Prop. 1960:67
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
1
Nr 67
MioVi
*iu\m i ,iVi\
f ,u<
:!Uno\
♦, •• •' '
p \
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stödet åt lin-
och hamphanteringen under budgetåret 1960/61; gi ven Stockholms slott den
4
mars 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att odlingen och beredningen av spånadslin och hampa även av 1960 års skörd skall lämnas statligt stöd. I fråga om spånads- linet föreslås, att det statliga pristillägget skall sänkas från nuvarande högst 79 öre till högst 61 öre per kilogram stödberättigad linfiber. För hampa där emot bibehålies i förslaget det nuvarande högsta pristillägget å 94,5 öre per kilogram stödberättigad hampfiber. Stödet avses liksom hittills skola läm nas för kvantiteter upp till en total stödberättigad kvantitet av för linfiber 1 325 ton och för hampfiber 720 ton. Kostnaderna för pristilläggen inklu sive bidrag till vissa odlingsförsök m. m. beräknas för budgetåret 1960/61 till 1 runt tal 1 500 000 kronor. Stödet skall liksom hittills utgå ur det under
nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åt
gärder på jordbrukets område.
För spånadslinfrö av 1960 års skörd har Kungl. Maj :t fastställt ett garan tipris av 75 öre per kilogram, vilket innebär en höjning med 5 öre jämfört med priset för frö av 1959 års skörd. Garantien avser en kvantitet av högst 2 000 ton. För infriande av garantien föreslås, att liksom hittills statens jordbruksnämnds s. k. linoljekassa skall få anlitas.
Vidare anmäles, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att när mare utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen samt fram lägga de förslag, som utredningen kan föranleda.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 67
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4
mars 1960.
Närvarande:
Statsministern
E rlander ,
ministern för utrikes ärendena
U ndén ,
statsråden
N
ilsson
, S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
, K
ling
,
S
koglund
, E
denman
, N
etzén
, J
ohansson
,
af
G
eijerstam
, N
ordlander
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om
stödet åt
lin- och hamphanteringen under budgetåret 1960/61
samt anför därvid.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets om
råde (p. 29) på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på sär
skild framställning i ämnet, beräkna till stödet åt lin- och hamphanteringen
under budgetåret 1960/61 ett belopp av 1 750 000 kr.
Beräkningen av nämnda belopp grundade sig på i förhållande till inne
varande budgetår oförändrade pristillägg av 79 resp. 94,5 öre per kg stöd-
berättigad lin- och hampfiber samt på samma stödberättigade kvantiteter
som tidigare eller 1 325 ton spinnbar linfiber och 720 ton spinnbar hamp
fiber. Bidragskostnaderna för lin beräknades till 1 046 750 kr., vartill kom
liksom för innevarande budgetår 19 000 kr. för odlingsförsök m. m., samt
för hampa till 680 400 kr.
Genom beslut den 28 maj 1959 anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruks
nämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj:t inkomma med redogö
relse för Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och för
eningens möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som
därav må föranledas.
I en den 26 januari 1960 dagtecknad skrivelse har
statens jordbruksnämnd
framlagt förslag om pristillägg för lin- och hampfiber av 1960 års skörd,
m. m. samt hemställt, att under reservationsanslaget till prisreglerande åt
gärder på jordbrukets område för budgetåret 1960/61 såsom delpost för stöd
åt odlingen av lin och hampa upptages ett belopp av 1 750 000 kr.
Över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits
av
statskontoret
och
arbetsmarknadsstyrelsen.
I skrivelse den 2 februari 1960 har
jordbruksnämnden
framlagt, såvitt nu
är i fråga, förslag angående stödet åt 1960 års skörd av spånadslin.
3
Vidare har
Svenska textilarbetareförbundet
i skrift den 12 februari 1960
anhållit om utredning av vissa frågor rörande besparingsåtgärder vid linbe- redningsverket i Laholm.
Knngl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
Jordbruksnämndens framställningar
I sin skrivelse den 26 januari 1960 redogör jordbruksnämnden först för det material, som införskaffats. För att erhålla underlag för en bedömning av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och möjligheter till fortsatt verksamhet har nämnden sålunda anmodat auktoriserade revi sorn Torsten Mörck att verkställa en utredning angående föreningens verk samhet under tiden efter den 31 december 1958. Föreningens ställning per sistnämnda dag framgår av en rapport, upprättad av revisorerna Bo Björk man och Bruno Svensson den 2 februari 1959 och överlämnad till jordbruks departementet i samband med jordbruksnämndens framställning den 25 mars 1959 om åtgärder till stöd för odlingen av lin och hampa (prop. 1959: 147; s. 117 ff.). Den av Mörck verkställda utredningen har av redovisnings- tekniska skäl inte kunnat föras längre fram än till den 1 november 1959. Utredningen innefattas i en av Mörck upprättad promemoria, dagtecknad den 4 januari 1960. Linodlareföreningen, som tagit del av promemorian, har enligt nämnden under hand förklarat sig inte ha någonting att erinra mot in nehållet i densamma. Från föreningen har till nämnden även inkommit en promemoria angående genomförda och planerade rationaliseringsåtgärder.
Jordbruksnämnden har även från Riksförbundet Lin och hampa inhämtat närmare uppgifter angående skördeutfallet år 1959, utvecklingen av världs marknadspriserna på linfiber samt prisutvecklingen för den svenska linfi bern. Dessa uppgifter innefattas i en av riksförbundet den 22 januari 1960 upprättad promemoria, vilken såsom
bilaga
torde få fogas till detta proto
koll.
Med anledning av vad sålunda framkommit anför jordbruksnämnden föl jande angående Hallands läns linodlareförenings ställning och möjligheter till fortsatt verksamhet. Nämnden redogör därvid först för
utgångsläget.
Föreningens balansställning per den 31/12 1958 utvisade enligt den av revisorerna Björkman och Svensson upprättade rapporten, att föi eningens tillgångar och skulder, vid en normal avskrivning å fastigheter, maskiner och inventarier samt en lagervärdering motsvarande senaste årets inköps priser, balanserade tämligen jämnt. Föreningens tidigare innehavda dolda reserv hade sålunda så gott som helt förtärts. Likviditeten var på kort sikt tillfredsställande men då man med hänsyn till då rådande prisläge och till den dåliga skörd, som 1958 års odling givit, förväntade omfattande drifts förluster, hade man att räkna med att de likvida medlen efter någon tid skulle bli helt otillräckliga. En av revisorerna med utgångspunkt från tidi gare års verksamhet uppgjord årsbudget för driften (i det följande be nämnd driftsbudget), vilken förutsatte en produktion av 2 740 lön fiber (varav 2 500 ton rötad vara) samt ett genomsnittligt försäljningspris av 1 kr.
1f liihang till riksdagens protokoll 1960. i saml. Nr 67
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
33 öre per kg för rötad fiber och 50 öre per kg för grönberedd vara, utvi
sade ett driftsunderskott av 316 000 kr. Detta underskott ansåg dock för
eningen kunna täckas genom vissa rationaliseringsåtgärder och genom ett
något högre medelpris på fibern, eller 1 kr. 35 öre per kg.
Genom beslut av statsmakterna våren 1959 vidtogs särskilda åtgärder med
anledning av det läge, vari linodlareföreningen råkat. Sålunda ställdes in
förselavgiftsmedel till ett belopp av 250 000 kr. till föreningens förfogande
till täckande av det inkomstbortfall, som beräknades uppstå till följd av
1958 års svaga skörd. Vidare anordnades möjlighet att medge uppskov med
de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och
räntorna för föreningens lån ur liemslöjdslånefonden, varjämte ett år 1957
åt föreningen lämnat lån å 1 000 000 kr. avskrevs.
Vad därefter angår
1959 års odling av lin
upplyser jordbruksnämnden,
att odlingskontrakt av föreningen tecknas vanligen i januari och februari.
Till följd av det under våren 1959 ovissa läget kunde föreningen detta år
icke i sedvanlig tid teckna sådana kontrakt, vilket skulle ha varit desto
värdefullare, eftersom vårbruket i södra Sverige påbörjades särskilt tidigt
detta år. Detta medförde, att odlingsarealen minskade med omkring 500 ha.
Sådden skedde under goda betingelser och växtligheten kom tack vare gynn
sam väderlek snabbt igång. På grund av den svåra sommartorkan kom emel
lertid linstjälken icke till normal utveckling, varför 1959 års skörd per areal
enhet torde ge endast omkring 70 procent av normalskörd. Halmskörden
uPPgick
till endast ca 7 000 ton. Fiberhalt och fiberkvalitet anses däremot
vara goda. Man räknar med en total fibermängd av 1959 års skörd av om
kring 1 500 ton, under det att den förut omnämnda driftsbudgeten förut
sätter en produktion av 2 740 ton fiber.
Jordbruksnämnden framhåller vidare, att 1959 års skörd även i utlandet
reducerades avsevärt genom torkan och att detta i särskilt hög grad torde
ha varit fallet i Östeuropa. Beträffande dessa förhållanden hänvisar nämn
den till riksförbundets förenämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats
till detta protokoll.
Avgörande för
marknads- och prisutvecklingen på linfiber
har — såsom
jordbruksnämnden i tidigare sammanhang framhållit — alltsedan år 1955 va-
xit Sovjetunionens utbud av linfiber till Västeuropa. Nämnden erinrar sålunda
om att Sovjetunionen hösten 1955 började utbjuda lin till priser, som avse
värt understeg de dittills inom Västeuropa gällande och vilka, enligt upp-
gitter i ryska facktidskrifter, även väsentligt understeg framställningskost-
naderrm i exportlandet. Genom denna dumping blev den dittills i stort sett
självbärande linframställningen i Laholm beroende av statsbidrag för sin
tortvaro. Sannolikt till följd av lågt skörderesultat år 1959 har Sovjetunio
nen på senare tid successivt minskat linfiberexporten, vilket från september
19o9 medfört en viss stegring av priserna i Västeuropa. Sålunda hade vid
årsskiftet 1959/1960 priserna där stigit med omkring 20 procent för sådana
tågakvaliteter, som är närmast jämförliga med de svenska produkterna.
Priserna för sovjetrysk lintåga av medelgod kvalitet har under andra halv
året 19o9 stigit med ca 65 procent men ligger alltjämt väsentligt under de
produktionskostnader, som redovisas i Sovjetunionen.
5
Jordbruksnämnden upplyser, att man till följd av den prisstegring, som sålunda inträffat, från Riksförbundet Lin och hampas sida i enlighet med gällande avtal upptagit förhandlingar med spinnerierna om höjning från den 1 januari 1960 av de priser, som spinnerierna skall betala för svensk lin fiber. Dessa förhandlingar har resulterat i en av nämnden godkänd över enskommelse, enligt vilken priserna för svensk linfiber i jämförelse med prisläget i början av september 1959 höjts med 15 procent, vilket innebär en återhämtning med ungefär en tredjedel av den prissänkning, som för orsakats av den tidigare Tyska prispolitiken. Anledningen till att den förut nämnda 20-procentiga stegringen av de västeuropeiska priserna ej fått fullt genomslag i de svenska priserna är, att spinnerierna förut erlagt ett visst merpris för den svenska fibern.
Vidare framhåller jordbruksnämnden, att vid de priser, som på senare tid ernåtts, och vid en »normalproduktion» av 2 500 ton rötad fiber utgör hittills utgående statsbidrag 31,5 procent av medelförsäljningspriset. Till jämförelse med det gränsskydd, som lämnas andra vegetabilieprodukter, anför nämnden följande uppgifter ur den vid bilaga 3 till propositionen 1959: 147 fogade »Tabell 4. Beräkningar av jordbrukets gränsskydd per den 1 september 1959 med från denna tidpunkt gällande avgifter.»
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
Varuslag Importavgift Produktionens Produktionens
i procent av importvärde importavgiftsimportpriset värde
milj. kr. milj. kr.
Vete....................................................................... 43
177
77
Råg ....................................................................... 46
45
21
Matpotatis........................................................... 34
164
56
Fabrikspotatis ................................................... 43
18
8
Socker, raff.......................................................... 63
139
88
Höstraps............................................................... 23
95
22
638
272
Gränsskyddet exklusive kompensationsavgifter o. d. för vegetabilier ut-
272. X 100
gjorde således enligt jordbruksuppgörelsen våren 1959 ( ——— = ) 42,6
DOO
procent. Prisskyddet för linfiber rymmes sålunda vid normal skörd, kon staterar nämnden, väl inom den ram, som anges av stödet åt andra vegetabi lieprodukter.
I fråga om
resultatet av Hallands läns linodlareförenings rörelse
anför
jordbruksnämnden, att föreningens balansställning vid utgången av verk samhetsåret 1958/59 (den 31 mars 1959) mycket nära överensstämmer med den av revisorerna Björkman och Svensson per den 31 december 1958 upp gjorda balansen. Den av revisor Mörck uppgjorda balansen per den 31 okto ber 1959 karakteriseras enligt nämnden vid jämförelse härmed främst av ett minskat varulager samt av en minskning av skulden till staten med 1 000 000 kr. Det förut omnämnda särskilda bidraget å 250 000 kr. har tagits i anspråk. Del utvunna försäljningsvärdet av fibern har under perioden 1
6
april—31 oktober 1959 ytterligare nedpressats till i genomsnitt 1 kr. 21 öre
per kg rötad vara, under det att driftsbudgeten förutsätter ett genomsnitts
pris av 1 kr. 33 öre. För grönberedd vara och kortfiber har däremot det i re
visorernas driftsbudget angivna försäljningsvärdet i det närmaste uppnåtts.
Intäkterna av frö, drev, och maskinryckning beräknas komma att över
ensstämma med budgeten.
Jordbruksnämnden anför vidare, att halmkostnaden obetydligt understi
ger den budgeterade kostnaden 12 öre per kg. Driftskostnaderna för fiber
tillverkningen understiger med ca 186 000 kr. de budgeterade kostnaderna,
en omständighet som dock delvis kan vara hänförlig till minskade lagerkost
nader i samband med lagerminskningen. Totalt utvisar perioden 1 april—31
oktober 1959 en förlust av fibertillverkningen —• vid av föreningen tilläm
pade avskrivningsregler — som med ca 56 000 kr. överstiger den budgetera
de förlusten. Å andra sidan har överskottet av tillverkningen av spånskivor
vid den till linberedningsverket hörande särskilda anläggningen med ca
40 000 kr. överstigit det i budgeten förutsatta beloppet, trots att å-priset på
de tillverkade produkterna blivit något lägre än budgeten anger. Med reser
vation för de felmarginaler, varmed beräkningarna måste förses, konstaterar
jordbruksnämnden således överensstämmelse mellan verksamhetsresultatet
under tiden 1 april—1 november 1959 och den av revisorerna Björkman och
Svensson upprättade driftsbudgeten. Denna budget gav vid ett statsbidrag av
1 047 000 kr. samt med en årlig kostnad för räntor av 202 000 kr. och för av
skrivningar av 517 000 kr. ett underskott av 316 000 kr.
Sammanfattningsvis konstaterar jordbruksnämnden, att föreningens rö
relse efter tidpunkten för föregående undersökning, den 31 december 1958,
fram till den 1 november 1959 medfört ett underskott å inemot 250 000 kr.,
att detta underskott ungefärligen motsvarar de beräkningar, som uppgjor
des i revisorerna Björkmans och Svenssons driftsbudget, att underskottet
täckts genom ianspråktagande av härför avsedda medel samt att förening
ens ekonomiska ställning sålunda är oförändrad i förhållande till situatio
nen den 31 december 1958.
Vid en bedömning av de
faktorer, som påverkar linodlareföreningens fort
satta arbetsmöjligheter
får enligt jordbruksnämndens mening till en början
beaktas, att föreningen genom den extra avskrivning å 1 000 000 kr., som
förutsättes ske vid bokslutet den 31 mars 1960, kommer att få sitt framtida
årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat samt att föreningen kan beviljas
uppskov med räntebetalning å de statliga lånen fram till år 1964. Avgörande
för föreningens arbetsmöjligheter är dock, som nämnden förut framhållit,
prisutvecklingen för linfiber. Genom den prishöjning, som skett i det nu
träffade avtalet med spinnerierna, tillföres föreningen enligt av revisor Mörck
anförda prisuppgifter en merinkomst i förhållande till 1959 års nivå av om
kring 500 000 kr. för helt år, räknat vid skörd av ca 12 000 ton, vilket mot
svarar föreningens normala kapacitetsutnyttjande. Frågan huruvida denna
prisförbättring kommer att bli varaktig kan, framhåller nämnden, givetvis
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
7
icke med någon säkerhet besvaras. Emellertid föreligger olika omständig heter i form av lagerförtäring och minskad beredningskapacitet i utlandet, som enligt nämndens uppfattning kan utgöra underlag för den bedömning en, att en återgång till de exceptionellt låga fiberpriser, som rått från år 1957 till våren 1959, åtminstone under de närmaste två åren icke synes sannolik. Beträffande dessa omständigheter hänvisar nämnden till riksförbundets fö- renämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats till detta protokoll.
I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att nu gällande ramavtal mellan riksförbundet och spinnerierna angående spinneriernas åtagande att årligen till världsmarknadspris inköpa större delen av den svenska fiberpro duktionen utlöper med år 1961. Emellertid har spinnerierna ådagalagt sitt intresse för en fortsatt svensk spånadslinproduktion genom att redan nu un der hand utlova en prolongering av avtalet för en ny treårsperiod.
Vad närmast gäller föreningens verksamhet under år 1960, föreligger, framhåller jordbruksnämnden, den förut nämnda fiberprishöjningen som en positiv faktor. Härtill kommer, att föreningen träffat avtal om försäljning under året av linagnmjöl till relativt gynnsamt pris. Dessa omständigheter motväges emellertid i viss utsträckning av att 1959 års skörd givit ett rå- varuunderlag för driften, som är mindre än normalt. I samma riktning ver kar vidare den omständigheten, att föreningen sett sig nödsakad att för halm av 1960 års skörd höja avräkningspriset för linhalm till i genomsnitt 15 öre per kg för att återvinna den terräng hos odlarna, som förlorades i samband med oklarheten våren 1959 om detta års odlingsvillkor. Vad beträffar kost nadsutvecklingen i övrigt, torde en viss fördyring bli följden av den all männa varuskatten. En kostnadsstegring kan även komma att inträffa till följd av lönenivåns utveckling.
Såvitt på grundval av föreliggande material kan bedömas, finner jord bruksnämnden att Hallands läns linodlareförening bör ha goda möjligheter att under 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd inom ramen för 1956 års principbeslut angående det fortsatta stödet åt lin- och hampodlingen, innebärande f. n. att stöd utgår för linfiber med högst 79 öre per kg för en kvantitet av 1 325 ton. Nämnden anför vidare, att därest den på senare tid inträdda prisförbättringen för linfibern blir bestående även ef ter 1960, föreningens behov av uppskov med räntor och amorteringar å stats lånen synes bortfalla under förutsättning av normala skörderesultat och vid i övrigt oförändrade betingelser.
Det anförda ger jordbruksnämnden icke anledning till avvikelse från den av nämnden i dennas skrivelse den 28 augusti 1959 verkställda beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för linfiber av 1960 års skörd. Ej heller har för nämnden någon omständighet framkommit, som ger anledning till änd ring av beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för hainpfiber eller för övriga i anslagsposten till stöd åt odlingen och beredningen av lin och ham pa för budgetåret 1960/61 enligt nyssnämnda skrivelse ingående belopp. 1
Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
denna beräknade nämnden medelsbehovet till 1 750 000 kr. Nämnden före
slår alltså, att i reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbru
kets område för budgetåret 1960/61 för stöd åt odlingen av lin och hampa
upptages en delpost av nyss angivna belopp.
Den verkställda undersökningen har i övrigt icke givit anledning till något
särskilt förslag från jordbruksnämndens sida. Nämnden upplyser, att den
vid sammanträde med representant för arbetsmarknadsstyrelsen givit den
ne del av det här redovisade materialet och av7 föreliggande framställning.
I sin skrivelse den 2 februari 1960 föreslår jordbruksnämnden, att inlö
senpriset för 1960 års skörd av spånadslinfrö fastställes till 75 öre per kg
frövara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Nämnden förut
sätter, att för fullgörandet av denna prisgaranti, som i likhet med tidigare
år bör begränsas till att avse högst 2 000 ton frö av nämnd kvalitet, medel
får tagas i anspråk ur den av nämnden förvaltade linoljekassan. Till stöd
för sin framställning anför nämnden bl. a. följande.
Prisnivån på världsmarknaden beträffande linolja har på senare tid legat
förhållandevis högt och priserna är fortfarande höga. Genomsnittspriset på
argentinsk linolja utgjorde sålunda under första halvåret 1959 1 kr. 20
öre per kg men steg under andra halvåret till i genomsnitt 1 kr. 35 öre per
kg. Den genomsnittliga noteringen under januari månad 1960 har varit 1 kr.
30 öre per kg mot 1 kr. 17 öre per kg samma månad 1959.
Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 17 april 1959 fastställdes inlösenpriset
för spånadslinfrö av 1959 års skörd till 70 öre per kg. I likhet med vad som
gällde för 1958 års skörd begränsades prisgarantien till en kvantitet av
högst 2 000 ton. Slutredovisning har ännu inte lämnats för inlösningen och
försäljningen av 1959 års skörd. Det är därför ännu inte möjligt att exakt
ange den belastning på linoljekassan, som härigenom kommer att uppstå,
men uppskattningsvis torde denna inte komma att överstiga 200 000 kr. Att
utgiftsbelastningen stannade så lågt beror på det nyssnämnda förbättrade
prisläget för linolja. Med utgångspunkt från en kostnad av 200 000 kr. för
1959 års skörd kommer linoljekassan att, efter det sistnämnda skörd av
räknats, ha en behållning av ca 2,3 miljoner kr.
Yttrandena
Statskontoret
framhåller, att vad jordbruksnämnden i sin skrivelse den
26 januari 1960 anfört och hemställt inte givit anledning till erinran från
ämbetsverkets sida. Med tillfredsställelse har statskontoret bemärkt, att den
nu verkställda utredningen ger vid handen, att Hallands läns linodlareför
enings ekonomi i framtiden kan väntas bli så förbättrad, att föreningen kan
komma att fullgöra sina låneförpliktelser.
Statskontoret anmäler, att linodlareföreningens lån ur hemslöjdslånefon-
den f. n. har en ogulden kapitalåterstod av resp. 637 131, 212 773, 115 024,
l 260 000 och 539 700 kr. eller tillhopa 2 764 628 kr. samt att statskontoret
jämlikt lämnat bemyndigande den 23 oktober 1959 efter samråd med jord
bruksnämnden medgivit ett års uppskov med erläggande av de amorte
9
ringar — å tillhopa 231 642 kr. — och räntor — tilhopa 38 597 kr. 12 öre — som förfallit under år 1959.
Arbetsmarknadsstyrelsen
anför, att linberedningsverket i Laholm, som
styrelsen tidigare framhållit, är av största betydelse för arbetsmarknaden i Laholms-området. Styrelsen anser emellertid, att det fortsatta stödet åt lin odlingen främst bör bedömas från jordbrukspolitiska synpunkter. Någon erinran från arbetsmarknadssynpunkt har styrelsen således inte att anföra mot jordbruksnämndens hemställan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
Departementschefen
Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grun der beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU 31; rskr. 338). Linberedningsverksamheten är koncentrerad till Hal lands läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker en dast vid Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet läm nas i form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per kdo- gram spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och 720 ton hampfiber. För 1959 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hamp- fiber 79 respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad kvantitet. Härutöver har både linodlareföreningen och hampodlareföreningen erhållit lån ur hemslöjdslånefonden. Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:147; JoU 29; rskr. 283) kan föreningarna medges uppskov med erläggande av de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna för de föreningarna ur hemslöjdslånef onden beviljade lånen. Lin odlareföreningen har vidare genom nyssnämnda beslut av 1959 års riksdag av då influtna och för annat ändamål ej disponerade införselavgiftsmedel för bruna bönor, ärter och hampfrö erhållit ett belopp av 250 000 kronor som bidrag till täckande av det inkomstbortfall för föreningen, som upp stått till följd av 1958 års svaga linskörd.
Vid behandlingen av det fortsatta statliga stödet åt linhanteringen och den i samband därmed gjorda granskningen av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning uttalade jag i propositionen 1959: 147, utan erinran från riksdagens sida, att jag efter övervägande av alla de olika faktorer, som framkommit i ärendet, och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknads läget funnit det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta med det statliga stödet åt linhanteringen. I anslutning härtill anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse för linodlareföreningens möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som därav kunde föranledas.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
Den av jordbruksnämnden i anledning härav nu redovisade undersök
ningen visar, att linodlareföreningens ekonomiska ställning per den 1 no
vember 1959 var oförändrad i förhållande till läget den 31 december 1958
samt att överensstämmelse i huvudsak föreligger mellan verksamhetsresul
tatet för sistlidna år och den driftsbudget, som redovisades i propositionen
1959: 147. Vad gäller linodlareföi’eningens fortsatta arbetsmöjligheter har
jordbruksnämnden bland annat erinrat om att föreningen genom den av
skrivning av tidigare beviljat statslån å 1 miljon kronor, som 1959 års riks
dag medgivit och som förutsättes skola ske vid bokslutet den 31 mars 1960,
kommer att få sitt framtida årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat.
Vidare har nämnden som en för föreningen positiv faktor framhållit, att
priserna på linfiber stigit inte obetydligt under hösten 1959 och att med
hänsyn till förhållandena på linmarknaden i såväl Väst- som Östeuropa eu
återgång till de dessförinnan exceptionellt låga fiberpriserna åtminstone un
der de närmaste två åren inte synes sannolik. Även avsättningen av den
svenska fiberproduktionen synes säkrad genom utfästelser från spinnerier
nas sida om en treårig förlängning av det år 1961 utlöpande ramavtalet på
området. Vad gäller föreningens verksamhet under år 1960 pekar nämnden
vidare på ett av föreningen träffat avtal om försäljning av linagnmjöl till
förhållandevis gynnsamt pris. Å andra sidan föreligger för detta år vissa
kostnadsfördyrande faktorer. Föreningen har sålunda ansett det nödvändigt
för att atervinna arealer, som förlorades våren 1959 i samband med
oklarheten om detta års odlingsvillkor — att höja odlarpriset på linhalm.
Nämnden anför vidare bland annat den kostnadsstegring, som inträffat el
ler kan komma att inträffa till följd av införandet av den allmänna varu
skatten och av lönenivåns utveckling.
Såvitt jordbruksnämnden på grundval av föreliggande material kunnat be
döma, har nämnden funnit, att linodlareföreningen bör ha goda möjlighe
ter att under år 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd
mom ramen för 1956 års principbeslut om det fortsatta stödet åt linhante
ringen. Till belysning av storleken av prisskyddet för linfiber har nämnden
upplyst, att hittills utgående statsbidrag utgör 31,5 procent av medelförsälj-
mngspriset. Som jämförelse har nämnden vidare anfört, att gränsskyddet
exklusive kompensationsavgifter och dylikt för vegetabilier per den 1 sep
tember 1959 beräknats till 42,6 procent och att prisskyddet för linfiber vid
normal skörd sålunda väl rymmes inom den ram, som anges av stödet åt
andra vegetabilieprodukter.
Med hänsyn till bland annat vad som i ärendet uppgivits beträffande lin
odlareföreningens nuvarande ekonomiska ställning och de faktorer, som på
verkar föreningens fortsatta arbetsmöjligheter, har jag ansett mig böra till
styrka, att det statliga stödet åt linhanteringen tills vidare under ytterligare
något år bibehålies. Med bland annat samma utgångspunkter har jag emel
lertid funnit mig böra föreslå, att det statliga pristillägget för linfiber från
nuvarande belopp å högst 79 öre per kilogram sänkes till högst 61 öre per
kilogram för 1960 års skörd.
11
I likhet med jordbruksnämnden har jag ej funnit anledning att nu före slå någon ändring av grunderna för det årliga statsstödet till hamphan- teringen.
Med utgångspunkt från ett högsta pristillägg för linfiber av 61 öre per kilogram oeh för hampfiber av oförändrat 94,5 öre per kilogram samt oför ändrade stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber och 720 ton hamp fiber kan bidragskostnaderna för budgetåret 1960/61 beräknas till 808 250 kronor för lin och 680 400 kronor för hampa. Till nu sagda belopp kom mer bidrag till vissa odlingsförsök m. m. till ett sammanlagt belopp av 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet under budgetåret 1960/61 för stöd jande av odlingen och beredningen av lin och hampa kan med hänsyn till vad jag sålunda anfört beräknas till avrundat 1 500 000 kronor. De för stödet erforderliga medlen bör liksom hittills utgå ur det under nionde huvudti teln upptagna reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbru kets område. I det under sagda anslag för budgetåret 1960/61 äskade be loppet har medel redan beräknats för nu ifrågavarande ändamål.
I anslutning till beslut av 1957 års riksdag (JoU 1957: 31; rskr. 338) bar till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av spånadslinfrö utgått medel ur en av jordbruksnämnden förvaltad linolje- kassa. För 1959 års skörd av spånadslinfrö har gällt ett av Kungl. Maj :t fast ställt garantipris av 70 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Prisgarantien begränsar sig till en kvantitet av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnd kvalitet.
Jordbruksnämnden har nu föreslagit, att garantipriset för spånadslinfrö av 1960 års odling höjes till 75 öre per kilogram. I övrigt föreslås stödet skola utgå efter oförändrade grunder. Mot förslagen har jag intet att erinra. Kungl. Maj :t har också tidigare denna dag fastställt det föreslagna garantipriset å 75 öre per kilogram och förordnat om begränsning av prisgarantien till oför ändrat högst 2 000 ton spånadslinfrö. För infriande av garantien torde lik som för 1957—1959 års skördar få tagas i anspråk medel ur jordbruksnämn dens omförmälda linoljekassa.
I detta sammanhang torde böra erinras om att vid den gränsdragning mel lan jordbruks- och industrivaror, som gjorts i konventionen angående upp rättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, lin och hampa har hänförts till industrisektorn. Detta innebär bland annat, att de i konventionen intagna särskilda reglerna om inskränkning i rätten att använda statliga stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter. Såsom chefen för handelsdepartementet anfört i propositionen 1960: 25 angående godkän nande av Sveriges anslutning till sagda konvention kan det ur nämnda syn punkt visa sig nödvändigt att ompröva frågan om det stöd, som för närva rande utgår i vårt land för odling och beredning av lin och hampa. Frågan kräver emellertid särskild utredning.
Med anledning av vad nu anförts vill jag meddela min avsikt att senare
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare
utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sve
riges anslutning till den Europeiska frihandelssammanslutningen samt fram
lägga de förslag, som utredningen kan föranleda. I samband härmed bör
nämnden givetvis även ingående undersöka lin- och hampodlareföreningar-
nas möjligheter i övrigt till fortsatt verksamhet.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa un
der regleringsåret 1960/61 i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, jag angivit i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulln B. Silén
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 7960
13
Bilaga
PM
angående prisutvecklingen på linfiber under år 1959 samt prognos för
den närmaste framtiden
Spånadslinodling och prisutveckling i utlandet 1959
Under första halvåret 1959 fortsatte den ryska linfiberexporten till Väst europa i ungefär samma omfattning som under närmast föregående tre år. Grundkvaliteten för rysk tåga — Slanetz nr 11 -— utbjöds vid vissa tillfällen till så lågt pris som £ 97 (sv. kr. 1: 40 kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn och priserna på övriga kvaliteter var avvägda härefter. Då spånadslin icke kan produceras till så låga priser i Västeuropa blev följden, att spånadslinarealen i Holland, Belgien och Frankrike minskades ytterligare. Sedan den ryska linfiberförsäljningen till länderna i Västeuropa igångsattes hösten 1955, har den sammanlagda odlingsarealen i nämnda tre länder sjunkit från normalt ca 125 000 ha per år till ca 62 000 ha 1959. Ett stort antal linberedningsverk har samtidigt tvingats nedlägga verksamheten. Trots att staten i samtliga tre nämnda länder lämnat betydande subventioner för att rädda linodlingen, har endast de ekonomiskt mest bärkraftiga beredningsföretagen kunnat bära de förluster, som trots statsstödet uppstått på grund av de låga världsmark nadspriserna på linfiber, som blivit en följd av den ryska dumpingen.
Spånadslinskörden 1959 blev betydligt lägre än normalt i hela Europa in klusive europeiska delen av Sovjet. Orsaken härtill var den intensiva torkan under vår- och sommarmånaderna. Under praktiskt taget hela växtperioden föll endast obetydliga regnmängder, vilket förorsakade, att linstjälken icke utvecklades tiirnormal längd. Spånadslinet gav därför i hela Västeuropa arealskördar på i medeltal endast omkring 75 procent av normalskörd. I Östeuropa särskilt Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien skadades linet sannolikt ännu mer av torkan än i Västeuropa. Spånadslinodlingsoin- rådena i Öst- och Mellaneuropa har i allmänhet fastlandsklimat med torra, varma somrar. På grund härav blir utbytet av linodlingarna här normalt betydligt lägre än i Västeuropa. Då torkan år 1959 blev ännu intensivare än normalt, måste skörderesultatet inom dessa odlingsområden ha blivit mycket svagt, eftersom spånadslin fordrar mer fuktighet under växttiden än flertalet andra jordbruksväxter, som har ett mera utvecklat, djupare rot system än linet. Även om de s. k. öststaterna icke lämnat officiella redogö relser för det klena resultatet av 1959 års linodling, så har många tecken härpå framkommit. Från Polen rapporteras sålunda, att linneindustrien i stor utsträckning ersatt linfiber med hampfiber i grövre vävnader. Det vik tigaste tecknet på lågt skörderesultat har emellertid kommit från Ryssland. Då skörderesultatet kunde uppskattas i augusti månad, minskades succes sivt exporten av samtliga linfiberkvaliteter till Västeuropa. Försäljningen upphörde icke med en gång utan man började med att förlänga leverans tiderna. I augusti 1959 såldes mindre kvantiteter för leverans vid årsskiftet 1959/60. Snart ökades leveranstiden successivt till slutet av 1960, alltså av 1960 års skörd.
14
Då det blev känt på fibermarknaden i Västeuropa, att de ryska utbuden
minskades kraftigt, steg priserna fr. o. in. september månad 1959. Pris
stegringen skedde successivt praktiskt taget till årets slut. Prisutvecklingen
på världsmarknaden framgår av i bifogade tabell (s. 18) upptaget index,
byggt på priserna på ett antal belgiska linfiberkvaliteter. Priserna på resp.
kvalitet har satts lika med 100 i augusti 1958, då senaste prisavtal mellan
svenska spinnerier och beredningsverk träffades. Då fiberpriserna stigit av
sevärt, har detta prisavtal uppsagts i enlighet med gällande bestämmelser
från 1 januari 1960.
Vid årsskiftet 1959/60 hade priserna i Västeuropa stigit med drygt 20
procent för lägre och medelgoda tågakvaliteter samt med upp till 50 procent
för lin brist av högsta kvalitet. Även blånpriserna har stigit med 10—30
procent på olika kvaliteter.
Rysk landrötad lintåga av grundkvaliteten Slanetz nr 11 säljes nu till ett
pris av £ 165 (sv. kr. 2: 39 per kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn för leve
rans oktober/december 1960. Priserna på denna kvalitet har alltså stigit
under andra halvåret 1959 från ungefär sv. kr. 1:40 till 2:39 eller med
0: 99 kr. per kg motsvarande ca 70 procent. Trots denna till synes kraftiga
prisstegring täcker priset fortfarande icke produktionskostnaderna för ifrå
gavarande fiberkvalitet varken i Ryssland eller Västeuropa. Enligt beräk
ningar efter uppgifter hämtade ur den ryska spånadsväxttidskriften Len
i Konoplja samt danska undersökningar våren 1959 uppgår produktions
kostnaderna i Ryssland för ifrågavarande linkvalitet till ungefär 9:-— sv.
kr. per^ kg. I Västeuropa torde motsvarande produktionskostnader stanna
vid 2:50 å 3: — sv. kr. per kg.
Spånadslinodling och prisutveckling i Sverige 1959
Den svåra torkan under vår- och försommarmånaderna förorsakade, att
spånadslinet även i Sverige blev mycket kort. Arealskördarna har därför en-
ligt hittills till beredningsverket verkställda linhalmleveranser endast upp
gått till ca 70 procent av normalskörd. Totalt uppgick halmskörden till ca
7 000 ton mot att minst 10 000 ton kunnat påräknas normalt från den 1959
odlade arealen — något över 2 000 ha. På grund av de under våren 1959
utdragna förhandlingarna om spånadslinodlingens vara eller icke vara kun
de beredningsverket icke teckna kontrakt med odlarna i sedvanlig tid
— januari/februari månader. Då vårbruket samtidigt påbörjades mycket
tidigt inom spånadslinets odlingsområde, övergick många jordbrukare till
annan odling. Detta förorsakade, att 1959 års spånadslinareal sannolikt
blev ca 500 ha mindre än fallet varit, om kontraktsteckningen kunnat på
börjas tidigare.
Med anledning av den sålunda mycket begränsade tillgången på linhalm
kommer den under innevarande produktionsår framställda fibermängden att
llPPgå till endast ca 1 500 ton. Även skävmängden blir givetvis mindre. För
att kunna utnyttja spånskivfabrikens kapacitet så mycket som möjligt har
man ökat tillverkningen av tunnare s. k. byggplattor, innehållande mindre
kvantitet skävor per m2. Då man redan i augusti kunde uppskatta skörde
resultatet, företogs erforderlig omläggning av produktionen omedelbart ef
ter semestern d. å. Genom de vidtagna åtgärderna räknar man med att
halmskörden skall räcka till november 1960, då den nya skörden kan hörja
bearbetas. Den nödtvungna minskningen i beredningsverkets kapacitetsut-
nyttjande kommer givetvis att förorsaka, att de fasta kostnaderna blir högre
per kg producerad fiber. Då detta förhållande kommer att beröras i en sär
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960
15
skild ekonomisk undersökning av revisor T. Mörck, skall här endast på pekas, att inkomstminskningen genom det låga kapacitetsutnyttjandet bör kunna kompenseras genom högre fiberpriser samt genom att verket kunnat sälja linagnmjöl till relativt gynnsamt pris.
Av förenämnda bifogade index framgår, att priserna på däri ingående belgiska jämförelsekvaliteter höjts olika. De lägre och medelgoda tågakva- liteterna har höjts mest, medan prishöjningen på de högre tågakvaliteterna varit något lägre. Kraftigast har prishöjningen varit på bättre kvaliteter av lin brisé och blånor. Detta är ganska naturligt, enär höga tågakvaliteter icke produceras i Ryssland. Därför har ryssarna icke kunnat konkurrera med dylika kvaliteter. Den tidigare prissänkningen på de höga tågakvaliteterna har på grund härav varit betydligt mindre än prissänkningen på lägre kva liteter tåga samt lin brisé och blånor, som kunnat köpas från Ryssland till dumpingpriser. På sådana tågakvaliteter, som närmast kan jämföras med svensk fiber, har prishöjningen enligt nyssnämnda index uppgått till i me deltal 22 procent. De högsta lin-brisé-kvaliteterna har stigit med upp till 50 procent. Några blånkvaliteter ingår icke i detta index men förbundet har nyligen sålt till England laholmsverkets hela produktion under månaderna januari—juni 1960 av rötade blånor klass II B och III till ett pris, som är 28 procent högre än det pris, som erhållits för dessa kvaliteter hösten 1958 och våren 1959. Då de svenska spinnerierna under de senaste åren betalt ett något högre pris för svensk fiber än det för motsvarande kvaliteter gäl lande världsmarknadspriset, har från spinnerihåll gjorts gällande, att detta »överpris» först måste dragas från en eventuell prishöjning på svensk fiber. Efter förhandlingar överenskoms, att följande priser skulle under förutsätt ning av statens jordbruksnämnds godkännande gälla tills vidare från den 1 januari 1960 för de fiberkvaliteter, som är aktuella för de svenska linspin nerierna.
Lintåga
Lin brisé
Kvali tets-
klass
Kvalitets-
klass
II A Kr. 2: 88 per kg II B » 2: 76 » » III A » 2:59 » » III B = IV » 2:45 » *
I A Kr. 1: 90 per kg IB »1: 78 » »
För lägre blånkvaliteter, som säljes till svenska drevtillverkare och expor teras till pappersfabriker, har erhållits ett 10 procent högre pris för leve ranserna under hela 1960. Då sistnämnda kvaliteter kan ersättas med bl. a. indiska hampblånor, har prishöjningen icke blivit så hög som på spinnbara blånkvaliteter. Den totala prishöjningen sedan början av september 1959 torde för svensk linfiber uppgå till ca 16 procent. Detta innebär, att en åter hämtning skett med omkring en tredjedel av den prissänkning, som för orsakats av den ryska dumpingen under de tre senaste åren.
Prognos för den närmaste framtiden
Man frågar sig givetvis, om denna prishöjning endast är tillfällig, be roende på 1959 års svaga spånadslinskörd och om man måste räkna med en återgång till samma låga fiberpriser som under de senaste åren, så snart 1960 års linskörd kommer i marknaden. Denna fråga kan ej med säkerhet besvaras men vissa hållpunkter finnes för en bedömning av utvecklingen. Under normala förhållanden brukar spinnerierna hålla ett fiberlager mot
16
svarande 6—9 månaders förbrukning, för att fibern skall erhålla en för spinn
processen lämplig konditionering. Den brist på linfiber, som f. n. råder,
kommer att medföra, att spinneriernas normala fiberlager måste minskas
högst väsentligt. Nedan göres ett försök att beräkna lagerminskningen.
Enligt senaste undersökningar av den internationella lin- och hamp-
organisationen — Confederation Internationale du Lin et du Chanvre •— för
brukas ungefär 110 000 ton linfiber totalt per år i Västeuropa. Årets od
lingsareal i Västeuropa uppgick som förut nämnts till sammanlagt ca 62 000
ha. Normalt erhålles ca 1 000 kg fiber per ha, medan torkskadorna 1959 som
förut nämnts förorsakade, att endast ca 75 procent av normalskörd erhölls
per arealenhet i de viktigaste »linländerna» Frankrike, Belgien och Holland.
Totala fiberskörden i dessa länder skulle därför uppgå till (62 000 >( 750 =)
46 500 ton eller tillsammans med en mindre produktion i övriga Väststater
bl. a. Sverige till i runt tal 50 000 ton. Därtill kommer en import från Ryss
land under innevarande produktionsår på högst 10 000 ton fiber. Om dessa
antaganden är riktiga, skulle spinnerierna i Västeuropa vara nödsakade att
förbruka sammanlagt ca 50 000 ton av sina fiberlager. Oförändrad produk
tion av linnevaror bör kunna förutsättas, enär rapporter från Belfast, som
äi den främsta orten i Västeuropa, då det gäller produktion av linnevaror,
tyder på att världskonsumtionen av dessa varor snarast ökat under 1959.
De tidigare stora lagren av linnevaror hos linneindustrierna har nämligen
kunnat avyttras, samtidigt som produktionen fortsatt i ungefär normal
omfattning. Efterfrågan på linfiber av 1960 års skörd kan därför antagas
komma att öka med omkring 50 000 ton enbart för att återställa lagerhåll
ningen. Behovet av linfiber i Västeuropa under nästa produktionsår kan
således uppskattas till sammanlagt [110 000 (normal årsförbrukning) -J-
50 000 (återställt normallager) = ] 160 000 ton. Otvivelaktigt kommer de
avsevärt höjda fiberpriserna och de höga linhalmpriserna 1959 att stimulera
odlarintresset i Frankrike, Belgien och Holland. Som förut nämnts odlades
i dessa tre länder sammanlagt ca 125 000 ha per år före den ryska dumpingens
igångsättande. Under de tre senaste åren har emellertid ett stort antal bered-
ningsverk nödgats likvidera, varvid arbetare och maskiner skingrats. Nuva
rande beredningskapacitet torde därför uppskattningsvis motsvara ungefär
normalskörd från 90 000 ha. Spånadslinodlingen 1960 kommer sannolikt
icke att ökas till mer än högst sistnämnda areal. (Enligt vissa uttalanden
räknar odlarorganisationerna i dessa länder med en höjning till ca 85 000
ha 1960.) Om så blir fallet och normalskörd erhålles på denna areal, skulle
den totala fiberproduktionen i dessa tre länder uppgå till ca 90 000 ton. Öv
riga spånadslinodlande länder i Västeuropa har mycket liten betydelse i
^ nan ,sam"lanhang. Sannolikt kommer odlingen i Danmark att öka från
1 000 ha 1959 till högst 2 000 ha 1960, motsvarande nuvarande berednings
kapacitet i Danmark. England har beslutat återupptaga subventioneringen
av spånadslinodlingen på Nordirland 1960. Subventionen indrogs där för två
år sedan med den påföljd, att odlingen helt upphörde. Spånadslinodlingen
inom den till England hörande delen av Irland har gamla anor, varför stats
makterna tydligen velat återuppliva odlingen därstädes, sedan trycket från
Ryssland något lättat på den västeuropeiska linfibermarknaden. Med hän
syn till den begränsade beredningskapaciteten inom denna landsdel torde
odlingen häi komma att omfatta högst 2 000 ha. Samtliga beredningsverk i
egentliga England och Västtyskland har nedlagts sedan två år tillbaka. Nå
gon spånadslinodling inom dessa länder torde därför icke vara möjlig, enär
man knappast kan räkna med nyanläggningar av beredningsverk med hän
syn till de osäkra framtidsutsikterna på textilområdet.
Vid normalskörd i hela Västeuropa kan man alltså räkna med en s. k..
Kungl. Maj:Is proposition nr 67 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960
17
inhemsk produktion av sammanlagt högst 95 000 ton fiber. Importbehovet från Öststaterna skulle därför enligt ovan angivna uppskattningar uppgå till i runt tal 65 000 ton under produktionsåret 1960/61. Den ryska expor ten till Västeuropa har hittills omfattat ungefär 40 000 ton per år, varför utfyllandet av nämnda brist under så kort tid som ett år skulle förutsätta en så betydande ökning av exporten, att det knappast torde vara möjligt att genomföra med hänsyn till att även råvarubehovet till den under senare år kraftigt expanderande ryska linneindustrien måste förutsättas komma att öka under nästa produktionsår. De ryska linspinnerierna har nämligen med stor sannolikhet under innevarande produktionsår också nödgats förbruka en betydande del av sina nödvändiga råvarulager, vilka måste påfyllas sna rast möjligt. Av det anförda kan man alltså dra den slutsatsen, att knapp het på linfiber kommer att råda åtminstone under nästa produktionsår och sannolikt under minst två år framåt. En återgång till de exceptionellt låga fiberpriserna från 1957—våren 1959 torde därför icke behöva befaras un der den närmaste framtiden.
Med anledning av förenämnda framtidsutsikter för prisutvecklingen på linfiber torde man vara berättigad räkna med en viss förbättring av la- holmsverkets ekonomiska ställning under de närmaste åren.
Då hittills erhållna prishöjningar på svensk linfiber som förut nämnts motsvarar omkring en tredjedel av den minskning av priserna, som drab bat linfibern under de senaste åren, måste man räkna med ett fortsatt be hov av ekonomiskt stöd från statens sida. Någon minskning av stödet under budgetåret 1960/61 torde icke vara möjlig även om ett gott skörderesultat skulle erhållas 1960. De senaste årens svaga skörderesultat har, som den ekonomiska undersökningen visar, medfört, att beredningsverkets ekono miska resurser blivit hårt ansträngda. En konsolidering av verkets ekono mi är därför i hög grad önskvärd och nödvändig för framtiden.
De svenska linspinneriernas intresse för en fortsatt inhemsk spånadslin- odling tycks vara oförändrat. Nu gällande ramavtal mellan spinnerierna och Riksförbundet Lin och hampa rörande inköp av svensk linfiber utlö per 1961. Samtliga spinnerier har emellertid redan lovat prolongera avta let för en nv treårsperiod, alltså t. o. m. 1964. Stockholm den 22 januari 1960.
RIKSFÖRBUNDET LIN OCH HAMPA
Producentförening u. p. a.
Nils M. Heidendahl
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 67 år 1960
Prisutvecklingen på vissa belgiska linfiberkvaliteter från tiden för senaste prisförhandlingar
med de svenska linspinnerierna
Datum
Prov
876
%
Prov
877
%
Prov
878
%
Prov
879
%
Prov
880
%
Prov
881
%
Prov
882
%
Lin brisé
U 741
%
18/8 —58
100
100
100
100
100
100
100
100
1/9 —58
100
100
100
100
100
100
100
100
6/10—58
100
100
100
100
100
100
100
100
3/11—58
100
100
100
100
100
100
100
100
1/12—58
102
102
102
101
101
102
102
100
5/1 —59
102
102
102
101
101
102
102
107
2/2 —59
102
102
102
101
101
102
102
106
3/3 —59
102
102
102
101
101
102
102
99
7/4 —59
102
102
102
101
101
102
102
96
5/5 —59
102
102
102
101
101
102
102
99
1/6 —59
102
102
102
101
101
102
102
97
1/7 —59
104
104
104
103
103
102
102
97
4/8 —59
102
102
104
99
99
102
100
100
1/9 —59
104
104
106
101
101
103
100
108
16/10—59
112
112
113
109
109
109
107
126
11/11—59
115
114
118
114
114
116
109
139
1/12—59
121
120
123
120
120
121
113
150
6/1 —60
123
122
126
122
122
123
115
150
600356 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag