Prop. 1960:25

('angående godkännande av Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslut\xad ningen, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år i960

1

Kr 25

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslut­ ningen, m. m.; given Stockholms slott den

4

januari

1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna Sveriges anslut­ ning till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandels­ sammanslutningen. En redogörelse lämnas för bakgrunden till och förlop­ pet av de förhandlingar, som lett fram till konventionen, och för den när­ mare innebörden av bestämmelserna i denna. Likaså redovisas konsekven­ serna för Sveriges del av anslutningen till konventionen och de åtgärder som från svensk sida blir aktuella i anledning därav. — I samband med förhand­ lingarna — och i viss mån såsom led i dessa — har mellan några av de del­ tagande länderna särskilda bilaterala jordbruksavtal träffats, bl. a. ett mellan Sverige och Danmark. I propositionen hemställes om riksdagens godkän­ nande av detsamma.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 25

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

Förhandlingar om ett europeiskt frihandelsområde

Paris-förhandlingarna

Under intryck av de snabba framstegen i sexstaternas planer på ekono­ miskt samarbete beslöt OEEC:s ministerråd i juli 1956 — i anslutning till ett brittiskt förslag — att undersöka möjligheterna att bilda ett frihandels­ område omfattande samtliga OEEC-länder, däri inbegripna de sex. Inom ett sådant område skulle förekommande handelshinder avvecklas i samma takt som enligt Rom-avtalet. En väsentlig olikhet i förhållande till sexstatssain- manslutningen förelåg emellertid såtillvida, att medan denna avsåg upprät­ tandet av en tullunion med gemensamma yttre tullsatser skulle i frihandels- området de enskilda länderna kunna gentemot tredje land bibehålla sina individuella tullar och överhuvud sin handlingsfrihet i tull- och handelspo­ litiskt hänseende. — Ett arbetsutskott tillsattes, som efter ett par månaders arbete framlade en rapport, vari konstaterades att de med ett frihandels­ område förenade tekniska problemen kunde lösas. I rapporten fästes upp­ märksamheten på en rad frågor som påkallade ställningstagande vid bildan­ det av ett frihandelsområde, såsom ursprungsfrågan, jordbruksvarornas be­ handling, den ekonomisk-politiska samordningen, de s. k. underutvecklade medlemsländernas ställning etc.

På grundval av rapporten beslöt OEEC:s ministerråd i februari 1957 att låta utarbeta konkreta förslag till ett västeuropeiskt frihandelsområde. Rå­ det uppdrog åt sin ordförande att för ändamålet tillsätta erforderliga arbets­ utskott samt att leda och samordna verksamheten inom dessa. Några egent­ liga framsteg gjordes likväl icke, vilket i viss mån berodde på obenägen­ het hos de sex att ingå på närmare sakdiskussioner förrän Rom-avtalet hun­ nit ratificeras. Sedan detta skett under hösten 1957, kom emellertid för­ handlingarna igång och fördes nu inom en för ändamålet särskilt tillsatt ministerkommitté — efter den engelske ordföranden benämnd Maudling- kommittén. En första genomgång av hela förhandlingsområdet kom till stånd, ett omfattande utredningsmaterial hopbragtes och viktiga frågeställ­ ningar klarlades. Allteftersom förhandlingarna koncentrerades på de cen­ trala spörsmålen, skärptes emellertid motsättningarna.

Särskilda svårigheter erbjöd den s. k. ursprungsfrågan, och i viss mån kan sägas att det var med utgångspunkt i denna som under förhandlingar­ na de grundläggande skiljaktigheterna i parternas ståndpunkter framträd­ de. Ursprungsfrågans centrala ställning sammanhängde med förhållandet att i ett frihandelsområde — i motsats till i en tullunion — varje medlems­ stat bibehåller sin individuella tullnivå gentemot tredje land. Särskilda krav måste med hänsyn härtill uppställas på att varor skulle ha ursprung inom området såsom förutsättning för att de där skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Utan en sådan begränsning av tullfriheten kunde tullarna i en medlemsstat med högre yttre tullnivå kringgås genom att varorna transi­ terades genom en annan medlemsstat med lägre tullar. Det sätt på vilket ur-

5

sprungsfrågan löstes skulle bli avgörande för frihandelsområdets allmänna ekonomiska karaktär. En restriktiv lösning skulle minska utrymmet för tull­ fri handel mellan de sex och övriga OEEC-stater och kunde indirekt även få en begränsande effekt på dessas handel med utomstående länder. Med hän­ syn härtill eftersträvade länderna utanför sexstatsgruppen liberala ur- sprungsregler. De sex — och särskilt då högtulländerna bland dem — mot­ satte sig däremot en liberal lösning under hänvisning till riskerna för sned­ vridning av handeln. Från vissa av dem uppställdes bestämda krav på en harmonisering av de yttre tullnivåerna och överhuvud en samordning av tull- och handelspolitiken såsom förutsättning för att en mera väsentlig del av varuområdet skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. — Under förhand­ lingarna framfördes krav på samordning och harmonisering även på andra områden än tullområdet. Såsom skäl anfördes, att snedvridningsrisker före­ låg icke enbart på grund av skillnader i yttre tullnivåer utan även med hän­ syn till inre konkurrensförhållanden, otillräcklig samordning av den ekono­ miska och sociala politiken etc. Länderna utanför sexstatsgruppen vilka an­ såg att en uppgörelse borde begränsas till de mera centrala handelspolitiska spörsmålen var icke beredda att tillmötesgå dessa långtgående krav.

Förhandlingarna fortsatte med vissa avbrott under hela 1958, dock utan att avgörande framsteg gjordes. Länderna utanför sexstatsgruppen uttryck­ te allvarlig oro över den långsamma förhandlingstakten och ifrågasatte möj­ ligheten att nå en uppgörelse före den 1 januari 1959, vid vilken tidpunkt de sex påbörjade sin inbördes avveckling av tullar och restriktioner. Så sent som i oktober 1958 uttalade emellertid dessa sin föresats att nå en överens­ kommelse före nämnda tidpunkt. Icke desto mindre avbröts förhandlingar­ na efter ett möte med Maudling-kommittén i november, närmast till följd av en fransk deklaration att ett frihandelsområde enligt dittills diskuterade riktlinjer icke var godtagbart för Frankrike.

En närmare redogörelse för Paris-förhandlingarnas bakgrund, förlopp och innebörd har lämnats i en av utrikesdepartementet i februari 1959 utgiven skrift, benämnd Förhandlingarna 1956—1958 om ett europeiskt frihandels­ område.

Läget efter Paris-förhandlingarna. Samarbetet mellan »de yttre sju» växer fram

Den 1 januari 1959 påbörjade de sex upprättandet av sin gemensamma marknad. En tioprocentig tullsänkning ägde rum och beträffande varor som var föremål för kvantitativa importrestriktioner infördes globalkontingenter och genomfördes en tjuguprocentig kontingentökning. I fråga om kontingen­ ter av obetydlig storlek upprättades globalkonlingenter motsvarande minst Ire procent av vederbörande lands egen produktion av varan i fråga. — Åt­ gärderna innebar — genom de fördelar som de sex därigenom beviljade var­ andra — att den för samarbetet inom OEEC grundläggande principen om li­ kabehandling åsidosattes. I slutskedet av Paris-förhandlingarna hade försök

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

7

ekonomiskt samgående. Redan under Paris-förliandlingarna liade det visat sig att de i många grundläggande frågor hade en likartad uppfattning. Sedan förhandlingarna avbrutits, hade det därför tett sig naturligt att undersöka förutsättningarna för ett fortsatt och fördjupat samarbete. Företrädare för de berörda länderna hade vid ett par tillfällen träffat samman för att disku­ tera det uppkomna läget. En avvaktande hållning hade dock tills vidare in­ tagits med hänsyn till de förslag som var att vänta från sexstatsunionens sida. Sedan den angivna rapporten framlagts, var det dock fullt klart att några initiativ från de sex till lösning av de europeiska integrationsproble- men icke var att förutse inom de närmaste åren. Det var under intryck härav som företrädare för de yttre sju vid ett möte i Stockholm i mars 1959 mera ingående diskuterade förutsättningarna att upprätta ett mindre fri- handelsområde. Syftet därmed skulle vara att skapa en bättre bas för fort­ satta förhandlingar med de sex men samtidigt också att åstadkomma en fullt funktionsduglig integrationsform, som — oavsett det vidare förhand- lingsperspektivet — gav näringslivet i de berörda länderna de utvecklings­ möjligheter som följde med en större marknad.

Visst statistiskt material angående det planerade frihandelsområdets stor­ lek och ekonomiska struktur har redovisats i en promemoria, vilken såsom

Bihang 1

torde få fogas till detta statsrådsprotokoll.

Sjustatsförhandlingarna om ett frihandelsområde

Den relativa samstämmigheten i fråga om målsättningen och det förhål­ landet att man i stor utsträckning kunde bygga på material och erfarenhe­ ter från Paris-överläggningarna medverkade till att planerna snabbt tog form. Vid ett möte på tjänstemannanivå i Saltsjöbaden 1—13 juni utarbeta­ des förslag med närmare riktlinjer för det fortsatta förhandlingsarbetet. För­ slaget behandlades därefter vid ett ministermöte i Saltsjöbaden den 20 och 21 juli. Vid mötet beslöt ministrarna att rekommendera sina regeringar att bilda ett europeiskt frihandelsområde. Syftet med detta skulle enligt en vid mötet utfärdad kommuniké vara att stärka medlemmarnas ekonomi genom att främja ekonomisk expansion, full sysselsättning, stigande levnadsstan­ dard och finansiell stabilitet. Avsikten förklarades också vara att underlätta snara förhandlingar med såväl sexstatsunionen som övriga OEEC-länder. Sådana förhandlingar skulle sikta till att undanröja bestående handelshin­ der och att få till stånd en multilateral organisation omfattande hela OEEC- området. —- Det vid mötet framlagda förslaget med riktlinjer för upprät­ tandet av ett frihandelsområde, den s. k. Saltsjöbadsplanen, godkändes av ministrarna som uppdrog åt vederbörande experter att i enlighet med för­ slaget och under beaktande av de synpunkter som framkommit vid mötet ut­ arbeta erforderliga konventionstextcr. Dessa skulle framläggas vid ett nytt ministermöte senare under hösten. Ministrarna uppdrog tillika åt expert­ kommittén att hereda frågor rörande förhållandet till utomstående länder och att särskilt studera frågan om kommande förhandlingar rörande cn incra vidsträckt association.

Kungi. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

10

Vid ministermötet mellan de sju i Saltsjöbaden den 20—21 juli gjordes från de nordiska delegationernas sida ett gemensamt uttalande, som i stort sett innebar att man förbehöll sig rätten att senare återkomma till frågor, som kunde uppstå rörande förhållandet mellan den nordiska marknaden och fri- handelsområdet.

Vad angick frågan om en nordisk tullunion förelåg i och för sig möjlighet att upprätta en sådan inom ramen för ett större frihandelsområde. Detta hade klart framgått av det nordiska ekonomiska samarbetsutskottets utredningar. Avgörande för de faktiska möjligheterna härtill var emellertid å ena sidan de nordiska ländernas egen villighet att genomföra ett sådant projekt, å andra sidan de icke-nordiska ländernas inställning i frågan. Överläggning­ arna under sommaren och vid Nordiska rådets sjunde session i Stockholm i november gav vid handen att enighet icke kunde uppnås mellan de nordiska länderna om att genomföra en nordisk tullunion inom frihandelsområdet. Beträffande de icke-nordiska ländernas inställning hade dessa ställt sig av­ visande till tanken att inom de sju upprätta en nordisk tullunion som till- lämpade ett annat och snabbare schema för den inbördes tullavvecklingen än det som gällde för frihandelsområdet.

Vid Nordiska rådets nämnda session konstaterades att ett politiskt beslut icke kunnat fattas om att upprätta en tullunion. Det ansågs emellertid fort­ farande föreligga goda förutsättningar för ett närmare ekonomiskt sam­ arbete mellan de nordiska länderna. De nordiska ekonomiska samarbetsmi- nistrarna hade också i skrivelse till rådet angett konkreta exempel på en rad lämpliga samarbetsuppgifter. Vid överläggningarna togs fasta på ett vid Kungälvsmötet väckt förslag om att inrätta ett permanent nordiskt minis­ terråd som skulle vara ansvarigt för det ekonomiska samarbetet. Detta för­ slag hade närmare utvecklats i samarbetsministrarnas skrivelse, vari bl. a. framhölls att en av de viktigaste arbetsuppgifterna för rådet skulle bli att noggrant följa utvecklingen av de europeiska integrationsförhandlingarna och bevaka möjligheterna och förutsättningarna för alt genomföra en ge­ mensam nordisk marknad i lämplig form. — I enlighet med de ståndpunk­ ter som intagits vid överläggningarna avgav Nordiska rådet en rekommenda­ tion till regeringarna alt närmare utveckla det nordiska ekonomiska sam­ arbetet och att skapa de lämpliga arbetsformerna härför.

Det nya läget i fråga om de nordiska marknadsplanerna har i särskild grad återverkat på Finlands ställning. Detta land är icke medlem av OEEC och har icke deltagit i frihandelsförhandlingarna mellan de sju. Från finsk sida avgavs vid mötet i Kungälv en deklaration, att därest försöken alt skapa ett frihandelsområde icke hade något politiskt syfte utan endast avsåg ett handelssamai bete b inland icke hade ett mindre intresse än de övriga nor­ diska länderna för dessa försök. Vid de sjus ministermöte i Stockholm i november framlades från finsk sida ett memorandum, i vilket framhölls att den tinska regeringen var beredd att inleda förhandlingar om formerna för ett finskt deltagande i frihandelssamarbetet. Sjustatsministrarna uttalade i en resolution sin tillfredsställelse över det finska initiativet.

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

Kungl. Maj:Is proposition nr 25 år 1960

11

Det svensk-danska jordbruksavtalet

Som tidigare nämnts har parallellt med frihandelsförhandlingarna •— och i viss mån såsom led i dessa — förts bilaterala överläggningar mellan Dan­ mark och vissa länder i sjustatsgruppen för att tillgodose danska önskemål på jordbruksområdet. Särskilda avtal har därvid träffats med Storbritannien, Schweiz, Sverige och Österrike.

Vad angår det svensk-danska jordbruksavtalet — vilket som

Bihang 5

torde få fogas till statsrådsprotokollet — innehåller detta i huvudsak föl­ jande.

Inledningsvis konstateras att avtalet tillkommit i enlighet med artikel 23 i konventionen för att förverkliga de syften som anges i artikel 22 i denna samt såsom ett första steg mot det successiva borttagandet av handelshind- ren för jordbruksvaror inom frihandelssammanslutningen.

På dansk begäran bär i avtalet gjorts ett uttalande från svensk sida an­ gående den svenska jordbrukspolitiken. Det förklaras, att denna icke syftar till någon ökning av den svenska jordbruksproduktionen och att den blivan­ de produktions- och konsumtionsutvecklingen kan förväntas göra det möj­ ligt för de danska producenterna att bevara sin marknad i Sverige för varor av intresse för det danska jordbruket och få andel i en ökad förbrukning i Sverige av sådana varor.

Den svenska regeringen förklarar sig beredd att — under hänsynstagan­ de till det importskydd som det svenska jordbruket tillförsäkrats enligt gäl­ lande riksdagsbeslut -— med den danska regeringen överväga vilka åtgärder som kan genomföras för att tillvarata danska intressen i fråga om avsätt­ ningen av vissa närmare angivna jordbruksvaror på den svenska markna­ den. De angivna varorna är nötkött, kalvkött, hästkött och köttkon server

(med undantag av fläskkonserver), korv (även konserverad), matpotatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden 6/6—5/7), smör, ost, mjölkkonserver, ägg och äggprodukter (med undantag av äggalbumin) samt kött av fjäderfä. -— Enighet råder om att det inom ramen för den europeiska frihandelssammanslutningen bör inledas överläggningar mellan de båda länderna i syfte att åstadkomma ökad frihet i den inbördes handeln med trädgårdsprodukter.

Med hänsyn till att det svenska importregleringssystemet för jordbruks­ produkter ej ger möjlighet för Danmark att — på samma sätt som förut­ satts bli möjligt för medlemsländerna vid export av industrivaror — till­ godogöra sig importlandets prisnivå vid export av jordbruksprodukter till Sverige skall, så länge dylikt hinder föreligger, årligen ett visst belopp till­ falla Danmark. Detta belopp skall tills vidare utgöra 10 milj. svenska kro­ nor. Vid bestämmandet av beloppet har hänsyn tagits till storleken av den hittillsvarande danska exporten till Sverige av sådana varor som omfattas av den svenska jordbruksregleringen och till den hittillsvarande nivån för det svenska importskyddet. Om någon mera påtaglig ändring sker i fråga om nämnda export eller importskydd, skall beloppet kunna jämkas efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

13

Inledande bestämmelser

I inledningen fastslås, att konventionen ingåtts under hänsynstagande till samarbetet inom OEEC och GATT. Det uttalas vidare, att avsikten med konventionen är att underlätta det snara upprättandet av en multilateral sammanslutning med syfte att undanröja hinder för handeln samt att främja närmare ekonomiskt samarbete mellan medlemmarna av OEEC.

Artikel 1.

I artikeln fastslås den nya organisationens namn, Europeiska

frihandelssammanslutningen (European Free Trade Association, EFTA). Medlemmar av sammanslutningen skall vara dels de stater som ratificerar konventionen enligt artikel 39, dels de andra stater som ansluter sig till denna jämlikt artikel 41. Sammanslutningens område skall enligt artikeln innefatta de särskilda områden, å vilka konventionen enligt artikel 43 äger tillämpning. Sammanslutningens organ skall utgöras av rådet samt de öv­ riga organ, som rådet kan komma att inrätta (jfr art. 32). Genom att över­ låta åt rådet att besluta om eventuella ytterligare institutioner har man ve­ lat nå elasticitet i sammanslutningens organisatoriska uppbyggnad och sä­ kerställa att organisationen icke får större omfattning än som efter hand motiveras av föreliggande behov.

Artikel 2.

Under punkten a) anges den ekonomisk-politiska målsättning

som ligger till grund för samarbetet. Denna är att inom sammanslutningens område och inom varje medlemsstat främja en jämn ekonomisk expansion, full sysselsättning, ökad produktivitet och ett rationellt utnyttjande av till­ gångar, finansiell stabilitet och fortlöpande förbättring av levnadsstandar­ den. Punkterna b) och c) hänför sig mera direkt till förhållandena mellan medlemsstaterna. Enligt punkten b) syftar sålunda sammanslutningen till att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna äger rum under sunda konkurrensförhållanden. Målsättningen i denna del har främst fatt sin kon­ kreta utformning i de s. k. konkurrensreglerna (art. 13—17). Punkten c), som närmast är ett specialfall under b), syftar till att väsentliga olikhetei skall undvikas i medlemsstaternas möjligheter att få tillgång till råvaror som produceras inom frihandelsområdet. I punkten d) slutligen fastslås, att sammanslutningen skall syfta till en harmonisk utveckling och expan­ sion av världshandeln och till en gradvis avveckling av hindren för denna.

Bestämmelser angående tullavveckling, ursprungsregler etc.

Artikel 3.

Under övergångsperioden skall medlemsstaterna successivt av­

veckla sina tullar på industrivaror, som importeras från annan stat inom frihandelsområdet och som har sitt ursprung inom detta. Med industriva­ ror förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror och fiskeproduk­ ter vilka upptagits i bilagorna D och E till konventionen. Dessa senare om­ fattas icke av tullavvecklingen (jfr art. 21 och 26). Att märka är vidare att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser fiskala tullar, för vilka sär­ skilda bestämmelser gäller enligt artikel 6.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

15

bastullarna särskilt angivits. I fråga om Danmark skall — med hänsyn till införandet av en ny tulltaxa ■— bastullarna vara de importtullar som tilläm­ pas den 1 mars 1960.

Av bilaga G framgår, att Portugal medgivits en särställning såtillvida, att tullavvecklingen för de slag av varor som är föremål för produktion i Por­ tugal och som icke särskilt undantagits -— undantagna är bl. a. varor, av vilka minst 15 procent av produktionen exporteras — skall ske under en period av högst tjugu år. Vidare framgår, att Portugal intill den 1 juli 1972 under vissa förutsättningar skall kunna öka eller införa tullar, om detta är nödvändigt för att främja utvecklingen av viss produktion.

Artikel 4.

Tullavvecklingen och den slutliga tullfriheten gäller enligt mom.

1 endast i förhållande till sådana varor som avsänts från annan medlems­ stat och som har sitt ursprung inom frihandelsområdet. Bakom kravet på områdesursprung ligger det förhållandet, att i ett frihandelsområde — i motsats till i en tullunion — varje enskild medlemsstat bibehåller sin in­ dividuella tullnivå gentemot tredje land. Om någon begränsning av den in­ re tullfriheten icke förelåg, skulle tullarna i en medlemsstat med högre yttre tullnivå kunna kringgås genom att varor transiterades genom en annan medlemsstat med lägre tullar. Fråga uppstår då i vad mån områdesbehand- lingen i tullhänseende bör begränsas. Att denna icke bör omfatta varor, som helt härrör från tredje land, torde vara klart. Många varor har emel­ lertid blandat ursprung. De har t. ex. tillverkats i en medlemsstat med ut­ nyttjande av råvaror eller halvfabrikat från tredje land. Den utsträckning i vilken denna omfattande kategori av varor får tullfrihet blir i hög grad av­ görande för frihandelns varumässiga omfattning och därmed för dess eko­ nomiska återverkningar. Resultatet av förhandlingarna kan härvidlag sägas innebära, att man å ena sidan velat undvika de svårigheter som blir följden av alltför liberala ursprungsregler men att man å andra sidan icke velat genom snäva regler alltför mycket begränsa den fria handeln.

I första hand gäller enligt mom. 1, att varor som helt härrör från om­ rådet skall anses ha områdesursprung. Detsamma gäller varor, vilka pro­ ducerats inom området och beträffande vilka värdet av det material som utifrån importerats till området eller är av obestämt ursprung och som an­ vänts i något led vid varornas produktion icke överstiger 50 procent av va­ rornas exportpris (procentkriteriet). Vid tillämpningen av procentkriteriet skall enligt mom. 2 visst material av huvudsakligen råvarukaraktär som finnes upptaget å en särskild lista, lista III till bilaga B, oavsett sitt verk­ liga ursprung anses komma från området då det användes i en produktions­ process inom detta. Vidare skall kostnader för energi, bränsle, anläggning­ ar, maskiner och verktyg, som använts vid produktion av en vara inom om­ rådet, anses ingå i varans områdesandel. Detsamma gäller affärsvinst som uppkommer inom området.

Procentkriteriet är — bortsett från textilområdet — alltid tillämpligt. Det erbjuder emellertid i vissa fall tillämpningssvårigheter, exempelvis ifråga om mera bearbetade varor som innehåller eu mängd beståndsdelar. Med

16

Kungi. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

hänsyn till önskvärdheten av enklare bedömningsgrunder och då det före­ ligger behov av kompletterande bestämmelser som för vissa varuslag och va­ ruområden medger en liberalare bedömning av ursprungsfrågan har i mom. 1 vid sidan av procentkriteriet uppställts ett alternativt kriterium, det s. k. bearbetningskriteriet. Detta innebär, att även sådana varor skall anses ha ursprung inom området som där producerats genom viss i särskilda listor, listorna I och II till bilaga B (de s. k. bearbetningslistorna), närmare an­ given bearbetning.

En producent som vill göra anspråk på områdesbehandling i tullhänse­ ende för en vara har i allmänhet frihet att själv bestämma vilket kriterium han vill åberopa. Vissa varuslag finns emellertid icke upptagna på listorna I och II, och för dem gäller endast procentkriteriet. Å andra sidan finns det varor, för vilka icke procentkriteriet utan endast bearbetningskriteriet kan åberopas. Dessa finns upptagna i lista II och hänför sig nästan helt till textilområdet.

Vid utarbetandet av bearbetningslistorna har man i allmänhet sökt an­ knyta till vad som inom industrin anses såsom naturliga produktionsled. För att taga ett enkelt exempel betraktas tillverkning av pappersmassa som ett produktionsled skilt från tillverkningen av papper. Denna senare har i sin tur ansetts vara ett från pappersmanufaktur eller grafisk industri skilt produktionsled. Tanken är att bearbetningen inom ett sådant naturligt pro­ duktionsled skall ge den producerade varan områdesursprung oavsett vari­ från de använda råvarorna kommer. Den angivna principen kan anses ha varit vägledande för huvuddelen av varuområdet. I vissa fall har det emel­ lertid ansetts nödvändigt att bestämma den bearbetning som skall grunda rätt till områdesbehandling mera restriktivt. Exempel härpå utgör vissa delar av de kemiska och textila varuområdena. Vad angår det förra har man t. ex. i fråga om organiska kemikalier fastställt ursprungsregler som i allmänhet innebär att en vara måste undergå två kemiska omvandlingar inom området, varjämte vissa krav uppställts på utgångsmaterialet. Att märka är emellertid att för dessa produkter procentkriteriet alternativt kan tillämpas. Från det textila området kan som exempel nämnas, att huvud­ regeln för att vävnader skall ges områdesbehandling är att såväl tillverk­ ningen av garn som vävningen skett inom området. — I vissa fall har be- arbetningsreglerna givits begränsad giltighetstid. Detta gäller då man när­ mare vill studera verkningarna av reglerna, innan man mera definitivt bin­ der sig för dem.

För den praktiska tillämpningen av artikeln hänvisas i mom. 4 till be­ stämmelserna i bilaga B. Däri lämnas bl. a. föreskrifter angående den be­ visning i fråga om varors ursprung och försändning, som skall lämnas till stöd för en framställning om områdesbehandling i tullhänseende. Bevis­ ningen kan bestå av en ursprungsdeklaration avgiven av den siste produ­ centen av varorna inom området jämte en kompletterande deklaration av exportören i de fall då producenten själv icke svarar för exporten. Den kan också bestå av ett ursprungscertifikat utfärdat av en statlig myndighet eller

17

därtill auktoriserat organ, som är utsett av den exporterande medlemsstaten och anmält till övriga medlemsstater, jämte en kompletterande deklaration av exportören av varorna. De formulär som kan komma ifråga har åter- getts i lista IV till bilaga B. Särskilda bestämmelser finns rörande kontroll av riktigheten av lämnade uppgifter. Medlemsstaterna har åtagit sig att in­ föra lagstiftning med erforderliga bestämmelser om straff för personer, som till stöd för framställningar om områdesbehandling tillhandahåller i väsent­ liga hänseenden oriktiga handlingar.

Enligt mom. 5 i artikeln kan rådet besluta att ändra bestämmelserna i denna och i bilaga B. Det föreskrives också i mom. 6, att rådet från tid till annan skall undersöka i vilka hänseenden konventionen kan ändras för att säkerställa en smidig tillämpning av ursprungsbestämmelserna och särskilt för alt göra dessa enklare och mera liberala.

Artikel 5.

Frågan om riskerna för snedvridning av handeln inom frihan-

delsområdet har nära samband med ursprungsproblemet. Vad som skall in­ nefattas i begreppet snedvridning ägnades stor uppmärksamhet vid de ti­ digare frihandelsförhandlingarna i Paris. Från vissa länder inom sexstats- gruppen hävdades då, att risken för snedvridning var stor icke enbart på grund av olikhet i yttre tullnivåer utan även med hänsyn till inre konkur­ rensförhållanden, otillräcklig samordning av den ekonomiska och sociala politiken etc. Inom sjustatsgruppen har det emellertid ansetts befogat att beakta snedvridningsrisker endast i samband med ursprungsproblemet i egentlig mening, d. v. s. i samband med frågan om skillnader i de yttre tull­ nivåerna. Dessa risker har i allmänhet icke bedömts sasom särskilt stora, och man har därför ansett det tillräckligt att bestämma en procedur som möjliggör en tillfredsställande lösning av problemen i de fall de uppkom­ mer.

Denna ståndpunkt har kommit till uttryck i förevarande artikel. Enligt mom. 1 uppställs två huvudförutsättningar för att snedvridning av handeln skall anses föreligga, nämligen dels att — i anslutning till tullavvecklingen inom området — en medlemsstats import av en vara från en annan med­ lemsstat ökar på grund av att de yttre tullar, som den exporterande med­ lemsstaten tillämpar på råvaror och halvfabrikat vilka användes vid till­ verkningen av varan, är väsentligt lägre än motsvarande yttre tullar i den importerande medlemsstaten, dels också att importökningen förorsakar eller skulle kunna förorsaka allvarlig skada på produktion som bedrives inom sistnämnda stat.

Snedvridning kan uppkomma antingen på grund av sådana skillnader i de yttre tullnivåerna på råvaror och halvfabrikat som förelag redan vid konventionens tillkomst eller också genom framtida förändringar av med­ lemsstaternas yttre tullar. Vad angår det förstnämnda fallet kan framhål­ las att ursprungsreglerna och särskilt då bearbetningslistorna utarbetats med beaktande bl. a. av nu föreliggande tullskillnader och att riskerna för opåräknad snedvridning till följd av dessa skillnader därför torde vara för­ hållandevis små.

2 Bihany till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 25

Kungi. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

19

Även om medlemsstaterna enligt konventionen är oförhindrade att till- lämpa fiskala tullar, d. v. s. försåvitt de icke innehåller ett faktiskt pro­ tektionistiskt element, så är det bl. a. med hänsyn till möjligheterna att friktionsfritt genomföra importtullavvecklingen enligt artikel 3 och till oli­ ka medlemsstaters rimliga anspråk på reciprocitet i samband därmed icke utan betydelse i vilken utsträckning fiskala tullar faktiskt kommer att till- lämpas. Detta sammanhänger med att vid tillämpning av fiskala tullar med­ lemsstaterna går miste om den preferensbehandling, som på tullområdet i övrigt kommer dem till del. Under förhandlingarna om konventionen har medlemsstaterna lämnat varandra upplysningar om de varor och de fiskala tullar, beträffande vilka de avser att tillämpa bestämmelserna i artikel 6, samt kommit överens om att, för det fall de ändrar sina avsikter i dessa hänseenden, inleda samråd med berörda medlemsstater.

Artikel 7.

I artikeln behandlas frågan om tullrestitution. Med tullresti-

tution avses därvid återbetalning av erlagd tull eller befrielse från stadgad tull för material, vilket importeras och användes vid framställning av varor som därefter exporteras. Det förutsättes tillika att motsvarande återbetal­ ning eller befrielse icke medges då materialet användes för inhemsk förbruk­ ning. Innebörden av artikeln är att medlemsstaterna efter övergångstidens slut icke skall kunna göra anspråk på områdesbehandling i tullhänseende för varor, som visserligen undergått föreskrivna produktionsprocesser men som åtnjutit tullrestitution för i varorna ingående importerat material (jfr mom. 1 och 5). Möjlighet till tullrestitution i förening med områdesbehand­ ling skulle nämligen innebära, att försäljningspriset på denna grund kunde sättas lägre vid export till annan medlemsstat än vid försäljning på hemma­ marknaden. — Enligt mom. 2 skall motsvarande gälla vid tullrestitution för importerade varor av de slag som angives i bilagorna D och E, d. v. s. områ­ desbehandling kan vägras en industrivara, som i exportlandet åtnjuter tull­ restitution för en i varan ingående importerad råvara upptagen i någon av nämnda bilagor.

Hur tullrestitution skall behandlas under övergångstiden har ännu icke avgjorts. Vid förhandlingarna om konventionen ansågs problemet icke på­ kalla något omedelbart ställningstagande, då de olägenheter som följer med restitulionsförfarandet icke gör sig gällande förrän tullavvecklingen pågått viss tid. På grund därav får tills vidare tullrestitution lämnas utan att där­ med rätten till områdesbehandling i tullhänseende går förlorad. Det har emellertid i mom. 3 uppdragits åt rådet att före utgången av 1960 besluta om erforderliga bestämmelser. Rådet synes därvid ha att välja mellan an­ tingen ett system innebärande en successiv avveckling av de förmåner som restitutionen medför för exportlandet eller en ordning enligt vilken full re­ stitution medgives fram till viss tidpunkt under övergångsperioden då de bestämmelser som enligt artikeln skall gälla för tiden efter denna träder i tillämpning.

Artikeln avser endast medlemsstaternas inbördes handel. Restitution i samband med export till utomstående länder beröres sålunda icke. — Vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

21

faktiska importen av varan från dessa under nämnda år. Den 1 juli 1960 skall medlemsstaterna i fråga om alla varor, vilka är underkastade kvantita­ tiva restriktioner vid import från annat medlemsland, fastställa globalkon­ tingenter som skall vara minst 20 procent större än motsvarande baskon­ tingenter. Dessa globalkontingenter skall vara öppna för alla medlemsstater och kan göras tillgängliga även för utomstående länder. Den 1 juli varje år skall globalkontingenterna ökas med minst 20 procent av sin storlek före­ gående år eller, i fråga om kontingenter som är öppna även för tredje land, med minst 20 procent av den del av kontingenterna som liänför sig till medlemsstaterna. — I de fall då i utgångsläget baskontingenter saknas eller är mycket små, skall medlemsstaterna själva tillse att de kontingenter som fastställs den 1 juli 1960 får en lämplig storlek. Härvid skall beaktas prin­ ciperna i mom. 3 i fråga om handelns utveckling. Andra medlemsstaters in­ tressen i sammanhanget tillgodoses genom de samråds- och besvärsmöjlig- heter som konventionen erbjuder. Man har här valt en annan metod än Rom­ avtalet, som direkt föreskriver kontingenternas minimistorlek (i procent av produktionen).

Som framgår av det föregående har medlemsstaterna enligt artikeln möj­ lighet att göra de fastställda globalkontingenterna tillgängliga även för utom­ stående länder. Detta är ett uttryck för den ståndpunkten att medlemsstater­ nas avsikt icke är att begagna kvantitativa restriktioner som ett medel för att skapa ett inbördes preferenssystem.

Enligt mom. 8 har rådet möjlighet att, i fall då tillämpningen av bestäm­ melserna skulle förorsaka allvarliga svårigheter för en medlemsstat beträf­ fande någon vara, medge alternativa arrangemang för avvecklingen, därvid dock alltjämt principerna i mom. 3 skall beaktas.

Rådet har i mom. 10 ålagts att från tid till annan företaga översyn av bestämmelserna i artikeln och överväga de framsteg medlemsstaterna gjort. Som resultat av sina överväganden kan rådet fatta beslut om nya eller ändrade bestämmelser.

Olika artiklar i konventionen medger undantag från bestämmelserna i fö­ revarande artikel. Sålunda kan en medlemsstat tillämpa kvantitativa im­ portrestriktioner i de särskilda fall som anges i artikel 12. Så kan också ske, då det motiveras av i artikel 18 angivna säkerhetsintressen. Sådana restriktioner kan vidare tillämpas i fall av betalningsbalanssvårigheter en­ ligt artikel 19 eller vid svårigheter inom viss industri eller visst geografiskt område enligt artikel 20. Slutligen må nämnas, att rådet enligt artiklarna 5 och 31 kan tillåta en medlemsstat att använda kvantitativa importrestrik­ tioner som en skyddsåtgärd.

Jordbruksvaror och fiskeprodukter, vilka upptagits i bilagorna D och E, omfattas icke av bestämmelserna i artikeln.

Artikel 11.

Artikeln — vilken till sitt innehåll motsvarar artikel 8 om

exporttullar — innehåller bestämmelse om att kvantitativa exportrestrik­ tioner icke må införas eller skärpas och att de skall avskaffas senast med utgången av år 1961. Detta skall dock icke hindra en medlemsstat att vid­

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

taga åtgärder för att hindra att någon genom reexport undgår restriktio­ ner som tillämpas gentemot tredje land. — Undantag från artikeln medges enligt artiklarna 12 och 18. Vid förhandlingarna rådde vidare enighet om att kvantitativa restriktioner vid export av skrot och avfall av järn, stål och andra metaller för närvarande är nödvändiga och att rådet senare skall bestämma, när ifrågavarande restriktioner kan avskaffas. — Undantag från artikeln har, såsom framgår av bilaga G, medgivits Portugal som under vissa förutsättningar har rätt att tillämpa restriktioner vid export av gruvpro­ dukter.

Artikel 12.

I artikeln uppräknas vissa fall, då kvantitativa restriktioner —-

utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 10 och 11 — må användas, så­ vida de icke utnyttjas som medel för godtycklig eller oberättigad diskrimine­ ring eller till en förtäckt begränsning av handeln. Bl. a. åtgärder till skydd av den allmänna ordningen och moralen och av människors, djurs eller växters liv omfattas av undantagen i artikeln, som nära överensstämmer med arti­ kel XX i GATT.

Konkurrensregler

Artikel 13.

Olika former av statligt stöd åt industrin kan motverka de för­

delar, som förväntas till följd av handelns frigörelse. I särskild grad gäller detta stödåtgärder till förmån för exporten. I mom. 1 av förevarande artikel har därför intagits ett förbud mot att vidtaga vissa exportfrämjande åtgär­ der, som finns angivna i en i bilaga C till konventionen upptagen förteck­ ning. De där uppräknade åtgärderna är sådana som redan är förbjudna i OEEC. — I samma moment stadgas likaledes förbud mot andra stödformer, vilkas huvudsakliga syfte eller verkan är att motverka de fördelar som för­ väntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantita­ tiva restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna.

Vid sidan av de i mom. 1 åsyftade stödåtgärderna kan det tänkas före­ komma andra former av statligt stöd, vilka — utan att strida mot nämnda moment — likväl motverkar de fördelar andra medlemsstater förväntar sig. Det kan t. ex. vara fallet om stöd lämnas åt viss del av näringslivet för att ge skydd mot konkurrensen från tredje land och detta stöd återverkar på konkurrensförhållandena mellan medlemsstaterna. I sådant fall kan en­ ligt mom. 2 en medlemsstat, som anser sig lida skada, hänskjuta frågan till rådet enligt samråds- och besvärsförfarandet i artikel 31. Rådet kan därvid, trots att det icke föreligger brott mot någon förpliktelse enligt konventio­ nen (jfr kommentaren till art. 31), bemyndiga en skadelidande medlemsstat att vidtaga motåtgärder.

Enligt mom. 3 kan rådet besluta att ändra bestämmelserna i artikeln och i bilaga C. Detta kan t. ex. bli aktuellt för det fall OEEC ändrar sina regler angående exportsubventioner.

Artikel H.

Vid utarbetandet av konkurrensregler för frihandelsområdet

har det ansetts nödvändigt att även beakta den offentliga sektorn. Av stor

23

betydelse härvidlag är bl. a. att ekonomisk verksamhet i vissa fall kan vara föremål för statligt eller kommunalt monopol, som utövas av myndighet eller annat offentligt organ eller delegeras till för ändamålet lämpat företag. I de olika medlemsstaterna kan myndigheter och offentliga organ även i andra fall uppträda såsom ägare — helt eller delvis — av vissa produktionsmedel, såsom upphandlingsorgan och även såsom distributörer. Bestämmelserna i förevarande artikel avser att förebygga, att ifrågavarande verksamhet be­ drivs så att otillbörliga handelspolitiska fördelar uppnås för vederbörande medlemsstat eller så att fördelar som andra medlemsstater har anledning att förvänta sig uteblir.

I enlighet härmed har i mom. 1 föreskrivits, att offentliga företag under övergångstiden i sin verksamhet successivt skall avveckla åtgärder som be­ reder inhemsk produktion ett skydd, vilket om det skapats genom tullar, kvantitativa restriktioner eller statliga stödåtgärder skulle vara oförenligi med konventionen. Offentliga företag skall vidare successivt undanröja diskriminering i handeln med hänsyn till nationalitet, i den mån sådan diskriminering motverkar de fördelar som andra medlemsstater förväntar sig i anledning av handelns frigörelse. Enligt mom. 2 skall bestämmelserna om konkurrensbegränsningar i artikel 15, i den mån de är tillämpliga på sådan verksamhet som bedrivs av offentliga företag, gälla för dessa på sam­ ma sätt som för enskilda företag.

Vad som vid tillämpningen av bestämmelserna skall innefattas i begrep­ pet offentliga företag framgår av mom. 6. Definitionen är förhållandevis allmän. Med offentliga företag bör förstås sådana centrala, regionala eller lo­ kala myndigheter, statliga eller kommunala företag och affärsdrivande verk samt andra organ, genom vilka en medlemsstat med stöd av lag eller sin ställning faktiskt kontrollerar eller i väsentlig grad påverkar importen från eller exporten till en medlemsstat.

Anmärkas bör att medlemsstaterna i vissa fall saknar laglig befogenhet att kontrollera den verksamhet som bedrives av regionala eller lokala myn­ digheter eller av företag som står under dessas kontroll. För Sveriges del kan detta sägas gälla i förhållande till kommuner och landsting. För så­ dana fall åligger det enligt mom. 4 medlemsstaterna att verka för att berörda myndigheter eller företag iakttager bestämmelserna i artikeln.

Det må i detta sammanhang nämnas, att Sverige, Norge, Schweiz och Ös­ terrike under förhandlingarna förbehållit sig rätten att — så länge rådet icke bestämmer annorlunda — bibehålla vissa bestämmelser som av dem tillämpas i fråga om alkoholhaltiga drycker.

Artikel 15.

Bestämmelserna i artikeln behandlar konkurrensbegränsningar

inom näringslivet, som återverkar på handeln mellan medlemsstaterna. I mom. 1 fastslås, att vissa affärsmetoder är oförenliga med konventionen i den mån de motverkar de fördelar, som förväntas i anledning av undanrö­ jandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mel­ lan medlemsstaterna. Dessa affärsmetoder är dels överenskommelser mel­ lan företag, beslut av företagssammanslutningar och i samförstånd mellan

Kungi. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

25

terbolag eller annan juridisk person. Verksamhet såsom fri yrkesutövare omfattas i och för sig av etableringsrätten, dock självfallet endast i den män fråga är om produktion av eller handel med varor som har områdesur- sprung.

De som kan göra anspråk på etableringsrätt är dels fysiska personer som har en medlemsstats nationalitet, dels bolag och andra juridiska personer, som bildats i en medlemsstat i enlighet med dess lagstiftning och som där anses ha dess nationalitet. För juridiska personer gäller därjämte, att de skall ha bildats i vinstsyfte samt att de har sitt registrerade säte och sin centrala administration inom frihandelsområdet och där bedriver verksam­ het av betydande omfattning. De sistnämnda villkoren avser att begränsa etableringsrätten till företag, som har en mera självständigt verkande före­ tagsledning inom området och som genom innehav av tillgångar och verk­ samhetens omfattning kan anses ha en fast anknytning till detta. Enbart formell bolagsbildning i en medlemsstat kan sålunda icke åberopas som grund för etableringsrätt i en annan medlemsstat.

Vad angår artikeln i övrigt, föreskrives i mom. 3 viss uppgiftsskyldighet för medlemsstaterna i fråga om innebörden av tillämpade restriktioner. En­ ligt mom. 4 skall rådet före utgången av år 1964 överväga huruvida ytter­ ligare eller ändrade bestämmelser erfordras för att förverkliga den i arti­ keln åsyftade etableringsrätten. Rådet kan också besluta om sådana bestäm­ melser. I mom. 5 anges att bestämmelserna i artikeln icke innebär hinder för medlemsstaterna att utöva normal utlänningskontroll.

Nämnas bör i detta sammanhang, att bestämmelserna i förevarande ar­ tikel icke avser att hindra en medlemsstat att utöva kontroll bl. a. över in­ vesteringar i existerande inhemska ekonomiska företag eller över ägande­ rätten till naturtillgångar. En medlemsstat kan icke resa invändning mot restriktioner som tillämpas i samband med sådan kontroll, såvida det icke i de särskilda fallen kan påvisas att restriktionerna motverkar de förde­ lar, som förväntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. — Denna inskränkning i etableringsrätten har särskild betydelse för medlemsstater vilka i likhet med Sverige omgärdar utlänningars rätt till direkt eller indi­ rekt förvärv av naturtillgångar med koncessionsförfaranden.

Om en medlemsstat anser, att den icke åtnjuter den etableringsfrihet som tillkommer den enligt förevarande artikel, kan frågan hänskjutas till rådet enligt det allmänna samråds- och besvärsförfarandet i artikel 31.

Artikel 17.

I artikelns mom. 1 stadgas, att ingen bestämmelse i konven­

tionen skall hindra en medlemsstat att vidtaga sådana åtgärder mot dum­ pad eller subventionerad import, som är förenliga med dess övriga inter­ nationella förpliktelser. De åtgärder som därvid kan komma i fråga är i första hand de som medgives enligt artikel VI i GATT. Även i OEEC:s libe- raliseringsstadga finns vissa regler om motverkande av dumping.

Vad angår förhållandet mellan medlemsstaterna torde nämnda bestäm­ melse få sin största betydelse under övergångstiden, då handels- och kon­

Kungl. Maj. ts proposition nr

25

år 1960

27

med internationella förpliktelser medlemsstaterna påtagit sig i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Artikel 19.

I konventionen har även intagits en undantagsbestämmelse

med hänsyn till betalningsbalanssvårigheter. Enligt denna gäller, att en med­ lemsstat — utan hinder av vad som stadgas i artikel 10 — kan införa kvan­ titativa importrestriktioner för att skydda sin betalningsbalans, under för­ utsättning att åtgärden är förenlig med dess övriga internationella förplik­ telser (mom. 1). Härvid åsyftas främst bestämmelserna i GATT om förut­ sättningarna för tillämpning av skyddsåtgärder av betalningsbalansskäl. Vad angår förhållandena inom frihandelsområdet, innebär artikeln emel­ lertid, att en medlemsstat bedömer behovet av sådana åtgärder oberoende av övriga medlemsstater. Någon anledning att uppställa krav på godkännan­ de av rådet som förutsättning för tillämpning av skyddsåtgärder bär så­ lunda icke ansetts föreligga. Härvidlag skiljer sig konventionen från Rom­ avtalet, enligt vilket särskilt bemyndigande i princip krävs. Bestämmel­ serna i Rom-avtalet får emellertid ses mot bakgrund av den närmare eko­ nomiska gemenskap som åsyftas och de särskilda anordningar för öm­ sesidig biståndsverksamhet som avtalet förutser för att hindra använd­ ning av importrestriktioner.

Med hänsyn till att medlemsstaternas möjligheter att tillgripa skyddsåt­ gärder av betalningsbalansskäl gjorts direkt beroende av deras förpliktel­ ser gentemot andra internationella organisationer, inom vilkas kompetens det ligger att kontrollera tillämpningen av sådana åtgärder, har bestäm­ melserna angående betalningsbalansfrågors behandling inom frihandels­ området kunnat begränsas. De bestämmelser som intagits i artikeln är för­ anledda av insikten om att skyddsåtgärder, för det fall de tillämpas under en längre period, allvarligt kan störa frihandelssammanslutningens verk­ samhet och att de därför måste hållas under uppsikt. Med hänsyn härtill föreskrives i mom. 2, att en medlemsstat som vidtager skyddsåtgärder av betalningsbalansskäl snarast skall underrätta rådet, som har att undersöka situationen. Rådet kan avge rekommendationer för att mildra de skadliga verkningarna av restriktionerna eller för att hjälpa den berörda medlems­ staten att övervinna sina svårigheter. Om betalningsbalanssvårigheterna blir bestående under längre tid än aderton månader och de tillämpade restrik­ tionerna allvarligt stör sammanslutningens verksamhet, kan rådet fatta beslut om förfaringssätt som mildrar eller uppväger verkningarna av re­ striktionerna. Den medlemsstat som vidtagit åtgärderna är enligt mom. 3 skyldig att, så snart dess betalningsbalanssituation tillåter det, återupptaga tillämpningen av artikel 10.

Artikel 20.

Vid den avveckling av handelshindrcn som förutses i kon­

ventionen kan i vissa fall allvarliga svårigheter uppstå för någon del av medlemsstaternas produktion med återverkningar på sysselsättningen inom den berörda sektorn. I sådana fall kan undantag medges enligt förevarande artikel. Undantagsmöjligheten bör ses mot bakgrund av sammanslutningens allmänna syftemål, som ju bl. a. är att främja full sysselsättning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 25 år t960

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 25 år 1900

Artikeln kan åberopas, då det i en medlemsstat uppstår en påtaglig ök­ ning av arbetslösheten inom en särskild sektor av industrin eller inom ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande minskning i den in­ hemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och då denna minskning i efterfrågan beror på en ökad import från andra medlemssta­ ter till följd av den successiva avvecklingen av tullar och kvantitativa restriktioner (mom. 1). I ett sådant läge kan medlemsstaten genom kvan­ titativa restriktioner begränsa ifrågavarande import. Restriktionerna må bibehållas under högst aderton månader såvida icke rådet medgiver deras tillämpning under längre tid. Rådet kan också bemyndiga medlemsstaten att vidtaga andra åtgärder än kvantitativ importbegränsning. Det kan t. ex. tillåta användning av tullar och subventioner. — Vid tillämpningen av skyddsåtgärderna skall medlemsstaten enligt mom. 2 ge lika behandling åt importen från alla medlemsstater. — Rådet kan enligt mom. 3 avge rekom­ mendationer ägnade att mildra de skadliga verkningarna av de vidtagna åtgärderna eller att hjälpa berörda medlemsstat att övervinna sina svårig­ heter.

Som framhållits under artikel 3 är förpliktelsen att avveckla tullar i prin­ cip fast och ovillkorlig. Om emellertid en medlemsstat i något särskilt fall skulle förutse att beträffande någon vara tullavvecklingen kan leda till svå­ righeter av det slag, som anges i mom. 1 av förevarande artikel, föreligger enligt mom. 4 möjlighet att föreslå rådet ett alternativt awecklingsprogram. Rådet kan lämna sitt tillstånd till att ett sådant tillämpas, under förutsätt­ ning att tullavvecklingen likväl är genomförd vid övergångstidens slut.

Bestämmelserna i artikeln avser endast svårigheter, som uppstår under övergångstiden. Även för tiden därefter kan emellertid behov av undantags­ bestämmelser föreligga. Med hänsyn härtill har i mom. 5 uppdragits åt rådet att före övergångstidens slut överväga och eventuellt besluta om så­ dana.

Jordbruksvaror

Artikel 21.

Enligt artikeln skall med hänsyn till de speciella förhållanden

som råder beträffande jordbruket de föregående artiklarna i konventionen —- med undantag av artikel 1 om sammanslutningen och artikel 17 om dumpad och subventionerad import — icke gälla för de jordbruksvaror som finns angivna i bilaga D till konventionen. Däremot är de efterföljande be­ stämmelserna om t. ex. samråds- och besvärsförfarandet samt institutio­ nerna tillämpliga. De särskilda bestämmelser som skall gälla för berörda varor återfinns i artiklarna 22—25. -— Rådet kan ändra bestämmelserna i förevarande artikel, t. ex. genom att göra ytterligare artiklar i konventionen tillämpliga på jordbruksområdet. Det kan vidare besluta om ändringar i den i bilaga D upptagna varuförteckningen.

Vad angår avgränsningen av varuområdet skulle denna enligt Saltsjö- badsrapporten ske med utgångspunkt från den i bilaga II till Rom-avtalet

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

29

upptagna förteckningen på jordbruksvaror med de ändringar varom över­ enskommelse kunde träffas under de fortsatta förhandlingarna. Den slut­ liga gränsdragningen för frihandelsområdets del har också i stort sett kom­ mit att motsvara den som gjorts i nämnda förteckning. Vissa ändringar har' dock vidtagits, vilka i en del fall innebär att varor tillkommit, i andra fall att varor tagits bort och sålunda överförts till industrisidan. Det må också här anmärkas att huvuddelen av fiskets produkter brutits ut från jordbruks- listan och hänförts till en särskild kategori (se vidare under art. 26). Till skillnad från vad fallet är i Rom-avtalet, har vidare bl. a. huvuddelen av industriellt bearbetade produkter av spannmål och mjöl (såsom bröd och bakverk, makaroner, spagetti etc.) hänförts till jordbruksområdet. Däremot betraktas liksom i Rom-avtalet choklad- och sockerkonfektyrer samt såser och soppkonserver såsom industriprodukter. Å andra sidan kan av varor, som enligt Rom-avtalet är att betrakta som jordbruksvaror men som enligt frihandelskonventionen blir industrivaror, nämnas lin och hampa samt fettsyror. Anmärkas må slutligen att djupfrysta grönsaker, som erbjuder särskilt intresse ur svensk exportsynpunkt, kvarstår som jordbruksproduk­ ter och att handeln med dessa varor sålunda icke blir föremål för den fri­ görelse som genomförs för industrivaror.

Artikel 22.

Som framgår av artikel 21, äger artikel 2 i konventionen om

frihandelssammanslutningens allmänna målsättning icke tillämpning på jordbruksområdet. För detta gäller i stället bestämmelserna i förevarande artikel. I mom. 1 av artikeln anges målsättningen för medlemsstaternas na­ tionella jordbrukspolitik och i mom. 2 målsättningen för deras jordbruks- politiska samarbete inom frihandelsområdet.

Den nationella jordbrukspolitiken skall syfta till att främja ökad pro­ duktivitet samt en rationell och ekonomisk produktionsutveckling, att åstad­ komma stabilitet på marknaden och tillräcklig tillgång på varor för konsu­ menterna till rimliga priser samt att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard. I sin jordbrukspolitik skall medlemsstaterna vidare taga vederbörlig hänsyn till andra medlemsstaters exportintressen och beakta handelns traditionella inriktning. — Målsättningen för samarbetet inom sam­ manslutningen skall vara att — samtidigt som hänsyn tages till medlems­ staternas nationella jordbrukspolitik — främja handeln med jordbruksva­ ror så att medlemsstater vilka i särskilt hög grad är beroende av sin jord- bruksexport får rimliga fördelar av det inledda samarbetet.

Artikel 23.

Ett sätt att förverkliga den i artikel 22 angivna målsättningen

för medlemsstaternas samarbete på jordbruksområdet förutsättes i konven­ tionen vara att ingå jordbruksavtal mellan medlemsstaterna.

Redan i samband med förhandlingarna om konventionen har ett antal bilaterala avtal ingåtts närmast för att tillgodose danska önskemål på jord­ bruksområdet. Bl. a. har ett svenskt-danskt avtal träffats, för vilket eu redogörelse lämnats i det föregående. — I mom. 1 av artikeln noteras, att avtal redan ingåtts mellan vissa medlemsstater. Ytterligare avtal förutsattes kunna bli träffade. Det föreskrives, att parterna i sådana fall skall under­

31

marina produkter, som upptagits i bilaga E. Däremot är de efterföljande ar­ tiklarna i konventionen tillämpliga. De särskilda bestämmelser som skall gälla för ifrågavarande produkter återfinnes i artiklarna 27 och 28.

Bilaga E omfattar samtliga egentliga fiskeprodukter. Undantagna är dock djupfrysta fiskfiléer, vissa djupfrysta skalade räkor samt fiskkonserver, vilka behandlas som industrivaror. Som sådana behandlas också fett och oljor av fisk och havsdäggdjur. För dessa skall dock enligt särskild överens­ kommelse få tillämpas sådana speciella regleringsåtgärder som tillämpas i fråga om de fettprodukter, vilka hänförts till jordbrukssektorn. Det förut­ sätts härvid, att olika fettprodukter behandlas på ett icke diskriminerande sätt och att eventuellt förekommande manufaktureringsskydd successivt avvecklas.

Beträffande bilagan stadgas i artikeln, att rådet kan fatta beslut om att avföra produkter från denna, vilket innebär att berörda produkter i fort­ sättningen behandlas som industrivaror. I motsats till vad som gäller i frå­ ga om jordbruksvaror kan rådet däremot icke besluta att upptaga nya va­ ror i bilagan. Undantag har — som framgår av det följande -— medgivits i ett särskilt fall, nämligen i fråga om djupfrysta fiskfiléer.

Vid förhandlingarna har alla medlemsstater utom Storbritannien åtagit sig att icke införa eller skärpa kvantitativa restriktioner eller öka tullar på fiskeprodukter vid import från andra medlemsstater. Storbritannien har icke kunnat påtaga sig en formell sådan förpliktelse men har förklarat, att dylika åtgärder icke överväges.

Vid förhandlingarna har en särskild överenskommelse träffats rörande djupfrysta fiskfiléer. Storbritanniens regering har gått med på att betrakta denna vara som industrivara under antagandet att exporten från Danmark, Norge och Sverige till Storbritannien den 1 januari 1970 sannolikt icke kommer att överstiga en årskvantitet om 24 000 ton samt att exporten ut­ vecklas gradvis och i en jämn takt. — För det fall Storbritanniens regering vid någon tidpunkt före den 1 januari 1970 anser att nämnda export ökar onormalt, skall de fyra medlemsstaternas regeringar genast överväga vilka åtgärder som bör vidtagas för att dämpa takten i exportökningen. — Stor­ britanniens regering förbehåller sig rätten att återställa sänkta tullar, om den något år under ifrågavarande period anser att exporten kommer att överstiga 24 000 ton och om det icke varit möjligt att vid förhandlingar mel­ lan de fyra medlemsstaternas regeringar eller genom enhälligt beslut av rådet nå en lösning. Om en sådan åtgärd från Storbritanniens sida blir nöd­ vändig, avser dess regering icke att nedbringa ifrågavarande export under en nivå motsvarande 24 000 ton. — Före den 1 januari 1970 skall de fy­ ra regeringarna samråda i syfte att för rådet framlägga gemensamma för­ slag angående vilka bestämmelser som skall gälla för djupfrysta fiskfiléer efter nämnda tidpunkt. — I händelse av en genomgripande förändring i kon­ kurrensförhållandena inom fiskerinäringen skall rådet överväga att upptaga djupfrysta fiskfiléer i bilaga E, innebärande att dessa i fortsättningen icke skulle betraktas som industrivara. Så skall ske, såvida icke rådet genom en­ hälligt beslut bestämmer annorlunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

34

tänkas få en mera självständig betydelse som utgångspunkt för ett förfa­ rande enligt denna artikel.

Vad beträffar gången av besvärsförfarandet gäller enligt mom. 2 att rådet sedan en fråga hänskjutits till dess handläggning — samråd förutsättes dess­ förinnan ha ägt rum mellan berörda parter — skall vidtaga åtgärder för att undersöka densamma. Rådet har därvid möjlighet att hänskjuta frågan till en särskild undersökningskommitté tillsatt i enlighet med artikel 33 och är för övrigt skyldigt att göra det om någon berörd medlemsstat framställer be­ gäran därom. Då rådet tager upp frågan till avgörande enligt mom. 3 förut­ sättes en rapport föreligga från den undersökningskommitté som kan ha tillsatts. Vid sitt ställningstagande skall rådet beakta huruvida det fastsla­ gits att en förpliktelse enligt konventionen icke fullgjorts, d. v. s. om ett brott mot denna föreligger, samt vidare i vad mån någon fördel som följer av konventionen eller något av sammanslutningens syftemål motverkats. På grundval av sina överväganden kan rådet genom majoritetsbeslut avge lämpliga rekommendationer till en medlemsstat.

För det fall vederbörande medlemsstat icke efterkommer rekommendatio­ nerna, blir det vidare förfarandet beroende på om det föreligger ett brott mot konventionen eller icke. I det senare fallet har rådet endast möjlighet att avge nya rekommendationer. Föreligger däremot brott kan rådet enligt inom. 4 genom majoritetsbeslut bemyndiga en medlemsstat att gentemot den medlemsstat, som icke efterkommit rekommendationen, vidtaga motåt­ gärder som godkännes av rådet.

Enligt mom. 5 har rådet också möjlighet att — i den mån omständighe­ terna är tillräckligt allvarliga för att motivera det -— bemyndiga en med­ lemsstat att vidtaga provisoriska skyddsåtgärder.

Övriga bestämmelser

Artikel 32.

Rådet blir sammanslutningens högsta beslutande organ (jfr

art. 1). Enligt mom. 1 i förevarande artikel är dess uppgift att utöva de be­ fogenheter och fullgöra de uppgifter som tillkommer det enligt konventio­ nen. Det skall vidare övervaka tillämpningen av denna och hålla uppsikt över den däri förutsedda verksamheten. Det skall också överväga huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas av medlemsstaterna i syfte att främja sammanslutningens syften och att underlätta skapandet av närmare för­ bindelser med andra stater, förbund av stater eller internationella organisa­ tioner. Det sistnämnda är framför allt ett uttryck för strävanden att få till stånd ett närmare ekonomiskt samarbete med övriga OEEC-stater (jfr kon­ ventionens inledning och art. 36).

Varje medlemsstat skall enligt mom. 2 vara representerad i rådet och ha en röst. Vid fullgörandet av sina uppgifter kan rådet enligt mom. 4 fatta beslut, som är bindande för alla medlemsstater, och avge rekommendationer till medlemsstaterna. Beslut och rekommendationer skall enligt mom. 5 vara enhälliga, såvida icke konventionen i de särskilda fallen föreskriver

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

35

annorlunda. De fall då de kan antagas med majoritet hänför sig främst till undantagsbestämmelser och besvärsfrågor. Beslut och rekommendationer skall anses såsom enhälliga, om icke någon medlemsstat avger nejröst. Ing­ enting hindrar sålunda att en eller flera medlemsstater avstår från att rösta utan att därmed enhälligheten går förlorad. I fråga om beslut och rekom­ mendationer, som skall antagas med majoritet, krävs att minst fyra med­ lemsstater avger jaröster.

Rådet kan icke självt detaljbehandla alla frågor. I mom. 3 förutsättes att rådet — vid sidan om sekretariatet (jfr art. 34) -— upprättar de organ och kommittéer som det anser erforderliga.

Artikel 33.

Enligt artikel 31 kan rådet vid behandling av besvärsfrågor

tillsätta särskilda undersökningskommittéer. I förevarande artikel föreskri- ves, att sådana kommittéer skall bestå av personer, som är utvalda på grund av sin kunnighet och redbarhet. Sammansättningen får givetvis i varje sär­ skilt fall bestämmas med hänsyn till de frågor som skall behandlas. Vid fullgörandet av sina uppgifter skall ledamöterna intaga en oberoende håll­ ning och sålunda varken begära eller mottaga instruktioner från någon annan än sammanslutningen. —- Närmare bestämmelser angående tillsät­ tandet av sådana kommittéer torde komma att intagas i rådets arbetsord­ ning.

Artikel 34.

Enligt artikeln, som innehåller administrativa bestämmelser

för sammanslutningens verksamhet, skall rådet besluta om dels sin egen arbetsordning, dels arbetsordning för de organ som det upprättar i enlig­ het med artikel 32. Rådet skall vidare besluta om anordningar för samman­ slutningens sekretariatsorganisation och om finansiella bestämmelser för verksamheten.

Artikel 35.

Av artikeln framgår, att den juridiska behörighet samt de pri­

vilegier och immuniteter som medlemsstaterna skall tillerkänna samman­ slutningen senare kommer att angivas i ett särskilt protokoll till konventio­ nen. Rådet ges bemyndigande att med regeringen i det land, där samman­ slutningen får sitt säte, träffa avtal om sammanslutningens rättsliga ställ- ning.

Artikel 36.

Rådet skall enligt artikeln upprätta sådana förbindelser med

andra internationella organisationer, som är ägnade att främja sammanslut­ ningens syften. Särskilt skall det därvid sträva efter att få till stånd ett nära samarbete med OEEC.

Artikel 37.

I artikeln understrykes uttryckligen att bestämmelserna i kon­

ventionen icke befriar någon medlemsstat från förpliktelser, som den påta­ git sig genom sin anslutning till OEEC, Internationella valutafonden och GATT. Detta innebär, att bestämmelserna i konventionen är att betrakta som minimiåtaganden, vilka icke inverkar på förpliktelser i förhållande till nämnda organisationer i den mån dessa förpliktelser är mera vittgående (jfr l. ex. art. 10). — Erinras bör i detta sammanhang, att man vid utarbetandet av konventionen i vissa fall kunnat ersätta materiella bestämmelser med hänvisningar till medlemsstaternas övriga internationella förpliktelser. Så

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

37

tjänster med utlandet. Denna grundläggande målsättning, varom allmän politisk enighet varit rådande, bär kommit till uttryck såväl i en allmänt positiv inställning till det internationella ekonomiska samarbetet som vid förhandlingar med viktiga handelspartners. Den har sin naturliga bak­ grund i det förhållandet att utvecklingen av vårt näringsliv i hög grad byg­ ger på specialiseringens fördelar och möjligheterna att effektivt utnyttja den internationella ai‘betsfördelningen. För ett litet land med förhållandevis en­ sidiga råvarutillgångar men med tillgång till kvalificerad arbetskraft ut­ gör en effektiv utrikeshandel en grundläggande förutsättning för att kun­ na följa den internationella ekonomiska utvecklingstakten och därmed fort­ löpande bereda utrymme för en höjd levnadsstandard. De allmänna be­ tingelserna för utrikeshandeln och särskilt möjligheterna att utan hind­ rande restriktioner vinna tillträde till vidgade marknader ökar i betydelse i takt med skärpningen av den internationella konkurrensen.

Bevarandet av vårt näringslivs möjligheter att hävda sig i internationell konkurrens har framstått som en självklar ekonomiskt-politisk målsättning. Detta har bl. a. kommit till uttryck i en stark återhållsamhet när det gällt att på den svenska hemmamarknaden bereda den egna produktionen skydd mot importkonkurrens. Sverige har sålunda sedan länge fört en lågtull- politik och har även i övrigt eftersträvat frihet från restriktiva ingripanden mot importen. Den revision, som nyligen genomfördes på tullområdet och som medförde en modernisering av tulltaxan, innebar i stort ett klart ställ­ ningstagande till förmån för fortsatt lågtullpolitik. Den svenska tullnivån är därför f. n. en av de lägsta i världen. De restriktiva ingripanden i utri­ keshandeln som framtvingades efter andra världskriget har också avveck­ lats allteftersom förhållandena så medgivit.

Fullföljandet av en liberal handelspolitik kräver emellertid ett betydande mått av reciprocitet. Delta framstår inte minst när det gäller förhållandet mellan ett litet land och de stora marknadsenheterna. Möjligheterna att ge­ nom bilaterala förhandlingar påverka den handelspolitiska inriktningen hos viktiga handelspartners är begränsade. Det har därför tett sig natuidigt för vårt land att aktivt medverka i och stödja det internationella samarbete, som särskilt efter andra världskriget utvecklats med syfte att nedbringa hindren för världshandeln. Jag vill här erinra om sådana viktiga företeelser som försöken att bilda världsomspännande handelsorganisationer. Omedelbart efter andra världskriget utarbetades den s. k. Havannastadgan, som emel­ lertid främst beroende på Förenta staternas inställning aldrig kom att till- lämpas. Större framgång har uppnåtts med det allmänna tull- och handels­ avtalet, GATT, som nu tillämpats över tio år och som omfattar nära ett 40-tal medlemsstater från hela världen. Inom ramen för detta avtal har, bl. a. med svensk medverkan, ett stort antal tullsänkningsförhandlingar ägt rum och de resultat som därvid uppnåtts är betydande. Bland andra orga­ nisationer med liknande syften i vilka Sverige aktivt medverkar kan sär­ skilt framhållas internationella valutafonden (IMF) och den internatio­ nella återuppbyggnadsbanken (IBRD).

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

39

Genom frihandelsförhandlingarnas misslyckande uppstod en för det fort­ satta ekonomiska samarbetet i Västeuropa kritisk situation. På många håll utanför sexstatsgruppen ansågs det angeläget att icke försitta någon tid för att förbättra förutsättningarna för en senare mera framgångsrik förhand­ ling och för att så långt möjligt uppväga de ekonomiska konsekvenserna av sexstatsmarknaden. Detta innebar att man borde stärka det inbördes sam­ arbetet för att därmed dels skapa bättre förutsättningar för alt kunna följa den ekonomiska utvecklingstakten inom sexstatsmarknaden, dels också åstadkomma en på gemensamt uppträdande grundad starkare förhand- lingsposition.

Det är mot denna bakgrund som samarbetet mellan sjustaterna, d. v. s. Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike, vuxit fram. Det är enligt min mening utomordentligt glädjande att dessa länder så snabbt kunnat enas om att upprätta en frihandelssammanslutning, som är avsedd att förverkligas i huvudsakligen samma takt som sexstater- nas gemensamma marknad.

Beträffande förloppet av sjustatsförhandlingarna liksom av de tidigare Parisförhandlingarna vill jag hänvisa till den redogörelse som lämnats i det föregående. Jag vill också erinra om att riksdagen på olika sätt hållits fort­ löpande informerad om dessa förhandlingar liksom om förhandlingarna om en nordisk tullunion. Senast lämnades en översiktlig redogörelse härom genom en särskild regeringsdeklaration i samband med en debatt i riksdagen den 17 november 1959.

Frihandelssammanslutningen utgör naturligtvis icke ur ekonomisk syn­ punkt något fullgott alternativ till det västeuropeiska frihandelsområdet. Kretsen av medlemsstater är mindre, deras inbördes geografiska belägenhet är inte idealisk och de fördelar som följer med eu utvidgning av marknaden är begränsade jämfört med en större marknadsbildning. Men för de mindre medlemsstaterna representerar detta samarbete den enda väg som i prak­ tiken stått till buds för att i nuvarande läge få tillträde till en stormark­ nad. Frihandelssammanslutningen innebär i sig ett viktigt steg i riktning mot en friare handel och den bör även vara ägnad att underlätta nya för­ handlingar med framför allt sexstatsgruppen om en vidare lösning av fri- handelsproblemen.

Sett ur svensk synpunkt representerar tillkomsten av sjustatsmark- naden betydelsefulla förändringar för utvecklingen av utrikeshandeln. Härigenom erhåller svensk industri efter en övergångsperiod på högst tio år tillträde till en marknad om 90 miljoner innevånare utan att besväras av importrestriktioner eller tullar. Uppenbart är att härigenom stora utveck­ lingsmöjligheter erbjudes svensk företagsamhet. I särskild bilaga (Bihang 1) till statsrådsprotokollet har redovisats en del statistiska uppgifter röran­ de sjustatsmarknaden. Det framgår därav bl. a. vilken betydelse denna marknad redan nu har för avsättning av svenska varor. Av såväl totalex­ porten som exporten av hel- och halvfabrikat går ca 35 procent till sju-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

40

statsgruppen medan ca 25 procent av importen kommer från detta område. Exporten till sjustatsgruppen representerar f. n. icke oväsentligt större be­ lopp än exporten till sexstatsmarknaden medan förhållandet på importsi­ dan är det motsatta. Det innebär också att Sverige gentemot de sju har ett visst exportöverskott och gentemot de sex ett betydande importöverskott. — Inom frihandelssammanslutningen utgör Storbritannien, Norge och Dan­ mark de viktigaste marknaderna för svenska varor; dessa tre länder mot­ tar f. n. mer än 90 procent av den totala svenska exporten till sammanslut­ ningens medlemsstater.

Samtidigt som genom det fria tillträdet till en stormarknad nya möjlig­ heter öppnas för exportindustrin måste givetvis också beaktas att tillkoms­ ten av sjustatsmarknaden innebär att den svenska marknaden öppnas för fri konkurrens från de övriga medlemsstaternas näringsliv. Med hänsyn till den återhållsamhet, som enligt vad jag förut framhållit sedan länge iakt­ tagits i vårt land, när det gällt att genom tullar eller på annat sätt bereda den egna produktionen skydd mot importkonkurrens, torde detta emeller­ tid i stort icke behöva medföra några mera kännbara svårigheter. Vissa an­ passningar av produktion och distribution blir dock nödvändiga och det är angeläget att de problem som härvidlag kan uppkomma beaktas i god tid. Det är också av vikt att genom en smidig arbetsmarknadspolitik tillse att omställningsprocessen förlöper så väl som möjligt. Om gynnsamma inter­ nationella konjunkturer blir bestående under övergångstiden, torde denna anpassning väsentligt underlättas. Jag fäster därför stor vikt vid alt fri­ handelssammanslutningen uppställt som ett av sina främsta syftemål att främja en ekonomisk expansion och full sysselsättning. — I anslutning här­ till vill jag allmänt understryka vikten av att nära kontakt kan upprätt­ hållas med näringslivet och arbetsmarknadens parter rörande de frågeställ­ ningar som aktualiseras vid genomförandet av den nya marknadsbildning- en. Vad särskilt beträffar de arbetsmarknadsproblem som kan uppstå vill jag erinra om att representanter för den fria fackföreningsrörelsen i EFTA- länderna under förhandlingarna framfört sin önskan om nära samverkan och jag utgår från att en sådan skall kunna komma till stånd i lämpliga former.

Min allmänna bedömning av frihandelssammanslutningen är mot bak­ grunden av vad jag här framhållit att den står väl i överensstämmelse med den traditionella inriktningen av den svenska handelspolitiken och även i övrigt är väl förenlig med landets intressen. Denna uppfattning synes ock­ så delas av svenskt näringsliv. Jag är också förvissad om att med den eko­ nomiska utveckling som under senare tid ägt rum i vårt land och med den omfattande investeringsverksamhet som bedrivits såväl inom den privata som offentliga sektorn, svenskt näringsliv är väl rustat att möta den skärp­ ta konkurrens som följer med en större marknad.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges deltagande i förhand­ lingarna om ett europeiskt frihandelsområde liksom i de senare sjustatsför- handlingarna ställt mycket stora anspråk på utrednings- och för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

41

beredelsearbetet. Särskilda organisatoriska åtgärder härför vidtogs redan i ett tidigt skede av förhandlingarna. Kungl. Maj :t uppdrog den 8 mars 1957 åt kommerskollegium att verkställa erforderliga utredningar i nu nämnda avseenden. För ändamålet knöts till kommerskollegium en särskild delegation, i vilken, förutom några statliga representanter, ingått framstå­ ende företrädare för olika grenar av näringslivet och dess organisationer. Sålunda har industri, handel, jordbruk, småindustri och hantverk, export- och importorganisationer liksom arbetsmarknadens parter varit företrädda i delegationen. Kommerskollegiets utredningsverksamhet har bedrivits i nära samverkan med olika organisationer inom näringslivet och på arbets­ marknaden för vilket ändamål särskilda kontaktgrupper verkat. Genom denna organisation har det varit möjligt att snabbt få till stånd en bedöm­ ning av uppkommande förhandlingsproblem. Kommerskollegium har under förhandlingarnas förlopp avgett ett mycket stort antal utredningar och ytt­ randen rörande såväl principiella frågor av central betydelse som special- frågor och under förhandlingarna framlagda förslag till lösningar av före­ liggande problem. Genom att slutförhandlingarna om EFTA-konventionen fördes i Saltsjöbaden och Stockholm kunde delegationen fortlöpande hållas orienterad om olika frågeställningar. Den kunde därför på basis av det ut­ kast till konvention som skulle föreläggas ministermötet i november i Stockholm ta ställning till frågan om svensk anslutning till förslaget. Detta skedde genom en skrivelse daterad den 16 november 1959. Delegationen tillstyrkte däri enhälligt att Sverige skulle godtaga förslaget till konvention. — De uppgifter, som åvilat kommerskollegium och den till kollegium knutna delegationen har gällt utredningsarbetet i allmänhet. De särskilda utred­ ningar som krävts på jordbrukets och fiskets områden har utförts av sta­ tens jordbruksnämnd.

Det är mig angeläget att i anslutning till denna redogörelse uttala till­ fredsställelse över det sätt på vilket det svenska näringslivet och dess orga­ nisationer medverkat i det krävande förberedelsearbetet. Det intresse som från olika håll visats för hithörande frågor och den beredvillighet som kom­ mit till uttryck att snabbt medverka till utredning av uppkommande problem har gjort det möjligt att basera de svenska ställningstagandena i samband med förhandlingarna på väl dokumenterat underlag. Den tillförsikt och vid­ synthet som präglat det svenska näringslivets ställningstagande i stort till frihandelsproblemen har självfallet i hög grad underlättat förhandlingarna från svensk sida.

Stort intresse knyter sig nu till möjligheterna att å s t a d k o m- m a en vidare europeisk frihandelsuppgörelse. Frihan- delssammanslutningens medlemsstater har i upprepade deklarationer gett uttryck för sin önskan alt snarast komma till eu sådan uppgörelse särskilt med sexstatsgruppen. Vid det ministermöte i november, då EFTA-konven- lioneai paraferades, antogs även en resolution som upprepade dessa önske­ mål, därvid erinrades om de framsteg som gjorts under mer än tio års sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 19t>0

43

ningar borde vara för handen för att uppnå en tillfredsställande allmän han­ delspolitisk uppgörelse i Västeuropa. Likväl bedömer jag inte utsikterna till en snar sådan överenskommelse alltför optimistiskt. Det finns alltjämt icke något tecken på att någon sådan avgörande förändring inträtt i bedömning­ arna — kanske främst på det politiska planet — att föreliggande motsätt­ ningar kan överbryggas. Nya misslyckanden kan förvärra läget, och tidpunk­ ten för att återuppta förhandlingar måste därför väljas med omsorg. För att förhandlingar skall bli framgångsrika krävs att alla parter bemödar sig om att icke ensidigt driva det egna landets intressen och att de visar en bestämd vilja att uppnå resultat även till priset av kännbara kompromisser. För Sve­ riges del gäller det att icke förtröttas i ansträngningarna att söka åstadkom­ ma de nödvändiga förutsättningarna för en sådan överenskommelse som på det handelspolitiska området tryggar fortsatt förtroendefullt samarbete mellan Västeuropas stater.

Tillkomsten av frihandelssammanslutningen har medfört att frågan om det ekonomiska samarbetet mellan de nordiska län­ derna kommit i ett nytt läge. När överläggningarna om sammanslutning­ en började, förelåg en plan för ett närmare samarbete mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, innefattande upprättandet av en gemensam nordisk marknad i tullunionens form. Jag beklagar att det inte varit möj­ ligt att redan långt tidigare realisera ett sådant samarbete. Detta skulle nämligen enligt min mening ha stärkt de nordiska ländernas ställning i de internationella handelsdiskussionerna. De överläggningar som under som­ maren och hösten 1959 fördes mellan de nordiska länderna gav emeller­ tid klart vid handen att någon enighet mellan länderna icke kunde upp­ nås om att genomföra den nordiska tullunionen inom ramen för frihandels­ sammanslutningen. Det måste därför konstateras alt i det läge som för­ handlingarna om frihandelssammanslutningen skapat något politiskt be­ slut icke kunde fattas om alt förverkliga den nordiska marknadsplanen. Det rådde likväl allmän enighet om önskvärdheten av att under de nya för­ hållandena tillvarata alla möjligheter till sådant samarbete, som kunde vara till gagn för de nordiska länderna. Detta bar också kommit till uttryck i det förslag alt organisera en permanent nordisk ministerkommitté, vilket underställts Nordiska rådet och till vilket detta anslutit sig.

Av särskild betydelse ur nordisk synpunkt är den ställning som Finland intar. Medan Danmark, Norge och Sverige från början ingår som medlem­ mar i den europeiska frihandelssammanslutningen, har Finlands regering hittills endast tillkännagivit sin önskan om förhandlingar rörande Finlands förhållande till sammanslutningen. Olika former av samverkan kan ifråga- komina. Det tillkommer givetvis Finlands regering att besluta om landets ställning härvidlag. Från svensk sida framstår det som angeläget att på allt sätt underlätta en lämplig form av uppgörelse. Jag bär med tillfredsställelse kunnat konstatera att denna uppfattning delas också av övriga medlemmar av sammanslutningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

45

förutsättningarna icke anses helt uppfyllda kan konventionen likväl god­ kännas med två tredjedels majoritet. I den mån behandlingen i GATT skulle ge upphov till ändringar eller tillägg av formell natur torde Kungl. Maj:t be­ myndigas att utan riksdagens hörande godtaga dessa. Det samma torde även i övrigt böra gälla sådana ändringar i konventionen som icke berör huvud­ principerna och som ej heller är av väsentlig betydelse ur svensk synpunkt. — I detta sammanhang må erinras om att mest-gynnad-nations-behandling kan ha avtalats bilateralt med länder som icke är medlemmar av GATT. Sådan överenskommelse torde emellertid i princip icke kunna anses ha längre gå­ ende innebörd än som följer av motsvarande bestämmelser i GATT-avtalet.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 december 1959 godkänt konventionen angåen­ de den europeiska frihandelssammanslutningen, har konventionen under­ tecknats. Den träder emellertid inte i kraft förrän den ratificerats av samt­ liga sju signatärstater. Avsikten är att detta skall ske senast den 31 mars 1960. Intill dess pågår erforderligt förberedelsearbete på basis av vissa provisoriska arrangemang. Riksdagens godtagande av konventionen angåen­ de den europeiska frihandelssammanslutningen torde böra utverkas i så­ dan tid att Sveriges ratifikationsinstrument kan i vederbörlig ordning de­ poneras före nyssnämnda datum.

Innan jag går närmare in på konventionens bestämmelser vill jag fram­ hålla följande allmänna synpunkter. Konventionen är resultatet av ingå­ ende förhandlingar mellan de sju medlemsstaterna. Det ligger i sakens na­ tur att de skiftande förhållanden och intressen som föreligger hos de en­ skilda medlemsstaterna i många fall nödvändiggjort kompromisser. Den lösning varje särskild fråga erhållit kan därför för det enskilda landets del icke bedömas isolerad utan måste ses som ett element i den samlade över­ enskommelsen. Denna är sålunda att betrakta som en sammanhängande helhet. Såväl denna uppgörelsens allmänna karaktär som tidsfaktorn gör att det knappast kan anses föreligga något utrymme för ytterligare för­ handlingar mellan medlemsstaterna om ändringar i konventionstexten och att sålunda staternas ställningstagande nu bör avse ett godtagande eller icke­ godtagande av konventionen i befintligt skick.

Konventionen är uppbyggd på principen om samarbete utan överstatliga inslag. Varje enskild medlemsstats suveränitet respekteras. En grundläg­ gande princip är sålunda att nya förpliktelser icke skall kunna påläggas en medlemsstat mot dess vilja. I den mån åtaganden utöver dem som redan från början nedlagts i konventionen aktualiseras, krävs enhällig anslutning från samtliga medlemsstater. — De fasta förpliktelser som ingår i konven­ tionen hänför sig dels till avvecklingen av tullar och kvantitativa restrik­ tioner på import och export, dels också till vissa konkurrensregler som an­ setts nödvändiga för att ge avvecklingen av handelshindren åsyftad inne­ börd. Däremot bibehåller i princip varje medlemsstat sin frihet när det gäl­ ler utformningen av sin yttre handelspolitik och av den ekonomiska och so­

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

ciala politiken etc. — I detta sammanhang vill jag emellertid understryka den faktiska inverkan på medlemsstaternas yttre och inre ekonomiska för­ hållanden som frihandelssammanslutningen kan förväntas få. Oavsett före­ komsten av formella förpliktelser är det naturligt att medlemsstaterna i ut­ formningen av sina handelsförbindelser med utomstående länder beaktar det närmare ekonomiska samarbete som utvecklas inom sammanslutningen och intresset av att detta samarbete fungerar friktionsfritt. Vad angår den ekonomiska politiken krävs en anpassning med hänsyn till sammanslut­ ningens allmänna målsättning. Den starkare bindning på det handelspoli­ tiska området som sammanslutningen medför olika medlemsstater emellan skärper naturligtvis också kraven på en fortlöpande inre ekonomisk balans.

En grundläggande princip i konventionen — som i viss mån följer av vad förut sagts om medlemsstaternas allmänna ställning inom sammanslutning­ en — är att beslut av institutionerna, i allmänhet sammanslutningens råd, skall fattas med enhällighet. Detta gäller naturligtvis i första hand beslut om ändring av själva konventionen. Inträde av nya medlemsstater och associa­ tionsavtal med utomstående stater eller med internationell organisation skall också beslutas med enhällighet. I den mån kompletterande bestämmelser erfordras utöver dem som ingår i konventionen och dess bilagor eller om i övrigt fråga uppkommer om utvidgning av medlemsstaternas förpliktelser krävs likaledes enighet därom. Av praktiska skäl har det emellertid ansetts befogat att i vissa klart definierade fall beslut skall kunna fattas med ma­ joritet. Detta gäller framför allt frågor om temporär befrielse för en med­ lemsstat från eljest gällande förpliktelser, exempelvis på grund av iråkade svårigheter, samt vid avgörande av besvär och tvister mellan två eller flera medlemsstater. För sistnämnda fall gäller den regeln att en rekommenda­ tion alltid kan utfärdas med majoritet, men att mot en medlemsstat riktat bindande beslut kan fattas med majoritet endast i fall där denna medlemsstat brutit mot någon förpliktelse i konventionen. Sådant beslut avser i allmän­ het tillstånd för en annan medlemsstat att vidtaga mot den felande staten riktade skydds- eller motåtgärder.

Då konventionens förpliktelser i stor utsträckning är fasta och ovillkor­ liga måste samtidigt som konventionen godtas erforderliga beslut fattas, som möjbggör ett fullföljande för Sveriges del av ifrågavarande förpliktelser. Främst krävs givetvis regler som för Sveriges del möjliggör tullavvecklingen inom frihandelsområdet. Även vissa andra fullmakter för Kungl. Maj :t er­ fordras för att konventionens bestämmelser för Sveriges del skall kunna tillämpas på ett smidigt sätt. Jag återkommer i det följande till hithörande spörsmål.

Konventionens centrala bestämmelse, förpliktelsen att avveck­ la bestående tullar, gäller såväl export- som importtullar. När det gäller exporten tillämpas i vårt land för närvarande icke några tullar eller motsvarande avgifter på de varor som här avses. Konventionen innebär dock att sådana tullar eller avgifter för framtiden icke kan tillämpas mot med­

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

47

lemsstaterna. Hinder föreligger emellertid icke att för särskilda ändamål utta smärre avgifter i samband med export förutsatt att avgifterna är icke­ diskriminerande och att de icke har någon restriktiv verkan på handeln mellan medlemsstaterna.

Importtullarna skall enligt i konventionen närmare angivna bestämmelser avvecklas successivt under tio år. Denna förpliktelse gäller samtliga varor utom de särskilda jordbruks- och fiskeprodukter som upptagits i bilagorna D och E till konventionen. Undantagna från avvecklingen är vidare i prin­ cip fiskala tullar. Beträffande dessa senare skall dock avveckling ske av eventuellt förekommande protektionistiska element antingen i takt med övriga tullsänkningar eller på en gång senast den 1 januari 1965. För vårt lands vidkommande torde i detta sammanhang endast ett fåtal tullar böra betraktas som fiskala. Det gäller framför allt tullarna på parfymer, Öl, vissa läskedrycker och en del andra produkter av mindre betydelse. Även om vårt land liksom andra medlemsstater med hänsyn till förekomsten av inhemsk produktion ur strikt formell synpunkt skulle vara berättigat att betrakta ett större antal tullar som fiskala har det rått enighet om att allmänt efter­ sträva en begränsning av undantagen från tullavvecklingen på denna grund.

Genomförandet av tullsänkningsprogrammet förutsätter en avvikelse från den av riksdagen antagna tulltaxan. Bestämmelser erfordras om avtalade tullsänkningar under övergångstiden och tullfrihet för tiden därefter. Av praktiska skäl synes detta lämpligen kunna åvägabringas genom en särskild förordning som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om de tullsänkning­ ar som efterhand påkallas av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. Särskild proposition med förslag till förordning i ämnet anmäles denna dag av chefen för finansdepartementet. Den fullmakt som erfordras i detta hän­ seende torde böra avse dels avveckling enligt konventionens regler av be­ stående tullar, dels också avveckling av de protektionistiska element som anses ingå i de tullar som anmäles såsom fiskala. Det närmare avgörandet av vilka tullar som skall betraktas som fiskala torde få ankomma på Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t torde likaledes böra äga bestämma vilken av de två en­ ligt konventionen tillåtna avvecklingsmetoderna som bör tillämpas för pro­ tektionistiska element ingående i fiskala tullar.

Den normala tullavvecklingen skall som förut framhållits genomföras un­ der tio år. Konventionen förutser emellertid också möjligheten av snabbare avveckling. Detta kan gälla vissa varor eller varuområden men också det generella tidsprogrammet som sådant. I den mån fråga härom aktualiseras —- beslut förutsätter enhällighet — torde riksdagens medgivande böra i sär­ skild ordning inhämtas. Förpliktelsen att avveckla tullar kan också princi­ piellt utvidgas genom ändring av gränsdragningen mellan industrivaror å ena sidan och jordbruks- och fiskeprodukter å den andra. Även i detta fall torde för Sveriges vidkommande biträdande av ett eventuellt beslut få göras beroende av riksdagens godkännande såvida frågan ej är av huvudsakligen formell natur.

I anslutning till tullsänkningsprogrammet bör också beaktas vissa andra

49

Det ligger i sakens natur att det i avsaknad av erfarenheter är svårt att förutse hur konventionens ursprungsregler kommer att verka i praktiken. Avsikten är också att fortlöpande följa tillämpningen av dessa regler och vid behov efter hand besluta om de ändringar som krävs för att nå önskvärd enkelhet och smidighet. Ändring av ursprungsreglerna i själva konventionen och i bilagorna till denna, framför allt de s. k. bearbetningslistorna, kan be­ slutas med enhällighet. Det torde böra falla inom Kungl. Maj :ts befogenhet att besluta om sådana ändringar.

Införandet av ursprungskontroll som villkor för den gynnsammare tull­ behandlingen medför vissa nya administrativa förfaranden. För att bevisa en varas ursprung skall användas särskilda formulär som återfinns i lista IV till bilaga B till konventionen. Dessa är förhållandevis enkla. Vad gäller importen till Sverige torde ursprungskontrollen icke behöva medföra några större problem. Ursprungsreglerna får liksom andra tullbestämmelser till- lämpas av tullmyndigheterna och kommer i förekommande fall också att kunna åberopas i samband med besvär över tullmyndigheternas beslut. Reg­ ierna bör därför återges i den författning som kommer att utfärdas rörande tullsänkningen inom ramen för EFTA-konventionen. I den mån ändringar i reglerna beslutas får dessa självfallet delgivas allmänheten på samma sätt. Det har emellertid inte kunnat undvikas att reglerna i vissa hänseenden blivit komplicerade. Det kan därför icke uteslutas att opåräknade tolknings- svårigheter uppkommer eller att kompletterande anvisningar visar sig er­ forderliga. Det är givetvis ett allmänt önskemål att uppnå en likformig till- lämpning av ursprungsreglerna i samtliga medlemsstater. I den mån så kan anses påkallat, t. ex. efter tolkningsuttalanden från EFTA:s institutioner eller på grund av utvecklingen av praxis i andra medlemsstater, bör Kungl. Maj:t därför kunna utfärda kompletterande anvisningar för tillämpningen av reglerna.

När det gäller den svenska exporten till övriga medlemsstater torde man kunna utgå från att i första hand vederbörande producenter eller exportörer själva förebringar erforderliga uppgifter för importländernas ursprungs­ kontroll. Konventionen förutsätter emellertid också att i vissa fall ur- sprungscertifikat skall kunna utfärdas av därtill auktoriserat organ eller av statlig myndighet (se regel 8 i bilaga B till konventionen). För Sveriges del synes det lämpligt att de auktoriserade handelskamrarna ges officiell be­ hörighet att utfärda ursprungscertifikat. Enligt vad jag inhämtat är dessa institutioner villiga att påtaga sig denna uppgift. Som regel torde sålunda erforderlig bevisning om ursprunget kunna ske genom företagen själva eller genom handelskamrarnas försorg. I vissa fall, exempelvis om handels­ kammare och varuägare har olika uppfattning om en varas ursprung, bör frågan dock kunna hänskjutas till statligt organ. Frågan om närmare kon­ troll av förebragt bevismaterial rörande ursprunget kan också på begäran av importlandets myndigheter officiellt hänskjutas till vederbörande export­ land, därvid fall kan förekomma som lämpligen bör behandlas av statlig myndighet. För vårt lands vidkommande bör dessa statliga funktioner •— i

4

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 25

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

51

dustrin eller inom ett särskilt geografiskt område och denna situation på sätt närmare beskrives i artikel 20 äger samband med en importökning från övriga medlemsstater. En medlemsstat som råkar in i svårigheter av an­ givet slag äger utan särskilt bemyndigande rätt att kvantitativt begränsa den berörda importen under en period av högst aderton månader. Även andra åtgärder än importrestriktioner kan komma ifråga, dock först efter bemyn­ digande av rådet. En medlemsstat kan också få bemyndigande att i andra fall än som avses i artikel 20 tillämpa kvantitativa importrestriktioner för särskilda syften. Så kan exempelvis bli fallet vid snedvridning av handeln (art. 5) eller i samband med besvär och klagomål (art. 31). Om för Sve­ riges del tillämpning av kvantitativa importrestriktioner skulle aktualiseras i fall av här åsyftade slag kan erforderliga åtgärder härför vidtagas av Kungl. Maj:t utan särskilt bemyndigande av riksdagen.

Kvarvarande kvantitativa restriktioner med avseende på exporten skall avskaffas senast den 31 december 1961. Vissa allmänna undantag från den­ na huvudregel är tillåtna enligt artiklarna 12 och 18. Bl. a. kan av säker­ hetsskäl nödvändiga åtgärder vidtas i krigstid eller vid andra kritiska lä­ gen i de internationella förbindelserna. En särskild undantagsregel från förbudet mot kvantitativa exportrestriktioner gäller också för export av skrot, där den internationella handeln alltjämt kännetecknas av stark bun­ denhet. Åtgärder är också tillåtna för kontroll av att exportrestriktioner som tillämpas mot utomstående länder icke kringgås genom reexport över annan medlemsstat, en bestämmelse som är av betydelse bl. a. för den kontroll som f. n. utövas i vårt land i fråga om export av fartyg. Av vad jag här sagt fram­ går att konventionen bortsett från de nämnda undantagen innebär en viss icke obetydlig begränsning, jämfört med hittillsvarande förhållanden, i rät­ ten att tillämpa exportrestriktioner gentemot EFTA:s medlemsstater.

I den föregående redogörelsen har även något berörts de särskilda u n- dantag sregler na i konventionen. Dessa hänför sig bl. a. till valutakri­ ser och svårigheter som kan uppkomma inom särskilda sektorer av närings­ livet eller inom särskilda geografiska områden. De skyddsåtgärder som står till buds i dylika situationer är som nämnts i första hand kvantitativa im­ portrestriktioner, men även avvikelser från tullsänkningsprogrammet och andra åtgärder kan komma ifråga. Utöver dessa regler finns i artiklarna 12 och 18 mera generella undantag av den karaktär som allmänt tillämpas i in­ ternationella överenskommelser. Reglerna torde icke här kräva närmare kommentarer. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten vid en bestämmel­ se som för Sveriges vidkommande kan ha särskild betydelse med hänsyn bl. a. till den ekonomiska försvarsberedskapen. En medlemsstat har sålunda enligt artikel 18 rätt att vidta de åtgärder den för att skydda sina väsent­ liga säkerhetsintressen anser nödvändiga med avseende på forskning, ut­ veckling eller tillverkning som är oundgänglig för försvarsändamål. Undan­ laget gäller icke enbart militära ändamål utan även andra som oundgäng­ liga bedömda försvarsändamål. Åtgärderna får emellertid icke avse tillämp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år t960

ning av importtullar och icke heller, utan särskilt bemyndigande, import­ restriktioner. I den mån skyddsåtgärder för här avsedda ändamål visar sig nödvändiga torde därför främst statliga subventioner komma ifråga.

Konkurrensreglerna återfinnes i artiklarna 13—17. Vad först angår bestämmelserna om statliga stödåtgärder, vill jag erinra om att statliga subventioner för industriprodukter endast undantagsvis till- lämpats i Sverige under senare tid. Egentligt förbud har stadgats i första hand beträffande vissa uppräknade stödåtgärder vid export. Denna bestäm­ melse berör ej några stödåtgärder som nu tillämpas i vårt land. Ej heller torde i övrigt några problem behöva uppkomma när det gäller fullföljandet av konventionens förpliktelser på detta område.

Även konventionens bestämmelser om offentliga företags verk­ samhet och offentlig upphandling m. m. i artikel 14 torde i huvudsak stå i överensstämmelse med de principer som f. n. tillämpas i Sverige. Givet är emellertid att dessa regler innebär en viss inskränkning av handlingsfrihe­ ten för framtiden exempelvis när det gäller utläggning av statliga beställ­ ningar. Verksamhet av detta slag måste överhuvudtaget bedrivas på ett så­ dant sätt att icke andra medlemsstaters berättigade intressen åsidosättes.

Ett område där behov av särskilda regler ansetts föreligga gäller privata

konkurrensbegränsningar eller s. k. restriktiva affärsmetoder. Den närmare utformningen av reglerna får ses mot bakgrunden av att kon­ kurrenslagstiftningen i de olika medlemsstaterna företer rätt betydande skiljaktigheter. I vissa fall föreligger sålunda förhållandevis väl utvecklad nationell lagstiftning, i andra fall saknas fasta bestämmelser på området.

Bestämmelserna i artikel 15 förutsätter, att medlemsstat skall kunna ut­ reda och ingripa mot vissa slag av konkurrensbegränsningar i handeln mel­ lan medlemsstaterna. Härmed avses dels karteller och kartelliknande fall som medför att konkurrensen begränsas eller snedvrides, dels otillbörligt utnyttjande av monopol- eller oligopolställning. Sådana konkurrensbegräns­ ningar anses oförenliga med konventionen i den mån de motverkar de vän­ tade fördelarna av handelns frigörelse.

Den svenska lagstiftningen på området utgöres dels av 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och dels av 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensför­ hållanden. Sådan förhandling inför näringsfrihetsrådet som enligt först­ nämnda lag är den huvudsakliga formen för ingripande mot konkurrensbe- gränsande åtgärder kan gälla verkan av dylika åtgärder utomlands. Förut­ sättning härför är att Kungl. Maj :t för visst fall lämnar tillstånd därtill. Vad som skall anses som otillåten konkurrensbegränsning har emellertid ut­ formats på olika sätt i de svenska bestämmelserna och i konventionen. Även om bestämmelserna till huvudsaklig del torde täcka varandra, kan icke uteslutas att den olika utformningen kan medföra olägenheter i vissa fall vid tillämpningen. Vad konventionens förpliktelser på detta område i prak­ tiken kan få för betydelse kan svårligen överblickas förrän någon tids er­

53

farenheter vunnits. Om det därvid skulle visa sig att den nuvarande svenska lagstiftningen i sin allmänna uppläggning icke står helt i överensstämmelse med konventionens målsättning på detta område, kan det framdeles be­ finnas önskvärt att komplettera den svenska lagstiftningen. Något omedel­ bart behov av ändrad lagstiftning synes emellertid icke föreligga utan det bör vara möjligt att tills vidare på grundval av existerande anordningar vid­ taga erforderliga åtgärder från fall till fall. Jag förutsätter då, att företagare beträffande vilken otillåten konkurrensbegränsning ifrågasättes har så stort intresse av de svenska myndigheternas stöd, att erforderligt utredningsma­ terial frivilligt ställes till förfogande, samt att uppgörelse i förekommande fall kan träffas utan att det kommer till formella förhandlingar. Skulle emel­ lertid behov därav framdeles visa sig föreligga, torde frågan om ändrad lag­ stiftning få närmare utredas och tagas upp till förnyat övervägande.

Särskild betydelse har från svensk sida under förhandlingarna tillmätts frågan om etableringsrätten inom frihandelsområdet. Detta sam­ manhänger med det förhållandet, att i vårt land sedan gammalt gäller vissa inskränkningar för utlänningar i fråga om rätten att här driva näring, eta­ blera företag, fullgöra vissa funktioner inom företag samt förvärva fast egen­ dom och vissa slag av naturtillgångar.

Bestämmelserna i artikel 16 om etableringsrätt innebär att inskränkning­ ar i utlänningars och utländska företags rätt att starta och driva företag inte får tillämpas så att de egna företagarna behandlas gynnsammare än övriga medlemsstaters företagare, om därigenom fördelarna av handelns frigörel­ se motverkas. De restriktioner som från svensk sida tillämpas på detta om­ råde kan icke anses vara till omfattningen mera betydande. I stor utsträck­ ning är de så utformade, att praxis vid tillämpningen och prövningen av dis­ pensfrågor är avgörande. Då gällande praxis som regel är liberal, torde någ­ ra mera besvärande hinder för utlänningars möjlighet att driva ekonomisk verksamhet i Sverige icke föreligga. I stort sett torde därför den nuvarande ordningen kunna bibehållas. Endast i ett par avseenden, som här närmare skall beröras, synes en jämkning av nuvarande lagstiftning och praxis be­ höva övervägas.

Utlänning får enligt näringsfrihetsförordningen icke här driva näring utan tillstånd av Kungl. Maj:t. För sådant tillstånd uppställes vissa krav. I övrigt kan en diskretionär prövning ske. Motsvarande gäller enligt den s. k. filiallagen för utländskt företag, som här vill driva näring genom filial. Prövningen av ansökningar av personer och företag i EFTA:s med­ lemsstater om tillstånd att här driva näring torde i fortsättningen få ske med beaktande av konventionen, och tillståndsgivningen får sålunda i dessa fall taga sikte huvudsakligen på formella synpunkter. Jag vill för övrigt i detta sammanhang erinra om alt en särskild utredning pågår om ny nä- ringsrättslagstiftning.

I aktiebolagslagen uppställes krav på svenskt medborgarskap för stiftare av bolag, vissa styrelseledamöter in. fl. I den mån dispensmöjlighet icke fö­ religger, kan det visa sig erforderligt att modifiera lagstiftningen i detta av­

Kungl. Muj.ts proposition nr 25 år 1!)60

55

jordbruksexport. Bestämmelser har också intagits, vilka avser att hindra tillämpningen av subventioner som medför en ökning av vederbörande med­ lemslands jordbruksexport till skada för andra medlemsstaters exportintres­ sen. Vidare kommer årliga konsultationer att äga rum angående utveckling­ en av handeln med jordbruksvaror. Dessa allmänna bestämmelser har dock icke ansetts tillräckliga för att tillgodose särskilt de danska önskemålen på jordbruksområdet. Parallellt med frihandelsförhandlingarna — och i viss mån såsom ett led i dessa -— har därför överläggningar ägt rum angående sär­ skilda bilaterala jordbruksavtal. Dessa överläggningar har resulterat i att sådana avtal träffats mellan Danmark och vissa andra länder i sjustatsgrup- pen, bl. a. ett med Sverige till vilket jag strax återkommer. Ytterligare avtal kan framdeles komma att ingås. Detta förutses för övrigt i konventionen där avtalen ses som ett medel att främja den åsyftade utvecklingen av handeln.

Då konventionen i stort sett tillåter medlemsstaterna att bibehålla sina nationella regleringar på jordbruksområdet blir det av väsentlig betydelse hur gränsdragningen sker mellan jordbruks- och industrivaror. Denna frå­ ga har i själva verket varit ett av de mera svårlösta problemen under för­ handlingarna. Enligt Saltsjöbadsplanen skulle gränsdragningen ske med utgångspunkt från den i Rom-avtalet gjorda bestämningen av varuområdet, dock med de ändringar varom enighet kunde nås under förhandlingarna. Rom-avtalets förteckning på jordbruksvaror torde emellertid ha uppgjorts från särskilda utgångspunkter. Man har inom sexstatsunionen bl. a. räknat med en successiv utjämning av olikheter mellan medlemsstaterna i pris­ nivåerna på jordbruksråvaror. Utgår man från en enhetlig prisnivå i rå- varuledet erbjuder gränsdragningen såvitt gäller industriellt bearbetade jordbruksvaror icke några särskilda svårigheter. Några större risker för snedvridning av handeln föreligger då icke. Problemet är annorlunda inom frihandelsområdet, där det ter sig väsentligt mera ovisst om och när någon utjämning av prisnivåerna kan komma till stånd. Om Rom-avtalets gräns­ dragning utan vidare tillämpades inom frihandelsområdet skulle i vissa fall jordbruket och livsmedelsindustrin ställas inför allvarliga svårigheter. Bl. a. måste beaktas den försvagning av jordbruksskyddet som skulle bli följ­ den om detta i huvudsak begränsades till råvaror, medan däremot industri­ ellt bearbetade jordbruksprodukter kunde utan särskilda avgifter och re­ striktioner fritt införas på marknaden till internationella priser. Storleken av detta problem är naturligtvis bl. a. beroende av i vilken grad industriell bearbetning ägt rum av i produkterna ingående jordbruksråvaror.

Utgången av förhandlingarna om gränsdragningen får enligt min bedöm­ ning anses ha tillgodosett de viktigaste svenska önskemålen. I vissa fall har dock svenska intressen icke kunnat helt beaktas. Det får emellertid här lik­ som eljest hållas i minnet att slutresultatet utgör en kompromiss i syfte att nå en balans mellan de olika medlemsstaternas skilda intressen. De svå­ righeter för vissa sektorer som uppgörelsen kan medföra får därför vägas mot de fördelar som uppnåtts på andra håll. ■— Vad angår den närmare in­ nebörden av gränsdragningen kan i första hand noteras att — till skillnad

Knngl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

59

sammanslutningen i förhållandet till Furstendömet Liech­ tenstein enligt det till statsrådsprotokollet i detta ärende fo­ gade Bihang 4;

dels

godkänna överenskommelsen mellan Danmark och

Sverige angående samhandeln med jordbruksprodukter inom den europeiska frihandelssammanslutningen enligt det till statsrådsprotokollet i detta ärende fogade Bihang 5;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkän­

na sådana ändringar i förenämnda konvention jämte till denna fogade bilagor, vilka enligt vad i det föregående an­ förts bör ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga sådana ändring­

ar i regleringsförfattningarna på jordbrukets och fiskets om­ råden vilka föranleds av Sveriges anslutning till konventio­ nen och vilka enligt vad i det föregående anförts bör an­ komma på Kungl. Maj :ts ställningstagande;

dels ock

bemyndiga Kungl. Maj :t att till Danmark över­

föra de årliga belopp, som förutsätts enligt förenämnda svensk-danska överenskommelse, att utgå ur medel som in­ flutit som regleringsavgift och accis å fettvaror m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydel­ se bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

Ur protokollet:

Björn Bergman

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

61

Bihang 1

Vissa ekonomiska data rörande sjustatsmarknaden

För att siffermässigt belysa sjustatsmarknadens storlek, de deltagande staternas handel inbördes och med utomstående länder samt särskilt Sve­ riges ställning i den nya marknadsbildningen har genom kommerskolle­ giums försorg ett antal statistiska tabeller sammanställts, vilka redovisas i detta bihang. I anslutning till tabellerna — vars uppgifter avser år 1958 — må följande nämnas.

Marknadens storlek

Upprättandet av ett frihandelsområde mellan berörda sju länder innebär tillskapandet av en marknad med sammanlagt nära 90 milj. invånare. Mätt utifrån befolkningsunderlaget skulle alltså denna marknad^ vara drygt hälf­ ten så stor som sexstatsmarknaden med dess 165 milj. invånare. Vad angår bruttonationalprodukten är denna per capita räknat större inom sjustats- gruppen än inom sexstatsgruppen, vilket skulle tyda på en relativt sett stör­ re köpkraft. I förra fallet uppgår den till ca 1 100 dollar och i senare fallet till ca 950 dollar. I fråga om sjustaterna gäller emellertid, att de inbördes företer förhållandevis stora differenser. Den högsta bruttonationalproduk­ ten per capita uppvisar sådana länder som Sverige, Schweiz och Storbritan­ nien med 1 200—1 400 dollar och den lägsta Portugal med endast 200 dol­ lar. — Helt dominerande inom gruppen är Storbritannien, som med sina 50 milj. invånare svarar för två tredjedelar av områdets samlade produktion.

Sjustatsmarknadens utrikeshandel

Sjustaternas totala export uppgår till nära 16 miljarder dollar. Bortses från den inbördes handeln utgör exporten drygt 13 miljarder dollar. Mot­ svarande siffror för sexstaterna är 23 resp. 16 miljarder dollar. Detta inne­ bär för sjustatsgruppen en export per capita (exklusive den inbördes han­ deln) om ca 150 dollar, medan för sexstatsgruppen per capitaexporten stan­ nar vid ungefär 95 dollar. Denna relation kan tagas som uttryck för en mera utåtriktad tendens i sjustaternas ekonomi. — Beträffande de enskil­ da länderna inom sjustatsgruppen är givetvis Storbritannien den största ex­ portören. Det svarar för närmare 60 procent av gruppens totala export. Härnäst följer Sverige. Beträffande exporten av hel- och halvfabrikat kom­ mer dock Schweiz på andra plats.

Vad beträffar sjustaternas handel inbördes och med sexstaterna, kan nämnas att de avsätter ca 22 procent av sin export på sexstatsmarknaden och ca 18 procent inom det egna området. 1 fråga om importen kommer 28 pro­ cent från de sex och 16 procent från övriga sju. Såväl exporten till som importen från sexstatsmarknaden är sålunda större än vad som avsättes på resp. hämtas från den egna gruppens område. Beträffande liel- och halv­ fabrikat kan nämnas, att hela 47 procent av importen kommer från de sex men endast 24 procent från de sju. — Beaktas fördelningen av de enskilda ländernas handel, kan differenser konstateras. Medan exporten från Sve­ rige, Norge och Danmark fördelar sig någorlunda lika mellan de båda mark­

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

63

På skogsindustriens område representerar vår export av papper och papp till övriga sjustater ett värde av närmare 270 miljoner kronor. Härav går närmare 70 procent till Storbritannien och 25 procent till Danmark. — Re­ dan nu kan tidningspapper införas tullfritt i länderna inom gruppen, öv­ rigt papper och papp möter däremot väsentliga tullhinder. Av speciellt in­ tresse ur konkurrenssynpunkt är även här de engelska tullarna, som ligger mellan 14 och 20 procent. Ett land med höga papperstullar är även Schweiz.

I fråga om den

svenska importens

fördelning på länder och varor må föl­

jande framhållas.

Sveriges import av råvaror från övriga sjustater uppgår till 470 miljoner kronor (av totalt 2,8 miljarder). Närmare två tredjedelar av denna införsel utgöres av bränslen. Storbritannien är här helt dominerande som leveran­ tör i det att icke mindre än 99 procent av vår bränsleimport från gruppen tages från detta land.

Importen av hel- och halvfabrikat från sjustatsoinrådet representerar ett värde av 2,2 miljarder kronor (av totalt 7,7 miljarder). Närmare hälften härav utgöres av verkstadsprodukter. Inom verkstadsområdet dominerar importen från Storbritannien, som svarar för 65 procent. — De svenska tul­ larna på verkstadsprodukter håller sig i allmänhet kring 10 procent, något lägre för järn- och metallmanufaktur och något högre för t. ex. bilar (15

%).

I fråga om textil- och konfektionsvaror — exkl. råvaror — utgör impor­ ten från sjustatsområdet närmare 300 miljoner kronor (av totalt ungefär 1 miljard). Av importen från området svarar Storbritannien för mer än hälf­ ten. Även Schweiz har en icke obetydlig export till Sverige av textilvaror. — Det svenska tullskyddet är för t. ex. bomullsvävnader 13 procent, ylleväv­ nader 14 procent och rayonväv 20 procent.

Importen av kemiska produkter från övriga sjustater belöper sig till 270 milj. kronor, vilket motsvarar drygt 10 procent av vår import av hel- och halvfabrikat från gruppen och ungefär 30 procent av vår totala import av dessa varor. Betydelsefulla leverantörer är här Storbritannien, Norge och Schweiz. — Det svenska tullskyddet är högst 12 procent och speciellt i frå­ ga om oorganiska kemikalier är importen i rätt stor utsträckning tullfri.

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

Tab. 1. Folkmängd och bruttonationalprodukt i Västeuropa år 1938

Källor:

IMF, International Financial Statistics (Folkmängd)

OEEG, General Statistics (Bruttonationalprodukt)

Sve­ rige

Norge

Dan­ mark

Schweiz1 Öster­ rike

Storbritannien

Portu­ gal1

De Sju

De Sex

OEEC

Folkmängd, milj.

invånare................ 7,4 3,5 4,5 5,1 7,0 51,6 8,9 88,0 165,7 290,8 Bruttonationalpro­

dukt, miljarder $ 10,6 3,9

4,9

7,2

4,9

65,0 2,0 98,5 157,0 272,2

Bruttonationalpro­

dukt per invän.,

9

1432 1114 1089 1412 700 1260 225 1119 947 936

1 Uppgifterna för Schweiz och Portugal avser år 1957.

Tab. 2. Sjustatsgruppens handel år 1958

Miljoner dollars.

Källa:

OEEC, Statistical Bulletins, series IV

Land Handel med de Sex

Handel med de Sju Handel med hela världen

Export Import

Export Import Export

Import

To-Hel-To-Hel-To-Hel-

To-

Hel-To-

Hel-

To-Hel-

talt och talt och talt

och talt och

talt

och talt och

halv-

halvhalvhalv-

halv-

halv-

fabrifabrifabrifabri-

fabri-

fabri-

kat

kat

kat

kat

kat

kat

Sverige ___ 647 270 988 771 731 444 579 435 2 086 1282 2 364 1481 Norge............ 202 108 462

392

278 161 495

410

743

423

1308

950

Danmark ..

395

101

483

355

502 142 530 310

1244

405

1339 765

Storbr.............

1174 936 1495 802

894

683 1026 328

8 982 7 762

10 583 2 588

Schweiz .... 608 526 1006 661 241 224 185 138 1551 1423 1711 989 Österrike .. 456 240 583 447 97 85 121

95

918 657 1074 605

Portugal.... 71 17 188 169 51 20 103 90 289 137 480 286

De Sju .... 3 553 2198 5 205 3 597 2 794 1759 3 039 1806 15 813 12 089 18 859 7 664

Tab. 3. Sexstatsgruppens handel år 1958

Miljoner dollars.

Källa:

OEEC, Statistical Bulletins, series IV

Land Handel med de Sex

Handel med de Sju Handel med hela världen

Export Import Export

Import

Export

Import

To-Hel-To-Hel-To-Hel-To-Hel-To-Hel-To-Heltalt och talt och talt och talt och talt och talt och

halvhalvhalvhalv-

halv-

halv-

fabrifabrifabrifabri-

fabri-

fabri-

kat

kat

kat

kat

kat

kat

Belgien/Lux-

emburg... 1377 1058 1462 947 486 359 459 335 3 052

2 524 3136 1647

Nederländer-

na.............. 1337

643 1518

1248 812

355 514 377 3 217 1655 3 625 1903

Västtyskland 2 406 1835 1896 1089 2 419

2169 1513 863 8 807 7 809 7 361 2 772

Frankrike . 1137

715 1227

775 684

435 530 356 5121 3 766 5 604 1694

Italien............ 607 361 684 453 548 276 574 286 2 537 1735 3156 1023

De Sex......... 6 864 4 612 6 787 4 512 4 949 3 594 3590 2 217 22 734 17 489 22 882 9039

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

Tab. 4. Sjustaternas interna handel år 1958

Miljoner dollars.

Källa:

OEEC, Statistical Bulletins, series IV

A = Samtliga varor (SITC 0—9) G = Råvaror inkl. bränslen (SITG 2 exkl. 22, 3) B = Livsmedel m. m. (SITC 0, 1, 22, 4) D = Hel- och halvfabrikat (SITC 5—9)

Exportland

Importland

Sverige

Norge Dan­ mark

Storbri­ tannien

Schweiz Öster­ rike

Por­ tugal

De Sju

Sverige ............A

219

123 341

23 12

13

731

B

5

6

19

1

1

0

32

G

11

24 211

5

2

2 255

D

203 93

111 17

9

11

444

Norge................ A

73

46

144

7

4

4 278

B 13

3

30 2

1

2 51

G

7

4

53

0

1

1

66

D 53

39

61

5

2

1

161

Danmark ----- A

91

60

323

18

6

4 502

B

30

10

289

11

2

0 342

c

5

2

.

10 1

0

0 18

D

56 48

•

24 6

4

4 142

Storbritannien A

292 183

217

• 94 44

64 894

B 6

5

5

.

8

1

2 27

G 54

40 77

4

4

5 184

D

232 138

135

82 39 57

683

Schweiz............A

48 18

25

87

47

16 241

B

1

0

1

7

.

2

1

12

G

0

0

1

2

2

0

5

D 47

18

23

78

43

15

224

Österrike .... A 18

7

8

22

38

4

>

97

B 0

0

0

3 2

0

5

C

0

0

0

1

6

0

7

D

18

7

8

18 30

4

85

Portugal............A

7

2

4

33 4

1

51

B

2

1

1

10 2

1

•

17

G

1

0

1

11

1

0

14

D

4

1

2

12 1

0

20

De Sju ............A

529

489

423 950

184 114

105 2 794

B 52

21

16 358

26

8

5 486

G 67

53

107 288

17

9

8

549

D 410

415 300

304

141 97

92 1759

Tab. 5. Sveriges utrikeshandel år 1958

Mkr.

Källa:

OEEC, Statistical Bulletins, series IV

SITC

Varugrupp

Handel med de Sex

Handel med de Sju

Totalt

Export

Import Export

Import Export Import

0, 1, 22, 4 2 exk). 22, 3 5—9

196 1752 1401

3 349

277 850 3 992

5119

168 1320 2 300

3 788

279 466 2 254

2 999

464 3 703 6 640

10 807

1750 2 827 7 671

12 248

Båvaror inkl bränslen Hel- och halvfabrikat..

Samtliga varor

5

Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

67

Bihang 2

(Översättning.)

Convention establishing

the European Free Trade Association

The Republic of Austria, the King- dom of Denmark, the Kingdom of Norway, the Portuguese Republic, the Kingdom of Sweden, the Swiss Con- federation and the United Kingdom of Great Rritain and Northern Ire- land:

Having regard to the Convention for European Economic Co-operation of 16th April, 1948, vvhich established the Organisation for European Eco­ nomic Co-operation;

Resolved to maintain and develop the co-operation instituted within that Organisation;

Determined to facilitate the early establishment of a multilateral as­ sociation for the removal of trade barriers and the promotion of closer economic co-operation betvveen the Members of the Organisation för European Economic Co-operation, in- cluding the Members of the European Economic Community;

Having regard to the General Agreement on Tariffs and Trade;

Resolved to promote the objectives of that Agreement;

Have agreed as follows:

A^rticle 1

The Association

1. An international organisation to be known as the European Free Trade Association, hereinafter referrcd to as “the Association”, is hereby es­ tablished.

2. The Members of the Association, hereinafter referred to as “Member States”, shall be the States which ratify this Convention and such other States as may accede to it.

Konvention angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen

Republiken Österrike, Konungari­ ket Danmark, Konungariket Norge, Portugisiska republiken, Konungari­ ket Sverige, Schweiziska Edsförbun­ det samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland:

vilka beakta konventionen angåen­ de europeiskt ekonomiskt samarbete av den 16 april 1948, varigenom Or­ ganisationen för europeiskt ekono­ miskt samarbete upprättades;

vilka äro beslutna att vidmakthål­ la och utveckla det samarbete som kommit till stånd inom nämnda or­ ganisation;

vilka äro beslutna att underlätta det snara upprättandet av en multi­ lateral sammanslutning med syfte att undanröja hinder för handeln och att främja närmare ekonomiskt sam­ arbete mellan medlemmarna av Or­ ganisationen för europeiskt ekono­ miskt samarbete, däri inbegripna medlemmarna av Europeiska ekono­ miska gemenskapen;

vilka beakta det allmänna tull- och handelsavtalet;

vilka äro beslutna att främja ifrå­ gavarande avtals syften;

hava enats om följande:

A^rtikel 1

Sammanslutningen

1. En internationell organisation benämnd Europeiska frihandelssam­ manslutningen, härefter kallad »sam­ manslutningen», upprättas härmed.

2. Medlemmar av sammanslutning­ en, härefter kallade »medlemsstater», skola vara de stater som ratificera denna konvention och de andra sta­ ter som kunna komma att ansluta sig till den.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

69

not apply an import duty on any product åt a level exceeding the per- centage of the basic duty specified against that date:

1st July, 1960 1st January, 1962 1st July, 1963 1st January, 1965 1st January, 1966 1st January, 1967 1st January, 1968 1st January, 1969

80 per cent, 70 per cent, 60 per cent, 50 per cent, 40 per cent, 30 per cent, 20 per cent, 10 per cent.

(b)

On and after 1st January,

1970, Member States shall not apply any import duties.

3. Subject to Annex A, the basic duty referred to in paragraph 2 of this Article is, in respect of each Member State and in respect of any product, the import duty applied by that Member State to the imports of that product from other Member States on 1st January, 1960.

4. Each Member State declares its willingness to apply import duties åt a level below that indicated in para­ graph 2 of this Article if it considers that its economic and financial posi­ tion and the position of the sector concerned so permit.

5. The Council may åt any timc decide that any import duties shall be reduced more rapidly or eliminated earlier than is provided in paragraph 2 of this Article. Between 1st July, 1960, and 31st December, 1961, the Council shall examine whether it is possible so to decide in respect of im­ port duties applied on some or all goods by some or all of the Member States.

för någon vara tillämpa en import­ tull, som överstiger den procent av bastullen, som angivits för respektive tidpunkt:

1 juli 1960 1 januari 1962 1 juli 1963 1 januari 1965 1 januari 1966 1 januari 1967 1 januari 1968 1 januari 1969

80 procent 70 procent 60 procent 50 procent 40 procent 30 procent 20 procent 10 procent

b) Från och med den 1 januari 1970 skola medlemsstaterna icke till- lämpa några importtullar.

3. Med de undantag, som angivas i bilaga A, utgör den i moment 2 i den­ na artikel omnämnda bastullen, för varje medlemsstat och för varje va­ ra, den importtull som medlemssta­ ten den 1 januari 1960 tillämpar vid import av varan från andra med­ lemsstater.

4. Varje medlemsstat förklarar sig beredd att tillämpa lägre importtul­ lar än som följer av moment 2 i den­ na artikel, om den anser att dess eko­ nomiska och finansiella läge och lä­ get inom den berörda sektorn så till­ låter.

5. Rådet må när som helst besluta, att importtullar skola sänkas i en snabbare takt eller avskaffas tidiga­ re än som följer av moment 2 i den­ na artikel. Mellan den 1 juli 1960 och den 31 december 1961 skall rådet un­ dersöka, huruvida det är möjligt att fatta ett sådant beslut beträffande importtullarna på vissa eller alla va­ ror i vissa eller alla medlemsstater.

A^rticle 4

Area tariff treatment

1. For the purposes of Artides 3 lo 7, goods shall, subject to Annex B, be accepted as eligible for Area tariff treatment if they have been consigned to the territory of the importing Member State from the territory of another Member State and if they are of Area origin under any one of the following conditions:

A^rtikel 4

Omrädesbehandling i tullhänseende

1. Vid tillämpningen av artiklarna 3—7 skola, i enlighet med bestäm­ melserna i bilaga B, varor anses be­ rättigade till områdesbehandling i lullhänseende, om de avsänts till den importerande medlemsstatens områ­ de från annan medlemsstats område och ha områdesursprung enligt något av följande kriterier:

70

Kungl. Maj ris proposition nr 25 år 1060

(a) that they have been wholly produced within the Area of the As­ sociation ;

(b) that they fall within a descrip- tion of goods listed in the Process Lists -which form Schedules I and II to Annex B and have been produced within the Area of the Association by the appropriate qualifying process described in those Lists;

(c) that, in the case of goods other than those listed in Schedule II to Annex B, they have been produced within the Area of the Association, and that the value of any materials imported from outside the Area or of undetermined origin which have been used åt any stage of the produc- tion of the goods does not exceed 50 per cent of the export price of the goods.

2. For the purposes of sub-para- graphs (a), (b) and (c) of paragraph 1 of this Article, materials listed in the Basic Materials List which forms Schedule III to Annex B which have been used in the state described in that List in a process of produetion within the Area of the Association shall be deemed to contain no element imported from outside the Area.

3. Nothing in this Convention shall prevent a Member State from ac- cepting as eligible for Area tariff treatment any goods imported from the territory of another Member State, provided that the like goods imported from the territory of any Member State are accorded the same treatment.

4. Provisions necessary for the ad­ ministration and effeetive application of this Article are contained in An­ nex B.

5. The Council may decide to amend the provisions of this Article and of Annex B.

6. The Council shall from thne to time examine in what respect this Convention can be amended in order to ensure the smooth operation of the origin rules and especially to make them simpler and more liberal.

a) att de helt ha producerats inom sammanslutningens område;

b) att de svara mot någon varube- skrivning i de bearbetningslistor, vil­ ka som lista I och II fogats vid bila­ ga B, och ha producerats inom sam­ manslutningens område genom bear­ betning, som anges i nämnda listor;

c) att, i fråga om andra varor än sådana som äro upptagna i lista II vid bilaga B, de ha producerats inom sammanslutningens område och att värdet av material, som utifrån im­ porterats till området eller är av obe­ stämt ursprung och som använts i nå­ got led vid varornas produktion, icke överstiger 50 procent av varornas ex­ portpris.

2. Vid tillämpningen av punkterna a), b) och c) i moment 1 i denna ar­ tikel skall material, som upptagits i den råvarulista, vilken som lista III fogats vid bilaga B, och som använts i den i listan angivna formen i en produktionsprocess inom samman­ slutningens område icke anses till nå­ gon del ha importerats till området utifrån.

3. Ingen bestämmelse i denna kon­ vention skall hindra en medlemsstat att anse varor som importeras från en annan medlemsstats område be­ rättigade till områdesbehandling i tullhänseende, under förutsättning att varor av samma slag som impor­ teras från övriga medlemsstaters om­ råden medgivas samma behandling.

4. Erforderliga bestämmelser för den praktiska tillämpningen av den­ na artikel återfinnas i bilaga B.

5. Rådet må besluta att ändra be­ stämmelserna i denna artikel och i bilaga B.

6. Rådet skall från tid till annan undersöka i vilka hänseenden denna konvention kan ändras för att sä­ kerställa en smidig tillämpning av ursprungsbestämmelserna och sär­ skilt för att göra dessa enklare och mera liberala.

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

A^rticle 5

Deflection of trade

1. För the purposes of this Article, trade is said to be deflected when

(a) imports of a particular prod- uct into the territory of a Member State from the territory of another Member State are increasing,

(i) as a result of the reduction or elimination in the importing Member State of duties and charges on that product in accordance with Article 3 or 6, and

(ii) because the duties or charges levied hy the exporting Member State on imports of raw materials or intermediate products, used in the production of the product in question, are significantly lower than the corresponding duties or charges levied by the importing Member State, and (b) this increase in imports causes or would cause serious injury to pro­ duction which is carried on in the territory of the importing Member State.

2. The Council shall keep under review the question of deflections of trade and their causes. It shall take such decisions as are necessary in order to deal with the causes of deflection of trade by amending the rules of origin in accordance with paragraph 5 of Article 4 or by such other mcans as it may consider ap- propriate.

3. If a deflection of trade of a par- ticularly urgent nature occurs, any Member State may refer the matter to the Council. The Council shall take its decision as quickly as possible and, in general, within one month. The Council may, hy majority deci­ sion, authorise interim measures to safeguard the position of the Member State in question. Such measures shall not continue for longer than is necessary for the procedure under paragraph 2 above to take placc, and for not more than two months, un- less, in exceptional cases, the Council.

A^rtikel 5

Snedvridning av handeln

1. Vid tillämpningen av denna ar­ tikel anses snedvridning av handeln föreligga när

a) importen av en viss vara till eu medlemsstats område från en annan medlemsstats område ökar,

i) till följd av att i den impor­ terande medlemsstaten tullar och avgifter på varan sänkas eller av­ skaffas i enlighet med artikel 3 el­ ler 6, och

ii) på grund av att de tullar el­ ler avgifter, som den exporterande medlemsstaten tillämpar på impor­ terade råvaror eller halvfabrikat, vilka användas vid tillverkningen av varan i fråga, äro väsentligt läg­ re än motsvarande av den impor­ terande medlemsstaten tillämpade tullar eller avgifter, samt

b) denna import ökning förorsakar eller skulle kunna förorsaka allvarlig skada för produktion som bedrives inom den importerande medlemssta­ tens område.

2. Rådet skall ha sin uppmärksam­ het riktad på frågan om snedvridning av handeln och dess orsaker. Det skall fatta sådana beslut som äro nöd­ vändiga för att komma till rätta med orsakerna till snedvridningen genom att ändra ursprungsreglerna i enlig­ het med moment 5 i artikel 4 eller genom andra åtgärder, som det anser lämpliga.

3. Om ett fall av snedvridning av handeln inträffar, som är av särskilt brådskande natur, må en medlems­ stat hänskjuta fallet till rådet. Rådet skall fatta sitt beslut så fort som möjligt och i allmänhet inom en må­ nad. Rådet må genom majoritetsbe­ slut medgiva provisoriska åtgärder för att skydda vederbörande med­ lemstats intressen. Sådana åtgärder skola icke bibehållas längre tid än som är nödvändig för den i moment 2 ovan angivna proceduren och icke längre tid än två månader, såvida icke rådet i undantagsfall genom ma-

73

Kuntjl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

lo afford effective protection to like domestic goods, or

(b) apply fiscal charges to im­ ported goods of a kind which they do not produce, or which they do not produce in substantial quantities, in such a way as to afford effective protection to the domestic production of goods of a different kind which are suhstitutable for the imported goods, which enter into dir ed com- petition with them and which do not bear directly or indirectly, in the country of importation, fiscal charges of equivalent incidence, and shall give effect to these ob­ ligations in the manner laid down in paragraphs 2 and 3 of this Article.

2. Member States shall not in- troduce new fiscal charges which are inconsistent with paragraph 1 of this Article, and shall not vary an existing fiscal charge in such a way as to in- crease, above the level in force on the date hy refercnce to which the basic duty is determined in accord- ance with paragraph 3 of Article 3, any effective protective element in the fiscal charge, that is to say, the extent to which that charge is in­ consistent with paragraph 1 of this Article.

3. (a) In the case of any internal tax or other internal charge, Member States shall eliminate any effective protective element on or before 1st January, 1962.

(b) In the case of any revenue duty, Member States shall either

(i) progressively eliminate any effective protective element in the duty by successive reductions cor- responding to those prescribed for import duties in Article 3, or

(ii) eliminate any effective pro­ tective element in the duty on or before 1st January, 1965. (c) Each Member State shall, on or before 1st July, 1960, notify to the Council any duty to which it will apply the provisions of sub-paragraph (b) (ii) of this paragraph.

des tillämpa dylika avgifter så att ett faktiskt skydd beredes inhemska va­ ror av samma slag, eller

b) belägga importerade varor av ett slag, som de icke alls tillverka eller icke tillverka i betydande kvantiteter, med fiskala avgifter så att ett fak­ tiskt skydd beredes inhemsk produk­ tion av andra slags varor, som kun­ na ersätta de importerade varorna och direkt konkurrera med dessa och som i importlandet varken direkt el­ ler indirekt belastas med fiskala av­ gifter av motsvarande storlek.

Medlemsstaterna skola fullgöra nämnda förpliktelser på sätt angives i momenten 2 och 3 i denna artikel.

2. Medlemsstaterna skola icke in­ föra nya fiskala avgifter som äro oförenliga med moment 1 i denna ar­ tikel. Medlemsstaterna skola icke heller ändra en redan existerande fis­ kal avgift på sådant sätt att ett fak­ tiskt protektionistiskt element i av­ giften, d. v. s. den del av avgiften som är oförenlig med nyssnämnda moment, ökas i förhållande till vad som gäller vid den tidpunkt, till vil­ ken anknytes vid bestämmandet av bastullen enligt moment 3 i artikel 3.

3. a) I fråga om interna skatter el­ ler andra interna avgifter skola med­ lemsstaterna avskaffa varje faktiskt protektionistiskt element senast den 1 januari 1962.

b) I fråga om fiskala tullar skola medlemsstaterna antingen

i) gradvis avskaffa varje faktiskt protektionistiskt element i tullen genom successiva sänkningar mot­ svarande dem som föreskrivas be­ träffande importtullar i artikel 3, eller

ii) avskaffa varje faktiskt pro­ tektionistiskt element i tullen se­ nast den 1 januari 1965.

c) Varje medlemsstat skall senast den 1 juli 1960 underrätta rådet om de tullar, beträffande vilka den äm­ nar tillämpa bestämmelserna i punk­ ten b) ii) i detta moment.

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

materials of the kinds listed in An­ nex D and in Annex E.

3. Before 31st December, 1960, the Council shall decide what provisions are to be applied to deal with draw- back in the period after 31st Decem­ ber, 1961, and before 1st January, 1970.

4. The Council may åt any time af­ ter their decision under paragraph 3 consider whether further or different provisions are necessary to deal with drawback after 31st December, 1961, and may decide tliat such provisions are to be applied.

5. For the purposes of this Article:

(a) “drawback” means any ar- rangement for the refund or remis- sion, wholly or in part, of duties ap- plicable to imported materials, pro­ vided that the arrangement, expressly or in effect, allows refund or remis- sion if certain goods or materials are exported, but not if they are retained for home use;

(b) “remission” includes exemp- tion for materials brought inlo free ports and other places which have similar customs privileges;

(c) “duties” means (i) all charges on or in connection with importation, except the fiscal charges to which Article 6 applies and (ii) any pro- tective element in such fiscal charges;

(d) “materials” and “process of production” have the meanings as- signed to them in Rule 1 of Annex B.

A^rticle 8

Prohibition of export duties

1. Member States shall not intro- duce or increase export duties, and, on and after 1st January, 1962, shall not apply any such duties.

2. The provisions of this Article shall not prevent any Member State from taking such measures as are necessary to prevent evasion, by means of re-export, of duties which

importerade varor av de slag, som angivas i bilagorna D och E.

3. Före den 31 december 1960 skall rådet besluta vilka bestämmelser som skola tillämpas i fråga om tullresti- tution under tiden från den 31 de­ cember 1961 och till den 1 januari 1970.

4. Rådet må när som helst sedan det fattat beslut enligt moment 3 överväga huruvida ytterligare eller andra bestämmelser erfordras i fråga om tullrestitution efter den 31 de­ cember 1961 och må besluta, att så­ dana bestämmelser skola tillämpas.

5. Vid tillämpningen av denna ar­ tikel

a) förstås med »tullrestitution» varje anordning för återbetalning el­ ler efterskänkande, helt eller delvis, av tullar å importerat material un­ der förutsättning att anordningen, uttryckligen eller faktiskt, medger återbetalning eller efterskänkande, om vissa varor eller material expor­ teras men icke om de användas för inhemsk förbrukning;

b) inbegripes i »efterskänkande» tullbefrielse för material, som införes till frihamnar och andra platser med liknande tullförmåner;

c) förstås med »tullar» i) alla av­ gifter vid eller i samband med im­ port med undantag av de fiskala av­ gifter, vilka omfattas av bestämmel­ serna i artikel 6, samt ii) varje pro­ tektionistiskt element i dylika fiska­ la avgifter;

d) ha »material» och »produktions­ process» den innebörd, som angives i regel 1 i bilaga B.

A^rtikel 8

Förbud mot exporttullar

1. Medlemsstaterna skola icke in­ föra eller öka exporttullar och skola från och med den 1 januari 1962 ic­ ke tillämpa sådana tullar.

2. Bestämmelserna i denna artikel skola icke hindra en medlemsstat att vidtaga sådana åtgärder, som ^ äro nödvändiga för att hindra att någon genom reexport undgår tullar, vilka

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

it applies to exports to territories outside the Area of the Association.

3. För the purposes of this Article, “export duties” means any duties or charges with equivalent effect, im- posed on or in connection with the exportation of goods from the ter- ritory of any Member State to the territory of any other Member State.

A^rticle 9

Co-operation in customs

administration

Member States shall take appropri- ate measures, including arrangements regarding administrative co-opera­ tion, to ensure that the provisions of Artides 3 to 7 and of Annexes A and B are effectively and harmoniously applied, taking account of the need to reduce as far as is possible the formalities imposed on trade and of the need to achieve mutually satis- factory Solutions of any difficulties arising out of the operation of those provisions.

A^rticle

10

Quantitative import restrictions

1. Member States shall not intro- duce or intensify quantitative restric­ tions on imports of goods from the territory of other Member States.

2. Member States shall eliminate such quantitative restrictions as soon as possible and not later than 31st December, 1969.

3. Each Member State shall relax quantitative restrictions progressively and in such a way that a reasonable rate of expansion of trade as a result of the application of Artides 3 and 6 is not frustrated and that no burden- some problems are created for the Member State concerned in the years immediately preceding 1st January, 1970.

medlemsstaten tillämpar med avse­ ende å export till områden utanför sammanslutningens område.

3. Vid tillämpningen av denna ar­ tikel avses med »exporttullar» tullar eller avgifter med motsvarande ver­ kan, vilka utgå vid eller i samband med export av varor från en med­ lemsstats område till annan med­ lemsstats område.

A^rtikel 9

Administrativt samarbete på tull­

området

Medlemsstaterna skola vidtaga lämpliga åtgärder, däri inbegripna anordningar för administrativt sam­ arbete, för att säkerställa att bestäm­ melserna i artiklarna 3—7 och i bi­ lagorna A och B tillämpas på ett ef­ fektivt och enhetligt sätt. Därvid sko­ la medlemsstaterna beakta behovet av att i möjlig mån inskränka de for­ maliteter, som åvila handeln, även­ som behovet av att nå ömsesidigt till­ fredsställande lösningar på svårighe­ ter som kunna uppstå vid tillämp­ ningen av nyssnämnda bestämmel­ ser.

A^rtikel 10

Kvantitativa importrestriktioner

1. Medlemsstaterna skola icke in­ föra eller skärpa kvantitativa restrik­ tioner med avseende å importen av varor från andra medlemsstaters om­ råden.

2. Medlemsstaterna skola avskaffa sådana kvantitativa restriktioner så snart som möjligt och senast den 31 december 1969.

3. Varje medlemsstat skall avveck­ la kvantitativa restriktioner gradvis och på sådant sätt att en rimlig ut­ vecklingstakt i handeln såsom en följd av tillämpningen av artiklarna 3 och 6 icke motverkas och så att ic­ ke några svåra problem skapas för den berörda medlemsstaten under åren närmast före den 1 januari 1970.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

77

4. Each Member State shall apply the provisions of this Artide in sudi a wav that all other Member States are given like treatment.

5. On 1st July, 1960, Member States shall establish for all goods subject to quantitative restriction global quotas of a size not less than 20 per cent above the corresponding basic quotas. In the case of quotas which may be available also to States which are not Members, the global quotas shall include, in addition to the basic quotas increased by not less than 20 per cent, an amount not less than the total of the imports from such States in the calendar year 1959.

6. It’ a basic quota is nil or negli- gible, Member States shall ensure that the quota to be established on 1st July, 1960, is of appropriate size. Be- fore or after the establishment of any such quota, any Member State may initiate consultations about its ap­ propriate size.

7. On 1st July, 1961, and on 1st July in each succeeding year, Member States shall increase each quota established in accordance with para- graphs 5 and 6 of this Article by not less than 20 per cent of an amount equivalent to the basic quota as al­ ready increased pursuant to this Ar­ ticle.

8. It' any Member State considers that the application of paragraphs 5 to 7 of this Article to a product would cause it serious difficulties, that Member State may propose to the Council alternative arrangements for that product. The Council may, by majority decision, authorise that Member State to adopt such alterna­ tive arrangements as the Council con­ siders appropriate.

9. Member States shall notify to the Council delails of the quotas established in accordance with the provisions of this Article. 10. The Council shall, not later than 31st December, 1961, and from time to time thereafter, review the provisions of this Article and the

4. Varje medlemsstat skall tilläm­ pa bestämmelserna i denna artikel på sådant sätt att alla övriga med­ lemsstater givas lika behandling.

5. Den 1 juli 1960 skola medlems­ staterna för alla varor, som äro un­ derkastade kvantitativa restriktio­ ner, fastställa globalkontingentcr, vilka skola vara minst 20 procent större än motsvarande baskontingen­ ter. I fråga om kontingenter vilka må utnyttjas även av stater som icke äro medlemmar, skola globalkontingen­ terna innefatta, förutom baskontin­ genterna ökade med minst 20 pro­ cent, ett belopp motsvarande minst den totala importen från sådana sta­ ter under kalenderåret 1959.

6. Om en baskontingent saknas el­ ler är mycket liten, skola medlems­ staterna tillse, att den kontingent som fastställes den 1 juli 1960 har en lämplig storlek. Före eller efter fastställandet av en sådan kontingent må medlemsstat påkalla samråd rö­ rande dess lämpliga storlek.

7. Den 1 juli 1961 och den 1 juli varje påföljande år skola medlems­ staterna öka varje kontingent, fast­ ställd i enlighet med momenten 5 och 6 i denna artikel, med minst 20 pro­ cent av ett belopp, som motsvarar baskontingenten jämte enligt denna artikel redan gjorda ökningar av den­ samma.

8. Om en medlemsstat anser, att beträffande viss produkt tillämpning­ en av momenten 5—7 i denna artikel skulle förorsaka allvarliga svårighe­ ter, må medlemsstaten föreslå rådet alternativa åtgärder för ifrågavaran­ de produkt. Rådet må genom majori­ tetsbeslut medgiva medlemsstaten att vidtaga sådana alternativa åtgärder som rådet anser lämpliga.

9. Medlemsstaterna skola lämna rå­ det närmare uppgifter om de kon­ tingenter som fastställts i enlighet med bestämmelserna i denna artikel. 10. Rådet skall senast den 31 de­ cember 1961 och från tid till annan därefter företaga översyn av bestäm­ melserna i denna artikel och övervä-

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

79

necessary to prevent evasion, by means of re-export, of restrictions which it applies to exports to ter- ritories outside the Area of the As­ sociation.

A^rticle 12

Exceptions

Provided that such measures are not used as a means of arbitrary or unjustifiable discrimination between Member States or as a disguised re- striction on trade between Member States, nothing in Artides

10

and

11

shall prevent the adoption or enforce- ment by any Member State of meas­ ures,

(a) necessary to protect public morals,

(b) necessary for the prevention of disorder or crime,

(c) necessary to protect human, animal or plant life or health,

(d) necessary to secure compliance with laws or regulations relating to customs enforcement, or to the clas- sification, grading or marketing of goods, or to the operation of monopo- lies by means of state enterprises or enterprises given exclusive or special privileges,

(e) necessary to protect industrial property or copyrights or to prevent deceptive practices,

(f) relating to gold or silver, (g) relating to the products of prison labour, or

(h) imposed for the protection of national treasures of artistic, historic or archaeological value.

A^hticle 13

Government aids

1. Member States shall not main- lain or introduce (a) the forms of aid to exports of goods to other Member States which are described in Annex C, or

nödvändiga för att hindra att någon genom reexport undgår restriktioner, vilka medlemsstaten tillämpar med avseende å export till områden utan­ för sammanslutningens område.

A^rtikel 12

Undantag

Under förutsättning att dylika åt­ gärder icke användas såsom medel för godtycklig eller oberättigad dis­ kriminering mellan medlemsstaterna eller till en förtäckt begränsning av handeln mellan dessa, skall ingen be­ stämmelse i artiklarna 10 och 11 hindra någon medlemsstat att beslu­ ta eller genomföra åtgärder,

a) nödvändiga för att skydda den allmänna moralen,

b) nödvändiga för att skydda den allmänna ordningen och förhindra brott,

c) nödvändiga för att skydda män­ niskors, djurs eller växters liv eller hälsa,

d) nödvändiga för att säkerställa åtlydnaden av lagar och förordning­ ar avseende tillämpning av tullbe­ stämmelser, klassificering, kvalitets­ kontroll eller saluhållande av varor eller utövande av monopol genom statliga företag eller genom företag med uteslutande eller särskilda pri­ vilegier,

e) nödvändiga för att skydda indu­ striell, litterär och konstnärlig ägan­ derätt eller för att förhindra bedräg­ liga förfaranden,

f) avseende guld eller silver,

g) avseende av fångar framställda varor, eller

h) vidtagna till skydd för natio- nalskatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde.

A^rtikel 13

Statliga stödåtgärder

1. Medlemsstaterna skola icke bi­ behålla eller införa

a) de i bilaga C beskrivna former­ na för stödåtgärder åt export av va­ ror till andra medlemsstater, eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

81

shall apply to them in the same way företag, skall nämnda artikel gälla as it applies to other enterprises. för dessa på samma sätt som för and­

ra företag.

3. Member States shall ensure that 3. Medlemsstaterna skola säkernew practices of the kind described ställa, att nya åtgärder av i moment in paragraph 1 of this Article are not 1 i denna artikel angivet slag icke introduced. vidtagas.

4. Where Member States do not 4. I fall då medlemsstaterna sakna have the necessary legal powers to laglig befogenhet att kontrollera den control the activities of regional or verksamhet, som bedrives av regio- local government authorities or enter- nala eller lokala myndigheter eller av prises under their control in these företag vilka stå under dessas kon- matters, they shall nevertheless en- troll, skola medlemsstaterna likväl deavour to ensure that those au- verka för att sådana myndigheter el- thorities or enterprises comply with ler företag iakttaga bestämmelserna the provisions of this Article. i denna artikel.

5. The Council shall keep the pro- 5. Rådet skall ha sin uppmärksam­ visions of this Article under review het riktad på bestämmelserna i den- and may decide to amend them. na artikel och må besluta att ändra desamma.

6. For the purposes of this Article, 6. Vid tillämpningen av denna ar-“public undertakings” means central, tikel förstås med »offentliga företag» regional, or local government au- sådana centrala, regionala eller lo- thorities, public enterprises and any kala myndigheter, statliga eller kom- other organisation by means of which munala företag och affärsdrivande a Member State, by law or in practice, verk samt andra organ, genom vilka Controls or appreciably influences en medlemsstat, med stöd av lag eller imports from, or exports to, the ter- faktiskt, kontrollerar eller i väsentlig ritory of a Member State. grad påverkar importen från eller exporten till en medlemsstats om­ råde.

A^rticle

15

A^rtikel

15

Restrictive business practices Konkurrensbegränsningar

1. Member States recognise that 1. Medlemsstaterna erkänna, att the following practices are incom- följande affärsmetoder äro oförenli- patible with this Convention in so far ga med denna konvention i den mån as they frustrate the benefits expected de motverka de fördelar, som förvän- from the removal or absence of duties tas i anledning av undanröjandet el­ and quantitative restrictions on trade ler frånvaron av tullar och kvantita- between Member States: tiva restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna: (a) agreements between enter- a) överenskommelser mellan före- prises, decisions by associations of tag, beslut av företagssammanslut- enterprises and concerted practices ningar och i samförstånd mellan fö- between enterprises which have as retag tillämpade förfaranden, vilka ha their object or result the prevention, till syfte eller resultat att hindra, be- restriction or distortion of competi- gränsa eller snedvrida konkurrensen tion within the Area of the Associa- inom sammanslutningens område; tion; (b) actions by which one or more b) förfaranden, genom vilka ett el- enterprises take unfair advantage of ler flera företag på ett otillbörligt sätt a dominant position within the Area utnyttja en dominerande ställning

♦! llihang till riksdagens protokoll 19GU. 1 samt. Nr 20

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år J060

tionals in sucli matters, in such a way as to frustrate the benefits expected from the removal or the absence of duties and quantitative restrictions on trade between Member States.

2. Member States shall not apply new restrictions in such a way that they conflict with the principle set out in paragraph 1 of this Article.

3. Member States shall notify to the Council, within such period as the Council may decide, particulars of any restrictions which they apply in such a way that nationals of another Member State are accorded in their territories less favourable treatment in respect of the matters set out in paragraph 1 of this Article than is accorded to their own nationals.

4. The Council shall consider not later than 31st December, 1964, and may consider åt any time thereafter, whether further or different provi­ sions are necessary to give effect to the principles set out in paragraph 1 of this Article, and may decide to make the necessary provisions.

5. Nothing in this Article shall prevent the adoption and enforce- ment by a Member State of measures for the control of entry, residence, activity and departure of aliens where such measures are justified by rea­ sons of public order, public health or morality, or national security, or for the prevention of a serious iinbalance in the social or demograpliic structure of that Member State.

6. For the purposes of this Article:

(a) “nationals” ineans, in relation to a Member State,

(i) physical persons who have the nationalitv of that Member State, and

(ii) companies and other legal persons constituted in the territory of that Member State in conformity with the law of that State and which that State regards as having its nationality, provided that they have bcen formed for gainful pur­ poses and that they have their registered office and central ad-

stalcrs egna rättssubjekt de fördelar som förväntas i anledning av undan­ röjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna motverkas.

2. Medlemsstaterna skola icke till- lämpa nya restriktioner på sådant sätt, att de strida mot principen i moment 1 i denna artikel.

3. Medlemsstaterna skola, inom tid som rådet äger bestämma, underrätta rådet om den närmare innebörden av de restriktioner, vilka de tillämpa på sådant sätt att annan medlemsstats rättssubjekt inom deras områden er­ hålla en mindre gynnsam behandling än de egna rättssubjekten i det i mo­ ment 1 i denna artikel angivna hän­ seendet.

4. Rådet skall senast den 31 decem­ ber 1964 och må när som helst där­ efter överväga, huruvida ytterligare eller andra bestämmelser erfordras för att förverkliga de i moment 1 i denna artikel angivna principerna, och må besluta om de bestämmelser som erfordras.

5. Ingen bestämmelse i denna arti­ kel skall hindra en medlemsstat att vidtaga åtgärder för kontroll av ut­ länningars inresa, vistelse, verksam­ het och utresa i fall, där sådana åt­ gärder äro motiverade med hänsyn till allmän ordning, nationell säker­ het, allmän hälsa eller moral, eller för att hindra en allvarlig rubbning av medlemsstatens sociala eller befolk­ ningsmässiga struktur.

6. Vid tillämpningen av denna arti­ kel förstås med

a) rättssubjekt, i förhållande till en medlemsstat:

i) fysiska personer, som ha den­ na medlemsstats nationalitet, och

ii) bolag och andra juridiska personer, som bildats inom denna medlemsstats område i enlighet med dess lagstiftning och som där anses ha dess nationalitet, under förutsättning att de bildats i vinst­ syfte och ha sitt registrerade säte och sin centrala administration inom sammanslutningens område

Kung!. Maj. ts proposition nr 2ö år 1960

87

(i) limit those imports by means of quantitative restrictions to a rate not less than the rate of sucli imports during any period of twelve months which ended within twelve months of the date on which the restrictions come into force; the restrictions shall not be continued för a period longer than cighteen months, unless the Council, by majority decision, authorises their continuance for such further pe­ riod and on such conditions as the Council considers appropriate; and

(ii) take such measures, either instead of or in addition to restrie- tion of imports in accordance witli sub-paragraph (i) of this para- graph, as the Council may, by majority decision, authorise.

2. In applying measures in accord­ ance with paragraph 1 of this Artide, a Member State shall give like treat- ment to imports from the territory of all Member States.

3. A Member State applying re­ strictions in accordance with sub- paragraph (i) of paragraph 1 of this Artide shall notify them to the Coun­ cil, if possible before they come into force. The Council may åt any time consider those restrictions and may, by majority vote, make recommenda- tions designed to moderate any dam- aging effect of those restrictions or to assist the Member State concerned to overcome its- difficulties.

4. If åt any time af ter 1st .July, 1960, a Member State considers that the application of sub-paragraph (a) of paragraph 2 of Artide 3 and para­ graph 3 of Artide 6 to any product would lead to the situation deseribed in paragraph 1 of this Artide, it may propose lo the Council an alternative rate of reduction of Ihe import duty or protective element concerned. If the Council finds that the proposal is justified, it may, by majority deci­ sion, authorise that Member State to applv an alternative rate of reduction, provided that the obligations relating to the final elimination of the import duty or protective element in accord-

i) genom kvantitativa restriktio­ ner begränsa ifrågavarande import så att den till sin omfattning lägst motsvarar förhållandena under eu valfri tolvmånadersperiod, som slutat inom tolv månader före tidpunkten för restriktionernas ikraftträdande; restriktionerna skola icke bibehållas längre tid än aderton månader, såvida icke rådet genom majoritetsbeslut medgiver deras fortsatta tillämpning under den tid och på de villkor, som rådet finner lämpliga; och

ii) vidtaga sådana åtgärder, som rådet genom majoritetsbeslut må medgiva, antingen i stället för el­ ler utöver begränsning av impor­ ten i enlighet med punkten i) i det­ ta moment.

2. Vid tillämpning av åtgärder i en­ lighet med moment 1 i denna artikel skall en medlemsstat giva lika be­ handling åt importen från alla med­ lemsstaters områden.

3. En medlemsstat, som tillämpar restriktioner i enlighet med punkten

i) i moment 1 i denna artikel, skall underrätta rådet, om möjligt in­ nan restriktionerna träda i kraft. Rå­ det må när som helst upptaga ifråga­ varande restriktioner till övervägan­ de och må genom majoritetsbeslut avgiva rekommendationer ägnade att mildra de skadliga verkningarna där­ av eller att hjälpa berörda medlems­ stat att övervinna sina svårigheter.

4. Om en medlemsstat vid någon tidpunkt efter den 1 juli 1960 anser, att beträffande någon vara tillämp­ ningen av punkten a) i moment 2 i artikel 3 eller av moment 3 i artikel 6 skulle leda till den situation, som beskrives i moment 1 i denna artikel, må medlemsstaten föreslå rådet ett alternativt tidsschema för avveck­ ling av ifrågavarande importtull el­ ler protektionistiska element. Om rå­ det finner förslaget berättigat, må det genom majoritetsbeslut medgiva ve­ derbörande medlemsstat att tillämpa ett alternativt tidsschema för av­ vecklingen, under förutsättning att förpliktelserna rörande det slutliga

89

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1!)60

and sliall take into consideration traditional channels of trade.

2. Having regard to these policies, the objective of the Association shall be to facilitate an expansion of trade which will provide reasonable reci- procity to Member States whose eco- nomies depend to a great extent on exports of agricultural goods.

A^rticle 23

Agricultural agreements between

Member States

1. In pursuit of the objective set out in paragraph

2

of Article

22

and

as a foundation for their co-operation in respect of agriculture, certain Member States have concluded agree­ ments setting out measures to be taken, including the elimination of customs- duties on some agricultural goods, in order to facilitate the ex­ pansion of trade in agricultural goods. In so far as any two or more Member States may åt a later date conclude such agreements, they shall inform the other Member States be- fore the agreements take effect.

2.

Agreements concluded in ac-

cordance with paragraph 1 of this Article, and any agreement modifying these agreements which is made by the parties to thein, shall remain in force as long as this Convention. Copies of such agreements shall be transmitted immediately aftcr signa- ture to the other Member States, and a certified copy shall be deposited with the Government of Sweden.

3. Any provisions regarding tariffs contained in such agreements sliall apply in favour of all other Member States, and the bcnefit of tliose provi­ sions shall not, as a result of any modification, bo withdrawn from Member States without the consent of all of them.

export av jordbruksvaror och skola beakta handelns traditionella inrikt- ning.

2. Under beaktande av medlems­ staternas jordbrukspolitik skall sam­ manslutningens syftemål vara att un­ derlätta en utveckling av handein som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är bero­ ende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocitet.

A^rtikel 23

Jordbruksavtal mellan medlems­

staterna

1. För förverkligandet av de i mo­ ment 2 i artikel 22 angivna syftena och såsom en grundval för sitt sam­ arbete på jordbruksområdet ha vissa medlemsstater träffat avtal angående åtgärder som skola vidtagas, däri in­ begripet avvecklingen av tullar på vissa jordbruksvaror, för att un­ derlätta utvecklingen av handeln med jordbruksvaror. För det fall två eller flera medlemsstater vid en se­ nare tidpunkt kunna komma att träf­ fa sådana avtal, skola de underrätta övriga medlemsstater, innan avtalen träda i kraft.

2. Avtal träffade i enlighet med moment 1 i denna artikel och varje avtal mellan berörda parter, som in­ nebär ändring i dessa, skola äga gil­ tighet lika länge som denna konven­ tion. Avskrifter av sådana avtal sko­ la omedelbart efter undertecknandet översändas till övriga medlemsstater och en bestyrkt avskrift skall depo­ neras hos Sveriges regering.

3. Bestämmelser angående tullar i sådana avtal skola gälla till förmån för alla övriga medlemsstater, och fördelarna av sådana bestämmelser skola icke såsom resultat av ändring­ ar i avtalen undandragas medlems­ staterna utan alt de alla lämnat sitt medgivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1960

91

which shall apply to those fish and other marine products are set out in Artides 27 and 28.

2. The Council may decide to delete products from the list contained in Annex E.

A^rticle

27

Objective for trade in fish and

other marine products

Having regard to the national policies of Member States and the special conditions prevailing in the fishing industry, the objective of the Association shall be to facilitate an expansion of trade in fish and other marine products which will provide reasonable reciprocity to Member States whose economies depend to a great extent on exports of those prod­ ucts.

A^rticle

28

Trade in fish and other

marine pi-oducts

The Council shall before 1st Janu- ary, 1961, begin an examination of arrangements relating to trade in products listed in Annex E having regard to the objective set out in Ar­ ticle 27. This examination shall be concluded before 1st January, 1962.

A^rticle 29

Invisible transactions and

transfers

Member States recognise the im- portance of invisible transactions and transfers for the proper functioning of the Association. They consider that the obligations with regard to the freedom of such transactions and transfers undertaken by thein in other international organisations are suf- ficient åt present. The Council may decide on such further provisions with regard to such transactions and transfers as may prove desirable,

tan. De särskilda bestämmelser, som skola gälla för ifrågavarande produk­ ter, återfinnas i artiklarna 27 och 28.

2. Rådet må besluta att avföra pro­ dukter från listan i bilaga E.

A^rtikel

27

Syftemål för handeln med fisk

och andra marina produkter

Under beaktande av medlemssta­ ternas nationella politik och de sär­ skilda förhållanden, som råda inom fiskerinäringen, skall sammanslut­ ningens syftemål vara. att underlätta en utveckling av handeln med fisk och andra marina produkter som be­ reder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är beroende av sådan export, rimlig reciprocitet.

A^rtikel 28

Handeln med fisk och andra

marina produkter

Rådet skall före den

1

januari

1961,

under beaktande av det i artikel 27 angivna syftemålet, påbörja en un­ dersökning av förhållandena i fråga om handeln med de produkter, som finnas angivna i den i bilaga E upp­ tagna listan. Denna undersökning skall vara avslutad före den 1 janua­ ri

1962.

A^rtikel 29

Osynliga transaktioner och

överföringar

Medlemsstaterna erkänna betydel­ sen av osynliga transaktioner och överföringar för att sammanslutning­ en skall kunna verka på ett riktigt sätt. De anse, att de förpliktelser de påtagit sig inom andra internationel­ la organisationer i fråga om frihet för sådana transaktioner och överfö­ ringar för närvarande äro tillräckliga. Rådet må, under beaktande av med­ lemsstaternas vidare internationella förpliktelser, besluta om de ytterliga-

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1960

Member State concerned. Member States shall furnish all information which they can make available and shall lend their assistance to establish the facts.

3. When considering the matter, the Council shall have regard to whether it has been established that an obligation under the Convention lias not been fulfilled, and whether and to what extent any benefit con- ferred by the Convention or any ob- jective of the Association is being or may be fruslrated. In the light of this consideration and of the report of any examining connnittee -which may have been appointed, the Council may, by majority votc, make to any Member State such recommendations as it considers appropriate.

4. If a Member State does not or is unable to comply with a recommen- dation made in accordance with para- graph 3 of this Article and the Coun­ cil finds, by majority vote, that an obligation under this Convention has not been fulfilled, the Council may, by majority decision, authorise any Member State to suspend to the Mem­ ber State which has not complied with the recommendation the applica- tion of such obligations under this Convention as the Council considers appropriate.

5. Any Member State may, åt any time while the matter is under con­ sideration, request the Council to au­ thorise, as a matter of urgency, interim measures to safeguard its position. If it appears to the Council that the circumstances are sufficienL- ly serious to justify interim action, and wilhout prejudice to any action which it may subsequenlly take in accordance with the preceding para- graphs of this Article, the Council may, by majority decision, authorise a Member State to suspend its obliga­ tions under this Convention to such an extent and for such a period as the Council considers appropriate.

mitté, innan det handlar i enlighet med moment 3 i denna artikel. Med­ lemsstaterna skola lämna alla de upp­ lysningar, de kunna göra tillgängliga, och skola medverka till att omstän­ digheterna bli klarlagda.

3. Vid sina överväganden av frå­ gan skall rådet beakta, huruvida det fastslagits, att en förpliktelse enligt denna konvention icke fullgjorts, och huruvida och i vilken utsträckning någon fördel som följer av konven­ tionen eller något av sammanslut­ ningens syften motverkas eller kan komma att motverkas. I belysning av dessa överväganden samt av den rap­ port som må föreligga från under­ sökningskommitté, som kan ha till­ satts, må rådet genom majoritetsbe­ slut avgiva sådana rekommendatio­ ner till en medlemsstat som det an­ ser lämpliga.

4. Om en medlemsstat icke efter­ kommer eller är ur stånd att efter­ komma eu rekommendation, som av­ givits i enlighet med moment 3 i den­ na artikel, och rådet genom majori­ tetsbeslut finner, att en förpliktelse enligt denna konvention icke full­ gjorts, må rådet genom majoritetsbe­ slut bemyndiga en medlemsstat att gentemot den medlemsstat, som ic­ ke efterkommit rekommendationen, upphöra att fullgöra sådana förplik­ telser enligt denna konvention, som rådet anser lämpliga.

5. En medlemsstat må när som helst under frågans behandling hem­ ställa om rådets bemyndigande att så­ som eu nödfallsåtgärd få vidtaga pro­ visoriska åtgärder för att skydda si­ na intressen. Om rådet anser, att om­ ständigheterna äro tillräckligt allvar­ liga för att motivera provisoriska åt­ gärder, må det utan att därmed före­ gripa sitt fortsatta handlande i enlig­ het med de föregående momenten i denna artikel, genom majoritetsbe­ slut bemyndiga medlemsstaten att upphöra att fullgöra sina förpliktel­ ser enligt denna konvention i den ut­ sträckning och för den tid, som rådet anser lämplig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

95

A^rticle 33

Examining Committees

The Examining Committees refer- red to in Article 31 shall consist of persons selected for their competence and integrity, who, in the perform- ance of their duties, shall neither seek nor receive instructions from any State, or from any authority or organisation other than the Associa­ tion. They shall be appointed by the Council on such terms and conditions as it shall decide.

A^rticle 34

Administrative arrangements

of the Association

The Council shall take decisions för the following purposes:

(a) to lay down the Rules of Pro- cedure of the Council and of any other bodies of the Association, which may include provision that proce­ dural questions may be decided by majority vote;

(b) to make arrangements for the secretariat services required by the Association;

(c) to establish the financial ar­ rangements necessary for the ad­ ministrative expenses of the Associa­ tion, the procedure for establishing a budget and the apportionment of those expenses between the Member States.

A^rticle 35

Legal capacity> privileges

and immunities

1. The legal capacity, privileges and immunities to be recognised and granted by the Member States in con- nection with the Association shall be laid down in a Protocol to this Con- vention.

2. The Council, acting on behalf of the Association, may conclude with the Government of the State in whose territory the headquarters will be situated an agreement relating to the legal capacity and the privileges and

A^rtikel 33

Undersökningskommittéer

I artikel 31 avsedd undersöknings­ kommitté skall bestå av personer, som äro utvalda på grund av sin kun­ nighet och redbarhet och som vid fullgörandet av sina uppgifter icke skola begära eller mottaga instruktio­ ner från någon stat eller från någon annan myndighet eller organisation än sammanslutningen. De skola utses av rådet på villkor, som detta bestäm­ mer.

A^rtikel 34

Administrativa bestämmelser för

sammanslutningens verksamhet

Rådet skall fatta beslut angående

a) arbetsordning för rådet och för sammanslutningens övriga organ, vil­ ken må innehålla bestämmelser att procedurfrågor må avgöras genom majoritetsbeslut;

b) anordningar avseende den sek- retariatsorganisation, som erfordras för sammanslutningen;

c) de finansiella bestämmelser, som erfordras med hänsyn till sam­ manslutningens administrativa utgif­ ter, formerna för upprättandet av eu budget samt fördelningen av ifråga­ varande utgifter på medlemsstaterna.

A^rtikel 35

Juridisk behörighet, privilegier

och immuniteter

1. Den juridiska behörighet samt de privilegier och immuniteter, som skola erkännas och beviljas av med­ lemsstaterna i anledning av samman­ slutningen, skola angivas i ett proto­ koll till denna konvention.

2. Rådet må såsom företrädare för sammanslutningen träffa avtal med regeringen i den stat, inom vilkens område sammanslutningen skall ha sitt säte, angående den juridiska be­ hörighet samt de privilegier oc,h im-

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1960

97

Annex F List of territories to which

paragraph 2 of Artide 43 applies

»

G Special arrangements for

Portugal in regard to im­ port duties and quantita- tive export restrictions

A^rticle 39

Rcitification

This Convention shall be ratified by the signatory States. The instru­ ments of ratification shall be de- posited with the Government of Swe- den which shall notify all other sig­ natory States.

A^rticle 40

Entry into for ce

This Convention shall enter into force on the deposit of instruments of ratification by all signatory States.

Bilaga F Förteckning över områden,

å vilka moment 2 i artikel 43 skall äga tillämpning

» G Särskilda bestämmelser för

Portugal rörande import­ tullar och kvantitativa ex­ portrestriktioner

A^rtikel 39

Ratifikation

Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsin­ strumenten skola deponeras hos Sve­ riges regering, som skall underrätta alla övriga signatärstater.

A

rtikel

40

Ikraftträdande

Denna konvention skall träda i kraft, när alla signatärstater depone­ rat sina ratifikationsinstrument.

A

rticle

41

A

rtikel

41

Accession and association

1. Any State may accede to this Convention, provided that the Coun- cil decides to approve its accession, on such terms and conditions as may be set out in that decision. The in­ strument of accession shall be de- posited with the Government of Sweden which shall notify all other Member States. This Convention shall enter into force in relation to an acceding State on the date indi- cated in that decision.

2. The Council may negotiate an agreement between the Member States and any other State, union of States or International organisa­ tion, creating an association em- bodying such reciprocal rights and obligations, common actions and special procedures as may be appro- priate. Such an agreement shall be

Anslutning samt associering