Prop. 1961:5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

1

Ni* 5

^ brti<<4

3

»<. ra '.Mhb/I hunims; oto ynl

Kungl. Majits proposition .till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunal­ skattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 2 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

ilfliUå 11; u 5 • '.'t u tunuH?‘l^ ilKitii'* - f’> U/i! Hét ilit.fi

fiéibu?

G. E. Sträng

-------------- -

h!

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt nuvarande regler är ersättning för förlorad arbetsförtjänst skatte­ fri, om den erhålles på grund av en av skadevållaren tagen ansvarighets­ försäkring, men eljest skattepliktig. För att rätta till den inadvertens i lag­ stiftningen som sålunda är för handen, föreslås att skattefriheten för ifrå­ gavarande försäkringsersättningar — för vilken bärande skäl saknas — skall upphävas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19

Till skattepliktig-------------------- 100

ersättning, som på grund av för­

säkring i allmän sjukkassa eller

jämlikt lagen om yrkesskadeförsäk­

ring tillfallit den försäkrade, så ock

sådan ersättning enligt annan lag el­

ler särskild författning, som utgått

annorledes än från allmän sjukkassa

till någon vid sjukdom eller olycks­

fall i arbete eller under militär­

tjänstgöring, ävensom ersättning,

vilken vid sjukdom, olycksfall eller

arbetslöshet tillfallit någon på grund

av annan försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersätt­

ning i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som

§•

kronor;

ersättning, som på grund av för­

säkring i allmän sjukkassa eller

jämlikt lagen om yrkesskadeförsäk­

ring tillfallit den försäkrade, så ock

sådan ersättning enligt annan lag

eller särskild författning, som utgått

annorledes än från allmän sjukkas­

sa till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under mili­

tärtjänstgöring, ävensom ersättning,

vilken vid sjukdom, olycksfall eller

arbetslöshet tillfallit någon på grund

av annan försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersätt­

ning i form av pension eller annan

livränta, så ock ersättning som utgår

på grund av trafikförsäkring eller an­

nan ansvarighetsförsäkring och avser

förlorad inkomst av skattepliktig na­

tur;

kartad form.

(Se vidare anvisningarna.)

32

2 m o m. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund

av försäkring, som icke tagits i sam­

band med tjänst och ej heller utgör

obligatorisk försäkring enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring, skall så­

som skattepliktig intäkt räknas ne­

dan angivna del av livräntans be­

lopp, nämligen om livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt: 1

1 Senaste lydelse av 19 § se 1960: 129 och

§•

2 m o in. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund av

försäkring, som icke tagits i sam­

band med tjänst och ej heller utgör

trafikförsäkring eller annan ansva­

righetsförsäkring eller obligatorisk

försäkring enligt lagen om yrkesska­

deförsäkring, skall såsom skatteplik­

tig intäkt räknas nedan angivna del

av livräntans belopp, nämligen om

livräntetagaren under beskattnings­

året fyllt:

32 § 2 mom. se 1955: 245.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

högst 35 år

80 procent

36 till och med 47 år....

70 »

48 » »

» 56 » .... 60 »

57 » » » 63 » .... 50 » 64 » » » 69 » .... 40 » 70 » » » 76

» . . . .

30 »

77 » » » 86 ».... 20 » minst 87 år 10 »

högst 35 år 80 procent 36 till och med 47 år.... 70 » 48 » »

»

56

» .... 60 »

57 » » » 63

» ....

50 »

64 » » » 69 » . . . . 40 * 70 » »

» 76

»___

30 »

77 » »

» 86 » .... 20 »

minst 87 år

10 »

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962. I samband därmed skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1962 års taxe­ ring samt i fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

Vad i denna lag stadgas skall icke hava avseende å livräntebelopp, vilket utgår på grund av försäkringsfall som inträffat före den 1 januari 1962.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 december 1960.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

,

S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, H

ermansson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

beskattningen av vissa försäkringsersättningar och anför därvid följande.

Inledning

Genom rättstillämpningen har uppmärksamheten fästs vid en olikformig­

het i gällande regler för beskattning av vissa ersättningar för mistad arbets­

förtjänst och dylikt som utgår vid olycksfall m. m. Med den avfattning, som

beskattningsreglerna för närvarande har, blir mottagaren av sådan ersätt­

ning beskattad efter olika grunder — utan att materiella skäl för olikfor­

mig behandling föreligger — beroende på om ersättningen utbetalas direkt

av den skadevållande eller indirekt på grund av försäkring som tagits av

honom.

Frågan har behandlats i en inom finansdepartementets rättsavdelning av

regeringsrättssekreteraren C. O. Sandström upprättad, den 5 november 1959

dagtecknad promemoria angående beskattningen av vissa försäkringsersätt­

ningar vid sjukdom eller olycksfall (stencilerad). Vid promemorian fogat

författningsförslag torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrät­

ten, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands och Gävleborgs län, Svenska försäkringsbolags riksför­

bund, Folksam (Livförsäkringsanstalten Folket, Försäkringsanstalten

Samarbete, Försäkringsanstalten Välfärd och Försäkringsaktiebolaget

Leire), LO (Landsorganisationen i Sverige), RLF (Riksförbundet Lands­

bygdens folk), SACO (Sveriges akademikers centralorganisation), TCO

(Tjänstemännens centralorganisation) och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Såsom bakgrund till de i utredningspromemorian berörda spörsmålen

skall bär först lämnas en redogörelse för gällande beskattningsregler på om­

rådet och deras tillkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

5

Gällande rätt m. m.

I 19 § kommunalskattelagen uppräknas vissa slag av icke skattepliktiga inkomster. I fråga om försäkringsersättningar gäller bl. a. följande.

Ersättning på grund av skadeförsäkring är i princip skattefri. Sådan ersättning beskattas dock, om situationen är sådan att, därest den försäk­ rade egendomen i stället försålts, köpeskillingen skulle ha utgjort skatte­ pliktig intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Detsam­ ma gäller, när ersättningen motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller så­ dan avdragsgill omkostnad som är att hänföra till angivna slag av inkomst.

Såsom skattefria anges vidare vissa ersättningar som utgår på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring eller eljest vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring. Därjämte stadgas att skatteplikt inte föreligger för ersättning i annan form än pension eller annan livränta, när ersättningen tillfaller någon vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet på grund av annan försäkring (än i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring), under för­ utsättning att försäkringen inte tagits i samband med tjänst. Där ersättning­ en i nyss angivna fall har form av en livränta, är ersättningen visserligen skattepliktig men blott till reducerat belopp. Enligt 32 § 2 mom. kommunal­ skattelagen beskattas nämligen i sådant fall bara viss del av livräntan, va­ rierande från 80 till 10 procent efter livräntetagarens ålder.

Ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, utgör i princip skatte­ pliktig inkomst av tjänst. Bestämmelse därom finns intagen i 32 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst, som vid olycksfall utgår annor- ledes än på grund av försäkring, utgör skattepliktig inkomst.

De nyss återgivna bestämmelserna om beskattning av ersättning vid sjuk­ dom, olycksfall eller arbetslöshet tillkom i huvudsak vid 1950 års lagstift­ ning om försäkringsbeskattning. Rörande dessförinnan rådande regler på området och motiven för 1950 års reform må följande framhållas.

Enligt 1928 års kommunalskattelag i dess ursprungliga lydelse undan- togs från skatteplikt vad som i annan form än livränta tillfallit den försäk­ rade eller hans dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsför­ säkring. Från skatteplikt undantogs även vad som annorledes än genom försäkring och i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersättning till följd av olycksfall i arbete. 1921 års kommunalskattekommitté motiverade denna skattefrihet med att understöd, som vid sjukdom eller olycksfall tem­ porärt utgick på grund av försäkring, av sociala skäl och i överensstämmelse med vad som tidigare gällt, borde lämnas fritt från inkomstbeskattning.

Av förarbetena till 1928 års lagstiftning framgår att man ifrågasatt om inte skattefriheten borde omfatta jämväl ersättning på grund av ansvarig­ hetsförsäkring för personskada eller ersättning för personskada, vilken an­

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

nan dömts att utgiva såsom skadestånd. I proposition nr 102/1927 hävdades

dock att generella bestämmelser om behandlingen av dylik ersättning inte

borde meddelas. Därvid anfördes tillika följande.

När det rör sig om ansvarsförsäkring, torde något avtal icke föreligga mel­

lan försäkringsanstalten och den, som uppbär ersättning, och ersättningen

uppbäres icke direkt på grund av försäkringsavtal utan såsom skadestånd,

ehuru betalningsskyldigheten fullgöres av försäkringsanstalten i den skade-

ståndsskyldiges ställe. Vad angår skadestånd för personskada kommer det­

samma, därest det utgår i form av livränta eller i form av periodiskt under­

stöd, att bliva beskattat på grund av de i förslaget upptagna bestämmelser­

na om skatteplikt för livränta och periodiskt understöd. För skadestånd,

som utgår i annan form, torde svårligen någon generell bestämmelse böra

meddelas, utan torde frågan om dess beskattning böra för varje särskilt fall

avgöras med hänsyn till skadeståndets art. Ersättning för mistad arbetsför­

tjänst torde sålunda böra beskattas, under det att å andra sidan exempelvis

ersättning för utgifter för läkarevård icke torde kunna anses utgöra skatte­

pliktig inkomst.

Vad beträffar ersättningar i form av livränta gällde enligt 1928 års lag­

stiftning, att livränta, som vid sjukdom eller olycksfall utgick på grund av

försäkring, skulle beskattas till reducerat belopp efter en fallande skala

alltefter livräntetagarens ålder. Även livränta, som annorledes än genom

försäkring tillfallit någon såsom ersättning till följd av olycksfall i arbete,

skulle på motsvarande sätt beskattas till reducerat belopp.

Till grund för 1950 års lagstiftning om försäkringsbeskattningen låg ett

betänkande av 1944 års allmänna skattekommitté (SOU 1948:22). Kom­

mitténs förslag innebar bl. a. den principiella omläggningen av beskattnings­

reglerna att skattefriheten för ersättningar på grund av sjuk-, olycksfalls-

eller arbetslöshetsförsäkring i huvudsak skulle upphävas. Med skatteplikten

för utfallande försäkringsbelopp skulle enligt förslaget å andra sidan följa

avdragsrätt för erlagda premier.

I propositionen nr 93/1950, varigenom frågan om försäkringsbeskattning­

en förelädes riksdagen, framhölls att kommittéförslaget, om det genomför­

des, skulle medföra vissa fördelar. Enhetliga beskattningsregler skulle sålun­

da komma att gälla i fråga om ersättning vid sjukdom, olycksfall eller ar­

betslöshet, oberoende av om ersättningen utbetalades direkt från arbetsgiva­

ren eller utgick på grund av försäkring i samband med tjänst eller annan

försäkring. Å andra sidan kunde förslagets genomförande föranleda olä­

genheter. Gällande ersättningsbelopp måste nämligen omräknas till högre

belopp för att inte värdet av förmånerna skulle minskas. För försäkringsan-

stalter och taxeringsmyndigheter skulle vidare ett betungande merarbete

uppstå. Med hänsyn till dessa olägenheter förordades inte att förslaget i den­

na del genomfördes. En ändring i vissa avseenden av gällande bestämmelser

ansågs dock böra ske, och i propositionen anfördes härom följande.

Då det synes otillfredsställande att ersättning, som utgår på grund av för­

säkring för olycksfall i arbete, är skattefri, under det att skatteplikt förelig­

ger för sådan ersättning, som utgår då arbetsgivare med stöd av bestämmel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196t

7

serna i 15 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete iklätt sig självrisk, förordar jag att olycksfallsersättning även i sistnämnda fall skall vara skat­ tefri. Den ersättning av liknande slag, som enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst­ göring, utgår vid sjukdom eller olycksfall under sådan tjänstgöring, bör li­ kaledes vara skattefri. Vidare torde även ersättning, som vid olycksfall utbe­ talas på grund av annan försäkring än sjuk- och olycksfallsförsäkring, t. ex. ansvarighetsförsäkring, böra undantagas från beskattning. Utgår ersättning vid olycksfall annorledes än på grund av försäkring och är icke fråga om ersättning enligt nyssnämnda förordning eller på grund av självrisk enligt olycksfallsförsäkringen, är ersättningen skattepliktig. Sålunda utgör ersätt­ ning, som genom domstols avgörande tillerkännes skadad person, skatteplik- tik intäkt, i den mån ersättningen motsvarar mistad arbetsförtjänst.

Det i propositionen framlagda förslaget till reglering av skattepliktsbe- stämmelserna antogs av riksdagen.

I fråga om beskattningen av livräntor vidtogs genom 1950 års lagstiftning den ändringen att livränta, som utgick på grund av sjuk- eller olycksfalls­ försäkring, tagen i samband med tjänst (dock ej försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete), skulle vara i sin helhet skattepliktig. Så­ dan försäkring ansågs nämligen i skattehänseende böra behandlas på sam­ ma sätt som pensionsförsäkring, och detta innebar att arbetsgivare, respek­ tive arbetstagare borde få avdrag för premier, under det att arbetstagaren borde beskattas för utfallande belopp i deras helhet (med undantag för er­ sättning som avsåg sjukvårds- eller läkarekostnader). Till reducerat be­ lopp skulle däremot, liksom tidigare, beskattas livränta, som enligt vad i lag eller särskild författning var stadgat utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, samt livränta, som eljest vid sjuk­ dom eller olycksfall utgått på grund av försäkring, som icke tagits i sam­ band med tjänst. — Genom lagändring år 1955 har livränta på grund av för­ säkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt militärersättnings- förordningen och vissa andra författningar på grund av skadefall överförts till den grupp av livräntor som beskattas till fullt belopp. Enligt nuvarande lydelse av 32 § 2 mom. kommunalskattelagen är förmånen av reducerad be­ skattning därför förbehållen livränta som utgått vid sjukdom eller olycks­ fall på grund av försäkring, som inte tagits i samband med tjänst och ej hel­ ler utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Slutligen må nämnas att avdrag för erlagda premier för sjuk- och olycks­ fallsförsäkring, i den mån de inte är att betrakta som omkostnad i viss för­ värvskälla, bara medges i begränsad utsträckning. Avdrag medges sålunda enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen för sjukförsäkringsavgift enligt la­ gen om allmän sjukförsäkring samt för premier och andra avgifter som den skattskyldige erlagt för vissa försäkringar, däribland sjuk- och olycksfalls­ försäkringar, sammanlagt dock med högst 600 kronor för makar eller för en­ samstående som har barn under sin vårdnad samt med högst 300 kronor för annan. För rätt till avdrag fordras att försäkringen äges av den skattskyldige eller av hans make eller omyndiga barn. - Premier för ansvarighetsförsäk­

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1961

ringar eller liknande försäkringar omfattas inte till någon del av den nu

nämnda avdragsrätten.

Utredningspromemorian

I promemorian erinras om att när skattefriheten enligt 19 § kommunal­

skattelagen genom 1950 års lagstiftning utsträcktes till att avse jämväl er­

sättning, som vid olycksfall utbetalas på grund av annan försäkring än sjuk-

och olycksfallsförsäkring, även det för skattefrihet tidigare uppställda vill­

koret att ersättningen tillfallit den försäkrade eller hans dödsbo bortföll i

den omredigerade lagtexten. Ändringen kom därigenom att medföra gene­

rell skattefrihet för ersättningar av angivet slag, oavsett om ersättningen i

det enskilda fallet utgått till försäkringstagaren eller till annan person.

Till belägg för riktigheten av det sagda hänvisas till ett avgörande i rege­

ringsrätten (Regeringsrättens årsbok 1957 ref. 33). I detta mål ansågs att

sådan ersättning för mistad arbetsförtjänst i annan form än livränta, som

en vid trafikolycka skadad person uppburit från ett trafikförsäkringsbolag,

inte utgjorde skattepliktig intäkt. Utslaget innebär, att ersättningen i fråga

ansågs utgå på grund av försäkring, ehuru den som tecknat försäkringen

inte var den skadade utan den skadevållande. Samma princip har tillämpats

i ett annat i högsta instans avgjort mål (Regeringsrättens årsbok 1955 not.

Fi 2018), i vilket en livränta, som utgick på grund av annans trafikförsäk­

ring, ansågs utgå på grund av försäkring. Livräntan beskattades följaktli­

gen blott till reducerat belopp.

Om konsekvenserna av dessa rättsfall anför utredningsmannen följande.

En konsekvens av den ståndpunkt praxis sålunda intagit i enlighet med

de ifrågavarande beskattningsreglernas nuvarande lydelse är att, om en per­

son skadas i en trafikolycka som förorsakats av exempelvis en mopedåkare,

vilken enligt nu gällande regler inte är skyldig att teckna trafikförsäkring

och därför inte heller tecknat någon sådan försäkring, skall han beskattas

för den ersättning för mistad arbetsförtjänst som kan bli utdömd. Har åter

den skadevållande i ett sådant fall tagit en frivillig ansvarsförsäkring, torde

den av den skadade uppburna ersättningen däremot vara skattefri enligt

19 § kommunalskattelagen.

Den olikartade behandlingen av ifrågavarande ersättningar för förlorad

arbetsinkomst och av livräntor allteftersom de utgått på grund av försäk­

ring eller ej framstår, fortsätter utredningsmannen, som en inadvertens. Att

en ersättning för förlorad arbetsförtjänst, som utgår till annan person än

försäkringstagaren, inte skall beskattas, innebär en avvikelse från gällande

beskattningsprinciper i mer än ett avseende. Härom anföres följande.

I de fall då försäkringstagaren själv vid sjukdom eller olycksfall uppbär

ersättning, som utgår i annan form än livränta, beror skattefriheten enligt

19 § kommunalskattelagen på att försäkringstagaren inte har rätt till av­

drag för de erlagda försäkringspremierna. Detta står i full överensstämmel­

se med den huvudprincip som gäller vid beskattningen av försäkringstagare,

enligt vilken frågan huruvida utfallande försäkringsbelopp skall beskattas

eller inte är beroende av om avdrag medgives för erlagda premier eller ej.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

9

Uppbär försäkringstagaren en livränta, beskattas visserligen densamma, ef­ tersom livränta enligt beskattningsreglerna principiellt utgör skattepliktig inkomst, men livräntan beskattas i de fall varom bär är fråga endast till reducerat belopp. Reduktionen sammanhänger med att en del av livräntan utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas med hänsyn till att avdrag inte fått ske vid kapitalets inbetalande. Även här spelar allt­ så frågan om försäkringstagarens avdragsrätt in. Någon motsvarande kor­ respondens mellan avdragsrätt för erlagda försäkringspremier och skatte­ plikt för utfallande belopp kan däremot inte åberopas för mottagarens vid­ kommande i sådana fall, då den uppburna försäkringsersättningen utfallit på grund av annans försäkring. Ur denna synpunkt är alltså den enligt de nuvarande reglerna lika behandlingen av de hithörande försäkringsersätt­ ningarna, oberoende av om mottagaren av ersättningen är försäkringstaga­ ren eller annan person, inte motiverad. Det kan i detta sammanhang också erinras att, då 32 § 2 mom. kommunalskattelagen senast ändrades genom förenämnda 1955 års lag i syfte att införa beskattning av hela beloppet av livränta, som utgår på grund av försäkring enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring, i stället för såsom tidigare gällt allenast ett reducerat belopp, ett av de i förarbetena åberopade skälen för den sålunda utvidgade skatteplik­ ten var att, när det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen, den försäkrade själv inte erlägger några avgifter.

I promemorian understrykes, att den ifrågavarande skattefriheten för er­ sättningar för förlorad arbetsförtjänst i än högre grad framstår som en in- advertens, när den sammanställes med den skatteplikt som gäller för er­ sättningar av samma slag som i olika sammanhang kan utgå till någon an- norledes än på grund av försäkring. I fråga om det förut nämnda fallet med en trafikolycka, som vållats av ett icke försäkrat fordon erinras om att för­ säkringsplikt jämlikt trafikförsäkringslagen inte föreligger för bland and­ ra staten och kommunerna. Även i en mångfald andra fall kan skadestånd i form av ersättning för mistad arbetsförtjänst eller livränta på grund av dom eller eljest komma att utgå vid sjukdom eller olycksfall, utan att ska­ deståndet täckes av någon försäkring. Dessa skadestånd blir utan inskränk­ ning skattepliktiga för mottagaren. Det måste då, framhåller utrednings­ mannen, framstå som en obefogad avvikelse från de gällande beskattnings- principerna, att skadestånd av ifrågavarande slag som utgår under eljest likartade förhållanden skall behandlas på ett för mottagaren förmånligare sätt, enbart därför att den skadeståndsskyldige tagit eu försäkring som täc­ ker skadeståndet. Avvikelsen från de vanliga reglerna ter sig ur likformig­ hets- och rättvisesynpunkt så mycket mera obefogad som det ofta beror på slumpen om en skada vållas av någon som skaffat sig försäkringsskydd.

Utredningsmannen anser det angeläget att undanröja den bristande över­ ensstämmelse med de allmänna principerna som sålunda visat sig föreligga. Denna oöverensstämmelse skulle bortfalla, om man upphäver skattefriheten beträffande ersättning för mistad arbetsförtjänst respektive rätten alt få livränta beskattad till allenast reducerat belopp, i de fall då sådana ersätt­ ningar eller livräntor vid sjukdom eller olycksfall tillfaller någon på grund av annans försäkring. Utredningsmannen tillägger följande.

Någon anledning att av andra skäl bortse från sagda principiella oöver­ ensstämmelse och behålla den nuvarande ordningen beträffande de här ifrå­ gavarande ersättningarna och livräntorna synes inte föreligga, i vart fall inte så länge den enligt de nuvarande reglerna förmånligare skattemäs- siga behandlingen av försäkringsersättningarna i fråga inte göres generellt tillämplig även beträffande de motsvarande ersättningar som utgår annor- ledes än på grund av försäkring. En sådan principiell omläggning av de nuvarande reglerna synes emellertid inte vara aktuell. Man torde därför i detta sammanhang fortfarande kunna åberopa vad vederbörande departe­ mentschef anförde i det förut citerade uttalandet i 1927 års proposition på tal om förslag att från skatteplikt undantaga bl. a. ersättningar på grund av ansvarsförsäkring.

Ett upphävande i förevarande fall av skattefriheten för utfallande ersätt­ ningar för mistad arbetsförtjänst respektive rätten att få livräntor beskat­ tade blott till reducerade belopp torde inte, framhålles det i promemorian, behöva föranleda omräkning av ersättningsbeloppen. Fråga är nämligen här om ersättningar och livräntor som -— vare sig de till beloppen bestäm­ mes av domstol eller annorledes — regelmässigt beräknas utan hänsyn till gällande skattefrihet eller skattereduktion. Härutinnan skiljer sig dessa er­ sättningar inte från de motsvarande ersättningar, som vid sjukdom eller olycksfall kan utgå annorledes än på grund av försäkring men som likväl utan inskränkning är skattepliktiga. Om försäkringsersättningarna göres oinskränkt skattepliktiga, lärer detta därför inte föranleda sådana omräk­ ningar som förutsattes i det förut återgivna uttalandet i förarbetena till 1950 års lagstiftning. Ett utsträckande av den oinskränkta skatteplikten till de nu ifrågavarande ersättningarna på grund av annans försäkring försätter inte mottagarna i en sämre ställning än om ersättningarna uppburits annor­ ledes än på grund av försäkring.

Under åberopande av de anförda synpunkterna föreslås i utredningspro- memorian, att den skattefrihet som enligt 19 § kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse gäller beträffande ersättning, vilken tillfallit någon på grund av annan försäkring än sjuk- eller olycksfallsförsäkring, i princip be­ gränsas till att avse endast sådan ersättning som tillfallit försäkringstaga­ ren själv. På motsvarande sätt föreslås att rätten att få utfallande livränta på grund av dylik försäkring beskattad till allenast reducerat belopp jäm­ likt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen begränsas till att avse sådan liv­ ränta, som tillfallit försäkringstagaren. Emellertid saknas, fortsätter utred­ ningsmannen, anledning att upphäva skattefriheten eller skattereduktionen beträffande ersättningar eller livräntor då de utfallande beloppen tillfaller person som tillhör försäkringstagarens familj. Gränsdragningen kan av praktiska skäl och i enkelhetens intresse ske på samma sätt som gjorts be­ träffande rätten till det s. k. försäkringsavdraget enligt bestämmelsen i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Med försäkringstagaren bör därför i detta sammanhang i förekommande fall likställas försäkringstagarens make och hans omyndiga barn. Det tillägges att, om försäkringstagaren avlidit, be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Kungi. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

11

skattningen av de ersättningsbelopp av hithörande slag, som efter dödsfal­ let kan komma att utgå till den efterlevande maken eller de omyndiga bar­ nen på grund av en av försäkringstagaren tecknad försäkring, enligt all­ männa regler bör ske på samma sätt som om försäkringstagaren levat. Nå­ got särskilt stadgande därom torde ej vara erforderligt.

De ändrade bestämmelserna föreslås bli tillämpliga första gången beträf­ fande inkomster som tages till beskattning vid 1961 års taxering. Den ut­ sträckta skatteplikten kommer då att gälla samtliga under 1960 utbetalda ersättningar och livräntor på grund av försäkring som — utan samband med tjänst -— tagits av annan än ersättningens mottagare.

Slutligen påpekas i promemorian, att den föreslagna ändringen i 19 § kommunalskattelagen efter ordalagen berör också ersättningar på grund av arbetslöshetsförsäkring. Det framhålles att beträffande sådana ersättningar ändringen bör uppfattas såsom en blott redaktionell följdändring. Någon reell betydelse torde ändringen nämligen inte få. Praktiskt taget all arbets­ löshetsförsäkring bedrives nämligen för närvarande genom den frivilliga ar­ betslöshetsförsäkringen, som regleras av 1956 års förordning (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor. Denna försäkringsform förutsätter att det är den ersättningsberättigade som erlagt försäkringsavgifterna. På samma sätt förhåller det sig beträffande de icke erkända arbetslöshetskassorna.

Remissyttrandena

Det i utredningspromemorian framlagda förslaget bär i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda har kammarrät­ ten, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet, de hörda länsstyrel­ serna, Folksam, LO, RLF, SACO, TCO och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anslutit sig till vad som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i sitt yttrande att det måste an­ ses vara otillfredsställande, för att inte säga — ur likformighetssynpunkt — stötande, att det är utlämnat åt slumpen att avgöra om ersättningar och livräntor, som har samma karaktär och beror på likadana bakomliggande förhållanden, skall vara skattepliktiga eller ej, respektive beskattas fullt ut eller till reducerat belopp. Länsstyrelsen tillägger följande.

Förklaringen att den olika beskattningsmässiga behandlingen av fallen be­ ror på den de skadelidande ovidkommande omständigheten, att den ene bilägaren har men den andre ej behöver ha en försäkring, som reglerar ska- deförhållandet, torde av allmänheten uppfattas endast som en taxcrings- juridisk spetsfundighet. De orimliga konsekvenserna av fall som de angiv­ na måste sägas bero därpå, att någon skillnad i ersättningarnas karaktär, som motiverar olika taxeringsmässiga bedömningar, icke existerar. I båda fallen utgöra sålunda ersättning och livränta ett skadestånd, och detta för­ hållande ändras givetvis ej därav, att betalningen regleras genom ett för­ säkringsavtal mellan andra parter än den skadelidande.------------Att ersätt­ ning eller livränta i fall som de förevarande utbetalas enligt en den skade- ståndsskyldiges ansvarighetsförsäkring gör icke, att den skall behandlas eu-

12

ligt eller i analogi med de speciella reglerna för försäkringstagares beskatt­

ning. Länsstyrelsen finner det angeläget, att olikformigheten i förevarande

hänseende undanröjes.

Ej heller riksskattenämnden anser nuvarande beskattningsförhållanden på

området tillfredsställande. Nämnden anser att inte minst den stora frekven­

sen av skador i samband med trafikolyckor gör en ändring önskvärd. Med

hänsyn till den invecklade beskaffenheten av de bestämmelser, som reglerar

beskattning av försäkringsgivare och olika på grund av försäkringar utgå­

ende ersättningar, uttalar riksskattenämnden dock betänkligheter mot att

ett begränsat avsnitt av nämnda lagstiftningskomplex ändras utan samtidig

översyn av andra näraliggande bestämmelser. För den händelse en mera all­

män översyn av lagstiftningen beträffande beskattning av försäkringstagare

och försäkringsgivare är att emotse inom en relativt näraliggande framtid,

förordar riksskattenämnden därför — trots rättspraxis’ mindre tillfredsstäl­

lande läge — att med den ifrågasatta delreformen får anstå tills vidare.

Därest en dylik översyn emellertid icke är att emotse, motsätter nämnden

sig inte — trots de ovan uttalade betänkligheterna att förevarande spörs­

mål upptages till separat behandling.

Även TCO önskar en allmän översyn av försäkringsbeskattningen. Den

grundläggande principen vid denna beskattning bör vara att utgifter för

skador och motsvarande skadeersättningar inte beskattas samtidigt, således

hos både betalaren och mottagaren, oberoende av om skaderisken är täckt

genom försäkring eller inte och vidare oberoende av vem som tagit försäk­

ringen. Med hänsyn härtill bör den nu aktuella inadvertensen elimineras på

annat sätt. Som en provisorisk lösning kan den föreslagna ordningen dock

godkännas av organisationen.

Försäkringsinspektionen vill inte motsätta sig att den föreslagna refor­

men genomföres beträffande ersättningar av annat slag än livränta. I fråga

om förslagets verkningar för livräntor hyser dock inspektionen betänklig­

heter. Visserligen bestrider inspektionen inte riktigheten av den argumen­

tering i ämnet, som anförts i den remitterade promemorian, men inspek­

tionen vill vid sidan därom lägga vissa sociala synpunkter på frågan. In­

spektionen framhåller därvid följande.

Den penningvärdeförsämring, som efterhand ägt rum, har haft till följd

att värdet av de trafiklivräntor, som fastställts längre tillbaka i tiden, efter­

hand mer och mer urholkats. Inspektionen berörde denna fråga i sitt re-

missutlålande den 31 januari 1958 över bilskadeutredningens betänkande

om trafikförsäkring. Medan äldre yrkesskadelivräntor uppräknats på grund

av förändringarna i penningvärdet, är trafiklivräntor icke penningvärdes-

säkrade. Inspektionen framhöll, att detta problem — därest penningvärdes­

försämringen fortskrider — kommer att få en väsentligt ökad kvantitativ be­

tydelse, eftersom antalet trafikolycksfall i stort sett undergått och fortfa­

rande undergår cn snabb stegring sammanhängande med motorismens ex­

plosionsartade utveckling. Någon särskild lösning av spörsmålet rekommen­

derades dock ej av inspektionen, som nöjde sig med att hänvisa till frågans

samband med problemet om den allmänna invalidförsäkringen ävensom sam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

13

bandet med det allmänna spörsmålet om penningvärdessäkringen i vanlig personförsäkring. Avslutningsvis underströk inspektionen dock att, om icke problemet i något av dessa sammanhang skulle undanröjas, komme här att kvarstå en fråga av sannolikt växande betydelse, som på ett eller annat sätt måste få sin lösning.

Även om den skattelättnad för trafiklivräntor liksom för andra ansvarig- hetslivräntor, som de nuvarande skattereglerna medger, förestavats av helt andra skäl, har den i praktiken gett livräntetagarna en viss kompensation för penningvärdesförsämringen. Skattelättnadens stegring med stigande lev­ nadsålder har också medfört att kompensationen blivit successivt större för varje år som gått sedan livräntan fastställdes.

Inspektionen anser det därför ur social synpunkt olyckligt att nu ta bort skatteförmånen beträffande dessa livräntor utan att sätta någon annan kompensation till livräntetagarna i stället. Om lagstiftningen ändå genom­ föres, bör enligt inspektionen genom en övergångsbestämmelse skatteförmå­ nen bibehållas i fråga om sådana livräntor, som redan börjat utgå.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker att det i utredningspro- memorian framlagda förslaget lägges till grund för lagstiftning. Förbundet framhåller att de föreslagna bestämmelserna skulle innebära en vidgad beskattning av ersättningar som utgår på grund av ansvarighets- och trafik­ försäkring. Ersättning på grund av sådan försäkring skall enligt rättspraxis inte bestämmas med hänsyn till frågan huruvida skatt drabbar ersättnings­ beloppet eller ej. Förbundet åberopar därvidlag utgången i det mål som re­ fererats i Nytt juridiskt arkiv, avd. I, 1954 nr 46. På grund härav får den föreslagna ändringen i och för sig inte någon betydelse för försäkringsgivar­ na. Av både principiella och formella skäl anser sig riksförbundet dock böra framställa erinringar mot förslaget. Riksförbundet förmenar, att av de ut­ talanden som gjordes i propositionen nr 93/1950 framgår att sociala aspek­ ter lades på ersättningar för förlorad arbetsförtjänst. Det torde ha ansetts att sådan ersättning i princip skulle vara skattepliktig men att skattelätt­ nad av sociala skäl är befogad. De synpunkter som anlades på ersättning, som utgår från arbetsgivare vilken iklätt sig självrisk för olycksfall i ar­ bete, bör kunna appliceras på sådan ersättning som enligt trafikförsäkrings­ lagen utgår från exempelvis staten. Det torde inte vara någon svårighet att reglera beskattningen av dessa ersättningar på samma sätt som skett be­ träffande ersättningar enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Övriga skadefall där ersättning icke utgår på grund av försäkring torde till följd av ansva­ righetsförsäkringens utbredning inte vara så talrika och dessutom i allmän­ het ur ekonomisk synpunkt icke av nämnvärd storleksordning. Riksförbun­ det framhåller vidare, att man enligt dess mening vid avgörandet av frå­ gan huruvida mottagaren skall beskattas för ersättningsbelopp på grund av trafik- eller ansvarighetsförsäkring måste hålla i minnet alt ersättningen är en form av skadestånd, som i realiteten skall utgivas av skadevållaren-för- säkringstagaren. Om man härvid utgår från alt skadevållaren själv uppbär ersättningen från försäkringsgivaren och därefter vidarebefordrar den till

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1901

14

den skadelidande, bör — om den skadelidande skall beskattas härför — ska-

devållaren berättigas göra avdrag såsom för periodiskt understöd. Då emel­

lertid skadevållaren-försäkringstagaren i enlighet med ovannämnda huvud­

princip erhåller ersättningsbeloppet skattefritt från försäkringsgivaren, skul­

le han enligt förbundets uppfattning därmed göra en oberättigad skatte-

vinst. Förbundet framhåller avslutningsvis att frågan om en revision av

reglerna för beskattning av ifrågavarande ersättningar bör upptagas i ett

vidare sammanhang efter ingående överväganden. Förbundet erinrar om att

skadeståndsrätten är föremål för översyn och att denna måhända även kan

komma att få vissa konsekvenser för skattelagstiftningens del.

Den i utredningspromemorian föreslagna regeln att skattefriheten resp.

skattelindringen skall bibehållas för ersättningar av förevarande slag som

tillfaller försäkringstagarens make eller hans omyndiga barn har av några

remissinstanser betraktats såsom alltför snäv. Riksskattenämnden påpekar

sålunda, att regeln i sin föreslagna avfattning leder till att ersättning som

på grund av ren sjukförsäkring uppbäres av den försäkrades omyndiga barn

blir skattepliktig i och med att barnet uppnår myndig ålder. Svenska för­

säkringsbolags riksförbund nämner att ersättning, som tillfaller den försäk­

rades dödsbo, med den föreslagna avgränsningen blir skattepliktig för den

händelse annan person än make eller omyndiga barn är dödsbodelägare.

Även försäkringsinspektionen har erinringar att göra mot de i detta hänse­

ende föreslagna bestämmelserna. Inspektionen anför följande.

Den skärpta beskattningen skulle sålunda ej omfatta endast det i huvud­

argumenteringen anförda fallet, då ersättning utgår på grund av en utom­

ståendes trafik- eller annan ansvarighetsförsäkring, utan även de sannolikt

enstaka fall av egenförsäkring, då kapitalersättningen eller livräntan ut­

betalas till annan person än nyss nämnts, exempelvis till någon annan nära

anhörig, som för sin försörjning varit beroende av försäkringstagaren. En

sådan konsekvens står ej i samklang med den huvudprincip, som gäller vid

beskattningen av försäkringstagare, enligt vilken frågan huruvida utfallan­

de försäkringsbelopp skall beskattas eller inte är beroende av om avdrag

medgives för erlagda premier eller ej. Det ter sig också orimligt att ett ka­

pitalbelopp, som utbetalas vid dödsfall på grund av olycksfallsförsäkring,

skall behandlas annorlunda än ett kapital, som utfaller på grund av kapi­

talförsäkring. En eventuell skatteskärpning bör därför begränsas till de fall

då fråga är om ersättning på grund av trafik- eller annan ansvarighetsför­

säkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att med den föreslagna lag­

stiftningen viss oklarhet skulle uppstå i fråga om den skattemässiga behand­

lingen av ersättning för sveda och värk samt sådan ersättning för mistad

arbetsförtjänst som hemarbetande hustru erhåller och som i verkligheten

utgör ersättning för exempelvis utgifter för hemhjälp. Ersättningar av nämn­

da slag bör, enligt förbundet, alltjämt vara skattefria.

LO framhåller att ett genomförande av förslaget skulle kunna leda till en

oegentlighet av annat slag. Sålunda kan det förekomma, att ersättning från

trafikförsäkringsbolag utgår även i de fall då olycksfall föreligger enligt la­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

15

gen om yrkesskadeförsäkring. En beskattning utan hänsynstagande till dessa förhållanden skulle te sig obillig. Med hänsyn härtill vill LO föreslå, att skattefrihet skall gälla även för angivna försäkringsersättningar intill ett belopp som motsvarar ersättningen från yrkesskadeförsäkringen.

Riksskattenämnden, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har observerat, att en utvidgad skatteplikt för ersättningar på grund av an­ svarighetsförsäkringar även berör frågan om försäkringsföretags skyldighet att enligt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen utan anmaning avlämna kon­ trolluppgift rörande utbetald ersättning. Folksam ställer sig därvid tvek­ samt till de praktiska möjligheterna att tillmötesgå krav på ökad uppgifts- skyldighet i detta sammanhang.

I några yttranden har övergångsbestämmelserna till den föreslagna lag­ stiftningen berörts. Försäkringsinspektionen har, såsom tidigare omnämnts, hävdat att en eventuell lagstiftning i frågan inte bör beröra beskattningen av livräntor, som börjat utgå innan reformen beslutas. Svenska försäkrings­ bolags riksförbund anser att övergångsbestämmelserna, därest förslaget mot förbundets avstyrkande genomföres, bör utformas så, att beskattning inte kommer att ske av ersättning, som genom förlikning, dom eller annorledes fastställts under tid då skattefrihet förelåg.

Riksskattenämnden framhåller att de föreslagna nya reglerna innebär en skatteskärpning för vissa redan utgående livräntor. För att möjliggöra ut­ tagande av förhöjd preliminär skatt å dessa livräntor redan från början av inkomståret, bör med ikraftträdandet anstå till den 1 januari 1961 med till- lämpning första gången vid 1962 års taxering. Nämnden har därvid utgått från att lagstiftningen beslutas av 1960 års riksdag.

Departementschefen

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen utgör skadestånd i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst i princip skattepliktig in­ komst. Sådan ersättning är i skattehänseende jämställd med den arbetsför­ tjänst som skall ersättas. Utges emellertid ersättningen av ett försäkrings­ bolag, hos vilket skadevållaren har trafikförsäkring eller annan ansvarig­ hetsförsäkring, blir ersättningen skattefri. Den blir därför i den skadelidan­ des hand mera värd än den arbetsförtjänst ersättningen avser. Bakgrunden härtill är följande.

Vid försäkringsbeskattningen gäller som en allmän regel att försäkrings­ tagaren inte behöver erlägga skatt för en försäkringsersättning av annat slag än pension eller livränta, om premierna för försäkringen inte är avdrags­ gilla. Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som tagits utan samband med tjänst, medges i princip inte avdrag för premierna, och ersättning på grund av sådan försäkring är därför inte skattepliktig. Detsamma gäller er­ sättningar, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av försäkring av annat slag. En bestämmelse av här angiven innebörd upptages i 19 § kom­ munalskattelagen. Av de uttalanden som gjordes vid bestämmelsens till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

16

komst torde framgå, att densamma utarbetats närmast med tanke på för­

säkringsbelopp som utbetalas till försäkringstagaren själv.

Bestämmelsen i fråga har emellertid kommit att tillämpas även i skade-

ständsfall, d. v. s. när skadevållarens försäkringsbolag utbetalar ersättning

vid sjukdom eller olycksfall till en utomstående. Det är på denna grund

som skadestånd i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan bli

skattefritt till skillnad mot vad eljest gäller. Den olikhet som sålunda före­

ligger belyses bäst av det i promemorian angivna exemplet att någon erhål­

ler ersättning för förlorad arbetsförtjänst i anledning av en bilolycka. Till­

hör hilen en privatperson, som är skyldig hålla bilen trafikförsäkrad, blir

ersättningen skattefri. Är staten, som inte har trafikförsäkringsplikt, ägare

av bilen, skall däremot den av staten utgivna ersättningen för förlorad ar­

betsförtjänst beskattas. Det är att märka att, när ersättningen bestämmes,

vare sig vid domstol eller efter frivillig uppgörelse, någon möjlighet inte tor­

de finnas att ta hänsyn till om ersättningsbeloppet skall beskattas eller ej;

detta belopp skall i princip motsvara den förlorade arbetsförtjänsten.

Det är uppenbarligen otillfredsställande att skattepliktsfrågan på detta

sätt skall vara beroende av en för den skadelidandes rätt till ersättning

ovidkommande omständighet. Beskattningen bör uppenbarligen vara lika i

de båda fallen. Att generellt göra ersättningar för förlorad arbetsförtjänst

skattefria framstår som omotiverat från skattemässiga utgångspunkter. Den

skadade skulle då, såsom fallet för närvarande är med de av försäkrings­

bolagen utgivna ersättningarna, för egen disposition få högre belopp än

om skadan inte inträffat. Det bör i sammanhanget observeras, att de extra

kostnader som föranledes av skadefallet ersättes vid sidan om den förlorade

arbetsförtjänsten. Den föreliggande inadvertensen i de nuvarande reglerna

på området synes därför inte kunna borttagas på annat sätt än att den nu­

varande skattefriheten för de på grund av försäkring utgående ersättning­

arna avskaffas. Det i promemorian framlagda förslaget har också denna in­

nebörd.

Remissbehandlingen visar, att man allmänt godtagit den i promemorian

intagna ståndpunkten. När Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrkt

det i promemorian framlagda förslaget, har detta inte heller skett utifrån

skattemässiga synpunkter. I stället har sociala skäl åberopats. Förbundet

synes emellertid härvid inte ha tillräckligt beaktat det nyss nämnda förhål­

landet att ersättningar för förlorad arbetsförtjänst — oberoende av om de

utgår på grund av ansvarighetsförsäkring eller ej — i princip skall utgå

med exakt det belopp som den skadade eljest skulle ha förtjänat och i

så fall måst skatta för. Vad förbundet i övrigt anfört i principfrågan synes

icke heller ägnat att rubba bärkraften i den i promemorian framförda upp­

fattningen.

I anledning av vad LO anfört om vissa ersättningar, som utbetalas av tra­

fikförsäkringsbolag vid olycksfall på vilka lagen om yrkesskadeförsäkring

är tillämplig, vill jag framhålla följande. Har nämnda lag efter vederbörlig

anmälan konstaterats vara tillämplig, utgår ersättningen i första hand på

grund av den lagen; av trafikförsäkringsbolaget utges den ytterligare gott-

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

17

görelse vartill den skadade enligt allmänna skadeståndsregler är berättigad (51 § lagen om yrkesskadeförsäkring). Detta förhållande ändras inte av att yrkesskadeförsäkringen kan göra gällande regressrätt gentemot trafikför­ säkringsbolaget eller att detta bolag med hänsyn till regressrätten utbetalar hela ersättningen direkt till den skadelidande. Motsvarande gäller fall på vilka lagen om allmän sjukförsäkring är tillämplig. Föreliggande skattefri­ het för dessa slag av ersättningar påverkas därför inte av den föreslagna lagstiftningen.

En livränta, som motsvarar skattefri försäkringsersättning, beskattas blott till reducerat belopp. Reduktionen ökar med livräntetagarens ålder och motiveras med att det i livräntan ingående kapitalbeloppet anses böra vara skattefritt för försäkringstagaren. Om i det förut nämnda exemplet försäk­ ringsbolaget vid sidan av en ersättning för förlorad arbetsförtjänst utbeta­ lar en livränta till den skadade, skall endast en del av livräntan beskattas. En av staten såsom ansvarig för en bilolycka utgiven livränta är däremot i sin helhet skattepliktig. Konsekvensen bjuder att även i detta hänseende jäm­ ställa försäkringsersättningar med ersättningar som inte utgår på grund av försäkring. I båda fallen bör alltså livräntorna beskattas fullt ut. Härav på­ kallas en ändring i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som reglerar beskatt­ ningen av livräntor. Tvekan kan emellertid hysas om en sådan ändring bör göras tillämplig även på redan utgående livräntor. I dessa fall har livränte- tagaren inställt sig på att livräntan till viss del skall vara skattefri. Anled­ ning synes därför föreligga att på sätt försäkringsinspektionen förordat be­ gränsa de nya bestämmelsernas tillämpning till livräntefall, som uppkom­ mer efter lagstiftningens ikraftträdande.

I utredningspromemorian har författningsförslaget utformats så, att inte blott ansvarighets- och trafikförsäkring omfattas av ändringen utan också andra försäkringsformer, t. ex. sjuk- och olycksfallsförsäkring, allt under förutsättning att försäkringsersättningen tillkommer annan än försäkrings­ tagaren och hans familj. Vid remissbehandlingen har vissa erinringar fram­ förts mot den sålunda föreslagna lösningen. En ur olika synpunkter lämpli­ gare utformning synes kunna erhållas, om lagändringen begränsas till att gälla ersättningar som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan an­ svarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av i och för sig skatteplik­ tig natur. Ersättningar av detta slag torde inte utgå till försäkringstagaren själv i denna hans egenskap. I samband med trafikförsäkring meddelas vis­ serligen i regel även s. k. förarplatsförsäkring, men denna har karaktär av fristående olycksfallsförsäkring och beröres alltså inte av de föreslagna be­ stämmelserna. Anledning saknas därför att med denna formulering särskilt ange att ändringen av 19 § kommunalskattelagen tar sikte på ersättningar som tillfaller annan än försäkringstagaren.

.lag vill förorda att 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras i enlighet med de riktlinjer som jag här angivit. De nya bestämmelsernas ikraftträdande bör avvägas så, att deras konsekvenser i källskattchänsecnde

18

kan beaktas fullt ut. Så kan ske, om 1961 års riksdag beslutar att de blir

tillämpliga första gången vid 1963 års taxering, d. v .s. beträffande inkomst­

året 1962.

Frågan om försäkringsföretagens skyldighet att lämna kontrolluppgifter

för försäkringsersättningar som berörs av denna lagstiftning kommer jag

att aktualisera i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kom­

munalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

19

Bihang

Utredningsmannens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 32 § 2 mom. komunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig —------- 100 kro­ nor;

ersättning, som på grund av för­ säkring i allmän sjukkassa eller jäm­ likt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär­ skild författning, som utgått annor- ledes än från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta;

belopp, som------------inkomst om­ bord.

32 §.

2 mom. Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som icke tagits i sam­ band med tjänst och ej heller utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, skall så­ som skattepliktig intäkt räknas ne­ dan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

19 §.

Till skattepliktig------------100 kro­ nor;

ersättning, som på grund av för­ säkring i allmän sjukkassa eller jäm­ likt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär­ skild författning, som utgått annor- ledes än från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring, ävensom ersättning, vilken på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, tillfallit försäkringstagaren eller, i förekom­ mande fall, hans make eller hans omyndiga barn vid sjukdom, olycks­ fall eller arbetslöshet; dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt­ ning i form av pension eller annan livränta;

belopp, som------------ inkomst om­ bord.

32 §.

2 m o m. Har på grund av försäk­ ring, som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesska­ deförsäkring, livränta tillfallit för­ säkringstagaren eller, i förekomman­ de fall hans make eller höns omyndi­ ga barn vid sjukdom eller olycksfall, skall såsom skattepliktig intäkt räk­ nas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

1 Senaste lydelse av 19 § se 1958:296 och av 32 § 2 mom. se 1955:245.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

(Nuvarande lydelse)

högst 35 år ..............

36 till och med 47 år

48

» »

» 56 »

57

» »

» 63 »

64

» »

» 69 »

70

» »

» 76 »

77, ■ *

minst 87 är

» ,*

86

, »

(Föreslagen lydelse)

80 procent

70

»

60

»

50

,,;-.

40

30

20

10

högst 35 år

36 till och med

48 »

»

»

H 70

77,

*

»

minst 87 år

»

»

»

♦n

47

56

63

69

76

86

ar

80

70

60

50

40

30

20

10

procent

in^rA-iiiaÅ/.Huuiinnit

------- —•—F lin

;n-M

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om efter-

laxering för år 1960 eller tidigare år.

601856 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag