Prop. 1961:135

('med förslag till förord\xad ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

1

ffr 135

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521); given Stockholms slott den 23 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljnings- förordningen den 26 maj 1954 (nr 521).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

8

Ktingl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med skrivelse den 24 november 1960 har kontrollstyrelsen framlagt för­ slag till vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Förslagen av­ ser främst alt förbättra möjligheterna att bekämpa langning av rusdrycker.

Kontrollstyrelsens författningsförslag torde såsom Bihang A få fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.

över kontrollstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, sjöfartsStyrelsen, luftfartsstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands län, utredningen rö­ rande specialstraffrätten, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya system­ aktiebolaget, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykter- hetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Föreningen Sve­ riges landsfiskaler.

Generaltullstyrelsen har bilagt utlåtande av tulldirektionen i Göteborg. Sjöf artsstyr elsen har överlämnat yttranden från Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svens­ ka stewardföreningen, medan riksåklagarämbetet bifogat utlåtanden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Föreningen Sveriges landsfogdar. Vidare har yttranden överlämnats, av överståthållar­ ämbetet från polismästaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Östergötlands län från intendenten för utskänkningsärenden i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus län från landsfogden och länsnykterhetsnämnden i länet, polis- kamrarna, nykterhetsnämnderna och barnavårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg och från Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler samt av

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

lig försäljning, om särskilda skäl inte talar däremot, skall tagas i beslag och förklaras förverkade, även om den hos vilken de påträffas inte kan fällas till ansvar enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Detsamma fö­ reslås skola gälla rusdrycker, som hos den som ej fyllt 21 år påträffas av polisen i samband med upprätthållande av ordning, vid förebyggande av brott samt vid uppdagande och utredning av begångna brott.

I sin motivering till de nu nämnda förslagen erinrar kontrollstyrelsen inledningsvis om den allmänna utvecklingen efter 1954 års nykterhetsre­ form i fråga om konsumtion och missbruk av rusdrycker.

Styrelsen konstaterar, att en kraftig ökning av såväl konsumtion som missbruk övergångsvis förekom efter reformens ikraftträdande. Under se­ nare år har emellertid — framhålles det — en förbättring inträtt. Detta gäller särskilt konsumtionsutvecklingen. Mätt i ren alkohol ligger sålunda konsumtionen per invånare nu på ungefär samma nivå som år 1954. Dess­ utom har inom konsumtionen en viss förskjutning skett från starkare till svagare drycker, närmast från sprit till vin. Alkoholmissbruket har kunnat bemästras på ett effektivare sätt genom den under senare år skedda ut­ byggnaden av nykterhetsvården. Även fyllerifrekvensen har sjunkit, ehuru den fortfarande ligger avsevärt över 1954 års nivå.

Utvecklingen på alkoholområdet ter sig således enligt styrelsens mening för närvarande gynnsammare än för några år sedan. Detta hindrar emeller­ tid inte, framhåller styrelsen, att förhållandena i vissa väsentliga hänseen­ den är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Styrelsen anför.

Det nu sagda gäller framför allt det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdom. Medan antalet begångna fylleriförseelser per 1 000 invånare år 1959 låg 68 % högre än år 1954, är motsvarande tal för åldrarna 15—17 år 143 % och för åldrarna 18—20 år 87 %. Det kan tilläggas att år 1959 be­ gicks ca 12 %, d. v. s. var åttonde fylleriförseelse av ungdom under 21 år. I absoluta tal uppgick antalet fylleriförseelser detta år till 2 400 i åldern 15—17 år och till 6 400 i åldern 18—20; totalantalet förseelser var ca 75 000. Stegringen av fyllerifrekvensen bland ungdom bör bl. a. ses mot bakgrun­ den av den omfattning, som langning och därmed jämförlig verksamhet nu­ mera tagit. Det må nämnas att totala antalet avdömda brott, avseende olaga försäljning och olaga anskaffning av rusdrycker, år 1954 var 707, år 1958 768 och år 1959 1 317 samt kan beräknas i år uppgå till ca 1 600. Även om man tar hänsyn till att straffbestämmelserna har ändrats och langningsbe- kämpningen kan ha skärpts, ger dessa siffror en anmärkningsvärd bild.

Styrelsen erinrar i sammanhanget om vissa uttalanden i anledning av de vid 1960 års riksdag väckta motionerna rörande orsakerna till alkoholmiss­ bruk bland ungdom. Styrelsen anför.

Allmänna beredningsutskottet uttalade sin oro inför den nuvarande situa­ tionen, men förutsatte, att de närmast ansvariga myndigheterna skulle upp­ märksamt följa den vidare utvecklingen och sträva efter att effektivt ut­ nyttja de medel som står till deras förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga. Enligt utskottets mening borde bl. a. samarbetsnämnden i

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

11

alkoholfrågan — vari inom nykterhetspolitiken verksamma myndigheter, institutioner och organisationer är representerade — kunna fylla en viktig funktion i detta sammanhang.

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har sedermera — i samförstånd med nykterhetsrörelsens huvudorganisationer m. fl. — beslutat ta initiativ till en kampanj i syfte att engagera folkopinionen mot den anskaffning av rus­ drycker till ungdom, som i olika sammanhang förekommer och som är en bidragande orsak till ungdomsfylleri samt ungdomskriminalitet och ung- domsasocialitet överhuvud. Genomförandet av kampanjen avses väsentligen skola ske inom folkrörelsernas regi.

Kontrollstyrelsen förklarar sig dela den uppfattning om allvaret i den föreliggande situationen, som sålunda framkommit. Vid sidan av den hän­ vändelse till folkopinionen som förutsatts skola ske bör enligt styrelsens me­ ning övervägas, om inte vissa ytterligare resultat skulle kunna vinnas ge­ nom ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens ansvarsbestämmelser.

I fråga om langningen erinrar styrelsen om att vissa skärpningar av bestämmelserna genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag. Därvid in­ fördes straff för försök till olovlig försäljning och föreskrevs förverkande av rusdrycker, som påträffats hos den som fälles till ansvar för sådant för- söksbrott. Trots denna skärpning ger förordningen enligt vad kontrollsty­ relsen erfarit ofta icke tillräckligt stöd för att effektivt bekämpa langning­ en. Det har ibland, framhåller styrelsen, visat sig vara svårt att kunna fram­ skaffa bindande bevis om att försök till langning förekommit eller att av­ passa ett ingripande mot en langare så, att ingripandet sker först då förfa­ randet nått försöksstadiet. Rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, som påträffats utan att någon i samband därmed kunnat beslås med brott mot förordningen, har icke kunnat tas i beslag eller förklaras för­ verkade.

För att straffbart försök till langning skall föreligga kräves, erinrar sty­ relsen, att utförandet av brottet påbörjats samt att fara förelegat att hand­ lingen skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Langaren skall sålunda ha er­ bjudit en tilltänkt köpare sina varor. Enbart den omständigheten att langa­ ren anskaffat rusdrycker för försäljning eller är ute för att värva kunder utgör, påpekas det, icke straffbart försök.

Enligt styrelsens mening bör ingripande även kunna ske mot langare, som förbereder olovlig försäljning, önskvärt vore enligt styrelsen att dylikt förfarande straffbelädes och att straffet kompletterades med möjlighet till beslag och förverkande av rusdrycker, som haft samband med brottet. Lag- tekniska skäl synes emellertid enligt styrelsens mening kunna anföras mot att även andra handlingar, innebärande förberedelse till brott, än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen kriminaliseras. Starka sociala skäl ta­ lar dock — framhåller styrelsen — för att ingripande kan ske redan på förberedelsestadiet. Styrelsen föreslår därför, att bestämmelser införes, som möjliggör ingripande med beslag och förverkande av rusdrycker, när

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

dessa uppenbarligen är avsedda för olovlig försäljning, oaktat ingen kan fällas till ansvar för brott mot förordningen.

När det gäller ungdomars innehav av rusdrycker erinrar styrel­ sen inledningsvis om att rusdrycker, enligt 18 § första stycket rusdrvcksför- säljningsförordningen, ej må utminuteras till den som kan antas ej ha fyllt 21 år. Enligt 20 § får inte heller någon som ombud eller på därmed jämför­ ligt sätt tillhandagå den, som kan antas ej ha fyllt 21 år, med anskaffande av sådana drycker. Grunden för dessa författningsbestämmelser är självfal­ let, uttalar kontrollstyrelsen, att rusdrycker icke bör utlämnas till ungdo­ mar under 21 år för okontrollerbar förbrukning.

Styrelsen framhåller, att polis- och åklagarmyndigheter ofta får handläg­ ga ärenden rörande ungdomar, som innehar rusdrycker och för vilka till­ gången till dessa drycker är direkt olämplig, utan att kunna förebygga att under förhandenvarande förhållanden ungdomarna brukar dryckerna. En­ ligt kontrollstyrelsens mening synes det ur nykterhetsvårdssynpunkt ange­ läget att tillfälle ges att i sådana fall ingripa mot ungdomars innehav av rusdrycker. I förordningen bör därför intas en bestämmelse av innebörd att rusdrycker, som av polisen i dess verksamhet för upprätthållande av allmän ordning, för förebyggande av brott samt för uppdagande och utredning av begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt 21 år, må tas i beslag och förklaras förverkade. Dylik åtgärd torde dock, framhålles det, endast böra förekomma i fall, där det finnes vara erforderligt ur nykterhetsvårdssyn­ punkt. Ett sådant stadgande skulle ge möjlighet att medelst beslag och förverkande ingripa bl. a. i fall, då ungdomar inköpt sprit genom ombud, utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet. Del föreslagna stadgandet avses även vinna tillämpning i fall då ungdomar un­ der 21 år gripes för störande av allmän ordning, utan att fylleri föreligger, eller för fylleri på enskilt område. Rusdrycker som uppenbarligen har olovli­ gen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse, utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas, bör likaledes enligt kontrollstyrelsens mening kunna tas i beslag och förklaras förverkade.

Styrelsen framhåller, att det föreslagna stadgandet visserligen i och för sig medger vidsträckta befogenheter för vederbörande myndigheter. Med hän­ syn till vad förut anförts rörande stadgandets innebörd samt till de allmän­ na reglerna om förfarandet vid beslag och förverkande föreligger dock enligt kontrollstyrelsens mening erforderliga rättssäkerhetsgarantier.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser förklarat sig dela kontrollstyrelsens uppfattning om vikten av att effektiva åtgärder kan vid­ tagas mot langning och mot ungdomars missbruk av rusdrycker. I allmän­ het har också de förslag som kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagt till­ styrkts eller lämnats utan erinran. Invändningar har dock anförts mot för­ slagens utformning, i främsta rummet från riksåklagarämbetet, Föreningen

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

13

Sveriges stadsfiskaler och utredningen rörande specialstraffrätten. Erin­ ringar i vissa hänseenden har också gjorts bl. a. från Nya systemaktiebola­ gets sida.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena göres allmänna uttalanden om behovet av nya åtgärder från samhällets sida på det aktuella området.

Riksåklagarämbetet förklarar sig sålunda dela kontrollstyrelsens uppfatt­ ning att det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomen utgör ett sam­ hällsproblem, som är ägnat att inge allvarliga farhågor. Langarnas verk­ samhet är — påpekas det — ofta inriktad på ungdomar. Eftersom alkohol­ missbruket bland ungdomen är en bidragande orsak till ungdomskriminali­ tet över huvud, är det enligt ämbetets mening ur kriminalpolitisk syn­ punkt angeläget att kampen mot langarna bedrives med skärpa. Nya system­ aktiebolaget finner det motiverat att skärpa nuvarande bestämmelser, i den mån det härigenom kan uppnås att framför allt spritmissbruk bland de unga — med därav ofta följande ungdomskriminalitet — motverkas.

Socialstyrelsen anför följande.

Styrelsen delar den uppfattningen, att utbredningen av alkoholvanorna bland ungdomen, de ungas tidigare alkoholdebut och ökningen av ungdoms- fylleriet utgör oroande drag i samhällsutvecklingen. Ett samarbete mellan närmast ansvariga myndigheter för att effektivt utnyttja de medel, som står till förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga, är synnerligen angeläget. Den fria spriten har inneburit alldeles speciella påfrestningar för vissa ungdomskategorier. Det är därför särskilt angeläget att åtgärder vid­ tages som är ägnade att försvåra åtkomligheten av rusdrycker vid sidan av upplysningsverksamhet, insatser av ungdomsrörelser och andra positiva åt­ gärder. Styrelsen medverkar genom samarbetsnämnden i alkoholfrågan i den planerade kampanj i folkrörelsernas regi, vilken avser att engagera folk­ opinionen mot anskaffning av rusdrycker till ungdom. Styrelsen finner det ändamålsenligt att komplettera denna aktion och liknande strävanden med författningsbestämmelser, som kan innebära ökade möjligheter för sam­ hället att ingripa mot olaga överlåtelse och försäljning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att langning av rusdrycker före­ kommer i hela länet och att den har en betydande och för nykterhetstill- ståndet besvärande omfattning, speciellt i flertalet av länets städer. Läns­ styrelsen anför.

Den sprit, som tillhandahålles av langarna på gator och torg, i portgångar och inomhus i vissa bostäder, salubjudes särskilt under kvällar och nätter samt under sön- och helgdagar. Langarnas kunder torde företrädesvis vara alkoholister och ungdomar, men även andra personer uppträder som köpare särskilt sådana, som vill späda på eu redan förvärvad alkoholberusning. Den langade spriten är enligt polismyndigheternas uppfattning den ur social synpunkt farligaste, då den hland annat på grund av nyss angivna omstän­ digheter ofta utgör själva utlösningsfaktorn till brott av olika slag, inte minst vålds- och trafikbrott. Vissa tecken tyder på att denna hantering på vissa håll håller på att utvecklas till stordrift med särskilda bilförsedda in­ köpare, kundanskaffare och försäljare. I polisens verksamhet i kampen mot den olaga sprithanteringen är det företrädesvis småhandlare och langarbi-

14

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 år 1961

träden, som kan överbevisas och straffas, medan organisatörerna och finan­ siärerna ofta ej synes utåt eller går fria från straff på grund av brist på bevis eller på grund av polisens otillräckliga befogenheter.

Sveriges nyktcrhetsvänners lands för bund tillstyrker i och för sig de av kontrollstyrelsen föreslagna skärpningarna i gällande författningsföreskrif- ter men framhåller att betydelsen av sådana åtgärder inte får överskattas.

Landsförbundet finner det vara angelägnare att få till stånd en med tillräck­ liga resurser upplagd, kraftfull kampanj i syfte att vända opinionen mot spritlangarna -— på ett sådant sätt att dessa isoleras och alltmer berövas sina möjligheter att operera så riskfritt som nu är fallet — än att skärpta lagbestämmelser införes utan stöd av en samtidigt avsevärt skärpt opinion. Landsförbundet vill på den samlade nykterhetsrörelsens vägnar påyrka, att statsmakterna ställer tillräckliga medel till förfogande för en dylik kam­ panj, som bör rikta sig till alla folkgrupper.

Landsförbundet vill livligt instämma i kontrollstyrelsens uttalande att för­ hållandena i vissa väsentliga hänseenden är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Dit hör den omfattande olaga spritförsäljning, som i så hög grad riktar sig till ungdom under 21 år och kraftigt bidrar till att situationen inom ungdomsvärlden är så bekym­ mersam, då det gäller alkoholmissbruket. Här krävs enligt förbundet kraft­ tag från statsmakternas sida. Den teckning, som kontrollstyrelsen ger av ungdomsproblemet inom det allmänna alkoholproblemet, borde föranleda åtgärder på betydligt bredare front än vad kontrollstyrelsen föreslagit. Inte minst borde de frivilligt arbetande krafter inom samhället, vilkas verksam­ het har förebyggande syfte, ges väsentligt kraftigare stöd och på olika sätt uppmuntras.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet gör bl. a. följande uttalande.

Då förslagen om skärpningar främst motiverats av den oroväckande ut­ vecklingen av ungdomens alkoholvanor, vill förbundet framhålla att den yr­ kesmässiga langningen här torde spela en mindre roll, kvantitativt sett, än de rikligt florerande tillfällighetsöverlåtelserna, som kan tillskrivas obetänk­ samma medborgare utan vare sig förvärvssyfte eller ond avsikt. Om denna trafik skulle kunna effektivt motverkas måste den allmänna opinionen be­ arbetas på ett intensivt sätt och det är nödvändigt att aktioner i detta syfte igångsättes och erhåller kraftigt ekonomiskt stöd från det allmänna.

De nu gällande bestämmelserna för förhindrande av langning, olovlig överlåtelse av rusdrycker m. m. har — framhåller länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län — icke effektivt kunnat förhindra att försäljning och olovlig överlåtelse av rusdrycker skett till bl. a. ungdom. Det är emel­ lertid enligt nämnden tveksamt om man över huvud taget lagstiftningsvä­ gen kan åstadkomma någon förbättring i berörda hänseende. Alkoholmiss­ brukets vidgade omfattning i de yngre åldrarna anses dock kräva att alla åtgärder, som kan åstadkommas, också vidtages.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget om förverkande av rus­ drycker avsedda för langning har socialstyrelsen, överståthållaräm-

Kimgl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

15

betet, Nya systemaktiebolaget och Föreningen Sveriges landsfiskaler gjort mer ingående uttalanden.

Socialstyrelsen understryker, att starka sociala skäl talar för att ingri­ panden bör kunna ske även mot personer som förbereder olovlig försälj­ ning. De nykterhetsvårdande organen påträffar otvivelaktigt — framhåller styrelsen — i sin praktiska verksamhet personer, som uppenbarligen äg­ nar sig åt olovlig rusdrycksförsäljning utan att åtgärder kan vidtagas, då bindande bevis om försäljning eller försök till försäljning inte kan preste­ ras. En möjlighet för vederbörande myndighet att i dylika fält beslagtaga påträffade rusdrycker redan på förberedelsestadiet och få dem förklarade förverkade kan innebära ökade resurser att komma till rätta med lang­ ningen och också verka allmänpreventivt. Enligt socialstyrelsens mening kan dock utformningen av kontrollstyrelsens förslag ge anledning till vissa farhågor för olika tillämpning. Närmare anvisningar torde ■—■ framhålles det — behövas för klarläggande av de förhållanden som bör föreligga för att det skall kunna antagas att påträffade rusdrycker uppenbarligen är avsedda för försäljning.

Då förberedelse till olovlig försäljning i regel får antagas leda till full­ bordat brott, är det enligt överståthållarämbetet ur nykterhetsvårdens syn­ punkt angeläget att ingripa däremot. Med hänsyn härtill anser ämbetet —- oäktat sådan förberedelse som nu är i fråga icke kriminaliserats — de föreslagna bestämmelserna vara ägnade att i icke ringa mån avskräcka från olovlig rusdrycksförsäljning.

Överståthållarämbetet förordar härutöver, att transportredskap som kommit till användning vid förberedelse till olovlig försäljning eller i vart fall vid fullbordad försäljning bör kunna bli förverkat. Ämbetet ifrågasät­ ter också huruvida det icke borde övervägas att införa förverkande av penningar som mottagits vid olovlig försäljning av rusdrycker.

Föreningen Sveriges landsfiskaler ställer sig tveksam till lämpligheten av den föreslagna bestämmelsen men anser sig icke böra motsätta sig att den införes. Föreningen anför.

En förverkandebestämmelse, avsedd att tillämpas även om det icke kan styrkas att brott föreligger, torde innebära en nyhet, som icke tidigare fö­ rekommer i lagstiftningen. Ur principiell synpunkt torde invändningar kunna göras mot en så konstruerad förverkandebestämmelse, och styrel­ sen är för sin del mycket tveksam om lämpligheten av att den införes. Det torde också kunna ifrågasättas om bestämmelsen kommer att få den ver­ kan, som avsetts, bland annat med hänsyn till de svårigheter, som måste komma att uppstå vid tillämpningen. Detta gäller särskilt ingripanden mot misstänkta langare.

I stort sett samma ståndpunkt intages av Nya systemaktiebolaget. Bola­ get uttalar i huvudsak följande.

Som motiv för ändringen anför kontrollstyrelsen, att starka sociala skäl talar för ett ingripande redan på förberedelsestadiet. Bolaget delar denna uppfattning och vill erinra om att det på andra områden inom lagstift­ ningen — exempelvis strafflagen 2:17, andra stycket — icke förutsättes

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

att någon brottslighet ens avsetts. Det räcker med att föremålet, när det gäller nyss relaterade lagrum, på grund av sin särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Bolaget är emellertid medvetet om de svårigheter som kan uppstå för dom­ stolarna vid bedömningen av huruvida det skall kunna anses uppenbart, att vissa rusdrycker avsetts för olovlig försäljning. Det förhållandet att en person exempelvis tidigare ådömts straff för langning kan väl i sig själv icke anses göra det uppenbart, att spritdrycker som påträffats hos veder­ börande är avsedda för olovlig försäljning. Det torde sålunda kunna vara fullt motiverat, att vederbörande innehar en mindre mängd spritdrycker, men det synes mycket svårt att göra en bedömning huruvida innehavet av exempelvis 8 å 10 flaskor sprit är avsett att täcka ett legitimt behov.

Såsom förut nämnts anlägger riksåklagarämbetet, utredningen rörande specialstraffrätten och Föreningen Sveriges stadsfiskaler övervägande kri­ tiska synpunkter på förslagets utformning.

Utredningen rörande specialstraff rätten erinrar inledningsvis om att de talrika förverkandebestämmelserna i den nykterhetspolitiska lagstiftningen torde syfta såväl till att bringa ett ur nykterhetssynpunkt olämpligt rus- drycksinnehav till upphörande som till att låta lagöverträdaren drabbas av en förmögenhetsminskning. Såvitt angår 1954 års rusdrycksförsäljnings- förordning är — framhålles det emellertid — det förhållandet att förver­ kande har karaktären av sakförverkande och ej kan utsträckas till den olovligen hanterade egendomens värde ett tecken på att påföljden här hu­ vudsakligen är betingad av nykterhetspolitiska skäl. Detta har, påpekar ut­ redningen, ytterligare accentuerats genom 1957 års utvidgning av påfölj­ den till att omfatta också drycker, som kommit i köparens besittning.

De nu föreslagna bestämmelserna utgör — uttalar utredningen — ytter­ ligare ett stadium i konfiskationens förskjutning från brottspåföljd till nykterhetsvårdande åtgärd. Ett accepterande av kontrollstyrelsens förslag skulle få till resultat, att området för otillåtet, straffsanktionerat handlande komme att omgivas icke av påföljdsfri verksamhet utan av en gränszon, där icke straff men väl förverkande markerade det ej önskvärda i hand­ landet.

Här föreligger enligt utredningen i själva verket en form av strafflag­ stiftning, där förverkande användes som medel att kriminalisera gärningar utan att dessa formellt framstår som straffbelagda. Lagstiftaren markerar genom konfiskationspåföljden det icke önskvärda i inköp av langar sprit, uppläggande av försäljningslager och underårigas innehav av rusdrycker men tager icke steget fullt ut och straffbelägger dessa företeelser.

Det finnes — framhålles det —- ingen anledning att betvivla, att den ut­ veckling av rusdrycksförverkandet från brottspåföljd till rent nykterhets­ vårdande åtgärd, som utredningen trott sig kunna iakttaga, är väl försvar­ lig ur nykterhetsvårdande och kriminalpolitiska synpunkter. Det lämpliga förhållandet mellan straff och förverkande måste dock enligt utredningen bedömas ur en vidare synvinkel. För utredningen är det uppenbart, att en

liungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

17

särutveckling i den riktningen, att förverkande inom spritlagstiftningen användes som eu straffart underordnad böter, skulle vara olycklig och äg­ nad att uppluckra vedertagna föreställningar om straffet som den avgö­ rande gränsen mellan tillåtet och otillåtet handlande.

Enligt utredningens mening föreligger däremot inga hinder mot att även andra förberedelsehandlingar än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § straff­ lagen kriminaliseras. Den förbjudna gärningen behöver, påpekas det, ej betecknas som förberedelse eller på annat sätt anknytas till de förfaranden, som avses med 3 kap. 2 § strafflagen. Det är tillräckligt, att innehav av rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, belägges med straff. Stadganden av denna art finnes för övrigt, erinrar utredningen, fler­ städes inom specialstraffrätten.

Riksåklagarämbetet framhåller som önskvärt, att olovlig överlåtelse och olovlig anskaffning av rusdrycker i möjligaste mån försvåras. Ur prin­ cipiell synpunkt förefaller det emellertid ämbetet betänkligt att ingripa med beslag och förverkande i fall, där brottsligt förfarande ej ådagalagts.

Inom såväl specialstraffrätten i övrigt som i strafflagen är förverkande- påföljden praktiskt taget genomgående anknuten till straffbelagd gärning. Att på ett specialområde införa en reglering av förverkandepåföljden som i det nu berörda, väsentliga hänseendet avviker från vad som eljest gäller synes enligt riksåklagarämbetet ej böra komma i fråga utan mycket tungt vägande skäl.

I nu förevarande fall framstår det enligt riksåklagarämbetet visserligen som i och för sig önskvärt att kunna ingripa mot en langare redan innan han hunnit avyttra någon del av sitt lager av rusdrycker. Bestämmelser så­ dana som de föreslagna anses emellertid knappast få någon nämnvärd prak­ tisk betydelse. Endast undantagsvis torde nämligen, framhåller ämbetet, eu langare, hos vilken påträffas rusdrycker avsedda för olovlig försäljning, und­ gå att drabbas av straff för sådan försäljning, i vilket fall hans lager av för försäljning avsedda rusdrycker också är förverkat. Skulle det emellertid an­ ses påkallat att införa möjlighet till ingripande mot en langare redan på förberedelsestadiet, anser riksåklagarämbetet den närmast till hands lig­ gande lösningen vara att kriminalisera innehav av rusdrycker i försälj- ningssyfte och till en sådan straffbestämmelse knyta föreskrifter om beslag och förverkande.

Föreningen Sveriges stadsfiskalcr anlägger likartade synpunkter och anför bl. a. följande.

Icke sällan får polisen kännedom om att stora lager sprit upplagts för olovlig försäljning vid eu instundande helg eller eljest. Med mindre fullbor­ dat brott eller försök därtill föreligger saknas emellertid möjligheter att in­ gripa. En kriminalisering av förberedelse till olovlig försäljning skulle otvi­ velaktigt kraftigt öka möjligheterna till eu effektiv bekämpning av denna hantering. Särskilt är därvid alt beakta de stora bevissvårigheter, som före­ ligger i dessa mål. Genom att begagna medhjälpare lyckas langaren ofta und­ gå all själv bära ansvaret, då försäljningen upptäckes. Trots vetskap om,

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 135

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

19

Nya systemaktiebolaget, som avstyrker den föreslagna författningsänd­ ringen, anser att en åtgärd, innebärande att man utan synnerligen grava skäl beslagtager rusdrycker på sätt föreslagits, ej skulle accepteras av det all­ männa rättsmedvetandet. Bolaget påpekar vidare, att kontrollstyrelsen för­ klarat att åtgärden endast skulle vidtagas, om beslaget befanns erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt. Det sistnämnda måste, såvitt bolaget kan fin­ na, minska tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen på ett sådant sätt att den knappast längre skulle få något egentligt användningsområde.

Icke heller riksåklagarämbetet finner sig kunna godtaga kontrollstyrel­ sens förslag i nu berörda delar. Vad angår det av kontrollstyrelsen omnämn­ da fallet, att underårig köpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet, delar ämbetet styrelsens upp­ fattning att beslag i dylika fall bör kunna ske. Detta önskemål synes emel­ lertid enligt ämbetet kunna tillgodoses på annan väg än genom införande av bestämmelser sådana som de föreslagna. I detta avseende är, framhåller ämbetet, följande att beakta.

I 20 § första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas förbud mot att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej ha fyllt 21 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat be­ rusningsmedel. Enligt 81 § 1 mom. första stycket skall den, som tillhanda- går annan med anskaffande av rusdrycker i strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffas såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas. Enligt samma moments andra stycke skola slutligen rusdrycker, med vilka förfarits på sätt i första stycket sägs, jämte kärl och emballage vara under­ kastade beslag och förbrutna. Att mottagaren av rusdryckerna skall kunna antagas ej ha fyllt 21 år etc. torde få anses vara ett objektivt rekvisit. I en­ lighet härmed ha också de nyss berörda bestämmelserna tolkats i praxis.

En nära till hands liggande lösning är enligt riksåklagarämbetet att ut­ forma förbudet i 20 § första stycket så, att det kommer att direkt avse för­ säljning till den som ej fyllt 21 år eller missbrukar alkoholhaltiga drycker eller är berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. För straff­ barhet enligt 81 § 1 mom. första stycket blir då på vanligt sätt avgörande, om någon av de i 20 § första stycket angivna omständigheterna, alltså t. ex. att mottagaren av dryckerna ej fyllt 21 år, föreligger och denna omständig­ het tillika är subjektivt täckt. Eu ytterligare konsekvens blir, att förverkan­ de enligt 81 § 1 mom. andra stycket kan ske, så snart den till vilken rus­ dryckerna anskaffats, faktiskt var under 21 år, missbrukade alkoholhaltiga drycker eller var berörd av sådana drycker.

Till det sagda fogar riksåklagarämbetet följande anmärkningar. Det anförda kan tyckas stå i viss motsättning till vad förut sagts därom, att förverkandepåföljden i princip bör vara anknuten till eu straffbelagd gär­ ning. Det är emellertid alt märka, att de objektiva förutsättningarna för straffbart tillhandagåendc måste vara för handen och att påföljden drabbar, icke den som tillhandagår, utan mottagaren, vilken som regel kan antagas ha anstiftat del olovliga tillhandagåendet. Eu ändring av 20 § första stycket i enlighet med vad nyss sagts medför även den fördelen, att brottskonslruk-

20

Kungi. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

tionen i 81 § 1 inom. första stycket kommer att bättre överensstämma med vanliga straffrättsliga principer. Därest stadgandet i 20 § första stycket änd­ ras på sätt här ifrågasatts, synes motsvarande ändring böra vidtagas med avseende å bestämmelserna i 18 § första stycket, 19 § andra stycket och 50 § första stycket.

Vad härefter angår fall då rusdrycker påträffas hos ungdomar och dryc­ kerna uppenbarligen olovligen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse utan att arten av det illegala förfarandet kan ut­ rönas, anser riksåklagarämbetet att särskild lagstiftningsåtgärd icke är er­ forderlig för att möjliggöra förverkande och beslag. Ämbetet gör härvidlag bl. a. följande påpekanden.

Under förarbetena till lagen om straff för varusmuggling in. in. uttalade utredningsmannen att särskilda bestämmelser ej syntes erforderliga för de sällan förekommande fall, när det vore uppenbart, att påträffade spritdryc­ ker varit föremål för illegalt förfarande, men arten av förfarandet ej kunde utrönas. 1 detta avseende framhöll utredningsmannen, att förverkande även utan särskild föreskrift torde kunna ske enligt det lindrigaste av de stad- ganden om förverkande, som kunde komma i fråga. (SOU 1959: 24 s. 250 f.) Utredningsmannens uttalande föranledde ej någon erinran under den vidare behandlingen av lagstiftningsärendet.

Vad kontrollstyrelsen i övrigt anfört som skäl för bestämmelsen om för­ verkande av rusdrycker som påträffas hos ungdomar är enligt riksåklagar­ ämbetets mening ej av beskaffenhet att motivera tillskapandet av beslags- och förverkandebestämmelser utan anknytning till straffbelagd gärning. Be­ träffande den nu aktuella bestämmelsen över huvud anmärkes slutligen, att den i vart fall synes alltför vagt utformad för att kunna läggas till grund för lagstiftning.

Även utredningen rörande specialstraffrätten avstyrker det nu ifrågava­ rande förslaget. Den föreslagna förverkandebestämmelsen är i ännu högre grad än den tidigare berörda — framhåller utredningen — ägnad att väcka betänkligheter. Mot densamma anses flera invändningar kunna riktas. För det första synes enligt utredningen någon undersökning rörande frekvensen av de i kontrollstyrelsens skrivelse exemplifierade fallen icke ha gjorts. Utan en sådan undersökning övertygar de anförda exemplen icke om att existeran­ de regler är otillräckliga. Beträffande det fallet, att underårig inköpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet, bör — framhåller utredningen — observeras, att straffdom icke är förutsättning för förverkande enligt 81 § 1 mom. andra stycket. Kan det alltså utrönas, att vederbörande underårige köpt spriten genom ombud, må förverkandetalan anställas och bifallas, även om åtal enligt momentets förs­ ta stycket icke kan väckas. Den föreslagna förverkanderegeln skulle enligt utredningen för det andra medföra, att rusdrycksförsäljningsförordningens behandling av unga personers förhållande till rusdrycker komme att fram­ stå såsom oklar eller mindre följdriktig. Å ena sidan skulle nämligen ut- skänkning av rusdrycker till ungdomar över 18 år, gåva av rusdrycker till underåriga samt servering av rusdrycker till underåriga i hemmen vid pri­

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

21

vata fester och andra tillställningar, vid vilka utskänkningstillstånd ej er­ fordras, vara obetingat tillåtna, medan å andra sidan underårigas innehav av rusdrycker i princip ogillades och skulle kunna medföra förverkande, om polisen påträffade dryckerna — och detta just i de fall, i vilka någon straff­ bar gärning med anknytning till rusdrycksförtäring eller innehav av rus­ drycker ej kunnat påvisas.

Kritiska synpunkter på förslaget anlägges också av Föreningen Sveriges stadsfiskaler, som anser att — därest kontrollstyrelsens synpunkter skulle vinna beaktande — detta borde ske genom en försiktig utvidgning av till- lämpningsområdet för 1958 års lag om förverkande i vissa fall av spritdryc­ ker och vin m. m.

Nämnas må i detta sammanhang slutligen yrkanden om skärpta straffbe­ stämmelser eller skärpt straffmätning.

Riksåklagarämbetet är sålunda av den uppfattningen att det skulle vara till fördel om maximum i straffskalan för grov olovlig rusdrycksförsäljning bestämdes till straffarbete i två år. Detta skulle bl. a., framhålles det, möj­ liggöra anhållande och häktning av langare. Länsstyrelsen i Malmöhus län vill i detta sammanhang framhålla, att de bötesstraff, som utmätes enligt 80, 81 och 89 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen, ofta är så ringa i för­ hållande till de ekonomiska vinster, som kan erhållas vid den olovliga rus- dryckshanteringen, att straffen icke ter sig avskräckande.

Departementschefen

I den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 8 med förslag till ny ölförsäljningsförordning gav jag en sammanfattning av utvecklingen på nykterhetsområdet efter den 1 oktober 1955. Därvid kunde jag konstatera, att förhållandena i åtskilliga hänseenden gav anledning till en försiktig op­ timism. Spritkonsumtionen har sålunda under de senaste fyra åren gått sta­ digt nedåt och ligger nu lägre än före motbokens avskaffande. Jag erinrade emellertid också om att mörka inslag finns i bilden. Även om man under de sista åren kunnat konstatera en nedgång i fyllerifrekvensen, inger alkohol­ missbruket oro. Trots ständigt ökade insatser från samhällets sida inom nyk- terhetsvården, kan vi ännu inte säga oss att missbruket bemästrats på ett tillfredsställande sätt. Särskilt oroväckande är spritmissbruket bland ung­ domen, i fråga om vilket en fortgående ökning måst inregistreras.

Det finns här inte anledning att ingå på en närmare analys av de faktorer som ligger bakom missbruket i de yngre åldersgrupperna. Sannolikt har vi att räkna med företeelser av skilda slag, som över huvud påverkar ungdo­ mar till asocialt beteende, säkerligen också en växelverkan mellan spritmiss­ bruk och annan asocialitet.

Otvivelaktigt är emellertid, att en betydande del av den sprit som använ­ des av missbrukare — ungdomar eller andra — tillhandahålles genom lang­ ning, d. v. s. olovlig överlåtelse av sprit eller olovligt tillhandagående med sprit. Sedan det visat sig att spritlangningen, mot vad tidigare förmodats, även efter motbokens avskaffande blivit ett allvarligt problem, genomfördes

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

år 1957 på mitt förslag avsevärda skärpningar i rusdrvcksförsäljningsför- ordningens straffbestämmelser mot langning. Det nu föreliggande förslaget från kontrollstyrelsen har till huvudsakligt syfte att, i ljuset av de erfaren­ heter som därefter vunnits, ytterligare förbättra möjligheterna att bekämpa langningen och försvåra ungdomarnas åtkomst av sprit.

Enligt min mening ingår det som ett naturligt led i samhällets nykterhets- politik att vidta alla rimliga åtgärder i detta syfte. Samtidigt vill jag emel­ lertid i likhet med flera remissinstanser understryka, att verkningarna av sådana åtgärder måste bli förhållandevis begränsade. Lagstiftningens upp­ gift kan endast bli att ge myndigheterna befogenheter att ingripa. Effektivi­ teten i kampen mot langningen blir väsentligen beroende av de resurser polisen och de nykterhetsvårdande myndigheterna kan insätta. Härtill kom­ mer, att åtgärder mot den illegala sprithanteringen inte träffar de djupare liggande orsakerna till alkoholmissbruket. Dessa kan, såsom klargjordes vid 1954 års reform, endast angripas genom positiva åtgärder, d. v. s. forsk­ ning, undervisning, upplysning, ungdomssociala åtgärder och vård av de alkoholskadade. Härjämte synes det emellertid, såsom framhållits bl. a. av socialstyrelsen, angeläget att en kampanj kommer till stånd för att enga­ gera folkopinionen mot langningen. Med sikte icke minst på att kunna läm­ na stöd åt en planerad sådan kampanj har också i prop. nr 104 till årets riksdag äskats medel till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.

Kontrollstyrelsens förslag går ut på att öka möjligheterna att beslagtaga rusdrycker och förklara dem förverkade. Enligt förslaget skulle sålunda be­ slag och förverkande, oaktat brottslig gärning inte kan bevisas, få företa­ gas om rusdrycker påträffas som uppenbarligen är avsedda att säljas olov­ ligen. Vidare skulle sådant förfarande i vissa fall kunna tillgripas i fråga om sprit som innehas av ungdomar under 21 år.

Vid remissbehandlingen har allmänt understrukits vikten av att effek­ tiva åtgärder kan vidtagas i de åsyftade fallen. I fråga om bestämmelsernas utformning har emellertid kritik framförts i olika hänseenden. Därvid har bl. a. riksåklagarämbetet förordat, att innehav av rusdrycker i uppenbart syfte att sälja dem olovligen kriminaliseras såsom en förberedelse till olov­ lig försäljning och att den av kontrollstyrelsen föreslagna förverkandepå- följden anknytes till detta förberedelsebrott. I fråga om beslag av rusdryc­ ker hos ungdomar har liknande förslag framförts. Det har emellertid också ifrågasatts om särskilda åtgärder av antytt slag är behövliga och lämpliga.

Vad angår det fall att rusdrycker anträffas under omständigheter som gör det uppenbart att olovlig försäljning är avsedd delar jag riksåklagar­ ämbetets uppfattning, att en förutsättning för beslag och förverkande bör vara, att innehavet som sådant straffbelägges. Att på detta sätt utsträcka det straffbara området för olovlig försäljning även till förberedelsestadiet bör, mot bakgrund av den förebragta utredningen, icke väcka betänkligheter. Jag tillstyrker därför detta förslag. En bestämmelse härom bör införas så­ som ett nytt 2 mom. i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen; de nuva­ rande iterationsbestämmelserna i nämnda moment har efter den nya lag­ stiftningen om straff för varusmuggling blivit överflödiga. Därjämte bör be-

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 dr liltil

23

stämmelserna om förverkande ändras så att de omfattar även här avsett brott.

I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Enligt gällande bestäm­ melser är systembolagets personal berättigad att vägra sälja rusdrycker, om anledning till misstanke föreligger att dryckerna är avsedda att olov­ ligen tillhandahållas någon. Jag är medveten om att personalen har en öm­ tålig ställning när det gäller att tillämpa denna bestämmelse. Med hänsyn till vikten av att den illegala hanteringen så långt möjligt bekämpas är det emellertid angeläget att personalen utnyttjar sin befogenhet i angivna hän­ seende, så snart anledning därtill föreligger. Det bör därför icke möta nå­ gon berättigad invändning, om personalen i ett tveksamt fall vägrar att sälja. Redan den omständigheten, att kunden, utan klart godtagbar för­ klaring, begär att få köpa renat brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt, i synnerhet om det rör sig om halvbuteljer, eller ofta återkommer för köp av sådan vara i större kvantiteter ger enligt min mening anledning vägra kunden inköp.

Innan jag närmare ingår på förslaget om beslag av rusdrycker hos ung­ domar, som är under 21 år, vill jag erinra om att olovligen sålda rusdryc­ ker redan enligt gällande bestämmelser kan tagas i beslag och förklaras förverkade. Ungdomar under 21 år får inte köpa rusdrycker i systembolagets butiker. Personalen är sålunda vid straffansvar förbjuden att sälja rusdrycker till den som kan antagas vara under 21 år. Inte heller får den som är under 21 år användas som ombud vid inköp av rusdrycker. Åldern kontrolleras genom legitimation. Enligt vad jag erfarit från systembolaget har persona­ len instruerats att kräva legitimation av alla köpare eller ombud i de kri­ tiska åldrarna. Bolagets ledning har oavlåtligen uppmärksamheten inriktad på att tillse att denna instruktion följes. Personalen får dessutom genom in­ terna informationer fortlöpande del av utvecklingen på området samt erin­ ras om vikten av samarbete med polis och nykterhetsvårdande myndigheter o. s. v. Bolagets ledning har upplyst om att ytterligare åtgärder av åsyftat slag planeras. Jag vill slutligen erinra om att det vid straffansvar är förbju­ det att tillliandagå ungdomar under 21 år med rusdrycker. Rusdrycker som anskaffats genom olovligt tillhandagående kan tas i beslag och förklaras för­ verkade.

Ytterligare får erinras om att särskilda bestämmelser finns för att hindra alkoholpåverkade personer och missbrukare från att komma åt rusdycker.

Den översikt över gällande bestämmelser jag här i korthet givit torde ge vid handen, att polisen i flertalet av de fall kontrollstyrelsen avser har skälig anledning antaga att rusdryckerna åtkommits genom olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående och på grund härav kan ta dryckerna i beslag. Såsom påpekats vid remissbehandlingen erfordras inte för förverkande, att någon kan fällas till ansvar för brott av nyssnämnt slag. Att å andra sidan ingripa med beslag i fall då en trovärdig förklaring angående legitim åtkomst av dryckerna kan lämnas synes, såsom flera remissinstanser fun­ nit, ägnat att inge betänkligheter. Det synes inte heller behövligt eller lämp­ ligt att ytterligare skärpa bestämmelserna om olovlig försäljning och olov-

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

ligt tillhandagående. Vad jag nyss förordat i detta hänseende torde kunna få betydelse även i fråga om ungdom. Jag anser därför, att vidare åtgärder av ifrågasatt slag åtminstone för närvarande inte bör vidtagas.

I samband med den tidigare angivna ändringen i ansvarsbestämmelserna synes dessa böra moderniseras i vissa andra hänseenden såsom en följd av annan lagstiftning, främst den nya lagen om straff för varusmuggling. Bl. a. torde det vara överflödigt att såsom nu särskilt angiva, att varor, som kan förklaras förverkade, kan bli föremål för beslag.

III. Vissa frågor rörande utminuteringskontrollen

Kontrollstyrelsens förslag

I 18 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att ut- minutering må vägras bl. a. den, som enligt underrättelse från nykterhets- nämnd genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyl­ dig till olovlig försäljning av rusdrycker. Det åligger systembolaget att för lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom området ut­ sända förteckning över bl. a. sådana personer, s. k. spärrlistor.

Stadgandet fick sin nuvarande lydelse genom de år 1957 vidtagna änd­ ringarna av rusdrycksförsäljningsförordningen. En motsvarighet härtill fanns dessförinnan intagen i 80 § 4 mom. i dess ursprungliga lydelse. Enligt sistnämnda författningsrum gällde att, om någon som ej äger rätt till för­ säljning av rusdrycker straffats för olovlig sådan försäljning, fick länsnyk- terhetsnämnden för viss tid, högst ett år i sänder, förbjuda honom att inkö­ pa rusdrycker hos systembolaget. Av 18 § i dess då gällande lydelse fram­ gick, att utminutering fick vägras den som, enligt underrättelse som kom­ mit utminuteringsstället till handa, av nykterhetsnämnd förbjudits att in­ köpa rusdrycker hos systembolaget.

Då avfattningen av stadgandet i 18 § enligt kontrollstyrelsens erfarenhet i vissa hänseenden föranlett svårigheter vid tolkningen, föreslår styrelsen att vissa ändringar nu vidtages. Styrelsens förslag innebär i första hand, att ut­ minutering må vägras den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagåen­ de med anskaffande av rusdrycker. Härjämte förordas, att stadgandet ges en sådan ändrad utformning att därav tydligt framgår att fall av försök till och medverkan vid olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående med an­ skaffande av rusdrycker skall föranleda upptagande på spärrlista. Slutligen föreslås sådan ändring av författningsrummet, att den som gjort sig skyldig enbart till överskridande av försäljningsrätt icke skall tas upp på spärrlista och vägras utminutering.

Den huvudsakliga anledningen till tvekan vid tillämpningen av 18 § andra stycket har — framhåller kontrollstyrelsen — förelegat när det gällt att be­ döma, huruvida utminutering må kunna vägras icke blott den som befunnits skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker utan också den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker. Styrelsen anför.

25

Person som avses i sistnämnda fall skall straffas såsom för olovlig försälj­ ning. Han straffas således icke för olovlig försäljning; det är blott straff­ skalan som är gemensam. Dessutom är att märka att man vid angivandet av uppgiftsskyldigheten enligt 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512) angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen tagit upp olovlig försäljning av rusdrycker och olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker som två från varandra skil­ da brott. Det är på de från kontrollstyrelsen till länsnykterhetsnämnderna vidaresända uppgifterna enligt denna kungörelse som de i 18 § Rff avsedda underrättelserna till systembolaget om hithörande domar grundas.

Kontrollstyrelsen har för sin del tolkat 18 § så, att fall av olovligt tillhan­ dagående författningsenligt icke skall upptas på spärrlista. Den motsatta tolkningen, att dessa fall skall medtas, har — påpekas det — vunnit stöd bl. a. hos socialstyrelsen. De motstridiga tolkningarna har lett till olika till- lämpning hland systembolagets distriktschefer.

Det synes därför styrelsen erforderligt, att stadgandets avfattning preci­ seras. Ur saklig synpunkt anses det angeläget att kunna vägra utminutering till dem som anskaffar rusdrycker till ungdomar, missbrukare och berusade. Dessas brottsliga gärning bör enligt styrelsen inte bedömas mildare än lang­ arnas. Grundad anledning finns även — framhåller styrelsen — att på spärrlista uppta dem som genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagår annan med an­ skaffande av rusdrycker.

Vid tillämpningen av 18 § har enligt kontrollstyrelsen vidare uppkommit frågan, huruvida den som dömts för försök eller medverkan till olovlig för­ säljning eller olovligt tillhandagående skall tas upp på systembolagets spärr­ lista. Kontrollstyrelsen har för sin del ansett, att så skall ske. I regel torde också —- framhålles det — sådana fall ha medtagits. Såväl från systembola­ gets distriktschefer som från de myndigheter som lämnar uppgifter till kon­ trollstyrelsen om hithörande domar har emellertid yppats viss tvekan på denna punkt. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit att en precisering av bestämmelserna i 18 § bör göras, så att därav tydligt framgår att fall av försök och medverkan skall föranleda upptagande på spärrlista.

Kontrollstyrelsen erinrar slutligen om att icke blott den som säljer rus­ drycker utan att äga rätt därtill, d. v. s. langare, utan också den som över­ skrider sådan rätt straffas för olovlig försäljning. I sistnämnda fall gäller det främst restauratörer och serveringspersonal. Under bestämmelsen faller sålunda exempelvis utskänkning av sprit på vinrestaurang, utskänkning på förbjuden tid eller till den som kan antas vara under 18 år eller veterligen missbrukar alkoholdrycker samt brott mot de s. k. dans- och varietéförbu- den. Styrelsen anför.

Av den nuvarande lydelsen av 18 § att döma skulle restauratör (servitör), som dömts för överskridande av försäljningsrätt, av systembolaget rätteligen spärras från inköp av rusdrycker utminuteringsvis. En sådan åtgärd måste emellertid te sig meningslös så länge vederbörande har tillgång till rusdryc-

3 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

ker som inköpts för utskänkningsändamål. Om utöver straff särskilda admi­ nistrativa åtgärder anses påkallade, bör dessa meddelas med stöd av 43 8 Rff.

överskridande av försäljningsrätt skulle även föreligga, om personal i systembutik medvetet skulle överträda bestämmelsen om lägsta inköpsålder eller lämna ut rusdrycker till berusade personer. Ej heller i sådana fall torde anledning finnas att regelmässigt avstänga den dömde från utminutering.

I praktiken torde systembolagets distriktschefer i stor utsträckning ha underlåtit att från utminutering avstänga personer varom här är fråga. Den formella grunden för denna underlåtenhet är det i 18 § använda fakultativa uttrycket »utminutering må vägras». Bolaget har alltså ej skyldighet att vägra utminutering. Betydelsen av denna möjlighet att underlåta att vägra inköp minskas emellertid av att bolaget enligt författningsrummets ordaly­ delse är skyldigt att ta upp nu avsedda personer på spärrlista.

Remissyttrandena

Mot kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar har i stort sett inga er­ inringar rests vid remissbehandlingen. Endast ett par instanser har gjort särskilda uttalanden.

överståthållarämbetet tillstyrker sålunda förslaget om vidgade möjlighe­ ter att vägra utminutering till den, som fällts till ansvar för brott mot rus- drycksförsäljningsförordningen. Ämbetet anser det emellertid icke lämpligt att låta undantaget beträffande restauratörer med flera, vilka överskridit försäljningsrätt, komma till uttryck i själva författningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att de vunna erfarenheterna av de år 1957 vidtagna åtgärderna givit vid handen, att det tillämpade förfarandet även haft en viss förebyggande verkan i nykterhetsavseende. Länsstyrelsen anför.

Att langarna därigenom beretts vissa svårigheter att förse sig med varor kan med fog antagas. Detta gäller även i de större städerna, där ett effektivt avstängningsförfarande av naturliga skäl är särskilt svårt att åstadkomma. Många personer, som där sysslar med olaga rusdryckshantering, har så små­ ningom blivit kända av försäljningspersonalen, vilket medfört, att åtskilliga av dem i stället gjort sina inköp i systembutikerna på länets landsbygd. Av systembolagets distriktskontor i Malmö har på grund härav den åtgärden vidtagits, att alla till distriktskontoret inrapporterade personer, beträffande vilka föreligger aktuell dom för olovlig försäljning, numera spärras icke en­ dast i hemortens systembutiker utan i samtliga sådana butiker i länet. Då praxis i de mindre butikerna är att begära legitimation av alla personer, som personalen icke känner, har denna åtgärd säkerligen vållat ett icke obetyd­ ligt avbräck för langare.

Länsstyrelsen anser vidare angeläget, att 18 § ändras så, att även den upptages på spärrlista som enligt nykterhetsvårdslagen dömts för utläm­ nande av rusdrycker åt någon som veterligen är underkastad föreskrift om avhållsamliet från bruk av sådana drycker eller är intagen å allmän vård­ anstalt. Detsamma föreslås gälla den som eljest hjälper sådan person att åtkomma dylika drycker. Länsstyrelsen anför.

Även om antalet avdömda fall enligt 69 § nykterhetsvårdslagen för närva­ rande är ringa, innebär detta icke, att förseelser av angivet slag är sällsynta.

27

överträdelser av de ifrågavarande förbuden torde tvärtom förekomma i stor omfattning. Dessa förseelser får anses mycket allvarliga och är till stor olä­ genhet för nykterhetsvården. Efter hand som de nykterhetsvårdande orga­ nen växer in i sina omfattande uppgifter och erhåller tillgång till arbets­ kraft i erforderlig omfattning, torde det icke vara osannolikt, att även de avdömda fallens antal kommer att betydligt stiga.

Departementschef en

I likhet med de i ärendet hörda remissinstanserna finner jag icke anled­ ning till erinran mot de av kontrollstyrelsen framlagda förslagen utan kan tillstyrka desamma. Vad åter angår det av länsstyrelsen i Malmöhus län framförda förslaget om upptagande på spärrlista av dem, som utlämnat rusdrycker åt person som omhändertagits enligt nykterhetsvårdslagen, sy­ nes däremot tillräckliga skäl icke föreligga att nu upptaga denna fråga till närmare prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

IV. Sjömäns införsel av rusdrycker vid avmönstring

Kontrollstyrelsens förslag

Enligt 12 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen gäller bl. a., att resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk får tullfritt eller mot erläggan­ de av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser. Motsvarande stadgande i vad avser tobaksvaror återfinnes i lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sist­ nämnda författningsrum innehåller en särskild bestämmelse, enligt vilken med resande likställes person, som varit anställd på fartyg men avmönstrat därifrån.

Kontrollstyrelsen föreslår att det i rusdrycksförsäljningsförordningen in­ föres stadgande att avmönstrande sjömän med avseende på rätten till im­ port av rusdrycker likställes med resande som ankommer till riket.

Remissyttrandena

Kontrollstyrelsens förslag har föranlett uttalanden endast från socialsty­ relsen och sjöfartsstyrelsen samt de av sjöfartsstyrelsen hörda organisatio­ nerna.

Socialstyrelsen uttalar att styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården inte har någon invändning mot förslaget.

Enligt sjöfartsstyrelsen synes den av kontrollstyrelsen föreslagna ändring­ en väl motiverad. Sjöfartsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke den ifrågavarande rätten åtminstone i vissa fall borde tillkomma sjömän vid ankomst från utrikes ort även om han icke avmönstrar i samband med land­ besöket. Styrelsen anför.

Ofta nog förekommer det exempelvis att sjömän, som tjänstgör å fartyg i vidsträckt fart, vid fartygets uppehåll i hemmahamnen får tillfälle att be­ söka sin familj utan att därför avmönstring behöver ske. Den föreslagna

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

33

—- ytterligare ändringar, avseende regleringen av utskänkningen av vin och starköl på ifrågavarande tåg. För lösningen av sistnämnda problem står enligt styrelsens mening två möjligheter till buds. Härom anföres följande.

Det första alternativet skulle innebära, att den svenska utskänkningsreg­ leringen väsentligen skall gälla vid servering av vin och starköl på de inter­ nationella expresståg som inpasserar till riket. Ändring skulle härvid i första hand behöva vidtas i 35 § Rff av innebörd, att tillstånd till trafikut- skänkning skall avse bl. a. restaurangvagn eller liknande på järnvägståg och att sådant tillstånd för utländsk sådan vagn skall meddelas av överståt- hållarämbetet. Vidare skulle erfordras ändring i 41 § Rff av innebörd, att i fråga om bär avsedd utskänkning av vin och starköl undantag skall göras från skyldigheten att inköpa varorna hos Nya System AB och från bestäm­ melserna om prissättning på starköl.

Enligt det andra alternativet skulle den svenska utskänkningsregleringen icke gälla för den här avsedda utskänkningen. Detta syfte kan ernås genom ett tillägg till 6 § 4 mom. Rff av innebörd, att vin och starköl, som enligt den föreslagna undantagsbestämmelsen i 12 § 4 mom. medförs som proviant på järnvägståg i restaurangvagn eller liknande, må, utan hinder av vad i Rff stadgas, användas för sålunda avsett ändamål. Det bör ankomma på general- tullstyrelsen att utfärda ev. erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Det förstnämnda av de båda alternativen är enligt kontrollstyrelsens me­ ning i och för sig genomförbart. Det skulle dock, påpekas det, innebära, att if rågakommande utländska restaurationsföretag för varje oktroj period åla­ des den omfattande procedur, som sammanhänger med föreskrivet anmäl­ nings-, ansöknings- och överlåtelseförfarande för utskänkningsrättigheter, och dessutom underkastades gällande ingående detalj föreskrifter av ord- ningskaraktär. Kontrollstyrelsen anser för sin del, att en dylik reglering icke är av behovet påkallad i nu avsedda fall. De företag som är verksamma som restauratörer på de internationella expresstågen torde nämligen av eget in­ tresse vara angelägna att upprätthålla nykterhet, ordning och trevnad vid serveringen. Skulle i något enstaka fall finnas anledning att ingripa, har polisen möjlighet härtill enligt allmänna polisinstruktionen. Med hänsyn till dessa förhållanden anser kontrollstyrelsen sig böra tillstyrka den lösning­ en att serveringen av vin och starköl på internationella expresståg undan- tas från utskänkningsregleringen. Det förutsättes härvid, att tullmyndighe­ terna tillser att de införda kvantiteterna inte överstiger behovet under re­ san och att missbruk genom försäljning för medförande från tåget förhind­ ras.

Icke heller från järnvägsstyrelsens sida föranleder rekommendationen någon erinran.

Departementschefen

Kontrollstyrelsens förslag rörande utskänkning på fartyg och flygplan i kombinerad in- och utrikes trafik ansluter sig i huvudsak till de stadgan- den i sådant hänseende som efter förslag av styrelsen införts i den nya öl- försäljningsförordningen. Jag tillstyrker att de erforderliga författningsänd­ ringarna genomföres med beaktande av vad generaltullstyrelsen anfört. Till­