Prop. 1961:86

('med förslag angående effektivisering av verksamheten på pris- och konkur\xad rensområdet',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

1

Nr S6

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående

effektivisering av verksamheten på pris- och konkur­ rensområdet; given Stockholms slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande depar­ tementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1960 års prisövervakningskommittés betänkande »Effek­ tivare prisövervakning» (SOU 1961:3) föreslås i propositionen vissa åt­ gärder i syfte att effektivisera den statliga verksamheten på pris- och kon­ kurrensområdet, i första hand genom förstärkning av personalresurserna vid statens pris- och kartellnämnd och ombudsmannaämbetet för närings- frihetsfrågor.

Mot bakgrunden av en förordad utvidgning och intensifiering av främst undersöknings- och upplysningsverksamheten föreslås i fråga om pris- och kartellnämnden, förutom smärre organisatoriska ändringar, inrättandet av 13 nya tjänster, höjning av expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar samt extraordinariesättning av elva extra tjänster.

För ombudsmannaämbetets del innebär förslaget, att två extra tjänster inrättas och att ett anslag, avsett för anlitande av ekonomisk expertis, an­ visas.

Vidare föreslås att ett reservationsanslag av engångsnatur får av statens konsumentråd fördelas bland studie- och folkbildningsorganisationer för en särskild upplysningskampanj i prisfrågor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1961

.

1 saml

.

Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1961.

N är varande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt anför därvid föl­ jande.

I årets statsverksproposition (X ht s. 135—136) har Kungl. Maj :t före­ slagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budget­ året 1961/62 beräkna såsom förslagsanslag till Statens pris- och kartell­ nämnd: Avlöningar 2 146 000 kronor och till Omkostnader 324 000 kronor samt till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar 297 000 kronor och till Omkostnader 25 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till fortsatt behandling.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 april 1960 tillkallade jag den 6 maj samma år filosofie doktorn Rudolf Meidner, ordförande, revi­ sionssekreteraren Åke Sundquist samt ledamoten av riksdagens andra kam­ mare fru Anna-Lisa Lewén-Eliasson såsom sakkunniga för att verkställa utredning rörande lagstiftningen och administrationen på pris- och kon­ kurrensområdet.

Utredningsmännen, som antog benämningen 1960 års prisövervaknings­ kommitté, avgav den 13 januari 1961 ett betänkande, benämnt Effektivare prisövervakning (SOU 1961:3). Eftersom nuvarande lagregler enligt kom­ mitténs uppfattning ger utrymme för ett förverkligande av de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda syftena, har kommittén funnit den i utredningsdirektiven angivna målsättningen — en skärpning av prisöver­ vakningen, en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsning och en förbättring av konsumenternas prismedvetande — bäst kunna nås, icke genom ifrågasatta lagändringar inom ramen för nuvarande principer utan genom ökade resurser åt de statliga organ, som handlägger pris- och kon­

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

kurrensärendena, och då särskilt vad beträffar utrednings- och upplysnings­ verksamheten. Mot bakgrunden av den väsentligt utvidgade verksamhet, som i betänkandet förordas, framlägger kommittén sålunda förslag om för­ stärkning av personalen vid statens pris- och kartellnämnd och ombuds­ mannaämbete! för näringsfrihetsfrågor. Vid nämnden föreslås inrättandet av femton nya tjänster samt en höjning av sakkunniganslaget; för ämbetets del innebär förslaget, att två nya tjänster inrättas och ett särskilt sakkun­ niganslag för anlitande av ekonomisk expertis anvisas. Härutöver förordar kommittén vissa lönegradsuppflyttningar vid de båda myndigheterna. Vidare föreslås att ett engångsanslag på 150 000 kronor ställs till statens konsument­ råds förfogande att användas för en upplysningskampanj rörande prisfrågor. Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av kommitténs förslag beräknas för budgetåret 1961/62 till 827 000 kronor, varav 193 000 kronor utgör kostnader av engångskaraktär.

Över kommitténs betänkande har yttranden avgivits av näringsfrihets- rådet, ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium — som ingivit yttranden från samtliga handelskamrar — länsstyrelserna i Stockholms län, Älvsborgs län — vilken bilagt yttrande av priskontorsföreståndaren i länet — Västman­ lands län och Norrbottens län, statskontoret, socialstyrelsen, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen, statens jordbruksnämnd, statens lönenämnd, konjunkturinstitutet, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, delegationen för statistikfrågor, Kooperativa förbundets sty­ relse, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges indu­ striförbund och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation — vilken bifogat yttranden från Sveriges bageriidkare- förening och Motorbranschens riksförbund — Sveriges lantbruksförbund, Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriförening, Svenska för­ säljnings- och reklamförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän­ nens centralorganisation — som bilagt yttrande från Statstjänstemannaför- bundet — Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska tidningsutgivare- föreningen, Sveriges radio aktiebolag, Varudeklarationsnämnden, Arbetar­ nas bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgar­ skolan, Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildnings- verksamhet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksför­ bund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Då jag nu anmäler förevarande spörsmål, kommer jag att begränsa fram­ ställningen till frågor, som har ett mera direkt samband med de konkreta förslagen, varjämte jag ämnar beröra vissa av kommittén behandlade till- lämpningsfrågor m. m. Vad åter angår i betänkandet intagna redogörelser för

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

5

nuvarande ordning m. m. —- vilka ger en värdefull helhetsbild av verksam­ heten på pris- och konkurrensområdet — tillåter jag mig att i huvudsak hän­ visa till betänkandet. Vidare vill jag framhålla, att omfattningen av remiss­ yttrandena gjort det nödvändigt att redovisa desamma i starkt koncentrerat skick.

Gällande ordning m. m.

Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lag­ utskottets utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och om- budsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband med den allmänna priskonlrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147 och 148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden nr 34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen i princip skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga ingripan­ den. Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som skall motverka konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande för denna verk­ samhet är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. Myndigheterna utför prisövervakning samt undersökningar av pris- och konkurrensförhål­ landen inom olika delar av näringslivet, och dessutom har från samhällets sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas insikter i pris- och kva­ litetsfrågor och därmed deras möjligheter att utnyttja fördelarna av en fri konkurrens.

Lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrens­ begränsning inom näringslivet stadgar i princip förbud mot bruttopriser och anbudskarteller. Beträffande konkurrensbegränsningar av annat slag -— karteller, monopol, oligopol m. m. — skall näringsfrihetsrådet genom för­ handling söka undanröja skadliga verkningar av desamma. Med skadlig ver­ kan förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otill­ börligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom nä­ ringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Förhand­ ling inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som det i första hand ankommer på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att göra. Innan sådan framställning göres, skall vederbörande näringsidkare beredas till­ fälle att yttra sig. Förfarandet inför rådet företer stora likheter med ett or­ dinärt domslolsförfarande. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder mot kon­ kurrensbegränsning för del fall alt förhandling icke leder till positivt re­ sultat. I sådant fall åligger det emellertid näringsfrihetsrådet att, där saken finnes vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj :t. Om den skad­ liga verkan innebär, att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken finnes vara av allmän bo-

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

lydelse, må Kungl. Maj:t på hemställan av näringsfrihetsrådet förordna

om visst högsta pris, vilket icke får av företagare överskridas utan tillstånd av rådet. Denna bestämmelse i 21 § lagen — som hittills icke tillämpats ■— behandlas ingående i betänkandet.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldigliet rörande pris- och konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bank- och fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt — efter aninaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkur­ rensbegränsning, som berör hans verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i öv­ rigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av be­ skaffenhet att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela när­ mare föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet och tiden för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser skall föras särskilt kartellregister.

Allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 är en beredskapslag, av­ sedd att tillämpas i vissa extraordinära situationer, då en statlig prisreg­ lering anses erforderlig. Lagen träder automatiskt i tillämpning vid krig och kan sättas i tillämpning vid krigsfara eller om av annan orsak bety­ dande fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom landet. Lagen ger möjlighet till prisreglerande ingripanden av olika slag.

Av största vikt för verksamheten på pris- och konkuiTensområdet är att publicitet om förhållandena åstadkounmes. Enligt 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sek­ retesslagen) får emellertid en handling, i den mån den innehåller upplys­ ningar om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentlig­ görande kan lända honom till men, icke i andra fall än Konungen bestäm­ mer utlämnas förrän tjugu år efter handlingens datum. Detta gäller dock ej i fråga om kartellregistret, vilket i princip är offentligt även om däri intagna uppgifter kan lända vederbörande till men.

De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och kon­ kurrenslagstiftningen, är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmanna- ämbetet för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om registre­ rings- och övervakningsverksamheten inom sina områden. I förevarande sam­ manhang skall intresset koncentreras på pris- och kartellnämnden samt om­ budsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, vilka myndigheter i den tre­ delade organisationen handhar den utredande respektive den bedömande verksamheten, medan näringsfrihetsrådet är »dömande» instans.

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1!)61 9

myndighet vidmakthölles. Utredningens uppgift borde vara att söka för­ höja administrationens effektivitet med särskilt beaktande av möjligheter­ na till snabba åtgärder. Bl. a. borde undersökas om nämnden disponerade tillräcklig personal för den intensifierade prisövervakningen. Det syntes också finnas anledning att överväga en utvidgning och effektivisering av pris- och kartellnämndens publiceringsverksamhet, därvid fortlöpande in­ formation till dagspressen och medverkan i studie- och folkbildningsarbe­ tet i större omfattning och i systematisk form torde förtjäna övervägas. Även i fråga om ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, vilket kom­ mit att öka i betydelse, kunde en översyn av de personella resurserna vara påkallad. Det funnes därvid anledning undersöka, om icke ämbetet borde förstärkas med särskild ekonomisk och förhandlingsmässig expertis.

Allmänna synpunkter på en effektivare prisövervakning

Kommittén

Då kommittén enligt utredningsdirektiven haft att överväga åtgärder för bl. a. en skärpning av prisövervakningen, har den i och för sig ansett sig sakna anledning att närmare beröra frågan, huruvida de gångna årens er­ farenheter varit sådana, att en dylik skärpning ter sig motiverad. Några reflexioner av mera allmän natur rörande det fortsatta behovet av prisövervakning har likväl synts vara på sin plats. Kommittén var­ nar därvid för alltför optimistiska slutsatser av den anmärkningsvärda prisstabiliteten under år 1960 och anser icke erfarenheterna utan vidare kunna åberopas för ståndpunkten, att en skärpning av samhällets vaksam­ het mot prisstegringstendenser ens på kort sikt ter sig obehövlig. Av större intresse är dock enligt kommittén frågan, om den ekonomiska utvecklingen på längre sikt kommer att nödvändiggöra ökade insatser från samhällets sida för att bevaka prisutvecklingen. I anslutning därtill framhålles all möj­ ligheterna för en lugn prisutveckling i hög grad beror av den ekonomiska politik, som man ämnar föra. Oavsett medlen för en balansskapande stabi- liseringspolitik torde dock allt framgent huvudmålet för den ekonomiska politiken vara att skapa full sysselsättning för landets produktionsresur­ ser. Efterfrågetrycket i en fullsysselsättningsekonomi kommer — även då den totalt befinner sig i ett balanstillstånd — alltid att vara betydande och inom stora områden av näringslivet ge möjlighet till »autonom» prissätt­ ning i den meningen, att den fria konkurrensen gör sig gällande endast med viss tröghet med avseende på både verkningssättet och tidsförloppet. I den mån denna tröghet är betingad av påvisbara konkurrensinskränkningar er­ bjuder konkurrenslagstiftningen möjligheter till korrektiv; i del långt större antalet fall, där det inte är fråga om monopol, karteller eller andra former av prisbindningar, har man att lila till en effektiv och aktiv prisövervak­ ning. Kommittén finner vissa skäl kunna anföras för antagandet, att behovet

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1061

av prisövervakning i framtiden kan bli större, även om den ekonomiska po­ litiken i övrigt blir mera framgångsrik. Det visar sig nämligen, att olika åt­ gärder och omständigheter, som i och för sig har eu balansskapande eller konkurrensskärpande aspekt, samtidigt är av den beskaffenheten, att de påfordrar ökad uppmärksamhet även ur prisövervakningssynpunkt. Bland faktorer, som kan motivera en sådan uppmärksamhet, nämner kommittén en mera flexibel indirekt beskattning, Sveriges anslutning till EFTA-områ- det med därav följande tullsänkningar och en mera svåröverskådlig varu­ marknad samt ändringar i jordbrukets producentpriser.

Med hänsyn till att utredningsuppdraget såtillvida varit begränsat, att de nuvarande principerna icke finge rubbas, har kommittén såsom redan nämnts siktat till alt annorledes än genom lagändringar söka åstadkomma den önskvärda effektiviseringen av verksamheten på pris- och konkurrens­ området. Då de gångna årens erfarenheter visat, att verksamheten särskilt på utrednings- och upplysningssidan starkt hämmats till följd av otillräck­ liga resurser, har kommittén sett som sin huvuduppgift att föreslå åtgärder för att rätta till dessa brister. En förstärkning av de personella resurserna, som gör det möjligt att vidga undersökningsverksamheten till att omfatta områden och förhållanden, vilka hittills icke kunnat till­ räckligt uppmärksammas, samt intensifiera verksamheten även i övrigt, an­ ser kommittén därvid främst vara av behovet påkallad. Inte minst viktig är enligt kommittén en väsentlig utvidgning av den upplysningsverksamhet, som bör bedrivas rörande pris- och konkurrensfrågor och vilken ansågs vara en nödig förutsättning för priskontrollens slopande.

Kommittén erinrar om att hittillsvarande verksamhet på pris- och kon­ kurrensområdet vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär och utgår ifrån att — även om erfarenheterna väl icke kan sägas direkt tyda på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller eljest otillfredsställande — en allmän och mera förutsättningslös översyn av hela problemkomplexet förr eller senare kommer till stånd. Till en komman­ de översyn bör hänskjutas bl. a. sådana principfrågor som lämpligheten av den tredelade organisationen, de slutsatser som i lagstiftningshänseende bör dras av en konstaterad mycket betydande riktprisfÖljsamhet och den har- monisering av lagstiftningen, som Sveriges anslutning till EFTA på längre sikt kan komma att påkalla.

Remissyttrandena

Kommitténs allmänna synpunkter på samt önskemål om en effektivise- ring av verksamheten på pris- och konkurrensområdet biträdes i allt vä­ sentligt eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Till denna po­ sitivt inställda grupp hör näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och Xorrbottens län,

11

statskontoret, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen, kon­ junkturinstitutet, statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, statens kon­ sumentråd, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Landsorga­ nisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade­ mikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbun­ det Landsbygdens folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges so­ cialdemokratiska kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundct samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Det fortsatta behovet av prisövervakning vitsordas i flera yttranden. Statskontoret anser sålunda i betänkandet redovisade om­ ständigheter göra det mera angeläget än tidigare att prisrörelserna följes med uppmärksamhet. — Kooperativa förbundet delar helt kommitténs upp­ fattning att myndigheterna, trots prisstabiliteten under år 1960 och den f. n. hårda priskonkurrensen inom stora delar av detaljhandeln, även fram­ deles bör ägna stor uppmärksamhet åt att följa prisbildningen och olika konkurrensbegränsande företeelser. Gällande lagstiftning och administra­ tion har obestridligen bidragit till den skärpning av konkurrensen som kunnat iakttas under senare år, men enligt förbundets mening är det up­ penbart att en utvidgning och intensifiering av utrednings- och upplysnings­ verksamheten skulle möjliggöra en ökad konkurrens på de områden, där denna ännu inte kan betecknas såsom effektiv. — Statens jordbruksnämnd, lantbruksförbundet och Riksförbundet landsbygdens folk omtattar i stort kommitténs synpunkter på behovet av prisövervakning. Jordbruksnämnden finner emellertid även andra och måhända starkare skäl än de av kommit­ tén anförda tala för ett ökat framtida övervakningsbehov. Sålunda påpekas, att den fortgående produktivitetsökningen bl. a. i samband med rationalise­ ringar kan vara mycket olika i skilda branscher och näringsgrenar och där­ för medföra kostnadsförändringar av varierande storlek. Vid en likformig lönestegring framtvingas följaktligen prisstegringar inom vissa områden, men dessa måste motsvaras av prissänkningar inom andra, ifall en oföränd­ rad prisnivå skall kunna bevaras. Andra förhållanden är den allt intensivare reklamen och dess tendens att ställa modesynpunkter i blickpunkten med i motsvarande mån minskat intresse för kvalitetsfrågor samt överhuvud det starkt ökade urvalet av konsumtionsvaror. — Tjänstemännens centralorga­ nisation, som helt tillstyrker de av kommittén framlagda förslagen och an­ ser dessa böra snarast genomföras, finner det väsentligt att konkurrens på lika villkor främjas genom olika slags åtgärder. Löntagarna har som kon­ sumenter ett direkt intresse av att priserna står i skälig proportion till pro­ duktions- och distributionskostnaderna. Enligt organisationen medför den tekniska och ekonomiska utvecklingen bl. a. vissa tendenser till minskad konkurrens och därför växel’ kraven successivt på konsumenternas pris- och kvalitetsmedvetande, på konsumentupplysning och på samhällsåtgärder för att garantera ett visst mått av konkurrens. Del kan ifrågasättas, om inte eu ännu större utbyggnad av de prisövervakande myndigheternas resurser än

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 ur li)61

den föreslagna bör ske. — Statstjänstemannens riksförbund uttalar sin till­ fredsställelse över att kommittén funnit en utvidgad undersöknings- och upplysningsverksamhet vara nödvändig och framhåller att särskilt i tider av högkonjunktur faran för en ur löntagarnas synpunkt ogynnsam prisut­ veckling är avsevärd. — Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund är det i eif samhälle med varuöverflöd och stort urval av största intresse afl de samhälleliga prisövervakande organen förstärkes och att ökad informa­ tion på området kommer konsumenterna till godo.

Till kommitténs uppfattning att en effektivisering av verksamheten hör ske icke genom lagändringar utan genom ökade re­ surser åt myndigheterna ansluter sig bl. a. ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, länssty­ relsen i Västmanlands län, försäkringsinspektioncn, konjunkturinstitutet,

Sveriges akademikers centralorganisation och Yrkeskvinnors samarbetsförbund. — Ombudsmannaämbetet betonar att, enär lagstiftningen i princip bygger på tankegången att ingripande skall ske endast i fall då konkur­ rensbegränsning medför skadlig verkan, det är av stor vikt att tillräckliga resurser ställes till myndigheternas förfogande för att dessa skall kunna uppspåra, utreda och vidta åtgärder i fall, där missbruk förekommer. — Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

De nuvarande principerna har inte tillämpats tillräckligt länge för all man skall ha grund för några mera bestämda slutsatser om hur långt man kan nå med dem. De utgör grundvalen för en försöksverksamhet att med hjälp av prisövervakning, konsumentupplysning och frivilliga förhandling­ ar men utan priskontroll eller tvångsingrepp komma till rätta med skad­ liga konkurrensbegränsningar och bereda väg för en framstegsfrämjande konkurrens. Hittillsvarande erfarenheter är väl, som kommittén framhål­ ler, inte ogynnsamma och en jämförelse med vad som kunnat uppnås i andra, eljest likartade länder med andra metoder torde snarast utfalla till förmån för de vägar, som beträtts i vårt land. Endast den fortsatta erfa­ renheten kan dock visa, huruvida dessa metoder på längre sikt skall visa sig tillräckliga. Krav på förändringar kan även komma'att aktualiseras i samband med de internationella, särskilt de europeiska strävandena till en närmare handelspolitisk och allmän ekonomisk samverkan. I avvaktan på en sådan mera omfattande och allmän översyn, som kommittén förutsatt, framstår det som angeläget att nuvarande grundprinciper för det svenska systemet på detta område ges en chans därigenom att alla rimliga ansträng­ ningar vidtages för att på dess grund nå bästa möjliga resultat. Av vikt är därvid också att upplysning sprides om dess verkningar. Det förhållan­ det att emellanåt en viss misstro gjort sig gällande inom vida kretsar, sär­ skilt av löntagare, understryker angelägenheten av en sådan upplysning. Föreliggande betänkande och de utredningar som däri redovisas bör där­ vid kunna spela en roll, eftersom det i flera avseenden ådagalägger, att denna misstro varit grundlös eller överdriven.

Med tanke på det uppdrag som lämnats kommittén är, yttrar konjunk­ turinstitutet, de föreslagna åtgärderna väl avvägda och helt i linje med grundprinciperna för den förda prisövervakande och konkurrensfrämjande politiken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

13

Kommerskollegium saknar anledning att framföra några vägande invänd­ ningar mot de av kommittén uppställda målen men anser det önskvärt, att de uppnås inom ramen för nuvarande organisation, och ifrågasätter, om icke detta borde vara möjligt.

De remissorgan, som avstyrker eller, i vissa fall, ställer sig ytterst tvek­ samma till kommitténs förslag om en effektivisering av verksamheten, grundar sin uppfattning väsentligen därpå att hittillsvarande ordning är tillfredsställande och en utbyggnad således icke sakligt motiverad, att be­ hovet av prisövervakning för framtiden med hänsyn till den allt hårdare konkurrensen — icke minst till följd av EFTA-anslutningen — snarast torde komma att minska samt att en rationellare uppläggning och inrikt­ ning av verksamheten synes möjliggöra en effektivisering inom den nuva­ rande organisationens ram. Till de negativt inställda remissinstanserna hör

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriför­ bund och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och indu­ striorganisation, Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriföre­ ning, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Folkpartiets kvinnoför­ bund, Högerns kvinnoförbund samt flertalet handelskamrar.

De synpunkter som mer eller mindre utförligt utvecklas i remissyttran­ dena torde i största korthet kunna redovisas på det sätt som gjorts av Skå­ nes handelskammare:

Sin egen syn på frågan om den statliga prisövervakningen såsom sådan skulle handelskammaren vilja uttrycka sålunda, att handelskammaren å ena sidan visserligen finner det värdefullt, att statsmakterna genom sär­ skilda organ följer prisutvecklingen inom olika områden, detta icke minst av det skälet, att mången missuppfattning av prisrörelsernas orsaker sä­ kerligen därigenom kan förebyggas och undanröjas. Å andra sidan fram­ står emellertid enligt handelskammarens mening den föreslagna intensifie­ ringen av den statliga prisövervakande verksamheten såsom alldeles onö­ dig framförallt med tanke på den roll, som konkurrensen spelar och även fortsättningsvis kommer att spela som prisregulator.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län — som anser att den skärpta konkurren­ sen icke endast mellan utan också inom olika företagsformer utgjort en av de omständigheter, vilka verksammast bidragit till alt några mera an­ märkningsvärda höjningar av prisnivån icke ägt rum — håller före, att eu på fri konkurrens mellan olika företagsformer grundad prisbildning under normala tider utgör tillräcklig garanti mot oskäliga prisstegringar.

Den statliga verksamheten på området bör därför väsentligen koncentre­ ras till åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar; endast frågan om riktprissättning och riktprisföljsamhet torde på prisbildningens område be­ höva ägnas mera ingående upmärksamhet. Då, såsom kommittén påvisat, de resurser som den nuvarande lagstiftningen ger ännu ej till fullo be­ hövt utnyttjas, synes därför ytterligare erfarenheter böra vinnas av gällan­ de lagstiftning, innan åtgärder vidtages för utbyggande av organisationen beträffande den samhälleliga prisövervakningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Handelskammaren i Gefle anför bl. a.:

Lagstiftningen om pris- och kartellövervakning är från början visser­ ligen en kompromiss, men den slutliga utformningen har tillkommit efter något som kammaren vill beteckna som ett gentlemen’s agreement. Detta innebär förpliktelser och förtroende från de avslutande parterna, i detta fall staten och näringslivet. En osvikligt rättvis och objektiv bedömning i stort och in casu från den statliga sektorns sida och lyhördhet för samt följsamhet med lagstiftningens intentioner från näringslivets. I den mån den hittillsvarande administrationen och de personella resurserna icke för­ mår att, såsom lagstiftningen avsett, lösa angelägna utredningsuppgifter, bör en upprustning av organisationen ske. Storleken av denna, som bör kunna växla från tid till annan, är en bedömningsfråga. Avgörande härvid­ lag är bl. a. behovet, kostnaderna och tillgången på lämplig arbetskraft.

Med nämnda bedömningsgrunder kommer handelskammaren samman­ fattningsvis fram till att den icke motsätter sig en begränsad effektivise- ring av verksamheten men ser sig nödsakad anföra stora betänkligheter mot vissa av de föreslagna åtgärderna liksom även mot den årliga kost­ nadsökning förslagets genomförande kan väntas medföra.

Kommitténs uttalanden angående en kommande översyn av lag­ stiftningen beröres av några remissinstanser.

Försäkringsinspektionen, som menar att det skulle ha varit ändamåls­ enligt om kommittéuppdraget gjorts mera vittomfattande och förutsätt­ ningslöst, anför:

Det föreligger nu så lång tids erfarenhet av gällande ordning, alt förut­ sättningar torde vara för handen för en generell översyn av lagstiftningen och administrationen på området. Inspektionen vill förorda att en sådan översyn inom en snar framtid igångsättes. Även om man kan ha goda skäl att icke vilja ha en direkt offentlig prisreglering kan det t. ex. övervägas» huruvida icke näringsfrihetsrådet bör ha starkare maktmedel gentemot skadlig privat prisreglering eller andra restriktioner. Vidare synes bl. a. böra närmare undersökas, huruvida det är ändamålsenligt att, på sätt nu är fallet, den ställningstagande och bedömande verksamheten är organisa­ toriskt helt skild från den undersökande, analyserande och konsumentupp- lysande verksamheten. En sammanslagning av i varje fall pris- och kar­ tellnämnden och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor synes böra övervägas. En undersökning om en dylik strukturrationalisering blir ytter­ ligare motiverad, sedan det visat sig nödvändigt att kraftigt bygga ut de två myndigheterna. I detta sammanhang vill försäkringsinspektionen erin­ ra om att enligt försäkringslagstiftningen inspektionen sedan gammalt är både undersökande och bedömande organ och samtidigt bedriver upplys­ ningsverksamhet. Inspektionens erfarenheter av denna ordning är uteslu­ tande goda.

Landsorganisationen i Sverige understryker kommitténs uppfattning att hela problemkomplexet småningom — sedan de genom kommitténs arbete eventuellt föranledda förändringarna i övervakningsorganens verksamhet och tillämpningen av gällande föreskrifter fått prövas i praktiken — bör tas upp till en allsidig prövning. — Tjänstemännens centralorganisation finner det angeläget att uppmärksamheten i högre grad än nu riktas mot

15

branschstrukturen och rationaliseringsutvecklingen samt att motåtgärder vidtas i den mån skadliga effekter av ofullständig konkurrens observeras. Ur denna synpunkt är det enligt organisationens mening viktigt att en mer allsidig och genomgripande översyn av pris- och konkurrensövervak­ ningen än den nu vidtagna kommer till stånd. — Sveriges socialdemokra­ tiska kvinnoförbund säger sig icke vara övertygat om att en fullt tillfreds­ ställande prisövervakning kan ske inom ramen för den nuvarande lagstift­ ningen men instämmer med kommittén i att den första åtgärden bör vara att väsentligt öka de nuvarande organens resurser. Så snart erfarenheter vunnits av den vidgade verksamheten, bör emellertid en allsidig och för­ utsättningslös översyn av hela systemet komma till stånd. — Även Stats­ tjänstemannens riksförbund uttalar sig för en översyn av lagstiftningen.

Näringsfrihetsrådet vidhåller sin vid tidigare tillfällen uttalade uppfatt­ ning, att det ur skilda synpunkter vore bäst om den nuvarande förhand- lingslagstiftningen kunde bestå. Grundförutsättningen härför är dock själv­ fallet, att lagstiftningens regler och syften såsom hittills möts med förstå­ else från näringslivet och dess organisationer. Brister det liärutinnan, kan frågan uppenbarligen komma i ett annat läge. Skärpningar kan då behöva övervägas. Om emellertid den angivna förutsättningen håller, bör en sådan framtida översyn, som kommittén omnämnt, enligt näringsfrihetsrådets mening icke ta sikte på någon mera djupgående omläggning eller på en komplettering av lagstiftningen med tvingande regler på några områden utan den bör snarast inriktas på en viss avslipning av lagstiftningen.

Handelskammaren i Göteborg ger uttryck för uppfattningen att i det vä­ sentliga intet finns att erinra mot den gällande lagstiftningens utformning och mot organisationen. Administrationens fördelning på tre organ har åt­ minstone hittills fungerat på ett sätt som utan större anmärkningar kunnat godtagas även av näringslivet. Någon rimlig anledning att ändra den nuva­ rande ordningen anser handelskammaren således icke föreligga. — Svensk industriförening har samma uppfattning.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen finner det opåkallat av kommittén att förutsätta, att en allmän och förutsättningslös översyn av hela problemkomplexet förr eller senare måste komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Vissa tillämpningsfrågor m. m.

Kommittén

Efter en redogörelse för kartellregistreringen och förfarandet kring denna — därvid bl. a. upplyses att registret den 15 oktober 1960 upp­ tog 1 816 registernummer, av vilka 916 avsåg alltjämt gällande avtal ■—- be­ handlar kommittén frågan om att helt eller delvis ersätta nuvarande upp- giftsskyldighet efter anmaning med obligatorisk anmälningsplikt.

Då i lagen icke närmare angivits och ej heller torde kunna tillfredsstäl­ lande preciseras vad som avses med konkurrensbegränsande överenskom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

melse samt då en obligatorisk uppgiftsskyldighet måste vara förenad med straffpåföljd för den som försummar att fullgöra densamma, anser kommit­ tén en så allmän skyldighet ägnad att skapa en känsla av osäkerhet bland företagarna, vilka ju i första hand har att avgöra, om deras avtal kan anses konkurrensbegränsande och därmed anmälningspliktiga. En obligatorisk uppgiftsskyldighet kan vidare leda till en betungande arbetsbörda för regi- streringsmyndigheten, beroende därpå att företagare för att säkerställa sig själva i tveksamma fall antingen vänder sig till myndigheten med förfråg­ ningar, huruvida överenskommelser är av den art att de skall anmälas, eller också insänder uppgifter om samtliga överenskommelser även om de är helt betydelselösa. Vid ett anmaningsförfarande kan myndigheten avgöra hur långt registreringen skall sträckas och dessutom i sin anmaningsskrivelse lämna närmare föreskrifter rörande uppgiftsskyldighetens omfattning och fullgörande, med beaktande jämväl av de speciella förhållandena inom en särskild bransch och i det enskilda fallet. Med ett anmaningssystem av hit­ tills tillämpat slag följer dock otvivelaktigt viss risk för att överenskommel­ ser kan existera under lång tid utan att komma till myndighetens känne­ dom, men denna risk minskas genom att pris- och kartellnämnden till sitt förfogande har en allmänt analyserande statistik över prisutvecklingen samt utför specialundersökningar på olika områden, vartill kommer att flertalet viktigare branscher efter hand blivit kartlagda.

Kommittén har i sammanhanget tagit del av erfarenheterna av de obliga­ toriska anmälningssystem som tillämpas i Danmark och Norge, och därvid har från såväl danskt som norskt håll upplysts att den tillämpade ordning­ en fungerar tillfredsställande. Samma omdöme har emellertid också utta­ lats beträffande det svenska systemet, något som det stora antalet registre­ ringar kan sägas ge belägg för. Helhetsintrycket har för kommitténs del bli­ vit, att de skilda metoderna i praktiken torde medföra i stort sett samma effekt. Skäl kan sålunda enligt kommittén anföras såväl för som mot de bägge diskuterade metoderna för uppgiftsskyldighetens genomförande. Vid övervägande av de anförda skälen har kommittén icke blivit övertygad om att en obligatorisk uppgiftsskyldighet skulle ur effektivitetssynpunkt vara fördelaktigare än anmaningssystemet. Ej heller har berörda myndigheter, främst pris- och kartellnämnden, vid överläggningar under utredningens gång uttalat sig för en övergång till ett obligatoriskt system utan tvärtom ansett ett sådant mindre eftersträvansvärt.

Nämnda bedömning innebär emellertid icke att kommittén anser anma- ningssystemet i dess nuvarande praktiska utformning vara helt ändamåls­ enligt. En påtaglig svaghet utgör nämligen det förhållandet, att ej heller uppgifter om inträffade ändringar i registrerade förhållanden automatiskt inkommer till myndigheten. Följden blir att registeruppgifterna icke sällan är inaktuella, vilket i sin tur nödvändiggör tidsödande revisioner. Under beaktande av gjorda erfarenheter anser kommittén därför mycket stå att vinna, om parterna i ett redan registrerat avtal utan särskild erinran där­ om från fall till fall anmäler inträffade ändringar i de registrerade för­

17

hållandena, däri inbegripet även upphävandet av gamla och ingåendet av nya överenskommelser på det ifrågavarande området. En sådan omgestalt­ ning av den hittills tillämpade metoden bör efter hand kunna leda till att kartellregistret blir så fullständigt och aktuellt som gärna är möjligt.

Vid övervägande av frågan, huruvida en ändring av nuvarande ordning i angiven riktning måste föranleda ett tillägg till bestämmelserna i uppgifts- skyldighetslagen, har kommittén kommit till att redan gällande bestämmel­ ser får anses ge utrymme för det önskvärda förfarandet. Lagregelns orda­ lydelse och olika motivuttalanden ger enligt kommitténs uppfattning stöd för en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfarandet än den som hit­ tills vanligen skett. Kommittén anser därför, att övervakningsmyndigheten i mera generella anmaningar till företagare och organisationer bör kunna föreskriva, att uppgifter i närmare angivna hänseenden skall utan vidare an- fordran lämnas viss tid framåt, exempelvis under en treårsperiod, att upp­ gifter om inträffade ändringar i registrerade förhållanden skall omedelbart inrapporteras o. s. v., varvid kommittén utgår ifrån, att en avvägning sker med avseende på behov och angelägenhetsgrad i fråga om lämnandet av olika uppgifter.

Förutom frågan om en ändring av bestämmelserna om uppgiftsskyldighe- ten med tanke på kartellregistreringen har kommittén enligt direktiven ock­ så tagit upp vissa andra spörsmål angående uppgiftsplikt och registrering, främst angående skyldighet i vissa fall, exempel­ vis i fråga om horisontella riktpriser, att göra anmälan viss tid innan re­ kommendationerna avses skola tillämpas, registrering och publicering av vertikala prisrekommendationer och därtill knutna försäljningsvillkor samt ifrågasatt skyldighet att utan särskild anmaning i viss omfattning anmäla prishöjningar.

Beträffande dessa spörsmål framhåller kommittén till en början, att över­ vakningsmyndigheten med stöd av 3 § uppgiftsskyldighetslagen kan inför­ skaffa alla erforderliga uppgifter. Ett genomförande av kommitténs förslag rörande anmaningssystemets tillämpning får förutsättas i hög grad under­ lätta uppgift sinsamlingen. Det förekommer f. ö. redan nu, att många före­ tag och sammanslutningar efter anmaningar av mera generell karaktär el­ ler efter överenskommelse under hand fortlöpande delger pris- och kartell- nämnden prislistor m. in., s. k. abonnerat listmaterial. Med beaktande av dessa omständigheter och då avsikten är att söka på allt sätt effektivisera nämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet, i första hand genom en förstärkning av de personella resurserna, kan kom­ mittén allmänt sett icke finna några bärande motiv för en utvidgad obliga­ torisk uppgiftsskyldighet.

Vad angår en förhandsanmälan av horisontella riktpriser tor­ de det i ett stort antal fall enligt uppgift vara i praktiken svårt eller rent av ogenomförbart att i förväg hinna avisera kommande prisrekommendationer, eftersom sådana inom de för konsumenterna kanske viktigaste branscherna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961

.

1 samt

.

Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ofta bestämmes och genomföres med kort varsel. Bortsett från detta har kommittén svårt att inse, att förhandsuppgifter skulle tjäna något väsentligt ändamål.

Vertikal riktprissättning kan redan enligt gällande lagregler bli föremål för ingripande, därest det visas, att den medför ur samhällets synpunkter skadliga verkningar. Här åsyftas främst en så stark riktpris- följsamhet, att effekten är att jämställa med verkan av fasta bruttopriser. Den fråga kommittén haft att ta ställning till har sålunda varit, huruvida vertikala riktpriser bör registreras i särskild ordning eller bli föremål för speciell publiceringsverksamhet. Kommittén fastslår, att uppläggandet av ett offentligt register över förevarande slag av riktpriser icke vore ofören­ ligt med bestämmelserna i 20 § sekretesslagen. Frågan har därför bedömts uteslutande med utgångspunkt från ett dylikt registers lämplighet för en ef­ fektiv prisövervakning. Kommittén finner det emellertid ytterligt tveksamt, om ett offentligt register över vertikala riktpriser skulle tjäna syftet att stärka konkurrensen och främja en sund prisbildning och anser sig icke kunna förorda, att ett dylikt register upprättas.

Även när det gäller obligatorisk anmälan i viss omfattning av företagna prishöjningar anses förut anförda allmänna synpunkter i stort sett äga giltighet. Sålunda erinras om att 3 § uppgiftsskyldighetslagen medger insamling av önskade prisuppgifter, att abonnerat prislistmaterial i stor ut­ sträckning fortlöpande inkommer samt att ett genomförande av framlagda effektiviseringsförslag torde underlätta det hela. Kommittén anser det f. ö. böra uppmärksammas, huruvida en obligatorisk anmälningsplikt rörande prishöjningar verkligen skulle komma att tjäna det syfte att stimulera den fria konkurrensen, som ligger till grund för hela vår pris- och kartellag- stiftning. Som följd av en alltför vid uppgiftsskyldighet kan nämligen en icke önskvärd prisstelhet riskeras. Kommittén har därför icke funnit skäl att förorda någon obligatorisk anmälningsskyldighet beträffande vidtagna prishöjningar.

Sammanfattningsvis anser kommittén nuvarande lagregler ge utrymme för ett förverkligande av de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda syftena. Effektiviseringsönskemålen kan därför bättre tillgodoses genom ökade resurser för pris- och kartellnämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet än genom nya och vidgade former av obligato­ risk uppgiftsskyldighet.

I kapitlet om undersökningsverksamheten säges olika indexserier vara en av de viktigaste upplysningskällorna när det gäller att följa prisutveckling­ en. En systematisering av de prisstatistiska undersökningarna utgör enligt kommitténs uppfattning ett led i en ifrågasatt förstärkning av prisövervak­ ningen. Eftersom indexserierna icke utan vidare kan jämföras med varandra torde dock ett samråd mellan de institutioner, som framställer olika serier vara behövligt. Kommittén förordar, att hela frågan om jämförbarhe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

liknande faktorer föreligger ej. Gruppen företagare är så pass stor, att en typisk oligopolsituation icke kan sägas råda, något egentligt prisledarskap är ej för handen och överenskommelser om priser eller gemensamma för­ faranden i fråga om prisrekommendationer eller kalkylationsnormer el. dyl. har inte konstaterats. Slutligen rör det sig ej heller om en bristsituation.

Enligt kommitténs mening har man i ett dylikt fall ett utomordentligt starkt indicium för att ett tyst samförstånd föreligger mellan de berörda företagarna. Om man trots de omständigheter som tyder härpå, bl. a. en lika prissättning både före och efter tullsänkningen, icke skulle våga säga att samförstånd föreligger, anser kommittén starkt fog finnas för en sådan tolkning av lagen att det likartade beteendet hos företagarna att — icke en­ dast tillfälligt — hålla samma priser även i det förändrade läge, då dessa kommer att bli uppenbart för höga, just innefattar en sådan faktisk situa­ tion av ofullständig eller begränsad konkurrens eller frånvaro av konkur­ rens, som täcks av begreppet konkurrensbegränsning. En viss parallell till ett sådant betraktelsesätt har kommittén ansett sig finna i ett uttalande av näringsfrihetsrådet angående upptagande av förhandling i ett leveransväg- ransärende och där vid bedömningen av verkningarna av den faktiska situa­ tionen den konkurrensbegränsning, som innefattades i vederbörande företa­ gares likartade uppträdande tillsammantaget, trädde i förgrunden.

Kommitténs slutsatser av den företagna genomgången av olika konkur­ rensbegränsningar blir, att högstaprisstadgandet — därest lagens förutsätt­ ningar i övrigt föreligger — i praktiken torde kunna medge åtgärder i så gott som samtliga fall. I den mån bevissvårigheter uppkommer, lär de i allmän­ het hänföra sig till annat än frågan om förekomsten av konkurrensbegräns­ ning. Bl. a. kan det naturligt nog vara vanskligt att visa att ett visst pris är, såsom lagen uttrycker det, uppenbart för högt med hänsyn till kostnader­ na och övriga omständigheter.

En befogad fråga är måhända, huruvida proceduren genom tre instanser och med Kungl. Maj :t som fjärde och avgörande instans är tillräckligt ra­ tionell och snabb i fråga om ingripanden mot oskälig prissättning. Kommittén svarar härpå, att den anser det vara av största vikt, att ett prisärende blir allsidigt utrett och framförallt att avgörandet grundas på en rättslig bedöm- ning. Även om gällande ordning kan te sig omständlig, är kommittén således icke benägen att förorda någon ändring i densamma. Emellertid uppställer kommittén både förutsättningen och kravet, att uppenbara fall av oskälig prissättning skall kunna tillräckligt snabbt avgöras och att ärenden av detta slag behandlas med förtur.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén kunna konstatera, att praktiskt tagel alla fält av uppenbart oskälig prissättning kan bli föremål för åtgärder inom ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om högsta pris. Varje ändring i skärpande riktning av gällande regler — genom utvidgning av prisregleringslagen, genom införande av befogenhet för pris- och kartellnämnden eller annan myndighet att ingripa i prissättningen eller genom något slags permanent prislagstiftning med eftergivande av kravet

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

21

på förekomsten av konkurrensbegränsning etc. — skulle, slutar kommittén, otvivelaktigt innebära en återgång till direkt priskontroll. Att överväga något sådant har fallit utanför kommitténs uppdrag.

Frågan om eventuella ändringar i sekretessreglerna anser kom­ mittén böra upptagas av offentlighetsutredningen, som har i uppdrag att överse sekretesslagstiftningen i dess helhet i såväl sakligt som formellt hän­ seende. Kommittén förmenar emellertid, att redan gällande lagstiftning ger utrymme för ett tillgodoseende av önskemål om publicitet omkring pris- och konkurrensfrågor. Till en redogörelse för sekretessfrågorna och deras behandling i tidigare sammanhang fogar kommittén vissa synpunkter och understryker därvid inledningsvis ett av priskontrollutredningen gjort utta­ lande, att spörsmålet om publiciteten och dess omfattning i sista hand är en omdömesfråga, för vars avgörande exakta lagregler ej kan utformas. Pro­ blemet ligger självfallet i bedömningen av huruvida offentliggörande av vissa uppgifter kan lända vederbörande företagare till men. Med anknytning till ett uttalande i propositionen nr 148/1956 — där den meningen hävda­ des, att återhållsamhet bör iakttagas när fråga är om att utlämna uppgifter' rörande viss företagare i så måtto att prisuppgifter bör offentliggöras med försiktighet och publicerande av uppgifter om marginaler, kostnader m. m. bör ske endast undantagsvis — framhåller kommittén att försiktigheten dock icke får överdrivas. Det synes sålunda enligt kommittén fullt försvar­ ligt att i fall, som bedömes vara mera uppseendeväckande eller betydelse­ fulla, ge offentlighet åt aktuella uppgifter. Försiktigheten bör alltså icke gå så långt att varje direkt eller indirekt form av olägenhet för företagaren i fråga omöjliggör ett namngivande. Om så sker, lär nämligen den åsyftade upplysningsverksamheten till stor del förfela sitt ändamål.

Särskild uppmärksamhet ägnar kommittén spörsmålet om brytande av sekretesskyddet i fall, då men för vederbörande företagare kan antagas uppkomma. Om en sådan ordning anses genomförbar — något som med hänsyn till konstruktionen av 20 § sekretesslagen för kommittén fram­ står såsom tveksamt — skulle det måhända underlätta myndigheternas pub­ liceringsverksamhet, om Kungl. Maj:t delegerade sin beslutanderätt genom tillämpningsföreskrifter, en anordning som fördes på tal i 1956 års propo­ sition. Dylika föreskrifter skulle förslagsvis kunna vara av innebörd, att myndigheten äger rätt att förordna att handling, även om den innehåller upplysningar om viss företagares affärs- eller drift förhållanden, vilkas of­ fentliggörande kan lända honom till men, får utlämnas i den mån myndig­ heten finner offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som ligger till grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. Den begränsningen kunde därvid göras, att utlämnande dock icke får ske i fall då det men, som kan anses följa för företagaren, bedömes vara mera betydande än den nytta som kan stå att vinna med offentliggörandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Remissyttrandena

Kommitténs inställning till olika spörsmål rörande registrering och uppgiftsskyldighet biträdes av samtliga remissorgan, som särskilt yttrat sig häröver, eller näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete för nåringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, för säkring sin­ spektionen, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverksoch industriorganisation, Svensk industriförening, Landsorganisationen i

Sverige, Statstjänstemännens riksförbund samt handelskammaren i Gefle.

Näringsfrihetsrådet anför bl. a.:

Ända sedan år 1946, då kartellregistreringen infördes, pågår en systema­ tisk genomgång och översyn av de branscher, där konkurrensbegränsande avtal kan tänkas förekomma. Anmaningarna kompletteras ofta genom ef­ terföljande kontroll och granskning på motsvarande sätt som man i länder med generell anmälningsplikt torde företaga åtgärder för att kontrollera huruvida denna iakttagits. Med hänsyn till det systematiska sätt på vilket sålunda den nuvarande ordningen i vårt land tillämpas och de erfarenhe­ ter i övrigt som gjorts därav delar näringsfrihetsrådet kommitténs uppfatt­ ning, att en obligatorisk uppgiftsskyldighet ej skulle ur effektivitetssyn­ punkt vara fördelaktigare än det nuvarande anmaningssystemet. Tvärtom synes det rådet sannolikt att vårt system, rätt tillämpat, har direkta före­ träden. Det bör alltså enligt rådets mening i princip bibehållas.

Rådet tillstyrker en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfaran- det än som hittills vanligen skett och anser vidare i likhet med kommittén — vars uppfattning härutinnan delas även av ombudsmannaämbetet och försäkringsinspektionen — att gällande lagregler icke lägger hinder i vä­ gen härför.

Pris- och kartellnämndens styrelse har icke något att erinra mot att an- maningsförfarandet tillämpas i enlighet med den vida tolkning kommittén givit gällande föreskrifter samt instämmer — liksom flera andra remiss­ organ — i uppfattningen att förhandsanmälningar av riktpriser och pris­ höjningar samt registrering av riktpriser icke skulle tjäna något praktiskt ändamål.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen vill icke motsätta sig en så­ dan tillämpning av anmaningsförfarandet, att skyldighet i vissa fall före- skrives att anmäla ändringar i registrerade avtal. Pris- och kartellnämn­ den bör givetvis avgöra om och i vilken utsträckning föreskrifter skall läm­ nas, eftersom systemet eljest kan befaras bli onödigt arbetskrävande för såväl nämnden som företagarna.

Förslaget om tillsättande av en expertgrupp för att utröna möj­ ligheterna att förbättra jämförbarheten mellan olika pris- indexserier hälsas med tillfredsställelse och tillstyrkes av pris- och kartellnämndens styrelse, kommerskollegium, bank- och fondinspektionen, jordbruksnämnden, grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriför­ eningen — vilka sistnämnda fyra organ anser det önskvärt och värdefullt

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

på de svårigheter som på grund av exempelvis kostnadsfördelningsproble- men kan föreligga att tillhandahålla material för bedömningen av oskälig prissättning. — Kommerskollegium anser 21 § konkurrensbegränsningsla­ gen möjliggöra ingripande i alla fall då ett uppenbart för högt pris visas föreligga, självfallet under förutsättning att skadlig verkan är för handen. — Tjänstemännens centralorganisation delar kommitténs uppfattning och det gör även landsorganisationen, som emellertid samtidigt ifrågasätter, om högstaprisbestämmelsen i sin nuvarande form erbjuder ett tillfredsställande skydd för konsumenterna. Den största svårigheten vid lagtillämpningen torde nämligen icke bestå i att fastställa, om en inskränkning i konkurren­ sen föreligger eller ej, utan i att avgöra vad som i varje särskilt fall skall anses vara ett »uppenbarligen oskäligt pris». Enligt landsorganisationen måste det härvidlag bli fråga om en rent subjektiv värdering, om vilken det måhända kan bli svårt att vinna enighet inom de organ, som har att utföra bedömningen. I sammanhanget vill organisationen endast framhålla att det enligt dess uppfattning ofta ej torde vara lämpligt att uteslutande eller ens i första hand lägga kostnaderna vid det eller de berörda företagen till grund för avgörandet. — Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner det tillfredsställande att kommittén slagit fast att det även med nuvarande lag­ stiftning finns möjligheter att ingripa mot oskälig prissättning och att högs­ taprisbestämmelsen kan tillämpas i sådana fall. Även om det är en kompli­ cerad fråga att avgöra, när ett pris är uppenbart orimligt och innebär ett utnyttjande av brister i konkurrensen, bör det enligt förbundets uppfatt­ ning efter en ingående undersökning i varje särskilt fall gå att ange, huru­ vida prissättningen är otillfredsställande.

Enligt handelskammaren i Göteborg har kommittén gentemot de i lands­ organisationens skrivelse till Kungl. Maj :t uttalade farhågorna på ett över­ tygande sätt visat, att varje slag av oskälig prissättning kan påtalas inom ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om högsta pris.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgi­ vareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Svensk industriförening samt Stockholms handelskammare kan ej i allt acceptera kommitténs tolkning av högstaprisstadgandet. Framförallt vänder man sig mot kommitténs upp­ fattning att lagregeln skulle vara tillämplig även i fall, då konkurrensbe­ gränsning ej är direkt påvisbar. Mot bakgrunden av de erfarenheter som vunnits av konkurrensen i dagens marknad torde det väl knappast vara realistiskt att räkna med ett sådant »likartat beteende» som kommittén för­ utsatt utan en bakomliggande konkurrensbegränsande åtgärd, framhåller handelskammaren, men likväl måste en bestämd gensaga riktas mot den av kommittén förordade tillämpningen av bestämmelsen. Utförligast behand­ las förevarande spörsmål i yttrandet av industriförbundet och arbetsgivare­ föreningen, vilka organisationer anser att kommitténs tolkning i verklig­ heten skulle innebära, att konkurrensbegränsningsbegreppet i viss utsträck­ ning förlorade självständig betydelse i sammanhanget, samt vidare anför:

25

Det väsentligaste är emellertid enligt organisationernas uppfattning, att några rättspolitiska skäl för ifrågavarande utvidgning av lagens tillämp­ ningsområde icke föreligger. Organisationerna anser det fastmera synner­ ligen betydelsefullt att fastslå, att prisbildningens naturliga och av samhäl­ let eftersträvade funktion är att åvägabringa jämvikt mellan utbud och ef­ terfrågan på marknaderna. Härav följer emellertid att priset på vissa av dessa marknader under kortare eller längre tid kan komma att ligga högt i förhållande till kostnaderna, på andra lågt. Något »oskäligt» kan icke ligga i detta, och någon anledning till samhällsingripande, i form av förhandling­ ar eller på annat sätt, kan icke heller föreligga. Vad konkurrensbegräns- ningslagstiftningen har att beakta är undantagsfall, då marknaden för en viss vara eller tjänst på grund av skadlig konkurrensbegränsning icke kan fungera på det förut angivna sättet. En på skälighetshänsyn baserad kost­ nadsprissättning kan i dessa fall framstå såsom motiverad. I detta sam­ manhang vill organisationerna emellertid erinra om att vid avgörande av huruvida priset är uppenbart för högt hänsyn, såsom framgår av lagen, skall tagas icke endast till kostnaderna utan även till andra omständigheter, så­ som risktagande och avsättningsbehov för rationaliserings- eller forsk­ ningsändamål. Åtgärder mot oskälig prissättning får icke leda till att före­ tagens utveckling förhindras.

Flera remissinstanser finner i likhet med kommittén att frågan om even­ tuella ändringar i sekretessreglerna bör upptagas av offentlig- hetsutredningen. Vad kommittén uttalat angående tillämpningen av gäl­ lande bestämmelser och en delegation av Kungl. Maj :ts rätt att bryta sek­ retesskyddet föranleder emellertid en del kommentarer.

Försäkringsinspektionen

anser det önskvärt att med hänsyn till sekretess­

frågornas stora betydelse i pris- och konkurrenssammanhang behovet av lagändringar på området snarast möjligt prövas. Efter att ha understrukit nödvändigheten vid en dylik lagrevision av ingående kunskaper om de bak­ omliggande materiella förhållandena och om behoven, icke minst konsu- mentbehoven, på delta särskilda men viktiga område, fortsätter inspektio­ nen:

Spörsmålen rörande omfattningen av publiciteten måste enligt försäk- ringsinspektionens mening bedömas mot bakgrunden av de syften som pris- och konkurrenslagstiftningen vill tjäna. Eftersom lagstiftningen till kon­ sumenternas fromma vill främja en fri konkurrens och en sådan i princip måste förutsätta en utbredd kännedom om bl. a. förekommande priser, sy­ nes kundkategorier av olika slag med rätta kunna hävda alt prisupplys­ ningar bör lämnas på ett så konkret och specificerat sätt att desamma utan alltför stora svårigheter kan tillgodogöras. Försäkringsinspektionen vill förorda att förekommande priser endast i sällsynta undantagsfall, där all­ deles speciella förhållanden föreligger, kringgärdas med sekretessskydd. Även i övrigt synes en större öppenhet än hittills i fråga om ekonomiska data vara befogad. Försäkringsinspektionen vill erinra om att enligt gäl­ lande författningsbestämmelser praktiskt taget alla uppgifter rörande för­ säkringsbolags ekonomiska förhållanden är offentliga.

Kooperation förbundet,

som framhåller alt kommittén på synnerligen go­

da grunder avvisat tanken på en mera omfattande publicering av vertikala riktpriser, anser skäl icke föreligga till erinringar mot kommitténs förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

med avseende på aktualiserade sekretessfrågor. Tjänstemännens central­ organisation delar kommitténs uppfattning beträffande de prisövervalcande myndigheternas befogenheter i fråga om publicering och Landsorganisa­ tionen finner det naturligt, att offentliggörande av för konsumenterna in­ tressanta eller eljest anmärkningsvärda förhållanden rörande exempelvis riktprissättning och riktprisfölj samhet bör ske samt att därvid även priser och marginaler hos enskilda företag skall kunna publiceras, om den pris- övervakande verksamheten härigenom underlättas.

Eftersom bestämmanderätten rörande eventuell publicering av upplys­ ningar om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, som kan lända honom till men, ligger hos Kungl. Maj :t, offentliggör pris- och kartellnämn­ den, heter det i yttrandet från nämndens styrelse, endast bearbetat material, där primäruppgifter om enskilda företagare icke förekommer. Några egent­ liga olägenheter härav har knappast förekommit, men styrelsen vill icke för­ neka att det i vissa fall skulle kunna vara till fördel för upplysningsverk­ samheten, om nämnden vore något mindre bunden. Mot bakgrunden av den offentlighetsprincip, som gäller för kartellavtal, kan det förefalla egendom­ ligt att exempelvis konkurrensbegränsande samverkan, som icke är av na­ tur att kunna redovisas i kartellregistret, kommer under sekretesskyddet. Denna olikhet i behandlingen kan enligt styrelsen komma att få större be­ tydelse, om konkurrensbegränsningar inom näringslivet i ökad omfattning tar annan form än kartellavtal. Skyldigheten att underställa Kungl. Maj:t eventuellt uppkommande frågor om undantag från sekretessen torde, fort­ sätter styrelsen, f. n. icke kunna lättas på annat sätt än genom att Kungl. Maj :t meddelar allmänna bestämmelser att tillämpas av nämnden i det sär­ skilda fallet. Styrelsen skulle finna det önskvärt, att sådana bestämmelser utfärdades, men säger sig givetvis vara medveten om svårigheten att utfor­ ma regler på området.

Näringsfrihetsrådet menar, att en delegering från Kungl. Maj :t till rådet av rätten att bryta sekretesskyddet för handlingar i ärenden, som handläg- ges hos rådet, skulle vara önskvärd. Med hänsyn till den offentlighet och publicitet kring rådets sammanträden, som ansetts i och för sig önskvärd, skulle det nämligen kunna stå i överensstämmelse med lagstiftningens prin­ ciper att sekretesskyddet i vissa fall jämkades. Självfallet skulle en sådan möjlighet användas endast i undantagsfall och med iakttagande av att onö­ dig skada icke vållades. I betänkandet angivna principer för en delegation borde enligt rådets mening kunna läggas till grund för ett stadgande i ämnet.

En delegation av beslutanderätten är för ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor knappast av behovet påkallad, men ämbetet vill därmed icke bestrida värdet av en sådan anordning för övriga myndigheter.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgi­ vareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk indu­ striförening, Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt Smalands och Blekinge handelskammare motsätter

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

27

sig att Kungl. Maj :t skulle utfärda allmänna anvisningar rörande myndig­ heternas rätt att offentliggöra handlingar.

I industriförbundets och arbetsgivareföreningens yttrande betecknas nuva­ rande ordning som tillfredsställande. Erfarenheten torde icke ha givit vid handen att antalet ifrågavarande fall är så stort, att den betydelsefulla pröv­ ningen icke utan olägenhet även i fortsättningen torde kunna utövas av Kungl. Maj:t. Organisationerna anför vidare:

Det kan icke vara tillfredsställande, att samtliga näringsfrihetsvårdande organ skall äga förordna om offentliggörande i de fall detta skulle lända någon företagare till men. Ej heller kan det vara tillfredsställande, att ett så­ dant brytande av sekretessen skall få äga rum så snart myndigheten finner offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som ligger till grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. En bestämmelse som den sistnämnda framstår såsom alltför löslig. Mot en uppluckring av gällande sekretessbestämmelser vill organisationerna slutligen framhålla, att det skydd gällande sekretessbestämmelser bereder företagarna varit av största betydelse för det friktionsfria samarbetet mellan dem och pris- och kartell­ nämnden samt att en ändring på denna punkt kan befaras få olyckliga kon­ sekvenser.

Grossistförbundet understryker, att frågor rörande sekretesslagstiftning­ en och dess tolkning alltid måste behandlas med största insikt och varsam­ het. Ett brytande av sekretesskyddet i enskilda fall kan vålla vederbörande företagare betydande skador.

Undersökningsverksamheten

Kommittén

Inledningsvis erinrar kommittén om att pris- och kartellnämndens pris­ övervakning och undersökningsverksamhet syftar till att ge samhället full insyn i företagens prissättnings- och konkurrensförhållanden. Initiativet till undersökning tages i flertalet fall av nämnden, vars styrelse — vanligen i arbetsplan för ett halvår i sänder — fastställer vilka områden som skall bli föremål för olika slag av undersökningar. I många fall påkallar näringsfri­ hetsombudsmannen utredning, exempelvis då ett kartellavtal eller en aninäl- lan från en företagare ger anledning till antagande att en konkurrensbe­ gränsning medför skadlig verkan. Det understryks att nämnden som objek­ tivt, rent utredande organ icke har att ingå på bedömningar av prisers och handelsmarginalers skälighet eller av konkurrensbegränsningars skadeverk­ ningar.

Undersökningsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning tjäna fyra syften. En betydelsefull uppgift är att genom allmänna orienteringar klar­ lägga prisutvecklingen inom landet. Detta sker främst genom utarbetande av allmänna prisöversikter, vanligen halvårsvis, vilka baserar sig på upp­ gifter från olika indexserier rörande importpriser och priserna inom landet i olika liandelsled samt på sammanställningar från nämndens egen under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

sökningsverksamhet. — En annan viktig uppgift är att lämna underlag för en allmän medborgerlig skolning i pris- och konkurrensfrågor. Med denna skolning avses bibringande av kunskaper om sådana frågor som varudistri- butionens funktionssätt, olika distributionsformers prissättning och därmed sammanhängande förhållanden, de allmänna sammanhangen mellan priser och kostnader samt konkurrensförhållanden inom näringslivet. Avsikten med skolningen är att skapa ett allmänt intresse för prisfrågorna och där­ med öka medborgarnas förmåga att göra ekonomiska inköp •— kort sagt att göra konsumenterna prismedvetna. — Till denna mera brett upplagda upp­ lysningsverksamhet anknyter uppgiften att lämna aktuell prisinformation, som på ett mera direkt sätt är avsedd att vägleda konsumenterna vid valet av inköpskällor. Material för sådan vägledning bör lämnas i form av upp­ gifter om riktprisunderskridanden, prisspridning in. in. för enskilda varor. I förevarande hänseende framhålles att riksmedeltal icke torde ha något större värde utan uppgifterna bör för att bli till verklig nytta för konsumen­ terna avse geografiskt begränsade områden. — Utöver angivna syften, vilka väsentligen hänför sig till prissidan, skall undersökningsverksamheten ock­ så ha till ändamål att klarlägga konkurrensbegränsningars inverkan på prissättning, effektiviteten hos företag m. m. Undersökningar av sådan typ är främst avsedda för bedömning av huruvida skadlig verkan av konkur­ rensbegränsningar föreligger. De förutsättes dessutom i viss mån kunna lämna material till den mera allmänt inriktade konsumentupplysningen.

Kommittén anger därefter de krav som enligt dess mening bör ställas på omfattningen och inriktningen av undersökningsverksamheten för att syf­ tet med denna i önskvärd utsträckning skall kunna uppnås. Därvid fram­ hålles, att den prisövervakande verksamheten bedrivs i flera former och att dess mest extensiva form består i granskning av prislistor, som nämnden anmodat ett antal företagare och organisationer inom olika handelsled att insända och fortlöpande hålla aktuella. Jämförelser av ändringar i listorna inom olika led av produktions- och distributionskedjorna i skiftande bran­ scher utgör ett av inslagen i prisbevakningen, varigenom det på vissa om­ råden ges möjlighet att uppmärksamma inträffade förändringar i förädlings- och distributionsmarginalerna. Även andra källor utnyttjas för att följa pris­ utvecklingen, och en av de viktigaste härvidlag är olika indexserier, varvid dock den svårigheten föreligger, att serierna inte utan vidare är sinsemellan jämförbara och följaktligen endast i begränsad omfattning kan användas för bedömningen av exempelvis frågan, huruvida en prissänkning på en vara i producent- eller importled åtföljts av en motsvarande sänkning av priset till förbrukarna. Kommittén anser det värdefullt, att analysverksam­ heten på detta område fortsättes. Det framhålles, att man vid publiceringen av indexserier bör eftersträva att jämförelserna avser samma varuområde, ■\arvid det i manga fall torde bli nödvändigt att begränsa jämförelserna till enskilda varors prisförändringar i olika led av produktion och distribution. Vidare är det önskvärt, att samtidigt med pris- och marginalförändring­ arna även kostnadsutvecklingen studeras och redovisas.

29

De iakttagelser, som göres med ledning av prislist- och indexmaterialet, ligger i stor utsträckning till grund för bestämmande av vilka branscher eller varuområden som skall bli föremål för mera ingående undersökningar. Dessa grundar sig på från företagen inhämtade uppgifter rörande inköps- och försäljningspriser, rabatter m. in. Sådan uppgiftsinsamling kan i fabri­ kant- eller grossistledet vanligtvis få formen av totalundersökningar, medan insamlingen i detaljhandeln som regel måste ske i form av stickprovsunder­ sökningar, som med hänsyn till kravet på representativitet dock blir ganska omfattande. Redovisningen av de sammanställda uppgifterna utvisar pris- och marginalutveckling och för detaljhandelns del vanligen också riktpris- följ samhet.

Kommittén anför, att flera av detaljhandelsundersökningarna har belyst riktprissåttningens omfattning och detaljhandelns följsamhet gentemot rikt- priserna inom olika branscher eller varuområden. Av dessa undersökningar har framgått, att vissa varugrupper är helt eller praktiskt taget helt rikt- prissatta samt att handelns följsamhet gentemot riktpriserna på flera om­ råden är mycket hög. Kommittén konstaterar också, att riktprissättningen omfattar en mycket betydande del av omsättningen i konsumentledet och därför i hög grad torde ha inverkat på förutsättningarna för prisutveck­ lingen. Det anses vara synnerligen betydelsefullt, att den roll riktpriserna spelar för prisnivån inom olika branscher blir föremål för fortsatta och för­ djupade undersökningar. Av stort intresse är härvid att genom systematiska studier få klarlagt, huruvida skillnader i följsamhet föreligger mellan verti­ kal och horisontell riktprissättning samt huruvida övergången från en form av riktprissättning till en annan medför ändringar av detaljhandelns marginaler. Dessutom anses det vara av intresse att undersöka och jämföra olika distributionsformers riktprisföljsamhet. Kommittén framhåller vidare som angeläget att branscher, inom vilka riktprisunderskridanden i stor om­ fattning kunnat påvisas, efter relativt kort tid blir föremål för förnyade riktprisundersökningar. Skulle dessa utvisa större riktprisfölj samhet än tidigare, bör branschorganisationernas åtgöranden närmare undersökas och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor få tillfälle att ingripa. Flera varu­

områden är endast delvis föremål för riktprissättning. I undersökningar inom sådana områden har i vissa fall de effektiva handelsmarginalerna för de riktprissatta och de icke riktprissatta varorna jämförts med varandra, var­ vid det i en del fall kunnat konstateras, att betydligt högre marginaler till- lämpats för de riktprissatta varorna. Enligt kommitténs mening är det av synnerlig vikt att en intensifiering av undersökningsverksamheten här sker så att fall av prisuppehållande verkningar av riktprissättningen i största möjliga omfattning blir klarlagda och kan komma under prövning.

De (ivriga större undersökningar nämnden utför som ett led i den pris- övervakande verksamheten beträffande hela branscher eller varuområden är vanligen upplagda så att de redovisade uppgifterna om prisändringar m. in. i olika handelslcd avser riksmedeltal. Undersökningarna anses ha sitt största värde däri, att de klarlägger graden av följ samhet inom de olika distribu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

tionsleden till sådana inträffade förhållanden som ändringar i indirekt be­ skattning, tullsatser, producentpriser på jordbrukets område m. m. Dessa brett upplagda undersökningar är enligt kommittén värdefulla även för den mera allmänt hållna konsumentupplysningen, men de har knappast något värde som inköpsvägledning för konsumenterna. Härför erfordras redovisningar, som inom mera snävt avgränsade geografiska områden visar förekommande prisvariationer i detaljhandeln med beaktande av olika före­ tagsformers roll. Med en sådan typ av redovisningar kan det bli möjligt att på ett mera direkt sätt rikta prisinformation till press och konsument­ organisationer inom berörda lokala eller regionala områden. En så bedriven upplysningsverksamhet anses i hög grad kunna tjäna syftet att ge allmän­ heten inköpsvägledning, därvid dock effektiviteten av densamma väsentligen är beroende av intresset från konsumenternas sida för detta slag av infor­ mation. Kommittén lägger stor vikt vid att dylika undersökningar, vilka hittills utförts i endast ringa omfattning, bedrives i betydligt större ut­ sträckning.

Kommittén uppger vidare, att näringsfrihetsombudsmannen föreslagit att en form av undersökningar måtte prövas, som har en vertikal inriktning och där sålunda en och samma vara följes från tillverkaren till konsumen­ ten. Sådana undersökningar skulle tjäna som underlag för ett ställnings­ tagande till frågan, huruvida prisbildningen på området begränsas i en eller annan form eller om förhållandena eljest ger anledning till uppmärksamhet från de synpunkter ombudsmannen har att anlägga. Undersökningar av detta slag har verkställts av nämnden och myndigheterna är ense om att, i den mån resurserna medger, ytterligare undersökningar bör genomföras. Kommittén anser det vara värdefullt att så sker.

Kommittén påpekar att det inom näringslivet i betydande utsträckning förekommer olika konkurrensbegränsningar, som icke beror på konkurrens- begränsande åtgärder, vidtagna av enskilda företagare, utan har sin grund i ofullkomligheter i näringslivets struktur eller andra liknande förhållan­ den. Det torde ofta vara svårt att ange omfattningen och karaktären av dessa konkurrensbegränsningar. Emellertid kan det antagas, att de har en sådan utbredning att produktionen och distributionen av ett stort antal varor be- röres. Främst är det härvidlag fråga om förefintligheten av ensamföretagare eller eljest företagare med en inom sitt verksamhetsområde dominerande ställning samt oligopol. Monopolliknande system kan också anses före- ligga, då ett område av näringslivet domineras av en eller flera väl inarbe­ tade märkesvaror. Dominansen på marknaden för ett eller flera företag kan i här avsedda fall underbyggas genom konkurrensbegränsande åtgärder, t. ex. selektiv försäljning och vertikal riktprissättning. Kommittén förordar, att en inventering genom pris- och kartellnämndens försorg sker rörande förekomsten av dylika konkurrensbegränsningar. Härigenom kan underlag erhållas för en mera effektiv granskning av deras verkningar. För ombuds- mannaämbetets vidkommande anses en dylik genomgång medföra ökade möjligheter till överblick över konkurrensbegränsningarna inom närings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

31

livet och denna inventering skulle — även om avsikten icke är att tillskapa någon form av officiellt register —• i viss mån kunna bli en motsvarighet till uppgifter i kartellregistret. Det påpekas, att uppgifter om förekomsten av konkurrensbegränsningar av ifrågavarande art i viss utsträckning er- hålles vid mera strukturbetonade undersökningar av särskilda branscher.

De olika slag av undersökningar, som kommittén sålunda behandlat, in­ nefattar betydelsefulla moment i den samhälleliga prisövervakningen och utgör även det nödvändiga underlaget för konsumentupplysningen i pris­ frågor. Verksamheten säges vidare vara av väsentlig betydelse för bedöm­ ningen av, inom vilka områden av näringslivet det i främsta rummet synes motiverat att utföra särskilda undersökningar i syfte att klargöra verk­ ningarna av viss konkurrensbegränsning.

Kommittén berör även den del av undersökningsverksamheten, vari den huvudsakliga arbetsuppgiften består i en ingående granskning av avtals­ förhållanden inom viss bransch eller för viss grupp av företag. Konkur­ rensbegränsningar, som införts i kartellregistret blir, vanligen på hemstäl­ lan av ombudsmannaämbetet, föremål för ingående undersökningar, som avser att belysa deras inverkan främst på prissättningen men också på and­ ra förhållanden, såsom effektiviteten hos företagen m. m. Det har emellertid en längre tid varit ett önskemål att kunna utföra undersökningar också rö­ rande aktuella konkurrensförhållanden inom branscher, som tidigare varit hårt kartellbundna men för vilka kartellavtalen hävts. Syftet härmed skulle vara att klarlägga, huruvida upphävandet av avtal medfört ökad konkur­ rens och vilka uttryck denna i så fall tagit sig beträffande bl. a. prisbild­ ningen. Härigenom skulle skapas förutsättningar för ett bedömande av den nuvarande lagstiftningens effektivitet. På grund av bristande personalresur­ ser har dock sådana undersökningar hittills icke kunnat utföras. Vidare är det ett önskemål att utöka antalet undersökningar av gällande kartellavtal och deras ekonomiska verkningar. Kommittén finner det angeläget, att nu nämnda undersökningar kommer till stånd.

Om de förut omnämnda pris- och marginalundersökningarna utvisar så­ dana höjningar av priser eller marginaler, att dessa inte utan vidare låter sig förklaras av kända faktorer, anser kommittén det nödvändigt med mera djupgående undersökningar för att vinna klarhet om vilka orsaker som kan ligga bakom höjningarna. Kommittén påpekar, att nämnden redan nu ut­ för företagsekonomiska undersökningar rörande vinstsituation och vinstut­ veckling, s. k. lönsamhetsundcrsökningar, hos bransch eller viss grupp av företag, vilka undersökningar också ofta utgör komplement till de särskilda kartellundersökningarna. Vidare uppges, att lönsamhetsundersökningarna i och för sig lämnar endast ringa upplysning om de bakomliggande fakto­ rer, som bidragit till rörelseresultatet, och därför vanligen kompletteras med särskilda analyser av intäkter och kostnader, om möjligt med fördel­ ning på olika verksamhetsgrenar eller varugrupper, varjämte stundom ock­ så speciella analyser göres beträffande effektiviteten (kapacitetsutnyttjande, verkningsgrad m. m.) för att ytterligare belysa under vilka betingelser en

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

bransch arbetar. Lönsamhetsundersökningarna med tillhörande analyser torde ofta vara en nödvändig förutsättning för att man, med utgångspunkt från prissättning och prisutveckling inom en bransch, skall kunna bedöma huruvida skadlig verkan av konkurrensbegränsning föreligger och dessa undersökningar får anses ha ett icke obetydligt värde även för den pris- upplysande verksamheten. Kommittén framhåller, att till följd av begrän­ sade personalresurser endast ett fåtal undersökningar av detta slag kunnat utföras. Enligt kommitténs mening är det emellertid högst angeläget, att ifrågavarande undersökningsverksamhet starkt utökas, främst för att om­ budsmannen, såsom förutsatts i förarbetena till 1956 års ändring i konkur­ rensbegränsningslagen, skall ges möjlighet att i betydligt större utsträckning än hittills bedöma konkurrensbegränsningarnas skadeverkningar med ut­ gångspunkt från gjorda prisanalyser. I sammanhanget understryks också angelägenheten av att den förut nämnda inventeringen av monopol och oligo- pol i tillräcklig omfattning åtföljs av lönsamhetsundersökningar och ana­ lyser av intäkts- och kostnadsförhållanden m. m.

översynen av pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet har enligt kommittén givit vid handen att denna måste väsentligt utökas för att kunna uppfylla från samhällelig synpunkt rimliga krav. Kommitténs önske­ mål och förslag innebär sammanfattningsvis att verksamheten vidgas genom

1) utökade och fördjupade undersökningar för att klarlägga den betydel­ se riktpriserna har för prisnivån inom olika branscher;

2) klarläggande av genomslaget på prissättningen i distributionsleden av sådana omständigheter som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets produ­ centpriser, ändringar i indirekt beskattning m. in.;

3) geografiskt sett avgränsade undersökningar om prisvariationer i de­ taljhandeln;

4) fortsatt arbete med undersökningar av vertikal karaktär; 5) inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på avtal och således icke kan införas i kartellregistret;

6) undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade bran­ scher;

7) ökning av antalet undersökningar beträffande verkningarna i konkur­ rensbegränsningar inom kartellbundna branscher; samt

8) betydande ökning av antalet lönsamhetsundersökningar.

Kommittén tillägger, att den vidgade undersökningsverksamhet, som före­ slagits, nödvändiggör en arbetsplanering på relativt lång sikt och att en dylik planering bör möjliggöra en samordning av olika un­ dersökningar.

I anslutning till översynen av undersökningsverksamheten har kommittén prövat möjligheterna att i praktiska former ytterligare stärka samarbe­ tet i utredningsfrågor mellan nämnden och ombuds­ mannaämbete t. Kommittén har därvid funnit, att rimliga anspråk

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Enligt Kooperativa förbundet bör vid fortsatta riktprisundersökningar även beaktas vilken inverkan ett slopande av vertikala riktpriser har pa prissättning och konkurrenssituationer i producentledet.

Undersökningar i prisövervakande syfte för att klar­ lägga genomslaget på prissättningen i distributionsleden av sådana omstän­ digheter som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets producentpriser m. m. tillstyrkes av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelsen i Västman­ lands län, jordbruksnämnden och Kooperativa förbundet. — Styrelsen för pris- och kartellnämnden instämmer i kommitténs bedömning av det fram­ tida behovet av dylika undersökningar och detta icke blott då någon direkt påverkan av t. ex. tullsänkningar och jordbruksprisändringar kan ge an­ ledning till konsumentprisändringar. Sådana undersökningar är också be­ tydelsefulla som underlag för riktprisundersökningar samt för att klarlägga de allmänna tendenserna till marginalförändringar inom olika branscher.

Geografiskt avgränsade prisundersökningar rekom­ menderas av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kar­ tellnämndens styrelse och Kooperativa förbundet. — Ombudsmannaämbe­ te t uppger, att man vid handläggning av leveransvägransärenden upprepade gånger förmärkt icke oväsentliga olikheter i prisbildningen beträffande oli­ ka varuslag i skilda delar av landet. Dessa skiljaktigheter kan enligt ämbe­ tet icke enbart förklaras av olika fraktkostnader utan torde sannolikt sam­ manhänga med skillnader i konkurrensförhållandena inom lokalt begrän­ sade områden. Ett klarläggande av prisvariationerna i detaljhandeln mellan avgränsade geografiska områden torde därför i vissa fall kunna ge anled­ ning till en närmare undersökning av eventuellt förefintliga lokala kon­ kurrensbegränsningar. Härtill kommer givetvis att, såsom kommittén an­ fört, redovisningar av ifrågavarande slag kan ge allmänheten en bättre in- köpsvägledning än mera brett upplagda undersökningar. — För att de lo­ kala undersökningarna skall tjäna till ledning för konsumenterna måste dock enligt Kooperativa förbundets mening prisundersökningsområdena vara starkt begränsade och antalet områden synnerligen stort. Då undersökning­ arna följaktligen medför stor arbetsbelastning, måste de tekniska och orga­ nisatoriska förutsättningarna för desamma klarläggas, varvid sakkunskapen inom den privata detaljhandeln och kooperationen bör utnyttjas.

Den största vikt fästes vid undersökningar rörande konkur­ rensförhållandena.

Inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på avtal och således icke kan införas i kartellregistret, exempelvis monopol och oligopol, förordas av näringsfrihetsrådct, ombudsmannaämbetet för nä­ ringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse samt Kooperativa för­ bundet. — Ombudsmannaämbetet finner förslaget i denna del särskilt be- aktansvärt och anför bl. a.:

35

En dylik kartläggning skulle för ämbetets vidkommande innebära ökade möjligheter till en värdefull överblick över konkurrensbegränsningar inom näringslivet och torde även utgöra en tillgång för nämnden vid dess plane­ ring av såväl den prisövervakande som den utredande verksamheten. Nämn­ den bör enligt ämbetets uppfattning nämligen i sin prisinsamlings- och pris- analyseringsverksamhet i första hand söka systematiskt bevaka sådana om­ råden, där det av nyssnämnda inventering eller av kartellregistret framgår eller eljest är känt, att det finns konkurrensbegränsningar. Nämndens pris­ material skulle härigenom ge bättre möjlighet att följa prisutvecklingen inom just de områden av näringslivet, där det icke råder en fri konkurrens och det därför finns särskild anledning till vaksamhet från samhällets sida. På dylika områden, där prisbildningen icke är fri, skulle ämbetet då få ökade möjligheter att vid prisstegringar, som icke utan vidare kan förkla­ ras av faktiska kostnadsstegringar, eller i fall där ett pris icke sänkes på ett sådant sätt, som borde äga rum med anledning av inträffade kostnads­ minskningar, vidtaga därav "betingade åtgärder och eventuellt, om anled­ ning därtill befinnes föreligga, föra saken inför näringsfrihetsrådet.

Uppgifter om förevarande slag av konkurrensbegränsningar har, framhål­ ler pris- och kartellnämndens styrelse, i viss utsträckning framkommit vid branschundersökningar. För att göra en mera systematisk inventering krävs en ganska betydande arbetsinsats, vartill nämndens resurser icke räckt. Styrelsen finner, i likhet med kommittén, en sådan inventering värdefull och anser att den successivt bör utföras.

Undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade branscher tillstyrkes av näringsfrihetsrådet, pris- och kartellnämn­ dens styrelse och Kooperativa förbundet. — Vissa sådana undersökningar har enligt nämndens styrelse företagits och andra har en längre tid stått på arbetsprogrammet men icke kunna påbörjas, enär tillgängliga undersök- ningsresurser måst användas till av ombudsmannaämbete! aktualiserade uppgifter, främst utredningar rörande fall av leveransvägran. Detta gäller också i fråga om undersökningar rörande verkningar av gällande konkur­ rensbegränsningar. Undersökningsverksamheten bör här utökas.

Ett ökat antal undersökningar beträffande verkningarna av kon­ kurrensbegränsningar inom kartellbundna branscher ser nä­ ringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse samt Kooperativa förbundet som en mycket bety­ delsefull uppgift. — Ombudsmannaämbetet, som starkast understryker vär­ det av sådana undersökningar, anför:

Av de omkring 900 i kraft varande registrerade konkurrensbegränsande överenskommelserna är det visserligen endast en mindre del, som är av omedelbart intresse ur allmän synpunkt. Blott ett förhållandevis begränsat antal av avtalen kan karakteriseras såsom kartellavtal i egentlig mening. Antalet överenskommelser av sådan natur, att de kan ifrågasättas medföra skadlig verkan, torde dock — såsom kommittén anfört i annat samman­ hang — vara så stort att eu fullständig utredning och bedömning av dem måste bli en uppgift på lång sikt. Då man endast undantagsvis kan redan på

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

texten i ett registrerat avtal bedöma om överenskommelsen medför sådan skadlig verkan, som konkurrensbegränsningslagen avser att hindra, måste i allmänhet — i främsta rummet genom pris- och kartellnämndens försorg — verkställas en närmare, ofta omfattande utredning om avtalets tillämp­ ning och verkningar på prisbildningen, på effektiviteten inom näringslivet eller för annan företagares näringsutövning. Enligt ämbetets uppfattning har på grund av bristande personella resurser utredningar av detta slag icke kunnat genomföras i den utsträckning som varit önskvärt. För att undvika att prövningen av gällande kartellavtals eventuellt skadliga verkningar för­ dröj es i alltför hög grad måste därför en utökning av undersökningsverk­ samheten på nu ifrågavarande område hälsas med tillfredsställelse.

Kooperativa förbundet finner det synnerligen önskvärt att de arbetsupp­ gifter som angivits rörande konkurrensbegränsningar ägnas en betydligt ökad uppmärksamhet. Det framstår som en väsentlig brist hos det nuva­ rande systemet för att motverka samhällsskadlig konkurrensbegränsning att resurser uppenbarligen icke funnits disponibla för grundliga och fortlö­ pande undersökningar på området.

Enligt pris- och karteltnämndens styrelse är det mycket angeläget att lönsam hets Undersöknin gar utföres i tillräcklig omfattning. Det är viktigt att vid övrig undersökningsverksamhet konstaterade pris- och marginalhöjningar kan bli föremål för ingående analyser i såväl tillverk­ nings- som handelsleden så att orsakerna till höjningarna blir klarlagda. Lönsamhetsundersökningarna blir emellertid oftast mycket arbetskrävande eftersom uppgiftsmaterialet i stor utsträckning måste hämtas ur bokföring och andra redovisningshandlingar vid personliga besök hos företagen. —

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller att det med

hänsyn till den inriktning lagstiftningen har i allmänhet torde saknas an­ ledning att utföra lönsamhetsundersökningar såsom fristående undersök­ ningar. De synes i stället i regel ha sin rätta plats som komplement till så­ dana särskilda undersökningar beträffande konkurrensbegränsande före­ teelser, där det gäller att klarlägga, huruvida skadlig verkan i lagens mening föreligger. Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att pris- och kartellnämnden erhåller tillräckliga resurser för att i ökad ut­ sträckning utföra lönsamhetsundersökningar.

Styrelsen för pris- och kartellnämnden påpekar att inriktningen av undersökningsverksamheten vid varje särskild tidpunkt med nödvändighet måste bestämmas av karaktären av de problem, som är aktuella på pris- och konkurrensområdet. På grund av olika omständigheter — bl. a. förbudet mot fasta bruttopriser, riktprissättningen, framväxten av nya företagsformer inom detaljhandeln samt senast införandet av den all­ männa varuskatten — har under de senaste åren pris- och konkurrensför­ hållandena inom detaljhandeln i särskilt hög grad tilldragit sig uppmärk­ samhet. Detta har också lett till att undersökningsverksamheten mer än an­ nars skulle ha varit motiverat måst inriktas på detaljhandeln. Härigenom har undersökningar i produktionsledet och de tidigare handelsleden kom­

37

mit att utföras i mindre omfattning än som varit önskvärt. Styrelsen anser det angeläget, att antalet undersökningar omfattande de sistnämnda leden inom näringslivet utökas.

En planering av undersökningsverksamheten på re­ lativt lång sikt finner nämndens styrelse vara nödvändig. Dock framhålles, att icke förutsedda förhållanden snabbt kan inträffa — ett exempel härpå var införandet av den allmänna varuskatten —- som nödvändiggör stor ar­ betsinsats för vissa slag av undersökningar och därmed omdisponering av personal och frångående av uppgjord arbetsplan. Enligt näringsfrihetsrådet bör vid planeringen noga tillses att undersökningarna blir rationellt upp­ lagda samt inriktade på områden och företeelser som är av betydelse i sam­ manhanget; de stort upplagda undersökningarna bör inriktas på väsentlig­ heter. För att ta några exempel vill rådet ifrågasätta, huruvida det i nuva­ rande läge är av något större intresse ur de syften som nämnden har att tillgodose att, såvida ej särskilda skäl föreligger, utföra detaljundersökning­ ar på sådana områden som textilbranschen och skobranschen, där konkur­ rensen för närvarande synes vara särskilt hård. — Landsorganisationen, som erinrar om att den vid flera tidigare tillfällen framfört åsikten att en aktivisering av nämndens verksamhet vore högeligen önskvärd och anser att ett genomförande av kommitténs förslag skulle utgöra en god grundval för en allsidig och effektiv prisövervakning och ett nödvändigt underlag för en för konsumenterna intressant prisinformation, betonar vad kommittén anfört om arbetsplaneringen. Enligt organisationen synes härvidlag vissa brister ha förekommit. Flera av nämnden utförda större undersökningar, vilka varit ganska personal- och tidskrävande, har ur konsumentsynpunkt varit föga givande. En mera rationell uppläggning av arbetet skulle ha gjort det möjligt att frigöra krafter för uppgifter, som nu blivit eftersatta. Dessa förhållanden bör givetvis i framtiden rättas till.

I betänkandet framlagda förslag om en utvidgning av undersökningsverk­ samheten avvisas i stort sett av Sveriges grossistförbund, Sveriges industri­ förbund och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svenska försäljnings- och reklamförbun­ det, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund samt flertalet handelskamrar. Såsom redan antytts anses en utbyggnad icke vara sakligt motiverad.

Grossistförbundet framhåller att hittillsvarande verksamhet varit av vär­ de för uppnående av det med lagstiftningen avsedda syftet. Pris- och kar­ tellnämndens utredningar har i stort sett varit omsorgsfullt gjorda och fått en objektiv prägel. Den redovisning som skett av nämndens arbete ger vid banden, att man väl täckt in de områden som varit betydelsefulla för att allmänt få en inblick i prisbildningen och för kartläggning av sådana av­ snitt inom näringslivet, där monopol, kartellavtal och andra konkurrens­ bindande avtal förekommer. Att nämndens verksamhet — som i detta sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

manhang får ses parallellt med näringsfrihetsombudsmannens — även i praktiken givit ett tillfredsställande resultat har vitsordats i olika sam­ manhang. Förbundet menar icke att nämndens verksamhet skulle begränsas utan den bör fullföljas på alla de områden, där den fria konkurrensen icke gör sig fullt gällande. Självfallet är det också av betydelse, att nämnden lik­ som hittills införskaffar och publicerar allmänna uppgifter om prisutveck­ lingen. Såvitt förbundet kan finna bör dock nämnden ha möjligheter att inom ramen för nuvarande organisation genomföra den undersökningsverk­ samhet, som är erforderlig för en allmän bedömning av prisutvecklingen och för de utredningar, som kan påkallas av näringsfrihetsombudsmannen och näringsfrihetsrådet. Det förefaller för övrigt inte uteslutet att en när­ mare undersökning av möjligheterna att skapa en ordning, enligt vilken principiellt betydelselösa ärenden utan åsidosättande av rättssäkerheten skulle kunna avföras på ett tidigare stadium av behandlingen, kunde ge ett resultat, som komme att innebära en påtaglig ökning av nämndens kapa­ citet för väsentliga frågor.

I yttrandet från industriförbundet och arbetsgivareföreningen påpekas bl. a. att om undersökningsverksamheten skulle avse samtliga branscher inom alla delar av näringslivet och om den därjämte skulle kunna angripa varje undersökningsobjekt med viss regelbundenhet den givetvis skulle kräva en mycket stor utredningsapparat. Såtillvida skulle nästan alltid kunna göras gällande, att de existerande resurserna vore för knappt tilltagna. En sådan syn på utredningsverksamhetens omfattning och inriktning är emellertid uppenbarligen orealistisk. Vad det kommer an på är att garantera sådana resurser, kvantitativt och icke minst kvalitativt, att det utredande organet utan längre dröjsmål kan verkställa undersökningar, som avser ur allmän synpunkt väsentliga områden, och utföra dem på ett vederhäftigt sätt. I den mån undersökning icke påkallas av annan myndighet synes valet av un­ dersökningsuppgifter i första hand böra ske mot bakgrunden av utrednings- organets kunskaper om förekomsten av ofullständig konkurrens i fråga om mera centrala förnödenheter och tjänster. Utredningar på områden, som notoriskt kännetecknas av stark konkurrens, bör sålunda som regel icke komma till utförande, liksom ej heller utredningar rörande varor och an­ nat som har mindre betydelse för den allmänna prisutvecklingen. Även om angivna synpunkter redan beaktats av pris- och kartellnämnden, förefaller det sannolikt att en ytterligare koncentration på i antydd mening angelägna utredningsuppgifter skulle i och för sig leda till en effektivisering av nämn­ dens verksamhet. Vidare anföres:

Rörande de konkreta önskemål kommittén anför i fråga om inriktningen av undersökningarna må följande framhållas. På vissa områden med stark konkurrens, t. ex. livsmedelsbranschen, sker i stor utsträckning snabba prisförändringar. När resultatet av nämndens undersökningar på dylika områden föreligger, kan ofta så lång tid ha förflutit, att de insamlade pris­ uppgifterna är inaktuella. Visserligen kan undersökningsresultaten i sådana fall äga intresse från andra synpunkter — de kan exempelvis bidraga till att vederlägga ovederhäftig kritik av prisförhållandena i branschen —

39

men de torde knappast lämna konsumenterna någon prisinformation av värde. Vissa andra av kommittén föreslagna undersökningar, t. ex. av kon­ kurrensförhållandena i dekartelliserade branscher, synes däremot i och för sig vara av intresse icke minst med hänsyn till de alltjämt ofullständiga kunskaperna om dessa förhållanden.

Köpmannaförbundet anmärker att undersökningsverksamheten hittills väsentligen koncentrerats till detaljhandeln och menar att konkurrensför­ hållandena inom de bakomliggande leden är minst lika väsentliga för pris­ bildningen som motsvarande förhållanden inom detaljhandeln. Det synes därför angeläget att undersökningsverksamheten ges en större spridning, därvid olika faktorers inverkan på konkurrens- och prisförhållandena och graden av denna inverkan blir utslagsgivande för undersökningarnas in­ riktning.

Svensk industriförening menar att de grundläggande uppgifterna i fråga om prisövervakning och undersökningsverksamhet, vilka enligt kommittén skall tjäna fyra syften, även i fortsättningen bör bilda hörnstolparna för pris- och kartellnämndens verksamhet. Av de vidgade uppgifterna anser föreningen för sin del, att tre ytterligare sådana —- geografiskt avgränsade prisundersökningar, »vertikala» undersökningar samt inventering av icke registrerade konkurrensbegränsningar — kan tas med på programmet men att de övriga föreslagna uppgifterna icke kommer att ha så avgörande be­ tydelse för huvudmålet — en effektiv prisövervakning — att de extra kost­ naderna kan motiveras.

Handelskammaren i Göteborg betonar att det ur samhällsekonomisk syn­ punkt är nödvändigt att en sträng gallring sker så att endast de mest pro­ duktiva arbetena kommer till utförande. Pris- och kartellnämndens vikti­ gaste uppgift är att finnas till och att ha en sådan organisation alt den kan genomföra och lägga fram resultatet av en och annan stickprovsundersök­ ning. Utökas verksamheten därutöver har enligt kammarens åsikt därmed också den gräns passerats, som utgör skiljelinjen mellan produktiva och improduktiva arbetsuppgifter. Handelskammaren — liksom även Östergöt­ lands och Södermanlands, Smålands och Blekinge samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare — pekar på möjligheterna alt inom den befintliga organisationens ram åstadkomma en eventuellt erforderlig effektivisering av verksamheten.

Pris- och kartellnämndens styrelse och ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor delar kommitténs uppfattning att särskilda åtgärder i syfte att främja samarbetet mellan nämnden och ämbetet icke är påkallade.

U pplysnings verksamheten

Kommittén

Uppgiften att överväga åtgärder för en utvidgning och intensifiering av upplysningsverksamheten har för kommittén framstått såsom ytterst vä­ sentlig. Kommittén delar helt den principiella syn på konsumentupplys­

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ningens betydelse, som kom till uttryck i priskontrollutredningens betän­ kande, där det bl. a. framhölls att man för att åstadkomma en effektivare konkurrens måste göra allt för att öka konsumenternas möjligheter att överblicka marknaden genom ökad pris- och varukännedom. En konsu­ mentupplysning med detta dubbla syfte ansågs utgöra eu förutsättning för priskontrollens avskaffande. Denna uppfattning, fortsätter kommittén, åter­ speglade sig dock ej i utredningens, av statsmakterna härutinnan godtagna förslag till personalorganisation för pris- och kartellnämnden. Det lär emel­ lertid ha varit tämligen svårt att vid denna tidpunkt överblicka personal­ behovet, eftersom man icke närmare gick in på hur upplysningsverksamhe- hen skulle läggas upp eller försökte precisera vad den skulle avse utan sna­ rast betraktade det hela som ett slags försöksverksamhet. Efter fyra års erfarenheter torde det numera föreligga betydligt större möjligheter att an­ ge vad konsumentupplysningen på prisområdet bör omfatta, hur den bör läggas upp och vilket behov av personal som kan erfordras för att den skall fylla den viktiga funktion i ett frikonkurrenssystem som statsmakterna förutsatt.

Konsumentupplysningens uppgift i vid bemärkelse kan enligt kom­ mittén sägas vara att ge konsumenterna sådant underlag för deras ekonomis­ ka handlande, att de kan uppnå maximal behovstillfredsställelse till lägsta möjliga kostnad eller uppoffring. Tillämpat på varumarknaden, som väger tyngst i sammanhanget, innebär det att konsumenten skall ha tillgång till sådana kunskaper om varorna, att han i det enskilda fallet skall kunna gö­ ra det för honom ur olika synpunkter fördelaktigaste inköpet och därige­ nom få största möjliga utbyte av de penningmedel som står till hans förfo­ gande. Upplysningar om varorna skall vara baserade på objektiva under­ sökningar av priser, kvalitet och i förekommande fall service. Avvägning­ en kan sedan göras utifrån de speciella behov av praktisk, social eller es­ tetisk art som konsumenten må ha.

Den konsumentupplysande verksamheten kan ha olika inriktning:

dels kan den, såsom inom skolan och folkbildningsarbetet, vara inriktad på en mera allmän konsumentfostran och syfta till att få konsumenterna att inta en självständigt analyserande attityd med avseende på såväl de egna behoven som på varorna och reklamen omkring dessa, dels kan den vara inriktad på att försöka ge konsumenterna aktuella upplysningar inför de dagligen uppkommande köpsituationerna. Båda slagen av upplysning är nödvändiga och kompletterar varandra.

När kommittén konstaterar, att det mesta ännu är ogjort på konsument­ upplysningens område, sker det i medvetande om arbetsuppgiftens väldiga omfattning i förhållande till resurserna och den relativt korta tid som för­ flutit sedan verksamheten kom i gång. Kommittén är också medveten om svårigheterna av olika slag att nå ut till och påverka människorna med ob­ jektiv upplysning om varor och priser, något som dock inte får hindra att alla möjligheter att bistå konsumenterna tillvaratas. Icke minst viktig för

41

konsumenterna är enligt kommittén den effekt som aktivitet på hela upp- lysningsområdet kan ha på företrädarna för produktion och distribution.

Efter en återblick på vad som hittills hänt på upplysningsområdet i dess hdhet __• med tillkomsten av bl. a. varudeklarationsnämnden, konsument­ rådet, konsumentinstitutet samt pris- och kartellnämnden — behandlar kommittén, utifrån sin allmänna syn på önskvärdheten av en samord­ ning av pris- och kvalitets upplysning, möjligheterna till en sådan samordning. Under erinran om att statsmakterna tidigare avvisat förslag om att ett organ skulle handha upplysningsverksamheten rörande såväl kvalitets- som prisfrågor och i stället ansett verksamheten böra förläg­ gas till de organ, som framställer utredningarna, framför kommittén som sin mening att ett väsentligt ökat samarbete måste komma till stånd. Sam­ tidigt anser kommittén så stora fördelar vara förknippade med att upplys- ningsmaterialet framställs hos de utredande institutionerna, att den inte ifrågasätter någon ändring i de organisatoriska förhållandena. Kommittén hävdar, att det upplysningsmaterial som behövs för att ge konsumenterna ökade möjligheter till en rationell avvägning av frågan pris-kvalitet-service mycket väl kan komma till genom ett samarbete mellan de olika institutio­ nerna. Undersöknings- och upplysningsverksamheten vid skilda organ är dock av sådan art och har sådan inriktning att den inte i alla delar kan el­ ler ens bör samordnas. Sålunda är det exempelvis inte alltid möjligt att i tiden samordna kvalitetsundersökningar och prisundersökningar på enskil­ da varor.

Den publiceringsverksamhet från pris- och kartellnämndens sida, som hittills i huvudsak varit begränsad till utgivning av tidskriften »Pris- och kartellfrågor» samt utsändande av pressmeddelanden om utredningar m. m. anser kommittén vara otillräcklig. Enligt kommitténs uppfattning hör upp- lysningsåtgärderna på prisområdet vara av två slag. Den ena typen bör innefatta en mera redovisande och fortlöpande information om den statliga verksamheten, d. v. s. i stort sett sådan upplysning som be- drives i »Pris- och kartellfrågor» och som, ehuru den vänder sig till ett re­ lativt begränsat antal intresserade, är viktig och absolut nödvändig framför­ allt därför att den ger grundmaterialet till den allmänna debatten på områ­ det i tidningar och tidskrifter, radio och TV. Den andra typen av upplys­ ning, som hittills inte förekommit i systematiserad form men som kommit­ tén anser vara minst lika viktig, avser en direkt pa konsumenterna inriktad upplysningsverksamhet, vilken bl. a. skall ta sikte pa att med material från prissidan komplettera det upplysningsmaterial som komrnei fram genom kvalitetsprovningar och varudeklarationer. Vilka former denna konsument­ upplysning än får — och den måste arbeta med flera former — så måste en­ ligt kommitténs mening ett gemensamt krav beaktas: upplysningen måste presenteras på ett sådant sätt att den kan »säljas* till olika förmedlande in­ stanser. Kommittén nigår ifrån att alla kanaler att nå ut till konsumenterna därvid skall utnyttjas och nämner särskilt konsumentinstitutet, studie-,

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

löntagare- och kvinnoorganisationerna, dags- och tidskriftspressen, radion och televisionen samt inte minst skolorna och konsulenterna på hushålls- området.

Samarbete mellan pris- och kartellnämnden och konsumentinsti­ tutet anser kommittén nödvändigt med tanke på möjligheterna att få fram ett gemensamt upplysningsmaterial, som belyser aspekterna pris- kvalitet-service. Förekomsten av ett sådant material är av största betydelse för olika förmedlande organ. Upplysningsmaterial från konsumentinstitutet rörande en varas egenskaper bör kompletteras med avsnitt, där prisfrågan mera utförligt behandlas, exempelvis med angivande av riktprisunderskri- danden, prisspridning, merkostnader vid avbetalningsköp, service m. m. Det är nödvändigt att den prisupplysande delen av materialet ges en populär och attraktiv utformning; ett kontinuerligt samråd mellan organen måste äga rum.

Även med varudeklarationsnämnden bör samarbete komma till stånd, ehuru på ett mera begränsat sätt med hänsyn till att varudekla­ rationerna i varierande grad täcker varornas kvalitet.

Det behövs emellertid icke endast ett sakligt riktigt grundmaterial för att samhällets konsumentupplysning i ständig tävlan med den kommersiel­ la reklamen skall få full effekt. En omsorgsfull utformning av materialet, ett aktgivande på nya informationsmöjligheter och en oavlåtlig förnyelse av studiemetoder erfordras därjämte. Om detta gäller för konsumentupp­ lysning i allmänhet torde det enligt kommittén särskilt gälla för upplys­ ning omkring prisfrågor, och spörsmålet härom bör fördenskull ägnas sär­ skild uppmärksamhet. Ytterst beror nämligen resultatet av upplysningsverk­ samheten på den enskilde konsumentens vilja och förmåga att tillgodogöra sig detsamma. En förmedling på olika vägar av upplysningsmaterialet till konsumenterna måste alltså komma till.

Studie- och folkbildningsarbetet har härvidlag en mycket viktig uppgift att fylla. Verksamheten måste bygga såväl på mera teore­ tiskt studiematerial som på aktuellt och praktiskt material om både priser och varor. Visserligen förekommer redan en på konsumentupplysning in­ riktad studieverksamhet, låt vara av varierande omfattning inom olika orga­ nisationer, men för kommittén har påtalats att bristen på lämpligt grund­ material starkt försvårat uppläggningen av kurser i ämnet. Kommittén be­ tonar, att det i stor utsträckning blir fråga om vilket material, som kan erbjudas från de konsumentupplysande organens sida, och hur det erbjuds. Det är därför betydelsefullt att mera material ställs till förfogande och att en direkt och personlig service lämnas organisationerna vid uppläggning av- kurser, framställning av studiebrev och studiehandledningar etc. Konmiittén lämnar vissa exempel på hur samarbetet mellan pris- och kartellnämnden och olika organisationer praktiskt kan utföras samt uttalar därvid önske­ mål om att organisationerna fortlöpande informeras om planerade under­ sökningar av intresse för deras verksamhet, att nämnden står till tjänst i

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

mare undersökt förutsättningarna och kostnaderna för en dylik tidning men menar att frågan, som berör hela konsumentupplysningsområdet, vid tillfälle bör bli föremål för särskild prövning.

I vilken omfattning radio och TV används för konsumentupplys­ ning är enligt kommittén avhängigt av dels programproducenternas egna initiativ och intresse för det upplysningsmaterial som finns, dels detta mate­ rials konkurrenskraft vid jämförelse med annat programstoff. Kommittén är emellertid övertygad om att det finns ett betydande fält för samarbete mellan pris- och kartellnämnden och radio-TV när det gäller konsument­ upplysning i prisfrågor, först och främst i fall där pris-, kvalitets- och ser­ vicesynpunkter kan ställas emot varandra i olika program om varor, men också genom program med enbart prisupplysning, och kommittén vill i högsta grad anbefalla ett sådant samarbete.

Skolornas betydelse, särskilt för sådan upplysning som syftar till konsumentfostran, understryks starkt av kommittén. Undervisningen fal­ ler naturligt in under ämnen som samhälls- och hemkunskap och slöjd; i skolöverstyrelsens metodiska anvisningar för undervisningen i hemkunskap har angivits, vart undervisningen bör syfta. Vissa undersökningar pågår angående undervisningens beskaffenhet för att skapa goda konsumentatti­ tyder hos barn och ungdom och kommittén anser det angeläget att vid lik­ nande undersökningar prisfrågan särskilt beaktas så att man har awäg- ningsproblemet pris-kvalitet-service i blickpunkten. Pris- och kartellnämn­ den bör hålla fortlöpande kontakt med skolöverstyrelsen för diskussion om utformningen av lämpligt undervisningsmaterial. Med tanke på hus- hållslärarnas roll i sammanhanget bör samråd ske även med överstyrelsen för yrkesutbildning och seminarierektorerna.

En mycket viktig förmedlande grupp, som i sin rådgivningsverksamhet har direkt kontakt med konsumenterna, är hushållningssällska­ pens hemkonsulenter i de olika länen och motsvarande i vissa städer.

Kommittén har icke förutsatt att pris- och kartellnämnden skall utge några skrifter för försäljning till allmänheten utan i stället medverka i kon­ sumentinstitutets skrifter och i olika studiekurser, varjämte malerial skall ställas till förfogande för dagspress, tidskrifter, radio och TV. En del tryck- saksmaterial i form av smärre broschyrer och informationsblad bör dock framställas av nämnden och tillhandahållas för studie- och upplysnings­ verksamhet.

Det omfattande program för pris- och kartellnämndens upplysningsverk­ samhet, som sålunda skisserats, anser kommittén icke kunna förverkligas utan en väsentlig personalförstärkning. Med hänsyn till de ansvarsfulla av­ göranden som verksamheten för med sig samt angelägenheten av snabba och effektiva initiativ föreslår kommittén, att den nuvarande publiceringssek- tionen omvandlas till en fristående upplysningssektion, vil­

45

ken sorterar direkt under nämndens chef. Enligt kommitténs uppfattning är det synnerligen viktigt att sektionen intar en självständig ställning inom verket. Sektionen och dess chef måste kunna hävda sina intressen i olika sammanhang, icke minst vid planläggning av utredningsverksamheten. Så­ som företrädare för konsumentintressena bör sektionen kunna framlägga förslag om olika slags utredningar och från upplysningssynpunkt påverka målsättningen. Den vikt som tillmäts den föreslagna upplysningsverksam­ heten och det ansvar som kommer att åvila chefen för upplysningssektio- nen anser kommittén motivera en relativt hög tjänsteplacering för denne.

Enligt praxis och i någon mån av den anledning, att instruktionen kan tolkas så, har nämndens styrelse hittills alltid diskuterat och godkänt alla pressmeddelanden innan de utsänts. Med den utformning och den omfattning som upplysningsverksamheten föreslås få är det enligt kommit­ tén orimligt att materialet i dess helhet förhandsgranskas av styrelsen; och därmed vill kommittén starkt ifrågasätta, om nuvarande ordning för be­ handlingen av pressmeddelanden bör bibehållas. Vissa angivna ändringar i instruktionen med tanke på nämndens kommande uppgifter på upplys- ningssidan bör enligt kommittén övervägas.

Om den föreslagna personalförstärkningen genomföres har man, menar kommittén, anledning utgå ifrån att nämnden kan tillgodose rimliga anspråk från konsumenthåll på upplysningsmaterial och informationer. Några in­ satser därutöver från samhällets sida torde normalt inte vara erforderliga utan upplysningsarbetet torde bedrivas bäst och effektivast på det för var­ je kommunikationsmedium och varje organisationsform lämpligaste sät­ tet. Kommittén föreslår därför inga speciella anslag eller andra arrangemang av permanent karaktär till stöd för en vidgad konsumentupplysning i prisfrågor. Denna verksamhet bör växa fram i takt med de förbättrade resurserna och den ökade uppmärksamhet som prisfrågorna kan tillvinna sig inom folkbildningsarbetet och bland allmänheten. I viss mån annor­ lunda bedömer kommittén frågan om en engångsinsats från samhällets si­ da som stöd för en tidsmässigt koncentrerad och brett upplagd upplys- nings kampanj kring prisbildningsfrågorna. Kommittén anser det vara ett samhällsintresse, att en riksomfattande upplysningskam- panj i prisfrågor kommer till stånd och håller före, att denna bör bedrivas genom folkbildningsorganisationerna, vilka visat ett betydande intresse föl­ en samlad insats på området. En sådan kampanj skulle vara att uppfatta som inledningen till en »ny giv» på prisupplysningsområdet och vara av­ sedd att nå ett betydande antal personer, som efter ett studium av prisfrå­ gorna kan bli kärnan i en vaken konsumentopinion. Aktiviseringskam- panjen hör följas av en löpande allsidig upplysningsverksamhet, varvid de enligt kommitténs förslag utbyggda resurserna inom pris- och kartellnämn­ den kommer alt bli av värde och torde utgöra en garanti för att verkan av en engångskampanj inte snabbt ebbar ut utan att resultaten kan nyttiggö­ ras för den permanenta verksamheten. Vid en undersökning av medelsbeho­

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

vet har kommittén kommit fram till att ca 150 000 kronor erfordras i stats­ bidrag för en kampanj av avsedd omfattning. Kommittén föreslår, att detta engångsbelopp ställs till konsumentrådets förfogande att fördelas bland in­ tresserade bildningsorganisationer under studiesäsongen 1961/62.

Remissyttrandena

Avsnittet om upplysningsverksamheten har rönt särskilt intresse vid re­ missbehandlingen. Så gott som undantagslöst understryks starkt behovet av en intensifierad konsumentupplysning och kommitténs förslag hälsas med stor tillfredsställelse, i all synnerhet av studieorganisationerna.

De remissorgan som i det väsentliga ansluter sig till i betänkandet fram­ förda synpunkter på konsumentupplysningen är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartell­ nämndens styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands län, statskontoret, försäkringsinspcktionen, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrå­ gor, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän­ nens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstcmännens riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Arbetarnas bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarsko­ lan, Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildning sv erksamhet, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföre­ ningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt handelskamrarna i Göteborg och Gefle. — Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbild­ ning, lantbruksstyrelsen och Sveriges radio uttalar sitt intresse för en ut­ vidgad konsumentupplysning i vad avser deras medverkan inom respektive verksamhetsområden. — Från en del håll understrykes de svårigheter, som en allsidig och objektiv konsumentupplysning möter.

Till belysande av den allmänna inställningen hos flertalet av ovannämnda organ må här återges vad Landsorganisationen yttrar:

LO kan i allt väsentligt instämma i utredningens synpunkter och förslag beträffande en vidgad konsumentupplysning. Det är av stor betydelse, när det gäller att göra prisövervakningen mer effektiv, att de resultat, som framkommer av pris- och kartellnämndens och övriga berörda institutio­ ners arbete, förs ut till den köpande allmänheten på ett sådant sätt, att denna verkligen kan tillgodogöra sig detta. För konsumenterna framstår det som i högsta grad önskvärt att i ett sammanhang kunna erhålla uppgif­ ter som belyser prisförhållandena, den tekniska kvaliteten och förekomman­ de service. Skall detta önskemål tillgodoses, måste en betydligt mera inten­ siv och livlig kontakt än vad som för närvarande synes förekomma upprätt­ hållas mellan de olika institutioner, som handlägger pris- och konsument­ frågorna. LO vill för sin del hoppas att de berörda organen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa ett sådant arbete.

Handelskammaren i Göteborg, som i övrigt nästan undantagslöst avstyrkt framlagda förslag, instämmer helt med kommittén i vad denna anfört om önskvärdheten av en ökad konsumentupplysning. En pris- och kvalitetsmed­

47

veten allmänhet är enligt kammaren utan tvivel det mest effektiva remediet för att komma till rätta med eventuella tendenser till oskälig prissättning. Målsättningen bör därför vara att genom en objektiv och allsidig upplysning om de varor, som finnes på marknaden, söka bibringa det stora flertalet konsumenter de för en bedömning av treenigheten pris-kvalitet-service erfor­ derliga kunskaperna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför bl. a.:

Vad kommittén anför om behovet av en bättre samordning mellan upp­ lysningsverksamheten i pris- och konkurrensfrågor och övrig konsument­ upplysning vill länsstyrelsen i huvudsak understryka. Det ter sig onekligen som en betydande brist att inte redan nu upplysningar rörande kvalitet och service i större utsträckning förenats med upplysningar om priser, pris­ spridning och olika inköpskällor. Att detta är en grannlaga uppgift och att stor varsamhet måste iakttagas för att konsumenterna skall ges en rättvi­ sande bild av förhållandena måste givetvis understrykas. Men detta kan inte få utgöra någon ursäkt för att en så viktig uppgift inte angripes med all den intensitet den är värd. Man kan rentav säga, att en konsumentupplysning, som inte tillräckligt innefattar just den förening av kvalitets- och prisupp­ gifter, som här åsyftas, är både ofullständig och otillräcklig. Först genom kombinationen får de enskilda elementen för konsumenternas del sitt fulla värde. Det synes angeläget att ett närmare samarbete mellan de olika orga­ nen, inte minst pris- och kartellnämnden och konsumentinstitutet, kommer till stånd.

En avvisande hållning till kommitténs förslag intager Sveriges köpmanna­ förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska ar­ betsgivareföreningen, Svensk industriförening, Inköpscentralernas aktiebo­ lag ICA samt Stockholms, Östergötlands och Södermanlands och Skånes handelskammare.

Stockholms handelskammare menar att kommittén icke tillfredsställande preciserat vare sig innehåll eller former för en utvidgad prisupplysning. Be­ tänkligheterna mot verksamheten ökas inför den snabba omdaning av nä­ ringslivet som pågår och där ständiga förskjutningar i relationerna mellan pris, kvalitet och service äger rum. Överhuvudtaget innefattar en prisupp­ lysningsverksamhet sådana risker för felaktiga värderingar och vilseledan­ den, att kammaren anser sig böra bestämt avstyrka kommitténs förslag på denna punkt.

Skånes handelskammare säger sig självfallet icke ha något att erinra mot en verksamhet, som inskränker sig till att lämna objektiv upplysning om priser och varor och som rätt bedriven otvivelaktigt är nyttig och värdefull och gagnar även näringslivet, men ställer sig ytterst kritisk mot den före­ slagna utvidgningen av verksamheten. Det är nämligen enligt kammarens uppfattning fara värt, att en konsumentupplysning efter de uppdragna rikt­ linjerna kommer in på områden, där stort utrymme finns för högst subjek­ tiva värderingar. Även om kommittén för sin del sannolikt icke medvetet haft några tankegångar i den riktningen, vill handelskammaren uttala en varning för alla tendenser till statsdirigerad propaganda, vilken kan influera på konsumenternas efterfrågan och därmed på det fria konsumtionsvalet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Denna varning torde icke vara ur vägen med tanke på de starka krafter, som av ideologiska skäl verkar för ökat statligt inflytande på varupriser­ na.

Även övriga här nämnda organ betonar visserligen det både principiella och praktiska värdet av en informativ och objektiv konsumentupplysning men pekar samtidigt på riskerna för felaktigheter och bristande objektivi­ tet med en upplysningsverksamhet i enlighet med kommitténs riktlinjer. Några bärande skäl för en utvidgning av verksamheten anses icke förebragta och det är ingalunda säkert att en konsumentupplysning i samhällelig regi skulle vara det enda eller ens det bästa medlet för vederhäftig konsument­ information. Särskilt i fråga om ren prisinformation synes den största be­ tydelsen i verkligheten tillkomma företagarnas egna reklamåtgärder.

Vad kommittén anfört rörande upply sningssektionen vid pris- och kartellnämnden och dess personal biträdes av konsumentrådet — vilket finner det särskilt angeläget att sektionen får en självständig ställning men anser kommittén ha överskattat den föreslagna personalens möjligheter att utföra alla uppgifter -— Kooperativa förbundet — som anser den föreslagna personalstyrkan vara ett absolut minimum om de väsentligaste av kommit­ téns intentioner skall kunna förverkligas — Landsorganisationen, Sveri­ ges socialdemokratiska kvinnoförbund, Arbetarnas bildningsförbund, Stu­ dieförbundet Medborgarskolan och Sveriges husmodersföreningars riksför­ bund. För länsstyrelsen i Västmanlands län är det uppenbart att nämnden behöver en förstärkning av personalen för upplysningsverksamheten.

Grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgiva­ reföreningen, hantverks- och industriorganisationen samt ICA vänder sig bestämt mot kommitténs uttalanden, att chefen för upplysningssektionen måste kunna hävda sina intressen i olika sammanhang, icke minst vid plan­ läggning av utredningsverksamheten, och att sektionen såsom företrädare för konsumentintressena bör från upplysningssynpunkt kunna påverka mål­ sättningen för utredningsverksamheten. Enligt grossistförbundet måste sek­ tionens uppgift tvärtom vara att objektivt vidarebefordra det material som framkommer vid utredningsarbetet. Subjektiva värderingar utifrån ett dif­ fust formulerat konsumentintresse hör icke hemma i en verksamhet av detta slag.

Sistnämnda organisationer ävensom pris- och kartellnämndens styrelse samt Stockholms och Skånes handelskammare menar att den nuvarande ordningen för behandlingen av nämndens pressmeddelanden bör bibehållas; också länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar sig i samma rikt­ ning, varvid framhålles att nämndens styrelse har en viktig uppgift att till­ rättalägga redovisningarna på lämpligt sätt, garantera deras vederhäftighet och förebygga onödig kritik.

Frågan om en särskild konsumenttidskrift bör enligt Lands­ organisationen, Kooperativa kvinnogillesförbundet och Sveriges husmoders­ föreningars riksförbund bli föremål för prövning. — Grossistförbundet där­

49

emot förmenar att en sådan tidning ej skulle tjäna något vettigt ändamål, eftersom en mängd tidningar och tidskrifter samt konsumentinstitutets skrifter väl kan täcka behovet av konsumentupplysning. Liknande uttalan­ den göres av Stockholms handelskammare, Svenska försäljnings- och re­ klamförbundet och Folkpartiets kvinnoförbund. Vårudeklarationsnämnden anser möjligheter föreligga att, om så erfordras, utvidga konsumentinsti­ tutets tidskrift »Råd och Rön». — Konsumentrådet avser att ta upp frågan om effektivisering av den nuvarande konsumentupplysningen och det blir därvid naturligt att överväga även frågan om en särskild tidskrift.

Den föreslagna upplysnings kampanjen i prisfrågor tillstyr- kes av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelserna i Västmanlands län och Norrbottens län, försäkringsinspektionen, konsumentrådet — som är villigt att fördela ifrågavarande medel men anser önskvärt att kunna disponera dem längre tid än den föreslagna — lantbruksstyrelsen, Koopera­ tiva förbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och samtliga studie- och bildningsförbund, vilka sistnämnda uttalar sitt stora intresse för och sin beredvillighet att medverka i kampan­ jen. På något håll ifrågasättes emellertid, om icke kampanjen bör anstå i avvaktan på tillkomsten av ytterligare material och erfarenheter av den nya upplysningsverksamheten.

Statskoidoret, socialstyrelsen, lantbruksförbundet, köpmannaförbundet, grossist förbundet, ICA, Stockholms handelskammare, folkpartiets och hö­ gerns kvinnoförbund samt försäljnings- och reklamförbundet avstyrker för­ slaget eller ifrågasätter värdet av en kampanj av angivet slag. — Handels­ kammaren i Gefle ställer sig tveksam till en riksomfattande upplysnings- kampanj men förordar likväl ett anslag på 50 000 kronor för ändamålet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Personalfrågor och kostnader

Kommittén

I sin redogörelse för pris- och kartellnämndens verksamhet anger kommittén de olika byråernas huvudsakliga arbetsuppgifter. Första utredningsbyrån handhar uppgiften att undersöka förekomsten av konkur­ rensbegränsningar och verkningarna av dessa samt att biträda näringsfri- hetsrådet och ombudsmannaämbetet med vissa utredningar. Andra utred­ ningsbyrån svarar för allmänekonomiska remissärenden och liknande spörsmål, studium av prisutvecklingen i stort, löpande prisövervakning inom olika varuområden samt specialundersökningar av pris- och margi­ nalförhållandena inom särskilda branscher. Tredje utredningsbyrån är upp­ delad på eu utredningssektion, eu administrativ sektion och eu publice- ringssektion, vartill kommer eu för nämnden gemensam skrivcentral samt expedition. Utredningssektionen är i sin tur uppdelad på en utrednings-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr SO

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1901

avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och analyser av intäkts- och kostnadsförhållanden, samt en kartellregisteravdelning, som har till

llPPgift

att uppspåra och i kartellregistret införa överenskommelser av kon-

kurrensbegränsande natur. Publiceringssektionen sköter upplysningsverk­ samheten. Statistiska byrån är främst ett hjälporgan till utredningsbyråer- na; dess arbete består i att biträda vid planläggningen av de statistiska un- dersökningsmomenten, detaljutforma blanketter och anvisningar för upp- giftsinsamlingarna, göra urval, vanligen ur nämndens butiksregister, ut­ föra uppgift sinsamlingar genom fältorganisationen (nämndens kontroll­ sektion och länsstyrelsernas priskontor), delta vid granskning och bearbet­ ning av inhämtat uppgiftsmaterial samt utarbeta redogörelser för urval och uppgiftsinsamling. Byrån utför även registrering och sammanställningar av internationella råvarupriser, av in- och utländska prisindexserier, av särskilt insamlade uppgifter om priserna på vissa importvaror samt av fältorganisationens rapporter angående iakttagna prisförändringar.

Den betydande utökning av nämndens verksamhet i olika hänseenden, som kommittén funnit av behovet påkallad, förutsätter enligt kommitténs mening en betydande förstärkning av de personella resurserna. Kommittén framhåller, att den personalstyrka, som från början fastställdes, visade sig vara alltför liten. Därvid erinras om, att priskontrollutredningen i sitt be­ tänkande »Konkurrens och priser» (SOU 1955:45) föreslog en personal­ styrka på 94 personer som ett absolut minimum, om övervakningen av pris- och konkurrensförhållandena skulle göras någorlunda effektiv, men att departementschefen — som dock i princip förklarade sig vara överens med utredningen om alt nämnden borde erhålla tillräckliga arbetskrafts­ resurser — med hänsyn till den återhållsamhet som borde iakttas vid in­ rättandet av nya permanenta statliga organ fann en viss begränsning mo­ tiverad och begränsade personalstyrkan till 79 befattningshavare, vilket även blev riksdagens beslut. Vidare framhålles, att nämnden redan efter en kort tids verksamhet fann det behövligt med vissa personalförstärkningar; framställningar härom bifölls emellertid endast i mycket ringa omfattning. Först i samband med den speciella prisövervakning, som ansågs erforderlig vid införandet av den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1959/60, för­ stärktes personalen mera påtagligt. Nämnden tilldelades då en extra personal om 13 befattningshavare, nämligen två förste aktuarier, den ene i Ag 23 och den andre i Ag 21, fyra assistenter i Ag 15, fyra distriktskontrollanter i Ag 13, ett kanslibiträde i Ag' 7 och tva biträden i reglerad befordringsgång. Samtidigt inrättades en förste aktuarietjänst i Ae 23 för att möjliggöra en utökning av lönsamhetsundersökningarna. Vissa tjänster uppflyttades i löne­ grad fr. o. m. den 1 juli 1960. Sålunda ersattes tre förste aktuarietjänster i Ae 23 med tre byrådirektörstjänster i Ae 24 samt två amanuenstjänster med två förste aktuarietjänster i Ae 21. I sammanhanget nämnes också, att nämnden efter tillstånd av departementschefen bytt ut två amanuenstjänster mot två assistenttjänster i Ae 17. Utökningen med nya tjänster, inklusive

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

51

extrapersonalen, har medfört att personalstyrkan för närvarande utgör 95 personer, d. v. s. praktiskt taget samma antal som priskontrollutredningen föreslog som ett absolut minimum.

Kommittén hänvisar till nämndens petitaskrivelse för budgetåret 1961/62 där följande allmänna uttalande gjordes:

För att inte föregripa utredningen (1960 års prisövervakningskommitté) har nämnden i denna petitaskrivelse ej upptagit några äskanden, som av­ se vidgad prisövervakning eller annan utbyggnad av nämndens verksam­ het. Det bör emellertid framhållas, att nämndens nuvarande organisation även vid oförändrad målsättning beträffande verksamheten är behäftad med vissa brister, som det synes nämnden angeläget att häva. Tillgången på tjänstemän med tillämpliga kvalifikationer för bland annat sådant ar­ bete, som gäller analyser av pris- och marginalutvecklingen inom olika branscher, utarbetandet av allmänna prisöversikter, utförandet av lönsam- hetsundersökningar ävensom statistiskt arbete av olika slag, är sålunda otillräcklig. Vidare har nämndens publiceringssektion icke den personal, som kräves för att nämnden vid sidan av utgivandet av tidskriften »Pris- och Kartellfrågor» skall kunna bedriva konsumentupplysning på bredare bas. Nu nämnda och andra brister i organisationen skulle i och för sig ha motiverat, att nämnden här begärt medel för inrättandet av vissa högre tjänster. Med hänsyn till den översyn beträffande nämndens verksamhet, som kan förväntas äga rum i samband med utredningen, har nämnden emellertid avstått härifrån och har i detta sammanhang inskränkt sina äskanden att avse vissa smärre justeringar i organisationen.

I anslutning härtill framställdes yrkanden om en ny amanuenstjänst och om vissa lönegradsuppflyttningar, vilka yrkanden beaktats i kommitténs för­ slag om personalförstärkningar.

Vad gäller nämndens undersökningsverksamhet har kommittén bl. a. föreslagit utökade och fördjupade undersökningar rörande riktprisernas verkningar, genomförande av geografiskt avgränsade prisundersökningar och inventering av konkurrensbegränsningar, som icke kan införas i kar­ tellregistret. Eftersom kommittén förutsätter, att den allmänna prisöver­ vakningen fortgår i minst samma omfattning som hittills samt att också undersökningar på prisområdet av hittillsvarande slag bedrives i erforder­ lig utsträckning, anses det uppenbart, att viss personalförstärkning er­ fordras för den utökade undersökningsverksamheten. Kommittén erinrar om den förstärkning av nämndens personella resurser, som skedde genom anställande av extra personal i samband med införandet av den allmänna varuskatten. Härigenom möjliggjordes, att mycket omfattande prisunder­ sökningar omkring årsskiftet 1959/60 kunde utföras samtidigt på flera va­ ruområden. Sådan prisövervakning finner kommittén för närvarande icke behöva bedrivas på samma intensiva sätt som för elt år sedan. Viss del av personalen torde därför kunna användas för den av kommittén föreslagna undersökningsverksamheten. Detta anses dock inte vara tillfyllest för att verksamheten skall kunna bedrivas i tillfredsställande omfattning, och kom­ mittén föreslår att personalen förstärks genom inrättandet av en tjänst

Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 86

Kungl. Ma j. ts proposition nr 86 år 1961

som förste aktuarie i Ae 23, vilken närmast skulle få till uppgift att utföra analyser av pris- och marginalutvecklingen. Då den omnämnda extraperso­ nalen icke längre bör betraktas som en tillfällig personalförstärkning föl­ en speciell arbetsuppgift, föreslår kommittén att de ifrågavarande tjänster­ na extraordinariesättes.

Enligt kommitténs förslag skall undersökningar ske rörande konkurrens­ förhållandena i dekartelliserade branscher samt undersökningarna av av- talsbundna branscher eller varuområden utökas. Det framhålles, att nuva­ rande personalresurser icke räcker till för de nya uppgifterna och att er­ forderlig personalförstärkning bör omfatta en särskild arbetsgrupp, bestå­ ende av två förste aktuarietjänster, en i Ae 23 och en i Ae 21, samt en ama- nuen stjänst.

Kommittén har vidare föreslagit, att lönsamhetsundersökningar samt in­ täkts- och kostnadsanalyser skall utföras i betydligt större omfattning än hittills. Nämndens personalresurser för detta slag av undersökningar fram­ står såsom klart otillräckliga. Under de gångna åren har endast ett ringa anta] sådana undersökningar utförts och de har, för att överhuvudtaget kunna genomföras, krävt att personal lånats från andra undersökningsom­ råden. Avdelningen består av en förste aktuarie i Ae 21, en amanuens samt två assistenter, varav en i Ae 17 och en i Ae 15. För att utredningar skall kunna utföras i önskvärd omfattning -— utan att genom lån av personal inkräkta på annan undersökningsverksamhet — anser kommittén en bety­ dande personalförstärkning erforderlig. Den bör vara av sådan omfatt­ ning att avdelningen kan arbeta med två undersökningsgrupper och sålun­ da utföra mer än en lönsamhetsundersökning samtidigt. Kommittén före­ slår inrättandet av följande nya tjänster, nämligen en byrådirektör i Ae 24

(alternativt en förste aktuarie i Ae 23), en förste aktuarie i Ae 23, en förste

aktuarie i Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7.

Vad gäller kartellregisteravdelningen föreslås en utökning av persona­ len — som nu består av en förste aktuarie i Ae 23, en amanuens och en assistent i Ae 15 — med en amanuenstjänst för att avdelningen skall bli i stånd att utföra planerade arbetsuppgifter.

Kommittén har förordat en betydande utökning av upplysningsverksam­ heten. Den nuvarande personalen vid sektionen — en förste byråsekreterare och ett skrivbiträde — räcker endast till för en publiceringsverksamhet och konsumentupplysning av den begränsade omfattning som hittills be­ drivits. Den målsättning kommittén uppställt för verksamheten förutsät­ ter helt andra personalresurser. Det anses uppenbart, att som chef för sek­ tionen erfordras en person med god journalistisk erfarenhet och med goda insikter i ekonomiska förhållanden. Med hänsyn dels till löneläget inom tidningsvärlden för personer med sådan meritering, dels till den ansvars­ fulla och självständiga ställning sektionschefen avses komma att erhålla, bör från rekryteringssynpunkt tjänsten icke placeras lägre än såsom bvrå- direktörst jänst i Ae 26. För att upplysningsverksamheten skall få avsedd omfattning måste ytterligare ett par personer — utöver den nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år It)61

53

förste byråsekreteraren — knytas till sektionen. Det synes kommittén lämp­ ligt, att den ene av dessa blir en kunnig journalist med erfarenhet främst av det slags konsumentupplysning, som riktar sig direkt till husmödrarna; den andre bör erhålla en befattning i assistentgraden. Då arbetet med den direkt på konsumenterna inriktade upplysningsverksamheten till en bör­ jan torde få försökskaraktär och det även kan vara lämpligt att olika per­ soner prövas för uppgifterna, finner kommittén att arvodesanställningar för de båda sistnämnda tjänsterna tillsvidare är att föredra. Slutligen före­ slås inrättandet av en kansliskrivaretjänst i Ae 10, vars innehavare skall biträda med granskning av korrektur samt med arbetet i biblioteket och skötseln av tidningscirkulation och tidningsklipp.

Då den föreslagna ökningen av nämndens personal ytterligare kommer att öka det administrativa arbetet, tillstyrker kommittén en i nämndens petitaskrivelse begärd amanuenstjänst inom den administrativa sektionen. Dessutom framhålles, att den utvidgade verksamheten kommer att ställa ökade krav på skrivcentralen, som därför enligt kommitténs mening bör förstärkas med en kanslibiträdestjänst i Ae 7.

Kommittén tillstyrker i princip önskemål från nämndens sida om utby­ ten av vissa tjänster mot högre sådana och om en del lönegradsuppflytl- ningar. Detta får anses vara en konsekvens av den föreslagna, betydligt utvidgade verksamheten och ligger därför helt i linje med den eftersträ­ vade effektiviseringen. Det rör sig här om sammanlagt 15 tjänster, varav tre på tredje utredningsbyrån, åtta på statistiska byrån samt fyra utan angiven byrå. De tre tjänsterna på tredje byrån gäller utbyte av amanuens- tjänsten vid kartellregisteravdelningen mot en förste aktuarie i Ae 21, upp- flyttning av registratorstjänsten från Ae 9 till Ae 10 samt uppflyttning av en kontor sbiträdestjänst vid publiceringssektionen till en kanslibiträdest jänst i Ae 7. — Beträffande personalsituationen vid statistiska byrån har nämn­ den i sin petitaskrivelse för budgetåret 1961/62 anfört följande;

Vad angår den statistiska byrån kämpar denna med alldeles speciella svårigheter, när det gäller rekryteringen av personal med teoretisk och praktisk statistikerutbildning. Antalet statistiker med erforderlig utbild­ ning är mycket begränsat och staten har här att konkurrera med försäk­ ringsbolag, banker, industrier m. fl., vilka genom att erbjuda bättre löne­ villkor ha övertaget. För pris- och karlellnämndcns del har även uppbygg­ naden av det statliga centrala statistikverket bidragit alt ytterligare öka svårigheterna, enär de unga statistiker, som söka statstjänst, synas före­ draga detta verk med dessa större urval av befordringstjänster framför en mindre institution av nämndens typ. Såsom exempel på nämndens rekry- teringsbekymmer på föreliggande område kan nämnas, att byrån sedan en längre tid har två amanuenstjänster lediga, som nämnden trots alla bemö­ danden icke lyckats besätta. Enligt nämndens uppfattning bör emellertid frågan om statistikertjänsterna hos nämnden prövas i samband med kom­ mittéarbetet. Sannolikt torde det bli nödvändigt att föreslå vissa uppflytt- ningar i högre lönegrader, om nämndens behov av arbetskraft av detta slag skall kunna tillgodoses.

Kungi. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Med anledning av vad sålunda anförts och de ökade krav på statistiskt arbete, som den tilltänkta utvidgningen av de övriga byråernas verksamhet kommer att ställa, har nämnden framfört följande önskemål om tjänsteut- byten och lönegradsuppflyttningar vid statistiska byrån, nämligen dels ut­ byte av två amanuenstjänster mot två förste aktuarietjänster i Ae 23 resp. Ae 21, dels uppflyttning av byråinspektör stjänsten i Ae 19 till förste byrå- inspektörstjänst i Ae 21, av en assistenttjänst i Ae 17 till byråinspektörstjänst i Ae 19, av en kontoristtjänst i Ae 9 till kansliskrivaretjänst i Ae 10 samt av tre kontorsbiträdestjänster till kanslibiträdestjänster i Ae 7. — Slut­ ligen har för byråerna gemensamt föreslagits lönegradsuppflyttning av fyra assistenttjänster från Ae 15 till Ae 17.

Kommitténs förslag om nya tjänster samt de tillstyrkta utbytena av tjäns­ ter och lönegradsuppflyttningar har för budgetåret 1961/62 beräknats med­ föra en ökning av kostnaderna för avlöningar med 465 600 kr och för om­ kostnader 81 000 kr, varav 39 000 kr är kostnader av engångsnatur.

Vid om buds mannaämbetet för näringsfrihetsfrågor är — förutom ombudsmannen — anställda en byråchef i Be 1, två byrå­ direktörer i Ae 26 resp. Ae 24, en förste byråsekreterare i Ae 23, två ama­ nuenser, en kontorist i Ae 9 samt två kanslibiträden i Ae 7. Arbetsuppgif­ terna är fördelade på tre rotlar. På byråchefens rotel faller i första hand större och mera invecklade konkurrensbegränsningsärenden. Den ene byrå­ direktören omhänderhar i huvudsak konkurrensbegränsningsärenden grun­ dade på anmälningar från enskilda företagare samt ämbetets administra­ tiva ärenden. På den andre byrådirektören ankommer att handlägga i första hand sådana ärenden, som kan betecknas såsom prisärenden, och därmed sammanhängande frågor. Förste byråsekreteraren anlitas främst på roteln för prisärenden och amanuenserna biträder på de övriga båda rotlarna.

Den förordade utvidgningen av pris- och kartellnämndens undersöknings­ verksamhet anses komma att medföra en ökning av arbetet vid ämbetet. Det föreligger därför enligt kommitténs uppfattning behov av en förstärkning på förste byråsekreterareplanet med två tjänster, i första hand avsedda för befattningshavare med ekonomisk utbildning. En dylik förstärkning skulle bidra till en önskvärd avlastning av vissa mindre ärenden från de tre rotelinnehavarna, vilka därvid kunde erhålla bättre möjligheter att mera koncentrerat ägna sig åt större och svårare ärenden, samt möjliggöra för ämbetet att i större utsträckning än hittills utföra förberedande undersök­ ningar beträffande i kartellregistret redovisade eller eljest kända konkur­ rensbegränsningar. Kommittén föreslår alltså att personalen vid ämbetet förstärks med två förste byråsekreterare i Ae 23.

Enligt kommitténs mening framstår det som en brist att ombudsmanna­ ämbete! icke bar tillgång till tillräckligt kvalificerad företagsekonomisk ex­ pertis. Det framhålls därför såsom önskvärt att förutsättningar skapas för att till ämbetet knyta en företagsekonom med erfarenhet från exempelvis något av de företagsekonomiska utredningsinstituten och med viss erfaren­

5(3

Kungl. Majrls proposition nr 86 ur 1961

tjänstemannaförbundet förordas en kraftigare förstärkning av pris- och k a r t e 11 n ä m n d e n än den av kommittén föreslagna. Statstjänsteman­ nens riksförbund uttalar sig likaså för en ytterligare förstärkning.

Kommitténs förslag biträdes helt av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och av nämndens styrelse. Sveriges akademikers centralorga­ nisation har intet att erinra mot förslaget. — Ombudsmannaämbetet anser det ofrånkomligt att de föreslagna och av ämbetet tillstyrkta effektivitets- främjande åtgärderna måste föranleda en icke ringa utökning av persona­ len, om de skall kunna förverkligas i avsedd utsträckning, och finner där­ för de föreslagna förstärkningarna vara i hög grad önskvärda. — Pris- och kartellnämndens styrelse understryker, att verksamheten på olika områden starkt hämmats till följd av otillräckliga resurser, något som redan tidigt stått klart för nämnden och föranlett framställningar om personalförstärk­ ningar.

Flera till kommittéförslaget positivt inställda remissinstanser — hland dem näringsfrihetsrådet, statskontoret, länsstyrelserna i Västmanlands och

Norrbottens län, försäkringsinspektionen, Kooperativa förbundet och Lands­ organisationen i Sverige — anser sig icke kunna i detalj bedöma kommitténs konkreta förslag. — Försäkringsinspektionen betonar helt allmänt vikten av att de på pris- och konkurrensområdet verksamma organen, vilka skall tillvarata konsumenternas intressen, utrustas med tillräckliga resurser. Ut­ redningar av det slag det här gäller är enligt inspektionens erfarenheter ofta synnerligen arbetskrävande och ställer stora anspråk på personalens kvalifikationer. Kraven på arbetets kvalitet måste ställas desto högre, om utredningsresultaten skall läggas till grund för en till allmänheten riktad information. — Skall de uppdragna riktlinjerna för en intensifierad verk­ samhet kunna följas, vilket synes nödvändigt om en effektiv prisövervak­ ning skall upprätthållas, måste enligt landsorganisationen de resurser som erfordras för att utföra detta arbete ställas till nämndens förfogande. Även om alla möjligheter till rationaliseringar tillvaratas och en lång tidsplan för verksamheten kontinuerligt göres upp, synes ej den föreslagna aktivise- ringen kunna ske med bibehållande av nuvarande organisationsram utan en viss personalökning torde vara oundviklig. — Då kommittén funnit organi­ sationen otillräcklig för den åsyftade intensifieringen av övervakningen, vill statskontoret icke framställa någon erinran mot en förstärkning av densam­ ma. Nödvändigheten av eu förstärkning i avsedd omfattning undandrar sig dock ämbetsverkets bedömande.

Konjunkturinstitutet framhåller, att möjligheterna att med nuvarande sy­ stem nå beaktansvärda resultat naturligtvis är mycket intimt knutna till både inriktningen, kvaliteten och omfattningen av utredningsarbetet. Från dessa synpunkter är alltså de föreslagna resursförstärkningarna motiverade som ett led i politikens effektivisering. Institutet vill dock inte underlåta att peka på den mycket stora knapphet som sedan länge råder och kan för­ väntas fortsätta att råda i fråga om tillgången på personal, som är tillräck­ ligt skolad i ekonomisk och statistisk analys för att med framgång kunna

57

genomföra undersökningarna. Med hänsyn till rådande arbetskraftssitua- tion bör därför en utbyggnad komma till stånd endast i den mån det visas, att den forsknings- och utredningsverksamhet på andra områden, som här­ igenom skulle omöjliggöras, skulle vara mindre nyttig än verksamheten in­ om pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län, som väl finner det angeläget att viktiga undersökningsbehov inte eftersättes på grund av brist på arbetskraft med erforderliga kvalifikationer, påtalar den betydande knappheten på fö­ retagsekonomisk expertis och anser att man med hänsyn härtill knappast torde komma ifrån att göra en behovsavvägning. — Delegationen för stati­ stikfrågor — vars arbete med omorganisationen av den statliga statistik­ produktionen m. m. kan komma att få organisatoriska konsekvenser även med avseende på pris- och kartellnämndens statistiska verksamhet — un­ derstryker också betydelsen av en angelägenhetsavvägning mellan föreslag­ na utvidgningar och andra statliga arbetsuppgifter, som kräver liknande ar­ betskraft. Delegationen betonar därjämte vikten av att vid en eventuell ut­ vidgning av nämndens verksamhet organisationen icke bindes på ett sådant sätt att en kommande omprövning av densamma försvåras.

Vid bedömningen av personalbehovet hos nämnden bör enligt näringsfrihetsrådet även beaktas sådana synpunkter som en rationell inriktning av undersökningarna och därmed en effektiv användning av de förefintliga personalresurserna ävensom storleken och användningen av personalen vid de lokala priskontoren.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till huruvida så avse­ värda personalförstärkningar som de föreslagna kan vara oundgängligen er­ forderliga i dagens läge. Såväl allmänna besparingssträvanden som bristen på för ändamålet lämpad, kvalificerad arbetskraft talar för stark återhåll­ samhet vid utökningen av personalstaterna.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska landsbygdens kvinnoförbund delar visserligen i princip kommitténs upp­ fattning om behovet av en effektivare prisövervakning, men har likväl in­ tryck av att förslaget om personalförstärkningar går utöver det rimliga. Lantbruksstyrelscn uttalar liknande synpunkter.

Olika näringsorganisationer och handelskammare m. fl. — bland dem grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgivare­ föreningen, hantverks- och industriorganisationen, ICA, försäljnings- och reklamförbnndet, industriföreningen, högerns kvinnoförbund samt flerta­ let handelskamrar — avvisar, såsom redan nämnts, kommitténs förslag icke endast därför att de anser en utvidgad verksamhet omotiverad utan även därför att de finner ramen för den nuvarande organisationen tillräcklig för genomförandet av nödiga arbetsuppgifter. Behov av personalförstärkning med därav föranledda dryga kostnader föreligger med andra ord icke.

De synpunkter, som i allmänhet anföres mot en personalförstärkning in­ om pris- och kartellnämnden, kan sägas komma till uttryck i det av Skånes handelskammare avgivna yttrandet, där det bl. a. heter:

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Enligt handelskammarens åsikt borde pris- och kartellnämnden tills vi­ dare kunna klara sina arbetsuppgifter med de organisatoriska resurser som står till förfogande. Att uppmärksamma är, att nämnden fick en betydande personalförstärkning så sent som i fjor. Denna förstärkning motiverades med de arbetsuppgifter, som omsättningsskattens ikraftträdande skapade. Sedan dessa arbetsuppgifter numera i huvudsak slutförts borde den perso­ nal, som varit sysselsatt med hithörande uppgifter, kunna tagas i anspråk för den övriga verksamheten. En fortsatt utbyggnad av organisationen fin­ ner handelskammaren icke vara motiverad. I nuvarande läge måste icke minst omtanken om statens finanser och om skattebetalarna mana till åter­ hållsamhet när det gäller nya utgifter. Även med tanke på nödvändighe­ ten av att landets samlade arbetskraftresurser får bästa produktiva använd­ ning är det angeläget att ansvällningen av den statliga administrationen på mindre produktiva områden hålles tillbaka, när så utan olägenhet kan ske. Om det möter svårigheter för pris- och kartellnämnden att fullgöra sina pris- övervakande uppgifter inom nuvarande organisationsram, borde övervägas att begränsa verksamheten till väsentliga varuområden. I branscher där stark konkurrens råder borde man lämpligen blott stickprovsvis följa ut­ vecklingen för att i stället koncentrera verksamheten till avsnitt, där kon­ kurrensbegränsningar förekommer, vilka motiverar en mera intensiv över­ vakning. Mot handelskammarens negativa inställning i denna del kan in­ vändas, att den personalförstärkning som ifrågasatts dock är relativt obe­ tydlig och icke spelar någon roll i större administrativt sammanhang. En­ ligt handelskammarens mening får frågan icke betraktas på detta sätt; den har betydligt vidsträcktare principiella aspekter.

Några av de remissorgan, som i princip gått emot kommitténs allmänna uttalanden och förslag, vill icke helt motsätta sig en viss förstärkning av organisationen. Inköpscentralernas aktiebolag ICA framhåller sålunda, att i den mån pris- och kartellnämnden delar kommitténs uppfattning att re­ surserna är otillräckliga så förordas att tillräckliga resurser ställes till nämndens förfogande för ett tillfredsställande bedrivande av verksamheten i nuvarande former. Utbyggnaden bör emellertid på lämpligt sätt begränsas. — Gotlands handelskammare vill ej motsätta sig en rimlig utökning av per­ sonalen men anser förutsättningar saknas för någon större utbyggnad av organisationen. — Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföre­ ningen samt Stockholms handelskammare har intet att erinra mot att löne- gradsuppflyttningar och liknande åtgärder vidtas, om detta kan underlätta för nämnden att förvärva och behålla kvalificerad personal.

En detaljgranskning av förslaget om nya tjänster in. in. vid pris- och kar­ tellnämnden har verkställts av nämndens stgrelse, statens lönenämnd och

Statstjänstcmannaförbandet.

Pris- och kartellnämndens stgrelse betonar inledningsvis vikten av att en personalförstärkning avvägs så, att balans åstadkommes mellan tillgängli­ ga personalresurser för olika arbetsuppgifter. Styrelsen anser det uppenbart att en betydande personalförstärkning krävs för den av kommittén föreslag­ na väsentligt utvidgade undersökningsverksamhet som närmast rör pris­ sättningen — riktprisundersökningar, regionala undersökningar, invente­ ring av andra konkurrensbegränsningar än kartellavtal. I första hand torde

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1661

59

den extra personal som nämnden tillfördes för ett år sedan böra tagas i an­ språk härför och knytas fastare till nämnden. I likhet med kommittén an­ ser styrelsen emellertid denna förstärkning otillräcklig. Hur stor förstärk­ ningen i övrigt behöver vara beror bl. a. på den takt och den omfattning, i vilken de utvidgade undersökningarna anses böra drivas. Om samtliga upp­ gifter skall på en gång upptagas av nämnden och bedrivas med av kommit­ tén antydd intensitet, torde den föreslagna förstärkningen med en tjänste­ man i 23 lönegraden vara otillräcklig. Vid sina överväganden av frågan, huruvida ytterligare personalförstärkning är nödvändig, har styrelsen emel­ lertid även beaktat de möjligheter till förskjutningar inom verksamheten och de omdispositioner av personalen, som kan göras. Bl. a. synes man, att döma av erfarenheterna under den senaste tiden, kunna räkna med en viss minskning av antalet utredningar rörande fall av leveransvägran. Vidare torde man, såsom kommittén även antytt, kunna förvänta att en prisöver­ vakning av det slag, som aktualiserades i samband med införandet av den allmänna varuskatten, i fortsättningen icke kommer att erfordras i samma omfattning. Under dessa förutsättningar finnes vissa möjligheter till omdis­ ponering av den nuvarande personalen och med beaktande härav har styrel­ sen icke ansett sig böra f. n. föreslå någon utökning utöver den av kommit­ tén föreslagna. Detta ställningstagande är emellertid, betonar styrelsen, be­ tingat av angivna förutsättningar beträffande frekvensen av leveransväg- ransfall samt behovet av allmän prisövervakning av samma slag som va- ruskatteundersökningarna. — Den byrå, som har att utföra undersökningar rörande konkurrensbegränsningar, tages till större delen i anspråk för av ombudsmannaämbetet begärda undersökningar. Den föreslagna förstärk­ ningen med en arbetsgrupp på tre personer, två förste aktuarier i Ae 23 resp. Ae 21 samt en amanuens, är därför angelägen. — Det är likaså ange­ läget att den avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och som f. n. utgöres endast av en arbetsgrupp på fyra personer, förstärkes. Med hänsyn till att detta slags undersökningar är särskilt arbetskrävande framstår den föreslagna förstärkningen med en byrådirektör i Ae 24 (alternativt en förste aktuarie i Ae 23), två förste aktuarier i Ae 23 resp. Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7 som nödvändig och styrelsen fäster stort avseende vid att chefen för avdelningen får byrådirektörs tjänsteställning. — Vad gäller kartellregisteravdelningen utfördes de arbetsuppgifter, som åvilar denna och första utredningsbyrån, intill år 1957 av monopolutred- ningsbyrån, vilken de senaste åren hade en personal på 23 personer. Kartell­ registeravdelningen och första byrån består nu av (3 -j- 15 =) 18 personer. Den minskning med fem tjänster som sålunda skett har väsentligen drabbat kartellregistreringen. Den av kommittén föreslagna förstärkningen av avdel­ ningen genom inrättandet av eu ny amanuenstjänst och uppflyttande av den nuvarande amanuenstjänsten till en förste aktuarietjänst i Ae 21, vil­ ket sammantaget innebär endast inrättandet av en förste aktuarietjänst, finner styrelsen vara blygsam. — Styrelsen understryker vikten av att che­ fen för den föreslagna upplysningssektionen får en tillräckligt hög lönc-

Kungi. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

gradsplacering för att en verkligt kvalificerad kraft skall kunna förvärvas. Verksamhetens utformning och dess betydelse för konsumenterna kommer i hög grad att vara beroende av sektionschefens skicklighet och initiativ­ kraft. Lägre befattning än såsom byrådirektör i Ae 26 bör icke ifrågakom- ma. Den föreslagna förstärkningen av sektionen med ytterligare tre perso­ ner tillstyrkes, och styrelsen är ense med kommittén även om det lämpliga i att två av befattningshavarna anställes mot arvode till dess närmare erfa­ renheter erhållits av den utökade verksamheten. — Förstärkning av den ad­ ministrativa sektionen med en amanuenstjänst och en kanslibiträdestjänst i Ae 7 är en följd av utökningen av personantalet vid nämnden och tillstyr­ kes. — I fråga om lönegradsuppflyttningar m. in. anför sty­ relsen:

Utöver den lönegradsuppflyttning, som behandlats i det föregående, rör det sig här om 14 lönegradsuppflyttningar och utbyten av tjänster, varav åtta på den statistiska byrån. Den föreslagna utvidgningen av nämndens verksamhet i olika avseenden, främst i fråga om undersökningsverksamhe­ ten, kommer att medföra betydligt ökade krav på statistiska byrån, som huvudsakligen tjänstgör som serviceorgan åt utredningsbyråerna. Det är av vikt, att statistiska byrån dimensioneras på ett sådant sätt, att där inte bildas en flaskhals i nämndens utredningsverksamhet. Lönegradsuppflytt- ningarna och tjänsteutbytena vid statistiska byrån syftar bl. a. till att stär­ ka byråns möjligheter att anskaffa och behålla kvalificerad personal och därmed öka dess effektivitet. Styrelsen vill i sammanhanget understryka vad nämnden anfört i sin petitaskrivelse, vilket återgives i betänkandet (s. 174), beträffande svårigheterna att till tjänster på amanuensplanet rekrytera personal med teoretisk och praktisk statistikerutbildning. Vad gäller den nu föreslagna lönegradsuppflyttningen av fyra assistenttjänster är denna föranledd av att utökningen av undersökningsverksamheten för med sig kvalificerat arbete på assistentplanet. De återstående två uppflyttningarna avser dels registratorsbefattningen, som med hänsyn till verkets storlek sy­ nes böra höjas en lönegrad, dels en kontorsbiträdestjänst på upplysnings- sektionen. Med stöd av vad ovan anförts vill styrelsen understryka det ange­ lägna i att förevarande lönegradsuppflyttningar och tjänsteutbyten kom­ mer till stånd. Det bör i sammanhanget påpekas, att två av uppflyttningar­ na är upptagna i Bilaga 2 till statsverkspropositionen 1961 under X huvud­ titeln.

Avslutningsvis uttalar styrelsen, att den förordade personalförstärkning­ en, som helt överensstämmer med vad kommittén föreslagit, bör ge en bätt­ re balans åt den utvidgade verksamheten, en balans som är synnerligen an­ gelägen för att undvika snedbelastningar i nämndens fortsatta verksamhet.

Statens lönenämnd anser att vad kommittén anfört i fråga om inrättan­ det av tjänster vid pris- och kartellnämnden i allmänhet icke utgör tillräck­ ligt underlag för ett någorlunda tillförlitligt bedömande i lönehänseende.

Sålunda kan lönenämnden icke avgöra, huruvida den tilltänkta löneställ- ningen för den tjänst — förste aktuarie i Ae 23 — som närmast avses för analyser av pris- och marginalutvecklingen får anses acceptabel. Samma är förhållandet beträffande arbetsgruppen för undersökning av konkurrensför­ hållanden. Ej heller kan bedömas, huruvida ett genomförande av kommit­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ordar Kooperativa förbundet reservationslöst förslaget i syfte att slärka äm­ betets personella resurser. Ett accepterande härav är enligt förbundet av väsentlig betydelse för den effektivisering av åtgärderna mot samhällsskad- lig konkurrensbegränsning, som kommittén jämlikt sina direktiv haft att överväga. — Också landsorganisationen instämmer helt i kommitténs för­ slag och betonar att en förstärkning speciellt ifråga om ekonomisk expertis framstår som i hög grad behövlig.

Även en del remissorgan, som eljest är emot en utbyggnad av organisa­ tionen, uttalar sig för kommitténs förslag på denna punkt. Skånes handels­ kammare, som har det intrycket att ämbetet är underbemannat, vill varken motsätta sig inrättandet av de två nya tjänster som föreslås eller de före­ slagna lönegradsuppflvttningarna. — Östergötlands och Södermanlands handelskammare har intet att erinra mot att ämbetet tillföres företagseko­ nomisk expertis i den mån brist härvidlag kan anses föreligga och menar att ämbetets egen uppfattning i detta hänseende får tillmätas avgörande be­ tydelse. — Ej heller grossistförbundet, handelskammaren i Göteborg och handelskammaren i Geflc har något att erinra mot att ämbetet ges möjlig­ het att anlita företagsekonomisk expertis. — Sveriges hantverks- och indu­ striorganisation framställer ej någon erinran mot åtgärder, som syftar till att garantera kvalificerade befattningshavare hos ämbetet, och mot en mått­ lig förstärkning, därest uppgifterna i fortsättningen skulle motivera detta. — Svensk industriförening, som anser de statliga pris- och konkurrensorga­ nen kunna klara sina arbetsuppgifter med tillgänglig personal, kan dock möjligen tänka sig en viss förstärkning av ombudsmannaämbetets resurser.

Statskontoret framhåller, att vad som föreslagits beträffande oinbudsman- naämbetet synes bereda personalen där en löneställning, som i jämförelse med personalen hos pris- och kartellnämnden ter sig förhållandevis hög.

Enligt statens lönenåmnd bör för de arbetsuppgifter, som avses skola för­ knippas med de föreslagna förste byråsekreterartjänsterna i Ae 23 ej inrät­ tas tjänster i högre lönegrad än A 21. Nämnden kan icke finna tillräckliga skäl att tillstyrka uppflyttning i förevarande sammanhang av ombudsman- natjänsten, byrådirektörstjänsterna och kontoristtjänsten.

Pris- och kartellnämndens stgrelse och ombudsmannaämbete understry­ ker starkt angelägenheten av ordinariesättning av personal i viss utsträckning.

Departementschefen

Gällande ordning på pris- och konkurrensområdet bygger på uppfatt­ ningen att under normala förhållanden en fri konkurrens bäst gagnar en för konsumenterna och samhället fördelaktig prisutveckling. I enlighet härmed har de statliga åtgärderna inriktats på en konkurrensfrämjande verksamhet med möjligheter till ingripanden mot skadliga konkurrensbe­ gränsningar jämte prisövervakning och konsumentupplysning. Även om konkurrensen mellan företagarna på de flesta områden torde vara tillfreds­

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

uppgifter och med aktgivande på bestämmelsen att företagare vid fullgö­ rande av uppgiftsplikten icke onödigt betungas. Med ett så tillämpat an- maningsförfarande som det av kommittén rekommenderade torde även enligt min mening påtalade brister i det hittillsvarande systemet på ett till­ fredsställande sätt kunna avhjälpas. Vid sådant förhållande lär icke hel­ ler i övriga ifrågasatta hänseenden något påtagligt behov av lagändringar tillsvidare få anses föreligga.

Det av kommittén framförda förslaget om tillsättande av en expert- g rupp för att utröna möjligheterna att förbättra jämförbarheten mellan skilda prisindexserier m. m. har vid remissbehandlingen livligt tillstyrkts. Förslaget synes också mig välbetänkt, men då jag utgår ifrån att detta samordningsspörsmål kommer att vederbörligen beaktas vid den pågående omgestaltningen av det statliga statistikväsendet — vilket delegationen för statistikfrågor i sitt yttrande förutskickat — torde något initiativ från Kungl. Maj:ts sida f. n. icke erfordras.

Frågan om åtgärder mot oskälig prissättning har ingå­ ende behandlats av kommittén, varvid med hänsyn till uttalanden i utred­ ningsdirektiven uppmärksamheten främst riktats på högstaprisstadgandet i 21 § andra stycket konkurrensbegränsningslagen. En analys av lagbe­ stämmelsen —- vars tillämpning ännu icke varit aktuell -— och en genom­ gång av i sammanhanget tänkbara konkurrensbegränsningssituationer har enligt kommittén givit vid handen, att praktiskt taget alla fall av uppen­ bart för hög prissättning kan bli föremål för åtgärder inom ramen för nu­ varande lagstiftning vid det ordinära förfarandet hos de näringsfrihets- vårdande organen och i sista hand genom förordnande om högsta pris. Dessa slutsatser har biträtts av i första hand de berörda myndigheterna, näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor. Jag vill för egen del understryka att i det övervägande antalet fall av oskälig pris­ sättning den bakomliggande orsaken torde vara att finna i konkurrensbe­ gränsning av något slag. Därigenom är en för tillämpningen av högstapris- regeln väsentlig förutsättning uppfylld. Det ligger i sakens natur, att vid ingripanden mot oskälig prissättning praktiska svårigheter av skilda slag kan uppkomma redan vid bedömandet av om ett pris är oskäligt eller ej, när det gäller att fastslå om konkurrensbegränsning förekommit och i samband med bevisföringen överhuvud. Vissa hithörande spörsmål har be­ handlats i lagmotiven (prop. nr 148/1956), vilka delvis redovisats i be­ tänkandet och till vilka jag här tillåter mig hänvisa.

I likhet med kommittén och de remissinstanser, som yttrat sig på den punkten, anser jag att frågan om eventuella ändringar i sekretessreg­ lerna på pris- och konkurrensområdet bör upptagas av offentlighetskom­ mittén. Denna tillsattes efter det prisövervakningskommittén erhållit sitt uppdrag och har till uppgift att överse sekretesslagstiftningen i dess helhet i såväl sakligt som formellt hänseende. Vad angår spörsmålet om att inom de nuvarande lagreglernas ram åstadkomma önskvärd publicitet omkring