2

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Skördeskadeskyddet föreslås skola finansieras över eu särskild skörde-

skadefond. Denna bör årligen tillföras tio miljoner kronor från staten och

minst 20 miljoner kronor från jordbrukarna. För alt täcka jordbrukarnas

del av kostnaderna skall interna regleringsavgifter samt belopp under vissa

regleringskassor tagas i anspråk.

Åtskilliga statistiska och beräkningstekniska problem, som är förbundna

med det nya skyddssystemet, är för närvarande under detaljprövning av eu

speciell expertkommitté. Det beräknas att kommitténs arbete skall fortskrida

i sådan takt att hinder inte möter att inom föreslagen tid sätta systemet i

funktion. Problem av den natur som nyss nämnts behöver emellertid följas

kontinuerligt och en successiv anpassning bör ske allteftersom erfarenhe­

terna av systemet framkommer. Därför förordas att en till statistiska central­

byrån knuten skördestatistisk nämnd inrättas för att handha berörda frågor.

Som komplettering av det angivna systemet skall jämlikt propositionen

kunna utbetalas behovsprövade bidrag i sådana fall då så betydande skörde­

skador uppenbarligen föreligger att skadeersättningar bort utgå, men detta

ej skett på grund av systemets allmänna konstruktion eller oförutsedda

brister i detsamma. För att bestrida kostnaderna för dylika bidrag föreslås

att årligen avsättes ett belopp, som motsvarar en procent av utgående ersätt­

ningar för skördeskador, dock lägst 100 000 kronor.

Vidare föreslås att i den mån de årliga tillskotten till skördeskadefonden

ej skulle vara tillräckliga för att täcka skördeskadeersättningarna staten skall

garantera ersättning med ett belopp upp till 75 miljoner kronor, vilket mot­

svarar vad som återstår av det belopp som utfästes vid 1956 års prisöverens­

kommelse. Skulle en skördekatastrof av sådan omfattning inträffa att skör­

deskadefonden inklusive nämnda garanti inte täcker de ersättningsberättiga-

de skadorna, torde frågan om ersättning böra prövas av statsmakterna i

särskild ordning.

Statens jordbruksnämnd föreslås vara skördeskadeskyddets huvudmyn­

dighet. Den objektiva skördeuppskattningen skall dock alltjämt åvila statis­

tiska centralbyrån. Denna bör även verkställa namn- och arealkontrollerna

samt ersättningsberäkningarna m. m.

Slutligen förordas i propositionen att staten skall svara för kostnaderna

för skördeskadeskyddets administration liksom för utgifterna för den ob­

jektiva skördeuppskattningen. För ändamålen erfordras för nästa budgetår

2,7 miljoner kronor.

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget samt Svenska sockerfabriks aktie­

bolaget.

Inom jordbruksdepartementet har därefter, med beaktande av vad som

framkommit vid remissbehandlingen, skett en överarbetning av utredning­

ens förslag. Resultatet av sagda överarbetning har sammanställts i eu

departementspromemoria med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett

system för permanent skördeskadeskydd. över promemorian har härefter

remissyttranden avgivits av samma remissorgan som nyss nämnts med

undantag av Älvsborgs in. fl. läns hagelförsäkringsbolag.

Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition (XI ht p. 36) på min hem­

ställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd för budgetåret

1961/62 beräkna ett reservationsanslag av 12 700 000 kronor.

I det följande torde jag först få lämna en kortfattad redogörelse för

skördeskadeutredningens betänkande och en sammanställning av huvud­

innehållet i remissyttrandena i anledning av detsamma. Därefter redovisas

departementspromemorian samt det huvudsakliga innehållet i remissutlå­

tandena över promemorian. Slutligen återges statistiska centralbyråns an-

slagsskrivelse för budgetåret 1961/62 vad gäller kostnaderna för den objek­

tiva skördeuppskattningen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 nr 1961

AVDELNING I

A.

Skördeskadeutredningens förslag, m. m.

I det närmast följande lämnas bl. a. en redogörelse för de statliga stöd­

åtgärder, som hittills tillämpats vid skördeskador. I sagda redogörelse har

då även medtagits uppgifter om de åtgärder, som vidtagits för att lindra

verkningarna av de skördeskador, som inträffat efter avlämnandet av

skördeskadeutredningens betänkande.

Hittills tillämpade statliga stödåtgärder vid skördeskador in. in.

I sitt betänkande erinrar skördeskadeutredningen om att statliga .stöd­

åtgärder i samband med skördeskador förekommit i Sverige sedan mycket

lång tid tillbaka. Utredningen anför härom bl. a. att under särskilt svåra

skadeår vidtogs hjälpaktioner med av statens bekostad import och utdelning

av spannmål. Under 1800-talet ersattes naturahjälpen efter hand med kon-

tantbidrag från den s. k. undsättningsfonden, från vilken tillika räntefria

lån utlämnades vid missväxt.

I samband med skördeskadorna i början av 1940-talet gjorda beräkningar

visade att en ökning eller minskning i den totala genomsnittliga intäkten

av jordbruk och boskapsskötsel av upp till 4 procent inte var att anse som

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

skadefonderna, som handhas av domänstyrelsen och länsstyrelserna. Det

totala avgiftsbeloppet till dessa fonder har under senare år uppgått till

1 '/r milj. kr. för år, medan bidragen i genomsnitt varit något lägre.

I översikten över olika skyddsformer har utredningen i korthet beskrivit

en del andra skördeskadeskydd. Således omnämnes de s. k. sockenmagasi­

nen, som under 1700- och 1800-talet var en frivillig och sockenvis organi­

serad lagring av spannmål i syfte att hjälpa nödlidande under missväxtår.

Bland svenska försäkringar heskrives hagelförsäkring och gurkförsäk-

ring. Hagelförsäkringen har individuell skadereglering och administrations­

kostnaderna utgör ca 25 procent av premien. Gurkförsäkringen är en indi­

viduell allriskf örsäkring som en konservfabrik erbjuder sina odlare av gur­

kor. Ersättningarna utgår vid underskridande av vissa angivna leverans-

kvantiteter per ha.

Av förelintliga utländska försäkringar heskrives skördeförsäkringarna i

ESA, Kanada, Japan, Sovjet och Mexiko. Några data för skördeförsäkring-

en i USA och Kanada återges. Skördeförsäkringen i USA är eu av staten

bedriven individuell och frivillig allriskförsäkring. Premierna avser att en­

dast täcka ersättningarna, medan administrationskostnaderna (1/3 av pre­

mieintäkten) betalas av staten. Försäkringen erbjudes både för enskilda

växtslag och för kombinationer av sådana. Självrisken uppgår till 25 å 00

procent, premierna till 2 å 35 procent och i medeltal vad beträffar den

kombinerade försäkringen ca 6 procent av försäkringsbeloppet.

Skördeförsäkringen i Kanada är en av staten bedriven kollektiv och ob­

ligatorisk allriskförsäkring. Premierna uttas som leveransavgift på spann­

mål. Denna har hittills bestridit halva kostnaden, varvid staten tillskjutit

resten. Ersättning utgår för all gröda, när skörden av vete understiger vissa

hektarskördar.

Allmänna riktlinjer för ett permanent skördeskadeskydd

Utredningen erinrar om att det förutsattes vid det nya prissystemets in­

förande år 1956 att ett permanent skydd skulle ersätta de tidigare skydds-

formerna. Utredningen har övervägt tre olika grundskyddssystem. Det ena

avser en kombination av lån och vissa skatteutjämnande regleringsförfa-

randen, det andra är en bidragsfond och det tredje en skördeförsäkring.

Dessa system skulle pa olika — endast för skördeförsäkringen närmare

diskuterade — sätt kunna kompletteras med speciella hjälpformer.

I ett grundskydd, där lån kombineras med skatteutjämnande reylerinys-

förfaranden, skulle den enskilde jordbrukaren själv bygga upp erforderliga

fonder för att möta förluster vid skördeskador. Lånemöjligheter skulle stå

till buds särskilt under den första tiden innan tillräckliga fonder uppbyggts

samt i fortsättningen för de jordbrukare, som av olika anledningar icke

hunnit spara tillräckligt, exempelvis nyetablerade jordbrukare.

10

5. potatis:

6. rotfrukter:

7. oljeväxter:

b) hö från naturlig äng, bete på äng och kultiverade betes­

marker

a) matpotatis

b) fabrikspotatis

sockerbetor och foderrotfrukter

a) höstoljeväxter (höstraps, höstrybs)

b) våroljeväxter (vårraps, vårrybs, vitsenap, oljelin m. fl.),

spånadsväxter (lin, hampa).

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

Utanför försäkringen föreslås ligga köksväxter, bär- och fruktodlingar

på åker samt övriga ej nyss anförda handelsväxter såsom rotfruktsfrö.

Dessa har man tyvärr varit tvungen att utesluta på grund av bristande

skördestatistik eller enär de inte passat i någon grödgrupp.

Utredningen diskuterar också om dessa grödgrupper bör kunna försäkras

var för sig, s. k. ren försäkring eller om samtliga vid ett jordbruk före­

kommande grödgrupper bör ingå i försäkringen och därvid försäkras ge­

mensamt. Om det senare slaget av försäkring ordnas så att skördeförluster

för en eller flera grödgrupper utjämnas mot skördevinster för de andra i

försäkringen ingående grödgrupperna och ersättning sålunda utgår efter

den beräknade netto förlusten av inträffade skördeskador, är det fråga om

en s. k. kombinerad försäkring.

Rena försäkringar är enligt utredningens mening mindre lämpliga för att

tillgodose det behov av skydd som avses i förevarande sammanhang.

Utredningen visar också att den kombinerade försäkringen ställer sig

billigare än ett system av rena försäkringar, som omfattar samma gröd­

grupper som den kombinerade försäkringen. Då mångsidiga driftsformer

kännetecknar huvuddelen av det svenska jordbruket förekommer det i all­

mänhet en ganska betydande utjämning av förluster mot vinster. Denna

utjämning beaktas i den kombinerade försäkringen, varigenom premierna

blir upp till 35 procent billigare (i flertalet fall 20—25 procent billigare).

Sammanfattningsvis tillgodoses enligt utredningens mening skyddsbeho-

vet bättre och billigare genom kombinerad försäkring. Utredningen föror­

dar därför en kombinerad försäkring.

Utredningen behandlar därefter frågan om hur nettoförlusten av eu skör-

deskada skall bestämmas och anför därvid att, eftersom skördeskadeskyd-

det bör vara eu allriskförsäkring, har orsakerna till eu skada ett begränsat

intresse. Utredningen förordar därför en mycket enkel metod för skade-

bestämningen. Denna grundas på eu jämförelse mellan den förväntade

genomsnittliga skörden, den s. k. normskörden, och den under året upp­

nådda skörden, den s. k. aktuella skörden. Underskrider den aktuella skör­

den normskörden, anses skördeskada föreligga alldeles oavsett orsakerna

till detta underskridande. Normskörden erhålles med ledning av medeltals-

beräkningar för en längre årsserie av hektarskördar (från 1922). Med aktu­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 nr 1961

lusten per ha. Nettoförlusten för varje brukningsenhet erhålles genom alt

multiplicera denna nettoförlust per ha med brukningsenhetens samman­

lagda areal av de försäkrade växtslagen.

Enligt det andra förfarandet fastställes normskördevärdet och det aktu­

ella skördevärdet för varje brukningsenhet genom att de för varje gröd-

grupp och område bestämda normskördevärdena och aktuella skördevär-

dena per ha sammanväges med brukningsenhetens arealer av de olika gröd-

grupperna. Därefter beräknas brukningsenhetens nettoförlust som skillna­

den mellan dess totala normskördevärde och dess totala aktuella skördevärde.

Utredningen förordar det senare förfarandet, d. v. s. användning av in­

dividuella uppgifter om grödgruppernas arealer, vid beräkningen av netto­

förlusten därför att hänsyn då tages till individuella olikheter i arealför­

delning.

Utredningen diskuterar även möjligheterna att beakta andra individuella

olikheter, exempelvis i fråga om normskördevärdena per arealenhet. men

avvisar tanken härpå med hänvisning till bristen på statistik.

För att ersättningsgill skada skall anses föreligga, bör enligt utredningen

nettoförlusten minskas med vissa avdrag. En väsentlig synpunkt härvidlag

är enligt utredningen det samband som råder mellan avdragens storlek och

försäkringspremiernas storlek. Statistiskt sett inträffar små neltoförluster

långt oftare än stora nettoförluster, varför det med tiden kommer att utgå

ganska stora ersättningsbelopp för de små nettoförlusterna. Göres avdragen

små, blir premierna därför ganska höga.

Utredningen skiljer mellan två slag av avdrag, s. k. självrisk och s. k.

franchise. Självrisken är det belopp varmed nettoförlusten skall minskas

för att erhålla ersättningens storlek. Franchise är ett visst minsta belopp,

vilket ersättningarna måste överstiga för att utbetalning skall ske.

Självrisken bör enligt utredningens mening anpassas efter skaderiskerna.

En skördeförsäkring med en i procent av normskördevärdet beräknad en­

hetlig självrisk innebär ett väsentligt mycket högre skydd för områden och

för växtslag, som har hög skördevariation, än för områden och växtslag

med låg skördevariation. Detta anser utredningen vara mindre lämpligt

och ifrågasätter om inte skyddet i förhållandet till riskerna bör göras lågt

för de osäkra växtslagen för att därigenom hindra eu enbart av försäk­

ringskyddet framlockad ökning i odlingen av dessa växtslag.

Utredningen har därför ansett, att försäkringskyddet bör vara likformigt

med avseende på riskerna. För att kunna utforma regler härför måste ett

mått på den normala skördevariationen införas. Detta mått kallas varia-

tionskoefficienten och uttryckes i procent av normskördevärdet. Det beräk­

nas inträffa en gång på sex att en skördenedsättning, räknad i procent

av normskördevärdet, skall bli större än variationskoefficienten. I den för-

säkringstekniska utredningen har variationskoefficientens storlek under­

Kuiigl. Moj.ts proposition nr 94 år 1961

13

sökts för de olika grödgrupperna i ett stort antal områden och befunnits

antaga värden mellan 11 och 41.

Försäkringsskyddet anses vara likformigt, om självrisken står i ett kon­

stant förhållande till variationskoefficienten. Utredningen beräknar, att va-

riationskoefficienten för en brukningsenhet i den kombinerade försäkring­

en i regel uppgår till 10—20 och i medeltal för hela riket till 14. Det kan

bedömas som ytterligt sällsynt, att den blir så låg som 8. Å andra sidan är

det möjligt, att variationskoefficienter, överstigande 35, kan uppnås.

Vid avvägningen av hur stora avdragen från nettoförlusten skall göras i

förhållande till variationskoefficienten har utredningen stannat för att de

i allmänhet bör vara lika stora som variationskoefficienten. Avdragen bör

dock maximeras till en tredjedel av normskördevärdet, varför bruknings-

enheter med högre variationskoefficienter än 33 får vidkännas en i mot­

svarande grad höjd premie.

För att öka ersättningsbeloppens storlek vid de tillfällen de med hänsyn

till nettoförlustens storlek bör utgå, göra dem säkrare bestämda i förhål­

lande till uppskattningsfelen och undgå utbetalning av en mängd småbelopp

föreslår utredningen att 20 procent av det totala avdraget sker i form av

franchise. Detta innebär att självrisken blir fyra femtedelar av variations­

koefficienten, och att ersättningar utbetalas endast, om de är större än en

fjärdedel av självrisken. 1 vanliga fall kommer självrisken att variera mel­

lan 8 procent och 16 procent, och medeltalet för hela riket kommer att

ligga vid 11,5 procent. Den lägsta självrisken blir omkring 6 procent och

den högsta omkring 26 procent.

Premiebeloppet kommer för alla brukningsenheter, vilkas variationskoef-

ficient understiger 33, att stå i en enkel och konstant relation till självrisk­

beloppet. Riskpremien beräknas nämligen bli en sjättedel av självrisken

och totalpremien blir efter ett säkerhetstillägg eu femtedel av självrisken.

Beträffande områdesindelningen skiljer utredningen mellan tre områdes-

begrepp, nämligen skördeuppskattningsområden, ersättningsenheter och

premieenheter. Skördeuppskattningsområdet är den minsta enheten och är

det område för vilket uppskattning av den aktuella skörden skall ske. Anta­

let sådana områden bör vara ca 400. Ersättningsenheten består av ett eller

flera skördeuppskattningsområden och är det område, för vilket normskör-

devärden och aktuella skördevärden per ha och grödgrupp fastställes. An­

talet ersättningsenheter bör i princip också vara ca 400. Premieenheten

består av eu eller flera ersättningsenheter och är det område, för vilket

data för beräkning av premie och självrisk fastställes.

Utredningen anser att man vid indelning av landet i skördeuppskatt­

ningsområden och ersättningsenheter bör utgå från eu inom Jordbrukets

utredningsinstitut gjord indelning i s. k. strata, vilka använts som underlag

för basurval i stickprovsundersökningar rörande jordbruksekonomiska för­

hållanden. Indelningen bör redan före starten av försäkringen underkastas

noggrann granskning av därför sakkunniga organ, och erforderliga juste­

ringar i densamma bör vidtagas.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1961

I samband med indelningen i områden erinrar utredningen om gräns­

problemen. Det är nämligen tänkbart, att det vid skördeskada utgår er­

sättning till en brukningsenhet på ena sidan av eu gräns, medan de! till

en annan närliggande brukningsenhet på andra sidan gränsen inte utgår

någon ersättning. Utredningen hävdar emellertid att en förändring i eu

områdesgräns kräver noggranna statistiska undersökningar innan den ge­

nomföres.

Frågan om anslutningen till det permanenta skördeskadeskyddet knyter

utredningen främst till grundförsäkringen. Därutöver skall enligt utred­

ningens förslag anslutning till grundförsäkringen medföra rätt att teckna

tilläggsförsäkring för lägre självrisk och rätt att söka skördeskadelån.

Beträffande anslutningslätten föreslår utredningen att varje person, som

brukar en försäkringsbar areal ej understigande 2 ha, skall ha rätt att

deltaga i skördeskadeskyddet.

I fråga om anslutningsskyldighet framlägger utredningen (i kap. V) två

förslag.

1 det ena förslaget, benämnt skördeskadeskydd med frivillig anslutning,

skall individuell anslutningsskyldighet ej förekomma.

För att skördeskadeskyddet skall få sättas i gång, har utredningen dock

funnit sig böra föreslå, att anslutningen skall uppgå till lägst 60 procent

av arealen vid brukningsenheter med försäkringsbar areal ej understigande

5 ha (motsvarande ca 1,9 milj. ha åker). Kännedom om anslutningsintres-

set skulle enligt utredningen kunna erhållas i form av en försöksteckning.

Som motiv för en individuell frivillighet anför utredningen bl. a. alt åt­

skilliga jordbrukare, exempelvis på grund av att de sällan drabbas av större

skördeskador eller har möjlighet att täcka förluster med egna medel, före­

drar att bära risken själva framför att teckna en försäkring.

Utredningen har ansett det nödvändigt att ställa ett minimikrav på an­

slutningens storlek totalt sett, enär staten står för eu betydande ekonomisk

garanti. Det bör vidare beaktas att jo lägre anslutningen är, desto dyrare

blir skördeskadeskyddet räknat per ansluten brukare.

1 det andra förslaget rörande anslutningsskyldigheten, som benämnes

skördeskadeskydd med obligatorisk anslutning, skall alla personer, som

brukar en försäkringsbar areal ej understigande 5 ha, på grund av stad­

gande i lag anslutas till skördeskadeskyddet. Som motiv för eu obligatorisk

anslutning till skördeskadeskyddet anför utredningen bl. a., att det är ett

allmänt intresse, att alla, som står risker för .skördeskador och därvid har

behov av ett särskilt skydd mot förluster av dessa, anslutes till skyddet.

Utredningen erinrar dessutom om att i del nya prissystem för jordbruks­

produkter som infördes 1956 saknas praktiskt taget helt skydd mot skörde­

skador och att det förutsattes vid dess införande alt ett permanent skydd

skulle ersätta de tidigare skyddsformerna. Med ett obligatorium kan ad­

ministrationskostnaden per ansluten hållas låg. Vidare undgås de ekono­

miska risker, som staten kan möta vid en ofullständig frivillig anslutning.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

chisen bör utgöra en fjärdedel av den lägre självrisken, d. v. s. franchisen

reduceras i proportion till självrisken. Preiniesatserna utgör vid 10, 20, 30,

40 resp. 50 procent självrisknedsättning, 16, 34, 54, 75 resp. 99 procent av

premien för grundförsäkringen (denna räknad exklusive statsbidrag).

Eftersom skördeförsäkringen är utformad som en allriskförsäkring, kom­

mer den i princip att avse även skador av speciell natur, mot vilka det re­

dan finns möjligheter att erhålla skydd, exempelvis hagel- och älgskador.

Utredningen anser det dock vara högst osannolikt att skador av förut

nämnt slag kan uppträda i sådan omfattning, att de skulle kunna nedsätta

en ersättningsenhets skörd i mätbar grad.

Skördeskadelån

Utredningen föreslår att skörcleskruleldn skall utgå på följande villkor.

Lånen bör beviljas efter individuell ansökan och prövning. Lånebeloppet

skall kunna uppgå högst till den beräknade nettoförlusten av skördeskador

på växtodlingen vid lånesökandens brukningsenhet efter avdrag av dels

den försäkringsersättning han kan ha erhållit, dels viss självrisk.

Utredningen föreslår för skördeskadelånen eu självrisk, som uppgår till

två tredjedelar av grundförsäkringens självrisk, dock lägst 10 procent av

normskördevärdet. Detta innebär att självrisken för lån kan uppgå till

högst 17,6 procent av normskördevärdet. Den nedre gränsen för självrisken

kommer att gälla för de fall, där grundförsäkringens självrisk är 15 pro­

cent av normskördevärdet eller lägre, d. v. s. sannolikt för de allra flesta

lånesökande.

Beträffande övriga villkor för lånen anser utredningen att de bör vara i

stort sett desamma som för sedvanliga banklån. Dock föreslår utredningen

i vissa avseenden specialbestämmelser, som nära anknyter till bestämmel­

serna för de hittillsvarande stödlånen.

Bestämmelserna om säkerhet torde kunna följa de nuvarande stödlåne-

bestämmelserna, innebärande bl. a. att säkerhet i regel bör fordras för lån

överstigande 3 000 kr.

Lånen föreslås löpa med samma ränta som inleckningslån med sekundär

säkerhet. Amorteringstiden bör förslagsvis vara 5 år men bör kunna för­

längas till förslagsvis högst 10 år. Det synes utredningen skäligt att ränte-

och amorteringsfrihet skall gälla för det kalenderår lånebehovet uppkom­

mit, då eljest olika räntebelopp skulle komma att debiteras enbart på grund

av skillnader i takten för ärendenas handläggning.

Efter eu diskussion av riskerna för nedsatt återbetalningsförmåga vid

upprepade skördeskador framlägger utredningen förslag till betalninr/san-

stånd och efterskänkande av skuld i vissa fall.

Utredningen anför sålunda att efter särskild prövning bör kunna beviljas

ett års anstånd med amortering vid varje tillfälle låntagaren drabbas av

förnyade skördeskadeförluster. Förlust skall i regel anses ha uppkommit

endast när försäkringsersättning utgår eller nytt lån beviljas. Vidare bör

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

Med ytterligare kalkylexempel visar utredningen vidare, att det med lika

stor sannolikhet i stället kan bli ett gynnsamt förlopp genom få och/eller

små skador eller gjorda överskattningar av premierna. Under samma anta­

ganden som tidigare beträffande riskpremieintäkter, startfond, räntefot och

fondvariation sknlle vid ett gynnsamt förlopp, som också har relativt stor

sannolikhet för sig, fonden kunna uppgå till 343 milj. kr. efter 10 år och

489 milj. kr. efter 20 år. Då utredningen med stöd av den försäkringstek-

niska utredningen anser att fondbildningen inte skulle behöva överstiga tio-

dubbla riskpremien för att fylla behovet även vid extraordinärt stora ska­

dor, skulle vid nyssnämnt förlopp återbäring kunna bli aktuell (tiodubbla

riskpremien i nyssnämnda exempel utgör 400 milj. kr.).

Vid sidan om den fondbildning som krävs för att klara de varierande

ersättningarna erfordras en fondbildning för att alltid kunna tillgodose be­

hovet av skördeskadelån.

Utredningen framlägger med utgångspunkt från dessa allmänna syn­

punkter på iondbehovet följande förslag. Två fonder bildas vid starten av

skyddsverksamheten och kallas utjämningsfond och regleringsfond. Under

vissa förhållanden tillskapas en tredje fond, återbärings fond.

I fråga om fondernas användning föreslås att utjämningsfonden skall be­

strida ersättningar såväl vad avser grundförsäkringen som tilläggsförsäk-

ringen. Ur regleringsfonden skall skördeskadelån utgå liksom medel för

efterskänkande av lån och låneräntor. Medlen i återbäringsfonden fördelas

som avdrag på erlagda premier.

Beträffande fondernas storlek vid verksamhetens start anför utredningen

att utjämningsfonden bör tillföras en grundplåt om 100 milj. kr.

Beträffande tillskotten till fonderna föreslår utredningen att under verk­

samhetens gång riskpremierna — d. v. s. de statistiskt beräknade premie­

belopp, som avser att täcka ersättningsbehovet — för såväl grund- som

tilläggsförsäkring liksom på fonden belöpande räntor tillföres utjämnings­

fonden. Regleringsfonden tillföres ett säkerhetstillägg om 20 procent av de

statistiskt beräknade riskpremierna för såväl grund- som tilläggsförsäkring

ävensom på fonden belöpande räntor. Vidare tillföres fonden amorteringar

på utlämnade skördeskadelån.

Placeringen av fondmedlen bör vara sådan att erforderlig likviditet er-

hålles. Dock anser utredningen att särskilda regler inte behöver uppställas

för likviditeten, vilket motiveras med att sådana inte finns för fonder i be­

släktade försäkringsrörelser, exempelvis för de ömsesidiga skadeförsäk-

ringsbolagens utjämningsfonder.

Beträffande den statliga återförsäkringen föreslår utredningen att i de

fall utjämningsfonden visar sig otillräcklig för att fylla ersättningsbehovet

skall staten tillskjuta erforderligt förskott. Vidare bör även regleringsfon­

den kunna erhålla statliga förskott med hänsyn till att den vid det före­

slagna säkerhetstillägget kommer att växa tämligen långsamt och för den

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

grundförsäkringen redan till sin konstruktion är sådan, att endast svårare

förluster av skador täckes.

Beträffande storleken av statsbidraget föreslår utredningen att det skall

uPPgå till en tredjedel av den totala premien i grundförsäkringen. Denna

storlek motiveras med att det förefaller utredningen skäligt att jordbru­

karna i skördeförsäkringen skall erhålla bidrag i ungefär samma utsträck­

ning som arbetarna i arbetslöshetsförsäkringen. Jämförelsen bör lämpligen

avse det totala statsbidragets andel av arbetslöshetskassornas intäkter. Den­

na andel var för perioden 1950—1956 ca 36 procent. Tillämpas detta pro­

centtal på skördeförsäkringen och om ränteintäkten av startfonden därvid

uppskattas till ca 4 milj. kr. per år de första åren, skulle statsbidraget bli

19 å 20 milj. kr. Minskas detta belopp med bidraget till administrations­

kostnaderna, 3 milj. kr., erhålles 16 å 17 milj. kr. som bidrag till premierna.

Detta motsvarar avrundat en tredjedel av totalpremien.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att vid tillämpning av

systemet med frivillig anslutning kommer enbart kontantpremier i fråga.

Då riskpremien för brukningsenheter med variationskoefficienten under­

stigande 33 procent av normskördevärdet beräknas till en sjättedel av själv­

risken och säkerhetstillägget föreslås till 20 procent av riskpremien, blir

kontantpremien en femtedel av självrisken. Vid ett genomsnittligt norm-

skördevärde av 660 kr./ha och en genomsnittlig självrisk om 11,5 procent

av normskördevärdet blir kontantpremien 15 kr./ha. Den totala årliga pre­

mieintäkten vid 60 procents anslutning beräknas till 28,8 milj. kr.

Vid tillämpning av systemet med obligatorisk anslutning blir kontant­

premien två tredjedelar av den totala premien eller två femtondelar av

självriskbeloppet, vilket motsvarar en kontantpremie om 10 kr./ha som

genomsnitt för landet vid nyssnämnda antaganden om normskördevärde

och självriskprocent. Den totala årliga kontantpremieintäkten beräknas vid

en anslutning om 3,2 milj. ha åker till 32 milj. kr. Då självrisken kan va­

riera mellan 6 och 26 procent av normskördevärdet, kan kontantpremien

alltså variera mellan 0,8 och 3,5 procent av normskördevärdet (för bruk­

ningsenheter med eventuellt högre variationskoefficient än 33 blir kontant­

premien ännu högre).

Beträffande beskattningen förordar utredningen att ersättning från skör­

deförsäkringen upptages som intäkt av jordbruksfastighet och kontant­

premie som avdragbar omkostnad men föreslår samtidigt att frågan utredes

närmare.

B.

Remissyttranden över skördeskadeutredningens förslag

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning om behovet av ett

permanent system för skydd mot förluster genom skördeskador och ställer

sig ej avvisande mot grundtankarna i utredningens förslag. Huvuddelen

av remissinstanserna anser sig dock inte kunna förorda att utredningens

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Förbunden är av den bestämda uppfattningen, att ett slutligt ställnings­

tagande från statsmakternas sida rörande skördeskadeskyddet och dess ut­

formning icke bör ske förrän visst ytterligare utredningsarbete rörande

bl. a. skördestatistiken kommit till stånd. Förbunden åsyftar härmed dels

ett fullföljande för åren fr. o. m. 1952 av normskördeberäkningar, dels en

utbyggnad av den objektiva skördeuppskattningen i riksskala, dels under­

sökningar behövliga för att möjliggöra rimligt hänsynstagande till kvalitets-

skador på skörden, dels ock förnyad prövning av riktlinjerna för skörde-

värderingen.

Förbunden har även funnit andra skäl föreligga för att skjuta på ställ­

ningstagandet till utredningens huvudförslag om en skördeförsäkring. För­

säkringens verkningssätt, särskilt effektiviteten ur den enskilde bruka­

rens synpunkt, har hittills endast sparsamt belysts. Förbunden finner i

första hand ofrånkomligt, att jordbruksnämnden får tillfälle att fullfölja

ett åt nämnden givet uppdrag att pröva den föreslagna försäkringens verk­

ningssätt samt att utredningen kompletteras med vissa angivna undersök­

ningar för att söka klargöra riskerna för de enskilda brukarna att icke

utfå ersättningar vid inträffad skada.

Älvsborgs m. fl. läns hagel försäkringsbolag framhåller bl. a. följande.

Utan uppräkning av de många sakliga skäl, som förekommit i debatten

mot skördeskadeförsäkringen, vill vi endast framhålla de stora praktiska

svårigheter, som gör det omöjligt att finna grunder för en rättvis skade­

reglering. Utredningsförslaget tyder också på att utredningen haft svårig­

heter härmed utan att finna tillfredsställande lösning.

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget anser, att det alternativ utred­

ningen nu lämnat genom sitt förslag till skördeförsäkring innehåller myc­

ket av intresse och värde, men att det bör omarbetas på åtskilliga punkter,

innan det kan läggas till grund för en godtagbar skördeförsäkring.

AVDELNING II

A, Jordbruksdepartementets promemoria med synpunkter och förslag

till grundlinjer i ett system för permanent skördeskadeskydd

Den av jordbruksdepartementet den 18 maj 1960 utremitterade promemo­

rian med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent

skördeskadeskydd är av följande lydelse.

1. 1955 års riksdag uttalade vid fastställandet av de nya riktlinjerna för

prisregleringen på jordbrukets område (JoU 1955: 39) att det skulle kunna

övervägas särskilda stödåtgärder vid en katastrofartad utveckling för jord­

bruket till följd av missväxt. Med erinran om detta riksdagsuttalande till­

styrkte Kungl. Maj:t i en proposition (nr 165) till 1956 års riksdag, att —

i enlighet med vad som förutsatts i en träffad överenskommelse mellan sta­

tens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation —- 100 milj.

kronor av statsmedel skulle avsättas till en särskild jordbrukets skördeskade-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 9A år 1961

komma att bli av betydelse framför allt för jordbrukare som har stora

jordbruk. Såsom påpekats av skördeskadeutredningen skulle kontot för

det stora flertalet jordbrukare bli av endast begränsad betydelse, då in­

komstvariationerna i regel inte är av den omfattningen att några större

belopp skulle kunna utnyttjas för skördeskadeskydd. Vid svårare skörde­

skador skulle även möjligheter till en progressionsutjämning få relativt

ringa betydelse.

Ett mera planmässigt ordnat skyddssystem baserat på kontometoden

har diskuterats. Det kan beskrivas som ett skördeskadekonto, vilket regel­

bundet skulle tillföras skattefria insättningar, men vars saldo beroende på

de gjorda beskattningsbara uttagens storlek skulle kunna vara positivt eller

negativt inom vissa givna gränser. En första förutsättning för att systemet

skall kunna vara funktionsdugligt har befunnits vara att göra anslutningen

obligatorisk. Detta skulle förutsätta en betungande kontroll. Vidare kräves

kontroll av uttagen, särskilt när kontosaldot genom desamma blir negativt.

Systemet torde knappast vara användbart redan med hänsyn till den myc­

ket komplicerade administrationsapparat som skulle bli nödvändig. Det

skulle inte heller kunna utgöra tillräckligt skydd för de svåraste skadorna

och där förlusterna drabbar hårdast. De tillgängliga beloppen måste näm­

ligen bedömas bli otillräckliga för att täcka mycket svåra skördeskador,

om insättningarna begränsas till den storlek som anses kunna åläggas den

enskilde i ett obligatoriskt system. Härtill kommer de betänkligheter mot

kontometoden och mot vissa andra metoder för resultatutjämning från

skattemässiga och statsfinansiella synpunkter som närmare utvecklats i

propositionen angående rätt till förlustutjämning.

4. En lånefond har vid upprepade tillfällen förklarats vara en lämplig

del i ett system för skördeskadeskydd. Det är emellertid högst tveksamt

om krediter är, i varje fall i längden, en ändamålsenlig skyddsform. Spe­

ciellt gäller detta när fråga är om mera svårartade skördeskador. Om

därjämte skördeskadorna upprepas eller ett allmänt pressat ekonomiskt

läge uppträder, kan amorteringarna av lånen innebära en så ökad belast­

ning på låntagarnas ekonomi, att de kan förorsaka en väsentligt sänkt

inkomststandard. Erfarenheterna av de hittillsvarande stödlånen är inga­

lunda alltigenom goda och talar närmast för att man bör undvika låne-

formen som eif komplement till annat skördeskadeskydd. Att skapa en

stödform, som enbart baseras på lån, måste anses uteslutet.

I regel torde den normala kreditmarknaden kunna tillgodose det låne­

behov, för vilket fullgod kreditvärdighet föreligger, och kreditvärdighets-

prövningen kommer då att ske på allmänna grunder.

5. Den s. k. 4-procentregeln innebär även i dess nuvarande modifierade

form, att da jordbruksproduktionens totala värde underskrider det vid nor­

mal skörd förväntade värdet med mera än 4 procent statsmakterna bör

lämna kontant ersättning för felande belopp, dock högst med visst bestämt

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

27

tal. Trots att skördeskador av för åtskilliga jordbrukare kännbar karaktär

inträffat varje år under 1950-talet utom åren 1953 och 1956, har ändock

4-procentregeln endast utlösts en gång under nyssnämnda årtionde, nämli­

gen år 1955. Orsaken är att skadorna varit lokalt förekommande och i de

totala beräkningarna motverkats av bättre skörderesultat i andra delar av

landet. De andra år under 1950-talet än 1955 vidtagna stödåtgärderna har

tillkommit vid sidan av 4-procentregeln.

Inga generella regler finns angivna för hur stödet skall fördelas vid till­

fälle då 4-procentregeln utlöses. De i samband med utlösningstillfälle fast­

ställda bestämmelserna för utbetalande av vederbörande ersättningsbelopp

riskerar naturligt nog att medföra en alltför schematisk fördelning.

Det framstår av det anförda klart att man med 4-procentregeln inte

kan tillgodose behovet av ett permament skydd mot skördeskador, vilka

oftast visar sig vara lokalt koncentrerade.

6. Med hänsyn till 4-procentregelns otillfredsställande verkningssätt och

i betraktande av bristerna i de övriga skyddssystem, som skisserats i det

föregående, har inom jordbruksdepartementet utarbetats följande förslag

till ett system för permanent skördeskadeskydd.

Såsom komplettering till förlustutjämningen införes ett katastrof skydd,

där stödet fördelas i proportion till objektivt bestämda förluster och för­

lustrisker. Katastrofskyddets huvudsakliga utformning föreslås sålunda.

a) Till jordbrukare utgår vid svårare skördeskada bidrag, vars storlek

beräknas på objektiva grunder. Dessa är i huvudsak desamma som före­

slagits av skördeskadeutredningen men innebär en högre självrisk. Sålunda

beräknas för varje skadedrabbad brukningsenhet skadans storlek med led­

ning av objektivt och områdesvis konstaterade skador för spannmål, hö,

potatis, oljeväxter och sockerbetor under beaktande av arealfördelningen

av dessa grödor vid brukningsenheten. Vidare fastställes, likaledes indivi­

duellt, den självrisk som brukaren skall stå med hänsyn till skaderiskerna

i det odlingsområde där brukningsenheten är belägen och till den aktuella

odlingsinriktningen.

På grundval av överväganden, för vilka närmare redogöres i samband

med förslagen till finansiering, förordas att skador, vilka med mer än eu

tredjedel överstiger den normala skördevariationen, skall bli föremål för

stöd. Detta svarar mot en självrisk av i genomsnitt cirka 165 kronor per

hektar eller annorlunda uttryckt knappt 20 procent av normskördevärdet.

Självrisken kommer givetvis att i det enskilda fallet variera avsevärt. Med

ledning av uppgifter i en undersökning av statistiska centralbyrån inom

vissa år 1959 skadedrabbade områden berörande cirka 3 000 bruknings-

enheter kan beräknas alt den föreslagna självriskgrunden innebär en

variation i självrisken i det enskilda fallet om i allmänhet mellan cirka 50

kronor per hektar och cirka 300 kronor per hektar. Vid odling av grödor

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

med höga normskördar och skaderisker såsom potatis, kan dock själv­

risken bli ännu högre, i undantagsfall upp till cirka 650 kronor per hektar.

Mot skördeskadeutredningens förslag till ersättningsgrunder har det i

en rad avseenden riktats kritik, vilken i största möjliga utsträckning beak­

tats i beräkningsgrunderna för här föreslagna bidrag.

Den främsta kritiken har riktat sig mot osäkerheten i skadeuppskatt-

ningen för de grödor, vars skörd bestäms med den s. k. provytemetoden.

Sådana synpunkter har bland annat framförts i en redogörelse från statens

jordbruksnämnd för den av skördeskadeutredningen föreslagna försäk­

ringens verkningssätt vad angår skador å 1957 års skörd. På detta område

har emellertid senare skett betydande förbättringar, dels genom utökning

av antalet provytor, dels genom intensifierade undersökningar av bärg-

ningsförlusternas storlek. Osäkerheten i uppskattningen är numera fram­

trädande endast för sådana grödor som odlas i liten omfattning inom ett

uppskattningsområde, emedan urvalsförfarandet förorsakar att relativt få

provytor erhålles för dessa. Denna osäkerhet kan motverkas genom att

man för grödor med liten utbredning väljer skördeuppskattningar från

större områden. Den utjämning av skördeskadan, som härigenom upp­

kommer, blir för flertalet odlare av mindre ekonomisk vikt. Medelfelet i

uppskattningen av skörden för den enskilda brukningsenheten skulle en­

ligt statistiska centralbyråns beräkningar vid nämnda förfarande kunna

hållas vid cirka 6 procent. Med hänsyn till självriskens föreslagna höjd

torde detta uppskattningsfel vara tillfredsställande litet. För att motväga

förekommande höga medelfel föreligger enligt centralbyrån möjlighet att

företa vissa mindre kostnadskrävande utvidgningar.

Vid starkt lokalt koncentrerade skador kan den områdesindelning som

omfattas i de årliga uppskattningarna bli olämplig. Det torde emellertid

vara möjligt att i sådana fall efter en såvitt möjlig objektiv gränsdragning

för det skadade området bilda en särskild skördeuppskattning av de prov­

ytor som ligger inom detta. Om antalet av dessa bedömes vara för få är en

ökad provtagning tänkbar. Vidare får man bilda nya normskördar antingen

genom medeltalsbildning för de uppskattningsområden som berörs eller

genom att utnyttja de äldre sockenvisa skördeuppgifterna för erforderliga

justeringar av normskördarna till det skadade områdets nivå. Enligt vad

som inhämtats från statistiska centralbyrån torde de statistiska och admi­

nistrativa problem, som är förenade med en dylik uppmjukning av områ­

desindelningen, som regel vara överkomliga.

Kritik har vidare riktats mot skördeskadeutredningens uppgifter om

normskördarnas storlek. Pa denna punkt föreligger numera nya beräk­

ningar baserade på skördedata för perioden 1922 till 1957 samt ytterligare

material beträffande skillnader mellan å ena sidan gillesombudens skörde-

omdömen och å den andra uppskattningar enligt provytemetoden och leve­

ransstatistik. Enligt statistiska centralbyråns förenämnda undersökning

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 9A är 1961

ning av brukningsenheternas arealfördelning, som ansågs nödvändig i

skördeskadeutredningens förslag. I stället erfordras en utökad kontroll av

namn- och arealuppgifter. Den ganska kraftiga begränsningen i utbetal­

ningen av mindre ersättningsbelopp som föreslogs av skördeskadeutred-

ningen är mindre lämplig vid den självrisknivå som här föreslås, men en

viss avrundning av bidragsbeloppen synes motiverad såväl av beräknings-

mässiga som administrativa skäl.

c) I fall som anses ömmande men där de allmänna reglerna ej medger

skördeskadeersättning må enligt departementets förslag efter särskild an­

sökan utgå behovsprövade bidrag. Stor restriktivitet förutsättes dock här­

vidlag. Bidragen i fråga bör per år inte få överskrida 1 procent av de risk­

bestämda ersättningarna. Minst 100 000 kronor bör emellertid alltid stå till

förfogande för ändamålet.

Det har även övervägts att grunda hela bidragsgivningen i katastrof­

skyddet på behovsprövning. Erfarenheterna av tidigare behovsprövningar

talar emellertid emot en sadan ordning. Det har vid sådan prövning, i vart

fall i större skala och med den skyndsamhet i handläggningen som erford­

rats, icke varit möjligt att bestämma stödbehovets storlek på annat sätt än

genom ramen av de medel som kunnat göras tillgängliga för ändamålet.

En verkligt effektiv behovsprövning ställer sig mycket dyrbar och måste

även den, om den i första hand skall knytas till skadans storlek, stödjas på

en omfattande skördestatistik. Med ledning av tidsuppgifter från ett tiotal

lantbruksnämnder avseende handläggningen av stödlåne- och bidragsären-

dena i samband med skördeskadorna 1955 och 1957 beräknades en per­

sonalkostnad för stödlån uppgående till cirka 30 kronor per låneansökan.

Då man torde få förutsätta att en verklig behovsprövning kräver värde­

ringar ute på de skadade brukningsenheterna, är det uppenbart att en så­

dan kräver långt större kostnader. För den schematiska behandling av de

behovsprövade bidrag som genomfördes dessa år, blev kostnaderna per

ansökan visserligen lägre än för lånen, men detta sammanhängde med att

tids- och personalbrist inte medgav någon egentlig behovsprövning. Risken

vid en schematisk behovsprövning att mindre skötsamma brukare blir

gynnade på bekostnad av de mera skötsamma är vidare uppenbar.

En behovsprövning i annat än mycket begränsad skala och med omsorgs­

full handläggning är varken möjlig eller lämplig att genomföra och kan

därför inte utgöra huvudsaklig grund för katastrofskyddet.

d) Bidrag upptas av mottagaren som intäkt av jordbruksfastighet och

utgör därvid beskattningsbar inkomst. Det skall vidare inräknas i jord­

bruksstödet genom att det i de inkomstundersökningar, som ligger till

grund för beräkning av inkomstlikställigheten, likaledes upptas som intäkt.

e) Finansieringen sker genom en skördeskadefond. Denna tillföres årli­

gen bidrag av dels staten med 6 milj. kronor dels av jordbruket med 12

milj. kronor.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

synpunkt. Det synes sålunda som om ett katastrofskydd, som täcker ska­

dor, vilka med mer än en tredjedel överstiger den normala skördevariatio-

nen, innebär en ur kostnads- och skyddssynpunkt lämplig avvägning.

Emellertid är ett regelbundet årligt tillskott inte alltid tillfyllest ur finan-

sieringssynpunkt. På grund av att skördeskadornas omfattning varierar

starkt från år till år, kan de årliga tillskotten bli otillräckliga vissa svårare

skadeår, även om de på lång sikt täcker medelsbehoven.

För skador vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen garanterar

staten ersättning med ett belopp upp till 75 milj. kronor, vilket motsvarar

vad som återstår av det belopp som jordbruket fick utfästelse om av staten

för detta ändamål vid 1956 års prisöverenskommelser. Skulle en skörde-

skadekatastrof av sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda

garanti icke skulle täcka de ersättningsberättigade skadorna får frågan om

ersättning prövas av statsmakterna i särskild ordning.

Därest å andra sidan fondens kapital på grund av sällan förekommande

skördeskador skulle stiga upp till en ur säkerhetssypunkt fullt tillfreds­

ställande nivå skall kunna övervägas att i lika mån minska statsbidraget

och jordbrukets tillskott.

f) Med hänsyn till den betydelse som regleringsmedlen föreslås ha för

finansieringen av katastrofskyddet förordas att huvudmyndighet för dess

administration skall vara statens jordbruksnämnd. Statistiska centralbyrån

förutsättes dock ombesörja skördeuppskattning, beräkning och utbetalning

av bidrag samt namn- och arealkontroller, då byrån är försedd med därför

lämpade tekniska resurser. Biträde lokalt lämnas av hushållningssällskapen.

Administrationskostnaderna bestrides helt av statliga anslagsmedel och be­

räknas inkl. skördeuppskattning till cirka 2,3 milj. kronor per år.

I kostnadsberäkningen har förutsatts att de uppgifter som skall hand­

has av jordbruksnämnden icke kommer att kräva mer arbete än som för­

orsakats av dess handläggning av skördeskadefrågorna under tidigare år,

varför ingen kostnadsökning för dess del skulle uppkomma.

För statistiska centralbyråns del har vid ett genomsnittligt antal skade-

fall av cirka 30 000 per år följande kostnader beräknats: namnkontroll

20 000 kronor, arealmätning av cirka 1 000 brukningsenheter 50 000 kronor

(cirka hälften medelst planimetrering), maskinella moment i ersättnings-

beräkningar och anvisningar 20 000 kronor, årsanställd personal 60 000

kronor (byrådirektör, amanuens och kanslibiträde), maskinkostnader för

tekniska utredningar 20 000 kronor, kontorslokaler, kartmaterial, blanket­

ter m. m. 30 000 kronor, tillsammans 200 000 kronor per år.

Därjämte tillkommer under de första åren kostnader för engångsanskaff-

ningar, såsom för mätningsteknisk utrustning och kontorsinventarier, vilka

kan uppskattas till 50 000 kronor per år. För förberedelser i form av data­

granskning, områdesindelning, detaljutformning av värderingsprinciper

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

33

m. m. erfordras expertkommittéer och specialutredningar för vilka kostna­

derna antas uppgå till 50 000 kronor.

Kostnaden för den del av skördeuppskattningen som utöver allmänna

behov är erforderlig för systemets funktionering har beräknats till 2 milj.

kronor. Med allmänna behov avses därvid skördeuppskattningar länsvis,

vilka kan beräknas kosta 0,6 å 0,7 milj. kronor.

g) Då det är önskvärt att viss ytterligare erfarenhet av skördeuppskatt­

ningen och andra för systemet grundläggande förhållanden vinnes, förordas

att katastrofskyddet tillämpas första gången för 1961 års skörd. Medel

för vissa förberedelser, förslagsvis 100 000 kronor, bör dock redan för bud­

getåret 1960/61 ställas till förfogande ur befintliga anslagsmedel.

Sammanfattning

I promemorian framlägges förslag till ett katastrofskydd för skördeska­

dor, som avser att ersätta den nuvarande s. k. 4-procentregeln. Förslaget

innebär att jordbrukare med minst 2 hektar åker skall erhålla ersättning

för de förluster som med mer än en tredjedel överstiger den normala skör-

devariationen. Vid nuvarande prisläge motsvarar detta en självrisk om i

allmänhet mellan 50 och 300 kronor per hektar. Skyddet skall omfatta de

vanligaste grödorna, spannmål, oljeväxter, vallskörd, potatis och socker­

betor. Förlustberäkningen baseras på jämförelse mellan historiskt bestäm­

da normskördar och skörderesultatet enligt objektiv skördeuppskattning

för det skadade området. Hänsyn skall dock las till grödsammansättningen

i det enskilda fallet. Detta sker med ledning av uppgifter, som jordbru­

karna får lämna i sin ansökan om bidrag.

Skyddet finansieras med en skördeskadefond. Till fonden skall staten

varje år bidra med 6 milj. kronor, vilket motsvarar den beräknade genom­

snittliga årskostnaden vid fortsatt tillämpning av den nuvarande 4-procent­

regeln. Jordbruket skall medelst interna regleringsavgifter, främst för vege-

tabilier, bidra med dubbelt så mycket, d. v. s. 12 milj. kronor. För skador,

vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen, garanterar staten ersätt­

ning med upp till 75 milj. kronor. Detta är nu återstående belopp av de

100 milj. kronor som jordbruket fick utfästelse om av staten för ändamå­

let vid prisöverenskommelsen år 1956. Skulle en skördeskadekatastrof av

sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda garanti icke skulle

täcka de ersättningsberättigade skadorna, får frågan om ersättning prövas

av statsmakterna i särskild ordning.

Jordbruksnämnden skall handha administrationen. Erforderliga beräk­

ningar skall utföras på datamaskin vid statistiska centralbyrån, som också

svarar för skördeuppskattningen. Administrationskostnaden beräknas till

2,3 milj. kronor, varav 2 milj. kronor för skördeuppskattning. Dessa kost­

nader skall helt bestridas av staten.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 94

34

B. Yttranden över jordbruksdepartementets promemoria

På frågan om det kan anses vara lämpligt att införa ett permanent

skördeskadeskydd har de flesta remissinstanserna anfört, att en sådan åt­

gärd är mycket angelägen och att ett sådant skydd snarast hör sättas i

system. Utan att i princip ställa sig avvisande till ett permanent skörde­

skadeskydd har statskontoret och Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget

framfört gentemot övriga yttranden något avvikande synpunkter.

Statskontoret framhåller att införandet av ett permanent skördeskade-

skydd bör anstå i avbidan på att ytterligare erfarenhet av verkningarna

av den nyligen beslutade rätten till förlustutjämning föreligger.

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget finner anledning förmoda, att

de frågor som berörs i departementspromemorian kommer att bli föremål

för uppmärksamhet av 1960 års jordbrukskommitté och att det därför sy­

nes lämpligt att direkt inordna en översyn av skördeskadefrågan bland

jordbrukskommitténs arbetsuppgifter.

De i departementspromemorian framförda synpunkterna på s k a t te­

rn ä s s i g resultatutjämning har bemötts i flertalet yttranden

varvid framförts den åsikten, att en utvidgad sådan rätt vore ett värdefullt

komplement till ett system för permanent skördeskadeskydd. Departe­

mentspromemorians uppfattning i detta avseende delas dock av Lands­

organisationen i Sverige.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, som

avgivit gemensamt utlåtande, anför bl. a. följande.

Under hänvisning till dels den rätt till förlustutjämning, som öppnats

genom riksdagens beslut år 1960, dels principiella och praktiska betänk­

ligheter av olika slag, avvisas i promemorian tanken på eu vidgning av möj­

ligheterna till resultatutjämning, exempelvis i form av jordbrukskonto.

Förbunden är medvetna om att ett jordbrukskonto — analogt i viss mån

till skogskontot skulle bli av betydelse framförallt för innehavare av

större jordbruk. Detta gäller emellertid endast om man ser på den skatte-

mässiga sidan av saken. Den skattelättnad jordbruket skulle ernå genom

jordbrukskonto och därmed även skattebortfallet för staten är naturligtvis

starkt begränsad med hänsyn till att det stora flertalet i jordbruket tillhör

de lägre inkomstskikten i landet; vad den numera tillåtna förlustutjäm­

ningen beträffar är betydelsen för jordbruket ytterligt ringa. För de mindre

och medelstora jordbruken, där familjens egen arbetskraft utgör en bety­

dande del av den deklarerade intäkten, blir sällan så stora variationer,

att underskott uppkommer i deklarationen. Förbunden är av den uppfatt­

ningen, att resultatutjämningen — genom jordbrukskonton analoga med

skogsbrukskonton har sin största betydelse icke ur skattesynpunkt utan

som en åtgärd att förbättra möjligheterna att möta risker och att under­

lätta planeringen av jordbruket samt till ökat sparande.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att det för jordbrukets del

vore av stort värde, om det vid sidan av den nyligen införda rätten till för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1961

35

lustutjämning även fanns möjligheter till en skattemässig resultatutjäm­

ning genom jordbrukskonton liknande de konton, som redan finns för

skogsbrukets del.

Liknande synpunkter framföres även av Småbrukarnas riksförbund, Sve­

riges oljeväxtintressenters förening, Skandinaviska kreatursförsåkringsbola-

get, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa förbundet samt av

statens jordbruksnämnd, som bl. a. framhåller, att resultatutjämningsmöj­

lighet genom jordbrukskonton vid sidan om ett på annat sätt ordnat skörde-

skadeskvdd skulle bidra till en ökad ekonomisk stabilitet inom jordbruket.

Enligt nämndens mening bör sålunda varken införandet av ett skördeskade-

skydd i annan form än den nu tillämpade eller den nyligen genomförda

möjligheten till skattemässig förlustutjämning utgöra någon anledning till

att man överger tanken på ett system med jordbrukskonton, analogt med

skogskontosystemet.

I departementspromemorian anföres, att erfarenheterna av de hittills­

varande s t ö d 1 å n e n ingalunda varit alltigenom goda och att detta

närmast talar för att låneformen i fortsättningen bör undvikas som ett

komplement till annat skördeskadeskydd. Det framhålles också att det

måste anses vara uteslutet att skapa en stödform enbart baserad på lån.

Även i denna fråga anmäler ett stort antal remissinstanser avvikande me­

ning och hävdar därvid, att skördeskadelån skulle vara ett lämpligt kom­

plement till det föreslagna permanenta skördeskadeskyddet.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att även om låneformen enligt styrelsens

mening inte i och för sig är att betrakta som en tillfredsställande lösning

av skördeskadeskyddet, är möjligheterna för den enskilde att erhålla lån

på den allmänna kreditmarknaden med hänsyn till kravet på säkerhet

ofta mycket begränsade. En lånefond eller statlig garanti för skördeskade­

lån skulle för sådana fall kunna innebära eu fullgod lösning av en till

följd av skördeskada förorsakad likviditetssvårighet.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig till de i departementspromemorian

framförda synpunkterna. Nämnden framhåller dock att med tanke på att

det föreslagna skördeskadeskyddet endast inriktas på att utgöra ett kata­

strofskydd, kan det för ett stort antal jordbrukare kvarstå ett tillfälligt kre­

ditbehov, som icke kan täckas vid vanlig bankmässig säkerhetsbedömning

men som utan åsidosättande av sunda principer skulle kunna täckas genom

någon form av statliga lån.

Landsorganisationen i Sverige ställer sig tveksam till en fullständig av­

veckling av skördeskadelånen innan det nya systemet praktiskt prövats.

En övergång till statlig kreditgaranti synes här liksom på många andra

ställen kunna förordas.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk beteck­

nar det som märkligt att ett skördeskadelån icke upptagits som komplette­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 196t

rande skyddsform i departementspromemorian, trots att del där före­

slagna skyddet kännetecknas av betydligt högre självrisk än skördeskade-

utredningens förslag till skördeskadeskydd. Förbunden anför vidare att

med hänsyn till att det föreslagna permanenta skördeskadeskyddet får

förutsättas ganska ofta slå fel ur den enskilde jordbrukarens synpunkt, är

skördeskadelånen som institution enligt förbundens bestämda uppfattning

att betrakta som en viktig del av det permanenta skördeskadeskyddet.

Skördeskadelånen skulle självfallet komma att öka i värde för jordbru­

karna, om det belopp som erhålles vid skördeskada kunde tas upp till

beskattning under det år utbetalning sker och amortering fick betraktas

som avdragsgill kostnad. Enligt förbundens mening föreligger starka motiv

för en sådan ordning.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att trots att det kan riktas

anmärkningar mot låneformens lämplighet som eu del i ett skördeskade­

skydd, det på grund härav knappast synes vara motiverat att helt utesluta

lånen.

Liknande synpunkter framföres även av Sveriges oljeväxtintressenters

förening, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa förbundet samt

av Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, som även anför att jordbru­

kare, som drabbats av skördeskador, bör beredas möjligheter att erhålla

skördeskadelån utan krav på bankmässig säkerhet och med skatteskyldig-

het vid lånets utbetalande och skattefrihet för amorteringarna.

Beträffande frågan, om skördeskadeskyddet kan inskränkas till ett k a-

tastrofskydd i enlighet med de riktlinjer som uppdragits i jord­

bruksdepartementets promemoria har, som tidigare nämnts, statskontoret

och Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget framfört synpunkter, som in­

nebär att ett eventuellt beslut i denna fråga måste skjutas på framtiden.

Eljest har alla remissinstanser tillstyrkt grunderna i departementsprome­

morians förslag, antingen utan erinringar eller också först efter det att

vissa föreslagna kompletterande ändringar vidtagits.

Statens jordbruksnämnd finner förslaget vara präglat av en realistisk

syn och anser att det bör kunna fungera i stort sett tillfredsställande.

Nämnden vill därför förorda, att ett system i huvudsaklig överensstäm­

melse med det, som skisserats i promemorian, kommer i praktisk tillämp­

ning så snart detta låter sig göra. Nämndens uppfattning är emellertid, att

åtskilliga betydelsefulla utredningsuppgifter av statistisk natur ännu åter­

står att lösa, innan skördeskadeskyddet kan anses ha fått sin definitiva

utformning.

Landsorganisationen i Sverige ställer sig positiv till en obligatorisk skör-

deförsäkring enligt de i promemorian uppdragna riktlinjerna. Efter de ge­

nomförda förbättringarna synes man i denna fråga nu ha kommit till ett

stadium, då något mera väsentligt inte står att vinna med teoretiska utred­

37

ningar och nya beräkningar, ntan då ett system måste prövas i piaktiken

för alt ge de erfarenheter, på vilka en vidareutveckling måste bygga.

Sveriges lantbniksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk förkla­

rar sig ha eu klart positiv inställning till det i departementspromemorian

förordade skördeskadeskyddet i vad gäller dess uppbyggnad och allmänna

utformning men anser att vissa kompletteringar är erforderliga.

Liknande synpunkter framförps även av lantbruksstyrelsen och Skandi­

naviska kreatursförsäkringsbolaget, Svenska lantarbetsgivareföreningen och

Kooperativa förbundet-

Fullmäktige i riksbanken, riksräkenskapsverket, Hushållningssällska­

pens förbund, Småbrukarnas riksförbund och Sveriges oljeväxlintressenters

förening tillstyrker förslaget utan större erinringar.

Enligt departementspromemorian skall i skördeskadeskyddet innefattas

jordbruksfastigheter med en areal omfattande minst

två ha åker. Detta förslag tillstyrkes av stat ens jordbruksnämnd, lant­

bruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbud, Riksförbundet Landsbygdens folk

och Sveriges oljeväxtintressenters förening.

Enligt statskontorets mening bör storleksgränsen sättas vid 10 ha åker.

Landsorganisationen i Sverige finner att den tidigare föreslagna areal­

gränsen 5 ha bort bibehållas.

Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, om man med hänsyn till

skyddets allmänna karaktär skall välja en så låg arealgräns, eftersom man

på sådana brukningsenheter för sin utkomst till väsentlig del även måste

ha andra inkomster än de, som kommer från jordbruket.

De statistiska grunderna för skad e-ochersättnings beräkning

har helt naturligt väckt stort intresse och har därför blivit föremål för när­

mare kommentarer i yttrandena.

Sålunda understryker Sveriges lantbniksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk till eu början, att varje permanent skördeskadeskydd,

som anknyter till skördeskadornas uppskattade faktiska storlek i förhål­

lande till normala skördar, står och faller med det statistiska underlagets

beskaffenhet. Eörbunden anser för sin del alt den objektiva skördeskade-

uppskattningen är en lämplig grund. Denna ståndpunkt hindrar emeller-

lid inte förbunden från ett påpekande av att den områdesindelning och den

skördestatistiska metodik, som är avsedd att tillämpas i det nya skörde­

skadeskyddet, i vissa avseenden är i ofullgånget skick. Förbunden fram­

håller i fortsättningen önskvärdheten av en av Kungl. Maj:t tillsatt skörde-

statistisk nämnd, vilken skull»' ha till uppgift alt fortlöpande följa stati-

stikens uppbyggnad och utveckling. Förbunden vill också understryka

angelägenheten av etl arbete, som sker i samråd med hushållningssällska­

pen för att förbättra den av skördeskadeutredningen föreslagna proviso­

riska områdesindelningen. Vidare framhålles all (let under exceptionella

förhållanden bör föreligga möjligheter att vid behov anpassa områdes­

Kungl. Maj:Is proposition nr 9b dr 1961

38

Kungl. Muj:ts proposition nr 91 år 1961

indelningen elter skadornas omfattning i sylte att förbättra uppskattning­

arna i det aktuella fallet. Det anses vara betydelsefullt att riktlinjer på

förhand finns uppdragna, hur man i dylika fall skall gå till väga. Förbun­

den framhåller vidare att vad den objektiva skördeuppskattningen måste

klarlägga är den tillvaratagna skördens storlek och beskaffenhet. Därvid

gäller det att kunna riktigt uppskatta förlusterna i form av 1) icke skör­

dade arealer, 2) förluster på grund av spill och 3) kvalitativa förluster

pa grund av gronings- och förruttnelseskador, svampangrepp etc.

Lantbruksst yreisen framhåller bl. a. följande.

Styrelsen förutsätter, att gränsdragningen mellan olika strata efterhand

överses för att få så enhetliga uppskattningsområden som möjligt. Även

om man vid starkt lokalt koncentrerade skador tillskapar flera uppskatt­

ningsområden än det nu utbyggda systemet omfattar, kvarstår emellertid

svårigheterna att göra en definitiv skördeuppskattning med hjälp av prov-

ytemetoden. förhållandet blir särskilt framträdande, om svårartade regn­

skador inträffar i samband med skörden. Vid skördebestämning eniigt

provytemetoden fastställes nämligen den biologiska skörden, vilken skall

reduceras med ett beräknat spill. Hittills gjorda erfarenheter ger vid han­

den, att spillet blir i hög grad olika på olika platser, beroende på ett stort

antal faktorer. Spillberäkningen måste därför närmare utredas. Styrelsen

anför vidare, att eu utbyggnad av antalet provytor när skadan redan är

skedd toide stöta på praktiska svårigheter och framhåller därför att även

denna fiaga synes böra närmare utredas. Enligt styrelsens mening synes

det också vara angeläget att frågan om de kvalitativa skördeskadorna och

hur dessa skola uppskattas ägnas ytterligare uppmärksamhet. Man fram­

håller. att i ett system med skördeskadeskvdd bör de kvalitativa skadorna

vara lika utslagsgivande som kvantitativa skador med hänsyn till skadans

ekonomiska effekt.

Statens jordbruksnämnd framhåller bl. a. följande.

I fråga om tanken att basera katastrofskyddet pa en objektiv skadebedöm-

ning enligt proyytemetoden får jordbruksnämnden framhålla, att denna

konstruktion i viss mån innehåller en inre motsägelse, nämligen såtillvida att

katastrofskadorna i praktiken oftast är lokalt förekommande och deras

lokalisering varierande år från år, varför möjligheterna att på i förväg

fastställda provytor avläsa en riktig bild av skadorna är i motsvarande

man begränsade. En i etterhand verkställd modifiering av provyteurvalet

kommer alltid att innehålla ett subjektivt moment. En möjlig förbättring

synes emellertid vara, att man redan på våren uttar ett betvdligt större an­

tal provytor än f. n„ exempelvis det tredubbla. I områden med »normal­

skörd» skördas emellertid endast eu tredjedel av provytorna; i skördeskade-

områden däremot samtliga provytor.

Av särskild vikt är att den områdesindelning, som nu tillämpas i enlighet

med skördeskadeutredningens förslag, blir föremål för översyn. I prome­

morian förslås på denna punkt bl. a. att när starkt lokalt koncentrerade

skador har inträffat, en ändring av områdesindelningen skulle ske, varvid

»en såvitt möjligt objektiv» gränsdragning skall företagas. Enligt nämndens

mening är det angeläget alt områdesindelningen redan från början utföres

på sådant sätt att lösning i efterhand av gränsdragningsproblem av denna

delikata natur i största möjliga utsträckning undvikes.

40

Kungl. Muj:ts proposition nr 94 nr 1961

I områden med totalskador torde säkerheten i skördeuppskattningen kun­

na okas avsevärt genom en inventering av obärgad areal. En sådan komplet­

terande undersökning blir förhållandevis billig att utföra och kolliderar ej

med övriga arbetsuppgifter, då den hör utföras så sent som möjligt. En

civ lik inventering, som främst torde bli aktuell i översvämningsområden,

kan genomföras för ett utvidgat urval av gårdar och bör ge möjlighet till

bättre skördeberäkning för mindre distrikt. Vidare skulle en inventering av

obärgad areal samtidigt kunna göras även för andra grödor än de, som om­

fattas av skördeuppskattningen. Centralbyrån påpekar i fortsättningen, att

de objektiva skördeuppskattningarna i första hand ger eu skattning av den

biologiska skörden. För uppskattning av bärgad skörd erfordras därför en

reducering för spill- och bärgningsförluster. För bestämning av spillet för

säd erfordras uppgifter om den faktiska skörden. Då tröskningen i vissa

områden utföres långt efter skörden, är det svårt att erhålla slutgiltiga re­

sultat av dessa undersökningar samtidigt med resultaten från skördeupp­

skattningen i övrigt. Det synes därför bli nödvändigt att vid tidiga skade-

och ersättningsberäkningar använda preliminärt bestämda spillfaktorer.

Centralbyrån framhåller vidare, att då skördeskadeskyddet även skall gälla

för kvalitetsskador, blir det nödvändigt att även utföra kvalitetsundersök-

ningar på bärgad skörd. Särskilt skördeskadeår får kvaliteten betydelse för

priset. I fråga om brödsäden synes ej föreligga några svårare tekniska

pioblem att bestämma kvalitetsskadorna. För fodersäden däremot, är det

svåraie att fastställa kvalitetsskador, då normer härför ej finnes utarbetade.

Detsamma gäller även höskörden.

Småbrukarnas riksförbund föreslår, att systemet med provytemetoden till­

sammans med hushållningsgillenas skördeuppskattning endast användes

xöi att bestämma normskördarna inom de olika områdena och att skadans

storlek bestämmes vid besök på platsen efter ansökan av den skadelidande.

Den i departementspromemorian föreslagna självrisken har blivit

föremål för närmare kommentarer i ett stort antal remissyttranden. Utan

erinringar tillstyrkes förslaget av fullmäktige i riksbanken, Småbrukarnas

riksförbund, Sveriges oljeväxtintressenters förening, Svenska lantarbetare­

förbundet, Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i

Sverige medan jämkning av självrisken förordas av lantbruks styr el sen, sta­

tens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbyg­

dens folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska lantarbetsgivareför­

eningen samt Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Av yttrandena torde

följande få återgivas.

Landsorganisationen i Sverige anser det vara förnuftigt att tillämpa en

högre självrisk än vad som föreslogs av skördeskadeutredningen, så att de

ekonomiska följderna av eventuella felberäkningar inte blir överväldigande

och liån början diskrediterar en god tanke. Systemet bör omprövas efter

någia ar, da erfarenheter av dess praktiska tillämpning vunnits. Själv­

risken kan då ändras i fall det synes erforderligt eller t. o. in. tidigare, om

så befinnes nödvändigt. Det är mycket svårt att utan några praktiska

42

Kunyl. Muj:ls proposition nr 94 dr 1961

mål för närmare kommentarer i remissyttranden av fullmäktige i riksban­

ken, statens jordbruksnämnd, lantbruksstijrclsen, Tjänstemännens central­

organisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Hushållningssällskapens förbund, Småbrukarnas riksförbund och Sveriges

oljeväxtintressenters förening. Helt allmänt torde kunna sägas att flertalet

av de nämnda remissorganen förordat en höjning av statens avgift på

grund av tidigare föreslagen sänkning av självrisken. Av yttrandena torde

följande höra anföras.

Statens jordbruksnämnd finner icke att någon anmärkning kan riktas

mot den i promemorian gjorda beräkningen av statens årliga bidrag för så­

vitt man utgår från att genomsnittskostnaderna vid tillämpning av 4-pro-

centregeln maximalt skall hålla sig inom ramen för den av statsmakterna

godtagna övre gränsen 50 milj. kr. Regeln har, sedan den i dess modifierade

form infördes regleringsåret 1956/57, icke behövt tillämpas.

Den av statsmakterna godkända s. k. kompromissöverenskommelsen vå­

ren 1956 innehöll bl. a. en bestämmelse, som innebar att om större kontant

kompensation skulle erfordras än 50 milj. kr., i händelse av skador på 1956

års skörd, frågan härom skulle prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen i sär­

skild ordning. Denna bestämmelse, som med oförändrat innehåll gällt även

för de följande årens skördar, har hittills saknat betydelse i praktiken, enär

4-procentregeln överhuvudtaget icke löst ut några åtgärder. Nämnden vill

emellertid i delta sammanhang framhålla att, om man utgår från en längre

följd av år, statens genomsnittliga årskostnader till följd av utlösningar av

den tidigare gällande 4-procentregeln har varit icke obetydligt större än

det mot 50-miljonerkronorstaket svarande beloppet av 6 milj. kr.

Förslaget alt jordbrukets bidrag till skaderegleringsfonden skall fagas ut

genom interna leveransavgifter innebär givetvis eu begränsning av jordbru­

kets möjligheter att med anlitande av sådana medel underlätta avlyftningen

av uppkommande exportöverskott. Nämnden vill ifrågasätta, huruvida icke

dessa bidrag lika väl skulle kunna få tagas av de införselavgiftsmedel, som

enligt gällande överenskommelse årligen ställes till jordbrukets förfogande,

alltså f. n. inom eu ram av 93 milj. kr.

Jordbruksnämnden kan inte ansluta sig till förslaget, att avgifterna, i den

män de skall uttagas genom interna leveransavgifter, skall avse endast vege-

tabilier. Detta har samband med att arealgränsen förutsättes ligga så lågt

som vid 2 ha. Det mindre jordbruket, som bedriver en intensiv animalie­

produktion, kommer härvid även i åtnjutande av de förmåner som katastrof­

skyddet kan ge. Det bör därför vara skäligt att även det mindre jordbruket

i någon män bidrar till kostnaderna för skyddet. Tekniskt sett synes det

icke möta något hinder att avgiftsbelägga mejeri- och slakteriprodukter.

Några svårigheter föreligger i och för sig icke heller att låta avgiftsbelägg­

ningen för animalieprodukterna relativt sett bli en annan än för vegeta-

bilierna.

Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker den föreslagna statliga av­

giften, vilken motsvarar den beräknade genomsnittskostnaden för en fort­

satt tillämpning av den modifierade 4-procentregeln. I den mån jordbruket

önskar en lägre självrisk än den av departementet förordnade, bör detta, en­

ligt organisationens uppfattning, bestridas av jordbruket.

Kiingl. Maj:ts proposition nr !>4 dr I9G1

Landsorganisationen i Sverige finner beräkningen av det statliga bidraget

i någon mån vara konstruerad. Den bygger på den statliga garantin om 50

milj. kr. enligt den modifierade 4-procentregeln och frekvensen av denna

regels utlösning, men det finns ingenting som säger att statens eller, vilket i

detta fall är detsamma, konsumenternas kostnader för stödet vid en sådan

utlösning inskränker sig till 50 milj. kr. Det väsentliga synes LO vara att

man så småningom på grundval av praktiska erfarenheter söker sig fram

till en med hänsyn till jordbrukarnas ekonomiska bärkraft och komplette­

rande stödformer — förlustutjämning och skördeskadelån — rimlig och

lämplig självrisk och att kostnaderna fördelas mellan staten och jordbru­

karna i den föreslagna proportionen 1: 2. Sedan får statens och jordbrukets

bidrag anpassas till vad som på lång sikt erfordras härför. Det finns ingen

garanti för att de uppgjorda kostnadsberäkningarna kommer att hålla i

praktiken.

Sveriges akademikers centralorganisation framför den uppfattningen att

jordbruket bör bära hela kostnaden för skördeskadeskyddet. Ett mindre

statsbidrag bör dock kunna utgå under en övergångstid. Statsbidraget bör

emellertid helt avräknas från det allmännas stöd åt jordbruket, som eljest

skulle ha utgått.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att det på grund av den av styrelsen före­

slagna sänkningen av självrisken är nödvändigt att höja de årliga avgifter­

na. Vid ett godtagande av den föreslagna procentuella kostnadsfördelningen

mellan jordbruket och det allmänna skulle jordbrukets genomsnittliga års­

kostnader ökas till 18—19 milj. kr. Med hänsyn till denna ökning och då

skyddet jämväl skall omfatta även mindre brukningsenheter, anser styrelsen,

att icke enbart vegetabilierna bör påföras höjda leveransavgifter för täckan­

de av jordbrukets kostnader utan även animalierna.

Fullmäktige i riksbanken anser, att så länge systemet med interna reg-

leringsmedel bibehålies, torde de administrativa lättnader som departements-

förslaget innebär kunna utgöra tillräckliga skäl för att följa förslaget.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför i

sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.

Med anledning av finansieringsförslagel är förbunden angelägna alt fram­

hålla, att utgångspunkten för beräkningarna är godtycklig och exempelvis

saknades bland förutsättningarna till skördeskadeutredningens förslag.

Skall statens åtagande vid genomförandet av ett permanent skördeskade-

skydd innebära eu avlösning av 4-procentregeln — och häremot skulle kan­

ske i och för sig icke vara så mycket afl säga — bör detta rimligen icke ske

med utgångspunkt från den formella omständigheten, all enligt regelns

nuvarande utformning Kung]. Ma j ds finansiella befogenheter stannar vid

50 milj. kr. och frågan om högre belopp alltså är eu sak som riksdagen

måste ia ställning till. Under förutsättning alt det allmännas åtagande i sam­

band med 4-procentregeln innebär, all staten ersätter alla skador utöver

jordbrukets självrisk, kan — på grundval av nu föreliggande statistiska

material — den teoretiska årskostnaden (riskpremien) beräknas bil 14 milj.

4,’$

11

Kiuu/I. Maj.ts proposition nr .94 dr 1061

kr. Detta belopp borde under nämnda förutsättning bli statens årliga bidrag

till skördeskadefonden. 1 detta sammanhang må erinras om att skördeskadc-

utredningen — med representanter för samtliga demokratiska partier —

vid framläggandet av sitt förslag enhälligt tillstyrkte, all staten skulle år­

ligen tillskjuta 16 milj. kr. av budgetmedel. Här må vidare påpekas, alt sta­

tens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen under 1950-talet genomsnittligt

utgjorde omkring 50 procent av utbetalda ersättningar. I 1960 års stats-

verksproposition beräknas det årliga medelsbehovet för statliga bidrag till

de erkända arbetslöshetskassorna uppgå till 89 milj. kr. Bidraget har här­

vid beräknats till 58 procent av kassornas samlade inkomster, de försäkrades

avgifter till 36 procent och räntor m. in. till 6 procent. Den av skördeskade-

utredningen förordade proportionen 1: 2 mellan del allmännas och jord­

brukets bidrag till skördeskadeförsäkringen byggde uttryckligen på ana­

logien med statens bidrag till arbetslöshetskassorna. Under förra hälften av

1950-talet utgjorde också .statens bidrag till kassorna ungefär tredjedelen.

Som framgår av nyss anförda uppgifter är proportionerna numera närmast

omkastade. I departementspromemorian har icke tagits hänsyn härtill. Vi­

dare må erinras om alt arbetslöshetsbidragen är skattefria.

Under åberopande av vad sålunda anförts hävdar förbunden, att statens

bidrag över budgeten i det permanenta skördeskadeskyddet måste göras vä­

sentligt större än vad som föreslagits i departementspromemorian. Under

förutsättning att så blir fallet är förbunden å sin sida beredda att tillstyrka

en ökning av jämväl jordbrukets bidrag till finansiering av .skördeskade­

skyddet. Förbunden fäster stor vikt vid denna fråga och är icke beredda

alt tillstyrka det i promemorian föreslagna skyddssysteinet, såvida icke

självrisken väsentligt nedsättes och del allmännas åtagande ökas. Det synes

förbunden lämpligt, att fragan om självriskens storlek och om finansieringen

hänskjuts till förhandlingar i samma ordning som gäller för överläggningar

i frågor rörande jordbruksregleringen. I detta sammanhang får förbunden

erinra om att spörsmålet om ett permanent skördeskadeskydd i 1955 års

riksdagsbeslut var sammankopplad med frågan om de nya riktlinjerna för

prisregleringen på jordbrukets område.

Vad så beträffar medelsbidrag kan detta enligt förbundens uppfattning

icke begränsas till avgifter på vegetabiliska produkter. Detta skulle i och

för sig vara riktigt, om det funnes tekniska möjligheter att även avgiflsbe-

lägga fodermedelsproduktionen. Då sådana icke föreligger, torde avgifter

för ändamålet även böra belasta animalieproduklionen: motiv härför är

bl. a. den föreslagna gränsen 2 ha, vilken förbunden tillstyrker. Tekniskt

är en avgiftsbeläggning av animalier genomförbar i fråga om mejeri- och

slakteriprodukter. Avvägningen mellan de skilda vegetabiliska och anima-

liska produkterna kan lämpligen diskuteras vid de här förutsatta överlägg­

ningarna med jordbruksnämnden.

Hushållningssällskapets förbund framhåller, med utgångspunkt från den

föreslagna arealgränsen, att produktionen av avsalugrödor på dessa gårdar

är mycket liten och det är foderproduktionen, som är det väsentliga i växt­

odlingen. Enligt de angivna riktlinjerna för erläggandet av jordbrukets av­

gifter till kostnaderna för skyddet skulle dessa uttagas företrädesvis genom

en höjning av leveransavgifterna för vegetabilieproduktionen. Foderproduk-

tionen skulle härigenom bli undantagen i avgiftshänseende. Därest den fö­

reslagna arealgränsen skall gälla, förefaller det därför enligt styrelsens upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 9-1 dr 1961

45

fattning motiverat att även andra produkter än vegetabilier belastas med en

del av avgifterna och då i första hand mjölk och fläsk, för vars framställ­

ning det hemmaproducerade fodret främst utnyttjas.

Småbrukarnas riksförbund ställer sig synnerligen tveksamt angående det

föreslagna sättet för anskaffandet av jordbrukets del av avgifterna för

skördeskadeskyddet. Det framhålles därvid att jordbrukets interna regle-

ringsavgifter tages upp för att användas som ett prisstöd och endast bör

användas för det ändamål för vilket de är upptagna. Vidare framhålles att

det måste bli synnerligen godtycklig avvägning mellan leveransavgifterna

på olika produkter och likaså påpekas svårigheterna att upptaga avgifter

på sådana produkter som endast användes för utfodringsändamål. Förbun­

det anser i stället att ett rättvisare och enklare sätt vore att uttaga avgif­

terna efter det taxerade jordvärdet, d. v. s. på liknande sätt som den nuva­

rande skogsvårdsavgiften uttages.

Sveriges oljeväxtintressenters förening framhåller, att alldenstund skör-

deskadehjälp skulle utgå även för foderspannmål och hö, torde även ani-

malieproduktionen böra bära viss del av kostnaderna.

Förslaget om den lägsta sk ördeskadeer sätt ning som skulle

kunna ifrågakomma enligt förslaget har föranlåtit statskontoret att yttra

bl. a. följande.

Mot bakgrunden av att det föreslagna skördeskadeskyddet avsetts att vara

katastrofskydd förefaller minimigränsen uppenbarligen vara för låg. Även

för att nedbringa administrationskostnaderna är det angeläget, att bidrags-

givningen begränsas till de i egentlig mening katastrofdrabbade. Statskon­

toret vill därför förorda en betydligt högre minimigräns än den i promemo­

rian föreslagna.

Statens jordbruksnämnd har ingen erinran mot den föreslagna nedre

gränsen för ersättningsberättigande förlustbelopp eller avrundningen av er­

sättningsbeloppen.

De grödor, som enligt skördeskadeutredningens förslag skulle inlemmas

i ett permanent skördeskadeskydd, ingår även i departementspromemorians

förslag liksom systemet med g r ö d g r u p p e r och representant­

grödor. Närmare synpunkter berörande dessa förslag framföres i yttrande

av statskontoret, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riks­

förbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetareförbundet.

Sålunda anför statskontoret därvidlag, att vissa handelsväxter skulle falla

utanför skördeskadeskyddet och åtskilliga jordbrukare skulle i måhända

avsevärd utsträckning komma att lämnas utan skydd, ett förhållande, som

kan vara svårförståeligt för dem, som drabbas av skador å just dessa väx­

ter.

Statens jordbruksnämnd anser det vara uteslutet, att i liten skala före­

kommande specialodlingar skall kunna inrymmas i skördeskadeskyddet

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1961

med hänsyn till att en skördeuppskaltning enligt den objektiva metoden

skulle komma att draga orimligt stora kostnader i förhållande till den sta­

tistiska information som erhålles. Lokalt är emellertid dessa odlingar av

stor betydelse för de enskilda jordbrukarna. Enligt jordbruksnämndens

mening bör därför undersökas, huruvida icke ett skydd för dessa odlingar

kan åstadkommas genom införande av särskilda försäkringar vid sidan av

katastrofskyddet i övrigt.

Jordbruksnämnden berör i detta sammanhang också frågan om gröd-

grupper. Enligt skördeskadeutredningens förslag skall skadeberäkningen

ske stegvis inom ett skördeuppskattningsområde så att hektarskördarna

för de s. k. representantgrödorna väges samman till att avse grödgrupper,

detta beträffande såväl normskördar som aktuell skörd. Vid vägningen skulle

områdets arealer av representantgrödorna komma till användning. Efter

beräkning av skördens värde skulle härefter skördevärdena för de olika

grödgrupperna tillämpas på den enskilda brukningsenhetens areal av resp.

grödgrupp. Detta förfarande innebär att för de grödgrupper, som innehåller

mer än eu representantgröda och särskilt för höstsäd och fodersäd, att bruk­

ningsenhetens individuella arealfördelning inte kommer att på tillfredsstäl­

lande sätt beaktas vid ersättningsberäkningen.

Det kan med ingalunda extrema exempel visas att metodiken med gröd­

grupper innebär att skördeskadan kan komma att över- eller underskattas

med 10 procent eller mera av normskördevärdet jämfört med ett alternativ,

där grödgrupperna ersatts med representantgrödorna. Denna effekt kan

väntas i fall då grödgrupperna innehåller flera grödor med sinsemellan

varierande skaderisker samt dessutom i fall dä den enskilda gårdens areal­

fördelning avviker från den genomsnittliga för ett skördeuppskattnings­

område. Dessa avvikelser behöver ej vara särskilt stora för att syftet med

individuell skadeberäkning till stor de! skall vara förfelat. Det bör därför

enligt nämndens mening övervägas att beräkna skördeskadan med utgångs­

punkt från var och en av de grödor som ingår i den objektiva skördeupp-

skattningen i stället för grödgrupper. De grödor som ej är föremål för skör-

deuppskattning men som skall innefattas av skördeskadeskyddet bör i likhet

med skördeskadeutredningens förslag representeras av närmast jämförbara

gröda i den objektiva skördeuppskattningen.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför,

att med hänsyn till de skördevariationer, som ofta föreligger mellan olika

grödor, bör skördeuppskattning ske för alla viktigare växtslag. Vidare för­

ordar förbunden, att frågan huruvida återväxten på vallen (betet) skall

medtagas i skördeskadeskyddet blir föremål för ytterligare överväganden.

I övrigt vill förbunden här framhålla betydelsen av att arbetet med att för­

bättra normskördeberäkningarna med all kraft fortsättes.

Uppe till diskussion har vidare varit frågan om specialodlingar. Enligt

utredningens betänkande skulle sådana icke medtagas. Det torde emellertid

böra övervägas, om icke specialodlingar bör beaktas i den mån de är av nå­

gorlunda betydelse och exempelvis ingår i den normala växtföljden. I fråga

om andra specialodlingar, vilka oftast har mindre arealomfattning, synes

någon annan möjlighet inte föreligga än en separat försäkring av individu-

Kungl. Mnj:ts proposition nr 94 år 1061

47

altyp. Denna fråga hör till dom som torde böra övervägas framdeles, då den

icke kan klarläggas tills systemet i övrigt börjar tillämpas.

Svenska lantarbetareförbundct ifrågasätter, om inte sådana ändringar av

det föreslagna skördeskadeskyddet övervägs så att även köksväxter^ kan

inrymmas i detsamma.

Enligt departementspromemorians förslag skall behovsprövade

bidrag utgå i ömmande fall. Detta tillstyrkes av fullmäktige i riksbanken,

lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Skandinaviska kreatursförsäkringsbola-

get, Svenska lantarbetare förbundet och Tjänstemännens centralorganisation.

I vissa fall föreslås en utvidgning av ifrågavarande stöd. Förslaget avstyrkes

av statskontoret och Småbrukarnas riksförbund medan Kooperativa förbun­

det förordar en på lån grundad understödsform. Av yttrandena torde föl­

jande få återgivas.

Lantbruksstyrelsen framhåller därvid bl. a. följande.

Ehuru styrelsen är medveten om svårigheten att fördela dylika bidrag

rättvist, synes utan risk för att beloppet skall bli så stort, att detta i och

för sig animerar till starkt ökade anspråk på bidrag, maximibeloppet böra

till en början fastställas till högst 2 procent av utgående ersättningar. På

grund av svårigheten att bedöma katastrofskyddets effektivitet i det en­

skilda fallet synes först sedan praktisk erfarenhet av detsamma vunnits

gränsen för dessa ersättningar böra definitivt bestämmas.

Statens jordbruksnämnd finner det uppenbart, att eu möjlighet till be­

hovsprövade bidrag måste stå öppen vid sidan av det allmänna skördeska­

deskyddet. Nämnden anför vidare, att behovet av bidragsmedel torde bli

betydligt större än de minst 100 000 kr. per år, som angivits i promemorian.

Fullmäktige i riksbanken har ingen erinran mot den föreslagna anord­

ningen men framhåller fortsättningsvis.

Det må dock understrykas, alt det torde komma alt möta synnerliga svå­

righeter alt objektivt avgöra dylika ärenden med beaktande av de olika

faktorer som man bör taga hänsyn till. Ett dylikt bidragssystem kan lätt

medföra irritation och känsla av att en bygd blivit missgynnad i jämförelse

med eu annan. Kostnaderna för de utredningar, som måste förutsättas för

ärendenas behandling, torde också bli relativt stora, kanske onormalt stora

i jämförelse med vad som skulle vinnas. Man torde nämligen kunna förut­

sätta, alt antalet ansökningar, som icke kommer all föranleda någon åt­

gärd, blir relativt betydande.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser,

all de belopp som angetts i promemorian är för små och att belopp av helt

annan storleksordning åtminstone till eu början kan bli behövliga. Belop­

pen torde höra fixeras vid de förutsatta överläggningarna mellan jordbruks­

nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.

Skandinaviska kreatursförsäkringsbolciget framhåller, all behovet av supp­

lementära former för stöd vid svåra skördeskador torde bli avsevärt. På

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

grund härav synes den i promemorian föreslagna möjligheten till behovs­

prövade bidrag i ömmande fall böra utvidgas.

Svenska lantarbetareförbundet har inga invändningar mot bidragsbelop­

pets storlek men föreslår att medlen härför anvisas i annan ordning och

fristående från skördeskadefonden.

Tjänstemännens centralorganisation har intet att invända i denna fråga

men förutsätter att bidragsmöjligheterna utnyttjas restriktivt.

Enligt statskontorets mening saknas tillräckliga skäl för en påbyggnad

av skördeskadeskyddet med ett skönsmässigt understöd, därest ett normerat

bidragssystem införes.

Småbrukarnas riksförbund avstyrker förslaget om behovsprövade bidrag

i ömmande fall, då man anser att ett sådant förfarande inte hör hemma i ett

försäkringsmässigt ordnat skadeskydd. Det allmänna försäkringsskyddet

bör därför utformas så, att det inte behöver kompletteras med behovspröva­

de bidrag.

Kooperativa förbundet ifrågasätter, om ej i stället för de behovsprövade

bidragen en särskild lånefond borde öppnas. Denna lånefond torde böra

kompletteras med möjligheten att i speciella fall helt eller delvis avskriva

lånen. Lånefonden förutsättes icke behöva få någon större omfattning men

den torde dock enligt styrelsens mening få tillföras betydligt större medel

än det mycket blygsamma belopp på till att börja med 100 000 kr., vilket

promemorian föreslår för den särskilda bidragsgivningen.

Styrelsen anser vidare, att låneformen är att föredraga framför den i pro­

memorian särskilt accentuerade understödsformen inte minst för att stärka

de stödbehövandes självtillit och därmed förenade strävanden att på egen

hand återupprätta och stärka sin ekonomi.

Beträffande frågan om bidragens beskattning anför statens

jordbruksnämnd att den finner det riktigt att bidragen, vilka är avsedda att

ersätta utebliven inkomst i jordbruksdriften, skall utgöra beskattningsbar

inkomst för mottagarna.

Enligt Tjänstemännens centralorganisations uppfattning bör erhållna bi­

drag upptagas som intäkt av jordbruksfastighet och utgöra beskattningsbar

inkomst. Bidragen bör vidare inräknas i jordbruksstödet genom att de i de

inkomstundersökningar, som ligger till grund för beräkning av inkomst­

likställigheten, upptagas som intäkt.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk erinrar

om att arbetslöshetsbidragen är skattefria.

Förslaget att staten skall garantera ersättning för ska­

dor, vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen intill ett belopp av

75 milj. kr. har diskuterats endast i ett fåtal yttranden. Sålunda tillstyrkes

förslaget av fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruks förbund, Riksför

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

49

bundet Landsbygdens folk och försäkringsinspektionen. Av yttrandena i an­

slutning till denna fråga torde följande få återges.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, om det inte på grund av alltför små

bidrag till skördeskadefonden lätt kan bli så att den väsentliga utjämningen

åstadkommes genom den statliga garantien. Denna fråga synes böra bli före­

mål för ytterligare överväganden. Liknande synpunkter framföres också

av Svenska lantarbetareförbundet.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser

det vara lämpligt att den enligt 1956 års jordbruksavtal överenskomna

grundplåten i skördeskadefonden — ursprungligen 100 milj. kr., sedermera

genom anvisning av medel för skördeskadehjälp reducerad till 75 milj. kr.

— uppräknas med ränta fr. o. m. den 1 september 1956.

Frågan om det permanenta skördeskadeskyddets admi­

nistration, vilken berördes översiktligt i jordbruksdepartementets pro­

memoria, behandlas relativt utförligt i vissa remissyttranden. Remissorganen

har i allmänhet godtagit de i promemorian uppdragna riktlinjerna för ad­

ministrationen. Av de berörda instansernas yttranden torde följande få åter­

givas.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att i administrationshänseende bör

viss åtskillnad göras mellan de allmänna skördeskadeersättningarna och de

behovsprövade bidragen. Beträffande de förstnämnda torde icke något

hinder föreligga mot det i promemorian skisserade förfaringssättet. I fråga

om de behovsprövade bidragen vill nämnden framhålla, att sådan behovs-

prövning, varom här är fråga, torde falla utanför centralbyråns rutin. Nämn­

den vill ifrågasätta, huruvida icke det administrativa handhavandet av de

behovsprövade bidragen lämpligen kunde anförtros åt lantbruksstyrelsen

med viss delegationsrätt till lantbruksnämnderna.

Statistiska centralbyrån finner det ändamålsenligt att ersättningsberäk-

ningarna utföres av centralbyrån, då denna kommer att ha de erforderliga

maskinella resurserna. Detta arbete bör även kunna omfatta utskrivning av

utbetalningskort och erforderliga listor. Centralbyråns medverkan synes

emellertid huvudsakligen böra vara av teknisk karaktär. Med hänsyn till

såväl verkets ställning som central statistikmyndighet som dess begränsade

kamerala resurser vore det direkt olämpligt, om verket skulle fungera som

utbetalningsmyndighet, vilket inte heller föreslagits i departementsprome­

morian.

Ansökan om bidrag bör ställas till huvudmyndigheten för skördeskade-

skyddet men inlämnas till resp. hushållningssällskap i och för namn- och

arealkontroll. I fråga om namnkontrollen är lokalkännedom nödvändig och

arealkontrollen kräver tillgång till utrustning och fältpersonal. Uttagning

av gårdar för kontrollmätning bör dock i huvudsak göras av centralbyrån.

När det gäller sådana ömmande fall, där större skador inträffat utan att

dessa kommit till uttryck i skadeberäkningarna, torde eu prövning böra ut­

föras av hushållningssällskapen, varefter beslut om bidrag fattas av huvud­

myndigheten.

■I

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 94

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

Hushållningssällskapets förbund konstaterar, att hushållningssällskapen

är beredda till och intresserade av att även fortsättningsvis medverka. För­

utsättningen härför är emellertid att alla de med verksamheten samman­

hängande kostnaderna blir täckta.

Förslaget i departementspromemorian förutsättes kunna genomföras utan

personalförstärkning med undantag av för statistiska centralby­

rån, där viss utbyggnad ansetts erforderlig. Lantbruksstyrelsen, statistiska

centralbyrån och Hushållningssällskapens förbund framhåller att ledaren

för den objektiva skördeuppskattningen i resp. län borde beredas helårs-

anställning. Följande yttranden torde få återgivas.

Lantbruksstyrelsen erinrar om hushållningssällskapens medverkan i den

objektiva skördeuppskattningen. För ändamålet finnes i varje större hus-

hållningssällskapsområde en till verksamheten i fält knuten ledare. Denne

är anställd av hushållningssällskapet. I ett flertal fall utnyttjas ordinarie

instruktörer såsom ledare för verksamheten, medan instruktörens ordinarie

arbetsuppgifter fullgöres av extra anställd personal. En sådan ordning, som

betingas av behov av kontinuitet i verksamheten och svårigheten att kunna

återanställa befattningshavare, som endast kunnat ges sysselsättning under

ca 9 månader av året, bör nu, då verksamheten kan förutses bli perma­

nent, enligt styrelsens mening icke fortgå. Det synes lämpligt att ledaren

för den verksamhet, vilken nu föreslås skola läggas till grund för ett per­

manent skördeskadeskydd, också engageras för med skördeskadeskyddet

sammanhängande frågor såsom kontroll av arealer, utvecklingsarbete, upp­

lysning m. in. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde en person i varje

hushållningssällskapsområde få full sysselsättning med de spörsmål, som

kan komma i fråga. Därvid förutsättes att kostnaderna för avlönande av de

sålunda helårsanställda ledarna för verksamheten gäldas med medel, som

står till förfogande för den objektiva skördeuppskattningen.

Statens jordbruksnämnd förutsätter, att de uppgifter som skall handhas

av nämnden icke kommer att medföra någon kostnadsökning för dennas del.

Statistiska centralbyrån erinrar om att personalorganisationen för de ob­

jektiva skördeuppskattningarna hittills haft en mera tillfällig karaktär.

Centralbyrån framhåller fortsättningsvis bl. a. följande.

I samband med att de objektiva skördeuppskattningarna får en perma­

nent karaktär bör även personalorganisationen få en fastare form. Sålunda

är det angeläget att för arbetet i centralbyrån inrätta tjänster av mer varak­

tig karaktär än de hittillsvarande. I fråga om fältarbetet bör ledaren inom

varje län beredas en sådan anställningsform att det blir möjligt att behålla

honom från år till år. Detta förutsätter att helårstjänster kan inrättas vid

hushållningssällskapen, vilket emellertid försvåras av att fältarbetet ej täc­

ker hela året. Genom att ledaren under slutet av året omhändertar arbeten

för de speciella undersökningarna av spill- och bärgningsförluster, kan

arbetstiden i större delen av landet beräknas omfatta ca 9 månader. Under

tiden januari—februari torde endast insamling av vissa uppgifter om den

faktiska skörden komma i fråga. Sällskapen torde i allmänhet ej anse sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

51

kunna avlöna ledaren för sin egen verksamhet under ifrågavarande period,

även om arbetsuppgifter ej saknas. Ehuru det hittills visat sig möjligt att

erhålla nyexaminerade lantmästare för en anställning från våren till årets

slut, är det en stor olägenhet för fältarbetet att årligen byta ledare. Central­

byrån anser det vara lämpligt att en särskild tjänst inrättas hos sällskapen

för ledning av fältarbetet vid skördeuppskattningarna. Detta gäller i syn­

nerhet för de län, där fältarbetet har större omfattning. I enstaka län torde

det vara möjligt att på annat sätt erhålla ökad kontinuitet i anställningen,

t. ex. genom att kombinera arbetet på skördeuppskattningarna med från

annat håll avlönat arbete, såsom kvalitetskontroll på matpotatis. Detta ställer

emellertid särskilda kompetenskrav på vederbörande tjänsteman.

I fråga om övrig fältpersonal är med hänsyn till arbetets ojämna karak­

tär den hittills använda anställningsformen lämpligast, d. v. s. timavlönad

personal. Genom att arbetet ut föres som bisyssla har det visat sig möjligt

för hushållningssällskapen att till stor del få behålla samma personal från

år till år.

I fråga om den särskilda personalen vid centralbyrån får verket under­

stryka vikten av en konkurrenskraftig lönegradsplacering för den tjänste­

man, som skall leda arbetet. Med hänsyn till verksamhetens speciella ka­

raktär, som väsentligt avviker från centralbyråns huvudsakliga arbetsupp­

gifter, blir det nödvändigt med en i huvudsak självständig handläggning

av hithörande ärenden, vilka kommer att kräva saväl administrativ skick­

lighet och erfarenhet som statistisk skolning och kunskaper i automatisk

databehandling ävensom vissa grundläggande jordbrukstekniska kunska­

per (eller förmåga att snabbt täcka de brister som kan föreligga i något av

dessa avseenden vid tjänstetillträdet). Tjänsten har föreslagits bli placerad

i byrådirektörs ställning. Centralbyrån delar denna uppfattning och anser

att tjänsten bör placeras i den högre bvrådirektörsgraden, d. v. s. A 26. I

övrigt vill verket understryka vikten av att förändringar i arbetsstyrkans

storlek kan göras med hänsyn till variationerna i arbetsbelastningen. I detta

sammanhang må nämnas att enligt centralbyråns mening även ledaren för

de objektiva skördeuppskattningarna bör vara placerad i lönegrad A 26 mot

f. n. A 24. Verket avser att framlägga förslag härom i sina kostnadsberäk­

ningar för arbetet under år 1961.

Hushållningssällskapens förbund erinrar om svårigheten att anställa en

lämplig ledare för det lokala skördeuppskattningsarbetet. I stor utsträck­

ning har man tvingats avdela ordinarie personal för att leda undersökning­

arna, eftersom tillfälligt anställda befattningshavare med erforderliga kva­

lifikationer icke stått till buds. Förbundsstyrelsen framhåller fortsättnings­

vis bl. a. följande.

I samband med införandet av ett permanent skördeskadeskydd måste

därför berörda betydelsefulla personalfråga lösas på ett sätt, som utan att

sällskapens ordinarie personal tages i anspråk skapar erforderliga garan­

tier för nödvändig kontinuitet i arbetsledningen. Detta synes icke kunna

ske på annat sätt än att arbetsledarna helårsanställes. Hittills har man räk­

nat med att för de med arbetsledningen sammanhängande uppgifterna årli­

gen åtgår ca 9 månader. I och med att provytemetoden skall användas

för skördeskadeskyddet utökas emellertid vissa kontroll- och mätnings-

arbeten och vidare tillkommer den lokala genomgången och kontrollen av

bidragsansökningarna. Därjämte får man räkna med alt ledarna kommer

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

att tagas i anspråk vid fortsatta specialundersökningar för provytemeto-

dens utveckling. Slutligen kan man förutsätta, att det lokalt erfordras en

omfattande upplysningsverksamhet rörande skördeskadeskyddet och dettas

innebörd. Sammantaget gör detta, att inom de flesta hushållningssällskaps-

områden de på den lokala ledaren fallande uppgifterna kommer att bli så

omfattande, att befattningshavarna i fråga får full sysselsättning året om. Nu

nämnda, förhållanden måste således beaktas vid beräknandet av anslags-

medel till täckande av administrationskostnaderna. I detta sammanhang

bör heller icke förbises värdet och betydelsen av eu utökad upplysnings­

verksamhet och propaganda kring åtgärder, varigenom skördeskador kan

förebyggas och begränsas.

Frågan om kostnaderna för skördeskadeskyddet och

deras beräkning har kommenterats bl. a. av statskontoret och statistiska

centralbyrån.

Statskontoret anser sig sakna varje möjlighet att på grundval av före-

liggande utredning bedöma skäligheten av de beräknade administrations­

kostnaderna. Ämbetsverket erinrar emellertid, att under anslaget till pris-

reglerande åtgärder på jordbrukets område medel för nästkommande bud­

getår anvisats för skördeskadeberäkningar i den fullt utbyggda omfattning,

som beräknats erforderlig för en skördeskadeförsäkring. (Jfr statsverks­

propositionen 1960, IX ht s. 65 och 66). Statskontoret ifrågasätter därför,

om ytterligare statsmedel erfordras för engångsanskaffningar, såsom för

mätningsteknisk utrustning m. m.

Statistiska centralbyrån påpekar, att kostnaden för det föreslagna skörde­

skadeskyddet synes beträffande skördeuppskattningarna grunda sig på den

kalkyl, som upprättades av skördeskadeutredningen år 1957. På grund av

därefter inträdda löne- och andra kostnadsökningar samt utvidgade under­

sökningar om spill- och bärgningsförluster skulle eu ny kalkyl ligga något

högre. För 1961 års skördeuppskattningar beräknas löne- och traktaments-

kostnaderna sålunda ligga 10 till 15 procent högre. Bland andra utgiftssteg-

ringar kan nämnas, att kostnaderna för vattenhaltsbestämningar ökat på

grund av höjda taxor.

I de kostnadskalkyler för 1961 års skördeuppskattningar, som central­

byrån beräknar kunna framlägga under november månad år 1960. kom­

mer kostnaderna för skördeuppskattningar av den omfattning, som avses

i promemorian, att närmare preciseras. Därvid kommer även en personal-

plan för skördeuppskattningarna att föreslås. För kompletterande under­

sökningar under skördeskadeår samt för kvalitetsbestämningar erfordras vi­

dare särskilda anslag. Storleken därav blir beroende av vilken omfattning

dessa undersökningar skall få.

Beträffande kostnaderna för ersättningsberäkningar, kontroll av bidrags-

ansökningar, material och utredningar m. m. är det svårt att bedöma håll­

barheten i jordbruksdepartementets beräkning. Det förefaller dock sanno­

likt att de angivna beloppen skall visa sig vara av rätt storleksordning. Be­

loppen får dock betraktas som preliminära och får senare eventuellt juste­

ras, när erfarenhet vunnits genom de första årens verksamhet. Centralbyrån

får i detta sammanhang framhålla, att en eventuell ändring av självrisk­

nivån får stor betydelse för dessa kostnader.

Kungt. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

53

Frågan om tidpunkten för det permanenta skörde-

skadeskyddets ikraftträdande har icke kommenterats i nå­

gon större utsträckning.

Statens jordbruksnämnd har dock den uppfattningen, att de problem, som

återstår att lösa, innan förslaget till skördeskadeskydd omsättes i prakti­

ken, alltjämt är så stora, att man inte med säkerhet kan räkna med att sy­

stemet skall kunna tillämpas redan för 1961 års skörd. Om denna uppfatt­

ning är riktig, är det enligt nämnden desto mer angeläget att ett princip­

beslut fattas redan nu, så att återstående kompletterande undersökningar på

området snarast möjligt kan komma till utförande.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk fram­

håller, att ett permanent skördeskadeskydd enligt de i departementsprome­

morian skisserade riktlinjerna till en början måste betraktas såsom ett pro­

visorium. Förbunden förutsätter därför, att det permanenta skördeskade-

skyddet, även om det såvitt möjligt bör börja att tillämpas fr. o. m. 1961 års

skörd, under en följd av år blir föremål för en löpande översyn i och för av­

hjälpande så långt detta är möjligt av brister av olika slag.

C.

Statistiska centralbyråns anslagsskrivelse för budgetåret 1961/62

berörande kostnaderna för den objektiva skördeuppskattningen

För innevarande budgetår har för skördeuppskattningar enligt provyte-

metod anvisats dels under posten till diverse kostnader under nionde huvud­

titelns anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område förslagsvis

2 310 000 kr., dels den 30 juni 1960 kvarstående reservation å under sjunde

huvudtitelns anslag Statistiska centralbyrån: Kostnader för skördeupp­

skattningar enligt provytemetod vilken reservation överförts till nämnda an­

slag under nionde huvudtiteln och ställts till centralbyråns förfogande för

täckande av kostnaderna för ifrågavarande undersökningar under budget­

året 1960/61. Sammanlagt står 2 614 000 kr. till förfogande för 1960 års

skördeuppskattningar m. m. I årets statsverksproposition har — såsom ti­

digare nämnts — under en ny anslagsrubrik Kostnader i samband med

permanent skördeskadeskydd upptagits ett beräknat belopp av 12 700 000

kr., varav 2 700 000 kr. bl. a. avser kostnader för skördeskadeuppskatt-

ning enligt provytemetod.

Statistiska centralbyrån (skr. 29/11 1960) hemställer, att för skördeupp-

skattning enligt provytemetod anvisas 2 927 000 kr. enligt följande samman­

ställning.

Huvudundersökningen .................................. 2 325 000

Specialundersökningar.................................... 350 000

Central planering, ledning, bearbetning ..

252 000

Summa kronor 2 927 000

I motiveringen till detta yrkande anför centralbyrån inledningsvis bl. a.

följande.

I enlighet med skördeskadeutredningens förslag har provytemetoden ut­

byggts under åren 1957—1960. Under det sista året har de objektiva skör-

deuppskattningarna haft den omfattning, som utredningen ansåg erforder­

lig för skördeskadeberäkning. Den har därvid omfattat skördeuppskattning

av sju grödor (höstvete, höstråg, vårvete, korn, havre, potatis och slåtter-

vall) på ca 12 000 brukningsenheter. I fältarbetet har ca 600 personer del­

tagit, i regel anställda av hushållningssällskapen men i vissa fall direkt av

statistiska centralbyrån. Nagra svårigheter att anskaffa erforderlig perso­

nal har ej förelegat.

Under år 1960 har från jordbruksdepartementets sida framlagts ett förslag

till permanent skördeskadeskydd baserat på de objektiva skördeuppskatt-

ningarna. Detta förslag förutsätter att uppskattningarna framdeles kom­

mer att få samma omfattning som under innevarande år men att de kom­

pletteras i vissa avseenden, bl. a. i fråga om bestämningen av skördens kva­

litet. Detta förslag har under året varit föremål för remissbehandling, var­

vid vissa önskemål om kompletteringar och justeringar av de objektiva

skördeuppskattningarna blivit framförda. Enligt Kungl. Majrts beslut har

i dagarna tillsatts en särskild skördestatistisk kommitté med uppgift att för­

bereda införandet under 1961 av ett skördeskadeskydd, varvid departe-

mentsförslaget och remissvaren i tillämpliga delar kommer att ligga till

grund för arbetet.

Då sålunda frågan om de objektiva skördeuppskattningarnas utformning

under år 1961 kommer att bli föremål för granskning i särskild ordning, har

statistiska centralbyrån i föreliggande sammanhang inte ansett sig böra

genomföra någon närmare omprövning av det sätt på vilket arbetet f. n.

är upplagt. Till detta ställningstagande har också medverkat att undersök­

ningarna under år 1960 kunnat genomföras helt planmässigt, och detta trots

att arbetsförhållandena i stora delar av landet varit ovanligt besvärliga,

eftersom jordbrukarna pa grund av den rikliga nederbörden inte kunnat

genomföra skörden i normal ordning.

Med reservation för att ändringar kan komma att aktualiseras under den

fortsatta utredningsverksamheten beträffande skördeskadeskyddets utform­

ning föreslår statistiska centralbyrån att de objektiva skördeskadeuppskatt-

ningarna under ar 1961 genomförs i samma omfattning och uppläggning

som 1960, dock med den ändringen att berörda grödor skall utökas till att

även inkludera blandsäden. Starka önskemål härom har framförts vid skilda

tillfällen (även i samband med remissbehandlingen av jordbruksdeparte­

mentets förslag till permanent skördeskadeskydd). På vissa håll i landet

bär odlingen av blandsäd större omfattning än odlingen av korn och havre.

Ett medtagande av blandsäden skulle också eliminera vissa nu rådande

svårigheter i fråga om gränsdragningen mellan främst havre och blandsäd.

Kostnadsökningen för att även medtaga blandsäden har bedömts som mått­

lig i förhållande till de fördelar som skulle stå att vinna.

Beträffande kostnadsberäkningen anför centralbyrån härefter följande.

Fältarbetet för huvudundersökningen (personal). Beräkningen av kost­

naderna grundar sig på tillgängliga uppgifter om tidsåtgång och reslängder

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

55

enligt inkomna arbetsprotokoll för 1960 års fältarbete. Under 1960 utgjor­

de timersättningen 5:25 kr. inkl. avgift till ATP. Med hänsyn till den all­

männa löneutvecklingen bör timarvodet 1961 höjas med 4 procent förutom

pensionsavgiften, som för 1961 beräknas till 2,6 procent. Timersättningen

för 1961 blir då 5: 50 kr.

Kostnaden för fältarbetet utom arbetsledning m. m. beräknas uppgå till

129 kr. per uttagen brukningsenhet. Till denna kostnad kommer avgift för

sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Denna kostnadsberäkning avser de sju grödor, som skördeuppskattning-

en hittills omfattat. För den planerade utökningen med blandsäd i hela

landet tillkommer ytterligare kostnad för fältarbetet. Genom att fältarbe­

tet i stor utsträckning kan utföras samtidigt med arbetet för övriga grödor

väntas kostnadsökningen bli jämförelsevis låg, nämligen 78 000 kr.

I fråga om ledarna för fältarbetet har beräknats en anställningstid av 9

månader och lön motsvarande jordbruksinstruktör (lönegrad 12). Härtill

kommer traktaments- och reseersättningar. Då ledarna beräknas kunna ut­

föra fältarbete vid ett mindre antal gårdar (i medeltal 15), avgår den kost­

nad, som redan upptagits härför.

Specialundersökningar. Bestämningen av spill för spannmål samt bärg-

ningsförluster, tillväxt och återväxt på slåttervallar utföres genom de s. k.

specialundersökningarna. Genom planerade utvidgningar samt en under­

skattning av kostnaderna för 1960 års specialundersökningar beräknas kost­

naderna härför bli högre 1961.

Central planering, ledning och bearbetning. I fråga om personalen vid

statistiska centralbyrån för central planering, ledning och bearbetning har

i huvudsak samma personalstyrka beräknats som 1960. Beträffande kon-

torsbiträden har en ökning med 9 biträdesmånader ansetts erforderlig.

Vidare föreslås en höjning av byrådirektörstjänsten från lönegrad 24 till

lönegrad 26. Kostnadsökning uppstår vidare till följd av beslutade löne­

justeringar.

Kostnaderna för uttagningen av urvalet, som göres med hjälp av RLF:s

jordbruksregister, beräknas bli av ungefär samma storlek som 1960. Detta

gäller även den maskinella bearbetningen på hålkorts- och datamaskiner.

Material o. d. Kostnaden för förbrukningsmaterial beräknas till ungefär

samma belopp som 1960. Behovet av nya mätinstrument och redskap anta-

ges bli mindre än föregående år. Sålunda behövs sådan utrustning huvud­

sakligen för att ersätta skadad äldre utrustning och för eventuellt ökad per­

sonal. I samband med en fortsatt centralisering av tröskningen planerar

centralbyrån alt organisera ytterligare två tröskningsstationer förutom de

två som inrättats i år. Härför måste inköpas två tröskverk och två rensverk.

För samtliga tröskningsstationer behövs fläktanordning samt vissa bygg­

nadsåtgärder. För stationerna erfordras vidare tre vågar och två elektriska

motorer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1961

Övriga kostnader. I fråga om övriga kostnader än förut nämnda beräknas

utgifterna för hyra av torkmagasin, vattenhaltsbestämning, telefon, porton,

skrivmaterial för fältpersonalen samt frakter av prov och i vissa områden

hyra av tröskverk bli ungefär lika som föregående år. En ny kostnadspost

har upptagits, som gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring för personalen.

Den har beräknats till 1,14 procent av lönesumman. För hushållningssäll­

skapens medverkan tillkommer kostnader, som ansetts böra höjas något.

Tidigare beräknades kostnader endast för telefon, porton och skrivmaterial,

800 kr. per sällskap. Härtill bör läggas ersättning för skrivhjälp samt för

expeditionslokaler för ledaren. Kostnaden härför har beräknats till 2 000

kr. per sällskap.

Enligt föreliggande kostnadsberäkningar skulle för fältarbetet vid 1961

års objektiva skördeuppskattningar erfordras ett belopp av 2 675 000 kr.

För centralbyråns planering och ledning samt bearbetning av uppgifts-

materialet beträffande 1961 års skördeuppskattningar tillkommer ett be-

1°PP 252 000 kr. Däri har da inberäknats medel även för planering av

1962 ars skördeuppskattningar. Den totala kostnaden beräknas sålunda

till 2 927 000 kr. Detta innebär en ökning av anslagsbehovet jämfört med

innevarande budgetar med över 300 000 kr. Av kostnadsökningen kommer

150 000 ler. på specialundersökningarna, 78 000 kr. på utökningen av an­

talet grödor genom medtagande av blandsäd, 52 000 kr. för ersättning åt

hushållningssällskapen för skrivhjälp och expeditionslokal för ledaren samt

ca 40 000 kr. på grund av höjda arvoden och löner. I likhet med föregående

år har det även under 1960/61 varit möjligt att göra besparingar i vissa

avseenden. Enligt approximativa beräkningar kommer dessa att under bud­

getåret uppgå till ca 200 000 kr.

Departementschefen

Under det senaste årtiondet har jordbruket drabbats av kännbara skör­

deskador alla ar utom aren 1953 och 1956. Den s. k. 4-procentregeln har

emellertid utlösts blott en gång under årtiondet, nämligen år 1955. Orsaken

härtill är att skadorna under övriga år haft en relativt lokal utbredning. I de

totala beräkningarna av skadornas återverkningar på skördeutfallet har

sämre skördar inom ett område uppvägts av bättre inom andra områden.

Trots att någon utlösning av 4-procentregeln ej skett har det allmänna vid­

tagit särskilda åtgärder för att bistå de hårdast drabbade jordbrukarna.

Sålunda har under åren 1950, 1951, 1952, 1954, 1955, 1957 och 1959 be­

viljats stödlån till ett sammanlagt belopp av cirka 180 miljoner kronor. Vi­

dare har odlare som drabbats av skador på 1960 års skörd lämnats möjlig­

het att upptaga lån med statlig garanti intill totalt 25 miljoner kronor. Det

allmänna har därjämte utbetalat behovsprövade bidrag i anledning av 1953,

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1961

57

1954, 1955, 1957 och 1959 års skador med sammanlagt omkring 83 miljoner

kronor samt därutöver med 58 miljoner kronor år 1955 i ej behovsprövade

bidrag. I dagarna har riksdagen medgivit att 20 miljoner kronor får dispo­

neras för behovsprövade bidrag åt under den senaste sommaren och hösten

skördeskadedrabbade odlare. För fördelningen av kreditstödet och bidragen

har saknats permanenta bestämmelser och de varje år särskilt fastställda

reglerna har varit alltför schematiska.

Att jordbrukets behov av skydd mot skördeskador under senare år blivit

så framträdande torde inte sammanhänga enbart med otjänliga väderleks­

förhållanden utan även bero på den ömtålighet för dessa, som den tekniska

utvecklingen inom jordbruket lett till. Å andra sidan erbjuds i det moderna

jordbruket åtskilliga möjligheter att vidtaga åtgärder, som kan motverka

uppkomsten av skördeskador. Mot denna bakgrund gav Kungl. Maj:t i ok­

tober 1960 på mitt förslag lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

i uppdrag att — efter samråd med andra berörda forskningsinstitutioner

och myndigheter — upprätta en sammanfattande redogörelse rörande det

arbete som pågår inom landet för att finna vägar att förebygga eller minska

verkningarna av skördeskador orsakade av otjänlig väderlek samt avge för­

slag till ytterligare åtgärder, som kan tänkas komma i fråga för att skapa

förutsättningar att motverka skador och som synes böra rekommenderas

enskilda odlare. Uppdraget beräknas vara slutfört under innevarande år och

ett ganska omfattande material i ämnet lär kunna förväntas. Problem, som

särskilt undersökts vid utredningsarbetet är sådana som sammanhänger

med dränering av mark för att möta alltför riklig nederbörd, bevattnings-

anordningar för att motverka torkskador under nederbördsfattiga somrar,

torkning av gröda under regniga skördesäsonger, användning av skörde­

maskiner på genom regn uppluckrade jordar, val av växtslag på jordar, som

är särskilt utsatta vid klimatiska variationer, samt förbättring av odlingsma-

terialets resistens mot klimatiska påfrestningar. I anslutning härtill kan

erinras om att vissa undersökningar av orsakerna till de i en del bygder

stora skördeskadorna sistlidna höst synes ha gett vid handen att den där

dominerande skadeorsaken varit bristande reglering av vattnet, såväl i mar­

ken som i avloppsleder och större vattendrag. Spörsmål om vilka insatser

det allmänna bör göra för att vidmakthålla och förbättra avdikningsför-

hållandena m.m. inom vissa områden där omfattande torrläggningsföretag

i egentlig bemärkelse tidigare genomförts är för närvarande under behand­

ling inom jordbruksdepartementet och vissa underlydande organ.

Av särskild betydelse i strävandena att motverka förluster genom skörde­

skador torde vara att växtförädlingen i landet avsevärt förstärkes. Detta

har också varit ett av mina moliv för det förslag till nytt finansieringssystem

för stöd åt förädlingsverksamheten, beträffande vilket Kungl. Maj:t tidigare

denna dag beslutat avlåta särskild proposition till riksdagen.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1961

Spörsmålet om en fastare form för stöd till jordbrukare som drabbats

av skördeskador har länge varit uppmärksammat i vårt land. År 1953 till­

kallade dåvarande departementschefen särskilda sakkunniga för att utreda

frågan om ett system för permanent skördeskadeskydd. År 1957 framlade ut­

redningen sitt betänkande med förslag till ett i huvudsak försäkringsmäs­

sigt utformat skördeskadeskydd. Utredningens förslag mötte hård kritik i

remissbehandlingen, varför jag ansåg en överarbetning av detsamma vara

nödvändig.

Våren 1960 utsändes på remiss en inom jordbruksdepartementet utar­

betad promemoria med förslag till system för permanent katastrofskydd

vid skördeskador. En fullständig redogörelse för promemorians innehåll

har lämnats i det föregående. Jag torde få hänvisa till sagda redogörelse

och de likaledes förut återgivna remissyttrandena när jag nu övergår till

att redovisa mina ståndpunktstaganden i ämnet.

I överensstämmelse med departementspromemorians förslag vill jag för­

orda att — från och med skördeåret 1961 — kontant ersättning skall utgå till

jordbrukare, som drabbas av skördeskada av viss svårighetsgrad. Ersätt­

ningen bör beräknas på objektiva grunder och svara mot skördeförlusten

efter avdrag för viss självrisk. Beräkningen av förlusten å skörden bör där­

vid i princip göras genom en jämförelse mellan den s. k. normskörden, de­

finierad på sätt framgår av det följande, och den under året uppnådda skör­

den, den s. k. aktuella skörden. Understiger denna normskörden anses skör­

deskada föreligga.

Den nyss berörda normskörden erhålles med ledning av medeltal för en

längre årsserie av hektarskördar. Serierna skall kompletteras successivt

med de sist förflutna årens hektarskördar och detta kan föranleda juste­

ringar av talen för de normskördar som respektive år jämföres med de ak­

tuella skördarna. Med aktuella skördar menas de genom objektiv skörde-

uppskattning uppmätta hektarskördarna för året. Då till grund för de hit­

tillsvarande normskördeberäkningarna till huvudsaklig del ligger skörde-

data, som erhållits genom subjektiv skördeuppskattning, måste i vart fall

tills vidare vissa korrigeringar utföras så att en jämförelse mellan norm-

skörd och aktuell skörd kan ske från likartade utgångspunkter.

För flertalet grödor torde uppskattningen av den aktuella skörden böra

ske, med anlitande av den s. k. provytemetoden och inom ett stort antal skör-

deuppskattningsområden, för närvarande cirka 400 samt med i regel mellan

300 och 1 100 brukningsenheter inom varje område i södra och mellersta Sve­

rige och med cirka 2 000 i Norrland. Antalet uppskattningsområden synes

böra jämkas i den utsträckning som befinnes lämpligt för att erhålla ett

tillfredsställande material beträffande den aktuella skörden. Med hänsyn

bland annat till angelägenheten att undvika en alltför tungrodd och kost­

sam administration kan emellertid antalet områden inte utökas i någon av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

59

sevärd mån. Av samma skäl torde en kraftigare ökning av antalet bruk-

ningsenheter, som skall bli föremål för objektiv skördeuppskattning, ej

heller kunna komma i fråga. I betraktande av önskemålen om förstärkning

av det statistiska beräkningsunderlaget bör dock en antalsökning övervägas.

Beträffande oljeväxter och sockerbetor bör i stället för sådan objektiv upp­

skattning som nyss nämnts förefintlig statistik över inlevererade kvantiteter

av respektive grödor utnyttjas vid bestämmandet av såväl de aktuella skör­

darna som normskördarna.

Det kontanta ersättningsbeloppet torde såsom redan antytts böra bestäm­

mas enbart med utgångspunkt från vederbörandes beräknade skördeförlust.

Beräkningen bör ske på grundval av en med hänsyn till brukningsenhetens

arealfördelning gjord kombination av grupper utav grödor som har i huvud­

sak enahanda krav på odlingsbetingelser samt företer likartat utvecklings­

förlopp under vegetationsperioden. Förlustens storlek blir självfallet bero­

ende av vikterna för de olika grödgrupper, som ingår i kombinationen, eller

med andra ord av grödgruppernas respektive arealer. Därför bör vid fast­

ställandet av förlusten — vilken sålunda är en beräknad nettoförlust på

brukningsenhetens hela skörd — hektarsiffrorna för de för varje grödgrupp

och skördeuppskattningsområde bestämda normskördevärdena respektive

aktuella skördevärdena sammanvägas med brukningsenhetens arealer av de

olika grödgrupperna. Genom detta förfarande kommer förlust å en gröd­

grupp att uppvägas av förekommande vinst å andra grödgrupper.

För att ersättning skall utgå bör den för brukningsenheten beräknade

totala nettoförlusten överstiga en för enheten avsedd självrisknivå.

Självrisken bör stå i direkt proportion till den normala skördevariationen.

Denna beräknas som ett för brukningsenheten gällande värde med ledning

av skördevariationerna för de enskilda grödgrupperna inom skördeuppskatt-

ningsområdet samt av enhetens arealfördelning. Detta betyder att den som

odlar grödor med stor skördevariation också star stor självrisk och tvärtom.

För precisering av den enskilda brukningsenhetens självrisk erfordras en för

hela landet gällande, matematiskt bestämd avvägningsfaktor. Denna skall

ange förhållandet mellan det aktuella årets genomsnittliga skördevariation

för landet och den genomsnittliga självrisknivån, beräknad utifrån det årliga

medeltillskottet till skyddet.

De nu skisserade principerna för skadeberäkningarna är väsentligen

desamma som angavs i skördeskadeutredningens betänkande. I remissytt­

randena över departementspromemorian har dessa principer vunnit stor

anslutning. Det vill synas som om man på så gott som alla håll är med­

veten om att ett på helt individuella grunder uppbyggt skördeskadeskydd

inte rimligen kan införas nu bland annat med hänsyn till de höga admi­

nistrationskostnaderna. Jag vill i sammanhanget tillfoga att ett sådant skör­

deskadeskydd skulle kräva omfattande kontrollåtgärder för att utröna huru­

vida den enskilde odlaren i skälig utsträckning sökt motverka uppkomsten

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

av skador på skörden och vidare om han gjort vad som stått i hans makt

för att bärga denna. När man tillämpar de av mig förordade principerna

för skadeberäkning blir kontrollåtgärder erforderliga i en betydligt mindre

omfattning. Eftersom ersättning beräknas med ledning av områdesvis kon­

staterade skador föreligger inte samma möjlighet att spekulera i att erhålla

ersättning genom att underlåta att bärga grödor som är bärgningsbara.

Att vid ersättningsbeloppens uträknande hänsyn tages till den enskilda

brukningsenhetens arealfördelning och skaderisk anser jag däremot nöd­

vändigt för att skälig effektivitet i skyddet skall uppnås.

Enligt min mening bör samtliga jordbrukare med en åkerareal av minst

två hektar inrymmas i det här skisserade permanenta skyddet. Det synes

mig nämligen angeläget att skyddet omfattar hela det egentliga jordbruket

i vårt land.

I departementspromemorian föreslås beträffande självriskens storlek att

denna i genomsnitt för hela landet skall motsvara 165 kronor per hektar

eller cirka 19 procent av normskördens värde. I jämförelse med skörde-

skadeutredningens förslag — vilket innebar en genomsnittlig självrisk av

11,5 procent, som dock förlusten måste överstiga med en fjärdedel för att

utbetalning av ersättning skulle äga rum — innebär promemorieförslaget

en betydande höjning av risknivån. Den i promemorian föreslagna högre

självrisken har motiverats med att skyddet i princip skall avse förluster

på grund av katastrofartade skador. Ett flertal av de remissinstanser som

yttrat sig över promemorian har ansett sistnämnda självrisk vara alltför

hög. Ingen har dock förordat, att den skall sänkas så långt som till den av

skördeskadeutredningen angivna nivån.

För egen del vill jag uttala, att självrisken inte bör vara så hög att

syftet med det permanenta skördeskadeskyddet går förlorat. Med hänsyn

till att det på senaste tid framkommit förbättrade möjligheter för bestäm­

ning av de data som skall ligga till grund för utbetalningen av de kontanta

ersättningsbeloppen och då ytterligare förbättringar kan väntas under en

nära framtid anser jag, att den genomsnittliga självrisken nu kan sättas

lägre än vad i promemorian förordas. Å andra sidan vill jag framhålla att

en i förhållande till promemorieförslaget större sänkning av självrisken

leder till ökade krav på precision i skadeberäkningarna, vilket inte kan

åstadkommas utan betydligt stegrade administrationskostnader. Vidare

bör uppmärksammas att medelsbehovet för att finansiera ersättningarna

ökar avsevärt redan vid en relativt liten sänkning av självrisken.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår jag, att det årliga statsbidraget

till skadeersättningar bestämmes till 10 miljoner kronor under förutsättning

att jordbrukarna av egna medel svarar för ett minst dubbelt så stort belopp.

Därigenom kommer den av mig senare berörda skördeskadefonden att varje

år tillföras lägst 30 miljoner kronor. Detta belopp beräknas motsvara medels­

behovet vid en självrisk av i genomsnitt omkring 135 kronor per hektar

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

61

eller cirka 15,5 procent av normskördens värde. Därest jordbrukarna önskar

en minskning av den angivna självrisken kan detta ske genom att de till­

skjuter ett större belopp av egna medel.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av statens jord­

bruksnämnd, vilken i ärendet skall samråda med jordbrukets förhandlings­

delegation, fastställa den genomsnittliga självrisknivån med beaktande av

om jordbrukarna för finansiering av ersättningskostnadema i skyddssyste-

met skjuter till egna medel utöver dubbla statsbidraget till sådana kostnader.

Tills vidare kan dock inte enskilda grupper av jordbrukare medges att

genom individuella riskpremier sänka sin självrisk. Huruvida detta senare

kan tillåtas torde få bli beroende av erfarenheterna av skyddssystemets

funktion.

Det minsta totala ersättningsbeloppet till en odlare som drabbats av skör-

deskada bör enligt min uppfattning vara 100 kronor. Det bör utgå när det

beräknade värdet av den ersättningsgilla skördeskadan överstiger självrisken

med minst 50 kronor. Huvuddelen av de över promemorian hörda remissin­

stanserna har lämnat ett förslag till sådana regler utan erinran. I överens­

stämmelse med departementspromemorians förslag bör ersättningsbelopp

alltid utbetalas i jämna hundratal kronor.

Med ikraftträdandet av det i det föregående förordade systemet för per­

manent skördeskadeskydd är åtskilliga problem av statistisk och beräk-

ningsteknisk natur förknippade. Till dessa hör bland annat fastställandet

av områdesindelningen, detaljberäkningen av normskördar och skördevaria-

tioner, spörsmål som hänger samman med kvalitets- och bärgningsskadornas

inverkan vid den objektiva skördeuppskattningen samt prissättningsförfa-

randet. Nämnda problem samt detaljplaneringen av skördeskadeskyddets

administration är för närvarande under behandling av en expertkommitté*),

som tillkallades i början av november 1960. Så snart kommittén redovisat

sina åtgärder och förslag, är det min avsikt att taga ställning till desamma.

Enligt vad jag inhämtat beräknar kommittén att dess arbete skall fortskrida

i sådan takt att hinder inte möter att inom föreslagen tid sätta det nya

skyddssystemet i funktion. Vad gäller områdesindelningen har kommittén

redan föranstaltat om åtskilliga ändringar i densamma i förhållande till vad

som förelåg sistlidna höst. Jämkningar och finjusteringar av indelningen

skall dock vidtagas även i fortsättningen.

De frågor av statistisk och beräkningsteknisk natur som expertkommittén

nu bearbetar behöver enligt min åsikt följas kontinuerligt och en successiv

anpassning bör ske allteftersom erfarenheterna av skyddssystemet fram­

kommer. Självfallet torde en hel del brister föreligga i systemet under in-

*) I kommittén ingår överdirektören P. T. I. Ohlsson, tillika ordförande, docenten G. II.

Gesslein, docenten O. G. Gulbrandsen, byråchefen L. .t. F. Juréen, byråchefen K. H.

Medin, direktören E. Swedborg och direktören B. II. Åstrand.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1961

gångsskedet. Jag finner det angeläget betona att i åtskilliga avseenden torde

systemet närmast få anses vara av försökskaraktär. Endast efter vunna er­

farenheter torde ett mer fulländat system kunna skapas och en fortskridande

förbättring av dess tekniska konstruktion och säkerhetsgrad kunna komma

till stånd. Med hänsyn härtill föreslår jag att, så snart riksdagens beslut

föreligger om att ett permanent skördeskadeskydd skall införas från och

med skördeåret 1961, den nuvarande expertkommittén ersättes med en till

statistiska centralbyrån fast knuten skördestatistisk nämnd. Denna bör ha

sju ordinarie ledamöter med personliga suppleanter, vilka förordnas av

Kungl. Maj:t. Ordförande i nämnden bör vara chefen för statistiska central­

byrån.

Bland de spörsmål som nu innefattas i expertkommitténs och senare i

den skördestatistiska nämndens uppgifter vill jag beröra några, vilka är

av särskild betydelse för skördeskadeskyddets effektivitet.

Den i det föreslagna skyddssystemet ingående objektiva skördeuppskatt-

ningen är såsom redan antytts i det föregående grundad på en speciell sta­

tistisk metod för bedömning av skördarnas storlek, nämligen den s. k. prov-

ytemetoden. Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har i

allmänhet hävdats att sagda metod ger en tämligen rättvisande bild av skör­

dens storlek. Likväl finner jag det angeläget att kommittén respektive

nämnden medverkar till att metoden fullkomnas och att dess användning

utvidgas av statistiska centralbyrån inom ramen för disponibla medel. Minst

lika angeläget är att kommittén snarast utarbetar tillfredsställande normer

för beräkning av spill- och bärgningsförluster samt för värdering av kva-

litetsskador. Hur betydelsefullt det är att lösa dessa problem framgår av

erfarenheterna av den försöksvisa tillämpningen av objektiv uppskattnings-

metodik vid bedömning av skördeskadornas omfattning de två senaste åren.

Den områdesindelning som fastställes bör i princip inte ändras under

ett skördeår. Vid lokalt koncentrerade totalskador på skörden kan det emel­

lertid uppkomma anledning att företaga ändringar i indelningen. Dessa

torde mestadels bli av tillfällig karaktär. Liksom många remissinstanser

vill jag betona att retroaktiva ändringar efter vegetationsperiodens slut eller

jämkningar under densamma kan införa subjektiva moment i skördeupp-

skattningarna, varför sådana indelningsändringar endast bör företagas med

stor försiktighet och efter i förväg preciserade regler. Jag förutsätter, att

antalet här ifrågavarande jämkningsfall blir starkt begränsat. Någon efter-

handsändring på grund av hagelskador bör ej komma i fråga med hänsyn

till redan befintliga möjligheter till försäkring mot sådana skador. I direkt

anslutning till de principer jag här angivit bör emellertid framhävas såsom

viktigt att vederbörande organ skall kunna erhålla nödvändiga uppskatt-

ningssiffror beträffande lokalt begränsade skördeskador.

Nämnas bör att vid den allmänna översyn av områdesindelningen, som

skett genom expertkommittén och statistiska centralbyrån och som fortsätter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

63

bygger indelningsändringarna bland annat på en kartläggning av odlings-

inriktningen med hjälp av lokal expertis och på strävan mot bättre anpass­

ning till de naturliga växtbetingelserna. I exempelvis Södermanlands län har

vid en sådan översyn samarbete skett mellan centralbyrån, hushållningssäll­

skapet och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Det permanenta skördeskadeskyddet föreslår jag tills vidare skall gälla

för skador på spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och sockerbetor. Någ­

ra remissinstanser har i sina yttranden över departementspromemorian an­

fört, att ett flertal ganska betydande växtslag såsom köksväxter och andra

specialgrödor vid bifall till ett sådant förslag skulle falla utanför skyddet.

Även om jag delar uppfattningen, att en utbyggnad av skyddet att omfatta

jämväl sistnämnda växtslag är önskvärd, anser jag —- med hänsyn till den

bristfälliga skördestatistiken på specialgrödornas område och till de stora

kostnader, som en utvidgning av skördeuppskattningen till dylika grödor

samt köksväxter för närvarande skulle medföra -—- att möjligheter saknas

att nu infoga växtslagen i fråga inom skyddets ram. Så snart kommittén

eller den skördestatistiska nämnden framlagt förslag, varigenom de nu­

varande hindren för en sådan utvidgning av skördeskadeskyddet som nyss

nämnts på ett ändamålsenligt sätt undanröjes torde förslagen underställas

riksdagen.

Vid förskjutningar i odlingsinriktningen kan det tal, som uttrycker den

för landet genomsnittliga skördevariationen förändras. Det kan därvid bli

nödvändigt att företaga jämkningar av den i det föregående nämnda av-

vägningsfaktorn. Även detta är ett problem som det bör ankomma på den

skördestatistiska nämnden att fortlöpande beakta.

Såsom framgår av det förut sagda skall ersättningarna enligt det perma­

nenta skyddssystemet utgå utan någon behovsprövning. Till komplettering

av systemet vill jag föreslå att behovsprövade bidrag skall kunna utbetalas

i sådana fall då så betydande skördeskador uppenbarligen föreligger att

skadeersättningar bort utgå, men detta ej skett på grund av systemets all­

männa konstruktion eller oförutsedda brister i detsamma.

De svårigheter, som uppkommer vid prövning av den enskildes skade-

situation, har tidigare anförts som huvudinvändning mot ett på helt indi­

viduella grunder uppbyggt skördeskadeskydd. När jag nu likväl förordar

behovsprövade bidrag är det med utgångspunkt från att sträng restriktivi-

tet skall tillämpas vid bidragsgivningen och att det noggrannt prövas om

den sökande vidtagit alla åtgärder som på honom skäligen kan ankomma

för att motverka skadorna och att bärga skörden.

Det belopp som årligen skall stå till förfogande för behovsprövade bidrag

torde böra motsvara en procent av de utgående allmänna kontanta ersätt­

ningarna för skördeskador, dock lägst 100 000 kronor. De för ändamålet

erforderliga medlen bör tagas ur den senare berörda skördeskadefonden.

Till det administrativa förfarandet vid sistnämnda bidragsgivning

04

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

återkommer jag i det följande. Redan i detta sammanhang vill jag dock näm­

na att ansökan om behovsprövade bidrag i anledning av skador som förorsa­

kats av hagel enligt min mening i princip inte bör bifallas emedan möjligheter

till skydd mot dylika skador redan föreligger genom enskild försäkrings-

verksamhet. Det bör samtidigt erinras om de möjligheter till stöd i kata­

strofsituationer som föreligger för enskild person genom bidrag av medel

från nionde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag vid förlust på grund av

naturkatastrof m. m. Den förefintliga behållningen å cirka 120 000 kronor

under den s. k. undsättningsfonden, vilken enligt principbeslut av 1952 års

riksdag (IX ht, p. 223; JoU 1, p. 190; rskr. 9) skall avvecklas, torde per den

30 juni 1961 böra omföras till sagda anslag. Dettas reservation kommer där­

efter att uppgå till cirka 170 000 kronor.

I anslutning till det sist sagda vill jag erinra om mitt tidigare uttalande

att spörsmålet om kontantersättningar till trädgårdsodlare som lidit skörde­

skador å sina fältmässiga odlingar bör prövas av den skördestatistiska

nämnden. Denna bör därvid samråda med trädgårdsnäringsutredningen.

Tills vidare kan dock bidrag alltjämt om särskilda skäl föreligger beviljas

av Kungl. Maj:t med anlitande av tillgångarna under anslaget Bidrag vid

förlust på grund av naturkatastrof m. in.

Erhållna skördeskadeersättningar och behovsprövade bidrag bör upp­

tagas som intäkt av jordbruksfastighet och utgöra beskattningsbar inkomst.

De bör vidare inräknas i jordbruksstödet genom att de i de undersökning­

ar, som ligger till grund för beräkning av inkomstlikställigheten, uppföras

på intäktssidan. Jag finner det naturligt att ersättningar och bidrag bör

betraktas som intäkt i båda de berörda hänseendena eftersom de är av­

sedda att ersätta ett intäktsbortfall.

Kontanta ersättningar för inträffade skador anser jag böra finansieras

med medel ur eu särskild skördeskadefond. Av det normala årliga medels­

tillskottet till fonden bör såsom redan antytts staten svara för en tredjedel

och jordbrukarna för återstående två tredjedelar. Sistnämnda andel bör

täckas genom ianspråktagande av interna regleringsmedel och jämförbara

medel på jordbrukets område. Dessa regleringsmedel härrör från avgifter,

uttagna med stöd av förordningar, vari stadgas att de enligt föreskrifter som

Kungl. Maj:t meddelar får användas till prisreglering på jordbrukets om­

råde eller åtgärder i samband därmed. Användningen till skördeskadeersätt­

ningar torde få anses stå i sådant samband med prisregleringen, att därest

riksdagen inte har något att erinra, någon ändring i ändamålsbestämmelser­

na i ifrågavarande förordningar ej påkallas i förevarande sammanhang. Ge­

nom ett sådant förfarande erlägger jordbrukarna en kollektiv avgift för att

delvis bestrida kostnaderna för det permanenta skördeskadeskyddet.

Vid uttagande av jordbrukarnas andel av kostnaderna för det nya skydds-

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i dr 1961

Bo

systemet kommer enligt mitt förslag företrädesvis vegetabilieproduktionen

att beläggas med höjda interna regleringsavgifter eller jämförliga avgifter.

Då interna avgifter ej kan direkt uttagas beträffande oljeväxter och socker­

betor bör i stället vissa belopp kunna tagas ur den för ifrågavarande od-

lingsgren avsedda regleringskassan respektive regleringsfonden. Det bör

uppdragas åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med jord­

brukets förhandlingsdelegation utarbeta detaljerade regler för hur — uti­

från angivna grunder — jordbrukarnas andel i skyddets kostnader skall

täckas. Reglerna skall underställas Kungl. Maj:t, som synes böra inhämta

riksdagens bemyndigande att dels vidtaga för ändamålet erforderliga jämk­

ningar av de interna avgifterna å förmald brödsäd, fabrikspotatis och in­

vägd mjölk samt av slaktdjursavgifterna, dels för samma ändamål disponera

tillgångar i regleringsfonden för socker och regleringskassan för oljeväxter.

— De åsyftade höjningarna av omförmälda regleringsavgifter m. m. bör

genomföras snarast efter det att riksdagen beslutat införa det permanenta

skyddet. Skulle det vid utbetalning av kontantersättningar befinnas nödvän­

digt bör jordbruksnämnden kunna taga i anspråk andra för nämnden dispo­

nibla avgiftsmedel på jordbrukets område för att förskottera den del av

jordbrukarnas årsandel av ersättningskostnaderna som ännu ej hunnit

flyta in.

Skördeskadefonden bör förvaltas av jordbruksnämnden. För fondför­

valtningen torde böra gälla de grunder som Kungl. Maj:t bestämmer efter

förslag av nämnden.

Outnyttjade årliga tillskott till skördeskadefonden bör kvarstå i den­

samma för att kunna disponeras ett senare år. För skador vars reglering

inte täckes av de årliga tillskotten finner jag att staten bör garantera er­

sättning med ett belopp upp till 75 miljoner kronor. Detta motsvarar vad

som återstår av det belopp som jordbruket fick utfästelse om av staten för

berörda ändamål vid 1956 års prisöverenskommelse. Skulle en skördekata-

strof av sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda garanti

inte täcker de ersättningsberättigade skadorna torde frågan om ersättning

böra prövas av statsmakterna i särskild ordning.

Om skördeskadefondens kapital skulle stiga över en ur säkerhetssynpunkt

tillfredsställande nivå bör övervägas att i relativt sett lika mån minska stats­

bidraget och jordbrukarnas tillskott.

De synpunkter som vid departementspromemorians remissbehandling

framförts om att till förenämnda belopp av 75 miljoner kronor borde läggas

ränta å beloppet i fråga räknat från och med den 1 september 1956 kan jag

inte biträda.

Med hänsyn till det föreslagna sättet för finansiering av det permanenta

skördeskadcskyddet finner jag alt statens jordbruksnämnd bör vara huvud-

5

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr9i

66

Kungi. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

myndighet för skyddets administration. Statistiska centralbyrån bör emel­

lertid ombesörja de objektiva skördeuppskattningarna, namn- och areal-

kontrollerna samt ersättningsberäkningarna. Sistnämnda ämbetsverk har

nämligen redan härför lämpade tekniska resurser. Av samma skäl bör

centralbyrån vidare verkställa utskrift av utbetalningskorten, medan jord­

bruksnämnden bör svara för själva utbetalningarna av ersättningarna.

Anmälan om skördeskada skall ställas till huvudmyndigheten och avfattas

på en för ändamålet iordningställd blankett. En lokal förhandsgranskning

av anmälningarna synes vara önskvärd. Sagda granskning bör utföras av

lantbruksnämndernas ortsombud. Spörsmålen om den tidrymd inom vilken

anmälan skall vara inkommen samt tidsschemat för dess behandling även­

som övriga organisatoriska frågor i samband med beräkning och utbetalning

av kontantersättning är under detaljprövning av den skördestatistiska expert­

kommittén. Jag vill i sammanhanget understryka önskvärdheten av att er­

sättning utgår snarast möjligt efter skadans tillkomst och att beloppet är

jordbrukaren tillhanda i sådan tid att detsamma blir hänförligt till det be­

skattningsår under vilket skördeskadan uppkommit. Om svårigheter skulle

uppkomma att tillgodose detta önskemål, bör kommittén överväga om inte

utbetalning kan ske av preliminära ersättningar. — Det torde ankomma

på Kungl. Maj:t att sedan expertkommittén avgivit sina förslag i detta och

övriga av kommittén behandlade ämnen meddela beslut i desamma, med

iakttagande bland annat av ramen för berörda anslag.

Ansökan av jordbrukare om behovsprövade bidrag, vilka ansökningar

enligt det föregående får förutsättas bli tämligen begränsade till antalet,

bör likaledes ställas till statens jordbruksnämnd. När kännedom föreligger om

de allmänna skördeskadeersättningarnas totala storlek, bör nämnden enligt

den förut angivna beräkningsgrunden avdela det för de behovsprövade

bidragen avsedda beloppet. Av detta bör till en början en mindre del, för­

slagsvis tio procent, innehållas så att medel finnes till hands för ifråga-

kommande besvärsärenden.

Bidragsansökningarna bör inlämnas till lantbruksnämndernas ortsom­

bud, vilka efter vederbörlig namn- och arealkontroll skall överlämna an­

sökningarna till respektive lantbruksnämnd. Denna bör i sin tur med eget

yttrande vidarebefordra handlingarna i ärendet till statens jordbruks­

nämnd.

I samband med sitt bedömande av ansökningar om behovsprövade bidrag

bör enligt min mening lantbruksnämnderna inhämta utlåtande från veder­

börande hushållningssällskap rörande omfattningen av ifrågavarande ska­

dor. De skadebesiktningar, som kan visa sig vara erforderliga i samband med

prövning av bidragsansökningarna, verkställes därigenom av den personal,

som utför den objektiva skördeuppskattningen.

I departementspromemorian har angivits att statistiska centralbyrån i

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

67

samband med tillkomsten av det permanenta skördeskadeskyddet behöver

eu personalförstärkning med en byrådirektör, en amanuens och ett kansli­

biträde. Frågan om fasta tjänster för dylika befattningshavare torde böra

underställas 1962 års riksdag. De personella resurserna är emellertid för

närvarande under uppbyggnad med anlitande av posten till diverse utgifter

under nionde huvudtitelns anslag Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Medel under samma post torde också böra tagas i anspråk för de

tillfälliga personalförstärkningar som kan bli erforderliga vid jordbruks­

nämnden i samband med avgörandet av ansökningar om behovsprövade

bidrag till jordbrukare.

Hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas åligganden i fråga

om skördeuppskattning respektive granskning av inkomna ersättningsan-

mälningar och bidragsansökningar torde kunna fullgöras utan ytterligare

personalförstärkningar.

Kostnaderna för skördeskadeskyddets administration förordar jag skola

i sin helhet bestridas av statsmedel. I departementspromemorian har dessa

kostnader, i vilka ingår utgifterna för den objektiva skördeuppskattningen,

beräknats till cirka 2,3 miljoner kronor. Därvid har den del av skördeuppskatt­

ningen som utöver allmänna behov är erforderlig för systemets funktione-

ring angetts draga en kostnad av 2 miljoner kronor. Återstående 300 000

kronor har hänförts till statistiska centralbyråns särskilda administrativa

utgifter vid genomsnittligen cirka 30 000 skadefall per år. Sistnämnda ut-

giftsbelopp har i promemorian uppdelats på vissa angivna poster med

följande tal: namnkontroll 20 000 kronor, arealmätning av cirka 1 000 bruk-

ningsenheter 50 000 kronor, maskinella moment i ersättningsberäkningar

m. m. 20 000 kronor, årsanställd personal 60 000 kronor, maskinkostnader

för tekniska utredningar 20 000 kronor, kontorslokaler, kartmaterial, blan­

ketter m. m. 30 000 kronor, eller tillsammans 200 000 kronor per år. Dess­

utom ingår i de beräknade administrationskostnaderna utgifter för engångs-

anskaffningar av mätningsteknisk utrustning och kontorsinventarier under

de första åren med årligen 50 000 kronor och för vissa åtgärder av statistisk

och beräkningsteknisk natur med likaledes årligen 50 000 kronor.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit, att det är svårt att bedöma håll­

barheten i departementspromemorians kalkyler i fråga om årskostnaderna

för skördeskadeskyddet, enär antalet skadefall kan variera avsevärt från

år till år och den slutliga utformningen av skyddets metodik ännu inte är

avgjord. Man håller dock för sannolikt att de beräknade beloppen skall

visa sig vara av ungefärligen rätt storleksordning.

Enligt min mening bör kostnaderna för såväl den objektiva skördeupp­

skattningen som den centrala administrationen för skördeskadeskyddet

kunna rymmas inom det av statistiska centralbyrån för budgetåret 1961/62

äskade beloppet för skördeskadeuppskattning enligt provytemetod samt inom

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

de till jordbruksnämndens förfogande stående anslagsmedlen. Med ut­

gångspunkt härifrån föreslår jag, att till objektiv skördeuppskattning en­

ligt provytemetod och till skördeskadeskyddets centrala tekniska admi­

nistration skall anvisas 2,7 miljoner kronor för budgetåret 1961/62. Nyss­

nämnda belopp bör jämte det förut föreslagna beloppet av 10 miljoner kro­

nor för statens bidrag till bestridande av kontantersättningar upptagas un­

der ett nytt reservationsanslag benämnt Kostnader i samband med per­

manent skördeskadeskydd. Den 30 juni 1961 kvarstående reservation å

det under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvi­

sade beloppet för skördeuppskattningar enligt provytemetod bör överföras

till det nya anslaget att disponeras för ändamålet under nästa budgetår.

Skulle de under det nya anslaget sålunda tillgängliga medlen komma att

visa sig otillräckliga, torde även medel ur det belopp, som under prisregle-

ringsanslaget anvisats till diverse utgifter få användas.

\ issa år kan det bli nödvändigt att inom ett antal områden utvidga de

särskilda undersökningar som avser att klarlägga spill- och bärgningsför-

lusterna. Sådan utvidgad undersökning torde ej behöva utföras varje år.

Utredningskostnaderna torde kunna täckas ur nyssnämnda belopp till diver­

se utgifter under prisregleringsanslaget. Kungl. Maj:t torde äga besluta här­

om.

Därest riksdagen godkänner vad jag i det föregående anfört beträffande

t oi merna för det Iramtida skördeskadeskvddet — vilka former givetvis

behöver anpassas efter de erfarenheter som vinnes vid deras tillämpning_

synes landets odlare på lämpligaste vägar och på ett överskådligt sätt böra

informeras om skyddets utformning m. ni. genom statens jordbruksnämnd.

Jag utgår ifrån att även jordbrukets centrala organisationer kommer att be­

driva upplysningsverksamhet kring skördeskadeskyddet.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag.

alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna det framlagda förslaget till system för per­

manent skördeskadeskydd, avsett alt tillämpas från och

med 1961 års skörd.

2) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde hu­

vudtiteln anvisa till Kostnader i samband med permanent

skördeskadeskydd ett reservationsanslag av 12 700 000 kro­

nor,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författnings­

ändringar och de i det föregående föreslagna dispositioner

av avgiftsmedel på jordbrukets område som erfordras för

att jordbrukarnas andel av kostnaderna för det permanenta

skördeskadeskyddet skall kunna täckas, samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

69

4) godkänna vad i det föregående föreslagits angående

överförande av medel till nionde huvudtitelns reservations­

anslag Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t

Konungen bifall samt förordnar, att proposi­

tion av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund