Kiingl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 december 1960.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående lagstift­

ning om handräckning åt beskattningsmgndighet samt anför därvid föl­

jande.

I. Inledning

I september 1960 utarbetades inom finansdepartementets rättsavdelning

en promemoria med förslag till lag om handräckning i vissa fall åt beskatt­

ningsmgndighet.

Angående bakgrunden till det i promemorian framlagda förslaget fram-

hålles i promemorian följande.

För kontroll av att föreskriven deklarations- och uppgiftsskyldighet ve­

derbörligen fullgjorts kan beskattningsmyndigheterna verkställa taxerings­

revision eller däremot svarande kontroll hos envar deklarations- och upp-

giftsskyldig.

I fråga om taxering till kommunal och statlig inkomstskatt samt statlig

förmögenhetsskatt finnes bestämmelserna om taxeringsrevision upptagna

i 56—58 §§ 1956 års taxeringsförordning. Taxeringsrevision kan användas

för kontroll av såväl den granskades egen som annans deklaration. Vid re­

visionen får, i den omfattning som finnes erforderlig, granskning ske av

räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom

av protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Den som verk­

ställer taxeringsrevision får ta del av handlingar, som är av betydelse för

revisionen, utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta

tystnad om deras innehåll. Den sistnämnde har emellertid möjlighet att,

om synnerliga skäl föranleder därtill, hos länsstyrelsen utverka beslut att

sådan handling skall undantas från revisionen. Tillhandahållande av räken­

skaper och andra handlingar för taxeringsrevision kan framtvingas genom

vite. I samband med klagan över beslut, varigenom vite utdömts, kan även

länsstyrelsens beslut att avslå framställning, att handling skall undantas

från revision, komma under kammarrättens och regeringsrättens prövning.

7

lands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands samt Norrbot­

tens län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lant-

bruksförbund, Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet, Sveriges ad­

vokatsamfund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sve­

rige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralor­

ganisation och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgivits

av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,

Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Detta

yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets skatte-

delegation.

Vid remissbehandlingen har invändningar framförts från de hörda nä­

ringsorganisationerna. Förslaget har emellertid i princip tillstyrkts av nära

nog samtliga hörda myndigheter och därutöver bl. a. av Landsorganisatio­

nen och Tjänstemännens centralorganisation. Från flera av de myndighe­

ter, som kan sägas företräda taxeringsväsendet, understrykes, att en lag­

stiftning av den föreslagna innebörden är erforderlig i kampen mot skatte­

fusket.

Jag avser nu att upptaga denna fråga och skall till en början lämna en

redogörelse för de bestämmelser som är av intresse i sammanhanget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

II. Gällande bestämmelser

För bestämmelserna i 56—58 §§ taxeringsförordningen har redan i korthet

redogjorts. Här må ytterligare nämnas följande. Taxeringsrevision får enligt

56 § 1 mom. äga rum hos varje deklarations- eller uppgiftsskyldig för kon­

troll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt förordningen riktigt

och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet

upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Åtgärden

får emellertid inte företas hos myndighet eller annat i 46 § första stycket

avsett organ. Hos den, som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan

verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxerings-

kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föres

vid verksamhetens bedrivande, får taxeringsrevision till ledning för annans

taxering äga rum, även om vederbörande inte är skyldig avge kontroll-

uppgift.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning som befinnes er­

forderlig ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifika­

tioner ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar, dock med

den begränsningen att det skall röra sig om handlingar rörande vederböran-

des verksamhet, alltså inte privatbrev o. dyl. Att länsstyrelsen på hemställan

av den granskade kan besluta att viss handling skall undantas från revision

är redan nämnt. Bestämmelserna härom upptas i 56 § 4 mom. Mot länssty­

relsens beslut må klagan icke föras.

9

ten skall utgöras, skall den skattskyldige, likaledes på anfordran, lämna

beskattningsmyndigheten tillträde till lokaler som användes i verksamhe­

ten. För granskning av handlingar och lager skall den skattskyldige lämna

nödigt biträde. Skyldig att underkasta sig granskning är enligt 10 § även

den, som skäligen kan antagas vara skattskyldig, och enligt 11 § den, som

utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller

distribuerar skattepliktig vara, så ock den, som idkar handel med vara, vil­

ken användes vid framställning eller distribution av skattepliktig vara. Så­

som tvångsmedel mot den som underlåter att tillhandahålla räkenskaper

m. m. kan som förut nämnts användas vite. Av 12 § framgår att vite utdö-

mes av beskattningsmyndigheten. Beslut om utdömande av vite kan enligt

40—45 §§ överklagas hos kammarrätten och sedermera regeringsrätten.

Bestämmelser om bokföringsgranskning finnes jämväl i 78 § 1 mom.

uppbördsförordningen samt i 7 § tredje stycket förordningen angående upp­

börd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m.

I rättegång vid allmän domstol föreligger principiell skyldighet för envar,

vilken innehar skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis,

att förete den (editionsplikt); dock föreligger sådan skyldighet i

brottmål icke för den misstänkte eller vissa honom närstående. Härom

stadgas i 38 kap. rättegångsbalken. Är någon skyldig att förete skriftlig

handling som bevis, äger rätten förelägga honom att förete handlingen.

Föreläggandet kan i brottmål, enligt 23 kap. 14 §, meddelas redan under

förundersökningen och avse att en handling skall tillhandahållas undersök -

ningsledaren direkt. Enligt 38 kap, 5 § må den som skall förete handlingen

genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten kan även, om det

finnes lämpligare, förordna, att handlingen skall tillhandahållas genom ut­

mätningsmannens försorg. Talan mot editionsföreläggande föres särskilt

enligt 49 kap. 4 § p. 3. Däremot torde föreläggandets giltighet inte komma

under omprövning i samband med tillämpning av vitespåföljd. Enligt 17

kap. 14 § och 30 kap. 12 § äger rätten förordna, att beslut om företeende

av skriftlig handling genast skall gå i verkställighet. Beslutet verkställes

enligt 42 § andra stycket utsökningslagen såsom laga kraft ägande dom;

ställande av säkerhet erfordras inte, med mindre i beslutet annorledes för­

ordnats.

I huvudsak samma regler upptas i 39 kap. 5 § och 40 kap. 5 § om tillhan­

dahållande av föremål för syn och besiktning.

Ytterligare må anmärkas, att om vitesförelägganden av annat slag än de

nyss nämnda meddelas enligt rättegångsbalken, gäller som allmän regel —

liksom enligt taxeringsförordningen — att föreläggandet som sådant inte får

överklagas. Däremot framgår av 49 kap. 8 § tredje stycket, att prövning av

föreläggandets giltighet får påkallas i samband med talan mot beslut varige­

nom vitet utdömts.

För att i brottmål införskaffa handlingar och föremål som skäligen kan

antas äga betydelse för utredningen kan också användas det straffprocessuel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år W61

10

la tvångsmedlet beslag. Sådan åtgärd må dock endast under vissa för­

utsättningar avse post- och telegrafförsändelser m. m. Huvudregeln är en­

ligt 27 kap. 4 och 5 §§ att beslut om beslag meddelas av undersökningsleda-

ren eller åklagaren eller, på dennes yrkande, av rätten. Åtgärden verkställes

i regel av polisen. År fara i dröjsmål, må beslag verkställas av polisman

även utan beslut från undersökningsledarens eller åklagarens sida, dock

med skyldighet att skyndsamt göra anmälan hos honom, på vilken ankom­

mer att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Har beslag verkställts

utan rättens förordnande äger enligt 27 kap. 6 § den som drabbats av be­

slaget begära rättens prövning därav. Av 27 kap. 7 § framgår, att viss tid för

åtal skall utsättas, då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt

beslag. Då beslag ej prövats av rätten skall åtal väckas inom en månad från

beslaget. Enligt 27 kap. 8 § skall beslag hävas, om åtal ej väckts inom fast­

ställd tid eller skäl eljest ej längre förekommer för beslag. Då målet avgö-

res, skall rätten pröva, om beslag fortfarande skall bestå.

Enligt 27 kap. 2 § gäller bl. a., att beslag ej må läggas å skriftlig hand­

ling om dess innehåll kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller

annan, som avses i 36 kap. 5 §, ej må höras som vittne därom, och hand­

lingen innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplik­

ten gäller.

Beträffande verkställande av beslag gäller bl. a. enligt 27 kap. 11 §, att om

den från vilken beslag sker ej är närvarande vid beslaget, skall han utan

dröjsmål underrättas därom. I 13 § meddelas föreskrifter om protokollföring

och om rätt för den som drabbas av beslag att på begäran erhålla bevis om

beslaget. Av 12 § första stycket framgår slutligen att beslagtagen post- eller

telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling icke må när­

mare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas av an­

nan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren; dock må sakkunnig

eller annan, som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest där­

vid höres, efter anvisning av myndighet som nu sagts, granska handlingen.

Äger den som verkställer beslaget ej närmare undersöka handlingen, skall

den av honom förseglas.

Talan mot rättens beslut under rättegången i fråga om beslag skall en­

ligt 49 kap. 4 § föras särskilt. Har däremot beslutet meddelats i samband

med dom eller slutligt beslut, skall enligt 49 kap. 5 § talan mot beslut i be-

slagsfrågan föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga

beslutet.

För eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, må enligt 28

kap. 1§ husrannsa ka n företas i husrum eller slutet förvaringsställe.

Även på annat ställe än nu nämnts må enligt 10 § samma kap. undersök-

ning äga rum för samma ändamål, ehuru stället inte är tillgängligt för all­

mänheten. Husrannsakan må vidare äga rum bl. a. för eftersökande av

den som skall gripas.

Förutsättning för husrannsakan är enligt 28 kap. 1 §, att det förekom­

mer anledning, att brott förövats, varå frihetsstraff kan följa. Hos annan

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

11

än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsakan dock

företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gri­

pits där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att genom rannsak-

ningen föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan ut­

redning om brottet vinnas.

Förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § av undersök-

ningsledaren, åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antas bli av stor

omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden

företas, bör, om fara ej är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens för­

ordnande.

Polisman må emellertid enligt 28 kap. 5 § företa husrannsakan utan för­

ordnande, då fara är i dröjsmål.

I 28 kap. 6 § stadgas, att vid husrannsakan olägenhet eller skada ej må

förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Rum eller förva-

ringsställe må, om det erfordras, öppnas med våld. Har så skett skall det

efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas. Husrannsakan må ej

utan särskilt skäl verkställas mellan kl. 21 och kl. 6.

Av 28 kap. 7 § framgår att vid husrannsakan såvitt möjligt ett av för-

rättningsmannen anmodat trovärdigt vittne skall närvara. Förrättnings-

mannen äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig eller annan. Den, hos

vilken husrannsakan företas, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmava­

rande husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att

tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehälles. Har

varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne när­

varit, skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrät­

tas om den vidtagna åtgärden. Målsägande eller ombud för denne får på

vissa villkor tillåtas vara närvarande för att tillhandagå med upplysningar.

I 28 kap. 8 § stadgas, att post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller

annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, inte får närmare

undersökas, ej heller brev eller annan sluten försändelse öppnas i annan ord­

ning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

Enligt 28 kap. 9 § skall protokoll föras över husrannsakan, vari anges

ändamålet med förrättningen och vad därvid förekommit. Den, hos vilken

husrannsakan företagits, äger på begäran erhålla bevis därom, innehållande

även uppgift å det brott misstanken avser.

Åtskilliga lagar eller andra författningar innehåller bestämmelser om

handräckning för att inställa personer inför myndighet. Sådan hand­

räckning meddelas av polisen. Detta är bl. a. fallet enligt 43 § lagen om

socialhjälp, 94, 96 och 100 §§ 1960 års barnavårdslag, 38 § lagen om nvkter-

hetsvård, 21 § lagen om villkorlig dom, 51 och 52 §§ sinnessjuklagen och

22 § lagen ang. åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Handräckning förekommer i övrigt i olika former och meddelas i allmän­

het av exekutiv myndighet. Vid sidan av den handräckning, som äger rum

enligt rättegångsbalken, utsökningslagen och lagen om avbetalningsköp

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år li)61

13

syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. De nya, effekti­

vare reglerna om taxeringsrevision som infördes år 1955 har för de skatt­

skyldiga det här gäller ytterligare ökat intresset av att försöka undandra sig

granskning.

I promemorian erinras om att den nu aktuella frågan uppmärksammades

i propositionen nr 160 till 1955 års riksdag. Därvid antyddes, att man borde

överväga att införa en motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen

beslag och husrannsakan. I anslutning härtill anmärktes, att i de avsedda

situationerna ofta finns anledning till misstanke om falskdeklaration eller

vårdslös deklaration, å vilka brott frihetsstraff kan följa.

Föreligger misstanke om sådant brott kan, framhålles i promemorian,

självfallet redan med nu gällande bestämmelser straffprocessuell förunder­

sökning igångsättas, varvid beslag och husrannsakan kan ifrågakomma.

Emellertid ligger det i sakens natur, att denna möjlighet kan begagnas i ett

förhållandevis ringa antal fall. Syftet med en taxeringsrevision är nämligen

i främsta rummet att få uppgifter till ledning vid taxeringen, och det bör,

enligt promemorian, givetvis inte ifrågakomma att påkalla igångsättande

av ett straffprocessuellt förfarande huvudsakligen för sådant ändamål. I

praktiken torde det förhålla sig så, uttalas i promemorian, att taxerings­

myndigheterna vanligen anser sig böra företa taxeringsrevision innan de

anser sig ha sådan utredning att de kan vända sig till åklagare och polis­

myndigheter (se även JO:s ämbetsberättelse till 1959 års riksdag s. 391 f).

Därefter anföres.

De önskemål i fråga om tvångsmedlens art som uppställer sig i nu ak­

tuella fall är emellertid i stora delar desamma som beträffande beslag och

husrannsakan. Såsom nyss antytts torde man inte bara behöva räkna med

tredska att utlämna de handlingar som skall granskas utan även försök att

undansticka dem, eventuellt även försök att skaffa sig respit för att göra

obehöriga ändringar i handlingarna. Man synes därför inte kunna stanna

vid en möjlighet att tvångsvis uttaga handlingarna, efter mönster av den

förut beskrivna regeln i 38 kap. 5 § rättegångsbalken, enligt vilken rätten

må förordna att handling skall tillhandahållas genom utmätningsmannens

försorg. Det torde även vara erforderligt, att handlingar som skall granskas

kan bli föremål för efterspaningar. Det bör ytterligare erinras om att taxe­

ringsmyndigheterna inte alltid på förhand känner till vilka handlingar som

kan vara av intresse för taxeringsrevision. Det är därför också av intresse

att taxeringsmyndigheterna kan hos en tredskande deklarations- eller upp-

giftsskyldig låta undersöka vilka handlingar han innehar. De erforderliga

tvångsmedlen synes av dessa skäl böra innehålla väsentligen samma ele­

ment som beslag och husrannsakan samt utföras av polismyndighet. Reg­

lerna torde även i övrigt lämpligen kunna utformas i anslutning till vad

som gäller dessa tvångsmedel.

En särskild fördel med att anknyta till bestämmelserna om beslag och

husrannsakan torde, enligt promemorian, vara att man kan använda rätts-

säkerhetsgarantier liknande dem som uppställts beträffande nämnda tvångs­

medel. Dessa rättssäkerhetsgarantier torde motsvara högt ställda anspråk.

I promemorian framhålles att de ifrågasatta nya tvångsmedlen för att

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

15

förfarandet likartade med vad som gäller dessa tvångsmedel. Den som

drabbas av åtgärden skall såvitt möjligt få tillfälle att vara närvarande

själv eller genom ombud.

Förrättningen utföres enligt förslaget av polisman. Denne äger ta med

sig sakkunnig eller annan. Dessutom skall ett trovärdigt vittne övervara

förrättningen.

Det torde, framhålles i promemorian, även vara önskvärt att någon kva­

lificerad representant för taxeringsintendenten resp. kontrollstyrelsen till-

handagår vid förrättningen. Denne kan identifiera eftersökta handlingar. I

synnerhet när man inte vet vilka för en beslutad taxeringsrevision relevan­

ta handlingar som finns på platsen, är det av betydelse inte minst för den

som drabbas av åtgärden, att en sovring kan ske omgående och att fler

handlingar än nödvändigt inte omhändertas. Därför föreslås att taxerings­

intendenten eller annan, åt vilken intendenten uppdragit att utföra taxe­

ringsrevisionen, skall vara närvarande. Då fråga är om granskning, som av­

ses i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, bör

den åt vilken beskattningsmyndigheten uppdragit granskningen vara när­

varande. Vid förrättningen anträffad handling skall enligt förslaget genast

överlämnas till den nämnde representanten, och det skall ankomma på den­

ne att avgöra huruvida handlingen skall omhändertagas eller återställas.

Därmed erhålles, framhålles i promemorian, även en lösning av de sekre­

tessproblem som kan uppkomma vid förrättningar av här ifrågasatt art. I

och med att handlingarna överlämnas till honom, blir situationen densam­

ma som om de tillhandahållits frivilligt. De får inte närmare granskas av

annan än representanten och de skall återställas så fort ske kan.

Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats det förhållandet att vissa

handlingar inte får granskas vid taxeringsrevision. Granskningen får en­

dast avse räkenskaper och anteckningar med tillhörande verifikationer

ävensom korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande vederbö-

randes verksamhet. Undantagna är sålunda alla handlingar som inte hör

till den verksamhet som skall undersökas, bl. a. privatbrev o. dyl. Vidare

har den skattskyldige möjlighet att hos länsstyrelsen under åberopande av

sekretesskäl begära att handling, som i och för sig faller under den grupp

som får granskas, undantas från revisionen.

Självfallet bör, framhålles i promemorian, vid ett handräckningsförfa-

rande privatbrev o. dyl. inte omhändertas eller närmare granskas. Uppstår

delade meningar om en handling är av beskaffenhet att överhuvudtaget

kunna medtas vid taxeringsrevision, skall detta i och för sig inte utgöra

formellt hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken revisio­

nen skall ske, får emellertid enligt förslaget göra framställning hos länssty­

relsen om att handlingen skall återställas. Tillkännager han vid handräck-

ningsförrättningen att han tänker göra sådan framställning, skall hand­

lingen förseglas. Inkommer framställningen inom en vecka får handlingen

inte granskas av annan än länsstyrelsen förrän ärendet avgjorts. Länsstyrel­

17

förstörts eller förkommit. Huvudförutsättningen — att vederbörande un­

derlåter att ställa handlingarna till förfogande — måste emellertid vara upp­

fylld. Han måste sålunda ha fått en uppmaning att tillhandahålla handels-

böcker och övriga ifrågakonnnande handlingar och underlåtit att efterkom­

ma uppmaningen eller endast lämnat ofullständigt material.

Såsom ytterligare förutsättning angives att granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av

skatt eller avgift. Det ligger i sakens natur, framhålles i promemorian, att

de tvångsmedel som här ifrågasatts inte användes i oträngt mål. Bestäm­

melsen innefattar ett åliggande att i varje särskilt fall väga de skäl som gör

åtgärden påkallad mot det intrång som sker genom densamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

Remissyttrandena

Förslaget har tillstyrkts av det helt övervägande antalet av de hörda re­

missinstanserna. Sålunda har samtliga hörda myndigheter utom överståt-

hållarämbetet och länsstyrelsen i Älvsborgs län i princip tillstyrkt detsam­

ma. I fråga om detaljutformningen har dock i flera fall erinringar gjorts.

Riksskattenämnden och besvärssakkunniga, som i och för sig accepterar

promemorians huvudtanke om införande av möjlighet till användning av

tvång för taxeringsrevisions genomförande, anser att bestämmelserna bör

utformas enligt andra principer än i promemorian. Taxeringsnämndsord-

förandenas riksförbund tillstyrker förslaget.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har till­

styrkt förslaget medan Sveriges akademikers centralorganisation icke anser

sig kunna bedöma, om det för närvarande är påkallat att införa ytterligare

tvångsmedel för att skattemyndigheterna skall kunna fullgöra sin gransk-

ningsverksamhet.

Förslaget har avstyrkts av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Älvs­

borgs län samt av Sveriges advokatsamfund, Kooperativa förbundet samt

av samtliga hörda organisationer på näringslivets område.

Samtliga de länsstyrelser, som avgivit yttranden, utom länsstyrelsen i

Älvsborgs län, vitsordar behovet av ytterligare tvångsmedel för att komma

tillrätta med skattskyldiga, som icke godvilligt ställer sina räkenskaper till

förfogande för taxeringsrevision. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Stock­

holms län, att man kunnat konstatera att de nya effektivare reglerna om

taxeringsrevision ökat benägenheten hos vissa kategorier skattskyldiga att

söka fördröja eller försvåra genomförandet av granskning i syfte att und­

gå åtal för oriktig deklaration eller höjda taxeringar. Länsstyrelsen fort­

sätter.

Frågan hur man skall komma tillrätta med dylika tredskande skattskyl­

diga synes svårlöst. Föreligger misstanke om brott, å vilket kan följa fri­

hetsstraff, kan de redan existerande rättsmedlen beslag och husrannsakan

tillgripas. Detta förutsätter emellertid att taxeringsmyndigheten etablerat

ett intimt samarbete med åklagare- och polismyndigheten, vilket i praktiken

2 Itihang

till

riksdagens

protokoll

1961

.

1

samt

.

.Yr 62

19

ett så radikalt ingrepp mot den skattskyldige, att detta torde böra tillgripas

först efter ingående prövning. Å andra sidan kan förefintligheten av ett

handräckningsinstitut antagas medföra, att den skattskyldige hellre godvil­

ligt företer sina räkenskaper än att utsätta sig för ett polisingripande. Läns­

styrelsen förutsätter därför, att det föreslagna handräckningsförfarandet

allenast i enstaka fall kommer att behöva tillgripas.

Även länsstyrelsen i Kristianstads lön konstaterar att vitet i praktiken

stundom visat sig otillräckligt som tvångsmedel. Även om det föreslagna

handräckningsförfarandet kan väntas skapa irritation och ovilja hos de

skattskyldiga gentemot beskattningsmyndigheterna, vill länsstyrelsen där­

för inte avstyrka ett genomförande av lagstiftningen. Länsstyrelsen anför

vidare.

Det i förslaget förordade förfarandet vid handräckningen får också anses

motsvara högt ställda krav på rättssäkerhet. Därtill kommer att handräck­

ning kan antagas komma till användning endast i ett förhållandevis fåtal

fall per år. Den enskilde kan även genom att lojalt tillhandahålla de be­

gärda räkenskaperna eller handlingarna undgå handräckningsförfarandet.

Ur rättssäkerhetssynpunkt finner länsstyrelsen därför de föreslagna åtgär­

derna icke behöva inge betänkligheter. Däremot kan ifrågasättas om den

föreslagna lagstiftningen verkligen kan antagas komma att medföra den

effektivisering av taxeringskontrollen, som också eftersträvas. Handräck­

ning skall enligt förslaget i regel föregås av vitesföreläggande. Endast när

fara är i dröjsmål eller ett vitesföreläggande skulle framstå som menings­

löst kan handräckning tillgripas direkt. Vidare fordras för att handräck­

ning skall få ske hos annan än den, hos vilken taxeringsrevision skall ske,

att det förekommer synnerlig anledning att de eftersökta handlingarna fin­

nas hos den andre ävensom att det skall röra sig om handlingar, som äro

oundgängligen erforderliga för taxeringsrevisionen. Dessa regler, i och för

sig oeftergivliga ur rättssäkerhetssynpunkt, medföra att en skattskyldig, som

befarar handräckningsåtgärder, i regel torde ha både tid och möjlighet att

undanskaffa handlingar på sådant sätt, att dessa icke kunna framtvingas

genom handräckningsförfarandet. I sådana fall medför det föreslagna för­

farandet icke någon förbättring i förhållande till nu gällande regler.

Länsstyrelsen i Malmöhus län lämnar vissa uppgifter om antalet taxe­

ringsrevisioner, vid vilka räkenskaper eller anteckningar ej ställts till för­

fogande. Under 1959 utgjorde antalet granskningsförordnanden 709 styc­

ken. I 90 av dessa fall ställdes inga räkenskapshandlingar till beskattnings-

myndigheternas förfogande och i 89 fall var det räkenskapsmaterial som

ställdes till förfogande ofullständigt (inventariebok, grundnoteringsbok, be­

ställnings journal eller dylikt saknades). Till den 31 oktober 1960 utgjorde

totala antalet granskningsförordnanden 403. 1 47 av dessa fall hade inga

räkenskapsböcker ställts till förfogande och i 79 fall var räkenskapsmate-

rialel ofullständigt. Endast i två fall har dock vitesförelägganden tillgripits.

Länsstyrelsen anför.

Ehuru remisstiden icke medgivit någon närmare analys av materialet för

utrönande av anledningarna till att räkenskapshandlingar icke ställts till

förfogande för granskning är vissa antaganden möjliga. Antalet fall då eu

skattskyldig på grund av uppenbar tredska vägrat att utlämna handlingar

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

20

K ungt. Maj:ts proposition nr 62 ur 1961

torde vara obetydligt. Bland mera allmänt förekommande anledningar kan

nämnas att den skattskyldige uppgivit att inga räkenskaper förts, att hand­

lingarna förkommit i samband med brand, stöld, flyttning etc eller att hand­

lingarna förstörts sedan deklaration avlämnats. En anledning som icke torde

vara ovanlig är att skattskyldiga på grund av sjukdom, psykisk depression

eller av oförstånd icke besvarat framställning om taxeringsrevision. Det kor­

rektiv, som enligt taxeringsförordningen står till buds i de fall vederbörande

underlåter att tillhandahålla räkenskaper är föreläggande av vite. Detta

tvångsmedel är framför allt lämpligt då underlåtenheten att lämna hand­

lingar beror på tredska och kan i dessa fall vara effektivt. Då räkenskaps­

handlingar saknas kan givetvis vite icke ifrågakomma. I övriga fall synes

vitesföreläggande endast förekomma i mycket begränsad omfattning. An­

ledningen härtill synes vara dels det förhållandet att förutsättningar för

ett utdömande av ett eventuellt vite bedömts icke vara för handen och dels

att tidsnöd icke medgivit användande av vitesförfarandet.

I de fall då en skattskyldig styrkt eller gjort sannolikt att räkenskaps­

handlingar icke finns torde det enligt länsstyrelsen icke kunna ifrågakom­

ma att påkalla handräckning. I övriga fall av denna kategori får ett avgö­

rande träffas från fall till fall. Det är dock uppenbart att den beslutande

instansen kommer att ställas inför svåra avgöranden. För att ett handräck-

ningsförfarande skall tillgripas torde få förutsättas att det skall föreligga

anledning till antagande av att den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter.

I allmänhet torde i ett skatteärende förefinnas ett knapphändigt material för

ett dylikt ställningstagande. Med hänsyn till anförda omständigheter torde

få antagas att handräckning i praktiken kommer att tillämpas endast i un­

dantagsfall. Länsstyrelsen fortsätter.

Då det föreslagna handräckningsförfarandet dock i vissa fall kan utgöra

ett värdefullt komplement till redan förefintliga tvångsmedel och detta spe­

ciellt i sådana fall då skattskyldiga genom obehöriga åtgärder söker undan­

draga sig en riktig taxering kan länsstyrelsen trots anförda erinringar vits­

orda behovet av regler, som ger ökade möjligheter att framskaffa bevisma­

terial. Bestämmelsen synes dock böra utformas med eftergivande av kra­

vet på att vitesföreläggande i regel skall tillgripas före påkallandet av hand­

räckning. Enligt länsstyrelsens mening kan det antagas, att det nya tvångs­

medlet endast kommer att tillgripas i undantagsfall. Anledning föreligger

därför att såsom gäller enligt 38 kap 5 § rättegångsbalken låta den påkal­

lande myndigheten fritt välja det lämpligaste alternativet, vite eller hand­

räckning, utan legal rekommendation om tidsföljden dem emellan.

Länsstyrelsen i Hallands län säger sig hysa tvekan mot en så väsentlig

utvidgning av taxeringsmyndigheternas befogenheter som föreslås i prome­

morian men finner sig likväl böra i princip tillstyrka förslaget. Länssty­

relsen anför vidare.

Lagförslaget motsvarar i stort sett de önskemål i fråga om tvångsmed­

lens art och utformning, som uppställer sig i de fall, då de skattskyldiga

vid taxeringsrevision vägrat ställa sina räkenskaper till förfogande eller

gör svårigheter på olika sätt. Erfarenheterna har visat, att vite såsom tvångs­

medel icke är tillfyllest.

Länsstyrelsen ansluter sig vidare till den i lagförslaget uppställda huvud­

regeln, att vitesföreläggande skall ha skett, innan handräckning tillgripes,

21

samt att undantag härifrån endast må göras, när fara är i dröjsmål eller

ett sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn. Innan vites­

föreläggande sker, bör den skattskyldige först ha underrättats om att taxe­

ringsrevision beslutats samt tid och plats bestämts för revisionens utförande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att ett handräcknings-

förfarande utgör ett svårbemästrat instrument. Det ligger vikt på att hand­

räckning icke tillgripes i onödan och att verkställigheten därav sker i smi­

diga former. Då emellertid skattemyndigheten måste tillförsäkras möjlighet

att vid fall av tredslca från den räkenskapsskyldiges sida bereda sig till­

gång till hans räkenskapsmaterial, har länsstyrelsen funnit det framlagda

förslaget böra genomföras. Länsstyrelsen finner det onödigt att som huvud­

regel stipulera att ett handräckningsförfarande bör föregås av vitesföreläg­

gande. Länsstyrelsen fortsätter.

Har förordnande om taxeringsrevision utfärdats och har den skattskyl­

dige meddelat, att han av en eller annan anledning saknar bokföring eller

har han bevisligen icke låtit sig avhöra, sedan han bevisligen fått del av be­

slutet om taxeringsrevision, torde bärande skäl icke kunna anföras mot att

handräckningsförfarande skall kunna inledas utan ytterligare formaliteter.

Det ligger emellertid i sakens natur att taxeringsintendenten icke bör till­

gripa detta omständliga förfarande om det är uppenbart, att det efterfrågade

räkenskapsmaterialet icke genom ett handräckningsförfarande kan komma

skattemyndigheten tillhanda.

Länsstyrelsen framhåller vidare att i förslaget ej särskilt behandlats det

fall, att taxeringsrevision anordnas huvudsakligen för kontroll av de dek­

larationer, som den skattskyldiges affärsförbindelser avgivit — hans kun­

der eller leverantörer. Länsstyrelsen anför.

Det är emellertid vid sådana granskningsaktioner — kedjegranskningar —

som ofta god kontroll kan erhållas på riktigheten av lämnade deklarations­

uppgifter. Sannolikt på grund härav har det ej sällan hänt, under pågående

granskningsaktion, att de delar av bokföringen hos fabrikanter och grossis­

ter, som rör deras leveranser till kunder, plötsligt försvunnit. Detta kan sam­

manhänga med att vederbörande icke anser sig löpa större risk genom att

undanhålla eller förstöra dylikt bokföringsmaterial, eftersom han vågar räk­

na med att förhållandet icke kommer att åberopas för höjning av hans egen

taxering. Eller också har den anmanade funnit den ifrågavarande risken

vara mindre farlig än utsikten att förlora kunderna på grund av visat »till­

mötesgående» gent emot skattemyndigheten. Man måste sålunda befara, att

de berörda företagarna även i fortsättningen komma alt skydda sina affärs­

förbindelser genom att undanhålla eller förstöra bokföringsmaterial. Med

tanke särskilt på dessa fall torde böra övervägas om icke möjligheterna till

handräckning utan förvarning skulle kunna vidgas på något sätt. Men na­

turligtvis kan det ur andra synpunkter hävdas, att en såpass allvarlig åtgärd

som en handräckning icke får företagas utan synnerliga skäl. Ett ställnings­

tagande innesluter här vanskliga avvägningsproblem. Skulle emellertid en

kedjegranskningsaktion under ett visst år ha misslyckats på grund av att en

fabrikant och en grossist undanskaffat primärmaterial synes det icke orim­

ligt, alt taxeringsintendenten under efterföljande år skali kunna föranstalta

om taxeringsrevision och begära handräckning utan förvarning hos vederbö­

rande. Det måste uppenbarligen framstå som meningslöst alt år efter år

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

23

Det lärer emellertid vara obestridligt, att utomordentliga svårigheter före-

ligga, att lagstiftningsvägen reglera ett förfarande, som syftar till att efter-

forska och få del av handlingar av betydelse i taxeringssammanhang. Dessa

svårigheter ligga såväl på det principiella som på det praktiska planet. I

sistberörda hänseende skall här endast erinras, att man —- på det stadium

då fråga om anlitande av tvångsmedel uppkommer — stundom ej vet o m

någon handling över huvud taget finnes. Och även om grundad anledning

föreligger till antagande att viss handling finnes, kan man ofta ej ha någon

uppfattning om huruvida densamma är av betydelse — än mindre v ä s e n t-

1 i g betydelse — för taxeringen.

Ämbetet erinrar om att de i promemorian föreslagna åtgärderna har an­

knutits till bestämmelserna i 27 och 28 kap. rättegångsbalken och att det i

promemorian uttalats att därigenom nåtts den fördelen att man kunnat an­

vända liknande rättssäkerhetsgarantier, som där uppställts och som torde

motsvara högt ställda anspråk. Ämbetet fortsätter.

Detta uttalande finner överståthållarämbetet närmast ägnat att förvåna.

Till en början är att erinra, att berörda bestämmelser i rättegångsbalken

avse förfarandet kring ett brott (resp. misstanke därom) med alla de be­

stämmelser, som till den anklagades eller misstänktes skydd äro i lag

givna, bl. a. tillgång till försvarare. Men vidare måste betonas, att en fråga

om beslag städse kan av den, hos vilken beslaget ifrågasatts, underställas

domstolens prövning. Det är ju domstolen, som i sinom tid skall besluta

huruvida brott föreligger, och frågan om beslag kan därför sägas ingå såsom

ett led i det bedömande, som ankommer på domstolen.

Enligt det remitterade förslaget skall nu tydligen länsstyrelsen jämställas

med domstolen och inneha dess roll. Det faller emellertid genast i ögonen

hur missvisande jämförelsen är. Länsstyrelsen — som icke har att befatta

sig med det skatterättsliga bedömandet i taxeringsfrågor — skall taga ställ­

ning till spörsmålet, huruvida en viss handling är erforderlig för en riktig

taxering. Föga lyckligt såsom förfarande i och för sig, kan detta icke god­

tagas ur rättssäkerhetssynpunkt.

Enligt ämbetets mening är det för genomförandet av en lagstiftning av

förevarande art oundgängligt, att den föregås av en ingående utredning an­

gående dess principiella och teoretiska aspekter. Det lärer sålunda exempel­

vis böra utredas vilka handlingar, som kan bli föremål för tvångsförfarandet.

Ämbetet avstyrker därför att det remitterade förslaget lägges till grund för

lagstiftning.

I anslutning till vad överståthållarämbetet anfört angående behovet för

taxeringsmyndigheterna av att äga tillgång till andra tvångsmedel än vite

må erinras om vad revisionsintendenten hos överståthållarämbetet uttalat

i denna fråga i yttrande till taxeringskontrollutredningen (SOU 1960: .86

s. 110). Revisionsintendenten anför.

Det allvarligaste hindret för den såsom effektivast ansedda formen för

taxeringskontroll, taxeringsrevision, är emellertid, att den skattskyldige, om

han det vill, utan svårighet kan underlåta att ställa sitt räkenskapsmaterial

eller viktiga delar därav till förfogande för granskning. Han behöver endast

förklara, att det han icke önskar överlämna icke finns. Att i dylikt fall till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

25

På grund av vad ovan anförts förordar riksskattenämnden att, i stället

för den föreslagna specialförfattningen om handräckning, bestämmelser om

beslag och husrannsakan intagas i taxeringsförordningen under kapitlet

»Om taxeringsrevision». Därvid böra tvångsmedlens art direkt angivas samt

noga skiljas mellan beslut om användande av tvångsmedlen samt verkstäl-

lande av beslutet genom handräckning av polismyndighet. Dylikt beslut skall

ange hos vem husrannsakan skall vidtagas. En dylik ordning synes enligt

riksskattenämndens mening även ur preventiv synpunkt vara att föredraga

framför den i promemorian föreslagna därigenom att sambandet mellan un­

derlåtenheten från den skattskyldiges sida och påföljden för underlåtenhe­

ten framstår klarare. Beträffande själva förfarandet vid husrannsakan sy­

nes författningsmässigt kunna hänvisas till tillämpliga lagrum i RB.

Kontrollstyrelsen framhåller att det föreslagna tvångsmedlet för inför­

skaffande av uppgifter för skattekontrollen enligt styrelsens mening utgör

ett värdefullt komplement till vitesinstitutet. Även ur allmänpreventiv syn­

punkt kan förhandenvaron av tvångsmedel enligt styrelsens mening sanno­

likt komma att få betydelse.

Hovrätten för Västra Sverige anser, att taxeringsmyndigheterna bör ägä

tillgång till annat tvångsmedel än vite för att komma tillrätta med dem, som

icke vill ställa handlingar till förfogande för taxeringsrevision, och tillstyr­

ker att möjlighet skapas till handräckning av polismyndighet för handling­

arnas utfående. Hovrätten för Nedre Norrland uttalar att förslaget föranle­

der erinran endast i fråga om detaljutformningen.

Justitiekansler sämbetet yttrar, att det för ämbetet framstar som ett all­

mänt intresse av synnerlig vikt, att taxeringskontrollen är så effektiv som

möjligt. Betydelsen härav framträder måhända icke minst däri, att möjlig­

heterna att skapa rättvisa medborgarna emellan i fråga om åsättande av

skatt på detta sätt ökas. För att tillgodose nämnda intresse är det ofrånkom­

ligt, att vissa inskränkningar göres i den enskildes rätt att ha sina ekono­

miska och därmed sammanhängande förhållanden fredade från insyn. Det

är också påkallat, att om den enskilde ej frivilligt underkastar sig den för

taxeringskontrollen nödvändiga insynen i sina angelägenheter, han kan för­

mås härtill genom tvångsmedel. Härvid är självfallet att beakta, att den en­

skilde ej utsättes för större tvång än som är oundgängligen nödvändigt för

att uppnå det med ingripandet avsedda syftet och att det tvångsmedel som

kommer till användning ej heller eljest framstår som ett otillbörligt intrång

i hans rättssfär. Ämbetet fortsätter.

Den frågan inställer sig onekligen, om icke förslaget går alltför långt. 1

de fall där underlåtenhet att tillhandahålla en handling kan antagas bero

på önskan att undandraga skatt synes det visserligen i och för sig val för­

svarligt, att polis anlitas' för handlingens utfående. Men förhållandet ar ett

annat, om den hos vilken taxeringsrevision skall äga rum lojalt vill fullgöra

sin skattskyldighet och han har andra giltiga motiv för sin vägran att ut­

lämna handlingen, exempelvis att den innehåller sådana upplysningar, som

lian av orsaker vilka ej sammanhänga med beskattningen icke önskar röja

för någon; jfr prop. 160/1955 s. 148. Vilken anledningen Ull en vägran att

tillhandahålla eu handling är kan emellertid ofta vara svårt att avgöra för

Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

•otvivelaktigt måste, som i promemorian föreslås, regleras i civillag. De sak­

kunniga anför.

Konsekvensen fordrar, att det rättsskydd, som civillagsformen skänker,

täcker alla leden i förfarandet och att sålunda även reglerna om rätten att

besluta revision återfinnas i civillag. Den tilltänkta reformen nödvändiggör

därför enligt besvärssakkunnigas mening att i civillag regler intagas icke

blott om själva tvångsmedlen utan även om revisionsinstitutet självt. Mest

ändamålsenligt synes vara, att reglerna om revision sammanföras med regler­

na om tillhörande tvångsmedel i en särskild lag, till vilken hänvisning göres

i de olika skatte- och taxeringsförfattningarna. Såsom framgår av det föl­

jande måste för övrigt dessas regler om revisionsinstitutet under alla om­

ständigheter omarbetas i samband med en reform i den riktning, som för­

ordas i promemorian. De sakkunniga vilja tillägga, att det under alla för­

hållanden lagtekniskt sett innebär en förenkling, att reglerna om ett in­

stitut, som är gemensamt för flera olika skatteförfaranden, på detta sätt

samlas i en författning.

1951 års rättegångskommitté framhåller att av den verkställda utred­

ningen får anses framgå, att det stundom visat sig att vite är ett otillräck­

ligt tvångsmedel mot dem som icke vill ställa handlingar till förfogande

för taxeringsrevision samt fortsätter.

Det ter sig stötande att den som enligt vederbörligt beslut är skyldig att

underkasta sig en taxeringsrevision skall kunna, på sätt som nu förekom­

mer, undandraga sig denna. Behov kan således föreligga av ett effektivare

tvångsmedel. Ehuru försiktighet bör iakttagas vid tillskapande av nya

tvångsmedel anser sig kommittén därför kunna tillstyrka att den föreslagna

lagstiftningen i princip genomföres.

Två reservanter inom kommittén avstyrker dock törslaget i dess helhet.

Näringslivets skattedelegation uttalar, att någon vägande erinran knap­

past kan riktas mot att handräckning tillgripes för åtkommande av hand­

lingar, vilka vederbörande slutgiltigt konstaterats skyldig att tillhandahålla

och tillika bevisligen underlåtit att ställa till förfogande, oaktat han erhål­

lit en uppmaning därtill, som han ostridigt halt möjlighet att efterkomma.

Eftersökande och omhändertagande av handlingen ter sig då såsom en i

och för sig näppeligen diskutabel verkställighetsåtgärd, om densamma be­

slutas med iakttagande av rättegångsbalkens föreskrifter. Det föreliggande

förslaget om handräckning har emellertid enligt delegationen en räckvidd,

som sträcker sig långt därutöver. Delegationen fortsätter.

Vad först beträffar anspråket på att skyldighet skall föreligga att till­

handahålla viss handling som vederbörande förutsättes ostridigt inneha,

skulle enligt förslaget handräckning kunna meddelas utan att nämnda kri­

terium klart föreligger. Handräckningen skulle vidare kunna avse handling

som i själva verket är sekretessbelagd likaväl som handling som icke hör

till verksamheten utan är av privat karaktär. Visserligen kan vitesföreläg­

gande meddelas efter endast taxeringsintendentens bedömande, och vites­

föreläggandet kan icke särskilt överklagas. Men vederbörande kan dock und­

gå att utlämna handlingen genom att låta ett vitesföreläggande gå till vi tets

utdömande och i samband med fullföljd av talan mot beslutet om utdöman­

de få frågan om skyldighet alt utlämna handlingen slutgiltigt avgjord. Att

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

27

28

sålunda vederbörande icke ens när han är beredd att taga risken av att få

betala ett försuttet vite kan uppnå en slutgiltig prövning "av frågan om hans

skyldighet att utlämna handlingen, innan denna genom handräckning kom­

mer i taxeringsintendentens besittning, synes principiellt betänkligt. Här må

anmärkas, att domstols beslut om editionsföreläggande i princip ej verk­

ställes iörrän det vunnit laga kraft. Rätten kan visserligen förordna om

undantag när skäl därtill äro. Det torde emellertid kunna förutsättas, att

denna möjlighet utnyttjas med stor restriktivitet. Härjämte märkes, att

domstols beslut efter iakttagande av bestämmelserna i 38: 4 RB torde utgöra

en säkrare garanti mot opåkallad edition än då fråga är om enbart taxe­

ringsintendentens bedömande.

Delegationen framhåller att förslaget har långt större principen och prak­

tisk räckvidd i vad avser handlingar, om vilka man icke med säkerhet vet,

att de innehas av vederbörande eller överhuvud existerar. Därefter anföres.

I och för sig är det klart, att man under vissa förutsättningar måste ha

möjlighet att undersöka, huruvida en person innehar handlingar, vilkas

existens eller innehav han förnekar, och att just husrannsakan härvidlag

stundom måste möjliggöras. Husrannsakan kan också i bl. a. detta syfte

ske enligt RB, om det förekommer anledning att brott förövats, varå 'fri­

hetsstraff kan följa samt — enligt huvudregeln —- den hos vilken husrann­

sakan ifrågasättes är skäligen misstänkt för brottet. Förslaget utgår emel­

lertid från att möjligheten till husrannsakan enligt RB icke är tillfyllest.

Det är just på denna punkt, vilken torde vara själva kärnpunkten i för-

slaget, som anledning till allvarliga erinringar ur rättssäkerhetssynpunkt

synes föreligga. Förslaget anknyter i fråga om förfarandet till bestämmel­

serna om husrannsakan och beslag. Detta säges vara en fördel, eftersom

motsvarande rättssäkerhetsgarantier då kan tillämpas som beträffande

nämnda tvångsmedel, och dessa »rättssäkerhetsgarantier torde motsvara

högt ställda anspråk». Sistnämnda uttalande synes i sitt sammanhang när­

mast häpnadsväckande. Rättssäkerhetsgarantierna i fråga om husrannsa­

kan och beslag enligt RB består ju framför allt i förutsättningarna för vid­

tagande av dylik åtgärd, och det är härutinnan som handräckning enligt för­

slaget markant skiljer sig från RB:s bestämmelser. Förslaget innebär i själva

verket, att husrannsakan kan företagas hos en person som icke är skäligen

misstänkt för brott, ja t. o. m. utan att det förekommer anledning att brott

förövats.

Även om vissa stötande konsekvenser i en del fall kan följa av nu gäl­

lande system avstyrker delegationen bestämt det framlagda förslaget. Dele­

gationen framhåller därvid även att komplicerade problem kan uppkom­

ma, därest det vid en av taxeringsrevision föranledd husrannsakan visar sig

att vederbörande begått ett annat brott.

Liknande synpunkter framföres även av Sveriges köpmannaförbund.

Förbundet säger sig väl förstå de tankegångar, som ligger bakom det fram­

lagda förslaget, men kan inte ansluta sig till detsamma. Om en skattskyl­

dig gör gällande, att han icke fört några räkenskaper eller att räkenskaps-

materialet helt eller delvis blivit förstört genom brand eller på annat sätt,

lärer man f. ö. icke genom en husrannsakan kunna få fram de önskade

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

böckerna. I sådana fall har beskattningsmyndigheterna möjlighet åsätta

skönstaxering.

Även Sveriges lantbruksförbnnd avstyrker att förslaget lägges till grund

för lagstiftning och detta även om bättre rättsgarantier skulle införas. Frek­

vensen av sådana fall som beröres i promemorian torde enligt förbundet

inte vara särskilt stor. Sveriges redareförening avstyrker bestämt det före­

liggande förslaget.

Kooperativa förbundet ifrågasätter om det är nödvändigt att införa ett

system med så vittgående och svåröverskådliga konsekvenser, som måste

följa av det framlagda förslaget. Det handräckningsförfarande, som skall

införas enligt lagförslaget, kan komma att drabba medborgarna på betyd­

ligt lösare grunder och i långt större omfattning än som gäller för tvångs­

medlen beslag och husrannsakan. Förbundet yttrar vidare.

Förbundet anser därför, att detta lagförslag — om det överhuvud taget

skall accepteras — icke bör fastställas i befintligt skick utan bör bli föremål

för ytterligare omarbetning, varvid särskild hänsyn bör tagas till de allmän­

na rättssäkerhetssynpunkter, som ligger till grund för instituten beslag och

husrannsakan i rättegångsbalken. Dessa institut har befunnits tillfyllest för

åklagare och domstolar vid rättsskipningens genomförande ifråga om även

mycket grova brott enligt strafflagen. Man bör då icke för genomförande av

taxeringsrevision utrusta taxeringsmyndigheterna med tvångsmedel, som är

betydligt mer ingripande och långtgående än de här ovan nämnda.

Sveriges advokatsamfund avstyrker den föreslagna lagstiftningen. Sam­

fundet erinrar till en början om de betänkligheter samfundet anförde i sitt

remissyttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas förslag mot att man

vid taxeringskontroll skulle kunna åsidosätta gällande bestämmelser om

tystnadsplikt. Samfundet fortsätter.

Betänkligheterna mot taxeringsrevisionens utsträckning till att avse även

handlingar, som omfattas av tystnadsplikt, gör sig med ännu större styrka

gällande, när fråga är om beslagsliknande åtgärder beträffande sådana hand­

lingar. Förslaget att handling, som omfattas av tystnadsplikt, på begäran

av den, hos vilken handräckningen verkställes, skall förseglas och över­

lämnas till länsstyrelsen innebär uppenbarligen icke något effektivt skydd

för sekretessens bevarande. Handlingen skall nämligen få granskas av läns­

styrelsen. Även om tystnadsplikt ålägges den eller dem som hos länsstyrel­

sen får taga del av handlingen, har sekretesskyddet därmed genombrutits.

Vid redogörelsen för bestämmelserna om beslag och husrannsakan bär i

promemorian förbigåtts den viktiga bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångs­

balken, enligt vilken beslag ej må läggas på skriftlig handling, om dess in­

nehåll kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller annan, som av­

ses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, ej må höras som vittne därom och hand­

lingen innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplik­

ten gäller.

Samfundet uttalar, att nackdelen av att taxeringsmyndigheterna icke har

obegränsad möjlighet att kontrollera deklarationer väger mycket lätt mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

29

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

det allmänna intresset att medborgarna icke i andra fall än då brott kan

antagas föreligga skall vara skyldiga att tåla de drastiska åtgärder om vil­

ka här är fråga.

I några remissyttranden har framhållits att den i lagförslaget använda ter­

men handräckning icke är lämplig för att beteckna de åtgärder som

avses med förslaget. Sålunda framhåller besvärssakkunniga att den förvalt-

ningsakt, varigenom en myndighet bistår en annan myndighet, vanligen be­

nämnes handräckning. Termen är i och för sig neutral och utsäger intet om

karaktären av de åtgärder som företages. De sakkunniga fortsätter.

I lagförslaget har ordet emellertid använts icke blott för att beteckna det

biträde, polismyndighet lämnar beskattningsmyndighet, utan även för att

angiva det komplex av tvångsmedel, som därvid skola stå till polismyndig­

hetens förfogande. Exempel kunna visserligen anföras från andra håll på

att ordet handräckning använts som beteckning på tvångsåtgärder av skilda

slag, men dylika exempel på terminologisk oreda mana icke till efterföljd.

Enligt besvärssakkunnigas mening är det av vikt, att ifrågavarande regler

utformas så att det klart framgår om vad det är fråga. De sakkunniga före­

slå, att ordet handräckning i lagtexten förbehålles uppgiften att utmärka

den verkställande myndighetens förhållande till beskattningsmyndigheten

och att mera adekvat uttryckssätt brukas för att angiva själva verkställig-

hetsåtgärderna.

Riksskattenämnden framhåller att det är angeläget att välja sådan rub­

ricering att tvekan icke kan uppkomma om innebörden av lagstiftningsåt­

gärden. För att undvika varje anledning till förväxling bör därför enligt

riksskattenämndens mening annan benämning å ifrågavarade tvångsmedel

än beslag och husrannsakan icke ifrågakomma. Liknande synpunkter fram-

föres av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län, näringslivets

skattedelegation, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening.

Förslaget att beslutet i handräckningsfrågan skall ankomma på den

som beslutat taxeringsrevisionen har mött erinran i flera remissyttranden.

Sålunda anför Sveriges lantbruksförbund.

En allvarlig invändning mot det föreliggande förslaget är att det icke ger

de skattskyldiga rättsgarantier av sådan natur, som tillerkännes den enskil­

de vid beslag och husrannsakan jämlikt rättegångsbalken. Visserligen skall

trovärdigt vittne vara närvarande och visserligen skall protokoll föras över

förrättningen, men frågan om förfarandets berättigande kan icke dragas

under domstols prövning. Den enda lagstadgade garantin mot förfarandets

oberättigade tillgripande uttryckes i följande ord i bestämmelsen i 1 § tred­

je stycket: »Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av hand­

lingarna kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxeringen eller för

fastställande av skatt eller avgift.» Ingreppets beroende av ett dylikt an­

tagande, baserat på en persons bedömande, synes icke utgöra en tillfreds­

ställande garanti för rättssäkerhet i fall som dessa. Denna uppfattning ac­

centueras ytterligare av att det är den myndighetsperson, som förordnar om

taxeringsrevision, som också kan begära och i realiteten kan besluta om

handräckning, nämligen taxeringsintendenten, och att denne i sin tur skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

31

vara med och avgöra vilka handlingar som i samband med husrannsakan

skall bli föremål för beslag.

Justitiekanslersämbetet framhåller att prövningen inte synes böra an­

komma på ett organ, som har att företräda fiskaliska intressen, utan städse

på länsstyrelsen. Det torde enligt ämbetet jämväl kunna ifrågasättas, om icke

dessa ärenden borde vara landshövdingeärenden, i vilkas avgöranden lands­

hövdingen också, till ytterligare säkerställande av enskilds rätt, normalt

skulle deltaga. Även vid fara i dröjsmål torde länsstyrelsen enligt ämbe­

tets mening kunna handla med erforderlig snabbhet. Också 1951 års rätte-

gångskommitté anser att beslut om att begära handräckning alltid bör

meddelas av länsstyrelsen efter framställning av den som beslutat om

taxeringsrevision. Kooperativa förbundet yrkar likaså att prövningen, om

handräckning skall ske, anförtros åt länsstyrelserna respektive åt kontroll­

styrelsen men icke åt enskild tjänsteman.

Sveriges advokatsamfund anser, att handräckning bör få beslutas en­

dast av domstol och efter framställning av den som meddelat beslut om

taxeringsrevision. Det bör, enligt samfundet, åligga denne att därvid visa att

förutsättningarna enligt 1 § tredje sty*cket föreligger, varefter domstolen

har att med hänsyn till de skäl som förebragts och omständigheterna i öv­

rigt besluta huruvida handräckning skall få företagas omedelbart eller om

ärendet bör avgöras först efter den skattskyldiges hörande.

Näringslivets skattedelegation anför.

Om en lagstiftning av den föreslagna utformningen godtages, d. v. s. att

ingen misstanke om brott eller allenast en lägre grad av misstanke om brott

än som förutsättes i RB skall möjliggöra husrannsakan och beslag, bör en­

ligt vår mening beslut därom meddelas av annan person än den som enligt

taxeringsförfarandets grunder är en med den skattskyldige jämställd part.

Länsstyrelse torde därvid vara den myndighet, som närmast kommer i fråga,

därest domstols prövning, som i och för sig vore det ur rättssäkerhetssyn­

punkt riktiga, ej anses kunna äga rum. För besluts fattande bör vidare er­

fordras en betryggande redovisning av vidtagna åtgärder samt av den på­

talade underlåtenheten.

överståthållarämbetet däremot finner det föga lyckligt, att länsstyrelsen

— som icke har att befatta sig med det skatterättsliga bedömandet i taxe-

ringsfrågor —- skall taga ställning till spörsmålet, huruvida en viss hand­

ling är erforderlig för en riktig taxering.

Frågan om i vilken form handräckning skall begäras har berörts i

några yttranden. Justitiekansler sämbetet anser att förfarandet åtminstone

i så måtto bör regleras, att framställning om handräckning föreskrives

skola vara skriftlig och motiverad samt att den, mot vilken framställningen

riktar sig, i författningen tillerkännes rätt att yttra sig däröver, åtminstone

så framt ej fara i dröjsmål föreligger. Riksskattenämnden, som finner att

föreskriften om att beslutet om handräckning skall föregås av vitesföreläg­

gande bör utgå, finner det angeläget, alt den som drabbas av ifrågavarande

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

tvångsmedel dessförinnan skall ha i någon form erhållit en varning att be­

slag och husrannsakan kan bli följden av hans vägran att ställa räkenska­

per etc. till förfogande för taxeringsrevisionen. Nämnden fortsätter.

En dylik varning behöver icke innefatta annat än en upplysning om in­

nehållet i de hithörande författningsbestämmelserna. Innan tvångsmedlen

tillgripas måste det även vara otvetydigt att en vägran att tillhandahålla

handlingar, varom här är fråga, föreligger. Ur rättssäkerhetssynpunkt sy­

nes det riksskattenämnden vara av vikt, att den som förordnats att utföra

taxeringsrevisionen och därvid vägrats tillgång till berörda handlingar samt

i anledning därav meddelat nyssnämnda varning, ålägges att skriftligen

meddela taxeringsintendenten vad nyss angivits samt vad eljest i sådant

sammanhang förekommit. Ett dylikt meddelande bör enligt riksskatte­

nämnden vara en förutsättning för att taxeringsintendenten skall kunna

besluta om beslag och husrannsakan. — Den av riksskattenämnden sålun­

da förordade ordningen torde även vara nödvändig för det fall att husrann­

sakan skall företagas hos annan än den, vilkens räkenskaper skola granskas.

I ett dylikt fall torde vitesföreläggande enligt taxeringsförordningen överhu­

vud icke kunna ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om inte taxeringsintenden­

ten i vissa fall bör muntligen per telefon kunna påkalla handräckning av

polismyndighet. Länsstyrelsen anför.

En sådan möjlighet bör finnas om granskningsmannen vid besök hos den

skattskyldige förvägras att få taga del av räkenskaper och andra handlingar

och granskningsmannen i anledning härav på angivna skäl hos taxerings­

intendenten begär att denne hos vederbörande polismyndighet måtte på­

kalla ett omedelbart handräckningsförfarande. Skriftlig bekräftelse å den

muntliga handräckningsframställningen bör dock redan samma dag av

taxeringsintendenten översändas till polismyndigheten.

I ett par remissyttranden förordas att åtgärder av ifrågavarande slag

bör verkställas av utmätningsman och icke av polismyndighet. Be­

svär ssakkunniga finner sålunda för sin del en anknytning till polisväsendet

i förevarande sammanhang olämplig. De sakkunniga anför.

Det är här icke fråga om någon brottsundersökning utan om en utred-

ningsåtgärd i ett beskattningsförfarande. Psykologiskt olyckliga verkningar

äro att befara, om polisen kopplas in. Ingreppet kommer lätt att framstå

som led i en brottsundersökning. Den egentliga polispersonalen har ej hel­

ler utbildning för eller vana vid uppgifter av förevarande art. Utmätnings-

männen däremot ha stor erfarenhet av arbetsuppgifter liknande dem, om

vilka är fråga vid tvångsverkställighet av revision. Därtill kommer att ut­

mätningsman alltid är en kvalificerad befattningshavare, medan polisper­

sonalen tillhör olika grader med skild kompetens. Besvärssakkunniga ha

härvid ej förbisett att utmätningsman och polischef på många håll är sam­

me person. Det bör erinras om, att då motsvarande problem — tvångsut-

tagning av skriftlig handling — uppkommit i rättegång lagstiftaren i 38: 5

rättegångsbalken anförtrott åt utmätningsman att ombesörja erforderligt

våld. Härtill kommer att nämnda stadgande enligt 22 § stadgan den 1 de­

cember 1959 för kammarrätten redan gäller i fråga om processen i kammar­

rätten. Kammarrätten torde sålunda med stöd av denna föreskrift redan nu

äga att genom utmätningsmans försorg hos part låta uttaga räkenskaper

33

och andra handlingar. Anledning torde saknas att för beskattningsmyndig-

het stadga annan ordning för tvångsuttagning av handling än den för kam­

marrätten föreskrivna.

1951 års rättegångskommitté betonar att det är angeläget att framhålla

skillnaden mellan å ena sidan handräckning enligt den föreslagna lagen

och å andra sidan de straffprocessuella tvångsmedlen enligt rättegångsbal­

ken. I detta syfte och för att icke ytterligare öka belastningen på polismyn­

digheterna torde böra undersökas möjligheten att verkställa handräckning

av ifrågavarande slag genom utmätningsmannens försorg. Även Sveriges

akademikers centralorganisation framhåller att det bör övervägas huruvida

inte handräckningen kan anförtros åt annan myndighet.

Frågan om i vilka situationer handräckning skall påkallas har be­

rörts i några yttranden. Justitiekanslersämbetet framhåller att det möter

svårigheter att i författningstext på tillfredsställande sätt ge uttryck åt de

mer eller mindre undantagsbetonade situationer, då tvångsmedlet skall få

tillgripas. Ämbetet fortsätter.

Måhända skulle det, för att handräckning skall få ifrågakomma, kunna

föreskrivas, att fråga är om handling, som oundgängligen erfordras för taxe­

ringsrevision, samt att anledning uppenbarligen föreligger till antagande,

att vägran att tillhandahålla handlingen icke grundas å omständighet som

synes godtagbar. Handräckning för ett helt allmänt efterforskande av hand­

lingar förefaller icke böra meddelas, så framt ej synnerliga skäl därtill äro.

överståthållarämbetet erinrar om, att man — på det stadium då fråga om

anlitande av tvångsmedel uppkommer — stundom ej vet om någon handling

överhuvudtaget finnes. Även om grundad anledning föreligger till antagande

att viss handling finnes, kan man ofta ej ha någon uppfattning om huru­

vida den är av betydelse — än mindre väsentlig betydelse — för taxeringen.

Besvärssakkunniga säger sig inte kunna biträda lagförslagets tankegång

att tvång endast skall få användas i de fall, då taxeringsrevision är särskilt

betydelsefull. De sakkunniga anför.

Därest promemorians förslag i denna del följes, får man i realiteten två

slags revision — en som kan genomföras med våld och en som icke kan ge­

nomföras på sådant sätt. Enligt de sakkunnigas mening bör en så ingripande

åtgärd som revision beslutas blott då ett legitimt behov därav föreligger. Har

myndigheten väl funnit åtgärden erforderlig, bör den emellertid ha nödiga

maktmedel för dess genomförande.

Förslaget att vitesföreläggande normalt skall föregå beslut om

handräckning har — såsom delvis redan framgår av redogörelsen för re­

missinstansernas ståndpunktstagande i huvudfrågan — berörts i flera ytt­

randen. Olika meningar har därvid kommit till uttryck. Flera remissinstan­

ser, justitiekansler sämbetet, hovrätten för Nedre Norrland, 1951 års rätte­

gångskommitté, länsstyrelsen i Hallands län och Sveriges akademikers

centralorganisation understryker att handräckningsförfarandet regelmäs­

sigt bör föregås av vitesföreläggande. Andra remissinstanser åter anser att

:{ Ilihang till riksdagens pratakoll 1961. 1 samt. Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

föreskriften om vitesföreläggande bör utgå. Sålunda anför riksskattenämn­

den.

För de fall av tredska, som promemorieförfattaren avser att komma till

rätta med genom den föreslagna lagstiftningen, torde regelmässigt föreligga

fara i dröjsmål eller framstå såsom uppenbart att vitesföreläggande skulle

vara utan gagn. Tillräcklig anledning synes därför icke föreligga att kom­

plicera reglerna genom att som förutsättning för att tvångsmedlen skola

kunna anlitas kräva att vitesföreläggande ägt rum. Riksskattenämnden har

härvid förutsatt att — ehuru detta icke klart framgår av lagtexten — avsik­

ten varit att tidsfristen enligt vitesföreläggandet skall ha gått till ända in­

nan annat tvångsmedel må tillgripas.

För det fall, att den i 1 § sista stycket omförmälda förutsättningen att vi­

tesföreläggande skall ha ägt rum anses böra kvarstå, synes stadgandet böra

förtydligas med att även den i föreläggandet utsatta tiden skall ha förflutit,

utan att de med föreläggandet avsedda handlingarna ställts till förfogande.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län.

Näringslivets skattedelegation framhåller.

Av motiven framgår, att huvudförutsättningen för handräckning — att

vederbörande underlåter att ställa handlingarna till förfogande — innebär

att han måste ha fått en uppmaning att tillhandahålla ifrågavarande hand­

lingar och underlåtit att efterkomma uppmaningen eller endast lämnat ofull­

ständigt material. Det vill förefalla som om detta krav på föregående upp­

maning borde tydligare framgå av lagtexten. Det synes eljest finnas viss

risk att den särskilda regeln om fara i dröjsmål uppfattas så, att icke ens

uppmaning behöver föregå handräckningsbeslutet. Då fara i dröjsmål kan

sägas föreligga, torde nämligen situationen ofta vara den, att varje begä­

ran om viss eller vissa handlingar — även om den icke har karaktären av

vitesföreläggande — innebär fara för att dessa handlingar omedelbart un­

danskaffas. Uppenbarligen bör garantier åtminstone skapas för att icke

uppmaningen sker s. a. s. på tröskeln till husrannsakan.

Beträffande frågan om ansvaret för att handräckning sker endast

om de stadgade förutsättningarna för åtgärden är för handen framhåller

riksskattenämnden, att det inte klart framgår att ansvaret åvilar den som

begärt åtgärden. Uttrycket i 1 § sista stycket sista meningen synes giva vid

handen att frågan skulle prövas på verkställighetsstadiet. Nämnden anför

vidare.

Den föreslagna rubriceringen synes även ha fått till töljd att det enligt

lagförslaget är oklart vem som skall pröva förutsättningarna för och besluta

om att beslag och husrannsakan skall »äga rum» hos annan än den, vilkens

räkenskaper skola bli föremål för granskning. Bestämmelserna om beslag

och husrannsakan hos dylik tredje man äro helt intagna i den paragraf i

lagförslaget, som behandlar frågan om var och hur handräckningen må

verkställas och som sålunda riktar sig direkt till polismyndigheten. Situa­

tionen kan vara den att vid husrannsakan hos den skattskyldige framkom­

mit, att den handling som efterforskas undanstuckits hos tredje man. Polis­

myndigheten torde sakna förutsättningar att pröva om handlingen är ound­

gängligen erforderlig för taxeringsrevision ävensom om de synnerliga skäl

föreligga, som avses i författningsrummet.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

35

Besvärssakkunniga framhåller att polismyndighet alltid torde ha att i

anledning av en handräckningsframställning från en utanförstående myn­

dighet besluta rörande uppkommande verkställighetsfrågor på tjänsteman­

naansvar. Att den handräckningssökande myndigheten utövar något slag

av befälsmakt över polismyndighet torde ej förekomma. Förutsättningarna

för tvångsverkställighet bör under sådana omständigheter ej knytas till be­

gäran om handräckning.

Även om polismyndighet väljes som organ för användningen av tvång,

måste förfarandet enligt de sakkunniga uppbyggas från den utgångspunk­

ten att fråga är om verkställighet genom en myndighet av ett beslut om till­

handahållande av handlingar för revision, fattat av annan myndighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

Departementschefen

Det föreliggande förslaget avser en detalj i samhällets åtgärder i kampen

mot skattefusket, men en viktig detalj. Som bekant utgör taxeringsrevision

den enda metod, med vars hjälp rörelseidkare, fria företagare och andra

skattskyldiga med invecklade ekonomiska förhållanden kan kontrolleras nå­

gorlunda effektivt. När statsmakterna i mitten på 1950-talet under allmän

tillslutning antog en ny taxeringsförordning med den dubbla målsättningen

att åstadkomma ökad effektivitet och förbättrad rättssäkerhet, stod de nämn­

da skattskyldiga i förgrunden vid strävandena för en effektivare kontroll.

Reglerna om taxeringsrevision moderniserades, och resurserna för denna

form av kontroll utökades. De då gjorda reformerna börjar nu bära frukt.

Erfarenheten har emellertid visat att ytterligare ansträngningar måste gö­

ras. Behovet av intensifierad kontroll belyses av det i taxeringskontrollut-

redningens betänkande omtalade förhållandet, att av de rörelseidkare som

under de senaste åren blivit föremål för s. k. kategorigranskning — det rör

sig alltså här om skattskyldiga som utvalts slumpvis och inte på grund av

misstanke om underdeklaration — inte mindre än omkring två tredjedelar

fått sina taxeringar höjda med i genomsnitt åtminstone 12 000 kronor var.

Jag har också för avsikt att, sedan nämnda betänkande remissbehandlats,

framlägga förslag till en avsevärd utbyggnad av resurserna för taxerings­

revision.

En svaghet i de nuvarande reglerna på området är emellertid, att myndig­

heterna för genomförandet av taxeringsrevisioner i stor utsträckning är be­

roende av att handelsböcker och andra handlingar, som skall bli föremål för

granskning, ställes frivilligt till förfogande. Mot dem som tredskas kan vis­

serligen användas vite, men effektiviteten i detta tvångsmedel är förhållande­

vis begränsad; uppger den skattskyldige att handlingarna inte upprättats el­

ler att de förkommit, kan vite överhuvud inte användas. Vissa av de hörda

näringsorganisationerna har påpekat, att den skattskyldige under sådana

förhållanden blir skönstaxerad. I anledning härav bör erinras om att sköns-

taxering inte får användas såsom sanktion mot en försumlig skattskyldig.

Med hänsyn till de krav som ur rättssäkerhetssynpunkt måste ställas på ut-

!5f Uihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 62

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

redningen även vid skönstaxeringar blir förhållandet tvärtom ofta att dessa

blir lägre än som motsvarar de verkliga inkomsterna. Vidare undgår den

skattskyldige att bli åtalad och dömd för oriktig deklaration.

Den utsträckning i vilken skattskyldiga utnyttjat de föreliggande möjlig­

heterna att hindra eller försvåra taxeringsrevisioner är synbarligen varie-

iande i olika delar av landet. Missbruk av begränsningarna i myndigheternas

befogenheter på området uppmärksammades emellertid redan i 1955 års

proposition. De förut redovisade uttalandena från olika myndigheters sida

tyder på att frekvensen ökat under de år som därefter förflutit. Det ligger

också i sakens natur, att i den mån taxeringsrevisionerna intensifieras, an­

talet fall av denna art kan komma att ytterligare öka.

Såsom besvärssakkunniga framhållit i sitt yttrande bör det tillses, att då

en befogenhet tillägges en myndighet, denna också kan på ett effektivt sätt

utöva densamma. En illojal skattskyldig bör inte kunna uppnå fördelar ge­

nom att trotsa myndighetens bud. Att ett tvångsmedel av föreslagen art kan

få betydelse framgår bl. a. av att vid husrannsakan hos skattskyldiga, som

åtalats för falskdeklaration, ofta påträffats betydelsefulla räkenskapshand­

lingar som undandragits tidigare företagen taxeringsrevision.

Det är i och för sig endast naturligt, att man på vissa håll kan känna tve­

kan inför förslaget att utrusta taxeringsmyndigheterna med befogenhet att

använda tvång för att utfå handlingar för taxeringsrevision. I den mån in­

vändningar sålunda framförts synes man emellertid ha förbisett vissa väsent­

liga omständigheter.

Taxeringsmyndigheterna är sålunda i det hänseende det här gäller för

narvarande sämre ställda än en part i en civilprocess; den sistnämnde kan

i samband med ett editionsföreläggande utverka domstolens beslut, att en

handling skall tvångsvis uttagas genom utmätningsmannens försorg. Någon

motsvarande möjlighet har taxeringsmyndigheterna för närvarande icke.

Vad åter angår de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrann­

sakan, med vilka en jämförelse eljest ligger närmast till hands, synes man

pa en del håll hysa en överdriven uppfattning om innebörden av de be­

gränsningar och särskilda rättssäkerhetsgarantier som härvid är föreskrivna.

Båda dessa åtgärder får tillgripas vid snart sagt varje brott, som inte har

karaktaren av renodlad ordningsförseelse. De kan sålunda bl. a. användas

. . Sfora §rupP av lagöverträdelser, där visserligen frihetsstraff ingår

i strafflatituden men böter likväl är normalstraffet, t. ex. vårdslöshet i tra­

fik, missfirmelse mot tjänsteman, lindrig misshandel, snatteri och överträ-

elser av olika näringsrättsliga författningar. i¥an synes med skäl kunna

stal a fragan, om det är av större vikt från allmän synpunkt, att tvångsme­

del kan anvandas vid misstanke om sådana lagöverträdelser än då en skatt-

skyldig undandrar sig att för taxeringsrevision utlämna handlingar som han

författningsenligt ar skyldig att upprätta, bevara och tillhandahålla för så­

dant andamal. Vidare bör beaktas, att den domstolskontroll, till vilken vissa

remissinstanser, bl. a. överståthållarämbetet, hänvisat, i regel inte insättes

fonan pa tämligen sent stadium. Beslut om beslag och husrannsakan kan

meddelas och verkställas av varje åklagare eller undersökningsledare, i vissa

37

fall t. o. in. av enskild polisman. Visserligen kan den som drabbats av beslag

alltid begära rättens prövning därav. Men detta innebär i regel att domsto­

len, som i sådant fall skall hålla förhandling i saken sist å fjärde dagen,

prövar om de beslagtagna föremålen eller handlingarna skall återställas

först sedan de redan granskats av åklagaren eller undersökningsledaren.

Genomföres det föreliggande förslaget, kommer handlingar som omhänder­

tagits för taxeringsrevision oftast att vara återställda vid en motsvarande

tidpunkt. Enligt uttryckligt stadgande i taxeringsförordningen skall nämli­

gen för taxeringsrevision mottagna handlingar återlämnas så snart ske kan.

Jag vill i sammanhanget erinra om att de remissinstanser, som närmast

företräder sakkunskap på rättegångsbalkens område, godtagit förslaget från

här angivna utgångspunkter.

Näringslivets skattedelegation har i sitt yttrande uttalat, att eftersökande

och omhändertagande av en handling, som en skattskyldig ostridigt innehar

och som han obehörigen underlåtit alt utlämna, ter sig som en näppeligen

i och för sig diskutabel verkställighetsåtgärd. Delegationen vänder sig emel­

lertid emot att det föreslagna tvångsmedlet skall kunna användas för att

undersöka huruvida den skattskyldige innehar handling, vars existens ellei

innehav han förnekar. Tillika uttalas — liksom från advokatsamfundets

sida ___ farhågor för att befogade sekretessintressen skulle kunna kränkas.

I fråga om den förstnämnda invändningen bör påpekas, att det väsentliga

intrånget i båda de angivna fallen består i att myndigheterna bereder sig

tillträde till den skattskyldiges lokaler och söker genom hans handlingar.

Huruvida sökandet avser en bestämd handling eller ej synes härvidlag ha

mindre betydelse. Det rör sig, som jag nyss framhållit, uteslutande om hand­

lingar som vederbörande författningsenligt är skyldig att upprätta, bevara

och tillhandahålla. Vad åler angår sekretessfrågan får jag erinra om att

taxeringsförordningen och däremot svarande författningar innehåller sär­

skilda bestämmelser, i vilka en avvägning skett mellan förekommande sek­

retessintressen och skattemyndigheternas krav på insyn i den enskildes för­

hållanden. Det föreliggande lagförslaget anknyter till dessa bestämmelser

och innehåller särskilda föreskrifter i syfte att skapa motsvarande skydd

vid en förrättning för att tvångsvis utlaga handlingar, som skall granskas

vid taxeringsrevision.

Jag har här tämligen utförligt uppehållit mig vid de olika invändningar

som framförts mot förslaget. Av vad jag anfört torde framgå, att jag icke

funnit dessa invändningar bärande. Jag är därför beredd att, liksom det

stora flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna, i princip

tillstyrka förslaget. I samband härmed vill jag betona, att de nya befogen­

heter varom här är tal självfallet måste användas med omdöme och ur-

skillning. Såsom flera myndigheter påpekat torde det inte bli nödvändigt

alt utnyttja dessa befogenheter mer än i ett begränsat antal fall. Deras

största betydelse torde ligga däri, att allmänheten är medveten om deras

förliandenvaro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62

dr

1961

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Innan jag ingår på förslagets enskildheter, vill jag upptaga några frågor

av mera grundläggande natur.

Såsom framhållits i promemorian måste ansvaret för att här avsedda

tvångsåtgärder tillgripes endast när lagstadgade förutsättningar föreligger,

vila på den myndighet, som påkallar åtgärderna. I promemorian har b e-

slutanderätten härutinnan d. v. s. rätten att — enligt promemo­

rians terminologi — påkalla handräckning tillagts den myndighet som för­

ordnat om taxeringsrevisionen eller däremot svarande granskning, d. v. s.

taxeringsintendenten i länet resp. kontrollstyrelsen. Länsstyrelsen kan dock

övertaga sådan fråga, och i vissa fall skall beslut meddelas av länsstyrelsen.

I några yttranden har ifrågasatts att beslutanderätten alltid skulle tillkom­

ma länsstyrelsen. Denna åsikt kan jag inte biträda. Likaväl som en åklagare,

alltså ena parten i ett brottmål, kan besluta om beslag och husrannsakan i

sådant mål, bör taxeringsintendenten kunna besluta om här avsedda åtgär­

der. Jag anser mig emellertid såtillvida kunna tillmötesgå de framställda

önskemålen, att antalet fall i vilka länsstyrelsen skall besluta utökas. Så­

lunda bör avgörandet tillkomma länsstyrelsen, om fråga uppkommer att

uttaga handlingar hos annan än den som är föremål för taxeringsrevision.

Vidare bör lagtexten utformas så att det klart framgår att länsstyrelsen, i

anledning av anförda klagomål eller av annan anledning, kan ingripa och

ev. upphäva taxeringsintendentens beslut. Inom länsstyrelsen bör dylika

frågor handläggas av landskamreraren, vilken i sin egenskap av ordförande

i prövningsnämnden är väl insatt i desamma. Beslut att påkalla de med

förslaget avsedda åtgärderna bör alltid meddelas skriftligen. På sätt ifråga­

satts i några yttranden bör uttrycklig föreskrift härom införas. Med nu an­

givna jämkningar tillstyrker jag promemorieförslaget i hithörande delar.

Vid remissbehandlingen har man i regel ansett sig kunna godtaga att de

ifrågavarande åtgärderna, liksom beslag och husrannsakan, skall verk­

ställas av polismyndighet. I några yttranden har emellertid föreslagits

att denna uppgift i stället skall tillkomma vederbörande utmätningsman. En­

ligt min mening talar starka skäl för detta förslag. Därmed förebygges att

åtgärderna uppfattas som led i en brottmålsutredning. Såsom besvärssak-

kunniga framhållit, synes också vara av värde om man kan utnyttja den

erfarenhet i fråga om verkställighetsåtgärder av olika slag som finns hos

utmätningsmännen. Jag tillstyrker alltså förslaget, att åtgärderna skall

verkställas av vederbörande utmätningsman. Väljes denna ståndpunkt,

skulle det i och för sig kunna ifrågasättas, om det är erforderligt att i den

blivande lagen medtaga alla de regler rörande verkställigheten som prome­

morieförslaget innehåller. En närmare reglering härutinnan torde emeller­

tid vara nödvändig i vad angår de av förslaget berörda sekretessfrågorna.

Även i övrigt finner jag det med hänsyn till åtgärdernas karaktär vara

angeläget att uttryckliga rättssäkerhetsgarantier uppställes.

I fråga om de allmänna förutsättningarna för tillgripande av de

föreslagna åtgärderna har i några yttranden uttalats önskemål om närmare

preciseringar. Det torde emellertid, såsom justitiekanslersämbetet framhål­

39

lit, möta svårigheter att i en lagtext närmare beskriva de olika situationer

där åtgärderna bör användas. För egen del vill jag förorda att såsom förut­

sättning i lagtexten anges att den skattskyldige eller uppgiftsskyldige icke

på begäran fullgjort honom åvilande skyldighet att tillhandahålla hand­

lingar för granskning. Detta bör gälla vare sig underlåtenheten beror på att

han inte, såsom bort ske, upprättat eller bevarat handlingarna i fråga eller

han väl innehar dem men inte vill ställa dem till förfogande. Vidare bör

krävas, att handlingarna kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxe­

ringen. Därmed understrykes, att förfarandet inte bör användas utan starka

skäl. Vid prövningen av frågan bör givetvis den beslutande myndigheten

göra sig noga underrättad angående omständigheterna i fallet, vilka åtgär­

der granskningsmannen vidtagit för att erhålla tillgång till handlingarna

etc. I regel torde det vara lämpligt att granskningsmannen sammanfattar

för prövningen relevanta förhållanden i en skriftlig anmälan.

Enligt proinemorieförslaget skall som huvudregel gälla, att det föreslagna

förfarandet inte tillgripes utan att försök dessförinnan gjorts med vites­

föreläggande. I denna del har invändningar framförts i flera yttran­

den. Enligt min mening bör bestämmelsen kvarstå som ett uttryck för att

förfarandet skall tillgripas endast om andra åtgärder inte är tillfyllest.

Emellertid kan förtjäna framhållas, att förhållandena ej sällan torde vara

sådana att ett vitesföreläggande skulle vara utan gagn och därför enligt de

föreslagna reglerna kan underlåtas. Så är uppenbarligen fallet, om gransk-

ningsmannens anmodan att ställa handlingar till förfogande besvaras med

en uppgift att handlingarna i fråga aldrig upprättats eller att de förkom­

mit och det finns grundad anledning antaga att denna uppgift är oriktig.

Anledning att underlåta vitesföreläggande kan vidare, såsom länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län påpekat, föreligga, om den, som skall bli föremål

för taxeringsrevision, tidigare har försökt undandraga sig sådan gransk­

ning. — Det ligger i sakens natur att redan granskningsmannen i förekom­

mande fall bör göra klart för vederbörande att tvångsmedel kan komma att

tillgripas. Att meddela föreskrifter om ett särskilt varningsförfarande fin­

ner jag emellertid inte påkallat.

För det föreslagna förfarandet har i promemorian valts benämningen

h a n d r ä c k n i n g, varmed utsäges att det rör sig om åtgärder som verk­

ställes av eu myndighet på eu annan myndighets begäran. I några yttranden

har kritik anförts häremot, bl. a. under åberopande av alt förfarandet i allt

väsentligt överensstämmer med beslag och husrannsakan och alt dessa ter­

mer därför borde begagnas. Enligt min mening är det av vikt, att förväx­

ling ej sker med de för brottmål avsedda åtgärderna beslag och husrannsa­

kan. Vad jag här förordat innebär också, att förfarandet i högre grad än i

proinemorieförslaget framstår som en verkställighetsåtgärd, utförd efter be­

slut av beskattningsmyndighet. Jag förordar därför att den i promemorian

föreslagna benämningen bibehålies.

Vid remissbehandlingen har vidare ifrågasatts all i en författning sam­

manföra de regler som gäller taxeringsrevision och därmed jämförliga åtgär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

der samt det nu föreslagna förfarandet. I anledning härav vill jag framhålla,

att frågan om rätt att begagna tvång otvivelaktigt är av sådan natur att den

bör regleras i civillag. Taxeringsrevision och annan liknande granskning där­

emot är ett rutinmässigt led i skattekontrollen, och bestämmelserna härom

hör därför naturligt hemma i taxeringsförordningen och däremot svarande

författningar. Jag finner därför inte anledning frångå promemorian på den­

na punkt.

IV. Förslagets detaljutformning

Inom finansdepartementet har, på grundval av vad jag i det föregående

anfört, verkställts en överarbetning av det vid promemorian fogade författ-

ningsförslaget. Jag övergår nu till att behandla detaljerna i den föreslagna

lagstiftningen och följer då paragrafnummerordningen i det nya förslaget.

¹ §•

Promemorian

Taxeringsrevision kan som förut nämnts anordnas både enligt taxerings-

törordningen och förordningen om allmän varuskatt. Med taxeringsrevision

jämställes enligt tredje stycket i det till promemorian fogade lagförslaget så­

dan granskning av bokföring m. m. som äger rum enligt 9—11 §§ förord­

ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Det har däremot,

framhålles i promemorian, i vart fall tills vidare, inte ansetts erforderligt att

öppna möjlighet till handräckning vid sådan bokföringskontroll, som an­

ordnas enligt uppbördsförordningen och förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

För att handräckning skall få ske hos annan än den, hos vilken revisionen

skall ske, lcräves (se 2 § promemorieförslaget) att synnerliga skäl föreligger

för åtgärden. Det har exempelvis upplysts, att handlingen deponerats hos

denne. Såsom en ytterligare garanti mot opåkallade ingrepp av detta slag

föreskrives, att det skall röra sig om handling som är oundgängligen erfor­

derlig för taxeringsrevision.

Remissyttrandena

1

w.

Riksskattenämnden framhåller, att i 1 § första stycket i lagförslaget ut­

tryckssättet för tanken till att fråga är om handlingar som faktiskt finns

hos den, hos vilken revisionen skall äga rum, och fortsätter.

På sätt framhållits i promemorian är det emellertid av vikt att tvångs­

medlen skola kunna komma till användning även för de fall, där den skatt­

skyldige uppgiver att handling förkommit etc. eller där fråga är om efter­

forskning, huruvida viss handling överhuvud finns hos den skattskyldige.

Lagtexten bör klart angiva, att husrannsakan må ske även för eftersökande

av handlingar, vilkas existens förnekas av den skattskyldige. Husrannsakan

och beslag böra sålunda få ske dels då den skattskyldige vägrar utlämna av

41

honom innehavda handlingar, och dels då den skattskyldige förklarar att

räkenskapshandlingar, som lagligen skola finnas eller som med hänsyn till

omständigheterna rimligen böra finnas, icke existera.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att handräckning bör kunna

komma i fråga även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas enligt upp-

bördsförordningen. Enligt länsstyrelsens erfarenhet har arbetsgivare i åt­

skilliga fall icke efterkommit föreläggande att vid vite förete bokföring för

kontroll av att skatteavdrag vederbörligen verkställts. En möjlighet i så­

dana fall att erhålla handräckning skulle bespara de lokala skattemyndig­

heterna det tidsödande arbete, som en kontroll på andra vägar innebär. Man

kan också förutsätta, att de flesta arbetsgivare då skulle efterkomma anma-

ning att förete sin bokföring hellre än att riskera husrannsakan.

Kontrollstyrelsen påpekar, att handräckningsbegäran endast kan avse

handlingar, och fortsätter.

Enligt 9 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

skall skattskyldig lämna tillträde till lokaler, som användes i verksamheten.

Jämlikt 8 § samma förordning skall skattskyldig på anfordran utan ersätt­

ning tillhandahålla prov på och beskrivning av vara som är eller kan anta­

gas vara skattepliktig ävensom prov å i verksamheten brukad vara. Kon­

trollstyrelsen baserar sin kontrollverksamhet på inspektionsbesök hos skatt­

skyldiga. För att ett dylikt besök skall giva tillfredsställande resultat är det

oftast erforderligt att vederbörande tjänsteman erhåller tillträde till skatt­

skyldigs tillverknings-, försäljnings- och lagerlokaler. Det är också av stor

vikt att styrelsen för prövning av frågor angående skatteplikt erhåller till­

gång till varuprover. Att styrelsen får tillträde till av skattskyldig brukade

lokaler och tillgång till varuprover kan vara lika betydelsefullt som att sty­

relsen får tillgång till skattskyldigs bokföring med därtill hörande hand­

lingar. Därför bör handräckning även här kunna ifrågakomma. De skäl som

i promemorian anföres mot användade av handräckning i förevarande fall

är enligt styrelsens mening icke bärande.

Det föreslagna stadgandet att handräckning må äga rum även hos annan

än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skall bli föremål för

granskning, har föranlett uttalanden i flera remissyttranden. Besvärssak-

kunniga framhåller att frågan om verkställiglietsåtgärder hos annan än den,

beträffande vilken revision beslutats, kräver särskild uppmärksamhet och

fortsätter.

Åläggandet att förete handling gäller enligt revisionsbeslutet allenast den

sistnämnde. Denne bör emellertid icke kunna omintetgöra ett revisionsbe-

slut genom att överantvarda handlingarna till annan. Här uppstår eu råd

problem av varierande slag bl. a. med hänsyn till den rättsställning besitt-

ningshavaren har i förhållande till den, mot vilken revisionsbeslutet är rik­

tat. Det är t. ex. väsentlig skillnad mellan det fall att en bank eller en advo­

kat mottagit handlingar i deposition och det fall att eu skattskyldig undan­

stuckit handlingar hos eu medhjälpare. Invecklade civilrättsliga problem

kunna uppkomma härvidlag. Det torde vara synnerligen vanskligt att ut­

finna allmänna regler om verkställighet hos tredje man, vilka i tillräcklig

grad beakta alla de olika intressen, som kunna vara förknippade med tred­

je mans besittning av eftersökta handlingar. Vad i promemorian anföres

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1661

42

beträffande ifrågavarande problem ger icke tillräckligt underlag för en sä­

ker bedömning. Besvärssakkunniga ha ej heller annorledes kunnat förskaffa

sig erforderlig överblick över hithörande frågeställningar. Framför regler,

vilkas konsekvenser icke kunna överskådas, torde vara att föredraga, afl

det överlåtes åt utmätningsman att med ledning av allmänna grundsatser

avgöra, i vad mån verkställighet av beslut om tillhandahållande av hand­

lingar må ske hos tredje man. De problem, som kunna uppkomma, torde

icke i nämnvärd mån skilja sig från problemen vid utsökning.

Det kan, anför de sakkunniga vidare, ifrågasättas, om icke för verkställig­

het hos tredje man bör krävas ett särskilt beslut av beskattningsmyndighe-

ten innefattande åläggande för tredje man att förete de eftersökta handling­

arna. Tvångsverkställighet hos denne tredje man bör givetvis då icke få före­

komma annat än om han vägrat utlämna handlingarna, sedan han erhållit

del av det mot honom riktade beslutet att tillhandahålla dem. Därefter an-

föres.

Utmätningsmans verkställighetsåtgärder torde vara överklagbara i vanlig

ordning. Även om klagomöjligheten i allmänhet ej kommer att spela någon

roll, kunna besvär dock bliva av betydelse t. ex. i de fall, då verkställighet

ägt rum hos tredje man och denne därigenom anser sig kränkt. En hänvis­

ning till utsökningslagens klagoregler torde vara tillfyllest.

Länsstyrelsen i Värmlands län erinrar om att enligt promemorian förut­

sättningarna för ett handräckningsförfarande prövas av den som begär

handräckningen och att polismyndigheten endast har att konstatera, huru­

vida åtgärden påkallats av behörig myndighet. Om motsvarande skall gälla

i fråga om de särskilda strängare förutsättningarna för att handräckning

skall få ske hos tredje man, synes, enligt länsstyrelsen, icke klart. En när­

mare precisering härvidlag och jämväl en fylligare beskrivning och ytter­

ligare exemplifiering rörande förutsättningarna i angivet hänseende bör där­

för enligt länsstyrelsens uppfattning givas. Det vore därvid enligt länssty­

relsen önskvärt, om jämväl frågan angående möjligheterna att med beaktan­

de av tillbörliga rättssäkerhetsgarantier genom handräckning få undersöka

bankfack närmare berördes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara helt införstådd med

att »synnerliga skäl» måste vara för handen när handräckningen grundas

på ett antagande att handlingarna finnes hos viss annan person eller insti­

tution, t. ex. advokat eller bank. Därefter anför länsstyrelsen.

Emellertid förekommer icke sällan, att de skattskyldiga låta förvara sina

räkenskaper hos bokföringsmedhjälpare, bokföringsbyråer etc. 1 sådana fall

kan inträffa, att den skattskyldige själv förklarar s'ig villig tillhandahålla

räkenskaperna för taxeringsrevision, men att bokföringsmedhjälparen väg­

rar eller förhalar överlämnandet. Länsstyrelsen förmenar, att i fall, där

handling, som är oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos

annan än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skola bli föremål

för granskning, och det är otvistigt, vem denne andre är, handräckning hos

denne bör kunna ske på samma skäl som hos den skattskyldige själv.

Riksskattenämnden framhåller att såsom förutsättning för att handräck­

ning skall få ske hos tredje man lämpligen synes böra gälla, alt grundad

anledning finnes till antagande, att handlingen finnes hos honom, samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

43

han icke efter anmodan tillhandahåller eller framskaffar handlingen i fråga.

Liknande synpunkter framför justitiekanslersämbetet och 1951 års rätte-

gångskommitté.

Departementschefen

Bestämmelserna om vem som äger besluta handräckning har överförts

till 2 §, vars sista stycke även anger att handräckning skall verkställas av

utmätningsmannen.

I övrigt har ordalydelsen i 1 § första stycket jämkats i anledning av vad

riksskattenämnden anfört.

Vad länsstyrelsen i Södermanlands län uttalat om önskvärdheten av att

handräckning kan ske även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas en­

ligt uppbördsförordningen, synes böra beaktas. I anslutning härtill bör

handräckningsförfarandet också ställas till förfogande för kontroll rörande

avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen m. m. I de nu nämnda

fallen bör dock rätten att besluta handräckning förbehållas länsstyrelsen.

_. j den mån det skulle kunna tänkas bli aktuellt att påkalla handräck­

ning för kontroll för olika slag av skatter och avgifter utgår jag från att

erforderlig samordning äger rum, i första hand genom länsstyrelsens för­

sorg.

Kontrollstyrelsens önskemål att kunna erhålla handräckning för utfående

av varuprov och erhållande av tillträde till lokaler anser jag mig däremot

åtminstone för närvarande icke kunna tillstyrka.

Utan särskilt stadgande torde vara klart, att när vitesföreläggande ägt rum,

den i föreläggandet utsatta tidens utgång skall avvaktas innan handräckning

begäres.

Såsom föreslagits i promemorian bör handräckning icke få ske hos annan

än den, som är föremål för taxeringsrevision, med mindre synnerliga skäl

därtill föreligger. För handräckning hos tredje man bör vidare krävas, att

den ifrågavarande handlingen är oundgängligen erforderlig för taxeringsre­

visionen samt att det finnes grundad anledning till antagande att handling­

en finnes hos honom. Ytterligare bör enligt min mening gälla, att dylik

handräckning endast får beslutas av länsstyrelsen. Det ligger i sakens natur

att__innan sådant beslut fattas — det tillses att andra åtgärder först vid­

tagits för att erhålla handlingen. Framkommer det exempelvis att handling­

en deponerats i hank eller hos advokat, bör, om handlingen inte genom des­

sas förmedling frivilligt ställes till förfogande, förordnande meddelas om

taxeringsrevision hos banken eller advokaten för granskning av handlingen.

2

§•

Departementschefen

I denna paragraf har sammanförts de olika bestämmelser som i enlighet

med vad som förordats i den allmänna motiveringen bör gälla i avseende å

rätten att besluta om handräckning. Vidare anges i sista stycket att hand­

räckningen skall verkställas av vederbörande utmätningsman.

Kangl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

44

Innebörden av de föreslagna bestämmelserna om beslutanderätten är, att

länsstyrelsen samt den myndighet som beslutat om taxeringsrevision eller

däremot svarande granskning, d. v. s. taxeringsintendenten i länet eller

kontrollstyrelsen, var för sig är behöriga att begära handräckning. I vissa

särskilt uppräknade fall är dock beslutanderätten förbehållen länsstyrelsen.

Vidare kan länsstyrelsen, om klagomål anförts eller anledning därtill eljest

föreligger, inhibera en handräckning som begärts av annan myndighet än

kontrollstyrelsen.

Såsom torde framgå av författningstexten, ankommer det uteslutande på

den begärande myndigheten att avgöra om handräckning skall ske. Utmät­

ningsmannen har sålunda inte att pröva förutsättningarna för åtgärden i

annan mån än att han förvissar sig om att framställningen i ärendet gjorts

av därtill behörig myndighet och att vederbörligt beslut föreligger. Om

samtliga de handlingar som avses med åtgärden frivilligt överlämnas till

utmätningsmannen, behöver självfallet någon handräckning inte ske. An­

gående utmätningsmannens beslutanderätt i övrigt i frågor, som uppkom­

mer vid själva förrättningen, hänvisas till vad som anföres under 6 §.

3 §•

Departementschefen

Paragrafen överensstämmer med 2 § i det vid promemorian fogade lagför­

slaget utom i det att bestämmelserna om handräckning hos annan än den som

är föremål för taxeringsrevision flyttats till 1 § sista stycket (jfr även 2 §).

Kungt. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

4

§.

Promemorian

Pal agrafen (3 § i det till promemörian fogade lagförslaget) överensstäm­

mer med 28 kap. 6 § rättegångsbalken med den jämkningen att handräck­

ning inte under några förhållanden får äga rum nattetid.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden framhåller att den tid å dygnet, då handräckningsåt-

gärd ej må vidtagas, bör utsträckas till mellan klockan 21 och klockan 9.

Betiäffande de tvångsåtgärder som må användas vid handräcknings-

förfarandet anför besvärssakkunniga.

Polismyndighet äger redan på grund av sin allmänna ställning tillgång

till de våldsbefogenheter, som erfordras för uttagande av handlingar. I och

för sig vore det därför tänkbart att lämna frågan härom öppen och låta

dessa befogenheter följa av verkställighetsuppdragets natur. I den mån man

i stället väljer en enumerativ metod, bör tillses att denna uppräkning blir

fullständig. Utelämnas en befogenhet, måste nämligen detta förhållande

tolkas så att denna icke skall stå till förfogande. Det faller exempelvis i ögo­

nen att rätt till kroppsvisitation icke medtagits i lagförslaget. Såvitt besvärs­

sakkunniga kunna bedöma, torde en sådan rätt icke kunna undvaras utan

45

risk för att verkställighetsförfarandet blir ineffektivt. En uppräkning av

tvångsbefogenheterna bör därför innefatta även rätt till kroppsvisitation.

Även riksskattenämnden uttalar tvekan huruvida kroppsvisitation om­

fattas av bestämmelsen i 2 § i det till promemorian fogade lagförslaget.

Nämnden förutsätter att avsikten varit att inga andra tvångsmedel än beslag

och husrannsakan skall omfattas av lagförslaget och finner anledning för

närvarande icke heller föreligga att påyrka en ytterligare utökning av tvångs­

medlen vid taxeringsrevision. Liknande synpunkter framföres av länsstyrel­

sen i Hallands län.

Departementschefen

Paragrafen upptar samma bestämmelser som 3 § i det vid promemorian

fogade lagförslaget med den av riksskattenämnden föreslagna jämkningen.

I anledning av vad i övrigt anförts vid remissbehandlingen vill jag som

min mening uttala, att de i förslaget angivna befogenheterna att bruka tvång

torde vara tillfyllest. Jag kan alltså icke, såsom ifrågasatts på några håll,

tillstyrka att kroppsvisitation får företagas i samband med här avsedda för­

rättningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

5 §•

Departementschefen

Denna paragraf som motsvarar 4 § i promemorieförslaget ansluter sig till

28 kap. 7 § första och andra styckena rättegångsbalken.

6

§•

Promemorian

Föreskriften att taxeringsintendenten, kontrollstyrelsens tjänsteman eller

granskningsmannen skall vara närvarande vid förrättningen har utformats

i viss anslutning till 27 kap. 12 § rättegångsbalken. Representanten för

skattemyndigheten har ensam rätt att avgöra om en handling skall omhän­

dertas eller ej. I övrigt ankommer det emellertid på den närvarande repre­

sentanten för polisen att såsom förrättningsman leda förrättningen och till­

se att föreskrifterna om hur denna skall verkställas blir uppfyllda. Detta

hindrar självfallet inte att den närvarande representanten för skattemyndig­

heten tillhandagår med sin sakkunskap.

Remissyttrandena

Besvärssakkunniga betonar, att beslutanderätten vid förrättningen själv­

fallet måste tillkomma polismyndigheten. Beskattningsmyndighetens repre­

sentant, som näppeligen kan utöva någon befälsmakt över polismannen,

fungerar vid detta tillfälle endast som sakkunnig. Länsstyrelsen i Östergöt­

lands län framhåller att då taxeringsintendenten på grund av andra göromål

i allmänhet torde vara förhindrad att närvara vid handräckningsförrättning-

46

en torde detta åliggande merendels komma att åvila vederbörande gransk-

ningsman. Om emellertid denne på grund av laga förfall, exempelvis sjuk­

dom, skulle bli förhindrad att närvara, bör enligt länsstyrelsen den möjlig­

heten finnas att taxeringsintendenten uppdrager åt någon annan av taxe­

ringsrevisionens personal att närvara vid förrättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

Departementschefen

Rätten att besluta vid handräckningsförrättningen, liksom ansvaret för

genomförandet av densamma, bör ligga hos utmätningsmannen. Situationen

torde emellertid ej sällan bli den, att utmätningsmannen vid förrättningens

början ej vet, vilka handlingar han skall omhändertaga. Han är i regel ej

heller tillräckligt sakkunnig i skattefrågor för att kunna avgöra huruvida

påträffade handlingar kan vara av betydelse vid taxeringsrevisionen. Utmät­

ningsmannen måste därför ha biträde av sakkunnig representant för be-

skattningsmyndigheten. Den sakkunniges uppgift bör dock endast bli att

vara rådgivare åt utmätningsmannen. Det bör sålunda enligt min mening

ankomma på utmätningsmannen ensam att besluta, om viss handling skall

omhändertagas eller ej. Paragrafen, som motsvarar 5 § i det vid promemo­

rian fogade förslaget, har utformats i enlighet härmed. — I regel torde ve­

derbörande granskningsman böra tjänstgöra som sakkunnig. Såsom länssty­

relsen i Östergötlands län ifrågasatt bör emellertid jämväl annan tjänste­

man kunna förordnas härtill.

7

§•

Promemorian

Bestämmelserna i första och andra styckena (6 § i det till promemorian

fogade lagförslaget) utgör motsvarighet till 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 §

rättegångsbalken.

Därjämte har i tredje stycket upptagits föreskrifter om att den hos vilken

taxeringsrevision skall ske — denne kan undantagsvis vara annan än den

hos vilken handräckning äger rum — skall erhålla underrättelse om innehål­

let i 7—9 §§ i det till promemorian fogade lagförslaget. Underrättelsen kan

lämnas muntligen. Anteckning om att underrättelse lämnats bör lämpligen

göras i förrättningsprotokollet.

Remissyttrandena

Justitiekansler sämbetet ifrågasätter om inte den, hos vilken taxeringsre­

vision skall ske, alltid skall erhålla underrättelse om de bestämmelser i

7—9 §§ som gäller möjlighet att undantaga viss handling från handräck­

ning och granskning. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att en­

ligt rättegångsbalken skall beslagtaget föremål noga beskrivas. Någon dylik

beskrivning av räkenskapsböcker och andra handlingar, som genom hand­

47

räckning omhändertages, synes visserligen icke erforderlig men det torde

enligt länsstyrelsens mening ur olika synpunkter vara önskvärt att i hand-

räclcningsprotokollet intages en fullständig förteckning över berörda hand­

lingar. En komplettering i förevarande avseende av 6 § i förslaget torde

därför, enligt länsstyrelsen, få anses påkallad.

Departementschefen

Den hos vilken taxeringsrevision skall ske bör, i enlighet med vad justi-

tiekanslersämhetet förordat, såvitt möjligt vid handräckningsförrättningen

göras uppmärksam på möjligheten att få viss handling undantagen från

granskning. I protokollet över handräckningen bör, såsom länsstyrelsen i

Östergötlands län framhållit, även förtecknas de handlingar som omhänder­

tagits. Paragrafen överensstämmer i övrigt med 6 § i promemorieförslaget.

8—10

§§.

Promemorian

Den första av dessa paragrafer (7 § i det till promemorian fogade lagför­

slaget) avser det fallet att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, be­

gagnat sig av sin rätt att hemställa hos länsstyrelsen alt viss handling av

sekretesskäl skall undantas från revisionen. Enligt vad här föreslås utgör

sådan framställning inte hinder för att handlingen uttas genom handräck­

ning. Dylik åtgärd får emellertid endast beslutas av länsstyrelsen. Den­

nas beslut förutsätter, som förut anmärkts, att länsstyrelsen åtminstone

preliminärt tagit ställning till ansökan om handlingens undantagande från

revision. Såsom likaledes tidigare påpekats kan det vara lämpligt att i här

avsedda situationer frågan om handräckning i dess helhet hänskjutes till

länsstyrelsen. Har emellertid framställningen avslagits genom laga kraftvun-

net beslut, föreligger inte hinder att genom handräckning uttaga handlingen

i vanlig ordning.

Paragrafen förutsätter att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, i

förväg gjort framställning till länsstyrelsen om handlings undantagande

från revisionen. Fråga om sådan framställning kan emellertid stundom bli

aktuell först i samband med en handräckningsförrättning. Denna situation

regleras i 9 § i det till promemorian fogade lagförslaget.

Medan 7 § avser handlingar som i och för sig kan vara föremål för taxe­

ringsrevision men av sekretesskäl kan böra undantas för granskning, be­

handlar 8 § (i det till promemorian fogade lagförslaget) det fallet att den,

hos vilken revisionen skall ske, gör gällande att en handling är av beskaf­

fenhet att överhuvudtaget inte kunna granskas vid taxeringsrevision. Han

anser exempelvis, att det är fråga om privatbrev e. dyl. Ett sådant påslående

utgör, därest den närvarande representanten för skattemyndigheten är av

annan mening, inte hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

revisionen sker, äger emellertid enligt förevarande paragraf göra fram­

ställning hos länsstyrelsen om att handlingen skall återställas. Sådant ärende

bör prövas skyndsamt.

Klagorätten är inte tidsbegränsad. Inkommer han med sin framställning

inom en vecka och har han redan vid förrättningen tillkännagivit sin avsikt

att vända sig till länsstyrelsen, vinner han emellertid enligt den föreslagna

bestämmelsen i 9 § i promemorieförslaget att handlingen inte får granskas

av annan än länsstyrelsen förrän frågan avgjorts.

Bestämmelsen i 9 § i promemorieförslaget är gemensam för det fall att

den, hos vilken revisionen skall ske, anser att en handling bör undantas från

taxeringsrevision av sekretesskäl (jfr 7 §) och att han gör gällande att en

handling överhuvudtaget inte får granskas vid taxeringsrevision (8 §). I båda

fallen kan han vid meningsskiljakligheter med den närvarande representan­

ten för myndigheten vinna rättelse genom framställning till länsstyrelsen.

Föreligger det först angivna fallet — den, hos vilken revisionen skall ske,

anser att handling, som i och för sig är av beskaffenhet att få granskas, bör

undantas av sekretesskäl —- kan framställningen till länsstyrelsen ha gjorts

redan före förrättningen. I sådant fall får handlingen enligt 7 § i promemo­

rieförslaget inte omhändertas med mindre länsstyrelsen förordnat därom. I

övriga fall föreligger däremot inte hinder för att handlingen omhändertas.

hör att klagorätten skall kunna praktiskt utnyttjas, föreslås i förevarande

paragraf bestämmelser, enligt vilka den, hos vilken revisionen skall ske,

kan hindra att handlingen granskas av beskattningsmyndigheterna, innan

länsstyrelsen avgjort ärendet. Detta sker genom att han vid förrättningen

tillkännager att han avser att göra framställning till länsstyrelsen rörande

viss handling. Denna skall då omedelbart förseglas. Han får sedan en vecka

på sig att inkomma med framställningen. Gör han detta, får, intill dess

ärendet avgjorts, handlingen granskas endast av länsstyrelsen. Avslås fram­

ställningen eller inkommer sådan inte inom den förut angivna tiden av en

vecka, medtas handlingen vid taxeringsrevisionen.

Genom bestämmelserna i 7—9 §§ i promemorieförslaget har viss motsva­

righet skapats till reglerna om rättens prövning av beslag i 27 kap. 5 och 6 §§

rättegångsbalken. Jämför även 27 kap. 2 § samma balk.

Remissyttrandena

Justitiekanslersämbetet finner det tveksamt om den åtskillnad mellan

handlingar av de slag, som avses i 7 § och i 8 §, bör upprätthållas. Ämbetet

finner det oklart om uttrycket i 8 § »handling som icke må bli föremål för

granskning vid sådan revision» måste uppfattas så, att det avser allenast

handling som överhuvudtaget icke kan bli föremål för granskning, eller om

icke uttrycket i själva verket får anses omfatta även handling, som är av

betydelse för revisionen men som av sekretesskäl kan finnas böra undan­

tagas därifrån. Ämbetet ifrågasätter, om det icke skulle vara till fördel, där­

est samma regler komme att gälla för de båda grupperna handlingar: dem

49

som av sekretesskäl kan undantagas från taxeringsrevision och dem som

överhuvudtaget icke må bli föremål för granskning vid sådan revision. Där­

efter anföres.

Ämbetet får vidare ifrågasätta, om icke uttrycklig bestämmelse bör med­

delas därom, att vad som föreskrives i 9 § för det fall, att den hos vilken re­

visionen skall ske vid förrättning för handräckning meddelat, att han avser

att göra framställning varom här är fråga, också, utom såvitt angår hand­

lingens försegling, bör gälla, därest framställning i ämnet göres först efter

förrättningen och utan att någonting därom då meddelats men framställ­

ningen inkommer före utgången av den angivna fristen av en vecka. Infö­

randet av en sådan möjlighet synes kunna bli av betydelse för den hos vil­

ken handräckning äger rum, särskilt då förrättningen företagits i hans från­

varo. För sistnämnda fall torde böra övervägas bestämmelse om att de om­

händertagna handlingarna ej må granskas vid taxeringsrevision, förrän en

vecka förflutit från dagen för förrättningen, där ej länsstyrelsen annorlunda

förordnar. Har den hos vilken handräckning ägt rum varit närvarande vid

förrättningen men först därefter, i framställning till länsstyrelsen, väckt

fråga om undantagande av handling, torde det böra ankomma å länsstyrel­

sen alt förordna om inställande av vidare granskning av handlingen, när

skäl härtill finnas; jfr 9 § sista punkten. Finner länsstyrelsen vid prövning

av framställning, som omförmäles i 9 §, den därmed avsedda handlingen

icke böra omfattas av granskningen, synes det naturligt, att länsstyrelsen

utan särskild föreskrift därom förordnar om återställande av handlingen

och detta vare sig handlingen är av den beskaffenhet, som avses i 7 eller i

8 §. Anses föreskrift om handlingens återställande böra upptagas i författ­

ningen, torde sådan kunna inflyta i 9 g. 8 § synes kunna utgå.

Departementschefen

I förevarande paragrafer, som motsvarar 7—9 §§ i det vid promemorian

fogade lagförslaget, upptas bestämmelser om sekretesskydd. Bestämmelser­

na avser dels handlingar, som inte rör den granskade verksamheten och på

den grund överhuvud inte får medtas vid taxeringsrevision, t. ex. privatbrev

o. dyl. (9 §), dels handlingar, som visserligen rör den granskade verksam­

heten och skulle kunna vara av betydelse för granskningen men som av hän­

syn till föreliggande tystnadsplikt m. in. genom beslut enligt 56 § 4 mom.

taxeringsförordningen eller däremot svarande författningsrum kan undan-

tas från revisionen (8 §). Utgångsläget med avseende å de skilda slag av

handlingar det här gäller är alltså olika. I det förstnämnda fallet rör det

sig om handlingar, som under alla förhållanden skall vara undandragna

skattemyndigheternas insyn och om vilka delade meningar normalt inte

skall behöva uppstå. Skulle likväl tvist uppkomma, göres särskild framställ­

ning hos länsstyrelsen enligt 9 § om handlingens återställande. I det senare

fallet anknytes som nämnts till ett i taxeringsförordningen reglerat förfa­

rande för att avgöra om en handling, som i och för sig kan granskas, lik­

väl hör undantas. Beträffande sådan handling gäller enligt 2 §, att hand­

räckning inte må lämnas utan att länsstyrelsen beslutat om handräckning­

en i dess helhet eller i detta speciella hänseende. Genom 10 § tillförsäkras

den, hos vilken taxeringsrevisionen skall ske, en rätt att få båda slagen av

Kungi. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

handlingar undantagna från skattemyndigheternas insyn, till dess länssty­

relsen avgjort sekretessfrågan. Enligt min mening har genom de föreslagna

bestämmelserna skapats ett godtagbart skydd mot kränkningar av befogade

sekretessintressen. De ansluter sig, såsom påpekats i promemorian, till mot­

svarande bestämmelser i rättegångsbalken rörande beslag och husrannsa­

kan. I anslutning till vad justitiekanslersämbetet förordat bör emellertid

särskilda bestämmelser meddelas för att göra sekretesskyddet effektivt även

i fall då den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, inte varit närvarande

vid handräckningsförrättningen och där kunnat bevaka sin rätt. — Det

kan förtjäna tilläggas, att länsstyrelsen vid här avsedd prövning icke bör

granska handling, i fråga om vilken sekretesskydd påkallats, om ansök­

ningen i ärendet innehåller tillräckligt underlag för prövningen.

11

§.

Promemorian

Klagan över länsstyrelsens beslut över framställning enligt 8 § i promemo-

rieförslaget synes lämpligen böra prövas i regeringsrätten. Härav påkallas

ändring i regeringsrättslagen.

Remissyttrandena

Justitiekanslersämbetet framhåller, att för närvarande, då vitesföreläggan­

de är det enda medel som står till buds för att framtvinga en handlings ut­

lämnande, har den mot vilken föreläggandet riktas dock möjlighet att få

frågan om skyldigheten att utlämna handlingen prövad såväl i kammarrät­

ten som i regeringsrätten i samband med besvär över beslut om vitets utdö­

mande. Enligt förslaget kan emellertid, framhåller ämbetet, handräckning

för handlingens uttagande beslutas utan att utdömande av vite ifrågakom-

mit, och om så skett samt länsstyrelsen vid tiden för handräckningsbeslutet

redan avslagit en begäran om handlingens undantagande av sekretesskäl

från revisionen eller senare ogillar en sådan vid handräckningsförrättning­

en framställd, av förrättningsmannen ej bifallen begäran, är den hos vilken

revisionen skall äga rum betagen möjligheten att få frågan om handlingens

undantagande prövad i högre instans. Ämbetet fortsätter.

Sådan möjlighet synes böra stå öppen i fråga om alla slags handlingar.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om anledning finnes att låta olika be-

svärsmyndigheter pröva frågan om handlings tillhandahållande för taxe­

ringsrevision, allteftersom spörsmålet kommer upp i samband med besvär

över utdömande av vite, i vilket fall talan såsom nämnts kan fullföljas till

kammarrätten och därifrån till regeringsrätten, eller det gäller klagan som

avses i 10 § i förslaget, då regeringsrätten är tänkt som ensam besvärsin-

stans. Att i sistnämnda fall icke anlita kammarrätten såsom klagoinstans

synes mindre tilltalande även med hänsyn till regeringsrättens arbetsbörda.

Departementschefen

På sätt justitiekanslersämbetet ifrågasatt bör, om genom handräckning

omhändertagits handling beträffande vilken ansökan om dess undanta­

gande från taxeringsrevision gjorts enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordning-

5

]

en eller däremot svarande författningsrum, besvär få föras mot länsstyrel­

sens beslut trots däremot eljest gällande förbud. För besvären bör gälla sam­

ma regler som i promemorian föreslagits i fråga om besvär över beslut en­

ligt 9 §.

Med hänsyn till intresset av att få snabba avgöranden i här avsedda frå­

gor bör besvären, såsom förordats i promemorian, prövas av regeringsrätten.

Talan mot utmätningsmannens beslut får i vanlig ordning föras enligt

utsökningslagens regler. Det synes knappast erforderligt att erinra härom

i den föreslagna lagen.

12

§.

Departementschefen

I enlighet med påpekande i några yttranden har upptagits särskild före­

skrift, att kostnaderna för förrättning enligt lagen skall åvila statsverket.

Kostnaderna synes böra bestridas av anslagsposten till kostnader för årlig

taxering.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

V. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlå­

tande över det inom finansdepartementet upprättade förslaget till

lag om

handräckning åt beskattningsmyndighet

— vilket som

Bilaga

torde få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i 87 § regeringsfor­

men omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Bilaga

Förslag

till

lag om handräckning åt beskattningsmyndighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har, i enlighet med vad därom är stadgat, beslut meddelats om taxerings­

revision och tillhandahåller icke den, hos vilken revisionen skall ske, på be­

gäran räkenskaper eller andra handlingar som skola granskas, må hand­

räckning erhållas enligt bestämmelserna i denna lag för eftersökande och

utfående av sådan handling.

Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av

skyldighet att erlägga eller redovisa skatt eller avgift samt vitesföreläggande

ägt rum. Om sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn el­

ler fara är i dröjsmål, må dock handräckning begäras, oaktat vite ej före­

lagts.

Förekommer grundad anledning antaga att handling, som är oundgängli­

gen erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos annan än den, vilkens

räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas, må, om synnerliga

skäl därtill äro, framställning om handräckning göras med avseende å ho­

nom.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även hava avseende

på granskning, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning, samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsför-

ordningen och 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd av av­

gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

2

§•

Beslut att begära handräckning meddelas av länsstyrelsen eller av den

myndighet som förordnat om taxeringsrevisionen. Skall handräckning ske

för kontroll enligt annan författning än taxeringsförordningen eller förord­

ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, eller skall hand­

räckning verkställas hos annan än den, vilkens räkenskaper eller hand­

lingar i övrigt skola granskas, eller uppkommer fråga om handräckning

för utfående av handling som avses nedan i 8 §, må dock framställning om

handräckning i sådant hänseende endast göras av länsstyrelsen.

Har annan myndighet än kontrollstyrelsen beslutat begära handräckning,

må länsstyrelsen, om skäl därtill äro, upphäva beslutet.

Handräckning verkställes av utmätningsmannen. Begäran om handräck­

ning skall skriftligen meddelas denne.

3 §•

Handräckning må, utom i fall som avses i 1 § tredje stycket, endast verk­

ställas hos den, vilkens räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas.

53

För eftersökande av handling må undersökning äga rum i hus, rum eller

slutet förvaringsställe, så ock å annat ställe, även om det icke ar tillgäng­

ligt för allmänheten.

4 §.

Vid handräckning må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt.

,

.

....

.

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas pa satt utmät­

ningsmannen finner lämpligt. Har så skett, skall det efter förrättningen pa

lämpligt sätt tillslutas.

Q

Handräckning må ej verkställas mellan klockan 21 och klockan 9.

5 §.

Vid handräckning skall ett av utmätningsmannen anmodat trovärdigt

vittne närvara. Utmätningsmannen äger anlita erforderligt biträde av sak­

kunnig eller annan.

. _

e

Den, hos vilken handräckning äger rum, eller, om han ej ar tillstädes,

hans hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall erhalla tillfa le

att övervara förrättningen, så ock att tillkalla vittne, dock utan att förrätt­

ningen därigenom uppehälles. Har varken han eller någon av hans husfolk

eller anställda eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han så snart ske

kan underrättas om den vidtagna åtgärden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

6

§•

Förrättningen skall övervaras av den, åt vilken taxeringsrevisionen upp-

dragits eller av tjänsteman som därtill förordnats av myndighet som beslu­

tat revisionen. Vid förrättningen omhändertagen handling skall genast utan

närmare granskning överlämnas till denne.

7 §•

Över handräckning skall föras protokoll, vari angives ändamålet med för­

rättningen och vad därvid förekommit. I protokollet skall intagas forteck­

ning över

de handlingar som omhändertagits.

Den, hos vilken handräckning företagits, äger på begäran erhålla bevis

därom.

.

. .

, ,, ,

• ,

Om hinder ej möter, skall den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, vid

förrättningen underrättas om innehållet i 8—10 §§.

8

§■

Handräckning må, efter beslut av länsstyrelsen enligt bestämmelserna i

2 §, företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat, den, hos

vilken taxeringsrevision skall ske, gjort framställning om att med förrätt­

ningen avsedd handling skall undantagas från revisionen. Handlingen ma

dock ej granskas av annan än länsstyrelsen, förrän denna beslutat o\ei

framställningen.

9 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att vid hand­

räckning omhändertagits handling, som icke må bliva föremål för gransk­

ning vid sådan revision, äger han hos länsstyrelsen göra framställning om

handlingens återställande. Ärendet skall prövas så snart ske kan.

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 62

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

10

§.

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, vid förrättning för

handräckning tillkännagivit att han avser att göra framställning, som om-

förmäles i 8 eller 9 §', skall handlingen genast av utmätningsmannen förseg­

las. Inkommer framställningen inom en vecka, må, intill dess ärendet av­

gjorts, handlingen granskas allenast av länsstyrelsen. Senare inkommen

framställning utgör, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, icke hinder

för handlingens granskning vid taxeringsrevision.

Om den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, icke varit närvarande vid

förrättningen, må, såvitt angår därvid omhändertagna handlingar, revisionen

ej påbörjas tidigare än en vecka efter förrättningen. I avbidan härpå skola

handlingarna förvaras hos länsstyrelsen. Inkommer framställning som i

första stycket sägs, skall beträffande handling som avses med framställ­

ningen förfaras på sätt i första stycket angives.

11

§•

Över länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 9 §, må klagan föras hos

Konungen genom besvär, vilka skola ingivas eller insändas till finansdepar­

tementet.

Har vid handräckning omhändertagits handling, beträffande vilken

gjorts i 8 § avsedd framställning, må, utan hinder av däremot eljest stadgat

förbud, talan mot länsstyrelsens beslut över framställningen föras hos Ko­

nungen på sätt i första stycket sägs.

Länsstyrelsens beslut länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas.

12

§.

Kostnaderna för handräckning enligt denna lag skola åvila statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

55

Bihang

Till promemorian fogat förslag

till

lag om handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har, i enlighet med vad därom är stadgat, beslut meddelats om taxerings­

revision och underlåter den, hos vilken revisionen skall äga rum, att till­

handahålla räkenskaper eller andra handlingar, må den som beslutat revi­

sionen påkalla handräckning av polismyndighet för handlingarnas utfående.

Handräckning enligt denna lag må ock beslutas av länsstyrelsen.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även hava avseende

på sådan granskning, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid

viss konsumtionsbeskattning.

Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande

av skatt eller avgift samt vitesföreläggande ägt rum. Om sådant föreläggan­

de icke utan fara kan avvaktas eller uppenbarligen skulle vara utan gagn,

må dock handräckning ske, oaktat vite ej förelagts.

2 §•

Handräckning verkställes hos den, vilkens räkenskaper och handlingar i

övrigt skola bliva föremål för granskning. För eftersökande av handling må

undersökning äga rum i hus, rum eller slutet förvaringsställe, så ock å annat

ställe, även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

Förekommer anledning att handling, som är oundgängligen erforderlig

för taxeringsrevision, finnes hos annan än den, vilkens bokföring och hand­

lingar i övrigt skola bliva föremål för granskning, må om synnerliga skäl

därtill äro handräckning jämväl äga rum hos honom.

3 §•

Vid handräckning må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt.

TT

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas med vald. Har sa

skett, skall det efter förrättningen på lämpligt sätt tillslutas.

Handräckning må ej verkställas mellan klockan 21 och klockan 6.

4 §■

Vid handräckning skall ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt

vittne närvara. Förrättningsmannen äger anlita erforderligt biträde av sak­

kunnig eller annan.

...

...

Den, hos vilken handräckning äger rum, eller, om han ej ar tillstädes,

hans hemmavarande husfolk, skall erhålla tillfälle att övervara förrättning­

en, så ock att tillkalla vittne, dock utan att förrättningen därigenom uppe­

hälles. Har varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat

vittne närvarit, skall han så snart ske kan underrättas om den vidtagna åt­

gärden.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr

62

år 1961

» §•

Vid förrättningen skall den som beslutat taxeringsrevisionen eller ock

nagon, åt vilken revisionen uppdragits, vara närvarande. Vid förrättningen

antraffad handling skall genast överlämnas till denne. På honom ankommer

att avgöra huruvida handlingen skall omhändertagas för taxeringsrevisionen

eller återställas.

6 §•

Över handräckning skall föras protokoll, vari angives ändamålet med för­

rättningen och vad därvid förekommit.

Den, hos vilken handräckning företagits, äger på begäran erhålla bevis

darom.

När anledning därtill förekommer, skall den hos vilken taxeringsrevision

skall ske underrättas om innehållet i 7—9 §§.

7 §•

Handräckning må företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stad­

ga*’ den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, gjort framställning om att

med förrättningen avsedd handling skall undantagas från revisionen. I frå-

ga om sådan handling må dock handräckning beslutas allenast av länsstv-

relsen.

8 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att genom

handräckning omhändertagits handling som icke må bli föremål’ för gransk­

ning vid sådan revision, äger han hos länsstyrelsen göra framställning om

handlingens återställande. Ärendet skall prövas så snart ske kan.

9 §-

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, vid förrättning för

!?.?n^?äckning tillkännagivit att han avser att göra framställning, som om-

förmäles i. 7 eller 8 §, skall handlingen genast förseglas. Inkommer sådan

framställning inom en vecka, må, intill dess ärendet avgjorts, handlingen

granskas allenast av länsstyrelsen. Senare inkommen framställning utgör,

där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, icke hinder för handlingens

granskning vid taxeringsrevision.

¹⁰ §.

Över länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 8 §, må klagan föras hos

honungen genom besvär, vilka skola ingivas eller insändas till finansdepar­

tementet.

Länsstyrelsens beslut länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlun­

da särskilt förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

57

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 febru­

ari 1961.

Närvarande:

justitierådet R^egner,

regeringsrådet J^arnerup,

justitieråden ^af T^rolle,

B^omgren.

Enligt lagrådet den 21 januari 1961 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

16 december 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skul­

le för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om handräckning åt beskattningsmgndighet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av byråchefen för lagärenden i finansdepartementet S. V. Lundell.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Taxeringsmyndighets rätt att utfå handlingar för granskning vid taxe­

ringsrevision enligt taxeringsförordningen är mycket omfattande. Sådan

taxeringsrevision kan nämligen avse icke blott räkenskaper, som föras av

näringsidkare, utan även anteckningar, upprättade av exempelvis löntaga­

re rörande deras extrainkomster. De tvångsmedel som enligt förslaget skola

kunna användas, då den hos vilken taxeringsrevision skall ske vägrar att

utlämna handlingar för granskning, komma därför också att få ett vid­

sträckt tillämpningsområde. Även om den föreslagna lagen utformats med

beaktande av önskemålet att skapa garantier för att den enskildes rättssä­

kerhet icke kränkes, ingiver det självfallet betänkligheter att så vittgående

befogenheter skola tillkomma taxeringsmyndigheterna.

Å andra sidan är det icke tillfredsställande om, såsom för närvarande

ibland är fallet, taxeringsmyndigheterna sakna möjlighet att utfå hand­

lingar, som den hos vilken taxeringsrevision skall ske är skyldig att till­

handahålla men han utan godtagbar anledning vägrar att utlämna. Detta

är så mycket betänkligare, som taxeringsrevision är det enda medel varige­

nom en betydande del av näringsidkarna kan någorlunda effektivt kontrol­

leras.

Då det i ärendet får anses ådagalagt att taxeringsmyndigheterna behöva

äga tillgång till de föreslagna tvångsmedlen för att kunna åsätta likformiga

och rättvisa taxeringar, anser sig lagrådet böra godtaga en lagstiftning i hu­

vudsaklig överensstämmelse med förslaget. Härvid vill lagrådet särskilt un­

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

derstryka departementschefens uttalande att de nya befogenheterna själv­

fallet måste användas med omdöme och urskillning.

Lagrubriken

Lagrådet förordar att rubriken, för att tydligare angiva arten och ända­

målet med den handräckning lagen avser, ändras till lag om handräckning

vid taxeringsrevision in. m.

1 §•

Handräckning enligt den föreslagna lagen skall kunna komma i fråga i

samband med dels taxeringsrevision dels granskning och kontroll enligt de

i 1 § fjärde stycket angivna författningarna. För närvarande finnas bestäm­

melser om taxeringsrevision, förutom i taxeringsförordningen, i förordning­

en om allmän varuskatt. Därest stadgande om taxeringsrevision införes även

i annan författning, bör i samband därmed prövas om handräckning enligt

lagen skall få ske även vid sådan revision. Av denna anledning och för att

vinna lämpligare redaktionell utformning synes 1 § böra begränsas att avse

taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen samt i en särskild paragraf

i slutet av lagen angivas, att vad i lagen stadgas även skall äga tillämpning

i fråga om taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt samt

granskning och kontroll som ovan sagts. Lagrådet hemställer i enlighet här­

med, att fjärde stycket i 1 § utgår, att i första stycket angives att revisions-

beslutet meddelats enligt taxeringsförordningen samt att i andra stycket

uteslutas orden »eller för fastställande av skyldighet att erlägga eller redo­

visa skatt eller avgift».

Första stycket synes därjämte böra jämkas så, att det tydligare framgår

att handräckning som där avses endast må företagas hos den som är före­

mål för taxeringsrevision, vilket kan ske genom att slutorden ändras till

»för handlingarnas eftersökande och omhändertagande hos honom». Stad­

gandet i första punkten av 3 § kan i så fall utgå.

Enligt lagrådets hemställan vid 2 § skall beslut om handräckning alltid

meddelas av länsstyrelsen. Beaktas denna hemställan, föranledes därav att

de i andra och tredje styckena förekommande uttrycken att handräckning

begäres och framställning därom göres böra jämkas. Härigenom avlägsnas

också den anomali berörda uttryck innebära med hänsyn till instansförhål­

landet mellan utmätningsmannen och länsstyrelsen såsom överexekutor.

Vad angår andra stycket i övrigt är önskvärt att lagtexten innehåller att,

såsom är meningen, handräckning med där angivna undantag må be­

slutas först sedan det visat sig, om vitesföreläggande icke efterkommes.

Innebörden av och sambandet mellan de särskilda villkor som i tredje

stycket uppställas för handlings eftersökande och omhändertagande hos an­

nan skulle framgå klarare, om villkoren sammanställas och få innehålla, att

handräckning må beslutas, därest med hänsyn till handlingens betydelse

och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föreligga. Någon saklig

förändring beträffande tillämpningen torde det i realiteten ej innebära, om

59

behovet av handlingen angives på detta sätt i stället för genom orden

»oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision». Lagrådet hemställer om

jämkning enligt vad nu sagts.

Justitierådet Bomgren tilläde:

I åtskilliga lagar och författningar givas mer eller mindre vittgående be­

stämmelser om tystnadsplikt. En särställning intager härvid på grund av

arten och styrkan av de intressen som uppbära densamma den tystnadsplikt

som åtnjuter skydd enligt 36 kap. 5 § och 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Hu­

ruvida stadgandet i 56 § 4 mom. taxeringsförordningen medför att den,

som sålunda icke äger låta annan få del av vad han i sin tjänst eller i för­

troende erfarit, ändock kan i vissa fall nödgas lämna upplysning härom kan

vara ovisst (jfr NJA II 1943 s. 466 f samt proposition 1955 nr 160 s. 146

och 148). Oavsett hur härmed förhåller sig, finner jag det betänkligt att

denna tystnadsplikt skall kunna brytas genom att i tjänsten eller i förtro­

ende mottagen eller i anledning därav upprättad handling eftersökes och

omhändertages medelst anlitande av ett sådant tvångsmedel som handräck­

ning. Följaktligen hemställer jag, att i 1 § första stycket i förslaget tillägges

att hos den, som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, eftersökande och om­

händertagande ej må ske av handling, om dess innehåll kan antagas vara

sådant, att han enligt nämnda lagrum ej må höras som vittne därom.

Lagrådet:

2 §.

Enligt förslaget skall beslut att begära handräckning för eftersökande

och utfående av handling, varom bär är fråga, fattas av taxeringsintendent

vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen eller förordningen om all­

män varuskatt, av kontrollstyrelsen vid kontroll enligt förordningen om för­

farandet vid viss konsumtionsbeskattning samt av länsstyrelsen i vissa fall,

som angivas i förevarande paragraf. Såsom skäl för att låta taxeringsint.en-

denten besluta om tvångsåtgärder har anförts, att denne äger fatta beslut

om taxeringsrevision samt att likaväl som en åklagare kan besluta om be­

slag och husrannsakan taxeringsintendenten bör kunna besluta om motsva­

rande åtgärder enligt den föreslagna lagen.

Ehuru de anförda skälen i viss mån tala för att beslutanderätten anför­

tros åt taxeringsintendenten i de angivna fallen, torde dock för att ytter­

ligare stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet det böra ankomma

på länsstyrelsen att fatta beslut i dessa fall. För att åvägabringa en sam­

ordning av de föreslagna åtgärderna beträffande olika slag av skatter och

avgifter synes det vara till fördel, om även kontrollstyrelsens beslutande­

rätt överföres till länsstyrelsen. Det bör härvid erinras att länsstyrelsen

enligt förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning har att

besluta om undantagande från granskning av viss handling trots att kon­

trollstyrelsen fattar beslut om granskningen.

Enligt lagrådets mening bör därför beslutanderätten alltid ankomma på

länsstyrelsen. Härigenom ernås vidare eu betydande förenkling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

Spörsmålet härom har också visst samband med fullföljdsfrågorna. För­

slaget upptager icke bestämmelser om besvär över beslut att begära hand­

räckning. Anledningen härtill torde vara bl. a., att det icke ansetts erforder­

ligt att i den föreslagna lagen uttryckligen medgiva rätt till besvär över så­

dant beslut, då besvär få anföras över länsstyrelsens beslut i fråga om un­

dantagande av handling från taxeringsrevision. Detta synes emellertid icke

utgöra tillräcklig grund för att i lagen utesluta bestämmelser om klagorätt

över ett så ingripande beslut. Den hos vilken sådan revision skall ske kan

vid bifall till besvären ernå, att tvångsåtgärder icke komma till stånd eller,

om verkställighet redan skett, att samtliga omhändertagna handlingar åter­

ställas. Det må erinras, att besvär få anföras över allmän domstols beslut

rörande beslag och husrannsakan (49 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken).

Avslår länsstyrelsen framställning av taxeringsintendenten om handräck­

ning, bör beslutet kunna överklagas av denne. Enligt lagrådets mening böra

bestämmelser upptagas om klagan över beslut om handräckning, oavsett

att besvär även må anföras över beslut i fråga om undantagande av hand­

ling från taxeringsrevision. Med hänsyn till ärendenas art och angelägenhe­

ten att besvären snabbt avgöras böra de prövas av regeringsrätten.

I enlighet med vad ovan anförts hemställer lagrådet, att i 2 § stadgas, i

en första punkt att beslut om handräckning meddelas av länsstyrelsen samt

i en andra punkt att beslutet verkställes av utmätningsmannen.

3 och 4 §§.

De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna, som äro utformade med

förebild i 28 kap. rättegångsbalken, torde lämpligen kunna upptagas i en

paragraf. Första punkten i 3 § kan härvid enligt vad lagrådet anfört vid

1 § uteslutas. För att bestämmelsen i andra stycket av 4 § icke skall, vid

jämförelse med 28 kap. 6 § rättegångsbalken, givas en oriktig tydning bör

utsägas att öppnandet må ske med våld.

5 och 6 §§.

Det synes från systematisk synpunkt vara att föredraga, att 5 § första

stycket och 6 § sammanföras i en paragraf, 4 §, varvid 6 § får utgöra dess

första stycke. I bestämmelsen om överlämnandet av omhändertagen hand­

ling bör genom hänvisning till 7 § i lagrådets paragrafföljd undantag göras

för där omförmälda förseglade handlingar.

I 5 § första stycket bör upptagas motsvarighet till förslagets andra stycke.

Föreskriften om underrättelseskyldigheten torde böra jämkas så att det

tydligare framgår, att skyldighet föreligger att, om så ske kan, genast vid

förrättningens början meddela underrättelse om densamma. I detta syfte

torde, med uteslutande av andra punkten, kunna stadgas att den hos vilken

förrättningen företages eller, om han ej anträffas, hans hemmavarande

husfolk eller hos honom anställd skall underrättas, så snart det kan ske,

för att få tillfälle att övervara densamma och tillkalla vittne, dock utan

att förrättningen härigenom uppehälles.

61

I ett andra stycke av 5 § bör såsom motsvarighet till 7 § tredje stycket i

förslaget stadgas, att vid förrättningen underrättelse skall lämnas om de

bestämmelser som, enligt vad lagrådet föreslår, skola upptagas i 7 § och

8 § första stycket.

7 §•

I protokollet torde böra angivas beslutet om handräckning. Däremot

torde i så fall icke vara nödvändigt att särskilt anteckna ändamålet med

förrättningen. Utöver vad som eljest föreslagits bör i protokollet anmärkas

vilka som närvarit samt i förteckningen över omhändertagna handlingar

angivas, huruvida de förseglats och till vem de överlämnats. Den hos vil­

ken förrättningen företagits bör äga på begäran kostnadsfritt erhålla, jämte

bevis därom, avskrift av protokollet. Lagrådet hemställer att paragrafen,

som skulle bliva 6 §, omarbetas i överensstämmelse härmed.

Motsvarighet till tredje stycket bör enligt vad lagrådet anfört vid 5 och

6 §§ intagas i 5 §.

8—10 §§.

I 8—jo §§ skiljes mellan två grupper av handlingar. Den ena omfattar

handlingar, vilka kunna hava betydelse för taxeringsrevisionen men av hän­

syn till föreliggande tystnadsplikt eller andra särskilda omständigheter

icke böra granskas vid denna. Den andra utgöres av handlingar, vilka icke

röra den med revisionen avsedda verksamheten. I fråga om den första

gruppen anknyter förslaget till ett i taxeringsförordningen reglerat förfa­

rande: den hos vilken revisionen skall ske kan hos länsstyrelsen göra fram­

ställning att viss handling undantages från denna. Beträffande den andra

gruppen öppnar förslaget en möjlighet att hos länsstyrelsen göra framställ­

ning om handlings återställande. En önskvärd förenkling av innehållet i

förevarande paragrafer torde vinnas, om denna uppdelning av handlingarna

icke bibehålies. Vare sig en handling hör till den ena eller den andra grup­

pen avser framställningen till länsstyrelsen att handlingen — låt vara av

olika skäl — icke skall bliva föremål för granskning. Det bör icke möta

hinder att, oavsett handlingens natur, uppställa enhetliga regler i berörda

hänseende och att därvid såsom gemensam beteckning använda framställ­

ning om handlings undantagande från revision. Lagrådet förordar en sådan

omarbetning av förslaget.

Framställning att handling skall undantagas från taxeringsrevision bör

få göras jämväl vid handräckningsförrättningen. Om denna möjlighet skall

underrättelse lämnas vid förrättningen (jfr vid 5 och 6 §§). Ifall handling­

en icke bör granskas vid revisionen, kan utmätningsmannen i anledning av

framställningen vägra att omhändertaga handlingen. Därest handlingen

omhändertages, bör länsstyrelsen utan förnyad framställning pröva den

vid förrättningen gjorda framställningen, vilken skall angivas i protokollet

över förrättningen och därigenom kommer till länsstyrelsens kännedom.

Enligt förslaget skall handräckning kunna företagas även hos annan än

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 196t

62

den vilkens verksamhet skall bliva föremål för taxeringsrevision, t. ex. ad­

vokat eller bank som förvarar viss handling för skattskyldigs räkning. I

dylikt fall bör den som förvarar handlingen kunna för tillvaratagande av

sekretessintresse göra framställning vid förrättningen eller hos länsstyrel­

sen om handlingens undantagande från revisionen.

Skyldighet torde böra stadgas för utmätningsmannen att försegla om­

händertagen handling, då före handräckningen framställning gjorts hos

länsstyrelsen att handlingen skall undantagas från revisionen och denna

framställning icke dessförinnan blivit prövad. Omhändertagen handling bör

vidare förseglas, när dylik framställning göres vid förrättningen. Av hän­

syn till den enskildes rättssäkerhet torde jämväl böra föreskrivas att, därest

den hos vilken förrättningen ägt rum icke närvarit, utmätningsmannen

skall försegla samtliga omhändertagna handlingar. Den beträffande sist­

nämnda fall i 10 § andra stycket angivna tiden av en vecka torde böra ut­

sträckas till fjorton dagar. Förseglade handlingar böra av utmätningsman­

nen överlämnas till länsstyrelsen.

I detta sammanhang bör ytterligare nämnas, att den i 10 § upptagna be­

stämmelsen att förseglad handling må granskas endast av länsstyrelsen ej

i och för sig hindrar att granskningen utföres av vederbörande taxerings-

revisor. Det torde böra föreskrivas, att allenast tjänsteman, åt vilken upp-

dragits att pröva framställning om handlingens undantagande från revisio­

nen, må taga del av handlingen, innan framställningen prövats. Vidare hör

uppmärksammas, att bestämmelsen i 117 § andra stycket taxeringsförord-

ningen om tystnadsplikt icke blir tillämplig på utmätningsman, som verk­

ställer handräckning enligt den föreslagna lagen, eller vid förrättningen

närvarande som omförmälas i 5 § första stycket och 6 §, ej heller på den

som hos länsstyrelsen har att pröva framställning om handlings undanta­

gande från revisionen. Det remitterade förslaget bör därför kompletteras

med stadganden om tystnadsplikt och om straff för överträdelse därav. Be­

stämmelser härom, avfattade enligt förebild i taxeringsförordningen, torde

lämpligen upptagas i en särskild paragraf.

I övrigt torde vissa mindre jämkningar böra vidtagas i det remitterade

förslaget.

Lagrådet hemställer, att bestämmelser svarande mot de i 8—10 §§ upp­

tagna sammanföras till en paragraf — vilken skulle bliva 7 § __ och få

följande innehåll med nedan markerad indelning i stycken: Vill den hos

vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos vilken förrättningen el­

jest företages att handling skall undantagas från revisionen, har han att

göra framställning därom vid förrättningen eller hos länsstyrelsen. — Där­

est sådan framställning göres vid förrättningen eller, enligt vad särskilt är

stadgat, tidigare gjorts hos länsstyrelsen, skall handlingen, om den likväl

omhändertages, av utmätningsmannen förseglas och överlämnas till läns­

styrelsen. Innan framställningen prövats av länsstyrelsen må annan än

den, å vilken prövningen ankommer, icke taga del av handlingen. __ Har

den hos vilken förrättningen företagits icke närvarit, skola samtliga om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

63

händertagna handlingar av utmätningsmannen förseglas och överlämnas

till länsstyrelsen. Inkommer inom fjorton dagar efter förrättningen fram­

ställning som ovan sägs, gäller om inskränkning i rätten att taga del av

därmed avsedd handling vad i andra stycket stadgas. — Inkommer fram­

ställning som här avses senare än i andra eller tredje stycket sägs, utgör

den icke hinder mot handlingens granskning vid revisionen, därest ej läns­

styrelsen annorlunda förordnar.

Tillika hemställer lagrådet, att i särskild paragraf, som kan placeras ome­

delbart efter fullföljdsbestämmelserna och enligt lagrådets paragrafbeteck-

ning skulle bliva 9 §, upptagas följande bestämmelser, i vilka hänvisning­

arna ansluta till lagrådets paragrafnummer. I ett första stycke föresknves,

att vad som inhämtats vid förrättningen av utmätningsmannen eller an­

nan, som omförmäles i 4 §, och vid prövning, som avses i 7 §, av den som

verkställer prövningen, ej må obehörigen yppas. I ett andra stycke angiv es,

att den som bryter mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

11

§•

Enligt förslaget skall handräckning verkställas av utmätningsmannen.

Såvitt bestämmelserna i 8, 9 och 11 §§ giva vid handen synes meningen vara

att klagomål över utmätningsmannens beslut, huruvida handling skall om­

händertagas — d. v. s. i frågor om handling rör verksamheten eller på grund

av sekretess må undantagas från taxeringsrevision — skola behandlas av

länsstyrelsen (i landskontoret) och därefter av regeringsrätten. Med hän-

svn till frågornas art torde intet vara att erinra häremot. Departementsche­

fen har emellertid i specialmotiveringen till 11 § anfört, att talan mot ut­

mätningsmannens beslut finge i vanlig ordning föras enligt utsökningsla-

gens regler men att det knappast syntes erforderligt att erinra härom i

den föreslagna lagen. På grund härav föreligger enligt förslaget^ ej hinder

mot att besvär över utmätningsmannens beslut i de berörda frågorna an­

föras hos överexekutor och därefter hos hovrätten och högsta domstolen.

Hithörande frågor kunna alltså bliva föremål för prövning av både för­

valtningsdomstol och allmän domstol. Detta bör undvikas. Den hos vilken

handlingen omhändertagits bör vara hänvisad till att söka rättelse genom

att hos länsstyrelsen göra framställning att handlingen undantages från re­

visionen. För att åstadkomma att frågorna prövas endast hos länsstyrelsen

(i landskontoret) och därefter i regeringsrätten bör därför rätten att an­

föra besvär över utmätningsmannens beslut begränsas till att avse dennes

förfarande i övrigt.

Av ett uttalande i motiveringen till 11 § synes framgå, att enligt det re­

mitterade förslaget besvär skola få anföras jämväl över ett före förrättning­

en meddelat beslut, varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförord-

ningen gjord framställning om handlings undantagande från revisionen.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i förevarande

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

paragraf, vilken skulle bliva 8 §, upptagas följande bestämmelser. I ett första

stycke angives att, om någon är missnöjd med utmätningsmannens förfa­

rande vid förrättningen i annat hänseende än i fråga om handlings undan­

tagande från taxeringsrevision, gäller om klagan däröver vad i utsöknings-

lagen är stadgat. Det andra stycket bör innehålla, att talan mot länsstyrel­

sens beslut om handräckning samt om undantagande från taxeringsrevi­

sion av handling, som omhändertages vid förrättningen, må utan hinder av

vad eljest är stadgat föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas

till finansdepartementet. I ett tredje stycke upptages den i tredje stycket

av 11 § i det remitterade förslaget förekommande bestämmelsen att läns­

styrelsens beslut omedelbart länder till efterrättelse, där ej annorlunda för­

ordnas.

Liksom det remitterade förslaget förutsätter lagrådets förslag ändring i

regeringsrättslagen.

12

§.

Denna paragraf skulle enligt lagrådets förslag bliva 10 §.

Såsom 11 § bör upptagas det vid 1 § nämnda stadgandet angående lagens

tillämpning vid taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt

samt viss annan granskning och kontroll.

Ur protokollet:

T. Johanson

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

65

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 15 februari

1961 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 december 1960 remitte­

rade förslaget till lag om handräckning åt beskattningsmyndighet samt an­

för följande.

Enligt det remitterade förslaget skall beslut att igångsätta det ifrågava­

rande exekutiva förfarandet normalt kunna fattas av taxeringsintendenten i

länet respektive kontrollstyrelsen. Lagrådet har emellertid, för att ytterli­

gare stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet, förordat att beslu­

tanderätten skulle förbehållas länsstyrelsen. Jag har i remissprotokollet när­

mare utvecklat skälen för min ståndpunkt i denna fråga. Det bör erinras

om att länsstyrelsen enligt det remitterade förslaget tillerkänts befogenhet

att, efter anförda klagomål eller av annan anledning, ingripa och eventuellt

upphäva intendentens beslut. Länsstyrelsen har vidare ensam beslutanderätt

i vissa från rättssäkerhetssynpunkt betydelsefulla frågor. Tillika bör fram­

hållas, att lagrådets förslag innebär viss omgång och tidsutdräkt, som i

brådskande fall skulle kunna sätta förfarandets effektivitet i fara. Jag an­

ser mig därför inte böra frångå det remitterade förslaget i angivna hän­

seende.

De av lagrådet i övrigt förordade ändringarna är till viss del betingade av

den lagtekniska förenkling som ett bifall till det förut nämnda förslaget skul­

le innebära. Detta gäller bl. a. den omläggning av sekretessbestämmelserna

i g—10 §§ av det remitterade förslaget varom lagrådet hemställt. Mot

nämnda omläggning kan även anföras, att man därigenom skulle — såvitt

angår det i 8 § av det remitterade förslaget åsyftade fallet — få bestämmel­

ser i samma ämne både i den nu föreslagna lagen och i taxeringsförord-

ningen, nämligen om rätt att hos länsstyrelsen hemställa att vissa hand­

lingar, som i och för sig är av beskaffenhet att kunna granskas vid taxe­

66

ringsrevision, av sekretessliänsyn likväl skall undantagas från revisionen.

De ifrågavarande bestämmelserna synes därför böra i princip kvarstå. Lag­

rådets förslag om förlängning av tidsfristen i 10 § av det remitterade för­

slaget samt om rätt för annan än den som skall bli föremål för taxerings­

revision att i visst fall hos länsstyrelsen begära återställande av handling

som överhuvud inte får granskas vid sådan revision vill jag däremot biträda.

Vissa redaktionella jämkningar bör därutöver vidtagas i anslutning till vad

lagrådet förordat. — I anslutning till vad lagrådet vid 11 § i det remitterade

förslaget anfört om rätten enligt nämnda förslag att anföra besvär över be­

slut, varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförordningen gjord

framställning om handlings undantagande från taxeringsrevision, vill jag i

detta sammanhang anmärka följande. Har sådan framställning avslagits före

förrättningen, får enligt taxeringsförordningen avslagsbeslutet icke över­

klagas; beslutet vinner således omedelbart laga kraft, och hänsyn till den

avslagna framställningen skall givetvis icke tagas, därest fråga senare upp­

kommer om handräckning med avseende å handlingen. Den omständigheten

att handlingen därefter omhändertages vid handräckningsförrättning inver­

kar inte på fullfölj dsfrågan i annan mån än att vederbörande i samband där­

med kan göra ny ansökan om handlingens undantagande. Avslås jämväl den­

na ansökan, står det honom öppet att anföra besvär i regeringsrätten. Det i

anledning av lagrådets erinringar ändrade förslaget har härvidlag samma

innebörd som det vid remissprotokollet fogade.

Uttryckssättet i 4 § andra stycket av det remitterade förslaget — det rör

sig här om en fråga av rent redaktionell natur — anser jag böra bibe­

hållas.

Övriga av lagrådet föreslagna ändringar kan jag, med den inskränkning

som följer av min ståndpunkt rörande förut angivna frågor, i allt väsentligt

biträda. Härav följer bl. a. att beslut om handräckning alltid kommer att

kunna överklagas.

Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda ändrade förslaget måt­

te genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

67

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................................... 1

Förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision .................. 2

I. Inledning .................................................................................................. 5

II. Gällande bestämmelser ........................................................................ 7

III. Förslagets huvudgrunder ................................................................... 12

IV. Förslagets detaljutformning ................................................................ 40

V. Departementschefens hemställan ....................................................... 51

Bilaga Till lagrådet remitterat förslag till lag om handräckning åt

beskattningsmyndighet ................................................................ 52

Bihang Till promemorian fogat förslag till lag om handräckning i

vissa fall åt beskattningsmyndighet........................................... 55

Lagrådets yttrande ........................................................................................ 57

Statsrådsprotokoll den 3 mars 1961 ....................................................... 65

G0191B

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag