2

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslag

till

tulltaxeförordning

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas

med tull enligt gällande tulltaxa.

2

§.

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag

är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

³ §•

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter

varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmä­

lan till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan

av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till

köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig

till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen

bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses

det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet

avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för an­

nans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som

kunna erfordras för fastställande av normalpriset.

4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftsläm-

naren skyldig att pa anfordran för granskning tillhandahålla generaltull­

styrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman han-

delsböcker, affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga

handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den

införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verk­

samhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen

kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verk­

samhetens bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att

den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro före­

mål för granskning. Hava handelsböcker eller andrp handlingar överläm­

nats för granskning, skola de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål

för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings in­

nehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola

granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att hand­

lingens innehall ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i

det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 §

punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke

medgives;

4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som en­

dast tillfälligt uppehålla sig i riket;

5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller

vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande

arrangemang av internationell karaktär;

6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor;

7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives en­

ligt 8 § punkten 14;

8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock

endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke

skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte;

9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund

av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom

varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket

men i övrigt återutföras;

10. djur, som införas för avelsändamål.

Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet

må åtnjutas, förordnar Konungen.

11

§■

Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel,

som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt in­

kommande delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transport­

medel.

12

§.

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under

viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit

förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke

kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omstän­

digheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå en­

dast för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om em­

ballage eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom.

medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd

är avsedd att utföras inom viss tid.

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål

för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en

tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.

14 §.

Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,

påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

15 §.

Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger,

när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull.

Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

7

16 §.

Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämp­

ning av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av miss­

bruk av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda för­

fattningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag

tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga

tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts

före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom

inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.

2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så

länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat

därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro

avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av så­

dana produkter.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum,

som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen

i stället avse den nya bestämmelsen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1960.

N ärvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tull-

iaxeförordningen och anför därvid följande.

1. Inledning

Grundläggande bestämmelser om uttagande av tull är meddelade i en av

riksdagen antagen förordning, tulltaxeförordningen (SFS 1929:316), vars

i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall

beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen

dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av

taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och

värde, och dels vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den

i 1 § intagna huvudregeln. Dessa undantagsbestämmelser avser införsel som

sker under sådana omständigheter att intresset av tullfrihet eller tullättnad

ansetts väga tyngre än de fiskala och protektionistiska motiv som kan ligga

bakom taxan. Vissa av de åsyftade bestämmelserna innebär definitiv befri­

else från tull (s. k. särskild tullfrihet). Som ett specialfall härav kan be­

traktas den tullfrihet, som medgives gränsbefolkningen för varor i egentlig

gränstrafik. Andra undantagsbestämmelser medgiver temporär tullfrihet,

d. v. s. tullfrihet under förutsättning att varorna efter viss tid återutföres.

Vidare finnes särskilda regler angående s. k. tullindring, d. v. s. den ned­

sättning i jämförelse med eljest utgående tull, som medgives för varor vilka

återinföres efter att i utlandet ha undergått reparation eller bearbetning,

ävensom angående tullnedsättning för skadade varor. Närmare föreskrifter

angående tillämpningen av tulltaxeförordningens bestämmelser är enligt be­

myndigande meddelade av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (SFS 1953:

655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Vidare har gene­

raltullstyrelsen i en kungörelse (tullverkets författningssamling 1953: 203)

med anvisningar till dessa tillämpningsföreskrifter utfärdat stadganden med

karaktär av ordningsföreskrifter eller regler för tullverkets interna arbete.

10

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från landsfiskaler­

na i Finnskoga, Järnskogs, Torsby och Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Torne-

dalskommunernas förbund, Haparanda stad, landsfogden i länet samt lands­

fiskalerna i Haparanda och Karesuando distrikt.

Sveriges köpmannaförbund har till sitt yttrande fogat en skrivelse från

Sveriges speceri- & lanthandlareförbund.

I samband med förslaget till ny tulltaxa framlades vid 1958 års riksdag

förslag till vissa av den nya tulltaxan aktualiserade ändringar i tulltaxeför-

ordningens bestämmelser (prop. A 128 = B 5). I uttalande till statsråds­

protokollet i detta ärende framhöll jag att åtskilliga av de i tulltaxekom-

mitténs betänkanden behandlade spörsmålen var eller kunde väntas bli

föremål för vidare utredning inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskot-

tet. Frågan om en mera fullständig revision av tulltaxeförordningen borde

därför upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet härmed borde i då fö­

revarande sammanhang endast sådana ändringar genomföras som ägde

mera omedelbart samband med den nya taxan. Det förslag som då fram­

lades hade därför fått ungefär samma omfattning som kommitténs första

förslag och hade väsentligen utarbetats på grundval därav. Förslaget i frå­

ga blev med ett mindre tillägg godtaget av riksdagen, och ändringarna i tull­

taxeförordningen trädde i kraft samtidigt med den nya tulltaxan den 1 ja­

nuari 1959.

Förut berörda arbete inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har

bedrivits genom ett särskilt tullexpertutskott. Resultatet av expertutskottets

arbete har framlagts i form av ett till samarbetsutskottet överlämnat förslag

till en överenskommelse mellan de nordiska länderna om bl. a. gemensam­

ma tulladministrativa bestämmelser. Enär en dylik överenskommelse icke

synes vara aktuell i det läge, vari frågan om det nordiska ekonomiska sam­

arbetet för närvarande befinner sig, torde något formellt förslag från ut­

skottets sida i denna angelägenhet icke för närvarande vara att vänta.

Anledning synes icke föreligga att längre uppskjuta den planerade full­

ständiga revisionen av tulltaxeförordningen. Tillkomsten av konventionen

angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

gör det också angeläget att bestämmelserna i tulltaxeförordningen moder­

niseras. Inom finansdepartementet har därför, på grundval av tulltaxekom-

mitténs förslag och med beaktande av inkomna yttranden ävensom förut

berörda nordiska förslag samt ett antal till departementet inkomna fram­

ställningar i hithörande ämnen, utarbetats förslag till mj tulltaxeförordning.

Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för ut­

formningen av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

finner den av kommittén gjorda avgränsningen i huvudsak väl avvägd. Den

andra huvudlinjen i kommitténs arbete för en förenkling av tulltaxeför-

ordningen har varit att söka avskaffa enligt kommitténs åsikt omotiverade

begränsningar i medgivna förmåner. Härjämte har tillkommit vissa nya tull-

frihetsmedgivanden som ur humanitär synpunkt framstår som angelägna.

Den uppmjukning av de nuvarande bestämmelsernas i många fall alltför re­

striktiva innebörd, som härigenom vunnits, finner kollegium helt allmänt

vara önskvärd.

Grossistförbundet anser det tillfredsställande, att kommittén följt princi­

pen att icke onödigtvis belasta förordningen med detaljbestämmelser och

att sålunda i själva tulltaxeförordningen endast upptagits mera generella

stadganden, medan detaljregleringar huvudsakligen intagits i tillämpnings­

föreskrifterna. Förbundet förutsätter emellertid att önskemål beträffande

ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som i framtiden kan komma att

framställas och bedömas som ändamålsenliga, i större utsträckning än hit­

tills skall vinna beaktande.

Nordiska utskottet

Förslaget till överenskommelse mellan de nordiska länderna om gemen­

samma tulladministrativa bestämmelser avser endast sådana spörsmål, be­

träffande vilka det ansetts nödvändigt att förenhetliga de olika ländernas

bestämmelser vid genomförandet av en nordisk tullunion. I förslaget behand­

las därför endast spörsmål av mer eller mindre kommersiell betydelse. I

fråga om sådan införsel som icke kan anses påverka konkurrensförhållan­

dena i det nordiska tullområdet skulle länderna ha fria händer att utforma

sina egna bestämmelser. Till denna senare kategori hör exempelvis bestäm­

melserna om tullfrihet för resgods, flyttsaker, hemgift och gåvor. I mate­

riellt hänseende innebär det nordiska förslaget i likhet med tulltaxekom-

mitténs förslag huvudsakligen liberaliseringar. Förslaget har utarbetats med

beaktande av att svårigheter kan uppstå när det gäller att samordna lag­

stiftningen i flera länder, vilkas bestämmelser ofta utformats från helt olika

förutsättningar. Därför har förslaget i mycket karaktären av en kompro­

miss. I formellt hänseende må framhållas att förslaget icke avser att binda

länderna i fråga om bestämmelsernas författningstekniska utformning.

Förslaget har därför icke någon betydelse för bedömande av frågan om för-

fattningsmaterialets fördelning mellan själva tulltaxeförordningen och de

därtill hörande tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär i stort sett en rationalisering och liberalise­

ring av hittills gällande bestämmelser på förevarande område. I den mån

remissinstanserna anfört några allmänna synpunkter på kommitténs förslag

har de hälsat förslaget med tillfredsställelse. Givet är att införandet av nya

förmåner i tullhänseende stundom kan medföra en viss komplicering av be­

stämmelserna, en olägenhet som får vägas mot de fördelar som ur andra

synpunkter står att vinna. Förslaget att i tulltaxeförordningen upptaga mera

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

varornas art, men i andra fall avser de endast särskilt angivna varuslag. I

sistnämnda fall kan det inträffa att en del av de åsyftade varuslagen är tull­

fria enligt taxan. Hittills har man i dylika fall vid angivande i tulltaxeför-

ordningen av de förmånsberättigade varuslagen icke medtagit sådana varor.

Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen ha vissa praktiska fördelar, i det

att möjligheter ofta föreligger att förenkla bestämmelserna. Emellertid har

metoden också nackdelar. Dessa hänför sig framför allt till det förhållan­

det att beträffande indirekta skatter, införselavgifter och importregleringar

ofta föreligger behov att medgiva undantag motsvarande vad som gäller i

fråga om tullen. I praktiken kan detta på ett enkelt sätt ske genom att un­

dantagsbestämmelserna anknytes till tulltaxeförordningen. Har man emel­

lertid i den där förekommande uppräkningen uteslutit vissa varuslag, som i

och för sig vore berättigade till tullfrihetsförmånen, av den anledningen att

de är upptagna med tullfrihet i själva taxan, kan detta uppenbarligen inne­

bära en icke motiverad begränsning av det undantag i avgifts- eller regle-

ringshänseende, som man egentligen åsyftat genom ifrågavarande hänvis­

ning. Denna olägenhet gör sig numera gällande mer än tidigare på grund av

att den nya tulltaxan i större utsträckning än den förut gällande stadgar tull­

frihet för varuslag av den typ som här avses. I betraktande härav bör man

vid utformningen av ifrågavarande tullfrihetsbestämmelser i tulltaxeförord­

ningen och tillämpningsföreskrifterna i allmänhet icke utesluta i och för

sig tullfrihetsberättigade varuslag av den anledningen att de är upptagna

med tullfrihet i själva taxan. Framhållas bör dock att det av praktiska skäl

icke är möjligt att undantagslöst tillämpa denna princip. De synpunkter

som nu anförts gör sig gällande även beträffande varuslag som utan att

täckas av någon internationell överenskommelse bör komma i åtnjutande

av förmåner av här ifrågavarande slag.

Huvudintresset vid den aktuella revisionen av tulltaxeförordningen kny­

ter sig till frågan om hur man skall beräkna tullpliktigt värde. Denna fråga

skall närmare behandlas i det följande. Av grundläggande betydelse är i öv­

rigt det allmänna stadgandet i 1 § att till riket införda varor skall beläggas

med tull enligt tulltaxan samt bestämmelserna i 3 § om tullpliktig vikt.

Dessa bestämmelser synes kunna kvarstå oförändrade i en ny tulltaxeför-

ordning.

Bestämmelsen om att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt

tulltaxan fick sålunda sin nuvarande lydelse i samband med den år 1958

genomförda tulltaxerevisionen. Stadgandet rörande beräkning av varas tull­

pliktiga vikt erhöll också sin nuvarande utformning vid den år 1958 verk­

ställda revisionen. Regeln som sådan beröres icke av det föreliggande nor­

diska förslaget, vilket emellertid innehåller vissa detaljbestämmelser röran­

de sättet för beräkningen av den tullpliktiga vikten. I den mån bestämmel­

ser av ifrågavarande slag är erforderliga för svenskt vidkommande torde

de ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ventionen. Därjämte skall vid tillämpning av definitionen iakttagas bestäm­

melserna i vissa i bilaga II till konventionen intagna anmärkningar. Varje

part har emellertid rätt att modifiera definitionens text genom att i den­

samma intaga bestämmelserna i nämnda anmärkningar eller genom att

giva definitionen sådan juridisk form, som kan vara nödvändig för att den

skall erhålla avsedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka tex­

ten med kompletterande bestämmelser för att precisera definitionens inne­

börd. Konventionens efterlevnad skall övervakas av rådet för samarbete

på tullområdet i syfte att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning

av densamma; för detta ändamål upprättas inom rådet en särskild värde­

kommitté.

Enligt värdedefinitionens artikel I skall tullvärdet för vara, som införes

för inhemsk förbrukning, anses vara lika med normalpriset, varmed för­

stås det pris, som varan vid den tidpunkt, då tullen blir betalbar, skulle be­

tinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende

köpare och säljare. Vid bestämmandet av normalpriset skall förutsättas,

att varan avlämnats till köparen i den hamn eller på den ort, där den in­

kommer till importlandet, och att alla kostnader, som hänför sig till varans

försäljning eller dess avlämnande i sagda hamn eller på sagda ort, åvilar

säljaren, men att alla tullar och avgifter, som utgår i importlandet, åvilar

köparen.

I artikel II angives förutsättningarna för att en »försäljning i öppna mark­

naden mellan av varandra oberoende köpare och säljare» skall anses före­

ligga.

Enligt artikel III skall i fråga om vara, som är tillverkad i överensstäm­

melse med en patenterad uppfinning eller åtnjuter mönster- eller modell­

skydd eller som införes med utländskt varumärke eller för att försäljas med

utländskt varumärke, normalpriset innefatta värdet av rätten att för va­

ran använda patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

Anmärkning 1 till artikel I innehåller en förklaring om att den tidpunkt,

då tullen blir betalbar, må, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra

dagen för avgivande eller inregistrering av tullanmälan, dagen för erläg­

gande av tullavgiften eller dagen för avhämtning av varan.

I anmärkning 2 uppräknas vissa av de kostnader, som enligt artikel I

punkt 2 i värdedefinitionen innefattas i normalpriset, däribland fraktkost­

nader, provisioner och emballagekostnader.

Enligt anmärkning 3 skall, där priset (per enhet) är beroende av den va­

rukvantitet, som försäljes, normalpriset fastställas under den förutsättning­

en, att försäljningen avser den kvantitet, som är föremål för värdering.

Anmärkning 4 föreskriver att omräkning av utländskt myntslag till im­

portlandets mjmt skall ske efter den officiella växelkursen i importlandet.

I anmärkning 5 rekommenderas att, då fråga är om vara, som är före­

mål för bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid

denna försäljning, godlcännes som värde för varan i fråga med förbehåll

för dels lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandra­

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har, anför kommittén, i många av de inkomna yttrandena direkt eller in­

direkt utsatts för kritik. Eftersom det i allmänhet får antagas vara pris­

förhållandena vid liden för inköpet, som blir avgörande för huruvida im­

porten överhuvud taget kommer till stånd, får enligt kommitténs uppfatt­

ning vissa skäl anses tala för att tullvärdet såsom för närvarande är fallet

hänföres till denna tidpunkt och icke till tiden för importen. Visserligen

torde den till Bryssel-definitionen knutna rekommendationen att basera

tullvärdet på fakturan göra att frågan i de flesta fall icke behöver få nå­

gon praktisk betydelse, men kommittén anser att man icke kan komma

ifrån att den här föreliggande motsättningen mellan den principiella re­

geln och den rekommenderade tillämpningen utgör ett osäkerhetsmoment.

Tullvärdets hänförande till tiden för importen kan dock enligt kommitténs

mening i viss mån vara motiverat av att normalpriset enligt värdekonven­

tionen definieras såsom resultat av en tänkt försäljning. I fall då tullvärdet

av någon anledning icke kan baseras på fakturan utan måste fastställas ge­

nom en faktisk värdering av varorna, torde det också vara lättare att be­

döma värdet vid den aktuella tidpunkten än vid den kanske avsevärt ti­

digare dagen för inköpet (i synnerhet som platsen i så fall finge tänkas

ändrad till platsen för inköpet). Kommittén finner det tveksamt huruvida

de skäl som kan tala för att värdet hänföres till importtillfället uppväger

de såväl praktiska som principiella invändningar som kan göras mot denna

anordning.

Platsen. Frågan om vilken plats tullvärdet skall hänföra sig till innebär

i praktiken närmast huruvida frakt och andra kostnader i samband med

varans förflyttning till importorten (i det följande sammanfattas alla dy­

lika kostnader under uttrycket frakt) skall inräknas i värdet. Bryssel-de­

finitionen innebär liksom de nuvarande svenska bestämmelserna på om­

rådet att tullen beräknas på varornas cif-värde. Fraktens inräknande i vär­

det innebär att tullen blir beroende på längden av och sättet för transpor­

ten, och kommittén anser att man ur vissa synpunkter kan finna det tvek­

samt huruvida detta är lämpligt. Vidare uppstår problemet hur stor del av

frakten som skall inräknas i tullvärdet, då det erlagda beloppet delvis avser

kostnader för transport inom importlandet. Dessa frågor har särskilt aktua­

liserats genom den ökade användningen av flyg, eftersom frakten och där­

med »tullen på frakten» i regel blir avsevärt högre vid detta transportsält

än eljest. Därest icke frakten inräknades i tullvärdet, utan detta beräkna­

des från lager, fabrik eller motsvarande, skulle man uppenbarligen auto­

matiskt undgå dessa problem. Kommittén anser emellertid att det torde

vara ofrånkomligt att för statistiskt ändamål fastställa jämväl cif-värdet.

Även om fraktkostnaderna därvid icke skulle behöva uträknas med samma

noggrannhet som vid en tullvärdeberäkning, torde lättnaden i arbetet upp­

vägas av nackdelen att behöva arbeta med två olika värden. Liksom när det

gäller tidpunkten kan vidare till stöd för en cif-regel anföras, att det teore­

tiska normalpriset lättare kan bedömas på importorten än på inköps- eller

avsändningsorten, en omständighet som dock får anses vara av mindre be-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av utländskt myntslag vid fastställande av varors tullvärde. Att till-

lämpningen av dessa konstanta kurser i stället för de varierande dagliga

noteringarna skulle innebära en stor fördel för det praktiska tullbehand-

lingsarbetet anser kommittén ligga i öppen dag. Kommentarerna till Bryssel-

definitionen ger också vid handen att en sådan tillämpning anses stå i över­

ensstämmelse med definitionen. Därest vårt land skulle ansluta sig till den­

na definition, förordar kommittén därför en dylik tolkning av ifrågavaran­

de bestämmelser, vilken ju för övrigt formellt är nödvändig för oss såsom

GATT-stat. Kommittén framhåller att man i händelse av depreciering eller

appreciering av valutorna icke utan vidare kan tillämpa den nya kursen i

förening med ett fakturavärde som härrör från tiden före ifrågavarande

förändring av valutan. I dylika fall måste man söka fastställa det pris i den

utländska valutan som varor av ifrågavarande slag betingar efter den ge­

nomförda valutaförändringen eller också på annat sätt komma fram till ett

värde som överensstämmer med den grundläggande definitionen.

Flygfrakt. Kommittén har till särskild behandling upptagit spörsmålet

om fraktkostnadernas inräknande i tullvärdet i fall då transporten sker per

flyg och därom anfört följande.

Vad beträffar den speciella frågan om inräknandet i tullvärdet av flyg­

frakt torde man från flygbolagens sida göra gällande att detta innebär en

diskriminering i tullhänseende av ifrågavarande transportsätt, medan man

från konkurrerande trafikföretags sida torde finna det fullt i sin ordning

att tullen icke rubbar proportionen mellan kostnaderna för de olika slagen

av frakt. Vilken uppfattning som har mest fog för sig är vanskligt att fast­

slå. Emellertid förhåller det sig väl så att man väljer flygfrakt emedan

detta transportsätt medför fördelar framför andra transportsätt, fördelar

som för distributionen såsom helhet i ekonomiskt hänseende bedömes mot­

svara (minst) den högre fraktkostnaden. En varas pris kan icke rimligtvis

anses vara på något sätt »för högt» på grund av att det inkluderar flyg­

frakt, och det kan därför icke anses vara principiellt oriktigt att en efter

värdet utgående skatt eller annan avgift beräknas efter detta pris. Ingen

skulle väl när under kriget omsättningsskatt utgick på de flesta varuslag

ha kommit på idén att beräkna skatten på ett lägre värde än det faktiska

med den motiveringen att varan fördyrats genom att transporteras med

flygplan. Problemet är för övrigt icke begränsat till flygfrakt utan kan göra

sig mer eller mindre gällande även i fråga om andra transportsätt. Accep­

terar man principen att tullvärdet skall beräknas på cif-värdet, finnes där­

för enligt kommitténs uppfattning principiellt icke något att erinra mot att

man även i sådana fall, då transporten skett med användande av flyg eller

annat särskilt kostbart transportsätt, inräknar den faktiska transportkost­

naden i tullvärdet. Emellertid förhåller det väl sig så att den höga frakt­

kostnaden vid flygtransport delvis motsvaras av högre kostnader efter im­

porten (t. ex. lagringskostnader) vid begagnandet av andra transportsätt.

Även vid accepterandet av att tullen i princip beräknas på ett cif-värde skul­

le man kunna göra gällande att den del av flygfrakten som motsvarar så­

dana kostnader icke borde medräknas i tullvärdet. Att verkställa härför

erforderlig uppdelning av flygfrakten torde dock i praktiken icke vara möj­

ligt. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att anledning

icke föreligger att underkänna Bryssel-definitionens regler angående luft­

frakt. Enligt kommitténs uppfattning torde emellertid hinder icke förelig­

och har baserat sitt förslag till svenska bestämmelser i ämnet på denna kon­

vention.

Yttrandena

I remissyttrandena har man stundom i ett sammanhang behandlat konven­

tionens (värdedefinitionens) regler och kommitténs förslag till anpassning

av de svenska bestämmelserna efter konventionens föreskrifter. I det följan­

de lämnas till en början en redogörelse för uttalanden som får anses när­

mast gälla själva konventionen (värdedefinitionen), även om de formellt

avser kommitténs förslag till svenska bestämmelser, under det att uttalanden

som får anses närmast avse själva utformningen av de svenska bestämmel­

serna redovisas längre fram.

Priset. Bryssel-definitionens grundläggande bestämmelser i fråga om

beskaffenheten av det pris som tullvärdet skall baseras på kan icke sägas ha

föranlett någon principiell erinran från remissinstanserna (vissa uttalan­

den i tillämpningsfrågor redovisas närmare i det följande). Icke heller mot

rekommendationen att med vissa förbehåll godkänna det pris som erlagts

eller skall erläggas för varan (fakturapriset) har någon erinran framställts.

Tvärtom har man i många yttranden påyrkat en fastare anknytning till fak­

turapriset. Dessa yrkanden bottnar emellertid främst i en kritisk inställning

till reglerna om den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföras, och behand­

las närmare i det följande.

Tidpunkten. Bryssel-definitionens stadgande att värdet skall hänfö­

ra sig till tidpunkten för importen har föranlett kritik i åtskilliga remissytt­

randen. -— Stockholms handelskammare erinrar sålunda om att i tider av po­

litiska spänningar mycket hastiga prissvängningar kan inträffa. Enligt han­

delskammarens uppfattning bör man icke i en dylik situation lägga import­

dagens efter köpet onormalt stegrade pris till grund för tullvärdeberäkning-

en. Då handelskammaren förutsätter att en svensk anslutning till Bryssel-

konventionen kommer till stånd, anser den emellertid knappast realistiskt

att ifrågasätta ett borttagande av förslagets bestämmelser i förevarande hän­

seende. Enligt handelskammarens uppfattning bör emellertid övervägas möj­

ligheterna att närmare precisera de omständigheter under vilka prisjustering

skall företagas. Alternativt framkastar handelskammaren tanken att impor­

törerna skulle, om de önskar gardera sig mot tullförändringar, kunna anmäla

varor till förtullning redan när fullständiga köpehandlingar föreligger. —

Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län anför liknande synpunkter. —- Sveriges

köpmannaförbund anser vissa otympligheter åvila Bryssel-definitionen med

avseende på den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, men finner

dessa vara av ringa betydelse eftersom det i praktiken liksom hittills skall

vara fakturavärdet som blir avgörande vid beräkningen av tullvärdet. •—

Kooperativa förbundet framhåller att en genomgående tillämpning av regeln

om att varans värde skall hänföra sig till tidpunkten för förtullningen skulle

medföra att en fast kalkylering vid avgivande av offerter på importörens

²²

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

24

mare bestämma såväl begreppet generalagent som i än högre grad storleken

av den rabatt som denne kan anses åtnjuta. Spörsmålet kompliceras enligt

förbundet icke minst därav, att det icke är givet att fakturapriset i alla fö­

rekommande fall skulle vara högre, därest importen företogs av grossister i

öppna marknaden än av en generalagent. Förbundet anser det under sådana

förhållanden orimligt att, såsom i vissa fall skett i utlandet, vid tullvärde-

beräkningen pålägga generalagentfakturorna fiktiva agentrabatter, och för­

utsätter att detta icke skall förekomma i praktiken. Det bör vidare enligt

förbundets uppfattning observeras att de prisvariationer, som kan tänkas

förekomma i detta sammanhang, i regel måste bli relativt obetydliga och i

varje fall icke av den storleksordningen att de i väsentlig mån påverkar pri­

set. — En i viss mån avvikande uppfattning intages av Svenska handelsagen­

ters förening. Denna förening uttalar att en justering av det pris, som er-

lagts av s. k. ensamförsäljare, bör ske, om denne erhållit en prisreduktion i

sin egenskap av ensamförsäljare. Föreningen framhåller att huvudparten

av de varuslag som importeras försäljes av handelsagenter, som icke köper i

fast räkning utan åtnjuter ersättning av den utländske huvudmannen i form

av provision. Agentprovisionen skall inkluderas i tullvärdet. Ensamförsäl­

jare fullgör vanligen i realiteten endast samma funktion som handelsagenten

eller åtminstone som den handelsagent vilken står delcredere. Försättes nu

ensamförsäljaren i förmånligare ställning än handelsagenten, föreligger risk

att såväl grossister som detaljister och handelsagenter i ökad utsträckning

kommer att uppträda som »ensamförsäljare». Tulltaxeförordningen bör i

möjligaste mån utformas sa att den icke påverkar vare sig den svenska in­

dustrins produktionsinriktning och sammansättning eller utvecklingen av

handeln och varudistributionen. Föreningen anser dock icke att en prisjuste­

ring undantagslöst måste göras så snart en »ensamförsäljare» står som

importör. Enligt föreningens uppfattning bör det icke erbjuda större svå­

righeter för tullmyndigheterna att avgöra dessa frågor, och föreningen anser

icke att bestämmelserna behöver leda till godtyckliga pålägg, då agentprovi­

sionerna inom flertalet branscher är mycket små och man med skäl kan

tala om normalprovisionssatser.

Emballagekostnader. Bryssel-definitionens bestämmelser i frå­

ga om emballage, innebärande att kostnaden för och icke såsom tidigare vär­

det av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet, hälsas med till­

fredsställelse av Sveriges industriförbund och Sveriges automobilindustri-

förening. — Sveriges grossistförbund förutsätter alt i de fall då särskilda

kostnader för låneemballage, exempelvis containers, icke debiteras köparen,

dessa kostnader måste anses ingå i fakturapriset och att någon särskild

emballagekostnad sålunda icke pålägges detta.

Flygfrakt. I ett flertal remissyttranden framföres erinringar mot

att enligt Bryssel-definitionen flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga vär­

det, och det anses på många håll att den av tulltaxekommittén föreslagna

maximeringen till 30 % av värdet ligger alltför högt.

I sin av kommerskollegium och statens biltrafiknämnd överlämnade skri­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Liknande synpunkter har anförts av luf tf artsstyrelsen. I sitt yttrande

framhåller styrelsen bl. a. att man inom det övervägande flertalet länder,

där luftfart bedrives, insett vikten av att främja denna transportinsats så

att det egna landet icke blir efter i utvecklingen. I detta sammanhang erin­

rar styrelsen om ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott år 1947 rö­

rande angelägenheten av att de bestämmelser i tullhänseende som gäller för

flygtrafiken utformas med hänsyn till de speciella behov som gör sig gäl­

lande på ifrågavarande område. Enligt styrelsens uppfattning har de under

år 1955 genomförda tulltaxeändringarna, innebärande att ett antal tidigare

vikttullbelagda varor belagts med värdetullar, haft till följd att vissa tidi­

gare med flyg införda varor hemtransporteras med annat transportmedel.

Denna utveckling innebär i praktiken, anser styrelsen, att övriga transport-

grenar genom tulltaxans utformning skyddas mot konkurrens av luftfart.

Styrelsen anser att detta förhållande förtjänar allvarligt beaktande och

framhåller att från det allmännas sida avsevärda investeringar gjorts i de

civila flygplatserna för att möjliggöra en ökad flygtrafik. Ändamålet med

dessa investeringar bör icke äventyras genom åtgärder som hindrar flyg­

trafikens utveckling. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att

transportkostnaderna icke inräknas i tullvärdet med högre belopp än 10 %

av varans värde. — Även flygförualtningen anser skäl kunna anföras för

att vid tullvärdeberäkning tillämpa en lägre maximering av fraktkostna­

derna än den av kommittén föreslagna.

I de yttranden från näringslivets organisationer, som berör frågan, har

man också allmänt uttalat sig för en sänkning av den av kommittén före­

slagna maximigränsen för de transportkostnader, som skall inräknas i det

tullpliktiga värdet. -— Stockholms handelskammare framhåller bl. a. att

kommersiella flygtransporter tidigare ansågs kunna ifrågakomma endast

för varor av utpräglad lyxkaraktär men numera förekommer dagligen inom

många varuområden och inte alls är någon undantagsföreteelse. Den före­

slagna behandlingen av flygfrakten vid tullvärdeberäkningen anses därför

komma att verka hindrande för en naturlig utveckling av den svenska flyg­

farten och medföra betydande svårigheter för importhandeln. — Gotlands

handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Väs­

terbottens läns handelskammare ävensom Sveriges grossistförbund och Sve­

riges köpmannaförbund uttalar sig i samma riktning. •— Även handelskam­

maren i Göteborg ifrågasätter huruvida icke maximigränsen borde sättas

lägre än 30 % men framhåller å andra sidan att de importörer, som använ­

der sig av flygtransport, vanligen har särskild anledning att göra detta och

att varor såsom modevaror, högvärdigt maskingods, beredda skinn m. m.

lättare kan bära den förhöjning av priset som flygfrakten medför och som

den ökade tullen skulle innebära.

I vissa yttranden har man uttalat liknande uppfattningar som de förut

anförda men även givit uttryck åt tveksamhet huruvida en maximering av

de fraktkostnader, som skall inräknas i värdet, över huvud taget är förenlig

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommer­

siella sändningar; styrelsen hyser viss tvekan, huruvida den föreslagna maxi­

migränsen kan anses uppfylla detta villkor.

Allmän ståndpunkt. I flera av de yttranden, som behandlar tull-

värdespörsmålet, har vederbörande remissinstanser, även om de i olika

hänseenden framfört kritik mot konventionens bestämmelser, uttalat sig

för en ratificering av densamma. — Generaltullstyrelsen uttalar sålunda att

vägande invändningar i åtskilliga hänseenden kan framställas mot den i

konventionen intagna definitionen av tullvärdet, men med hänsyn till bety­

delsen av internationell enhetlighet och internationellt samarbete på här

ifrågavarande område vill styrelsen dock tillstyrka att Bryssel-definitionen

accepteras. Kommerskollegium framhåller att kommitténs förslag till tull­

taxa byggt på att någon mera väsentlig förändring i reglerna om tullvärde-

beräkningen icke skulle komma att vidtagas. Med hänsyn härtill och på av

kommittén i övrigt anförda skäl finner sig kollegium kunna biträda kom­

mitténs uppfattning i ratificeringsfrågan. Icke minst med hänsyn till den

svenska exportens intressen torde det vara av betydelse att Sverige genom

deltagande i den förutsatta värdekommittén kan påverka tolkningen i libe­

ral riktning av konventionens bestämmelser. ■— Även Gotlands handelskam­

mare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskam­

maren för Örebro och Västmanlands län, Sveriges köpmannaförbund, Sveri­

ges lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk in­

stämt, samt Kooperativa förbundet tillstyrker uttryckligen ratificering från

svensk sida av konventionen i fråga.

I vad mån de erinringar som framställts av övriga remissinstanser av des­

sa ansetts vara av sådan betydelse att de borde utgöra hinder för ratificering

av konventionen framgår i regel icke av yttrandena. Endast i ett fall före­

ligger ett direkt avstyrkande i ratificeringsfrågan, nämligen av Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, vilken finner övervägande skäl tala

för att Sverige icke definitivt biträder konventionen, om man icke kan få en

ändring eller i varje fall en väsentlig uppmjukning till stånd i fråga om tid­

punkten.

Nordiska utskottet

I sitt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna rörande

gemensamma tulladministrativa bestämmelser har det inom Nordiska sam-

arbetsutskottet tillsatta tullexpertutskottet intagit bestämmelser jämväl be­

träffande tullvärdeberäkningen. Härvid har tullexpertutskottet haft att be­

akta vad samarbetsutskottet anfört i sin år 1957 avgivna huvudrapport (dei

III» sid. 258). Här uttalas att samarbetsutskottet, trots att man är på det

klara med att Bryssel-definitionen lider av vissa svagheter, likväl finner det

naturligt att denna definition lägges till grund för utarbetandet av gemen­

samma värde tullbestämmelser i de nordiska länderna, bl. a. emedan defi­

nitionen godtagits i flera andra europeiska länder och så småningom för­

modligen kommer att sättas i kraft i ytterligare ett antal länder. I överens­

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

transportkostnad i det tullpliktiga värdet kan synas i viss mån oklar. Denna

fråga torde i och för sig spela mindre roll för Sverige med dess låga tullar

än för flertalet andra länder. Framhållas må att våra nuvarande regler för

tullvärdeberäkning innebär att exempelvis flygfrakt skall inräknas i tullvär­

det med hela sitt faktiska belopp. För egen del har jag emellertid kommit

till den uppfattningen att den av kommittén föreslagna begränsningen —

likaväl som vissa andra begränsningar i fråga om vilka någon diskussion

icke förekommit — bör vara förenlig med konventionen. Jag återkommer i

det följande till denna fråga. Oberoende av vilken lösning nämnda fråga får,

anser jag att hinder icke bör möta för att vi liksom flertalet av våra vikti­

gaste handelspartner accepterar konventionen. I betraktande av det allmänt

erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser

för beräkning av varors tullvärden bör enligt min uppfattning icke olika de­

talj spörsmål, där delade meningar kan råda, få stå hindrande i vägen för

ett biträdande från svensk sida av konventionen i fråga.

Utformningen av de svenska bestämmelserna

Tulltaxekommittén

I sitt förslag till bestämmelser rörande varors tullpliktiga värde har kom­

mittén liksom på andra områden tillämpat den principen, att endast stad-

ganden av mera grundläggande betydelse ansetts böra inflyta i själva tull-

taxeförordningen, under det att stadganden med karaktär av detalj före­

skrifter eller ordningsregler förutsatts bli intagna i tillämpningsföreskrif­

terna. Denna princip har tillämpats oavsett huruvida bestämmelsernas ma­

teriella innebörd är fastlagd genom konventionstexten eller handlingsfrihet

föreligger i vad avser bestämmelsernas sakliga innehåll.

Det grundläggande stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga

värde har intagits i 3 § 1 mom. och överensstämmer med den grundläggande

bestämmelsen i artikel I av värdedefinitionen, innebärande att det tullplik­

tiga värdet (normalpriset) definieras såsom det pris varan skulle betinga

vid en tänkt försäljning under vissa närmare angivna förutsättningar.

Viktigast av dessa förutsättningar torde vara att det skall röra sig om en

»försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och

säljare». Det citerade uttrycket förklaras närmare i artikel II av värdedefi­

nitionen, vilken kommittén föreslår skola intagas i tillämpningsföreskrifter­

na (1 § i kommitténs utkast).

Normalpriset skall vidare beräknas under antagande att varan levereras

till köparen på »införselorten» och att säljaren bär alla kostnader som hän­

för sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort.

Begreppet införselort definieras icke i konventionen. Enligt kommitténs

uppfattning torde därmed i princip avses den ort där varan överskridit

gränsen. När importen sker med fartyg eller luftfartyg är innebörden av

denna regel emellertid icke alldeles klar. Kommittén har övervägt huruvida

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för en maxi-

mering till 30 % av varans normalpris exklusive transportkostnader samt

föreslagit att ett stadgande härom intages i tillämpningsföreskrifterna (jfr

4 § i kommitténs utkast).

Såsom tidigare framhållits är det även vid tillämpningen av Bryssel-defi-

nitionen meningen att tullvärdet i praktiken skall i största möjliga utsträck­

ning baseras på det fakturerade priset. Detta framgår av den i anmärkning

5 till värdedefinitionens artikel I gjorda rekommendationen, enligt vilken vid

en bonafideförsäljning det pris som erlagts eller skall erläggas i allmänhet

skall anses ge en riktig uppfattning om normalpriset och följaktligen med

vissa förbehåll kunna läggas till grund för värderingen. I överensstämmelse

härmed har kommittén utformat bestämmelserna i 3 § 2 mom. Enligt dessa

bestämmelser skall, om vara förvärvats från utlandet genom köp, som kan

antagas vara avtalat på god tro, såsom normalpris anses det pris, som er-

lagts eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befin­

nas erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det vär­

debegrepp, som kommit till uttryck i 1 mom. Kommittén anser att andra

prisjusteringar än sådana som hänför sig till platsen för värdebestämningen

(alltså andra än exempelvis tillägg av frakt för att förvandla ett fob-värde

till cif-värde) skall göras endast om skiljaktigheterna kan antagas i väsent­

lig mån påverka priset. Förslag till bestämmelse av denna innebörd har in­

tagits i 5 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har vidare i 3 § 3 mom. intagit vissa av konventionen oberoen­

de bestämmelser angående uppgivande och styrkande samt kontroll av vär­

det. Bestämmelserna i fråga har i förslaget skärpts något i jämförelse med

nuvarande stadganden. Sålunda ålägges icke blott varuhavaren utan, i frå­

ga om vara som införes för annans räkning, även denne att lämna upp­

gifter och förete handlingar, som kan erfordras för fastställande av normal­

priset. Nu gällande skyldighet för varuhavaren eller varumottagaren att, i

den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, tillhandahålla sina

affärshandlingar för granskning har utsträckts till att gälla även annan, som

tagit befattning med förvärv eller införsel av varan. I detta sammanhang har

kommittén berört frågan om rätt för tullverket att undersöka importörs

bankkonto, i vilket hänseende ett av generaltullstyrelsen gjort uttalande

väckt kritik från vissa av de instanser som yttrat sig i ämnet. Kommittén

anser att det är sällan oundgängligt behov föreligger av att verkställa under­

sökning av denna art. Enligt kommitténs uppfattning är det knappast på­

kallat med några särskilda bestämmelser i denna speciella fråga. Därest i

något fall åtgärd av ifrågavarande slag överväges, får angelägenheten därav

vägas mot de intressen som tagit sig uttryck i banklagens föreskrift att en­

skilds förhållande till bank ej må i oträngt mål yppas, varvid avgörandet i

tveksamma fall kan bli beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Närmare bestämmelser angående skyldigheten för importör att lämna upp-

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

skiljenämndsförfarandet, vilket enligt uppgift icke torde ha tillämpats mer

än två gånger under de senaste tio åren.

I kommitténs betänkande anföres beträffande här ifrågavarande regler för

värdebestämningen bl. a. följande.

Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten på en omständighet

som i viss mån synes ha förbisetts men som enligt kommitténs uppfattning

är av största betydelse för bedömande av det nu föreliggande spörsmålet’

Enligt nuvarande bestämmelser utgör de subsidiära reglerna icke blott sär­

skilda förfaranden för tullvärdets fastställande utan i själva verket alterna­

tiva definitioner på begreppet tullvärde. Enligt konventionen om varas tull-

värde kommer däremot endast en definition i fråga, nämligen den som ut-

tryckes i 3 § 1 inom. tulltaxeförordningen enligt kommitténs förslag. Beträf­

fande bonafideaffärer har i 3 § 2 mom. samma förordning anvisats en sär­

skild metod för fastställande av det sålunda definierade värdet, nämligen

tillämpning av fakturapriset med eventuella justeringar på grund av skdj-

aktigheter mellan köpekontraktet och det i 1 inom. definierade värdebegrep­

pet. Föreligger icke sådana förhållanden sam avses i 3 § 2 mom. förslaget till

tulltaxeförordning, har icke i förslaget anvisats någon särskild metod för

bestämmande av det enligt 1 mom. definierade värdet, utan det får anses

ankomma på vederbörande tullmyndighet att med efter omständigheterna

lampade medel utröna varans normalpris. Därest förfaranden liknande nu­

varande besiktnings- och värderings- samt skiljenämndsförfaranden i fort­

sättningen skulle bibehållas, kan dessa uppenbarligen endast komma till an­

vändning såsom särskilda metoder för bestämmande av normalpriset, var­

vid emellertid måste iakttagas att bestämmandet sker på ett sätt som över­

ensstämmer med den i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen lämnade grundläg­

gande definitionen på nämnda värde.

Efter att ha konstaterat att den i andra stycket av nuvarande 4 § tulltaxe-

föroidningen föreskrivna »baklängesräkningen» utgör en metod, som även

fi amdeles ibland torde kunna lämpa sig för bestämmande av värdet, men

att någon direkt föreskrift härom icke erfordras, fortsätter kommittén.

Beträffande det i tredje stycket av nuvarande 4 § tulltaxeförordningen

föreskrivna besiktnings- och värderingsförfarandet må först övervägas i vad

man plats kan finnas för ett dylikt förfarande när det gäller fastställande av

normalpriset enligt 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning. Enligt detta

moment skall det belopp som erlagts eller skall erläggas (d.' v. s. faktura-

\ludet) laggas till grund för bestämmande av normalpriset. Detta innebär

att till verket icke ingår på någon prövning av fakturavärdet som sådant —

ti ansett givetvis vad som kan behövas för att säkerställa sig mot bedrägliga

uppgifter —- utan godtager detta såsom ett riktigt uttryck för varans värde

under de förutsättningar som avses i bakomliggande kontrakt. Vad det bär

kan bil tvist om ar alltså närmast eventuella skiljaktigheter mellan detta

S;Jf ..och det grundläggande värdebegreppet, d. v. s. icke frågor som kan

tolkninis r -ardT,ng 1 Menllig bemärkelse utan i huvudsak rena

varnndlh -It ■■Avg°raude-t aV sadana frågor kan icke gärna ske genom nu-

flwl r ? !lgS- och yarderingsförfarande eller genom det härmed jäm-

dvinfa f frrfaiaildeisfm nragasatts av vlssa remissinstanser. Däremot kan

dylika frågor nar det galler privaträttsliga avtal avgöras genom skiljemän

lrZTVr^emeUeTm knaPPast tänkbart att på detta sätt avgöra frå-

fiamÄnfir

611

Vad som enligt kommitténs åsikt

amlor allt goi ett skiljenamndsforfarande olämpligt när det gäller tolk­

35

ning av bestämmelserna om normalpris är att det här i allmänhet kommer

att röra sig om spörsmål av generell räckvidd och icke endast om förelig­

gande individuella fall. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen

att icke heller bestämmelser om skiljenämnd bör ifrågakomma i fall som

avses i 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen enligt dess föreslagna lydelse.

Något annorlunda ligger saken till när normalpriset icke beräknas med

tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, eftersom då icke förelig­

ger något materialiserat pris som författningsenligt skall läggas till grund

för beräkningen av värdet. För dylika fall skulle man sålunda kunna över­

väga att föreskriva värdering såsom en normal metod för fastställande av

normalpriset, och fall kan otvivelaktigt inträffa då man för bestämmande av

nämnda pris måste förfara på detta sätt. Emellertid torde det även här oftare

komma att röra sig om tolkningsfrågor än om värdering i egentlig mening;

beträffande dylika fall äger vad ovan anförts beträffande värderings- och

skiljenämndsförfarandet motsvarande tillämpning. Det är svårt att defini-

tionsmässigt avskilja de fall då värdering eller skiljenämnd bör eller skulle

kunna tillgripas från övriga fall. Framhållas må vidare att det endast i myc­

ket obetydlig utsträckning torde föreligga anledning att tillgripa dylika för­

faranden för lösning av tvister mellan tullmyndighet och importör. Hittills

har de såsom förut anförts mycket sällan kommit till användning för detta

ändamål. Enligt kommitténs förslag skall alla bonafideaffärer behandlas en­

ligt det i 3 § 2 mom. föreslagna sättet, vilket torde ytterligare bidraga till att

minska behovet av de värderingsförfaranden som här avses.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommittén kommit till den

uppfattningen, att det icke föreligger tillräckliga skäl att bibehålla särskilda

bestämmelser om här ifrågavarande värderingsförfaranden; det bör vara

tillfyllest med de besvärsmöjligheter som eljest föreligger. Självfallet bör

tullanstalt när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt låta

värdera varan genom sakkunnig, och det torde få förutsättas att tullmyn­

digheten i fall av meningsskiljaktigheter angående värdet i allmänhet beak­

tar en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande, därest me­

ningsskiljaktigheten avser spörsmål av beskaffenhet att lämpligen kunna

bli föremål för värdering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena

I enlighet med vad som tidigare förutskickats begränsas den efterföljande

redogörelsen till de uttalanden, som närmast avser anpassningen av de

svenska bestämmelserna till konventionens regler, eller som rör utform­

ningen av bestämmelserna i sådana hänseenden som icke regleras av kon­

ventionen. De uttalanden som kan anses närmast gälla själva konventionen

(värdedefinitionen) har, även om de formellt avser kommitténs förslag, re­

dovisats i det föregående avsnittet och upptages icke till behandling i detta

sammanhang.

Kommitténs förslag till utformning av det grundläggande stad­

gandet i 3 § 1 mom. har berörts i ett yttrande av generaltullslyrelscn. I

detta framhålles att den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, i kom­

mitténs förslag angivits som »tiden för anmälan till förtullning». Denna

allmänna formulering täcker icke vissa specialfall, exempelvis då anmälan

36

till förtullning underlåtes eller kan anses ha skett vid mer än ett tillfälle (det

senare i vissa fall vid temporär tullfrihet). Emellertid förutsätter styrelsen

att närmare föreskrifter om tullvärdebestämmelsernas tillämpning i dylika

fall kan utfärdas av Kungl. Maj :t.

I fråga om definitionen på »införselort» (2 § av kommitténs utkast till

tillämpningsföreskrifter) uttalar gencraltullstijrelsen bl. a. följande.

Enligt kommitténs förslag skulle i praktiken under normala förhållanden

i varas tullvärde inräknas frakten endast till den svenska ort, dit frakten

från den utländska avsändningsorten är lägst — oberoende av om varan pas­

serat nyssnämnda svenska ort eller ej — såvida den lägre fraktkostnaden

kan styrkas på tillfredsställande sätt. Förslaget torde få anses äga en ma­

teriellt sett tillfredsställande innebörd. Flera lokala tullmyndigheter ha

emellertid lramhallit, att tillämpningen kommer att medföra avsevärda svå­

righeter beträffande fraktberäkningen, särskilt i fråga om fartvgsgods. Far­

hågorna härför kunna icke anses ogrundade. Styrelsen utgår emellertid från

att hinder icke möter för styrelsen att utfärda anvisningar för schematisk

beräkning av fraktkostnaderna i fall då icke särskild bevisning förebringas

av importören. Med ledning av dylika anvisningar och med stöd av frakt-

handlingar rörande den införda varan torde tullmyndigheterna i regel kunna

beräkna den lägre frakt, som skulle ha utgått, om varan avlämnats å en

närmare avsändningsorten belägen plats än förtullningsorten. Dessa beräk­

ningar komma dock att medföra visst besvär, och i de fall tullmyndigheten

anser sig icke kunna fastställa den lägre frakten till annan ort än förtull­

ningsorten inen varuhavaren uppgiver ett dylikt fraktbelopp, torde det ofta

bli svårt för tullmyndigheten att avgöra, om det uppgivna beloppet kan

betraktas som tillförlitligen styrkt. Tillämpningssvårigheter torde emeller­

tid icke kunna undvikas, vilken definition man än väljer, och endast erfa­

renheten torde kunna visa, huruvida de i förevarande fall bli så stora, att

en annan definition skulle vara att föredraga. Styrelsen har därför icke nå­

got alt erinra mot att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse prövas i prak­

tiken.

Sveriges grossistförbund framhåller i samma hänseende att svårigheterna

för importören att förebringa erforderlig bevisning i fråga om fraktkostna­

derna blir avsevärda. Enligt förbundets uppfattning skulle det icke möta allt­

för stora svårigheter att i stället uppställa schematiska regler för reduce­

ring av de totala fraktkostnaderna till att avse endast transportvägen till

första svenska gränsort som anlöps eller kunnat anlöpas.

I fråga om reglerna beträffande de kostnader, som skall inräknas i det

tullpliktiga värdet (4 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter),

bär remissinstanserna huvudsakligen uppehållit sig vid kommitténs förslag

till maximering av transportkostnadern a, vilket förslag i prak­

tiken närmast gäller import med flyg. Detta spörsmål har med hänsyn till

sin principiella betydelse behandlats i föregående avsnitt. Av den där lämna­

de redogörelsen framgår, att åtskilliga remissinstanser yrkat att maximi­

gränsen skulle sältas lägre än kommittén föreslagit, men också att det från

vissa håll uttalats tvivelsmål huruvida en maximering över huvud taget är

förenlig med konventionen.

Kimgl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ligga till grund för värdeberäkningen och att värdet skall beräknas efter

andra grunder endast i sådana fall då priset kan tänkas vara manipulerat.

I fråga om avfattningen av 3 § 2 mom. i kommitténs förslag påpekar

generaltullstyrelsen att den i Bryssel-definitionen förekommande anmärk­

ningen talar om en »bonafideförsäljning» (vente bona fide, bona fide sale),

medan kommittén använt uttrycket »köp, som kan antagas vara avtalat på

god tro». Med »bonafideförsäljning» synes man i Bryssel-definitionen avse

eu transaktion, som är en verklig försäljning och som helt och definitivt reg­

leras genom det överenskomna priset. Eu transaktion, där det uppgivna pri­

set är fiktivt och endast representerar ett symboliskt bokföringsbelopp, ut­

gör alltså icke en bonafideförsäljning (eller ett köp, avtalat på god tro). Då

det synes styrelsen självklart, att ett pris, som överenskommits vid ett

skenköp eller som eljest endast utgör ett fiktivt belopp, ej kan betraktas som

»det pris, som erlagts eller skall erläggas» och användas som grund för tu 11 -

värdeberäkningen och då för övrigt varken uttrycket »på god tro» eller

termen »bona fide» synes förekomma i gällande svensk lagtext, föreslår

styrelsen att klausulen om god tro utgår ur nu ifrågavarande moment.

Vad beträffar de i 3 § 3 mom. intagna föreskrifterna angående skyldighet

för varuhavare m. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för

fastställande av normalpriset uttalar handelskammaren i Göteborg att be­

stämmelserna bör utformas så att tullverkets befogenhet att granska tredje

mans affärshandlingar endast skall avse fall då sannolikheten talar för att

avsiktliga försök att vilseleda myndigheterna föreligger.

Sveriges speditörförbund anser att skyldigheten alt tillhandahålla affärs­

handlingar för granskning bör begränsas till att gälla endast varuägare.

Förbundet förutsätter att även vid ett bibehållande av den av kommittén för­

ordade formuleringen dylik hänvändelse icke sker till speditören. Detta mo­

tiveras med att speditören icke har att befatta sig med den tullvärdeför-

säkran som ligger till grund för tulltaxeringcn och som skall undertecknas

av varuägaren. I detta sammanhang framhåller förbundet att, ehuru nyss­

nämnda försäkran icke får avgivas av speditör, denne enligt tullstadgan an­

ses som varuhavare, då han införtullar gods för kunds räkning. Härav följer

att han blir betalningsskyldig vid eventuell eflerdebilering av tull, för det

fall varuägaren icke längre är solvent, trots att han icke har något ansvar

för den av varuägaren avlämnade försäkran. Förbundet hemställer att den

bristande överensstämmelsen mellan tullstadgan och tulltaxeförordningen

regleras så att speditören i överensstämmelse med den uppfattning, som

synes ligga till grund för tulltaxeförordningen, befrias från betalningsskyl­

dighet vid eftcrdebitering av tull för sändning som införtullals av honom

för annans räkning.

I fråga om detaljbestämmelserna i kommitténs utkast till tillämpnings­

föreskrifter uttalar generaltullstyrelsen att det i 8 § intagna stadgandet

om samråd mellan tullanstalterna och tullvärdekontoret får anses avse en

intern angelägenhet för tullverket, varför styrelsen ifrågasätter huruvida

39

det icke vid eu sådan allmän omarbetning av bestämmelserna som den nu

ifrågavarande lämpligen bör överföras till av styrelsen utfärdade anvis­

ningar.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om kostnaden

för eventuell värdering av inkomna varor. Enligt kommittén bör tullanstalt

liksom hittills, när tullvärdet icke kan bestämmas på annat sätt, kunna

låta värdera varan genom sakkunnig, och styrelsen förutsätter, att den kan

utfärda närmare anvisningar härom. Vad beträffar kostnaderna för dylik

värdering måste det, uttalar styrelsen, anses rimligt att dessa liksom vid nu­

varande värderingsförfaranden i vissa fall gäldas av varuhavaren, nämligen

då denne vägrat lämna vederbörliga uppgifter rörande varans värde eller

uppgivit ett värde, som visar sig vara för lågt. En bestämmelse härom bör

intagas i tillämpningsföreskrifterna och skulle efter mönster av 5 § nu­

varande tillämpningsföreskrifter förslagsvis kunna formuleras på följande

sätt:

Har tullmyndighet funnit påkallat att för fastställande av varas tullvärde

anlita särskild sakkunnig, skall varuhavaren gottgöra tullverket kostnaden

härför, därest han icke fullgjort honom åliggande uppgiftsskyldighet eller

det utrönes att värdet med mer än tio procent överstiger det av honom upp­

givna.

Styrelsen förordar vidare viss uppmjukning av det i 6 § av utkastet till

tillämpningsföreskrifterna uppställda kravet på underskrift av faktura.

Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida det icke för underlättande

av kontroll av faktureringen mellan koncernföretag borde föreskrivas skyl­

dighet att i tulldeklarationen lämna uppgift om koncerntillhörighet.

Handelskammaren i Göteborg berör de i 9 § utkastet till tillämpnings­

föreskrifter intagna närmare bestämmelserna angående skyldighet att före­

te affärshandlingar för granskning. Enligt handelskammaren kan det icke

vara meningen att handlingar av ifrågavarande slag som regel skall företes,

med den försening och försvåring av själva tullbehandlingen detta skulle

medföra. Handelskammaren framhåller att det många gånger förekommer

att varan icke är såld när den förtullas och att i sådana tall kravet på bevis­

ning rörande varornas försäljning självfallet ej kan upprätthållas.

I övrigt har i detta sammanhang framför allt berörts den ursprungligen

av generaltullstyrelsen upptagna frågan om rätt för tullverket att granska

importörs bankkonto. Svenska bankföreningen erinrar sålunda om att för­

eningen tidigare avstyrkt en dylik anordning. Vad kommittén anfört rö­

rande bl. a. möjligheten att draga frågan inför Kungl. Maj :ts prövning med­

för enligt föreningens uppfattning icke någon mera väsentlig ändring av

läget, ty om granskningsrätt inskrives i tulltaxeförordningen, torde där­

med få anses fastslaget att tullverkets kontroll i princip skall ha försteg

framför sekretessintresset. Föreningen hyser därför starka betänkligheter

mot ett sådant ståndpunktstagande. Även kommerskolleginm samt Skånes

handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker att tullverket

får rätt alt granska importörs bankkonto.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

40

Förslaget i mom. 4 om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela

visst vitesföreläggande har icke föranlett någon erinran under re­

missbehandlingen.

I fråga om de i 10 § förslaget till tillämpningsföreskrifter intagna bestäm­

melserna angående kursberäkning vid evalvering av utländskt

myntslag framhåller generaltullstyrelsen att den av kommittén föreslagna

bestämmelsen bör förses med en reservation för sådana fall där särskild

överenskommelse om kursberäkningen blivit träffad.

Frågan om bibehållande i viss utsträckning av nuvarande subsidiära

bestämmelser för tullvärdeberäkningen beröres i ett flertal yttranden.

Kommerskollegium erinrar om ett av kollegium tidigare förordat förslag,

enligt vilket varuhavaren skulle få rätt att påkalla medverkan av tvenne

opartiska besiktningsmän, därest tullanstalt avsåg att fastställa annat tull­

värde än det av varuhavaren uppgivna, varvid emellertid det nuvarande

skiljenämndsförfarandet skulle kunna bortfalla. Kollegium säger sig icke

vara övertygad om att detta värderingsförfarande icke skulle kunna god­

tagas. Frågor kan otvivelaktigt uppkomma där en värdering i egentlig me­

ning blir aktuell. Kollegium framhåller dock att avgörandet skulle ligga

hos tullverket, som följaktligen skulle äga möjlighet att ingripa i spörsmål,

som kunde rubriceras som tolkningsfrågor.

Göteborgs handelskammare anser att möjligheterna att medelst besikt-

ning få fastställt värdet av eu vara har varit till gagn för näringslivet.

Möjlighet att begära sådant förfarande bör enligt handelskammarens me­

ning tillkomma icke blott tullanstalten utan även varuhavaren. •— Även han­

delskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar sig för bibehållan­

de av ett värderingsförfarande.

Sveriges grossistförbund säger sig icke kunna ansluta sig till kommitténs

uppfattning att de tvistefrågor, som kan komma att uppstå vid beräknan­

det av det tullpliktiga värdet, i huvudsak skulle vara att betrakta som rena

tolkningsfrågor. När fråga uppstår om justering av fakturapriset med hän­

syn till prisändringar, uppkomna mellan tiden för inköpet och tiden för

anmälan till förtullning eller betingade av skiljaktigheter mellan priset på

avsändningsorten jämfört med mottagningsorten, blir det enligt förbundets

uppfattning fråga om värdering i mera egentlig bemärkelse. I den mån

varan icke förvärvats från utlandet genom sådant köpeavtal som avses i

3 § 2 mom. synes vidare värderingsförfarandet fylla en väsentlig funktion.

I de fall da fakturapris saknas eller icke anses kunna läggas till grund för

tullvärdeberäkningen bör därför enligt förbundets mening besiktning och

värdering komma till stand och det pris som därvid åsättes varan godkän­

nas som tullvärde.

Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet tidigare hemställt om för­

nyat övervägande huruvida icke besiktnings- och skiljedomsförfarande!

borde bibehållas. Förbundet finner emellertid kommitténs motivering klar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nen. En nedsättning av den av kommittén föreslagna maximigränsen skul­

le kunna innebära avsteg från den för Bryssel-definitionen grundläggande

cif-principen och synes därför icke böra komma i fråga. Förslaget till ge­

mensamma nordiska regler för tullvärdeberäkningen upptager icke någon

regel om maximering. Någon maximering förekommer icke heller i de nu­

varande svenska bestämmelserna, utan flygfrakt och andra fraktkostnader

inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. Jag finner emellertid,

att den av kommittén föreslagna maximiregeln — likaväl som vissa i kom­

mentarerna till Bryssel-definitionen medgivna begränsningar — bör kunna

anses förenlig med konventionen. Kommitténs förslag på denna punkt är

uppenbarligen från interna svenska synpunkter välmotiverat. Jag anser

mig därför böra biträda detsamma. Att maximeringen endast avser kostna­

derna för transporten i samband med den slutliga leveransen till importö­

ren ligger i sakens natur.

I fråga om inräknande av emballagekostnader i det tullpliktiga värdet

synes den i kommitténs förslag förekommande reservationen angående em­

ballage som i tullhänseende behandlas för sig kunna ge anledning till viss

osäkerhet. Enligt min mening bör i tillämpningsföreskrifterna utsägas att

endast kostnader för sådant emballage, som belägges med särskild tull, är

undantagna från att inräknas i det tullpliktiga värdet. Detta har uppen­

barligen varit syftet med den i Bryssel-definitionen förekommande anmärk­

ningen och överensstämmer i sak med den formulering som bestämmelser­

na erhållit i det nordiska förslaget.

Föreskriften att kostnaderna för emballaget och icke, såsom enligt de före

den 1 januari 1959 gällande svenska bestämmelserna, värdet av emballaget

skall inräknas i det tullpliktiga värdet har sin egentliga betydelse när det

gäller dels utländskt emballage som efter användningen återsändes till ut­

landet, dels svenskt emballage som skickas till utlandet för att återkomma

med varor. I övriga fall kommer kostnaden för emballaget i praktiken som

regel att sammanfalla med värdet av detsamma. I det nordiska förslaget

här man därför för att underlätta bestämmelsernas praktiska tillämpning

föreskrivit att kostnaderna för emballaget skall sättas lika med värdet för

emballaget, utom i fall då emballaget eller emballage av samma slag och

mängd är avsett att utföras inom ett år efter införseln eller har utförts inom

ett år före införseln; i dylika fall skall emballagekostnaden bestämmas till

de med emballagets begagnande förenade kostnaderna (inkl. frakt och för­

säkring). Jag förutsätter att hinder icke möter för utfärdande av liknande

tillämpningsföreskrifter i Sverige för den händelse detta skulle befinnas

lämpligt.

i det nordiska förslaget finnes vidare en bestämmelse av innebörd att

transportkostnad skall beräknas för transport till varans bestämmelseort

inom tullområdet, för så vitt icke transportkostnaden till införselorten på

ett tillfredsställande sätt styrkes; en sådan ordning synes mig vara lämp­

lig för att underlätta tullmyndigheternas praktiska handhavande av bestäm­

melserna i fråga.

44

I kommitténs förslag under 3 § 3 mom. upptagna stadganden, avseende

skyldighet för varuhavare in. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar

för fastställande av normalpriset har, frånsett frågan om rätt för tullverket

att granska importörs bankkonto, i stort sett lämnats utan erinran under

remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är den skärpning i jämförelse

med nuvarande bestämmelser, som kommitténs förslag i viss mån innebär,

av behovet påkallad, och jag kan icke biträda under remissbehandlingen

framkommet förslag att undantaga speditörer från ifrågavarande skyldig­

het. Att undersökningar hos annan än varuägare icke företages i andra fall

än då särskild anledning därtill förekommer får anses ligga i sakens natur.

Beträffande frågan om rätt för tullverket att taga del av material beträf­

fande vilket enskilda har tystnadsplikt och att därvid, om så visar sig nöd­

vändigt, undersöka importörs bankkonto vill jag erinra om att motsvaran­

de frågor på den interna beskattningens område under de senaste årens lag­

stiftningsarbete fått en enhetlig lösning, innebärande att hänsyn tages så­

väl till myndigheternas behov av insyn som till föreliggande sekretessintres­

sen. Jag förordar att motsvarande bestämmelser införes i tulltaxeförord-

ningen. Erinras må i detta sammanhang att tullverkets befattningshavare

liksom beskattningsfunktionärerna är underkastade tystnadsplikt.

\ ad beträffar de i utkastet till tillämpningsföreskrifter berörda frågorna

delar jag general tullstyrelsens uppfattning att den föreslagna bestämmel­

sen om visst samråd inom tullverket bör utgå dch i stället intagas i av

styrelsen utfärdade anvisningar. Jag delar likaledes generaltullstyrelsens

uppfattning angående lämpligheten av en mot nuvarande bestämmelser

svarande föreskrift om skyldighet för importör att under vissa förhållan­

den gälda kostnaden för sadan värdering av importvara som i vissa fall

kan bli erforderlig.

I anledning av vad handelskammaren i Göteborg anfört i fråga om den

i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelsen för regle-

ring av skyldigheten att förete affärshandlingar för granskning vill jag

framhålla att det givetvis i regel icke blir fråga om att taga denna skyldig­

het i anspråk vid själva tullbehandlingen av varorna. Enligt kommitténs för­

slag skulle uppgifterna tillhandahållas för kontroll å riktigheten av de upp­

gifter som lämnats i samband med införseln, och stadgandet skulle själv­

fallet i första hand komma i tillämpning vid utövande av den efterkontroll

som verkställes av generallullstyrelsens tullvärdekontor. För utövande av

eu ur såväl statsverkets som näringslivets synpunkt angelägen kontroll över

riktigheten av importerade varors tullvärden synes det mig ofrånkomligt att

tullverket erhåller befogenheter i huvudsaklig överensstämmelse med tull­

tax ekom mitténs förslag.

Mot den av kommittén under 10 § tillämpningsföreskrifterna föreslagna

regeln angående omräkning av främmande myntslag finner jag icke anled­

ning till annan erinran än att bestämmelsen i fråga synes böra jämkas i en­

lighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

45

I övrigt avser de i förevarande sammanhang berörda frågorna närmast

stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter och torde icke nu påkalla

något uttalande från min sida. Den av Sveriges speditörförbund berörda

frågan om speditörs betalningsskyldighet i fall av underdebitering av tull

regleras av annan författning än tulltaxeförordningen och torde icke lämp­

ligen kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

Föreskriften om befogenhet att meddela vitesföreläggande i fråga om

uppgiftsskyldighet in. m. har i departementsförslaget —- där bestämmelsen

återfinnes i 3 § 5 mom. — utformats med beaktande av motsvarande stad­

ganden beträffande den interna beskattningen.

I kommitténs förslag finns ingen motsvarighet till nuvarande subsidiära

bestämmelser om fastställande av varors tullvärde genom värderings- och

skiljenämndsförfarande. Förslaget överensstämmer i detta hänseende med

den ståndpunkt generaltullstyrelsen redan tidigare intagit till samma

spörsmål. Kommittén framhåller att tullanstalten när tullvärdet icke

lämpligen kan bestämmas på annat sätt bör låta värdera varan genom sak­

kunnig, och den förutsätter att tullanstalten i allmänhet beaktar en av va-

ruhavaren framförd önskan om sådant förfarande i fall av beskaffenhet

att lämpligen kunna bli föremål för värdering. Vissa remissinstanser har

det oaktat förordat bibehållande i någon form av rätt för importör att un­

der vissa omständigheter påkalla värdering av införda varor. I praktiken

har emellertid de nuvarande möjligheterna härtill kommit till användning

i mycket obetydlig utsträckning, och utrymmet för en egentlig värdering i

den mening som gällande bestämmelser förutsätter blir i princip reducerat

vid ett införande av de på Bryssel-definitionen baserade reglerna. Under så­

dana förhållanden anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att i en ny tull-

taxeförordning införa några uttryckliga bestämmelser i ämnet. Därest behov

av sådana bestämmelser senare skulle visa sig föreligga, torde de kunna ut­

färdas av Kungl. Maj :t.

4. Behandling av emballage

Tulltaxekommittén

Kommittén har i 4 § av sitt förslag sammanfört bestämmelser avseende

dels frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin be­

skaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning, dels frågan om tull­

frihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha blivit

föremål för särskild tullbeläggning.

Förstnämnda fråga regleras för närvarande genom 5 § p) lulltaxeförord-

ningen. Här skiljes mellan artiklar som utgör »blott emballage» och sådana

som utgör »jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera använd­

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

bar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Emballage av

förstnämnda slag åtnjuter enligt sagda författningsrum tullfrihet; emballage

av sistnämnda slag belägges däremot med tull enligt tulltaxan. Kommitténs

förslag (1 inom.) innebär att denna distinktion bibehålies med en närmast

formell jämkning. Jämkningen innebär bl. a. att uttrycket »för annat ända­

mål lika mycket eller mera användbar» uteslutits; det får enligt kommit­

téns uppfattning anses ligga i sakens natur att en dylik artikel tulltaxeras

separat. I kommitténs formulering har anmärkts att stadgandet om tullfri­

het för visst emballage icke skall medföra rubbning av bestämmelserna om

emballagets inräknande i vikten eller värdet av den inneliggande varan. Vi­

dare bär från regeln att emballage med allmänt handelsvärde skall beläggas

med särskild tull undantagits fall då vikten av emballaget skall inbegripas i

den inneliggande varans tullpliktiga vikt.

Frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest

skulle ha belagts med särskild tull, behandlas i 2 mom. av kommitténs

förslag. Kommittén har här upptagit de nu i 5 § p) och r) intagna bestäm­

melser, enligt vilka tullfrihet åtnjutes för sådant emballage, som kommer i

retur från utlandet eller är avsett att returneras till utlandet. Nuvarande

undantag från tullfrihetsmedgivandet beträffande smördritllar har ansetts

kunna uteslutas. Fastställandet av tidsfrister och övriga villkor bör ske i

tillämpningsföreskrifterna. Dessa bör liksom för närvarande innehålla er­

forderliga ordningsföreskrifter, bl. a. till åstadkommande av garantier för

förhandenvaron av de i 2 mom. angivna förutsättningarna. I tillämpnings­

föreskrifterna bör också intagas det nu i själva tulltaxeförordningen upp­

tagna villkoret att, därest vid åberopad tidigare utförsel av emballage resti­

tution eller befrielse från tull åtnjutits, restitutions- eller tullbeloppet skall

inbetalas till tullverket.

I förslagets 3 mom. har intagits bestämmelser, enligt vilka från svensk

frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes

med emballage vari varor införes; förslaget överensstämmer i sak med stad-

ganden i nuvarande tulltaxeförordning.

Enligt 4 mom. i kommitténs förslag skall bestämmelserna om emballage

tillämpas även på vissa närstående artiklar. Av dessa artiklar är garnbom­

mar för närvarande direkt likställda med emballage, och detta var tidigare

fallet även med ventilationstrummor och garneringsmateriel. Dessa sist­

nämnda varuslag blev emellertid vid tulltaxerevisionen år 1929 av närmast

författningstekniska skäl upptagna i ett särskilt moment i tulltaxeförord­

ningen (5 § q). Kommittén har funnit att de med den utformning av embal-

lagereglerna som nu föreslås lämpligen kan behandlas tillsammans med em­

ballage. Förutsatt att ifrågavarande artiklar icke efter användningen äger

allmänt handelsvärde kommer de då liksom för närvarande att åtnjuta ovill­

korlig tullfrihet. Artiklar med allmänt handelsvärde skulle däremot till

skillnad från vad nu är fallet bli tullfria enligt förevarande stadgande endast

under förutsättning av utförsel av samma eller likvärdig materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

47

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter beträffande 1 mom. huruvida icke lik­

som nu bör utsägas liur emballage, som utgör »jämväl en för annat ändamål

än emballage lika mycket användbar artikel», skall behandlas. Vad beträf­

far de i 2 mom. intagna tullfrihetsreglerna framhåller styrelsen att särskilt

inkommande begagnat emballage för närvarande åtnjuter tullfrihet under

villkor, att motsvarande emballage tidigare utförts eller att det är avsett att

sedermera återutföras med varor. Kommittén har slopat villkoret, att åter-

utförseln skall ske med varor. Då sakliga skäl icke torde kunna anföras för

att lämna tullfrihet i andra fall än då återutförseln sker med varor ifråga­

sätter styrelsen om icke berörda villkor bör bibehållas. Tillämpningsföre­

skrifter angående den tid, under vilken emballaget må med bibehållen tull­

frihet kvarbliva i riket, och angående formaliteterna för tullfrihetens åtnju­

tande bör enligt styrelsens uppfattning kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan

det särskilda bemyndigande som kommittén här föreslagit. Beträffande i 4

mom. avsedda ventilationstrummor samt mattor och annan garneringsma-

teriel, vilka artiklar nu är tullfria enligt 5 § q) tulltaxeföi'ordningen utan

särskilda formaliteter, utom i det fall att artiklarna införts i handelsavsikt,

framhåller styrelsen att de är av synnerligen enkel beskaffenhet och ytterst

sällan torde ifrågakomma för tullbeläggning. Med hänsyn härtill synes tull­

friheten böra anordnas så att handläggningen i praktiken blir den enklast

möjliga. Styrelsen ifrågasätter därför om icke dessa artiklar fortfarande bor­

de bli tullfria genom ett direkt stadgande i 8 § av förslaget till tulltaxeför-

ordning.

I detta sammanhang tar styrelsen upp frågan om behandlingen i tullhän­

seende av godsbehållare (containers). Styrelsen framhåller att dylika behål­

lare numera kan vara ganska komplicerade till sin konstruktion med sär­

skilda anordningar för transport av olika varuslag och med olika transport­

medel. För åtnjutande av tullfrihet för dylika artiklar, som användes för

införsel av varor eller är avsedda att utföras med varor, synes böra fordras

att samma artiklar återutföres. Styrelsen ifrågasätter därför om icke i 11 §

1 mom. av förslaget borde införas en särskild tullfrihetsregel avseende gods­

behållare.

Sveriges grossistförbund anser att bestämmelserna i 1 mom. av kommit­

téns förslag kommer att medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämp­

ningen. I första hand skulle detta bli fallet då det gäller att avgöra vilket

emballage, som kan anses äga allmänt handelsvärde, samt att beräkna kost­

nader för emballage eller hyreskostnader och returfrakt. Förbundet förordar

att närmare anvisningar i detta hänseende utfärdas efter samråd med be­

rörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till reglering av frågan i vad mån emballage, vari

varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tull­

beläggning, skiljer sig knappast i sak från de nuvarande reglerna. Hittills

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år i960

torde tillämpningen av dessa regler icke ha varit förenad med några större

svårigheter. Emellertid får det enligt min uppfattning anses vara tillräckligt

att, efter mönster av det nordiska förslaget, i tulltaxeförordningen stadga

tullplikt för sådant emballage, som kan betraktas som en självständig han­

delsvara. I den mån närmare anvisningar rörande innebörden av detta ut­

tryck kan befinnas erforderliga torde föreskrift härom kunna meddelas i till-

lämpningsföreskrifterna. I formellt hänseende synes vidare en viss förenk­

ling av bestämmelserna vara att vinna i jämförelse med kommitténs förslag

genom att utforma dem såsom en inskränkning i den i 1 § intagna huvud­

regeln att inkommande varor skall beläggas med tull. I departementsförsla-

get har detta uttryckts så att emballage vari varor införes icke skall beläg­

gas med särskild tull, om ej emballaget är att anse som en självständig

handelsvara. Härigenom bortfaller behovet av hänvisning till reglerna om

vikt- och värdeberäkning för den inneliggande varan i fall då tullfrihet

åtnjutes för emballaget. Av kommittén föreslaget undantag beträffande så­

dant emballage, som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av

den inneliggande varan, skulle vara av ringa praktisk betydelse och synes

även av andra skäl böra utgå. Vid konkurrens mellan regeln om särskild

lullbeläggning av emballage som utgör självständig handelsvara och regeln

om inbegripande av visst emballage i den inneliggande varans vikt torde

nämligen den förstnämnda principiellt böra äga företräde; tullen på den

inneliggande varan bör i dylika fall beräknas efter nettovikten.

Vad beträffar de i 4 § 2 mom. intagna bestämmelserna angående tullfri­

het under vissa omständigheter för särskilt inkommande emballage har ge­

neraltullstyrelsen anmärkt att kommitténs förslag innebär slopande av det

nu i vissa fall gällande villkoret att återutförseln skall ske med varor. I

sak har detta dock knappast någon betydelse. Med hänsyn därtill och då ett

slopande av villkoret möjliggör en enklare utformning av bestämmelserna

finner jag mig kunna godtaga kommitténs förslag på denna punkt. I gene­

raltullstyrelsens yttrande anföres vidare att Kungl. Maj :t torde kunna ut­

färda tillämpningsföreskrifter angående tid och formaliteter för tullfrihe­

tens åtnjutande även utan det särskilda bemyndigande som kommittén

föreslagit. Enligt min uppfattning är det emellertid av visst värde att re­

dan förordningens ordalydelse fäster uppmärksamheten på att vissa in­

skränkningar kan föreligga beträffande här avsedd förmån. I fråga om sär­

skilt inkommande emballage är denna tullfrihetsförmån enligt kommit­

téns förslag liksom enligt nuvarande tulltaxeförordning inskränkt till be­

gagnade artiklar. För obegagnade artiklar kan motsvarande förmån endast

medgivas i form av temporär tullfrihet. Skillnaden är främst att bestäm­

melserna om temporär tullfrihet kräver identitet mellan de införda och de

utförda varorna, under det att nu ifrågavarande bestämmelser endast ford­

rar ekvivalens mellan nämnda artiklar. Sistnämnda princip bör enligt min

åsikt kunna utsträckas till att avse jämväl obegagnat emballage. Framhållas

må i detta sammanhang alt hinder icke möter att, om så skulle befinnas er­

forderligt, i tillämpningsföreskrifterna stadga strängare kontrollföreskrifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

49

för obegagnat än för begagnat emballage. I överensstämmelse med vad så­

lunda anförts har bestämmelserna i 4 § 2 mom. i departementsförslaget

gjorts tillämpliga även för obegagnat emballage.

Kommitténs förslag i 4 § 3 mom. rörande från svensk frihamn särskilt

inkommande emballage torde icke giva anledning till erinran.

Vad beträffar de i 4 § 4 mom. av kommitténs förslag intagna bestämmel­

serna angående likställande av viss materiel med emballage delar jag gene­

raltullstyrelsens uppfattning att ventilationstrummor samt bastmattor och

annan garneringsmateriel bör kunna komma i åtnjutande av tullfrihet utan

det särskilda villkor som i vissa fall kan komma att tillämpas beträffande

emballage. I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har därför

dessa artiklar i departementsförslaget överförts till en särskild punkt i

den paragraf som avser särskild tullfrihet (8 § punkten 9). Enligt min upp­

fattning bör vidare garnbommar, vilka i här ifrågavarande hänseenden

står nära sådana artiklar som vissa bobiner och kabeltrummor, utan sär­

skilt stadgande kunna inbegripas under emballage, när det gäller tillämp­

ning av förevarande regler. I överensstämmelse härmed har kommittéförsla­

gets 4 § 4 mom. slopats i departementsförslaget.

I sistnämnda förslag har i stället under 4 § 4 mom. upptagits bestämmel­

ser rörande godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Några sär­

skilda regler för behandlingen av dylika artiklar, när de användes i trafik

mellan Sverige och utlandet, finnes icke för närvarande. Generaltullstyrel­

sen har såsom förut anförts ifrågasatt införande av temporär tullfrihet för

godsbehållare. Liknande förslag har framlagts inom det nordiska utskottet,

som även förordat införande av särskild tullfrihet för lastpallar. Med hän­

syn till den alltmera ökade användningen av dessa transporttekniska hjälp­

medel får en reglering av deras behandling i tullhänseende anses påkallad.

Enligt min uppfattning bör båda varuslagen kunna likställas med sådant

emballage som avses i 4 § 2 mom. I den mån speciella regler i kontrollhän­

seende kan vara motiverade torde dessa kunna meddelas i tillämpnings­

föreskrifterna.

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I tulltaxekommitténs förslag upptogs under 5 § bl. a. vissa bestämmelser

som skär igenom klassificeringen enligt tulltaxenomenklaturen och som

därför icke kan anknytas till bestämda rubriker i taxan. I samband med

den år 1958 genomförda revisionen av tulltaxan infördes som 2 § i tulltaxe-

förordningen bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommit­

téns förslag. Bestämmelserna i fråga avser dels tullfrihet för vissa varu­

kategorier (läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor för vissa

tekniska användningsområden, viss flygmateriel samt garn in. m. för till­

verkning av fisknät), dels ock en särskild tullsats om 12 % av värdet för

sammansättningsdelar till bilar. De sålunda genomförda bestämmelserna

4

llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 98

har intagits i det nu föreliggande departementsförslaget under 5 § med vissa

jämkningar.

Enligt nuvarande 2 § 1 mom. d) åtnjutes sålunda tullfrihet för garn,

bind- och segelgarn, tågvirke och linor, vilka är avsedda att användas ute­

slutande för tillverkning av fisknät. Terminologin anknyter till vissa rubri­

ker i tulltaxan. Till införsel har emellertid förekommit för tillverkning av

fisknät avsett material av i huvudsak samma beskaffenhet som de uppräk­

nade varuslagen men med något avvikande utförande så att det icke kunnat

hänföras till de åsyftade rubrikerna. Det synes skäligt att även material av

ifrågavarande slag kommer i åtnjutande av den för garn etc. medgivna

tullfriheten. I departementsförslaget har texten underkastats en mindre

jämkning i detta syfte.

I nuvarande 2 § 2 mom. medgives såsom förut anförts en tullsats av

12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. Enligt bestämmelsens

formulering avser den jämväl material av gummi, textilvara eller glas för

tillverkning av bilar. Numera har även plastmaterial fått stor användning

inom bilindustrin, ej sällan för samma ändamål som de nyss uppräknade

varuslagen, varför det synes skäligt att ifrågavarande förmån utsträckes

till att omfatta jämväl sådant material. Från här avsedda medgivande har

enligt bestämmelsens nuvarande lydelse undantagits vissa artiklar av gum­

mi, nämligen »ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11». Det­

ta undantag bör givetvis gälla även för gummivaror av ifrågavarande slag,

som inkommer monterade på hjul, oaktat hjulen i monterat skick är hän­

förliga till nr 87.06. För att tydligare angiva detta synes det lämpligt att er­

sätta det citerade uttrycket med orden »ringar och övriga i tulltaxenr 40.11

upptagna artiklar». Förslaget innefattar i övrigt en mindre jämkning i an­

ledning av EFTA-konventionen.

⁵⁰

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung

Import förekommer icke blott av rent utländska varor utan även av va­

ror som helt eller delvis är av svenskt ursprung (varmed är att likställa va­

ror som undergått förtullning här i landet). Varor kan exempelvis av skil­

da anledningar efter utförsel återinföras i oförändrat skick. Icke ovanligt är

vidare att en utländsk färdigvara helt eller delvis tillverkats av svenska rå­

varor eller halvfabrikat (t. ex. malm, stål, pappersmassa). Det kan också

förekomma att färdigarbetade detaljer av svenskt ursprung inmonterats i

utomlands tillverkade produkter (t. ex. kullager, elmotorer). Vidare kan en

från utlandet inkommande artikel i huvudsak vara av svenskt ursprung

och endast ha undergått en avslutande bearbetning utomlands (t. ex. färg-

ning av garn, gummering av papper). Härmed kan i viss mån likställas fall

då fråga är om reparation i utlandet av en maskin eller liknande artikel.

Ibland förekommer det att tillverkningen av importvaran innefattar svenskt

konstruktionsarbete eller dylikt. Varorna härrör i alla dessa fall endast

delvis (i det förstnämnda fallet icke alls) från utländska prestationer, och

51

en direkt tillämpning av de i tulltaxan angivna tullsatserna skulle därför i

många fall leda till otillfredsställande resultat. Vissa specialbestämmelser

kan tydligen vara påkallade för behandlingen i tullhänseende av dylika

varor.

Nuvarande tulltaxeförordning innehaller också sådana specialbestäm­

melser i viss utsträckning. Enligt förordningens 5 § s) medgives sålunda

tullfrihet för varor som i oförändrat skick återinföres från utlandet. Den­

na bestämmelse har dock icke tillämpats på artiklar som inmonterats i

andra varor, för så vitt icke artiklarna i fråga enligt gällande regler skolat

tulltaxeras separat. Härav följer exempelvis att tullfrihet icke medgivits

för inmonterade svenska kullager men däremot i regel för motorer. Beträf­

fande varor av svenskt ursprung, vilka i utlandet undergått reparation el­

ler bearbetning, kan i vissa fall enligt 9 § tulltaxeförordningen medgivas

s. k. tullindring, avseende att utgöra tullbeläggning endast av den i utlan­

det verkställda proceduren. Tullen utgår i dylika fall med 15 % av repara­

tions- eller bearbetningskostnaden eller, om varan i följd av bearbetningen

blir hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämp­

liga, i form av skillnadstull, d. v. s. tullen på varan i det vid återinförseln

föreliggande skicket minskas med tullen på samma vara i det skick vari den

förelåg vid utförseln. Bestämmelserna om tullindring är icke tillämpliga

om bearbetningen väsentligt förändrat varans karaktär; vid tillverkning av

exempelvis vävnader av garn eller kläder av vävnad medgives salunda icke

någon tullnedsättning. Vad angår konstruktionskostnader o. dyl. är det

praxis alt dessa, om de hänför sig till här i landet utfört arbete, icke in­

räknas i tullvärdet, innebärande att dylika prestationer icke blir belagda

med tull.

Tulltaxekommittén

Kommittén har behandlat frågan om tullen på varor, som helt eller delvis

är av svenskt ursprung, i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande och härom

anfört i huvudsak följande.

Beträffande varor som i sin helhet är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor

som återinföres i oförändrat skick, torde icke föreligga någon tvekan om det

berättigade i den nuvarande tullfriheten. Intresset knyter sig därför främst

till varor som endast delvis är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som åter­

införes efter bearbetning i utlandet eller som där tillverkats av svenskt ma­

terial. Bakom de nuvarande bestämmelsernas restriktiva utformning i fråga

om dylika varor kan, förutom de tekniska svårigheter som må vara förenade

med en mera liberal behandling, ligga den inställningen att manufakture-

ringsarbetet såvitt möjligt bör förbehållas det egna landet. Enligt kommit­

téns uppfattning bör reglerna icke utformas från dylika utgångspunkter.

Kan en del av en tillverkningsprocess trots rimligt tullskydd med större eko­

nomisk fördel utföras i utlandet finnes enligt kommitténs uppfattning i all­

mänhet ingen anledning försvåra detta. Därest en del av värdet på en im­

portvara hänför sig till svensk och en del till utländsk prestation, bör därför

endast uttagas så stor del av den i tulltaxan fastställda tullen som så att säga

»belöper» på den utländska prestationen. Att teoretiskt bestämma och i prak­

tiken beräkna detta kan dock såsom förut antytts erbjuda vissa svårigheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

52

Kommittén diskuterar därefter två olika metoder för ifrågavarande ända­

mål. Enligt den ena metoden (procentmetoden) skulle tullen beräknas på

den utländska bearbetningskostnaden efter en för alla varuslag enhetlig pro­

centsats. Detta skulle tekniskt sett vara samma anordning, som för närva­

rande tillämpas enligt 9 § tulltaxeförordningen, när den utförda och den

återinförda varan är underkastade samma tullsats. Enligt den andra meto­

den (skillnadstullmetoden) skulle tullen på den utländska prestationen be­

räknas såsom skillnaden mellan å ena sidan tullen på den bearbetade pro­

dukten och å andra sidan tullen på produkten innan denna prestation ut­

förts. Detta är med andra ord samma tankegång som ligger bakom nuvaran­

de bestämmelse om skillnadstull i fall där varan genom den i utlandet verk­

ställda bearbetningen blivit hänförlig till rubrik med högre tullsats. Meto­

den kan också uttryckas så, att enligt tulltaxan utgående tull nedsättes med

belopp motsvarande tull på de exporterade svenska varorna. För de tekniska

resonemang som kommittén i detta sammanhang utvecklar torde få hänvi­

sas till kommitténs betänkande (sid. 57—60). Kommittén sammanfattar ut­

redningen sålunda.

Beräkningen av tull för varor som delvis är av svenskt ursprung kan ske

efter skillnadstullmetoden eller procentmetoden. Principiellt är den först­

nämnda metoden riktigast, men den sistnämnda har vissa fördelar i prak­

tiskt hänseende. Procentmetodens användbarhet är emellertid i huvudsak

begränsad till sådana fall då tullindring för närvarande ifrågakommer. Där­

est en utvidgning av tillämpningsområdet skall ske, så att tullindring kan

medgivas även vid mera väsentlig bearbetning utomlands av svenska varor

och vid användande av svenska detaljer i utländska varor, ger endast skill-

nadstullmetoden tillfredsställande resultat. Enligt kommitténs uppfattning

är det angeläget att en sadan utvidgning kommer till stånd. Kommittén an­

ser därför att bestämmelserna på förevarande område bör utformas med det­

ta syfte och baseras på principen om skillnadstull. Härvid bör dock enligt

vad i det följande närmare utvecklas undantag göras för reparation i ut­

landet, varjämte speciella bestämmelser är erforderliga för det fall att den

svenska prestationen endast består i konstruktionsarbete eller dylikt.

Beträffande de två fall för vilka särskilda regler sålunda skulle få fast­

ställas anför kommittén i huvudsak följande.

Reparation utgör icke förädling i egentlig mening utan endast återstäl­

lande av varans tidigare värde, en prestation som faller utanför tillverknings­

processerna och vars tullskydd icke kan anses reglerat genom de i taxan

fastställda tullsatserna. Eventuell tull vid återinförsel av en i utlandet re­

parerad vara avser således icke en utfyllnad av tullen till det belopp, som

skall utgå för vara av det slag som föreligger vid återinförseln, utan fungerar

närmast som ett direkt skydd för själva reparationsverksamheten. Tullbe-

Jäggning torde därför liksom hittills i princip böra ske oavsett arten av den

i utlandet verkställda reparationen, och med hänsyn till vad ovan sagts får

det här anses lämpligt att tullen beräknas efter vissa procent på reparations­

kostnaden. Huruvida denna regel bör tillämpas endast om den medför lägre

tull än som enligt tulltaxan skall utga vid införsel av nyförvärvad vara av

ifrågavarande slag kan vara föremal för diskussion. Enligt nuvarande be­

stämmelser har importören alltid möjlighet att låta förtulla varan enligt

tulltaxan, och kommittén anser icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj. ts proposition nr US år 1US0

53

ga någon ändring i detta hänseende. Den omständigheten alt vanlig värde­

tull beräknas på belopp som inkluderar frakt och andra omkostnader torde

med hänsyn till reparationstullens speciella karaktär icke nödvändigt be­

höva föranleda att denna beräknas på samma sätt. Kommittén har funnit

övervägande skäl tala för att tullen på reparationer beräknas enbart på

egentliga reparationskostnader utan tillägg för frakt och andra med frain-

och återtransporten förenade kostnader. Enär här ifrågavarande verksamhet

huvudsakligen avser maskinområdet, för vilket kommittén föreslagit en

standardtullsats av 10 procent av värdet, synes det lämpligt att tullen beräk­

nas efter nämnda tullsats. Tull bör i överensstämmelse med vad som för när­

varande är fallet beräknas endast på faktiskt erlagda kostnader för repara­

tionen; i de fall då reparation av en från utlandet inköpt vara på grund av

garanti e. dyl. utföres gratis, får värdet av reparationen anses vara inbegri­

pet i det kalkylerade priset för varan och sålunda tull för reparationen in­

begripen i för varan tidigare erlagd tull.

Tillämpning av metoden med skillnadstull skulle icke medföra någon ned­

sättning av tullen, om den inhemska prestationen är av helt »ideell» art

(t. ex. konstruktionsarbete), eftersom den utförda »varan» även om den ta­

git form av ritningar och arbetsbeskrivningar icke är tullbelagd. Förhållan­

det kan tyckas vara detsamma som vid användning av svensk tullfri råvara,

då ju tullnedsättning enligt vad tidigare sagts icke heller kommer i fråga,

men fallen befinnas dock vid en närmare granskning icke vara helt analoga.

Visserligen åtnjuter ett arbete av ifrågavarande slag som fristående verk­

samhet icke något tullskydd, men som led i tillverkningen av en vara kan

det betraktas såsom tullskyddat, eftersom det ingår i de manufakturerings-

kostnader som tagits i betraktande vid fastställande av tullsatsen. Därför får

det i princip anses vara berättigat att vid införseln taga hänsyn till det för­

hållandet att en del av värdet hänför sig till svenskt konstruktionsarbete.

Närmast till hands skulle väl ligga att göra detta genom en minskning av

tullvärdet (d. v. s. i praktiken genom att icke göra något tillägg för värdet

av ifrågavarande svenska arbete). Detta skulle emellertid strida mot Bryssel-

definitionen på varas tullvärde; av formella skäl måste medgivandet därför

erhålla den formen att tullen minskas med belopp motsvarande ifrågavaran­

de kostnaders andel av tullvärdet.

Kommittén har på grundval av de tankegångar, som utvecklats i det före­

gående, utarbetat förslag till bestämmelser på här ifrågavarande område.

Dessa bestämmelser återfinnes i 6 § av kommitténs förslag.

Förslaget behandlar i 0 § 1 mom. det specialfall att en svensk vara åter-

införes i oförändrat skick, d. v. s. det fall som nu regleras genom bestäm­

melserna i 5 § s) tulltaxeförordningen. Kommittén har i sitt förslag använt

formuleringen att varan skall återinföras utan att ha undergått bearbetning,

varigenom vinnes en bättre formell anknytning till de följande momenten,

som avser varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått bearbet­

ning.

Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skall vid bedöman­

de av frågan om tullfrihet för återinförd vara liksom för närvarande bort­

ses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren. I detta samman­

hang har kommittén tagit hänsyn till stadgandet i !) § tulltaxeförordningen

att tull icke skall utgå vid reparation av transportmedel, om reparationen

nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta trans­

portmedlet i transportdugligt skick. Kommittén finner detta stadgande vara

uttryck för en princip som bör äga tillämpning för alla varor, och detta bör

enligt kommitténs uppfattning lämpligen ske därigenom, att sålunda repa­

rerade varor inbegripes under varor som återinföres utan bearbetning. För­

utsättning härför har angivits vara att avhjälpandet av bristfälligheten nöd­

vändiggjorts i utlandet, ett villkor som torde få anses underförstått även

i de för transportmedel nu gällande reglerna.

Nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen uppställer vissa villkor i fråga om

stadgandets tillämpning på gods som lagrats i frihamn samt föreskriver

skyldighet att i händelse tullrestitution erhållits vid varans utförsel åter­

betala detta belopp till tullverket. Kommittén anser dessa detaljbestämmel­

ser böra överföras till tillämpningsföreskrifterna.

Enligt bestämmelserna i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen gäller vi­

dare att, därest återinförd vara är försedd med beteckning, som tydligt an­

giver varans svenske tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillver­

karen allenast såvitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren,

att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller an-

norledes gör antagligt att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida

något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas. Föreskriften

sammanhänger med att exporten kan ha skett till lägre pris än som tilläm­

pas vid försäljning här i landet; i sådant fall ligger det givetvis i tillverka­

rens intresse att varan icke återinföres och påverkar det pris han kan ta ut på

hemmamarknaden. Kommittén framhåller emellertid att tillämpning av en

dylik prispolitik är att anse såsom sådan duinping som fördömes i internatio­

nella överenskommelser, till vilka vårt land anslutit sig, och det finns enligt

kommitténs uppfattning knappast anledning att utforma de svenska tullbe-

stämmelserna med särskild hänsyn till att möjliggöra ett dylikt förfarande.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén därför icke medtagit

här ifrågavarande bestämmelser i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen.

6 § 2 mom. i kommitténs förslag motsvarar 9 § i nuvarande förordning i

vad avser varor som utföres för att i utlandet undergå reparation. Beträffan­

de dylika varor har i enlighet med vad förut anförts föreslagits en tull vid

återinförseln motsvarande 10 % av det belopp, som erlagts eller skall erläg­

gas för reparationen. Tillägget i nuvarande 9 § angående tullfrihet vid repa­

ration av skada å transportmedel täckes i kommitténs förslag av 6 § 1 mom.

enligt den föreslagna tolkningen. Nuvarande villkor att återinförseln skall

ske inom ett år från utförseln föreslås överfört till tillämpningsföreskrif­

terna.

Förslagets 6 § 3 inom. avser det fall att en vara utföres för att undergå

annan bearbetning än reparation; något direkt villkor såsom i nuvarande

9 § att bearbetningen icke får ha väsentligt förändrat varans karaktär har

icke föreslagits, men kommittén uttalar att bearbetningen icke bör vara mera

omfattande än att det kan sägas vara samma vara som återinföres. Någon

skarp gränsdragning mellan å ena sidan sådan återinförsel och å andra sidan

55

införsel av en vara som tillverkats av svensk råvara eller i vilken ingår en

mindre detalj av svenskt ursprung kan visserligen icke göras. Kommittén

har likväl med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att markera såval likheter

som olikheter i förhållande till reparationsfallet funnit det lämpligt att in­

föra ett särskilt moment för här ifrågavarande ändamål. Härvid har emel­

lertid beträffande tullens beräkning endast gjorts hänvisning till det i föl­

jande moment behandlade mera generella fallet. Det nuvarande villkoret

angående tiden för återinförseln föreslås liksom i fråga om reparerade varor

upptaget i tillämpningsföreskrifterna.

Huvudregeln angående behandling av varor som helt eller delvis tillver­

kats av svenskt (eller i Sverige förtullat) material är intagen i 6 § 4 mom.

och fastslår den tidigare beskrivna metoden med skillnadstull. Enligt vad

som framgår av det förut anförda är denna bestämmelse avsedd att tilläm­

pas såväl beträffande utländska varor som framställts av svenska råvaror

eller halvfabrikat som beträffande utländska varor i vilka ingår mindre de­

taljer av svenskt ursprung.

Fråga uppkommer här hur tullen på den utförda varan skall beräknas,

därest tullsatsen eller värdet ändrats under tiden mellan utförseln och in­

förseln av den nya varan. Kommittén föreslår att beräkningen av tullen på

exportvaran sker efter förhållandena vid införseln av den färdiga varan.

Härigenom vinnes bl. a. att i det fall att samma tullsats gäller för exportva­

ran som för importvaran — vilket torde vara det vanligaste om hänsyn ta-

ges jämväl till de via 3 mom. hit hänvisade fallen — det absoluta värdet av

varorna icke spelar någon roll utan endast den av bearbetningen föranledda

prisskillnaden. Kommittén anser det icke vara nödvändigt att i dylika fall

vid den praktiska tillämpningen fastställa tullvärdena för export- och im­

portvaran; man bör under angivna förhållanden kunna applicera tullsatsen

direkt på de med bearbetningen förenade kostnaderna, och kommittén förut­

sätter att generaltullstyrelsen kan utfärda anvisningar i syfte att möjliggöra

en dylik tillämpning. Vidare uttalar kommittén att vid tillämpningen av före­

varande moment hänsyn bör tagas även till de med fram- och återtranspor-

ten förenade kostnaderna. Dessa får nämligen anses ingå i normalpriset för

den importerade men ej för den exporterade varan.

Regeln angående tullnedsättning för varor som tillverkats av svenskt ma­

terial utgår från att vid ifrågavarande tillverkning icke uppkommit annan

vara (frånsett eventuellt avfall) än den som sedermera införes till riket.

Beträffande exempelvis kemiska produkter kan det emellertid hända att ex­

portvaran ger upphov till varor av olika slag, och det uppkommer då vansk­

liga eller rent av olösliga fördelningsproblem. Enligt kommitténs uppfatt­

ning får det därför anses påkallat att, i varje fall till dess närmare erfaren­

heter vunnits, i tillämpningsföreskrifterna begränsa ifrågavarande tullned­

sättning till de först angivna fallen. Vidare uttalar kommittén att en förut­

sättning för åtnjutande av här avsedd tullnedsättning i allmänhet bör vara

personlig identitet mellan importör och exportör; dispens härifrån bör emel­

lertid icke anses utesluten exempelvis vid direkt samverkan mellan nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

56

personer. Slutligen föreslås såsom villkor för ifrågavarande förmån att va­

rans införsel skall äga rum inom ett år från utförseln av det för tillverk­

ningen använda materialet.

Frågan om nedsättning av tullen i fall då värdet av svenskt konstruktions-

arbete eller dylikt ingår i en importerad vara regleras enligt 6 § 5 mom. på

sätt tidigare anförts. Såsom en motsvarighet till identitetskravet i föregå­

ende moment har i utkastet till tillämpningsföreskrifter stipulerats att arbe­

tet skall ha verkställts av importören eller för dennes räkning.

Yttrandena

1 ulltaxekommitténs förslag till ökade tullättnader i fråga om varor som

undergått bearbetning i utlandet eller som där framställts av från Sverige

exporterade råvaror eller annan materiel har allmänt hälsats med tillfreds­

ställelse, och de anmärkningar som framställts avser i regel endast detalj­

spörsmål.

Bland de remissinstanser som yttrat sig allmänt tillstyrkande över kom­

mitténs förslag märkes kommerskollegium, Sveriges industriförbund och

Kooperativa förbundet.

Generaltullstyrelsen uttalar att tillämpningen av de föreslagna bestäm­

melserna i vad avser varor som efter utförseln undergått annan bearbetning

än reparation eller som helt eller delvis tillverkats av härifrån utfört mate­

rial (6 § 3 och 4 mom.) otvivelaktigt kommer att föranleda vissa svårighe­

ter. Dessa begränsas dock genom att i sistnämnda fall stadgas personlig

identitet mellan exportören av materialet och importören av den tillverkade

varan. Enligt styrelsens uppfattning finnes så starka skäl för en utvidgning

av tullindringsinstitutet att en sådan bör komma till stånd, och det av kom­

mittén framlagda förslaget anses av styrelsen principiellt innebära en lämp­

lig lösning av frågan. Vilka problem och svårigheter som kan uppstå vid

bestämmelsernas tillämpning låter sig icke i förväg helt överblicka; i den

mån bestämmelserna skulle visa sig mindre ändamålsenliga torde deras ut­

formning framdeles få tagas under förnyat övervägande.

Vad beträffar spörsmål av mera speciell natur ifrågasätter styrelsen hu­

ruvida icke den bestämmelse, enligt vilken man vid bedömande av huruvida

vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortse från vissa

angivna åtgärder, lämpligen borde ha sin plats i själva tulltaxeförordningen.

I fiåga om 6 § 2 mom. i kommitténs förslag föreslår styrelsen en omfor­

mulering, syftande till att möjliggöra tullindring vid återinförsel av i ut­

landet reparerade varor, även om varornas utförsel från Sverige icke skett

i reparationssyfte.

Enligt den föreslagna formuleringen av 4 mom. skall det, framhåller sty-

ⁱ elsen vidare, visas att där avsedda förhållanden är för handen. Något mot­

svarande krav har icke uppställts i paragrafens övriga moment. Emellertid

får det enligt styrelsens uppfattning anses ligga i sakens natur att i samt­

liga fall bevisbördan i fråga om identitet mellan utförd och införd vara åvi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

57

lar varuhavaren. Användningen av olika uttryckssätt i de skilda momenten

kan giva anledning till missförstånd i detta hänseende. Styrelsen föreslår

en härav betingad jämkning av momentets lydelse.

I detta sammanhang framhåller styrelsen att enligt nuvarande tillämp­

ningsföreskrifter förhandsbesked, huruvida och i vilken omfattning tullind-

ring kommer att medgivas, kan erhållas genom att varuhavaren före varans

utförsel gör skriftlig framställning därom hos tullverket. I samband med

prövningen av framställningen meddelas de närmare föreskrifter, som fin­

nes erforderliga för att fastställa identiteten mellan den utförda och den

införda varan. Detta förfarande med tillståndsbevis synes böra bibehållas,

enär det innebär fördelar ur såväl tullverkets som trafikanternas synpunkt.

Av olika skäl torde dock förfarandet alltjämt åtminstone tills vidare icke

böra vara obligatoriskt, men styrelsen förutsätter att varuhavarna i eget

intresse begagnar sig av detsamma särskilt vid den mera omfattande bear­

betning som avses i 4 mom.

Enligt styrelsens uppfattning är det lämpligt att styrelsen erhåller en ge­

nerell befogenhet att, då särskilda skäl föreligger, medgiva utsträckning av

de tidsfrister som kan komma att fastställas i tillämpningsföreskrifterna till

denna paragraf.

Statens jordbruksnämnd framhåller att den nuvarande regeln om tull­

frihet vid återinförsel i oförändrat skick, på grund av hänvisningar i jord-

bruksförfattningarna, med vissa undantag är tillämplig även på varor till­

hörande prisregleringarna inom jordbruket och fisket. Då varor av ifråga­

varande slag numera genom åtgöranden av vederbörande prisregleringsför­

eningar vid exporten ofta torde vara åsatta lägre pris än det rådande in­

hemska, kan ifrågasättas, om ej hithörande varor vid eventuell återinförsel

i stället bör regelmässigt avgiftsbeläggas och undantag från avgiftsbelägg­

ningen medges endast om särskilda skäl föreligger. Jordbruksnämnden an­

ser sålunda att jordbruksförfattningarna i fortsättningen icke skall hänvisa

till regeln om tullfrihet vid återinförsel. Författningsändringar i denna rikt­

ning bör genomföras så snart lämpligen kan ske, oberoende av om ny tull-

taxeförordning utfärdas inom den närmaste framtiden. Ytterligare skäl för

dylik ändring uppkommer om den av tulltaxekommittén föreslagna utvidg­

ningen av avgiftsfriheten i hithörande fall kommer till stånd. — Liknande

synpunkter anföres av Sveriges lantbruks för bund.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hemställer att gene­

raltullstyrelsen måtte få befogenhet att medgiva förlängning av de tidsfris­

ter som angivits i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Sveriges automobilindustriförening uttalar, efter samråd med Sveriges

automobilimportörsförbund, att de föreslagna reglerna för nedsättning av

tullen på varor, som i utlandet tillverkats av svenskt material, bör få om­

fatta även de fall, då den svenske importören tillställer sina utländska leve­

rantörer emballage, som tillverkats och inköpts i Sverige. En sådan tolk­

ning av bestämmelserna skulle enligt föreningens bedömande i hög grad

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

underlätta användningen av svenskt emballage för importgods. I fråga om

tullsatsen för i utlandet verkställda reparationer anser föreningen att skäl

skulle kunna anföras för att ha samma tullsats på reparationer som på delar

till bilar, men föreningen har för sin del icke någon erinran mot kommitténs

förslag i nu berörda hänseende. — Sveriges auiomobilhandlareförbund an­

för liknande synpunkter.

Beträffande frågan om tullen för i utlandet verkställt reparationsarbete

anför Kungl. automobilklubben bl. a. att det hör till undantagen att ett for­

don utföres endast eller huvudsakligen för att repareras. Däremot förekom­

mer icke sällan att ett fordon under utlandsvistelse av olika skäl blir i be­

hov av reparation. Automobilklubben anser det vara skäligt att släppa kra­

vet på erläggande av tull på utförda reparationer åtminstone då det icke

rör sig om väsentliga förbättringar. Däremot synes erinran icke kunna rik­

tas mot bibehållande av krav på tull om fordonet utförts uteslutande eller

huvudsakligen i syfte att repareras. I varje fall bör närmare klargöras i

vilken utsträckning anmälningsplikt beträffande gjorda reparationer före­

ligger. — Liknande synpunkter anföres av Motormännens riksförbund.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär väsentligt ökade möjligheter till nedsättning

i tullen för varor som underkastats bearbetning i utlandet eller som där helt

eller delvis tillverkats med användning av svenskt material. Förslaget ligger

helt i linje med vårt lands strävanden att undanröja handelshindren mel­

lan länderna. Behovet av åtgärder i förevarande syfte har under senare

år gjort sig alltmer gällande. Inom näringslivet har kommitténs förslag ock­

så mötts med allmänt gillande, och de framkomna erinringarna avser en­

dast detaljfrågor. Förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser över­

ensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag, även om vissa avvikelser

föreligger som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör

därför åtgärder på här ifrågavarande område genomföras i huvudsaklig

överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag. Framhållas må dock att

förslagets praktiska konsekvenser är svåra att helt överblicka, eftersom

de hittillsvarande bestämmelserna i stor utsträckning omöjliggjort den här

avsedda trafiken. Frågan om bestämmelsernas lämpligaste utformning kan

därför få tagas under förnyat övervägande, sedan närmare erfarenheter vun­

nits rörande deras tillämpning.

Enligt det nyssnämnda nordiska förslaget skall tullen på utomlands re­

parerade varor, såvitt angår med värdetull belagda artiklar, beräknas efter

den för varor av ifrågavarande slag gällande tullsatsen och icke såsom en­

ligt kommitténs förslag efter en enhetlig tullsats. I den danska motsvarig­

heten till vår tulltaxeförordning har denna princip viss tillämpning även i

fråga om varor som införes efter annan bearbetning. Dessa olikheter mot

tulltaxekommitténs förslag torde sammanhänga med speciella, till Sverige

icke hänförliga förhållanden och bör enligt min uppfattning icke nu föran­

leda någon avvikelse från nämnda förslag.

59

Vid utformningen av departementsförslaget har, med anledning bl. a. av

vissa av generaltullstyrelsen gjorda påpekanden, vidtagits smärre jämk­

ningar av företrädesvis formell natur. Av viss reell betydelse kan måhända

vara slopandet av kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller

bearbetningssyfte såsom villkor för tullnedsättning enligt 2 resp. 3 mom.

Förutom nyss berörda skiljaktighet mellan det nordiska förslaget och

kommittéförslaget föreligger även vissa olikheter i fråga om sådana detalj -

spörsmål som enligt kommitténs förslag skulle regleras av tillämpningsfö­

reskrifterna. I det nordiska förslaget har sålunda som villkor för åtnjutande

av tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick föreskrivits identitet mellan

importör och exportör. Tulltaxekommittén har icke något dylikt krav utan

har tvärtom föreslagit avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om att

medgivande från den inhemske tillverkarens sida i vissa fall är nödvändigt

för åtnjutande av ifrågavarande förmån. I denna fråga ansluter jag mig

till den uppfattning som företrätts av tulltaxekommittén. I samband med

att man, på sätt nyss angivits, i 2 och 3 mom. slopar kravet på att utförseln

skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte synes däremot skäl före­

ligga att efter mönster av det nordiska förslaget uppställa krav på identitet

som nyss sagts icke blott då fråga är om den mera genomgripande bearbet­

ning som avses i 4 mom. utan jämväl i de fall som åsyftas i 2 och 3 mom.

Även i ett annat hänseende synes en tillämpning i överensstämmelse med

det nordiska förslaget vara på sin plats. I detta förslag stadgas såsom vill­

kor för här ifrågavarande tullförmåner — vilka ju baserar sig på att varan

eller till denna använt material tidigare utförts — att denna utförsel icke

skett för uppfyllande av en utförselförpliktelse i förhållande till tullverket.

Villkoret i fråga avser det förhållandet att varan (materialet) kan ha im­

porterats tullfritt mot förpliktelse för importören att inom viss tid återut-

föra densamma (eller i vissa fall att utföra vara av samma mängd och be­

skaffenhet). Det är uppenbart att dylik utförsel icke bör berättiga till

någon lindring av tullen vid en senare införsel av varan i oförändrat eller

bearbetat skick.

I anledning av de yrkanden som framställts om att generaltullstyrelsen

måtte erhålla befogenhet att medgiva utsträckning av föreskrivna tidsfris­

ter vill jag framhålla att det synes lämpligt att i tillämpningsföreskrifterna

intages en allmän föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen i be­

rörda hänseende.

Vad generaltullstyrelsen anfört rörande förhandsbesked beträffande till-

lämpningen av här ifrågavarande bestämmelser föranleder icke någon erin­

ran från min sida.

I vissa remissyttranden har beträffande reparation av motorfordon i ut­

landet ifrågasatts att åtminstone i viss mån knyta tullplikten vid syftet med

fordonets utförsel. Att med säkerhet avgöra delta syfte torde emellertid

ofta vara vanskligt, och det kan icke heller vara rimligt att cn omfattande

reparation skulle bli tullfri, därför att beslutet att låta utföra reparationen

träffats efter utresan från Sverige. Enligt min uppfattning bör de princi­

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

per som kommit till uttryck i det nu framlagda förslaget kunna tillämpas

även i fråga om reparation av motorfordon i samband med vistelse i utlan­

det. I den mån bestämmelsernas praktiska tillämpning med avseende å be­

rörda motorfordon så påfordrar, torde erforderliga anvisningar kunna ut­

färdas av generaltullstyrelsen. — Såsom tulltaxekommittén påpekat hind­

rar givetvis den här behandlade tullindringsregeln inte att den återinförda

varan, i den mån det är fördelaktigare, förtullas i vanlig ordning.

Vad som i förevarande sammanhang anförts av jordbruksnämnden och

lantbruksförbundet torde få ankomma på chefen för jordbruksdepartemen­

tet att överväga vid utformningen av författningsbestämmelserna på jord­

bruksområdet.

I vissa remissyttranden har föreslagits, att vid tillämpningen av här ifrå­

gavarande bestämmelser skulle med svenskt material likställas svenskt em­

ballage, som användes för transporter från utlandet. I anledning härav må

framhållas att emballaget i fråga, till skillnad från material och konstruk-

tionskostnader som avses i förevarande bestämmelser, icke ingår i varans

tillverkningsvärde och att det heller icke ifrågasättes, att värdet av emballa­

get skall inräknas i varans tullvärde. Frågan gäller i stället huruvida den

med användningen av det svenska emballaget förenade kostnaden skall in­

räknas i sagda värde. Detta är ett spörsmål som får bedömas enligt reglerna

för beräkning av varas tullpliktiga värde.

7. Skadade varor

Enligt bestämmelse i 10 § nuvarande tulltaxeförordning kan för vara,

som genom tillfällighet lidit skada under transporten till införselorten, ned­

sättning medgivas i tullen, där denna beräknas annorledes än efter värdet,

med belopp som svarar mot minskningen i varans värde (när fråga är om

värdetull nedsättes tullen genom att den beräknas efter det reducerade vär­

det). Påkallas tullnedsättning enligt nämnda författningsrum, skall varan

försäljas å offentlig auktion genom tullverkets försorg. Frågan om slopan­

de av skyldigheten att låta försälja godset genom tullverkets försorg be­

handlades av 1925 års tulltaxerevision, som emellertid fann att denna skyl­

dighet borde bibehållas, enär statsverkets rätt till tull eljest kunde även­

tyras.

Tulltaxekommittén

Kommittén hänvisar i denna fråga till ett uttalande av generaltullstyrel­

sen och anför därvid följande.

Nuvarande förfarande enligt 10 § medför enligt vad generaltullstyrelsen

framhållit olägenheter för varuhavaren ej blott genom att denne förlorar

lörfoganderätten över godset och således icke kan taga erforderlig vård om

detsamma utan även därigenom, att försäljningen å auktion av praktiska

skäl ofta kommer till stånd först långt efter införseln och i vissa fall kan

draga kostnader som avsevärt överstiger tullnedsättningen. På grund här­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

61

av är det numera sällsynt, att en varuhavare finner med sina intressen för­

enligt att påyrka tullnedsättning enligt 10 §.

Styrelsen anser att den större säkerhet, som för statsverkets del följer av

den offentliga försäljningen, icke torde kunna anses uppväga de berörda

olägenheterna för varuliavaren. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att

i fråga om skadade varor, belagda med specifika tullar, tillämpa strängare

regler än i fråga om skadade värdetullvaror. Bestämmelserna om försälj­

ning genom tullverkets försorg har därför slopats i det av generaltullstyrel­

sen framlagda förslaget till ändrad lydelse av tulltaxeförordningen.

Kommittén delar generaltullstyrelsens uppfattning i berörda hänseen­

de och har i 7 § av sitt förslag upptagit det av styrelsen föreslagna stadgan­

det med allenast en formell jämkning. Förslaget innebär, förutom slopande

av kravet på offentlig auktion, jämväl viss utvidgning av området för stad­

gandets tillämpning. Enligt förslaget skulle nämligen tullnedsättning med­

ges icke blott för varor som skadats av tillfällighet utan även för varor

som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I fråga om beräkningen

av varans värde i skadat tillstånd uttalar kommittén att exempelvis av för­

säkringsbolag eller magistratsbesiktningsmän fastställt värde eller ersätt­

ningsbelopp torde kunna tjäna såsom ledning. Den omgång som är förenad

med varuhavarens skyldighet att förebringa utredning om skadans upp­

komst och erforderligt underlag för beräkning av den skadade varans vär­

de anser kommittén innebära tillräcklig garanti för att bestämmelserna om

tullnedsättning icke åberopas i bagatellartade fall.

Yttrandena

Sveriges grossistförbund säger sig utgå från att den föreslagna bestäm­

melsen äger tillämpning icke blott på varuparti där alla enheter är likvär­

digt skadade eller för skämda utan jämväl på partier där endast vissa en­

heter är delvis eller helt skadade eller förskämda. Den sortering som nume­

ra måste företagas exempelvis beträffande frukt och som avser att utsorte­

ra icke användbar frukt kan därmed bli överflödig. Förbundet anser det

därför tillfredsställande att den nya bestämmelsen ger möjlighet till ned­

sättning av tullen med ett belopp som svarar mot hela partiets genomsnitt­

liga värdeminskning genom förskämningen. Det är vidare sannolikt att

styrkandet av skadas eller förskämnings omfång kan avgöras även på an­

nat sätt än som exemplifieras i betänkandet. Denna fråga bör bli föremål

för utredning i samband med berörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till bestämmelser om tullnedsättning för skadade va­

ror innebär dels avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om försälj­

ning på offentlig auktion såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande

tullnedsättning, dels utvidgning av förmånen till att avse icke blott varor

som lidit skada genom tillfällighet utan även varor som lidit skada genom

förskämning eller dylikt. I förstnämnda hänseende finner jag icke anled­

ning till erinran mot förslaget. Däremot ställer jag mig tveksam till att tull-

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nedsättning skulle medgivas på grund av sådan skada som beror på en med

varans beskaffenhet sammanhängande naturlig process. Även om det från

principiell synpunkt icke skulle vara något att invända mot en tullreduk­

tion jämväl i sådana fall, måste det enligt min uppfattning ställa sig svårt

att i praktiken tillämpa kommitténs förslag på varor av åsyftat slag. En

gränsdragning mellan försämring av kvaliteten och skada i egentlig bemär­

kelse torde vara mycket vansklig. Framhållas må vidare att tullnedsätt-

ningen endast skulle avse sådan skada som uppkommit under transporten

eller efter ankomsten till införselorten men innan varan anmälts till för-

tullning. Att avgöra i vilken utsträckning en förskämning av t. ex. ett

fruktparti skett före eller efter varans avsändande från skeppningsplatsen

torde ställa sig svårt. Jag är därför icke beredd att tillstyrka den av kom­

mittén föreslagna utvidgningen av här ifrågavarande förmån.

I departementsförslaget har nuvarande bemyndigande för Kungl. Maj :t

att förordna om nedsättning av tullen för haverigods och sjöfynd — med

stöd varav i tullstadgan föreskrivits att nedsättning må ske på sätt är stad­

gat om gods som under transport genom tillfällighet lidit skada — ersatts

med en direkt föreskrift om att här ifrågavarande regler skall tillämpas

även vid förtullning av haverigods och sjöfynd.

8. Särskild tullfrihet

Reglerna för s. k. särskild tullfrihet, vilka för närvarande är upptagna

i 5 § tulltaxeförordningen, återfinnes under 8 § i departementsförslaget.

Denna paragraf behandlas i det följande med hänsyn till bestämmelsernas

skiftande innebörd punkt för punkt.

Punkterna 1 och 2 (varor för främmande beskickningar

och konsulat m.fl.)

Dessa punkter gäller de i nuvarande 5 § a), b) och c) avsedda tullfrihets-

förmåner. Det gäller här — vid sidan av tullfrihet för varor som införes för

konungahusets räkning — förmåner som enligt internationell sedvänja till­

kommer främmande makters diplomatiska och konsulära representanter.

Kommitténs förslag har icke avsett någon ändring i sak av nuvarande be­

stämmelser, men i enlighet med de allmänna principerna för revisionsarbe­

tet har en viss förenkling vidtagits bl. a. genom att två punkter i den nuva­

rande förordningen sammanslagits. Förslaget ger icke anledning till erinran

från min sida.

Punkten 3 (varor för internationella organisationer)

Enligt internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, har

Förenta Nationerna och vissa andra internationella organisationer samt till

dessa knutna personer tillerkänts immunitet och privilegier av viss omfatt­

ning. Genom lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa interna­

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

63

tionella organisationer har dessa förmåner lagfästs för Sveriges vidkomman­

de. Förmånerna i fråga innefattar bland annat tullfrihet av i huvudsak sam­

ma karaktär som för diplomatiska tjänstemän. Kommittén har av praktiska

skäl funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen upptaga ifrågavarande för­

mån som ett särskilt medgivande, motsvarande vad som gäller för diploma­

tiska och konsulära tjänstemän. Jag biträder kommitténs förslag.

Punkten 4 (varor medförda av resande)

Tulltaxekommittén

Kommitténs förslag till denna punkt avser att genom ett allmänt hållet

stadgande i tulltaxeförordningen lägga grunden för den tullfrihet som bör

tillkomma resande med avseende å av dem införda artiklar. Kungl. Maj :t

skulle därefter utfärda detaljbestämmelser i huvudsak motsvarande vad som

gäller enligt momenten d) och e) av nuvarande 5 § jämte därtill anknutna

tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har övervägt sådan inskränkning i den för cyklar, kameror,

skrivmaskiner och dylika varor av »kapitalvarukaraktär» medgivna tullfri­

heten att denna förmån skulle få åtnjutas endast av person som icke är bo­

satt i Sverige. Kommittén framhåller dock att önskvärdheten ur principiell

och i viss mån näringspolitisk synpunkt av en dylik anordning får vägas mot

de olägenheter med avseende å resandetrafikens smidiga förlopp som kan

vara förenade med densamma.

Kommittén har vidare ansett det böra övervägas huruvida tillräckliga skäl

föreligger att bibehålla nuvarande bestämmelse om att cykel med hjälpmo­

tor må åtnjuta tullfrihet allenast under förutsättning att fordonet är gam­

malt och brukat.

I fråga om för återutförsel avsedda resesouvenirer gäller enligt internatio­

nella överenskommelser tullfrihet intill ett sammanlagt värde av högst 2 700

kronor för resande hemmahörande i utomeuropeiskt land och högst 600

kronor för resande hemmahörande i europeiskt land. Enligt kommitténs

uppfattning finns för vårt lands vidkommande knappast tillräckliga skäl att

upprätthålla någon skillnad mellan nämnda kategorier av resande, utan kom­

mittén anser lämpligt att båda kategorierna medgives tullfrihet för ifråga­

varande resesouvenirer exempelvis intill ett till 3 000 kronor avrundat be­

lopp.

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde ute­

slutas icke blott varor som införes i handelssyfte utan även varor som in­

föres för yrkesmässig förbrukning. Emellertid anser styrelsen det tillfyllest

att dylika inskränkningar regleras genom tillämpningsföreskrifterna, varför

styrelsen endast föreslår alt orden »annorledes än i handelssyfte» utgår ur

förevarandc moment.

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Vad angår den av kommittén ifrågasatta begränsningen av tullfriheten för

vissa artiklar till personer, som icke är bosatta i Sverige, uttalar styrelsen

bl. a. följande.

Den smidiga behandling av resande som numera genomförts förutsätter

att sedvanlig reseutrustning är tullfri. I praktiken torde bär i riket bosatta

personer sedan lång tid tillbaka åtnjutit sådan tullfrihet, före 1952 dock

endast för begagnade artiklar. Den jämsides gällande tullfriheten för varor

till ett värde av högst 275 kronor skulle i många fall ej förslå för att göra

ens begagnade kameror, skrivmaskiner etc. tullfria. Möjlighet att i uppen­

bara fall av missbruk vägra tullfrihet föreligger genom stadgandet, att tull­

friheten avser »förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under re­

san». Styrelsen förordar således, att orden »såvitt angår person, som icke är

bosatt i Sverige» utgår ur 1 mom. andra stycket.

Beträffande frågan huruvida tullfriheten för av resande införd cykel med

hjälpmotor skall begränsas till gammal och brukad sådan cykel eller icke

anför styrelsen följande.

I sak föreligger icke anledning att i tullhänseende behandla cykel med

hjälpmotor annorlunda än andra motorfordon. För motorfordon har kom­

mittén ifrågasatt mycket liberala bestämmelser för medgivande av tempo­

rär tullfrihet, innebärande att deposition av eller annan garanti för belö­

pande tull icke skulle erfordras. En förutsättning för så liberala föreskrifter

är, att särskild kontroll utövas över att fordon, som varaktigt kvarbliva här

i riket, vederbörligen förtullas. Sådan kontroll utövas nu i samband med in­

registreringen här i riket. Då emellertid cyklar med hjälpmotor ej äro regi-

streringspliktiga i Sverige, kan motsvarande kontroll ej anordnas i fråga om

dylika. Å andra sidan synes det önskvärt att cyklar med hjälpmotor i tull­

hänseende icke behandlas ofördelaktigare än andra och värdefullare trans­

portmedel. Den enda praktiska lösningen synes då vara att gå ett steg längre

och lämna definitiv tullfrihet för dylika cyklar. Möjlighet synes emellertid

böra föreligga att i fall av uppenbart missbruk vägra tullfrihet för cykel

med hjälpmotor — även för det fall att den införes av en utlänning. Viss

möjlighet erhålles genom den ifrågavarande inskränkningen av tullfriheten

till att omfatta endast »gammalt och brukat» fordon. Styrelsen vill således

för sin del förorda att berörda inskränkning bibehålies.

Vad beträffar kommitténs förslag till utvidgad tullfrihet för resesouveni-

rer, avsedda att återutföras, innebärande att envar resande hemmahörande

i främmande land skulle få tullfrihet för dylika varor till ett värde av högst

il 000 kronor, anför styrelsen följande.

Styrelsen hyser för sin del farhågor för konsekvenserna av en så liberal

tullfrihetsregel, särskilt med hänsyn till den stora resandefrekvensen mel­

lan Sverige och våra närmaste grannländer. Begreppet souvenirer innefattar

i vidsträckt bemärkelse prydnadsartiklar och personliga artiklar av alla slag,

därav många artiklar som äro belagda jämväl med särskild skatt. Vid tullfri­

het, varom nu är fråga, föreligger icke möjlighet att hålla kontroll över att

återutförsel verkligen sker. Styrelsen vill för sin del således ifrågasätta, om

icke de ovannämnda av innevarande års riksdag antagna bestämmelserna,

vilka utgöra internationell standard, borde bibehållas tills vidare.

Vidare framhåller styrelsen att den tullfrihet som nu medgives för varor

till ett värde understigande vissa angivna belopp endast avser varor vilkas

65

värde helt faller inom angiven värdegräns. Kommittén har i sitt förslag till

tillämpningsföreskrifter icke medtagit motsvarande begränsning, varför så­

ledes »partiell* tullfrihet i förekommande fall skulle åtnjutas beträffande

värdefullare föremål. Ett genomförande av detta förslag skulle ge tullfrihe­

ten en helt annan innebörd än den ursprungligen åsyftade. Relativt värde­

fulla artiklar skulle kunna bli helt tullfria — och i förekommande fall även

befriade från annan indirekt skatt — genom att flera personer gemensamt

införde desamma. Styrelsen förordar att tullfriheten alltjämt begränsas till

föremål, vars värde helt faller inom angivna värdegränser.

I detta sammanhang har styrelsen även berört den import av livsmedel

som ägt rum med utnyttjande av den till här ifrågavarande tullfrihetsförmå-

ner anknutna rätten för resande till avgiftsfri införsel av vissa livsmedel.

Vad styrelsen därvid anfört baserar sig på då gällande regler, enligt vilka

såsom villkor för tull- och avgiftsfriheten gällde, att resan uppenbarligen

icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa varor. Efter att ha be­

rört de praktiska svårigheter som varit förenade med tillämpning av detta

villkor och konstaterat att tulltaxekommittén icke behandlat frågan på an­

nat sätt än att kommittén i sitt utkast till tillämpningsföreskrifter gjort en

mindre jämkning i lydelsen av förenämnda villkor diskuterar styrelsen olika

möjligheter att ändra ifrågavarande regler. En möjlighet skulle vara att

föreskriva bestämda maximikvantiteter, en annan att såsom villkor för tull-

och avgiftsbefrielse stadga att varornas mängd och beskaffenhet känneteck­

nar dem såsom avsedda för sedvanligt icke yrkesmässigt bruk. Något direki

förslag i ämnet framlägges emellertid icke.

Frågan om resandes införsel av livsmedel beröres även av statens jord­

bruksnämnd. Nämnden anser det angeläget att möjligheter skapas att för­

hindra missbruk av bestämmelsen om avgiftsfri införsel. Enligt nämndens

mening skulle den enklaste lösningen vara att föreskriva en bestämd maximi-

lcvantitet. — Sveriges lantbruks förbund har anfört liknande synpunkter. —

Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- & lanthandlareförbund,

Sveriges industriförbund och landsfiskalen i Torsby distrikt bär berört frå­

gan om resandes införsel av livsmedel.

Svenska turisttrafikförbundet anser att de av kommittén föreslagna be­

stämmelserna måste betraktas som ytterligare lättnader ur turisttrafikens

synpunkt och tillstyrker därför förslaget.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att de speciella förhållanden, under vilka sjö­

folket lever och arbetar, medför att för dem en resa icke på samma sätt som

för resande i allmänhet utgör en isolerad företeelse utan oftast endast är ett

led i deras normala yrkesutövning. Med hänsyn härtill finner styrelsen det

skäligt att begränsningen i fråga om tullfrihet för gångkläder in. m. till vad

som icke prövas överstiga behovet under resan slopas för sjöfolkets del. Vi­

dare anser sjöfartsstyrelsen att även sjöfolket bör komma i åtnjutande av

tullfrihet intill ett sammanlagt värde av 275 kronor för varor, avsedda för

sjömannens eller hans familjs personliga behov eller till gåva till närstå­

ende person för dennes personliga bruk.

5

llihang titt riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1900

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

Kommitténs förslag att reglera hithörande frågor genom ett allmänt hål­

let stadgande i tulltaxeförordningen och mera detaljerade regler i tillämp­

ningsföreskrifterna har icke föranlett någon erinran från remissinstanser­

nas sida. Någon anmärkning mot kommitténs utformning av den generella

bestämmelsen i förordningen har icke heller framkommit, med undantag för

generaltullstyrelsens förslag att till tillämpningsföreskrifterna överföra vill­

koret att importen skall ske annorledcs än i handelssyfte. Jag anser mig

emellertid höra i stort sett följa kommitténs förslag till förordningens ly­

delse i denna punkt.

Vad därefter beträffar utformningen av tillämpningsföreskrifterna har

dessa tilldragit sig störst intresse med hänsyn till resandes import av livs­

medel. Denna fråga har emellertid efter remissbehandlingen kommit i ett

annat läge genom en ändring som vidtagits i de nuvarande bestämmelserna.

Det tidigare för tullfrihet gällande villkoret, att resan uppenbarligen icke

företagits i syfte att tullfritt införa varorna, har nämligen år 1958 ersatts

med villkoret att varornas mängd och beskaffenhet icke giver anledning an­

taga att de införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. Nå­

gon anledning att i sak vidtaga någon ändring i det sålunda gällande vill­

koret torde icke föreligga.

I fråga om tillämpningen i övrigt av bestämmelserna kan jag i huvudsak

ansluta mig till generaltullstyrelsens uttalanden.

I anledning av vad sjöfartsstyrelsen anfört vill jag framhålla att det i

\issa hänseenden kan vara vanskligt att utan vidare tillämpa de för resande

gällande reglerna jämväl på personer anställda ombord å fartyg. Frågan i

vad mån ett sådant likställande av dessa kategorier lämpligen kan ske torde

tå tagas i övervägande vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

Punkten 5 (verktyg m. m. för yrkesutövare)

' Denna punkt motsvarar 5 § f) i nuvarande tulltaxeförordning. Kommit­

téns förslag innebär en i huvudsak formell jämkning av gällande bestäm­

melser. Föi slaget ger icke anledning till någon erinran från min sida.

Punkten 6 (förnödenheter å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Punkten 6 motsvarar 5 § g) och h) i nuvarande tulltaxeförordning, sist­

nämnda moment dock endast i vad det avser förnödenheter. I kommitténs

förslag har tullfriheten utsträckts till att gälla förnödenheter för alla slag av

transportmedel, under det att förmånen, utom såvitt angår bensin, enligt

nuvarande regler endast avser förnödenheter till fartyg eller luftfartyg. Kom­

mitténs formulering innebär vidare en uppmjukning av det nuvarande vill­

koret, att förnödenheterna skall kvarbliva å transportmedlet; ändringen av­

ser att möjliggöra tillfälligt bortförande utan att tull behöver erläggas.

67

I kommitténs betänkande har framhållits att nuvarande 5 § h) tulltaxeför-

ordningen även omfattar fartygsinventarier och att generaltullstyrelsen fö­

reslagit att tullfriheten skulle utvidgas till att omfatta jämväl luftfartygsin-

ventarier. Kommittén har icke i och för sig haft någon erinran mot detta för­

slag men förordat att det åsyftade resultatet skall åstadkommas på annat

sätt, nämligen genom införande av Aussa anmärkningar rörande behandling­

en av inventarier av ifrågavarande slag i kap. 88 och 89 i tulltaxan.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen anser att den åsyftade innebörden av bestämmelsen

bäst klargöres genom att tullfriheten för varorna uttryckligen angives gälla

endast så länge de tillhör transportmedlet.

Departementschefen

Enligt min mening ligger det i sakens natur att här ifrågavarande tullfri-

hetsmedgivande gäller endast så länge varorna tillhör transportmedlet, och

jag finner det icke nödvändigt att i författningstexten särskilt angiva detta.

Jag anser mig sålunda kunna godtaga den formulering som använts i kom­

mitténs förslag.

I detta sammanhang må nämnas att kommitténs förslag till reglering av

vissa hithörande frågor genom införande av särskilda anmärkningar i tull­

taxan redan genomförts i samband med den år 1958 verkställda revisionen

av taxan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 7 (proviant å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit en mera allmän formulering än den som använ­

des i 5 § k) nuvarande tulltaxeförordning. Förslaget innebär att tullfrihet

skulle, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för proviant, med­

förd å och avsedd för besättning eller passagerare å transportmedel, som in­

kommer i trafik. I tillämpningsföreskrifterna skulle i stort sett upptagas de

detaljbestämmelser som nu förekommer i själva förordningen. Kommittén

anser dock icke tillräckliga skäl föreligga alt bibehålla det undantag från

tullfriheten som nu beträffande restaurangvagnar göres för konserver samt

dryckes- och tobaksvaror, i \ad undantaget avser konserver och andra dryc­

kesvaror än rusdrycker.

Yttrandena

Sveriges redareförening anser att den i kommitténs förslag förekommande

inskränkningen »i den mån Konungen därom förordnar» bör utgå ur författ­

ningstexten; som skäl härför anföres att det icke bör ifrågakomma att med

stöd av de nya bestämmelserna göra någon ändring i hittills tillämpad praxis

beträffande tullfrihet för här avsedd proviant.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

I anledning av vad Sveriges redareförening anfört vill jag framhålla, att

den angivna inskränkningen icke åsyftar någon begränsning av förmånerna

utan endast har det praktiska syftet att möjliggöra en mera rationell ut­

formning av bestämmelserna, i det att själva förordningens text icke behö­

ver belastas med några detaljbestämmelser; jag finner icke anledning från­

gå kommitténs förslag på denna punkt.

Punkten 8 (livsförnödenheter för djur under transport)

Denna punkt motsvarar 5 § v) i gällande tulltaxeförordning; i enlighet

med tulltaxekommitténs förslag har bestämmelserna överförts med allenast

en mindre jämkning, innebärande möjlighet till en mera fri tolkning av be­

greppet bestämmelseort än vad nu är fallet.

Punkten 9 (ventilationstrummor och garneringsmateriel)

I enlighet med vad som tidigare anförts i avsnittet rörande behandlingen

av emballage har här införts en mot nuvarande regler (5 § q) svarande be­

stämmelse om tullfrihet för ventilationstrummor för lastrum och s. k. gar­

neringsmateriel till skydd för gods under transport.

Punkten 10 (inventarier från förolyckat fartyg m. m.)

Tulltaxekommittén

Kommittén har i sitt förslag (8 § 9 mom.) genom en viss jämkning av den

nu i 5 § h) använda formuleringen velat ge uttryck åt att här avsedd tullfri­

het endast bör gälla gods som införes till vårt land i samband med bärg­

ningen. Vidare föreslår kommittén en saklig ändring såtillvida att enligt

kommitténs förslag icke blott inventarier utan även annan till last icke hän-

förlig materiel skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Förslaget innebär

dessutom att tullfriheten, som nu endast avser inventarier till fartyg, ut-

sträckes till att omfatta även inventarier m. m. från förolyckat luftfartyg.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen berör den ändring av formuleringen, varmed kom­

mittén velat klargöra att utomlands bärgat gods, som på kommersiell väg

försålts till Sverige, icke skall komma i åtnjutande av här ifrågavarande tull­

frihet. Detta anser styrelsen fullt klart framgå även av den nuvarande tex­

ten, enär sålunda försålt gods ej kan anses tillhöra det förolyckade fartyget

längre. I praxis har författningsrummet också fått sådan tolkning. Kommit­

téns förslag kan eventuellt föranleda tvekan huruvida utomlands bärgat

gods, som återföres till den svenske ägaren med t. ex. annat honom tillhörigt

fartyg, må lämnas tullfritt enligt ifrågavarande bestämmelse. I sådant fall

69

synes emellertid enligt styrelsens uppfattning övervägande skäl tala för tull­

frihet. Då den gällande formuleringen av bestämmelsen lett till en lämplig

praxis på området, anser styrelsen det ur praktisk synpunkt vara fördelak­

tigt alt i här berörda avseende icke vidtaga någon ändring av den nuvarande

texten.

Departementschefen

Kommitténs förslag biträdes av mig med en mindre jämkning i enlighet

med generaltullstyrelsens yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 11 (liktransporter)

Punkten har i enlighet med tulltaxekommitténs förslag (8 § 10 mom.)

oförändrad överförts från 5 § x) i nuvarande förordning.

Punkten 12 (flyttsaker och hemgift)

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller två olika moment för varor, som

införes i samband med inflyttning till riket, det ena (5 § 1) avseende varor,

som erhållits såsom hemgift eller bröllopsgåva i anledning av giftermål med

här i riket bosatt person, det andra (5 § in) avseende flyttsaker i allmänhet.

Tillämpningsområdet för de båda momenten är något olika, i det att tull­

friheten för hemgift och bröllopsgåva är begränsad till »färdiga hushålls-

eller klädespersedlar», under det att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet

avser »husgeråds- eller andra lösörepersedlar». Vissa olikheter föreligger

även med avseende å kravet på den inflyttande personens hemvist eller vis­

telse utomlands. Slutligen gäller beträffande flyttsaker i allmänhet såsom

villkor att de är gamla och brukade, under det att dylik begränsning själv­

fallet icke är föreskriven beträffande hemgift och bröllopsgåva.

Tulltaxekom mittén

Kommittén föreslår (8 § 11 mom.) att tullfriheten i samband med inflytt­

ning från utlandet behandlas i ett sammanhang och att därvid i själva

tulltaxeförordningen endast intages ett allmänt hållet stadgande om tull­

frihet för varor, som annorledes än i handelssyfte införes av dem som in­

flyttar, under det att detaljbestämmelserna i överensstämmelse med av

kommittén eljest använda principer överflyttas till tillämpningsföreskrifter­

na. I fråga om detaljbestämmelserna anför kommittén bl. a. följande.

Generallullslyrelsen har föreslagit vissa utvidgningar av tullfrihetsmed-

givandet enligt båda de nuvarande momenten, dels genom att tullfriheten

för flyttsaker i allmänhet skulle omfatta även hemberedda livsmedel, dels

genom att tullfriheten för varor som införes i anledning av giftermål skulle

utsträckas till att avse »färdiga husgeråds-, heminrednings- eller klädesper­

sedlar» samt gälla oavsett på vilket sätt artiklarna förvärvats (alltså icke en­

dast om de utgör hemgift eller bröllopsgåva). Kommittén biträder styrelsens

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

förslag i vad avser flyttsaker i allmänhet. Vad angår varor som införes med

anledning av giftermål kan ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna ta

steget fullt ut och låta de för flyttsaker i allmänhet gällande, något libera­

lare reglerna angående bl. a. omfattningen av tullfrihetsmedgivandet gälla

även här. Tvekan kan dock råda i detta hänseende på grund av risken för

missbruk. Kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har därför på

denna punkt givits en alternativ utformning. Enligt kommitténs uppfatt­

ning bör hinder icke möta att ge uttrycket »husgeråds- och lösörepersedlar»

sådan tolkning, att däri kan inbegripas även smärre kvantiteter av varor som

lakans- och handduksväv, vilka ej sällan ingår bland de artiklar som med-

föres vid inflyttning i anledning av giftermål.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde

uteslutas ej blott varor, som införes i handelssvfte, utan jämväl varor, som

införes för yrkesmässig förbrukning; inskränkningarna synes emellertid

böra överföras till tillämpningsföreskrifterna. Vad beträffar frågan huruvida

person, som flyttar till Sverige på grund av giftermål, skall åtnjuta tullfrihet

för varor av alla slag eller blott för husgeråds-, heminrednings- och klädes­

persedlar förordar styrelsen det senare alternativet, då detta synes bäst svara

mot det praktiska behovet. Det liberalare alternativet synes kunna inbjuda

till missbruk, exempelvis med avseende å bilar. Väljes det snävare alternati­

vet kan ifrågasättas, om icke i författningstexten klart borde utsägas, att

även material för tillverkning av nämnda slag av persedlar må införas tull­

fritt.

Departementschefen

I fråga om grundbestämmelsen i tulltaxeförordningen biträder jag i stort

sett kommitténs förslag.

Vad beträffar tillämpningen av den sålunda föreslagna bestämmelsen sy­

nes mig försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare följa den av general­

tullstyrelsen förordade något restriktivare linjen.

Punkten 13 (arv, testamentsförvärv och gåvor)

Enligt gällande bestämmelser åtnjutes i vissa speciella fall tullfrihet för

gåvor, men i övrigt föreligger inga bestämmelser om tullfrihet för benefika

förvärv. Hos tulltaxekommittén föreslog generaltullslyrelsen utsträckning i

vissa hänseenden av tullfriheten för gåvor samt, under hänvisning bl. a. till

bestämmelser i andra länder, införande av tullfrihet för arvegods.

Tulltaxekommittén

Kommittén finner att tullfrihet i många fall kan vara befogad när det

gäller varor av här ifrågavarande karaktär och föreslår att i tulltaxeförord­

ningen intages en generellt hållen bestämmelse (8 § 12 mom.) som ger

Kungl. Maj :t möjlighet att närmare reglera hithörande frågor i tillämpnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

71

föreskrifterna; kommittén liar därvid gjort undantag för tobaksvaror, cigar­

rettpapper och rusdrycker.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén upptagit åtskil­

liga fall i vilka tullfrihet enligt denna bestämmelse ansetts böra ifråga-

komma.

Tullfrihet skulle sålunda medgivas för liusgeråds- och andra lösörepersed­

lar vilka erhållits i arv. Kommittén anser det icke påkallat att föreskriva

att varorna skall vara gamla och brukade; att detta i regel är förhållandet

ligger i sakens natur, men om undantagsvis såsom arv erhålles obegagnade

artiklar bör dessa icke på grund därav vara uteslutna från tullfriheten. Kom­

mittén finner av praktiska skäl lämpligt att med arv likställa vad som av

arvsberättigad erhållits genom testamente.

Vidare skulle tullfrihet medgivas för utmärkelsetecken och hedersgåvor

in. in. i enlighet med en av generaltullstyrelsen föreslagen formulering, in­

nebärande viss utvidgning av den tullfrihet som för närvarande gäller (5 §

t) för av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt

ävensom utställningsmedaljer och tävlingspris.

Tullfrihet skulle även medgivas för gåvor till sjukhus eller allmän vård­

anstalt, ett medgivande som saknar motsvarighet i de nuvarande bestäm­

melserna.

Nuvarande stadgande om tullfrihet för gåvor till sjömän (5 § n) skulle

bibehållas i sak oförändrat, men utan nu gällande reciprocitetskrav.

Tullfrihet skulle vidare medgivas för gåvor till vetenskapliga institutio­

ner. Denna tullfrihet täcker delvis ett område, som är föremål för en i

UNESCO :s regi ingången konvention, men man har beträffande gåvor här

i landet enligt tidigare särskilda bestämmelser sträckt sig längre än vad

fallet är i UNESCO-konventionen, och kommitténs förslag innebär en ytter­

ligare utvidgning av ifrågavarande förmån. Kommittén anser det lämpligast

alt ett sådant, främst ur intern synpunkt motiverat stadgande upptages i

samband med reglerna för andra gåvor, under det att de bestämmelser, som

mera direkt tar sikte på genomförande av UNESCO-konventionen, behandlas

i en punkt för sig (punkten 15).

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har slutligen upptagits

eu helt ny bestämmelse om tullfrihet för gåvor till enskilda. Kommittén

finner en begränsning till försändelser med ett värde av högst 100 kronor

vara en i avvaktan på närmare erfarenheter lämplig anordning.

I detta sammanhang berör kommittén även frågan om tullfrihet för gåvor

till Rädda barnens riksförbund (förutvarande Föreningen Rädda barnen).

Kommittén erinrar om att tullfrihet för sådana gåvor brukat medgivas av

riksdagen för två år i sänder och meddelats i skrivelse till generaltullstyrelsen.

Då medgivandet endast tillkommer viss organisation och i varje fall under

normala förhållanden kommer i tillämpning i elt begränsat antal fall, ifrå­

gasätter kommittén huruvida icke tullfriheten liksom hittills lämpligen bör

stadgas i särskild skrivelse. 1 fortsättningen skulle denna emellertid kunna

utfärdas av Kungl. Maj :t utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I anslutning härtill må erinras om att innevarande riksdag, på förslag

av bevillningsutskottet, törlängt tullfriheten för Rädda barnens riksförbund

tills vidare (Prop. 1960: 4, BevU 4, Rskr 70). Utskottet förutsatte i sitt be­

tänkande att frågan skulle omprövas, därest generella regler om tullfrihet

infördes för gåvor till ideella organisationer.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen anser särskild anledning icke föreligga att i detta

sammanhang påpeka att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror och

rusdrycker. Motsvarande stadgande finnes icke i exempelvis punkterna 11

och 13 i kommitténs förslag. Med hänsyn till att bestämmelserna om gåvor

är avsedda att kunna komma i tillämpning även på varor, inköpta i utlandet

för skänkta medel, ifrågasätter styrelsen om icke ordalydelsen borde jäm­

kas till: »varor som inkomma från utlandet» i stället för »varor som er­

hållas från utlandet».

I fråga om gåvor till enskild person framhåller styrelsen att tullfrihet bör

åtnjutas även för försändelser av högre värde än 100 kronor, om mottagarna

är flera och gåvan till var och en har högst 100 kronors värde; det förut-

sättes att i gåvans värde inräknas jämväl till äventyrs tullfria artiklar. Med

åberopande tillika av vissa närmast redaktionella synpunkter föreslår sty­

relsen att bestämmelsen om tullfrihet för ifrågavarande artiklar erhåller

följande lydelse:

enstaka gåvoföjsändelser till enskild person under förutsättning, att gå­

vans värde uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för

mottagarens eller hans familjs personliga behov; skolande vid beräkningen

av värdet i tillämpliga delar gälla vad i tillämpningsföreskrifterna till 8 §

4 mom. tulltaxeförordningen stadgas.

Vad angår den i betänkandet omnämnda tullfriheten för Rädda barnens

riksförbund anser styrelsen att ur rent praktisk synpunkt skäl kan anföras

lör att denna behandlas i tillämpningsföreskrifterna.

Statens jordbruksnämnd anser att den av tulltaxekommittén föreslagna

allmänna bestämmelsen om tullfrihet för gåvosändningar i princip torde

kunna göras tillämplig även på varor tillhörande jordbruksregleringen un­

der förutsättning av viss maximering av kvantiteten. — Sveriges lantbruks-

förbund uttalar däremot att tullfriheten i princip icke bör gälla livsmedel

men säger sig med visst förbehåll kunna acceptera tullfrihet under samma

förutsättning som jordbruksnämnden.

Statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet, atom­

kommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker kom­

mitténs förslag i vad avser gåvor till vetenskapliga institutioner.

Rädda barnens riksförbund anser att eu bestämmelse om tullfrihet för

gåvor till förbundet helst borde införas i själva tulltaxeförordningen men

anser det icke vara någon större olägenhet om frågan löses på sätt kom­

mittén föreslår.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

73

Departementschefen

Kommitténs förslag att i tulltaxan införa en allmän bestämmelse för reg­

lering av frågan om tullfrihet för benefika förvärv finner jag ändamålsen­

ligt. Härvid bör testamentariska förvärv helt likställas med arv. Vad beträtfar

bestämmelsens utformning delar jag general tullstyrelsens uppfattning att

det icke är erforderligt att i detta sammanhang göra någon reservation för

tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker; i vad mån tullfrihet kan få åt­

njutas för varor av ifrågavarande slag regleras för närvarande av de särskil­

da föreskrifter som behandlar rätten till införsel av dylika varuslag. Det

synes också lämpligt att såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt ge bestäm­

melsen sådan formulering att det står klart att tullfrihet jämväl skall kun­

na ifrågakomma beträffande varor som inköpts för från utlandet skänkta

medel.

I fråga om tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om gåvor till

privatpersoner kan jag ansluta mig till vad general tullstyrelsen anfört.

Frågan om begränsning av de kvantiteter livsmedel som skall tillåtas in­

förda avgiftsfritt med stöd av förevarande bestämmelse regleras i författning­

arna rörande införseln av sagda varor.

I fråga om tullfriheten för gåvor till Rädda barnens riksförbund anslu­

ter jag mig till vad tulltaxekommittén anfört därom, att frågan om tullfrihet

i fortsättningen skall kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan att riksdagens

beslut i det särskilda fallet erfordras.

Punkten 14 (varuprov m. m.)

Varuprov kommer för närvarande i åtnjutande av särskild tullfrihet enligt

5 § o) tulltaxeförordningen, därest de saknar eller har allenast obetydligt

handelsvärde; för varuprov som icke uppfyller detta villkor kan enligt 8 §

1 mom. a) samma förordning medgivas temporär tullfrihet, d. v. s. tullfri­

het under villkor att varorna återutföres. Bestämmelserna avser nänmast

varuprov, som tjänar till att demonstrera (presumtiva) importvarors beskaf­

fenhet eller arbetssätt, men de torde i praktiken tillämpas även på varu­

prov, avsedda att tjäna till ledning för här bedriven varutillverkning.

Mönster är enligt gällande bestämmelser likställda med varuprov; med

mönster avses därvid sådana avbildningar av en vara som skall ersätta prov

å densamma.

Beträffande modeller finns icke någon annan särskild föreskrift än att

temporär tullfrihet enligt 8 § 1 mom. a) tulltaxeförordningen medgives för

varor avsedda att tjäna som bl. a. modeller vid tillverkning av exportvara.

Formellt skulle således varken särskild eller temporär tullfrihet kunna ifrå­

gakomma för andra modeller, men i praktiken torde temporär tullfrihet i

viss utsträckning ha medgivits genom eu vidsträckt tolkning av uttrycket

»varuprov och mönster».

74

Kungl. Majrts proposition nr 98 år 1960

Tulltaxekommittén

I fråga om varuprov och mönster finner kommittén nuvarande praxis na­

turlig och ifrågasätter icke någon ändring. Beträffande modeller anför kom­

mittén i huvudsak följande.

I fråga om modeller som tjänar till att demonstrera importvarors beskaf­

fenhet eller arbetssätt torde icke finnas anledning till strängare behandling

än som tillämpas för varuprov. Enligt kommitténs uppfattning bör man, oav­

sett om modellerna kan anses äga handelsvärde eller ej — något som ju kan

vara synnerligen vanskligt att avgöra — kunna medgiva särskild tullfrihet,

när ändamålet tydligt framgår av material eller utförande. Därest detta icke

är fallet bör temporär tullfrihet medgivas.

När fråga är om modeller till ledning vid inhemsk varutillverkning får sa­

ken anses vara mera tveksam, i synnerhet om det gäller produktion för hem­

mamarknaden och betalning erlägges för modellerna. Detta är vanligt bl. a.

inom modebranschen, där införsel sker av exempelvis modeller till klän-

ningar, utförda av simpel vävnad eller t. o. in. papper. Modellkostnaderna ut­

gör i dessa såväl som andra fall otvivelaktigt en del av varans manufaktu-

reringskostnader, och en inhemsk producent som själv utarbetar modeller

kan med visst fog göra anspråk på samma tullskydd för dessa som för andra

manufaktureringskostnader. Betraktar man saken på detta sätt finnes up­

penbarligen icke skäl för vare sig särskild eller temporär tullfrihet. Tydligt

är å andra sidan att priset för modellerna väsentligen innefattar »ideella»

värden och att förhållandet därför närmar sig vad som gäller beträffande

ritningar eller beskrivningar för vilka ju någon tull icke erlägges. Kommit­

tén har funnit skyddssynpunkten åtminstone för vårt lands vidkommande

ha mera teoretisk än praktisk betydelse och har därför ansett övervägande

skäl tala för en liberal inställning till hithörande spörsmål. Enligt kommit­

téns uppfattning bör därför modeller för nu ifrågavarande ändamål kunna

behandlas på samma sätt som ovan angivits beträffande modeller för de­

monstration av importvaror, d. v. s. särskild tullfrihet bör medgivas om ar­

tiklarnas egenskap av modeller tydligt framgår av material eller utförande

och temporär tullfrihet om detta icke skulle vara fallet.

Kommittén har i sitt förslag utformat såväl här ifrågavarande bestäm­

melse om särskild tullfrihet (8 § punkten 13 i kommitténs förslag) som

motsvarande stadgande om temporär tullfrihet (11 § 1 mom.) på grundval

av de tankegångar som bär utvecklats. Härvid har kommittén funnit lämp­

ligt alt utställningsföremål, vilka nu i fråga om temporär tullfrihet är lik­

ställda med varuprov och mönster, även när det gäller särskild tullfrihet in-

begripes under samma regler.

I kommitténs förslag har vidare upptagits kinematografisk film utvisande

importvaras beskaffenhet eller användning. Beträffande viss sådan film fö-

religger eu internationell överenskommelse om temporär tullfrihet, i enlig­

het varmed bestämmelse härom nu är intagen i 8 § 1 mom. g) lulltaxeför-

ordningen. Kommittén har med beaktande av syftet med den svenska tul­

len på kinematografisk film funnit hinder icke möta att medgiva tullfrihet

utan tidsbegränsning och utan nu gällande inskränkningar och villkor.

I nuvarande 5 § o) intagen bestämmelse om tullfrihet för kataloger, pris­

listor och annat merkantilt tryck har icke medtagits i kommitténs förslag,

eftersom dessa varuslag upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till

tulltaxa.

Yttrandena

Sveriges industriförbund framhåller att konfektionsindustri!! i viss ut­

sträckning inför färdiga modellplagg, där det varken av material eller utfö­

rande framgår att de är avsedda att användas som modeller. Eftersom dy­

lika plagg tjänar samma ändamål som t. ex. ritningar för maskintillverk­

ning, vilka är tullfria, och då några skyddsintressen inte finns, bör enligt

förbundets mening tullfrihet medgivas även för färdiga plagg, vilka enligt

intyg skall användas endast som modeller.

Departementschefen

Kommitténs förslag går ganska långt då det gäller att medge tullfrihet för

varuprov och övriga i detta sammanhang aktuella artiklar. Frånsett den

av Sveriges industriförbund framställda anmärkningen, vilken avser en

ytterligare liberalisering av bestämmelserna, har någon anmärkning mot

kommitténs förslag icke framförts. Jag vill emellertid nämna att man i för­

slaget till gemensamma nordiska bestämmelser intagit en restriktivare håll­

ning. Enligt detta förslag skall sålunda särskild tullfrihet, som avses i före­

varande 8 §, medgivas endast för artiklar som saknar eller har blott obe­

tydligt värde. I fråga om artiklar med högre värde skall temporär tullfrihet,

som avses i 10 §, medgivas men endast för varor avsedda för upptagande

av beställningar eller för användning vid tillverkning av exportvaror. Enligt

min uppfattning har emellertid tulltaxekommittén förebragt bärande skäl

för den mera liberala inställning som präglar dess förslag. Tillräcklig anled­

ning att i detta sammanhang särskilt upptaga utställningsföremål synes dock

knappast föreligga. I den mån nämnda uttryck avser artiklar, som tjänar till

att utvisa varors beskaffenhet eller användning, torde de få anses inbegripna

under begreppet varuprov. I den mån däremot uttrycket avser artiklar, som

förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat kulturellt vär­

de, torde de alltid vara av sådan art att endast temporär tullfrihet kommer

i fråga. I enlighet härmed har utställningsföremål icke upptagits under

förevarande punkt i departementsförslaget.

Vad beträffar de av Sveriges industriförbund berörda modellplaggen vill

jag framhålla, att dylika plagg enligt kommitténs förslag skulle kunna kom­

ma i åtnjutande av temporär tullfrihet enligt 10 §; enligt min åsikt får sådan

förmån anses Aara tillfyllest i dylika fall.

I överensstämmelse med den princip som tillämpats vid utarbetandet av

departementsförslaget har den omständigheten att vissa tryckalster, som

är upptagna under 5 § o) i gällande tulltaxeförordning, numera blivit tull­

fria enligt tulltaxan icke ansetts böra föranleda att de uteslutes ur här ifråga­

varande bestämmelser; de återfinnes följaktligen i departementsförslaget

med vissa jämkningar av i huvudsak formell natur.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

75

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 15 (markutrustning för flygplatser

m. m.)

Enligt bestämmelse i 5 § i) nuvarande tulltaxeförordning åtnjutes tullfri­

het för artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplats­

område användas i samband med luftfart, därest artiklarna tydligen är av­

sedda för nyttjande vid underhåll, reparation, avprovning eller betjäning av

luftfartyg, för expediering av passagerare och last eller för utbildning av

markpersonal och flygande personal, ävensom delar till sådana artiklar, allt

i den mån Konungen därom förordnar. Denna bestämmelse sammanhänger

med en rekommendation i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944

om internationell civil luftfart, och de åsyftade varuslagen har i tillämp­

ningsföreskrifterna angivits genom en uppräkning i huvudsaklig anslut­

ning till nämnda bilaga.

Tulltaxekommittén

Enligt kommitténs förslag, som avgavs innan de nuvarande bestämmelser­

na i tulltaxeförordningen tillkommit, skulle i nämnda förordning intagas en

allmän bestämmelse (8 § punkten 14) om tullfrihet för markutrustning för

flygplatser, i den mån Konungen därom förordnar. I tillämpningsföreskrif­

terna skulle enligt kommitténs uppfattning en precisering av de åsyftade

varuslagen kunna ske genom hänvisning till förutnämnda bilaga till luftfarts-

konventionen.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen har icke haft något att anmärka mot kommitténs för­

slag till utformning av tulltaxeförordningen på denna punkt men har ifråga­

satt lämpligheten av att i tillämpningsföreskrifterna precisera varuslagen al­

lenast genom hänvisning till konventionsbilagan.

Departementschefen

I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har förevarande punkt

erhållit en något mera preciserad avfattning än vad fallet är i kommitténs

förslag. Enligt det nordiska förslaget skall tullfrihet sålunda medgivas för

typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid

eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartygsmyn-

dighet eller lufttrafikföretag, så länge varorna användes för ifrågavarande

ändamål. Med hänsyn icke minst till det nordiska samarbetet på flygtrafi­

kens område finner jag det lämpligt att bestämmelserna utformas i överens­

stämmelse med det nordiska förslaget. I vad mån och på vad sätt en ytter­

ligare precisering av de åsyftade varuslagen kan vara påkallad är huvud­

sakligen en praktisk fråga som får prövas vid utfärdande av tillämpnings­

föreskrifterna.

77

Punkten 16 (varor för vissa hjälpföretag)

Tulltaxekommittén

Kommittén framhåller att bilaga 9 till den internationella luftfartskonven-

tionen innehåller ett stadgande om skyldighet för fördragsslutande stat att

»vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av tullfri, temporär inför­

sel till sitt territorium av alla luftfartyg, redskap, reservdelar och utrustning,

som erfordras vid efterspaning, räddning, undersökning, reparation eller

bärgning av skadat luftfartyg, hemmahörande i annan stat». Ehuru rekom­

mendationen i fråga endast avser temporär tullfrihet föreslår kommittén,

då det med hänsyn till ändamålet med införseln är av vikt att denna kan ske

med minsta möjliga formaliteter, att bestämmelsen upptages i förevarande

paragraf (8 § punkten 14 i kommitténs förslag), d. v. s. tekniskt sett kon­

strueras som särskild tullfrihet. Skyldighet bör dock föreligga att återutföra

de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. I till-

lämpningsföreskrifterna skulle de åsyftade varorna enligt kommitténs upp­

fattning kunna preciseras genom hänvisning till förenämnda bilaga.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att begränsa tullfri­

heten till materiel, avsedd för bärgning i samband med luftfart; enligt sty­

relsens uppfattning borde Kungl. Maj :t i administrativ ordning kunna med­

giva motsvarande tullfrihet exempelvis i fall av sjöolycka. I likhet med vad

styrelsen gjort beträffande markutrustning till flygplatser ifrågasätter sty­

relsen huruvida icke en uppräkning av de olika slagen av materiel som

åsyftas vore att föredraga framför en hänvisning till konventionen.

Sveriges redareförening anser likaledes att tullfrihet bör medgivas för va­

ror, avsedda att användas vid räddnings- och bärgningsföretag till sjöss. I

detta sammanhang framför föreningen även ett yrkande om tullfrihet för

material, avsett för hamnbyggnad för sjöfartens räkning.

Departementschefen

Enligt min uppfattning får det anses önskvärt att i tulltaxeförordningen

fastslå möjligheten till tullfri införsel av materiel i samband med sådana in­

ternationella hjälpaktioner varom här är fråga. I likhet med tulltaxekommit­

tén finner jag lämpligt alt tullfriheten tekniskt sett konstrueras som särskild

tullfrihet, ehuru det förutsättes att återutförsel äger rum av de varor som

icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. Enligt min uppfattning

kan detta lämpligen komma till uttryck i författningstexten genom att efter

mönster av det nordiska förslaget stadga tullfrihet för varor som införes för

tillfällig användning vid aktuellt företag. Anledning torde icke föreligga att

begränsa förmånen till företag i samband med lufttrafik. Tvärtom synes det

mig lämpligt att genom en relativt vidsträckt formulering göra den tillämp­

lig även på vissa företag, som måhända icke skulle kunna betecknas som

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

räddnings- eller bärgningsföretag, exempelvis på internationella företag för

bekämpande av epidemier eller dylikt. I departementsförslaget har därför

valts uttrycket »aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jäm­

förlig humanitär hjälpaktion».

I det nordiska förslaget har angivits att det skall röra sig om större före­

tag. Anledning synes dock för vårt vidkommande knappast föreligga att

stadga något särskilt villkor beträffande aktionens omfattning utöver det

som redan får anses ligga i den nyss angivna formuleringen. Med denna

formulering torde den åsyftade situationen få anses vara tillräckligt pre­

ciserad, varför det knappast föreligger något behov av att göra tullfriheten

beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. I den mån ordnings- och

kontrollföreskrifter kan vara erforderliga torde utfärdandet av dessa få an­

komma på vederbörande tullmyndigheter i varje särskilt fall.

Förslaget att i detta sammanhang införa bestämmelser om tullfrihet för

material, avsett för hamnbyggnader för sjöfartens räkning, kan jag icke

tillstyrka.

Punkten 17 (varor av undervisnings-, vetenskaplig eller

kulturell karaktär)

Sverige anslöt sig år 1952 till en i UNESCO:s regi ingången konvention

angående import av materiel av undervisnings-, vetenskaplig och kulturell

karaktär. Enligt denna konvention åtager sig de deltagande staterna att

medgiva tullfri införsel av viss närmare angiven materiel av ifrågavarande

karaktär inom följande kategorier:

A. böcker, publikationer och dokument;

B. konstverk och kollektionsföremål av undervisnings-, vetenskaplig el­

ler kulturell karaktär;

C. bild- och ljudmateriel av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell

karaktär;

D. vetenskapliga instrument eller apparater;

E. materiel för blinda.

Åtskilliga av de åsyftade artiklarna var redan tidigare tullfria enligt här

i landet gällande bestämmelser, och beträffande övriga artiklar effektuera­

des tullfriheten genom vid 1952 års riksdag vidtagna ändringar i tulltaxan

eller i tulltaxeförordningen.

I stort sett är de under A och B avsedda artiklarna numera upptagna med

tullfrihet i taxan, medan de under C, D och E upptagna varuslagen täckes

av de tullfrihetsbestämmelser som är införda i 5 § tulltaxeförordningen

under punkterna y), u) och ö).

Tulltaxekommittén

Kommittén har funnit det vara mest praktiskt att i själva tulltaxeförord­

ningen (8 § punkten 15 i kommitténs förslag införa ett generellt stadgande

om tullfrihet för varuslag inom UNESCO-konventionens tillämpningsområde

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

79

och att därefter i tillämpningsföreskrifterna specificera de olika varukate­

gorierna, i den mån de icke enligt kommitténs förslag skulle åtnjuta tull­

frihet enligt tulltaxan.

Mom. 1 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till 8 § punkten

15 motsvarar 5 § y) i nuvarande tulltaxeförordning med undantag för i det

följande omnämnda journalfilmer. Kommittén har emellertid i sitt utkast

gjort ett tillägg som möjliggör medgivande av tullfrihet även om materielen

icke importeras av organisation eller sammanslutning av här ifrågavarande

karaktär. Avsikten med detta tillägg är bl. a. att möjliggöra tullfrihet för

exempelvis instruktionsfilmer för arbetarutbildning. Vidare täckes härige­

nom en ännu gällande konvention av år 1933 om undervisningsfilm.

Mom. 2 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar nuvarande 5 §

u). Kommittén föreslår i anledning av en framställning av Forskningsrådens

samarbetsdelegation att tullfrihetsmedgivandet göres beroende av att im­

porten sker till vissa av Kungl. Maj:t i förväg bestämda institutioner, dock

med möjlighet för andra institutioner att efter prövning av generaltullsty-

relsen i samråd med kommerskollegium komma i åtnjutande av enahanda

förmåner. Kommittén framhåller att inhemska producentintressen icke tor­

de kunna skadas av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna, enär

man fortfarande skulle bibehålla villkoret att varor av ifrågavarande slag

icke tillverkas inom riket. Tolkningen av det i detta sammanhang nu använda

uttrycket »fullt motsvarande vetenskapliga värde» har visat sig erbjuda vissa

svårigheter; i förslaget användes det enligt kommitténs uppfattning mera

adekvata uttrycket »för ifrågavarande ändamål lika användbara».

Mom. 3 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter motsvarar de i

5 § ö) givna stadgandena (viss jämkning av momentets lydelse har genom­

förts år 1958).

Vad beträffar förut berörda journalfilmer fann kommittén den lämpligaste

lösningen av frågan om tullfrihet vara en viss utvidgning av rubriken 37.07

A i kommitténs tulltaxeförslag; denna utvidgning genomfördes vid den år

1958 vidtagna revisionen av taxan.

Yttrandena

Atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar sin

tillfredsställelse med alt kommittén följt det av forskningsrådens samarbets­

delegation framlagda förslaget, och kommitténs förslag tillstyrkes även av

överstyrelsen för de tekniska högskolorna och överstyrelsen för yrkesutbild­

ning.

Statens medicinska forskningsråd hemställer, med instämmande av kans­

lern för rikets universitet, om eu viss utvidgning av här ifrågavarande för­

måner. Enligt forskningsrådets förslag skulle tullfrihet kunna åtnjutas för

instrument, apparater, modeller samt andra föremål och varor, avsedda alt

ingå i samlingar för demonstrations-, undervisnings- och forskningsändamål

men icke avsedda för återförsäljning eller för industriellt bruk, såvitt de in­

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 98

är

1960

föres till universitets- och högskoleinstitutioner, muséer och motsvarande

inrättningar, eller av statliga forskningsråd.

Skolöverstyrelsen framhåller att de under överstyrelsens inseende ståen­

de skolorna i regel köper sin apparatur genom svenska företag under så­

dana förhållanden att de icke kan komma i åtnjutande av tullfrihet. Lämp­

ligast vore måhända att restitution medgåves för sådana apparater som

bevisligen försålts till undervisningsanstalter. Enligt styrelsens uppfatt­

ning är det icke riktigt, att de allmänna skolorna, såsom nu är fallet, skall

betala tull för importerad apparatur.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om icke åt styrelsen kunde överlåtas att i

samråd med kommerskollegium bestämma, vilka institutioner och undervis­

ningsanstalter som skulle medgivas tullfrihet för vetenskapliga instrument

och apparater. Styrelsen framhåller vidare att det för sådan tullfrihet nu

föreskrivna villkoret att varor »av fullt motsvarande vetenskapliga värde

icke tillverkas inom riket» bättre ansluter sig till konventionens formule­

ring än det av kommittén föreslagna uttrycket »att för ifrågavarande ända­

mål lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket»; styrelsen finner

det ur vissa synpunkter fördelaktigt att bibehålla en formulering som så

nära som möjligt ansluter sig till konventionstexten.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en framställning av Nor­

diska kulturkommissionens svenska delegation i fråga om avgifter på audio-

visuell materiel för undervisningsändamål. Framställningen går ut på att

dylik undervisningsmateriel icke bör belastas med särskilda avgifter eller

att åtminstone icke högre avgifter uttages än för annan därmed jämförlig

materiel.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen införa en allmän bestämmelse om be­

fogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för materiel för under­

visnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål har lämnats utan erinran

av remissinstanserna och kan av mig biträdas.

Vad de blivande tillämpningsföreskrifterna beträffar synes i den varuka­

tegori, som kommittén behandlar i 1 mom. av sitt utkast (motsvarande nu­

varande 5 § y), liksom för närvarande böra upptagas bl. a. grammofonski­

vor, vilket varuslag icke såsom kommittén förordat blivit upptaget med

tullfrihet i själva tulltaxan. Med dylik komplettering torde en bestämmelse

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillgodose det öns­

kemål som framställts av Nordiska kulturkommissionens svenska delega­

tion.

Vad beträffar vetenskapliga instrument och apparater, upptagna i 2 mom.

i kommitténs utkast (närmast motsvarande nuvarande 5 § u), har flertalet

remissinstanser icke haft något att erinra mot kommitténs förslag. Vissa

önskemål har dock framkommit angående utvidgning i olika hänseenden av

här ifrågavarande förmån. Tillämpningen av bestämmelserna på området har

81

visat sig i praktiken vara förenad med avsevärda svårigheter. Frågan om

vissa jämkningar i nuvarande principer för gränsdragningen torde seder­

mera få tagas under övervägande. — I likhet med vad nu är fallet bör tull­

friheten jämväl gälla konstverk och vissa andra föremål avsedda för offent­

liga samlingar.

I fråga om materiel för blinda, som behandlas under 3 mom. i kommitténs

utkast till tillämpningsföreskrifter (motsvarande nuvarande 5 § ö), har

jag ingen annan erinran än att bestämmelserna självfallet bör utformas med

beaktande av den ändring som vidtogs 1958 i den nu gällande bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 18 (materiel för turistpropaganda)

Frågan om lättnader i tullhänseende för materiel för turistpropaganda har

under senare år varit föremål för internationella överenskommelser i olika

sammanhang. I anledning av dessa överenskommelser har vid skilda tillfäl­

len ändringar skett i tulltaxeförordningen, senast år 1957 i anledning av

vissa inom OEEC antagna resolutioner. Efter dessa ändringar behandlas

turistmateriel, annan än sådan som är tullfri enligt tulltaxan, i stort sett

sålunda:

tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen medgives för kinematografisk

film, skioptikonbilder, dioramor och klichéer samt hemslöjdsprover av obe­

tydligt värde;

tullfrihet enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen medgives för gobe­

länger, skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande

föremål, under förutsättning att de återutföres inom ett år från införseln.

Tulltaxekommittén

I kommitténs betänkande, som avgavs innan de senaste ändringarna i

tulltaxeförordningen vidtogs, yttrades beträffande det förslag i ämnet, som

då förelåg, bl. a. följande.

Kommittén finner de föreslagna lättnaderna för införsel av turistmateriel,

oavsett våra avtalsenliga förpliktelser, motiverade, och vill för sin del ifråga­

sätta, huruvida icke de artiklar, som enligt generaltullstyrelsens förslag

skulle upptagas i 8 § tulltaxeförordningen, med hänsyn till sin karaktär och

de omständigheter, under vilka de är avsedda att införas, skulle kunna läm­

nas fria från tull utan formellt krav på återutförsel. Kommittén föreslår där­

för att i tulltaxeförordningen intages ett generellt stadgande om tullfrihet

för materiel för turistpropaganda i den mån Konungen därom förordnar och

att i tillämpningsföreskrifterna stadgas att dylik tullfrihet skall medgivas

för samtliga här ifrågavarande artiklar med iakttagande av det i konventio­

nen förutsedda villkoret att materielen avsänts av vederbörlig turistorganisa­

tion och införes för och under ansvar av ackrediterad representant eller god­

känt ombud.

I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till tulltaxeförordning upp­

tagit en allmän bestämmelse om tullfrihet för materiel för turistpropaganda

fj

Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

i den män Konungen därom förordnar. Kommitténs förslag till tillämpnings­

föreskrifter täcker i huvudsak de bestämmelser i ämnet som nu återfinnes i

5 § z) och 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen jämte därtill anslutna till­

ämpningsföreskrifter.

Yttrandena

Sveriges redareförening framhåller att vissa rederier, som är engagerade

i turisttrafiken, själva ombesörjer distribueringen av egen reklammateriel.

I detta sammanhang ifrågakommer främst trycksaker med reklam för ve­

derbörande fartygslinje eller för det turistområde, som linjen betjänar, tra-

fikvärvande upplysningsartiklar, reklamtändstickor, turlistor och fartygs­

modeller för skyltningsändamål. Föreningen hemställer att dylika artiklar

tillerkännes tullfrihet och att vederbörande transportföretag likställes med

officiella turistorganisationer eller till dylika anknutna turistorganisationer.

Svenska turisttrafikförbundet hemställer att definitiv tullfrihet måtte be­

viljas för turistpropagandamateriel eller att alternativt erkända trafikföre­

lag och resebyråer gives möjligheter att införa dylik materiel på samma

villkor som nationella turistorganisationer.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen intaga ett generellt bemyndigande för

Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för turistpropagandamateriel har

lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas. I fråga

om tillämpningen av denna bestämmelse innebär kommitténs förslag i stort

sett en liberalisering. Från vissa remissinstansers sida har framställts yrkan­

den om utvidgning i skilda hänseenden av den tullfrihet varom här är fråga.

Även enligt min mening kan det övervägas att medge vissa lättnader. Det

torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utformningen av till­

ämpningsföreskrifterna närmare pröva i vad mån åtgärder i detta syfte kan

vara påkallade.

Punkten 19 (blanketter för internationell samfärdsel)

Denna punkt har oförändrad överförts från 5 § å) i nuvarande förordning;

varorna är i allmänhet tullfria enligt tulltaxan men bör icke på grund därav

uteslutas från reglerna om särskild tullfrihet.

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen

Nuvarande 6 § tulltaxeförordningen innehåller bestämmelser om vissa tull-

frihetsförmåner för gränsbefolkningen. Enligt 1 mom. inedgives sålunda

tullfrihet vid resor, annorledes än med järnväg, över vissa delar av gränsen

mot Norge för begränsade kvantiteter av olika varuslag (företrädesvis livs­

83

medel). Mom. 2 innehåller regler om tullättnader för den som äger och

brukar fastighet på ömse sidor om gränsen mot Norge. Slutligen medgives i

3 mom. tullfrihet för viss förädlingsverksamhet i gränstrakterna mot såväl

Norge som Finland. Nämnas må vidare att 7 § c) och d) innehåller bestäm­

melser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruks-

och skogsarbete i dessa trakter.

Tulltaxekommittén

Förmånerna i fråga är enligt kommitténs uppfattning varken ur närings­

politisk eller fiskal synpunkt av sådan betydelse att en detaljreglering i själva

tulltaxeförordningen kan anses erforderlig. Kommittén har därför i sitt för­

slag till denna förordning endast upptagit ett generellt bemyndigande för

Konungen att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gräns­

trafik.

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har i 1 mom. upptagits

ett stadgande, avsett att ersätta de nu i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen in­

tagna bestämmelserna. Dessa bestämmelser tillkom ursprungligen vid mel-

lanrikslagens upphörande år 1897. Förhållandena i gränstrakterna har nu­

mera, framhåller kommittén, undergått stora förändringar, främst genom

tillkomsten av förbättrade kommunikationer, så att tillämpning av ifråga­

varande bestämmelser nu knappast ifrågakommer. Detta framgår bl. a. av

uttalanden av cheferna för tullverkets gränsdistrikt, vilka samtliga föreslagit

att de nuvarande bestämmelserna på området slopas och att gränsbefolk­

ningens intresse av viss tullfrihet i stället tillgodoses genom de bestämmel­

ser som gäller för resande, vilka bestämmelser numera omfattar varor i all­

mänhet till ett värde av högst 275 kronor. Kommittén finner det lämpligt att

frågan löses på sätt som sålunda antytts. Eftersom det icke kan anses själv­

klart att den kategori av importörer, varom här är fråga, är att likställa

med resande, föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse av denna inne­

börd. I trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov

av vissa varor i grannlandet bör denna kategori till skillnad från egentliga

resande komma i åtnjutande av tullfriheten ulan hinder av att resan före­

tagits i syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. Däremot föreligger

enligt kommitténs uppfattning icke skäl att bibehålla den nuvarande möj­

ligheten för generaltullstyrelsen att medgiva dispens i fråga om varor som

införes i handelssyfte.

Bestämmelserna i 2 mom. av kommitténs utkast till tillämpningsföre­

skrifter avser att innefatta i huvudsak samma förmåner som 6 § 2 mom.

samt 7 § c) och d) i nuvarande tulltaxeförordning. Texten har utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda författningsrum men om­

fattar även redskap, för vilka tullfrihet nu stadgas i förstnämnda författ­

ningsrum, samt maskiner, vilka med hänsyn till användningsområdet an­

setts böra jämställas med redskap. Däremot har utsäde och kreatur samt

dragare icke medtagits, enär de skulle bli tullfria enligt kommitténs för­

slag till tulltaxa. Anmärkas må att de förmåner som hittills endast tillkom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

84

mit befolkningen vid gränsen mot Norge enligt kommitténs förslag skulle

gälla även för befolkningen vid gränsen mot Finland.

Mom. 3 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar det stadgande

som nu återfinnes i tulltaxeförordningens 6 § 3 inom.; den i nuvarande be­

stämmelser förekommande exemplifieringen av åsyftad bearbetning har

ansetts kunna uteslutas.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker kommitténs förslag att gräns­

befolkningens intresse av tullfrihet delvis skall tillgodoses genom de bestäm­

melser, som gäller för resande, men understryker att dessa bestämmelser bör

givas en sådan tolkning, att någon minskning av nu gällande förmåner för

gränsbefolkningen icke inträder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framställer icke någon erinran i princip

mot kommitténs förslag men anser att medgivandet av tullfri import utan

hinder av att resan företagits i syfte att förvärva varor bör gälla generellt

och icke endast såsom kommittén föreslagit »i trakter där befolkningen nor­

malt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet». __

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län, som också

anser det angeläget att en överenskommelse träffas med vederbörande norska

myndigheter om ändring av bestämmelserna i fråga om in- och utförsel av

materiel, som av flottningsföreningarna användes under flottning på norskt

område.

Generaltullstyrelsen framhåller att uttrycket »befolkningen vid rikets

landgräns», som användes i förslaget till tillämpningsföreskrifter, icke täcker

befolkningen i Högdals socken norr om Strömstad, vilken befolkning nu­

mera i icke ringa utsträckning anskaffar sitt behov av vissa varor i Norge.

Styrelsen föreslår att nämnda uttryck utbytes mot »befolkningen i gräns­

trakterna mot Norge och Finland». — Landsfiskalen i Torsby distrikt anser

att med uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns» endast bör avses per­

soner som bor inom den kommun där den tullstation är belägen vid vilken

gränspasseringen sker.

Tornedalskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse över nu rå­

dande tullfrihetsförmåner och hemställer att dessa icke skall ändras. Vidare

hemställer förbundet om rätt för den svenska befolkningen i Tornedalen

att tullfritt importera utsädesvaror, fröer, plantor samt hästar och kreatur

från angränsande län i Finland.

Statens jordbruksnämnd förutsätter att, eftersom tidigare stadganden om

tullfrihet för viss gränstrafik med betesdjur, utsäde o. dyl. saknas i förslaget,

nämnden erhåller befogenhet att meddela bestämmelser om generell befri­

else i dessa fall från att erlägga importavgift.

Sveriges köpmannaförbund anser att kommitténs förslag utgör en önsk­

värd förenkling av nu gällande onödigt detaljerade regler på detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

85

Departementschefen

Förslaget att ersätta de nu i tulltaxeförordningen intagna detaljerade be­

stämmelserna angående tullfrihet för gränsbefolkningen med ett allmän'

bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för varor som

införes i egentlig gränstrafik har icke föranlett någon erinran under remiss­

behandlingen och kan av mig biträdas.

Vad därefter beträffar kommitténs förslag att vid utformningen av till-

lämpningsföreskrifterna i princip likställa gränsbefolkningen med resande

har icke heller detta föranlett någon erinran från remissinstansernas sida.

Av vissa remissinstanser framställt yrkande att tullfriheten under alla för­

hållanden skulle vara oberoende av syftet med resan är icke längre aktuellt,

då tullfriheten för egentliga resande enligt vad tidigare anförts (8 § punk­

ten 4) numera icke längre är knuten till resans syfte. Det nuvarande vill­

koret för sådan tullfri införsel torde kunna tillämpas även på gränsbefolk­

ningens införsel av varor. I ett remissyttrande föreslås införande av en viss

definition av uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», vilken skulle

innebära att tullfriheten begränsas till import över tullstationen i den egna

kommunen. Enligt min uppfattning finns icke tillräckliga skäl för en så­

dan åtgärd. Däremot synes mig det av generaltullstyrelsen föreslagna ut­

bytet av nämnda uttryck mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge

och Finland» vara befogat.

I enlighet med den princip åt vilken jag tidigare i annat sammanhang gi­

vit uttryck torde de i nuvarande tulltaxeförordning upptagna varuslag, som

hlivit tullfria enligt tulltaxan, det oaktat böra upptagas bland de varuslag,

för vilka tullfrihet åtnjutes enligt nu ifrågavarande bestämmelser; härige­

nom får jordbruksnämnden möjlighet att även i fortsättningen anknyta

stadganden om befrielse från jordbruksavgift till de regler som gäller be­

träffande tull.

Vad som anförts av Tornedalskommunernas förbund angående nuvaran­

de tullfrihetsförmåner torde sammanhänga med att den åsyftade trafiken

redan nu i praktiken till stor del behandlas enligt de regler som gäller för

resande i egentlig bemärkelse. Förslaget innebär ett fastställande av denna

praxis. Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (2 mom.)

skulle vidare de tullfrihetsförmåner som hittills endast tillkommit befolk­

ningen vid gränsen mot Norge utsträckas till att gälla jämväl befolkningen

vid gränsen till Finland. Härigenom torde av förbundet i övrigt framställ­

da önskemål i huvudsak bli tillgodosedda.

I anledning av vad som i ett remissyttrande anförts rörande in- och ut­

försel av flottningsmateriel vill jag framhålla afl denna fråga, som närmast

torde avse norska tullförhållanden, icke bör behandlas i detta samman­

hang.

I enlighet med del anförda anser jag, alt tillämpningsföreskrifterna till den

i tulltaxeförordningen intagna allmänna hestämmelsen kan utfärdas i hu­

vudsaklig överensstämmelse med tulltaxekommitténs utkast.

86

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 är 1960

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet

Regler beträffande temporär tullfrihet för andra varor än transportme­

del är införda under 8 § i nuvarande tulltaxeförordning och under 11 § i

kommitténs förslag. I departementsförslaget motsvaras dessa regler i hu­

vudsak av 10 §. Vissa bestämmelser återfinnes emellertid på annan plats i

departementsförslaget eller saknar motsvarighet i detta förslag. Även dessa

bestämmelser kommer av praktiska skäl att behandlas i nu förevarande

sammanhang.

Tulltaxekommittén

Kommittén har under 11 § 1 mom. upptagit i huvudsak samma varuka­

tegorier som återfinns i nuvarande 8 § 1 mom. Vissa i sistnämnda författ-

ningsrum förekommande bestämmelser har dock av olika anledningar ute­

slutits i kommitténs förslag.

Aktiv förädlingsvcrksamhet. I förslaget har i första rummet (11 § 1 mom.

a) upptagits s. k. aktiv förädlingsverksamhet, d. v. s. utförande av arbete

på importerade varor som därefter återutföres. Kommittén har ansett önsk­

värt att det klart utsäges vilka slag av arbete som åsyftas och föreslagit for­

muleringen »reparation, bearbetning, komplettering eller emballering». Vi­

dare har kommittén funnit det lämpligt med en sådan formulering av be­

stämmelserna att formellt ingen skillnad göres om importvaran utgör det

väsentliga eller endast en mindre del av exportvaran. Härigenom täckes

även användandet av importerat emballage för förpackning av exportvaror,

en verksamhet för vilken temporär tullfrihet nu medgives enligt särskilt

stadgande. Avgränsningen mellan de fall av aktiv förädlingsverksamhet då

temporär tullfrihet kan ifrågakomma som alternativ till tullrestitutions-

förordningens bestämmelser och de fall då endast sistnämnda förordning

kan tillämpas får enligt kommittén en naturlig lösning genom att för tem­

porär tullfrihet föreskrives såsom villkor att behandlingen icke omöjliggör

direkt identifiering av varorna vid återutförseln.

Verktyg m. m. för exportproduktion. Nuvarande 8 § 1 mom. innehåller

två punkter som står nära förut behandlade bestämmelser om aktiv föräd­

lingsverksamhet, nämligen bestämmelser om dels varor som inkommer för

att användas såsom modeller eller mätverktyg eller för annat dylikt än­

damål vid tillverkning av exportvara och är avsedda att därefter återutfö-

ras, dels varor som inkommer för att användas vid avprovning av vara

som är avsedd att utföras ur riket. Kommittén anser den senare punkten

inbegripen i den förra och har därför under 11 § 1 mom. b) i sitt förslag

upptagit endast varor för användning såsom gjutmodeller eller mätverk­

tyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara. Emedan

modeller som endast skall tjäna som förebild vid tillverkningen skulle falla

under andra bestämmelser i förslaget, har beteckningen gjutmodeller an­

vänts för de här åsyftade artiklarna.

87

Varor för teater- och cirkusföreställningar in. in. Kommittén har i 11 §

1 mom. c) av sitt förslag upptagit de för här avsedda varukategori nu gäl­

lande reglerna utan annan saklig ändring än att tullfrihet för varor, som

inkommer för att användas vid föreläsningar, teater- eller cirkusföreställ­

ningar, ansetts kunna medgivas utan att det skall vara fråga om tillfälliga

föreställningar.

Varor för avprovning. Nuvarande bestämmelser angående temporär tull­

frihet för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras fin­

nes i kommitténs förslag intagna under 11 § 1 mom. d); kommittén hai

uteslutit den nuvarande kvalifikationen »avsedda att eventuellt återutföras»

utan att därmed åsyfta någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag

skulle nämligen såsom allmänt villkor för åtnjutande av temporär tullfrihet

gälla att varorna inom viss tid återulföres.

Varor för inresande yrkesutövare. I kommitténs förslag har nuvarande

bestämmelse om temporär tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål som införes av inresande yrkesutövare m. fl. uppta­

gits under 11 § 1 mom. e) med en i huvudsak formell jämkning.

Varuprov m. m. I 11 § 1 mom. f) har kommittén upptagit varuprov m. fl.

artiklar; beträffande denna punkt i förslaget hänvisas till vad som anförts

i det föregående under 8 § punkten 14.

Följande bestämmelser i nuvarande 8 § 1 mom. saknar motsvarighet i

kommitténs förslag, nämligen punkterna b) och c) (emballage avsett att

återutföras), e) (radiomottagningsapparat medförd av resande) och g) (fo­

tografisk film utvisande importvaras beskaffenhet), vilka punkter täckes av

respektive 4 §, 8 § punkten 4 och 8 § punkten 13 i kommitténs förslag, även­

som punkten f) (sto som införes för att betäckas), vilken punkt anses över­

flödig emedan där avsedd vara enligt kommitténs förslag skulle bli tullfri.

Beträffande den tid under vilken temporär tullfrihet skulle få åtnjutas

har kommittén ansett detta kunna helt överlämnas till Kungl. Maj :ts avgö­

rande.

Kommittén framhåller att förutsättningen för åtnjutande av temporär

tullfrihet givetvis normalt är att varorna återutföres; kvarstannar de i lan­

det efter utgången av den för tullfrihetens åtnjutande medgivna tiden bör

tull erläggas. Emellertid anser kommittén det skäligt att tull icke uttages

därest varorna före utgången av tullfrihetstiden förstöres eller användes

för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet

''exempel: eu vara som införts såsom utställningsföremål förvärvas av ve­

tenskaplig institution för ändamål som avses i 8 § punkten 15 enligt kom­

mitténs förslag), allt givetvis under förutsättning att den temporära tull­

friheten icke dessförinnan förverkats genom varans användning för annat

ändamål än som är tillåtet. Kommittén har ansett lämpligt alt införa en

särskild bestämmelse härom; eventuellt skulle denna kunna placeras i t i i 1 -

lämpningsföreskrifterna. Till förhindrande av att en dylik förmån utnytt­

jas i illojalt syfte föreslår kommittén dock att det skall ankomma på ge-

ncraltullstyrelsen att pröva i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för va­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

88

ror som disponeras på nu anförda sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör

det icke möta något hinder att medgiva temporär tullfrihet även om det re­

dan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan

behandlas på sätt varom här är fråga.

I sitt förslag till It § 2 mom. har kommittén upptagit en bestämmelse av­

sedd att ersätta stadgandena i nuvarande 8 § 2 mom.

Enligt sistnämnda författningsrum må temporär tullfrihet medgivas för

maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införes för användning

vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbele, elektrisk anläggning

för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skall

ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av

järnvägsförvaltning förhyres från utlandet.

Kommittén framhåller att införandet av ifrågavarande bestämmelse när­

mast torde ha varit tänkt som ett eftergivande av statens fiskala anspråk

och icke åsyftat något ingrepp mot eventuellt föreliggande skyddsintressen.

Till belysande härav åberopar tulltaxekommittén ett uttalande av kommers-

kollegium i samband med ett av regeringsrätten år 1932 avgjort ärende an­

gående tolkningen av ifrågavarande författningsrum. Kommerskollegium

anförde där att ändamålet med den rätt till tullfri disposition av vissa ma­

skiner och redskap, som möjliggjorts genom ifrågavarande stadgande, syn­

tes vara att underlätta användningen av sådana speciella arbetsmaskiner

m. m., vilka icke funnes tillgängliga eller eljest icke utan synnerliga extra

kostnader kunde disponeras inom landet, samt att på sådant sätt förbilliga

utförandet av järnvägs- och hamnanläggningar in. in. Däremot hade det

lörvisso icke varit meningen alt genom tillämpningen av hithörande bestäm­

melser bereda utländska entreprenörer särskilda förmåner eller att försätta

svenska företagare i ett sämre läge gentemot filialföretag av större utländs­

ka företagare i konkurrensen om utförandet av dylika arbeten.

Villkoret att varorna skall användas för allmännyttigt företag har enligt

vad kommittén upplyser diskuterats av generaltullstyrelsen i dess till kom­

mittén överlämnade utredning med förslag till omarbetning av tulltaxeför-

ordningen. Enligt styrelsens uppfattning kan ur principiella synpunkter

ifrågasättas riktigheten av att i tullfrihetshänseende behandla allmännyt-

tiga och andra företag olika. Därtill kommer att gränsen mellan allmännyt­

tigt och annat företag ofta är flytande. I vissa länder medgives efter viss

behovsprövning temporär tullfrihet för materiel, som införes för tillfällig

användning vid företag, oavsett huruvida dessa är allmännyttiga eller icke.

Om motsvarande ordning skulle genomföras för Sveriges del, torde pröv­

ningen i första hand böra gå ut på alt undersöka, huruvida konkurrens i

det särskilda fallet föreligger mellan svenska och utländska företagare.

Därest så är fallet borde enligt styrelsens uppfattning tullfrihet ej medgi­

vas.

För egen del uttalar kommittén att eftersom nu ifrågavarande materiel

införes för att bär i landet utföra produktivt arbete, kan den omständighe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

89

ten att raaterielen återutföres icke i och för sig utgöra motivering för tull­

frihet, utan tullfrihetsförmånen måste betraktas såsom ett reellt undantag

från det rådande tullsystemet, ett undantag som enligt författningen moti­

veras av att materielen skall användas vid allmännyttigt företag. Kommit­

tén diskuterar (sid. 95—96) ingående detta argument för tullfrihet och

kommer till den uppfattningen att det i princip icke finns anledning bibe­

hålla stadgandet om temporär tullfrihet för materiel som införes för an­

vändning vid allmännyttigt företag.

Ehuru den omständigheten att materielen efter användningen återutfö­

res icke utgör anledning att medgiva tullfrihet för densamma, får emeller­

tid denna omständighet, uttalar kommittén, principiellt anses motivera en

nedsättning av tullen till vad som motsvarar materielens användning här i

landet. Tänkbart är att schematiska regler skulle kunna fastställas för ut­

tagande av en reducerad tull eller att tullen skulle kunna beräknas på de

avskrivningsbelopp för materielen som ingår i det kalkylerade priset för

ifrågavarande företag. Tillräckligt underlag saknas emellertid för att be­

döma genomförbarheten av en sådan anordning. Tydligt är å andra sidan

att utkrävande av tull i vanlig ordning på materielens hela värde i många

fall kan, om materielen endast under en ringa del av sin »livslängd» an­

vändes här i landet, innebära en orimligt hög tullbeskattning och därmed

ett omotiverat skydd för inhemska företag i branschen. Enligt kommitténs

uppfattning kan därför en bestämmelse, som ger möjlighet för generaltull­

styrelsen att i samråd med kommerskollegium bevilja temporär tullfrihet

för materiel av här åsyftat slag, fortfarande ha en vass uppgift att fylla,

och kommittén har ill § 2 inom. upptagit en bestämmelse av denna inne­

börd. Anledning föreligger enligt kommitténs åsikt icke att begränsa tull­

friheten till varor som finner användning vid »allmännyttiga» företag, men

i stället bör såsom villkor föreskrivas att medgivandet icke otillbörligt på­

verkar konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.

11 § 3 mom. i kommitténs förslag avser varor som inkommer till inter­

nationella utställningar. Beträffande dylika varor kan i viss utsträckning

temporär tullfrihet erhållas enligt 1 mom. i såväl dess nuvarande som dess

av kommittén föreslagna lydelse. Vårt land har emellertid i en konvention

av år 1933 åtagit sig mera vidsträckta förpliktelser i fråga om internatio­

nella utställningar som uppfyller vissa i konventionen angivna krav, och

detta åtagande har resulterat i ett särskilt moment (8 § 3 mom.) i nuva­

rande författning angående varor av här ifrågavarande slag. Kommittén

framhåller att dessa bestämmelser givetvis bör bibehållas men anser det

lämpligt att genom eu mera generell formulering i tulltaxeförordningen giva

Kungl. Maj:t möjlighet att om så befinnes önskvärt medgiva tullfrihet för

varor, avsedda för internationella utställningar, i större utsträckning än

som är föreskrivet i nyssnämnda konvention.

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena

Kommitténs förslag i 11 § 1 mom. beträffande temporär tullfrihet för vis­

sa angivna varukategorier har föranlett uttalanden endast av generaltull-

stgrelsen, som berört vissa spörsmål av företrädesvis teknisk natur.

För att göra det uppenbart att punkten b) innefattar även varor, som

inkommer för att användas vid avprovning av exportvara, ifrågasätter sty­

relsen sålunda huruvida icke detta bör uttryckligen angivas i författnings­

texten. Vidare framhåller styrelsen beträffande punkten d) av förslaget att

där torde åsyftas även varor som är avsedda att kvarbliva i riket om av­

provningen utfaller gynnsamt. Det i momentets sista stycke intagna all­

männa villkoret, att varorna skall återutföras, synes således för strängt i

detta fall. Styrelsen föreslår därför att i punkt d) orden »och eventuellt

återutföras» inskjutes efter »avprovas», samt att momentets sista stycke

jämkas härefter. Beträffande under punkten f) nämnda varor förutsätter

styrelsen, att i tillämpningsföreskrifterna kommer att intagas det särskilda

villkoret, att varorna icke är införda i försäljningssyfte.

I anledning av kommitténs uttalande att tullfrihet bör få åtnjutas även för

varor, vilka före tullfrihetstidens utgång finner användning som eljest be­

rättigar till tullfrihet, uttalar styrelsen att sådan tullfrihet torde kunna

medgivas utan stöd av särskild bestämmelse.

Vad beträffar förslaget att generaltullstyrelsen skulle äga medgiva tull­

frihet för artiklar som förstörts framhåller styrelsen, att motsvarande befo­

genhet enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skulle gälla i

fråga om transportmedel, för vilka temporär tullfrihet medgivits enligt 10 §

i kommitténs förslag. Styrelsen förordar för sin del att bestämmelserna om

tullfrihet för transportmedel och andra varor, för vilka temporär tullfrihet

medgivits och som förstörts, sammanföres i en särskild paragraf i tulltaxe-

förordningen. Denna synes principiellt böra täcka jämväl artiklar, som

åsyftas i 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. I enlighet härmed före­

slår styrelsen en ny paragraf av följande lydelse:

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under

viss tid medgivits enligt denna förordning eller förutsättningar för sådan

tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad

innan varan skolat återutföras, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn

till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå.

Med den förutsatta skälighetsprövningen åsyftar styrelsen att från tull-

befrielsen skulle kunna uteslutas sådana fall, där vederbörande begagnat

sig av temporär tullfrihet i syfte att undgå tull för vara som från början

varit ämnad för förbrukning här i riket. Vissa regler om befrielse från tull

för transportmedel och varor, som förstörts innan de skolat återutföras,

tinnes nu i 6 § tullrestitutionsförordningen och 15 § tillämpningsföreskrif­

terna till sagda förordning, vilka regler styrelsen föreslår skola upphävas i

samband med införandet av den föreslagna nya paragrafen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla att Motormännens riksförbund

gjort framställning om sådana ändringar i gällande bestämmelser att möj­

91

lighet beredes ägaren av ett i utlandet registrerat motorfordon, som genom

olycka i Sverige blivit svårt skadat, att bli befriad från tullen och den sär­

skilda omsättningsskatten på motorfordon under förutsättning att sådana

delar av fordonet, vilka icke kan komma till användning, förstöres under

tullkontroll, och att användbara delar förtullas på fordonets uppställnings­

plats.

Förslaget att införa en generell bestämmelse om temporär tullfrihet efter

prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium (11 § 2

mom. i kommitténs förslag) och i samband därmed avskaffa nuvarande

regler om temporär tullfrihet för varor för vissa allmännyttiga ändamål har

berörts av följande remissinstanser.

Generaltullstyrelsen har i sak icke något att erinra mot förslaget men

framhåller att tillämpningen av författningsrummet i praktiken kan kom­

ma att föranleda betydligt mera omfattande utredningsarbete än nuvaran­

de bestämmelser.

Kommerskollegium tillstyrker kommitténs förslag och uttalar sin till­

fredsställelse med att kommittén föreslagit slopandet av inskränkningen att

här avsedd tullfrihetsförmån endast skall gälla vara som inkommer för att

användas vid allmännyttigt företag.

Sveriges industriförbund framhåller att särskilt från byggnadsindustrins

sida upprepade gånger påpekats att diskriminering för närvarande råder

mellan svenska och utländska företag vid utförandet av »allmännyttiga» an­

läggningsarbeten. Förbundet anser därför att det måste hälsas med till­

fredsställelse att kommittén föreslagit att tullfrihet — oavsett om det gäller

»allmännyttigt» företag eller ej — må medgivas endast under förutsättning

att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållandena på den

svenska marknaden.

Kommitténs förslag i 11 § 3 mom. angående temporär tullfrihet i sam­

band med internationella utställningar har icke föranlett någon erinran un­

der remissbehandlingen.

Departementschefen

Kommitténs förslag angående temporär tullfrihet för de i 11 § 1 inom.

kommittéförslaget angivna varukategorierna ger icke i och för sig anledning

till någon väsentlig erinran från min sida. Vid den inom finansdepartemen­

tet verkställda överarbetningen har emellertid vidtagits vissa ändringar i

syfte bl. a. att nå större överensstämmelse med det nordiska förslaget. Här­

vid har även upptagits ytterligare ett par varukategorier för vilka tempo­

rär tullfrihet ansetts böra ifrågakomma. Bestämmelserna återfinnes under

10 § i departementsförslaget.

Aktiv förädlingsverksamhet (10 § punkten 1). Denna punkt upptager

samma bestämmelser som 11 § 1 mom. a) i kommitténs förslag med allenast

den ändringen att det, beträffande varor som inkommer för att användas

vid behandling av exportvaror, uttryckligen angivits att tullfrihetsförmånen

avser varor som användes som material vid de angivna behandlingarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

92

Verktyg in. m. för exportproduktion (10 § punkten 2). I det nordiska för­

slaget har i enlighet med vad generaltullstyrelsen ifrågasatt särskilt om­

nämnts varor för avprovning av exportvara. Vidare har nämnda förslag be­

träffande andra här avsedda artiklar erhållit en mera preciserad utformning

än kommittéförslaget, i det att tullfriheten angivits gälla specialverktyg och

specialinstrument som införes tillfälligt för användning vid framställning av

ett bestämt parti exportvaror, under förutsättning att artiklarna ställes kost­

nadsfritt till förfogande av den utländske köparen av ifrågavarande varuparti.

Formellt innebär de villkor som enligt den nordiska formuleringen knutits

till tullfrihetsförmånen i vissa hänseenden en mera restriktiv hållning, men

i praktiken torde detta knappast vara fallet, då artiklarna i fråga regelmäs­

sigt torde införas under de omständigheter som angivits i nämnda förslag.

I departementsförslaget har gjorts en viss anpassning till det nordiska för­

slaget. I den nya texten betecknas de åsyftade varorna såsom »verktyg och

instrument av speciellt utförande». Framhållas må att härmed icke avses

att nämnda artiklar skall vara av särskilt invecklad konstruktion eller dy­

likt utan endast att de skall vara särskilt utformade för de varor som skall

tillverkas. I kommitténs förslag omnämnda gjutmodeller och mätverktyg

torde i regel vara av beskaffenhet att böra innefattas under uttrycket i fråga.

Varor för inresande yrkesutövare (10 § punkten 3). Denna punkt över­

ensstämmer helt med 11 § 1 mom. e) i kommitténs förslag. I fråga om till-

lämpningen av den föreslagna bestämmelsen vill jag framhålla att motsva­

rande stadgande i nuvarande tulltaxeförordning i viss utsträckning torde ha

tillämpats i sådana fall som åsyftas i ett förslag angående reducerad tull-

restitution till vilket jag återkommer i det följande. Därest detta förslag

genomföres torde sålunda en viss inskränkning i bestämmelsens tillämp­

ningsområde jämfört med nuvarande praxis vara att förutse.

Utrustning för cirkusar m. m. (10 § punkten '<) samt varor för teaterföre­

ställningar m. in. (10 § punkten 5). I det nordiska förslaget har de mot 11 §

1 inom. c) i kommittéförslaget svarande bestämmelserna erhållit en något

restriktivare utformning. Tullfriheten för cirkusutrustning o. dyl. har så­

lunda angivits gälla endast om varorna införes av kringresande artister eller

nöjesföretag för användning under dessas tillfälliga uppehåll i det nordiska

tullområdet, och tullfriheten för andra här avsedda varor har utom i fråga

om teaterföreställningar angivits gälla endast arrangemang av internationell

karaktär. Enär det nordiska förslaget torde få anses täcka de fall, då tempo­

rär tullfrihet kan vara motiverad i sådana sammanhang varom här är frå­

ga, har departementsförslaget utformats i huvudsaklig överensstämmelse

därmed. Framhållas må att utrustning för enskilda artister, föreläsare m. fl.

i allmänhet torde kunna behandlas enligt bestämmelserna i 8 § punkten 5

eller 10 § punkten 3 i det nu framlagda förslaget.

Varor för utställningar (10 § punkten 6). I kommitténs förslag har ut-

ställningsföremål upptagits under 11 § 1 mom. f) tillsammans med varu-

prov m. m. börutom vissa artiklar som får anses täckta av begreppet varu-

prov (jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget)

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

93

torde kommittén med utställningsföremål ha åsyftat varor som är avsedda

att förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat sådant vär­

de. Nämnda uttryck avser däremot icke materiel för utställningsarrange-

mangen i övrigt såsom montrar, dekorationsföremål eller dylikt. För denna

senare varukategori skulle emellertid enligt kommitténs förslag föreligga

vissa möjligheter till temporär tullfrihet enligt It § 3 mom. I det nordiska

förslaget motsvaras de nu åsyftade bestämmelserna av ett stadgande om tem­

porär tullfrihet för varor avsedda till bruk vid utställningar i offentliga lo­

kaler. Enligt min uppfattning bör en liknande bestämmelse införas i den

svenska tulltaxeförordningen, innebärande i huvudsak den skillnaden i

jämförelse med kommitténs förslag, att tullfrihet även för annan materiel

än egentliga utställningsföremål skall kunna medgivas utan särskilt förord­

nande av Kungl. Maj:t. Denna bestämmelse bör omfatta jämväl för mässor

avsedda varor. Innebörden av det i nordiska förslaget begagnade uttrycket

offentliga lokaler synes emellertid oklart, varför villkoret i fråga utelämnats

i det nu utarbetade förslaget. Framhållas bör emellertid att medgivandet

endast bör tillämpas på sådana anordningar som kan betecknas som ut­

ställningar (mässor) i mera egentlig bemärkelse. Av enskilda affärsföretag

vidtagna arrangemang i samband med försäljning torde i allmänhet icke

böra inbegripas under dessa bestämmelser.

Varuprov m. m. (10 § punkten 7). Denna punkt motsvarar i huvudsak

11 § 1 mom. f) i kommitténs förslag. Med hänsyn till att utställningsföremål,

i den mån de icke täckes av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga

om 8 § punkten 14 i departementsförslaget), faller under den föregående

punkten 6, har detta varuslag dock icke medtagits här. För medgivande av

tullfrihet enligt nu förevarande punkt torde, såsom generalullstyrelsen an­

fört, böra uppställas såsom villkor att varorna icke införes i försäljnings-

syfte.

Varor för avprovning (10 § punkten 8). Denna punkt motsvarar 11 § 1

mom. d) i kommitténs förslag; i enlighet med vad generaltullstyrelsen an­

fört har tullfrihetsförmånen angivits gälla varor som är avsedda att avpro­

vas och eventuellt återutföras.

Urvalssändningar (10 § punkten 9). I förslaget till gemensamma nordiska

bestämmelser har införts ett stadgande om temporär tullfrihet för urvals­

sändningar, bestående av mattor, pälsvaror eller andra artiklar, som på

grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kan betraktas

som varuprov. Enligt anvisning till förslaget avser detta sådana fall dä det

på grund av varornas utförande, värde eller dylikt icke är möjligt att sända

egentliga varuprov. För att undvika missbruk av förmånen har tiden för

den temporära tullfriheten i förslaget begränsats till 14 dagar. I den nuva­

rande svenska tulltaxeförordningen finns icke någon bestämmelse om tem­

porär tullfrihet för urvalssändningar, och det har ansetts att principiella

skäl talar mot eu sådan förmån eftersom varorna införes i försäljningssyfte.

Emellertid får det anses föreligga ett legitimt intresse av att kunna utan er­

läggande av tull för en presumtiv köpare förevisa sådana artiklar som icke

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

kan demonstreras genom varuprov i egentlig mening. Detta har kunnat i

viss mån tillgodoses genom nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet

för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras, vilken be­

stämmelse emellertid såvitt angår i försäljningssyfte införda varor endast

gäller enstaka föremål. Enligt min uppfattning bör det icke möta några be­

tänkligheter att medgiva en viss utvidgning av denna förmån genom att till­

låta temporär tullfri införsel även av urvalssändningar, förutsatt att icke för­

månen utnyttjas till konkurrens på den allmänna marknaden utan närmast

tar sikte på demonstration av varorna för en bestämd spekulant. För detta

ändamål torde förmånen såsom skett i det nordiska förslaget böra begränsas

till en kortare tid. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i de-

partementsförslaget intagits en bestämmelse om temporär tullfrihet för ur­

valssändningar i huvudsaklig överensstämmelse med det nordiska försla­

get. Tidsfristen för åtnjutande av ifrågavarande förmån torde liksom beträf­

fande övriga punkter i paragrafen få fastställas i tillämpningsföreskrifterna.

Djur för avelsändamål (10 § punkten 10). I nuvarande tulltaxeförordning

förekommer ett stadgande (8 § 1 mom. f) om temporär tullfrihet för sto

som införes för att betäckas. I kommitténs förslag har denna bestämmelse

uteslutits av den anledningen att sådana djur upptagits med tullfrihet i

kommitténs förslag till tulltaxa (förslaget till tulltaxa har sedermera god­

tagits i denna del). Av skäl som tidigare anförts bör emellertid den omstän­

digheten att en vara är tullfri enligt taxan icke i och för sig föranleda att

den uteslutes ur bestämmelserna om temporär tullfrihet. I departementsför-

slaget har därför under 10 § punkten 10 införts en mot förenämnda 8 § 1

mom. f) svarande bestämmelse. Förmånen bär emellertid ansetts kunna

lämnas mera generellt och avse alla djur som införes för avelsändamål.

I enlighet med kommitténs förslag förordar jag att det skall ankomma på

Kungl. Maj :t alt bestämma den tid under vilken temporär tullfrihet skall få

åtnjutas.

Vad beträffar villkoren i övrigt ligger det i sakens natur att avsikt att

åter utföra varorna i allmänhet bör föreligga redan vid införseln. Tullfrihet

torde emellertid i enlighet med tulltaxekommitténs och generaltullstyrelsens

uppfattning böra åtnjutas även om varorna förstöres eller användes för än­

damål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet, och det

hör icke möta något hinder att medgiva ifrågavarande förmån även om det

redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan

kommer att behandlas på sätt nu angivits. Vid sådant förhållande torde det

icke vara lämpligt att såsom villkor för tullfriheten uttryckligen föreskriva

att varorna skall vara avsedda att återutföras. Även utan något direkt stad­

gande härom får det anses ligga i sakens natur att tullfrihet kan förvägras

om varan uppenbarligen införes i avsikt som strider mot bestämmelsernas

syfte. I den mån särskilda bestämmelser till förhindrande av missbruk i

detta hänseende skulle visa sig erforderliga torde de kunna utfärdas av

Kungl. Maj:t.

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

95

Medgivandet av tullfrihet i fall då varan, avsiktligt eller till följd av

olyckshändelse, blir förstörd torde dock, med hänsyn till frågans i viss mån

principiella innebörd, böra ges i form av ett stadgande i själva förordningen.

Detta synes lämpligen såsom generaltullstyrelsen föreslagit kunna upptagas

såsom en särskild paragraf som i princip avser alla fall av temporär tullfri­

het för såväl transportmedel som andra varor. I departementsförslaget har

ett stadgande av ifrågavarande innebörd upptagits såsom 12 §. Det synes icke

erforderligt att i samband därmed införa särskilda bestämmelser rörande

varor, som icke kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet men beträffande

vilka förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen.

För dylika varor bör i händelse av förstöring restitution av tullen medgivas

enligt tullrestitutionsförordningen. Däremot har jag ansett skäligt att ut­

forma bestämmelserna så att möjlighet till viss tullättnad föreligger beträf­

fande varor som kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet och som icke

blivit helt förstörda utan endast svårt skadade. Förslaget innebär att gene­

raltullstyrelsen i dylika fall skall kunna medgiva att tull uttages endast för

sådana delar som befinner sig i användbart skick. Tullen bör därvid beräk­

nas efter delarnas beskaffenhet och värde i det skick vari de tillvaratages.

Detta stadgande torde framför allt kunna komma i tillämpning på motor­

fordon, som skadats så svårt att de icke kan iståndsältas men från vilka dock

kan tillvaratagas vissa användbara delar. Härigenom torde de önskemål som

i detta hänseende framställts av Motormännens riksförbund bli tillgodo­

sedda.

Frånsett nu behandlade fråga om tullfrihet i händelse av förstöring torde

det kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att fastställa de villkor under vilka

temporär tullfrihet må åtnjutas.

I samband med införandet av de föreslagna reglerna beträffande varor

som förstörts bör vissa ändringar vidtagas i bestämmelserna om tullrestitu-

tion; till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag om en allmän befogenhet för

generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium under viss förut­

sättning medgiva temporär tullfrihet i andra fall än de förut behandlade

- bl. a. vissa maskiner för anläggningsarbeten — har denna fråga efter av­

givandet av kommitténs betänkande kommit i ett nytt läge. I förslaget till

gemensamma nordiska tulladministrativa bestämmelser har nämligen före­

slagits inrättande av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad tullres-

titulion, vilken är avsedd bl. a. att ersätta sådan temporär tullfrihet som sägs

i 8 § 2 mom. i nuvarande tulltaxeförordning och 11 § 2 mom. i kommitténs

förslag. De av tullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullresti­

tution, vilka tillkommit efter överläggning på svensk sida med representan­

ter för Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och Svenska bygg­

nadsentreprenörföreningen, grundar sig på den även i tulltaxekommittcns

betänkande antydda principen, att tullen bör beräknas i förhållande till an­

vändningstiden inom riket.

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Av en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rå­

dets sjunde session framgår, att rådets ekonomiska utskott — med beaktan­

de av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade reg­

lerna intagits i den nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959

— funnit önskvärt att dessa regler genomföres även i de övriga nordiska län­

derna. I en till Kungl. Maj :t ingiven framställning om revision av den sven­

ska tullrestitutionsförordningen för erhållande av närmare överensstäm­

melse med det nordiska förslaget till tullrestitutionsbestämmelser har ge­

neraltullstyrelsen förordat att nu ifrågavarande regler angående reducerad

tullrestitution införes i den svenska lagstiftningen. Det av styrelsen fram­

lagda förslaget förutsätter att tulltaxeförordningen icke kommer att inne­

hålla några däremot svarande bestämmelser. Jag har för avsikt att föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om så­

dan reducerad tullrestitution som här avses. I överensstämmelse härmed har

i det inom departementet utarbetade förslaget till ny tulltaxeförordning

icke medtagits några bestämmelser angående temporär tullfrihet motsvaran­

de 8 § 2 mom. nuvarande förordning eller 11 § 2 mom. tulltaxekommitténs

förslag.

Kommitténs förslag beträffande temporär tullfrihet för varor till inter­

nationella utställningar (11 § 3 mom. i kommitténs förslag) täckes enligt

vad som framgår av det förut anförda av stadgandet i 10 § punkten 6 i det

nu framlagda förslaget.

11. Temporär tullfrihet för transportmedel

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller i 7 § särskilda bestämmelser

om temporär tullfrihet för transportmedel, som begagnas för införsel till

eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom för

transportmedel, som medföres av resande vilken endast tillfälligtvis skall

vistas inom riket; tullfrihet kan även medgivas för särskilt inkommande

delar för reparation av dylika transportmedel (nämnda paragraf innehål­

ler dessutom bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av be­

tydelse för jordbruks- och skogsarbete i gränstrakterna — jfr vad som an­

förts i avsnittet om tullfrihet för gränsbefolkningen).

Transportmedel som inkommer i trafik är emellertid enligt 148 § tull­

stadgan i viss utsträckning fritagna från förtullning och kommer då i åt­

njutande av tullfrihet oavsett tulltaxeförordningens bestämmelser. Friheten

från förtullning avser fartyg, vissa luftfartyg samt järnvägsmateriel; den

gäller icke i fall då transportmedlen förvärvas till Sverige från utlandet.

Annat transportmedel är enligt tullstadgan underkastat förtullning även om

det inkommer i trafik; vid förtullningen kan emellertid tulltaxeförordning­

ens bestämmelser om temporär tullfrihet komma i tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

97

Tulltaxekommittén

Fritagandet i viss utsträckning av transportmedel från förtullning när de

inkommer i trafik får, uttalar kommittén, anses grunda sig på att det icke

är fråga om införsel i egentlig bemärkelse. Huruvida någon skillnad här­

vidlag föreligger mellan olika slag av transportmedel kan diskuteras, men

praktiska skäl torde tala för den i tullstadgan genomförda distinktionen.

Kommittén anser sig icke ha anledning ifrågasätta någon principiell änd­

ring i detta hänseende utan föreslår endast vissa smärre jämkningar. Des­

sa innebär främst att den i tullstadgan föreskrivna befrielsen från förtull­

ning utsträckes till att omfatta alla luftfartyg. Vidare föreslås, att en i 148 §

tullstadgan beträffande järnvägsmateriel föreskriven tidsbegränsning i fråga

om befrielse från förtullning slopas, men att i stället dit överföres ett nu

i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen intaget förbud mot

inrikestrafik.

Beträffande härefter frågan om temporär tullfrihet för transportmedel,

som icke jämlikt tullstadgan fritages från förtullning, har kommittén fun­

nit lämpligt att i tulltaxeförordningen införes ett allmänt hållet stadgande

(10 § i kommitténs förslag), innebärande bemyndigande för Kungl. Maj:t

att förordna om sådan tullfrihet. Formuleringen av paragrafen tager fas­

ta på den omständighet, som i förevarande fall måste vara den väsentliga

förutsättningen för tullfrihetsmedgivandet, nämligen att transportmedlen

endast tillfälligt skall användas inom riket, och förutsätter att erforderlig

detaljreglering sker genom tillämpningsföreskrifterna. Enligt förslaget kan

temporär tullfrihet medgivas för delar och tillbehör till transportmedel, un­

der det att nuvarande regler endast upptager delar; gränsdragningen mel­

lan delar och tillbehör är vansklig, och någon anledning att i detta sam­

manhang skilja mellan dessa varukategorier anser kommittén icke före­

ligga. Kommittén framhåller att formuleringen medgiver beviljande av tem­

porär tullfrihet för ifrågavarande artiklar, även om transportmedlet är tull­

fritt enligt taxan eller fritaget från förtullning enligt tullstadgan.

Liksom hittills kommer den faktiska innebörden av bestämmelsen i tull­

taxeförordningen i hög grad att bli beroende av hur tillämpningsföreskrif­

terna utformas, och kommittén har därför genom utkast till dylika föreskrif­

ter relativt utförligt belyst hur kommittén tänkt sig tillämpningen av be­

stämmelsen i fråga.

Efter det kommitténs betänkande avgivits har dctaljbestämmelserna i gäl­

lande tillämpningsföreskrifter undergått en genomgripande revision, vilken

i princip följt de linjer som skisserats i kommitténs betänkande men i vissa

hänseenden inneburit ytterligare förenkling; med hänsyn till det sålunda

ändrade läget torde det icke finnas anledning att nu uppehålla sig vid kom­

mitténs förslag till detaljbestämmelser i ämnet.

Yttrandena

Remissinstanserna bar i allmänhet mottagit tulltaxekommitténs förslag

med gillande. De erinringar som framställts avser i regel detaljbestämmelser

7

Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 98

99

da artiklar, för vilka tullfrihet medgivits under hänvisning till att varor av

samma beskaffenhet och mängd är avsedda att utföras inom viss tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 08 dr 1060

13. Varor som icke tillverkas inom landet

Tulltaxekommittén

I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa tog tulltaxekommittén upp

frågan om tullfrihet för varuslag som icke är föremål för inhemsk tillverk­

ning. Kommittén framhöll till en början att, när det gäller dylika varuslag,

har man icke användning för skyddstullar, för så vitt man icke avser att

direkt uppmuntra till igångsättande av inhemsk produktion av varor av

ifrågavarande slag. Kommittén fortsatte.

Huruvida en sådan åtgärd kan vara motiverad är icke möjligt att gene­

rellt avgöra; det är tänkbart att en tull av »normal» storlek kan leda till en

samhällsekonomiskt mera fördelaktig struktur i näringslivet, det är också

tänkbart att den kan leda till en oekonomisk spridning av produktionen.

Tydligt är dock att uttagande av tull, så länge någon produktion icke upp­

tagits, icke kan anses påkallat ur skyddssynpunkt. Från denna synpunkt

bör det alltså icke medföra någon olägenhet om varor som icke tillverkas

inom landet lämnas utan tull.

Rent samhällsekonomiskt sett spelar det å andra sidan icke någon större

roll om tull utgår för varor av detta slag. Eftersom någon tillverkning icke

förekommer inom landet, påverkas tydligen icke användningen av landets

produktiva resurser, utan tullen medför endast en fördyring av de importe­

rade varorna. Härav föranledd minskning i efterfrågan kan rent av med­

föra en sänkning av priset exklusive tull och således en förbättring av bytes­

förhållandet, även om en sådan effekt i regel får antagas vara mindre fram­

trädande än när det gäller tullbeläggning av varuslag som är föremål för

inhemsk tillverkning. Statsinkomsterna ökas i alla händelser med tullens

belopp, vilket innebär att statens behov av inkomster genom andra skatter

minskas, d. v. s. den totala skattebelastningen på konsumenterna behöver

icke undergå någon förändring. Beträffande halvfabrikat för vidare bear­

betning inom industrin bör observeras att tullen på färdigfabrikaten fast­

ställts med beaktande av eventuellt föreliggande tullar på halvfabrikaten.

Borttages tullen på halvfabrikaten utan motsvarande reduktion av tullen

på färdigfabrikaten medför detta en förstärkning av tullskyddet för den

svenska industrin. Detta är i princip icke mera befogat därför att förstärk­

ningen åstadkommes på här ifrågavarande sätt, utan åtgärdens berättigande

får bedömas efter i huvudsak samma grunder som om det gällt en höjning

av tullen på den färdiga varan. Tydligt är att tullfrihet för halvfabrikaten

under vissa omständigheter kan vara direkt olämplig på grund av att den

industri som arbetar med dessa halvfabrikat därigenom erhåller ett alltför

högt tullskydd.

Även om den omständigheten att en vara icke tillverkas inom landet en­

ligt kommitténs uppfattning icke är något under alla omständigheter avgö­

rande argument för tullfrihet, fann kommittén i många fall det motiverat

att på grund därav föreslå tullfrihet eller ange att det ur skyddssynpunkt

icke förelåg anledning att bibehålla tullen. Kommittén anförde vidare.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

101

exempelvis den 30 juni. Något hinder att utöka listan med nya varuslag

mellan ifrågavarande årliga revisioner bör icke finnas.

Vad därefter beträffar de grunder som bör tillämpas, när fråga uppkom­

mer om medgivande av tullfrihet enligt den föreslagna bestämmelsen, torde

det enligt kommittén icke vara möjligt att utforma några generella regler,

utan ärendena måste bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall.

Kommittén ville dock anföra följande synpunkter.

Till en början må framhållas att det ibland kan vara svårt att fastslå hu­

ruvida en vara är föremål för inhemsk tillverkning eller ej. När det endast

är fråga om skillnader i kvalitet eller utförande torde tullfrihet i allmänhet

ej böra medgivas, för såvitt icke fråga är om så stora avvikelser att import­

varan och den inom landet tillverkade produkten framstår såsom skilda

varuslag. Vidare bör givetvis beaktas eventuellt föreliggande konkurrens

med inom landet tillverkade varor av annat material eller utförande men

med enahanda användning. Även om det ur nu berörda synpunkter icke mö­

ter något direkt hinder att medgiva tullfrihet, torde sådant medgivande i

allmänhet icke böra lämnas utan att fråga är om varuslag av en viss bety­

denhet, så att icke den administrativa apparaten belastas med allt för obe­

tydliga frågor. Att uppdraga någon värdegräns torde dock icke vara lämp­

ligt, utan frågan bör bedömas från fall till fall. Vid bedömandet av hithö­

rande frågor bör vidare avseende fästas vid huruvida medgivandet mera

direkt kommer den slutliga konsumenten till godo eller om det närmast in­

nebär en förstärkning av nettotullskyddet för en inhemsk producent som

i sin tillverkning använder varor av ifrågavarande slag. Fall av sistnämnda

art bör såsom förut anförts i princip bedömas efter samma grunder som

krav på ökat tullskydd genom höjning av tullen på färdigvaran; en särskild

anledning till välvillig behandling i fall som här avses kan vara att produk­

tionen eljest har att vidkännas ett negativt skydd. Liksom när det gäller

andra tulltaxespörsmål har man självfallet även att taga hänsyn till möj­

ligheten att tulltekniskt definiera och särskilja ifrågavarande artiklar. En­

ligt vad som framgår av den följande detaljbehandlingen av olika varuslag

och varugrupper är det särskilt två områden som kommittén tänkt sig att

den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas på, nämligen kemi­

kalier och maskiner, men detta utesluter icke att även andra varuområden

kan ifrågakomma i den mån så befinnes lämpligt.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog tulltaxekommittén

att i 2 § 3 mom. tulltaxeförordningen skulle införas en bestämmelse, enligt

vilken Konungen skulle äga förordna »att vara av visst slag, som icke är

föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock

att vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd»; i sitt definitiva förslag

till ny tulltaxeförordning upptog kommittén denna bestämmelse med oför­

ändrad lydelse under 5 § 3 mom.

Yttrandena över kommitténs förslag

I de yttranden som avgavs över tulltaxekommitténs förslag till ny tull­

taxa behandlades den nu föreliggande frågan, förutom i samband med vissa

detaljfrågor rörande tulltaxan, i huvudsak av följande remissinstanser.

Generaltullsti/relsen framhöll att skäl otvivelaktigt talar för att möjlighe­

103

stämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap. På grund härav

begränsade utskottet sitt förslag till att avse kemikalier och icke-elektriska

maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan).

Frågans behandling i samband med tulltaxerevisionen

I den vid 1958 års riksdag framlagda propositionen angående revision av

tulltaxan redogjorde jag för såväl tulltaxekommitténs som Nordiska sam-

arbetsutskoltets förslag. Jag framhöll därvid att ett genomförande av den

nordiska marknaden enligt min uppfattning skulle komma att materiellt

påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande

för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till ange­

lägenheten av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget för­

klarade jag mig icke beredd att i. då förevarande sammanhang upptaga

kommitténs förslag till prövning. I motionerna I: B 62 och II: B 40 samt

I: B 63 och II: B 71 yrkades att riksdagen beträffande maskiner, i de två

förstnämnda motionerna jämväl beträffande kemikalier, skulle ge Kungl.

Maj :t bemyndigande i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Bevillnings-

utskoitet ansåg emellertid att bärande skäl anförts för uppskov med frågans

behandling, varför utskottet avstyrkte motionärernas yrkanden i berörda

hänseende. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Inkomna framställningar

Under år 1959 har från olika håll gjorts framställningar hos Kungl. Maj:t

i syfte att få genomfört det av kommittén framlagda förslaget i dess helhet

eller på vissa varuområden.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar sålunda att det icke finns anled­

ning att ytterligare uppskjuta ikraftträdandet av kommitténs förslag, i syn­

nerhet som det fortfarande är osäkert om och när någon enighet kan upp­

nås på det nordiska planet. Bortsett från önskvärdheten av att tullfrihet

snarast införes för ett flertal kemikalier, som icke nu tillverkas inom lan­

det och som varken direkt eller indirekt konkurrerar med inom landet

framställda kemikalier, föreligger enligt kontorets uppfattning speciella

skäl för att beslut om suspenderingsförfarandet fattas snarast möjligt.

Kemikontoret anser nämligen att det framdeles kan bli svårare att införa

dylika bestämmelser, eftersom en överenskommelse då kan ha träffats om

bildandet av ett europeiskt frihandelsområde, som sannolikt skulle medfö­

ra att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet på tullområdet.

Oavsett planerna på bildandet av ett frihandelsområde torde den svenska

kemiska industrin under de kommande åren bli ställd inför svåra påfrest­

ningar, vilka icke bör ökas genom att statsmakterna underlåter att snarast

genomföra det av tulltaxekommittén framlagda förslaget.

Sveriges mekanförbund framhåller att den allmänna skärpning av det in­

ternationella konkurrensläget, som inträtt under de senaste åren, gjort det

nödvändigt för företagen att på allt sätt söka reducera kostnaderna. Den

nya konkurrenssituation som uppstått genom Rom-fördragets förverkligan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

105

princip icke skall behöva utgå då ur skyddssynpunkt särskilda motiv här­

för saknas. Icke minst i dagens läge anser kollegium det angeläget att till­

varataga alla möjligheter att hålla prisnivån nere.

Beträffande omfattningen av den föreslagna anordningen anför kolle­

gium följande.

Tulltaxekommitténs förslag avsåg att i princip gälla generellt för alla va­

ruslag, ehuru kommittén uttalade, att det särskilt var inom kemikalie- och

maskinområdet, på vilket kommittén avsett att den föreslagna anordningen

skulle komma att tillämpas. Även enligt kollegii mening synes skäl finnas

för att räkna med att speciellt inom dessa varuområden behov förefinnas av

den föreslagna anordningen. Genom den tekniska utvecklingen ändras för­

hållandena snabbt på föreliggande områden. Nya varuslag framkomma och

nya tillverkningar upptagas. Liksom kommittén finner kollegium det emel­

lertid icke böra vara uteslutet, att anordningen skall kunna tillämpas även

på andra varuområden. Klart är att hänsynstagande till administrativa svå­

righeter, såsom skett vid övervägandena av denna fråga inom det nordiska

samarbetsutskottet, motiverar att anordningens omfattning begränsas. Även

önskvärdheten av en stabilitet i tullförhållandena icke minst för närings­

livets planering synes tala för återhållsamhet. Hänsyn till sådana skäl bör

emellertid kunna tagas vid tillämpningen av bemyndigandet och synes

icke behöva leda till att det begränsas till att endast gälla vissa varuområ­

den.

I fråga om anordningens lämplighet med hänsyn till det nordiska samar­

betet uttalar kollegium i huvudsak följande.

Det är uppenbart av vikt, att åtgärder icke vidtagas som kunna innebära

ett försvårande av ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete. Möjlighe­

ter till suspendering av tull för vissa varuslag ha tidigare funnits såväl i

Norge som i Finland. Vid utfärdande av de nya tulltaxor som i samband

med övergången till Briisselnomenklaturen i början av innevarande år ägt

rum i Danmark och Norge ha införts bestämmelser som i viss utsträckning

(i huvudsak varor inom maskin- och kemikalieområdet) möjliggöra en sus­

pendering av tull för varuslag som icke tillverkas i respektive land. Enligt

kollegii mening bör införandet även i Sverige av bestämmelser som medge

en suspendering av tull för vissa varor icke behöva medföra nackdelar för

det gemensamma nordiska integrationsarbetet. Däremot torde det kunna

vara till fördel för ett senare nordiskt samarbete att även i Sverige erfaren­

het vunnits beträffande bl. a. administreringen av den ifrågasatta anord­

ningen. Icke heller den omständigheten att det ifrågasatta bemyndigandet

göres generellt för alla varor synes i och för sig behöva komma i konflikt

med ett sedermera gemensamt nordiskt uppträdande. Tillämpningen av be­

stämmelserna får nämligen förutsättas ske under hänsynstagande även till

de gemensamma nordiska aspekterna.

Vad beträffar formerna för administreringen av den föreslagna anord­

ningen och beträffande de principer som bör vara vägledande vid prövning

av frågor om medgivande av tullfrihet säger kollegium sig kunna i huvud­

sak ansluta sig till de förslag och synpunkter som framförts av tulltaxe-

kommittén.

I fråga om den närmare utformningen och tillämpningen av bestämmel­

sen anför kollegium vidare.

107

rörda myndigheterna, kommerskollegium och generaltullstyrelsen, har fun­

nit behov av en sådan anordning vara för handen. De har emellertid tillika

understrukit de praktiska svårigheter som är förenade med tillämpningen

av en bestämmelse av ifrågavarande art. Av detta och andra skäl har de ut­

talat sig för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga. Härvid har

ämbetsverken i huvudsak anslutit sig till de synpunkter som framförts av

tulltaxekommittén.

För egen del kan jag i huvudsak biträda vad kommerskollegium och

generaltullstyrelsen anfört. I anslutning härtill vill jag framhålla att enbart

den omständigheten att ett varuslag icke är föremål för tillverkning inom

landet icke kan anses utgöra något avgörande argument för att medgiva

tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet bör själv­

fallet beaktas även övriga inverkande faktorer. Hänsyn får då givetvis ock­

så tagas till våra internationella åtaganden, bl. a. inom EFTA-sammanslut­

ningen. Innebörden av ett sådant bemyndigande som nu ifrågasatts får så­

lunda närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj :t vid dylik prövning

av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för tullbefrielse föreligger, äger

Kungl. Maj :t under angivna förutsättningar genomföra denna åtgärd utan

att frågan förelägges riksdagen. Med åberopande av vad som nu anförts

finner jag mig böra förorda införande av en bestämmelse av i huvudsak

den innebörd som tulltaxekommittén föreslagit.

Beträffande utformningen av ifrågavarande bemyndigande talar enligt

min uppfattning vissa skäl för att man i fråga om den inhemska produktio­

nens omfattning utformar bestämmelsen efter mönster av den av kommers­

kollegium förordade, mera restriktiva formuleringen i nordiska utskottets

förslag. Däremot synes det knappast nödvändigt att knyta bemyndigandet till

de förhållanden i övrigt som angivits i nämnda förslag, eftersom beaktandet

av såväl dessa som andra relevanta förhållanden självfallet måste ingå så­

som led i Kungl. Maj :ts prövning av frågan. I departementsförslaget (13 §)

har därför endast angivits att Konungen i fråga om varuslag, som icke eller

endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, där så

prövas lämpligt äger förordna att tull icke skall utgå.

Tullfrihet varom nu är fråga synes — i anslutning till vad tulltaxekom­

mittén föreslagit —- lämpligen böra medgivas för viss tid, förslagsvis högst

två år, och de varuslag, som avses med tullfriheten, angivas i särskild kun­

görelse. Meddelande av tullfrihet bör ske först efter särskild framställning

— t. ex. av branschorganisation — och sådan framställning bör också er­

fordras därest tullfriheten förlänges. Jag kan alltså även pa dessa punkter

ansluta mig till vad tulltaxekommittén förordat.

Det nu ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj:t bör formellt inte

begränsas till särskilda varuområden. Såsom framgår av den föregående

redogörelsen torde emellertid behov av den tullfrihet, det här gäller, i hu­

vudsak endast föreligga på maskin- och kemikalieområdena.

Vad särskilt beträffar maskinområdet framstår möjligheten att medge

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

109

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade för­

slaget till tulltaxeförordning;

dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till kon­

ventionen den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto­

koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

113

flytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån,

i den män Konungen därom förordnar;

12. varor som erhållas från utlandet såsom arv eller gåva_ (härunder in-

begripet utmärkelsetecken), i den mån Konungen därom förordnar; dock

att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror, cigarrettpapper eller rus­

drycker;

.

13. varuprov, mönster, modeller och utställmngsforemal som vid mtor-

seln eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i sam­

band med tulltaxeringen ha intet eller allenast obetydligt handelsvarde eller

som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast

att utvisa varors beskaffenhet eller användning; ävensom kinematografisk

film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning;

14. markutrustning för flygplatser, ävensom varor för användning vid ak­

tuellt räddnings- och bärgningsföretag i samband med lufttrafik, allt i den

mån Konungen därom förordnar;

15. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella andamäl,

i den mån Konungen därom förordnar;

16. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom forordnar.

9 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som

införas i egentlig gränstrafik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

10

§.

Konungen äger förordna om tullfrihet för transportmedel, som endast till­

fälligt skall användas inom riket, ävensom till reparation av sådant trans­

portmedel avsedda, särskilt inkommande delar och tillbehör.

11

§•

i mom. Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

a) varor som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplet­

tering eller emballering, eller för att användas till sådan behandling av ex­

portvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt

identifiering av de införda varorna;

b) varor som inkomma för att användas som gjutmodeller eller matverk­

tyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara;

c) varor som inkomma för att användas vid tävlingar, idrottsfester, före-

läsningar, teater- eller cirkusföreställningar eller under andra liknande för­

hållanden;

..

d) varor som äro avsedda att avprovas, dock endast da fråga ar antingen

om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara

införda i försäljningssyfte;

e) mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § 5

mom. avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke med-

gives*

f) varuprov, mönster, modeller och utställningsföremål för vilka tullfrihet

icke medgives enligt 8 § 13 mom.

Konungen äger bestämma den tid och de villkor, utöver vad i följande

stycke sägs, under vilka här avsedd tullfrihet må medgivas.

Tullfrihet som nu sagts må åtnjutas under förutsättning att varorna före

tullfrihetstidens utgång återulföras, ankommande det på generaltullstyrelsens

prövning i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för varor, vilka inom sag-

8

Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år t960

115

Bihang 2

Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till

tulltaxeförordningen

Till 1 § tulltaxeförordningen

Till 2 § tulltaxeförordningen

Till 3 § tulltaxeförordningen

1 §•

Försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och

säljare, varom förmäles i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen, förutsätter:

att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;

att priset icke påverkas av särskilda förbindelser mellan å ena sidan sälja­

ren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressege­

menskap, och å andra sidan köparen eller någon, med vilken köparen är

förbunden i sådan gemenskap, vare sig dessa förbindelser äro grundade på

avtal eller ej; och

att avkastningen vid en efterföljande försäljning, användning eller disposi­

tion av varan icke till någon del kommer att direkt eller indirekt tillfalla sälja­

ren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressege­

menskap.

Ekonomisk intressegemenskap mellan två personer skall anses föreligga,

om den ene äger ekonomiskt intresse i den andres affärsverksamhet eller

egendom;

om båda äga gemensamt ekonomiskt intresse i en tredje persons affärs­

verksamhet eller egendom; eller

om en tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet

eller egendom;

vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.

2

§•

Med införselort, som i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen sägs, förslås den

ort, där varan förtullas, eller, om varans avlämnande å annan ort inom tull­

området skulle föranleda lägre normalpris och de kostnader som skulle hän­

föra sig till sådant avlämnande på tillfredsställande sätt styrkas, sistnämn­

da ort.

3 §.

I fråga om vara, som är tillverkad med utnyttjande av patenterad uppfin­

ning eller enligt registrerat mönster eller registrerad modell eller som infö-

8f

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § 3 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 4^ mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande

eller å transportmedel anställda personer åtnjutas för gångkläder, sängklä­

der och andra för personligt bruk avsedda förnödenheter som prövas icke

överstiga behovet under resan.

Till dylika förnödenheter må [såvitt angår person, som icke är bosatt i

Sverige,] hänföras jämväl sådan utrustning för resan som cykel, härunder

inbegripet cykel med hjälpmotor, som uppfyller de i 1 § kungörelsen den

23 maj 1952, nr 280, angivna tekniska villkoren, filmkamera och annan fo­

tografikamera, skrivmaskin, mindre musikinstrument, grammofon, radio-

mottagningsapparat, kamping-, sport-, jakt- och fiskeutrustning samt lik­

nande artiklar.

Tullfrihet enligt detta moment må icke åtnjutas för obegagnade föremål

med mindre föremålen medföras av ägaren själv. [För cykel med hjälpmo­

tor må tullfrihet åtnjutas allenast om fordonet är gammalt och brukat.]

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande

åtnjutas för andra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kronor un­

der förutsättning

att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering

i ett sammanhang vid inresetillfället;

att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga be­

hov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk;

att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att förvärva

eller införa varorna i fråga.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande,

hemmahörande i främmande land, åtnjutas för av den resande medförda,

för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett sammanlagt värde av högst

3 000 kronor.

4 mom. Värdet av de i 2 och 3 mom. avsedda varorna beräknas efter de-

taljhandelspriset i inköpslandet och skall, därest så vid införseln påfordras,

av den resande styrkas genom företeende av kvitto eller på annat tillförlit­

ligt sätt. Kan värdet icke styrkas av den resande, må det beräknas efter de-

taljhandelspriset på varan i införselorten.

Till 8 § 5 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 6 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas för

å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som er­

fordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge

transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik;

å järnvägsrestaurangvagn medförd proviant, med undantag av rusdrycker

och tobaksvaror, i den utsträckning som erfordras för bespisning av passa­

gerare under tågets gång genom Sverige.

121

Till 8 § It mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen för markut­

rustning må åtnjutas för materiel av den beskaffenhet som avses i punkt

4.6 i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil

luftfart.

.

...

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen for varor tor

användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag i samband med

lufttrafik må åtnjutas för varor av den beskaffenhet som avses i punkt 10.2

av den i 1 mom. nämnda bilagan, beträffande andra varor än sådana som

förbrukas vid företaget dock endast under förutsättning att varorna åter-

utföras; det ankommer på luftfartsstyrelsen att lämna meddelande till ge­

neraltullstyrelsen om varor beträffande vilka detta villkor icke uppfylles.

Till 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för

kinematografisk film och skioptikonbilder med undervisnings-, vetenskap­

lig eller kulturell karaktär, vilka framställts av Förenta Nationerna eller

dess fackorgan eller inkomma till undervisnings-, vetenskapliga eller kul­

turella institutioner eller sammanslutningar eller ock tillförlitligen styrkas

vara avsedda för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål.

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for

instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till vetenskap­

lig institution eller undervisningsanstalt, upptagen i härvid fogad bilaga,

samt äro avsedda att användas för vetenskaplig forskning eller för undervis-

ningsändamål, allt under förutsättning att för ifrågavarande ändamål lika

användbara artiklar icke tillverkas inom riket.

Generaltullstyrelsen äger att efter prövning i särskilt fall och efter sam­

råd med kommerskollegium medgiva tullfrihet för instrument och appa­

rater samt delar därtill, vilka inkomma till annan vetenskaplig institution

eller undervisningsanstalt än som i föregående stycke avses, under förut­

sättning att i sagda stycke stadgade villkor eljest äro uppfyllda.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for

varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, tydligen av­

sedda för hjälp åt blinda och inkommande till institutioner eller organisa­

tioner för de blindas välfärd.

Till 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinemato­

grafisk film, skioptikonbilder, dioramor, klichéer, gobelänger, skyltmate-

riel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål under

förutsättning

.

att materielen avsänts av officiell turistorganisation eller till dylik anknu­

ten nationell turistorganisation; skolande där så påfordras till styrkande

härav för tullanstalten företes en av den avsändande organisationen upp­

rättad försäkran, avfattad i överensstämmelse med formulär, som general­

tullstyrelsen äger fastställa; samt

att materielen införes för och under ansvar av antingen ackrediterad

representant för den avsändande turistorganisationen eller av sagda orga­

nisation utsett ombud som godkänts av tullanstalten.

Till 9 § tulltaxeförordningen

1 mom. Befolkningen vid rikets landgräns må vid resa över gränsen åt­

njuta enahanda tullfrihet som enligt 8 § 4 inom. tulltaxeförordningen är

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 3

(Översättning)

Convention on the valuation of goods

for customs purposes

The Governments signatory to the

present Convention,

Desiring to facilitate international

trade,

Desiring to simplify international

customs tariff negotiations and the

comparison of foreign trade statistics

inasmuch as such comparisons are

more exact if based upon a uniform

valuation of goods,

Being convinced that the maximum

uniformity in defining the value of

goods for customs purposes will

constitute an important step towards

the attainment of these objects,

Having taken into consideration the

work already accomplished in Brus-

sels in this sphere by the European

Customs Union Study Group, and

Considering that the best way of

achieving results in this respect is to

conclude an international Convention,

Have agreed as follows:

Article I

For the purpose of the present Con­

vention,

(a) “the Convention establishing

the Council” means the Convention

establishing the Customs Co-operation

Council opened for signature in Brus-

sels on the 15th December, 1950;

(b)

“the Council” means the

Customs Co-operation Council refer-

red to in paragraph (a) of this Ar­

ticle;

(c) “the Secretary General” means

the Secretary General of the Council.

Konvention rörande varors tnllvärde

De regeringar, som undertecknat

föreliggande konvention,

vilka önska underlätta den inter­

nationella handeln,

vilka önska förenkla internationel­

la tullförhandlingar och underlätta

jämförelsen av statistiska uppgifter

rörande utrikeshandeln, så till vida

som en sådan jämförelse är mera

exakt, om den baseras på en likfor­

mig värdering av varorna,

vilka äro övertygade om att åstad­

kommandet av största möjliga lik­

formighet i definitionen av varors

tullvärden kommer att utgöra ett be­

tydande steg för uppnåendet av des­

sa syften,

vilka hava beaktat det arbete, som

på ifrågavarande område utförts i

Bryssel av Studiegruppen för en

europeisk tullunion, och

vilka anse, att bästa sättet att upp­

nå resultat i nämnda avseende är att

avsluta en internationell konvention,

hava enats om följande:

Artikel I

I denna konvention förstås med:

a) rådskonventionen: konventionen

avseende upprättandet av ett råd för

samarbete på tullområdet, öppnad för

undertecknande i Bryssel den 15 de­

cember 1950;

b) rådet: det under a) åsyftade rå­

det för samarbete på tullområdet;

c) generalsekreteraren: rådets ge­

neralsekreterare.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(c) If the Valuation Committee is

unable to settle the dispute, it shall

refer the matter to the Council which

shall make recommendations in

conformity with Article III (e) of the

Convention establishing the Council.

(d) The Contracting Parties in

dispute may agree in advance to

accept the recommendations of the

Committee or Council as binding.

Article XII

The present Convention shall be

open for signature until 31st March,

1951, by any Government which has

signed the Convention establishing

the Council.

c) Om värdekommittén icke kan

bilägga tvisten, skall den hänskjuta

frågan till rådet, som skall framläg­

ga rekommendation i enlighet med

artikel III e) i rådskonventionen.

d) De tvistande parterna kunna på

förhand överenskomma om att rätta

sig efter kommitténs eller rådets re­

kommendation.

Artikel XII

Denna konvention skall vara öppen

för undertecknande under tiden till

och med den 31 mars 1951 av de re­

geringar, som undertecknat rådskon­

ventionen.

Article XIII

(a) The present Convention shall

be subject to ratification.

(b)

Instruments of ratification

shall be deposited with the Belgian

Ministry of Foreign Affairs, which

shall notify all signatory and acced-

ing Governments and the Secretary

General of each such deposit.

However, no Government may deposit

its instrument of ratification of the

present Convention until it has de­

posited its instrument of ratification

of the Convention establishing the

Council.

Artikel XIII

a) Denna konvention skall vara

underkastad ratificering.

b) Ratifikationsinstrumenten sko­

la deponeras hos belgiska utrikesmi­

nisteriet, som skall om varje sådan

deposition underrätta alla regering­

ar som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma även­

som generalsekreteraren. Dock må

icke någon regering deponera ratifi­

kationsinstrumentet till denna kon­

vention, förrän den har deponerat sitt

ratifikationsinstrument till rådskon­

ventionen.

Article XIV

(a) Three months after the date

on which the Belgian Ministry of

Foreign Affairs has received the

instruments of ratification of seven

Governments, the present Convention

shall come into force in respect of

those Governments.

(b) For each signatory Govern­

ment ratifying after that date, the

Convention shall come into force

three months after the date of the

deposit of its instrument of ratifica­

tion with the Belgian Ministrv of

Foreign Affairs.

Article AV

(a) The Government of any State

which is not a signatory to the

Artikel XIV

a) Tre månader efter den dag, då

belgiska utrikesministeriet mottagit

ratifikationsinstrument av sju rege­

ringar, skall denna konvention träda

i kraft för dessa regeringar.

b) För varje signatärregering, som

ratificerar efter denna tidpunkt,

skall konventionen träda i kraft tre

månader efter dagen för depositionen

av ratifikationsinstrumentet hos bel­

giska utrikesministeriet.

Artikel XV

a) Regering i någon stat, vilken

den vara må, som icke undertecknat

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

to the territories named in the notifi-

cation three months after the date of

the receipt thereof by the Belgian

Ministrv of Foreign Affairs but not

before the Convention has come into

force for the Government concerned.

(b) Any Government which has

made a declaration under paragraph

(a) above extending the present Con­

vention to any territory for whose

International relations it is responsible,

may by notification given to the Bel­

gian Ministry of Foreign Affairs

withdraw in respect of that territory

in accordance with the provisions of

Article XVI.

(c)

The Belgian Ministry of

Foreign Affairs shall inform all

signatory and acceding Governments

and the Secretarv General of any

notification received hy it under this

Article.

Article XVIII

(a) The Council maj' recommend

ainendments to the present Conven­

tion to the Contracting Parties.

(b) Any Contracting Party accept-

ing an amendment shall notify the

Belgian Ministry of Foreign Affairs

in writing of its acceptance and the

Belgian Ministry of Foreign Affairs

shall notify all signatory and acced­

ing Governments and the Secretarv

General of the receipt of the notice

of acceptance.

(c) An amendment shall come into

force three months after receipt by

the Belgian Ministry of Foreign

Affairs of notice of acceptance by all

the Contracting Parties. When any

amendment has been accepted by all

the Contracting Parties the Belgian

Ministry of Foreign Affairs shall

notify all signatory and acceding

Governments and the Secretary Ge­

neral of such acceptance and of the

date on which the amendment will

come into force.

(d) After an amendment has come

into force, no Government may ratify

or accede to the present Convention

unless it also accepts the amendment.

da territorier tre månader efter den

dag då belgiska utrikesministeriet er­

hållit notifikation därom men icke

innan konventionen trätt i kraft för

regeringen i fråga.

h) Varje regering, som genom de­

klaration enligt a) ovan utsträckt

denna konvention att gälla beträf­

fande territorium, för vars interna­

tionella förbindelser den är ansvarig,

kan genom notifikation till belgiska

utrikesministeriet frånträda konven­

tionen med avseende å detta territo­

rium i enlighet med bestämmelserna

i artikel XVI.

c) Belgiska utrikesministeriet skall

informera alla regeringar som under­

tecknat denna konvention eller anslu­

tit sig till densamma ävensom gene­

ralsekreteraren om varje notifikation,

som den mottagit enligt denna artikel.

Artikel XVIII

a) Bådet må föreslå de fördrags-

slutande parterna ändringar i denna

konvention.

b)

Varje fördragsslutande part,

som godkänner en ändring, skall läm­

na skriftligt meddelande om godkän­

nandet till belgiska utrikesministe­

riet, vilket skall om mottagandet av

detta meddelande underrätta alla re­

geringar som undertecknat konven­

tionen eller anslutit sig till densam­

ma ävensom generalsekreteraren.

c) En ändring skall träda i kraft

tre månader efter det belgiska utri­

kesministeriet mottagit meddelande

om samtliga fördragsslutande parters

godkännande. När en ändring god­

känts av samtliga fördragsslutande

parter, skall belgiska utrikesministe­

riet därom underrätta alla regering­

ar som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma även­

som generalsekreteraren, varvid da­

gen för ändringens ikraftträdande

skall tillkännagivas.

d) Efter det en ändring trätt

i

kraft må icke någon regering ratifi­

cera denna konvention eller ansluta

sig till densamma utan att även god­

känna ändringen.