsverk. Uppfö­

randet av en andra reaktor planeras och inom bolaget projekteras även

ytterligare reaktorer för olika ändamål, bl. a. bostadsuppvärmning samt

produktion av elkraft.

År 1948 tillsattes en rådgivande beredning för frågor rörande den inter­

nationella atomenergikontrollen. Inom beredningen, som fått namnet Ut­

rikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor, hand-

läggs numera alla frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationer­

na tager befattning.

Även inom vattenfallsstyrelsen har på senare tid arbete upptagits på atom­

energiens utnyttjande. Styrelsen har sålunda under hösten 1955 offentlig­

gjort planer på att uppföra ett atomvärmeverk och ett atomkraftverk. Inom

den svenska industrien har man också visat stort intresse för atomenergi­

anläggningar.

Internationellt samarbete

På senare tid har vissa förberedelser gjorts för att åstadkomma ett när­

mare samarbete mellan olika länder på atomenergiens område. I Förenta

Nationerna har sålunda diskussion förts om ett internationellt atomenergi­

organ. Den internationella atomkonferensen i Geneve hösten 1955 anordna­

des i Förenta Nationernas regi. Vid denna konferens utlämnades till all­

män kännedom mycket material som tidigare hemlighållits och konferen­

sen ansågs ha åstadkommit en islossning i det internationella samarbetet

för atomenergiens fredliga utnyttjande.

Det europeiska samarbetet förekommer i flera olika former och avser

såväl grundforskning och tillämpad forskning som gemensamma anord-

ordningar för atomenergiens praktiska utnyttjande. Inom grundforskning­

en har upprättats en europeisk organisation för kärnforskning (CERN).

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

10

cession och tillstånd enligt här berörda bestämmelser i stenkolslagen har

hittills beviljats endast i ett fåtal fall, bl. a. för Aktiebolaget Atomenergi.

Bestämmelser, som är tillämpliga på framställning av atomenergi, finnes vi­

dare i lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt abete m. m. Enligt denna

lag får radiologiskt arbete bedrivas endast efter tillstånd av medicinalstyrel­

sen. Tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning, av

radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.

—- I detta sammanhang bör nämnas att chefen för inrikesdepartementet

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande år 1951 tillkallade särskilda sakkun­

niga — 1951 års strålskyddskommitté — för att verkställa utredning om

radiofysiska institutionens organisation, tillsynsverksamhet m. m. Kommit­

tén beräknas slutföra sitt arbete under förra delen av år 1956.

Atomenergiutredningens förslag

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningen framhåller, att vårt land i stor utsträckning är beroende av

import av fossila bränslen för bränsleförsörjningen men att det ännu för

en ansenlig tidrymd finnes möjlighet att täcka den stigande elkraftförbruk­

ningen genom billig vattenkraft. Under det närmaste decenniet kommer emel­

lertid beroendet av importbränslen att öka starkt. Olägenheterna av detta be­

roende är uppenbara och man kan ej heller bortse från risken att mot 1900-

lalets sista decennier en direkt knapphet på konventionella bränslen kan

uppträda. I fråga om våra inhemska kraftresurser torde vedbränslet komma

att avta i volym och torvhanteringen icke under fredstid att kunna ge ett så­

dant bidrag till försörjningen att totalbilden påverkas därav. Däremot erbju­

der vattendragen alltjämt avsevärda energiresurser. Även dessa kan emel­

lertid vid nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i kvantitativt hänseende

i stort sett utbyggda framemot 1980-talet. Det är mot bakgrunden härav som

man i första hand bör bedöma vårt intresse av att kunna använda atomener­

gien industriellt. På detta område är våra inhemska bränsleresurser så stora

att en gynnsam utveckling av den industriella användningen av atomenergien

kan leda till att Sverige mot slutet av seklet åter i huvudsak tillgodoser sitt

bränsle- och kraftbehov med inhemska råvaror utan att det behöver befaras

att dessa inom överskådlig framtid uttömmes. De användningsområden som

ligger närmast till hands är atomdrivna värmeverk med eller utan elgenere-

ring och stora elkraftverk.

Lägger man huvudvikten vid att minska behovet av importbränslen till­

drar sig tills vidare atomvärmeverk, d. v. s. reaktorer som i första hand av­

ses för produktion av värme för bostäder eller industrier, det största intres­

set. Eftersom kostnaden för den atomgenererade värmen kan bedömas bli

konkurrenskraftig i jämförelse med kostnaden för oljedrift, synes ett täm­

ligen stort behov av atomvärmeverk föreligga inom den närmaste tioårspe­

rioden. Det är sålunda av stor vikt att snarast söka utveckla en typ av vär­

mereaktor, som i större utsträckning kan komma till användning och det är

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Försörjningen med atombränslen och andra reaktormaterial kommer med

den angivna målsättningen att kräva investeringar på något 100-tal miljoner

kronor. Dessa investeringar är väl motiverade med hänsyn till minskade

framtida kostnader för import av bränsle.

Sammanfattning rörande atomenergiens möjliga roll i Sverige de närmaste

10—20 åren

Utredningen har i denna del anfört i huvudsak följande.

Atomenergiens aktuella användning i vårt land under de närmaste de­

cennierna faller helt inom värmeverkens och elkraftverkens områden.

Värmeverken tillgodoser antingen större industriers behov av ånga eller

större bostadsområdens behov av värme och varmvatten. Värmeverken

kan väntas i stor utsträckning bli utrustade med mottrycksanläggning för

samtidig produktion av elkraft. Denna är nämligen avsevärt billigare i fram­

ställning än elkraft från kondensverk, som även i moderna ångkraftkverk

drar ca 0,5 kg kol per alstrad kWh mot endast ca 0,2 kg i mottrycksanlägg-

ningar.

Mottrycksverken har framför allt lokal betydelse för alstring av elkraft

under toppbelastningstid, och de är särskilt lämpade härför även av det

skälet, att värmeverkens egen belastningskurva nära överensstämmer med

elförbrukningens.

För landets totala elproduktion kommer mottryckskraften dock icke att

få samma betydelse som kondenskraften, ehuru den under en övergångstid

på något decennium kan komma att stå i centrum för intresset.

På längre sikt blir det emellertid kondenskraften, som kommer att få

svara för de stora tillskott av elkraft, vilka blir nödvändiga, allteftersom

vattenkraften upphör att kunna lämna ytterligare bidrag till elproduktio­

nen till den del denna avser att täcka bottenbelastningen.

Av utredningen gjorda uppskattningar av utrymmet för atomreaktor-

drivna värmeverk, med eller utan mottrycksdel, sammanställda med mot­

svarande beräkningar rörande utrymmet för kondensverk, ger det totala

utrymmet för atomreaktoranläggningar de närmaste 10—20 åren.

Utredningen uppskattar den sammanlagda reaktoreffekten till ca 100 MW1

år 1960, 800—1 000 MW år 1965, 3 000—6 000 MW år 1970 och 6 000—

12 000 MW år 1975.

De angivna atomenergianläggningarnas totala energiproduktion kan un­

der förutsättning av en utnyttjningstid om 2 500 tim/år vid värmeverken

och 5 000—6 000 tim/år vid kondensverken uppskattas till några 10-tusen-

tal ton kol år 1960, några 100-tusental ton år 1965, 1—3 miljoner ton år

1970 och 3—8 miljoner ton år 1975.

Sammanställer man dessa energibelopp med utredningens antaganden rö­

rande utvecklingen av de totala energibehoven och den inhemska bränsle-

produktionen samt rörande tillväxten av elkraftproduktionen, erhålles beho­

vet av bränsleimport som en restpost i energibalansen. I följande tabell

1 MW(megawatt) = 1000 000 W

14

Kungl. ilIaj:ts proposition nr 176 år 1956

roende på det förhållandet att staten har majoritet i atombolagets styrelse

samt i huvudsak svarar för finansieringen av verksamheten.

Ledningen av atomenergiverksamheten bör enligt utredningen i princip

kvarbli i statens hand. Utredningen finner det dock inte erforderligt att

ersätta bolaget med ett statligt atomorgan efter utländsk förebild utan an­

ser, att atombolaget med i stort sett oförändrad status bör kunna fort­

sätta sin verksamhet under förutsättning att en successiv utbyggnad av

bolagets organisation genomföres, betingad av de alltmer ökande arbetsupp­

gifterna. Däremot förordar utredningen, att ett organ för planering och

rådgivning åt Kungl. Maj:t i atomenergifrågor tillskapas såsom en behöv­

lig komplettering på det organisatoriska planet.

Vidare bör en översyn och komplettering av de nuvarande koncessions-

stadgandena med sikte på egentlig reaktordrift göras med hänsyn till den

utveckling, som ägt rum efter lagstiftningens tillkomst.

Enligt utredningens mening bör Aktiebolaget Atomenergi svara för den

praktiska verksamheten under utvecklingsskedet. Bolaget bör ha ansvaret för

målforskningen på atomenergiområdet och övrig försöksverksamhet, som

kräver speciella reaktorer och andra anordningar. Särskilt gäller detta ut­

vecklingen av bränsleelement. Av säkerhetsskäl bör vidare bolaget handha

framställningen av uranmetall och andra atombränslen, tillverkningen av

bränsleelement och behandlingen av använt atombränsle. Enighet synes en­

ligt utredningen råda om att de nu nämnda arbetsuppgifterna bör åvila bola­

get ensamt.

Även om utvecklingsarbetet enligt utredningens förslag koncentreras till

bolaget under statligt överinseende, uppkommer flera viktiga samarbets-

och arbetsfördelningsproblem i samband med konstruktionen, uppföran­

det och driften av industriella försöksreaktorer i full skala. Ett mycket nära

samarbete måste äga rum mellan bolagets expertis och den tekniska sak­

kunskapen hos de tillverkare, som skall utföra icke blott de konventionella

delarna av anläggningarna utan även åtskilliga för reaktorerna speciella

anordningar, beträffande vilka bolaget blir hänvisat att anlita utomstå­

ende expertis. Vidare är det en naturlig önskan hos de statliga, kommunala

eller enskilda företag, som inriktar sig på ett snabbt utnyttjande av atom­

energien, att redan på försöksstadiet få taga nära kontakt med bolaget och

deltaga i experimentverksamheten. En reaktors centrala delar kan sägas

byggas UPP kring bränsleelementen. Huvudansvaret för reaktorkonstruktio­

nen måste därför under det närmaste försöksskedet ligga hos bolaget. Emel­

lertid fordrar konstruktionsarbetet en nära samverkan med tillverkarna

av olika delar av anläggningen. En lämplig anordning för samarbetet mel­

lan bolaget och tillverkarna kan vara, att dessa genom egna experter följer

konstruktionsarbetet hos bolaget för att därigenom erhålla största möjliga

förtrogenhet med reaktordriftens problem, överhuvud bör bolaget fungera

som utbildningsanstalt för reaktortekniker och övrig personal, som kommer

att krävas i allt större utsträckning allteftersom flera reaktorbyggen blir

aktuella.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

15

På vissa håll inom industrien har gjorts gällande, att konstruktionsarbe­

tet i sin helhet bör vara förlagt hos tillverkarna för att sambandet mellan

konstruktion och tillverkning skall bli så intimt som möjligt. Utredningen

vill för sin del ej förneka värdet av ett sådant nära samband men anser det

under givna förutsättningar icke praktiskt genomförbart. Mot bakgrunden

av bolagets ansvar för utvecklingsarbetet måste det enligt utredningens me­

ning ankomma på bolaget att bedöma i vilken utsträckning och hur långt

i detalj bolaget skall delta i konstruktionsarbetet.

Utredningen erinrar om att vattenfallsstyrelsen och andra kraftprodu­

center samt vissa kommuner och större industrier visat intresse för att del­

taga i uppförandet av försöksreaktorer. Ett deltagande i atomenergiverksam­

heten redan på försöksstadiet måste ge den egna tekniska personalen erfa­

renheter, som eljest icke kommer att stå den till buds förrän vid en senare

tidpunkt. Vid sitt ställningstagande till de samarbetsfrågor, som därvid

uppkommer, bör atombolaget bl. a. pröva om den föreslagna lokaliseringen

är lämplig samt om överlåtandet av driften åt utomstående är förenligt med

programmet för bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. I sista hand blir

det dock Kungl. Maj :t i egenskap av koncessionsgivare, som träffar avgö­

randet.

Vid ett samarbete med statliga eller enskilda kraft- och värmeproducen­

ter kan den blivande ägaren till anläggningen antingen beställa reaktor­

delen av bolaget eller också uppdraga åt bolaget att utarbeta eller låta ut­

arbeta konstruktioner till reaktorn, på basis av vilka beställaren sedan vän­

der sig direkt till levererande industrier. Det bör — framhåller utredningen

— kunna överlåtas åt bolaget och respektive beställare att närmare överens­

komma om den i det enskilda fallet lämpligaste anordningen. Ytterligare

kan påpekas att om det befinnes önskvärt att bolaget — och därmed tills­

vidare i huvudsak staten •— bär en del av utvecklingskostnaderna för proto­

typerna, detta praktiskt är lättare att åstadkomma, om bolaget har såväl det

ekonomiska som det tekniska ansvaret för reaktordelens uppförande. I varje

fall föreligger ett behov för de kommande ägarna till reaktorerna att genom

organ såsom den nyupprättade atomkraftbyrån inom vattenfallsstyrelsen

respektive motsvarande instans inom det av enskilda kraftföretag bildade

s. k. Atomkraftkonsortiet samarbeta med atombolaget för att göra sig för­

trogna med de olika problem, som hör samman med utformningen och drif­

ten av reaktorer. De konventionella delarna, som beställarna under alla

förhållanden kommer att svara för, är nämligen i hög grad avhängiga av

reaktordelens konstruktion och driftsegenskaper.

Utredningen finner det naturligt att atombolaget samarbetar med vatten­

fallsstyrelsen i ett utvecklingsarbete, som syftar till att snarast nå fram till

ett stort kondensverk och att bolaget samverkar med vissa kommuner be­

träffande uppförandet av ett värme- och mottrycksverk. Planerna att bygga

fartygsreaktorer för kommersiellt bruk anses icke kunna bli aktuella på

ganska länge.

I detta sammanhang understryker utredningen svårigheten att ange huru

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

långvarigt det egentliga utvecklingsskedet för olika reaktortyper kommer

alt bli. Detta skede bör för varje huvudtyp av reaktorer anses omfatta tiden

fram till dess en prototyp färdigställts och befunnits användbar för kom­

mersiell drift och lämplig för reproducering. Utredningen har -— som tidi­

gare antytts — räknat med en tidsperiod om 5—10 år för värmereaktorer

och 10—15 år för elkraftreaktorer. Då man därefter kommit fram till det

stadium, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energikälla,

synes den tidigare koncentrationen av verksamheten ej längre vara behöv­

lig. Den enskilda industrien bör då i ökad utsträckning kunna få utrymme

för självständiga insatser.

På längre sikt blir atombolagets uppgift huvudsakligen att fortsätta forsk­

ningen och utvecklingsarbetet på området, att tillhandahålla reaktorkonst­

ruktioner åt dem, som önskar uppföra reaktorer, respektive att granska så­

dana konstruktioner, som utförts på annat håll, samt att framställa nya för­

bättrade prototyper lämpliga för reproducering. Med den ställning bolaget

sålunda kommer att få är det enligt utredningens uppfattning självfallet att

tillstånd för uppförande av reaktorer göres beroende av att bolaget godkänt

konstruktionen. Vidare torde bolaget liksom hittills böra svara för bränsle­

framställningen och behandlingen av bränsleavfallet liksom för handeln

med atombränslen.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor

Atomenergifrågorna hör för närvarande under ett flertal departement.

För att eliminera en del av olägenheterna med denna uppdelning förordar

utredningen att ett organ för planering och rådgivning åt Kungl. Maj :t i

atomenergifrågor tillskapas. Detta organ skulle ingående följa utveckling­

en på atomenergiområdet och uppdraga allmänna riktlinjer för atomenergi­

verksamheten mot bakgrunden av det allmänna bränsle- och kraftförsörj-

ningsläget i landet. Det skulle yttra sig i koncessionsärenden samt lagstift­

nings- och sekretessfrågor på atomenergiområdet ävensom beträffande stats­

anslagen till atomenergiverksamheten. Vidare skulle de alltmer omfattande

frågorna angående det internationella och nordiska samarbetet rörande

atomenergiens praktiska användning kunna beredas inom detta organ. I

övrigt bör organet efter särskilda Kungl. Maj :ts beslut kunna erhålla beslu­

tanderätt i vissa atomenergifrågor, exempelvis beträffande utfärdandet av

sekretessföreskrifter.

Organet bör lämpligen ges formen av en delegation och vara underställt

handelsdepartementet samt bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamö­

ter. Då det synes önskvärt att delegationen får en i förhållande till olika

intressenter i görligaste mån fristående ställning, bör ledamöterna utses

oberoende av anknytning till visst organ eller företag. Behov av särskild

expertis torde få tillgodoses genom tillkallande av experter. Ersättning till

ledamöterna bör utgå i form av arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t. Till

sekreterare torde kunna förordnas någon tjänsteman i handelsdepartemen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

17

tet. Utredningen anser att det för atomenergiverksamheten är betydelsefullt

att delegationen inrättas utan dröjsmål.

Utredningens förslag till instruktion för delegationen torde såsom bilaga

få fogas till detta protokoll.

Aktiebolaget Atomenergis organisation

Såsom framgår av det föregående har föreslagits att bolaget skall få hu­

vudansvaret för utvecklingsarbetet inom landet. Ehuru vissa skäl talar för

att bolaget ombildas till ett helstatligt bolag, anser utredningen att den nu­

varande formen för samarbete mellan staten och de enskilda intressen­

terna i bolaget erbjuder så stora fördelar att organisationen bör kunna bestå

oförändrad. Den halvstatliga formen för bolaget bör kunna bidra till ett för­

troendefullt samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet. Någon

ändring av bolagsordningens ändamålsbestämmelser synes icke erfordras

för att bolaget skall kunna verka enligt de riktlinjer, som utredningen upp­

dragit. Däremot kan ifrågasättas om man icke i en aktieägaröverenskom-

melse eller på annat sätt borde klarlägga de allmänna grunderna för den

fortsatta verksamheten. En enighet på alla väsentliga punkter mellan in­

tressenterna utgör givetvis en förutsättning för en verksamhet och organi­

sation enligt utredningens förslag. Någon utökning av antalet statliga leda­

möter i bolagets styrelse har utredningen inte funnit erforderlig.

Atomkommitténs framtida ställning

Av den tidigare framställningen framgår att atomkommittén föreslagit en

viss omorganisation av kommittén. Detta förslag innebär bl. a. att kom­

mittén i sin nya gestalt jämväl skulle fungera som ett statligt organ för

atomenergifrågor och sålunda i huvudsak fylla samma uppgift som den av

utredningen förordade delegationen. Utredningen anser ej lämpligt att kom­

mittén blir ett statens samordningsorgan för atomenergifrågor, när det gäl­

ler det industriella utnyttjandet av atomkraften. Den föreslagna samman­

sättningen, som präglas av kommitténs primära uppgift att verka som stat­

ligt forskningsstödjande organ, gör den ej lämplig att jämväl handha dessa

andra frågor. Härtill kommer att det organ som skall råda Kungl. Maj :t i

hithörande frågor bör knytas till det departement som i första hand hand­

lägger ärenden rörande atomenergiens industriella utnyttjande, nämligen

handelsdepartementet. Det förefaller utredningen naturligast att den före­

slagna omorganisationen leder till att kommittén ombildas till ett fristående

forskningsråd eller eventuellt sammanföres med andra forskningsråd. Om så

sker, bör särskilt utredas bur vissa ärenden som icke sammanhänger med

forskningen och som kommittén nu handlägger i fortsättningen skall behand­

las. Denna utredning föreslås skola anförtros åt den föreslagna delegationen

för atomenergifrågor.

Koncessionslagstiftningen m. m.

Enligt det lagförslag, som framlagts i den inom justitiedepartementet ut­

arbetande promemorian, bör kontrollen över utnyttjande av atomenergi

2

llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 176

18

lämpligen anordnas på det sättet, att utvinningen av uran och torium skall, så­

som redan nu gäller, vara beroende på koncession. Vidare föreslås i prome­

morian, att särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbet­

ning av och annan befattning med samt export av atombränslen m. m. även­

som för uppförande, innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för

bearbetning av atombränslen m. m.

Atomenergiutredningen har anslutit sig till vad sålunda föreslagits samt

angivit vissa riktlinjer, efter vilka den i lagförslaget tänkta tillståndsgiv-

ningen skall ske. Såsom framgår av det föregående, anser utredningen det

nödvändigt med en enhetlig ledning av utvecklingsarbetet på atomenergiens

område. Under utvecklingsskedena för de två huvudtyperna av reaktorer

kommer det uppenbarligen endast att bli fråga om att meddela ett fåtal

tillstånd för dessa reaktorer. Tillstånd bör tills vidare beviljas av Kungl.

Maj :t. Beslut i tillståndsärende bör grundas på dels utlåtande från delega­

tionen för atomenergifrågor, dels den utredning i ämnet som Aktiebolaget

Atomenergi bör framlägga i dylika ärenden och dels yttranden beträffande

säkerhetsfrågorna från det eller de organ som får i uppdrag att bevaka

dessa.

Avgörande för prövningen av ansökan om tillstånd bör bl. a. vara om den

föreslagna reaktortypen i och för sig kan accepteras med hänsyn till försörj­

ning med atombränsle in. m., om den föreslagna konstruktionen är betryg­

gande ur säkerhetssynpunkt, om reaktorns planerade förläggning är god­

tagbar, om reaktorprojektet passar in i det pågående utvecklingsarbetet, om

sökanden är beredd att iakttaga de villkor beträffande uppförande och drift,

som Aktiebolaget Atomenergi med hänsyn till utvecklingsarbetet anser sig

böra påfordra, samt om sökanden har erforderliga kvalifikationer för att

anförtros ett företag av detta slag.

På längre sikt kan vissa prövningsmoment komma att mista aktualitet;

särskilt kan detta gälla frågan om reaktorprojektet passar in i utvecklings­

arbetet samt huruvida sökanden är beredd iakttaga de villkor, som atom­

bolaget kan föreskriva. Säkerhetsfrågorna kvarstår dock och bestämmel­

serna om tillstånd kommer alltjämt att utgöra grunden för säkerhetskon­

trollen liksom för regleringen av den fortsatta framställningen och behand­

lingen av atombränslen och handeln med dessa. Det kan för det allmänna

exempelvis komma att te sig angeläget att med hjälp av lagstiftningen leda

utvecklingen på atomenergiområdet i en för landets bränsle- och energi­

försörjning önskad riktning.

Utredningen har funnit att ur säkerhetssynpunkt och teknisk synpunkt

intet hindrar att såväl statliga som kommunala organ och enskilda indu­

strier kan få tillstånd att uppföra, äga och driva reaktorer.

Annorlunda förhåller det sig enligt utredningens mening i fråga om an­

läggningar för utvinning av uranmetall samt framställning av bränsleele­

ment och regenererat atombränsle. Med den roll Aktiebolaget Atomenergi

spelar i dessa hänseenden och med de uppgifter utredningen ansett bolaget

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 176 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

19

böra ha i framtiden, torde bolaget böra vara enda tillståndshavare på detta

område. Samma principiella begränsning i tillståndsgivningen torde dock

ej vara motiverad i fråga om brytning eller utvinning av uranhaltiga ma­

terial. Det är möjligt, att olika företag kan vara intresserade av att ur uran­

haltiga mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till bolaget.

En sådan verksamhet synes väl kunna förenas med den kontroll över uran-

hanteringen, som ur det allmännas synpunkt är erforderlig. Beträffande

import, export och handel inom landet med tungt vatten och eventuellt andra

viktiga moderatormaterial torde erfordras en reglering. Då frågan blir ak­

tuell bör delegationen för atomenergifrågor framlägga förslag härutinnan.

Vad beträffar uran och annat atombränsle innehåller lagförslaget förbud

att utan tillstånd exportera atombränslen, och även importen och handeln

inom landet med dessa bränslen är kontrollerade genom koncessionstvånget

för överlåtelse, förvärv och innehav. Enligt utredningens mening torde Ak­

tiebolaget Atomenergi tills vidare böra vara enda importör av atombränslen

och bränslclement liksom bolaget ensamt bör svara för bränsleframställ­

ningen inom landet.

Säkerhetsfrågor

Säkerhetsfrågorna i samband med atomenergianläggningar berör främst

de olika strålskyddsproblem som de radioaktiva avfallsprodukterna skapar.

De skyddsproblem, som sammanhänger med den normala driften, kan i

princip handhas av nuvarande strålskyddsorgan och det hittillsvarande till­

vägagångssättet vid tillståndsgivning och inspektion låter sig relativt lätt

tillämpas inom det nya området.

Härjämte uppstår dock en rad komplicerade problem i samband med

uppförandet och driften av en atomenergianläggning, vilka icke kan bemäst­

ras med nuvarande strålskyddsorganisation. Dessa har sin grund i mång­

falden av sammanhängande tekniska egenskaper hos anläggningarna och

framför allt i omfattningen av de skador, som kan följa på en olycka.

Dessa frågor behandlas av 1951 års strålskyddskommitté och utredningen

har framfört sina synpunkter till kommittén. Den föreslagna tillståndslag-

stiftningens tillämpningsföreskrifter måste nära samordnas med den nya

strålskyddslagstiftning, som kommittén har att framlägga förslag till.

Hur säkerhetsfrågorna lämpligen bör handläggas vid sidan av övriga tek­

niska problem i samband med tillståndsgivning och tillsyn är svårt att nu

bedöma. Antalet ärenden under den närmaste tidsperioden torde emellertid

bli begränsat och tid finnes därför att på basis av vunna erfarenheter grad­

vis utbilda lämpliga arbetsformer för såväl tillståndsgivning som tillsyn.

Strålskyddssynpunkterna kan tills vidare tillgodoses på det sättet, att av

strålskyddsmyndigheten föreslagna föreskrifter såsom villkor fogas till kon­

cessionen.

Så länge antalet ärenden är ringa, finnes enligt utredningens mening icke

något behov att inrätta en särskild myndighet för behandlingen av de tek­

20

niska frågor, som ligger utanför strålskyddsområdet. Behovet av opartisk

teknisk expertis kan av Kungl. Maj :t tillgodoses genom förordnande av ex­

perter i varje särskilt fall. Frågan om expertisens ställning och placering

på längre sikt kan därför tills vidare anstå.

Yttranden över betänkandet

Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss av­

givits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne

och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atom­

kraftsfrågor, försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, riks-

nämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén, ingen-

jörsvetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskydds-

kommitté, Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget Atom­

energi, Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska vatten­

kraftföreningen och Svenska värmeverksföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar bär fogats yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av Sveriges

mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.

Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna

svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares för­

ening.

Allmänt om atomenergien och atomenergiverksamheten

Utredningens framställning av energiförsörjningens allmänna problem

och förutsättningarna för atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål

samt redogörelse för atomenergiverksamhetens nuvarande organisation i

olika länder och det internationella samarbetet på området har i stort sett

icke föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Svenska vat-

tenkraftföreningen anser, att utredningen i sin analys av hela energiför­

sörjningsproblemet gett en klar bild av det nuvarande läget och att den­

samma utgör en viktig grundval för vår kommande planering inom detta

område. Svenska teknologföreningen finner likaledes redogörelsen i ifråga­

varande delar vara en klar och värdefull sammanställning. Enligt länssty­

relsen i Malmöhus län framlägger betänkandet på ett förtjänstfullt sätt pro­

blemställningarna och anger förutsättningarna för det fortsatta arbetet.

Asea har dock anmärkt på att utredningen icke redovisat de insatser bolaget

hittills gjort på atomenergiområdet.

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningens allmänna uppfattning om atomenergiens betydelse för Sve­

riges värme- och kraftförsörjning har genomgående vunnit anslutning i de

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

21

avgivna yttrandena. Bränsleutredningen 1951 uttalar att knappast något an­

nat land av sina förutsättningar i fråga om energibehov och energitillgångar

lika entydigt som Sverige hänvisas till att för energiförsörjningens tryggan­

de utveckla en produktion av atomvärme och atomkraft så snabbt som möj­

ligt och över bredast möjliga front. Sveriges industriförbund framhåller, att

det är av synnerlig vikt för vårt lands framtida försörjning med bränsle

och kraft att redan nu betydande resurser avdelas för att så snart ske kan

möjliggöra ett praktiskt utnyttjande av atomenergien. Landsorganisationen

i Sverige anser i likhet med utredningen, att utvecklingsarbetet på atom­

energiområdet bör fullföljas med kraft med avseende på såväl atomdrivna

värmeverk som stora elkraftverk. Försvarsstaben understryker, att det ur

beredskapssynpunkt är av stor vikt att energiproducerande reaktorer kom­

mer till stånd snarast möjligt.

Beträffande det av utredningen skisserade reaktorpro grammet är

Aktiebolaget Atomenergi ense med utredningen om att arbetena i första

hand bör koncentreras på reaktorer för central bostadsuppvärmning för att

därefter på grundval av gjorda erfarenheter föras vidare mot de tekniskt

svårare atomelverken, ävensom att man beträffande värmeverken bör gå

fram efter parallella linjer för att kunna jämföra olika konstruktioners

företräden. Bolaget bedömer med tillförsikt möjligheten att i vårt land ge­

nomföra ett program, där under de närmaste tio åren 5 å 6 atomvärmeverk

och även de första atomelverken färdigställs. Även Svenska värmeverks-

föreningen finner utredningens förslag att redan i ett tidigt skede bygga 5

å 6 värmereaktorer välbetänkt och vill för sin del medverka till att program­

met kan fullföljas. Ingenjörsvetenskapsakademien förklarar, att utredning­

ens bedömning av atomvärmets möjligheter torde vara riktig och att den

visar att atomanläggningar inom en nära framtid kommer att bli en kom­

mersiell företeelse.

I vissa av de yttranden, som närmare ingår på reaktorprogrammet och

därmed sammanhängande bedömningar, har emellertid kritik riktats mot

utredningen eller modifikationer föreslagits beträffande programmets ut­

formning. Vattenfallsstyrelsen, som visserligen icke synes ha något att er­

inra mot programmets huvudlinjer, förmenar, att den roll utredningen till­

mäter alstring av mottryckskraft medelst atomenergi i samband med vär­

meleveranser för byggnadsuppvärmning är överdriven. Ansträngningarna

under den första utbyggnadsperioden bör koncentreras på dels enklast möj­

liga atomvärmeverk, dels renodlade atomkraftverk. Reaktorer för mot-

trycksanläggningar kommer beträffande krav på högt tryck och hög tempe­

ratur samt kostnader och komplikationer ur säkerhetssynpunkt att ligga

i samma klass som reaktorer för kondensdrift i motsats till enklare reak­

torer för enbart värmealstring. Förutom höga merkostnader vid val av

elgenererande värmereaktorer kan detta medföra, att en kombinerad an­

läggning måste placeras längre bort från bebyggelsen och därmed från

värmeförbrukarna än ett rent värmeverk. Även andra skäl, som närmare

anges i yttrandet, talar enligt styrelsens mening mot att ge mottrycksan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

läggningarna en mera framträdande plats i ett reaktorprogram. Bränsle-

utredningen 1951 har funnit, att en ännu mera aktiv politik än den atom­

energiutredningen förutsatt utgör den mest effektiva vägen mot en ratio­

nell bränsleförsörjning. För att den inhemska energiproduktionen skall

komma i takt med behovsutvecklingen förefaller det bränsleutredningen

nödvändigt, att de årliga tillskotten av atomanläggningar redan på 1970-

talet närmar sig effektvärdet 1 000 MW (termisk och elektrisk effekt).

Svenska vattenkraftföreningen förklarar, att utredningen vid sitt bedö­

mande av hur snabbt atomkraft bör sättas in med hänsyn till den väntade

belastningen varit väl optimistisk när det gäller vattenkraftutbyggna­

den. Dessutom torde utredningens belastningsprognos vara relativt konser­

vativ. Den försening av föreliggande planer för vattenkraftutbyggnaden,

som man redan nu kan uppskatta, torde innebära, att minst 3—400 MW

måste täckas genom annan kraftproduktion år 1965. I stället för i betän­

kandet angivna 100—150 MW kommer sålunda med utredningens utgångs­

punkter troligen att behövas 500—600 MW effekt i atomkraftverk vid den­

na tidpunkt, eller motsvarande ökad utbyggnad av konventionella kondens­

kraftverk. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke uteslutet, att

målsättningen, sådan som den skisseras av utredningen, kan behöva ändras

på väsentliga punkter långt tidigare än utredningen för närvarande med

ett mera försiktigt bedömande vågar räkna med. Länsstyrelsen i Norrbot­

tens län ifrågasätter om icke tidpunkten för färdigställandet av det första

och andra kondenskraftverket skulle kunna framflyttas även om därige­

nom någon jämkning skulle bli nödvändig i programmet för värmekraftverk.

Sveriges industriförbund liksom även Svenska teknologföreningen anser,

att utredningens förslag grundar sig på alltför snäva föreställningar om hur

atomkraftområdet kommer att utveckla sig i vårt land under ganska lång

tid framåt. I verkligheten är det, enligt förbundets mening, icke möjligt ens

för de främsta experter att med någon större säkerhet förutsäga utvecklingen

för de närmaste åren. När det nu gäller att organisera landets ansträng­

ningar på atomkraftområdet borde målsättningen hellre vara att taga vara

på och söka utöka resurserna på alla de områden, som man redan vet blir

aktuella. Förbundet påpekar sålunda, att man redan vid utförandet av något

av de första värmeverken bör ha fartygsdriften i åtanke och välja ett sådant

utförande, att det ger omfattande erfarenheter även för fartygsreaktorer. I

yttrandet från Sveriges varvsindustriförening hävdas, att frågan beträffan­

de de mobila reaktorerna är lika viktig och aktuell som beträffande de sta­

tionära. Föreningen erinrar om att varvsindustrien på olika sätt redan

påbörjat undersökningar på området och framhåller, att det är av största

vikt att det arbete, som redan igångsatts för att befästa de svenska varvens

ställning bland världens ledande, bland annat i tekniskt avseende, på allt

sätt underlättas av myndigheterna. Även Svenska teknologf öreningen under­

stryker betydelsen av att bereda plats i reaktorprogrammet för mera avan­

cerade typer och då särskilt reaktorer för fartygsdrift. Ingenjörsvetenskaps-

akademien påpekar, att det är självklart att varvsindustrien med största

24

utvidgning av uranproduktionen undersöka förutsättningarna för att vissa

delar av denna verksamhet utföres av därför intresserade industrier. Be­

träffande försörjningen med tungt vatten delar bolaget, liksom flera

andra remissinstanser, utredningens åsikt om betydelsen av att en inhemsk

tillverkning av denna vara kommer till stånd.

Sveriges geologiska undersökning instämmer helt i utredningens uttalan­

de, att den inhemska produktionen av uran bör ges en sådan storlek att full­

ständig handlingsfrihet för det svenska atomenergiprogrammets genom­

förande kan ernås och att förutsättningarna för en fortsatt inhemsk pro­

duktion av viss storleksordning bör upprätthållas genom statens medver­

kan, även om gynnsamma inköpsmöjligheter öppnar sig och också bör be­

gagnas. Undersökningen anser, att atombolaget — såsom bolaget självt

föreslagit — bör fortsätta arbetena att till allt lägre kostnader ur landets

betydande men låghaltiga nu kända urantillgångar framställa uran samt

att prospekteringen efter andra uranfyndigheter bör fortsätta. Undersök­

ningen har med anlitande av medel, som bolaget ställt till förfogande, påbör­

jat en översiktlig inventering i fält för att så snabbt som möjligt kunna publi­

cera en karta över vårt land, visande den radioaktiva strålningens styrka i

olika bergarter. Med hjälp av denna karta bör sedan atombolaget samt en­

skilda personer och bolag ha möjligheter att utvälja lämpliga områden för

prospektering. Det synes nämligen undersökningen lämpligt att för prospek-

teringsarbetet intressera även enskilda personer och bolag i större utsträck­

ning än hittills skett för att en uraninventering av vårt land skall kunna

genomföras så snabbt som möjligt.

Försvarsstaben framhåller, att inhemsk produktion såväl av uran som

tungt vatten är viktig jämväl ur beredskapssynpunkt. Detta gäller även

uppförandet av ett extraktionsverk för behandling av använt atombränsle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och bedri­

vande

Mot den allmänna motiveringen för utredningens förslag i organisato­

riskt hänseende har i åtskilliga av yttrandena rests invändningar. Sveriges

industriförbund hävdar sålunda, att utredningen bortsett från det faktum,

att den statliga ledningen av atomenergiverksamheten i föregångsländerna

under det första utvecklingsskedet främst dikterats av att en huvudupp­

gift där varit den militära tillämpningen. Sedan ett par år tillbaka har man

saväl i Förenta staterna som Storbritannien gjort direkta ansträngningar

att koppla in den enskilda industrien på utrednings- och konstruktions­

arbetet. Det föreligger enligt förbundets mening ingen som helst orsak att

organisatoriskt förlägga utgångspunkten för det svenska arbetet flera år

tillbaka i tiden. Vattenfallsstyrelsen anser, att med det internationella sam­

arbete, som numera förefinnes, handlandet i Sverige bör kunna anknytas

direkt till det stadium, som uppnåtts annorstädes. Enligt de uppgifter "sty­

relsen ei hållit, star vad styrelsen förordar för Sveriges del i god överens­

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

25

stämmelse med det system, som hädanefter kommer att tillämpas i Stor­

britannien. Liknande synpunkter har anförts av, bland andra, ingen jörs-

vetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, Sveriges allmänna export­

förening, Sveriges mekanförbund och Skånes handelskammare.

Kravet på koncentration av krafterna i begynnelsestadiet med hänsyn

till begränsade personella resurser har även väckt gensagor på flera håll.

Ingenjörsvetenskapsakademien finner det knappast troligt att yngre för­

mågor lockas att utbilda sig för detta nya fält om staten genom särskilda

åtgärder stryper anställningsmöjligheterna genom att koncentrera all verk­

samhet till ett enda företag. Bränsleutredningen 1951 framhåller, att atom­

tekniken utgör ett attraktivt arbetsfält och att man kan räkna med att till­

gången på personal relativt sett raskt ökas. Verksamhetens attraktiva ka­

raktär är emellertid icke oberoende av organisationsformen. En koncentra­

tion av all kvalificerad verksamhet till ett företag måste snarast få den ef­

fekten, att åtskilliga begåvningar i stället söker sig till andra områden med

större frihet att välja bland olika företag eller också i högre grad lockas

till anställning i utlandet. Även kommerskollegium, Sveriges allmänna ex­

portförening och Svenska elverksföreningen anser, att rekryteringen skulle

gynnas om ej allt utvecklingsarbete sker inom ett enda företag. Svenska

teknologföreningen anför ett flertal skäl, varför arbetskraften enligt för­

eningens åsikt icke skulle utnyttjas på det mest effektiva sättet, om perso­

nalresurserna dragés samman till ett enda företag. Sveriges yngre naturve­

tares förening finner det överhuvud diskutabelt, huruvida en centralisering

av verksamheten, såsom den skisserats i utredningen, på längre sikt är moti­

verad ur personalteknisk synpunkt.

Beträffande förslaget om en koncentration av utvecklings­

arbetet under försöksskedet till Aktiebolaget Atomenergi, som skulle få

huvudansvaret för reaktorkonstruktionerna, framhåller atombolaget, att en

förutsättning för att den föreslagna koncentrationen skall kunna ge bästa

resultat är att bolaget verkligen betraktas som ett samarbetsorgan, som ägs

och drivs gemensamt av staten och enskilda intressenter och vars resultat

snabbt kommer alla till del. Det är viktigt för programmets lyckliga genom­

förande, att denna uppfattning kan vinna genklang hos berörda parter. En­

ligt bolagets uppfattning är en dylik koncentration till det samägda företa­

get icke liktydigt med ett monopol. Bolaget anser det som sin uppgift att

även stimulera till självständiga insatser på olika områden hos andra före­

tag och institutioner i avsikt att uppnå den gemensamma insats, som kom­

mer att behövas. Bolaget hälsar med tillfredsställelse uttalandet om att såväl

statliga som kommunala organ och enskilda industrier bör kunna få tillstånd

all uppföra, äga och driva atomreaktorer. Del är bolagets uppfattnings

att eu sådan samverkan mellan staten och det enskilda, som med fram­

gång prövats beträffande elkraftförsörjningen, även inom atomenergiom­

rådet innebär en för vårt land riktig lösning. Försvarets forskningsanstalt

finner i likhet med utredningen, alt såväl de civila som de militära aspek­

terna på reaktordriften motiverar en koncentrerad experimentverksamhet

26

för att man snabbast möjligt skall nå fram till det stadium, då energipro-

ducerande reaktorer kan tagas i drift här i landet. Med hänsyn till det forsk­

nings- och utvecklingsarbete, som erfordras härför, är ett rationellt utnytt­

jande av de knappa personella resurserna synnerligen påkallat. Härigenom

kan på skilda håll utfört arbete inordnas i en gemensam målsättning och

planering samt onödigt dubbelarbete undvikas. Landsorganisationen i Sve­

rige framhåller, att det är av vikt, att atomenergiverksamheten från början

•organiseras på ett sådant sätt, att dubbelarbete undvikes och cn samordning-

av olika insatser i möjligaste mån säkerställes, och finner utredningens för­

slag välgrundat.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i princip icke något att erinra mot

den föreslagna ordningen men understryker kraftigt vikten av att ett för­

troendefullt samarbete kommer till stånd mellan atombolaget, å ena, och

värme- och kraftproducenter samt levererande industrier, å andra sidan.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län intager i huvudsak samma

ståndpunkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill icke motsätta sig, att för-

söksarbetet koncentreras till atombolaget, men uttalar viss tveksamhet in­

för förslaget. Emot den föreslagna koncentrationen talar enligt länssty­

relsen, att konstruktionsarbetena måhända icke kommer att få en lika

allsidig behandling, som om verksamheten vore uppdelad på två eller flera

företag.

Flertalet av de remissinstanser, som närmare behandlat den föreliggande

principfrågan, har emellertid riktat kritik mot utredningens förslag beträf­

fande atomenergiverksamhetens koncentration och vänder sig ofta mycket

bestämt mot det »konstruktionsmonopol» för Aktiebolaget Atomenergi,

som man anser att ett godtagande av utredningens riktlinjer skulle med­

föra.

Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att landets energiförsörjning är bäst

betjänt med att utredningens förslag beträffande konstruerandet av atom-

reaktorer icke föranleder någon åtgärd. Det lämpligaste är att helt avstå

från dirigering och låta förhållandena utveckla sig fritt på samma sätt som

då det gäller industriell utrustning i allmänhet. En av de mest vägande

invändningarna mot den föreslagna ordningen är enligt styrelsens mening,

att därmed sättes ur spel eller åtminstone försvagas väsentligt den starkaste

drivkraften för ett tekniskt-ekonomiskt framåtskridande på området. Som

sådan får räknas beställarnas till ekonomien under hela användningstiden

knutna intressen. Hos vattenfallstyrelsen är detta intresse i hög grad föi

handen, och styrelsen anser det otvivelaktigt, att om den drivkraften får

fritt verka, den kommer att göra mera för atomenergiens gynnsamma ut­

nyttjande än varje tvångsdirigering, hur sinnrikt en sådan än inriktas på att

få fram nyttiga forskningsresultat och erfarenheter. Om beställarna däremot

icke har konstruerandet i sin hand utan får finna sig i atombolagets avgö­

randen ifråga om reaktorutförandena, blir verkan hos denna kraft starkt

beskuren. För bolaget kommer strävan efter god ekonomi på reaktorerna

icke att ha samma styrka, tvärtom får befaras att snarast önskan att ut­

nyttja redan färdiga konstruktioner kan komma att göra sig gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

27

Styrelsen erinrar vidare om att förhandlingar upptagits med atombolaget

och Asea om samarbete vid utförandet av de av styrelsen planerade atom­

reaktorerna. Styrelsen har framlagt utkast till två avtal, ett mellan styrel­

sen och atombolaget och ett mellan styrelsen och Asea. Dessa avtalsförslag

har sedermera varit föremål för överväganden och förhandlingar. Grund­

principen för avtalen, vilka endast avser reaktorerna, icke anläggningarnas

konventionella delar, är att vattenfallsstyrelsen som byggherre administrerar

utbyggnaderna och svarar för samordningen mellan olika anläggningsde-

lar. Atombolaget, vars erfarenheter på det kärnfysikaliska området m. m.

hör utnyttjas på bästa sätt, svarar i samarbete med styrelsen och Asea

för atomreaktorernas principiella utformning och konstruktion. Atombola­

get har icke några resurser för tillverkning av atomreaktorer och har upp­

givit sig icke ämna syssla med sådan. Vattenfallsstyrelsen räknar med att

själv ombesörja en viss tillverkning, men i övrigt skall tillverkande firmor

anlitas. Styrelsen framhåller, att ett fullföljande av avtalen skulle vara till

stor fördel för staten.

Kommerskollegiiim hyser stark tvekan om lämpligheten av att hinder

reses mot en mera självständig enskild verksamhet på området. Om en­

skilda ställes utanför är man inne på en farlig väg. Kollegium anser därför,

att riktlinjerna för den statliga atomenergipolitiken icke bör vara så re­

striktiva som utredningen föreslagit, och att de bör utformas så, att enskild

industri icke betages möjligheten att under vederbörlig kontroll få i stort

sett fritt arbeta på atomteknikens utveckling vid sidan av och i nära sam­

arbete med atombolaget. Även Stockholms handelskammare, handelskam­

maren i Göteborg och Skånes handelskammare avvisar för sin del det fram­

lagda koncentrationsförslaget.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att det med

den ovisshet om utvecklingen på området, som för närvarande råder, ej

skulle Aara lämpligt att helt förlägga det reella avgörandet för utvecklings­

arbetets bedrivande till atombolaget. Det är önskvärt, att alla möjligheter

att utnyttja utländsk erfarenhet och inom landet befintlig sakkunskap till-

varatages. Sålunda bör även enskild industri kunna få deltaga i verksam­

heten vid sidan av bolaget, i den mån detta kan förenas med erforderliga

säkerhetskrav. Atomkommittén tillstyrker livligt, att atombolaget tilldelas

en central roll vad gäller atomenergiens praktiska utnyttjande för vår

energiförsörjning, men anser — ej minst med hän-svn till vårt lands export­

intressen — att enskild industri hör tilldelas en mera framträdande roll än

som skett i betänkandet.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser visserligen, att några invändningar

mot huvudprincipen att atombolaget ges en central ställning knappast kan

göras, men att det sätt på vilket förslaget utformats måste inge betänklig­

heter. Akademien vill bestämt avstyrka sådana regler, som skulle innebära

förhud för företag eller institutioner att bedriva forsknings- och utveck­

lingsarbete i den mån sådant förbud icke är motiverat av politiska eller

militära skäl. Vidare framhåller akademien —- liksom även bränsleutredning­

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

en 1951 — att bolaget kommer att få en besvärlig dubbelställning såsom på

en gång ett forskningsinstitut och ett affärsdrivande företag. Det är enligt

akademien uppenbart, att risk föreligger för att ett konkurrensförhållande

uppstår mellan bolaget och andra grupper, som arbetar affärsmässigt på

området. Bränsleutredningen 1951 avråder allvarligt statsmakterna från att

ge sig in på ett sådant experiment som att koncentrera ansvaret för den

tekniska utvecklingen till atombolaget, vilket skulle vara ägnat att äventyra

uppnåendet av det mål, som bör ställas för svensk energiproduktion. En

förutsättning för en framgångsrik utveckling av den svenska atomenergi­

produktionen är enligt bränsleutredningen, att ansvaret för den konstruk­

tiva utformningen av anläggningarna förenas med det ekonomiska ansva­

ret för förräntningen av det däri nedlagda kapitalet. Svenska teknologför­

eningen framhåller som sin uppfattning, att atomenergiförsörjningens

snabba och effektiva utveckling i Sverige står och faller med att även indu­

strien redan från början sättes in på självständiga insatser. Sveriges all­

männa exportförening finner det ej heller lämpligt att ge atombolaget mo­

nopolställning utan anser det vara mest ändamålsenligt med ett flertal på

konstruktionsområdet verksamma enheter. Föreningen understryker den

betydelse export av atomkraftutrustning kan få för vårt land. För att

kunna utveckla våra resurser härvidlag till högsta nivå torde den enskilda

exportindustrien, i stället för att hämmas genom statliga begränsningar på

konstruktionsfältet, böra uppmuntras i sina ansträngningar att effektivt

komma framåt i den hårdnande internationella konkurrensen.

Enligt Sveriges industriförbunds mening har utredningen förbisett, att ut­

vecklingsarbetet på konkurrenskraftiga konstruktioner för praktiska atom­

reaktorer kräver icke bara kärnfysikalisk expertis utan även i hög grad sådan

konstruktiv, verkstadsteknisk, värmeteknisk, allmän materialteknisk och

reglerteknisk sakkunskap, som redan finnes hos vissa industriföretag. Ut­

redningen synes heller icke tillräckligt beaktat den stora betydelsen av de

erfarenheter, som landet kan förvärva genom samarbetsavtal mellan svenska

företag och på atomkraftens område redan arbetande industriföretag i före-

gångsländerna. En förutsättning för att svenska industriföretag skall kunna

ingå dylika samarbetsavtal är givetvis att de får arbeta fritt, självfallet dock

under vederbörlig säkerhetskontroll. I yttrandet från Sveriges mekanför-

bund framhålles de väsentliga fördelar i avseende på arbetets effektivitet

som uppnås, om konstruktionsverksamheten förlägges i direkt anslutning

till tillverkningen. Kravet på en intim växelverkan mellan konstruktion och

tillverkning, som bland annat innebär, att konstruktionerna under arbetets

gång fortlöpande anpassas till maskinparken, torde näppeligen kunna till­

godoses på ett rationellt sätt, om konstruktionsarbetet och tillverkningen —-

som utredningen tänkt sig — förlägges på skilda håll. Mekanförbundet fram­

håller vidare, att det synes vara mindre lämpligt att atombolaget, som skall

bedriva egen konstruktionsverksamhet, icke endast skall avgöra, huruvida

andra företag över huvud taget skall tillåtas bedriva konstruktionsverksam­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

handlingen av använt atom bränsle med få undantag accepte­

rats av remissinstanserna i den mån de yttrat sig i frågan. Svenska vatten-

kraf tföreningen och Svenska teknologi öreningen förordar för sin del en

friare ordning beträffande framställningen av bränsleelement.

Då det gäller försörjningen med moderatormaterial har vissa erinringar

gjorts mot utredningens förslag. Aktiebolaget Atomenergi ifrågasätter så­

lunda nödvändigheten av den kontroll rörande handeln med tungt vat­

ten, som utredningen föreslagit, och Sveriges industriförbund framhåller

afl några säkerhetsproblem icke uppstår vid tillverkningen och hanteringen

av det tunga vattnet. Någon anledning att införa en särskild reglering av

import, export och handel med denna vara föreligger därför ej enligt för­

bundets mening. Stockholms handelskammare är av samma uppfattning.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor. Aktiebolaget Atomenergis

organisation. Atomkommitténs framtida ställning

Utredningens förslag angående inrättandet av en delegation för

atomenergifrågor har, i den mån det upptagits till behandling i ytt­

randena, genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen

i Norrbottens län ifrågasätter emellertid om icke atomenergifrågorna inom

Kungl. Maj :ts kansli bör sortera under kommunikationsdepartementet i

stället för handelsdepartementet, främst med hänsyn till att vattenfalls­

styrelsen, som skall samarbeta med atombolaget, fortfarande skall lyda un­

der kommunikationsdepartementet. Delegationen skulle i sådant fall givet­

vis underställas sistnämnda departement. Även vattenfallsstyrelsen anser,

att en koncentration av atomärendena till ett enda departement och då

närmast kommunikationsdepartementet vore det lämpligaste i och för sig.

Bränsleutredningen 1951 förklarar, att det för utredningen är uppenbart,

att regeringen behöver ett rådgivande, sakkunnigt organ för att statsmak­

terna genom lämpliga politiska åtgärder skall kunna medverka till att be­

reda jordmånen för den önskvärda utvecklingen av svensk atomenergipro-

duktion. I stort sett kan bränsleutredningen också ansluta sig till atom­

energiutredningens såväl motivering som förslag i detta hänseende. Bränsle-

utredningen kommer för övrigt att själv föreslå en analog åtgärd för det

egentliga bränsleområdet. I fullt medvetande om att dylik rådgivning bör

ske mot bakgrunden av energiförsörjningens allmänna läge, såväl i vårt land

som i världen i övrigt, har bränsleutredningen förutsett behovet av att in­

ordna det konsultativa bränsleorganet i en tänkt organisation för koordine­

ring av alla ansträngningar på energiförsörjningens område och med upp­

gift att svara för dokumentation, prognosverksamhet och annat utrednings­

arbete. Det förefaller lämpligt att den föreslagna atomenergidelegationen

inrättas med tanke på en sådan samordning. Atomkommittén framhåller,

att delegationen måste anlita sakkunskapen hos olika fackorgan och att

sådana organ måste beredas tillbörligt inflytande på behandlingen av vik­

tigare frågor.

31

Utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor

tillråder, att uppgifterna för delegationen såvitt gäller beredning av ärenden

rörande det internationella och nordiska atomenergisamarbetet närmare pre­

ciseras och att därvid utrikesdepartementets naturliga roll beaktas. I sam­

band med delegationens tillkomst torde rådgivande beredningens arbetsupp­

gifter böra upptagas till omprövning.

Vad angår delegationens sammansättning understryker Svenska tekno-

logföreningen bland annat vikten av att vetenskaplig, teknisk och ekono­

misk expertis representeras inom själva delegationen. 1951 års strålskydds-

kommitté anser, att det bör övervägas, om ej i delegationen bör ingå en med

de allmänna strålskyddsproblemen väl förtrogen fackman. Sveriges industri­

förbund finner det nödvändigt, att åtminstone någon av ledamöterna har

anknytning till industrien även om han icke representerar något av de direkt

berörda företagen.

Svenska vattenkraftföreningen förordar att minst två av delegationens le­

damöter utses bland personer med praktisk industriell och ekonomisk er­

farenhet.

Beträffande atom bolagets organisation har utredningens

förslag, att bolaget skall fortsätta sin verksamhet med oförändrad status —

bortsett från tidigare redovisade principiella och andra invändningar rörande

den ställning utredningen tillämnat bolaget i utvecklingsarbetet — i allmän­

het icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena. Det kan sålunda

nämnas, att, bland andra, Sveriges industriförbund tillstyrker, att bolagets

nuvarande organisation består. Enligt förbundets mening kan fördelar nåa

genom ett effektivt utnyttjande av den form av samarbete mellan staten och

enskilda intressenter, som bolagets organisation lämnar möjligheter till, även

om det självfallet icke kan ersätta en självständig insats från industriens

sida i utvecklingsarbetet. Bolaget har, framhåller förbundet, under det hit­

tillsvarande grundläggande arbetet åstadkommit värdefulla resultat. Svenska

vårmeverksföreningen konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen för­

ordar att bolaget blir bestående i sin nuvarande organisatoriska form. För­

eningens medlemmar har nämligen i stor utsträckning anmält sitt intresse

att få teckna aktier i bolaget. En samverkan mellan statliga, kommunala

och industriella intressen inom bolaget på någorlunda likaberättigad bas är,

framhåller föreningen, betydelsefull med den centrala ställning bolaget av­

ses få. Vattenfallsstyrelsen anser det dock tveksamt om ett bibehållande av

den nuvarande uppbyggnaden av atombolaget är lämplig, om utredningens

förslag beträffande koncentrationen av utvecklingsarbetet godtages. Det fö­

refaller styrelsen vara ett konstlat arrangemang, att genomförandet av en

statlig målsättning på området baseras på att statens medaktieägare i bo­

laget förklarar sig acceptera den.

Vad slutligen angår a t o in k o in m i 11 é n s framtida ställning

har i de avgivna yttrandena icke framförts någon erinran mot utredningens

principiella ståndpunktstagande, att kommitténs verksamhet i fortsättningen

bör begränsas till grundforskningen. Atomkommittén själv säger sig ej vilja

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

uttala sig emot en sådan ordning — vilken innebär att grundforskningen

och utvecklingsarbetet kommer att hållas betydligt mer åtskilda än hittills

— men betonar starkt, att vi fortfarande är i ett inledande skede av atom­

forskningen och dess praktiska tillämpningar och att det därför är och

länge än kommer att bli av synnerlig betydelse att även vetenskaplig grund­

forskning röner tillräckligt beaktande. Kommittén måste därför få fortsatta

och utvidgade möjligheter till att stödja sådan forskning inom fysik, kemi,

biologi o. s. v., som först på längre sikt kan få användning inom atomenergi-

verksamheten. Det kan nämnas, att länsstyrelsen i Södermanlands län icke

anser, att kommittén bör ombildas till ett fristående forskningsråd eller

eventuellt sammanföras med andra forskningsråd. I stället bör, enligt läns­

styrelsens mening, ett intimt samarbete på lämpligt sätt etableras mellan

kommittén och atombolaget, så att ett ömsesidigt utbyte snabbt kan äga rum

mellan forskningens aktuella rön och det praktiska utvecklingsarbetet i fråga

om atomenergien.

Koncessionslagstiftningen

Remissinstanserna har genomgående i princip icke något att erinra mot

det av utredningen föreslagna tillståndstvånget för uppförande, innehav och

drift av atomreaktorer. Emellertid vänder man sig — såsom framgår av

den tidigare redogörelsen — i många yttranden mot att utredningen såsom

förutsättning för tillståndsgivning under utvecklingsskedet uppställt bl. a.

att sökandens reaktorprojekt skall passa in i det pågående utvecklingsarbe­

tet och att sökanden skall vara beredd iakttaga de villkor beträffande upp­

förande och drift, som atombolaget anser sig böra påfordra. Vad som anfö-

res mot en sådan ordning sammanfaller i huvudsak med vad som allmänt

framhållits mot att atombolaget får huvudansvaret för konstruktionsarbe­

tet under utvecklingsskedet. Endast i vissa av yttrandena har man mera di­

rekt kommenterat dessa av utredningen angivna förutsättningar för till-

ståndsgivningen. Sveriges industriförbund framhåller sålunda under åbe­

ropande av yttrandena från Sveriges mekanförbund och Sveriges varvsin­

dustriförening, att kraven i fråga är onödiga och olämpliga. Om en industri

kan konstruera en reaktor, som är tillfredsställande med hänsyn till upp­

ställda säkerhetskrav och andra dylika allmänna synpunkter samt kan för­

sörjas med bränsle, och en beställare är beredd att satsa erforderligt kapi­

tal på uppförandet måste rätt föreligga att erhålla koncession. Svenska

teknologföreningen ifrågasätter om det vid behandlingen av en konces-

sionsansökan är nödvändigt att pröva om reaktionsprojektet passar in i

det pågånde utvecklingsarbetet. En sådan bedömning måste enligt förening­

ens mening bli subjektiv. Man får utgå ifrån att inget företag ger sig i kast

med kapitalkrävande projekt utan att noga ha prövat den ekonomiska bä­

righeten. Svenska vattenkraftföreningen gör gällande att de nämnda villko­

ren — bortsett från själva svårigheten att definiera utsträckningen av ett

utvecklingsskede — kan fördröja utvecklingen inom reaktorområdet genom

att bromsa initiativet från den tillverkande industriens sida. Arbetet med ett

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

skyddskommittén anser i likhet med atomenergiutredningen, att den tek­

niska expertisen till en början torde kunna tillkallas i varje särskilt fall.

Det är dock kommitténs uppfattning, att i en icke alltför avlägsen framtid

ett permanent organ för ändamålet kommer att bli erforderligt.

Enligt Svenska teknologföreningens uppfattning är det angeläget, att man

redan nu börjar lägga grunden till den myndighet, som framdeles skall ha

hand om dessa tekniska frågor. Det är ett starkt önskemål att så viktiga

statliga funktioner som tillståndsgivning och tillsyn beträffande atomreak-

lorer redan från första början lägges under enhetlig ledning, som kan stu­

dera utländska erfarenheter och bygga upp en svensk praxis. Föreningen

föreslår därför, att man redan nu siktar på att inrätta en atombyrå inom

kommerskollegium, vars uppgifter i detalj finge utarbetas av den föreslagna

atomenergidelegationen.

Departementschefen

På få år har atomenergien, som till en början enbart varit förbunden med

militära användningssätt och vars fredliga utnyttjande tillhört framtids­

visionerna, blivit en faktor av praktisk betydelse för morgondagens energi­

försörjning. Omfattningen av dess industriella användning är ännu svår att

överskåda, men det är uppenbart att vi står inför en genomgripande för­

ändring av världens energiförsörjning och att det för varje land med stora

energibehov blir synnerligen angeläget att tillvarataga de möjligheter, som

här öppnas. Den snabba utvecklingen på atomenergiområdet har möjlig­

gjorts genom en intensiv vetenskaplig forskning på många håll i världen

samt genom en insats av väldiga tekniska och ekonomiska resurser i försöks-

arbetet i föregångsländerna.

Utnyttjandet av atomkraften erbjuder emellertid vid sidan av de centrala

reaktortekniska frågorna en rad speciella och svåra problem, varav särskilt

kan nämnas det nära sambandet mellan den civila och militära använd­

ningen, de egenartade och omfattande säkerhetsfrågorna, behovet av stora

investeringar i forskning och utvecklingsarbete samt nödvändigheten av sam­

ordning — både nationellt och internationellt — av tillgängliga tekniska och

materiella resurser.

I vårt land har statsmakterna sedan ett tiotal år på olika sätt främjat ut­

vecklingen på atomenergiområdet. År 1945 tillsattes sålunda atomkommittén,

vars verksamhet avser stödjande av forskningsarbetet inom kärnfysik och

kärnkemi. Två år senare bildades Aktiebolaget Atomenergi med uppgift

att svara för målforskningen och det praktiska utvecklingsarbetet. Av aktie­

kapitalet vid bolagets bildande tecknade staten fyra sjundedelar eller 2 milj.

kronor samt enskilda intressenter återstående tre sjundedelar eller 1,5 milj.

kronor. Inom utrikesdepartementet finns en rådgivande beredning för vissa

atomkraftsfrågor, som handlägger huvudsakligen de frågor rörande atom­

energien, varmed Förenta Nationerna tar befattning. I det internationella

36

Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

försörjningen. Det framstår mot denna bakgrund såsom nödvändigt, att Sve­

rige med all kraft gör en självständig insats för en efter våra förhållanden

anpassad utveckling på atomenergiområdet. Utredningen har med hänsyn till

den ovisshet, som råder i fråga om den framtida utvecklingen, tagit sikte

endast på den närmaste 10—20-årsperioden. En sådan avgränsning av pro­

grammet finner jag riktig. Eftersom denna period i första hand blir ett ut­

vecklingsskede, är det av vikt, att man inte drager upp för snäva gränser

för verksamheten.

Atomenergiutredningen har anfört, att försöksverksamheten under denna

period i första hand bör inriktas på atomdrivna värmeverk, varav vissa med

elgenerering. I andra hand bör verksamheten omfatta stora elkraftverk. Ut­

redningen räknar med att förutom experimentreaktorer — under den

närmaste 1 O-årsperioden kan komma att uppföras fem ä sex atomdrivna

värmeverk samt att en tämligen allmän användning av atomvärmeverk där­

efter är att vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ungefär

sju år och ytterligare ett par större anläggningar före år 1970. Enligt ut­

redningens mening bör utvecklingsarbetet främst avse reaktorer som bygger

på naturligt uran — vilket finns inom landet — och tungt vatten.

Det av utredningen här skisserade reaktorprogrammet, som i och för sig

i huvudsak godtagits under remissbehandlingen, synes mig realistiskt och

böra kunna läggas till grund för en allmän planering på området. Av några

remissinstanser har framhållits, att frågan om reaktorer för fartygsdrift

måste uppmärksammas. Det är självfallet önskvärt, att utvecklingen av olika

typer av reaktorer studeras; begränsningen av våra resurser torde emellertid

nödvändiggöra, att arbetet tills vidare i främsta rummet inriktas på reakto­

rer, beträffande vilka de materiella och tekniska förutsättningarna ligger

gynnsammast till för oss. I detta sammanhang bör dock kraftigt under­

strykas, att det — med utvecklingens nuvarande snabba takt — är omöjligt

att med bestämdhet förutse förhållandena på detta område ens under den

närmaste tioårsperioden. Situationen kan på kort tid ändras och därmed

också förnyade överväganden få göras rörande utvecklingsprogrammet.

Beträffande försörjningen med atombränsle har atomenergiutredningen

framhållit som önskvärt att man inom landet får en tillverkning, som kan

tillgodose det svenska behovet åtminstone under den närmaste 1 O-årsperio­

den. Under remissbehandlingen har några erinringar icke gjorts mot denna

utredningens uppfattning. Även jag biträder densamma. Om vi skall kunna

bli självförsörjande med atombränsle erfordras en betydande ökning av den

nuvarande uranproduktionen inom landet. Möjligheterna att erhålla konces­

sion för att eftersöka och bryta uranmaterial bör i samma utsträckning som

nu gäller stå öppen för envar. Detta synes ägnat att främja en önskvärd

ökad verksamhet på området, i syfte bl. a. att finna mineral med högre uran­

hall än våra hittills kända visserligen betydande men låghaltiga skiffertill­

gångar. För att icke på ett oekonomiskt sätt behöva forcera utbyggnaden

av uranproduktionen kan det också — som atombolaget anfört — vara lämp­

ligt att tillvarataga uppkommande möjligheter till import av naturligt uran,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

centrala ställning, som tillämnats atombolaget, och det inflytande detta däri­

genom måste få på tillståndsgivningen. Man liar därvid talat om ett »kon-

struktionsmonopol» för bolaget. Gentemot utredningens synpunkter att en

viss koncentration av arbetsuppgifterna är nödvändig bl. a. för att hushålla

med våra knappa personella resurser har från flera håll anförts, att en

dylik koncentration gör arbetsuppgifterna mindre lockande och i själva

verket kan leda till en minskning av tillgången på kvalificerad arbets­

kraft.

För egen del anser jag — i motsats till vad flera av remissinstanserna

hävdat vid diskussionen av atombolagets ställning — att man inte kan be­

trakta arbetet på atomenergiens fredliga utnyttjande på samma sätt som

utvecklingsarbetet i fråga om andra teknikens landvinningar. Atomenergiens

användning är på ett helt annat sätt förknippad med politiska och militära

problem samt säkerhetsfrågor. Det utvecklingsarbete, som erfordras innan

man kan räkna med att nå frain till full konkurrenskraft gentemot konven­

tionella bränslen, kommer vidare att kräva betydligt längre tid och större eko­

nomiska insatser än som i jämförbara fall tidigare ifrågakommit. Motivet till

att man nu på olika håll i världen bör vara beredd åt t göra stora insatser på

atomenergiområdet är i första hand inte att en energikälla upptäckts, som

har givna ekonomiska förutsättningar att slå ut äldre energikällor, utan att

man genom atomenergien småningom kan ersätta sinande eller mot den sti­

gande förbrukningen ej svarande konventionella energikällor och därmed

säkra ett fortsatt materiellt framåtskridande. Det kan nämnas, att man i en

nyligen publicerad amerikansk utredning om atomkraftens fredliga an­

vändning hyser den uppfattningen att det trots de enorma insatser, som

gjorts i fråga om utvecklingsarbetet, alltjämt kommer att dröja It)—20 år

innan man når fram till atomkraftstationer, som i ekonomiskt hänseende kan

tävla med konventionella kraftverk. Med hänsyn härtill får våra insatser

för utbyggnad av de konventionella energikällorna givetvis ej efterrättas. Ut­

vecklingsarbetet på atomenergiens område kommer således ej att ersätta utan

komplettera arbetet på det konventionella bränsle- och kraftområdet. Under

dessa förhållanden kommer det uppenbarligen att föreligga stort behov av

teknisk och övrig specialutbildad arbetskraft. Med hänsyn till den förelig­

gande bristen på sådan arbetskraft synes i vart fall under utvecklingsskedet

en planläggning och samordning av arbetsuppgifterna nödvändig.

Som utredningen framhållit, torde det i vårt land finnas speciella förut­

sättningar att inom en relativt snar framtid nå fram till konkurrenskraftiga

reaktorer för produktion av nyttig värme. Det är därför ej att förvåna att

även från kommunalt och enskilt håll intresse visats för denna fråga.

Det är emellertid att märka att innan nämnda läge uppnås — liksom i ännu

högre grad beträffande atomkraftverken — erfordras ett betydande utveck­

lingsarbete, som kommer att kräva högst avsevärda ekonomiska insatser. En

samverkan i detta utvecklingsarbete av alla intressenterna på området —

stat, kommuner och enskilda — torde vara den bästa förutsättningen för

att nå fram till de eftersträvade praktiskt betydelsefulla resultaten. En sam­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1956

som upprätthåller kontakter med sådana utländska företag som redan hun­

nit långt inom atomenergiverksamheten, utan att man gör avkall på den

av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

kunna utarbeta egna förslag till reaktorer eller reaktordelar. Bl. a. med

hänsyn till att reaktorerna, om de skall komma till användning i Sverige,

också skall kunna använda svenskt bränsle, bör givetvis dylika arbeten ske

i nära kontakt med Aktiebolaget Atomenergi. Genom dylikt samarbete kan

också ett värdefullt utbyte av erfarenheter komma till stånd, och möjlighe­

terna att parallellt genomföra olika reaktorkonstruktioner underlättas.

Även frågan om import av atomkraftverk kan säkerligen bli aktuell. De

möjligheter, som för närvarande här står till buds, omfattar i huvudsak så­

dana reaktorer som drivs med anrikat uran, vilket ur bränsleförsörjnings-

synpunkt för närvarande är en nackdel. Säkerligen kommer emellertid också

atomreaktorer med bränsleelement av naturligt uran, sådana som vi själva

kan framställa, att bli tillgängliga på världsmarknaden, och denna möjlig­

het bör givetvis utnyttjas.»

Jag kan för min del, med understrykande av att man inte får göra avkall

på den av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

i huvudsak ansluta mig till bolagets närmare utveckling av utredningens

synpunkter. I princip har jag sålunda intet att invända mot att utom de

reaktorkonstruktioner, som kommer att utföras inom landet — enligt vad

jag förut anfört under atombolagets överinseende — även möjligheten till

förvärv av utländska konstruktioner eller färdiga reaktorer vid behov be­

gagnas.

Med anledning av vad bolaget anfört om import av atomkraftverk må

här framhållas, att en sådan import även ur allmänna synpunkter i och för

sig kan te sig önskvärd. Någon ovillkorlig rätt till import, blott säkerhets-

villkoren uppfylles, bör dock inte föreligga. Skall exempelvis bränsleelement

tillhandahållas från den inhemska produktionen, måste givetvis den reaktor,

som avses skola importeras, vara förenlig med det program för utveck­

lingen, som i övrigt följes inom landet. Om däremot bränsleelementen

importeras, får bedömas om de villkor, som exportlandet kan knyta vid

sådana leveranser, är av det slag, att de kan accepteras från svensk sida.

Så länge icke import av naturligt eller anrikat uran kan tillgodoses utan

egentliga kvantitativa begränsningar måste också prövas, om den ifråga­

satta importen konkurrerar med annan aktuell import, som måhända ter

sig angelägnare att förverkliga med hänsyn till utvecklingsarbetet och det

egna programmets fullföljande. Vid export av reaktorer eller reaktordelar

förutsättes visserligen icke i och för sig en motsvarande kontroll från bo­

lagets sida som gäller vid uppförande av reaktorer inom landet. Det torde

emellertid på grund av bolagets särställning beträffande atombränsle i prak­

tiken komma att bli nödvändigt för vederbörande tillverkare att även i

sådana fall redan från början söka samarbete med atombolaget, som bör

betrakta ett dylikt samarbete som en naturlig del av bolagets verksamhet.

Uppkommer vid export av reaktordelar fråga om leverans av bränsleelement

och tungt vatten bör denna fråga bedömas bl. a. mot bakgrunden av be­

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

mentet kommer denna dag att upptaga förevarande lagstiftningsfråga till

närmare behandling.

I anslutning till det senast anförda torde få erinras om att atombränsle

kommer att kunna användas — liksom konventionella bränslen såsom

olja och kol — för framställning av elkraft, för värmealstring till indu­

strier och värmeproduktion för bostäder samt framdeles måhända även för

drift av fartyg och andra transportmedel. Redan av denna exemplifiering av

användningsområdena torde framgå, att något statligt monopol på innehav

och drift av reaktorer icke åsyftas. I likhet med utredningen förutsätter

jag, att såväl statliga organ som kommunala och enskilda företag skall få

tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorer.

Beträffande utredningens organisationsförslag tillstyrker jag — som

förut antytts — att en rådgivande delegation för atomenergifrågor inrättas.

Delegationen bör bl.a. uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten,

avgiva yttranden i koncessions- och tillståndsärenden samt bereda frå­

gor om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet.

Den bör lyda direkt under Kungl. Maj:t och underställas handelsdeparte­

mentet. Såsom utredningen anfört bör delegationen bestå av fem ledamö­

ter, vilka skall utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag

och således ej direkt bör företräda de närmast berörda intressena. Er­

sättningen till ledamöterna och eventuella experter torde få fastställas av

Kungl. Maj:t samt tills vidare bestridas från tionde huvudtitelns kom­

mittéanslag.

I detta sammanhang må nämnas att under överläggningar inom Nordiska

rådet framkommit förslag om tillsättande av ett gemensamt nordiskt sam-

arbetsorgan med deltagande av såväl medlemmar av resp. regeringar som

parlamentariker. Slutligt beslut härom torde fattas inom en snar framtid.

I fråga om atombolagets organisation har utredningen icke föreslagit

några förändringar. Ehuru skäl kan framföras för inrättande av ett stat­

ligt atomorgan här liksom i utlandet med uppgift att i sig innesluta dels

sådana uppgifter, som nu åvilar atombolaget, dels säkerhetstillsyn och

statligt administrativa uppgifter i övrigt, har jag likväl icke ansett dessa

ha eu sådan styrka att de skulle ge anledning att nu avvika från den väg,

som valts i och med bildandet av atombolaget. Jag anser mig därför böra

godtaga utredningens förslag, att den hittillsvarande organisationen bibe­

hålies oförändrad. Utredningen har i detta sammanhang betonat, att en

förutsättning för en verksamhet och organisation enligt förslaget i betän­

kandet givetvis är, att enighet råder mellan bolagets aktieägare på alla

väsentliga punkter. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t tidigare i år på

mitt förslag hemställt, att riksdagen måtte anvisa ytterligare 6 milj. kro­

nor till aktieteckning i bolaget. Härvid skulle den nuvarande proportionen

mellan statens och de enskildas andelar av aktiekapitalet bibehållas oför­

ändrad; en förutsättning för den planerade aktieteckningen skulle emeller­

tid vara, att inom bolaget rådde enighet mellan statens företrädare och de

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Bilaga

Förslag

till

Kungl. Majsts instruktion

för delegationen för atomenergifrågor;

Kungl. Maj :t har funnit gott förordna som följer.

1

§•

Delegationen för atomenergifrågor har till uppgift

att ingående följa utvecklingen på atomenergiområdet och såsom rådgi­

vande organ uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten mot bakgrun­

den av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget i landet;

att avgiva av Kungl. Maj :t och statliga myndigheter infordrade utlåtan­

den, särskilt i koncessionsärenden samt lagstiftnings- och sekretessfrågor

på atomenergiområdet, ävensom i frågor rörande statsanslag till atomener­

giverksamhet;

att handlägga de ärenden rörande atomenergiverksamheten i landet, som

genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut hänskjutas till delegationen; samt

att bereda ärenden rörande det internationella och nordiska atomenergi-

samarbetet.

2

§.

Till fullgörande av dess uppgift åligger det delegationen

att hos Kungl. Maj :t och statliga myndigheter göra för delegationens verk­

samhet erforderliga framställningar;

att samarbeta med vetenskapliga och tekniska sammanslutningar samt

med statliga, kommunala och enskilda organ och företag på de områden,

som beröras av delegationens verksamhet; samt

att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av delegationens verksam­

het, som kunna befinnas lämpliga.

3 §•

Delegationen består av fem ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t

för tre år i sänder.

Kungl. Maj :t förordnar en av ledamöterna att vara delegationens ordfö­

rande.

Ersättning till ledamöterna och till experter hos delegationen bestämmes

av Kungl. Maj :t.

4 §.

Hos delegationen skall finnas en sekreterare, vilken förordnas av Kungl.

Maj :t.

5 §•

Sekreteraren handhar ledningen av det löpande arbetet inom delegationen.

Han är ansvarig för att inkommande ärenden behörigen diarieföras och fö­

retagas till avgörande samt att de beslut, som av delegationen fattas, bliva

vederbörligen verkställda.