2

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

konsumtions- och kapitalvaror lika. För att bevara progressiviteten i kra­

ven på medborgarna föreslås dels åtgärder för att befria vissa grupper från

varuskattens verkningar, dels ock vissa lättnader i den direkta beskattning­

en. Folkpensionärerna erhåller automatiskt skydd mot varuskattens effekt

på priserna genom gällande indexreglering av utgående pensionsförmåner.

För upprätthållande av principen om utjämning av försörjningsbördan fö­

reslås i särskild proposition en höjning av barnbidragen från 400 till 450

kronor per barn och år. Vidare kommer en ökning att ske av statens bidrag

till arbetslöshetskassorna.

Förslaget om ändring av nu gällande skatteskalor för den statliga in­

komstskatten, vilket framlägges i särskild proposition, innebär en skatte­

sänkning för lägre och medelstora inkomster, från och med den 1 januari

1960. Vidare aktualiseras i detta sammanhang en del andra angelägna re­

former på beskattningens område. Sålunda kommer att anmälas förslag till

nästa års riksdag om dels en revision av sambeskattningen, dels en sänk­

ning av inkomstskatten för ofullständiga familjer och dels rätt till förlust­

utjämning och till avskrivning på inventarier i jordbruksdrift. Vid sidan av

den åsyftade inkomstförstärkningen för staten innebär sålunda vad som

här föreslås även en viss omläggning av den skattebörda, som vilar på fler­

talet av inkomsttagarna, från den direkta till den indirekta skatteformen.

Den allmänna varuskatten föreslås med hänsyn till budgetläget och be­

hovet av att skapa utrymme för den nyssnämnda omläggningen av inkomst­

skatten och kostnaderna för de föreslagna reformerna i övrigt utgå med en

skattesats av 4 procent. En begränsning av den allmänna varuskatten till

denna nivå förutsätter skattehöjningar på ett avsnitt som föreslås undan­

taget från den allmänna varuskatten, nämligen energiområdet. I särskild

proposition anmäles därför förslag om höjning av nu utgående skatt på

bensin, eldningsolja, kol och koks.

För helt år beräknas den allmänna varuskatten inbringa 1 400 miljoner

kronor och höjningen av energibeskattningen 225 miljoner kronor. De fö­

reslagna reformerna på den direkta beskattningens område leder till ett

sammanlagt inkomstbortfall av omkring 300 miljoner kronor, varav 225 mil­

joner kronor betingas av ändrade skatteskalor för inkomstskatten, 40 mil­

joner kronor av lättnaderna i familjebeskattningen och ca 25 miljoner kro­

nor av ändringarna rörande förlustutjämningen och avskrivning av jord-

bruksinventarier. Härtill kommer kostnaden för höjning av barnbidragen

och utbetalningen av ett indextillägg till folkpensionärerna med 90 respek­

tive 40 miljoner kronor, jämte kostnaden för en förbättring av arbetslös­

hetsförsäkringen. Inkomstförstärkningen för statsverket för helt år stannar

härmed netto vid omkring 1 200 miljoner kronor.

Rörande den närmare innebörden av förslaget om allmän varuskatt kan

nämnas följande.

Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt. Den ansluter sig i sina

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

anmaning avlämna särskild uppgift (tilläggs deklaration) avseende den skat­

tepliktiga omsättningen under beskattningsåret.

Tilläggsdeklaration skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna

självdeklaration han enligt därom gällande bestämmelser har att avlämna.

I fråga om tilläggsdeklaration skola bestämmelserna i 21 § 1 mom. fjärde,

femte och sjätte styckena samt 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen stadgas rörande anma­

ning att avgiva deklaration och att fullständiga avgiven deklaration skall

äga motsvarande tillämpning å deklaration och tilläggsdeklaration, som

ovan i 21 och 22 §§ sägs.

Kap. 7. Om taxering

24 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst­

skatt skola i tillämpliga delar och med iakttagande av vad i denna förord­

ning stadgas lända till efterrättelse med avseende å taxering till allmän varu­

skatt.

25 §.

Taxeringyintendenten i länet har att med iakttagande i tillämpliga delar

av bestämmelserna i 17 § taxeringsförordningen bevaka det allmännas rätt

i frågor om taxering till allmän varuskatt samt verka för att taxeringarna

bliva likformiga och rättvisa.

26 §.

Taxering till allmän varuskatt äger rum i den skattskyldiges hemortskom­

mun.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo.

27 §.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen

under beskattningsåret och verkställas i samband med den årliga taxeringen

i sådana särskilda taxeringsdistrikt, som i 4 § taxeringsförordningen sägs.

Av skattskyldig jämlikt 21 § avlämnade deklarationer för förflutet be­

skattningsår skola senast den 15 april under taxeringsåret jämte övriga för

taxeringen erforderliga handlingar överlämnas till vederbörande taxerings­

nämnd.

28 §.

Skattepliktig omsättning skall beräknas och taxeras för varje särskild för­

värvskälla för sig.

Vid taxeringen skall den skattepliktiga omsättningen angivas i fulla hund­

ratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundra­

tal kronor, bortfaller.

29 §.

Hava i 21 och 22 §§ föreskrivna deklarationer ej avlämnats eller kan, på

grund av brister i deklaration eller bristfälligt underlag för sådan, den skat­

12

skyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till

grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning

av bestämmelserna i 29 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit att lämna uppgift eller infordrad upplys­

ning.

Vid eftertaxering skola, med iakttagande av vad ovan i 32 och 34 §§ sägs,

bestämmelserna i 115 och 116 §§ taxeringsförordningen i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Kap. 8. Om skattekontroll

36 §.

Efter anmaning är deklarationsskyldig pliktig att i den omfattning, som

ⁱ anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas er­

forderliga för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för faststäl­

lande av skatt eller åsättande av taxering. Dylika upplysningar skola läm­

nas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

37 §.

I den mån så finnes erforderligt för kontroll av skatt och för taxering har

den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller

försäljer skattepliktig vara, att, efter anmaning, med angivande av mängd

och pris, lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till

eller köpt av annan rörelseidkare. Vad i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen

finnes stadgat om befrielse från uppgiftsskyldighet skall härvid i tillämp­

liga delar gälla.

38 §,

Det åligger deklarations- eller uppgiftsskyldig att i skälig omfattning ge­

nom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att

underlag finnes för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldigheten

och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra räkenskaper är stadgat i bokförings­

lagen.

39 §.

Rörande fullgörande av skyldighet att avgiva deklaration eller annan upp­

gift samt om skyldighet att lämna upplysning om förhållanden, som avse

tid före beskattningsåret, skall i tillämpliga delar gälla vad i 47 och 49 §§

taxeringsförordningen stadgas.

40 §.

För skattekontroll och taxering erforderlig, i denna förordning icke sär­

skilt omförmäld handling eller uppgift skall, då detta för sagda ändamål

begäres, tillhandahallas av statligt eller kommunalt verk eller allmän inrätt­

ning. Vad i 46 § taxeringsförordningen stadgas skall härvid äga motsva­

rande tillämpning.

41 §.

1 inom. Taxeringsintendenten i länet åligger att övervaka, att skattskyl-

dig behöiigen avgiver deklaration och, pa sätt i 46 och 47 §§ närmare angi-

ves, inbetalar preliminär allmän varuskatt.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

44 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 36 § tillkommer taxerings-

intendent, taxeringsnämnd och prövningsnämnd ävensom, i den mån så er­

fordras för uppdragets fullgörande, tjänsteman, åt vilken uppdragits att verk­

ställa taxeringsrevision.

I de fall som avses i 37 § må anmaning göras av taxeringsintendenten i

länet.

Beträffande anmaning, som avses i denna paragraf, skall vad i 52—55 §§

taxeringsförordningen stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

45 §.

Länsstyrelsen ävensom ordförande i taxeringsnämnd och taxeringsassi-

stent skola i den utsträckning så kan ske lämna skattskyldig de upplys­

ningar som finnas erforderliga för fullgörande av honom åvilande skyldig­

het att inbetala skatt och avlämna registreringsanmälan, deklaration eller

annan uppgift.

Kap. 9. Om uppbörd

46 §.

1 mom. Preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning den 18 i må­

naden närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser.

2 mom. Senast den dag preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma inbetalas till statsverket genom insättning å särskilt post­

girokonto.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall å varje

sådan del belöpande skatt inbetalas för sig.

Å redovisningsperiod eller å sådan del av redovisningsperiod, som i fö­

regående stycke sägs, belöpande preliminär allmän varuskatt erlägges i helt

antal kronor, därvid öretal bortfaller. Understiger skattebeloppet tio kronor,

må inbetalning underlåtas.

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro, äger Kungl. Maj :t eller den myndig­

het Kungl. Maj :t därtill förordnar medgiva att viss skattskyldig eller viss

grupp av skattskyldiga må, utan att gälda restavgift varom förmäles i 58 §,

inbetala preliminär allmän varuskatt efter det skatten förfallit till betalning.

47 §.

Av taxeringsinteudent till betalning fastställd preliminär allmän varu­

skatt skall, i förekommande fall jämte stadgad restavgift, inom tid som

angives i fastställelsebeslutet inbetalas till statsverket genom insättning å

särskilt postgirokonto.

48 §.

Debitering av slutlig, kvarstående och tillkommande allmän varuskatt

åvilar länsstyrelsen.

49 §.

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige erlagts, så­

dan preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

15

50 §.

överstiger skattskyldigs slutliga allmänna varuskatt den preliminära skatt

som enligt 49 § skall gottskrivas honom, skall överskjutande belopp såsom

kvarstående allmän varuskatt förfalla till betalning den 18 januari året näst

efter taxeringsåret och senast nämnda dag inbetalas till statsverket genom

insättning å särskilt postgirokonto.

Kvarstående allmän varuskatt, som ej uppgår till minst tio kronor, skall

dock icke erläggas.

⁵¹ §.

Tillkommande allmän varuskatt skall inbetalas till statsverket genom in­

sättning å särskilt postgirokonto senast å dag som länsstyrelsen bestäm­

mer, dock att länsstyrelsen då särskilda skäl därtill äro må meddela före­

skrift om uppdelning av skatten å skilda inbetalningstillfällen, högst tre.

52 §.

Inbetalning av allmän varuskatt sker kostnadsfritt.

Till postgirokonto inbetalad skatt skall anses vara inbetalad den dag då

inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit till post­

anstalt.

53 §.

För skattskyldig, som skall erlägga kvarstående eller tillkommande allmän

varuskatt, skall utfärdas debetsedel enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående allmän varuskatt, skall senast den

15 december under taxeringsåret översändas till den skattskyldige.

Debetsedel å tillkommande allmän varuskatt skall översändas till den

skattskyldige så snart ske kan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Kap. 10. Om anstånd med inbetalning av skatt

54 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av sjukdom eller el­

jest oförvållat blivit nedsatt, må om synnerligen ömmande omständigheter

föreligga beviljas anstånd med erläggande av den kvarstående eller till­

kommande allmänna varuskatt, som förfaller till betalning närmast efter

det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet skall avse hela skatten eller del

därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av

den månad, varunder skatten förfaller till betalning.

Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig för­

bättring, sedan anstånd beviljats, må frågan om anstånd upptagas till för­

nyad prövning.

55 §.

Skattskyldig, som anfört besvär över beslut rörande taxering till allmän

varuskatt, må beviljas anstånd med inbetalning av skatt på grund av taxe­

ringen. I fråga om sådant anstånd skola bestämmelserna i 49 § 1 mom.

uppbördsförordningen äga motsvarande tillämpning.

56 §•

Om den preliminära allmänna varuskatt, som enligt 49 § skall gottskrivas

skattskyldig, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga allmänna varu­

skatt och om det överskjutande beloppet är helt eller delvis oguldet, må an­

stånd beviljas den skattskyldige med erläggande av så stor del av nämnda

belopp, som kan beräknas bliva avkortat.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

57 §.

Beslut om anstånd enligt 54—56 §§ meddelas av länsstyrelsen efter fram­

ställning av den skattskyldige.

Beträffande anstånd skola i övrigt bestämmelserna i 51 § uppbördsför-

ordningen i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 11. Om indrivning av skatt m. m.

58 §.

Har deklaration ej avgivits och preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller har skattskyldig underlåtit att inom sådan tid

inbetala i avgiven deklaration angivet belopp, skall restavgift utgå å icke

inbetalat belopp. Vad nu sagts skall gälla jämväl där preliminär allmän

varuskatt eljest fastställts till betalning och skatten ej inbetalats inom i

fastställelsebeslutet angiven tid, så ock där skattskyldig underlåtit att inbe­

tala kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt i tid och ordning som

i 50 eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre för varje hel krona av den del av skat­

ten, som icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Restavgiften skall vid

öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till

helt krontal.

Vad i 58 § 2 mom. och 64 § uppbördsförordningen finnes stadgat skall

äga motsvarande tillämpning beträffande restavgift varom här är fråga.

59 §.

Har skattskyldig underlåtit att i behörig tid och ordning inbetala allmän

varuskatt, skall oguldet belopp jämte restavgift enligt 58 § indrivas.

I fråga om indrivning, avkortning och avskrivning samt efterkrav och

preskription av allmän varuskatt skola motsvarande bestämmelser i upp­

bördsförordningen i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 12. Om restitution av skatt

60 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär allmän varuskatt motsvarande slut­

liga allmänna varuskatt, skall länsstyrelsen skyndsamt återbetala det över­

skjutande beloppet till den skattskyldige. Restitution skall dock icke ske av

belopp understigande tio kronor.

2 mom. Framkommer vid förberedande granskning varom i 41 § förmä-

les, att skattskyldig inbetalat preliminär allmän varuskatt med för högt be­

lopp, eller har skattskyldig inbetalat sådan skatt med högre belopp än

fastställd debitering utvisar, har länsstyrelsen att till den skattskyldige åter­

betala för mycket inbetalat belopp.

3 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvarstående eller

tillkommande allmän varuskatt blivit någon påförd obehörigen eller med

för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preli­

minär allmän varuskatt med för lågt belopp, skall ämbetsverket underrätta

vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utred­

ning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande fin­

nes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp eller tillgodoräk­

17

nats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, till honom åter­

betala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållan­

de, som nyss sagts, föreligger har länsstyrelsen likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt eller berättigas

återbekonnna ytterligare överskjutande preliminär allmän varuskatt, äger

att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma vad

han för mycket erlagt.

4 mom. Vid restitution av skatt enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad i 68 §

3 och 4 mom. uppbördsförordningen finnes stadgat i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

61 §.

Skattskyldig, som jämlikt 60 § 3 mom. äger återbekomma för mycket er-

lagd skatt, skall erhålla ränta därå efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall vad i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen

finnes stadgat i" tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kangl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Kap. 13. Om allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter

62 §.

I fråga om sådant tillhandahållande eller ianspråktagande av varor, som

i inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,

skola bestämmelserna i 1, 5—10, 45, 71—74 och 82—84 §§ med tillhörande

anvisningar i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

63 §.

Skattskyldighet åvilar ägare eller brukare av jordbruksfastighet, som till

konsument försäljer eller för förbrukning uttager sådan produkt från jord­

bruket eller dess binäringar som enligt denna förordning är att hänföra till

skattepliktig vara.

Skattskyldighet föreligger icke för försäljning av jordbruksprodukter i

allenast ringa omfattning.

I fråga om skattskyldighet för delägare i företag, varom i 12 § 2 mom.

förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

I fråga om skattesats, beskattningsvärde och skattepliktig omsättning

skola bestämmelserna i 14—16 §§ äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

1 fråga om taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter, varom

här är fråga, skola föreskrifterna i kap. 7 denna förordning i tillämpliga

delar och med iakttagande av vad som stadgas nedan i denna paragraf lända

till efterrättelse.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen

under beskattningsåret och verkställas av vederbörande taxeringsnämnd i

samband med inkomsttaxeringen. Föreligger ej skattskyldighet för försälj­

ning av jordbruksprodukter och uppgår den skattepliktiga omsättningen

i övrigt icke till 400 kronor, skall taxering ej åsättas.

2

Diliang till riksdagens protokoll 19

5.9.

1 samt. Nr 162

18

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skola infö­

ras i inkomstlängden.

I stället för vad som ovan stadgas i 29, 31 och 33 §§ skola bestämmelserna

i 21, 69 och 99 §§ taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

66

§.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande allmän varuskatt för jordbruksproduk­

ter, varom här är fråga, dock att sådan skatt icke skall upptagas å debet­

sedel avseende preliminär skatt.

Kap. 14. Om införsel till riket

67 §.

I fråga om införsel till riket skola bestämmelserna i 1, 5 och 7—10 §§,

15 § 3 mom., 71, 72 och 74 §§ med tillhörande anvisningar i tillämpliga de­

lar lända till efterrättelse.

68

§.

Skattskyldighet åvilar den för vars räkning införsel äger rum av skatte­

pliktig vara. Skattskyldigheten inträder då införseln sker.

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke skolat utgå om varan i stället sålts inom

landet av yrkesmässig säljare till den, för vars räkning införseln sker,

b) därest varan införes under sådana omständigheter som för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet enligt 5—8 §§ samt 9 § andra stycket sista

punkten tulltaxeförordningen; dock att skattskyldighet föreligger vid åter-

införsel av vara, för vilken allmän varuskatt icke erlagts eller för vilken

erlagd sådan skatt restituerats.

(Se vidare anvisningarna.)

69 §.

Skatten utgår med fyra procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxe-

törordningen, med tillägg av å varan belöpande tull samt övriga staten till­

kommande avgifter och skatter, den allmänna varuskatten inbegripen. 1

t råga om vara, som efter utförsel i utlandet undergått sådan reparation eller

bearbetning, varom i 9 § tulltaxeförordningen förmäles, och återinföres inom

där angiven lid, är beskattningsvärdet lika med reparations- eller bearbet-

ningskostnaden, beräknad på sätt i 9 § första stycket tulltaxeförordningen

stadgas, med tillägg som nyss nämnts.

70 §.

Allmän varuskatt, som skall utgå vid införsel till riket, fastställes och

uppbäres av tullverket i den ordning, som är föreskriven beträffande tull.

4v®n i övrigt skall vad i gällande författningar stadgas i fråga om tull i

tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande allmän varuskatt.

Kap. 15. Om riksskattenämnden

71 §•

Det åligger riksskattenämnden att genom rådgivande och vägledande verk­

samhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning.

72 §.

Riksskattenämnden må, när så finnes erforderligt för att tillgodose det i

71 § angivna syftet och frågan icke finnes vara av beskaffenhet att böra,

efter därom gjord ansökan, prövas i den ordning 73 § stadgar, meddela bin­

dande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är skattepliktig enligt

denna förordning, över nämndens beslut i sådan fråga må klagan ej föras.

73 §.

På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i vilken skatt­

skyldighet till allmän varuskatt ifrågakommer, må riksskattenämnden, om

det finnes vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för enhet­

lig lagtolkning eller rättstillämpning samt tillgänglig utredning det medgi­

ver, meddela förhandsbesked angående fråga, som avser sökandens taxering

till allmän varuskatt.

Förhandsbesked skall hos riksskattenämnden sökas skriftligen senast den

dag då deklaration eller, om sökanden har att avlämna flera deklarationer

under beskattningsåret, den sista deklarationen för nämnda år senast skall

avlämnas till ledning för taxering varom fråga är.

I övrigt skola bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3—8 samt 11 och 12 §§

förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

74 §.

Vid handläggning av ärenden enligt denna förordning skall riksskatte­

nämnden bestå av ordföranden och ytterligare sex för en tid av fyra år sär­

skilt utsedda ledamöter, av vilka en skall förordnas till vice ordförande att

vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Vice ordföranden skall vara lagfaren. Av övriga ledamöter skola två vara

lagfarna eller hava avlagt examen vid handelshögskola. De nu nämnda tre

ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv eller i administrativ

verksamhet. De tre återstående ledamöterna skola utses så att kännedom om

förhållandena inom näringslivet, särskilt handeln, kommer att förefinnas

inom nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid

handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sam­

manlagt sex suppleanter.

Beträffande ledamöter och suppleanter, så ock i fråga om riksskattenämn­

dens verksamhet i ärenden enligt denna förordning skola i övrigt bestäm­

melserna i 19 § taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

19

Kap. 16. Särskilda föreskrifter

75 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 43 § avsedd handling må, utom i de

fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv

må taga del av handlingen i fråga.

20

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 40 §, må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen

eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt ytt­

rats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde med

prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som avses i denna paragraf må, där det ej innefattar ämbetsbrott,

av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

76 §.

Om ansvar i vissa fall för den, vilken lämnat oriktig uppgift i deklaration

eller i fall som avses i 21 § 3 mom. eller 36 §, stadgas i skattestrafflagen.

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

skall taxeringsintendenlen i länet göra anmälan till åklagare.

77 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, icke be­

hörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han

deklaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad

att ligga till grund för taxering eller för fastställande av skatt, straffes med

böter, högst trehundra kronor.

Finnes försummelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast efter an­

mälan av taxeringsintendent.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

78 §.

I fråga om föreläggande och uttagande av vite skall vad i 123 och 124 §§

taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

79 §.

Den som icke åtnöjes med sådant av taxeringsintendent meddelat beslut,

varom i 41 § förmäles, äger att i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen ge­

nom besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor

från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

80 §.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna förordning må, i den mån förbud här­

emot icke stadgats, talan fullföljas genom besvär hos kammarrätten, i mål

angående utdömande av vite av den som förpliktats utgiva vite och av taxe-

ringsintendenten i länet samt i annat mål av den skattskyldige. Besvären

skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då kla­

ganden erhöll del av beslutet. Hava besvären inom angiven tid inkommit

direkt till kammarrätten, må detta dock ej utgöra hinder för besvärens pröv­

ning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingar­

na till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, skall denna infordra förkla­

ringar och översända avskrift därav till klaganden. Finnes för målets bered­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

21

ning ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna här­

om. Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det

yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom be­

svär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader

efter det klaganden erhållit del av kammarrättens utslag, dock att i mål om

utdömande av vite besvärstiden skall vara tre veckor.

81 §.

Besvär över beslut, varom ovan i denna förordning förmäles, befria icke

klaganden i vidare mån än i 55 § sägs från att i behörig ordning erlägga

skatt.

82 §.

För allmän varuskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom,

svarar dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar

bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i nå­

got fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även allmän varuskatt, som på grund av efter-

taxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

83 §.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av statsverkets räkenskaper

må anmärkning icke framställas med avseende å verkställd taxering till all­

män varuskatt.

84 §.

Av taxeringen till allmän varuskatt föranledda särskilda kostnader vid

taxeringsarbetet bestridas av statsmedel. Bestämmelserna i 129 § taxerings-

förordningen skola därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Anvisningar

till 1 §.

Begränsningen till tillhandahållande eller ianspråktagande inom riket in­

nebär, att försäljning av varor för export är skattefri. Försäljning av varor

för bruk å fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik är att jämställa med export.

till 6 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun enligt bestämmelserna i 66 § kom­

munalskattelagen, skall Stockholm anses som den skattskyldiges hemorts­

kommun.

till 9 §.

Med varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Hit räknas icke

blott färdigställda varor och delar därav utan i förekommande fall även

halvfabrikat och råvaror. Till varor hänföres icke gas, som tillhandahålles

i ledningar, ej heller vatten från vattenverk eller elektrisk kraft.

Handlingar, vilkas värde grundar sig å rättigheter av olika slag — så­

22

K ung t. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

som aktier, obligationer, biljetter, lottsedlar och presentkort — äro icke vad

gäller dylikt värde att anse som varor. Däremot skola sådana handlingar, då

de försäljas såsom trycksaker, anses såsom varor. Frankotecken, sedlar och

mynt, som äga samlarvärde, äro att hänföra till varor.

Fast egendom — härmed förstås jämlikt 6 § vad som enligt kommunal­

skattelagen är att anse såsom fastighet — utgör icke vara. Borttages från

fastighet tillbehör, inredning eller andra beståndsdelar, bliva dessa dock att

hänföra till varor.

till 10 §.

Undantaget från skatteplikt för utsäde m. m. avser råvaruförsörjningen

för jordbruket och dess binäringar. Skatteplikt föreligger i fråga om exem­

pelvis blomster- eller köksväxtfröer samt gödnings-, ogräsbekämpnings- eller

växtskyddsmedel, som säljas i särskilda detaljhandelsförpackningar eller

på liknande sätt.

Med drivmedel och andra bränslen avses ämnen, som allmänt utnyttjas för

uppvärmning eller energialstring. Skattefrihet föreligger dock icke när andra

dylika ämnen än fotogen, rödsprit eller gas tillhandahållas på sådant sätt

att varan med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har

karaktär av butiksvara.

Undantaget för jord m. m. gäller icke då varan med hänsyn till försälj­

ningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara. Som

exempel må nämnas småförpackningar av matjord för krukväxtodling,

vilka försäljas av detaljhandlare.

Till fartyg hänföras icke sådana farkoster, i fråga om vilka förflyttningen

är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Med denna

till gällande tulltaxa anknutna avgränsning följer, att exempelvis fyrskepp,

flodsprutor, mudderverk, pontonkranar och flytdockor utgöra skatteplikti­

ga varor.

Undantaget för allmänna nyhetstidningar gäller sådana publikationer med

nylielsinnehåll, som normalt utkomma med minst tre nummer varje vecka.

Undantaget för övriga periodiskt utgivna publikationer gäller sådana alster

av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkomma med normalt minst fyra

nummer om året. Skattefriheten omfattar även utländska publikationer av

angivna slag.

till 11 §.

Anknytningen av skatteplikten för tjänsteprestationer till skattepliktiga

varor innebär att tjänster med avseende å särskilt undantagna varor, t. ex.

större fartyg', äro skattefria. Ävenledes bliva tjänsteprestationer med avse­

ende å fastighet skattefria liksom personliga tjänster, exempelvis av läkare,

tandläkare, advokater, banker och resebyråer.

Tjänsteprestation med avseende å krigsmateriel, som avses i 10 § 1 mom.

och äges av staten, är skattefri oavsett om materielen försålts till staten eller

tillverkats av staten själv för militärt bruk.

Begränsningen av skatteplikten till sådana tjänster, som huvudsakligen

avse skattepliktiga varor, medför att av frisersalonger, badinrättningar och

liknande tillhandahållna tjänster bliva skattefria, enär dessa äro av person­

lig natur. På motsvarande sätt föreligger skattefrihet för rengöring av bostä­

der och andra lokaler, även om arbetet i viss omfattning avser möbler, mat­

tor och annan lös egendom.

Med servering förstås tillhandahållande av varor till förtäring på stället å

därför iordningställd lokal eller plats. Därest jämväl bostad tillhandahålles

och ett gemensamt pris uttages för kost och logi, får uppdelning ske efter

skälig grund.

23

Till skattepliktig uthyrning är icke att hänföra tillhandahållande i sam­

band med abonnemang av mätare för gas, elektrisk kraft eller liknande, ej

heller av teleapparater och dylikt.

till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässighet föreligger, får bedömas främst med hän­

syn till omfattningen av och syftet med verksamheten. Sålunda föreligger

icke skattskyldighet exempelvis vid försäljning av personlig lösegendom.

Tillhandahållande av kost åt egen personal i annat än serveringsrörelse

utgör icke yrkesmässig verksamhet. Om denna verksamhet upplåtits på en­

treprenad åt annan, vilken bedriver densamma yrkesmässigt, föreligger där­

emot skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission anses kommissionären såsom säljare. Vid

försäljning å auktion skall auktionsförrättaren anses såsom säljare såvida

han jämväl annorledes än å auktion driver handel med sådana varor som

försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än

yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom material

(se härom anvisningarna till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor för

avsaiu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmäs­

sigt utförande av tjänsteprestationer med avseende å varor. Efter motsva­

rande grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation tillhandahålles,

är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att bygg­

mästare, byggnadshantverkare och liknande, bortsett från det i 12 § 1 mom.

andra stycket avsedda fallet, äro att anse såsom konsumenter vid förvärv av

varor för sin verksamhet. På motsvarande sätt äro utövare av personliga

tjänster, exempelvis frisörer men även läkare och tandläkare, att hänföra till

konsumenter.

I fråga om icke-yrkesmässigt utgiven periodisk publikation, som icke en­

ligt 10 § är undantagen från skatteplikt, är utgivaren att anse som konsu­

ment, och skatt skall i enlighet härmed erläggas av den som levererar uppla­

gan till utgivaren.

Försäljning till konsument skall anses föreligga, såvida det icke framstår

som uppenbart att köparen ej är konsument i fråga om den vara försäljning­

en avser. Motsvarande skall gälla beträffande tillhandahållande av tjänste­

prestation.

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för annat

ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning så­

som material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu, vid fabriks­

mässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt utförande av

tjänsteprestationer med avseende å varor. Till uttag hänföres således icke

endast ianspråktagande av varor för personligt ändamål utan även exem­

pelvis överföring av en skrivmaskin från en skrivmaskinsförsäljares lager

för användning på hans kontor.

till 13 §.

Förutsättning för att skattefrihet enligt 13 § a) skall föreligga är att till­

handahållandet av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer samt utta­

gen sammanlagt äro av allenast ringa omfattning.

Som exempel på sådant tillhandahållande av varor som kan anses ske i

allenast ringa omfattning må nämnas mera begränsad försäljning av hår­

vatten och liknande i en frisersalong.

Med försäljning är vid tillämpning av 13 § c) att jämställa överlåtelse av

maskiner, inventarier och dylikt vid avyttring av rörelse, vid fusioner eller

vid liknande transaktioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

till 15 §.

I beskattningsvärdet skola — förutom den allmänna varuskatten — i före­

kommande fall ingå även andra staten tillkommande skatter och avgifter.

Vid beräknande av beskattningsvärde får avdrag icke ske för transport-,

emballage- och andra liknande kostnader, vilka ingå i priset för en vara eller

tjänsteprestation. Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg. Kassa­

rabatter och andra rabatter, som direkt avgå från likviden, skola däremot

icke medräknas.

Varas saluvärde enligt ortens pris beräknas enligt samma grunder som

gälla enligt kommunalskattelagen.

till 16 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning skall belopp, som influtit vid

diskontering av växel, anses utgöra kontant likvid. Nödgas den skattskyldige

på grund av bristande betalning själv inlösa växeln, må beloppet avdragas

vid senare beräkning av skattepliktig omsättning. Skulle betalning sedermera

inflyta å sålunda inlöst växel, skall beloppet ånyo redovisas såsom skatte­

pliktig omsättning.

Som kontant likvid räknas även presentkort, som begagnats för inköp.

Har rabatt, återbäring eller bonus avseende tillhandahållen vara eller

tjänsteprestation utgivits i efterhand, får avdrag härför göras från omsätt­

ningen. Häremot svarande avdrag från den skattepliktiga omsättningen verk­

ställes för den period varunder utgivandet skett.

till 17 §.

I denna paragraf angiven beräkningsmetod, s. k. indirekt redovisningsme-

tod, innebär att under viss redovisningsperiod inköpta varor upptagas till

det vid inköpstillfället gällande försäljningspriset och redovisas såsom för­

sålda under samma period. Metoden förutsätter, att den sålunda beräknade

omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den verkliga för­

säljningen, jämte eventuella uttag, erhålles. Härvid skall hänsyn tagas till

lagret av ifrågavarande varor vid räkenskapsårets början och slut samt till

den omständigheten, att en del varor varit underkastade s. k. svinn (vikt-

lättnad, felvägning, felmätning o. dyl.). Förekommer kreditförsäljning måste

även beaktas, dels varufordringarnas storlek vid räkenskapsårets början och

slut, dels ock under året uppkommen förlust å sådana fordringar. Därest

prisändringar förekommit under en redovisningsperiod, skall omräkning

äga rum i redovisningen för samma period. Säljas varor till lägre priser än

de beräknade försäljningspriserna eller förekomma returer till leverantö­

rer, skall likaledes omräkning med beaktande härav äga rum vid redovis­

ningen för perioden. Nu angivna justeringar behöva dock ej vidtagas, där

de inträdda förändringarna i lager, fordringar etc. äro förhållandevis'obe­

tydliga.

Den indirekta redovisningsmetoden må företrädesvis användas därest den

del av omsättningen, som avses skola beräknas enligt denna metod, är ringa

i förhållande till rörelsen i dess helhet.

till 18 §.

Avdragsrätt enligt 1 mom. första stycket första punkten förutsätter att

den skattskyldige genom sin bokföring eller på annat sätt kan styrka eller

åtminstone göra troligt att erlagd likvid motsvarar det vid försäljning till

konsument gängse priset inberäknat allmän varuskatt.

25

Med material förstås råvara, halvfabrikat eller annan vara, som är avsedd

antingen att ingå såsom beståndsdel i förädlad eller genom sammansätt­

ning framställd vara eller att förbrukas i den egentliga produktions- eller

bearbetningsprocessen, såsom smörjmedel och liknande, eller ock att för­

brukas i varuhanteringen, t. ex. såsom emballage.

till 63 §.

Skattskyldigheten enligt denna paragraf omfattar, dels skattskyldigs för­

säljning av produkter från jordbruket eller dess binäringar, t. ex. mjölk,

ägg, kött, fläsk, potatis och grönsaker, till den vilken enligt anvisningarna

till 12 § är att anse såsom konsument, dels ock värdet av vad den skatt­

skyldige direkt tillgodogör sig av sådana produkter från jordbruket eller

dess binäringar för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning

eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört den skattskyldiges

hushåll, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse,

som ålegat den skattskyldige i förhållande till någon, som icke tillhört hans

hushåll.

Kungl. Maj:is proposition nr 162 år 1959

till 64 §.

Är försäljningen av jordbruksprodukter allenast av ringa omfattning och

skattskyldighet fördenskull jämlikt 63 § andra stycket icke föreligger för

denna verksamhet, skall den skattepliktiga omsättningen utgöras endast av

värdet av de för förbrukning uttagna produkterna.

till 65 §.

Den skattepliktiga omsättningen beräknas med ledning av de uppgifter

angående konsumentförsäljning och uttag, vilka lämnats i den allmänna

självdeklarationen.

till 68 §.

Importbeskattningen är begränsad till införsel som göres av den vilken

enligt anvisningarna till 12 § är att anse såsom konsument. Skattskyldighet

föreligger icke endast vid införsel av varor för personlig förbrukning utan

även vid införsel exempelvis av maskiner, transportmedel och motsvarande,

som av varumottagaren skola användas såsom hjälpmedel i egen produktions-

eller handelsrörelse. Skattskyldighet föreligger oberoende av om importva­

ran inköpts i utlandet eller utgöres av gåva eller ock införes för lån, uthyr­

ning eller annan liknande användning inom riket, med undantag dock för

införsel som sker under omständigheter som i 68 § vid b) sägs.

Såsom exempel på införsel för vilken skattskyldighet icke föreligger, må

nämnas råvaror, halvfabrikat och färdigvaror som införas för yrkesmässig

återförsäljning eller bearbetning inom landet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 men skall icke tilläm­

pas vid 1960 års taxering. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet

redan före ikraftträdandet med avseende å åtgärder, som erfordras för till-

lämpningen därefter.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahål­

lande inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 16 okto­

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

ber 1959 eller varom före nämnda dag slutits skriftligt avtal däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt.

Stadgandet i tredje stycket av anvisningarna till 16 § skall icke gälla, i

den mån vederlaget för vara eller tjänsteprestation före den 1 januari 1960

influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillgodo, eller ock skat­

teplikt för varan eller tjänsteprestationen bortfaller på grund av bestäm­

melserna i nästföregående stycke.

2. Den som den 1 januari 1960 bedriver verksamhet, varmed följer skatt­

skyldighet enligt 12 §, skall senast den 15 januari 1960 hos länsstyrelsen i

det län, där hans hemortskommun för år 1960 är belägen, anmäla sig för

registrering. I fråga om sådan anmälan skola bestämmelserna i 19 § i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse, dock att — i stället för uppgift an­

gående beräknad årsomsättning — anmälan om möjligt skall innehålla upp­

gift angående omsättningen under senast förflutna räkenskapsår med för­

delning på enligt denna förordning skattepliktig och icke skattepliktig om­

sättning.

3. Skall någon vid 1961 års taxering till allmän varuskatt eller, om så­

dan taxering nämnda år icke skall åsättas, vid 1962 års taxering till allmän

varuskatt taxeras för beskattningsår, som börjar efter den 1 januari 1960,

skall taxering åsättas jämväl från och med nämnda dag till beskattnings­

årets ingång. Vad nu sagts skall dock icke gälla vid tillämpning av 62—66 §§.

4. De i 74 § omförmälda särskilda ledamöterna och suppleanterna i riks­

skattenämnden skola första gången utses för tiden till och med den 30 juni

1963.

5. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

27

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 samt punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till samma för­

ordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Riksskattenämnden består------------

sådan egenskap.

Ordföranden skall — —- — hos

nämnden.

För envar — — —- beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom----------- var ut­

sedd.

Ledamöter och--------- -— i konkurs­

tillstånd.

Kungl. Maj :t —------- nämndens

verksamhet.

Övergångsbestämmelser

4. Vad i i- § fjärde stycket denna

förordning stadgas skall, intill dess

taxeringsassistent förordnats för där

angivet särskilt taxering sdistrikt, icke

gälla, länsstyrelsen obetaget att inrät­

ta sådant taxeringsdistrikt utan att

förordna taxeringsassistent för di­

striktet.

5. Intill dess indelning av länet i

särskilda taxeringsdistrikt, som avses

i 4 § fjärde stycket denna förordning,

blivit för länet i dess helhet genom­

förd, må länsstyrelsen i samband med

indelningen i lokala taxeringsdistrikt

i erforderlig omfattning förordna

taxerings konsulenter för sådana di­

strikt.

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Riksskattenämnden består —-------

sådan egenskap.

Ordföranden skall — — — hos

nämnden.

För envar — — — beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom------------var ut­

sedd.

Ledamöter och------------ i konkurs­

tillstånd.

Kungl. Maj :t------- — nämndens

verksamhet.

Om nämndens sammansättning och

verksamhet vid handläggning av

ärenden enligt förordningen om all­

män varuskatt stadgas i samma för­

ordning.

Övergångsbestämmelser

4. Intill dess taxeringsassistent för­

ordnats för sådant taxeringsdistrikt,

varom i 4 § fjärde stycket denna för­

ordning stadgas, må länsstyrelsen i

samband med indelning av länet i

taxeringsdistrikt förordna taxerings-

konsulent att biträda taxeringsnämn­

den i sådant distrikt.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Har taxeringskonsulent förordnats,

åligger honom att granska självdekla-

rationer och andra uppgifter, avgivna

av fysiska personer, oskifta dödsbon

eller familjestiftelser, vilka äro rörel-

seidkare eller sådana idkare av jord­

bruk eller skogsbruk, som äro skyl­

diga föra räkenskaper. Han har där­

jämte att granska andra deklaratio­

ner och uppgifter av mera invecklad

beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd

överlämnar till honom för gransk­

ning.

Taxeringskonsulenten äger, då frå­

ga är om deklaration eller annan upp­

gift som av honom granskats, deltaga

i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger-------------avlämna dekla-

ration.

I fråga------------ i taxeringsnämnd.

(Föreslagen lydelse)

5. Har taxeringskonsulent förord­

nats, åligger honom att granska de­

klarationer, uppgifter och andra

handlingar, att vara föredragande i

taxeringsnämnden, i den mån icke

ordföranden finner sig böra utföra

föredragningen, att upprätta förslag

till de taxeringar, som skola beslutas

av taxeringsnämnden, samt att i öv­

rigt lämna ordföranden det biträde

som av honom påkallas.

Taxeringskonsulenten äger deltaga

i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger —---------- avlämna dekla­

ration.

I fråga------------ i taxeringsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

dock att den ändrade lydelsen av övergångsbestämmelserna till taxeringsför-

ordningen icke skall äga tillämpning vid 1960 års taxering.

Kangl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

29

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att

av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §•

Riksskattenämnden må,--------------Riksskattenämnden må,--------------------

eller ersättningsskatt.

eller ersättningsskatt.

Vad ovan —--------av fastigheten. Vad ovan-------------- av fastigheten.

Om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga, som

avser taxering till allmän varuskatt,

stadgas i förordningen om allmän

varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 1

se 1954:160.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränk­

ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Till myndighet —- — — utlämna

denna.

Förmögenhetslängd må — — —

längdens datum.

Handlingar i ärenden, som avses

i förordningen om rätt att av riks­

skattenämnden erhålla förhandsbe­

sked i taxering sfrågor, må ej utan

samtycke av den som sökt beskedet

utlämnas till annan tidigare än tjugu

år från handlingens datum.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Till myndighet------------- utlämna

denna.

Förmögenhetslängd må — — —

längdens datum.

Handlingar i ärenden angående så­

dant förhandsbesked, som enligt vad

därom är särskilt stadgat kan med­

delas i taxerings- eller skattefrågor,

må ej utan samtycke av den som sökt

beskedet utlämnas till annan tidigare

än tjugu år från handlingens datum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 17

se 1959: 97.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

31

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

,

L

indholm

, K

ling

, E

denman

, N

etzén

,

af

G

eijerstam

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om införandet av

en allmän varuskatt m. m. Föredraganden anför därvid följande.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken I.

I. Inledning

När statsverkspropositionen lades fram i januari månad framhöll jag, att

en förstärkning av statsinkomsterna under budgetåret 1959/60 var påkallad

med hänsyn till den ökning av det redan under 1958/59 betydande budget­

underskottet som då föreliggande uppskattningar tydde på. Att statsbud­

geten uppvisade stegrade underskott under såväl 1957/58 som 1958/59 fann

jag mot bakgrunden av den under dessa år rådande konjunkturavmatt-

ningen icke vara ägnat att inge några större betänkligheter utan vara helt

i linje med numera allmänt godtagna principer för en finanspolitik som

syftar till att bevara en hög och jämn sysselsättning. En fortsatt avsevärd

ökning av budgetunderskottet under 1959/60 skulle däremot innebära ris­

ker, som redan vid årsskiftet var klart skönjbara, för en alltför högt upp­

driven aktivitet i den svenska ekonomin. Dessa risker var visserligen då

ännu icke akuta med hänsyn till att konjunkturen vid denna tidpunkt allt­

jämt präglades av stagnation inom flertalet av de länder som utövar ett

avgörande inflytande på vår ekonomiska utveckling. Jag fann därför tid­

punkten ännu icke vara inne för något definitivt ställningstagande till

budgetpolitikens utformning för nu innevarande budgetår, även om det en­

ligt min därvid redovisade mening redan stod klart att en åtstramning av

finanspolitiken skulle visa sig ofrånkomlig.

I dessa avseenden hade läget icke på något avgörande sätt förändrats vid

tiden för framläggandet av propositionen om komplettering av riksstatsför-

32

Kung!. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

slaget för 1959/60. Den internationella konjunkturen hade vid denna tid­

punkt mer definitivt stabiliserats men styrkan i de konjunkturuppdrivande

krafterna var ännu svårbedömbar. En förbättring i sysselsättningsläget i

vårt land kunde visserligen registreras men denna förbättring framstod som

i hög grad betingad av energiska insatser från det allmännas sida i sys-

selsättningsskapande syfte. Expansionstakten i den svenska ekonomin

var dock uppenbarligen stadd i ökning och i den reviderade national-

budgeten förutsågs en ökning i den samlade produktionen under 1959 med

drygt två procent, vilket innebar en fördubbling jämfört med den vid års­

skiftet förutsedda ökningen. Riskerna för att expansionistiska överslag

skulle inträda under loppet av 1959 bedömde jag dock som ringa; den för­

utsedda ökningen i efterfrågan syntes kunna realiseras utan några jäm-

viktsrubbningar på kort sikt. Detta innebar i sin tur att rådrum alltjämt

fanns för fastläggandet av den ekonomiska politiken. Jag förutsatte därför

att definitiv ställning till frågan om finanspolitikens utformning under bud­

getåret 1959/60 skulle tagas under riksdagens höstsession.

Med denna ordning har betydande fördelar vunnits. Tendenserna i kon­

junkturutvecklingen låter sig sålunda nu avläsas med betydligt större klar­

het än vad som var möjligt i våras. Samtidigt kan man konstatera, att upp­

gången i konjunkturen icke gått snabbare än att den skärpning av finans­

politiken, som jag i det följande kommer att föreslå, hinner få önskad sam­

hällsekonomisk effekt. Härtill kommer att möjligheterna att verkställa

prövningen av finanspolitiken mot bakgrund av den något mer långsiktiga

budgetutvecklingen förbättrats genom det av besparingsutredningen fram­

lagda prognosmaterialet om statsfinanserna fram till och med budgetåret

1963/64. Av speciell betydelse är självfallet att statsutgifterna för budget­

året 1960/61 nu kan säkrare bedömas, sedan myndigheterna ingivit sina

petita. Besparingsutredningens betänkande har dessutom gett en vägled­

ning för bedömningen av i vilken mån det är en önskvärd och framkomlig

väg att företaga en finanspolitisk åtstramning medelst en reduktion av sta­

tens utgifter.

Som en bakgrund för ställningstagandet till den definitiva uppläggningen

av finanspolitiken under innevarande budgetår torde jag här först få lämna

en översikt över det ekonomiska läget. II.

II. Det ekonomiska läget

Den internationella konjunkturutvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa och Förenta staterna har så­

som framgår av en översikt över det ekonomiska läget, vilken såsom bilaga

1 torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende, sedan vintern präglats

av en allmän och — med undantag för verkningarna av den amerikanska

stålstrejken — oavbruten konjunkturförbättring. I så gott som samtliga

OEEC-länder steg industriproduktionen från första till andra kvartalet; den

33

genomsnittliga ökningen kan uppskattas till 3 procent. Industriproduktio­

nens volym kom därmed upp till en nivå, som låg drygt 5 procent högre än

under andra kvartalet i fjol. Tillgängliga siffror för de enskilda länderna

tyder på att produktionsstegringen även under tiden efter andra kvartalet

i år fortsatt i oförminskad takt; i Förenta staterna har dock den snabba

ökningen i industriproduktionen under första halvåret förbytts i en ned­

gång under inverkan av konflikten inom stålindustrin. I både Förenta sta­

terna och Västeuropa har den övriga delen av produktionen vuxit; det gäl­

ler särskilt byggnadsverksamheten, som i ett flertal länder utgjort en av de

starkaste expansionsfaktörerna.

Konjunkturuppgången, som hittills försiggått utan mera påtagliga ten­

denser till överansträngning av tillgängliga produktionsresurser, kommer

av allt att döma att fortsätta under 1960. Tillgängliga uppgifter om order­

ingång, investeringsplaner in. m. antyder en fortsatt tillväxt på efterfråge-

sidan. Takten i denna och fördelningen mellan de stora efterfrågekate-

gorierna är dock olika i skilda länder. I Förenta staterna, Västtyskland

och Danmark, där uppsvinget varit starkare än i andra länder, har en

gradvis förskjutning av expansionskraften från bostadsbyggandet till före-

tagsinvesteringarna redan inträtt, medan man t. ex. i Storbritannien befin-

uer sig på ett »tidigare» stadium med expanderande bostadsbyggande men

en alltjämt påfallande tröghet hos företagens — åtminstone industrins —

investeringar. De offentliga investeringarna torde fortsätta att växa i fler­

talet länder. Det finns knappast några tecken på någon acceleration i den

lageruppbyggnad som för närvarande bidrar till konjunkturuppgången i

Västeuropa. I Förenta staterna har lagerpåfyllnaden — bortsett från ut­

vecklingen på stålområdet — varit snabbare än i Västeuropa, vilket är na­

turligt mot bakgrund av den kraftigare lagernedskärningen under reces­

sionen. Ett genomgående drag i både handeln och industrin i Förenta sta­

terna är emellertid att produktionen och omsättningen stigit snabbare än

lagren. Det finns därför anledning att vänta en fortsatt lageruppgång under

de närmaste kvartalen, om än takten efter återställandet av stållagren blir

lägre än i början av detta år.

Även om det i Västtyskland och Danmark uppstått vissa knapphetspro-

blcm framför allt i fråga om byggnadsarbetskraften blir det allmänna om­

dömet, att det fortfarande finns utrymme för en fortsatt produktionsexpan-

sion i Västeuropa och Förenta staterna både vad beträffar kapaciteten hos

produktionsanläggningarna och tillgången på arbetskraft. Utvecklingen mot

en jämnare fördelning av guld- och valutainnehavet mellan länderna •— med

kraftigt utflöde från de stora överskottsländerna, Förenta staterna och Väst­

tyskland, och förbättring av valutaläget både i det övriga Västeuropa och i

råvaruländerna — gör att inte heller på valutaområdet något hinder synes

föreligga för en under 1960 fortsatt allmän produktions- och handelsex-

pansion.

Man kan därför räkna med att de av konjunkturuppgången inom indu­

striländerna härrörande prisstegringsimpulserna blir måttliga. Ytterligare

!{

Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

tre faktorer pekar på fortsatt prisstabilitet. För det första bär den hittills­

varande produktionsstegringen till inte oväsentlig del inneburit en produk-

tivitetsuppgång. För det andra tyder läget på råvarumarknaderna, där över­

skottskapacitet alltjämt föreligger på de flesta områden, inte på några mera

markerade prisstegringar. Den tredje faktorn, som ger anledning tro att

prisrörelserna inom de västeuropeiska länderna och Förenta staterna kom­

mer att hållas inom snäva gränser, är den förgrundsställning som prissta­

biliteten i ett flertal länder fått som målsättning för den ekonomiska po­

litiken. I Förenta staterna har kreditpolitiken under intryck härav skärpts

så kraftigt att det på vissa håll uppstått farhågor för att konjunkturupp-

svinget skall brytas. Även reduktionen av budgetunderskottet under inne­

varande år innebär en inte oväsentlig dämpning. I Västeuropa har särskilt

Frankrike intensifierat sina ansträngningar att begränsa prisstegringarna;

den statliga utgiftsstegringen 1960 har begränsats så att budgetunderskottet

hålls kvar på samma nivå som i år. Bland andra ingripanden mot överkon-

junkturtendenser kan nämnas diskontohöjningarna i Västtyskland och Dan­

mark.

Sammanfattningsvis kan sägas att den internationella konjunkturen för

närvarande inte företer några tecken på en förestående jämviktsrubbning.

Av allt att döma kommer utvecklingen även under åtminstone första halv­

året 1960 att präglas av en balanserad expansion. Det är mot bakgrunden

härav särskilt betydelsefullt att den svenska ekonomiska politiken inriktas

på att hålla även vår samhällsekonomi i balans. En svensk överkonjunktur,

baserad på rent interna inflationskrafter, skulle riskera att snabbt under­

gräva vår internationella konkurrensposition.

Den ekonomiska utvecklingen inom landet

Det internationella konjunkturuppsvinget har medfört en kraftigt ökad

efterfrågan på svensk export. Under första halvåret låg exportvärdet 6 pro­

cent och exportvolymen 10 procent högre än under motsvarande period ett

år tidigare. Den genomsnittliga ökningen i juli—augusti var ännu något

större. Exportuppgången har huvudsakligast burits upp av produkter från

skogsindustrin, men betydande ökningar har också registrerats för järn och

stål samt verkstadsprodukter, främst bilar. Exporten väntas fortsätta på en

hög nivå under resten av året, även om stegringen sannolikt kommer att bli

mindre än under första halvåret. I den reviderade kalkyl över utrikeshan­

deln som nu sammanställts beräknas exportens både volym och värde un­

der andra halvåret komma att ligga några procent högre 1959 än 1958. Ök­

ningarna gäller främst papper, järn och stål samt verkstadsprodukter.

Den kraftiga expansionen för exporten har inte haft någon motsvarighet

i fråga om importen, som under första halvåret 1959 visade en nedgång med

1 procent i volym och 5 procent i värde jämfört med första halvåret 1958.

Till största delen torde denna återhållsamma utveckling förklaras dels av

att en viss lagerförtäring sannolikt skett inom landet, dels av att produk­

tionen särskilt inom industrin ökat relativt obetydligt. Under sommaren

35

inleddes emellertid en importökning som enligt den reviderade utrikeshandels-

kalkylen under andra halvåret kommer att föra upp importens värde och

volym några procent över andra halvåret i fjol.

Genom den i förhållande till fjolåret starkt förbättrade handelsbalansen,

ett oförändrat sjöfartsnetto och ett något ökat underskott för övriga tjänster

skulle bytesbalansen komma att visa ett överskott på ett par hundra miljoner

kronor under 1959, vilket skulle innebära en väsentlig förbättring gentemot

1958. I överensstämmelse med det gynnsamma utfallet av bytesbalansen

har den totala valutareserven under den senaste tolvinånadersperioden stigit

med 313 miljoner kronor till 3 185 miljoner kronor.

I den reviderade nationalbudgeten beräknades de totala investeringarna

volymmässigt komma att öka med 1 050 miljoner kronor eller 6 procent från

1958 till 1959. De privata investeringarna antogs stiga med 3 procent, de

statliga med 12 procent och de kommunala med G procent. På grund av den

ofullständiga statistiken är det för närvarande inte möjligt att annat än på

vissa områden belysa utvecklingen hittills under året. Nu tillgängliga upp­

gifter pekar på en större ökning totalt 1958—1959 än som antagits, huvud­

sakligen på grund av en uppjustering för industriinvesteringarna. Investe­

ringarna i bostäder kan med ledning av bland annat statistiken över pågå­

ende byggen beräknas öka med 4 procent från 1958 till 1959. Antalet fär­

digställda lägenheter kommer enligt bostadsstyrelsens uppskattningar att

1959 uppgå till 69 000 mot 62 000 år 1958 och 64 500 år 1957. På det stat­

liga området har de mest betydande stegringarna registrerats för väginves­

teringarna. I fråga om industriinvesteringarna tyder konjunkturbaromelrar-

na på en så gott som genomgående ökning för alla industrigrenar både vad

gäller byggnader och maskiner. Även för utvecklingen 1959—1960 förutses

övervägande ökningar både i fråga om maskiner och byggnader. Preliminära

uppgifter om orderingången till verkstadsindustrin tyder likaledes på en

stark investeringsvilja inom företagssektorn.

Den privata konsumtionen kan preliminärt uppskattas ha ökat med drygt

3 procent i värde och med omkring 2 1/2 procent i volym från första

halvåret 1958 till motsvarande period 1959. Det finns ingenting som tyder

på att konsumtionens ökningstakt skulle avta under andra halvåret. In­

komstutvecklingen torde tvärtom skapa förutsättningar för eu något star­

kare ökning mellan andra halvåren 1958 och 1959. För helår räknat kan

stegringen i den privata konsumtionens volym antas bli drygt 3 procent

från 1958 till 1959. Såväl den statliga som den kommunala konsumtionen

beräknas under samma tid ha ökat i ungefär motsvarande takt.

Konsumentpriserna bär liksom parti- och importpriserna varit i stort sett

stabila hittills under 1959. För konsumentpriserna har denna stabilitet varat

sedan april 1958, medan parti- och i synnerhet importpriserna föll under

1958 och i början av 1959. Denna nedgång har visserligen återverkat även

på konsumlionsvarupriserna, men detta har motvägts av en stegring i priset

på de tjänster, som även ingår i totalindex. — Kända och väntade prisför­

ändringar i olika riktningar kan beräknas resultera i att konsumentpris­

index vid årsskiftet ligger obetydligt över augustinivån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

36

Kungl. Mnj:ts proposition nr 162 år 1959

Industriproduktionen var under första halvåret i år endast obetydligt

större än samma period ett år tidigare. Även i jämförelse med hösthalvåret

1958 var uppgången (säsongrensad) ringa. Den konstaterade stora ök­

ningen i efterfrågan från såväl hemmamarknad som exportmarknad åt­

följdes således inte omedelbart av någon motsvarande ökning av industri­

produktionen. En del av den bristande överensstämmelsen kan vara rent

skenbar, eftersom vissa omständigheter (bland annat sysselsättningsutveck­

lingen och förbrukningen av elkraft) tyder på att första halvårets produk­

tion blivit något underskattad av föreliggande index. Huvudförklaringen

till att produktionsökningen fördröjts är emellertid den lageravveckling som

ägt rum framför allt inom skogsindustrin men också inom bland annat verk­

städerna. De ökade leveranserna skedde i stor utsträckning från tillgängliga

lager. Lagren synes emellertid nu inom stora områden ha skurits ned till

normal storlek, vilket medför att även en oförändrad efterfrågan kräver

ökad produktion. Uppskattningar tyder på att industriproduktionen under

andra halvåret kommer att lyftas till en nivå som ligger minst 4 procent

över motsvarande period i fjol. För helår räknat kan den totala industripro­

duktionen beräknas öka med omkring 3 procent från 1958 till 1959.

Den totala produktionen synes under första halvåret 1959 ha legat ett par

procent över motsvarande period ett år tidigare. Av nuvarande utvecklings­

tendenser att döma kommer ökningstakten under andra halvåret att bli be­

tydligt större. Den svenska ekonomin skulle därmed återigen ha kommit in

i ett expansivt skede, som ökar påfrestningen på vår produktionsförmåga.

Läget på kreditmarknaden kännetecknas av att såväl affärsbankernas

som allmänhetens likviditet ökat starkt från 1958 till 1959. Även om till­

växten i likviditeten till en del förklaras av valutareservens ökning är det

dock statens transaktioner som spelat den största rollen, ökningen gäller

framför allt industriföretagens likviditet och endast i mindre utsträckning

hushållens och de övriga näringsområdenas. Eftersom företagen huvudsak­

ligen har sina banktillgodohavanden placerade i affärsbankerna har medels­

inströmningen ökat betydligt snabbare hos dessa än hos kapitalmarknads-

instituten.

För arbetsmarknaden har den hittills förflutna delen av 1959 marke­

rats av en förbättring, som på vissa områden resulterat i en stigande brist

på yrkeskunnig arbetskraft, på de mest expansiva områdena i metallin­

dustrin även på okvalificerad sådan. Den kvarstående arbetslösheten synes

alltmer koncentrerad till speciella områden och kategorier. Den nyligen ge­

nomförda inventeringen av arbetsmarknadsutsikterna pekar på en fortsatt

uPP§ång

i sysselsättningen och alltså på en ökande brist på arbetskraft.

Denna arbetsmarknadsprognos, liksom de omdömen som insamlats genom

den s. k. konjunkturbarometern, grundar sig väsentligen på ett stort antal

företagares uppfattning om sina företags kommande arbetskraftsbehov un­

der några månader framåt. Den efterfrågeökning, som tillkommer genom

det stigande statliga utgiftsöverskottet och dettas indirekta återverkningar

på konjunkturutvecklingen, har ännu endast delvis kunnat påverka företa­

37

garnas omdöme i detta avseende. En fullständigare bedömning av fram­

tidsutsikterna måste självfallet även beakta denna expansiva faktor.

Till en totalbedömning av de samhällsekonomiska utvecklingstendenserna

för år 1960 återkommer jag längre fram.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

III. Det statsfinansiella läget,

Utfallet av budgeten 1958/59

I kompletteringspropositionen i våras beräknades totalbudgeten för bud­

getåret 1958/59 ge ett underskott på omkring 1,8 miljarder kronor. Enligt

nu föreliggande uppgifter har ifrågavarande underskott blivit i runt tal 400

miljoner kronor lägre än väntat och stannat vid 1,4 miljarder kronor. Av

denna förbättring hänför sig 166 miljoner kronor till driftbudgeten och ett

lika stort belopp till minskat medelsbehov på kapitalbudgeten. Vidare blev

dispositionen av rörliga krediter 72 miljoner kronor mindre än beräknat.

Inkomsterna på driftbudgeten uppgick under budgetåret 1958/59 till

12 605 miljoner kronor. Utfallet överensstämmer nära med den i april

gjorda prognosen, som upptog inkomster på 12 636 miljoner kronor. Diffe­

rensen mellan utfall och prognos beror bland annat på att inkomsterna av

bensinskatt samt omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker blev

22 respektive 38 miljoner kronor lägre än enligt kalkylen medan bland annat

inkomsterna av statens kapitalfonder blev högre än väntat.

Förbättringen i budgetutfallet hänför sig sålunda helt till budgetens ut­

giftssida. Driftbudgetens utgifter beräknades i kompletteringspropositionen

för budgetåret 1958/59 komma att uppgå till sammanlagt 12 940 miljoner

kronor. Häri ingick anslag på riksstat och tilläggsstater med 12 521 respek­

tive 344 miljoner kronor. Anslagsöverskridanden och besparingar på för­

slagsanslag beräknades ta ut varandra, medan reservationsmedelsbehåll-

ningarna antogs komma att minska med netto 75 miljoner kronor. Utfalls-

siffrorna för ifrågavarande budgetår visar att beträffande de egentliga stats­

utgifterna behållningarna under reservationsanslagen ökat med 49 miljo­

ner kronor medan under övriga anslag en icke väntad nettobesparing på

41 miljoner kronor uppkommit. Utgifterna för statsskuldräntor och av­

skrivningar har blivit 32 miljoner kronor lägre än beräknat.

Det är framför allt under social-, kommunikations-, ecklesiastik-, jord­

bruks- och handelsdepartementens huvudtitlar som utgifterna blivit mindre

än enligt kalkylerna. Försvarsdepartementet uppvisar däremot totalt sett

god överensstämmelse mellan beräknade och faktiska utgifter. Det bör dock

här erinras om att reservationsbehållningarna under försvarsanslagen i de­

cember 1958 beräknades komma att minska med 35 miljoner kronor. Det

faktiska utfallet visar emellertid en nettoökning av dessa behållningar med

117 miljoner kronor. Denna ökning redovisades redan i kompletteringspropo­

sitionen och beror på att de militära myndigheterna beslutat alt under vissa

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

materielanslag behålla en reserv som buffert för den händelse att sådana

kostnadsstegringar skulle uppstå, som inte kan kompenseras enligt de nu

tillämpade reglerna. Enligt uppgift är avsikten att bedriva beställningsverk-

samheten så att en viss betalningsreserv kan bibehållas även i framtiden.

Det förbättrade betalningsutfallet i förhållande till tidigare beräkning upp­

går under socialdepartementets huvudtitel till 61 miljoner kronor och hän­

för sig huvudsakligen till de två anslagen Kostnader för arbetslöshetens

bekämpande in. m. och Beredskapsarbeten på vägar och gator. I april be­

räknades utgifterna under dessa anslag för 1958/59 komma att uppgå till

sammanlagt 316 miljoner kronor. De faktiska utgifterna stannade vid 266

miljoner kronor. Drygt 15 miljoner kronor av denna differens hänför sig till

en tillfällig förskjutning av betalningarna. I övrigt motsvaras den ökade

behållningen under ifrågavarande anslag huvudsakligen av redan utlagda

beställningar. »Besparingarna» kommer därför att automatiskt konsumeras

under budgetåret 1959/60.

Avvikelsen på 23 miljoner kronor mellan beräknade och faktiska utgif­

ter inom kommunikationsdepartementets område beror huvudsakligen på att

reservationsmedelsförbrukningen under anslagen till byggande av vägar och

gator blev mindre än väntat. Detta motsvaras dock inte av någon minskning

av den verksamhet för vilken anslagen anvisats utan beror på tillfälliga

förskjutningar. Det bör i det sammanhanget erinras om att ifrågavarande

anslag är beräknade per kalenderår och reglerade genom fastställda ramar.

Under ecklesiastikdepartementets huvudtitel blev utgifterna under an­

slaget till bidrag till driften av folkskolor m. m. ca 20 miljoner kronor

lägre än enligt aprilberäkningarna. Utfallet innebär dock ett överskridande

av ifrågavarande riksstatsanslag för budgetåret 1958/59 med 8 miljoner

kronor.

För jordbruksdepartementets vidkommande är förbättringen av utfallet

sammanlagt 20 miljoner kronor. Den är fördelad på ett antal mindre an­

slag och bör inte föranleda någon revidering av utgiftsberäkningarna för

1959/60.

Beträffande handelsdepartementet beror skillnaden mellan utfall och pro­

gnos huvudsakligen på att utgifterna under anslaget till atomenergiverk­

samheten inom Aktiebolaget Atomenergi blivit 27 miljoner kronor mindre

än enligt beräkningarna i april. Besparingen har i detta fall uppkommit

genom vässa icke förutsedda förseningar av utbyggnadsprogrammet. För­

dröjningarna kommer dock att inhämtas i den mån så redan inte skett. Be­

hållningen på anslaget förbrukades delvis i början av innevarande budgetår.

Under anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar uppstod en

ökning av behållningarna på 11 miljoner kronor, vilket sammanhänger med

att investeringsanslagen under kapitalbudgeten inte utnyttjades i beräknad

omfattning.

Utgifterna under kapitalbudgetens investeringsanslag för bud­

getåret 1958/59 beräknades i kompletteringspropositionen till 2 638 miljoner

kronor. I detta belopp ingick då förutom riksstats- och tilläggsstatsanslag

39

en beräknad förbrukning av anslagsbehållningar på 150 miljoner kronor. En­

ligt nu föreliggande uppgifter stannade utgifterna för 1958/59 vid 2 441

miljoner kronor, vilket medförde en ökning på sammanlagt 47 miljoner kro­

nor av anslagsbehållningarna under kapitalbudgeten. — Differensen på 197

miljoner kronor mellan utfall och beräkning motsvarar sedan hänsyn tagits

till förändringarna i tillgången på avskrivningsmedel och övriga likvida

medel den minskning på 166 miljoner kronor av medelsbehovet på kapital­

budgeten som anförts i det föregående.

För affärsverksfonderna redovisas en skillnad på 30 miljoner kronor

mellan prognos och faktiskt utfall. Huvuddelen härav faller på statens vat-

tenfallsverk, för vilken fond hade beräknats en minskning av anslagsbehåll­

ningarna med ca 10 miljoner kronor i stället för den ökning om 15 miljoner

kronor som uppkommit. Avvikelsen hetingas till ett belopp om drygt 10 mil­

joner kronor av betalningstekniska förhållanden men beror i övrigt på för­

seningar i den planerade verksamheten.

Ej heller under statens allmänna fastighetsfond har anslag och behåll­

ningar förbrukats i den omfattning man ansåg sig ha anledning räkna med

i april. Fonden uppvisar en ökning av anslagsbehållningarna på 8 miljoner

kronor i stället för en väntad minskning på 24 miljoner kronor. Den ökade

anslagsbehållningen torde avspegla en real förskjutning i utförandet av de

planerade statliga investeringarna.

Beträffande statens utlåningsfonder beror skillnaden på 63 miljoner kro­

nor mellan utfall och beräkning bland annat på en icke väntad ökning av

anslagsbehållningarna under lånefonden för allmänna samlingslokaler, och

på att behållningarna under luftfartslånefonden inte disponerades i väntad

omfattning. Vidare kom det å lilläggsstat anvisade anslaget till statens låne­

fond för den mindre skeppsfarten inte att utnyttjas i beräknad utsträck­

ning före budgetårsskiftet. Behållningen under denna senare fond motsvaras

dock av redan beviljade lån som kommer att lyftas under löpande budgetår.

Även beträffande övriga utlåningsfonder — utom lånefonden för allmänna

samlingslokaler — torde behållningarna komma att nedgå under inneva­

rande budgetår.

Under fonden för låneunderstöd hänför sig huvuddelen av den redovisade

differensen på 49 miljoner kronor till anslaget till lån till utbyggnad av

oljclagringen, vilket visar en ökning av behållningarna på 10 miljoner kro­

nor mot en väntad minskning på 26 miljoner kronor. Avvikelsen mellan be­

räkning och utfall beror huvudsakligen på en förskjutning av utbetal­

ningarna.

I kompletteringspropositionen beräknades dispositionen av rörliga

krediter komma att minska med 170 miljoner kronor under 1958/59.

Minskningen blev emellertid 72 miljoner kronor större eller 242 miljoner

kronor. Av den totala minskningen hänför sig 130 miljoner kronor till av

järnvägsstyrelsen disponerad kredit. Minskningen i behovet av rörliga kre­

diter beror i detta fall till ett belopp av bortåt 100 miljoner kronor på en om­

läggning av LKAB:s fraklbctalningar. Tidigare betalades endast en tredje­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1059

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

del av dessa månadsvis medan återstoden inlevererades i december månad.

Enligt ett nytt avtal betalas frakterna numera kontant månad för månad.

I övrigt sammanhänger minskningen med att SJ:s likviditet förbättrats dels

genom det å riksstaten anvisade driftbidraget och dels genom att driftresul­

tatet blivit något gynnsammare. I samma riktning har även en minskad

lagerhållning verkat.

Domänstyrelsen infordrar från och med budgetåret 1958/59 till viss del

likviderna för försålt virke tidigare än förut. Detta gjorde det möjligt att

minska utnyttjandet av den rörliga krediten med 15 miljoner kronor. Av den

totala minskningen i de utestående rörliga krediterna hänför sig vidare 15

miljoner kronor till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, vilket

sammanhänger med att den år 1958 beslutade omfördelningen av den statli­

ga lagerhållningen på nämndens område numera slutförts. Reducerad lager­

hållning är också anledningen till att Svensk spannmålshandel minskat ut­

nyttjandet av den kredit, som står till dess förfogande, med 52 miljoner kro­

nor. Den kvalitetsmässigt dåliga skörden år 1958 framtvingade en nedskär­

ning av spannmål slagren till minimikvantiteten. Slutligen kunde Norrbottens

järnverk tack vare de under 1958/59 förbättrade järnkonjunkturerna minska

sin disposition av ifrågavarande krediter från 50 till 25 miljoner kronor.

Med ledning av vad i det föregående anförts torde sammanfattningsvis

kunna konstateras, att den förbättring av totalbudgetutfallet på 400 miljoner

kronor som redovisas i förhållande till de i kompletteringspropositionen

gjorda beräkningarna till övervägande del utgörs av besparingar av engångs­

karaktär eller motsvaras av tillfälliga förskjutningar som föranleder mer-

utgifter under budgetåret 1959/60. Förändringen i utfallet kan därför icke

i någon väsentlig grad uppfattas såsom en effekt av de förbättrade kon­

junkturerna.

Det beräknade utfallet av budgeten 1959/60

Enligt den av årets riksdag fastställda riksstaten skulle totalbudgeten

för budgetåret 1959/60 ge ett underskott på drygt 2,8 miljarder kronor. Då

har hänsyn tagits till det i kompletteringspropositionen gjorda antagandet

om en minskning av anslagsbehållningarna under drift- och kapitalbudgeten

med 150 respektive 25 miljoner kronor samt en ökning av utnyttjandet av

rörliga krediter med 50 miljoner kronor.

Mot bakgrunden av det nu kända utfallet av 1958/59 års budget och övriga

nytillkomna faktorer har under september månad utförts en ny beräkning

av inkomsterna och utgifterna för innevarande budgetår.

Inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1959/60 beräknas nu

här bortses från den inkomstförstärkning, som jag i det följande kom­

mer att föreslå — komma att uppgå till ca 12 900 miljoner kronor, vilket

är omkring 300 miljoner kronor mer än enligt det nu kända utfallet för

budgetåret 1958/59 och ca 200 miljoner kronor mer än enligt gällande riks-

stat. De till grund för tidigare beräkningar liggande antagandena om löne­

41

summans utveckling har uppjusterats något. Det är framför allt uppgång­

en i konjunkturläget som motiverat denna förändring. En närmare analys

av inkomstkalkylens innebörd lämnas i det följande.

Driftbudgetens utgifter för 1959/60 har tidigare beräknats till 13 741 mil­

joner kronor inklusive en reservationsmedelsförbrukning på 150 miljoner

kronor. Som framgått av vad som tidigare anförts, innebär utvecklingen un­

der budgetåret 1958/59 av reservationsmedelsbehållningarna i viss utsträck­

ning en förskjutning av utgifterna till innevarande budgetår. Beloppsmäs-

sigt kan denna försämring av utfallet för 1959/60 uppskattas till ca 100 mil­

joner kronor. Försämringen motverkas emellertid av andra faktorer. Bland

annat kommer av betalningstekniska skäl en betydande reservation att vid

budgetårsskiftet kvarstå på anslaget till särskilt stöd åt det mindre jord­

bruket. Totalt sett synes därför för närvarande inte föreligga någon an­

ledning att revidera det tidigare antagandet om en reservationsmedelsför­

brukning under 1959/60 på 150 miljoner kronor.

I de nu gjorda beräkningarna har medtagits de tilläggsstatsanslag som

för närvarande synes komma att erfordras. För fullföljande av arbetsmark­

nadspolitiken avser arbetsmarknadsstyrelsen att äska ca 60 miljoner kronor.

Vidare har det ansetts realistiskt att räkna med vissa kostnader för höj­

ning av de statsanställdas löner våren 1960. Bedan nu kan förutses över­

skridanden av vissa förslagsanslag. Sålunda beräknas anslaget till bidrag

till erkända arbetslöshetskassor komma att belastas med merutgifter i för­

hållande till riksstaten på 13 miljoner kronor. Anslagen till skatteersätt-

ning till kommunerna och till bidrag till driften av folkskolor m. in. vän­

tas likaså komma att överskridas med 11 respektive 10 miljoner kronor.

Under anslaget till bostadsrabatter kan däremot väntas uppkomma en be­

sparing på 20 miljoner kronor. Slutligen beräknas utgifterna för stats­

skuldräntor bli 10 miljoner kronor högre än det i riksstaten upptagna be­

loppet.

Tillsammantagna innebär de nu gjorda beräkningarna att driftbudgetutgif­

terna för budgetåret 1959/60 skulle komma att uppgå till 13 903 miljoner

kronor, vilket är 162 miljoner kronor mer än enligt riksstaten. Det bör dock

i detta sammanhang understrykas att eu beräkning av ifrågavaranade slag

endast tre månader in på det nya budgetåret måste bli relativt osäker. Er­

farenheten talar sålunda för att ytterligare tilläggsstatsanslag kommer att

bli erforderliga. Vidare kan nu icke förutsedda överskridanden tillkomma.

Detta gäller självfallet också eventuella besparingar.

Jämfört med utfallet för budgetåret 1958/59 innebär de nya beräkning­

arna för 1959/60 en ökning av driftbudgetens utgifter med 1 160 miljoner

kronor. Härav kommer över 200 miljoner kronor på försvarsanslagen. Den­

na ökning beror — förutom på den höjning av riksstatsanslagen som sked­

de mellan budgetåren 1958/59 och 1959/60 — på att den tidigare redovisa­

de uppbyggnaden av reservationsmedelsbehållningarna föregående budget­

år var av engångsnatur. Vidare hänför sig ca 100 miljoner kronor av ök­

ningen till arbetslöshetsanslagen, omkring 170 miljoner kronor till anslagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

under ecklesiastikdepartementets huvudtitel och 110 miljoner kronor till

ökade statsskuldräntor. Bidragen till folkpensioner in. in. ökar med ca 65

miljoner kronor och skatteersättningen till kommunerna med nära 25 mil­

joner kronor. Utgifterna under väganslagen och för atomenergiverksamhe­

ten stiger mellan de båda budgetåren med ca 50 respektive 80 miljoner kro­

nor. Belastningen på anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

beräknas öka med 70 miijoner kronor.

Utgifterna under kapitalbudgetens investeringsanslag för bud­

getåret 1959/60 beräknades tidigare till 2 766 miljoner kronor inklusive en för­

brukning av anslagsbehållningarna på 25 miljoner kronor. Som framgått

av den tidigare redogörelsen innebar den under budgetåret 1958/59 ökade

anslagsbehållningen för fastighetsfonden en real förskjutning av investe­

ringsverksamheten på detta område. Det synes sannolikt att en ytterligare

förskjutning kommer att ske under 1959/60, vilket medför en fortsatt ök­

ning av medelsbehållningarna under dessa anslag. För affärsverksfonder-

nas vidkommande förutsätter de fastställda investeringsramarna en minsk­

ning av anslagsbehållningarna under vattenfallsverkets fond, vilket dock

motvägs av de ökningar av behållningarna som nu förutses för statens järn­

vägar och televerket. Under fonden för låneunderstöd beräknas lånet till

Aktiebolaget Atomenergi på 30 miljoner kronor till följd av bland annat

den tidigare redovisade förseningen i utbyggnadsprogrammet inte komma

att utnyttjas under budgetåret 1959/60. Mot bakgrunden av de här lämnade

uppgifterna har det ansetts realistiskt att tills vidare räkna med att anslags­

behållningarna under kapitalbudgeten kommer att öka med 50 miljoner kro­

nor under det nu löpande budgetåret.

På kapitalbudgeten beräknas komma att erfordras tilläggsstatsanslag på

105 miljoner kronor för den statliga bostadslångivningen.

Sammanlagt innebär de reviderade beräkningarna att utgifterna under in-

vesteringsanslagen för budgetåret 1959/60 skulle komma att uppgå till 2 796

miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mer än enligt de tidigare be­

räkningarna.

Jämfört med utfallet för budgetåret 1958/59 utvisar de nya beräkningarna

en ökning av utgifterna på kapitalbudgetens investeringsanslag med 355 mil­

joner kronor. Av denna ökning kommer 110 miljoner kronor på affärsverks-

fonderna, 191 miljoner kronor på statens utlåningsfonder och 55 miljoner

kronor på försvarets fonder. På fonden för låneunderstöd förutses en minsk­

ning av utgifterna med 58 miljoner kronor.

I kompletteringspropositionen beräknades dispositionen av rörliga

krediter komma att öka med 50 miljoner kronor under budgetåret 1959/

60. De undersökningar som gjorts i september i år visar att det nu finns an­

ledning att i stället räkna med att utnyttjandet av ifrågavarande krediter

kommer att stiga med 100 miljoner kronor. Några av anledningarna härtill

är följande. På grund av bland annat färdigställandet av ångkraftverket i

Stenungssund kommer vattenfallsverkets behov av kredit att stiga genom

ökad lagerhållning. Till följd av de låga virkespriserna hösten 1958, vilka

43

påverkar likviderna under innevarande budgetår, försämras domänverkets

likviditet, vilket medför ett ökat ianspråktagande av den kredit som står

till verkets disposition. Likaså förutses en ökning av Svensk spannmålshan­

dels utnyttjande av ifrågavarande kredit komma att ske, då årets skörd

synes möjliggöra en uppbyggnad av de under fjolåret avtappade spannmåls-

1agren.

Sammanfattningsvis innebär de nu gjorda beräkningarna, att totalbud­

getunderskottet för 1959/60 kan uppskattas till i det närmaste 2,9 miljarder

kronor. Underskottet är vidare 1 1/2 miljarder kronor högre än motsvarande

underskott för 1958/59. För driftbudgetens vidkommande uppskattas under­

skottet efter återföring av kommunalskattemedel till knappt 900 miljoner

kronor. Budgetåret 1958/59 uppgick driftbudgetunderskottet till 338 miljo­

ner kronor.

Anslagskraven för budgetåret 1960/61

Myndigheternas petita föreligger nu på alla väsentliga punkter. Dessutom

har fackdepartementen gjort en bedömning av vilka förslag från kommit­

téer och utredningar som kan anses vara så angelägna att de bör realiseras

under det kommande budgetåret. Det är sålunda möjligt att bilda sig en upp­

fattning om de samlade kraven på statsbudgeten för 1960/61. Om samtliga

dessa krav tillgodosåges, skulle resultatet bli en utgiftsstegring jämfört med

riksstaten för budgetåret 1959/60 med på driftbudgeten i det närmaste

2 000 miljoner kronor och på kapitalbudgeten ca 200 miljoner kronor. In­

nan budgetarbetet slutförts kan givetvis ingenting med bestämdhet sägas

om hur det slutliga riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61 kommer att te

sig. Härtill kommer att man erfarenhetsmässigt måste räkna med tillkom­

mande utgifter i form av tilläggsstater och anslagsöverskridanden bland an­

nat som resultat av avtalsförhandlingar för de statsanställda. Varje pro­

cents stegring av de statsanställdas löne- och pensionsförmåner represente­

rar ett belopp av drygt 50 miljoner kronor. En översikt över innehållet i

myndigheternas äskanden kan dock ge en ganska god föreställning om möj­

ligheterna att reducera utgiftsstegringen.

Av utgiftsökningarna på driftbudgeten har drygt 540 miljoner kro­

nor, exklusive ökade statsskuldräntor, av myndigheterna angivits vara auto­

matiskt betingade, d. v. s. i princip beroende av tidigare av statsmakterna

fattade beslut, befolkningsmässiga förändringar, pris- och löneförskjutning-

ar etc. Ciivetvis är automatikbegreppet icke entydigt utan myndigheternas

bedömning kan på vissa punkter diskuteras, men en genomgång bar visat

att av ifrågavarande utgiftsökningar huvuddelen måste accepteras, därest re­

dan gjorda åtaganden icke skall frångås eller ändringar icke skall vidtagas

i givna bidragsförfattningar etc. Härtill kommer ökningen av statsskuldrän­

torna, vilken kan uppskattas till drygt 150 miljoner kronor, huvudsakligen

föranledd av upplåningen under innevarande budgetår. En automatisk an­

slagsökning med 600—700 miljoner kronor kan förefalla hög, men förkla­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1059

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

ras av att häri ingår förutom nämnda statsskuldräntor med drygt 150 mil­

joner kronor, 69 miljoner kronor för teknisk fördyring vid försvaret, 120

miljoner kronor för sparpremier samt 60 miljoner kronor för arbetsgivarav­

gifter till den allmänna tilläggspensioneringen för vissa statsanställda. Reste­

rande 200—300 miljoner kronor torde kunna anses representera en »normal»

automatisk årlig utgiftsstegring på driftbudgeten med bortseende från löne­

stegringar för de statsanställda. I det följande lämnas en närmare redogö­

relse för de viktigaste automatiska utgiftsförändringarna.

Under samtliga avlöningsanslag måste en uppräkning ske av anslagspos­

terna till kompensation för höjda folkpensionsavgifter för mötande av de

kostnader som våren 1961 uppstår till följd av den fr. o. m. år 1959 vidtagna

böjningen av dessa avgifter. Den sammanlagda automatiska utgiftsökning­

en till följd härav under avlöningsanslagen (exklusive affärsverken och för­

svaret) uppgår till i runt tal 15 miljoner kronor.

Under andra huvudtiteln måste förslagsanslagen Ersättningar till nämn­

demän, Ersättning åt domare, vittnen och parter, Kostnader enligt lagen om

fri rättegång samt Understöd för utomprocessuell rättshjälp med hänsyn

till väntad belastning uppräknas med sammanlagt 2 miljoner kronor. Fång-

vårdsanstalternas omkostnader beräknas automatiskt stiga med likaledes

2 miljoner kronor.

Fjärde huvudtiteln har enligt försvarsöverenskommelsen förutsatts skola

få öka med 2,5 procent med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Denna

ökning skulle för nästa budgetår medföra en merkostnad av 69 miljoner

kronor. Därest i likhet med innevarande budgetår kostnaderna för kompen­

sation för höjda folkpensionsavgifter lägges utanför den på grundval av

nämnda överenskommelse fixerade ramen tillkommer ytterligare 6 miljo­

ner kronor.

Under femte huvudtiteln ökar medelsbehovet på anslaget till bidrag till

folkpensioner m. m. med 24 miljoner kronor till följd av ökat antal folk-

pensionärer. Anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbyggnadslån måste uppräknas med 35 miljoner kronor på grund av

nytillkommande lägenheter, för vilka statlig räntegaranti utgår. Utgifterna

för innevarande budgetår under anslaget till bostadsrabatter kommer så­

vitt nu kan bedömas att bli ca 20 miljoner kronor lägre än vad man tidigare

kalkylerat med. Trots en ökning av antalet hushåll, som är berättigade till

familjebostadsbidrag, kan medelsbehovet för nästa budgetår därför beräk­

nas minska med ca 10 miljoner kronor i förhållande till anslaget för inne­

varande budgetår. Likaledes uppvisar anslaget till allmänna barnbidrag en

automatisk utgiftsminskning med 10 miljoner kronor på grund av nedgång

i barnantalet. Anslaget Bidrag till erkända arbetslöshetskassor beräknas

nästa budgetår öka jämfört med det i riksstaten för budgetåret 1959/60 upp­

förda anslaget med 12 miljoner kronor, vilket ungefär motsvarar den beräk­

nade anslagsbelastningen för innevarande budgetår.

Under sjätte huvudtiteln bedömes en uppräkning av anslaget till vägun­

derhållet med 12 miljoner kronor vara erforderlig för att upprätthålla nu­

45

varande underhållsstandard. Bidragsanslaget till det kommunala väg- och

gatuunderhållet måste uppräknas med 14 miljoner kronor för att möjlig­

göra en bidragsgivning i enlighet med gällande författningar. Anslaget till

bidrag till byggande av vägar och gator måste uppräknas med 35 miljoner

kronor för att vidmakthålla oförändrad bidragsgivning, vilket samman­

hänger med att detta anslag för innevarande budgetår kunnat begränsas ge­

nom utnyttjande av tillgängliga reservationsmedelsbehållningar.

Sjunde huvudtiteln uppvisar en automatisk utgiftsökning med netto 122

miljoner kronor, främst beroende på att förutnämnda premier för det fri­

villiga sparandet under åren 1955 och 1956, som enligt 1955 års riksdags

beslut skall utbetalas under nästa budgetår, beräknas belöpa sig till 120

miljoner kronor. Anslaget till skatteersättning till kommunerna kan å ena

sidan nedräknas med ca 35 miljoner kronor i enlighet med 1957 års riks­

dags beslut om en successiv avveckling av ersättningen, men synes å andra

sidan böra uppräknas med ca 25 miljoner kronor till följd av en förutsedd

kommunal utdebiteringshöjning för år 1960. Under förslagsanslagen Kost­

nader för årlig taxering och Bidrag till skattetyngda kommuner räknas med

automatiska utgiftsökningar på 3 respektive 4 miljoner kronor.

Under åttonde huvudtiteln erfordras en automatisk uppräkning av för­

slagsanslaget till studiebidrag och stipendier med 13 miljoner kronor tiil

följd av ökat elevantal samt av anslaget till driften av centrala och lokala

yrkesskolor med 29 miljoner kronor för att möta de ökade krav som för-

anledes av den kommunala utbyggnaden av yrkesskolväsendet. Ett fullföl­

jande av redan fattade beslut om utbildningsväsendets utbyggnad bland an­

nat för mötande av den ökade tillströmningen till de högre läroanstalterna

föranleder en automatisk utgiftsökning på ca 25 miljoner kronor.

Under nionde huvudtiteln erfordras en formell uppräkning av anslaget

till bidrag till jordbrukets rationalisering med 4 miljoner kronor, vilket

sammanhänger med att anslaget i riksstaten för innevarande budgetar ned-

räknats med hänsyn till å detsamma befintlig reservationsmedelsbehåll-

ning.

Tionde huvudtiteln uppvisar netto inga större automatiska utgiftsfor-

ändringar. Å ena sidan måste anslaget till omkostnader för statlig lagei-

hållning uppräknas med 2 1/2 mi joner kronor till en nivå motsvarande

den väntade belastningen under innevarande budgetår och anslaget till in­

ternationellt atomenergisamarbete uppräknas med 1 miljon kronor. Å andra

sidan bortfaller anslaget till anskaffning av en ny statsisbrytare, vilket i

riksstaten för innevarande budgetår är uppfört med 4 miljoner kronor.

Bland automatiska utgiftsökningar under elfte huvudtiteln kan nämnas

en uppräkning av anslaget till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm,

Göteborg och Malmö med 5 miljoner kronor. Den sistnämnda uppräkningen

är betingad av de senaste årens kraftiga upprustning av den statliga mental­

sjukvården. Vårdkostnaderna vid de statliga sinnessjukhusen är nämligen

normerande för statsbidragens storlek. Även för den statliga sinnessjukvår­

den förutses eu automatisk utgiftshöjning med 8 miljoner kronor, varav

Kungl. Maj.ls proposition nr 162 år 1959

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

omkring 3 miljoner kronor hänför sig till Falbygdens nya mentalsjukhus

och återstoden i huvudsak till utrustning av nya sinnessjukhus in. m.

Under tolfte huvudtiteln tillkommer det förut nämnda anslaget för sta­

tens arbetsgivaravgifter (exklusive affärsverken) till den allmänna till-

läggspensioneringen med 60 miljoner kronor. Pensionsanslagen uppvisar

vidare en automatisk utgiftsökning till följd av ökat antal pensionärer med

drygt 20 miljoner kronor. Under huvudtiteln bortfaller det i riksstaten för

budgetåret 1959/60 upptagna anslaget på 55 miljoner kronor till täckning av

beräknade merkostnader för löner och pensioner m. m. Denna formella ut­

giftsminskning motsvaras emellertid av en uppräkning under samtliga av­

lönings- och vissa pensionsanslag med hänsyn till den i våras träffade över­

enskommelsen med statstjänstemännens huvudorganisationer om statstjäns-

temännens löner under år 1959, om lönegradsändringar samt om ändring av

vissa avlöningsförmåner m. m.

För luftfartsfonden beräknas underskottet öka med 4 miljoner kronor.

Utöver de skisserade automatiska utgiftsökningarna om tillhopa 600—

700 miljoner kronor föreligger som nämnts förslag från myndigheternas

sida, inklusive vissa kommittéförslag, om utgiftsökningar med ytterligare

1 300—1 400 miljoner kronor på driftbudgeten och ca 200 miljoner kronor på

kapitalbudgeten. Åtskilliga av dessa anslagskrav är av sådan art och av så­

dan angelägenhetsgrad att de i varje fall till någon del måste tillgodoses.

Bland sådana anslagskrav på driftbudgeten må följande nämnas.

Vid Världsbankens årsmöte i oktober i år har fattats beslut, innebärande

att planerna på ett nytt internationellt finansieringsinstitut, International

Development Association (IDA), omfattande samma medlemsstater som

ingår i banken, kan väntas bli förverkligade inom en nära framtid. För

Sveriges deltagande i denna verksamhet kan komma att erfordras ett anslag

under nästkommande budgetår av storleksordningen 25 miljoner kronor.

För arbetslöshetsbekämpande och sysselsältningsbefrämjande åtgärder

har arbetsmarknadsstyrelsen räknat med ett medelsbehov för nästa bud­

getår av 170 miljoner kronor under anslaget till kostnader för arbetslös­

hetens bekämpande m. m., 190 miljoner kronor under anslaget till bered­

skapsarbeten på vägar och gator, 35 miljoner kronor under anslaget till bi­

drag till vissa omskolningskurser samt 7 miljoner kronor under anslaget till

bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamhet. Detta skulle in­

nebära ökningar jämfört med anslagen i riksstaten för budgetåret 1959/60

med respektive 70, 65, 10 och 6 miljoner kronor eller ökningar med till­

hopa drygt 150 miljoner kronor. Jämfört med nu beräknat medelsbehov för

innevarande budgetår skulle däremot det angivna medelsbehovet för budget­

året 1960/61 innebära ökningar endast under anslagen till omskolningskur­

ser och arbetsvårdsverksamhet med angivna 10 respektive 6 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vid dessa anslagsberäkningar låtit progno­

sen för arbetsmarknadsläget under budgetåret 1959/60 bli normerande ock­

så för nästa budgetår. Enligt denna prognos förväntas en ökning av den

47

totala sysselsättningsvolymen, dock icke så kraftig att den tar i anspråk

mer än det löpande nytillskottet av arbetskraft till följd av befolkningsut­

vecklingen. I fråga om antalet dagsverken vid beredskapsarbeten uppskat­

tar arbetsmarknadsstyrelsen behovet härav såväl under budgetåret 1959/60

som under budgetåret 1960/61 till 2 000 000 medan antalet utförda dags­

verken vid beredskapsarbeten budgetåret 1958/59 uppgick till 1 810 000.

Ett fullföljande av 1958 års A-riksdags beslut om höjning av folkpen­

sionsförmånerna i den takt riksdagen förordat och som jämväl besparings-

utredningen föreslagit, innebärande bland annat en jämn höjning fram till

år 1968, medför ett ökat medelsbehov av 200 miljoner kronor. Härtill kom­

mer att 1958 års socialförsäkringskommitté nu föreslår en ny änkepensio-

nering och införande av barnpensioner i enlighet med riksdagens princip­

uttalande, förslag vilkas genomförande skulle medföra ytterligare medels­

behov av 55 respektive 88 miljoner kronor under budgetåret 1960/61.

På vägväsendets område föreligger förslag om icke-automatiska utgifts­

ökningar med tillhopa drygt 140 miljoner kronor. Bland de största öknings-

posterna märkes anslagen för den ordinarie statliga vägbyggnadsverksamhe-

ten, som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag bör ökas med 50

miljoner kronor. Detta innebär en uppräkning i enlighet med väaplanens in­

vesteringsprogram med ett års senareläggning. För vägunderhållet har ut­

över den förut nämnda automatiska anslagsuppräkningen med 12 miljoner

kronor äskats en ökning med 28 miljoner kronor. På anslaget till bidrag till

byggande av vägar och gator har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utöver

den förut nämnda automatiska anslagsuppräkningen med 35 miljoner kro­

nor föreslagit en uppräkning med 55 miljoner kronor för att bättre än vad

nu är möjligt tillgodose bidragsgivningen för de stora investeringsbehov

som förefinnes i de kommuner som är egna väghållare.

För undervisning och forskning m. m. har under åttonde huvudtiteln fram­

förts förslag från myndigheternas sida om icke-automatiska utgiftsökningar

med tillhopa i runt tal 140 miljoner kronor. Härav faller 47 miljoner kronor

på ett ökat skolbyggande, 32 miljoner kronor på universitet och högskolor,

7 miljoner kronor på de allmänna läroverken, 8 miljoner kronor på yrkes-

skolväsendet och 9 miljoner kronor på forskningsråden.

För ökade vårdresurser inom fångvården, nykterhetsvården, ungdomsvår­

den och mentalsjukvården har framförts icke-automatiska anslagskrav på

tillhopa drygt 30 miljoner kronor.

1960 års folkräkning och bostadsräkning kräver en medelsanvisning un­

der budgetåret 1960/61 på tillhopa ca 7 miljoner kronor.

För universitetssjukhusen begäres av myndigheterna en icke-automatisk

ökning med 8 miljoner kronor, varav ca 5 miljoner kronor är direkt bero­

ende av avtal mellan staten och de kommunala huvudmännen angående an­

ordnande av medicinsk undervisning vid sjukhusen.

Fn förstärkning av ordningsstatspolisen med begärda 100 polismän skulle

innebära clt ökat mcdelsbchov med ca 4 miljoner kronor.

Civilförsvarsutredningen räknade förra året med årliga anslag till civil­

Kungl. Maj:ts proposition nv 1C>2 år 1959

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1959

försvaret på ca 75 miljoner kronor. För näsla budgetår begärs ca 50 miljo­

ner kronor, vilket skulle innenara en ökning med ZO miljoner kronor jäm­

fört med för innevarande budgetår anvisaue anslag.

fsnnart de namnda exemplen på förslag om icke-automatiska utgiftsök­

ningar på driftbuugeien belöper sig sammanlagt till drygt 8o0 miljoner kro­

nor.

Av de föreslagna utgiftsökningarna på kapitalbudgeten om tilF

bopa 206 miljoner kronor hänlor sig 37 miljoner kronor till statens iitars-

verksfonder, 87 miljoner kronor till statens allmänna fasugheistona, 45

miljoner kronor till försvarets fonder och 70 miljoner kronor till statens

utianingsfonder. Samtidigt skulle emellertid enligt myndigheternas förslag

minskningar uppkomma på luftiartslonden med 7 miljoner kronor, pa ion-

den för statens aktier med 11 miljoner kronor och pä diverse kapnauonaer

med 15 miljoner kronor.

Av ökningen i medelshehovet under statens utlåningsfonder hänför sig

55 miljoner kronor till utbetalning av bostadslån, som beviljats i enlighet

med av statsmakterna tidigare fastställda medelsramar. Samtidigt beräk­

nas emellertid medelsbehovet för bostadslångivningen under fonden för lå­

neunderstöd minska med 30 miljoner kronor, varior den erforderliga netto-

okmngen stannar vid 25 miljoner kronor.

Under fonden för låneunderstöd beräknas ett anslag med 20 miljoner kro­

nor tillkomma för lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier för finansie­

ring av den nyanläggning i Piteå, för vilken investeringsplaner godkants av

innevarande års riksdag.

Minskningen i medeisbehovet under fonden för statens aktier uppkom­

mer som eu saldo mellan en minskning med 21 miljoner kronor till loljd

av att anslaget för aktieteckning i Aktiebolaget Statens skogsindustrier bort­

faller och en ökning med 10 miljoner kronor som erfordras för fulllöljan-

det av inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Statsinkomsternas utveckling

Såsom nämnts i det föregående uppgick statsinkomsterna under budget­

året 1958/59 till 12 605 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen i

våras slutade beräkningen på 12 636 miljoner kronor. För budgetåret 1959/

60 beräknades inkomsterna vid riksslatens fastställande till 12 706 miljoner

kronor. Främst till följd av konjunkturuppgången synes denna beräkning

nu böra justeras upp ett par hundra miljoner kronor. Lönesummans steg­

ring från år 1958 till år 1959, som i våras kalkylerades till 3 procent, tor­

de bli något större. Detta avspeglar sig i större källskatteinkomster. Från

innevarande till nästa budgetår torde det vid nuvarande konjunktur tsik-

ter vara rimligt att räkna med en ökning av statsinkomsterna med 600 ä 700

miljoner kronor. Jag återkommer i det följande till de förutsättningar en så­

dan beräkning bygger på.

I syfte att belysa innebörden av dessa inkomstsiffror redovisas i följande

tablå de faktiska respektive beräknade årliga förändringarna av de kassa-

49

Kungl. Maj:ts proposition nr i62 år 1959

mässiga statsinkomsterna

under perioden 1958/59—1960/61

(miljoner

kronor):

Budgetår

1958/59

1959/60

, 1960/61

(antag.)

(antag.)

Samtliga statsinkomster . ....................... +586

+ 300

+ 675

därav: inkomstskattetiteln

..................... +142

+

5

+ 400

övriga inkomster . ....................... +444

+ 295

+ 275

Den årliga stegringstakten av statsinkomsterna är för de redovisade bud­

getåren liksom under tidigare perioder ojämn. Detta är särskilt påfallande

för inkomstskattetiteln men gäller även i viss mån de övriga statsinkoms­

terna. Variationerna kan hänföras till olikheter i skatteunderlagets föränd­

ringar, till ändrade skattesatser m. m., till uppbördstekniska förhållanden

och till vissa variationer i avkastningen av statens kapitalfonder (framför­

allt affärsverkens överskott och utdelningen från LKAB).

Beträffande serien över »övriga inkomster» kan konstateras att ökningen

från 1957/58 till 1958/59 delvis är resultatet av skärpningen i den indi­

rekta beskattningen från våren 1958. Inkomstskattetiteln har under perio­

den påverkats av såväl skatteskärpningar som skattesänkningar. Sålunda

höjdes folkpensionsavgifterna från och med år 1959. Å andra sidan av­

vecklades investeringsavgiften med utgången av verksamhetsåret 1957 och

den förhöjda bolagsbeskattningen slopas med utgången av verksamhets­

året 1959. Ojämnheten i utvecklingen av inkomstskattetiteln är emellertid

också ett resultat av variationer i skatteunderlagets förändringstakt och

uppbördstekniska faktorer. Bakom den redovisade respektive beräknade

förändringen av skatteinkomsterna ligger emellertid ingen stagnation i ab­

solut mening av skatteunderlaget, om det bortses från vissa variationer i

bolagens inkomstutveckling. Sålunda har för såväl år 1959 som år 1960

utgångspunkten varit en ökning av den totala lönesumman med 4 procent.

Även beträffande rörelseinkomsterna, däribland bolagens, har antagits eu

inte oväsentlig uppgång både år 1959 och år 1960.

Den stagnation av inkomstskattetitelns kassamässiga nettobehållning som

ändock kan konstateras under budgetåret 1958/59 och framför allt under

det nu löpande budgetåret måste alltså hänföra sig till andra faktorer. Eu

analys av utvecklingen av de bruttointäkter och utbetalningar, som sam­

mantagna resulterar i titelns nettobehållning, visar att det framförallt är

en kraftig förskjutning i saldot mellan kvarskatt och överskjutande skatt

som utgör förklaringen. Detta saldo utgjorde enligt taxeringen 1957 ca 300

miljoner kronor, nedgick enligt taxeringen 1958 till i runt tal ± 0 och

väntas enligt taxeringen 1959 resultera i ett negativt saldo av omkring 300

miljoner kronor. Detta innebär att statens inkomster av kvarskatten kraf­

tigt sjunker från budgetåret 1957/58 till budgetåret 1959/60. Innebörden

av förskjutningen av »nettokvarskattcn» från -|- 300 till —300 miljoner

kronor kan sägas vara, att under år 1956 skedde ett »underuttag» av käll-

4

Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 162

skatt — sammanhängande med bland annat fastighetsbeskattningens om­

läggning —- medan under år 1958 skedde ett »överuttag». Detta överuttag

synes främst kunna förklaras av källskattetabellernas konstruktion år 1958

i samband med höjningen av de kommunala ortsavdragen.

En jämförelse mellan inkomstskattetitelns kassamässiga nettoinkomst och

det samlade statliga skattebelopp, som efter varje års taxering slutligt debi­

teras de skattskyldiga (f. n. statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och folk-

pensionsavgilt), visar att den förstnämnda ger starkare utslag i både positiv

och negativ riktning. Den långsiktiga utvecklingen är givetvis bestämd av

de slutliga skatterna, men på kort sikt kan av uppbördstekniska skäl före­

komma betydande avvikelser av de kassamässiga nettoinkomsterna från

den långsiktiga trenden. I syfte att belysa detta och framförallt för att er­

hålla en indikation åt vilket håll eventuella avvikelser för närvarande går

redovisas följande serier. Vid jämförelsen har — även om förfarandet in­

nehåller ett visst, ofrånkomligt mått av godtycklighet — skatteinkomsterna

under exempelvis budgetåret 1959/60 närmast ansetts motsvara de slutligt

påförda skatterna enligt 1960 års taxering (inkomståret 1959).

Inkomstår

1957

1958

1959

1960

(antag.) (antag.)

5 760

5 710

6 460

6 440

— 50

+ 750

—20

Budgetår

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

(antag.) (antag.)

Inkomstskattetitelns kassamässiga

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

nettoinkomst ....................................... 5 953

6 095

6 100

6 500

Ärlig förändring ....................................... + 142

+ 5

+ 400

Serien över slutligt uträknad skatt sjunker från år 1957 till år 1958 (taxe­

ringen 1958 till taxeringen 1959) med 50 miljoner kronor. Detta beror på

att den »normala»ökningen av skatten för fysiska personer (+ 250) mer än

uppväges av nedgång för bolagens skatter, som till följd av bortfallande in-

vesteringsavgift och sänkta taxerade inkomster sjunker med ca 300 miljoner

kronor. Den stora ökningen 1959 (taxeringen 1960) beror dels på en an­

lagen, »normal» stegring av både fysiska personers och bolags inkomster,

dels höjningen av folkpensionsavgiften från 2,5 till 4 procent (+ 400). Ned­

gången 1960 (taxeringen 1961) är en följd av den sänkta bolagsskatten

^(— 200

).

En jämförelse mellan serien över de slutligt uträknade skatterna och se­

rien över inkomstskattetitelns kassamässiga nettoinkomst visar att de kas­

samässiga inkomsterna under budgetåret 1958/59 låg närmare 400 miljoner

kronor »för högt» medan de under budgetåret 1959/60 ligger omkring 350

miljoner kronor »för lågt». Denna förskjutning torde ha sin förklaring

bland annat i den i det föregående berörda omsvängningen i »nettokvarskat-

ten». De beräknade kassamässiga inkomsterna för 1960/61 synes däremot

Slutligt uträknad skatt

Årlig förändring .........

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 ur W50

51

ge en i stort sett »riktig» bild av skatteinkomsterna vid de valda antagan­

dena om skatteunderlaget, vilket är av betydelse för bedömningen av den

fortsatta utvecklingen av statsinkomsterna.

Långtidsperspektivet

Även om det i första hand är de samhällsekonomiska utvecklingslinjer­

na och budgetperspektivet för budgetåren 1959/60—1960/61, som måste be­

stämma de krav som i det aktuella läget får ställas på finanspolitikens ut­

formning, hör även den mer långsiktiga budgetutvecklingen till bilden. Det

ligger i sakens natur, att uppskattningar av statens inkomster och utgifter

för längre perioder måste bli mycket osäkra. En mera exakt prognos förut­

sätter bland annat möjligheter till en säker konjunkturbedömning, möjlig­

heter som icke föreligger för närvarande. Beträffande utgifterna gäller även,

att alla de utgiftsbehov som kommer att aktualiseras till följd av samhälls­

utvecklingen inom skilda områden i dag inte kan förutses. Därtill kommer

den principiella svårigheten att statsutgifternas fortsatta utveckling är be­

roende av statsmakternas årliga beslut. Beräkningar över budgetutveckling­

en på något längre sikt måste därför i stora delar få karaktären av scha­

blonberäkningar och räkneexempel utifrån vissa antaganden om stegrings-

takten i produktion och inkomster. Vissa huvuddrag i statsutgifternas ut­

veckling är likväl så klara till sin allmänna innebörd att sådana kalkyler

kan vara meningsfulla. Att beräkningarna av såväl inkomst- som utgifts­

sidan av budgeten får bygga på förutsättningen om konstant prisnivå och

hög och jämn sysselsättningsutveckling, fastän en sådan förutsättning inte

i alla konjunkturlägen är realistisk, behöver härvidlag inte minska kalky­

lens användbarhet. Dessa förutsättningar motsvarar ju för övrigt en all­

mänt omfattad målsättning för den ekonomiska politiken.

Jag avser att i ett senare sammanhang närmare redovisa mitt ställnings­

tagande till de förslag om en långsiktig budgetplanering som framlagts av

besparingsutredningen. För dagen vill jag endast beröra utredningens prog­

nosmaterial vad avser budgetåren 1961/62—1963/64. Den fråga som det i

första hand är av intresse att få belyst gäller den långsiktiga stegringstakten

efter budgetåret 1960/61 av statsinkomster och statsutgifter, med bortse­

ende från konjunkturellt betingade fluktuationer. Utredningen har beträf­

fande statsinkomsterna utgått från en årlig stegring av skatteunderlaget

med 3 procent, vilket vid oförändrade skattesatser in. m. beräknas öka

statsinkomsterna med omkring eu halv miljard kronor årligen eller ca 4

procent. Denna bedömning överensstämmer med de förutsättningar jag

själv— i anslutning till riksräkenskapsverkets beräkningar — funnit rim­

ligt använda i liknande sammanhang. Det förhållandet att statsinkoms­

terna under budgetåret 1960/61, såvitt nu kan bedömas, kommer att ligga

omkring en halv miljard kronor högre än vad besparingsutredningen i sin

kalkyl utgick från rubbar givetvis icke rimligheten i det långsiktiga anta­

gandet om förändringstakten. Däremot visar det, alt man i eu långsikts-

kalkyl inte bör eftersträva en för varje år »realistisk» prognos. En sådan

kalkyl är omöjlig afl göra, eftersom man inte kan förutse de kortsiktiga

konjunkturvariationerna eller utvecklingen av priser och nominella in­

komster.

Beträffande statsutgifterna innebär besparingsutredningens prognosma­

terial bland annat följande årliga förändringar (exklusive avskrivningsan-

slag):

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Driftbudgeten:

Egentliga statsutgifter ..

+ 1 274

+

250

+

562

+

425

Statsskuldräntor m. m.

+

105

+

92

+

71

+

81

Schablontillägg för höj­

da löner .....................

+ 283

+

157

+

162

+

166

S:a

+ 1 662

+

499

+

795

+

672

Kapitalbudgeten:

S:a investeringsanslag. .

+ 281

—

182

—

251

—

92

Sammanställd med utredningens kalkyl över statsinkomsterna innebär

denna utgiftsberäkning ett stigande driftbudgetunderskott även efter bud­

getåret 1960/61, för vilket år underskottet förutses öka synnerligen kraf­

tigt. Totalbudgetens underskott skulle sjunka från ca 4,2 miljarder kronor

budgetåret 1960/61 till omkring 3,9 miljarder 1961/62 för att därefter ligga

kvar på denna nivå.

På frågan i vilken mån detta prognosmaterial utgör en realistisk kalkyl

kan inte ges något enkelt svar. Utredningen säger härom bland annat att nå­

gon budgetprövning av de redovisade utgiftsbehoven inte gjorts inom de­

partementen och att siffrorna för budgetåret 1960/61 torde ha framkommit

genom en ackumulering av utgiftsbehov till detta budgetår, vilka vid en när­

mare prövning delvis kan förskjutas framåt i tiden. Detta torde i och för

sig vara riktigt med hänsyn till metoden för utgiftsberäkningen. Det kan

emellertid i detta sammanhang påpekas, att, såsom anförts i det föregående,

en sammanställning nu i höst av myndigheternas äskanden för 1960/61 —

med tillägg för vissa aktuella reformförslag från kommittéer — pekar på

icke oväsentligt högre anslagskrav än vad som redovisats i besparingsutred­

ningens material. På vissa punkter har det visat sig att utredningens prog­

nos underskattar helt ofrånkomliga utgifter redan för 1960/61. En prelimi­

när bedömning av den pågående budgetbehandlingens resultat visar att un­

der alla förhållanden en mycket betydande utgiftsstegring måste bli resul­

tatet 1960/61. Det finns alltså skäl att varna för tron att det av utredningen

angivna totala utgiftsbeloppet för 1960/61 skulle ganska lätt kunna skäras

ned väsentligt. I ännu högre grad är en sådan varning befogad vid bedöm­

ningen av utgifterna för de därpå följande budgetåren, speciellt om man

såsom utredningen förutsatt skjuter utgifter från budgetåret 1960/61 framåt

i tiden. Utredningen har själv understrukit detta och framhållit, att erfa­

renheten visar att vid beräkningar av nu ifrågavarande slag den faktiska

utgiftsutvecklingen för de längre bort liggande budgetåren i allmänhet un­

derskattas. Beträffande anslagen under kapitalbudgeten har utredningen

53

— prognosmalerialet till trots — ansett någon väsentlig minskning knap­

past vara att förvänta. Det kan också påpekas, att den ökning av utgifterna

för statsskuldräntor som ingår i utredningens kalkyl förutsätter en betydligt

lägre nettoupplåning än vad vi har för närvarande och vad utredningens

egna sammanställningar pekar hän på.

Inom finansdepartementet har gjorts vissa kalkyler över utgiftsutveck­

lingen efter hudgetåret 1960/61. Den utvisar en automatisk nettoökning på

utgiftssidan av mellan 500 och 600 miljoner kronor, om till automatik räknas

en fortsatt årlig ökning av försvarets ram med 70 miljoner kronor, befolk­

ningsmässigt betingade förändringar av utgifterna för exempelvis folkpen­

sioneringen och undervisningsväsendet, en fortsatt begränsad utbyggnad av

resurserna inom vissa vårdområden, en planenlig avtrappning från och med

år 1961 av skatteersättningen till kommunerna, en höjning av de statsan­

ställdas löner i anslutning till den förutsatta allmänna löneutvecklingen samt

en ökning av statsskuldräntorna motsvarande 2 miljarder i årlig upplåning.

En engångsmässig minskning med 120 miljoner kronor inträder 1961/62

genom bortfallet av sparpremierna.

Den årliga ökning av statsinkomsterna med omkring eu halv miljard kro­

nor, som besparingsutredningen utgått från, motsvaras alltså av en lika stor

automatisk utgiftsstegring. Varje netloökning av statsutgifterna av icke­

automatisk natur skulle således innebära att utgifterna stiger snabbare än

statsinkomsterna. Till icke-automatiska höjningar hänföres då exempelvis

ett fullföljande av statsmakternas intentioner beträffande ålders-, änke-,

barn- och invalidpensioneringen, uppräkning av väganslagen, utgiftshöj-

ningar för civilförsvaret, reformer och kvalitetsförbättringar på undervis­

ningens och forskningens område samt ökade insatser för utvecklande av

atomenergitekniken. Med dessa exempel för ögonen torde det vara uppenbart,

att de nu förutsebara tendenserna i utgiftsutvecklingen snarare tyder på att

budgetunderskotten kommer att öka även efter budgetåret 1960/61. Detta

gäller även om vissa besparingar av ungefär den omfattning besparingsut­

redningen föreslagit skulle realiseras. En något snabbare ökning av stats­

inkomsterna till följd av snabbare stegring av skatteunderlaget modifierar

inte heller i något väsentligt avseende bilden, eftersom i så fall även utgifts-

stegringen blir större. Besparingsutredningen har räknat med att netto­

effekten på budgetsaldot av alternativa antaganden beträffande inkomstut­

vecklingen kan uppskattas till omkring 75 miljoner kronor för varje pro-

centenhet. IV.

Kungi. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

IV. Den ekonomiska politiken

Målet för den statliga budgetpolitiken har sedan länge varit att motverka

det enskilda näringslivets konjunkturväxlingar för att därigenom skapa för­

utsättningar för en hög och jämn sysselsättning. Eu sådan politik medför att

underskottet i statsbudgeten varierar omvänt mot konjunkturutvecklingen.

Under perioder av uppåtgående konjunktur och hög sysselsättning bör så­

lunda eu minskning av budgetunderskottet eftersträvas; vid tendenser till

54

avmattning i sysselsättningen ökas statens sysselsättningsskapande utgifter

och genomföres lättnader i beskattningen för att sätta de enskilda medbor­

garna och företagen i stånd att öka sin efterfrågan, vilket leder till en ökning-

av budgetunderskottet.

En tillämpning av de här i starkt förenklad form angivna grundsatserna

utgör budgetutvecklingen under den konjunkturavmattning, som under in­

verkan av internationella faktorer satte in under hösten 1957 och vars följ­

der för sysselsättningen ännu inte helt övervunnits. Sålunda steg statens

utgiftsöverskott (totalbudgetens underskott) från 0,8 miljarder kronor bud­

getåret 1956/57 till 1,1 respektive 1,4 miljarder kronor under de två därpå

följande budgetåren, då näringslivet uppvisade avmattning och sysselsätt-

ningssvårigheter.

En del av denna ökning av underskottet är direkt betingad av stegrade ut­

gifter för arbetslöshetens bekämpande. Det är visserligen icke möjligt att

ange en exakt siffra för just denna del av utgiftsökningen, eftersom det

delvis varit fråga om en forcering av i och för sig angelägna arbeten, som

ändå skulle ha kommit till stånd inom en relativt nära framtid. Uppskatt­

ningsvis steg emellertid dessa utgifter under de två ifrågavarande budget­

åren med ca 50 respektive 325 miljoner kronor utöver de 135 miljoner kro­

nor som användes för arbetslöshetspolitik under 1956/57. De givna siffrorna

underskattar dock avsevärt budgetpolitikens motverkande effekt på den

under hösten 1957 inträdande konjunkturförsämringen, bland annat efter­

som en stor del av de statliga insatserna bokföres först vid leverans eller

slutavräkning och alltså med en ibland betydande eftersläpning i förhållande

till den med utgiften finansierade produktionen och sysselsättningen. Detta

hindrar inte att en ännu snabbare effekt i form av ökad aktivitet från sam­

hällets sida hade varit önskvärd, när aktiviteten avmattades inom det en­

skilda näringslivet. Denna erfarenhet pekar på behovet av bättre metoder

för konjunkturbedömning och av intensifierad beredskapsplanering både

hos statens verk och myndigheter och hos kommunerna.

Arbetsmarknadspolitiken utrustades under avmattningsperioden med flera

nya eller förstärkta instrument, särskilt i syfte att öka dess verkningsgrad

som selektivt vapen. En grundläggande strävan har nämligen varit att mot­

verka sysselsättningssvårigheterna i första hand genom att främja över­

flyttningen och omskolningen till sådana arbetsuppgifter, som fortfarande

varit i behov av ökad bemanning.

Genom eu snabb utveckling av både den ordinarie yrkesutbildningen för

ungdom och speciella kurser för arbetslösa har uppnåtts både en avlastning

av arbetsmarknaden och eu ökad tillgång på yrkesutbildad arbetskraft inför

eu på nytt stigande efterfrågan. Omflyttningen i önskvärda riktningar har

främjats både genom en intensifierad arbetsförmedling inom orter där så

varit behövligt och genom olika bidragsformer samt genom särskilda åtgär­

der för bostadsanskaffning.

Beträffande konjunkturpoliliken i övrigt under avmattningsperioden skall

bär endast erinras om de viktigaste inslagen, delvis med och delvis utan di­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

55

rekta avspeglingar i statsbudgeten: borttagandet av investeringsavgiften från

den 1 januari 1958; en successiv uppmjukning av byggnadsrestriktionerna

och kreditåtstramningen jämte diskontosänkning i maj 1958; frisläppande

av investeringsfonderna hos enskilda företag, samt införande fr. o. m. 1959

av möjlighet att disponera såväl gjorda som framtida fondavsättningar för

mera långsiktiga investeringsobjekt; höjning av gränsen för medgivande av

exportkreditgarantier från 300 till 600 miljoner kronor jämte viss lättnad i

villkoren för denna garantigivning. En konjunkturstimulerande effekt, som

kommit att inträffa just under konjunkturförsämringen, är återlämnandet

från 1958 av de särskilt under Koreakrisen upplagda prisutjämningsfon­

derna inom skogsindustrierna. Inlösningen av LKAB innebär också, att be­

tydande belopp årligen fr. o. m. hösten 1957 ställts till förfogande för nya

investeringar, vilka också i praktiken tog fart under konjunkturavmattning-

en. Vad som på detta sätt uppnåddes var att den internationella konjunk-

turavmattningen, som i första hand återverkade på exporten och de hemma-

marknadsindustrier som är starkast utsatta för internationell konkurrens,

inte hann spridas ut i det svenska näringslivet på något mera påtagligt sätt.

Tvärtemot vad som brukar vara fallet vid lågkonjunkturer ökades under

denna period näringslivets investeringar.

Det är givetvis omöjligt att närmare fastställa hur starkt avmattningsten-

denserna motverkats genom den förda politiken jämfört med ett annat, mera

passivt alternativ. Varje åtgärd liksom varje underlåtenhet kan ha indirekta

effekter som det inte finns några möjligheter att i sin helhet följa. Det är emel­

lertid rimligt att uppskatta att de vidtagna åtgärderna direkt beredde syssel­

sättning under vintern 1958/59 för bortåt 50 000 man. Härtill kommer de

mera obestämbara effekterna av lättnaderna i kreditpolitiken, arbetsmark-

nadsorganens intensifierade verksamhet för befrämjande av rörligheten

på arbetsmarknaden samt påskyndad utvidgning av det ordinarie utbild­

ningsväsendet.

Under det kombinerade inflytandet av den inhemska konjunkturpolitiken

och det internationella uppsvinget har sysselsättningen åter börjat sliga och

i en sådan omfattning att arbetslösheten minskats. Såsom framgår av den

tidigare givna översikten av de aktuella ekonomiska utvecklingstendenserna

har vårt lands ekonomi nu kommit in i ett tydligt uppsvingsskede. Vårens

exportökning kunde delvis genomföras med hjälp av lageravveckling utan

motsvarande produktions- och sysselsättningsökning och detsamma har även

gällt på andra områden. Vissa lageravvecklingsbehov kvarstår alltjämt men

i stort sett synes nu tendensen börja gå i motsatt riktning. Efterfrågan,

som redan vid oförändrad nivå nu skulle kräva ökad produktion, är sti­

gande såväl för konsumtion som investeringar. Stigande produktion och om­

sättning förutsätter även för sin normala fortgång en viss lageruppbyggnad.

Den omständigheten att investeringarna såväl inom näringslivet som inom

den offentliga sektorn inte gick tillbaka utan tvärtom ökades under kon-

junkluravmattningen, borde i och för sig utöva ett modererande inflytande

på investeringsbehovet under uppsvinget. Trots detta är det tydligt att in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

56

vesteringsviljan är stigande inom näringslivet. Denna utveckling har föran­

lett arbetsmarknadsstyrelsen att fr. o. m. början av september månad ej

längre lämna ytterligare tillstånd att utnyttja investeringsfonder.

Den här antydningsvis beskrivna ekonomiska utvecklingen har inneburit

och innebär en fortsatt ökning av produktiviteten inom näringslivet. Under

avmattningsperioden torde denna produktivitetsförbättring i viss mån ha

dolts därigenom att arbetsgivarna ej företagit avskedanden eller arbetstids-

inskränkningar i en omfattning, som i och för sig kunnat föranledas av den

begränsade produktionen. Ett ökat utnyttjande av produktionskapaciteten

kan därför nu till en del genomföras på ett sätt som framträder i form av

ökad produktion per arbetstimme. Detta sammanhänger givetvis dessutom

med att de genomförda investeringsprogrammen inneburit fortsatt rationali­

sering. En produktionsökning kan likaledes genomföras genom ökning av

arbetstiden, särskilt på de områden där korttidsarbete förut tillämpats. Både

rationaliseringen och bortfallet av korttidsarbete innebär att uppsvingets

återverkningar i form av ökat antal sysselsatta personer hittills varit relativt

begränsade. Begränsad tillgång på yrkeskunnig arbetskraft börjar dock re­

dan sätta en spärr för produktionsökningen på många områden.

Det är i denna period av internationell konjunkturuppgång och dennas

återverkningar på den svenska ekonomin som den tidigare redovisade ök­

ningen i statsutgifterna under budgetåret 1959/60 med 1,4 miljarder kro­

nor eller 10 procent skall realiseras. Statens inkomster stiger under samma

år med endast 300 miljoner kronor. Detta innebär att inkomsterna stiger

långsammare än vad som motsvarar det löpande skatteunderlagets ökning.

Orsaken härtill är såsom förut nämnts bland annat att kvarskattebetalning-

arna våren 1960 beräknas ligga omkring 250 miljoner kronor lägre än våren

1'959 till följd av ett överuttag av preliminär skatt under 1958. Detta innebär

en extra köpkraftsökning år 1960 som skall läggas till den expansiva effek­

ten av utgiftsökningen. Underskottet på totalbudgeten, som föregående bud­

getår uppgick till 1,4 miljarder kronor, ökas under innevarande budgetår

till det dubbla eller till inemot 3 miljarder kronor. Denna starka stegring av

budgetens expansiva effekt inträffar samtidigt som den privata sektorns

konjunkturkrafter ökar i styrka.

Tendenserna för nästkommande budgetår pekar i samma riktning med

fortsatt uppgång i den internationella konjunkturen och en ytterligare ök­

ning av budgetunderskottet. Statens inkomster beräknas vid oförändrad skat­

tepolitik öka med 600 å 700 miljoner kronor under budgetåret 1960/61. Ut­

gifterna kan jag vid denna tidpunkt av naturliga skäl icke precisera, efter­

som budgetarbetet just inletts. På vissa väsentliga punkter låter sig dock ut­

giftsutvecklingen redan nu bestämmas med sådan säkerhet att det står klart

att en ytterligare försvagning av budgeten inträder 1960/61. Som jag tidigare

ingående belyst motsvaras statsinkomsternas ökning av automatiska utgifts­

ökningar av ungefär samma storlek, d. v. s. av sådana kostnadsstegringar

som betingas av att den statliga verksamheten bedrives enligt nu gällande

normer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Kungi. Maj.ts proposition nr 162 år 195!)

57

Bland de ökade utgifter som tillkommer utöver denna automatik, vill jag

i första hand peka på kostnaderna för de reformer inom folkpensioneringen

som enligt riksdagens tidigare uttalanden skall genomföras från den 1 juli

1960. Det gäller här andra etappen i höjningen av ålderspensionen fram till

det för 1968 fixerade målet av en pension för ensam pensionär av 3 600 kro­

nor och för makar av 5 400 kronor per år. Såsom riksdagen understrukit

bör höjningen ske successivt och i jämn takt. Förslag om höjning från och

med den 1 juli 1960 med 250 kronor för ensam pensionär och 350 kronor för

makar kommer i enlighet härmed att föreläggas nästa års riksdag. Kostna­

derna härför beräknas till 200 miljoner kronor. Därvid kommer någon

minskning av de kommunala bostadstilläggen icke att rekommenderas, vil­

ket innebär att höjningen 1960 skulle bli den största höjningen av ålders­

pensionens realvärde som inträffat sedan 1953.

Reformerna inom folkpensioneringen kommer emellertid inte att begrän­

sas till ålderspensionen. Socialförsäkringskommittén har nu framlagt för­

slag om förbättrad familjepensionering i enlighet med de riktlinjer som fast­

ställdes av 1958 års riksdag. Trots att prövningen av förslagets detaljer ännu

återstår, kan jag redan nu förutskicka att det förslag som efter föredragning

av chefen för socialdepartementet i denna del torde komma att föreläggas

1960 års riksdag kommer att medföra en väsentlig standardhöjning för änke-

pensionärer och de barn för vilka folkpensionsförmåner utgår. Den förut­

nämnda kostnadsökningen för folkpensioneringen kommer härigenom att

avsevärt ökas.

Vidare har vi att för nästa budgetår räkna med ökade kostnader för en fort­

satt utbyggnad av resurserna för utbildning och forskning samt ökade insat­

ser på viktiga, men alltjämt underförsörjda vårdområden såsom ungdoms­

vården, fångvården, alkoholistvården och mentalsjukvården. Jag vill i del

sammanhanget starkt understryka vikten av ökade insatser för att i högre

grad inlemma vissa eftersatta minoriteter i den samhälleliga gemenskapen

och göra dem delaktiga av vår höga levnadsstandard. Det är otillfredsstäl­

lande att omvårdnaden och rehabiliteringen av i olika avseenden handi­

kappade i så betydande grad skall vara beroende av enskilda frivilliga in­

satser. Sålunda har exempelvis rörelsehindrade, döva och blinda rätt att

ställa stora krav på samhället för att få god vård i dräglig miljö och om

möjligt få hjälp till att själva skaffa sig försörjning. Den ekonomiska delen

av den lunga börda som bärs av föräldrar till handikappade barn, bör kunna

lindras med samhällets bistånd. Jag kan inte föreställa mig, att det på allvar

kan ifrågasättas att samhället skulle upphöra med eller väsentligt minska

takten i det reformarbete som här pågår. Staten synes dessutom böra öka

sina insatser för att underlätta och stimulera ungdomens utbildning, bland

annat genom eu förstärkning av stipendier och andra direkta stödåtgärder.

Som jag redan framhållit kan utgiftsökningen för 1960/61 icke exakt pre­

ciseras. Även vid eu restriktiv budgetbehandling framstår det emellertid

som ofrånkomligt alt räkna med en utgiftsstegring som avsevärt överstiger

inkomstökningen. 1 den bedömning jag därvid gjorl av statsutgifterna ingår

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

bl. a. en ökning av anslagen till arbetsmarknadspolitiken. Det är självfallet

inte möjligt att nu skaffa sig en mer bestämd uppfattning om hur arbets­

marknadsläget kommer att utveckla sig under budgetåret 1960/61. Den av-

arbetsmarknadsstyrelsen äskade ökningen av anslagen utgör väsentligen en

anpassning till den högre kostnadsnivå för arbetsmarknadspolitiska åtgär­

der, som man måste räkna med under innevarande budgetår. Den förbätt­

ring i konjunkturläget som nu är i gång, förutsättes alltså icke minska beho­

vet av insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Eftersom denna utgör ett

fundamentalt inslag i regeringens ekonomiska politik, tillåter jag mig här

att något närmare beröra dess principiella uppläggning och motivering. Jag

framhöll i årets statsverksproposition — såsom en varning mot enligt min

mening förhastade slutsatser i motsatt riktning — att en förbättring i kon­

junkturläget i första hand borde få resultera i sjunkande arbetslöshetssiffror

och i andra hand i sjunkande statsutgifter för sysselsättningsfrämjande åt­

gärder. Den topp som arbetslösheten nådde förra vintern på 70 000, är avse­

värt högre än vad som bör tolereras som en normal vinterarbetslöshet. Sä­

songsvängningarna kan visserligen inte helt undvikas men måste ned­

bringas. För innevarande vinter måste målsättningen för arbetsmarknads­

politiken sättas så att fjolårets höga arbetslöshetssiffror påtagligt ned­

pressas. Detta kommer att kräva en energisk och kostnadskrävande insats

från samhällets sida.

Befolkningsutvecklingen medför för närvarande ett tillskott till arbets­

marknaden av ca 25 000 personer årligen. Den pågående rationaliseringen

sker nu med snabb takt inom så gott som samtliga områden av ekonomin och

kan beräknas innebära en arbetskraftsbesparing av än större mått. Härtill

kommer det — visserligen svåruppskattade — utbudet av ytterligare arbets­

kraft till följd av ökad yrkesintensitet, inte minst bland kvinnorna. Utveck­

lingen på arbetsmarknaden karakteriseras i dag och även framöver av att

samtidigt som konjunkturuppgången medför brist på yrkesutbildad arbets­

kraft, f. n. främst inom den stora kapitalvarusektorn, föreligger det även

vissa överskott på arbetskraft. Dessa överskott är dels lokalt begränsade

och hänför sig framför allt till de nordligaste länen, dels är de koncentre­

rade till den yngre och den äldre arbetskraften. Om man på en sådan ar­

betsmarknad försöker åstadkomma full sysselsättning genom en generell

ökning av efterfrågan, skulle denna efterfrågan behöva bli så stor att den

skulle medföra en inflationistisk utveckling och därmed på litet längre sikt

skapa nya och ökade sysselsättningssvårigheter. Ett vidmakthållande av

den fulla sysselsättningen förutsätter därför i stället en energisk arbets­

marknadspolitik med sikte på att åstadkomma en starkt ökad rörlighet så­

väl geografiskt som yrkesmässigt. Den yrkesmässiga rörligheten kan åstad­

kommas genom en utbyggnad av ungdomens yrkesutbildning och åtgärder

för omskolning och rehabilitering av den äldre arbetskraften.

Del är därför en felsyn att betrakta arbetsmarknadspolitiken som ett red­

skap, som skall användas endast i perioder av avmattning och konjunktur­

nedgång. Den har minst lika stora uppgifter vid en bättre hävdad konjunk­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

59

tur, då den utgör eu väsentlig förutsättning för att högkonjunkturen skall

bestå utan att via löneglidning på bristområdena övergå i en inflationistisk

och produktivitetshämmande utveckling. Först med en smidigt fungerande

arbetsmarknadspolitik kan de effektiva och expanderande delarna av vår

ekonomi tillgodogöra sig de stora produktivitetsvinster som ligger inom räck­

håll. Det är därför ur hela samhällsekonomins synpunkt väsentligt att lös­

ningen av det aktuella stalsfinansiella problemet sker på ett sådant sätt att

arbetsmarknadens problem samtidigt bringas närmare sin lösning.

En realistisk bedömning av statsutgifternas fortsatta ökning under bud­

getåret 1960/61 visar att denna är påtagligt större än vad som är förenligL

med samhällsekonomisk balans, om inga motåtgärder vidtas. Den fråga som

härvid först inställer sig är bur långt det är möjligt och önskvärt att lösa det

statsfinansiella problemet genom utgiftsminskningar. Eesparingsutredning-

ens nu framlagda betänkande utgör ett gott underlag för en bedömning av

denna fråga. Utredningen har verkställt en analys av budgetens innehåll

och av de drivande krafterna bakom utgiftsökningen under 1950-talet. Ma­

terialet berättigar enligt utredningen till slutsatsen att kraften och rikt­

ningen i den statsfinansiella utvecklingen i stort sett bestämmes av stats­

makternas beslut i fråga om några få, stora poster på budgeten. Därav måste,

enligt utredningen, också följa, att möjligheterna att åstadkomma bespa­

ringar på budgeten av en sådan storleksordning att de kan sägas vara av

statsfinansiell relevans, i slort sett blir beroende av vad som bedömes möj­

ligt att göra, när det gäller vissa dominerande utgiftsområden. Därest de

få, stora utgiftsposterna skulle befinnas böra i sin helhet undantagas från

cn besparingsaktion, är därmed också med nödvändighet givet att klyftan

mellan statens utgifter och inkomster inte i någon väsentlig mån kan elimi­

neras genom åtgärder i besparingssyfte på utgiftssidan. Utredningens slut­

sats blir, att en besparingsaktion, som inte innefattar en omprövning av

vissa av de dominerande anslagsposterna, ofrånkomligen måste få synner­

ligen begränsad effekt.

Under budgetbehandlingen kommer besparingsutredningens olika förslag

att ingående prövas. I detta sammanhang vill jag därför endast något beröra

de viktigaste av utredningens förslag. Jag vill då först erinra om att den av

utredningen förordade takten i ålderspensionernas böjning fram till och

med 1968 innebär ett accepterande av vad riksdagen redan uttalat. Rege­

ringen har också — såsom jag redan nämnt — för avsikt att föreslå riks­

dagen en ny standardhöjning av ålderspensionerna för nästa budgetår efter

dessa riktlinjer. Beträffande vägbyggandets expansion bar utredningen före­

slagit en stegringstakt av ca 6 procent per år i stället för den av myndighe­

terna — i enlighet med den tidsmässigt förskjutna vägplanen — äskade ök­

ningen av drygt 15 procent under det närmast framförliggande året. I an­

slutning härtill vill jag framhålla, alt statsmakterna ej bundit sig för den

takt i vilken vägplanen bör realiseras utan hänvisat till att denna fråga

naturligen måste bedömas med hänsyn till bland annat det samhällsekono­

miska läget. Regeringens förslag om anslag till vägbyggande ocli underhåll

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

kommer för nästa budgetår att utformas med beaktande av besparingsutred-

ningens förslag. Vad avser utredningens förslag till besparingar i egentlig

menfng, d. v. s. de förslag som medför en minskning i förhållande till de å

innevarande års riksstat anvisade anslagen, uppgår besparingarnas sam­

manlagda belopp till 120 miljoner kronor för budgetåret 1960/61. Rege­

ringen är beredd att allvarligt pröva dessa utredningens förslag i den mån

de representerar verkliga besparingar och inte överflyttningar från en skat-

teform till en annan. Av den anledningen vill jag redan nu deklarera att jag

exempelvis inte finner det rimligt att reducera skatteersätlningen till kom­

munerna och därmed tvinga fram kommunala utdebiteringshöjningar. Vi­

dare måste som utgångspunkt i besparingsarbetet gälla att av riksdagen

gjorda åtaganden endast i yttersta nödfall bör bli föremål för ompröv­

ningar.

Den väsentliga synpunkten på besparingsutredningens förslag måste

emellertid i nu förevarande sammanhang vara, att även ett fullständigt ac­

cepterande skulle medföra en minskning av nu utgående anslag med 120

miljoner kronor under budgetåret 1960/61, vilket är en besparing som

mångfaldigt konsumeras av förutsedda utgiftsökningar. Detta utgör själv­

fallet icke något skäl för att icke allvarligt pröva utredningens förslag men

det utgör ett alldeles avgörande skäl varför dess förslag inte kan betraktas

som något alternativ till en inkomstförstärkning. I den mån utgiftsminsk­

ningar skall användas som medel för att på allvar nedbringa det nu aktuella

budgetunderskottet, måste besparingarna vara av en helt annan storleks­

ordning än de som föreslagits av utredningen. Besparingar av erforderlig

storlek skulle innebära en radikal nedskärning av samhällets insatser på en

rad väsentliga områden. En sådan nedskärning går ofrånkomligen ut över

folkpensionerna, familjepolitiken, arbetsmarknadspolitiken, försvaret och

bostadsbyggandet. Otvivelaktigt skulle inflationstrycket i vår ekonomi kun­

na dämpas genom sådana åtgärder, men åtgärderna skulle icke ha den nöd­

vändiga förankringen bland det stora flertalet av vårt lands medborgare.

När jag här framhållit, att en betydande ökning av budgetens redan i ut­

gångsläget stora underskott uppstår budgetåret 1960/61 även vid en restrik­

tiv budgetbehandling — varmed jag avser en restriktivitet som icke tillätes

rubba de väsentliga trygghetselementen och framåtskridandet i vårt sam­

hälles uppbyggnad — har jag utgått från att inkomstökningen under 1960/

61 kan beräknas till 600 å 700 miljoner kronor. Denna beräkning bygger,

såsom jag tidigare redovisat, bl. a. på antagandet att den av fysiska perso­

ner förvärvade inkomstsumman under 1960 stiger med fyra procent över ni­

vån 1959. Detta antagande, som i och för sig icke är en prognos, kan grovt

anses motsvara en inflationsfri inkomststegring vid en normal produktivi­

tetsstegring inom hela ekonomin på i genomsnitt tre procent.

Det är självfallet möjligt att den faktiska utvecklingen kan komma ati

avvika från det antagande på vilket budgetberäkningen grundar sig och eu

sådan avvikelse skulle då snarast gå i riktning mot en något större inkomst­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

61

ökning. Som jag framhöll i kompletteringspropositionen påverkar emellertid

avvikelser av måttlig storlek budgetsaldot endast i ganska begränsad om­

fattning. En ökning av lönesumman med en procent utöver vad som anta­

gits för 1960 skulle sålunda öka källskatteinkomsterna under budgetåret

1960/61 med drygt 100 miljoner kronor. Även de indirekta skatteinkomster­

na skulle sannolikt påverkas av den utveckling som leder till en ytterligare

höjning av lönesumman. Denna inkomstökning kan antagas vara av stor­

leksordningen 50 miljoner kronor. Någon exakt uppskattning är dock inte

möjlig att prestera med mindre hela det ekonomiska förloppet preciseras.

Mot denna inkomstökning på drygt 150 miljoner kronor svarar emellertid

ökningar på utgiftssidan, i första hand för de statsanställdas löner och pen­

sioner (inklusive höjning av statens bidrag till vissa kommunalt anställdas

löner), med drygt 50 miljoner kronor per procentenhet och år. Om sakansla­

gen icke volymmässigt skall krympas till följd av lönestegringen, tillkom­

mer ytterligare ca 25 miljoner kronor i utgiftsökning. Nettoeffekten på bud­

getsaldot skulle alltså bli 75 miljoner kronor per procentenhet. Skall bud­

getsaldot på denna väg mer väsentligt förbättras kräves alltså en så bety­

dande höjning av skatteunderlaget att det förutsätter antaganden om en rent

inflationistisk utveckling. Realt sett skulle en sådan »lösning» av budget­

problemet betyda att utrymmet för statens utgifter skapades genom pris­

stegring och en via den inflationistiska inkomstutvecklingen skärpt direkt

beskattning.

Med utgifterna för budgetåret 1959/60 fastlagda genom beslut vid årets

riksdag och en ytterligare ökning under 1960/61 av antydd storleksordning

framstår en skärpning av den ekonomiska politiken som ofrånkomlig med

hänsyn till de nu förutsebara tendenserna inom den privata sektorns efter­

frågan.

Det material som redovisas i den vid denna proposition som bilaga 1 fo­

gade ekonomiska översikten, ger vid handen att vi om inte den ekonomiska

politiken skärpes under år 1960 kan emotse en total efterfrågan i samhället

som väsentligt kommer att överstiga de tillgängliga resurserna. På så gott

som alla områden kan efterfrågan väntas stiga avsevärt över 1959 års nivå.

Detta gäller näringslivets investeringar såväl i maskiner och anläggningar

som än mer i lager. Det gäller även de privata hushållens efterfrågan och

kommunernas utgifter. De ökade statsutgifterna är en av faktorerna bakom

denna utveckling, t. ex. de höjda folkpensionerna till hushållen. Därutöver

kommer staten att för sin egen verksamhet ta ökade resurser i anspråk,

framförallt för stegrade statliga investeringar. Någon exakt precisering av

efterfrågeöverskottets storlek är inte möjlig men ej heller nödvändig. I den

omförmälda ekonomiska översikten uppskattas balansbristen under 1960

till 1,5 miljarder kronor. Denna uppskattning måste självfallet omges med

vida felmarginaler. Balanshristen är dock av eu sådan storleksordning att

slutsatserna för den ekonomiska politiken inte rubbas av den ofrånkomliga

osäkerheten i denna uppskattning.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

För att dämpa efterfrågestegringen ned till en nivå som är förenlig med

en balanserad expansion inom samhällsekonomin, kommer den ekonomiska

politikens olika medel att alla vara erforderliga. Jag förutser sålunda att vi

får räkna med en även i fortsättningen stram penningpolitik. Jag finner det

dock helt orealistiskt att föreställa sig att penningpolitiken ensam skulle

kunna säkerställa den samhällsekonomiska jämvikten. Påfrestningarna på

penningpolitiken är med det rådande ränteläget redan nu betydande. Den

likviditetsökning som ägt rum under 1958 och 1959 inom ekonomin och då

framför allt inom näringslivet, har minskat möjligheterna att med penning­

politiska medel begränsa efterfrågan. Det förutsedda statliga lånebehovet

under budgetåret 1959/60 är lika stort som lånebehoven under de två före­

gående budgetåren sammanslagna och skulle därför komma att medföra en

ytterligare kraftig ökning av bankernas och näringslivets likvida tillgångar.

Att placera en upplåning av förutsedd omfattning helt eller ens till huvud­

delen på den långa kapitalmarknaden är nämligen uteslutet om övriga

väsentliga låneintressen, framför allt bostadsbyggandet och den kommunala

upplåningen, samtidigt skall kunna tillgodoses i rimlig omfattning. Den

skärpning av den ekonomiska politiken som erfordras för att i nuvarande

konjunkturläge fullfölja de åtaganden för samhället som en överväldigande

majoritet av folkets representanter i riksdagen står bakom, måste därför i

allt väsentligt utföras via skattepolitiken.

Övervägandena i det föregående leder enligt min mening fram till den

ofrånkomliga slutsatsen att budgeten kräver en inkomstförstärkning av

storleksordningen 1 å 1 1/2 miljard kronor, räknat för helt budgetår.

För att åstadkomma en sådan ökning av statsinkomsterna är, såsom jag

redan angav i årets statsverksproposition, olika vägar tänkbara. En skärp­

ning av den direkta beskattningen kan ske genom en höjning av uttagnings-

procenten med eller utan en samtidig förändring av skatteskalorna. Om den

erforderliga ökningen av statsinkomsterna helt skulle uttagas via den di­

rekta skatten, skulle krävas en genomsnittlig höjning av statsskatten med

30 procent, eftersom den statliga inkomstskatten för fysiska personer för

1959/60 kan beräknas till ca 3 900 miljoner kronor. Med den höjd som den

direkta skatten har i vårt land framstår i varje fall en mer väsentlig höj­

ning av denna knappast som en framkomlig väg. En sådan höjning kunde

befaras öka de utbredda försöken till skatteflykt och ytterligare stimulera

skattetänkandet. Visserligen pågår en förstärkning av taxeringsorganisatio-

nen som på något längre sikt bör ge resultat i form av en mer effektiv taxe­

ring och därmed en rättvisare fördelning av skattebördan mellan olika in­

komsttagare. Å andra sidan ligger det i sakens natur att man även med eu

effektivisering av taxeringsarbetet icke kan ernå full tillförlitlighet vid taxe­

ringen av samtliga medborgare. En höjning av inkomstbeskattningen för

större inkomsttagare skulle kunna ytterligare skärpa denna motsättning.

För att ernå full jämställdhet härvidlag skulle erfordras en utökning av

taxeringskontrollen som — förutom att vara synnerligen kostnadskrävande

- skulle innebära så vittgående granskningsåtgärder att den skulle vara

ägnad att inge allvarliga betänkligheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

63

Inte heller förmögenhetsskatten kan läinna något väsentligt bidiag till

den erforderliga inkomstförstärkningen. En 50-procentig höjning av förmö­

genhetsbeskattningen skulle sålunda icke inbringa mer än ca 80 miljoner

kronor per budgetår. Effekten på kort sikt på förmögenhetsägarnas kon­

sumtion skulle dessutom sannolikt bli än mindre.

Jag har därför kommit fram till att inkomstförstärkningen måste sökas

inom de indirekta skatternas område. Ett ytterligare skäl som talar härför

är den markerade omfördelning av skattebörden från indirekt till direkt

skatt som ägt rum i vårt land inte bara när man jämför med förkrigstiden

utan också i jämförelse med relationerna efter 1947 års skattereform. Nu

utgående indirekta skatter utgörs av s. k. punktskatter. Efter de höjningar

som genomfördes senast 1958, synes utrymmet för ytterligare höjning av nu

utgående punktskatter — med ett par viktiga undantag — vara starkt be­

gränsat. Däremot föreligger i och för sig icke oväsentliga möjligheter att yt­

terligare utvidga varuområdet. Inför perspektivet av eu mer väsentlig ut­

vidgning av punktskattesystemet och de risker för störningar och anpass­

ningssvårigheter som kan befaras uppstå som följd av de relativt höga skat­

tesatser som skulle bli nödvändiga även -vad en utvidgning av varuområdet,

framstår en generell varubeskattning som det lämpligaste alternativet. Vid

en sådan skatt kan skatteprocenten hållas låg och riskerna för snedvrid­

ningar av prissystemet minskas genom att den likformigt drabbar alla va­

ror. Jag kan alltså i denna principfråga ansluta mig till de slutsatser som

1952 års kommitté för indirekta skatter redovisat i sitt år 1957 avlämnade

betänkande (SOU 1957:13).

Innan jag går in på den närmare utformningen av den av mig sålunda

förordade allmänna varuskatten, vill jag utöver det rent budgetpolitiska

kravet på en inkomstförstärkning för täckning av statsverkets utgifter

även behandla den konjunkturpolitiska innebörden av att den finanspoli­

tiska åtstramningen gives en generell form. Det efterfrågeöverskott som nu

börjar bli märkbart i den svenska ekonomin, är än så länge koncentrerat till

vissa områden, framför allt till kapitalvaruindustrin som stimuleras såväl

av den ökade exporten som av näringslivets stigande investeringsvilja. Ef-

terfrågeläget på andra områden är däremot tills vidare mer i balans. Med

utgångspunkt härifrån har del i den ekonomisk-politiska diskussionen häv­

dats alt den restriktiva politiken i dagens läge i första hand borde inriktas

på företagsamheten. Även om jag inser att kortsiktiga balanssynpunkter

kan tala för eu sådan avvägning av åtgärderna, är jag dock icke beredd att

förorda en dylik politik. En fortsatt ökning av investeringsverksamheten

inom näringslivet framstår som ytterst angelägen. Det är ett avgörande

villkor för eu fortsatt stegring av levnadsstandarden och en fortsatt pro­

gressiv politik att föreliggande möjligheter till en snabb produktivitetssteg­

ring tillvaratages. De större marknadsbildningar som nu växer fram i Eu­

ropa samt det ökade beroende av utrikeshandeln som följt av konvertibili-

teten ställer stora krav på det svenska näringslivets konkurrensförmåga

men innebär samtidigt utomordentliga chanser om de rätt utnyttjas. Inför

64

Kiingl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

detta perspektiv finner jag det angeläget att den ekonomiska politiken ut­

formas så att utrymme skapas för en fortsatt ökning av investeringsverk­

samheten. Det är i enlighet härmed som jag förordar att åtstramningen av

finanspolitiken ges en generell form givetvis omfattande även investerings­

verksamheten men med den avgörande vikten lagd på konsumtionen. Denna

generellt verkande åtstramningspolitik underlättas om produktionsfakto­

rerna — och då framförallt arbetskraften — besitter en sådan grad av rör­

lighet, att expansionen av investeringarna kan fortgå utan störningar. De

synpunkter jag tidigare anfört om arbetsmarknadspolitikens uppgifter

återkommer därför här med full styrka. Arbetsmarknadspolitiken framstår

som det nödvändiga komplementet till en generellt verkande finanspolitisk

åtstramning och en förutsättning för att investeringarna skall kunna öka i

önskad omfattning.

Tidpunkten för ikraftträdandet av en allmän varuskatt bör vara årsskif­

tet 1959/60. Det har i den offentliga diskussionen ifrågasatts om inte ur

konjunktursynpunkt en något senare tidpunkt skulle vara att föredraga,

exempelvis den 1 mars eller den 1 april. Jag vill häremot framhäva vikten

av att den ekonomiska politiken åtstramas innan överkonjunkturen hunnit

bli fullt utvecklad. Riskerna att komma för tidigt bedömer jag rent kon­

junkturmässigt som ringa och dessutom väger de lätt mot risken för att

åtgärderna blir insatta för sent. Erfarenheten från efterkrigstiden har lärt

oss hur stora olägenheterna är av att neutralisera en alltför stor efterfrågan,

sedan den väl en gång materialiserats. Jag vill i detta sammanhang också

påpeka att konsumtionsefterfrågan under våren 1960 får ett extra tillskott

genom att allmänhetens utgifter för kvarskattebetalningar då ligger på en

exceptionellt låg nivå. Tilläggas kan att ett ikraftträdande vid annan tid­

punkt än ett årsskifte skulle medföra betydande kontrolltekniska olägen­

heter.

I detta sammanhang vill jag också beröra den invändningen mot en om­

sättningsskatt att den skulle framkalla i stället för motverka inflation. Jag

åsyftar då inte bara det enkla påpekandet, som i och för sig är obestridligt,

att skatten i första omgången innebär en prishöjning, alltså levnadskostnads-

stegring. Den begränsning av stegringen i allmänhetens realinkomster som

denna prishöjning innebär, har man emellertid bestämt sig för i och med

beslutet om de utgifter som skatten skall täcka. Det är därför nu endast frå­

gan om sättet för att genomföra den. Man har att välja mellan att lägga

inkomstbegränsningen på speciella grupper av inkomsttagare och företag,

som då skulle få en mycket kännbar inkomstreduktion — t. ex. barnfamil­

jerna genom indragning av ett barnbidrag — eller att lägga den på alla via

en varuskatt. Jag har valt att föreslå alt inkomstbegränsningen lägges på

samtliga, med undantag för vissa grupper som genom särskilda motåtgär­

der bör befrias.

Det väsentliga ur synpunkten av inflationsbekämpning är att förhindra

att en hotande brist på överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan

leder till en spiral av prisstegring och penninginkomststegringar. Det befa-

65

ras ofta att omsättningsskatten skulle framkalla lönehöjningar som i sin

tur skulle framkalla nya prisstegringar med nya lönehöjningar som resultat

o. s. v. Denna uppfattning förutsätter bland annat att löneutvecklingen (lö­

neglidning och avtalsmässiga höjningar sammantagna) skulle vara betingad

endast av löntagarnas krav, exempelvis till följd av i och för sig naturliga

önskemål om kompensation för prishöjningar men däremot inte av företa­

gens faktiska förmåga att betala eller av deras därmed sammanhängande

efterfrågan på arbetskraft. Denna uppfattning om lönemekanismen kan

inte vara hållbar. Om den totala efterfrågan på varor och tjänster, och alltså

ytterst efter arbetskraft, på grund av stora statliga budgetunderskott eller

andra efterfrågestimulerande förhållanden starkt överstiger tillgången, blir

till en början stora vinstökningar och åtminstone så småningom stora no-

minallönehöjningar ett oundvikligen inträdande resultat. Arbetsgivarna har

i ett sådant läge mindre anledning att motsätta sig vare sig organisationer­

nas eller de enskilda löntagarnas önskemål om höjda löner, eftersom de

höjda lönekostnaderna lätt kan övervältras på priserna, i varje fall då det

gäller den dominerande del av produktionen som avsättes inom landet. När

dessa prishöjningar sedan framkallar nya lönekrav, blir motståndet mot en

fortsättning relativt svagt, eftersom den på så sätt fortgående penningin­

komsthöjningen själv skapar efterfrågeförutsättningar för ytterligare pris­

höjningar. Det är en sådan spiral som ovillkorligen måste undvikas. Den

skulle resultera i försämrad internationell konkurrenskraft genom den in­

terna kostnadsstegringen och i en reduktion av valutareserven. I sista hand

skulle den leda till en arbetslöshet som vore mycket svår att bekämpa.

Om däremot en lönehöjning på grund av den inkomstbegränsning som

en omsättningsskatt syftar till inte på samma sätt kan övervältras på pri­

serna utan att framkalla återverkningar på avsättningen av produkterna, blir

situationen en annan. Det blir svårare för företagen att genom prishöj­

ningar kompensera sig för både omsättningsskatt och lönehöjningar. In­

komstökningen kommer då att mera överensstämma med den reella pro­

duktivitetens utveckling.

I fråga om riskerna för de kompensationskrav som man på sina håll be­

farar att en omsättningsskatt skall utlösa, så vill jag understryka att lön­

tagarna skulle få ungefär lika mycket anledning att begära kompenserande

lönehöjningar vid de andra sätt att justera den statsfinansiella och sam­

hällsekonomiska balansbristen, som även föreslagits, t. ex. höjda taxor och

resekostnader, övervältring av utgifter på kommunerna med åtföljande kom­

munalskattehöjning, starkt reducerade bostadssubventioner med åtföljan­

de hyreshöjning, sänkt standard och ökade utgifter för undervisning och

utbildning för de flesta barnfamiljerna genom indragning av ett barnbidrag,

begränsning av studiebidragen in. in. Problemet kan således icke ensidigt

ställas så alt eu balansering av budgeten via inkomstförstärkning genom en

omsättningsskatt föranleder kompensationskrav, men att dessa skulle ute­

bli om balanseringen i stället skedde genom besparingar som lika direkt på­

verkar de enskildas ekonomi och levnadsstandard.

5

Hihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

66

Jag har slutligen anledning understryka alt det inte ligger någon mot­

sättning i att omsättningsskatten har sin konjunkturpolitiska motivering

som dämpande faktor i en samhällsekonomi med inflationsrisker och sam­

tidigt motiveras som en praktisk och riktig form för att åstadkomma den

inkomstförstärkning som bland annat erfordras för att driva en aktiv och

effektiv arbetsmarknadspolitik.

Även i en klart uppåtgående konjunktur får vi räkna med att vissa om­

råden och branscher kan få kämpa med sysselsättningsproblem. Rationali­

seringen och produktivitetsutvecklingen går ibland så snabbt att sysselsätt-

ningssvårigheter övergångsvis kan uppstå. En expansiv konjunktur i all­

mänhet utesluter inte variationer i framstegstakten olika verksamhetsom­

råden emellan och ställer då anspråk på en kostnadskrävande arbetsmark­

nadspolitik. Dessutom har samhället i dag helt andra ambitioner än för ett

par decennier sedan i fråga om sysselsättningsgraden och accepterar ej den

tolerans mot arbetslöshet som tidigare var fallet.

Den allmänna varuskatt som jag förordar, ansluter sig i sina huvuddrag

till det förslag till detaljhandelsskatt som framlades av 1952 års kommitté

för indirekta skatter. I andra avdelningen kommer jag att i detalj redogöra

för förslagets innebörd. Här vill jag endast framhålla att skatten i princip

utgår på alla varor och tjänster i konsumentledet. De undantag som föreslås

är motiverade av tekniska och administrativa skäl. Detta innebär att ex­

porten liksom industrins råvaror och halvfabrikat ej omfattas av skatte­

plikten. Med hänsyn till att fastigheter och hyrestjänster ej beskattas kom­

mer byggnadsråvaror såsom cement, tegel och trä att behandlas som kon­

sumtionsvaror hos byggmästaren och därmed bli skattepliktiga. Likaså be­

traktas den slutliga köparen av maskiner och andra inventarier som kon­

sument. Industrins, handelns och transportväsendets maskininvesteringar

kommer därmed att omfattas av skatten.

Skatten är följaktligen en generell skatt i det den drabbar

konsumtions-

och kapitalvaror lika. Jag fäster stor vikt vid skattens generella karaktär.

Bristerna med den 1941—1946 utgående allmänna omsättningsskatten sam­

manhängde just med att flera viktiga varor undantogs från beskattning,

vilket skapade administrativa problem och försvårade kontrollen.

Inställningen till den indirekta beskattningsformen har tidigare varit gans­

ka negativ. I ett äldre samhälle kunde det med fog sägas att den indirekta

beskattningen, i den mån den avsåg nödvändighetsvaror, i särskild grad

träffade de ekonomiskt sämst ställda, medan dessa å andra sidan endast i

ringa utsträckning blev föremål för samhällets omsorger. En sådan uppfatt­

ning håller inte längre streck. Orsakerna härtill har utvecklats redan av

1949 års skatteutredning. Utredningen, som i detta avseende var enhällig,

framhöll bl. a. alt numera, då beskattningen blivit så omfattande att en vä­

sentlig del måste på ena eller andra sättet träffa de breda lagren av inkomst­

tagare, starka motiv kunde anföras för att i ökad omfattning använda den

indirekta skatteformen för denna del av skatteuttaget. För en sådan omlägg­

ning av skattesystemet talade särskilt den omständigheten att den direkta

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

67

skatten i många fall kunde undgås genom ofullständiga inkomst- och för-

mögenhetsdeklarationer. En i varupriserna inlagd skatt finge däremot be­

talas av alla i bättre proportion till deras faktiska levnadsstandard och där­

med bli lägre för dem som blir fullständigt taxerade. Omläggningen skulle

inte behöva innebära någon minskning av progressiviteten i samhällets krav

på medborgarna i anslutning till deras ekonomiska bärkraft, eftersom de

lägsta inkomsttagarna skulle kunna kompenseras genom direktskattelätt­

nader eller ökning av utgående socialförmåner. Den allmänna utjämningen

i fråga om inkomster och levnadsstandard har över huvud taget bidragit till

en ändrad syn på denna fråga. En betydelsefull omständighet, som bör be­

aktas i detta sammanhang, är att expansionen på driftbudgetens utgiftssida

under senare år i stor utsträckning betingats av sociala utgifter och andra

insatser som i främsta rummet kommit de breda lagren direkt lillgodo. Det

kan också förtjäna erinras om att de indirekta skatterna i vårt land, trots

vissa höjningar under senare år, alltjämt torde utgöra en mindre del av

den totala beskattningen än fallet är i flertalet andra länder.

Den invändning mot den indirekta beskattningen som spelat en domine­

rande roll i den tidigare skattepolitiska diskussionen, har varit att den in­

direkta skattens proportionella karaktär bryter mot de värderingar om en

rättvisare inkomstfördelning, som ligger bakom den direkta skattens progres-

sivitet. Jag finner att denna invändning måste tillmätas en väsentlig bety­

delse och att det därför är angeläget att införa ett progressivt element i den

indirekta beskattningen. Olika metoder är här möjliga. Den vanligaste har

historiskt varit att från skatten undantaga vissa nödvändighetsvaror, som

spelar en speciellt stor roll i de lägre inkomsttagarnas budget. Denna metod

är emellertid redan av administrativa skäl olämplig. Dessutom är gräns­

dragningen mellan nödvändighetsvaror och andra varor inom vida margina­

ler godtycklig. Härtill kommer att de s. k. nödvändighetsvarorna ingår även

i de större inkomsttagarnas konsumtion, vilket reducerar den avsedda ef­

fekten av deras undantagande. Jag finner därför alla skäl tala för att det

progressiva elementet tillgodoses genom direkta bidrag till de grupper man

önskar helt eller delvis befria från omsättningsskattens verkningar. För

folkpensionärernas del sker detta automatiskt genom nu gällande index­

reglering av utgående pensionsförmåner. För barnfamiljerna däremot krä-

ves ett särskilt beslut och formen härför är given genom barnbidragen.

Principen bör härvidlag vara att barnbidragen höjes i eu omfattning, som

motsvarar den fördyring av barnens konsumtion som blir följden av en om­

sättningskatt. I enlighet härmed anmäles denna dag förslag om höjning av

det allmänna barnbidraget med 50 kronor per barn och år från och med den

1 januari 1060.

En annan grupp som enligt min mening bör bli föremål för särskilda åt­

gärder är de arbetslösa. Förutom en intensifierad arbetsanskaffning aktua­

liseras i detta läge även en sådan ökning av statens bidrag till de erkända

arbetslöshetskassorna, alt dessa kan bereda sina medlemmar bättre förmå­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

ner. Chefen för socialdepartementet kommer att längre fram anmäla ett för­

slag i detta syfte.

Jag vill i detta sammanhang något beröra storleken av den effekt som en

allmän varuskatt kan väntas få på prisnivån. Under förutsättning att skat­

tens belopp direkt lägges till det tidigare priset, skulle en procents skatte­

uttag kostnadsmässigt medföra en höjning av konsumentprisindex med ca

2/3 procent. Att stegringen blir lägre än skatteprocenten beror främst på

att hyres- och resekostnader samt vissa servicetjänster ej påverkas av

skatten. Hur stor priseffekten faktiskt blir, kommer emellertid att vara be­

roende av företagens möjligheter att ta ut de högre priserna och därmed

i sista hand på det rådande marknadsläget. Det kan i detta sammanhang

dock icke helt bortses från riskerna att skatten tages till intäkt för prishöj­

ningar som är större än själva skattebeloppet. Jag finner det med hänsyn

härtill angeläget att åtgärder vidtages för en skärpt prisövervakning i sam­

band med skattens införande.

Vid sidan av de senast omnämnda åtgärderna finner jag införandet av en

allmän varuskatt motivera även en viss omprövning av nu gällande skatte­

skalor för den statliga inkomstskatten. Inkomststegringen under 50-talet har

fört upp även mindre och medelstora inkomsttagare till relativt höga skatte-

skikt. Jag finner det därför motiverat att revidera skatteskalorna. Tyngd­

punkten i en sänkning av den direkta skatten bör falla på de lägre inkoms­

terna. I det förslag till skattesänkning som jag senare denna dag ämnar an­

mäla, uppgår sänkningen av statsskatten för makar till 9 å 10 procent för

inkomster upp till 16 500 kronor. Därefter sjunker den relativa skattesänk­

ningen och upphör helt när inkomsten närmar sig 40 000 kronor. För hög­

re inkomster föreslås ingen ändring i nu utgående inkomstskatt. För en­

samstående inträder den högsta skattesänkningen i skiktet 7 000 till 9 500

kronor i årsinkomst där den uppgår till drygt 10 procent. För inkomster på

25 000 kronor och däröver blir det ingen ändring. Skattesänkningen föreslås

träda i kraft fr. o. m. inkomståret 1960 och även påverka källskatteuttagen

för samma år.

I detta sammanhang vill jag också aktualisera en del andra angelägna

reformer på beskattningens område. Jag har sålunda för avsikt att senare

anmäla förslag till nästa års riksdag om en revidering av reglerna för sam-

beskattningen. Kritiken av nu gällande regler finner jag visserligen på

många punkter överdriven och grundad på missförstånd. Dock är en viss

reformering av sambeskattningen befogad. Den revidering som jag i dagens

läge finner önskvärd har avseende på sambeskattningens verkningar som

familjebeskattning. Jag ämnar sålunda föreslå en höjning av avdraget för

förvärvsarbetande hustru med barn, eftersom denna familjetyp med skäl

kan anses missgynnad av gällande utformning av skattereglerna. Vidare fin­

ner jag det angeläget att beskattningen av de ofullständiga familjerna mild­

ras. Jag räknar här liksom vid förvärvsavdraget med att i stort kunna an­

sluta mig till de förslag som framlagts av 1957 års samheskattningsrevision.

Jag ämnar vidare anmäla förslag till nästa års riksdag om rätt till för­

69

lustutjämning och till avskrivning på inventarier i jordbruksdrift. De se­

nast berörda reformerna avses gälla fr. o. in. 1961 års taxering och kommer

således även dessa att avse 1960 års inkomster.

Kostnaderna för de här angivna reformerna på den direkta beskattning­

ens område kan för helt år beräknas uppgå till omkring 300 miljoner kro­

nor, varav 225 miljoner kronor faller på ändrade skatteskalor för inKomst-

skatten, 40 miljoner kronor på ändring av familjebeskattningen och ca 25

miljoner kronor på ändringar rörande förlustutjämning och avskrivning

av jordbruksinventarier. Härtill kommer kostnaden för höjning av barnbi­

dragen och utbetalningen av ett indextillägg till folkpensionärerna, med 90

respektive 40 miljoner kronor. Den totala kostnaden för de här föreslagna

reformerna skulle alltså uppgå till omkring 400 miljoner kronor.

Den inkomstförstärkning som jag i dagens läge finner erforderlig uppgår

som förut nämnts för helt år till 1 ä 1 1/2 miljard kronor. Den allmänna va­

ruskatten kan beräknas inbringa ca 350 miljoner kronor per år och procent­

enhet. Nettointäkten för staten reduceras dock till en del av den fördyring

som skatten medför av statens inköp av skattepliktiga varor.

Den skattesats som jag med hänvisning till budgetläget och till kostnader­

na för de föreslagna reformerna vill föreslå uppgår till 4 procent. En all­

män varuskatt av denna höjd skulle brutto inbringa 1 400 miljoner kronor.

En begränsning av den allmänna varuskatten till denna nivå, förutsätter

emelleriid vissa höjningar på ett speciellt avsnitt som föreslås undantaget

från omsättningsskatten nämligen energiområdet. Jag ämnar därför senare

denna dag anmäla förslag om höjning av den nu gällande energibeskatt­

ningen, nämligen i vad avser bensin, eldningsolja, kol och koks. Höjningen

har därvid avpassats med ledning av bland annat prisutvecklingen på om­

rådet. Den föreslagna höjningen av skattesatsen på bensin, 5 öre per liter,

framstår som skälig med hänsyn till att också bilismen bör lämna sitt bi­

drag till den allmänna inkomstförstärkningen. Energiskattehöjningarna,

bensinen inkluderad, beräknar jag ge en inkomstökning av sammanlagt ca

225 miljoner kronor för helt år. Totalt skulle alltså statens intäkter genom

de föreslagna åtgärderna på den indirekta skattens område stiga med ca

1 600 miljoner kronor. Inkomstförstärkningen för statsverket stannar emel­

lertid efter avdrag för de bär anmälda reformerna vid omkring 1 200 miljo­

ner kronor för helt år räknat.

För budgetåret 1959/60 kan effekten av de föreslagna inkomstförstärk­

ningarna med hänsyn till de redovisningstekniska förhållandena uppskattas

till omkring tredjedelen av helårseffekten eller till drygt 500 miljoner kro­

nor. Av de föreslagna reformerna på beskattningens område är det å andra

sidan endast sänkningen av den statliga inkomstskatten som påverkar stats­

inkomsterna under innevarande budgetår och reduktionen torde stanna vid

ett femtiotal miljoner kronor. Härtill kommer kostnaderna för höjning av

barnbidragen och utbetalningen av ett indextillägg till folkpensionarerna.

Nettoeffekten av de föreslagna åtgärderna på budgeten för 1959/60 blir så­

lunda reduktion av budgetunderskottet med omkring 400 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 är 1959

70

Kungl. Maj.ts proposition nr lt>2 år 1959

De förslag jag här framlagt visar regeringens uppfattning om hur budget­

politiken med dagens konjunkturperspektiv lämpligen bör utformas. De fö­

reslagna inkomstförstärkningarna, som enligt min uppfattning är så avväg­

da att de på ett lämpligt sätt fördelar belastningen mellan konsumtion och

investering i samhällsekonomin, ger den förstärkning av statsfinanserna

som i dagens läge är ofrånkomlig. Statens upplåning kan härigenom hållas

inom en ram, som visserligen framstår som hög, men ändå är tolerabel mot

bakgrunden av den förutsebara konjunkturutvecklingen. Trots den sane­

ring av statsfinanserna som ett godtagande av här angivna förslag innebär,

kvarstår självfallet att statsmakterna även i fortsättningen måste iakttaga

all erforderlig omsorg och varsamhet i sin utgiftspolitik för att en långsik­

tig och bestående budgetbalans skall kunna bibehållas.

Den nu föreslagna inkomstförstärkningen kompletteras med åtgärder av

solidarisk natur till stöd för folkpensionärer, barnfamiljer och arbetslösa.

Inkomstförstärkningen skapar dessutom möjligheter till en snabbare höj­

ning än eljest hade kommit i fråga av stödet till den studerande ungdomen

och till vissa minoritetsgrupper. Den sänkning av den direkta statsskat­

ten som härutöver föreslås, har sin huvudvikt förlagd till de inkomstlägen

som representerar de stora grupperna av vårt arbetande folk. Den direkta

skattesänkningen balanserar således en del av omsättningsskatten och inne­

bär såtillvida en förskjutning av relationen mellan den direkta och indirekta

skattebördan. Förslaget bör i denna del vidare ses ur perspektivet att vårt

land vid en internationell jämförelse torde ligga i toppen i avseende på di­

rekta skatteuttag och i botten i avseende på indirekt skattebelastning.

En generell varubeskattning av här föreslagen storlek och utformning

skapar de nödvändiga förutsättningarna för en fortsatt framgångsrik verk­

samhet på för samhällslivet grundläggande avsnitt. De kollektiva uppgifter­

na, som de framträder i bland annat kraftutbyggande, vägbyggande, under­

visning och forskning, olika vårdområden, hjälp till eftersatta minoriteter,

standardförbättring för folkpensionärerna och uppehållande av den för-

svarskraft som utgör underlaget för vår neutralitetspolitik, får inte efter­

sättas. Skall en sådan förklaring bli mer än tomma ord, måste vi självfallet

också ta de ekonomiska konsekvenserna härav. En progressiv samhällssyn

med ansvar för de gemensamma uppgifter vi har oss förelagda är icke

förenlig med en negativ attityd till samhällets behov av erforderliga ekono­

miska resurser. Från den grunduppfattningen bör det statsfinansiella pro­

blemet idag angripas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

71

ANDRA AVDELNINGEN

Förslag till allmän varuskatt

I. Inledning

Av mina överväganden i första avdelningen framgår att jag funnit erfor­

derligt föreslå införandet av en allmän varuskatt. Jag har också nämnt att

det grundläggande utredningsarbetet verkställts av 1952 års kommitté för

indirekta skatter. Kommitténs förslag och däröver avgivna yttranden har

sedermera bearbetats inom finansdepartementet. Jag avser nu att närmare

presentera det föreliggande utredningsmaterialet samt det förslag till lag­

stiftning i ämnet som utarbetats på grundval därav.

1952 års kommitté för indirekta skatter tillkallades av dåvarande chefen

för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj

1952. De sakkunniga utgjordes av framlidne ledamoten av riksdagens andra

kammare ombudsmannen S. H. Henriksson, numera ledamoten av första

kammaren direktören E. R. Hagberg, ledamoten av andra kammaren direk­

tören G. N. Kollberg, filosofie doktorn R. A. Meidner, filosofie licentiaten

A. H. Nilstein, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare lant­

brukaren I. Nilzon, redaktören N. Tliedin samt byråchefen i kontrollsty­

relsen E. E:son Thulin. Henriksson förordnades tillika till de sakkunnigas

ordförande. Sedan Hagberg på egen begäran entledigats från utredningsupp­

draget, uppdrogs åt ledamoten av riksdagens andra kammare agronomen

E. F. Nilsson att deltaga i utredningen. Såsom experter medverkade profes­

sorn C. Welinder och taxeringsintendenten A. O. Åkesson.

I direktiven för utredningen anförde dåvarande departementschefen bl. a.

följande.

I proposition nr 213 till årets riksdag angående omläggning av den stat­

liga direkta beskattningen har jag berört frågan om avvägningen mellan

direkta och indirekta skatter. Jag erinrade därvid om att 1949 års skatte-

ulredning för sin del funnit att man i det svenska skattesystemet kunnat

förmärka en principiellt avvisande inställning till indirekt beskattning, en

inställning som tidigare även varit högst befogad. En ökad användning av

indirekta skatter vore emellertid enligt utredningen nu väl tänkbar utan att

den behövde innebära någon omfördelning mellan inkomstklasserna. Utred­

ningen anförde sammanfattningsvis, att förutsättningarna för avvägningen

mellan direkt och indirekt beskattning numera vore så väsentligt annorlun­

da än i tidigare skeden att en allvarlig prövning av denna fråga borde kom­

ma till stånd. Utredningen föreslog därför, att undersökningar utfördes i

syfte att möjliggöra ett slutligt ställningstagande till frågan om en ökad

användning av indirekta skattemetoder.

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

I anslutning till dessa uttalanden av 1949 års skatteutredning erinrade

jag i förenämnda proposition vidare om att jag redan i årets finansplan

meddelat min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att tillsätta en utredning, var­

vid av skatteutredningen anförda synpunkter borde övervägas. Beträffande

frågan om ökad användning av indirekta skattemetoder pekade jag särskilt

på behovet av nya statsinkomster för att trygga en fortsatt social reform­

politik. På den ifrågavarande utredningen borde således ankomma att pröva

spörsmålet på vad sätt finansiella möjligheter för ett vidgat socialt reform­

arbete skulle åvägabringas. I detta sammanhang erinrade jag om att det

rådande statsfinansiella läget, som tvingade till den yttersta återhållsamhet

med nya statsutgifter, nödvändiggjort att även i och för sig behjärtans-

värda förbättringar av sociala förmåner fått avvisas i budgetförslaget för

budgetåret 1952/53.

Frågan om igångsättandet av nämnda utredning torde nu få upptagas.

Utredningen bör ta sikte på lämpligheten av att genom ökad indirekt be­

skattning skapa statsfinansiella förutsättningar för i första hand en fort­

satt social reformverksamhet. Skulle under utredningsarbetet frågan om att

finansiera viss socialverksamhet helt eller delvis genom socialförsäkrings­

avgifter aktualiseras och denna fråga anses böra undersökas vid utredning­

en, bör det få ankomma på chefen för finansdepartementet att efter sam­

råd med chefen för socialdepartementet lämna närmare direktiv i detta hän­

seende.

Vid utredningen torde de av 1949 års skatteutredning (s. %—111 och

303—314) anförda synpunkterna beträffande avvägningen mellan direkt

och indirekt beskattning böra närmare övervägas. Utöver själva principfrå­

gan, nämligen om en ökning av den indirekta beskattningen överhuvud bör

ske, torde en av de främsta frågorna bli att undersöka huruvida en eventu­

ellt utvidgad indirekt beskattning bör taga formen av en mera generell

skatt eller om det nuvarande systemet bör utbyggas genom utsträckning av

den indirekta beskattningen till vissa varugrupper, eventuellt i kombination

med höjning av vissa av de nuvarande indirekta skatterna. Vid båda alter­

nativen bör hänsyn tagas till angelägenheten av att skydda vissa mindre

bemedlade kategorier, bl. a. barnfamiljer med låga inkomster, från en icke

önskvärd ökning av skattetrycket.

Kommittén avlämnade den 11 april 1957 betänkande angående den stat­

liga indirekta beskattningen (SOU 1957: 13) innehållande bl. a. alternativa

förslag till en allmän varubeskattning. Till betänkandet var fogade reserva­

tioner dels av ledamöterna Kollberg och E. Nilsson och dels av ledamoten

I. Nilzon samt särskilda yttranden dels av ledamöterna Thedin och Thulin

och dels av ledamoten Thulin.

över kommitténs betänkande har efter remiss yttranden avgivits av stats­

kontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen (med bifogande av utlåtanden

från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö), kontrollstyrel­

sen, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket, kommerskollegium (med över­

lämnande av yttranden från rikets handelskammare), generalpoststyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statistiska centralbyrån, överbefäl­

havaren (efter hörande av armétyg-, arméintendentur-, marin-, flyg- och

fortifikationsförvaltningarna samt försvarets sjukvårdsstyrelse), statens

handelslicensnämnd, statens organisationsnämnd, statens jordbruksnämnd,

73

statens pris- och kartellnämnd, konjunkturinstitutet, besvärssakkunniga,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens centralor­

ganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers central­

organisation, Landsorganisationen i Sverige (med bifogande av utlåtande

av Handelsanställdas förbund), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna export­

förening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges in­

dustriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk in­

dustriförening, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund,

Sveriges redareförening, Svenska handelsagenters förening, Kooperativa för­

bundet, Kungl. automobil klubben, Sveriges automobilhandlareförbund (ef­

ter samråd med Bilverkstädernas riksförbund), Sveriges automobilindustri-

förening, Svenska petroleum institutet, Svenska omnibusägareförbundet,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska choklad- och konfektyrfabri-

kantföreningen u. p. a. (gemensamt yttrande för choklad- och konfektyr-

industrin och kexindustrin), Sveriges sötvaruindustriers förening, Sveriges

glassindustriers riksförbund, Svenska glasstillverkareförbundet, Sveriges

konditor-förening, Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanternas förening,

KeLiFa (med överlämnande av yttrande från Kemisk-tekniska fabrikant­

förbundet), Sveriges frisörgrossistförening, Svenska pälsbranschens cen­

tralkommitté, Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund, Guldsmeds-

branschens leverantörförening, Guldsmedsinästurnas riksförbund, Sveriges

radioleverantörer, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund, Svenska bryg­

gareföreningen, Aktiebolaget J. O. Öberg & Son, Svenska elverksföreningen,

Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt

Sveriges centrala restaurangaktiebolag (med bifogande av yttranden från

dotterbolag).

Svenska arbetsgivareföreningen och Texlilrådet har såsom eget åberopat

Sveriges industriförbunds yttrande.

Vidare har skrivelser i anledning av kommitténs betänkande inkommit

från Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Svenska bokförläggareför­

eningen, Svenska bokhandlareföreningen och Sveriges parfymhandlares

riksförbund. Ytterligare skrivelser i ämnet har inkommit från vissa sam­

manslutningar och enskilda.

I detta sammanhang torde även få erinras om besvärssakkunnigas den

16 november 1957 avgivna betänkande angående förfarandet vid konsum-

tionsbeskattning (SOU 1957: 50). Däri framlagda förslag har besvärssak­

kunniga tagit till utgångspunkt för sitt remissyttrande över kommitténs

betänkande. På grundval av besvärssakkunnigas betänkande förelädes riks­

dagen tidigare i år proposition med förslag till förordning om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning, m. in. (prop. nr 3). Förslaget har numera

med vissa mindre ändringar antagits av riksdagen (SFS 1959: 92).

Kungi. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

II. Nuvarande förhållanden

Det statliga skattesystemets utveckling

Kommittén har i sitt betänkande inledningsvis lämnat eu redogörelse för

den skattepolitiska utvecklingen under senare tid och därvid särskilt uppe­

hållit sig vid den år 1940 genomförda allmänna omsättningsskatt, som ut­

gick under åren 1941—1946, och det aktuella läget beträffande den indirek­

ta beskattningen i vårt land. Härvid har även skett vissa internationella

jämförelser. I anslutning därtill har kommittén behandlat den indirekta be­

skattningens betydelse och verkningar från allmänt-ekonomiska, sociala

och liknande utgångspunkter. Av vad kommittén härvidlag anfört må åter­

ges följande.

Utvecklingen i vårt land på det skattepolitiska området har under inneva­

rande århundrade kännetecknats av en successiv förskjutning i beskatt­

ningen från indirekta till direkta skatter samtidigt som statens inkomstbe­

hov stigit mycket kraftigt beroende i första hand på utökade arbetsuppgifter

för statliga och statsunderstödda organ, sociala reformer och ökade försvars-

utgifter. Förändringar i penningvärdet har även bidragit till denna utveck­

ling.

Under senare hälften av 1800-talet fram till tiden för första världskriget

svarade de indirekta skatterna för inemot två tredjedelar av statens skat­

teinkomster, och tullarna utgjorde då statens största inkomstkälla. Efter

tillkomsten år 1910 av en permanent inkomst- och förmögenhetsskatt och de

vid olika tillfällen vidtagna förändringarna i den direkta beskattningen har

de indirekta skatterna relativt sett minskat i betydelse. Bortsett från åren

närmast efter första världskriget var likväl statens inkomster av de direkta

skatterna fram till budgetåret 1946/47 lägre än inkomsterna från de indi­

rekta skatterna. Att de senare övervägde även under tiden för andra världs­

kriget, då de direkta skatterna undergick en viss skärpning, förklaras av

att även de indirekta skatterna samtidigt höjdes och utvidgades, bl. a. genom

1940 års allmänna omsättningsskatt. Sedan denna skatt avskaffats fr. o. m.

ingången av år 1947, har inkomsterna från de direkta skatterna i betydande

grad överstigit intäkterna av de indirekta skatterna. Om hänsyn därjämte

tages till utgående allmän kommunalskatt, blir den direkta beskattningens

övervikt ännu påtagligare. Här anförda förhållanden kan åskådliggöras av

följande sammanställning av i betänkandet redovisade uppgifter, komplet­

terade för budgetåren 1956/57—1959/60.

övriga byggnadsmaterial var skattefria såsom icke-butikshandelsvaror —

samt speciellt undantagna varor såsom rusdrycker, tobak, tidningar, tid­

skrifter, vissa apoteksvaror samt vissa fiskredskap. Såsom uppbörds- och

kontrollmyndighet fungerade länsstyrelserna, varjämte en särskild för hela

riket gemensam nämnd i omsättningsskattefrågor, den centrala omsättnings-

skattenämnden, fanns inrättad. Denna hade till uppgift bl. a. att efter hem­

ställan meddela bindande förklaring beträffande skatteplikt enligt omsätt-

ningsskatteförordningen, att avgiva förslag till föreskrifter rörande tillämp­

ning av förordningen samt att avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till allmän omsättningsskatt. Den allmänna omsättningsskatten utgick med

5 procent. För vissa mera lyxbetonade varor utgick en skärpt omsättnings­

skatt med 20 procent. De varuslag, som omfattades av denna skärpta skatt,

var i huvudsak desamma som efter den allmänna omsättningsskattens av­

veckling gjordes till föremål för fortsatt beskattning i form av den alltjämt

utgående särskilda försäljningsskatten.

Gällande indirekt beskattning

Den indirekta beskattningen i vårt land omfattar för närvarande motor­

bränslen (bensin, motorsprit och motorbrännolja), motorfordon (årlig for­

donsskatt samt omsättningsskatt), vin, sprit-, malt- och läskedrycker, to-

baksvaror, elektrisk kraft och vissa bränslen (energiskatt), socker och sirap

samt vissa lyxbetonade eller mera umbärliga varor (egentliga varuskatter).

Härtill kommer nöjesskatten samt sådana med konsumtionsbeskattning i

egentlig mening närbesläktade avgifter såsom tullar, särskilda införselav­

gifter och investeringsavgifter. Lotteri-, tips- och totalisatormedel är i och

för sig nära jämförbara med konsumtionsskatter, även om dessa medel bud-

gettekniskt icke betraktas såsom en form av indirekt beskattning.

Motorbränslen

Särskild skatt å bensin infördes fr. o. m. den 1 juni 1924 med 5 öre per

liter. Skattesatsen har därefter justerats vid ett flertal tillfällen och utgör

sedan den 1 juli 1954 32 öre per liter. Skatt å motorbrännolja infördes fr. o. m-

den 1 jan. 1937 med 23 öre per liter och utgår f. n. med 30 öre per liter efter

en sänkning av skatten med två öre per liter fr. o. m. den 1 juli 1957 i an­

ledning av införandet av allmän energiskatt. År 1953 sattes en tidigare be­

slutad beskattning av motorsprit i kraft. Skatten å motorsprit utgår sedan

den 1 juli 1957 med 19 öre per liter.

Här angiven beskattning av motorbränslen har tillkommit för anskaffning

av medel för vägväsendets utbyggnad och underhåll. Å nämnda motorbräns­

len utgår därjämte fr. o. m. den 1 juli 1957 allmän energiskatt, för vilken

närmare redogöres i det följande.

För importerad bensin uttages skatten av tullverket, medan skatten i fråga

om inom landet producerad bensin samt motorsprit och motorbrännolja upp-

bäres av kontrollstyrelsen. För bensin och motorsprit upptar kontrollstyrel­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

77

sen skatten av producenten men för motorbrännolja av förbrukaren, d. v. s.

av de brännoljedrivna motorfordonens ägare. Redovisning av skatt till kon­

trollstyrelsen sker enligt särskilt deklarationsförfarande.

Motorfordon

Indirekt skatt å motorfordon utgår för närvarande dels såsom en årlig

skatt på personbilar, lastbilar, omnibussar, motorcyklar, trehjulingar och

släpvagnar, dels såsom en omsättningsskatt på personbilar och vissa mindre

lastbilar samt motorcyklar. Båda skatternas belopp varierar efter fordons-

vikten. Fasta skattesatser gäller dock för den årliga skatten på motorcyklar

och trehjulingar. Omsättningsskatten erlägges av tillverkare eller registre­

rad importör till kontrollstyrelsen enligt särskilt deklarationsförfarande och

av icke registrerad importör till tullverket i samband med införseln. Den

årliga fordonsskatten erlägges av fordonsägaren till länsstyrelsen.

En särskild saluvagnsskatt erlägges av tillverkare och försäljare av auto-

mobiler och släpvagnar för brukande av saluhållna fordon. För fordon, som

för tillfälligt brukande införes till riket, uttages i vissa fall automobil-

skatt i samband med tullklareringen.

Spritdrycker och vin

För spritdrycker och vin erlägges omsättningsskatt vid detalj handelsbola­

gets — Nya systemaktiebolagets — inköp av sådana drycker. Därjämte upp­

tas utskänkningsskatt av den som utskänker spritdrycker. Staten erhåller

därjämte inkomster av rusdrycksförsäljningen genom att partihandelsbola­

get — AB Vin- & spritcentralen — och detaljhandelsholaget inlevererar sina

årsvinster.

Omsättningsskatten för spritdrycker uttas i form av en efter dryckens

alkoholhalt varierande grundavgift jämte en procentavgift motsvarande 50

procent av utminuteringspriset, varmed förstås det pris som, skatten inbe­

räknad, betingas vid varans utminutering. Efter den höjning av spritbeskatt­

ningen, som genomförts fr. o. m. den 12 februari 1958, utgör grundavgiften

11 kronor 60 öre per liter vid alkoholhalt överstigande 40 volymprocent, 10

kronor 40 öre per liter vid alkoholhalter om 35—40 volymprocent, 8 kronor

50 öre per liter vid alkoholhalter mellan 30 och 35 procent samt 8 kronor

per liter vid alkoholhalt understigande 30 volymprocent. Sprit för tekniska

in. fl. ändamål är belagd med en omsättningsskatt av 2 kronor 70 öre per liter.

För vin med en alkoholhalt överstigande 14 volymprocent (starkvin) uttas

omsättningsskatt i form av eu grundavgift av 2 kronor per liter jämte eu

procentavgift motsvarande 37 procent av utminuteringspriset, medan för an­

nat vin (lättvin) skatten utgår endast i form av eu procentavgift om 36 pro­

cent av utminuteringspriset. Angivna procenttal är de sedan den 12 februari

1958 gällande. — För inom riket tillverkat vin utgår omsättningsskatt där­

jämte i form av eu särskild tillverkningsavgift av 50 öre per liter i fråga om

starkvin och mousserande vin samt 20 öre per liter för annat vin. — Om­

sättningsskatten inbetalas till kontrollstyrelsen av partihandelsbolaget.

KuPffI. Maj.ts proposition nr M2 år t!).

7.9

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

Utskänkningsskatten bär genom beslut av 1957 års riksdag erhållit ny ut­

formning. Denna skatt utgår numera endast för spritdrycker, medan tidiga­

re utskänkningsskatter å viner avvecklats. Skattesatsen utgör 1/3 av utminu-

teringspriset (25 procent av utskänkningspriset). För restauratörernas di­

rekta omkostnader för spritutskänkningen utgår en enhetlig ersättning med

15 procent av utskänkningspriset, varvid dock en särskild spärregel inträ­

der om spritutskänkningens andel i den sammanlagda omsättningen är stör­

re än som ansetts önskvärd från nykterhetssynpunkt. — Utskänkningsskat­

ten redovisas och inbetalas av utskänkningsinnehavaren på grundval av de­

klaration till kontrollstyrelsen.

Tobaksvaror

Skatt å tobaksvaror utgår i form av en kombinerad värde- och mycken-

helsskatt. Skatten inbetalas till statsverket av AB Svenska tobaksmonopolet.

Fr. o. in. den 1 juli 1952 omlades beskattningen i syfte att, med bibehållande

av statens inkomster av tobaksskatten och utan större ändringar i tobaks-

varornas priskurantpriser, uppnå en reduktion av värdeskattens prisfördy­

rande verkan. Omläggningen innebar en sänkning av värdeskatteandelen

och en höjning av myckenhetsskatteandelen. Värdeskatten utgår med 35

procent å priskurantpriset för cigarrer och cigarrcigarretter och med 40

procent för cigarretter, tobak och snus. Myckenhetsskatten är varierande

för olika varuslag. En något högre myckenhetsskatt utgår därvid för im­

portvaror. Efter 1952 års omläggning har myckenhetsskatten å cigarretter

höjts vid olika tillfällen, senast fr. o. m. den 1 april 1958 (fr. o. m. den 1

maj 1958 i fråga om importcigarretter). Sistnämnda höjning innebar att

skatten ökade med ca 1,5 öre per cigarrett.

Enligt beslut av 1957 års riksdag skall systemet med fasta priskurantpri­

ser å tobaksvaror upphöra att gälla fr. o. m. den 1 januari 1960 och ersät­

tas av ett system med riktpriser, vilka utan bindande verkan skall tjäna

till ledning vid försäljning till allmänheten. Riktpriserna skall ligga till

grund för beräkning av tobaksskatt.

Malt- och läskedrycker

Maltdrycker indelas i tre klasser (I, Il och III) efter alkoholhalten, ut­

tryckt i viktprocent.

Före den 1 oktober 1955 tillämpades följande klassindelning: klass I högst

1,8 procent, klass II mer än 1,8 men högst 3,2 procent och klass III över 3,2

procent. Sistnämnda dryck såldes då inte inom riket för konsumtionsända-

mål.

I de av 1954 års riksdag beslutade ändrade riktlinjerna för samhällets

nykterhetspolitik ingick bl. a. att försöka främja en övergång inom konsum­

tionen till svagare drycker. Såsom ett led i dessa strävanden beslöts bl. a.

att ett starköl (klass III) med en högsta alkoholhalt av 4,5 viktprocent skulle

få tillhandahållas allmänheten i Nya systemaktiebolagets butiker samt på

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

79

vissa restauranger. Alkoholhalten i det vanliga ölet (klass II) bestämdes

samtidigt till högst 2,8 viktprocent.

Före 1948 utgick skatt endast på maltdrycker av klass II och III. Nämnda

år infördes en tillfällig skatt på lagrat svagdricka av klass I (lättöl). Denna

skatt avvecklades 1954 men har — med en skattesats av 12 öre per liter —

återinförts fr. o. m. den 20 mars 1958. Samtidigt höjdes skatten på malt­

drycker av klass II och III. För dessa drycker utgör skatten nu 48 respektive

141 öre per liter. Vid import av maltdrycker uttas tull, som avpassats så att

den motsvarar maltdrycksskatten jämte visst tullskydd.

Läskedrycksskatten omfattar mineralvatten samt kolsyrade och därmed

jämförliga drycker, ej hänförliga till rus- eller maltdrycker. Skattesatsen har

höjts vid olika tillfällen, senast den 20 mars 1958, och utgör för närvarande

33 öre per liter.

Såväl maltdrycks- som läskedrycksskatten erlägges av producenten på

grundval av deklaration till kontrollstyrelsen.

Varuskatter

Beskattningen i övrigt av konsumtionsvaror regleras av flera förordningar

(varuskatteförordningen, försäljningsskatteförordningen, pälsvaruskatteför-

ordningen m. fl.). Den nuvarande omfattningen av denna punktbeskattning

framgår av efterföljande sammanställning.

Utöver vad som framgår av sammanställningen kan nämnas att skatten

på kaffe upptages av tullverket vid importtillfället och erlägges samtidigt

med tullen. I fråga om övriga nu ifrågavarande skatter är kontrollstyrelsen

uppbörds- och kontrollmyndighet, dock att tullverket uppbär skatten i så­

dana fall då denna skall utgå vid importtillfället. Skatt till kontrollstyrelsen

erlägges på grundval av deklaration. Viss anmälningsskyldighet har före-

' skrivits, avpassad efter de olika skatternas utformning. Anmälningsskyl­

dighet föreligger sålunda för den som producerar enligt varuskatteförord­

ningen skattepliktig vara, för den som yrkesmässigt bereder pälsverk samt

för den som bedriver yrkesmässig försäljning av sådan vara av egen tillverk­

ning som är skattepliktig enligt försälj ningsskatteförordningen. Enligt sist­

nämnda förordning kan dock även den som enbart säljer skattepliktiga va­

ror av annans tillverkning bli registrerad såsom skattskyldig. Därigenom upp­

når han, att skattskyldighet icke inträder vid inköp av skattepliktig vara utan

först vid dennas försäljning till konsument eller annan icke registrerad åter­

försäljare. 1 syfte att något begränsa den frivilliga registreringen har i för­

ordningen stadgats att skatt för viss tidsperiod skall erläggas med visst mi­

nimibelopp. På grund härav är det icke ekonomiskt fördelaktigt för företag

med obetydlig försäljning av skattepliktiga varor att låta registrera sig.

Energiskatt

Beskattning av elektrisk kraft infördes år 1951. Skatten ultogs då med

10 procent av erlagda eller beräknade sammanlagda avgifter för högspänd

kraft — i princip kraft för industriändamål och bandrift — och med 1 öre

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

Beskattningsområde

Skatte­

subjekt

Beskattnings-

värde

Skattesats vid

skattepliktig

skatte-

försäljning

pliktig

inom landet

import

A. Varuskatt

Choklad- och konf ityrvaror samt

glass .........................................

65 %

65 %

Puder, smink och andra pre­

parat för hudens färgning,

läppstift, nagellack o. d..........

80 %

80 %

Parfym, toalettvatten, hårvat­

ten, hårolja, pomada, kem.

kompresser för hårpermanent-

ning o. d...................................

Producent

eller im­

portör

Pris vid för­

säljning i

större poster

till återför-

50 %

50 %

säljare dvs i

Essenser och extrakter för

regel grossist-

beredning av alkoholhaltiga

drycker......................................

pris

50 %

50 %

Tandkräm, munvatten, scham-

25 %

25 %

Specifik skatt 20 öre/kg

16 öre/kg

20 öre/kg

16 öre/kg

Sirap.........................................

B. Pälsvaruskatt

Beredare

Specifik skatt

Olika belopp för

Beredda skinn .......................

1 skilda slag av

pälsverk mot­

svarande ca 15

20 %

Importör

Tullvärde+tull

—20

%

av varu­

värdet

C.

Försäljningsskatt

Guldsmedsvaror såsom arbeten

av guld, silver, platina och pla­

tinametall, även med infattade

pärlor och stenar, samt oinfat­

tade ädelstenar, äkta pärlor och

koraller samt bijouteriartiklarav

sådana varor ...........................

Pris till kon-

20 %

Äkta mattor dvs mattor inne­

hållande silke ävensom knutna

mattor, helt eller delvis av ull

eller andra djurhår med knut-

Tillverkare,

annan säl­

jare eller

importör

'sument dvs

detaljhandels-

pris

20 %

20 % (i vissa

fall specifik

antal över 25 000 per kvm....

Grammofoner, grammofonverk

skatt med 10

samt för grammofonverk av­

sedda el. motorer och el. ljud-

tilllOO kr/kg)

dosor .........................................

20 %

Grammofonskivor....................

Specifik [skatt

1 el. 3 kr/st

1 el. 3 kr/st

D. Kaj feskatt

Rostat kaffe ...........................

Importör

Specifik skatt

—

45 öre/kg

Orostat kaffe...........................

-- > --

-- > --

—

35 öre/kg

82

kraft och yrkesmässiga distributörer av kraft skall vara registrerade hos

kontrollstyrelsen. Skatteredovisningen sker på grundval av ett deklara-

tionsförfarande, som i vad avser redovisning från distributör, anpassas

efter tillämpade debiteringsperioder för kraftavgifter.

Nöjesskatt

Nöjesskatten är en kombinerad statlig och kommunal beskattning.

Skattemedlen delas lika utom i fråga om skatt på biografföreställningar,

vilken skatt till tre fjärdedelar tillfaller staten och en fjärdedel kommunen.

Skatten erlägges av arrangören till den kommun, där nöjestillställningen

äger rum, varefter kommunen inlevererar statens andel till länsstyrelsen.

Denna utövar i samband därmed viss skattekontroll.

Vid 1957 års riksdag genomfördes vissa ändringar av nöjesbeskattningen.

Därvid gjordes vissa inskränkningar av beskattningsområdet, innebärande

bl. a. att nöjesskatt ej skall utgå för teater, musikunderhållning och litterär

underhållning, samt att den särskilda restaurangdansbeskattningen slopa­

des. Vidare utvidgades möjligheterna till skattelindring för idrottsorganisa-

tioner och andra ideella organisationer. Slutligen genomfördes en omlägg­

ning av biografnöjesskatten så att den tidigare tillämpade progressiva skat­

teskalan utbyttes mot en proportionell skattesats om 38 procent av biljett­

priset, skatten inräknad. I samband därmed medgavs skattefrihet för vis­

ning av godkända barnfilmer samt särskild skattelindring för mindre bio­

grafer. I fråga om andra beskattade nöjestillställningar företogs ingen änd­

ring av skattesatsen, vilken utgör 15 procent å biljettpriset, skatten in­

räknad.

Genom beslut av innevarande års riksdag har biograf nöj esskatten sänkts

till 33 procent. Vidare har revyer undantagits från nöjesbeskattning.

Spelkort

Alla till försäljning och förbrukning inom landet avsedda figurerade eller

ofigurerade kort, varmed spel kan utövas, är, vare sig de är i riket tillver­

kade eller är importerade, föremål för särskild beskattning. Skatten utgör

en krona för varje kortlek och uttages i form av stämpel eller genom s. k.

kortkonvolut. Skatten uppbäres och kontrolleras av generalpoststyrelsen

och redovisas i riksstaten under titeln »Omsättnings- och expeditionsstämp-

lar m. m.».

Jordbruksregleringsavgifter in. m.

Inom ramen för jordbrukspolitiken utgår avgifter av olika slag på impor­

terade jordbruksvaror m. m. Med hänsyn till dessa avgifters särskilda ka­

raktär torde det ej vara anledning att här närmare ingå på desamma.

Investeringsavgifter

Genom riksdagsbeslut har vissa under beskattningsåren 1955, 1956 och

1957 verkställda investeringar avgiftsbelagts, dels i form av en tolvpro-

centig s. k. allmän investeringsavgift å kostnaden för vissa av rörelseidkare

och jordbrukare gjorda investeringar, dels i form av en tioprocentig sär­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1959

83

skild investeringsavgift å motorfordon (ofta kallad bilaccis). Sistnämnda

avgift bär fr. o. in. december 1956 ersatts av den i det föregående nämnda

omsättningsskatten på motorfordon. Den allmänna investeringsavgiften har

avvecklats med utgången av beskattningsåret 1957 i anledning av tillkoms­

ten av den allmänna energiskatten.

Tullar

Uppgifter om de varuartiklar, som är belagda med tull, jämte dennas be­

lopp, och de varor, som är tullfria, återfinnes i gällande tulltaxa av den

12 september 1958 (SFS nr 475), som trätt i kraft den 1 januari 1959.

Denna är utformad i överensstämmelse med en internationell konvention

rörande nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna (den s. k.

Brysselnomenklaturen). Tulltaxan är anknuten till en tulltaxeförordning,

som innehåller vissa grundprinciper för taxans tillämpning, bestämmelser

om kvantitets- och tullvärdeberäkning, om tullfrihet under särskilda om­

ständigheter för eljest tullbelagda varor samt om tullindring i vissa fall.

Tullarna utgöres till övervägande del av värdetullar, men även kvanti-

tetstullar förekommer, huvudsakligen inom livsmedelsområdet (i den mån

importen på detta område regleras genom tullar). Härjämte har genom sär­

skilda beslut införts tillfälliga minimikvantitetstullar på vissa textilvaror

m. m. Den tidigare gällande tulltaxan av år 1929 upptog övervägande kvan-

titetstullar.

Statsintäkterna från de olika i det föregående omnämnda skatterna, utom

den allmänna investeringsavgiften, framgår av följande sammanställning.

Skattens benämning

Statsintäkter i milj. kr. för budgetår

1955/56

1956/57

1957/58

1958/591

1959/60-

1. Bensin- och brännoljeskatt ....................

595

630

728

728

825

2. Fordonsskatt.............................................

385

309

334

358

385

3. Särskild investeringsavgift ....................

163

79

—

—

—

4. Omsättningsskatt å motorfordon .........

—

63

148

140

140

5. Omsättnings- o. utskänkningsskatt:

å spritdrycker .....................................

937

1100

1115

1122

1200

å vin ....................................................

51

53

70

86

90

samt rusdrycksförsäljningsmedel.........

43

50

43

37

35

6. Tobaksskatt .............................................

669

663

744

842

850

7. Maltdrycksskatt .....................................

104

91

93

105

105

8. Läskedrycksskatt ..................................

49

43

48

66

67

9. Varuskatt ................................................

10. Pälsvaruskatt .........................................

174

4

187

4

1 250

1 306

[

310

11. Försäljningsskatt.....................................

39

31

1

1

1

23

12. Kaffeskatt................................................

19

20

21

22

13. Skatt å elkraft resp.................................

39

42

—

—

■--

energiskatt .............................................

—

—

263

470

510

14. Nöjesskatt................................................

58

65

65

52

45

16. Stämpelavgift å spelkort .......................

1

1

1

1

1

16. Reglcringsavgift och accis å fett varor

m. m........................................................

72

56

58

36

40

17. Tullar .......................................................

553

608

652

654

690

1 Preliminära uppgifter. —

2

Beräknade belopp.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

III. Allmänna synpunkter på direkt och indirekt beskattning

Kommittén

Kommittén framhåller, att dess uppgift icke har varit att genomföra en

analys av avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning i hela dess

vidd. Vad kommittén fått sig förelagt har i första hand varit den begrän­

sade frågeställningen, huruvida vid en — inte angiven och för kommittén

ej bedömbar — ökning av statens inkomstbehov de erforderliga merintäk-

terna lämpligen bör anskaffas genom indirekt beskattning och i så fall hur

en dylik beskattning bör utformas. Utredningen har därför inriktats på

en företrädesvis teknisk analys i beredskapssyfte av olika tänkbara for­

mer av indirekt skatt, utan ställningstagande till avvägningsfrågan i vidare

mån än att kommittén ansett sig till behandling böra upptaga frågan om

kompensatoriska åtgärder för neutralisering av den förskjutning av skatte­

bördan för olika inkomst- och befolkningsgrupper som kan bli följden av

en ökad indirekt beskattning enligt av kommittén ur teknisk synpunkt för­

ordade alternativ. Hänvisningen i direktiven till 1949 års skatteutrednings

uttalanden har därjämte föranlett kommittén att i anslutning till en

diskussion om den direkta och indirekta beskattningens för- och nackdelar

i korthet även något beröra den indirekta beskattningen såsom konjunk-

turpolitiskt instrument.

Kommittén framhåller i sistnämnda avseende, att enligt numera veder­

tagen uppfattning bör vid normal varutillgång i första hand generellt ver­

kande medel i form av ett samspel mellan finans- och penningpolitiska

åtgärder tillgripas för att återställa rubbningar i den samhällsekonomiska

balansen. Utan att ta ställning till frågan, huruvida detta kan ernås genom

en via skattepolitiken åstadkommen över- eller underbalansering av budge­

ten, framhåller kommittén, att det rent principiellt kan synas likgiltigt

huruvida en över- eller underbalansering sker genom förändringar av den

direkta eller den indirekta skatten. Ur mera tekniska aspekter synes emel­

lertid den indirekta skatteformen ha vissa företräden. Förändringar i den

ekonomiska situationen kan försiggå med stor snabbhet och påfordra snab­

ba och effektiva köpkraftsindragande åtgärder. Härför lämpar sig inte all­

tid förändringar i den direkta skatten. Sådan åtgärd kräver tid ■— ändringar

i skatteuttaget kan svårligen ske under ett kalenderår — samtidigt som

skatteändringen måste bli jämförelsevis stor. Den indirekta beskattningen

bär inte, eller inte i samma grad, sådana olägenheter. Särskilt klart fram­

träder enligt kommittén fördelarna med en indirekt beskattning i detta hän­

seende genom att den — sedan den väl blivit införd — erbjuder möjligheter

till tämligen snabba ändringar av skattesatserna i enlighet med konjunk­

turpolitiska överväganden. Såsom finanspolitiskt instrument är en generell

indirekt beskattning mera lämplig än ett system med punktskatter. Till

85

förmån för att använda indirekt beskattning och inte direkt sådan såsom

konjunkturpolitiskt medel talar även det förhållandet, framhåller kommit­

tén, att indirekta skatter under vissa förhållanden kan antas i lägre grad

drabba sparandet. Kommittén återkommer till denna fråga i diskussionen

om den direkta och indirekta beskattningens för- och nackdelar.

Nämnda diskussion föres med utgångspunkt från det aktuella skatte-

politiska läget i Sverige med en jämförelsevis hög andel av direkta skatter

och en indirekt beskattning av varierande storlek inom ett fåtal områden

och under förutsättning tillika av en ekonomisk politik med full sysselsätt­

ning som väsentlig målsättning. Även om, påpekar kommittén, ett resone­

mang om olika skatteformers för- och nackdelar ur administrations-, pro­

duktivitets-, rättvise- och andra synpunkter knappast kan föras utan hän­

synstagande till skattens höjd och åtskilliga av de fördelar som princi­

piellt kan sägas vara förknippade med den direkta beskattningen icke

längre kan påvisas i de marginallägen, som för kommittén varit aktuella,

synes det klart, att för det allmännas vidkommande vissa former av indi­

rekt skatt har lägre administrationskostnader än direkta skatter av nuva­

rande höjd. Därvid får man dock inte bortse från den olägenheten, att upp­

börd och redovisning av indirekt skatt medför ökat arbete och ökade kost­

nader för näringslivet. Av särskild vikt är att möjligheterna att undandraga

sig indirekt skatt är mera begränsade.

I fråga om beskattningens produktivitet står enligt kommitténs mening

den indirekta beskattningen icke den direkta efter; särskilt är den allmänna

konsumtionsbeskattningens produktivitet stor genom det breda underlag

som erbjuder sig för en dylik beskattning. Båda skatteformerna ger ökad

avkastning vid reell välståndshöjning, men vid penningvärdesförsämring

och utan (eller utan motsvarande) realinkomstförbättring leder den pro­

gressiva inkomstbeskattningen till en skatteskärpning med icke avsedda

förskjutningar av skattetrycket, som hårdast drabbar vissa lägre inkomst­

grupper. Den indirekta beskattningen anpassar sig däremot smidigare till en

penningvärdesförsämring och statens skatteintäkter stiger i takt med men

inte snabbare än prisnivån.

Beträffande beskattningens inverkan på produktion och ai-bctsvilja erin­

rar kommittén om 1949 års skatteutrednings uttalande, att det främst med

hänsyn till arbetsvilja och deklarationsmoral var angeläget att mildra tryc­

ket av den direkta beskattningen men att den allmänt spridda föreställ­

ningen om beskattningens oförmånliga verkningar på arbetsvilja och före­

tagsamhet varit överdrivna och inte fått stöd i den faktiska produktions­

utvecklingen. Enligt kommittén torde detta resonemang alltjämt äga gil­

tighet, och kommittén framhåller för sin del, att den direkta skattens egen­

skap afl uppamma »skattetänkandet» (»marginalskattetänkandet») främst

sammanhänger med denna skatteforins påtaglighet, särskilt då fråga ur

om arbetsinsatser utöver det normala och vid inkomstförändringar. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

86

indirekta beskattningen och då i synnerhet en allmän konsumtionsskatt,

saknar eller uppvisar inte i samma grad denna påtaglighet. Kommittén

framhåller härvidlag följande.

En indirekt skatt erlägges vid köptillfället, varigenom uppbörd äger rum

vid ett stort antal tillfällen. Det är för den enskilde bekvämare att betala

en blygsam skatt varje gång han är nödsakad att göra en utgift och följ­

aktligen har förutsett den erforderliga summan för inköpet än att betala

en större summa såsom skatt vid av myndigheterna fastställda terminer. I

motsats till de direkta skatterna — som för skattebetalaren representerar

ett synligt mått på de privata behov, vilka han måste avstå för skattens be­

talande — sammanfaller erläggandet av de indirekta skatterna med själva

behovstillfredsställelsen snarare än att den kommer i konflikt med denna.

Tndirekt beskattning innefattar sålunda ett visst mått av frivillighet, som

dock minskar i samma mån som beskattningen tenderar till att bli generell.

Men inte ens i detta fall torde allmänhetens reaktion bli att genom minska­

de produktiva insatser begränsa inkomsten, konsumtionen och därmed

skattebelastningen. En höjning av den indirekta beskattningen torde äga

ganska ringa drivkraft till s. k. skaltetänkande.

De olika skatteformcrnas verkan på sparandet och sparviljan är, fram­

håller kommittén, komplicerad och svår att överblicka. Det kan antagas, al t

många människor vid cn av indirekt beskattning betingad likformig höj­

ning av prisnivån på korl sikt begränsar konsumtionen starkare än som

motsvaras av prisstegringen. På längre sikt sker däremot troligen en anpass­

ning till utgångsläget och eventuell effekt på sparkvoten blir då i första hand

beroende av det sätt varpå skatteintäkterna disponeras av samhället. Be­

gränsas i stället de för konsumtion och sparande disponibla medlen genom

skärpt direkt beskattning, ligger det nära till hands att anta, att konsum­

tionsutgifterna och sparandet minskas i lika mån och att sparandet därför

drabbas jämförelsevis hårdare. Kommittén påpekar emellertid, att konsu­

menternas faktiska reaktioner knappast följer dessa förenklade modeller,

och framhåller följande.

Konsumtionsbenägenheten och sparviljan är i hög grad beroende av den

reella och den antagna prisutvecklingen. Att indirekta skatter övervältras

på konsumenterna och verkar prishöjande kan förutsättas. Uppfattas den

av skatteskärpningen föranledda prishöjningen av allmänheten som ett led

i en målmedveten stabiliseringspolitik, förringas sannolikt inte beskattning­

ens effekt på sparandet. Utgör prishöjningen däremot inledningen till en

kumulativ prisstegringsprocess, eventuellt via krav på lönekompensation, kan

den gynnsamma spareffekten gå förlorad och konsumtionsbenägenheten

tvärtom tillfälligt öka. Den direkta beskattningen är däremot normalt ingen

övervältringsskalt och är följaktligen fri från den angivna risken. I vissa

konjunkturlägen kan dock även den direkta företagsbeskattningen bli ett

kostnadselement och övervältras på konsumenterna. I så fall adderas den

härav föranledda prisstegringens verkan till de övriga faktorerna med för

sparviljan ogynnsam verkan.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang även till en av professor Carstcn

Welinder på kommitténs uppdrag utarbetad promemoria. Däri påpekas, att

effekten av eu konsumtionsbeskattning på sparviljan blir störst, då det är

Kungl. Maj.ls proposition nr 162 år 1059

87

fråga om en mera tillfällig beskattning, medan verkan av en permanent så­

dan beskattning blir svagare, enär skatten drabbar även den konsumtion som

sparandet var avsett att möjliggöra. Sparvanor och konsumtionsvanor hos

olika inkomstgrupper är därjämte så fasta, att en övergång från direkt till

indirekt beskattning vid bibehållet totalt skatteuttag har tämligen ringa

effekt på sparandet.

I fråga om beskattningens inverkan på prisnivån framhåller kommittén,

att en av fördelarna med den direkta beskattningen anses vara att den nor­

malt icke påverkar priserna, medan indirekt beskattning med nödvändighet

verkar prishöjande. Med bortseende från att sistnämnda förhållande ur kon-

junkturpolitisk synpunkt kan vara ett avgörande argument för indirekt

skatt, framhåller kommittén, att frågan om skatteövervältringen och dess

prispåverkan är komplicerad och beroende av en lång rad omständighetei,

såsom skatternas konstruktion, den aktuella konjunktursituationen, skat­

tetryckets höjd, graden av organiserad samverkan inom näringslivet, styr­

kan hos löntagarnas organisationer m. m.

Inverkan av en skärpt indirekt beskattning på priserna har även behand­

lats i Welinders promemoria, vari enligt kommitténs sammanfattning fram-

liålles följande.

Enbart det faktum, att en skatt ökar producenternas eller återförsäljarnas

kostnader, är inte tillräckligt för att skatten skall framkalla en prisstegring.

Den totala efterfrågan måste öka i motsvarande mån och kreditsystemet vara

tillräckligt elastiskt för att tillhandahålla det erforderliga tillskottet av be­

talningsmedel. Är dessa förutsättningar inte uppfyllda, har man anledning

att vänta sig en kontraktiv process. Skatten kan då i stället komma att över­

vältras bakåt, dvs. på råvaruleverantörerna eller på företagens anställda.

Efter en analys av prisbildningen vid monopolistisk prissättning övergår

Welinder till en diskussion av en skattehöjnings effekt på prisbildningen i

ett samhälle, där konkurrens i stort sett är rådande. Hans slutsats blir, att

den populära uppfattningen, att en indirekt skatt, försåvitt efterfrågan inte

är starkt priskänslig, i regel leder till en motsvarande prishöjning, är täm­

ligen riktig. Likaså torde det anses vara riktigt, att övervältringsmöjhgheter-

na är större under hög- än under lågkonjunktur. Beträffande frågan huru­

vida övervältringsmöjligheterna påverkas av skattens konstruktion finner

Welinder det sannolikt, att en detaljhandelsskatt leder till en omedelbar

prishöjning med skattens belopp, medan övervältring av en skatt i tidigare

distributions- eller produktionsled kan väntas ske långsammare och oftast

inte med skattens fulla belopp.

Kommittén konstaterar i anslutning härtill, att olika skatteformers inver­

kan på priserna synes vara beroende av så manga såväl samverkande som

motverkande förhållanden, att denna aspekt knappast kan bli av väsentlig

betydelse vid valet mellan olika skattcformer.

Kommittén diskuterar därefter beskattningen ur rättvisesynpunkt. Med

anslutning i huvudsak till vad 1949 års skatteutredning anfört beträffande

den gängse föreställningen om den indirekta beskattningens regressiva ka­

raktär och därmed ur social synpunkt förment ogynnsamma verkan fram­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1059

håller kommittén — efter en redovisning av olika faktorer, som försvagat

verkan av progressiviteten i den nuvarande direkta beskattningen samt av

möjligheterna att motverka den regressiva verkan av eu ökad indirekt be­

skattning — sammanfattningsvis följande.

Ett antal omständigheter har sålunda samverkat till att mildra de olägen-

he,ter> ®on? ^igare kunnat följa av en förskjutning av beskattningen till för­

mån for indirekta skatter. Inkomstutvecklingen i vårt land har under de

gångna decennierna gått i utjämnande riktning. Samtidigt har samhället

övertagit en allt större del av ansvaret för medborgarnas sociala trvgghet

och kulturella behov. För täckande av samhällets utgifter härför -__liksom

tor statens övriga avsevärt ökade kostnader — erfordras ett betvdande skat­

teuttag aven från de grupper, som har jämförelsevis låga inkomster.

Hela avvagningsproblemet har genom den ekonomiska och sociala utveck­

lingen liksom genom den samtidigt pågående ökningen av den totala be­

skattningen och dess förändrade syften förskjutits på ett väsentligt sätt.

Valet mellan olika skatteformer, som kan sägas tidigare i betydande mån

ha inneburit ett avgörande av frågan om endast de bärkraftiga grupperna

borde beskattas eller om även lägre inkomsttagare borde belastas med skatt

kan nu i högre grad än tidigare ske från tekniska och administrativa syn­

punkter. Kvar står emellertid att barnrika familjer, folkpensionärer samt

i övrigt vissa grupper medborgare med låg inkomst skulle kännbart drabbas

av en okad indirekt beskattning. Till förebyggande härav kan särskild kom­

pensation utgå till här avsedda grupper, vilket innebär att statens netto­

inkomst av skatten minskas i motsvarande mån. För vissa grupper medbor­

gare med låg inkomst syns emellertid ett kompensationsförfarande erbjuda

praktiska svårigheter.

J

Kommitténs slutsats blir, att — vid ökade krav på skatteinkomster__den

indirekta beskattningen synes ha vissa företräden framför den direkta,

främst i tekniska avseenden men även från konjunkturpolitiska och liknan­

de synpunkter.

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

Enligt sina direkta har kommittén haft att undersöka huruvida en ut­

vidgad indirekt beskattning bör ges formen av en generell skatt eller om det

nuvarande punktskattesystemet bör utbyggas. Kommittén har därvid fun­

nit sig böra förorda den generella indirekta beskattningsformen. Gentemot

en skärpning av gällande punktbeskattning anför kommittén att,

oberoende av vilka ändamål man vill tillgodose genom en ökad användning

av indirekta skatter, erbjuder det varuområde som nu är föremål för beskatt­

ning mycket begränsade möjligheter. Varuområdet är snävt avgränsat och

skattesatserna ofta redan nu förhållandevis höga. Ytterligare höjning av

skattesatserna i fråga om nu utgående punktskatter kan därför enligt kom­

mittén inte beräknas bli av någon mera väsentlig statsfinansiell eller kon-

junkturpolitisk betydelse.

Inte heller finner kommittén lämpligt att utvidga punktskattesystemet till

nya varuområden. I nämnda avseende anför kommittén, att en efter lyx- eller

umbärlighetsprincipen utbyggd varubeskattning — liksom en utbyggnad ef­

ter principen att beskatta varor som tillverkas av ett litet antal, lätt kontrol­

lerbara företag — måste medföra en ofrånkomlig godtycklighet vid valet av

Kungi. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

89

skatteobjekt. Om ett utbyggt punktskattesystem därjämte skall kunna ge

inkomster motsvarande dem, som en allmän indirekt skatt ger även vid en

låg skattesats, fordras inte blott att punktskatterna utsträckes till att om­

fatta en betydande del av våra vanliga konsumtions- och investeringsvaror

utan även att man använder höga skattesatser. Sistnämnda förhållande kan

medföra avsättningssvårigheter med återverkningar på näringsliv och an­

ställda, och den rörlighet, som kan vara önskvärd om indirekta skatter skall

användas för konjunkturpolitiska uppgifter, kan uppnås endast i begränsad

utsträckning. Kommittén finner därför, att en utbyggnad av nuvarande

punktskatter till nya varor eller varuområden inte utgör något alternativ,

som bör ges företräde framför användningen av den generella indirekta be-

skattningsformen. Härom anför kommittén vidare.

Med hänsyn till önskvärdheten av en låg skattesats i kombination med god

avkastning bör en utvidgad indirekt beskattning principiellt vara av allmän

karaktär. De olägenheter, som kan följa av en på sådant sätt konstruerad

skatt, bör, då så prövas erforderligt, motverkas genom särskilda kompensa-

tionsanordningar.

För att undvika inte avsedd verkan på det fria konsumtion svalet är det vi­

dare önskvärt, att den indirekta beskattningen är likformig. En vara bör

således inte beskattas högre än en annan, om inte särskilda motiv för den

högre beskattningen föreligger. Kravet på likformighet i beskattning får lik­

väl inte utesluta, att jämsides med en generell indirekt beskattning bibehål­

ies en särskild beskattning av vissa varor, som enligt utbildad praxis ansetts

böra beskattas i särskild ordning.

De allmänna synpunkter på den indirekta beskattningen, som här an­

förts, torde äga giltighet, antingen man vid bibehållet eller minskat totalt

skatteuttag avser att genom ökad indirekt beskattning möjliggöra sänk­

ning av den direkta beskattningen eller man önskar tillgodose något annat

ändamål.

Kommitténs ställningstagande till förmån för en allmän indirekt beskatt­

ning innebär sålunda inte något ovillkorligt avståndstagande från använd­

ningen av punktskatter. Sådana kan enligt kommittén visa sig nödvändiga

att använda fristående eller som komplement till en allmän indirekt be­

skattning för att ge ökade inkomster eller för att fylla andra mera speciella

uppgifter. Såsom exempel på sådana punktskatter nämner kommittén sprit-

och tobaksskatt samt skatt på motorfordon och motorbränslen.

Remissyttrandena

Frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt där­

med sammanhängande spörsmål har behandlats i flertalet remissyttranden.

Det torde vara ändamålsenligt att var för sig redovisa de uttalanden som

gjorts av statliga myndigheter och av enskilda organisationer.

Vad först gäller remissyttrandena från statliga myndigheter och institu­

tioner har så gott som samtliga länsstyrelser gett uttryck för den uppfatt­

ningen, alt de nuvarande direkta skatterna stigit till sådan nivå att en

ytterligare höjning av desamma skulle medföra påtagliga olägenheter. Där­

90

Kungl. Maj.ls proposition nr 162 år 1959

vid erinras om den sviktande skattemoralen, om skatteflykten och om det

vitt utbredda skattetänkandet. En skärpt direkt beskattning skulle enligt

dessa länsstyrelsers mening förvärra nämnda olägenheter och kräva en

vidgad kostnadskrävande kontroll. En höjning av de direkta skatterna skulle

därjämte, för att ge några skatteintäkter av betydelse, komma att drabba

den stora mellangruppen inkomsttagare. En indirekt beskattning har inte

eller endast i begränsad omfattning sådana verkningar. Vidare har, påpekas

det, progressiviteten i det direkta skattesystemet och omfattningen av sta­

tens sociala och kulturella åtaganden i väsentlig grad bidragit till att mildra

de invändningar som tidigare med fog kunnat anföras mot en indirekt be­

skattning av allmän karaktär. Ifrågavarande länsstyrelser finner därför

starka skäl tala för användningen av denna skatteform.

Överståthållarämbetet erinrar om, att ämbetet tidigare framfört tanken,

huruvida inte en väsentlig förenkling av taxeringsarbetet i första instans

skulle kunna åstadkommas genom en utbyggd indirekt beskattning i form

av en lågprocentig allmän omsättningsskatt såsom komplement till och i

viss utsträckning ersättning för direkta skatter. Under hänvisning härtill

framliålles betydelsen av, att — därest en allmän varuskatt anses böra in­

föras — densamma föregås av en undersökning i syfte att klarlägga möjlig­

heterna att låta den indirekta skatten ersätta den direkta för vissa mindre

inkomsttagare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län är inne på samma tankegång då den före­

slår en kompletterande utredning angående möjligheterna att genom lätt­

nader i den direkta beskattningen kompensera vissa låglönegrupper. Läns-

^st3

Telsen påpekar i anslutning härtill, att en allmän omsättningsskatt torde

direkt inverka på möjligheten att uttaga andra skatter och avgifter, varför

en samordning torde bli i högre grad nödvändig än vad kommittén förutsatt.

I övrigt finner länsstyrelsen, att kommitténs förslag är en i stort sett ac­

ceptabel beredskapsplan. Länsstyrelsen framhåller dock, att betänkandet

skapar ringa klarhet om varubeskattningens roll vid sidan av dess uppgift

att tillföra statsverket inkomster. Därjämte hade det enligt länsstyrelsens

mening varit av värde om utredningen närmare belyst varubeskattningens

inverkan på Sveriges möjligheter att med fördel ansluta sig till en gemen­

sam nordisk marknad eller europeisk frihandelsmarknad.

Sistnämnda påpekande återkommer i andra länsstyrelsers yttranden.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län erinrar om det nära sambandet

mellan den indirekta och direkta beskattningen. Avvägningen mellan dessa

olika skatteformer borde, uttalar länsstyrelsen, lämpligen prövas i ett sam­

manhang. Därigenom skulle en överblick av det samlade skattetrycket möj­

liggöras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner visserligen, att en direkt beskatt­

ning i kombination med en allmän varuskatt kan vara en godtagbar lös­

ning av beskattningsproblemet. Länsstyrelsen framhåller emellertid sam­

tidigt, att den icke ansett sig böra i detta sammanhang yttra sig om behovef

av ytterligare beskattning eller lämpligheten av en avvägning mellan den

Kungl. Maj. ts proposition nr 1(12 år 1950

91

nuvarande direkta beskattningen och en allmän indirekt beskattning. Där­

jämte understrykes att den ekonomiska situation, varpå 1949 års skatte-

utredning grundade sina uttalanden, har undergått påtagliga förändringar.

Därför finner länsstyrelsen, att det hade varit av intresse att undersöka,

i vad mån bland inrikespolitiska faktorer det nuvarande direkta skatte­

trycket och den därmed förenade marginalbeskattningen kan tänkas vara

så inflationsdrivande som ofta göres gällande.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att olägenheterna av den nuva

rande beskattningen gör det önskvärt att få skattesystemet omlagt så att

man i större utsträckning beskattar utgifter i stället för inkomster. Även

om kommitténs förslag inte har en sådan syftning, finner länsstyrelsen

förslagen i och för sig ändamålsenliga. Länsstyrelsen understryker emel­

lertid samtidigt nödvändigheten av att skattesystemet även efter en om­

läggning verkar i stort sett progressivt. För detta ändamål torde det vara

nödvändigt att från beskattning undanta vissa varor av elementär betydelse

för hushållen samt att frångå principen om samma skatteprocent över

hela linjen och hårdare beskatta varor av mer eller mindre lyxbetonad

karaktär.

En viss gränsdragning mellan mera lyxbetonade varor och andra finner

även länsstyrelsen i Kalmar län vara motiverad. Länsstyrelsen framhåller

dessutom den indirekta beskattningens lämplighet som konjunkturpoli-

tiskt instrument, dess i varje fall på kort sikt konsumtionsbegränsande

effekt och dess avkastningsförmåga, elasticitet och kontrollbarhet. Läns­

styrelsen anser vidare att valutapolitiska, sociala och produktionstekniska

skäl talar till förmån för indirekt beskattning. Dennas inverkan på spa­

randet finner länsstyrelsen vara mera betingat av skattesatsens höjd än

ändamålet med skatten, medan dess inverkan på prisbildningen påverkas

av faktorer såsom det aktuella marknadsläget eller konjunktursituationen

och graden av organiserad samverkan på köpare- och säljaresidan.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att en allmän varuskatt endast bör

införas om samtidigt en nedsättning av de direkta skatterna genomföres,

varvid bl. a. den från 1956 års taxering genomförda höjningen av inkomst­

skatten för aktiebolag och ekonomiska föreningar bör omprövas.

önskvärdheten av eu sänkning av de direkta skatterna understrykes

även av länsstyrelsen i Kronobergs län, som dock inte finner en sådan

åtgärd möjlig i dagens statsfinansiella läge med mindre det därav följande

inkomstbortfallet kompenseras på annat sätt. Detta skulle kunna ske

medelst en allmän varuskatt, vilken beskattningsform enligt länsstyrelsens

mening är att förorda framför en alltför hög direkt beskattning.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen pekar även på tendensen till ökning av de kommunala skat­

teuttagen och anför i anslutning härtill, att det får anses vara cn klok

politik i dagens situation, att staten minskar sina egna anspråk på skatte-

beläggning av inkomsterna till förmån för kommunernas behov av in­

täkter i form av allmän kommunalskatt. Med denna reservation ansluter

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

sig länsstyrelsen till tanken på ökat skatteuttag från staten i form av en

indirekt beskattning av allmän karaktär.

Även länsstyrelsen i Gotlands län uppmärksammar den stigande ten­

densen i de kommunala uttaxeringarna. Därest det skulle befinnas nöd­

vändigt att skattevägen skaffa ytterligare medel, anser länsstyrelsen att

indirekt beskattning bör tillgripas framför en höjning av de direkta skat­

terna. Därvid är det dock med hänsyn till risken för försök till skatteflykt

och till kontrollkostnaderna av största betydelse att skattesatsen hålles

så låg som möjligt, vilket i sin tur förutsätter en allmän form av indirekt

skatt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ställer sig positiv till en allmän om­

sättningsskatt såsom medel att mildra den direkta beskattningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida — även om ökat

skatteuttag skulle kunna undvikas -— tiden nu inte är mogen för infö­

rande av en allmän omsättningsskatt för att åstadkomma en återföring

av den direkta skatten till en nivå, som medger ej endast sänkningar utan

även höjningar.

En omfördelning av skattetrycket till förmån för den indirekta skatte-

formen ifrågasättes även av länsstyrelsen i Västmanlands län, som särskilt

understryker den indirekta beskattningens företräde framför den direkta i

det avseendet, att möjligheterna till skatteflykt är väsentligt mindre.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att, om en utvidgad indirekt be­

skattning tillgripes, den bör ges en allmän karaktär omfattande i stort sett

alla varor. Samtidigt förutsätter länsstyrelsen att en utökad indirekt beskatt­

ning ej bör åsyfta någon förskjutning i skattebördan mellan olika inkomst-

och befolkningsgrupper. I den mån så skulle bli fallet, bör det ankomma på

det allmänna att vidtaga erforderliga kompensationsåtgärder.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar, att en ytterligare höjning av det

totala skattetrycket bör undvikas med hänsyn till redan rådande olägenhe­

ter. Därför bör en vidgad indirekt beskattning endast ifrågakomma vid en

omläggning av det nuvarande skattesystemet. För en sådan omläggning fin­

ner länsstyrelsen starka skäl tala.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar bl. a., att införandet av en all­

män varuskatt kan medföra allvarlig risk för ökade lönekrav.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller såsom en speciell fördel med

den indirekta skatten, att produktiviteten vid en av penningvärdesförsäm­

ring föranledd ökning av skatteunderlaget — i motsats till vad som gäller

för direkt progressiv beskattning — ändras utan reell skärpning av skatte­

trycket. önskvärt hade dock varit, uttalar länsstyrelsen, att en mera omfat­

tande utredning angående betingelserna för och verkningarna av indirekt be­

skattning i olika relationer till direkt beskattning kunnat företagas.

Länsstyrelsen anser liksom kommittén, att den indirekta beskattningen är

överlägsen den direkta som konjunkturpolitiskt instrument, men länsstyrel­

sen påpekar också, att nackdelar av en generell indirekt skatt kan framträda

i konjunkturlägen, då olika åtgärder gentemot konsumtion och investerings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

93

verksamhet är påkallade. Uppenbart är emellertid, att i lägen med köpkrafts-

överskott den indirekta skatteformen får en gynnsammare effekt på sam­

hällsekonomin än den direkta. Beträffande olika skatteformers inverkan på

sparandet framhåller länsstyrelsen, att den sparstimulerande verkan av s. k.

sparavdrag vid den direkta beskattningen antagligen är större än vad mång­

en tidigare föreställt sig. Länsstyrelsen fortsätter.

Denna omständighet förtager dock ej riktigheten av kommitténs antagan­

de, att vid en skärpt direkt beskattning konsumtionsönskemålen tendera att

gå före sparandet och sålunda inkräkta på detta. En generellt utformad indi­

rekt skatt åter har, i vart fall på kort sikt, en konsumtionsbegränsande och

sålunda sparfrämjande verkan, dock endast under förutsättning att av skat-

teövervältring föranledda prishöjningar av allmänheten uppfattas som ett

led i en stabiliseringspolitik.

Vidare påpekar länsstyrelsen, att den indirekta beskattningens större elas-

ticitet är beroende av att den göres generell. Något bestämt uttalande till

förmån för vare sig direkt eller indirekt skatt i vad avser inverkan på pris­

nivån torde enligt länsstyrelsen icke kunna göras. I fråga om de i samman­

hanget diskuterade rättvisesynpunkterna anför länsstyrelsen bl. a. följande.

Länsstyrelsen finner i likhet med kommittén, att principen om skatt efter

förmåga ej behöver urholkas genom en allmän indirekt beskattning och vill

i sammanhanget påpeka den på bärkraftsgrundsatsen inkräktande snedbe­

lastning av skattedragarna, som underdeklaration för närvarande medför.

Genom den fortgående inkomstutjämningen har för övrigt skiktningen av

inkomsttagarna blivit sådan, att den marginella skatteeffekten å genom pen­

ningvärdeförsämring stegrade inkomster i botten- och mellanskikten näppe­

ligen kan anses stå i samklang med nyssnämnda grundsats. Man kan i lik­

het med kommittén ifrågasätta, huruvida den omständigheten att vid indi­

rekt beskattning högre inkomstgruppers större sparande, d. v. s. i realite­

ten uppskjutna konsumtion, går fritt från beskattning rent teoretiskt verk­

ligen innebär regressivitet. Länsstyrelsen anser emellertid angeläget, att vis­

sa samhällsgrupper beredas av sociala skäl betingad kompensation för sådana

prishöjningar, som kunna föranledas av indirekt beskattning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län är inte övertygad om den indirekta beskatt­

ningens värde som konjunkturreglerande instrument. Någon effekt på den

samhällsekonomiska balansen torde ernås endast om skattemedlen sterilise­

ras. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför från början räkna med,

att den indirekta beskattningen endast kan tillgodose ett syfte, nämligen att

skaffa det allmänna medel till behövliga utgifter.

Statskontoret framhåller olägenheterna med de nuvarande höga direkta

skatterna.

Kommerskollegium uttalar, alt de åtgärder som under efterkrigstiden

vidtagits i syfte att upprätthålla den ekonomiska balansen främst kommit

att riktas mot produktionen i stället för mot konsumtionen, vilket enligt kol-

lcgii uppfattning varit riktigare. Kollegium fortsätter.

Uppenbarligen är en beskattning i form av skatt å varor ägnad att minska

den reala konsumtionen och ur nyss angivna synpunkter ligger del därför

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

nära till hands att tillstyrka att denna form av beskattning utvidgas. En vik­

tig förutsättning för målets uppnående är emellertid, att staten använder

influtna skattemedel i produktionsfrämjande syfte och sålunda icke ome­

delbart återför den för ändamål som kommer att tillgodose huvudsakligen

konsumtionen.

Kollegium understryker även önskvärdheten av att en ingående undersök­

ning verkställes av möjligheterna att genom en skatt på skattebetalarnas

samlade konsumtion nå en tillfredsställande avvägning mellan skatter, spa­

rande och konsumtion.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att kommittén i huvudsak förbigått

frågan om vilken inverkan en allmän indirekt skatt kan få på produktions­

kostnaderna såsom sådana inom olika näringsgrenar. Vad särskilt angår

jordbruk och fiske påpekar nämnden, att ett förverkligande av jordbruks-

och fiskepolitiken förutsätter ej blott ett visst prisskydd mot utlandet utan

även ett i förhållande till produktionen tillräckligt avsättningsutrymme. En

genom varuskatt åstadkommen fördyring av produktionen kommer att leda

till höjning av livsmedelspriserna, oberoende av om livsmedlen som sådana

skattebelägges eller ej, och därigenom uppstår risk för en krympning av av-

sättningsutrymmet. Nämnden erinrar i detta sammanhang om, att livsme-

delskostnaderna i Sverige under efterkrigstiden genomsnittligt sett stigit

mer än övriga i konsumtionsprisindex ingående kostnader och att för vissa

livsmedel en minskning eller stagnation av per-capitakonsumlionen inträtt.

Den direkta och indirekta kostnadshöjande effekt som en allmän varuskatt

kan få för jordbrukets och fiskets produkter är dock enligt nämndens upp­

fattning inte ett argument av sådan vikt, att det med fog kan anföras mot

ett införande över huvud taget av en indirekt beskattning eller för ett ställ­

ningstagande till frågan om livsmedel skall undantagas från en allmän varu­

skatt.

Det nuvarande prisregleringssystemet för jordbruksprodukter innebär, på­

pekar jordbruksnämnden vidare, att en höjning av produktionskostnaderna

ej i och för sig påverkar storleken av det prisskydd som lämnas jordbrukets

produkter. Jordbruket kan ej heller under löpande regleringsperiod begära

ökat stöd, därest det inhemska avsättningsutrymmet skulle minska till följd

av införandet av en allmän varuskatt. Däremot måste man räkna med, att

en sådan skatts inverkan på jordbrukets ställning kommer att aktualiseras

vid diskussionen om den framtida utformningen av jordbrukets prisskydd.

Nämnden erinrar därjämte om att inverkan av en allmän varuskatt eller

ett därmed jämförligt punktskattesystem enligt gällande överenskommelse

skall bortrensas vid tillämpningen av inte bara den s. k. 5-procentregeln utan

även den s. k. 6-procentregeln. — I ett särskilt yttrande anför ledamoten

Odhner en mot nämnden avvikande uppfattning beträffande den indirekta

skattens betydelse för produktionskostnaderna. Därvid framhålles följande.

Eftersom endast färdigvaror skall beskattas berör den i stort sett bara

investeringarna och får sålunda procentvis samma effekt som t. ex. den nu­

varande investeringsavgiften. Huruvida denna ökning av investeringskost­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

95

naderna kommer att komma till uttryck i prisstegringar utöver de av beskatt­

ningen av ifrågavarande färdigvaror föranledda och därmed till en försäm­

ring av vår internationella konkurrensförmåga, om den kommer att bäras

av företagen eller om den kommer att resultera i ett starkare motstånd mot

lönehöjningar blir beroende av den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Där­

för är det inte heller på förhand möjligt att säga om den kommer att på­

verka målsättningen för prispolitiken på jordbrukets område. Denna blir

ju även beroende av hur jämförelsegruppernas inkomster påverkas av be­

skattningen.

Statens pris- och kartellnämnd framhåller, att det vid samma progressivi-

tet ur inkomsttagarnas synpunkter bör vara likgiltigt, om skatten tas ut på

inkomster eller i form av en pålaga på konsumtionen, eftersom realvärdet

av inkomst efter skatt uppenbarligen inte påverkas av valet av skatteform.

För dem som innehar i penningmedel placerade besparingar, avsedda för

konsumtion, innebär dock en ökad indirekt beskattning en belastning. Nämn­

den fortsätter.

Även om en skärpt indirekt beskattning med åtföljande prisstegring objek­

tivt sett inte skulle innebära en hårdare belastning på löntagarna än vad

som skulle ha följt av en eljest ofrånkomlig direkt beskattning, torde man

enligt nämndens uppfattning inte helt kunna bortse från risken att ifråga­

varande prisstegringar kunna komma att föranleda mera vittgående kom­

pensationskrav än dem som skulle ha framkommit vid skärpning av den

direkta beskattningen.

Nämnden utgår från den förutsättningen, att valet vid förekommande be­

hov kommer att stå mellan utbyggnader av den direkta resp. indirekta be­

skattningen så utformade, att progressiviteten i det totala skattesystemet i

bägge fallen blir lika. I verkligheten torde det enligt nämnden vara svårt

att ge en utbyggnad av den indirekta beskattningen en progressiv karaktär.

Huruvida detta förhållande får anses minska den indirekta beskattningens

användbarhet blir beroende av i vilken utsträckning en utbyggnad av be­

skattningen i progressiv riktning anses tillrådlig eller önskvärd ur andra

synpunkter.

Konjunkturinstitutet anser i likhet med kommittén, alt en allmän indi­

rekt beskattning är överlägsen inkomstbeskattningen såsom ett mot varu-

cfterfrågan riktat konjunkturpolitiskt instrument. Institutet understryker

emellertid, att den automatiska ökningen av skatteinkomsterna och den däm­

pande effekten över huvud taget på varueflerfrågan under en konjunktur­

uppgång torde bli kraftigare vid progressiv inkomstbeskattning än vid en

allmän indirekt beskattning. Konjunkturpolitiskt synes dessa beskaltnings-

former supplera varandra och bör inte betraktas som varandra uteslutande

alternativ. Institutet anför vidare, att man icke på teoretiska grunder kan

avgöra huruvida direkt eller indirekt beskattning är fördelaktigast ur syn­

punkten att skapa så stort sparande- och arbetsincitamcnt som möjligt. Hit­

tills gjorda fåtaliga empiriska undersökningar torde icke heller ge något

klart utslag till förmån för någondera beskattningsformen, och de av kom­

mittén anförda argumenten till förmån för eu indirekt beskattning är enligt

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

institutets mening icke invändningsfria. I sista hand är det en fråga om, hu

ruvida förändringar i prisnivån har andra verkningar på levnadsstandarden

än förändringar i de disponibla penninginkomsterna, och här får man utgå

från att i längden en viss procentuell förändring av penninginkomsterna ur

hushållens synpunkt är ekvivalent med samma procentuella förändring av

prisnivån. Konjunkturinstitutet fortsätter.

Konklusionen synes därför böra bli, att med nuvarande kunskaper om

sparandets och arbetsviljans bestämningsgrunder hänsynen till sparande-

och arbetsviljan inte kan användas som motiv för någon omläggning av be­

skattningen från direkt till indirekt beskattning eller för införandet av en all­

män indirekt beskattning såsom alternativ till en höjning av den nuvarande

inkomstbeskattningen. Konjunkturinstitutet önskar dock samtidigt framhålla

önskvärdheten av att möjligheter skapas för ett ingående studium av beskatt-

ningsformernas betydelse för sparande- och arbetsviljan.

Härefter torde få redovisas de uttalanden som gjorts av löntagarorganisa­

tioner m. fl. enskilda organisationer.

Landsorganisationen i Sverige framhåller inledningsvis, att det fortfarande

föreligger ett behov att aktivisera den statliga finanspolitiken. LO påpekar

vidare, att ur stabiliseringssynpunkt skattepolitikens främsta uppgift i full-

sysselsättningssamhället är att förhindra uppkomsten av en i förhållande

till resurserna alltför stor efterfrågan. Allmänt sett torde det vara ofrån­

komligt, att skattepolitiken blir både ett led i en begränsad kontrollerad

prisstegring och ett medel att förebygga större okontrollerade prisstegring­

ar. Då det därför är de olika skatteformernas möjligheter till en fram­

gångsrik skattepolitik som är avgörande, finner sig LO vid sin bedömning

av kommitténs betänkande böra anlägga synpunkter på samtliga huvud­

former av beskattning. Detta sker i form av en jämförande analys av in­

direkt och annan beskattning ur fördelningsmässiga, produktivitetsmässiga,

konjunkturpolitiska och psykologiska synpunkter.

I fråga om de fördelningsmässiga synpunkterna erinrar LO om sitt yttran­

de över 1949 års skatteutredning, vari bl. a. anfördes följande.

De argument som utredningen anför till förmån för en återgång till

skärpt indirekt beskattning, förtjänar enligt LO:s mening starkt beaktande.

Att indirekta skatter i sig själva med nödvändighet skulle utgöra en mindre

social beskattningsform är en felsyn som utredningen på ett övertygande

sätt tillbakavisar. Avkastningen av indirekta skatter kan användas på ett

sätt som gynnar just de små inkomsttagarna. En ur löntagarsynpunkt syn­

nerligen väsentlig fördel med indirekt skatt är dess egenskap att försvåra

systematiskt skattefusk.------------Hög direkt beskattning verkar otvivelaktigt

försämrande på skattemoralen. Inte minst av denna anledning finner LO

lämpligt, att frågan om en skärpning av den indirekta beskattningen på

den direktas bekostnad prövas närmare, varvid dock förutsättes, att sam­

tidigt kompenserande sociala åtgärder för de lägsta inkomsttagarna genom­

föres.

I stort sett vidhåller LO denna ståndpunkt. Det framhålles emellertid,

att större och mera svårrealiserbara krav nu måste ställas på de kompen­

sationsåtgärder, som blir oundgängligen nödvändiga vid en generell indi-

97

rekt beskattning, såvida inte en sådan åtgärd vidtages speciellt för finan­

siering av socialpolitiska reformer. I detta sammanhang framhålles såsom

otillfredsställande, att kommittén icke förordat kompensation för sådana

grupper som invalider och arbetslösa, vars möjlighet att ernå kompensa­

tion via förhandlingsvägen är utesluten. Svårigheterna att bibehålla real­

värdet av kompensatoriska åtgärder och risken för att dessa med tiden

urholkas gör det vidare nödvändigt med fasta regler för kompensationen.

Dessa förhållanden gör, att en mera generell indirekt beskattning enligt

LO:s mening knappast kan motiveras med fördelningsmässiga synpunkter.

K. andra sidan kommer sannolikt de direkta skatterna att öka automatiskt

på grund av stigande normallöner. Vidare står det enligt LO:s mening klart,

att direktbeskattningen oavsett skatteskalornas utformning behöver re­

formeras för en effektivisering av taxeringskontrollen och ett större hän­

synstagande till försörjningsbördan för vissa grupper. Slutsatsen blir där­

för, att oavsett möjligheterna att ytterligare höja den direkta skatten,

torde på något längre sikt även andra skatteformer behöva anlitas för att

täcka de finanspolitiska behoven. En utvidgad indirekt beskattning fram­

står härvid enligt LO:s mening mindre såsom önskvärd ur fördelningsmäs­

siga synpunkter än möjligen som ofrånkomlig av allmänt finanspolitiska

skäl.

LO delar uppfattningen, att den direkta beskattningens oförmånliga verk­

ningar på arbetsviljan överdrivits samt att olika skatteformers inverkan

på sparandet är svår att överblicka. En viktigare fråga anser emellertid LO

vara olika skatteformers inverkan på det ekonomiska framåtskridandet.

Därvidlag finner LO inte skäl att anta, att en generell indirekt beskattning

verkar diskriminerande mot expanderande näringsgrenar eller exporten

— annorlunda kan fallet vara med enskilda varuskatter liksom en pro­

gressiv direkt beskattning. På grundval av uppgifter ur statistiska central­

byråns vinststatistik hävdar emellertid LO att den nuvarande företagsbe­

skattningen, trots att den formellt är proportionell, i realiteten snarast är

mer progressiv än inkomstskatten för fysiska personer och detta på ett

sätt som verkar diskriminerande mot främst skickligt ledda företag och

mot den mest expansiva delen av svenskt näringsliv med därav följande

ogynnsam påverkan av produktivitetsutvecklingen. Härtill kommer, fram­

håller LO, den nuvarande företagsbeskattningens benägenhet att uppamma

ett skattetänkande ävensom dess administrativa nackdelar. En allmän indi­

rekt beskattning har enligt LO:s uppfattning ej samma oförmånliga effekt

på produktiviteten, och ur denna synpunkt vore det i och för sig önskvärt

med en sänkning av företagsbeskattningen på grundval av bl. a. utvidgad

indirekt beskattning. En sådan åtgärd måste dock ses mot bakgrunden

av de konjunkturpolitiska och psykologiska aspekterna.

Dilemmat med den nuvarande företagsbeskattningen är, uttalar LO vi­

dare, att om denna höjes för att lösa stabiliseringsuppgifterna, försämrar

man produktivitetsutvecklingen, och om man sänker densamma, försvårar

man stabiliseringsprohlemen. Och även om indirekt beskattning tekniskt

7

Rihang till riksdagens protokoll

1 samt. Nr 102

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

sett är mera användbar som konjunkturpolitiskt medel än direkt beskatt-

ning, utesluter detta inte att den sistnämnda skatteformen samordnas

med övriga så, att avvägningen skatteformerna emellan kan anpassas

alltefter vad konjunktursituationen kräver. Att möta inflationstendenser

med införande eller höjning av en omsättningsskatt stöter emellertid på

psykologiska svårigheter, särskilt med avseende på skatteövervältringen.

I LO:s yttrande erinras om de nyss berörda kompensationsproblemen. Där­

jämte framhålles att, även om olika skatteformers inverkan på prisutveck­

lingen beror på många faktorer och denna aspekt knappast kan bli av

väsentlig betydelse vid valet av skatteform, kan emellertid fackförenings­

rörelsen principiellt inte avstå från rätten att förhandla om kompensation

för sina medlemmar i samband med införande eller ändring av en mera

generell indirekt beskattning. LO finner det uppenbart, att höjningar av

den direkta beskattningen och särskilt av företagsbeskattningen skapar

mindre allvarliga kompensationsproblem, liksom att kompensationssträvan-

dena blir mindre, ju mer en indirekt beskattning har karaktär av företags­

beskattning. Vad som därför behövs är, enligt LO:s mening, någon form av

företagsbeskattning med vilken man kan göra tidiga ingrepp och som ur

psykologiska, politiska och tekniska synpunkter är relativt lättmanövrerad.

LO fortsätter.

Den nuvarande företagsbeskattningen är uppenbart olämplig för detta

ändamål, och det har ovan angetts, att den av produktivitetsmässiga skäl

bör lättas. Detta skulle dock medföra ett bortfall av statsinkomster som

mot bakgrund av det allmänna finanspolitiska perspektivet skulle behöva

ersättas. Det vore emellertid psykologiskt svårt att lätta nuvarande före­

tagsbeskattning genom påläggande av indirekt skatt i traditionella former.

Vi vet för litet om övervältringsförhållandena för att med säkerhet kunna

säga om detta skulle vara oförmånligare för konsumenterna eller inte, sär­

skilt på något längre sikt. Säkert är emellertid, att löntagarna-konsumen­

terna skulle uppfatta något sådant som skadligt för dem, och att det där­

för får betraktas som politiskt ogenomförbart för närvarande.

Slutsatsen av LO:s bedömning blir, att en omsättningsskatt inte kan

motiveras vare sig med fördelningsmässiga eller produktivitetsmässiga

synpunkter och att den bör förkastas ur konjunkturpolitiska och psyko­

logiska synpunkter. Med hänsyn härtill anser LO, att kommitténs förslag

tills vidare ej bör föranleda några åtgärder.

I anslutning till vad nu anförts betonar LO angelägenheten av att en

samordning i beskattningsfrågorna kommer till stånd. Det förordas, att en

allmän skatteberedning utses med uppgift att i nära samråd med stabili-

seringsutredningen göra eu översyn av olika skatteformer samt av avväg­

ningen mellan dessa. I avvaktan på att ett sådant utredningsarbete hinner

slutföras kan dock, uttalar LO, vid behov av ytterligare skatteintäkter så­

som en lösning på kort sikt i stället för en omsättningsskatt ifrågasättas

en utvidgad beskattning av vissa produktionsförnödenheter i form av en

råvarubeskattning. Med en sådan jämsides med den gällande energibeskatt­

ningen och de med en lönebeskattning närbesläktade avgifter, som före­

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

vändas för att oskadliggöra de inflationsdrivande tendenserna. I vissa ex­

ceptionella lägen kan det emellertid därutöver vara erforderligt med någon

form av indirekt beskattning. Huruvida man som ett alternativ till en in­

direkt beskattning bör välja en omläggning av nuvarande företagsbeskatt­

ning till en bruttobeskattning och därigenom skapa gynnsammare förut­

sättning för produktionsutvecklingen låter sig enligt TCO:s mening för

närvarande svårligen bedöma. Detta anser TCO vara en fråga av sådan

betydelse, att särskild utredning härom bör komma till stånd.

Statstjänstemännens riksförbund konstaterar, att ett klarläggande inte

kunnat ske i fråga om avvägningen mellan direkta och indirekta skatter,

angelägenhetsgraden av utgående och planerade sociala förmåner av olika

slag och av kostnaderna för den sociala verksamheten. Vidare framhåller

förbundet, att den höga marginalbeskattningen, som nu drabbar mycket

betydande folkgrupper och som måste menligt inverka på arbetsvilja, de-

klarationsmoral och sparande, gör det särskilt angeläget att den statliga

inkomstskatten reformeras. En förskjutning av beskattningen bör enligt

förbundet ske mot en mera vidsträckt användning av indirekt beskattning,

vilken bör ges en allmän karaktär.

Sveriges akademikers centralorganisation uttalar, att den direkta be­

skattningens dominans i vårt land till stor del beror på penningvärdesför­

sämringens och realinkomststegringens automatiskt skärpande effekt på

den direkta beskattningen. De av kommittén anförda allmänna synpunk­

terna finner organisationen starkt tala för en utökad användning av in­

direkt beskattning och för en ändrad avvägning mellan direkta och in­

direkta skatter. Särskilt framhålles, att de av kommittén anförda för- och

nackdelarna inte bara gäller vid ökat totalt statligt skatteuttag utan även

vid ökad användning av indirekta skatter med bibehållet eller minskat to­

talt skatteuttag. I övrigt understryker organisationen de av kommittén an­

förda fördelarna med en indirekt beskattning, varvid särskilt poängteras

att, om den indirekta beskattningen skall kunna få betydelse såsom instru­

ment för den ekonomiska politiken, förutsätter detta en permanent varu­

skatt som en integrerande del av skattesystemet. En indirekt beskattnings

verkningar får enligt SACO:s mening inte bedömas isolerade utan bör ses

mot bakgrunden av skattesystemet i dess helhet. Vid en starkt progressiv

inkomstskatt som den nuvarande bör man kunna acceptera en allmän

varuskatt, även om den till sin verkan skulle vara proportionell eller rentav

regressiv. Skattesystemet i sin helhet blir nämligen likväl progressivt. Det

nuvarande totala skattetrycket anser SACO emellertid vara så högt, att en

förskjutning i beskattningen inte får åstadkommas genom att till de nuva­

rande direkta skatterna lägges en allmän konsumtionsskatt. I stället bör

vid införandet av en ökad indirekt beskattning sänkningar vidtas av den

direkta inkomstskatten, varvid mellangruppernas, tjänstemännens och den

högskoleutbildade arbetskraftens berättigade önskemål om inkomstskatte­

lättnader måste tillgodoses.

Riksförbundet Landsbygdens folk instämmer i stort sett i de av kom­

101

mittén anförda allmänna synpunkterna på beskattningsfrågan och hyser

den uppfattningen, att en viss förskjutning från direkt till indirekt beskatt­

ning vore ändamålsenlig och väl värd att pröva i nuvarande läge, då man

gärna vill få till stånd en begränsning av konsumtionsökningen till förmån

för ökade investeringar. Därvid förutsätter emellertid RLF, att införandet

av en konsumtionsskatt inte tas som förevändning för att öka den samlade

skattebördan utan att den direkta skatten samtidigt sänkes i motsvarande

mån.

Svenska sparbanksföreningen behandlar enbart olika skatteformers ef­

fekt på sparandet och finner i detta avseende, att ett visst företräde bör

ges de indirekta skatterna framför de direkta.

Svenska bankföreningen finner den indirekta beskattningsformen ha en

mindre sparhämmande effekt än den direkta. Föreningen hävdar, att den

nuvarande direkta beskattningen har menlig inverkan på produktion och

arbetsvilja och att detta direkt motverkar stabiliseringspolitikens syften.

Av ekonomisk-politiska skäl — bl. a. för att skapa större utrymmen för

investeringar — finner bankföreningen en sänkning av de direkta skatterna

angelägen och en viss omfördelning från direkt till indirekt beskattning

önskvärd. Däremot motsätter sig föreningen en ökning av den indirekta

beskattningen i syfte att tillföra staten ytterligare inkomster.

Samma principiella inställning återkommer i nära nog samtliga yttran­

den från näringslivets organisationer. Därvid uttalas det från flera håll,

att kommittébetänkandet knappast kan läggas till grund för en mera in­

gående allmän skattepolitisk bedömning. Vad här sagts gäller yttrandena

från Sveriges industriförbund, som särskilt vänder sig mot införandet av

en allmän varuskatt för att möjliggöra ökade statsutgifter, t. ex. för finan­

siering av sociala reformer, Sveriges allmänna exportförening, som särskilt

pekar på de internationella konkurrensförhållandena, flertalet av rikets

handelskammare, Sveriges lantbruksförbund, KeLiFa, Svenska företagares

riksförbund, Sveriges automobilindustriförening, Sveriges automobilhand-

lareförening, Bilverkstädernas riksförbund och Svensk industriförening.

Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför liknande

synpunkter. Organisationen framhåller särskilt skattepolitikens betydelse

för självfinansieringen och de svårigheter som kommer att uppstå för nä­

ringslivet vid en anpassning till en gemensam europeisk marknad och till

arbetstidsförkortningen samt vid införandet av den nu aktuella pensions­

reformen. Organisationen avvisar tanken på att genom direkt eller indirekt

beskattning finansiera ytterligare sociala reformer. Sådana bör enligt för­

bundets mening betalas genom särskilda avgifter.

Även Skånes handelskammare framhåller de problem, som förverkligan­

det av planerna på en gemensam europeisk marknad kommer att medföra.

Från svensk sida måste därvid främst tillses alt den inhemska kostnads­

nivån, som redan ligger högt i förhållande till utlandet, inte ytterligare dii-

ves i höjden, ökade skattcpålagor får en ogynnsam effekt härvidlag. Han­

delskammaren är därför i princip för tanken på eu utvidgad indirekt be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 102 år 1959

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

skattning av allmän karaktär, dock endast under förutsättning att en så­

dan åtgärd uppväges av en motsvarande lättnad i den direkta beskatt­

ningen. Handelskammaren hyser emellertid vissa betänkligheter mot att

en allmän varuskatt nu införes. Bl. a. påpekas risken för att den stegring

av prisnivån, som blir följden av den nya varuskatten, omedelbart resul­

terar i krav på lönehöjningar och att därmed impulser ges till en fortsatt

inflation. — Huruvida en allmän varuskatt kan tjäna till förverkligandet

av en såsom önskvärd ansedd målsättning att begränsa konsumtionen till

förmån för investeringsverksamheten finner handelskammaren ovisst. Rikt­

punkten för den ekonomiska politiken bör vara, inte att vare sig hålla till­

baka eller genom t. ex. subventioner främja konsumtionen, utan att främja

en sådan fördelning av den ökade nationalinkomsten mellan konsumtion

och investeringsverksamhet som bäst tjänar framåtskridandet. Därmed för­

nekas dock inte, att i nuläget en viss konsumtionsbegränsning framstår

som önskvärd.

De krav på lönekompensation som en allmän varuskatt kan medföra samt

kostnaderna för en ny kontroll- och redovisningsapparat föranleder Små­

lands och Blekinge handelskammare att avstyrka införandet av en allmän

varuskatt.

Handelskammaren i Gävle ger uttryck för den uppfattningen att den so­

ciala reformverksamheten fortsättningsvis inte bör finansieras skattevägen

utan genom avgifter.

Samma uppfattning utvecklas närmare av Sveriges grossistförbund. För­

bundet framhåller, att det av inkomsttagarnas fördelning år 1955 på olika

inkomstklasser tydligt framgår, att kostnadskrävande sociala reformer icke

kan finansieras genom utnyttjande av de teoretiska möjligheterna till en

skärpning av den direkta skatten med dess nuvarande progressiva utform­

ning. En finansiering av de beslutade höjda folkpensionerna medelst en om­

sättningsskatt torde enligt av förbundet gjorde beräkningar kräva en skat­

tesats av sådan storleksordning att de av utredningen påtalade, i och för sig

allvarliga riskerna vid en hög skatteuttagningsprocent aktualiseras. För den

skull måste enligt förbundets mening frågan om avgiftsfinansiering av be­

slutade eller varslade sociala reformer upptagas på de avsnitt och i den om­

fattning så är möjligt.

Sveriges köpmannaförbund utvecklar liknande synpunkter. Förbundet

framhåller att, sedan det grundläggande sociala trygghetsbehovet tillgodo-

setts, är det att föredra att nya sociala utgifter i väsentligt större utsträck­

ning än hittills täcks med avgifter från de förmånsberättigade i relation till

de planerade förmånerna. Frågan om avgifterna bör därför, enligt förbundets

mening, först utredas innan det föreliggande förslaget om allmän indirekt

beskattning föranleder vidare åtgärd. Förbundet finner en lindring av de di­

rekta skatterna nödvändig. I fråga om en allmän indirekt beskattning finner

förbundet sannolikt att en del av skatten stannar på detaljhandeln, oavsett

i vilket led skatten läggs, med därav följande försämrade villkor för detalj­

handelns utövare.

103

Sveriges redareförening anser sig icke kunna förorda någon form av all­

män indirekt skatt, förrän en ingående utredning gjorts med syfte att åstad­

komma eu nedskärning av de offentliga utgifterna och om vårt beskattnings-

systems framtida utformning med avseende på avvägningen mellan direkta

och indirekta skatter. Föreningen uttalar sig i detta sammanhang för att en

på lämpligt sätt allmän, lågprocentig indirekt skatt bör läggas som grund för

ett nytt beskattningssystem.

Kooperativa förbundet framhåller, att den kooperativa rörelsen tidigare i

princip ställt sig avvisande till indirekt beskattning, dels emedan denna

skatteform fördyrar varupriserna och dels därför att den, om den utfor­

mas som en likformig skatt på konsumtionsvaror, har regressiv karaktär.

Ehuru kooperationen ur konsumentsynpunkt måste vända sig mot varje onö­

dig skärpning av konsumtionsbeskattningen, måste den å andra sidan ge

sådana strävanden och åtgärder sin anslutning, vilka syftar till och i prak­

tiken förmår förhindra att ett köpkraftsöverskott uppstår. Det kan dess­

utom ifrågasättas, anför förbundet, om en på grund av penningvärdesförsäm­

ring skärpt inkomstbeskattning inte skulle drabba mindre inkomsttagare

förhållandevis hårdare än en indirekt beskattning i form av varuskatt med

måttligt avvägda skattesatser över varuområdet i dess helhet och med sådana

kompensatoriska anordningar som förutsatts i betänkandet. Att uttaga det

ökade inkomstbehovet genom ytterligare skärpt företagsbeskattning, särskild

skatt på råvaror eller investeringar eller genom andra beskattningsformer

vilka direkt och enbart drabbar produktionen, innebär, uttalar förbundet,

genom sina återverkningar på möjligheterna till fortgående lönestegring en

belastning inte bara, eller övervägande, på företagens ägare utan på den stora

massan av dem, som genom arbete har sin utkomst av företagen. Förbundet

fortsätter.

Om den övervägande delen av statsintäkterna uttages genom skatter på

livsmedel och andra nödvändighetsvaror inom ett folkhushåll med utpräglat

ojämn inkomstfördelning, innebär den på detta sätt anordnade indirekta be­

skattningen otvivelaktigt en socialt orättfärdig beskattningsform, mot vilken

med fog mycket starka invändningar kan resas. Inom ett folkhushåll åter,

där inkomstutjämningen fortskridit förhållandevis långt — och till ej ovä­

sentlig del också till "följd av att man tillämpar ett starkt progressivt in­

komstskattesystem —■ torde en kompletterande konsumtionsbeskattning kun­

na anordnas så att den medför en jämnare belastning på olika inkomsttaga­

regrupper. Någon ur social rättvisesynpunkt fullt tillfredsställande lösning

medför givetvis varken den ena eller andra skatteforinen, då även vid myc­

ket starkt genomförd progressiv inkomstbeskattning den behållna inkomsten

för den högsta och lägsta gruppen av inkomsttagare ej kan undgå att inne­

bära betydande skiljaktigheter ifråga om levnadsstandard. Den tyngre belast­

ning som en allmän konsumtionsbeskattning under alla förhållanden medför

för de allra lägsta inkomsttagarna — folkpensionärer, barnrika familjer med

låga inkomster, invalider etc. — motväges av de ökade möjligheter till kom­

penserande sociala välfärdsåtgärder, som beredas genom tillskottet i stats-

intäkter på den indirekta beskattningens väg. Sannolikheten talar för att

kommitténs förslag behöver sättas i verket, främst för att tillgodose statens

successiva inträdande behov av ökade intäkter för att bestrida dess andel

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

av utgifterna för den höjda folkpensionen. Intäkterna av eu omsättnings­

skatt kan också användas för att möjliggöra en sådan justering av skatte­

skalorna för inkomstskatten, vilken innebär en nettoreduktion av skattebör­

dan för de lägre inkomsttagarna.

Förbundet uttalar vidare, att en på lämpligt sätt anordnad allmän varu­

skatt har det företrädet framför en utbyggnad av punktskattesystemet, att

den innebär ett större utrymme för det fria konsumtionsvalet. Därjämte be­

gränsas de ogynnsamma återverkningar på företagsamhet och konkurrens,

som ytterligare utvidgad indirekt beskattning på särskilda områden ej torde

undgå att medföra. Förbundet fortsätter.

Mot bakgrunden av det statsfinansiella läget för närvarande ansluter sig

förbundet till kommitténs uppfattning, att en allmän likformig varuskatt är

alt föredraga framför höjd beskattning på särskilda varuområden för att

åstadkomma den konsumtionsbegränsning, som under alla förhållanden

måste eftersträvas. Den konsumtionsbeskattning, som införts av socialhy­

gieniska skäl, intar i detta sammanhang en särställning, särskilt rusdrycks-

beskattningen, vars skärpning förbundet vid flera föregående tillfällen re­

kommenderat som medel för att förbättra nykterhetstillståndet i landet. En

utvidgad indirekt särbeskattning på grundval av lyxkonsumtions- eller um-

bärlighetsbegreppet anser förbundet, i likhet med kommittén, vara varken

tillräckligt givande ur skatteavkastningssynpunkt eller berättigad ur all­

männa sociala synpunkter. En beskattning efter lyxkonsumtionsprincipen

försvårar eller utestänger nämligen de mindre köpkraftiga konsumentlagren

från sådana varor, som mer eller mindre godtyckligt betecknats som lyxva­

ror eller beträffande vilka inrangeringen bland lyxbeskattade varor i över­

vägande grad skett från statsfinansiella aspekter, såsom t. ex. kaffe, choklad­

varor, läskedrycker och tandvårdsmedel.

Även flertalet av de övriga remissinstanser, som berört frågan om utvid­

gad punktbeskattning bar — som delvis framgått av de tidigare redovisade

yttrandena — anslutit sig till kommitténs inställning att en allmän indirekt

beskattning är att föredraga.

En motsatt mening framföres dock av riksräkenskapsverket. Ämbetsver­

ket finner visserligen, att en utvidgning av punktskattesystemet till nya va­

ruområden icke är lämplig. Efter påpekande av de med en allmän omsätt­

ningsskatt förenade olägenheterna ur tekniska, administrativa och andra

synpunkter anför riksräkenskapsverket emellertid följande.

Ämbetsverket anser det för sin del icke uteslutet att man inom ramen för

nuvarande punktbeskattning skulle kunna högst väsentligt öka statens in­

komster. Ämbetsverket syftar härvid på det utrymme för en betydande skat­

tehöjning, som i ett skärpt statsfinansiellt läge ännu torde finnas beträffan­

de sprit- och tobaksskatterna samt skatterna på motorfordon och motor­

bränslen. Jämfört med införandet av en allmän omsättningsskatt torde en

sådan utvidgad punktbeskattning erbjuda vissa fördelar. En skärpning av

ifrågavarande skatter medför inga extra kostnader. Beskattningen drabbar

dessutom i stor utsträckning endast umbärliga varor. I den män en böjning

av skatterna på motorfordon och motorbränslen drabbar nyttotransporter,

kommer skattehöjningen i stort sett att verka på samma sätt som införan­

det av en allmän omsättningsskatt. Beträffande dessa punktskatter torde

möjligheterna till skattesvek vara ytterst små. Slutligen bortfaller med det­

105

ta alternativ problemet att genom särskilda anordningar kompensera vissa

grupper i samhället.

Riksräkenskapsverket är således av den uppfattningen, att en allmän om­

sättningsskatt icke bör tillgripas, så länge de nuvarande punktskatterna icke

maximalt utnyttjats. Valet av skattemedel blir dock i sista hand beroende

av det statsfinansiella läget vid den tidpunkt, då frågan blir aktuell.

-

Även kommerskollegium understryker de med en allmän omsättningsskatt

förenade olägenheterna, vilka, enligt kollegiets uppfattning, icke med till­

närmelsevis samma styrka gör sig gällande vid en indirekt beskattning av

typen punktskatter. Mot dylika skatter synes dock, erinrar kollegiet, den in­

vändningen kunna göras, att de kan få snedvridande följder för närings­

livet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

Departementschefen

De problem, som här diskuterats av kommittén och remissinstanserna,

har jag i huvudsak tagit ställning till redan i första avdelningen. Vad jag

där anfört har utmynnat i att det är nödvändigt tillföra staten nya inkomster

av betydande storlek och att dessa medel till väsentligare delen bör anskaf­

fas genom en allmän indirekt beskattning. Med hänsyn bl. a. till önskvärd­

heten av att samtidigt sänka den direkta skatten på små och medelstora

inkomster och till de åtgärder som enligt min uppfattning bör vidtagas för

att i övrigt mildra verkningarna av en allmän indirekt beskattning, angav

jag tillika såsom en målsättning för beskattningens utformning att den bor­

de ge intäkter i storleksordningen 1 400 miljoner kronor om året.

Redan i detta sammanhang vill jag mot bakgrunden av vad som anförts i

kommittébetänkandet och remissyttrandena ingå på frågan i vilken utsträck­

ning den aktuella allmänna indirekta beskattningen bör inverka på det nu

gällande punktskattesystemet. Kommittén har i enlighet med sina direktiv

närmare behandlat denna fråga. Därvid har kommittén föreslagit avveckling

av vissa nu utgående punktskatter och i övrigt vissa omläggningar och

andra ändringar av teknisk art. Vid remissbehandlingen har från flera håll

yrkats längre gående inskränkningar i fråga om punktbeskattningen än

kommittén förordat. Även i särskilt inkomna framställningar har begärts

avveckling eller reduktion av vissa punktskatter eller tekniska ändringar

därvidlag.

Utgångspunkten för eu allmän indirekt beskattning bör enligt min mening

vara den nu rådande prisnivån. Jag är därför i princip icke beredd att före­

slå några inskränkningar i gällande punktbeskattning. Härtill kommer att

sådana inskränkningar kan medföra att skattesatsen vid den allmänna in­

direkta beskattningen måste sättas högre än eljest är erforderligt. En annan

synpunkt som bör uppmärksammas är, att flertalet punktskatter lagts på

varor som bedömts såsom umbärliga. I ett läge, där en allmän indirekt be­

skattning är erforderlig för att tillföra staten nya inkomster, bör det icke

ifrågakomma att man — samtidigt som konsumtionen av nödvändighetsva­

ror fördyras — relativt sett förbilligar konsumtionen av lyxvaror och lik­

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

nande. De olika förslagen om inskränkning i punktbeskattningen bör så­

lunda icke föranleda någon vidare åtgärd. Jag är icke heller beredd att i

anledning av den allmänna indirekta beskattningen förorda några tekniska

ändringar beträffande punktbeskattningen. Med hänsyn härtill ingår jag ej

närmare på förslagen i förevarande hänseenden.

Frågan om anpassningen av punktskatteförfattningarna till den på den

nya tulltaxan baserade statistiska varuförteckningen kommer, som jag i an­

nat sammanhang redan anfört (prop. 1958: A 90 s. 204), att upptagas i

särskild ordning.

IV. Olika former av generell indirekt beskattning

Kommittén

Kommitténs bedömning av olika former av generell indirekt beskattning

har skett genom en analys av skilda skattealternativ med avseende på exem­

pelvis skattens produktivitet, kontrollmöjligheter och kontrollkostnader, nä­

ringslivets främst av skatteredovisningen förorsakade merkostnader och

merarbete samt skattens verkningar i övrigt för näringslivet och för konsu­

menterna. Vid bedömningen har kommittén vidare utgått från den princi­

piella grundtanken, att beskattningen skall träffa varor, varmed avses ma­

teriella ting av lös egendoms natur. En beskattning jämväl av tjänster be­

handlas såsom ett mera fristående spörsmål i särskild ordning.

En allmän varubeskattning kan, framhåller kommittén, utformas antingen

såsom en skatt i varje led av en varas omsättning (s. k. kaskadskatt) eller

såsom en skatt uttagen endast en gång på en och samma vara. Med hänsyn

till skatteobjekten kan beskattningen utformas såsom en färdigvaruskatt

eller råvaruskatt, med eller utan beskattning av tjänster. I fråga om skatte­

subjekten kan man tänka sig en skatt i detaljhandels-, partihandels- eller

producentledet eller en kombination härav. Kommittén har behandlat samt­

liga dessa skatteformer.

Kommittén framhåller, att en k a s k a d s k a 11, som principiellt skulle

träffa varje leverans av vara (ev. även varje tjänsteprestation), kan anses ha

den fördelen, att anpassningssvårigheterna mellan försäljning och tjänst

samt mellan försäljning i olika led elimineras. Å andra sidan skulle en dylik

skatteform beröra praktiskt taget alla rörelseidkare och därför bli vansklig

att genomföra. Dessutom skulle en kaskadskatt kunna leda till rubbningar

i näringslivets struktur genom att vissa integrationsformer gynnas. Med hän­

syn härtill har kommittén icke gått närmare in på utformningen av en skatt

av denna typ.

Kommittén framhåller, att fördelarna med en råvaruskatt ligger i

att skatten kan begränsas till ett fåtal varor men ändå få räckvidd på hela

Kungi. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

107

färdigvaroområdet. Delta förhållande —- i förening med att en stor del av

råvarorna importeras eller inom landet frainställes lios ett begränsat antal

större företag — underlättar skattens konstruktion och administration.

En råvaruskatt inrymmer emellertid, påpekar kommittén, även betydande

nackdelar och svårigheter. I fråga om vissa råvaror såsom exempelvis trä

skulle antalet skattskyldiga bli stort, därest skatten skulle uttagas på den

helt oförädlade varan. Ett framflyttande av skattskyldigheten till ett senare

led skulle åter kunna få till följd bl. a., att viss del undgår beskattning. Att

undantaga exportvaror från beskattning eller på annat sätt eliminera skat­

tens verkningar i detta avseende skulle medföra betydande svårigheter. Lik­

nande svårigheter skulle möta vid beräkning av skatt för importerade fär­

digvaror. Kommittén framhåller vidare, att en råvaruskatt måste förutsätta

en i förhållande till råvarupriset hög skattesats. Denna måste även bli hög i

förhållande till den skattesats, som för ernående av samma skatteinkomst

skulle erfordras vid en färdigvaruskatt. En enbart på råvaror lagd skatt mås­

te dessutom medföra, att belastningen i förhållande till färdigvarupriset blir

ojämn alltefter råvarans betydelse i förhållande till manufaktureringskost-

naden m. m. Då en differentiering synes praktiskt ogenomförbar, kan därför

en råvaruskatt inte få en neutral och likformig verkan. Av dessa skäl finner

sig kommittén inte kunna förorda en allmän råvaruskatt.

Kommittén framhåller dock, att en sådan skatt under vissa förutsättningar

kan innebära en lämplig beskattningsform. I anslutning därtill berör kom­

mittén även frågan om bruttobeskattning av företagen. Kommittén

anför.

En del av de påvisade olägenheterna med en allmän råvaruskatt kan eli­

mineras, ifall en råvaruskatt kombineras med en skatt på övriga förekom­

mande produktionsfaktorer. Redan om en skatt på råvaror kombineras med

en skatt på arbetslöner, kommer de mest iögonenfallande ojämnheterna att

utjämnas. Än mer kan detta ske, om också övriga produktionsfaktorer med­

tages i skattebeläggningen. Skatten skulle i så fall komma att bli en skatt på

företagens råvaruinköp, arbetslöner och övriga kostnader. Ett sådant system

för indirekt beskattning torde emellertid närmare ansluta sig till en brutto­

beskattning av företagen än till en indirekt skatt av den typ, som kommit­

téns uppdrag får anses gälla. I vart fall förefaller det inte möjligt att när­

mare utforma ett sådant skattesystem annat än i direkt anslutning till änd­

ringar i nu gällande företagsbeskattning. Eftersom en prövning av denna inte

ingår i kommitténs uppdrag, har kommittén inte ansett sig böra mera i de­

talj utarbeta ett förslag till en indirekt skatt lagd på företagens samlade om­

kostnader.

Kommittén har i detta sammanhang även behandlat den beskattningsform

som brukar benämnas mervärdeskatt. Denna är så anordnad, att

skatten följer varan på dess väg från råvara till färdigvara och därvid på­

lägges värdetillväxten inom varje företag som bearbetat eller salufört varan.

Denna skattcform, som bl. a. i begränsad utsträckning tillämpas i Frank­

rike, Grekland och Argentina och diskuterats i Tyskland, bär tidigare

varit föremål för övervägande i Sverige. Ett förslag om införande av en

mervärdeskatt framfördes år 1941 av centrala omsättningsskattenämnden,

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

närmast i syfte att övervinna vissa med återförsäljarebegreppet samman­

hängande olägenheter vid omsättningsskatteförordningens tillämpning. Svå­

righeter hade nämligen uppkommit, då det gällt för en säljare att avgöra,

huruvida en vara fick säljas skattefritt med hänsyn till köparens ställning.

För att eliminera dessa svårigheter och därav följande olyckliga konsekven­

ser för säljare och köpare föreslog nämnden ett slopande av återförsäljare­

begreppet och en övergång till ett allmänt avdragssystem så konstruerat,

»att varje försäljning av butiksliandelsvaror bleve skattepliktig, men att var

och en som försålde sådana varor skulle äga att vid beräkningen av sin skat­

tepliktiga omsättning avdraga vad han utgivit för inköp av butikshandelsva-

ror, avsedda antingen för vidareförsäljning i oförädlat skick eller för för­

brukning såsom material inom hans rörelse». — Omsättningsskattenämn-

dens förslag ledde icke till någon lagstiftningsåtgärd.

Kommittén konstaterar, att man vid en mervärdeskatt undgår vissa spe­

ciella svårigheter, som är förenade med olika former av ettledsskatt, såsom

vissa gränsdragningsproblem, spörsmål om skattskyldighetens inträdande

och skattens storlek vid försäljning till olika köparekategorier eller för skilda

ändamål o. s. v. Mervärdeskatten erbjuder vidare tekniskt goda möjligheter

att via avdragsrätten efter behov helt eller delvis befria vissa varuområden

eller viss förbrukning från skatt, såsom exempelvis investeringar. Genom att

upp- eller nedjustera skattesatsen och variera avdragsrätten kan såväl kon-

sumtionsinriktningen som investeringarna påverkas.

Å andra sidan ernås, framhåller kommittén, fördelarna med en mervär­

deskatt i huvudsak endast om skatten görs så generell, att den omfattar alla

stadier i produktionen och distributionen. Härvid framkommer emellertid

även skattens stora nackdel, nämligen att den skulle komma att upptagas

inom praktiskt taget hela näringslivet och hos ett väsentligt större antal

skattskyldiga än någon form av ettledsskatt. Redovisnings- och kontrollar­

betet måste bli invecklat och tidskrävande genom avdragsförfarandet. Där­

jämte påpekar kommittén att, då skatten till sin natur i stort sett blir en

skatt å bruttovinsten, torde möjligheterna att övervältra densamma mera

vara beroende av rådande konjunkturläge än vad förhållandet är vid en

varuskatt i endast ett led. Kommittén uttalar vidare.

Kommittén har såsom av det föregående framgår för sin del funnit, att

en varuskatt uttagen i ett led med en skattesats, som inte är så hög, att den

äventyrar skattens effektiva uppbörd, är att föredraga framför en mervär­

deskatt. Mervärdeskatten syns å sin sida ha vissa fördelar, som främst fram­

träder om mycket betydande indirekta skatter skulle komma att uttagas.

Då kommittén utgått från, att det vid införandet av en allmän indirekt be­

skattning blir fråga om en lågprocentig skatt och då en mervärdeskatt syns

ha ett starkt samband med frågan om hur företagsbeskattningen ordnas,

har kommittén inte ansett sig böra upptaga mervärdeskatten till någon mera

detaljerad undersökning.

Kommitténs uppfattning är sålunda, att en allmän varubeskattning bör ut­

formas såsom en ettledsskatt på färdigvaror. I anslutning härtill framlägger

kommittén två mera fullständigt utarbetade förslag till en sådan skatt.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

av motsvarande skärpa närma sig en allmän utgiftsbeskattning av företa­

gen. De med en råvarubeskattning förenade svårigheterna och olägenheterna

i vad avser exportvarorna synes enligt LO:s mening kunna bemästras bl. a.

via företagsbeskattningen, och skattens snedvridande effekt motverkas av

den nyss nämnda, redan befintliga beskattningen av andra produktionsfak­

torer. Vid en lösning av beskattningsfrågan på längre sikt genom en omlägg­

ning av nuvarande företagsbeskattning till någon form av bruttobeskatt­

ning är enligt LO:s mening mervärdeskatten en av de beskattningsformer

som kan komma i fråga. LO delar dock kommitténs uppfattning, att en så­

dan skattetyp icke är lämplig vid sidan av nuvarande företagsbeskattning.

Konjunkturinstitutet anför vissa synpunkter till förmån för en beskatt­

ning i produktionsledet. Institutet finner det sålunda inte självklart vare sig

att en indirekt skatt skall utformas på ett sådant sätt, att den kan övervält­

ras på konsumenterna genom prishöjningar, eller att i konsekvens härav en

beskattning i produktionsledet nödvändigtvis måste kompletteras med skatt

på importvaror. I vissa situationer med övernormala vinstmarginaler kan

det enligt institutets mening te sig naturligt och önskvärt, att skatten i stäl­

let får bäras av företagen, och det kan även framstå som önskvärt, att den

indirekta skatten inte övervältras på priserna utan i stället tillbakavältras

på lönerna genom att den vid oförändrade priser möjliga lönestegringstak-

ten dämpas. Institutet framhåller ytterligare, att en skatt på företagens löne­

utbetalningar synes ha betydande administrativa fördelar.

Beträffande mervärdeskatten framhåller kontrollstijrelsen och överståt-

hållarämbetet, att denna skatteform i och för sig har ett obestridligt värde

men bör förordas först i ett läge, där kontroll- och redovisningssvårigheter

skulle uppstå genom att ett ökat inkomstbehov skulle föranleda en jämfö­

relsevis hög skattesats vid en ettledsskatt.

Departementschefen

En allmän indirekt beskattning kan — liksom för övrigt även en punkt­

beskattning — ges formen av en flerledsskatt eller en ettledsskatt.

Utmärkande för en flerledsskatt är att den uttages i flera försälj­

ningsled i produktions- och distributionskedjan. Den kan alltså sträcka sig

från tillhandahållandet av råvaran till producenten fram till den färdiga

produktens försäljning till konsumenten. En flerledsskatt kan utformas så­

som en s. k. kaskadskatt eller som en s. k. mervärdeskatt. Kaskadskatten

utgår å varans hela värde i varje försäljningsled, medan en mervärdeskatt

endast träffar det mervärde som tillkommer i varje led. Resultatet av en

mervärdeskatt blir sålunda i princip detsamma som av en ettledsskatt på

den slutliga varuprodukten vid dess försäljning till konsument. Såväl kas­

kadskatten som mervärdeskatten kan emellertid begränsas till vissa led i

produktions- och distributionskedjan. Vid mervärdeskatten behöver dock en

sådan begränsning icke påverka skatteresultatet. Vidare kan en flerleds­

skatt begränsas till att omfatta exempelvis råvaror. Den träffar då i varje

skattepliktigt led endast den i produkten ingående råvaran (kaskadskatt) el­

ler råvarutillskottet (mervärdeskatt).

En ettleds skatt insattes i ett visst bestämt försäljningsled i produk­

tions- och distributionskedjan. Beskattningsvärdet är varans värde i ifråga­

varande led, och detta värde blir alltså större ju senare skatten insättes. Me­

dan en fullt utbyggd flerledsskatt träffar all försäljning av varor från rå­

varan till den färdiga produkten, kommer en ettledsskatt till följd av sin

konstruktion att i praktiken bli antingen en råvarubeskattning eller en fär-

digvarubeskattning. I det senare fallet kan — beroende på i vilket led skatten

insättes — urskiljas tre huvudformer, nämligen producentskatt, partihan-

delsskatt och detaljhandelsskatt.

En varubeskattning kan vidare i viss utsträckning förbindas med en be­

skattning av tjänsteprestationer (tjänstebeskattning). Till frågan om en så­

dan beskattning återkommer jag senare.

När det gäller att taga ställning till vilken form av allmän indirekt be­

skattning, som bör väljas, vill jag till en början behandla kaskadskatten

och mervärdeskatten. Gemensamt för dessa skatter är som nämnts, att skatt

uttages i flera led av en varas omsättning på vägen till den slutlige konsu­

menten. Skillnaden ligger däri, att vid en kaskadskatt skatten utgår på det

totala varuvärdet i varje led (producentpris, grossistpris o. s. v.), medan

skatten vid en mervärdeskatt endast pålägges värdetillväxten (manufaktu-

reringsvärdet eller hanteringskostnaden) inom varje företag, som bearbetar

eller saluför varan.

Båda dessa skatteformer har otvivelaktigt fördelar. Skatteunderlaget

blir stort och därmed kan skattesatsen hållas låg. Man undgår vissa med

andra indirekta skatteformer förenade problem, bl. a. med avseende på

gränsdragningen mellan olika företagskategorier och i fråga om beskatt­

ningsvärdenas bestämmande. Att ernå dessa och andra fördelar förutsätter

emellertid att skatt uttages hos ett mycket stort antal företag i de olika

leden i produktions- och distributionskedjan, vilket innebär olägenheter

från såväl administrativ som kostnadsmässig synpunkt. Härtill kommer, att

en kaskadskatt kan leda till strukturella rubbningar inom näringslivet ge­

nom att vissa integrationsformer gynnas. Mervärdeskatten återigen kräver

bl. a. ett omfattande avdragsförfarande vid skatteredovisningen.

Som jag tidigare nämnt kan en allmän indirekt beskattning — vare sig

den utformas som en flerleds- eller ettledsskatt — begränsas till att om­

fatta endast råvaror. Såsom LO framhållit kan en råvarubeskattning ses

såsom ett komplement till redan gällande beskattning av andra produk­

tionsfaktorer (bränsle, elkraft och — genom särskilda arbetsgivareavgifter

—- arbete). En råvarubeskattning skulle därför kunna bidraga till en ut­

jämning av den indirekta företagsbeskattningen olika industrigrenar emel­

lan. Vad kommittén i detta sammanhang diskuterat är en skatt på oföräd­

lade råvaror av typen trä, järn, textila fibermaterial in. m. Till förmån för

eu råvaruskatt talar enligt kommittén, att skatten kan begränsas till ett få­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

111

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

tal varor men ändå få räckvidd på hela färdigvaruområdet, samt det för­

hållandet, att en stor del av råvarorna importeras eller inom landet fram-

ställes hos ett begränsat antal stora företag. Detta är enligt kommittén ägnat

att underlätta skattens konstruktion och administration. Kommittén påpe­

kar emellertid samtidigt, att i fråga om en så betydelsefull råvara som trä

medför rådande ägandeförhållanden, alt antalet skattskyldiga måste bli

stort. Framflyttas skattskyldigheten på detta område till senare led blir

följden att viss del av råvaran förblir obeskattad. En råvaruskatt blir ej

heller neutralt verkande genom att råvarorna har varierande betydelse för

olika slag av tillverkning. Vidare framhåller kommittén som en väsentlig

nackdel med en råvarubeskattning, att det blir förenat med betydande svå­

righeter att utforma en någorlunda riktig avvägning av skatten på importe­

rade hel- och halvfabrikat vari skattepliktiga råvaror ingår. Problem upp­

står även när det gäller att eliminera skattens verkningar på exportsidan.

Till vad kommittén sålunda anfört vill jag endast foga att, om det aktuella

inkomstbehovet skall täckas genom en skatt på oförädlade råvaror, skatte­

satserna måste bli höga och väsentligen påverka kostnadsläget inom för­

ädlingsindustrin och tillika inverka på den nuvarande prisstrukturen.

Något annorlunda blir förhållandena, om man beskattar råvaror i vida­

re bemärkelse och samtidigt gör skatten kumulativ, d. v. s. tillämpar en

kaskadskatt på grundval av produktionsföretagens förbrukning av råvaror

samt halv- och helfabrikat m. m. En så anordnad beskattning ger ett bre­

dare skatteunderlag, varigenom skattesatsen skulle kunna sättas lägre än

vid det nyss nämnda alternativet. Man undgår emellertid inte variationer

i skattebelastningen olika industrigrenar emellan liksom ej heller svårig­

heterna att avväga beskattningen av importvaror och att hålla exportvaror­

na utanför beskattningen. Därtill kommer de tidigare nämnda olägenhe­

ter som gör sig gällande vid en kaskadskatt.

Här angivna olägenheter uppkommer inte om en allmän indirekt beskatt­

ning ges formen av en ettledsskatt på färdigvaror och denna, för att i möj­

ligaste mån undvika rubbningar i prisstrukturen m. m., utformas såsom en

värdeskatt med enhetlig skattesats. Till förmån för denna skatteform talar

att skattesatsen kan sättas låg, varigenom tänkbara strukturella rubbningar

kan förväntas bli obetydliga. Skatten kan vidare göras relativt enkel och

därmed mindre arbets- och kostnadskrävande med avseende på administra­

tion, redovisning och kontroll. Det uppstår inte heller några speciella svårig­

heter att från beskattningen undantaga exportvarorna eller att inbegripa

importen under beskattningen. Vidare vill jag framhålla, att en färdigvaru­

skatt inte har så intimt samband med den direkta företagsbeskattningen

som tidigare här nämnda indix-ekta skatteformer.

Jag förordar sålunda att den allmänna indirekta beskattningen konstrue­

ras såsom en enhetlig värdeskatt på färdigvaror, uttagen i ett led.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959

De skattskyldiga -— producenter och registrerade partihandlare — avgiver

deklaration till kontrollmyndigheten rörande beskattningsvärdet av de va­

ror, som av dem eller för deras räkning levereras till köpare eller tas i an­

språk för vidare bearbetning. Samtidigt inbetalas den upplupna skatten.

För vara, som införes till riket, deklareras och erlägges skatten till tull­

verket samtidigt med tullen.

Allmän varuskatt i producentledet

Skatten uttages av den som tillverkar eller till riket inför skattepliktig

vara. Skatteplikten inträder vid varans leverans från producent till köpare

eller, vad angår importerade varor, vid varans införande till riket.

De skattskyldigas antal kan beräknas till omkring 45 000 under förutsätt­

ning, att vissa mindre producenter undantages från skattskyldighet. Om

däremot samtliga producenter — med undantag dock för jordbrukare —

medtages, blir antalet skattskyldiga uppskattningsvis omkring 75 000.

Beskattningsvärdet kan vara lika med priset vid försäljning i större pos­

ter till återförsäljare.

Beträffande beskattningsområde, deklarationsskyldighet och sättet för

deklarations avlämnande samt import gäller vad förut sagts rörande en

skatt i partihandelsledet.

För att skapa underlag för en närmare bedömning av de olika alternati­

ven har kommittén undersökt, hur dessa lämpligen kan utformas med av­

seende på beskattningsområde, beskattningsvärde och kretsen av de skatt­

skyldiga. Härvid har huvudvikten lagts på detaljhandelsalternativet och

partihandelsalternativet. Beträffande alternativet med en skatt i producent­

ledet anmärker kommittén, att detta är relativt likartat med partihandels­

alternativet. Det har därför fått en mera summarisk behandling.

Beskattningsområde

Kommittén fastslår, att en allmän varuskatt bör göras så vidsträckt som

möjligt. Därigenom kan skattesatsen hållas låg. Dessutom underlättas redo­

visningen, vilket inte minst bekräftas av erfarenheterna från den allmänna

omsättningsskatten. Kommittén anser därför, att det skattepliktiga varu­

området bör begränsas endast i den mån så betingas av tekniska skäl men

icke med hänsyn till varans art. Problemställningen är dock till viss del

annorlunda vid en skatt i partihandelsledet än vid en detaljhandelsskatt,

i det att en begränsning av beskattningsområdet i förra fallet lättare kan

leda till en begränsning av antalet skattskyldiga.

Med nämnda principiella inställning förordar kommittén vissa inskränk­

ningar i beskattningsområdet vid de båda alternativen detaljhandelsskatt

och partihandelsskatt på sätt framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

115

BESKATTNINGSALTERNATIV

Detaljhandelsskatt

Partihandelsskatt

Potatis, ägg, färska grönsaker, vanliga bär

Råvaror för jordbruket: utsäde, fröer, foder- och gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel

för foder, betningsmedel, bakteriekulturer för växter, medel för bekämpning av ogräs och

växtskyddsmedel. Levande djur, dock icke fisk eller skaldjur. Skogsplantor, skogsfroer och

plantor av icke-perenna växter

Jord, sand, grus och sten i obearbetat eller krossat skick

Ved, bränntorv, torvbriketter

Motorbränslen

Öl och läskedrycker

Rusdrycker (spritdrycker, vin, starköl)

Tobaksvaror

Tidningar och tidskrifter

Fartyg för transport av passagerare och/eller last med nettodräktighet av 20 registerton och

däröver. Flygplan

Begagnade varor

Exportvaror

Kriesmateriel, som inköpes av staten och omfattas av gällande förbud mot utförsel av

8

’

krigsmateriel (SFS 1949:614) 1

1 betänkandet erinras om att konsumtionen av livsmedel svarar för

cirka femtio procent av varuförbrukningen exkl. sprit, vin och tobak samt

sådana varor, som icke lämpligen bör bli föremål för allmän varuskatt. Ett

undantagande av livsmedelsområdet skulle därför leda till en avsevärd

skärpning av skattesatsen på det återstående varuområdet, om samma skat­

teintäkt skall ernås. Därjämte bör de redovisningstekniska skälen beaktas.

Med ledning härav finner kommittén, att vid en detaljhandelsskatt samtliga

livsmedel bör medtagas till beskattning, medan vid en partihandelsskatt

undantag bör göras för potatis, ägg, färska grönsaker och vanliga bärsorter.

Det framhålles, att sistnämnda varuslag i relativt väsentlig utsträckning,

säljes av producent direkt till förbrukare utan att passera partihandeln. En

partihandelsbeskattning av dessa varor måste därför bli svårkontrollerad,

bl. a. därigenom att ett stort antal producenter skulle bli skattskyldiga.

Vid detaljhandelsalternativet bör enligt kommittén även jordbrukares ut­

tag och direktförsäljning av hemmaproducerade livsmedel beskattas. Då an­

talet jordbrukare är stort — ca 330 000 — och redovisningstekniska olägen-

116

heter skulle uppstå, om skatten skulle erläggas i samma ordning som an­

nan allmän varuskatt, förordar kommittén ett från huvudregeln avvikande

särskilt redovisningsförfarande. Detta innebär, att taxeringsnämnderna vid

inkomsttaxeringen av jordbrukare fastställer och i taxeringslängderna anger

det till varuskatt skattepliktiga beloppet för uttag och direklförsäljningar

samt att de lokala skattemyndigheterna därefter uträknar och upplager

varuskatten å debetsedeln för slutlig skatt. Därest jordbrukare jämsides med

jordbruk bedriver annan verksamhet för vilken skattskyldighet föreligger,

t. ex. butikshandel, skall nu nämnda förfarande inte tillämpas utan i dylikt

fall föreslår kommittén, att redovisningen av den allmänna varuskatten skall

i dess helhet ske enligt huvudregeln. — Av praktiska skäl förordar kom­

mittén icke någon beskattning av jordbrukarnas egenförbrukning och direkt­

försäljning vid partihandelsalternativet.

För undvikande av dubbelbeskattning bör enligt kommittén jordbrukare

i likhet med industriföretag och andra registrerade tillverkare få skattefritt

inköpa råvaror och annat material för produktionen. Detta bör lämpligen

tillgodoses genom att vid båda alternativen följande för jordbruk med bi­

näringar avsedda varor undantages från beskattning: utsäde, fröer,

foder- och gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel för foder,

betningsmedel, bakteriekulturer för växter, ogräsbekämpningsmedel och

växtskyddsmedel ävensom skogsplantor och fröer och plantor av icke-pe-

renna växter. Vidare anses att undantag bör göras för levande inventarier

i jordbruket. Av praktiska skäl föreslås att skattefriheten får omfatta ad

försäljning av levande djur utom fisk, kräftdjur och musslor.

Av kontrolltekniska skäl förordas vid båda alternativen undantag från be­

skattning för jord, sand, grus och sten, som säljes i obearbetat

eller krossat skick, ävensom för ved och de därmed relativt likvärdiga

bränslena bränntorv och torvbriketter.

Beträffande motorbränslen framhåller kommittén, att dessa av re­

dovisnings- och kontrolltekniska skäl bör ingå i en detaljhandelsskatt, i syn­

nerhet om en allmän varuskatt kompletteras med en beskattning av tjänster

av servicenalur. Vid partihandelsalternativet åter kan en allmän varuskatt

på bensin och motoralkohol undvaras utan tekniska olägenheter; dock bör

enligt kommittén motorbrännolja ingå i detta alternativ, enär dylik olja

och eldningsolja av praktiska skäl bör behandlas lika. — Det må bär fram­

hållas, att kommitténs bedömning av frågan om beskattning av bränslen

skett före tillkomsten av den allmänna energiskatten.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som gäller för försäljning och

beskattning av spritdrycker, vin och starköl föreslår kommit­

tén, att dessa varuslag undantages från beskattning vid båda alternativen,

ö 1 och läskedrycker anses böra undantagas från en partihandelsskatt

men av redovisningstekniska skäl omfattas av en detaljhandelsskatt. På

motsvarande sätt bör enligt kommitténs uppfattning beskattningen av t o-

baksvaror utformas, därest de fasta bruttopriserna å dessa varor slo­

pas. Starka skäl kan dock enligt kommitténs mening anföras, för att tobaks-

varorna hålles utanför även en detaljhandelsskatt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1959

Kiingl. Maj:Is proposition nr 162 år 1959

117

I fråga om tidningar och tidskrifter finner kommittén, att framför­

allt vissa gränsdragningsproblem mellan vad som är att anse som yrkes­

mässigt eller icke-yrkesmässigt utgivna publikationer väger så tungt, att tid­

ningar och tidskrifter bör undantagas från beskattning vid båda alternati­

ven. Kommittén har därvid även beaktat, att dessa alster i praktiskt taget

alla länder med allmän varuskatt, utom i Västtyskland, undantagits från

beskattning. En till producentledet förlagd beskattning av tidningar och tid­

skrifter har även övervägts av kommittén som dock icke finner en sådan

beskattning lämplig.

För att undvika menliga konsekvenser för varvsindustrin och med beak­

tande av konkurrensen på den internationella fraktmarknaden föreslår kom­

mittén, att för transport av passagerare och/eller last avsedda fartyg

med en nettodräktighet av 20 registerton eller däröver icke bör omfattas av

beskattningen vid någotdera alternativet. Skatteplikten begränsas därigenom

till enbart lustfartyg. Av liknande skäl och med hänsyn till den ringa försälj­

ningen av sportplan och liknande förordas generell skattefrihet för flyg­

plan.

Av främst redovisnings- och kontrolltekniska skäl finner kommittén, att

en detaljhandelsskatt jämväl bör omfatta begagnade varor i vad

avser försäljning till konsument. Kommittén framhåller därvid, att den om­

ständigheten att, sedan en allmän varuskatt varit gällande någon längre tid,

de begagnade varorna tidigare varit föremål för beskattning, icke kan utgöra

skäl för undantag, enär fråga är om en ny omsättning. Vid en partihandels-

skatt bör begagnade varor undantagas från beskattning, eftersom sådana

varor i regel endast passerar detaljhandeln. Skattefriheten anses dock böra

begränsas till varor, som tidigare varit föremål för försäljning inom riket.

Vid import torde enligt kommittén skäl inte föreligga att skilja mellan nya

och begagnade varor.

Kommittén anser vidare deL vara en onödig omgång, att varuskatt skall

redovisas och kontrolleras för försvarets inköp av kanoner, stridsvagnar etc.

och förordar därför, att från skatteplikt undantages sådan krigsmate­

riel, som inköpes av staten och omfattas av gällande utförselförbud (SFS

1949:614).

Slutligen förordar kommittén, i likhet med vad som gäller i samtliga län­

der med allmänna varuskatter, ett generellt undantag från beskattning för

varor som exporteras. Med export jämställes leverans av varor till bruk

för fartyg och luftfartyg i utrikes trafik. Den med en partihandelsskatt

förenade olägenheten, att av detaljhandlare exporterad vara redan beskattats

vid inköpet, synes lämpligast kunna lösas genom frivillig registrering, var­

med skulle följa möjlighet till skattefria inköp. Uppgift om skattefri export

skall styrkas genom bevis från tullmyndigheten.

1 fråga om importvaror bör enligt kommittén beskattningen i prin­

cip omfatta såväl utomlands inköpta varor som gåvor från utlandet. Även

varor, importerade för lån och uthyrning eller annan användning inom ri­

ket, bör inbegripas i beskattningen, såvida fråga inte är om sådant tillfälligt

brukande, för vilket tullfrihet medgives. Sådan import, som är undantagen

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

från tull på grund av särskilda bestämmelser i tulltaxeförordningen (flytt-

saker, utländska diplomaters import in. m.), bör enligt kommittén gene­

rellt undantagas från beskattning. Varor, som importeras av registrerad

företagare i och för återför sälj ning i oförändrat eller bearbetat skick, bör

icke beskattas vid importtillfället utan först vid skattepliktig försäljning

inom landet. Skatt bör däremot uttagas av tullverket vid importen, om en

dylik företagare importerar vara, som icke skall återförsäljas (exempelvis

import av inventarier för eget bruk). Likaså bör varor, som importeras av

icke registrerad företagare, beskattas vid införseln. Detta förfaringssätt inne­

bär en avvikelse från det system som tillämpades under den allmänna om­

sättningsskattens tid, då tullverket endast lämnade kontrollmeddelande till

länsstyrelserna för uttagande av skatt i efterhand genom dessas försorg.

De i det föregående angivna undantagen betecknas av kommittén såsom

uttömmande. I anslutning härtill framhålles att, även om det inom samtliga

varuområden kan anföras andra skäl än tekniska för undantag av vissa

varuslag från beskattning, ytterligare undantag, t. ex. av mera utpräglade

nödvändighetsvaror, endast går att genomföra till priset av skattetekniska

svårigheter och höjda skattesatser. Därjämte kan krav följa om nya undan­

tag. Utvidgas undantagen, leder detta till att den nya skatteformen förlorar

sin karaktär av allmän skatt.

I fråga om alternativet producentskatt förordar kommittén, att

undantagen från beskattningsområdet ges samma omfattning som vid parti­

handelsalt ernativet.

Kommitténs förslag i fråga om beskattningsområdets utformning är icke

enhälligt utan reservationer har anförts, dels av ledamöterna Kollberg och

Eric Nilsson gemensamt, i vad avser beskattning av vissa investeringsvaror,

och dels av ledamoten Ivar Nilzon i vad avser beskattning av livsmedels-

varor.

I herrar Kollbergs och Eric Nilssons reservation framhålles följande.

För överskådlig tid framåt utgör ökad mekanisering och rationalisering

inom industri, jordbruk och handel en av de viktigaste förutsättningarna för

ekonomiskt framåtskridande. I detta sammanhang skall inte närmare bely­

sas vikten av, att näringslivet kan fortlöpande modernisera sin produktions­

apparat i takt med teknikens utveckling. Härför erfordras avsevärda inves­

teringar. Det svenska näringslivets konkurrenskraft såväl på hemmamark­

naden som på utländska marknader kommer att allvarligt försvagas, om inte

ett investeringsvänligt klimat skapas. Även de påfrestningar, som vid genom­

förande av planerade gemensamma marknader och frihandelsområden, nor­

diska eller europeiska, möter det svenska näringslivet och vilka endast kan

mildras genom en höggradig mekanisering, bör härvid uppmärksammas.

Problemet är sålunda i dag och för framtiden, hur en ökning av investe­

ringarna skall kunna genomföras. Anledning saknas att här underkasta

problemet en analys, särskilt som behovet av ökade investeringar i och för

sig inte bestrides av någon. Ett direkt motarbetande av ytterligare mekani­

sering och rationalisering framstår för oss som synnerligen olyckligt. En Io-

119

<nsk tölid härav måste bli, att förslaget om varuskatt bör utformas så, att

skatten inte drabbar de varor, som direkt utnyttjas till att förbättra produk­

tionsapparaten inom industri, jordbruk och handel.

Med hänsyn till svårigheterna för säljaren att i det enskilda fallet be­

döma, huruvida förvärvet sker för investeringsändamål, synes enligt resei-

vanterna en omedelbar befrielse från varuskatt knappast genomförbar. Där­

för förordas ett restitutionsförfarande med möjlighet till preliminär skatte-

restitution för det fall att investeringsarbetena sträcker sig över en lång tids­

period.

Gentemot den av kommittén förordade beskattningen inom livsmedelsom­

rådet anför ledamoten Ivar Nilzon följande.

För varje människa är livsmedlen — även vid jämförelse med andra vik­

tiga förnödenheter — det mest primära och nödvändiga. Livsmedlens un­

dantagande från beskattning skulle därför vara det lämpligaste sättet att ge

de lägsta inkomsttagarna lättnad. Om hela livsmedelsområdet undantages

från beskattning, kan konsumtionsinriktningen knappast påverkas. Den ad­

ministrativa kontrollen måste också därigenom bli av mindre omfattning,

då den rena livsmedelshandeln helt kommer utanför. Naturligtvis bör det

dock vara möjligt att belägga importerade livsmedel av uppenbar lyxkarak­

tär med särskilda punktskatter. Om livsmedlen undantages från beskatt­

ning, erhålles i praktiken ett skattefritt bottenavdrag även vid den indirekta

beskattningen av särskild betydelse för de lägsta inkomsttagarna.

Vid en sådan utformning bör även behovet av kompensation till barn­

familjer och folkpensionärer bli mindre. Samtliga livsmedel bör därför en­

ligt min mening, möjligen med undantag för de nämnda importerade livs­

medlen och sådana livsmedel, som till äventyrs beskattas i annan ordning,

undantagas från indirekt beskattning.

Beskattningsvärde

Kommittén konstaterar inledningsvis, att en allmän varuskatt icke kan an­

ordnas såsom en specifik skatt (s. k. styckeskatt) utan måste utformas så­

som en värdeskatt med viss procent av varans beskattningsvärde. Av prak­

tiska skäl bör beskattningsvärdet om möjligt bestämmas till det pris, som

tillämpas i de skattepliktiga affärstransaktionerna. Detta enkla sätt för be­

skattningsvärdets bestämmande kan och bör tillämpas vid en detaljhandels-

skatt. Lägges beskattningen i ett tidigare led, finns ett flertal såsom be­

skattningsvärde användbara priser, men erfarenheterna från de länder, där

allmän varuskatt förlagts till ett tidigare led än detaljhandelsledet, visar att

beskattningsvärdets bestämmande erbjuder betydande vanskligheter och ät

det allvarligaste problemet vid en dylik beskattningsform. Beskattningsvär­

dets bestämmande är därför, framhåller kommittén, av central vikt vid en

partihandels- resp. producentskatt men av mera underordnad betydelse vid

en detalj handel sskatt. Problemställningen är därjämte något annorlunda

för importvaror än för inhemska varor.

Vid eu detalj It an delsskatt kan enligt kommitténs uppfattning

endast priset vid försäljning till konsument bli aktuellt såsom beskattnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

120

värde. Med konsumentpris bör därvid förstås det pris, med skattens belopp

inräknat, som utgör nettovederlaget, alltså efter avdrag för lämnade rabatter

och bonus men med tillägg för särskilda pristillägg, exempelvis sådana, som

förekommer vid avbetalningsköp. Detta faktiska pris bör gälla såsom beskatt-

ningsvärde oberoende av om konsumenten köper mindre eller större partier

och i sistnämnda fall erhåller lägre pris än andra konsumenter. För varor,

som uttages för eget behov, bör beskattningsvärdet konsekvensmässigt ut­

göra det pris som varupartiet skulle ha betingat vid inköp i detaljhandeln.

Bestämmer man beskattningsvärdena på detta sätt kommer, påpekar kom­

mittén, skatteredovisningen vid en detaljhandelsskatt i allmänhet att base­

ras på de kontant influtna beloppen. Detta bör dock icke utesluta att en skatt­

skyldig företagare får möjlighet att grunda sin redovisning på faktureringen.

Vid en detaljhandelsskatt kommer endast sådan import att beskattas, som

töretages av konsument. Som beskattningsvärde bör enligt kommittén gälla

varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen (cif-värde) med till-

lägg för tull jämte andra avgifter och skatter som uttages vid importtillfäl­

let. Av praktiska skäl förordar kommittén, att skattesatsen för de importe­

rade varorna skall vara densamma som tillämpas vid skattepliktig försälj-

ning inom riket. En högre skattesats skulle i och för sig kunna anses moti­

verad med hänsyn till att beskattningsvärdet för inom landet försåld vara

inbegriper skatten. Skillnaden blir dock relativt obetydlig vid lägre skatte­

satser, eller 0,09 procent vid en treprocentig skatt och 0,27 procent vid en

femprocentig skatt för att stiga till 1,11 procent vid en tioprocentig skatt.

Vid en partihandelsskatt kommer skatten att uttagas vid för­

säljning från producent och partihandlare till detaljist eller konsument. I

fråga om försäljning till detaljhandlare finner kommittén av såväl redo­

visnings- som kontrolltekniska skäl lämpligast att låta det i varje fall ak­

tuella faktiska priset vara beskattningsvärde och att beräkna skatten såsom

ett procentuellt tillägg på fakturans efter avdrag för rabatter o. d. återstå­

ende nettobelopp (nettofakturavärdet).

När en producent eller partihandlare försäljer skattepliktig vara direkt

till konsument, kan emellertid det tillämpade priset icke utan vidare läg­

gas till grund för skatteberäkningen. Det kan nämligen antagas, att kon­

sumentpriset i allmänhet överskrider eljest tillämpade beskattningsvärden

med belopp som svarar mot detaljistmarginalen. Med anledning härav bör,

framhåller kommittén, antingen det tillämpade priset vid skattens bestäm­

mande nedjusteras i förhållande till detaljistmarginalen eller också skatten

beiäknas efter en lägre skattesats. Båda metoderna är förenade med den

olägenheten att de växlande detaljistpåläggen inom skilda branscher kräver

specialregler, därest en fullständig likformighet i beskattningen skall ernås.

Kommittén förordar av praktiska skäl metoden med nedsättning av skat­

tesatsen. Eftersom en tillämpning av olika procenttal för skilda branscher

måste erbjuda betydande svårigheter, föreslår kommittén, att nedsättning-

en sker efter samma grunder för alla branscher. Detta ställningstagande har

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1050

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

121

skett med utgångspunkt från att endast en lågprocentig skatt kan komma

i fråga. Om skattesatsen blir hög, torde det däremot vara nödvändigt att

nedsättningen av skattesatsen differentieras i förhållande till de rådande

detaljistmarginalerna inom olika branscher.

På grundval av uppgifter om detaljistmarginaler för olika varuslag före­

slår kommittén, att skattesatsen vid sådan försäljning varom här är fråga

nedsättes till 75 procent, vilket vid en femprocentig skatt skulle medföra

en skattesats av 3,75 procent, lämpligen avrundad till 4 procent. Kom­

mittén förordar samma beräkningsnorm, när intressegemenskap i form av

släktskaps- eller integrationsförhållanden föreligger mellan producent eller

partihandlare och detaljist och denna intressegemenskap påverkar pris­

sättningen.

Även vid en partihandelsskatt förutsättes beskattningsvärdet för impor­

terade varor bli beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen (cif-värde) med

tillägg av den å varorna belöpande tullen jämte andra vid importtillfället

utgående skatter och avgifter. Någon nedsättning av skattesatsen vid privat

import och motsvarande finner sig kommittén av praktiska skäl icke böra

förorda.

Angående beskattningsvärdet och därmed sammanhängande problem vid

en producentskatt anför kommittén inledningsvis följande.

Vid en allmän producentskatt får priset till partihandeln anses vara ett

naturligt beskattningsvärde. Det i varje enskilt fall aktuella fakturapriset

torde inte kunna ifrågakomma såsom beskattningsvärde vid en producent­

skatt. För sådan händelse skulle nämligen vid fast skattesats skatten för en

viss vara utgå med lägre belopp om den passerar partihandeln än om den

säljs direkt till detaljhandeln eller konsument. Varuströmmen skulle följ­

aktligen för ernående av lägre skatt i större utsträckning än nu är fallet

komma att ledas över partihandeln och distributionsförhållandena följakt­

ligen påverkas, vilket skulle innebära en inte avsedd strukturförändring.

Görs även skattesatsen rörlig, undvikes visserligen denna olägenhet, men

då skulle å andra sidan producenterna tvingas att genomföra en kategori­

klyvning av sina köpare och tillämpa en högre skattesats för sina parti-

handelskunder än för sina detaljhandelskunder. En dylik uppdelning kan

göras efter köparnas nominering som partihandlare eller detaljist eller —

vilket får anses teoretiskt riktigare -— efter bedömning i varje enskilt fall

av om priset får anses vara grossistpris eller detaljistpris.

Då ingen av de skisserade möjligheterna synes vara praktiskt genomför­

bar, kvarstår enligt kommitténs mening endast den möjligheten att anknyta

skatten till ett fast för varje vara bestämt pris. Men även en sådan regel

medför svårigheter, konstaterar kommittén, som härom anför följande.

Härvid är att märka, att svårkontrollerade specialföreskrifter angående

beskattningsvärdets bestämmande erfordras, om skatten läggs i producent­

ledet och lägsta partipriset bestämmes såsom beskattningsvärde. Härvid

uppkommer de problem i detta hänseende, som nu är aktuella beträffande

tillämpningen av varuskatteförordningen. Kommittén vill i detta samman­

hang särskilt peka på dels risken att producent såsom beskattningsvärde

tillämpar priser till integrerande företag eller eljest företag, med vilka pro­

122

ducenten står i intressegemenskap eller beroendeförhållande, dels svårig­

heten att hos ett företag fastställa det lägsta pris, som skall kunna god­

kännas som beskattningsvärde. Att beskattningsvärdena på grund av in­

tressegemenskap i vissa fall skulle bli onormalt låga, skulle inte blott med­

föra tillämpningssvårigheter för kontrollmyndigheten utan även kunna ge

anledning till strukturrubbningar inom handeln. Lägsta partipriset som

beskattningsvärde leder också till att producent för att få låg skatt tilläm­

par lägre sådana priser än som eljest skulle ha varit fallet, vilket bl. a. kan

medföra, att storköparna gynnas på småköparnas bekostnad. Strukturen

på producentsidan kan också påverkas. Vissa företag är så uppbyggda, att

de själva svarar för reklam och försäljning och har kostnaderna härför in­

kalkylerade i sina priser; andra företag åter bedriver blott tillverkning och

överlåter försäljningen och reklamen till en köpare eller ett fåtal köpare.

Varje beskattning på en producents pris vid försäljning i större poster

måste leda till en förskjutning i konkurrensläget mellan dessa båda typer

av företag så att de producenter, som även svarar för distributions- och

reklamkostnader, blir diskriminerade.

Kommittén påpekar, att liknande problem även föreligger beträffande

importvaror. I övrigt framhåller kommittén i fråga om sådana varors be­

handling vid en producentskatt, att skatten vid import av annan än till­

verkare bör beräknas efter samma regler som, för motsvarande fall ifråga­

satts vid en tillämpning av partihandelsalternativet.

I detta sammanhang kan nämnas, att herrar Kollberg och Eric Nilsson

i sin gemensamma reservation även berör frågan om öppen skattedebite-

ring. Reservanterna framhåller följande.

Det är i hög grad önskvärt att konsumenterna kan avläsa skattens stor­

lek vid det enskilda inköpet. Konsumenten har ett berättigat intresse av

att få upplysning om, vad som är varans faktiska pris exkl. skatt. Med

hänsyn till de praktiska svårigheter, som föreligger i vissa fall för handeln

att ange skattens storlek, har kommittén ej ansett sig kunna föreslå en

obligatorisk skyldighet för handeln att alltid redovisa skattens storlek.

Dessa svårigheter får emellertid inte undanskymma vad nyss sagts och

man bör vid den fortsatta utredningen i samråd med näringslivet söka

finna en tillfredsställande och i praktiken genomförbar lösning på proble­

met om en öppen skatt.

Skattskyldighet

I fråga om den subjektiva skattskyldigheten, d. v. s. frågan vem som i

olika fall har att redovisa skatten till statsverket, förordar kommittén —

i likhet med vad som gällde under omsättningsskattens tid och som alltjämt

gäller enligt varu- och försäljningsskatteförordningarna — att endast den,

som bedriver verksamhet yrkesmässigt skall bli skyldig att redo­

visa varuskatt. Kommittén framhåller, att de med bestämmandet av yr­

kesmässigheten förenade problemen är alltför mångskiftande för att kunna

i detalj regleras lagstiftningsvägen. En prövning med ledning av omstän­

digheterna i det enskilda fallet torde sålunda få ske.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959

123

Vid yrkesmässig försäljning bör, framhåller kommittén, säljaren nor­

malt bli skattskyldig, även om varorna äges av annan. Från denna princip

.måste dock vid en detaljhandelsskatt vissa avvikelser göras i vad avser

försäljning å auktion. Kommittén förordar härvidlag de regler som

gällde under omsättningsskattens tid efter en år 1943 företagen författ­

ningsändring. Enligt dessa regler betraktades auktionsförrättaren såsom

säljare endast om han jämväl annorledes än å auktion bedrev handel med

sådana varor, som försåldes å auktionen. Härigenom blev den huvudsak­

liga delen av auktionsförsäljningen undantagen från beskattning. Kvar

under beskattning blev, utöver försäljning av handelsvarulager, väsentligen

endast den auktionsförsälj ning som bedrevs vid sidan av butikshandel

med antikviteter in. in. — Införes en partihandelsskatt, finner kommittén

— med hänsyn till det ringa antal fall av auktioner varvid beskattning kan

komma i fråga — inte erforderligt att göra undantag för kommissionsför-

säljning å auktion.

I fråga om andra fall av försäljning genom ombud framhåller kom­

mittén, att agent — härmed avses person som säljer i huvudmannens namn

eller för dennes räkning — normalt inte bör bli skattskyldig. Vissa prak­

tiska fördelar kan dock, påpekar kommittén, stå att vinna, om general­

agenter in. fl. representanter för utländska företag blir att anse som skatt­

skyldiga, särskilt i sådana fall där de utländska företagen har import­

nederlag här i landet. Om agenterna inte blir skattskyldiga, bör en­

ligt kommittén skatt uttas vid import, som sker genom agent. Vid

importtillfället kan det emellertid vara oklart, huruvida varorna kom­

mer att vidareförsäljas till parti- eller detaljhandlare eller till konsu­

ment. Kommittén förutsätter därför, att vid en partihandelsskatt möjlighet

skall finnas till frivillig registrering. Även vid en detaljhandelsskatt bör

möjlighet föreligga att i särskilda fall låta en agent för utländskt företag

bli skattskyldig. Därvid bör kunna fordras, att säkerhet ställs för skatten.

Varuförsäljning, som sker mellan privata säljare och köpare men genom

förmedling av någon som bedriver yrkesmässig verksamhet, bör enligt kom­

mitténs mening under vissa förutsättningar betraktas såsom skattepliktig

affärstransaktion.

EU särskilt problem, som kommittén närmare granskat, avser b y g g-

n a d sbranschen och sammanhänger med förekomsten av s. k. för­

arbetade varor inom denna bransch. Eftersom kommittén förutsätter, att

fast egendom skall hållas utanför beskattningen, skall vid uppförande och

reparation av fastighet i princip endast material men inte arbetskostnad

beskattas. Därest skattskyldigheten åvilar leverantörerna och inte bygg­

nadsföretagen, blir skattebelastningen högre, när materialen levereras i

bearbetat skick, exempelvis såsom monteringsfärdiga trähus, än då leve­

rans sker i form av råmaterial (virke, grus, cement, in. in.). Kommittén

framhåller, att denna ojämnhet icke synes kunna undvikas genom all i

stället låta yrkesmässiga byggnadsföretag bli skattskyldiga. Skatten för

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1959