2

kriget utfärdade tidsbegränsade lagen angående utövande under vissa utom­

ordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riks-

gäldskontoret tillkommande befogenheter.

I propositionen föreslås slutligen, att Kungl. Maj :t genom en särskild för­

ordning skall medges befogenhet att under krigsförhållanden dispensera

från bl. a. bestämmelserna i taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt-

ningarna. Kungl. Maj :t skall också äga befogenhet att utfärda vissa särskil­

da föreskrifter rörande tullmyndigheternas verksamhet innebärande bl. a.

att frihet från skyldighet att erlägga tullavgifter skall kunna medges.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

3 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken, meddela av förhållandena påkallade bestämmel-

ser att galla i stallet för vad som finnes stadgat i 5—7, 9 och 11 SS lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

.....

var/ riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela be­

stämmelser som i första stycket avses.

4 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möi-

hgt av tullmäktige i riksbanken, förordna

3

att riksbanken skall vara skyldig inlösa sådant av statsmyndighet ut­

ta™?1 utbetalmngskort och direktutbetalningskort, som är avsett att an-

vandas i postgirorörelsen, samt

att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till stat­

lig myndighet.

... ^krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

torhallanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela förord­

nande som i första stycket avses.

5 §.

Ivan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen

icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger el-

kn§ trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse

i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Ivo-

6

§-

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämp­

ningen av denna lag.

1

Konungen äger ock uppdraga åt riksbanken samt åt Konungen underord­

nad myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande

träder i^ kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgdt utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

5

Förslag

till

Lag

angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riks-

gäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riks­

banken tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom

av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige

kunna med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde

skola minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal

fullmäktige komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal per­

soner att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och an­

svar träda i fullmäktigs ställe.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande full­

mäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogen­

heter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—6 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den

riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke

vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån be­

stämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande en­

ligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­

da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess pröv­

ning av frågan, huruvida förordnandet skall beslå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall

detsamma vara förfallet. Upphör krigsfaran; skall förordnandet av Konung­

en upphävas.

6

Under utomordentliga förhållanden, so>m föranletts av krig eller krigs­

fara, vari riket befunnit sig, äger Konungen förordna att vad i 2—6 §§

stadgas skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. För­

ordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom

en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen.

Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller

riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande

tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelserna i 2—6 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag

eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma

bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

2

§.

Konungen äger, i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden,

som avses i 1 §, förordna, att taxering enligt kommunalskattelagen samt

enligt förordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögen­

hetsskatt tills vidare icke skall verkställas eller att sådan taxering skall

verkställas i annan ordning än i taxeringsförordningen föreskrives. Förord­

nande, som här avses, må innefatta stadgande, att taxering skall ske alle­

nast beträffande vissa grupper skattskyldiga.

Senast vid den riksdagssession, som börjar näst efter det förordnande,

som i första stycket avses, upphört att gälla, skall för riksdagen framläg­

gas förslag rörande taxeringen för den tid under vilken förordnandet gällt.

Vad i törsta och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning

beträffande annan taxering till skatt eller avgift än där sägs.

3 §.

Då så tinnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §, äger

Konungen törordna, att i stället för vad i uppbördsförordningen och folk-

bokföringstörordningen stadgas skall gälla vad Konungen därom föreskri­

ver.

4 §■

Konungen äger, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som av­

ses i 1 §, förordna, att tullfrihet må åtnjutas för varor, som inkomma till

riket, samt att frihet må åtnjutas från erläggande av andra sådana å varor

lagda avgifter, vilka av tullverket skola upptagas vid trafik till eller från

riket.

Har eljest meddelats föreskrift, som utgör hinder för tullmyndighet att

vidtaga viss åtgärd som är av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen,

äger Konungen, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses

i 1 §. förordna att, i stället för vad sålunda föreskrivits, skall gälla vad

Konungen därom bestämmer.

5 §•

Är i andra fall än som i 2, 3 eller 4 § avses i lag eller författning föreskri­

vet att skatt, accis eller annan allmän avgift skall erläggas inom viss tid

och på visst sätt eller att —- till ledning för beräkning av sådan skatt, accis

eller avgift — deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet skall fullgöras

v*ss ^id, äger Konungen i den mån det finnes påkallat på grund av

förhållanden, som avses i 1 §, förordna, att i stället för vad sålunda före­

skrivits skall gälla vad Konungen därom bestämmer.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

6

§•

Befogenhet, som enligt 2—5 §§ tillkommer Konungen, må på uppdrag av

Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen

mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd

svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande beho\

av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse i vad angår länet samt, såvitt an­

går förhållanden inom tullverkets verksamhetsområde, generaltullstyrelsen

eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som

enligt denna förordning tillkommer Konungen.

7 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämp­

ningen av denna förordning.

Konungen äger ock uppdraga åt underordnad myndighet att meddela de

föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna förordning eller med

stöd av förordningen meddelat förordnande.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, A^ndersson, H^edlund, P^ersson, L^indell,

L^indström, L^ange, L^indholm, N^äsgård, K^ling, E^liasson, H^enriksson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss för krigsför-

hållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verk­

samhetsområde samt anför därvid följande.

I. Inledning

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar, som gav Kungl.

Maj :t befogenhet att under i lagarna närmare angivna förutsättningar —

krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — i

män av behov vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra förenklingar inom det

administrativa förfarandet. Även inom riksbankens verksamhetsområde till­

skapades viss beredskapslagstiftning. En del av dessa lagar var tidsbegrän­

sade. På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som svf-

tade till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången på förnödenheter

för befolkningen och krigsmakten.

Såsom ett led i det alltsedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att

överse vad som kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, har

verkställts en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet och pen­

ningförsörjningen under krigsförhållanden. Vidare har arbetet inriktats på

en genomgång av tidigare gällande föreskrifter rörande mantalsskrivningen

samt taxerings- och uppbördsväsendet i händelse av krig. Dessa föreskrifter,

som utfärdades under andra världskriget, är nämligen numera i viss mån

föråldrade. Vidare har beaktats, att särskilda beredskapsföreskrifter är er­

forderliga även inom tullväsendets område. Avsaknaden av vägledan­

de föreskrifter har visat sig försvåra det planläggningsarbete, som i nu

nämnda hänseenden bedrives hos de under finansdepartementet lydande

myndigheterna samt hos, bland andra, riksbanken, postverket och länssty­

relserna.

Genom beslut den 12 november 1954 uppdrog dåvarande chefen för fi­

nansdepartementet, statsrådet Sköld, åt assessorn i kammarrätten S. F. von

10

världskriget och tiden närmast därefter, för att få klarlagt huruvida i be-

redskapssyfte en motsvarande lagstiftning bör genomföras redan i fredstid.

Under överarbetningen har vidare beaktats synpunkter, som framkommit

vid behandlingen av andra frågor rörande beredskapsplanläggningen.

Som ett resultat av arbetet inom departementet har framlagts förslag till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontorel tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden in. m.

De inom departementet upprättade förslagen har under hand granskats

inom riksbanken, riksgäldskontoret, generalposlstyrelsen, statskontoret,

mynt- och justeringsverket och riksräkenskapsverket.

Jag vill slutligen anmärka, att utredningsmannen sedermera upprättat ett

leviderat förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämp­

ningen av lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Nämnda

förslag torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

II. Fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra världskriget

1. Den administrativa fullmaktslagen

Genom proposition nr 30 till 1940 års urtima riksdag framlades förslag till

lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndighe­

terna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. Till grund för

förslaget låg ett av särskilda sakkunniga den 14 augusti 1940 avgivet be­

tänkande (SOU 1940:23).

Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940

den sålunda antagna lagen (den administrativa fullmaktslagen), vilken

skulle gälla till och med den 31 mars 1942.

1942 års riksdag förelädes genom proposition nr 0 förslag till ny lag i

samma ämne. På grundval av propositionen, vilken bifölls av riksdagen, ut-

täidades lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angå­

ende stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig

eller krigsfara in. in. Till skillnad från 1940 års lag gjordes denna lag ej

tidsbegränsad.

Genom proposition nr 9 till 1953 års riksdag framlades på grundval av

en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria förslag till lag om

ändring i vissa delar av 1942 års lag. De föreslagna ändringarna avsåg dels

grunderna för lagens försättande i tillämpning dels ock anpassning av lagen

till den civila regionala beredskapsorganisationen enligt 1951 års riksdags­

beslut. Därjämte innehöll förslaget ytterligare en del ändringar av huvud­

sakligen formell natur. Sedan propositionen bifallits av riksdagen utfärdades

lag i ämnet den 27 februari 1953 (nr 51).

11

I det förutnämnda av särskilda sakkunniga framlagda betänkandet (SOU

1940:23) angavs såsom allmänna riktlinjer för utformningen av lagför­

slaget, att de behov, som i fråga om de statliga och kommunala förvaltnings­

myndigheterna krävde beaktande vid krig eller krigsfara, avsåge dels oiga-

nisationen och dels förfarandet. Den ledande synpunkten beträffande myn­

digheternas organisation måste vara, att deras funktionsduglighet såvitt

möjligt upprätthölles. Detta vore av desto större vikt som de kia\ förvalt­

ningen hade att tillgodose under de utomordentliga förhållanden, som krigs­

tiden medförde, i vissa fall framträdde med långt större styrka liksom de

erhölle en helt annan omfattning än under fredstid. Även förvaltningsför-

farandet måste i många hänseenden påverkas av krigsförhållanden. Särskild

uppmärksamhet påkallade de bestämmelser som reglerade förfarandet vid

förvaltningsärendenas behandling; även här framträdde i främsta iummet

kravet på förvaltningens effektivitet.

Förvaltningsmyndigheternas verksamhet berörde i stor utsträckning en­

skildas rättigheter och skyldigheter. Såsom exempel på förvaltningsärenden

av det slag, som sålunda åsyftades, erinrade de sakkunniga hl. a. om

mantalsskrivning och kyrkobokföring. Ett betydelsefullt område, som lage

rättskipningen nära, vore förfarandet i skattemål. Ofta ägde den enskilde

mot det allmänna under vissa villkor framställa anspråk, vilkas provning

tillkomme förvaltningsmyndighet, t. ex. anspråk på avlöning, pension, resti­

tution av tull och dylikt.

För förvaltningsmyndigheterna syntes stundom svårigheter uppstå att

under åsyftade förhållanden följa vissa i författningarna givna tidsbestäm­

melser. Sådana bestämmelser förekomme i den då gällande mantalsskriv-

ningsförordningen, i taxeringsförordningen och i kommunallagarna.

Enligt de angivna grundsatserna avser den administrativa fullmaktslagen

sålunda såväl förvaltningsmyndigheternas organisation som förvaltningsför-

farandet.

Huvudbestämmelserna i den administrativa fullmaktslagen skall enligt

1 § första stycket automatiskt äga tillämpning, därest riket befinner sig

i krig. Om däremot riket kommer i krigsfara eller eljest utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden påkallar det, skall Kungl. Maj.t äga för­

ordna att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande skall enligt

1 § andra stycket, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad under­

ställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställning­

en skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

Bestämmelserna i lagens 4 § avser att sätta ur kraft vissa av de tids- och

ortsbestämmelser som reglerar förvaltningsförfarandet. I det nyssnämnda

betänkandet (SOU 1940:23) har framhållits, att då Kungl. Maj :ts förord­

nande må avse jämkning av fastställd tid, framginge därav alt stadgandet

inle avsåge att medge inställande helt och hållet eller för obestämd tid av

den åtgärd, varom vore fråga. Sålunda finge förordnande inte meddelas om

inställande under visst år av mantalsskrivning eller av den årliga taxering­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

12

en. Inte heller avsåges med bestämmelsen att lämna en fullmakt exempel­

vis till förlängning av femårsperioden för den allmänna fastighetstaxering­

en. Däremot medgåve stadgandet, att åtgärder, som i fråga om mantals­

skrivning eller taxering skulle vidtagas under viss månad, i stället finge

företagas en eller annan månad senare. Förordnandet skulle innehålla en

särskild tidsbestämmelse i stället för den, som genom förordnandet sattes

ur kraft. Sedan anstånd meddelats syntes, i mån av behov, ytterligare an­

stånd kunna medges genom nytt förordnande.

För tillämpning av ett flertal bestämmelser i administrativa fullmakts­

lagen, bl. a. 2 §, förutsättes särskilt förordnande utöver det allmänna för­

ordnande som meddelas med stöd av 1 §. Sådant särskilt förordnande skall

enligt vad som angivits i de olika paragraferna meddelas av Kungl. Maj.t.

Enligt 11 § första punkten kan emellertid Kungl. Maj :t uppdraga åt under­

ordnad myndighet att utöva vissa av de ifrågavarande befogenheterna. I 11 §

andra punkten stadgas därjämte, att, om under krig förbindelsen mellan

någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med svårighet kan

upprätthållas eller det eljest under krig föreligger trängande behov av ome­

delbara åtgärder, civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälha-

'are ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelsen i vad angår

lanet äger även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt lagen till­

kommer Kungl. Maj:t.

Med stöd av föreskrifterna i administrativa fullmaktslagen och på grund­

val av ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet förslag (SOU 1942: 42)

utfärdade Kungl. Maj :t den 2 april 1943 kungörelse (nr 137) med tillämp­

ningsföreskrifter till nämnda lag. Kungörelsen gäller alltjämt. Bestämmel­

serna i kungörelsen skall träda i tillämpning först i den mån Kungl. Maj :t

därom förordnar. Enligt föreskrift i 1 § i kungörelsen skall dock sådana

förberedande åtgärder vidtagas som särskilt anges i kungörelsen eller som

eljest befinnes erforderliga för dess tillämpning.

Beträffande länsstyrelserna meddelades bestämmelser i en den 24 sep­

tember 1943 (nr 708) utfärdad kungörelse om särskilda åligganden, som

under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna och dem underlydan­

de myndigheter. Denna kungörelse, som inte enbart innefattade tillämp-

ningstÖleskrifter till administrativa fullmaktslagen utan jämväl upptog be­

stämmelser av annan natur, sattes i tillämpning genom en kungörelse

samma dag (nr 709), vilken emellertid upphävdes med utgången av decem­

ber 1947 enligt en den 12 december 1947 (nr 967) utfärdad kungörelse.

Vidare må erinras om Kungl. Maj:ts brev till samtliga länsstyrelser den 5

mars 1943 (nr 335) angående vissa bestämmelser rörande civila myndig­

heters verksamhet under krig. 1943 års båda författningar (nr 335 och 708&)

bär numera i huvudsak ersatts av kungörelsen den 20 september 1951 (nr

644) med vissa bestämmelser angående länsstyrelsernas verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

13

2. Lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Genom proposition nr 95 till 1939 års urtima riksdag framlades förslag

till lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. in. Enligt förslaget skul­

le Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest un­

der utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äga att, på framställ­

ning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riks-

gäldskontoret, i fråga om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt

offentliggörande av riksbankens räkenskaper meddela av förhållandena på­

kallade bestämmelser att gälla i stället för vad därutinnan finnes stadgat i

9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank. Lagen skulle enligt förslaget vara tidsbegränsad.

Till grund för propositionen låg en den 7 december 1939 dagtecknad skri­

velse från fullmäktige i riksbanken, vari bl. a. uttalades.

Med hänsyn till önskvärdheten av att riksbanken står beredd att möta

de krav, som utvecklingen under den närmaste framtiden kan komma att

medföra, men vilkas omfattning det i nuvarande krisläge icke är möjligt

att bedöma, ha fullmäktige ansett det vara påkallat att undersöka behovet

av en ändring av vissa bestämmelser i lagen för Sveriges riksbank. Fullmäk­

tige hava härvid kommit till det resultatet, att ett flertal föreskrifter i

riksbankslagen kunna komma att visa sig för snäva och skulle, om de

strängt måste iakttagas, i vissa situationer hindra riksbanken från att be­

driva sin rörelse på ändamålsenligt sätt och vidtaga de åtgärder, som kunde

anses lämpliga. Då det härvid kan komma att röra sig om vitt skilda gre­

nar av riksbankens verksamhetsområde, anse fullmäktige icke att en när­

mare precisering av de punkter, på vilka en ökad rörelsefrihet kan komma

att krävas, kan eller bör eftersträvas. Fullmäktige vilja i stället föreslå,

att den i en utomordentlig situation nödvändiga smidigheten i de bestäm­

melser, som reglera riksbankens verksamhet, åstadkommes genom en full­

maktslag, som under viss tid, förslagsvis till och med den 31 mars 1940,

giver Konungen rätt att meddela av förhållandena påkallade bestämmelser

att gälla i stället för riksbankslagens stadganden om riksbankens sedelut­

givning och bankrörelse samt om räkenskapernas avslutande och offentlig­

görande. Dylik rätt skulle, i likhet med vad fallet är i fråga om ett flertal

övriga krisåtgärder, tillkomma Konungen vid krig eller krigsfara, vari ri­

ket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda för­

hållanden. Förordnande enligt lagen skulle få meddelas på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgälds-

kontoret.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, att det även

enligt hans mening vore motiverat att åtgärder vidtoges i syfte att möjlig­

göra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som reglerade

riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare inte förutsedda förhållanden,

med vilka man i dåvarande läge måste räkna. Med hänsyn till de skiftande

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utvecklingsmöjligheterna borde detta lämpligen ske genom en fullmakts­

lag, som gåve Kungl. Maj:t rätt att meddela de från riksbankslagen avvi­

kande bestämmelser, som kunde finnas påkallade.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 22 december 1939

(nT 895) lag i ämnet. Lagen skulle äga giltighet till och med den 31 mars

1940.

Med stöd av nämnda fullmaktslag förordnade Kungl. Maj :t genom kun­

görelse den 31 januari 1940 (nr 54) med vissa bestämmelser angående riks­

bankens metalliska kassa att, i stället för vad i 11 § riksbankslagen stad­

gades, skulle gälla att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld. Förordnandet var

motiverat därav, att enligt 11 § riksbankslagen guld utom landet finge in­

räknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande

15 procent av hela den metalliska kassan. Bestämmelsen skulle med hän­

syn till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan kunna

lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning,

som kunde anses mest betryggande.

Vid 1940 års riksdag framlades genom proposition nr 77 förslag om att

1939 års fullmaktslag skulle erhålla förlängd giltighet. Till grund för pro­

positionen låg en av fullmäktige i riksbanken gjord framställning i ämnet.

Bankofullmäktige anförde i sin skrivelse, att kungörelsen den 31 januari

1940 (nr 54) borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av mars

1940. I fullmaktslagen 1939:895 lämnade beinyndiganden för Kungl. Maj:t

att jämväl i övrigt utfärda bestämmelser alt gälla i stället för vissa i riks­

bankslagen intagna stadganden borde även erhålla fortsatt giltighet. I pro­

positionen uttalades, att den möjlighet att efter lägets krav anpassa regler­

na för riksbankens verksamhet, som fullmaktslagen innefattade, uppenbar­

ligen komme att vara erforderlig även efter utgången av mars 1940. Sedan

propositionen bifallits av riksdagen utfärdades lagen den 30 mars 1940 (nr

172) om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angåen­

de riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. m. Fullmaktslagen skulle

äga giltighet till och med den 30 juni 1941.

Efter årligen av fullmäktige i riksbanken gjorda framställningar för­

längdes därefter fullmaktslagens giltighet successivt till och med den 30

juni 1947.

Frågan om fullmaktslagens giltighet efter nyssnämnda dag blev föremål

för närmare överväganden i proposition nr 83 till 1947 års riksdag. I pro­

positionen framhölls bl. a., att fullmäktige i riksbanken föreslagit att lagen,

i avvaktan på en allmän översyn av riksbankslagen, skulle få gälla till och

med den 30 juni 1948. Fullmäktige hade även uttalat, att fullmaktslagstift-

ningen borde läggas till grund för föreskrifter, som åsyftade att skapa den

större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena då påkallade. Sedan

propositionen godkänts av riksdagen, utfärdades lag i ämnet den 16 maj

1947 (nr 194).

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

15

Genom kungörelse den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning fastställde Kungl. Maj:t sedelutgiv­

ningsrätten i enlighet med ett av bankofullmäktige väckt förslag.

Genom kungörelse den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse om

riksbankens sedelutgivning ökades det belopp, varmed sedelutgivningen

jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen finge överstiga dubbla summan

av metalliska kassan till 2 500 miljoner kronor.

I proposition nr 195 till 1948 års riksdag föreslogs att 1939 års fullmakts­

lag skulle ersättas av en provisorisk lag av mera begränsat innehåll. Den

nya lagen skulle sålunda endast innehålla särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivningsrätt. Propositionsförslaget innebar att i stället för

vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser skulle lända till efterrättelse, nämligen att riksban­

ken finge utgiva sedlar till ett belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §),

att därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nö­

digt Kungl. Maj:t finge, om riksdagen ej vore samlad, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst 700

miljoner kronor, att dylikt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande skulle, där­

est detsamma icke godkändes av riksdagen inom tjugu dagar från det riks­

dagen åter sammanträtt, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla

(2 §), samt att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksban­

ken tillhörigt guldmynt och omyntat guld (3 §).

Bankoutskottet (uti. nr 31) fann inte anledning till erinran mot innehållet

i den föreslagna provisoriska lagstiftningen.

Riksdagen godkände förslaget (rskr nr 210). Lag utfärdades den 28 maj

1948 (nr 248).

1948 års lag, som gällde för tiden intill utgången av juni månad 1949, har

sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid maximibeloppet för

riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser meddelas i la­

gen den 1 juni 1956 (nr 240). Maximibeloppet för sedelutgivningen bestämmes

däri till 6 000 miljoner kronor. I proposition nr 121 till 1957 års riksdag har

föreslagits en motsvarande lagstiftning för tiden den 1 juli 1957—den 30

juni 1958. Maximibeloppet är i förslaget bestämt till 6 300 miljoner kronor.

3. Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av full­

mäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter

Genom proposition nr 277 till 1940 års riksdag framlades förslag till lag

angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenhe­

ter. Enligt förslaget finge, om riket eller del därav besatts av fientlig makt,

fullmäktige i riksbanken tillkommande befogenheter utövas allenast vid

sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort,

där fullmäktige kunde med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid så­

dant sammanträde skulle minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kunde icke

nämnda antal fullmäktige komma tillstädes, skulle Konungen förordna er­

forderligt antal personer att, intill dess nämnda hinder upphörde, med full-

mäktigs rätt och ansvar träda i fullmäktigs ställe. Vad sålunda stadgats

skulle äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige i riksgäldskon-

toret och utövandet av dem tillkommande befogenheter. Lagen skulle vara

tidsbegränsad; den föreslogs skola gälla till och med den 30 juni 1941.

I propositionen erinrades om att inom finansdepartementet till övervä­

gande upptagits frågan om erforderliga beredskapsåtgärder till tryggande

av den centrala finansförvaltningen i händelse av landets indragande i krig.

I en inom departementet upprättad promemoria i ämnet hade beträffande

behovet av dylika åtgärder anförts.

Den centrala finansförvaltningen utövas till väsentliga delar av riksban­

ken och riksgäldskontoret. Decentraliseringen ifråga innebär vid krigsfall

en fara, om den kan medföra, att rätlsgiltiga beslut avseende riksbankens

och riksgäldskontorets förvaltningsområden icke kunna erhållas, trots att

Kungl. Maj :t alltjämt kan utöva sina konstitutionella befogenheter. En risk

i denna riktning föreligger obestridligen till följd av det sätt på vilket för­

valtningen av riksdagens verk är organiserad. Fullmäktigeinstitutionerna

kunna tänkas bli funktionsodugliga och vara omöjliga att i rättsliga former

rekonstituera redan på ett tidigt stadium av ett krig, medan däremot en

konstitutionell regering även i extrema nödlägen kan vidmakthållas. Funk-

tionsoduglighet måste anses föreligga icke endast om fullmäktige ej kunna

sammanträda i erforderligt antal utan även om detta ej är möjligt inom

obesatt område.

Beträffande de olika utvägar, som kunde tänkas stå till buds för att i här

avsedda fall trygga utövandet av de båda fullmäktigeinstitutionernas befo­

genheter, yttrades i promemorian.

Formellt torde hinder ej möta mot att fullmäktigeinstitutionerna fatta

beslut om viss delegation av sina befogenheter för krigsfall. En sådan dele­

gation kan dock befaras ge ett alltför svagt underlag för delegalionsorganets

verksamhet och bör vidare knappast ske utan riksdagens medverkan, efter­

som den skulle innebära, att fullmäktige — låt vara med bibehållet indivi­

duellt ansvar — kunde sätta andra i sitt ställe och på så sätt kringgå riks­

dagens val. Dessa svagheter framträda särskilt, om fullmäktige icke behålla

sin förvaltning till inträdet av ett nödläge utan redan inför ett avlägset hot

i beredskapssyfte fatta beslut om delegation; den senare vägen är emeller­

tid den de sannolikt tvingas att gå. En ytterligare olägenhet, som nära sam­

manhänger med de föregående, är att en fri delegation från fullmäktiges

sida, som senare under tryck återkallas, kan skapa väsentlig oklarhet utåt,

som skulle undvikas om delegationsformen vore entydigt reglerad av riks­

dagen.

Om av angivna skäl riksdagens medverkan anses böra krävas för eu lös­

ning av beredskapsfrågan genom delegation, synes riksdagens beslut lämp­

ligen böra gå ut på att fullmäktiges befogenheter vid krigsfall skola — obe­

roende av ett fullmäktiges särskilda beslut — vara från fullmäktige oåter­

kalleligt delegerade till vissa personer inom eller utom deras krets. En ända­

¹⁶

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

17

målsenlig fixering av delegationsformerna synes vara, att förvaltningen skall

vara delegerad till de av fullmäktige till ett antal av minst tre som kunna

sammanträda inom obesatt område. Om sådan delegation ej kan komma

till stånd, skola befogenheterna vara delegerade till en direktion på minst

tre personer, bestående av ■— förutom de fullmäktige som må finnas inom

obesatt område — de personer som Kungl. Maj :t därtill förordnar. Ett be­

slut av riksdagen med här angiven innebörd skulle giva delegationsorganet

exklusiv rättslig auktoritet och bevara riksdagens inflytande på personvalet

så långt detta låter sig göra.

I propositionen företogs endast den ändringen i promemorieförslagel, att

lagtexten kompletterades med en föreskrift, att sammanträde med fullmäk­

tige skall hållas å ort, där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj :t

förordnat ombud.

Bankoutskottet (uti. nr 1940:38) tillstyrkte propositionen.

Sedan riksdagen antagit det i propositionen framlagda lagförslaget, ut­

färdades lagen den 7 december 1940 (nr 437) angående utövande under vissa

utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret tillkommande befogenheter.

Fullmaktslagen erhöll sedermera förlängd giltighet till och med den 30

juni 1946 i enlighet med av riksdagen årligen fattade beslut.

Kangl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

4. Särskilda planläggningsföreskrifter

1 en inom finansdepartementet upprättad, den 15 november 1943 dag-

tecknad promemoria med förslag till bestämmelser för underlättande av

utbetalningsväsendet och penningförsörjningen inom område, som avspärrats

i följd av krig (i det följande benämnd 1943 års departementspromemoria)

upptogs särskilda bestämmelser, som skulle gälla för statlig lokalmyndig­

het, postverket och riksbankskontor inom sådant område. Fullmäktige i

riksbanken förordnade genom beslut den 2 december 1943 att i promemorian

intagna bestämmelser avseende riksbanken skulle lända till efterrättelse

rid planläggning -— i händelse av krig — av åtgärder avseende utbetal­

ningsväsendet och penningförsörjningen inom avspärrat område. Samma

dag fastställde fullmäktige föreskrifter angående riksbankskontorens verk­

samhet.

Kungl. Maj :t föreskrev, efter därom av bankofullmäktige gjord hemstäl­

lan, att de i den nyssnämnda promemorian upptagna bestämmelser och an­

visningar avseende andra statliga myndigheter än riksbanken och dess av­

delningskontor skulle lända till efterrättelse vid planläggningsarbetet (cir­

kulär den 3 december 1943 till samtliga statsmyndigheter angående plan­

läggning i händelse av krig av utbetalningsväsendet och penningförsörj­

ningen inom avspärrat område).

Särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och

uppbördsväsendet vid krig har upptagits i eu inom finansdepartementet upp-

2 intrång till riksdagens protokoll t'J?>7. 1 samt. .Vr 176

18

rättad, den 15 november 1943 dagtecknad promemoria. Genom beslut den

3 december 1943 överlämnade Kungl. Maj:t promemorian till samtliga stats-

myndigheter för kännedom och övervägande vid planläggningen av de åt­

gärder som avsåges i kungörelsen den 24 september 1943 (nr 708) om sär­

skilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna

och dem underlydande myndigheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

III. Betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning

Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller inledningsvis att ett framtida krig måste

förutsättas medföra stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott

i förbindelserna kan, särskilt om de blir långvariga, försvåra möjligheter­

na att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner o. s. v. Belastningen

på de förbindelser, som kan hållas öppna, kan beräknas bli mycket stor.

Ur psykologisk synpunkt är det betydelsefullt att brist på pengar inte upp­

står och att löner och pensioner in. m. kan utbetalas. En förenkling av-

förfarandet vid medelsförvaltningen måste komma till stånd bl. a. för att

så stor del som möjligt av den personal, som sysslar med bokföring, kon­

troll och redovisning, skall kunna frigöras för andra, mera krigsviktiga

arbetsuppgifter.

De hithörande frågorna berör såväl samtliga statsmyndigheter som kom­

munerna och det enskilda näringslivet. Avsaknaden av klara linjer efter

vilka betalningsväsendet, penningmedelsförsörj ningen och medelsförvalt­

ningen skall fungera, medför att det inte är möjligt för de olika myndig­

heterna att genomföra erforderlig krigsplanläggning.

I fråga om de planläggningsföreskrifter, som kan vara erforderliga, ut­

talas i promemorian, att planläggningen av de statliga myndigheternas verk­

samhet under krig bör ha till syfte att genomföra en sådan organisation

av den statliga förvaltningen, att denna kan fungera vid ett krigsutbrott

och under tiden närmast därefter.

Utredningsmannen anför vidare.

Vid övervägandet av olika krigsplanläggningsfrågor är det av särskild

betydelse att hålla i minnet, att planläggningens huvudsyfte icke är att or­

ganisera verksamheten under ett krigs senare skede, då läget kan ha sta­

biliserats och förbindelserna mellan centrala och lokala myndigheter åter-

knutits. I detta sammanhang må även särskilt framhållas, att en statsmyn­

digheternas övergång till krigsorganisation om möjligt måste ske före ett

krigsutbrott så att de myndigheter, som skola flytta till annan uppehålls-

plats an den ordinarie, få möjlighet att genomföra en sådan förflyttning.

Detta får till följd att myndigheterna — även om krigstillstånd icke in­

trätt — måste åsidosätta en mängd i och för sig viktiga arbetsuppgifter

av den anledningen att personal icke finnes för dessa uppgifters lösande.

Uppenbart är emellertid att, om — sedan en övergång skett till krigsorga­

nisation — förhållandena medgiva att handläggningen av frågor av icke

kngsviktig beskaffenhet återupptagas, detta måste ske.

19

De i 1943 års departementspromemoria meddelade planläggningsföreskrif-

terna reglerar förhållandena inom vad som kallas avspärrat område. Enligt

utredningsmannens mening är emellertid betalningsväsendet, penningme-

delsförsörjningen och medelsförvaltningen under krig ett problem, som be­

rör inte blott avspärrade områden utan riket i dess helhet. Ett krig kom­

mer självfallet att påverka den statliga, kommunala och privata ekonomiska

verksamheten vare sig denna bedrives inom områden, som är avstängda från

förbindelse med centrala myndigheter, eller den bedrives inom områden, som

har sådan förbindelse.

Det av utredningsmannen upprättade förslaget till kungörelse med sär­

skilda bestämmelser för underlättande av utbetalningsväsendet, penning-

medelslörsörjningen och medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara in. in.,

vilket är avsett att ersätta 1943 års departementspromemoria, har upprät­

tats med utgångspunkt från de nyss anförda synpunkterna.

I 1943 års departementspromemoria lämnas inte, framhåller utrednings­

mannen, några generella föreskrifter rörande betalningsväsendet under krig.

En mångfald omständigheter kommer att medföra att det statliga

kassaväsendet under krig måste förenklas, även om detta får till följd

att kontrollen över medelsförvaltande myndigheter och befattningshavare

blir svårare alt genomföra och i vissa fall måste helt eftersättas.

Inom statlig, kommunal och privat verksamhet utnyttjas postgirorörel­

sen i allt större utsträckning vid betalningstransaktioner av olika slag. Af­

färs- och sparbanker utnyttjar postgirot i betydande omfattning vid över­

föring av medel från riksbanken till de egna kontoren. För flertalet s. k.

huvudförvaltningar finnes särskilda postgirokonton för in- och utbetalning­

ar upplagda. 1 fall, där särskilt postgirokonto för inbetalningar finnes, töm­

mes detta konto automatiskt genom girering till riksbankens postgirokonto

nr 4, i regel en gång per vecka. De affärsdrivande verken och vissa andra

institutioner har hos riksbanken öppnat egna checkräkningar.

Bokföringen inom postgirorörelsen är i fred centraliserad till postgiro­

kontoret i Stockholm. Särskilda postgiroavdelningar är dock inrättade i

(iöteborg, Malmö, Boden och Visby.

Betalningsväsendet bör, anser utredningsmannen, fungera enligt i möjli­

gaste mån samma principer under krig som under fred. Med hänsyn till

postgirorörelsens stora betydelse för det ekonomiska livet räknar man med

att postgirorörelsen måste fungera även under ett krig. Ett utnyttjande av

postgirorörelsen under krig synes också kunna medföra att vissa förenk­

lingar i det statliga betalningsväsendet kan genomföras.

Enligt utredningsmannens förslag skall det statliga kassaväsendet base­

ras på postgirorörelsen. Därigenom vinnes att för det statliga be­

talningsväsendet tillskapas ett system, som är enkelt, kräver ett minimum

av personal och kan tillämpas av samtliga statsmyndigheter, oberoende av

deras karaktär och oberoende av huruvida de befinner sig inom avspärrat

område eller inte.

Huvudlinjerna för det statliga betalningsväsendet under krig blir enligt

Kungl. Moj. ts proposition nr 176 år W57

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utredningsmannens förslag följande. För varje huvudförvaltning upplägges

— i den mån så inte redan skett — ett postgirokonto för inbetalningar och

ett för utbetalningar. Inbetalning till statsverket för huvudförvaltnings räk­

ning skall som regel ske på myndighetens postgirokonto för inbetalningar

eller genom girering till detta konto. Till kontot inbetalade medel överföres

automatiskt, genom postgirokontorets försorg, till ett riksbankens postgiro­

konto.

Inbetalning genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken

bör ske endast undantagsvis, om detta betalningssätt är enklare för den,

som gör inbetalningen.

Även utbetalningar skall i största möjliga utsträckning göras över post­

giro. Utbetalning skall därvid ske över myndighetens utbetalningskonto an­

tingen genom girering till annat postgirokonto eller medelst utbetalnings-

kort, som i vanlig ordning tillställes betalningsmottagaren efter verkställd

bokföring eller medelst direktutbelalningskort, som antingen med posten

översändes till betalningsmottagaren eller direkt överlämnas till denne.

Vanligt utbetalningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart i

första hand vid varje postanstalt samt hos riksbanken och dess avdelnings­

kontor. I promemorian uttalas vidare.

Därjämte böra följande penninginrättningar, nämligen affärs- och spar­

banker samt centralkassor för jordbrukskredit och jordbrukskassor, vara

skyldiga att — i den mån inrättningens inneliggande kassa gör det möjligt

-— inlösa utbetalningskort, som här avses. Med sådan skyldighet följer gi­

vetvis även skyldighet att mottaga postgirokort som likvid. Det förutsätter

att mellan Kungl. Maj :t och ifrågavarande penninginrättningar kommer att

träffas avtal i här nämnt avseende.

I anslutning därtill har i det av utredningsmannen upprättade författ-

ningsförslaget införts ett stadgande att av statlig myndighet utfärdat utbe­

talningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart å varje postan­

stalt samt hos riksbanken och dess avdelningskontor ävensom att vissa an­

givna penninginrättningar skall — i enlighet med av Kungl. Maj:t därom

träffat avtal — vara skyldiga inlösa dylika kort. Myndighet, som verkställt

utbetalningar över sitt utbetalningskonto, skall likvidera dessa genom att

från ett riksbankens postgirokonto till sitt eget utbetalningskonto girera mot­

svarande belopp.

Under krig är det, anser utredningsmannen, mera betydelsefullt än eljest,

att såvitt avser bl. a. de regionala och lokala statsmyndigheterna, minsta

möjliga personal sysselsätts med administrativa uppgifter, som saknar di­

rekt betydelse för krigföring och folkförsörjning. Sålunda bör länsstyrelse

helst inte tagas i anspråk för handläggning av frågor rörande medelstill­

delning till statliga myndigheter inom området. Enligt förslaget skall lokal

statsmyndighet, som har eget postgirokonto, i största möjliga utsträckning

använda detta för in- och utbetalningar. Om myndigheten blivit avstängd

från förbindelse med den centralförvaltning, under vilken den lyder, skall

lokalförvaltningen, ändock att den saknar tillgodohavande på sitt postgiro­

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

konto, iå använda detta för utbetalningar. Härför skall dock kravas, att

lokalmyndigheten, samtidigt som den till postgirokontoret (-avdelningen)

insänder inbetalningskort eller girokort, insänder girokort varmed motsva­

rande belopp av myndigheten överföres från centralförvaltningens till lokal­

myndighetens postgirokonto. Lokalmyndigheten skall även kunna uttarda

på sig själv ställt och på eget postgirokonto draget utbetalningskort, varvid

dock likvid skall ske medelst ett på centralförvaltningens postgirokonto dra­

get girokort.

Lokalmyndighet, som icke har eget postgirokonto och som ej heller eljest

kan få medel från vederbörlig centralförvaltning, skall vara hänvisad till

länsstyrelsen för att få rörelsemedel.

Vad här sagts skall i tillämpliga delar gälla sådan central statsmyndig­

het, som ej är huvudförvaltning.

Även kommunala myndigheter inom avspärrat område skall rekvirera

erforderliga medel från länsstyrelsen. Enligt 1943 års departementsprome­

moria föreligger en viss spärr beträffande möjligheten för länsstyrelsen att

förskottera medel till kommunal myndighet. Någon motsvarande sparr

bör enligt utredningsmannens mening inte finnas i fortsättningen.

Utredningsmannen framhåller att enligt det föreslagna systemet kommer

utbetalningskort och direktutbetalningskort att få karaktar av betalnings­

medel. jämförbara med sedlar och checkar. För att försvåra tillverkningen av

falska postgirokort och för att öka möjligheterna att lätt upptäcka even­

tuella förfalskningar skall särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas.

Enligt utredningsmannen kan mot förslaget att i princip helt basera det

statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen riktas den invändningen, att

avbrott i kommunikationer och kraftförsörjning kan omöjliggöra postgiro­

kontorets (-avdelningarnas) verksamhet. Av förslagets utformning följei

emellertid, att systemet kan fungera även om förbindelserna ar brutna och

om bokföring inte kan ske på grund av avbrott i kraftförsörjningen eller

av annan anledning. Bokföring får ske i efterhand om så behövs.

Utredningsmannen anför i anslutning härtill.

Den beredskapsplanläggning angående hithörande frågor, som agt rum

och alltjämt sker inom generalpoststyrelsen, bär bl. a. till syfte att möjlig­

göra postgirorörelsens upprätthållande under krig. Med hansyn till de sto

ningar, som måste bliva oundvikliga till följd av avbrott i kommunika­

tionerna och i kraftförsörjningen, förutsattes dock att bokforingsarbetet kan

bliva försenat. Särskilda åtgärder äro vidtagna för att oka möjligheterna att

trots avbrott i de vanliga förbindelserna erhålla kontakt mellan postgiro-

kontoret, vilket förutsättes skola utflytta till annan ort, och postg.roavdel-

Om — såsom i det följande kommer att föreslås framför allt det stat­

liga utbetalningsväsendet baseras på postgirorörelsen, kräver detta en om­

sorgsfull planläggning från postverkets sida. Vissa förberedelser måste sa-

1 unda vidtagas i ändamål att tillgodose behovet av postgiroblankettei av

olika slag. En planläggning måste vidare ske avseende postanstalternas, post­

girokontorets och postgiroavdelningarnas verksamhet; bl. a. toide mant fa

räkna med att vid behov särskild postgiroavdelning skall kunna upprättas

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

inom avspärrat område. Betydande svårigheter måste förutsättas komma att

uppstå i fråga om postanstalternas förseende med pengar. Med hänsyn till

den noggranna planläggning som kräves för att postverket skall kunna fylla

sm lunkhon i enlighet med de i denna promemoria uppdragna riktlinjerna

färdas ange aS6t att for l)lan,äggningen erforderliga föreskrifter snarast ut-

Vad beträffar frågan om penning medelsförsörjningen fram­

håller utredningsmannen att — under förutsättning att betalningsväsendet

ordnas enligt de av honom angivna principerna — huvudansvaret för att

tillgången på sedlar och mynt blir tryggad kommer att ligga på riksbanken

och postverket.

önskvärt ar, att eu viss decentraliserad lagring av sedlar och skiljemynt

kan ske redan i fredstid, så att tillgången på betalningsmedel blir säkrad

i anslutning till ett krigsutbrott. Av praktiska skäl synes det emellertid inte

vara möjligt att i sådant hänseende vidtaga några ytterligare åtgärder ut­

över de av riksbanken redan genomförda.

Eu föreskrift om de skyldigheter, som sålunda ansetts böra åligga riks­

banken och postverket, har intagits i utredningsmannens författningsför-

slag.

°

I 1943 års departementspromemoria föreskrives bl. a., framhåller utred­

ningsmannen, att, om tillgången på sedlar kan väntas bli otillräcklig, sty­

relsen for vederbörligt riksbankskontor skall vidtaga åtgärder för förfärdi­

gande och utgivande genom riksbankens försorg av provisoriska penning-

anvismngar (postremissväxlar, checkar eller innehavarpapper, lydande å av­

rundade belopp). Föreskriften torde inte innebära, att riksbanken skall äga

ratt tillverka provisoriska sedlar. Vissa skäl talar emellertid för att riksban-

ken bör medgivas sådan rätt. Med hänsyn härtill har i utredningsmannens

torfattningsforslag intagits eu föreskrift motsvarande den i departements­

promemorian införda, dock med uteslutande av den där gjorda uppräk­

ningen. En eventuell rätt att förfärdiga provisoriska sedlar bör givetvis om­

fatta ratt att, om så skulle bli erforderligt, tillverka sedlar av lägre valör än

fem kronor.

Om tillverkning och distribution av sedlar inte kan fortgå, torde detsamma

gälla även mynt. Med hänsyn härtill och då det är sannolikt att efterfrågan

på skiljemynt ökar vid ett krigsutbrott, bör man uppenbarligen räkna med

att eu tillverkning av skiljemynt — i enklare utförande och annan metall

an som for narvarande kommer till användning — kan behöva igångsättas

Om mynt- och justeringsverket inte kan ombesörja sådan tillverkning inom

avsparrat område, synes riksbanken böra ha befogenhet att utgiva proviso-

nska betalningsmedel. I utredningsmannens författningsförslag har de nu

gallande föreskrifterna kompletterats med en föreskrift av sådan innebörd.

Utbetalningsväsendet bygger på att huvudförvaltningarna skall äga rätt

att uttaga medel från ett särskilt riksbankens postgirokonto. Eu följd här­

av blir att postverket vid behov skall äga överdraga sådant hos riksbanken

öppnat checkräkningskonto, från vilket genom postverkets försorg medel

23

skall överföras till nämnda särskilda postgirokonto. Utredningsmannens

författningsförslag innehåller en allmän bestämmelse om rätt för statlig

myndighet att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken.

Utredningsmannen anser också, att det från statens sida måste vidtagas

sådana åtgärder, att det enskilda näringslivet äger möjlighet disponera er­

forderligt rörelsekapital. Denna fråga borde närmare utredas i samverkan

med representanter för riksbanksledningen, generalpoststyrelsen och närings­

livets organisationer. I detta sammanhang erinras om att det enligt 1943

års departementspromemoria förutsättes att inom avspärrat område skall

kunna upprättas s. k. tillfälligt postgirokontor. Kontoinnehavare, som har

tillgodohavande på sitt postgirokonto, skall äga disponera detta endast om

saldouppgifter tillställes det tillfälliga postgirokontoret från generalpost­

styrelsen.

Beträffande medelsförvaltningen uttalar utredningsmannen.

De föreskrifter angående bokföring in. in., som gäller under fredstid, före­

slås — om ej särskilda krigsförvaltningsbestämmelser meddelats — l prm-

cip skola följas även under krig. Förenklingar måste dock ske nar sa blir av

förhållandena påkallat. I princip föreslås skola gälla, att inkomster och ut­

gifter skola antecknas på sådant sätt att en bokföring i författningsenlig

ordning kan ske i efterhand.

Enligt förslaget skall den revisionspersonal, som finnes hos bi. a. riks-

räkenskapsverket, ställas till myndigheternas förfogande för utövande av

en fortlöpande kontroll av bokföring in. in. Personalen skall aven lamna

vederbörliga myndigheter de råd och anvisningar, som kunna bil erloi-

d<Därest en myndighet verkställer utbetalningar i annan myndighets ställe,

skall den utbetalande myndigheten göra sådana anteckningar som kunna

vara erforderliga för en bokföring i efterhand. Den myndighet, for vars rak­

ning utbetalningen göres, bör underrättas så snart förhållandena det med-

giva

.

i

° Om krigsförhållandena äro sådana, att kassarapporter och andra redovis­

ningshandlingar icke kunna i föreskriven ordning översandas till vederbö­

rande centrala myndigheter, böra de enligt förslaget tills vidare kvarbli hos

den myndighet som upprättat handlingarna.

Utredningsmannen anser vidare att det bör ankomma på riksbanksled­

ningen och generalpoststyrelsen att gemensamt besluta om hur redovisningen

skall ske av medel som överföres från riksbanken till postverket och tvärtom.

Utredningsmannen berör även i sin promemoria frågan om de statliga

myndigheternas ansvar och befogenheter och uttalar härutinnan.

Vid krig eller krigsfara bör för samtliga statsmyndigheter gälla, att de

skola påtaga sig ett ökat ansvar för att statens ekonomiska verksamhet fun­

gerar tillfredsställande och att de — även om i vissa fall stöd saknas i ga ­

lande författningar för genomförandet av åtgärder av olika slag i sill

handlande se till syftemålet med utfärdade bestämmelser.

Om förbindelsen med riksstyrelsen är bruten eller allenast med avsevard

svårighet kan upprätthållas eller om det eljest föreligger trängande behov

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

24

Kungl. Maj:Is proposition nr 176 år 1957

t? att omedelbara åtgärder vidtagas, måste vederbörande myndigheter, fram­

for alu länsstyrelserna, vara beredda att med stöd av gällande fullmakts-

agar självständigt fatta beslut i ett stort antal frågor, beträffande vilka

beslutanderatten under normala förhållanden ligger hos Kungl Mai-t eller

central myndighet.

J'

I det förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser för underlättande

av utbetalnmgsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltning­

en vid krig eller krigsfara m. in., som av utredningsmannen fogats till pro­

memorian, har, i överensstämmelse med vad nyss uttalats, intagits följande

stadgande.

Inom avsparrat område, varmed här avses del av riket som genom krigs-

handelser avskurits från normala förbindelser med landet i övrigt och inom

vilket civil administration fungerar, åligger det den högsta civila administra­

tiva myndigheten inom området att ansvara för att statens ekonomiska verk­

samhet fungerar tillfredsställande.

Inom eernerat område, varmed här avses genom krigshändelser avskuret

område, inom vilket civil administration endast ofullständigt eller icke alls

tungerar, åligger det den myndighet, som länsstyrelsen därtill utser, att

vidtaga sadana av förhållandena påkallade åtgärder, att den ekonomiska

verksamheten kan fungera tillfredsställande

Remissyttrandena

Att det föreligger stort behov av planläggningsföreskrifter understryks av

överbefälhavaren, som framhåller angelägenheten av att erforderliga be­

stämmelser snarast utfärdas, så att en grund för fortsatt planläggningsarbete

erhålles.

Gentemot de av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlin-

j e r n a riktas i allmänhet ingen erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller dock att förslaget i alltför hög grad bygger på att den för utbe-

talmngssystemets fungerande nödvändiga tekniska apparaturen kommer att

vara intakt. I detta avseende torde det i stället vara realistiskt att räkna

med mycket komplicerade störningar, vilka måste neutraliseras med impro­

viserade åtgärder.

Flertalet Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan

erinran.

Fullmäktige i riksbanken delar den i promemorian framförda upp­

fattningen, att det är av synnerlig vikt, att de bestämmelser, som kommer

att gälla beträffande den statliga kassarörelsen och medelsförvaltningen un­

der krig, göres så enkla som möjligt utan att nödig kontroll eftersättes. Av

icke mindre betydelse under krigsförhållanden är att betalningsmedelsför-

sörjningen så ordnas, att brist på penningmedel inte uppstår inom någon

del av riket, liksom att betalningsuppdrag kan verkställas och att avlöningar

och pensioner m. in. kan utbetalas. De förslag, som den remitterade pro­

memorian innehåller, synes fylla rimliga krav i dessa avseenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

25

Socialstyrelsen uttalar, att läget vid ett krigsfall, med hänsyn inte minst

till den snabba tekniska utvecklingen, måste antagas skapa sådana problem

i fråga om utbetalningsväsendet, att de inte kan lösas endast med ledning

av den erfarenhet, som på detta område vunnits inom och utom Sverige

under andra världskriget. Utredningsmannen synes därför ha följt en riktig

princip, då han låtit det förenklade utbetalningssystem, som måste tillämpas

under krig, i största möjliga utsträckning ansluta till det under fredsförhål-

landen i vårt land tillämpade systemet.

Ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att företräda är de allmänna

riktlinjerna i stort sett väl ägnade att ligga till grund för den närmare plan­

läggningen av hithörande frågor.

Behovet av ytterligare utredning betonas av bank- och fondinspektionen,

som föreslår, att de i promemorian framlagda förslagen inte förverkligas

förrän den däri berörda utredningen om hur näringslivet skall kunna för­

ses med likvida medel blivit verkställd.

Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Svenska

s parbanksfören ingen.

Svenska jordbrukskreditkassan framhåller att det måste tillses, att en

senare samordning med det privata betalningssystemet inte försvåras genom

att riktlinjer utfärdas angående det statliga betalningsväsendet under krig.

Mot förslaget att betalningsväsendet i krig skall baseras på postgiro­

rörelsen har i allmänhet inte riktats några principiella invändningar

från remissinstansernas sida.

Överbefälhavaren framhåller dock att frågan hur ett betalningsväsende

i enlighet med det framlagda förslaget kan komma att fungera under krig

inte låter sig i detalj bedöma enbart med ledning av i promemorian fram­

lagda förslag och motiv. Slutligt ställningstagande kan tagas först när till-

lämpningsföreskrifter föreligger.

Liknande synpunkter anföres av arbetsmarknadsstyrelsen.

Försvarets civilförvaltning anför att principen att så långt som möjligt

basera betalningsväsendet på postgirorörelsen överensstämmer med den

planläggning, som utföres av civilförvaltningen. I vad avser postgirotjäns­

ten inom krigsmakten planeras vissa omläggningar, vilka kommer att vä­

sentligt underlätta betalningsväsendet. Genom omläggningarna kommer in-

lösningsbara utbetalnings- eller direktutbetalningskort alltid att kunna till­

ställas vederbörande betalningsmottagare. Civilförvaltningen anser det emel­

lertid önskvärt att endast ett system tillämpas beträffande inbetalningar

respektive uttag av medel för huvudförvaltnings räkning. Alternativet att

göra inbetalningar till eller utbetalningar från statsverkets checkräkning

medelst check hör fördenskull inte bibehållas.

Civilförsvarsstyrelsen uttalar, att ett utkast till föreskrifter för civilför­

svarets kassaväsende under krig, vilket överarbetas inom styrelsen, väsent­

ligen bygger på samma grundprinciper som förslaget.

(leneralpoststyrelsen har intet att erinra mot de riktlinjer, som uppdra-

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

gits i förslaget. Efter att ha övervägt även andra tänkbara lösningar, fram­

håller styrelsen som sin åsikt att den förordade lösningen synes lämplig och

att något bättre alternativ knappast står att finna.

Skolöverstyrelsen anser, att anknytningen av betalningsväsendet till post­

girorörelsen inte bör utesluta att i speciella lägen även andra betalningsfor-

mer skall kunna ifrågakomma. Icke minst i fråga om trängande, icke förut­

sedda utgiftsbehov kan vägen över postgirot mången gång innebära en onö­

dig omgång eller med hänsyn till de yttre förhållandena över huvud knap­

past komma till användning, överstyrelsen ifrågasätter därför om det icke

lämpligen bör tillskapas ett system med stående krigsförskott, som ställes

till vederbörande kassaförvaltares förfogande för bestridande av sådana be­

talningsuppdrag, vilka icke lämpligen kan tillgodoses i vanlig ordning.

Svenska bankföreningen uttalar, att i den mån statens utbetalningar skall

ske med användande av postgirot har bankföreningen intet att erinra mot

förslaget, att avtal skall träffas, som gör det möjligt att få utbetalningskort

och direktutbetalningskort inlösta i bank.

Även fullmäktige i riksbanken framhåller att det ur skilda synpunkter

synes ändamålsenligt att utnyttja postgiro i största möjliga utsträckning

för såväl in- som utbetalningar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser en avgjord fördel hos förslaget vara,

att det i väsentliga hänseenden anknyter till den redan bestående ord­

ningen. Fullmäktige ifrågasätter dock om icke alltför omfattande uppgifter

pålagts postverket, vilket skulle kunna innebära vissa risker för överbelast­

ning. I anslutning härtill anför fullmäktige.

Delvis skulle en sådan utveckling kunna motverkas genom att de enskilda

kreditinrättningarna engagerades i större omfattning "för det statliga betal­

ningsväsendet under krig än utredningsmannen synes ha tänkt sig. En ökad

användning av checken som betalningsmedel jämsides med postgirolikvider

synes jämväl böra uppmuntras för att lätta arbetsbelastningen för postverket

och minska anspråken på kontanta medel. Ur sistnämnda synpunkt synes

jämväl de föreslagna direktutbetalningskorten innebära en ändamålsenlig

anordning.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska jordbrukskreditkassan.

Även Svenska bankföreningen anser, att bankerna bör kunna anlitas i

högre grad än som föreslagits, samt anför.

Förslaget innebär bl. a. att det statliga kassa- och utbetalningsväsendet

under krig skall omläggas så, att inbetalningar till och utbetalningar från

de särskilda myndigheterna i största möjliga utsträckning sker över post­

giro. Den sakkunnige är medveten om, att ett sådant system icke kommer

att kunna fungera tillfredsställande inom s. k. avspärrat område, om post­

girots bokföring förblir centraliserad till postgirokontoret. Han utgår därför

från, att inom avspärrat område skall inrättas särskild postgiroavdelning.

Att snabbt bygga upp en sådan torde emellertid i praktiken bli förenat med

avsevärda svårigheter. Man lär icke få möjlighet att rutinmässigt anknyta

till och föra vidare de kontoanteckningar, som skett hos postgirokontoret,

utan får sannolikt räkna med en total nyuppläggning av bokföringen ända

från grunden. För att organisera och leda detta arbete erfordras personal

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1951

27

med goda kvalifikationer och praktisk erfarenhet på området. Och även för

de mera underordnade uppgifterna krävs det åtminstone en kärna av utbil­

dade och rutinerade befattningshavare. Att skaffa den sålunda behövliga ar­

betskraften torde icke bli något lättlöst problem. Personal med postgirotek­

nisk utbildning finns ju i fredstid så gott som endast vid postgirokontoret,

och någon utflyttning därifrån kommer på grund av avspärrningen ej att

kunna genomföras. Även anskaffningen av' erforderlig utrustning, såsom

enklare kontorsmaskiner och blanketter, kan bli besvärlig. En viss förhands-

planering i detta avseende är väl visserligen tänkbar, men möjligheterna där­

till måste dock bli ganska begränsade på grund av svårigheten att förutse,

vilka och hur stora områden som eventuellt kommer att drabbas av avspärr-

ning.

Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbarligen önskvärt att man för

det statliga kassa- och utbetalningsväsendet inom avspärrat område kan

utnyttja något redan befintligt organ. Närmast till hands ligger då att an­

lita bankerna. Bankverksamheten behöver icke alls i samma grad som post­

girorörelsen påverkas av avspärrningsåtgärder. Dels finns det ju ett icke

ringa antal provinsbanker och dels är även de flesta av de större bankerna

administrativt, personellt och arbetstekniskt höggradigt decentraliserade.

Här finns alltså att tillgå en redan i fredstid väl inarbetad lokal organisation

för betalningsförmedling som i händelse av avspärrning omedelbart kan stå

även de statliga myndigheterna till tjänst. Enligt bankföreningens mening

bör man icke försumma att söka taga vara på den möjlighet som sålunda

erbjuder sig. Innan man binder sig för den sakkunniges förslag i denna del

bör därför en utredning göras, om och på vad sätt ett system med betalning

över bank kan tekniskt genomföras. En tänkbar utväg synes vara, att myn­

digheterna får öppna chcckräkningskonton, på vilka inbetalningar kan ske

och som får disponeras för utbetalningar, eventuellt med rätt till övertras-

sering i närmare reglerad omfattning. För »påfyllning» av dessa checkräk­

ningar torde då böra uppläggas en riksbankens checkräkning, på vilken de­

biteringar kan göras i erforderlig utsträckning.

Vad beträffar frågan om skyldighet för vissa penninginrättningar att

inlösa utbetal ning skort och direktutbetalningskort

framhåller sparbanksinspektionen, att den konstruktion, som kommit till

användning i utredningsmannens författningförslag framstår såsom rätt

egendomlig. Sparbanksinspektionen uttalar vidare.

Penninginrättningarna åläggas nämligen att iakttaga, vad de förutsättas

komma att avtalsvis förbinda sig till. Det lärer väl för övrigt icke förekom­

ma, att Kungl. Maj:t själv träffar dylika avtal, i detta fall med över tusen­

talet enskilda enheter. Riktigare torde väl vara, att penninginrättningarna

direkt åläggas ifrågavarande inlösningsskyldighet. Betänkligheter häremot

synas icke behöva föreligga i betraktande av det läge, riket vid skyldighetens

inträde skulle befinna sig i, och den omständigheten, alt de inlösta korten

skulle vara statsanvisningar, som i intet hänseende intoge sämre ställning

än av statsmyndighet dragna checker å statsverkets checkräkning i riks­

banken. Frågan om dylikt åläggande av inlösningsskyldighet torde emeller­

tid vara beroende av vilken ställning ifrågavarande kungörelse skulle kom­

ma att få. Enligt uttalande i promemorian torde det vara erforderligt, att

riksdagen godkänner de riktlinjer, efter vilka utbetalningen av löner skali

ske. Sparbanksinspektionen vill lämna öppet huruvida den antydda proce­

duren skulle sara tillräcklig grund för införande av bär diskuterad inlös-

ningsskvldighct i författningen. Sparbanksinspektionen sill vidare fram­

28

hålla, såsom ock anföres i promemorian, att penninginrättningarnas inlös-

ningsskyldighet givetvis icke kunde gå längre än deras kassatillgångar med

beaktande av andra legitima krav på dem tilläte. Slutligen må det ock på­

pekas, att inlösen från penninginrättningarnas sida torde bliva allmän även

utan åläggande eller avtal, så snart det stode klart för dem, att korten ifråga

vore likvärdiga i betalningshänseende med checker på statsverkets check­

räkning i riksbanken.

Några remissinstanser har gått närmare in på frågan om myndigheternas

ansvar och befogenheter, varvid även ifrågasatts om inte de i

förslaget intagna föreskrifterna rörande avspärrat och cernerat område bor­

de utgå.

Överbefälhavaren uttalar bl. a. att frågan om civil administration inom

cernerat område torde vara tillräckligt reglerad genom 11 § den administra­

tiva fullmaktslagen.

Försvarets civilförvaltning anför.

Uppdelningen mellan avspärrat och cernerat område torde i många fall

vara svår att upprätthålla i praktiken. Framförallt torde det för en lokal

myndighet vara svårt att avgöra, huruvida det område, inom vilket den ver­

kar, är att hänföra till den ena eller andra kategorien. Det synes också kun­

na ifrågasättas, om icke civilbefälhavare respektive länsstyrelse i vart fall

har att taga initiativ beträffande den civila administrationen inom cernerat

område (jfr 11 § administrativa fullmaktslagen).

Länsstyrelsen i Kronobergs län och civilbefälhavaren i första civilområdet

framhåller, att uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör regleras nå­

got närmare än vad som föreslås i promemorian. Det måste anses vara ange­

läget att i görligaste mån söka åvägabringa en fördelning av uppgifter och

ansvar mellan myndigheterna i fråga om deras verksamhet under krig. För

att tillgodose detta önskemål bör det innehållet givas åt stadgandet, att an­

svaret för alt statens ekonomiska verksamhet fungerar tillfredsställande åvi­

lar vederbörande länsstyrelse samt eljest, för den händelse länsstyrelsen är

förhindrad att fullgöra sina uppgifter i detta hänseende, den högsta civila

administrativa myndigheten inom området.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat en promemoria,

i vilken uttalas att det utan tvekan torde föreligga starka skäl för en be­

gränsning av civilbefälhavarens verksamhet på de ämnesområden, som be-

röres av förslagen. Det synes dock betänkligt att frånkänna civilbefälhava­

ren varje befogenhet att vid eventuellt avbrott i förbindelserna med riks­

styrelsen med stöd av stadgandena i It § administrativa fullmaktslagen

meddela vissa direktiv för verksamhetens bedrivande, därest anledning här­

till skulle föreligga. I de fall ett avspärrat område skulle omfatta flera län,

exempelvis ett civilområde, torde det vara nödvändigt att man med beak­

tande av folkförsörjningens och det totala försvarets intressen söker sam­

ordna verksamheten inom hela det avspärrade området. I krig, då civil­

befälhavaren intimt samarbetar med militärbefälhavaren, torde direktiv för

sådan samordning lämpligen böra meddelas av civilbefälhavaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

29

Departementschefen

Beredskapslagstiftningen under andra världskriget syftade bl. a. till att

säkerställa, att den offentliga förvaltningen skulle under krig kunna fun­

gera med största möjliga effekt till stöd för de samlade krigsansträng-

ningarna. Fullmaktslagarna gav bl. a. Kungl. Maj :t befogenhet att till un­

derordnade myndigheter delegera rätten att meddela vissa föreskrifter. Full-

maktslagstiftningen hade betydelse för det rent administrativa planlägg-

ningsarbetet. Fullmaktslagarna utgjorde sålunda i vissa fall den nödvän­

diga grundvalen för genomförande av erforderliga administrativa föreskrif­

ter av beredskapskaraktär.

Sedan andra världskrigets slut pågår en översyn av hela det område, som

beröres av beredskapslagstiftningen. En del av de under kriget utfärdade

tidsbegränsade fullmaktslagarna har därvid ersatts av icke tidsbegränsade

sådana. Den administrativa fullmaktslagen har reviderats bl. a. med hän­

syn till att det ansetts erforderligt att genomföra vissa ändringar beträf­

fande förutsättningarna och ordningen för lagens tillämplighet. När för­

slaget till dessa ändringar förelädes 1953 års riksdag uttalade chefen föi

justitiedepartementet, att han — med hänsyn till att det inom de olika de­

partementen påginge undersökningar rörande vilka materiella lagbestäm­

melser som kunde behöva ändras — inte var beredd att framlägga förslag

till ett generellt stadgande om dispens från olika lagbestämmelser av mate­

riell karaktär.

Under förberedelserna till en beredskapslagstiftning inom finansdeparte­

mentets verksamhetsområde har det framstatt såsom uppenbart att, om

landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå, bestämmelser

måste finnas vilka ger Kungl. Maj:t möjlighet att meddela från riksbanks­

lagen avvikande bestämmelser. Inom departementet verkställd utredning vi­

sar också att det kan bli erforderligt att Kungl. Maj :t har möjlighet att

dispensera från vissa bestämmelser i myntlagen liksom att meddela sär­

skilda föreskrifter rörande skyldighet för statliga myndigheter att inlösa

eller såsom likvid mottaga vissa postala utbetalningshandlingar. Inom fi­

nansdepartementet har under beaktande av dessa synpunkter upprättats

förslag till lagstiftning om rätt för Konungen att meddela särskilda bestäm­

melser rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden.

Innan jag går in på detaljerna i förslaget vill jag med några ord beröra

frågan om behovet av att redan i fredstid genomföra den fullmaktslag-

stiftning varom här är fråga. Såsom jag förut nämnt, har utredningsman­

nen framhållit, att avsaknaden av lämpliga planläggningsföreskrifter visat

sig försvåra, i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete som måste be­

drivas av de under departementet lydande myndigheterna samt av, bl. a.,

riksbanken, generalpoststyrelsen och länsstyrelserna. Av de yttranden, som

avgivits över promemorian, framgår också otvetydigt alt man inom olika

delar av statsförvaltningen ansett nödvändigt att avvakta föreskrifter av den

art, varom här är fråga, innan planläggningsarbetet kan föras vidare.

30

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna har

i allmänhet godtagits och synes i huvudsak lämpliga. Om riksdagen ger

Kungl. Maj:t de här ifrågasatta fullmakterna är det min avsikt att iord­

ningställa tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med

uti edningsmannens vid detta protokoll fogade förslag. Detta bör enligt min

mening redan nu kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta plan-

läggningsarbete.

Den fullinaktslagstiftning, som jag här föreslår, är delvis av annan ka­

raktär än den som förekommer inom det område som beröres av vad man

i allmänhet menar med den ekonomiska försvarsberedskapen. Till skillnad

mot exempelvis förfogandelagen, ransoneringslagen och prisregleringsla­

gen, medför sålunda inte den här aktuella fullmaktslagstiftningen i egent­

lig mening något ingrepp i den enskilde medborgarens handlingsfrihet.

I en del remissyttranden har ifragasatts huruvida inte de hithörande

problemen borde ytterligare utredas, främst då för att man skall vinna

klarhet i frågan hur det enskilda näringslivet skall kunna förses med lik­

vida medel. Det föreligger emellertid enligt min mening inte anledning att

avvakta resultatet av en sådan utredning innan man tar ställning till den

föreslagna fullmaktslagstiftningen.

Gentemot de farhågor som kommit till uttryck i en del remissyttranden

när det gällt frågan om att basera det statliga betalningsväsendet på post­

girorörelsen, vill jag framhålla, att jag i likhet med utredningsman­

nen och flertalet remissinstanser anser det vara en avgjord fördel att under

krigsförhållanden ha ett system som så nära som möjligt anknyter till det

system, vilket användes under fredstid. En styrka i utredningsmannens

förslag ligger just däri, att systemet icke är beroende av att postgirokonto­

rets tekniska utrustning kan fungera liksom att man kan förutsätta att ett

användande av postgirots utbetalningskort skall kunna i någon mån med­

föra en minskning av sedelbehovet.

Utredningsmannen har föreslagit, att statlig myndighet skall ha rätt att

överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. En sådan rätt

bor få utnyttjas endast under pågående krig och om myndigheten då, till

följd av förbindelseavbrott, inte kan avvakta att medel i vederbörlig ord­

ning blir insatta på kontot eller checkräkningen, överdragningsrätten bör få

begagnas allenast vid utbetalningar, som är av väsentlig betydelse för för­

svaret eller folkförsörjningen. Det bör ankomma på riksbanken respektive

generalpoststyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter beträffande

överdragningsrätten, som kan bli erforderliga.

Enligt utredningsmannens förslag borde uttag frän statsverkets check­

räkning i riksbanken medelst check ske endast undantagsvis. Försvarets

civilförvaltning har däremot ansett alt uttag från statsverkets checkräkning

medelst check inte alls bör förekomma. För egen del anser jag att man bör

hålla möjligheten öppen att göra utbetalningar med check. Såväl utred­

ningsmannen som åtskilliga remissinstanser har ansett det lämpligt att re­

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

31

dan i fredstid införa ett system, enligt vilket inbetalningar till och uttag från

statsverkets checkräkning skall ske över ett riksbankens postgirokonto. På

denna punkt föreligger emellertid ännu inte erforderlig utredning.

Vad slutligen beträffar frågan om införandet av skyldighet för penning­

inrättningar in. fl. att inlösa vissa post a la utbetalnings-

handlingar vill jag i delta sammanhang blott framhålla, att jag anser

det tillräckligt att lagfästa skyldighet för riksbanken att inlösa sådana

handlingar och skyldighet för statliga myndigheter att mottaga dylika hand­

lingar såsom likvid vid inbetalningar. Det torde ligga i sakens natur att,

om riksbanken har skyldighet inlösa vissa postala utbetalningsliandlingar,

övriga banker kommer att, i den mån deras kassatillgångar gör det möj­

ligt, lämna sin medverkan för att det föreslagna systemet skall fungera

på bästa tänkbara sätt. Jag får dessutom erinra om att bankerna numera,

enligt en under år 1956 mellan generalpoststyrelsen och Svenska bankför­

eningen träffad överenskommelse, inlöser vissa postala utbelalningshand-

lingar. Det torde också vara att förvänta att myndigheterna så långt detta

är möjligt och lämpligt kommer att begagna sig av bankernas tjänster.

Jag har tidigare redogjort för de lagstiftningsåtgärder som vidtogs under

andra världskriget i syfte att trygga fullmäktiges i riksbanken och fullmäk­

tiges i riksgäldskontoret befogenheter. Det är enligt min mening uppenbart

att bestämmelser motsvarande dem som gavs i lagen den 7 december 1940

(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter måste finnas, om landet skulle råka i krig. Vid sådant förhål­

lande anser jag det lämpligt att erforderlig beredskapslagstiftning nu genom­

föres. Därigenom erhålles den behövliga grunden för fortsatt planläggnings-

arbete.

I anslutning till att riksdagen antog den nyssnämnda fullmaktslagen lik­

som de lagar enligt vilka fullmaktslagen erhöll förlängd giltighet bemyn­

digades Kungl. Maj :t att upptaga utländska lån. Ehuru det visserligen är

sannolikt att ett liknande bemyndigande bör lämnas även i händelse av ett

framtida krig, anser jag att det inte finnes anledning att redan nu genom­

föra en sådan beredskapslagstiftning. Något behov av ett bemyndigande av

här avsett slag torde nämligen knappast uppkomma i så omedelbar anslut­

ning till ett krigsutbrott att icke ett riksdagens beslut i frågan kan avvaktas.

Den av mig föreslagna lagen angående utövande under vissa utomordent­

liga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgälds­

kontoret tillkommande befogenheter är i motsats till 1940 års lag inte tids­

begränsad.

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 dr 1957

IV. Utbetalning av vissa löner och pensioner

Inledning

Enligt de genom 1943 års departementspromemoria meddelade planlägg-

ningsföreskriflerna gäller att, om statspension inte kan komma pensions-

tagare tillhanda på grund av att förbindelserna med den utbetalande myn­

digheten är brutna, länsstyrelsen i det län, där pensionstagaren är bosatt

eller vistas, skall utbetala pensionsbeloppet till denne, under förutsättning

att han kan styrka sin rätt att erhålla pension. Detsamma skall äga motsva­

rande tillämpning beträffande sådan statlig befattningshavare, vars avlö­

ning utanordnas av central statsmyndighet.

Statskontoret har med skrivelse den 21 augusti 1951 överlämnat dels eu

av delegerade för statskontoret, generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen

upprättad promemoria angående utbetalning av statliga tjänste- och familje-

pensioner m. m. vid krig dels ock över promemorian avgivna yttranden. I

promemorian framhålles, att jämlikt gällande bestämmelser utbetalning av

tjänste- och familjepensioner samt därmed jämförliga livräntor och under­

stöd verkställes av vissa statliga myndigheter samt att det i händelse av

krig inte syntes bli möjligt att upprätthålla en central dirigering av pen-

sionsutbetalningen.

Med denna utgångspunkt hade det ansetts nödvändigt vidtaga särskilda

åtgärder för att såvitt möjligt skapa betryggande utbetalningsanordningar

vid krig eller däremot svarande förhållanden. Detta syntes endast kunna

ske genom en till det yttersta utnyttjad decentralisering av utbetalningen.

Då med det nuvarande Utbetalningssystemet den egentliga kontakten mellan

huvudmännen (staten) och pensionstagaren skedde genom postanstalterna

hade det synts naturligt att i här avsedd situation få pensionsutbetalningen

helt anförtrodd åt dessa anstalter.

Den enklaste och mest praktiska lösningen vore en anordning, enligt vil­

ken varje pensionstagare försåges med en handling (pensionsbevis), som be­

rättigade honom att vid valfri postanstalt utfå honom tillerkänt belopp.

De föreslagna pensionsbevisen borde av respektive myndigheter snarast

möjligt iordningställas för ätt i avsedd situation distribueras till vederbö­

rande förmånsberättigade.

För att få en något så när rättvisande avvägning av utgående förmåner

föreslogs vissa regler för bestämmande av det månatliga belopp som genom

pensionsbevis skulle tillförsäkras förmånstagaren. Samtliga förmånstagare

skulle därvid behandlas lika oavsett om skatteinbetalningen reglerats genom

ett av den pensionsutbetalande myndigheten verkställt källskatteavdrag eller i

annan ordning. Skatteavdrag skulle göras efter viss schablon.

I skrivelse den 28 juni 1952 framhöll riksnämnden för ekonomisk försvars­

beredskap att, om nyssnämnda, av statskontoret framlagda förslag genom­

fördes, bleve det erforderligt att ändra de i 1943 års departementspromemoria

meddelade föreskrifterna. Vidare erinrades om, att enligt ett den 30 novem-

33

ber 1951 framlagt förslag till civilt krigsavlöningsreglemente motsvarande

anordning föreslagits för utbetalning av lön till tjänstemän, som pa grund av

att arbete inte kunde beredas vederbörande, permitterades från tjänsten.

Utredningsmannen

I promemorian lämnar utredningsmannen en ingående redogörelse för hur

utbetalning av löner och pensioner lämpligen bör ske under krig. Han förut­

sätter därvid, att avlöningsbestämmelserna skall utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med framlagda förslag till civila och militära krigsa^ö-

ningsreglementen. För att möjliggöra utbetalning av lön till tjänstemannens

hustru eller annan förmånstagare samt för att underlätta uträkning och ut­

betalning av lön till tjänstemannen själv föreslår utredningsmannen att så­

väl tjänstemannen som förmånstagaren skall förses med en särskild hand­

ling, kallad lönebevis. Detta bevis skall medföra rätt för innehavaren att på

vilken postanstalt som helst i riket utkvittera på beviset angivet belopp. Ut­

redningsmannen föreslår, att på lönebeviset upptaget belopp skall utgöra lö­

nen minskad med preliminär skatt, uträknad efter viss schablon.

Remissyttrandena

I en del yttranden framhålles angelägenheten av att en samordning av de

hithörande frågorna och frågan om socialvården under krig kommer till stånd.

Departementschefen

I likhet med utredningsmannen och flertalet remissinstanser anser jag att

skäl kan finnas för åtgärder i syfte att skapa garantier för att de anställdas

anhöriga skall kunna komma i åtnjutande av de ekonomiska förmåner, var­

till de är berättigade. Det är också ett önskemål att man sörjer för att pen­

sionärer av olika kategorier kan få ut sina pensioner. De hithörande frågor­

na hänger emellertid nära samman med frågorna om den slutliga utform­

ningen av militära och civila krigsavlöningsreglementena och av social­

vården under krig. Då dessa frågor är föremål för närmare beredning inom

bl. a. civildepartementet och socialdepartementet saknar jag, åtminstone för

närvarande, anledning att taga ställning till de av utredningsmannen berörda

problemen i annan mån än de avser vissa skattefrågor. Till dessa frågor skall

jag återkomma i det följande. I detta sammanhang vill jag blott framhålla,

att jag inte har något att erinra mot att i vissa fall avdrag för preliminär

skatt får ske efter schablon.

V. Taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet

Utredningsmannen

Allmänna synpunkter

Kungl. Maj :t har, såsom tidigare framhållits, i december 1943 till länssty­

relserna överlämnat eu inom finansdepartementet upprättad promemoria

3

Bihang

till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

34

med särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och

uppbördsväsendet vid krig. Promemorian var avsedd alt ligga till grund för

planläggningsarbetet. Utredningsmannen uttalar att innehållet i" nämnda

promemoria numera är i väsentliga delar föråldrat. Nya planläggningsföre-

skrifter behöver därför utfärdas.

Vid krig eller krigsfara kan det, anser utredningsmannen, för de myn­

digheter som har hand om taxering, uppbörd och folkbokföring uppstå svå-

righeter att följa nu gällande författningsföreskrifter. Det kan vidare bli

svårt för allmänheten att fullgöra sådana skyldigheter som författningsen-

ligt åligger den. Svårigheterna blir olika, beroende på huruvida riket befin­

ner sig i krigsfara eller det befinner sig i krig.

Enligt utredningsmannens mening är det inte möjligt att i fredstid lämna

detaljerade föreskrifter om hur det skall förfaras i det ena eller det andra lä­

get. Vid krigsfara bör dock, anser utredningsmannen, taxering, uppbörd och

folkbokföring kunna ske i huvudsak enligt för fredstid gällande bestäm­

melser.

De synpunkter, som utredningsmannen anlägger på frågan hur taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsmyndigheternas verksamhet skall bedrivas un­

der den första tiden efter ett krigsutbrott och intill dess närmare föreskrifter

kan meddelas, är enligt hans mening avsedda att vara en utgångspunkt för

myndigheternas överväganden vid dem åliggande planläggningsarbete.

Utredningsmannen erinrar om att den administrativa fullmaktslagen inte

bereder tillräckliga möjligheter att snabbt genomföra erforderliga ändring­

ar såvitt avser taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna samt

deras verksamhet vid krig eller krigsfara. Kungl. Maj:t bör därför ha full­

makt att, i den omfattning Kungl. Maj:t finner erforderligt, själv meddela

bestämmelser eller uppdraga åt underordnad myndighet att meddela be­

stämmelser, som påkallas av krigsförhållanden.

T axeringsvåsendet

I promemorian beröres först vissa organisatoriska frågor. Utred-

ningsmannen framhallei’ i detta sammanhang att frågan hur taxeringsvä-

sendet skall tänkas fungera under krig måste ses mot bakgrunden av läns­

styrelsernas krigsorganisation. Förhållandena torde nämligen komma att

nödvändiggöra, att viss personal frigöres från sådant arbete, som inte direkt

har att göra med länsstyrelsens krigsmässiga verksamhet, för att kunna

inkopplas på direkt krigsviktiga uppgifter.

Ett stort antal skattskyldiga blir, enligt vad som framhålles i promemo­

rian, förhindrade att avlämna självdeklaration. Svårigheter uppstår för be­

folkningen att lämna deklaration i rätt tid eller till rätt myndighet. För

taxeringsnämnderna kan det i många fall ställa sig svårt eller omöjligt att

även om självdeklarationer avlämnats — utföra något taxeringsarbete.

Utredningsmannen anser att man maste räkna med att taxeringsarbetet

inte kan pågå sedan krig utbrutit i landet men även med att en viss del av

taxeringsarbetet kan behöva nedläggas redan innan krigstillstånd inträtt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

35

Krigsplanläggningen för länsstyrelsernas del måste i första hand taga

sikte på ett läge, där i stort sett alla icke krigsviktiga arbetsuppgifter måste

ställas åt sidan till förmån för de krigsviktiga. Med hänsyn härtill finnes

knappast inom en krigsorganiserad länsstyrelse utrymme för bedrivande av

någon egentlig taxeringsverksamhet. Man synes, anser utredningsmannen,

vid uppgörandet av planer för länsstyrelsernas krigsorganisation fa räkna

med att huvuddelen av taxeringssektionens personal får tagas i anspråk för

andra uppgifter än taxering. Det kan övervägas att sammanslå taxerings-

seklionen och uppbördssektionen till en sektion, förslagsvis benämnd skatte-

sektion. Taxeringsintendenten bör, uttalas det, i den mån något taxerings-

arbete kan utföras inom länet, leda detta arbete samt i övrigt närmast un­

der länsledningen handlägga taxeringsfrågor. En av huvuduppgifterna för

häradsskrivare och kronokamrerare skulle hli att ansvara för taxeringsar-

betet inom respektive distrikt.

Vad taxeringsverksamheten beträffar framhåller utrednings­

mannen att det får beräknas ankomma på länsstyrelserna själva att i sam­

band med ett krigsutbrott — eller dessförinnan vid övergång till krigsorga­

nisation — och därefter i varje särskilt fall bedöma i vad mån taxeringsår-

betet kan fortgå. I direkt anslutning till ett krigsutbrott måste dock, anser

utredningsmannen, taxeringsarbetet tillfälligtvis nedläggas, i varje fall inom

av krigshandlingar berörda områden, för att — ehuru under förenklade for­

mer — återupptagas så snart möjlighet därtill finnes.

Självdeklarationer, taxeringslängder och handlingar i besvärsmål, som är

utlämnade till vederbörande taxeringsnämndsordförande, bör om möjligt

överlämnas till lokal skattemyndighet.

I den mån taxeringsverksamhet kan förekomma skall den enligt förslaget

bedrivas efter i huvudsak följande riktlinjer. Om krigstillstånd inträder

vid en tidpunkt, då självdeklaration (motsvarande) av något slag skall av­

givas, må med deklarationsskyldighetens fullgörande anstå tillsvidare.

Taxeringen skall avse framför allt jordbrukare, fastighetsägare och dem

som i skatteteknisk mening driver rörelse medan för löntagare, såsom när­

mare skall utvecklas i det följande, skatten utan taxering får uttagas genom

avdrag på lönen. Även personer, som åtnjuter sin huvudsakligaste inkomst

i form av inkomst av kapital, anses lämpligen böra bli föremål för taxering.

Såsom en allmän huvudregel uppställes att, i den mån taxering kan ske,

densamma skall i första hand avse sådana personer, som erlagt eller bort

erlägga preliminär B-skatt.

Taxeringen skall i betydande utsträckning ske såsom enman,slaxering,

dock att den som verkställer taxeringen skall beredas tillfälle samråda med

personer, vilka besitter särskild ortskännedom. Om möjligt bör därvid anli­

tas ledamot av taxeringsnämnd. Taxeringsarbetet skall under länsstyrelsens

överinseende utföras av vederbörande lokala skattemyndighet, var och eu

inom sitt distrikt. Häradsskrivare och kronokamrerare skall i taxeringsarbe-

tet få hjälp av lämpliga personer, i första hand sådana, som är utsedda till

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 ur 1957

36

taxeringsnämndsordförande. Taxeringen skall utföras fortlöpande utan

iakttagande av i taxeringsförordningen stipulerade tider.

Häradsskrivare och kronokamrerare skall i anledning av anförda besvär

ha möjlighet att rätta eventuella felräkningar och avgöra sådana enklare

mål, där besvären bör bifallas. Övriga mål skall prövas och avgöras av taxe-

ringsintendenten, därest av skattskyldig anförda besvär kan bifallas, eller

eljest av landskamreraren. Sammanträde med prövningsnämnd bör hållas

endast undantagsvis.

Skattskyldig, som fått taxeringsbesvär prövade och avgjorda i den före­

slagna förenklade formen, föreslås skola äga möjlighet att, när förhållan­

dena det medger, få besvären omprövade i enlighet med laxeringsförord-

ningens bestämmelser.

Uppbördsväsendet

Vad organisationen beträffar uttalar utredningsmannen att det

kan förutsättas att under det första skedet i ett krig någon till länsstvrel-

serna centraliserad handläggning av ärenden berörande uppbörd, indrivning

och speciella skatter inte kan äga rum. Inom den lcrigsorganiserade länssty­

relsen synes därför inte erforderligt att annan personal finnes för handlägg­

ning av nyssnämnda slag av ärenden än någon befattningshavare, som har

till uppgift att i enlighet med uppdragna riktlinjer leda uppbördsarbetet

inom länet. Personalen på skattesektionen torde få till huvudsaklig arbets-

uppgift att besvara frågor i taxerings- och uppbördsärenden, att ha överin­

seendet över och leda skatteuppbörden samt att, i den mån så är möjligt,

fullgöra sådana åligganden, som i fredstid ankommer på folkbokförings-

delaljen.

Nyss har framhållits att en av huvuduppgifterna för häradsskrivare och

kronokamrerare blir att svara för taxeringsarbetet inom respektive distrikt.

En annan huvuduppgift blir att svara för uppbörden.

Skatteavdelningarna vid postkontoren i residensstäderna avses skola kun­

na fungera även under krig. Utredningsmannen räknar dock med att för­

enklingar behöver göras i bokföringsarbetet.

Beträffande verksamheten framhåller utredningsmannen att så­

som allmän princip skall gälla, att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall

göras för varje arbetstagare, alltså även för arbetstagare, som erhållit de­

betsedel å preliminär B-skatt. Vid bedömandet av frågan på vad sätt och

med vilket belopp skatteavdrag skall göras får hänsyn tagas till ett flertal

faktorer såsom om arbetsgivaren är statlig myndighet, efter vilka grunder

lönen utgår samt möjligheten för arbetsgivaren att vid löneutbetalningen

tillämpa olika skattetabeller.

Utredningsmannen förutsätter såsom tidigare framhållits att statliga lö­

ner skall utbetalas såsom nettolön, d. v. s. lön enligt för krigstid gällande

löneplan minskad med ett schablonmässigt beräknat skatteavdrag. Även

statliga pensioner avses skola utgå i form av nettopension.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

37

Om de för löne- och pensionsutbetalning under krig uppdragna linjerna

följes, förlorar, under den tid löne- och pensionsbevisen äger giltighet, de­

betsedlarna å preliminär A-skatt sin betydelse såvitt avser statsanställd per­

sonal samt personer, vilka åtnjuter pension från statsverket. Vederbörande

myndigheter har dock möjlighet att beräkna summan av skatteavdragen

och att, om så påkallas, redovisa denna summa.

Arbetsgivare, som ej är statlig myndighet, skall enligt förslaget göra skat­

teavdrag vid utbetalning av lön. Likaså skall skatteavdrag göras vid utbe­

talning av pensioner och andra livsvariga livräntor. Skatteavdrag skall som

regel göras efter tabell. Eftersom nya skattetabeller inte torde komma att

upprättas i det läge varom här är fråga, får skatteavdrag verkställas enligt

senast upprättade skattetabeller.

Liksom i fredstid skall skatteuppbörden i krig verkställas genom post­

verket samt vissa penninginrättningar. Avsevärda förenklingar måste dock

genomföras med avseende å redovisningen av inbetalda skattebelopp.

Utredningsmannen förutsätter att verksamheten vid postens skatteavdel­

ningar inte kan upprätthållas i full omfattning. En stor del av bokförings-

arbetet måste uppskjutas och kontrollarbetet i viss utsträckning överflyttas

på de lokala skattemyndigheterna. Såvitt gäller bokföringsarbetet torde det

som regel bli nödvändigt att låta anstå med krediteringen av preliminär A-

skatt. Krediteringen av influten skatt bör i första hand omfatta preliminär

B-skatt samt kvarstående och tillkommande skatt.

På lokal skattemyndighet skall ankomma att med ledning av till myndig­

heten översända förteckningar i möjligaste mån kontrollera att arbetsgi­

varna inom fögderiet (staden) inbetalat skatt.

På grund av angelägenheten att skattemedlen snarast intlyler i statskas­

san föreslår utredningsmannen att genom skatteavdrag innehållen skatt

skall redovisas varje månad i stället för varannan månad.

Skattskyldig, för vilken utfärdats debetsedel å preliminär B-skatt, skall

inbetala sådan skatt i enlighet med debetsedeln eller, om uppbördsåret gått

till ända utan alt han fått ny debetsedel å preliminär skatt, i enlighet med

senaste för honom utfärdade debetsedel. Har för skattskyldig enligt vad

förut sagts verkställts skatteavdrag vid utbetalning av lön eller pension el­

ler dylikt, äger han dock vid inbetalning av den preliminära B-skatten av­

draga vad sålunda innehållits.

Har vid ett krigsutbrott debetsedlar utfärdats å slutlig eller tillkommande

skatt, skall den skattskyldige erlägga skatt i enlighet med debetsedeln. Av­

drag å lön för kvarstående skatt skall dock inte ske. Därest vid ett krigsut­

brott debiteringsarbete pågår, kan det bli nödvändigt att tillsvidare upp­

skjuta debitering av slutlig och tillkommande skatt för vissa kategorier

skattskyldiga, främst dem vars huvudsakliga inkomst utgjort inkomst av

tjänst.

Verksamheten med indrivning av skatter av olika slag får enligt utred­

ningsmannen bedrivas i den omfattning som kan vara möjlig. Arbetet bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

38

koncentreras till skattskyldiga som resterar för mera avsevärda belopp och

som tillika kan tänkas äga förmåga att gälda skatten. Det bör ankomma på

den lokala skattemyndigheten att verkställa de indrivningsåtgärder, som

förhållandena medger.

De lokala skattemyndigheternas huvudsakliga uppmärksamhet bör äg­

nas, förutom åt taxeringsarbete, åt kontroll att arbetsgivare inbetalar preli­

minär A-skatt för arbetstagarna samt att skattskyldiga, vilka har att er­

lägga preliminär B-skatt, främst jordbrukare, fastighetsägare och rörelse-

idkare, fullgör skatteinbetalningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Folkbokföringsväsendet

En fortlöpande befolkningsregistrering bör enligt utredningsmannen före­

komma även under krig. Registreringen kommer dock knappast att kunna

avse annat än huvudsakligen födelser och dödsfall samt civilståndsändring-

ar. Att hos folkbokföringsmyndigheterna registrera alla fall av ändrad bo­

sättning anses bli alltför omständligt.

Den i länsstyrelsens uppbördssektion ingående folkbokföringsdetaljen i

en krigsorganiserad länsstyrelse bör ingå i skattesektionen.

De lokala skattemyndigheternas arbete med folkbokföringen anses kom­

ma att upphöra. Tyngdpunkten av arbetet med folkbokföringen anser ut­

redningsmannen komma att ligga på pastorsämbetena. Dessa bör lämpligen,

så länge förhållandena det medger, kvarligga inom församlingen.

Mantalsskrivning torde enligt utredningsmannen efter ett krigsutbrott ej

kunna förrättas inom någon del av riket. Särskilda regler behöver utfärdas

om vad som skall anses såsom »rätt mantalsskrivningsort».

Kyrkobokföringen torde böra radikalt förenklas. Huvuduppgiften bör un­

der krigsförhållanden vara att registrera födelser, vigslar och dödsfall m. in.

Pastor, som mottagit anmälan om förhållande, varom anteckning skall ske

jämväl i kyrkoböckerna för annan församling, bör avisera pastor i nämnda

församling allenast då del är uppenbart att aviseringen kan ha åsyftad

verkan. Avisering från pastorsämbete till länsbyrå och vice versa bör alltid

förekomma, där så utan olägenhet kan ske.

Enär det kan möta svårigheter för pastorsämbete att inom rimlig tid från

länsbyrå erhålla uppgift om födelsenummer för nyfött barn, bör pastor, som

mottager anmälan om barns födelse, omedelbart tilldela barnet »tillfälligt

födelsenummer».

Utredningsmannen förutsätter att länsbyråernas verksamhet till följd av

driftsstörningar måste inskränkas. Tryckning av längder av olika slag samt

av debetsedlar kommer troligen ej att kunna ske i föreskriven ordning på

grund av avbrott i krafttillförseln, uteblivna blanketter o. s. v. Avisering till

och från länsbyråerna kan komma att omöjliggöras eller försvåras. Av vikt

anser utredningsmannen dock vara att avisering — framför allt av födelser,

vigslar och dödsfall — sker i största möjliga utsträckning.

39

Riksbyrån för folkbokföringen skall enligt gällande bestämmelser utöva

central ledning av och tillsyn över folkbokföringen. Utredningsmannen ut­

talar att det i ett läge, där det ankommer på olika lokala myndigheter att

anpassa verksamheten efter för tillfället rådande förhållanden, inte torde

bli möjligt att utöva en sådan central ledning och tillsyn som förutsättes

skola ske i fredstid.

Remissyttrandena

Mot de av utredningsmannen anförda allmänna synpunkterna

i fråga om taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna och deras

verksamhet har några invändningar inte gjorts i de remissyttranden, där

dessa frågor blivit närmare behandlade. Någon erinran mot att Kungl. Maj :t

erhåller de föreslagna fullmakterna har inte heller framkommit. Förslaget

i denna del har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammar­

rätten, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, kommerskollegium, överståt-

hållarämbetet, nio länsstyrelser, Svenska landskommunernas förbund och

Svenska stadsförbundet.

Kammarrätten yttrar.

I händelse av krig kan det komma att visa sig ogörligt att tillämpa det nu­

varande taxerings- och uppbördsförfarandet och bestämmelserna om folk­

bokföring. Det kan därför bliva nödvändigt att i omedelbar anslutning till

ett krigsutbrott genomföra förändringar på förevarande område av förvalt­

ningen. Omfattningen och karaktären av dessa förändringar kunna ej fast­

ställas i förväg utan måste bliva beroende av krigsläget. För att erforderliga

åtgärder snabbt skola kunna vidtagas synes det, på sätt i promemorian före-

skigits, lämpligt att Kungl. Maj:t erhåller fullmakt att i händelse av ett

framtida krig själv eller genom underordnad myndighet meddela de före­

skrifter, som påkallas av krigsförhållandena.

Kammarrätten framhåller vidare, att under ett krig skatteuppbörden tor­

de få större betydelse än taxeringsverksamheten. Man får i första hand till­

se att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att inbetala genom skatteavdrag

innehållen skatt samt alt skattskyldiga, som har att erlägga preliminär

B-skatt, fullgör sina inbetalningar. Om taxering över huvud kan utföras

under krig, lärer det vara uppenbart att den måste bli mycket summarisk.

Någon fastighetstaxering lorde icke kunna komma i fråga. Inkomsttaxe­

ringen torde, som föreslagits i promemorian, få begränsas till sådana per­

soner, som erlagt eller bort erlägga preliminär B-skatt.

Överståthållarämbetet finner de uppdragna riktlinjerna godtagbara som

grund för en fortsatt utredning om länsstyrelsernas krigsorganisation men

anser att närmare tillämpningsföreskrifter blir erforderliga för planlägg­

ningen av själva verksamheten. Ämbetet uttalar vidare, att även med de

föreslagna förenklingarna i förfarandet kommer ett omfattande planlägg-

ningsarbete att krävas för att verksamheten skall kunna fungera i krigstid.

Detta är icke minst fallet inom Stockholm. Det torde bli nödvändigt att utgå

ifrån att överslåthållarämbelets skatteavdelning och den kommunala upp-

bördsförvaIlningen skall betraktas som en organisatorisk enhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

Även länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser sig i allt väsentligt kun­

na godtaga de uppdragna riktlinjerna, framhåller angelägenheten av att

dessa redan i fredstid lägges till grund för utarbetande av tillämpnings­

föreskrifter.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar å sin sida att de av krig föranledda

förhållandena torde bli så växlande och svårförutsedda, att det inte synes

kunna uppdragas annat än rent schematiska linjer för myndigheternas

handläggning av dessa frågor. Länsstyrelsen understryker, att det i händelse

av krig i stor utsträckning torde få ankomma på de lokala myndigheterna

att lösa en mängd hithörande frågor på sätt läget i varje särskilt fall kräver.

Detta gäller givetvis först och främst inom sådana områden, där krigshand­

lingar försiggår eller vars förbindelser med riksstyrelsen avbrutits. Vad ut­

redningsmannen föreslagit torde alltså allenast kunna anses som utgångs­

punkter för de lokala myndigheternas handlande i sådant läge.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte har något att erinra

mot huvudlinjerna i förslaget, framhåller att enligt detta slås inte det nu­

varande taxerings- och uppbördsförfarandet i spillror. Det lägger endast

tyngdpunkten på uppbörden, medan det taxeringsarbete, som kan hållas

i gång, i många fall endast kommer att resultera i jämkning av den preli­

minära skatten. Det skapas en smidig ram, där allt efter omständigheterna

taxeringsarbetet ges större eller mindre omfattning.

Riksskattenämnden yttrar.

Promemorian innehåller inte något närmare uttalande om hur riksdagens

beskattningsmakt avses skola utövas i händelse av krig. Frågan aktualiseras

emellertid redan i detta sammanhang, eftersom ett sådant uttagande av

skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förutsätts

skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, förutsätter

en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj:t. Riksskattenämn­

den förutsätter, att spörsmålet om beskattningsmakten regleras i annat sam­

manhang till exempel i samband med frågan om riksdagens verksamhet och

arbetsformer i övrigt i händelse av krig.

Departementschefen

Det är uppenbart att, om vårt land skulle komma i krig, taxering, upp­

börd och folkbokföring inte kan ske på samma sätt som i fredstid. Att nu

ultala sig om hur denna del av förvaltningsområdet skall komma att fun­

gera är emellertid inte möjligt. Jag anser därför, i likhet med utrednings­

mannen och de remissmyndigheter som yttrat sig i denna fråga, lämpligt

att Kungl. Maj :t genom särskild beredskapslagstiftning erhåller fullmakt att

vidtaga de förändringar, som kan bli påkallade.

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna för taxering,

uppbörd och folkbokföring har i huvudsak tillstyrkts, och jag vill redan

här såsom min mening tillkännagiva, att dessa riktlinjer med de modifika­

tioner som framgår av det följande bör ligga till grund för det fortsatta plan-

läggningsarbetet på dessa områden.

Jag vill även i detta sammanhang beröra ett par frågor av mera princi­

piell betydelse.

Utredningsmannen framhåller, att fragan hur taxeringsväsendet skall tän­

kas fungera under krig måste ses mot bakgrunden av länsstyrelsernas krigs­

organisation. I annat sammanhang har också framhållits av utredningsman­

nen, att statsmyndigheternas övergång till krigsorganisation om möjligt mås­

te ske före ett krigsutbrott. Detta skulle få till följd att myndigheterna

även om krigstillstånd inte inträtt — måste åsidosätta i och för sig viktiga

arbetsuppgifter av den anledningen att personal inte finnes för dessa mindre

krigsviktiga uppgifters lösande. Å andra sidan uttalar utredningsmannen att,

om riket befinner sig i krigsfara, taxeringen bör kunna ske i huvudsak en­

ligt för fredstid gällande föreskrifter.

I likhet med utredningsmannen och de remissinstanser, som uttalat sig

i frågan, anser jag det knappast möjligt att någon taxeringsverksamhet i

den mening den bedrives i fredstid skall kunna hållas igång under krig. Av

betydelse för planläggningsarbetet är emellertid inte bara frågan hur en

eventuell taxeringsverksamhet skall bedrivas under krig utan även vid vilken

tidpunkt de nödvändiga förenklingarna bör genomföras.

Det är enligt min mening angeläget att taxerings-, uppbörds- och folkbok-

föringsverksamheten bedrives enligt de fredstida bestämmelser na så länge

detta över huvud taget är möjligt. I den mån det blir nödvändigt att med

hänsyn till faran för krig genomföra vissa förenklingar in. in. torde det få

ankomma på Kungl. Maj-t att med stöd av den föreslagna fullmaktslagstift-

ningen förordna därom.

Vid ett krigsutbrott torde man däremot få räkna med att den ordinarie

taxeringsverksamheten nedlägges tillsvidare. I stället får, därest omständig­

heterna det medger, ett förfarande av mera summarisk karaktär tillämpas.

Detta summariska förfarande bör syfta till ett provisoriskt fastställande av

den skatt, som vissa grupper skattskyldiga, närmast då de som icke är rena

löntagare, skall ha att erlägga. Beträffande löntagarna synes man få räkna

med alt någon taxering inte kan komma att ske förrän tidigast i samband

med att normala förhållanden åter inträder. Skattskyldiga och ombud föi

det allmänna bör givetvis ha möjlighet att även under krig få till stånd jämk­

ningar i provisoriskt verkställda taxeringar och preliminära debiteiingai. Ai-

betet med denna provisoriska taxeringsverksamhet bör — under överinseende

av vederbörande taxeringsintendcnt — utföras av de lokala skattemyndig­

heterna.

Uppbörds- och folkbokföringsväsendet hör förenklas så långt det är möj­

ligt och i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningsmannen i pro­

memorian uppdragna riktlinjerna.

1953 års sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation har i sitt

i september 1956 avgivna betänkande angående länsstyrelsernas krigsorgani­

sation framlagt förslag angående den tilltänkta skattesektionen. Unligt min

mening möjliggör den personaluppsättning, som därvid föreslagits, atl taxe­

rings-, uppbörds- och folkbokföringsverksamheten kan bcdiivas eflei de

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

41

42

Det torde inte vara möjligt att nu taga ställning till frågan vilka åtgärder

som skall vidtagas bl. a. beträffande taxeringen, sedan normala förhållanden

åter blivit rådande i landet. Hur förhållandena än utvecklar sig måste man

läkna med att Kungl. Maj :t och riksdagen får laga denna fråga under över­

vägande när det gäller att ordna upp förhållandena inom samhället efter ett

krig.

Utredningsmannen har föreslagit att skatteavdrag i vissa fall skall kunna

göras efter schablonmässiga grunder. Sålunda skall utbetalning av löner och

pensioner kunna ske genom användande av vad som av utredningsmannen

förslagsvis kallas löne- respektive pensionsbevis. Bevisen förutsätter att av­

drag för preliminär skatt sker efter en viss schablon i stället för efter skatte­

tabell.

Riksskattenämnden har i detta sammanhang berört frågan hur riksdagens

beskattningsmakt avses skola utövas under krig. Enligt riksskattenämndens

mening aktualiseras denna fråga redan nu eftersom ett sådant uttagande

av skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förut-

sättes skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, för­

utsätter en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj :t.

Jag har tidigare i anslutning till min redogörelse för utredningsmannens

förslag angående utbetalning av löner och pensioner anmält, att den vidare

bei edningen av de dithörande frågorna ankommer på civildepartementet.

Någon erinran finnes enligt min mening inte att göra mot att, för den hän­

delse löne- och pensionsbevis, utformade i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmannens förslag, kommer att utfärdas, man därvid använder

sig av ett efter viss schablon beräknat skatteavdrag. Jag anser mig emellertid

mte nu kunna taga ställning till efter vilka grunder schablonen skall bestäm­

mas; därmed torde få anstå till dess beslut fattats huruvida man skall i be-

redskapss

3

rfte införa ett system med löne- och pensionsbevis.

Vad beträffar den av riksskattenämnden uppdragna frågan vill jag här

blott framhålla, att de fullmakter, som enligt författningsförslaget skulle

lämnas Kungl. Maj :t inte innefattar något bemyndigande att beslula om

uttagandet av nya eller högre skatter. Bemyndigandet innebär endast en

rätt för Kungl. Maj :t att vidtaga sådana av praktiska skäl betingade åtgärder

som erfordras för taxerings- och uppbördsverksamhetens bedrivande. Nå­

got intrång i beskattningsmakten, som även under krig bör vara förbe­

hållen riksdagen, göres därigenom inte. Såsom jag nyss antytt bör det an­

komma på Kungl. Maj :t och riksdagen att, när normala förhållanden inträtt,

taga ställning till vilka taxeringsåtgärder, som skall vidtagas med avseende

å den tid kriget varat, för att därigenom få skattskyldigheten för nämnda

tid definitivt fastslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

43

VI. Tullväsendet

Utredningsmannen

En av tullverkets huvuduppgifter är, framhåller utredningsmannen, att

uppbära tull och vissa andra å varor lagda allmänna avgifter, vilka upptages

vid trafik till riket. Denna del av tullverkets verksamhet regleras genom ett

flertal förordningar, vilka tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t och

riksdagen. Såsom exempel härpå nämnes tulltaxeförordningen den 4 okto­

ber 1929 (nr 316), frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr 250) och

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt.

En förutsättning för att tullar och andra avgifter skall kunna uttagas ge­

nom tullverkets försorg är, att inkommet gods blir föremål för undersök­

ning in. m. Föreskrifter härom har utfärdats i administrativ ordning. Allt

efter omständigheterna är förfarandet mer eller mindre tidskrävande. En

följd härav är emellertid, att en viss anhopning av gods måste komma att

ske framför allt i importhamnarna. Under en tid, då kommunikationerna är

hårt ansträngda, kan godsanhopningen få en avsevärd omfattning. Detta är

ur beredskapssynpunkt betänkligt och utredningsmannen anser det därför

vara viktigt att sådana åtgärder vidtages att godset — i händelse av krig

eller krigsfara — snabbast möjligt kan undanföras från hamnar och andra

platser, som kan beräknas bli utsatta för bl. a. fientliga anfall eller sabo­

tagehandlingar.

Utredningsmannen erinrar om att man genom olika föreskrifter sökt sör­

ja för att gods, som äger särskild betydelse för försvaret eller folkförsörj­

ningen i riket, i händelse av krig icke skall genom fiendens åtgöranden lör-

störas eller eljest gå förlorade eller falla i fiendens händer. Sålunda medde­

las i civilförsvarslagen vissa föreskrifter angående undanlörsel och förstö­

ring av varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg m. m. Vidare har ge­

nom kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 515) föreskrifter lämnats om

slcyddsplacering av varuförråd in. in. Att dessa föreskrifter bör tillämpas

även å gods, som ligger under tullverkets tillsyn, anser utredningsmannen

uppenbart. Gällande förtullningsbestämmelser utgör emellertid ett hinder

emot en effektiv tillämpning av bestämmelserna i fråga, därigenom att tull­

verket icke äger laglig möjlighet utlämna gods förrän därå belöpande tull

och annan avgift erlagts eller deponerats eller ock betryggande säkerhet

därför ställts. Det går nämligen icke att räkna med att tullverket skall kun­

na själv ombesörja undanlörsel av sådant gods, som ligger under tullverkets

tillsyn, och än mindre att tullverket skall kunna utöva tillsyn över och till

vederbörande varuhavare i föreskriven ordning utlämna undanfört gods.

Det måste även förutsättas att gods, som vid krig eller krigsfara inkommer

till riket sjövägen, i betydande omfattning kommer att lossas å sådana plat­

ser, där tullmyndighet icke finnes. Lossning av sådant gods får beräknas ske

under sådana förhållanden att någon förtullning svårligen kan ske, och god­

44

set måste snabbast möjligt utlämnas till vederbörande varuhavare. Har be­

slut om undanförsel meddelats, kan — därest tiden icke medger att godset

undanföres genom varuhavarens försorg eller under hans medverkan — bli

erforderligt att tullverket utlämnar godset till vederbörande civilförsvars-

myndighet.

Kungl. Maj :t kan visserligen i administrativ ordning medgiva lättnader

i fråga om vidtagandet av vissa kontrollåtgärder ävensom meddela särskil­

da bestämmelser angående sättet för erläggande av tullavgifter, men Kungl.

Maj:t kan inte enligt utredningsmannens mening utan riksdagens medgi­

vande föreskriva, att tull eller annan avgift över huvud icke skall uttagas

under extraordinära förhållanden. Därav följer även, att Kungl. Maj:t icke

kan utfärda föreskrifter, syftande till ett sådant förenklat förfarande, som

kan vara påkallat av omständigheterna, i den mån detsamma skulle kunna

medföra ett åsidosättande av bestämmelserna i tulltaxeförordningen eller

i andra av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade författningar.

Enligt utredningsmannens förslag skall Kungl. Maj:t äga fullmakt att

utfärda sädana föreskrifter, att gods kan utlämnas från tullverket utan att

detsamma blivit förtullat eller, där omständigheterna det medgiver, gods

kan utlämnas efter det att allenast summariska anteckningar om godsets

mängd och beskaffenhet skett. Utredningsmannen förutsätter emellertid alt

tull och annan avgift skall kunna erläggas omedelbart eller vid framtida

tillfälle.

Tullens verksamhet regleras, förutom av föreskrifter rörande erläggande

av tullavgifter in. in., av ett stort antal bestämmelser, vilka är tillkomna

genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Bland sådana före­

skrifter nämner utredningsmannen förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager. Dessa innehåller föreskrifter, som kan

vara svåra eller ur folkförsörjningssynpunkt olämpliga att tillämpa under

krigsförhållanden. Den omständigheten att tullmyndigheterna har att i myc­

ket stor omfattning omhändertaga för rikets försvar och folkförsörjningen

värdefulla varor bör enligt utredningsmannen medföra, att dessa myndig­

heter icke får vara bundna av föreskrifter, som kan lägga hinder i vägen

tör ett snabbt handlande. Det är därför enligt utredningsmannens mening

ofrånkomligt att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, ge­

neraltullstyrelsen eller styrelsen underlydande myndighet erhåller en vitt­

gående dispensrätt i fråga om tillämpningen av de lagar och författningar,

som reglerar tullens verksamhet i vad den avser sådant gods, som tullmyn­

digheterna på ett eller annat sätt har att taga befattning med. Bl. a. bör tull­

myndigheterna få rätt att till vederbörande civilförsvarsmyndighet utlämna

sådant gods, som skall undanföras.

Vid utnyttjandet av en sådan dispensrätt bör dock beaktas, att i före­

kommande tall viss kontroll av inkommande gods kan behöva ske av sä­

kerhetsskäl eller med hänsyn till allmän hälso- eller sjukvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Kungl. Maj.ts proposition

nr

176 år 1957

45

Remissyttrandena

Förslaget att tillerkänna Konungen vittgående dispensrätt inom det här

avsedda förvaltningsområdet har inte föranlett någon erinran från remiss­

instansernas sida.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller angelägen­

heten av att importgods inte blir kvarliggande i hamnarna utan kan snabbt

undanföras.

Liknande uttalande göres av överbefälhavaren.

Departementschefen

Under krigsförhållanden är det uppenbarligen ett oavvisligt behov av att

alla tänkbara åtgäx-der vidtages för att snabbt undanföra sådana import­

varor, som behöves för rikets försvar och för folkförsörjningen. Då detta

inte torde praktiskt kunna tillgodoses på annat sätt än som föreslagits, an­

ser jag den ifrågasatta lagstiftningen nödvändig.

VII. Detaljmotivering

Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden

1

§•

De inledande bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstäm­

melse med 1 § allmänna prisregleringslagen. Den föreslagna lagen skall så­

lunda automatiskt träda i tillämpning i krig. Vid krigsfara äger Konungen

förordna om tillämpning av lagens bestämmelser och förordnandet skall,

för att bli bestående, efter underställning gillas av riksdagen.

Bestämmelsen i 1 § tredje stycket i förslaget skiljer sig i viss män från

motsvarande stadgande i allmänna prisregleringslagen. Stadgandet i sist­

nämnda lag kan tillämpas i en krissituation även om denna inte är bero­

ende av krig eller krigsfara. När det gäller vidtagandet av åtgärder för att

underlätta betalningsväsendet finnes det ingen anledning att tillerkänna

Kungl. Maj:t lika långt gående befogenheter; dessa bör inskränka sig till en

befogenhet att meddela de särskilda föreskrifter som kan erfordras efter

ett krig eller sedan krigsfaran är överstånden. Lagförslaget har utformats

i överensstämmelse härmed.

Den administrativa fullmaktslagen innehåller i 1 § tredje stycket ett

stadgande av innebörd att lagens bestämmelser äger giltighet framför de av­

vikande stadganden, som är meddelade i andra lagar och författningar. Då

frågor rörande betalningsväsendet regleras i ett flertal författningar är det

nödvändigt att, i den män föreskrifter utfärdas med stöd av den här före­

slagna lagen, dessa föreskrifter tillfälligt träder i stället för eljest gällande

däremot stridande bestämmelser. Ett stadgande härom är infört i 1 § fjärde

stycket i lagförslaget.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

2

§.

I denna paragraf har intagits bestämmelser, som i huvudsak motsvarar

de som meddelades i 1939 års lag angående rätt för Konungen att meddela

särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse

in. m. Förslaget skiljer sig dock från 1939 års lag i ett par hänseenden. En­

ligt sistnämnda lag förutsattes för att Kungl. Maj :t skulle få meddela från

riksbankslagen avvikande föreskrifter att — även för det fall att riket kom­

mit i krig — framställning därom skulle göras av bankofullmäktige och att

riksgäldsfullmäktige skulle höras över framställningen. Eftersom syftet med

den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen är att Kungl. Maj :t skall kun­

na utan tidsuträkt utfärda de bestämmelser, som erfordras för att underlätta

betalningsväsendet, synes det opraktiskt att Kungl. Maj :t i ett läge, då riket

befinner sig i krig, skall invänta framställning från bankofullmäktige. Enligt

förslaget skall Kungl. Maj:t därför, i det läge som här avses, höra banko­

fullmäktige och riksgäldsfullmäktige endast om förhållandena det medger.

Vid krigsfara däremot liksom i ett läge, där riket har befunnit sig i krig

eller krigsfara, skall enligt förslaget bankofullmäktige göra framställning

om att lagen skall träda i tillämpning. Förordnande därom får meddelas

först efter hörande av riksgäldsfullmäktige.

Förslaget skiljer sig från 1939 års lag även därutinnan att, enligt försla­

get, Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser att gälla i stället för vad

som stadgas i 8 § riksbankslagen. Det synes nämligen motiverat att Kungl.

Maj :t har möjlighet förordna om utgivande av sedlar lydande å andra be­

lopp än som anges i riksbankslagen.

3 §•

De särskilda bestämmelser om rikets mynt m. in., som meddelas i denna

paragraf, saknar motsvarighet i tidigare beredskapslagstiftning. Såsom ut­

redningsmannen i sin promemoria framhållit är det sannolikt att efter­

frågan på skiljemynt kan komma att öka avsevärt vid ett eventuellt krigs-

utbrott.

Mynt- och justeringsverkets möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan

på mynt av de slag, som användes i fredstid, kan emellertid beräknas bli

beskurna av bl. a. den anledningen att vissa av de för mynttillverkningen

erforderliga maskinerna svårligen kan bortföras från den plats, där de i

fredstid är uppställda. Det kan därför bli nödvändigt att tillverka mynt av

ett sådant utförande, som inte förutsätter tillgång till dessa specialmaski­

ner. Man torde också få räkna med att vid myntframställningen använda

andra metaller än som föreskrives i myntlagen. Jag finner det angeläget,

att Kungl. Maj :t har befogenhet att förordna om de avvikelser från be­

stämmelserna i myntlagen, vilka kan bli erforderliga under krigsförhål-

landen.

Utredningsmannen har föreslagit, att huvudansvaret för att tillgången på

sedlar och mynt blir tryggad skall vila på riksbanken och postverket. Denna

uppfattning, som inte föranlett någon erinran från remissinstansernas si­

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

47

da, delas av mig. En följd av detta ställningstagande bör bli, att riksban­

ken i krig övertager de uppgifter, som i fred åligger mynt- och justerings-

verket med avseende å distribution av skiljemynt. Det planläggningsarbete,

som ankommer på mynt- och jusleringsverket, bör därför utföras i nära

samråd med riksbanksledningen.

4 §•

Genom förslaget ålägges riksbanken den skyldighet att inlösa vissa pos-

tala utbetalningshandlingar, som tidigare förordats. Vidare fastslås genom

författningsrummet skyldigheten för statliga myndigheter att såsom likvid

vid inbetalning mottaga vissa sådana handlingar.

⁵ §•

Den i paragrafen meddelade bestämmelsen innefattar en rätt för läns­

styrelse att under vissa förhållanden utöva de befogenheter som enligt lagen

tillkommer Kungl. Maj :t. Några särskilda begränsningar har med tanke på

förhållandenas skiftande karaktär inte angivits. Det ligger emellertid i sa­

kens natur, att vissa av de befogenheter som tillkommer Kungl. Maj :t inte

kan komma i fråga för länsstyrelsens vidkommande. Det föreslagna stad­

gandet motsvarar bestämmelsen i 11 § andra punkten den administrativa

fullmaktslagen, ehuru med den väsentliga skillnaden att civil befälhavaren

inte blivit tillerkänd några befogenheter med avseende å tillämpningen av

den här föreslagna fullmaktslagen. De frågor, som är avsedda att bli regle­

rade genom fullmaktslagen, är nämligen enligt min mening inte av den

natur att de med nödvändighet kräver en samordning på det plan, där ci­

vilbefälhavarens medverkan anses oundgängligen erforderlig. Uppkom­

mande samordningsproblem bör kunna lösas genom samverkan länsstyrel­

serna emellan. Skulle emellertid vederbörande civilbefälhavare anse påkal­

lat att på eget initiativ eller efter framställning irån länsstyrelse meddela

vissa direktiv, skall han givetvis äga göra detta. Någon uttrycklig författ-

ningsföreskrift i detta hänseende torde emellertid inte vara erforderlig.

I anslutning till vad jag här anfört får jag även erinra om att 1953 års

sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation i sitt betänkande

framhåller, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter på

senaste tiden varit föremål för ytterligare överväganden. De sakkunniga ut­

talar att såvitt nu kan bedömas torde dessa uppgifter och befogenheter kom­

ma att koncentreras till sådana verksamhetsområden, där en samordning

av de civila försvarsåtgärderna inom större områden än län är oundgänglig

för att man skall kunna vinna största effekt i den totala krigsansträngning-

en och på ett praktiskt och rationellt sätt bemästra de situationer, som upp­

kommer i ett ansträngt läge och som måste erhålla en snabb och med de

militära besluten inom motsvarande område fortlöpande koordinerad lös­

ning. Vidare vill jag framhålla, att en särskild sakkunnig tillkallats för ut­

redning rörande civilbefälhavarens befogenheter i krig eller krigsfara eller

eljest under utomordentliga förhållanden.

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

6

§•

För tillämpningen av de i lagförslaget meddelade bestämmelserna erford­

ras, som jag tidigare berört, att särskilda föreskrifter utfärdas. Kungl. Maj :t

bör emellertid även ha möjlighet att uppdraga åt riksbanken och åt Kungl.

Maj:t underordnade myndigheter att meddela särskilda tillämpningsföre­

skrifter. Ett stadgande härom har införts i denna paragraf.

Förslaget till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

1

§•

Utredningsmannen. Första till tredje styckena i denna paragraf har i ut­

redningsmannens förslag utformats efter förebild av motsvarande stycken

i 1 § den administrativa fullmaktslagen. Förslaget upptager därjämte i

fjärde stycket ett stadgande att med lag avses i den föreslagna förordningen

annan lag än sådan som antagits i den i § 87 regeringsformen stadgade ord­

ning.

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsen framhåller att, såvitt angår tull­

lagstiftningen, viss jämkning bör ske i den bestämmelse, som intagits i

fjärde stycket. Styrelsen anför som motiv härför, att tullverkets verksamhet

regleras bl. a. genom vissa författningar, som tillkommit i den ordning var­

om stadgas i § 87 regeringsformen. Dessa författningar innehåller bestäm­

melser, som inte kan eller bör tillämpas under krigsförhållanden och som

därför bör omfattas av dispensföreskrifterna i den föreslagna beredskapslag-

stiftningen.

Departementschefen. Såsom jag tidigare anmält har, när det gällt utform­

ningen av 1 § första, andra och tredje styckena förslaget till lag om

betalningsväsendet under krigsförhållanden, motsvarande stadgande i all­

männa prisregleringslagen fått tjäna som förebild. Jag har ansett så böra

ske även beträffande den beredskapslagstiftning, varom här är fråga. De i

första och andra styckena meddelade bestämmelserna i förslaget överens­

stämmer alltså med motsvarande stadganden i allmänna prisregleringslagen

och i den föreslagna fullmaktslagen angående betalningsväsendet. Para­

grafens tredje stycke överensstämmer med motsvarande stycke i nyss­

nämnda förslag till fullmaktslag och innebär att fullmakterna skall kunna

användas under de utomordentliga förhållanden som kan vara rådande efter

ett krig eller efter överstånden krigsfara.

I likhet med utredningsmannen anser jag att den föreslagna förordningen

bör innehålla ett stadgande, motsvarande det som återfinnes i 1 § tredje

stycket den administrativa fullmaktslagen. Jag får också erinra om att jag

ansett ett sådant stadgande böra inflyta i den föreslagna fullmaktslagen an­

gående betalningsväsendet.

Dispensrätten torde i enlighet med vad generaltullstyrelsen förordat böra

omfatta även lagar, vid vilkas beredning yttrande inhämtats från lagrådet.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

2

§.

Utredningsmannen. Enligt förslaget skall Konungen äga förordna att taxe­

ring tillsvidare inte skall verkställas eller att taxering skall verkställas i an­

nan ordning än som föreskrives i taxeringsförordningen. Skattskyldig, som

blivit taxerad enligt det förenklade förfarandet, skall kunna bli taxerad i en­

lighet med taxeringsförordningens bestämmelser. Sådan taxering skall då,

efter därom av den skattskyldige framställt yrkande, ske så snart förhållan­

dena det medgiver.

Utredningsmannen framhåller att beträffande vissa speciella skatter stund­

om gäller särskilda bestämmelser eller gäller alt taxering skall ske i en­

lighet med de i taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna. I sådana

fall bör vad nyss sagts äga motsvarande tillämpning.

Remissyttrandena. Riksskattenämnden uttalar att det summariska taxe-

ringsförfarande, som avses skola tillämpas under krig, kan antagas ofta

komma att leda till att betydande vinster blir obeskattade. Särskilt när dessa

uppkommit på grund av krigsförhållanden vore det stötande för rättskäns­

lan, om inte rättelse skulle kunna ske på yrkande av ombud för det allmän­

na. Riksskattenämnden anser vidare att bestämmelserna bör få en sådan

utformning att de tydligare utvisar att stadgandet avser inte bara de fall då

en verklig, ehuru kanske summarisk, taxering skett, utan även sådana fall,

i vilka skatt uttagits definitivt med ledning av allenast debetsedel å preli­

minär skatt.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län anser i likhet med riks­

skattenämnden, att taxeringsintendenlen bör ha rätt att framställa yrkande

om att taxering skall ske i enlighet med taxeringsförordningens bestämmel­

ser.

Departementschefen. Det av utredningsmannen föreslagna stadgandet in­

nebär att taxering skall kunna inställas tillsvidare eller att taxering skall

kunna ske i annan ordning än som stadgas i taxeringsförordningen. Med

stöd av detta stadgande blir det t. ex. möjligt att inställa allmän fastighets­

taxering. Det blir också möjligt att helt inställa den årliga taxeringen till in­

komstskatt och förmögenhetsskatt liksom särskild fastighetstaxering. Stad­

gandet ger vidare Kungl. Maj :t befogenhet föreskriva att för taxeringen, om

sådan skall äga rum, skall tillämpas ett summariskt förfarande. Mot för­

slaget i denna del har jag in let att erinra.

Utredningsmannen har tänkt sig att beträffande vissa skattskyldiga, näm­

ligen den som erlägger preliminär A-skatt, någon taxering inte skall äga

rum, under det andra grupper skattskyldiga, t. ex. rörelseidkare, skall bli

taxerade efter ett mera summariskt förfarande. Häremot har jag inte heller

något att invända. Detta bör komma till uttryck genom en föreskrift att, då

Kungl. Maj :t meddelar förordnande enligt denna paragraf, förordnandet må

innefatta stadgande om att taxering skall ske av allenast vissa grupper

skattskyldiga.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

50

Utredningsmannen föreslår att, om en skattskyldig blivit taxerad i an­

nan ordning än som stadgas i taxeringsförordningen, skall lian ha möjlig­

het att även under den tid kriget pågår bli taxerad enligt föreskrifterna i

nämnda förordning. Detta torde emellertid inte vara praktiskt genomför­

bart då man knappast kan räkna med att taxeringsmyndigheterna har till­

gång till kontrolluppgifter och att de kan granska bokföring m. m.

Om taxering sker i annan ordning än i taxeringsförordningen stadgas,

bör i stället utan undantag gälla, att taxeringarna inte skall vinna laga kraft

under den tid bestämmelserna i fullmaktslagstiftningen äger tillämpning.

Taxeringarna blir sålunda provisoriska och erlagd skatt blir att betrakta

som preliminär på samma sätt som den skatt, vilken erlägges av sådana

skattskyldiga som blir undantagna från taxering enligt det summariska

förfarandet. Frågan om taxering skall ske för den förflutna tid, under vil­

ken bestämmelserna varit i tillämpning, om vissa grupper skattskyldiga

skall undantagas från taxering o. s. v. torde få bedömas i efterhand sedan

mera normala förhållanden inträtt. I konsekvens med vad jag här anfört

har i 2 § andra stycket i författningsförslaget intagits ett stadgande av

innebörd att Kungl. Maj:t, senast före avslutandet av den riksdagssession

som börjar näst efter det bestämmelserna upphört att gälla, skall för riks­

dagen framlägga förslag rörande taxeringen för den tid då bestämmelserna

ägde tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

3

§-

Denna paragraf bereder Kungl. Maj:t möjlighet att föreskriva bl. a. att

avdrag för preliminär skatt skall kunna ske efter viss schablon, att skatte­

avdrag skall ske med ledning av äldre skattetabeller o. s. v.

4

§.

Denna paragraf ger Kungl. Maj.t möjlighet alt föreskriva, att tullmyndig­

heterna under krigsförhållanden skall kunna handla så att försvarets och

folkförsörjningens intressen blir i möjligaste mån tillgodosedda.

5

§•

Paragrafen tillerkänner Kungl. Maj :t befogenhet att meddela av krigsför-

hållandena betingade föreskrifter angående bl. a. tid och sätt för uttagande

av andra skatter och avgifter än sådana som avses i 2 eller 4 §. Det kan

här vara fråga om t. ex. indirekta skatter, försäljningsskatter av olika slag,

folkpensionsavgifter in. in.

6 §•

Bestämmelserna i denna paragraf innebär, att sådan befogenhet, som en­

ligt 2—5 §§ tillkommer Kungl. Maj:t, må på uppdrag av Kungl. Maj:t ut­

övas av underordnad myndighet. Därest under krig förbindelsen mellan

någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svå­

righet kan upprätthållas eller om det eljest under krig föreligger trängande

51

behov av omedelbara åtgärder, skall länsstyrelsen i vad angår länet och,

såvitt angår förhållanden inom generaltullstyrelsens verksamhetsområde,

generaltullstyrelsen eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag äga

utöva befogenhet, som enligt förordningen tillkommer Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

VIII. Departementschefens hemställan

Under framhållande att det inte torde vara något att erinia mot att pio-

positionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession

hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måt­

te genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepai te-

mentet upprättade förslagen till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter

under krigsf örhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhål-

landen m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Bilaga

Utredningsmannens

förslag till

kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen om

betalningsväsendet under krigsförhållanden

,

Maj ;t har, med stöd av 6 § lagen om betalningsväsendet under

krigsforhallanden, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

¹ §•

Bestämmelserna i 3—16 §§ denna kungörelse skola gälla, när bestämmel-

serna i 2—5 §§ lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden äro i

tiHampning. Dock skola sådana förberedande åtgärder omedelbart vidtagas,

som särskilt angivas i denna kungörelse eller som eljest finnas erforderliga

tor att den skall kunna tillämpas.

2

§.

När i denna kungörelse beteckningarna statsmyndighet och kommunal­

myndighet användas, ha de samma innebörd som i lagen den 13 mars 1942

(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndig­

heterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. m.

3 §.

1 mom. I denna kungörelse förstås med

huvudförvaltning: sådan statsmyndighet som har rätt att anlita statsver­

kets checkräkning i riksbanken;

utbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i post­

girorörelsen och som tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet an­

givet belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret (postgiroavdel­

ning) eller i särskild ordning på postgiroförteckning redovisat hos post­

anstalt; samt

direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i

postgirorörelsen och som antingen av utfärdaren överlämnas direkt till be­

talningsmottagaren eller genom postverkets försorg översändes till denne

utan att bokföring hos eller redovisning till postverket dessförinnan skett

av det på kortet angivna beloppet.

2 mom. Till utbetalningskort och direktutbetalningskort, som i 1 mom.

avses, skola användas blanketter enligt av generalpoststyrelsen fastställt

formulär. Erforderligt antal blanketter skall av postverket tillhandahållas

myndigheterna.

Det åligger generalpoststyrelsen att utfärda föreskrifter rörande under­

skrivande av utbetalningskort och direktutbetalningskort samt rörande upp­

rättande och underskrivande av postgiroförteckningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

53

Betalningsväsendet

4 §.

Insättning å samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall

ske företrädesvis genom anlitande av postgirorörelsen. Checkräkningen må,

därest riket befinner sig i krig, överdragas av postverket.

Vad i första stycket första punkten stadgas skall äga motsvarande tillämp­

ning beträffande insättning å samt uttag från sådan checkräkning i riksban­

ken, som öppnats av huvudförvaltning, och må checkräkningen, därest ri­

ket befinner sig i krig, överdragas av den myndighet, som öppnat densam­

ma.

5 §•

Inbetalning till statsverket skall, där icke medlen inbetalas direkt till ve­

derbörlig myndighet, ske genom överföring till eller inbetalning å myndig­

hetens postgirokonto för inbetalningar.

Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar,

överföras genom postgirokontorets försorg till postgirokonto för riksbanken.

6

§•

Huvudförvaltning erhåller för verksamhetens upprätthållande erforder­

liga medel genom överföring från postgirokonto för riksbanken till myndig­

hetens eget postgirokonto för utbetalningar, och må, därest riket befinner

sig i krig, sistnämnda konto överdragas.

Utbetalning skall i största möjliga utsträckning ske med anlitande av

myndighetens postgirokonto för utbetalningar och kan verkställas medelst

girokort, utbetalningskort eller direktutbetalningskort.

7 §■

Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas må statsmyndighet efter medgi­

vande av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket använda för in- och

utbetalningar gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika de­

lar av förvaltningen.

8 §•

Annan statsmyndighet än som avses i 6 §, vilken har eget postgirokonto,

skall i största möjliga utsträckning använda detta för inbetalningar och ut­

betalningar. Utbetalning må ske medelst girokort, utbetalningskort eller di­

rektutbetalningskort; dock att utbetalning medelst direktutbetalningskort

må ske allenast av sådan myndighet, som enligt överenskommelse mellan ge­

neralpoststyrelsen och vederbörlig huvudförvaltning är därtill berättigad.

Har statsmyndighet, som i första stycket avses, blivit avstängd från för­

bindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin

medelsförsörjning lyder, må myndigheten — ändock att den saknar tillgodo­

havande på sitt postgirokonto — verkställa utbetalningar över nämnda kon­

to. Verkställda utbetalningar skola täckas genom alt motsvarande belopp av

myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens postgiro­

konto.

9 §•

Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd från

förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om

sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket myn­

digheten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse

54

till myndigheten mot rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållan­

de erforderliga medel.

Vad i första stycket sägs rörande skyldighet för länsstyrelse att utbe­

tala medel skall äga motsvarande tillämpning i sådana fall, där av riksda­

gen godkända anslag, som avse understöd eller bidrag till kommuner, för­

eningar, sammanslutningar, anstalter eller enskilda ställts till förfogande

för viss myndighet, vilken på grund av krigshändelser är förhindrad att

verkställa utbetalningar. Utbetalningar från dylika anslag må verkställas

endast i den mån de är o oundgängligen erforderliga.

Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erfor­

derliga medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndighe­

ten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse.

10

§.

1 mom. Utbetalningskort och direktutbetalningskort, som utfärdats av

statsmyndighet, skall mottagas såsom likvid vid betalning till statliga myn­

digheter.

Skyldighet att inlösa utbetalningskort och direktutbetalningskort förelig­

ger för riksbanken i dess huvud- och avdelningskontor samt för postverket

vid varje postanstalt i riket. Inlösen av kort som här avses må jämväl ske

av följande penninginrättningar nämligen bankbolag, sparbank, centralkas­

sa för jordbrukskredit samt jordbrukskassa; och äger inrättningen att å

postkontor samt hos riksbanken erhålla likvid för sålunda inlösta kort.

11

§•

Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov upprätta särskild postgiro­

avdelning. Innehavare av konto hos postgirokontoret må hos särskild post-

giroavdelning utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. Annan kontoin­

nehavare än stats- och kommunalmyndighet må dock icke disponera sådant

tillgodohavande, som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldo-

uppgift därifrån tillställts den särskilda postgiroavdelningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Penningmedelsförsörjningen

12

§.

Riksbanken och postverket samverka för att gemensamt trygga tillgången

på och distributionen av sedlar och mynt; genom riksbankens försorg till­

godoses önskemålet om en decentraliserad lagring av sådana betalnings­

medel.

'

Det ankommer på riksbanken att meddela erforderliga föreskrifter röran­

de distributionen av skiljemynt och vad därmed äger samband samt att, i

den mån så erfordras för att motverka knapphet på sedlar och mynt, vid­

taga åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska betalnings­

medel.

13 §.

Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörligt riksbanks-

kontor — i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för

postverket och berörda penninginrättningar — för att erforderlig samord­

ning sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars

verksamhet, som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet.

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

14 §.

Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt,

skola de statsmyndigheter och kommunalmyndigheter, som ha sin verksam­

het inom område, vilket kan komma att berörass därav, vidtaga sådana åt­

gärder att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar och blanketter till

sådana samt postgirokort icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

15 §.

Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande

föreskrifter angående bokföring m. m. icke kunna eller icke lämpligen böra

tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages att

sådana anteckningar om inkomster och utgifter skola föras, som möjliggöra

en senare bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande föreskrif­

ter.

16 §.

Statsmyndighet och kommunalmyndighet, vilken verkställer utbetalning,

som rätteligen bort ankomma på annan statsmyndighet, skall därom sna­

rast underrätta sistnämnda myndighet.

Särskilda föreskrifter

17 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av här med­

delade bestämmelser, utfärdas av riksbanken, generalpoststyrelsen, försva­

rets civilförvaltning, statskontoret och riksräkenskapsverket, envar myndig­

het såvitt avser dess verksamhetsområde.

18 §.

Det åligger envar statsmyndighet, som meddelar föreskrifter eller eljest

vidtager särskilda åtgärder för underlättande av betalningsväsendet, pen-

ningmedelsförsörjningen eller medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara

in. in., att till chefen för finansdepartementet göra anmälan om meddelade

föreskrifter eller vidtagna åtgärder i den mån de kunna anses hava bety­

delse jämväl för annan myndighets verksamhet.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med denna kungörelses ikraftträdande skola av Kungl. Maj:t ti­

digare utfärdade, mot de nu meddelade bestämmelserna stridande föreskrif­

ter upphöra att gälla.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................................................................... 1

Författningsförslag

Förslag till lag om betalningsväsendet under krigsförliållanden ............ 3

Förslag till lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigs-

förhållanden ....................................................................................................... 5

Förslag till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållan-

den m. m............................................................................................................... 5

I. Inledning ................................................................................................................. 8

II. Fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra världskriget 10

1. Den administrativa fullmaktslagen ........................................................... 10

2. Lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmel­

ser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m................... 13

3. Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret till­

kommande befogenheter ........................................................................... 15

4. Särskilda planläggningsföreskrifter ....................................................... 17

III. Betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning . .

18

Utredningsmannen .......................................................................................... 18

Remissyttrandena .................................................... 24

Departementschefen............... 29

IV. Utbetalning av vissa löner och pensioner....................................................... 32

Inledning .......................................................................................................... 32

Utredningsmannen............................................................................................. 33

Remissyttrandena .............................................................................................. 33

Departementschefen ......................................................................................... 33

V. Taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet ................................. 33

Utredningsmannen............................................................................................. 33

Allmänna synpunkter ................................................................................... 33

Taxeringsväsendet ....................................................................................... 34

Uppbördsväsendet ....................................................................................... 36

Folkbokföringsväsendet ............................................................................... 38

Remissyttrandena ........................................................................................... 39

Departementschefen ........................................................................................ 40

VI. Tullväsendet ....................................................................................................... 43

Utredningsmannen............................................................................................. 43

Remissyttrandena ............................................................................................. 45

Departementschefen ........................................................................................ 45

Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden ....

45

VII. Detaljmotivering ................................................................................................... 45

Förslaget till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållan­

den m. m................................................................................................................ 48

VIII. Departementschefens hemställan ..................................................................... 51

Bilaga.

Utredningsmannens förslag till kungörelse med vissa föreskrifter an­

gående tillämpningen av lagen om betalningsväsendet under krigsför­

hållanden ............................................................................................................ 52

570605 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag