Prop. Prop/1962:59

('angående anslag för budget\xad året 1962/63 till journalistutbildning',)

Kungl. Majds 'proposition nr 59 år 1962

1

Nr 59

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag för budget­

året 1962/63 till journalistutbildning; given Stockholms slott den 9 jebruari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen beröres inledningsvis vissa frågor, som sammanhänger med utvecklingstendenserna på humanisternas arbetsmarknad. Bl. a. förordas viss försöksverksamhet med tvåårig högre sekreterarutbildning i Lund.

På grundval av förslag av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filoso­ fiska fakulteterna förordas anordnande i statlig regi av dels högre journalist­ utbildning — omfattande fyra akademiska betyg, sex månaders praktiktjänst­ göring samt en ettårig institutsutbildning — dels journalistutbildning för perso­ ner med studentexamen som grund. Två statliga journalistinstitut, ett i Stock­ holm och ett i Göteborg, föreslås inrättade den 1 juli 1962. Utbildningskapaci­ teten bör vid vart och ett av instituten bli ungefär 30 studerande på studentlinje och 30 på akademikerlinje.

Till driftkostnader för de båda instituten under budgetåret 1962/63 äskas sam­ manlagt omkring 460 000 kr.

1

Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr SO

2

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

februari 1962.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holm-

qvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag

för budgetåret 1962/63 till högre journalistutbildning och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, har Kungl.

Maj :t på min hemställan under punkten 220 föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

till Högre journalistutbildning ett förslagsanslag av 460 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet samma dag åtta sakkunniga för att verkställa

närmare utredningar och successivt avgiva förslag angående anordnande av nya

former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet.

Utredningen1 antog benämningen kommittén för nya utbildning sv äg ar vid de

filosofiska fakulteterna. Som första led i sitt arbete har kommittén den 1 juni

1961 avgivit betänkande angående »Akademisk sekreterarutbildning» (stenci-

lerat).

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets

universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndig­

heter, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadssty­

relsen, gymnasieutredningen, studiesociala utredningen, socionomutbildningskom-

mittén, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län samt länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Till överståthållarämbetets och berörda länssty­

1 Rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstädes T. Segerstedt, ordförande, direktören

F. Haldén, civilingenjören G. A. Hambraeus, ombudsmannen H. Håkansson, filosofie kandidaten

A. Högström, t. f. byrådirektören H. Å. Karlström, numera byråchefen P.-E. Rönquist och rektorn

B. Zachrisson.

relsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala myndig­ heter.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Kooperativa för­ bundet, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Handelskam­ maren i Gefle, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Svenska för­ säkringsbolags riksförbund, Sveriges redareförening, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbets­ givareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Tjänstemännens central­ organisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), direktionen för handelshögskolan i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut samt NKI-skolan.

Som ett andra led i utredningsarbetet har kommittén den 12 juli 1961 avgivit betänkande angående »Högre journalist- och reklamutbildning» (stencilerat). Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamöterna Håkansson och Högström.

Över sistnämnda betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits av stats­ kontoret, riksrevisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, överstyrelsen för yrkes­ utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, 1955 års universitetsutredning, studie­ sociala utredningen samt socionomutbildningskommittén.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska bankföreningen, Svenska försäk­ ringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska journalistförbundet, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Journalistinstitutet, Institutet för högre reklam­ utbildning, Grafiska institutet, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Annonsbyråernas förening, Svenska annonsörers förening, Kooperativa förbun­ det, Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare samt Sveriges public relations förening.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

3

II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad

humanistutbildning

Bakgrunden till kommitténs förslag

Till grund för kommitténs uppdrag har legat vissa allmänna riktlinjer, som redovisats i en departementspromemoria av den 3 juni 1960. Ilärom anför kom­ mittén i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

I departementspromemorian hänvisas inledningsvis till 1955 års universitets- utrednings betänkande »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU 1959: 45), i vilket antalet yrkesverksamma och yrkessökande humanister angives komma att öka från ca 11 000 år 1959 till 27 000 år 1975. I anslutning till universitetsutredningens sålunda gjorda uttalande anförde chefen för ecklesia­ stikdepartementet i propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor att han — med tanke på att läraryrket nu syssel­ sätter ca 7 000 personer med humanistisk utbildning — fann det förståeligt, att utredningen ställt sig tveksam till samhällets möjligheter att om 15 år erbjuda fullgoda arbetsuppgifter åt 27 000 humanister. Departementschefen ville dock icke på nuvarande stadium förorda inträdesspärr vid de humanistiska fakulte­ terna bl. a. med tanke på det bestämda allmänna motståndet häremot, ett mot­ stånd, som skulle kunna tolkas så, att man anser, att det i framtiden kommer att finnas betydligt vidgade möjligheter för humanister att få lämpliga arbets­ uppgifter utanför lärarbanan.

Universitetsutredningen anger i nämnda betänkande en rad yrkesområden, där det borde finnas möjligheter för humanister att göra sig gällande. Listan upptar följande: personalmän, utbildningsledare, reklammän, public relationmän, försäljare, försäljnings- och reklampsykologer, bibliotekarier, kvalificerade sek­ reterare, korrespondenter, översättare och journalister.

I anslutning till förslag av universitetsutredningen uppdrogs åt kommittén att i nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen söka bedöma arbetsmarknadens möjligheter att i framtiden tillgodogöra sig arbetskraft med någon form av huma­ nistisk utbildning. På grundval av dessa bedömningar borde kommittén utarbeta lämpliga kombinationer av ämnen och kurser samt förslag till plan över studie­ gången för vart och ett av de yrken eller yrkesområden, som upptas till behand­ ling. Med hänsyn till det starka önskemålet att snabbt få till stånd sådana nya, till arbetsmarknadens krav bättre anpassade kurser och studievägar, borde kom­ mittén, sedan den fått en första överblick över det omfattande problemkom­ plexet, successivt framlägga sina förslag.

Vid anmälan av frågan om anslag till extra utgifter vid universitet och hög­ skolor för budgetåret 1961/62 (prop. 1961:1 VIII ht, s. 558 ff.) underströk chefen för ecklesiastikdepartementet med anledning av en framställning från ifråga­ varande kommitté den 30 september 1960, att försök med olika former av diffe­ rentierad humanistutbildning borde påbörjas snarast möjligt, samt uttalade i övrigt bl. a., att det finge ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om vilka åtgär­ der, som borde vidtagas i syfte att under budgetåret 1961/62 anordna försöks­ verksamhet med nya former av utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakul­ tet. Riksdagen godkände de sålunda uppdragna riktlinjerna för verksamheten (SU 57, Rskr 179).

Kommittén har sedermera i skrivelse den 11 april 1961 framhållit, att kom­ mittén genom överläggningar med representanter för olika grenar av näringslivet kommit till den uppfattningen, att man i större utsträckning än hittills måste åstadkomma differentierade studiekurser i moderna språk. Dessa alternativa kurser, vilka avsågs bli likvärdiga med standardkurserna i vederbörande ämnen, borde enligt kommitténs uppfattning vara av väsentligt värde vid utbildningen

5

av exempelvis kvalificerad sekreterarpersonal, reklammän, journalister, biblio­ tekarier och översättare.

Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att under läsåret 1961/62 skall vid universiteten i Uppsala och Stockholm — i huvudsaklig anslutning till vad kommittén i nyssnämnda skrivelse föreslagit — försöksvis anordnas alternativa studiekurser för betygsgraderna Godkänd och Med beröm godkänd (i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen) i ämnena franska språket, spanska språket, italienska språket och, inom examensämnet slaviska språk, i ryska språket samt vid universitetet i Stockholm jämväl i por­ tugisiska språket.

Universitetskanslern har med skrivelse den 31 oktober 1961 till ecklesiastik­ departementet avgivit redogörelse för ifrågavarande försöksverksamhet. Av redo­ görelsen framgår, att försöksverksamhet med differentierade studiekurser un­ der läsåret 1961/62 — förutom i de föreskrivna ämnena — anordnas vid universitetet i Uppsala i ämnena engelska språket, nordiska språk och tyska språket, vid universitetet i Lund i ämnet ryska språket, vid universitetet i Göteborg i ämnet spanska språket samt vid universitetet i Stockholm i ämnet tyska språket. Kanslern framhåller, att vissa uppgifter, främst det stora antalet deltagare i alternativkurserna i engelska språket i Uppsala — 49 studerande under höstterminen 1961 — tyder på att en förstärkning av stödåtgärderna för försöksverksamheten är motiverad.

I propositionen 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen samt anslag för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna framlades ett förslag om anordnande försöksvis av en akademisk se kr c ter

civil

t b ildn in g i sam­

verkan mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium. Förslaget, som redovisats av en kommitté, tillsatt av stadsfullmäktige i Uppsala, avsåg en kombination av viss akademisk utbildning och den handelsgymnasie- utbildning, som meddelas vid den ettåriga fackkursen. I propositionen förordades, att eventuella merkostnader för handelsgymnasiets huvudman, orsakade av ifrå­ gavarande utbildning, skulle bestridas av statsmedel. Därvid åsyftades mer­ kostnader för inrättande av parallellavdelning för enbart den kombinerade ut­ bildningen. För dylik avdelning borde statsbidrag utgå med 100 % — i stället för 78% — av bidragsunderlaget. Riksdagen godkände förslaget (SU 110, Rskr 279).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

Kommitténs förslag

Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt första betänkande, om akademisk sekreterarutbildning, föreslagit en ny utbild- ningsväg utformad med hänsyn till främst näringslivets behov av kvalificerad sekreterarpersonal. Utbildningen skall enligt förslaget omfatta fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. Kommittén har föreslagit, att ifrågavarande sekreterarut-

6

bildning skall ske på två linjer, den ena med språklig, den andra med samhälls­

vetenskaplig inriktning. Det har förutsatts, att de akademiska studierna i bl. a.

moderna språk skall ske enligt differentierade studiekurser. Enligt kommitténs

uppfattning är det önskvärt, att akademisk sekreterarutbildning snarast möjligt

kommer till stånd på alla universitetsorter. Till handelsgymnasier eller motsva­

rande utbildningsanstalter, där särskild fackkurs för den akademiska sekreterar-

utbildningen anordnas, bör enligt kommittén statsbidrag beviljas enligt samma

grunder som godtagits beträffande den vid Uppsala stads handelsgymnasium

anordnade utbildningen.

I sitt andra betänkande avseende högre journalist- och reklamutbildning, har

kommittén framlagt förslag om viss akademisk utbildning av journalister och

reklammän. Kommitténs förslag rörande högre journalistutbild­

ning, för vilket närmare redogörelse kommer att lämnas i det följande, innebär

bl. a., att det befintliga journalistinstitutet i Stockholm förstatligas och ställes

under överinseende av kanslern för rikets universitet samt att ett nytt journalist­

institut inrättas i Göteborg. Vid instituten skall utbildning meddelas på dels

studentlinje, dels akademikerlinje, varvid i stort sett samma ettåriga kursplan

skall tillämpas för båda linjerna. Stockholmsinstitutet föreslås få en utbildnings­

kapacitet av 30 studerande på vardera linjen, medan göteborgsinstitutet för­

ordas erhålla 15 utbildningsplatser på vardera linjen. Före påbörjande av in­

stitutsutbildningen skall studerande på akademikerlinje ha avlagt fyra akade­

miska betyg, varav två i ämnet statskunskap, samt ha fullgjort minst sex må­

naders praktiktjänstgöring.

I fråga om den högre reklamutbildningen har kommittén före­

slagit, att det befintliga institutet för högre reklamutbildning i Stockholm för­

statligas och ställes under universitetskanslerns tillsyn, att ett nytt reklaminsti­

tut inrättas i Göteborg samt att principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut,

förlagt till Uppsala. Utbildningen vid instituten skall enligt förslaget ske på dels

studentlinje, dels akademikerlinje. Studerandeantalet har för vart och ett av de

tre instituten föreslagits bli 30 pa studentlinjen och 30 på akademikerlinjen, dvs.

sammanlagt 180. Enligt kommittén skall i huvudsak samma ettåriga kursplan

gälla för båda institutslinjerna. Studerande på akademikerlinje skall före på­

börjande av institutsutbildningen ha avlagt fyra akademiska betyg, varav två i

ämnet företagsekonomi, samt ha fullgjort minst åtta månaders praktikanttjänst­

göring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Yttranden

Vissa allmänna synpunkter rörande balansproblemen inför ett be­

farat humanistöverskott framföres av bl. a. TCO, som anser, att det arbete som

utföres av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna

inte får betraktas som tillräckligt för att lösa de aktuella problemen. Lämpliga

åtgärder bör enligt TCO:s mening sättas in, inte bara genom differentierad ut­

bildning på universitetsnivån utan kontinuerligt under hela skoltiden i form av

7

utvidgad yrkesorientering och anlagsprövning samt genom inrättande av utbild- ningsvägar anpassade efter arbetslivets behov. En av de mest angelägna åtgär­ derna finner TCO vara att utveckla utbildningsväsendet på gymnasienivån. Vidare bör yrkeslinjer för studenter komma till stånd i ökad utsträckning. De av kommittén föreslagna nya akademikerlinjerna erbjuder enligt TCO ingen lösning av humanistproblemet; snarare synes studenterna därigenom stimuleras att söka sig till de humanistiska fakulteterna. TCO hävdar, att det från sam­ hällsekonomisk synpunkt är rationellt att som motvikt astadkomma en särskilt stark ökning av kapaciteten på studentlinjerna.

Universitetskanslern framhåller, att bl. a. arbetsmarknadsskäl talar för att de av kommittén framlagda förslagen bör genomföras i sina huvuddrag. Enligt kanslern svnes det dock berättigat att betrakta de nu framlagda förslagen som i viss mån förslag till en försöksverksamhet.

Den övervägande delen av remissinstanserna intar en positiv hållning till för­ slaget om akademisk sekreterarutbildning. Dock bryter sig meningarna något i fråga om behovet av den föreslagna utbildningen. Länssty­ relsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att förslaget ej synes grunda sig på initiativ från näringslivets sida. Överstathallarämbetet anser, att det bör under­ sökas, om den nya linjen äger konkurrenskraft på arbetsmarknaden gentemot existerande utbildningsvägar, t. ex. handelsgymnasieutbildningen. Universitets­ kanslern finner det vanskligt att bedöma, om den föreslagna sekreterarutbild- ningen kommer att bli av någon större betydelse på arbetsmarknaden. Mycket kommer enligt kanslern att bero på vilka studerande som väljer sekreterarbanan.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar — med hänsyn till den starka efterfrågan på kvalificerade korrespondenter och sekreterare — en successiv utbyggnad av utbildningskapaciteten. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­ förbund samt SACO konstaterar, att det inom näringslivet råder brist på kvalifi­ cerade tjänstemän med god språkutbildning. Kooperativa förbundet och Svenska försäkringsbolags riksförbund finner kommitténs förslag i första hand motiverat med hänsyn till läget inom humanistsektorn. TCO och SFS hävdar, att till­ skapandet av nya utbildningsvägar måste baseras på arbetsmarknadsprognoser.

Medan remissinstanserna i allmänhet tillstyrker förslaget om en språkligt in­ riktad sekreterarutbildning, är inställningen till en samhällsvetenskaplig linje övervägande negativ.

Frågan om den ettåriga fackutbildningens tidsmässiga placering, vartill kom­ mittén ej tagit definitiv ställning, diskuteras av ett flertal remissinstanser. Från flera håll hävdas, att fackutbildningen ej bör ske parallellt med de akademiska studierna, enär möjligheterna till rationell schemaläggning och studiekoncentra­ tion reduceras. Vissa instanser — bl. a. skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkes­ utbildning och gymnasieutredningen — anser, att fackkurscn med dess grund­ utbildning bör komma i början av studierna. Därigenom skulle de studerande som så önskar erhålla en avslutad yrkesutbildning utan alltför tidskrävande stu­ dier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Utbildningstidens längd diskuteras av bl. a. ekonomiska jakulteten i Lund, som menar att studietiden bör kunna begränsas till fyra terminer genom en koncentrerad studiegång. En sådan koncentrerad studiegång skulle kunna anord­ nas i enlighet med ett av professorn i tyska språket vid universitetet i Lund T. Ahldén framlagt förslag. I nämnda förslag framhålles, att sekreterarutbild- ningen bör ge kunskap och färdighet i minst två främmande språk — varav engelska obligatoriskt — samt innehålla en kurs i svenska språket och en över­ siktskurs i ekonomi. Denna del av utbildningen föreslås förlagd till universitet, medan den praktiska utbildningen — maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontorstcknik — bör förläggas utanför universiteten. Härtill skulle komma vissa praktikmånader under ferietid. Även humanistiska fakulteten i Lund förordar en lösning i enlighet med professor Ahldéns förslag. Universitets­ kanslern finner däremot, att man bör avvakta erfarenheterna av den treåriga utbildningen, innan man överväger att införa en tvåårig linje. Stadsfullmäktige i Lund tillstyrker, att akademisk sekreterarutbildning kommer till stånd fr. o. m. läsåret 1962/63, samt förklarar sig beredda att medverka vid anordnande av sådan utbildning.

Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning har er­ hållit ett i allt väsentligt positivt mottagande av remissinstanserna. En närmare redovisning av yttrandena kommer att lämnas i det följande.

Förslaget om högre reklam utbildning tillstyrks genomgående av remissinstanserna. 1955 års universitetsutredning anser emellertid, att den före­ slagna organisationen bör leda till en vidgning av reklamutbildningens allmänna mål. Eftersom reklam verksamhet, bedriven under ansvar, i första hand måste syfta till att ge konsumenterna korrekt och för dem värdefull information, synes enligt universitetsutredningen reklamutbildningen böra innefatta jämväl kunska­ per rörande konsumtionens förutsättningar. En viss balans mellan producent- och konsumentintressena synes med hänsyn härtill böra eftersträvas både i fråga om utbildningens ämnesinnehåll och i fråga om sammansättningen av instituts­ styrelserna och utbildningsrådet.

Statens konsumentråd finner, att reklamutbildningen bör utformas så, att den vid sidan av de företagsekonomiska marknadsföringsaspekterna även ger en god insikt i de allmänna ekonomiska och sociala utvecklingstendenserna i samhället samt beträffande konsumentens situation i detta sammanhang. Enligt rådets uppfattning har kommittén i sitt förslag till akademisk utbildning inom ramen för reklamutbildningen givit för stort utrymme åt det företagsekonomiska in­ slaget, samtidigt som för liten hänsyn tagits till bl.a. de sociologiska, psykologiska och nationalekonomiska aspekterna. Humanistiska fakulteten i Stockholm fram­ för önskemål om en undersökning rörande behovet av experter inom konsument­ upplysning. Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför, att det för marknadsundersökningar krävs utbildning av annan karaktär än den av kom­ mittén föreslagna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

Departementschefen

Då de framlagda kommittéförslagen bör ses i sitt större sammanhang vill jag, innan jag redovisar mina ställningstaganden, uppehålla mig vid några kvantita­ tiva drag i utvecklingen på den högre utbildningens område.

Antalet personer i yrkesverksam ålder, som avlagt examen vid universitet eller högskola, har beräknats stiga från ca 66 000 år 1960 till omkring 105 000 år 1970. Beräkningen redovisades av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betän­ kande (SOU 1959:45). Trots en så kraftig ökning av totalantalet akademiker kan man förutse en under hela decenniet fortsatt brist på arbetskraft med högre utbildning inom åtskilliga sektorer. Bristen kommer att vara kännbarast inom främst de verksamhetsområden, till vilka personalen rekryteras från utbild­ ningslinjer med begränsad intagning. På ett område — humanisternas — synes utvecklingen däremot leda till ett arbetsmarknadsläge, där bristen under senare hälften av 1960-talet kan komma att ersättas av riklig tillgång på arbetskraft.

Enligt universitetsutredningen borde tillströmningen till humanistisk utbild­ ning med hänsyn till den framtida balansen på arbetsmarknaden icke fortsätta att stiga utan tvärtom — även i absoluta tal — totalt sett minska. Utvecklingen under de år som följt, sedan utredningen framlade sina riktlinjer och förslag rörande den högre utbildningen under 1960-talet, har dock inte medfört någon minskning av tillströmningen till humanistiska studier. Antalet nyinskrivningar vid de humanistiska fakulteterna har under läsåren 1959/62 överskridit de av ut­ redningen framräknade talen med omkring 50 %.

Utredningen räknade med att antalet humanister i yrkesverksam ålder skulle öka från i runt tal 15 000 år 1960 till ca 28 000 år 1970; efter ytterligare fem år skulle antalet ha nått upp till omkring 38 000. Om de senaste årens inskrivnings- siffror inte är av tillfällig karaktär kan man emotse en i absoluta tal starkt ökande examination vid de humanistiska fakulteterna. Den av utredningen angivna nivån för år 1975 skulle under sadana omständigheter komma att vara uppnådd redan i början av 1970-talet.

Av tillgängligt statistiskt material framgår, att omkring 75 % av de ungdomar som under 1950-talet genomgått allmänbildande gymnasium fortsatt sina studier vid universitet eller högskola. Flertalet av de studenter som gått vidare till högre studier har sökt sig till de fria fakulteterna och närmare hälften har på­ börjat humanistiska studier.

I propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m.m. framhöll jag bl. a., att jag trots de oroande perspektiven på humanisternas arbetsmarknad cj ville förorda, att frågan om införande av en inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna da skulle aktualiseras. I stället borde man vidtaga andra åtgärder för att åstadkomma eu med hänsyn till arbetsmarknaden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, hög­ skolor och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor.

I nämnda proposition föreslog jag ett handlingsprogram av i huvudsak bil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

9

jande innebörd. Universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960- talet ut i betydande omfattning med tyngdpunkten lagd på de utbildningslinjer som har intagningsbegränsning. Den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognos- tiska utredningsverksamheten förstärkes. Yrkesvägledningen i gymnasiet inten­ sifieras. Det studiesociala stödet utformas med hänsyn till de likartade ut­ gångspunkterna för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymna- siestadiet. Beträffande de gymnasiala skolformerna måste med hänsyn till de stora dragen i utvecklingen de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas intagningskapacitet ökas särskilt starkt under de närmaste åren. De statliga insatserna på de icke-akademiska utbildningslinjernas område måste öka kraftigt under 1960-talet. Riksdagen godkände detta handlingsprogram.

Riksdagsbeslutet 1960 avsåg bl. a. en väsentlig successiv utvidgning av de tekniska högskolornas och handelshögskolornas utbildningskapacitet. Genom be­ slut av 1961 års riksdag har även riktlinjer uppdragits för en avsevärd ökning av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. Dessa och andra lik­ nande åtgärder för att ge fler studenter en yrkesutbildning syftande till verk­ samhet inom de stora bristområdena har naturligtvis ännu blott till en del kun­ nat dämpa köbildningen framför de spärrade utbildningsanstalterna. Student­ antalet och därmed efterfrågan på högskoleutbildning har stigit i snabbare takt än antalet utbildningsplatser. Detta innebär, att studenter, som söker sig till akademiska studier, i allt större utsträckning hänvisas till de fria fakulteterna. Höstterminen 1961 valde 60% av dessa studenter humanistiska studier, 31% naturvetenskapliga, 6 % juridiska och 3 % teologiska.

I syfte att åstadkomma bättre underlag för såväl utbildningsplaneringen som yrkesvägledningen beslöt statsmakterna i fjol att bl. a. inrätta en särskild prog­ nosdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om yrkesvägledningens resurser har för riksdagen framlagts skilda förslag om en betydande förstärkning.

Med beaktande av både arbetsmarknadens framtida personalbehov och de utbildningssökandes studieönskemål har jag i överensstämmelse med det nyss­ nämnda handlingsprogrammet i årets statsverksproposition förordat, att den pågående kraftiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen i betydande ut­ sträckning koncentreras till fackgymnasierna. Härigenom skulle en allt större andel av de studerande få möjlighet att genomgå sådan gymnasieutbildning, som leder direkt ut i yrkeslivet. Då strömmen av studerande från fackgymnasierna till universiteten ännu visat sig vara relativt begränsad, torde man kunna utgå från att den förutsatta omstruktureringen av gymnasiet på längre sikt även kommer att leda till en något minskad press på de fria fakulteterna. Det bör dock framhållas, att antalet examinerade vid de allmänbildande gymnasierna kommer att starkt öka även under de närmaste åren.

I ett samhälle med en snabbt stigande allmän utbildningsnivå ter det sig naturligt, att arbetskraft med studentexamen efterfrågas i ökad utsträckning. För utbildningsplaneringen framstår det som angeläget, att fortlöpande invente­ ringar sker av arbetsområden för vilka en ökad rekrytering av personer med

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

11

studentexamen såsom slutexamen skulle vara av speciellt värde. Särskilt med hänsyn till risken av att ett skärpt konkurrensläge kan komma att uppstå för humanistiskt utbildad arbetskraft synes det betydelsefullt, att ökad uppmärk­ samhet ägnas åt olika möjligheter att avlänka en större del av studentströmmen till yrkesutbildning utanför universiteten och högskolorna.

En kraftigt ökad tillgång på humanistiskt utbildad arbetskraft ger naturligtvis anledning till vissa överväganden beträffande möjligheterna att på ett med hänsyn till utbildningsgraden adekvat sätt utnyttja detta tillskott på arbets­ marknaden. År 1960 fanns det omkring 15 000 humanister i yrkesverksam ålder. Samtidigt motsvarade antalet lärare i humanistiska ämnen i högre skolformer ca 8 000 tjänster. Medan antalet humanister i yrkesverksam ålder sannolikt kommer att fördubblas under 1960-talet, synes enligt senast tillgängliga uppgifter — jag avser därvid den inom kort publicerade prognosen »Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet», till vilken jag ämnar återkomma närmare i annat sammanhang — antalet lärartjänster i humanistiska ämnen fram till år 1970 att teoretiskt sett kunna stiga till högst 13 000. I dessa ämnen, där bristen nu motsvarar ca 1 000 tjänster, föreligger under perioden ett behov motsvarande högst 4 000 nya tjänster. Det totala rekryteringsbehovet — dvs. utvidgnings- behovet jämte ersättningsbehovet och utbytesbehovet — av lärare i läroämnen med filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande i humanistiska ämnen kan för samtliga skolformer t. o. m. gymnasieålderns under 1960-talet förmodas mot­ svara maximalt 6 000 ä 7 000 tjänster.

Med ledning av nu kända utvecklingstendenser torde man för ifrågava­ rande period — om än med viss reservation — kunna räkna med att antalet ledigblivande ämneslärartjänster i humanistiska ämneskombinationer kommer att motsvara endast omkring en tredjedel av antalet under perioden avlagda lägre examina i humanistisk fakultet. Fram till omkring mitten av 1960-talet väntas lärarbristen i flertalet humanistiska ämnen bestå. Därefter kan ett täm­ ligen snabbt omslag på denna del av lärarbanan förmodas inträffa.

Det står sålunda fullt klart, att personer med examen från humanistisk fakul­ tet i framtiden kommer att få söka sysselsättning utanför lärarbanan i en helt annan omfattning än för närvarande. Detta synes vara en i och för sig fullt rim­ lig utveckling. Den expansion som vårt samhälle nu på eu mängd områden genomgår bör givetvis avspeglas även i en på alla nivåer höjd utbildningsstan- dard likaväl som den också kommer till direkt uttryck i form av krav från arbetsgivarsidan på mer kvalificerade utbildningsmcriter hos de anställda. Humanistiskt utbildad arbetskraft kan otvivelaktigt göra en betydelsefull insats inom en rad yrken, där man hittills inte ansett sig ha anledning att utnyttja personer med akademisk utbildning. Även för det allmänna och för organisatio­ nerna erbjuder sig här ett tillfälle till rekrytering av kvalificerad personal. Jag hyser därför den uppfattningen, att riklig tillgång på humanister i och för sig inte behöver betyda humanistöverskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Det skulle emellertid vara oriktigt att bagatellisera de omställningssvårigheter som i detta avseende sannolikt kommer att uppstå på arbetsmarknaden under en övergångsperiod.

Det är ett primärt samhällsintresse att individen får möjlighet att efter be­ gåvning och intresse fritt välja sin utbildningsväg. I ett läge då det blir uppen­ bart, att man först på mycket lång sikt kommer att kunna uppnå balans på en viss arbetsmarknadssektor, kan det likväl bli nödvändigt att överväga vissa reglerande åtgärder. På humanistsektorn kan redan inom de närmaste åren ett sådant läge uppstå.

Min avsikt har varit att här redovisa vissa tendenser i stort på humanisternas arbetsmarknad. Det framgår av min redogörelse, att läget inom relativt snar framtid kan komma att te sig allvarligt. Jag vill dock med skärpa understryka, att det i propositionen 1960: 119 framlagda, av statsmakterna beslutade hand­ lingsprogrammet — som självfallet måste betraktas som ett program på tämligen lång sikt — ännu i endast begränsad utsträckning haft möjlighet att påverka utvecklingen. Det ter sig emellertid synnerligen angeläget, att bl. a. de yrkesväg- ledande organen i sin verksamhet noga beaktar utvecklingstendenserna på hu- manistsektorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Behovet av en med hänsyn till olika verksamhetsområden differentierad ut­ bildning inom de filosofiska fakulteterna har under senare år belysts i skilda sammanhang. I propositionen 1960: 119 anslöt jag mig till universitetsutred- ningens uppfattning, att en efter arbetsmarknadens behov bättre anpassad huma­ nistutbildning skulle komma till stånd. I konsekvens härmed tillkallade jag i juni 1960, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande, särskilda sakkunniga för att verkställa närmare utredningar och successivt avge förslag angående anord­ nande av nya former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet. De sakkunniga — kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulte­ terna — avgav på hösten samma år förslag rörande differentierade studiekurser i vissa moderna språk. De försök med sådana kurser som igångsatts vid univer­ siteten i Uppsala och Stockholm fr. o. m. början av innevarande läsår bör bl. a. ses som en första åtgärd för att undvika överproduktion av läraraspiranter i berörda ämnen. Alternativa studiekurser kan självfallet anordnas inom en rad ämnen utanför språkämnena och får därför anses skapa en av de viktigaste för­ utsättningarna för anordnande av nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakul­ teterna. Därjämte torde det också vara möjligt att, redan med stöd av gällande bestämmelser, åstadkomma ändamålsenliga examenskombinationer över sektions- och fakultetsgränserna. Vid min medelsberäkning under anslaget till extra ut­ gifter vid universitet och högskolor i årets statsverksproposition har jag beaktat,

13

att särskilda anordningar i samband med försöksverksamhet vid de filosofiska fakulteterna kan bli aktuella även under nästa budgetår.

Kommittén har under år 1961 överlämnat två betänkanden, det ena angående akademisk sekreterarutbildning, det andra rörande högre journalist- och reklam­ utbildning. Tillkallandet av de sakkunniga betingades, såsom jag nyss antytt, främst av önskemål om att skapa nya utbildningsvägar, som skulle göra personer med humanistisk grundutbildning mera direkt användbara pa arbetsmarknaden. De sakkunniga har därför haft att pröva bl. a. möjligheterna att kombinera olika former av utbildning vid filosofisk fakultet med praktisk yrkesutbildning av skilda slag. Samtliga de förslag, som kommittén framlagt i dessa båda betän­ kanden, avser kombinerad treårig utbildning, förlagd delvis till universitet, delvis till fackutbildningsanstalter.

Fördelarna med en kombinerad utbildning synes betydande, när det gäller humanisternas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Huvudidén med de sålunda avsedda kombinationsstudierna erbjuder emellertid vissa generella problem. Det kan nämligen ifrågasättas, vilken slutlig effekt ett genomförande av kombinerade utbildningsvägar får på tillströmningen till de humanistiska fakulteterna. En fackutbildning placerad före den akademiska utbildningen kan visserligen få till följd, att en viss avgång till yrkesverksamhet sker redan efter fackkursens slut. En dylik studieordning kan emellertid också tänkas stimulera till fortsatta universitetsstudier utöver dem som krävs för att den tänkta kom­ binerade utbildningen skall kunna avslutas. Om fackutbildningen förlägges efter de föreskrivna akademiska studierna är det möjligt, att de studerande i valet mellan att fortsätta till en fullständig akademisk examen och att — efter tenta­ mina i vissa ämnen — övergå till fackstudier föredrar det förstnämnda alternati­ vet. För att i någon mån motverka en sådan utveckling torde det krävas, att universiteten får möjlighet att utfärda avgångsbetyg för fullbordade akademiska studier inom ramen för en kombinerad utbildning. Det från avlänkningssynpunkt sannolikt effektivaste alternativet — yrkesinriktad utbildning parallellt med de teoretiska studierna — torde av praktiska skäl vara svårt att genomföra, om inte hela utbildningen förlägges till en och samma läroanstalt. I den mån kom­ binerade utbildningslinjer enligt kommitténs modell åstadkommes, är det nöd­ vändigt, att ifrågavarande problem fortlöpande bevakas av berörda myndigheter. Detta understryker också behovet av ett effektivt system för registrering av de studerande.

Kommittén har föreslagit en treårig högre sek r eterar utbild- n i n g, bestående av fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handels- gymnasium samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. En försöksverksam­ het med sekreterarutbildning av denna typ har inletts fr. o. m. början av inne­ varande läsår genom samarbete mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Vid en sekreterarutbildning av den kombinerade typ som kommittén föreslagit torde problemet om avlänkningseffekten bli särskilt aktuellt. Det synes nämligen rimligt att antaga, att åtskilliga studerande med handelsgymnasieexamen och studenter med ettårig fackkurs vid handelsgymnasium, vilka normalt sett skulle ha sökt sig direkt till förvärvsarbete, kan komma att fortsätta sina studier för att erhålla akademisk sekreterarkompetens. Det särskilda värdet av en sådan vidareutbildning kan diskuteras, detta även med hänsyn till att han- delsgymnasieutbildningen nu skall bli treårig. Det torde däremot i och för sig vara av stor betydelse, om studenter från allmänbildande gymnasium finge möj­ lighet att genomgå en från de synpunkter jag här anfört tillfredsställande upp­ lagd sekreterarutbildning; dels skulle erhållas ett lämpligt utbildningsalternativ inför ett skärpt läge på humanisternas arbetsmarknad, dels skulle dessa stude­ rande kunna få en utbildning, anpassad efter näringslivets behov.

Vissa remissinstanser har, i betraktande av att den av kommittén tänkta utbildningsvägen skulle få konkurrera med närbesläktade utbildningslinjer, ifrågasatt själva behovet av den avsedda sekreterarutbildningen. Övervägande antalet remissinstanser har beträffande den i kommittéförslaget ingående sam­ hällsvetenskapliga linjen av sekreterarutbildningen ställt sig synnerligen kritiska.

För egen del är jag, mot bakgrunden av vad jag nu anfört, inte beredd att taga slutlig ställning till kommitténs förslag om en reguljärt organiserad akade­ misk sekreterarutbildning.

Den försöksverksamhet med sådan utbildning, som pågår i Uppsala i huvud­ saklig överensstämmelse med vad kommittén nu föreslagit, bör enligt min mening fortsätta åtminstone t. o. m. vårterminen 1964. Ett nytt ställnings­ tagande längre fram men före nämnda tidpunkt kan bli aktuellt med hänsyn till bl. a. att den första årskullen med treårig handelsgymnasieutbildning då examineras. För den fortsatta verksamheten på området är det av största bety­ delse, att uppgifter insamlas bl. a. om de studerandes benägenhet att fullfölja sina studier till en fullständig akademisk examen.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har framkommit bl. a. ett förslag från ekonomiska och humanistiska fakulteterna i Lund angående utform­ ningen av en tvåårig högre sekreterarutbildning, grundad på studentexamen från det allmänna gymnasiet. Förslaget — som utarbetats av professorn i tyska språket vid Lunds universitet T. Ahldén — avser universitets­ utbildning med enterminskurser i minst två främmande språk, av vilka engelska skall vara obligatoriskt ämne. Dessa kurser skall enligt förslaget motsvara ford­ ringarna för betygsgraden Godkänd i filosofie kandidatexamen. Därjämte föreslås halvterminskurser i svenska språket samt i ytterligare ett ämne, benämnt ekonomi. Vidare skulle ingå dels fackkurser — förlagda utanför vederbörande universitet — i maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontors- teknik, dels praktik under ferietid.

Detta förslag finner jag principiellt sett vara av intresse. Jag vill i samman­ hanget erinra om att vid de danska handelshögskolorna finns en särskild tvåårig

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

15

korrespondentutbildning med samordnad teoretisk och praktisk undervisning. Då högre sekreterarutbildning enligt min uppfattning bör ha till syfte att i första hand ge de studerande god färdighet i att behandla de främmande språken i tal och skrift, synes det mig motiverat, att försök anordnas med sådan högre sekre­ terarutbildning, som i sin helhet eller till väsentligaste delen är förlagd till läro­ anstalt utanför universitet. De båda lundafakulteternas förslag torde böra över­ arbetas med detta som mål.

Stadsfullmäktige i Lund har i sitt yttrande över kommitténs ifrågavarande betänkande uttalat sig positivt till medverkan vid anordnande av viss under­ visning inom ramen för akademisk sekreterarutbildning i Lund. Det bör i sam­ band med den av mig förordade överarbetningen undersökas om Lunds stads yrkesskola, som nu för ettårig sekreterarkurs för elever med studentexamen er­ håller statsbidrag enligt gällande bestämmelser för central yrkesskola, möjligen kan tänkas ombesörja undervisning även för en tvåårig sekreterarutbildning av antytt slag. Som kursledare torde i vissa ämnen universitetslärare kunna utnytt­ jas. Med hänsyn till att tvååriga sekreterarkurser kan förutses få ett regionalt rekryteringsunderlag, förutsätter jag, att för sådan utbildning, anordnad vid statsunderstödd yrkesskola, skall kunna utgå statsbidrag enligt de för central yrkesskola gällande grunderna.

Det synes mig angeläget att en försöksverksamhet med organisatoriskt sam­ ordnad utbildning vid tvåårig sekreterarkurs om möjligt anordnas i Lund redan fr. o. m. början av läsåret 1962/63. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att tillsammans med länsskolnämnden i Malmöhus län, skol­ myndigheterna i Lund samt de lokala universitetsmyndigheterna föranstalta om att en sådan verksamhet igångsättes.

Kommittén har i sitt betänkande om högre journalist- och reklamutbildning föreslagit dels inrättande av statliga journalist- och reklaminstitut, dels anord­ nande av särskilda treåriga akademikerlinjer för blivande journalister och re­ klammän. Till kommitténs förslag om högre journalistutbildning återkommer jag i ett följande avsnitt.

I fråga om högre reklam utbildning förordar kommittén bl. a., att Institutet för högre reklamutbildning i Stockholm, vilket är organiserat som en stiftelse, förstatligas, att ett nytt reklaminstitut inrättas i Göteborg samt att principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut, förlagt till Uppsala. Jämte ettåriga utbildningslinjer av den typ som finns vid det nuvarande stockholms- institutet bör enligt kommittén inrättas särskilda akademikerlinjer med utbild­ ning omfattande dels fyra akademiska betyg, av vilka två i företagsekonomi och två i valfria ämnen, dels åtta månaders praktikanttjänstgöring, dels slutligen ettårig fackutbildning vid statligt reklaminstitut.

Även om tillgängliga prognoser rörande behovet av reklam personal ej är helt tillfredsställande underbyggda, är det troligt, att efterfrågan på personer med högre utbildning av betydelse för reklamverksamhet — främst humanister och

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

samhällsvetare — kommer att öka mycket kraftigt. Arbetsmarknadsskäl talar sålunda i och för sig för att utbildningskapaciteten på detta område vidgas.

Det kan från vissa synpunkter hävdas att sådan utbildning skulle vara en uppgift i första hand för näringslivet och dess organisationer. Häremot kan med skäl invändas, att det även för samhället är ett intresse att medverka i reklam­ utbildningen eftersom denna utbildning med avseende på målet i princip inte skiljer sig från annan statlig utbildningsverksamhet för näringslivets behov.

Begreppet reklam har emellertid en vidare mening än enbart kommersiell marknadsföring. Folkrörelser, organisationer samt statliga och kommunala organ intresserar sig alltmer för uppgiften att via media av olika slag vinna förståelse för och skapa kunskap om sina strävanden. För att denna sida skall kunna hävda sig är det naturligtvis riktigt, att berörda sektorer får tillgång till väl­ utbildad personal för saklig upplysning. Även detta utgör ett vägande skäl för att staten bör engagera sig i utbildningen.

Den av kommittén föreslagna utformningen av reklamutbildningen innebär, att studierna i betydande utsträckning skulle koncentreras kring de rent före­ tagsekonomiska problemen. Detta har väckt viss kritik vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har understrukit, att alltför ringa hänsyn tagits till sociologiska och psykologiska aspekter samt till konsumenternas intressen. Uni- versitetsutredningen har i sitt yttrande över kommittéförslaget sålunda anfört att en viss balans mellan producent- och konsumentintressen bör eftersträvas i fråga om bl. a. ämnesinnehållet vid en dylik utbildning.

För egen del ansluter jag mig till de här berörda kritiska synpunkterna. Jag vill dessutom tillägga att jag finner det nödvändigt, att — om staten skall engagera sig i utbildningen — de sidor av reklamverksamheten, som kan sägas vara skadliga, bl. a. genom att de verkar med andra medel än dem som åsyftar korrekt vägledning, utbildningsmässigt med all kraft motverkas. Det synes mig med hänsyn till vad jag här anfört nödvändigt, att en översyn av kommitténs förslag verkställes, innan ett slutligt ställningstagande sker till det framlagda förslaget.

Kommitténs arbete har präglats av strävan att åstadkomma en för humanis­ tiskt inriktade studerande kvalificerad utbildning, avsedd för yrkesverksamhet på andra områden än skolväsendet. När det gäller möjligheterna att anordna utbildningsvägar av större kvantitativ betydelse som alternativ till lärarbanan möter självfallet stora svårigheter. Trots detta är det angeläget, att fortlöpande studier sker av olika möjligheter att åstadkomma lämplig praktisk yrkesutbild­ ning i anslutning eller som alternativ till humanistiska studier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

III. Journalistutbildning

Kommitténs utredning och förslag

Allmänna synpunkter

Kommittén redovisar inledningsvis följande synpunkter på utbildningen av

journalister.

Hittills har akademiker och andra personer med högre utbildning utgjort en

relativt liten andel av hela antalet journalister. De flesta tidningar har vid an­

ställande av journalister fäst avseende främst vid tidigare praktik och ådagalagd

fallenhet för yrket, mindre vid examina och formell utbildning. Man har ansett,

att vad som främst fordras för att lyckas i yrket, är naturlig fallenhet. Nödvän­

dig yrkeskunskap har ansetts bäst kunna inhämtas genom aspiranttjänstgöring.

Utvecklingen i vårt samhälle leder dock, här liksom på andra håll, till krav

på bättre kunskaper och bättre utbildning. Samhällslivets alltmer invecklade

struktur, de ökade kontakterna med de främmande kulturkretsar, som utveck­

lingsländerna utgör, den numera behövliga journalistiska presentationen av forsk­

ningsresultat inom humaniora, inom natur- och läkarvetenskap samt av hän­

delser på teknikens områden, de ofta svåra problem, som möter vid konsument­

upplysning, allt bidrar till att skärpa kraven på dagens och morgondagens jour­

nalister.

Det kommer alltså att behövas journalister med insikter inom snart sagt alla

områden. Samhällsvetenskaperna har dock en särskild betydelse, och det är

önskvärt, att en journalist förutom fackkunskaper besitter goda kunskaper inom

åtminstone en del av dessa. Statskunskap träder härvid i förgrunden jämte de

intilliggande ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik. Det bör dock

starkt betonas, att dessa i viss mån centrala ämnen ej får bli dominerande. I

framtiden kommer med all sannolikhet varje något större redaktion att finna

det värdefullt att hos sig ha medarbetare, som bedrivit akademiska studier i helt

skilda ämnen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

]

7

Behovsberäkningar

Som grundval för kommitténs bedömning av utbildningsbehovet har tjänat

en undersökning rörande den nuvarande arbetskraftens sammansättning och

fördelning samt prognoser över det framtida behovet av journalister inom olika

verksamhetsområden. Undersökningarna har utförts av arbetsmarknadsstyrelsens

prognossektion. Vid arbetet med prognosen har — med vissa modifikationer —

antagits, att de utvecklingstendenser som hittills kunnat registreras kommer att

bestå under de närmast följande tjugo åren. Resultatet av undersökningen

redovisas av kommittén i följande tabeller.

Av tabell 1 framgår enligt kommittén, att den framtida ökningen av journalist­

kårens storlek kommer att falla nästan helt på för journalister relativt nya

områden, medan det främsta traditionella verksamhetsområdet, dagspressen,

kommer att få en relativt sett starkt minskad betydelse. Orsaken härtill anser

kommittén vara framför allt den rationalisering och den nedläggning av mindre

och svagare tidningar, som nu pågår.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 saml. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Tabell 1. Journalistkårens storlek och fördelning på verksamhetsområden

vid olika tidpunkter.

V erksamhetsområde

Personalstocken

1965

1970

1975

1980

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

Dagspress ............ 2 217 59,0

2 224 51,3 2 245 45,7 2 317 41,8

2 430 39,0

Veckopress............

172 4,6

247 5,7 320 6,5 392

7,1 472 7,6

Fackpress ............

400 10,7 449 10,4

497 10,1 545 9,8 594 9,5

Nyhetsbyråer ....... 117 3,1 120 2,8

120 2,4 120 2,2 120 1,9

Förlag .................

195 5,2 255 5,9 310

6,3 370 6,7 425 6,8

Industri ............... 337 9,0 540 12,5

740

15,1

930 16,8 1 130 18,1

Radio-TV............. 317 8,4 502 11,6 682 13,9 870

15,7 1 064 17,1

Summa 3 755 100,0

4 337 100,0 4 914 100,0 5 544 100,0 6 235

100,0

Tabell 2. Nyrekryteringsbehov per år under tiden 1961/80.

V erksamhetsområde

1961/65 .

1966/70 1971/75 1976/80

Dagspress........................................

105

122

130

145

Veckopress .......................................

14

17

20

24

Fackpress ........................................

16

17

16

17

Nyhetsbyråer...................................

1

1

Förlag .............................................

12

11

13

13

Industri ..........................................

37

45

45

52

Radio-TV ........................................

23

28

39

48

Summa nyrekrytering

208

240

263

300

Kommittén pekar på att — såsom framgår av tabell 2 — dagspressen trots dess relativt sett minskade betydelse även i fortsättningen kommer att absor­ bera huvudparten eller ungefär hälften av de nytillkommande journalisterna.

Kommittén framhåller, att det inte varit möjligt att göra en fullständig för­ delning på utbildningskategorier, då det saknas statistiskt underlag för speci­ ficerade antaganden rörande utbildningen. Ett hypotetiskt antagande har dock gjorts rörande utvecklingen av andelen akademiker inom de olika verksamhets­ områdena. Resultatet härav redovisas i tabell 3.

Den i tabell 3 visade utvecklingen skulle enligt kommittén innebära, att ca 28 % av nyrekryteringen under 1960-talet och ca 33 % under 1970-talet skulle bestå av akademiker.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

19

Tabell 3. Andelen akademiker av personalstocken vid olika tidpunkter.

V erksamhetsområde

Andel akademiker

1960

1965

1970

1975

1980

%

%

%

%

%

Dagspress .......................................

10

12

14

16

18

Veckopress .....................................

10

12

14

16

18

Fackpress .......................................

10

12

14

16

18

Nyhetsbyråer ..................................

10

12

14

16

18

Förlag ............................................

50

55

55

60

60

Industri ..........................................

10

12

14

16

18

Radio-TV .......................................

37

40

40

45

45

På grundval av detta antagande har rekryteringsbehovet av akademiker

på journalisternas yrkesområde beräknats till 58 per år under åren 1961—

65, 67 per år 1966—70, 89 per år 1971—75 samt 96 per år 1976—80. Ett verk­

samhetsområde, som ej införts i beräkningarna, är pressombudsmännens. Det

omfattar 75 ä 100 personer och kan enligt kommittén tänkas växa i framtiden,

något som skulle innebära en viss ökning av det totala rekryteringsbehovet.

Trots att det statistiska underlaget enligt kommittén på vissa ställen är svagt,

anser kommittén beräkningarna fullt rimliga. Siffrorna för rekryteringsbehovet

och för behovet av akademiskt utbildade är enligt kommitténs mening snarast

tilltagna i underkant. Som nyss nämnts har i beräkningarna inte beaktats press­

ombudsmännens verksamhetsområde. Ej heller har hänsyn tagits till den starka

expansion av den systematiska public relation-verksamheten som både på kon­

sultplanet och inom företagen ägt rum under de senaste åren. Denna utveckling

kommer enligt kommitténs uppfattning med all sannolikhet att fortsätta samt

medföra ökad efterfrågan på journalister.

Nuvarande utbildning

Utbildningen av journalister har hittills till allra största delen utgjorts av

lärlingsutbildning, som haft formen av aspiranttjänstgöring. Den ordnade, syste­

matiska utbildningen har varit ganska obetydlig. Om den hittillsvarande utbild­

ningen anför kommittén i huvudsak följande.

Aspiranttjänstgöringen skall enligt kollektivavtal mellan Tidningarnas arbets­

givareförening och Svenska journalistförbundet omfatta journalistisk heltids­

anställning under 18 månader. Om särskilda skäl föreligger, kan aspiranttiden

förkortas eller slopas. Aspiranttjänsten skall innefatta allsidig journalistisk ut­

bildning, såvitt möjligt under handledares överinseende. Denne skall vid lämp­

liga tidpunkter skriftligen meddela företaget respektive aspiranten sin uppfatt-

2* —

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

ning om aspirantens lämplighet för yrket. Aspiranttjänstgöringen har i de allra flesta fall kommit att förläggas till landsortstidningar och mindre tidningar, på grund av att bl. a. de stora stockholmstidningarna ej ansett sig kunna ställa några aspirantplatser till förfogande.

Journalistkursen vid Göteborgs universitet. Redan år 1938 inrättades vid

Göteborgs högskola en speciell »journalistlinje». Den innebar, att studenter, som ämnade söka sig till pressen, kunde få sina studier för fil. kand.-examen tillrätta­ lagda med speciell hänsyn till journalistyrkets krav. Den första egentliga jour­ nalistkursen anordnades läsåret 1946/47. En sådan kurs har sedan ordnats varje år. Den har i första hand varit avsedd för studerande vid Göteborgs universitet, men även icke-studenter har fått deltaga. Deltagarantalet har i allmänhet rört sig om 20—25. De två sista åren har undervisningen omfattat 100 timmar, vilka fördelats ungefär lika på teoretisk och praktisk undervisning. Avsikten har inte varit att erbjuda någon fullständig yrkesutbildning utan snarare att ge de studenter, som funderar på journalistbanan, en inblick i och åtminstone elemen­ tära kunskaper för yrket. Kursledare har varit en aktiv journalist, som själv svarat för ca hälften av undervisningen. Även övriga lärare har till större del utgjorts av aktiva journalister.

Vissa fortbildningskurser. Hösten 1946 arrangerade Tidningsutgivareför- eningen, Publicistklubben och Journalistföreningen en treveckors fortbildnings­ kurs för journalister, vilken rönte livlig uppskattning. Mera omfattande allmänna kurser hölls åren 1950 och 1951 i Stockholm av de tre pressorganisationerna i samarbete med Stockholms högskola. År 1956 hölls nästa stora allmänna kurs i samma regi. Det kan vidare nämnas, att under åren 1950—1956 korta special­ kurser har hållits i bl. a. samhällsekonomi, aktuella familjefrågor, utrikespolitik och atomkraft.

Poppius’ journalistskola i Stockholm startades 1947 och drivs i enskild regi under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen kan betrak­ tas som förberedelse till aspirantanställning på redaktion. Kurserna bedrives som kvällsundervisning i 14 veckor. Inträdesvillkor är realexamen, normalskole- kompetens eller avgångsbetyg från enhetsskolans årskurs 9g, helst kompletterat med studier i samhällskunskap eller något främmande språk.

Journalistinstitutet. År 1955 tillsatte Tidningsutgivareföreningen, Svenska journalistförbundet och Publicistklubben eu journalistutbildningskommitté, som år 1957 avgav ett yttrande med förslag och riktlinjer för anordnande av jour­ nalistisk grundutbildning. Detta förslag resulterade i upprättandet av Journalistinstitutet i Stockholm, vilket startade sin verksamhet hösten 1959.

Institutet är organiserat som en stiftelse och understött av pressens organisa­ tioner, enskilda företag, Sveriges radio AB m. fl. Institutet åtnjuter visst stats­ understöd genom överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen är orga­ nisatoriskt samordnad med den som sker vid Grafiska institutet och Institutet för högre reklamutbildning. Kurstiden vid institutet är två terminer (ca 700 tim­ mars undervisning). Som inträdesfordringar gäller studentexamen eller mot­ svarande kunskaper, minst tre månaders journalistpraktik samt kunnighet i maskinskrivning. Under läsåret 1959/60 genomgick 27 elever institutet, varav 20 hade studentexamen. Höstterminen 1960 antogs av ett hundratal sökande 32 elever. Kursavgiften är 350 kr. per termin. Eleverna kan erhålla statlig studie­ hjälp. Genomgång av journalistinstitutet medför förkortning av den avtalsenliga aspiranttjänstgöringen med 15 månader.

Förslag om högre journalistutbildning

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

21

Vid sina överväganden av frågan om högre utbildning av journalister, har kom­ mittén funnit, att en sådan utbildning bör omfatta både akademiska studier och en fullgod yrkesutbildning. Då det här gäller att skapa en attraktiv studieväg för studerande vid humanistisk fakultet, anser kommittén, att den sammanlagda, genomsnittliga studietiden ej bör vara längre än tre år — den tid, som normalt erfordras för att avlägga en akademisk grundexamen. Kommittén har vid sin bedömning funnit, att ett läsårs studier fordras för att inhämta nödvändig yrkeskunskap.

Kommittén förordar således, att det — jämte en journalistisk grundutbildning av det slag som nu meddelas vid Journalistinstitutet i Stockholm — skapas en speciell studieväg för sådana humanister, som har håg och fallenhet för den journalistiska banan. På denna studieväg förmedlas den rena yrkesutbildningen av institut motsvarande det nuvarande stockholmsinstitutet. För inträde på journalistinstituts ettåriga akademikerlinje bör enligt kommittén krävas dels att minst fyra akademiska betygsenheter förvärvats, varav två i ämnet stats­ kunskap, dels att minst sex månaders praktiktjänstgöring på tidningsredaktion fullgjorts.

Akademiska studier

Två obligatoriska betygsenheter i statskunskap. Kommittén betonar, att det överväldigande flertalet journalister i sitt arbete ständigt kommer i kontakt med den offentliga förvaltningen och dess arbete, med organisationsväsendet, med socialpolitiken och dess problem, med politiska teorier och åskådningar, opinionsbildning etc. Vid den journalistiska behandlingen av hithörande frågor synes det enligt kommittén vara en avgjord fördel att ha den teoretiska bak­ grund, som akademiska studier kan ge. På denna grund förordar kommittén, att två betyg i statskunskap skall krävas för inträde på journalistinstitut. Mot detta ställningstagande skulle enligt kommittén kunna invändas, att det är önskvärt, att den framtida journalistkåren som helhet betraktad erhåller en så bred allmänbildning och kunskapsbas som möjligt, och att det här gäller att för studerande med en mängd skilda intressen och ämnesinriktningar åstadkomma en attraktiv studieväg samt att det från dessa synpunkter är angeläget, att studierna bindes så litet som möjligt. Dessa synpunkter uppväger emellertid enligt kommitténs uppfattning icke de nyss anförda skälen för att kräva två betyg i statskunskap. Härom anför kommittén i övrigt huvudsakligen följande.

De förut nämnda områdena inom statskunskapen bör enligt kommitténs upp­ fattning studeras ingående, medan mindre vikt kan fästas vid de författnings- historiska delarna. Kommittén betraktar det som önskvärt, att de studerande, som ämnar inrikta sig på journalistyrket, beredes möjlighet att förvärva två betyg i statskunskap enligt cn alternativ studieplan, som lägger huvudvikten

22

just vid inledningsvis nämnda ämnesdelar. Varje universitet bör vid utformandet

av en dylik alternativ studieplan äga frihet att lägga tyngdpunkten på den ena

eller den andra ämnesdelen. Det är därvid väsentligt, att en sådan alternativ

studieplan icke utformas så, att den studerande därigenom låses vid ett visst

yrkesval.

Två betyg i fritt valda ämnen. I fråga om två av de fyra betygsenheter, som

enligt kommittén bör krävas för inträde på journalistinstitutets akademiker­

linje, föreslås ett helt fritt ämnesval. Kommittén har funnit det sannolikt, att

det i framtiden kommer att fordras allt större kunskaper av den enskilde jour­

nalisten. Det torde enligt kommitténs uppfattning också vara rimligt att förut­

sätta, att det på journalistkåren som helhet kommer att ställas krav på orien­

tering inom ett mycket stort antal områden. Kommittén finner det därför önsk­

värt, att det runt det centrala ämnet statskunskap blir en vid spridning av

ämnen, bland vilka de studerande bör få välja efter sin intresseinriktning. Kom­

mittén erinrar i detta sammanhang om möjligheterna att i vissa ämnen —

främst moderna språk — följa alternativa studiekurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Praktiktjänstgöring

För närvarande krävs för inträde på journalistinstitutet minst tre månaders

praktik på tidningsredaktion. På grund av den starka konkurrensen om elev­

platserna vid institutet kan inträde dock endast vinnas av sökande, som har en

betydligt längre praktiktid.

Kommittén förordar, att minst sex månaders praktik på redaktion skall krävas

för inträde på journalistinstitut. Kommittén rekommenderar vidare, att dessa

sex månader fullgöres hos högst två arbetsgivare, att en del av praktiktiden full-

göres så snart som möjligt efter studentexamen samt att en del av praktiktiden

om möjligt fullgöres under annan tid än sommarmånaderna. Som motivering för

sin ståndpunkt anför kommittén i huvudsak följande.

Vid kommitténs kontakter med företrädare för journalistinstitutet och berörda

branschorganisationer har den enhälliga uppfattningen framkommit, att tre må­

nader är en alltför kort praktiktid. Från journalistinstitutets sida har fram­

hållits, att det av pedagogiska skäl är önskvärt, att alla elever före institutsstu­

dierna hunnit förvärva en grundläggande praktisk erfarenhet av yrket och dess

krav. Sådan erfarenhet torde inte kunna förvärvas på kortare tid än sex månader.

Genom praktiktjänstgöring av denna omfattning torde även felaktiga yrkesval

kunna undvikas. En enkät som företagits bland journalistinstitutets elever visar,

att flertalet av dessa anser tre månaders praktik otillräcklig. De allra flesta

förordar, att minst sex månaders praktik kräves för inträde vid institutet.

Ifråga om uppdelningen av praktiktiden på olika arbetsgivare och perioder

kan å ena sidan anföras, att praktiktjänstgöringen utbildningsmässigt torde bli

effektivare, om den splittras så litet som möjligt. Å andra sidan är det givet, att

det kan vara till fördel för de studerande att få pröva på olika arbetsuppgifter

och förhållanden vid tidningar av skiftande art och storlek. Den givna rekom­

23

mendationen torde vara en praktisk avvägning mellan dessa båda synpunkter och är avsedd att tjäna som riktpunkt för de studerande. — Rekommendationen, att en del av praktiktiden bör fullgöras så snart efter studentexamen som möj­ ligt, har tillkommit, därför att det måste anses betydelsefullt, att de studerande på ett tidigt stadium får tillfälle att pröva, om de passar för och trivs med yrket. — Sommarmånaderna är i viss utsträckning att betrakta som lagsäsong för tid­ ningarna. Om en del praktikanter kunde förlägga någon del av sin tjänstgöring till annan tid än sommarferier, skulle detta göra det lättare för tidningarna att ta emot alla praktiksökande. Praktikanterna torde också kunna erhålla bättre handledning på andra tider än sommaren, da manga av de ordinarie befattnings­ havarna har semester.

Det kan enligt kommittén inte uteslutas, att antalet för den här föreslagna journalistutbildningen intresserade blir större, än vad både antalet praktikplatser och antalet institutsplatser medger. Därigenom kan besvärliga problem uppstå vid fördelningen av tillgängliga praktikplatser. Kommittén finner det med hän­ syn härtill önskvärt, att tidningsbranschens organisationer bildar en central praktiknämnd för behandlingen av olika med praktiktjänstgöringen samman­ hängande problem. Den angelägnaste uppgiften bör härvid vara att stimulera tidningsföretagare att tillhandahålla praktikplatser i tillräcklig utsträckning. Även frågor rörande praktikanters handledning och arvodering synes böra ligga inom ramen för en sådan nämnds verksamhet.

Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1962

Institutsstudier

Enligt kommittén skall journalistinstitut meddela den teoretiska och praktiska fackutbildningen för journalistyrket. Institutsutbildningen förutsätts bli ettårig, dvs. av samma omfattning som den nuvarande vid stockholmsinstitutet. Det föreslås, att utbildningen i framtiden skall bedrivas enligt två linjer, studentlinje och akademikerlinje. Kommittén anser, att samundervisning för de båda linjerna bör kunna bedrivas i viss utsträckning.

Elev, som förvärvat akademiskt betyg i visst ämne, bör enligt kommittén kunna erhålla befrielse från motsvarande undervisning vid institut. I stället skall sådan elev såsom seminariearbete författa uppsats eller behandla ett praktikfall, utföra en undersökning e. d. Kvalitetskraven ställes därvid i proportion till den tid vederbörande varit befriad från undervisning.

Kursplanen omfattar för närvarande ca 700 timmar. Den har enligt vad kommittén erfarit fungerat tillfredsställande, och kommittén föreslår inte någon egentlig förändring av dess omfång eller innehåll. Vad beträffar undervisningen på studcntlinjen, förutsätter kommittén, att den skall bedrivas på i huvudsak samma sätt, som hittills skett vid Journalistinstitutet i Stockholm.

I följande sammanställning redovisas kommitténs förslag till kursplan för dels studentlinje — motsvarande nu gällande kursplan vid Journalistinstitutet i Stockholm — dels akademikerlinje.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Kursplan för utbildning vid statligt journalistinstitut

m n e

Timantal

Världen av i dag, aktuell orientering......................................................... 30 Psykologi, sociologi och massmedia........................................................... 36 Presstruktur och tidningsekonomi ............................................................. 10 Samhället, organisationerna och pressen (bortfaller för akademikerlinjen) 50 Samhällsekonomi och allmän företagsekonomi........................................ 42 Aktuell samhällsdebatt................................................................................ 12 Pressrätt (bortfaller för akademikerlinjen)................................................ 8 Pressetik ....................................................................................................... g Den moderna reklamen .............................................................................. g Konsumentupplysning och textreklam ...................................................... 16 Grafisk teknik .............................................................................................. 30 Journalistiska elementa och dagspressjournalistik (för akademikerlinjen

172 timmar) .............................................................................................. Ig7 Byråjournalistik............................................................................................ 12 Veckopressjournalistik ................................................................................ 52 Radio- och TV-journalistik........................................................................ 50 Fackpressjournalistik .................................................................................. 15 Presshistoria ................................................................................................. Ig Språkvård och stilistik ................................................................................... 25 Källkritik (inklusive semantik) ................................................................. 25 Studiebesök................................................................................................... 50 Seminarieövningar (endast akademikerlinjen).......................................... 30

Summa timmar å studentlinjen 684 Summa timmar å akademikerlinjen 641

Antal timmar totalt 1 325

Dimensioneringsfrågor

Utbildningskapaciteten

Vid bedömningen av journalistutbildningens dimensionering har kommittén utgått från de i det föregående redovisade beräkningarna rörande det framtida behovet av journalister. Ett nyrekryteringsbehov av ca 200 journalister om året har beräknats för perioden 1961—65. Eftersom andelen akademiker och personer med annan högre utbildning är ganska ringa inom journalistkåren, synes det enligt kommittén vara realistiskt att antaga, att en stor del av rekryterings­ behovet även under de närmaste åren kommer att fyllas med personer, vilka rekryterats den traditionella vägen via aspiranttjänstgöring. Det årliga behovet

25

av journalister med akademisk utbildning, inom det nyssnämnda totala rekryte­ ringsbehovet, har för de närmaste åren uppskattats till omkring 60.

Kommittén anför vidare, att efterfrågan på journalister, som diplomerats från Journalistinstitutet i Stockholm, hittills varit stor. Flertalet av eleverna har sålunda fått sin anställningsfråga ordnad redan under studietiden; varje elev har i regel haft två ä tre erbjudanden om anställning att välja mellan.

Med hänsyn till vad som här anförts framlägger kommittén ett förslag, som innebär, att ifrågavarande institutsutbildning dimensioneras så, att fr. o. m. läs­ året 1962/63 årligen 90 utbildningsplatser anordnas, av vilka 45 på akademiker­ linje och 45 på studentlinje. Kommittén finner det rimligt att förutsätta, att ett så stort antal institutsutbildade journalister utan svårigheter kommer att finna lämplig sysselsättning.

Journalistinstitutet i Stockholm

Journalistinstitutet i Stockholm har startats på enskilt initiativ samt organi­ serats och bekostats av branschens organisationer och företag. Den utbildning som där bedrivs har hittills varit helt fristående. Såsom framgått av det före­ gående skall enligt kommitténs förslag parallellt med den nuvarande utbildnings- formen anordnas en högre journalistutbildning, i vilken institutsstudier skall utgöra en integrerande del. Kommittén erinrar om att statsmakterna i ökad utsträckning påtagit sig kostnaderna för såväl teoretiska som praktiska utbild- ningsvägar; journalistutbildningen anses inte böra intaga någon särställning i detta avseende. Även från studiesocial synpunkt anser kommittén det motiverat, att staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.

I fråga om stockholmsinstitutets dimensionering föreslår kommittén, att insti­ tutet utvidgas så, att det fr. o. m. höstterminen 1962 kan ta emot 60 elever per år, av vilka 30 på akademikerlinje och 30 på studentlinje. Förslaget innebär, att institutets kapacitet förutsätts bli fördubblad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Journalistinstitut i Göteborg

Ett statligt journalistinstitut i Stockholm synes — enligt kommittén — på grund av brist på lärare och lokaler inte kunna byggas ut till större kapacitet än 60 studerande per år, åtminstone inte inom nära framtid. Det synes kom­ mittén inte heller önskvärt att koncentrera institutsutbildningen till en enda studieort. Enligt kommitténs mening bör sådan utbildning förläggas till orter med universitet och med ett antal inte alltför små tidningar.

I Göteborg har alltsedan läsåret 1946/47 anordnats journalistkurser vid uni­ versitetet. Kommittén finner, att den erfarenhet, som på så sätt samlats om möjligt bör tillvaratagas. För en förläggning av ett journalistinstitut till Göte­ borg talar enligt kommittén också den starka ökning av antalet studerande, som under de senaste åren inträffat vid den humanistiska fakulteten där.

Mot denna bakgrund har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett journa­

listinstitut förläggs till Göteborg. Det bör enligt kommitténs förslag inleda sin verksamhet fr. o. m. höstterminen 1962 samt bereda utbildning åt 30 elever per år, av vilka 15 på akademikerlinje och 15 på studentlinje.

För frågor rörande bl. a. utvidgningen av utbildningskapaciteten i Stockholm och uppbyggandet av ett journalistinstitut i Göteborg har i betänkandet före­ slagits tillsättande av en organisationskommitté om fyra till sex personer. I denna kommitté bör enligt förslaget ingå representanter för bl. a. universiteten, uni- versitetskanslersämbetet samt berörda organisationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Organisatoriska frågor m m

Tillsynsmyndighet och stadgar m. m.

Journalistinstitutet i Stockholm star under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén finner det emellertid med hänsyn till den högre journalistutbildningen önskvärt, att institutsutbildningen nu underställs kanslern för rikets universitet. Härigenom underlättas samordningen av ifrågavarande universitets- och institutsstudier. Som motivering anföres vidare, att undervis­ ningen vid instituten i viss utsträckning skall bedrivas i högskolemässiga former.

Kommittén presenterar i sitt betänkande även ett förslag till stadga för jour­ nalistinstituten. Häri upptages bl. a. frågorna om styrelser, utbildningsråd, rek­ torer, lärare och övrig personal. För kommitténs förslag i dessa avseenden skall redogörelse lämnas i det följande.

I fråga om examinationen föreslår kommittén bl. a., att elev som godkänts i de i vederbörande kursplan föreskrivna tentamina och genomgått där föreskrivna särskilda kurser skall äga rätt att erhalla diplom. För studerande som genomgått akademikerlinje vid journalistinstitut skall enligt förslaget diplomet utfärdas vid vederbörande fakultets kansli. Av diplomet skall framgå såväl akademiska betyg som fullgjord praktiktjänstgöring och genomgången institutsutbildning. Diplom för studerande som genomgått studentlinje vid journalistinstitut skall utfärdas av vederbörande institut samt utvisa dels fullgjord praktiktjänstgöring, dels genomgången institutsutbildning.

Styrelse och utbildningsråd

Då institutens lärarpersonal till största delen avses bestå av timlärare, saknas enligt kommittén förutsättningar för att skapa ett organ motsvarande lärar­ kollegier för ledningen av institutens verksamhet. Kommittén anser det därför nödvändigt att ställa instituten under ledning av särskilda styrelser. För att instituten väl skall kunna fylla sin uppgift att meddela kvalificerad yrkesutbild­ ning, avpassad efter branschens behov, finner kommittén det önskvärt, att sty­ relserna — liksom för närvarande stockholmsinstitutets styrelse _ erhåller representanter för branschorganisationerna.

27

Vart och ett av journalistinstituten skall enligt kommitténs förslag ställas

under ledning av en styrelse bestående av ordförande jämte lägst atta, högst nio

av Kungl. Maj:t för tre år utsedda ledamöter. Respektive instituts rektor skall

vara självskriven styrelseledamot. Om instituts rektor ej är ordinarie lärare vid

vederbörande humanistiska fakultet, skall Kungl. Maj:t efter förslag av kanslern

förordna en ledamot av fakulteten att som nionde ledamot ingå i institutets

styrelse. En styrelseledamot skall enligt förslaget utses som representant för

konsumentintressen, medan en ledamot skall tillsättas efter gemensamt förslag

av Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation samt en

ledamot efter förslag av vardera Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska

journalistförbundet, Publicistklubben, Föreningen svensk fackpress samt Sve­

riges radio AB.

De erfarenheter och kunskaper, som medlemmarna i den nuvarande stiftelsen

för Journalistinstitutet i Stockholm besitter, bör enligt kommitténs uppfattning

tillvaratagas även sedan staten övertagit ansvaret för journalistutbildningen. Det

är vidare angeläget, att instituten kan hålla fortlöpande kontakt med utveck­

lingen inom publicistiken. Med hänsyn till bl. a. vad som här anförts föreslår

kommittén, att ett för instituten gemensamt rådgivande organ — utbildnings-

rådet för journalistutbildning — inrättas. Ledamöterna i rådet, vilket föreslås

omfatta lägst 15, högst 20 personer, skall enligt kommittén utses av Kungl.

Maj :t — efter förslag av branschens organisationer — för perioder om fem år.

Bland rådets uppgifter bör ingå att yttra sig över förslag till kursplaner o. d.

samt att framlägga förslag till ändringar rörande undervisningen och i fråga om

institutens organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Rektorer, lärare och övrig personal

Den långsiktiga planeringen, utvecklingsarbetet samt övervakningen av under­

visning och examination hör till de uppgifter, som enligt betänkandet bör avila

journalistinstitutens rektorer. Kommittén föreslår, att rektor skall tillsättas av

Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande instituts styrelse.

Till rektorer vid journalistinstituten bör enligt kommittén om möjligt utses

personer med docentkompetens — företrädesvis akademiska lärare i ämnen av

stor betydelse för utbildningen. Instituts rektor föreslås få rätt att närvara och

yttra sig i fakultet och undervisningsnämnd, när spörsmål, som berör utbild­

ningen av journalister, behandlas. Kommittén anser, att härigenom goda möjlig­

heter kan skapas för ett fruktbart samarbete mellan institut och universitet.

Enligt kommitténs uppfattning bör rektoraten vid instituten utformas som del-

tidsbefattningar. Till vardera av rektorerna föreslås utgå ett årsarvode av

12 000 kr.

Kommittén betonar svårigheterna att erhålla lärare, som har erforderliga

kunskaper i tillräckligt många av institutsämnena för att kunna bindas till

heltidstjänster vid instituten. Vid Journalistinstitutet i Stockholm har man

28

dock haft tillgång till en heltidsanställd huvudlärare och kursledare. I övrigt

har lärarpersonalen där utgjorts av timarvoderade lärare.

Med all sannolikhet måste — enligt kommittén — under överskådlig framtid

större delen av undervisningen vid journalistinstituten meddelas av timlärare.

Kommittén finner emellertid, att det erfordras en heltidsanställd lärare vid res­

pektive institut, vilken under rektor har att svara för den dagliga ledningen av

undervisningen, för de löpande kontakterna med timlärare och elever samt för

enklare administrativa göromål. I överensstämmelse med dessa synpunkter före­

slår kommittén, att vid vart och ett av instituten inrättas en heltidstjänst som

kursledare i lönegrad Ae 26. Undervisningsskyldigheten föreslås av kommittén bli

150 timmar per år. Kursledare bör enligt förslaget tillsättas av Kungl. Maj:t efter

förord av vederbörande instituts styrelse.

Kommittén föreslår vidare, att styrelserna skall ges rätt att i erforderlig mån

anställa extra lärare (timlärare). Till dessa lärare bör i princip utgå arvode som

för lektorsundervisning vid universitet, dvs. för närvarande 75 kr. per timme.

Vid tillsättande av kursledare och övriga lärare bör, enligt vad kommittén sär­

skilt framhåller, hänsyn främst tagas till de sökandes yrkesskicklighet och peda­

gogiska förmåga.

Behovet av kontorspersonal m. in. har av kommittén bedömts motsvara en

anställd per 30 elever. Bland uppgifterna för denna personal kan nämnas hand-

havande av löpande utbetalningar, sekreterararbete åt rektor och kursledare

samt biträde vid handläggning av inträdesansökningar. Av denna personal kom­

mer att krävas — förutom skicklighet i stenografi och maskinskrivning — goda

kunskaper i engelska, tyska och franska samt bokföring. Med hänsyn till de

ansvarsfulla arbetsuppgifterna anser kommittén det nödvändigt, att det vid

vartdera av instituten inrättas en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Ytter­

ligare personalbehov bör enligt kommittén kunna tillgodoses genom inrättande

av kanslibiträdestjänster i lönegrad Ae 7. Vederbörande instituts styrelse bör

bemyndigas anställa personal för nämnda befattningar, framhåller kommittén,

som vidare förutsätter, att den ytterligare arbetskraft som kan befinnas er­

forderlig för kamerala och expeditionella uppgifter samt bibliotekariesysslor får

anställas inom ramen för anslag till extra personal.

Lokalfrågor

JouTnalistinstitutet i Stockholm

disponerar för närvarande tillsammans med

institutet för högre reklamutbildning och grafiska institutet lokaler i konstfack­

skolans byggnad vid Valhallavägen. Den föreslagna utbyggnaden av journalist­

institutet kan enligt kommittén inte ske utan tillgång till större lokalutrymmen.

Kommittén förordar, att byggnadsstyrelsen fr. o. in. den 1 juli 1962 i vanlig ord­

ning förhyr erforderliga lokaler för institutets räkning. En mera definitiv lösning

av lokalfrågan förutsätts kunna ske exempelvis genom att institutet inrymmes

i någon av Stockholms universitets nybyggnader vid Frescati eller i någon av de

lokaler, som blir lediga vid universitetets utflyttning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

29

Beträffande det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg utgår kommittén

från att lokalfrågan på kortare sikt löses med hjälp av provisoriska lokaler, för­

hyrda av byggnadsstyrelsen. På längre sikt synes enligt kommittén möjligheter

föreligga för institutet att erhålla lokaler antingen i den planerade nybyggnaden

för samhällsvetenskapliga ämnen vid universitetet i Göteborg eller i en aktuali­

serad nybyggnad för handelshögskolan i Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Kostnadskalkyler

Kommittén har i sitt betänkande framlagt vissa kostnadskalkyler. I fråga om

årliga driftkostnader för det föreslagna journalistinstitutet i Stock­

holm redovisar kommittén följande beräkningar, baserade på en förutsatt årlig

utbildningskapacitet av 60 studerande, av vilka 30 på akademikerlinje och 30

på studentlinje.

Löner och arvoden

Rektorsarvode................................................................................................. 12 000

Kursledare i Ae 26 ........................................................................................ 33 192

Timarvoden om 75 kr. för ca 1100 timmars undervisning..................... 82 500

Kontorist i Ae 9 ............................................................................................... 13 788

Kanslibiträde i Ae 7....................................................................................... 12 444

Kostnader för extra personal, övertidsersättningar m.m. (inklusive

arvode om 6 000 kr. till bibliotekarie) .................................................. 12 000

Materiel

Möbler, kontors- och undervisningsmateriel (inklusive kostnader om

8 000 kr. för tryckning av övningstidning)............................................... 12 000

Böcker och tidskrifter.................................................................................. 2 000

Expenser.......................................................................................................... 15 000

Summa årliga driftkostnader 194 924

För det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg, som av kommittén för­

ordats få en årlig utbildningskapacitet av 30 studerande — av vilka 15 på aka­

demikerlinje och 15 på studentlinje — har de årliga driftkostnaderna beräknats

till 129 788 kr. Den jämfört med stockholmsinstitutet lägre kostnadsnivån nås

genom begränsning av den timarvoderade undervisningen till ca 650 timmar,

reducering av kontorspersonalen med ett kanslibiträde, inskränkning av kostna­

derna för extra personal, övertidsersättningar m.m. till 5 000 kr. samt genom

beräkning av lägre belopp för materiel och expenser.

Under det första verksamhetsåret kommer enligt kommittén att uppstå

engångskostnader för anskaffning av möbler, kontorsinventarier och

kontorsmaskiner samt varaktig undervisningsmateriel, t. ex. projektorer och

bandspelare. Dessa kostnader har av kommittén beräknats uppgå till 35 000 kr.

för stockholmsinstitutet och till 23 000 kr. för göteborgsinstitutet.

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 sand. Nr 59

De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alterna­ tiva studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen kom­ mer enligt kommitténs bedömning att bli ganska obetydliga. Större delen av dessa kostnader förutsätts kunna bestridas genom tillämpning av gällande be­ stämmelser rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom filosofisk fakultet.

Kommittén föreslår även en viss förstärkning av universitetslcanslersämbetets resurser. Förslaget avser eu anslagsförstärkning med 30 000 kr., vilket ungefär motsvarar lönen till en förste byråsekreterare i lönegraden A 23. Beloppet är beräknat med utgångspunkt i att de i betänkandet föreslagna journalist- och reklaminstituten inrättas och ställes under överinseende av kanslern.

Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande rörande de obligatoriska betygsenheterna i ämnet stats­ kunskap framför ledamöterna Håkansson och Högström huvudsakligen följande synpunkter.

Kommittén har varit enig om att föreslå, att fyra akademiska betygsenheter obligatoriskt skall ingå i den akademiska journalistutbildningen. Inte heller har det rått några delade meningar om de tre huvudsynpunkter, som bör vara väg­ ledande vid fördelningen mellan olika ämnen och ämnesområden av dessa fyra enheter, nämligen att journalistutbildningen bör ge goda samhällsvetenskapliga insikter, att valet av ämnen för de fyra betygsenheterna bör vara så fritt som möjligt samt att de akademiska studierna bör vara så fördjupade, att de åt­ minstone i ett ämne når tvåbetygsnivån.

Kommitténs majoritet har vid avvägningen mellan dessa synpunkter stannat för att binda två av de fyra betygsenheterna till ämnet statskunskap och låta valet av ämnen för de två övriga vara helt fritt. Denna avvägning synes oss inte vara den lyckligaste. Skälen är följande:

1) Det finns inte något enskilt akademiskt ämne, som ensamt kan ge en bred samhällsvetenskaplig orientering. Ämnet statskunskap kan kanske sägas ge den bästa kännedomen om samhällets institutionella och politiska uppbyggnad. Men ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik ger andra insikter, som för journalisten inte kan sägas vara mindre viktiga, då det gäller den breda oriente­ ringen i det moderna samhället. Den samhällsvetenskapliga utbildningen inom ramen för den akademiska journalistutbildningen bör således inte obligatoriskt koncentreras till statskunskap. Även om det är tillrådligt att den blivande journalisten har betyg i statskunskap, bör de studerande, som valt andra sam­ hällsvetenskapliga ämnen, inte utestängas från den akademiska journalistut­ bildningen.

2) Den fördjupning av utbildningen, som tvåbetygsstudierna anses innebära i förhållande till ettbetygsstudierna, bör för den blivande journalisten inte nöd­ vändigtvis vara förlagd till de samhällsvetenskapliga ämnena. De samhälls­ vetenskapliga insikter, som är nödvändiga för journalisten, är av orienterande slag och förutsätter — om man bortser från vad som gäller för specialisten — i och för sig inte någon fördjupning. För journalisten torde fördjupningen som sådan vara lika värdefull, till vilket ämne den än förlägges.

3) Det är, som kommittén i sin helhet varit enig om, önskvärt att journalist­ kåren in corpore har en bred allmänbildning och en gedigen kunskapsbas inom

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

31

skilda ämnesområden. Det gäller därför att skapa en attraktiv studieväg för

personer, som förenar intressen och fallenhet för journalistik med insikter på de

mest skilda områden. Därför bör tvåbetygsstudierna kunna bedrivas i annat än

samhällsvetenskapligt ämne. Av de fyra betygsenheterna bör endast en obliga­

toriskt bindas till ett av ämnena statskunskap, nationalekonomi., sociologi och

statistik. Den blivande journalisten bör visserligen rekommenderas att ha ett

betyg i statskunskap och för orienteringens bredd sammanlagt två betygsenheter

i samhällsvetenskapliga ämnen, men studerande med tyngdpunkten i sina studier

på andra ämnesområden bör inte utestängas från den akademiska journalistut­

bildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Yttranden rörande journalistutbildning

Kommitténs förslag om anordnande av högre journalistutbildning hälsas ge­

nomgående med tillfredsställelse av remissinstanserna, vilka finner det värde­

fullt, att en ny utbildningsväg för bl. a. studerande inom humanistisk fakultet

kommer till stånd och att staten blir huvudman för denna utbildning. Stats­

kontoret, som tillstyrker kommittéförslaget i dess huvudsakliga delar, uttalar,

att det framstår som ett angeläget samhällsintresse, att utbildningen av journa­

lister erhåller en standard som står i rimlig relation till det ökade inflytande

dessa utövar på opinionsbildningen. Från principiella synpunkter kan man in­

vända, framhåller styrelsen för Journalistinstitutet i Stockholm, att det varit

önskvärt att pressen själv kunnat påtaga sig kostnaderna för den föreslagna

utbyggnaden. Styrelsen finner dock, att ekonomiska skäl starkt talar för att

staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.

De behovsberäkningar, som redovisas i betänkandet, karakteriseras

av ett flertal remissinstanser såsom osäkra. Journalistinstitutets styrelse anser

prognosen vara svagt underbyggd. Styrelsen framhåller emellertid, att beräk­

ningar som gjorts inom branschen visar, att det årliga nyrekryteringsbehovet

avsevärt överstiger det föreslagna antalet utbildningsplatser vid de båda insti­

tuten. SACO anser, att kommitténs förslag under inga omständigheter kan leda

till överproduktion av journalister. Sveriges public relationsförening konstaterar,

att journalistutbildning är den för även pressombudsmän och public relations-

män lämpligaste utbildningsvägen.

I fråga om tillströmningen av studerande räknar statskontoret med betydligt

högre tal än vad arbetsmarknadsstyrelsen kommit fram till i sin av kommittén

åberopade utredning.

Den föreslagna utformningen av den akademiska delen av den

högre journalistutbildningen behandlas ingående i remissyttran­

dena. Inför förslaget, att två betyg i statskunskap skall obligatoriskt ingå i ut­

bildningen, ställer sig flertalet remissinstanser negativa. Kritiska synpunkter

anföres av bl. a. universitetskanslern, humanistiska fakulteten i Lund, humanis­

tiska fakulteten i Stockholm, statens konsumentråd, statens institut för konsu­

mentfrågor, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund.

SACO, SFS, lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm och Sveriges allmänna exportförening. Humanistiska fakulteten i Göteborg finner däremot nämnda förslag motiverat. Vissa instanser framhåller, att statskunskap bör kunna ingå som obligatoriskt ämne men i så fall med ett betyg. Denna synpunkt företräds av bl. a. statskontoret, ekonomiska fakulteten i Lund och journalistinstitutets styrelse.

TCO förordar krav på minst ett betyg i statskunskap samt minst två betyg totalt i samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt TCO — och flera andra remiss­ instanser — bör dessutom fordras två betyg i något av de i utbildningen ingående ämnena. TCO anser det angeläget, att kraven i fråga om universitetsstudierna så utformas, att man genom dessa studier dels åstadkommer en fast grund för att både garantera en bestämd yrkesinriktning och täcka de för journalistutbild­ ningen centrala ämnena, dels ger möjligheter för de blivande journalisterna att välja ämnen efter fallenhet och med hänsyn till pressens skiftande behov.

Humanistiska fakulteten i Uppsala har övervägt ett förslag om att nordiska språk skulle göras till obligatoriskt ämne men har i likhet med flertalet akade­ miska myndigheter kommit fram till att valet av ämnen bör få göras helt fritt. Humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska fakulteten i Stockholm och matematisk-naturvetenskapliga fakidteten i Stockholm finner, att utbildning av jour­ nalister med naturvetenskaplig inriktning skulle utgöra ett värdefullt tillskott för pressen. Denna åsikt delas av SACO och SFS, som anser, att möjlighet bör ges de studerande att få medtaga halvbetygskurser inom ramen för de fyra betygen.

Kring kommitténs förslag rörande instituts utbildningen råder i stort sett enighet. Statskontoret ifrågasätter dock, om den föreslagna översikten i ämnet pressrätt kan anses motsvara det stora ansvar som i detta hänseende åvilar journalister. TCO ställer sig frågande till huruvida bl. a. de tidnings- administrativa problemen kommer att bli tillräckligt belysta enligt den av kom­ mittén förordade kursplanen. Statens konsumentråd erinrar om behovet av ut­ bildning rörande konsumentupplysning.

Möjligheterna att anordna gemensam undervisning för akademiker- och stu­ dentlinjerna behandlas av journalistinstitutets styrelse. Vissa föreläsningar bör enligt styrelsen kunna ske gemensamt, medan undervisning i seminarieform samt studiebesök bör ske linjevis liksom även den praktiskt inriktade under­ visningen.

Önskvärdheten av att institutsutbildningen får tillgodoräknas som två aka­ demiska betyg i filosofie kandidatexamen understryks av såväl statskontoret som journalistinstitutets styrelse. Institutsutbildningen bör enligt socionom­ utbildning skommittén och STCO göras tillgänglig även för socionomer, vilka bör beredas tillträde till akademikerlinje på samma grunder som universitets­ studerande. Mindre konsistoriet i Stockholm anser, att avlagd akademisk examen bör berättiga till inträde vid instituten.

Den praktiktid som föreslagits som villkor för tillträde till journalist­ institut bör enligt journalistinstitutets styrelse få den omfattning som kommittén

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

33

rekommenderat, dvs. utgöra sex månader. Styrelsen anser det även lämpligt, att

praktiktjänstgöringen får delas upp på två företag. Vidare hävdar styrelsen

vikten av att den föreslagna centrala praktiknämnden inrättas.

SACO är av den uppfattningen, att praktiktiden bör begränsas och att prak­

tiktjänstgöringen ej bör få läggas till grund för gradering av de sökandes meriter.

Organisationen anför bl. a. följande.

Om man anser sig nödsakad att kräva en mera omfattande praktik, bör denna

äga rum i läroanstaltens regi. Därvid bör samma system kunna tillämpas som

för närvarande användes vid socialinstituten och lärarhögskolorna: de stude­

rande genomgår en första etapp av den teoretiska utbildningen, varefter de

ägnar en termin åt praktiktjänstgöring vald i samråd med läroanstalten; prak­

tiktiden åtföljes av en avslutande etapp av teoretisk utbildning. En sådan kon­

struktion borde även för journalistutbildningen kunna medföra optimalt utbyte

av den tid som ägnas åt utbildningens olika beståndsdelar och möjliggöra ett verk­

ligt samspel mellan den teoretiska utbildningen och den praktiska tjänstgöringen.

Studiesocialt stöd bör enligt SFS utgå till studerande vid journalist­

instituten efter samma system, som tillämpas för universitetsstuderande. Journa­

listinstitutets styrelse och TCO förordar, att nämnda förmaner skall gälla för

studerande vid institutens båda linjer. Studiesociala utredningen uttalar, att

studiehjälpens utformning och gränsdragningen mellan olika studiehjälpssystem

ej bör få påverka valet av utbildningslinje. Då utredningen får anledning att —

i samband med sin översyn av vissa gränsdragningsproblem — överväga även

här aktuella samordningsfrågor, anser den det ej motiverat att nu föreslå en

temporär lösning.

I fråga om lokaliseringen av journalistinstituten råder bland remiss­

instanserna enighet kring kommitténs förslag.

Lokalfrågan är för journalistinstitutet i Stockholm möjlig att lösa provi­

soriskt, enligt vad byggnadsstyrelsen framhåller. Lokalproblemet i Göteborg

anser byggnadsstyrelsen däremot vara så svarlöst, att statsmakternas beslut om

tidpunkten för inrättande av det föreslagna institutet bör göras beroende av

möjligheten att lösa lokalfrågan.

Remissinstanserna har i sina yttranden tagit upp en rad organisato­

riska frågor. Sålunda framhåller statskontoret, att journalistinstituten med

hänsyn till bl. a. lokalsituationen bör sammanföras med de humanistiska fakul­

teterna. Universitetskanslern och mindre konsistoriet i Stockholm finner, att de

båda instituten bör ställas under kanslerns överinseende, eftersom huvuddelen av

den högre journalistutbildningen sker vid universitet. Praktiska skäl talar näm­

ligen enligt kanslern för att tillsynen över hela utbildningen sker genom en

myndighet. Riksrevisionsverket uttrycker däremot tveksamhet inför förslaget

om att överföra tillsynsuppgiften från överstyrelsen för yrkesutbildning Lill uni­

versitetskanslern. Humanistiska fakulteten i Stockholm avstyrker förslaget om

ändrad tillsynsmyndighet. Tillsynen över institutsutbildningen bör enligt fakul­

teten ordnas på liknande sätt som för den praktiska lärarutbildningen. Över­

styrelsen för yrkesutbildning finner det rimligt, att densamma far kvarstå som

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

34

tillsynsmyndighet, enär styrelsen äger dels överblick över näringslivets utbild-

ningsvägar, dels erfarenhet av den hittillsvarande utbildningen på området.

Såväl styrelser som utbildningsråd vid journalistinstituten har enligt stats­

kontoret gjorts alltför manstarka i det av kommittén presenterade förslaget. En

styrelse omfattande nio till elva personer samt ett arbetsutskott med förslagsvis

fem ledamöter anses av statskontoret vara en effektivare organisationsform.

Humanistiska fakulteten i Göteborg, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

i Stockholm och SACO anför liknande synpunkter. Journalistinstitutets styrelse

föreslår, att representanter för veckopressen beredes plats i styrelserna. Statens

konsumentråd förordar, att konsumenterna ges representation i både styrelser

och utbildningsråd; konsumentrådet bör därvid erhålla förslagsrätten. Mindre

konsistoriet i Stockholm uttrycker önskemål om att universiteten blir represen­

terade med två ledamöter i institutens styrelser.

Kommitténs förslag om arvoderade rektorsbefattningar vid instituten disku­

teras av bl. a. SACO, som finner, att frågan om rektoratens utformning måste

ytterligare övervägas. Journalistinstitutets styrelse ansluter sig till kommitténs

mening, att rektorerna bör vara akademiska lärare. Styrelsen biträder kommitténs

förslag även rörande personalorganisationen i övrigt; bibliotekssysslorna torde

dock kunna anförtros åt någon inom kontorspersonalen. Enligt humanistiska fakul­

teten i Stockholm bör man av rektorerna i första hand kräva yrkesskicklighet,

i andra hand akademisk kompetens.

Pressforskning bör enligt humanistiska fakulteten i Göteborg räknas

till journalistinstitutens verksamhetsområde. För att journalistundervisningen

skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå är det — framhåller fakulteten

ytterst önskvärt, att även den praktiskt inriktade undervisningen har kon­

takt med forskningen inom området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Departementschefen

De former av journalistutbildning, som nu förekommer i vårt land, har till­

kommit på privat initiativ. Vid Journalistinstitutet i Stockholm, vilket är orga­

niserat som en enskild stiftelse, meddelas sedan hösten 1959 en ettårig fackutbild­

ning med studentexamen eller motsvarande som grund. I Göteborg har under

ett antal ar anordnats särskilda journalistkurser med anknytning till univer­

sitetet.

Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt

betänkande om högre journalist- och reklamutbildning föreslagit, att Journalist­

institutet i Stockholm förstatligas samt att ett statligt journalistinstitut inrättas

i Göteborg. Utbildningen vid instituten skall enligt kommittén ske på student­

linje och akademikerlinje. Studier vid sistnämnda linje avses ingå i eu högre

journalistutbildning. Kommittén har förutsatt, att i stort sett samma ettåriga

kursplan skall gälla för båda linjerna. Högre journalistutbildning skall enligt för­

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

slaget omfatta fyra akademiska betyg, av vilka två i statskunskap och tva i

valfria ämnen, samt sex månaders praktiktjänstgöring och därefter en ettårig

fackutbildning vid journalistinstitut.

Kommittén har grundat sitt ställningstagande på en bedömning av det fram­

tida behovet av personer med journalistutbildning, fördelade på olika verksam­

hetsområden. Därvid har särskilt beaktats behovet av journalister med akade­

misk utbildning. Andelen yrkesverksamma journalister med högre utbildning

beräknas successivt öka inom samtliga av undersökningen berörda områden. Av

redogörelsen framgår, att inom t. ex. dagspressen — det traditionellt största

verksamhetsområdet — endast omkring 10 % av journalisterna nu är akademiskt

utbildade. Detta är enligt vad jag erfarit en låg siffra jämfört med förhållandena

i vissa andra västeuropeiska länder. Vid remissbehandlingen av förslaget har

också allmän enighet rått om behovet av kvalificerad utbildning för journalister.

För egen del finner jag det klart påvisat, att behov föreligger av kvalificerad,

för journalistisk verksamhet särskilt anpassad utbildning. Jag anser det vidare

från allmänna synpunkter vara ett väsentligt intresse, inte minst med hänsyn

till det inflytande som pressen utövar på opinionsbildningen, att personer, som

avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet av olika slag, ges tillfälle till yrkes­

inriktade fackstudier på högskolenivå. För ett genomförande av förslaget om

den högre journalistutbildningen talar även önskvärdheten av att bereda huma­

nister möjligheter till nya utbildningsvägar.

De av kommittén uppdragna riktlinjerna för anordnande i statlig regi av

journalistutbildning synes mig väl ägnade att läggas till grund för ett beslut i

ärendet. Remissinstanserna har också i fråga om riktlinjerna för utbildningen i

huvudsak instämt i vad kommittén förordat. Beträffande enskildheter i de av

kommittén framlagda förslagen finner jag vissa modifikationer vara nödvändiga.

På redan anförda skäl är jag emellertid beredd att nu förorda, att journalist­

utbildning i statlig regi anordnas vid särskilda institut samt att sådan utbild­

ningsverksamhet igångsättes i Stockholm och Göteborg fr. o. m. läsåret 1962/63.

I överensstämmelse med kommitténs förslag förordar jag, att ettårig instituts­

utbildning sker på dels studentlinje, dels akademikerlinje. Sasom kommittén

föreslagit bör för tillträde till förstnämnda linje krävas studentexamen eller mot­

svarande samt sex månaders praktiktjänstgöring. Inträdeskraven vid akademi­

kerlinjen — det avslutande momentet i högre journalistutbildning — bör i enlig­

het med förslaget fastställas till fyra akademiska betyg samt sex månaders

praktiktjänstgöring. Till frågan om de akademiska studiernas inriktning ater-

kommer jag i det följande. Som en övergångsanordning förordar jag, att sökande

till journalistinstitut läsåret 1962/63 bör kunna förklaras behörig, även om

vederbörande fullgjort kortare praktiktid än den föreskrivna.

Kommittén har vid sin bedömning av utbildningsbehovet inom olika verksam­

hetsområden utgått från antagandet om cn årlig genomsnittlig rekrytering under

1960-talets första hälft av omkring 200 journalister; 60 av dessa har bedömts ha

behov av högre utbildning. Med utgångspunkt häri rekommenderar kommittén,

36

att journalistutbildningen i statlig regi dimensioneras så, att på studentlinje

inrättas 30 utbildningsplatser i Stockholm och 15 i Göteborg samt på akademi-

kerlinje likaledes 30 i Stockholm och 15 i Göteborg. Journalistinstitutet i Stock­

holm skulle sålunda enligt kommittéförslaget bli dubbelt så stort som journalist­

institutet i Göteborg.

Beträffande detta förslag vill jag först helt allmänt uttala, att en fixerad

kapacitet i fråga om en utbildning av denna art i och för sig inte synes motive­

rad. Det är för det första önskvärt att så många som möjligt av de studerande,

som avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet beredes tillfälle att genomgå

kvalificerad fackutbildning. För det andra synes den föreslagna utbildningen

lämplig ä\en för studerande, vilka ämnar söka sig till yrkesområden som är

besläktade med journalistyrket. Ett i huvudsak fritt tillträde till de båda linjerna

vore därför enligt min mening i princip att föredraga. Vissa praktiska svårig­

heter bl. a. bristen på lokaler — gör dock ett sådant system för närvarande

omöjligt. Utbildningskapaciteten maste pa grund härav tills vidare begränsas.

Jag förordar därför att kapaciteten nu angives till omkring 60 studerande vid

vart och ett av instituten. Mitt förslag innebär sålunda att göteborgsinstitutets

utbildningskapacitet bör bli densamma som stockholmsinstitutets. Tillgängliga

utbildningsplatser bör fördelas med ungefär hälften på vardera linjen. Om det

visar sig, att inte alla utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta

sökande, bör de lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intag­

ning på den andra linjen.

Den begränsning av intagningskapacitcten, som tills vidare blir nödvändig,

innebär naturligtvis med hänsyn till den förväntade tillströmningen — att

särskilda meritvärderingsregler måste skapas. Jag anser mig inte ha anledning

att i detta sammanhang närmare beröra hithörande spörsmål men vill likväl

göra vissa påpekanden. Då det gäller en yrkesutbildning av detta slag, är det

enligt min mening olämpligt att låta studiemeriter fälla avgörandet vid intag­

ningen. Därför bör akademiska betyg utöver de för akademikerlinjen föreskrivna

fyra betygsenheterna inte få tillgodoräknas. Betydande vikt bör fästas vid

lämpligheten för den yrkesverksamhet det här gäller. Härvid bör hänsyn tagas

till betyg från den obligatoriska praktiktjänstgöringen. Lämpligheten synes även

kunna prövas med hjälp av vissa psykotekniska prov.

Till studerande som med godkänt resultat genomgått journalistutbildning på

studentlinje bör i enlighet med kommitténs förslag utfärdas diplom av veder­

börande institut. Vid högre journalistutbildning bör enligt min mening — sedan

den studerande fullgjort de akademiska studierna inom ramen för ifrågavarande

utbildning — berörd fakultet utfärda särskilt avgångsbetyg. Kommittén har

föreslagit att vederbörande fakultets kansli skall utfärda diplom för studerande

som genomgått akademikerlinje vid journalistinstitut. Det synes mig mera ända­

målsenligt, att intyg om examen, grundat på bl. a. nyssnämnda särskilda av­

gångsbetyg, i detta fall meddelas av vederbörande institut. Sådan examen bör

förslagsvis benämnas akademisk journalistexamen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

37

Utbildningen av journalister bör givetvis till betydande del koncentreras kring

samhället, dess uppbyggnad, funktioner och problem. Som nämnts i det före­

gående har kommittén föreslagit, att vid högre journalistutbildning två av de

fyra akademiska betygen skall avläggas i ämnet statskunskap, medan de båda

övriga skall få väljas fritt. Mot denna ståndpunkt har två av kommitténs leda­

möter reserverat sig. Dessa anser, liksom även många remissinstanser, att en så

stark koncentration till ämnet statskunskap ej är motiverad med hänsyn till

pressens behov. I flera remissyttranden hävdas, att ämnesvalet bör få göras så

fritt som möjligt; utöver samhällsvetenskapliga och övriga humanistiska ämnen

bör även naturvetenskapliga ämnen kunna ingå i utbildningen.

Enligt min uppfattning bör de akademiska studierna inom ramen för högre

journalistutbildning i åtminstone ett ämne nå upp till tvåbetygsnivån. Jag anser

också att ifrågavarande studier bör avse minst två ämnen. Vidare finner jag det

angeläget, att blivande journalister erhåller gedigna kunskaper på det i vid me­

ning samhällsvetenskapliga området. I övrigt bör det finnas utrymme för den

studerande att göra sitt ämnesval efter eget intresse. Mot bakgrunden av vad

jag här sagt föreslår jag, att minst två av de fyra obligatoriska betygen hämtas

från något eller några av följande ämnen: ekonomisk historia, företagsekonomi,

geografi, särskilt kulturgeografi, nationalekonomi, psykologi, sociologi, statistik

och statskunskap. Av dessa ämnen bör enligt min mening statskunskap ingå med

minst ett betyg. De båda återstående betygsenheterna bör få väljas fritt. Jag

förutsätter, att studierna i statskunskap — och även i vissa övriga ämnen —

kommer att kunna bedrivas efter alternativa studiekurser, som utformats för

ändamålet.

I fråga om institutsutbildningen har kommittén lagt fram ett detaljerat förslag

till kursplan, enligt vilket undervisningen kommer att ges ungefär samma inne­

håll på båda linjerna. Förslaget, som återgivits i det föregående, har i stort sett

tillstyrkts av remissinstanserna. I likhet med kommittén finner jag, att kurs­

planen bör omfatta ca 700 timmars undervisning på vardera linjen. Utform­

ningen av kursplanerna torde i huvudsak böra åvila ledningen för vederbörande

institut; kommitténs förslag synes kunna tjäna som underlag vid detta arbete.

Vid institutsutbildningen bör även tillgodoses behovet av undervisning rörande

radio- och televisionsjournalistik. Jag förutsätter, att Sveriges radio AB kommer

att ställa lokaler, apparater och personal till förfogande för journalistutbildningen

i både Stockholm och Göteborg på samma sätt som hittills skett för Journalist­

institutet i Stockholm.

Instituten kommer sannolikt att för sin undervisning behöva utnyttja såviil

akademiska lärare som universitetslokaler. Överenskommelse om dylika arrange­

mang torde kunna träffas mellan de lokala universitetsmyndigheterna och led­

ningen för vederbörande institut.

Den direkta ledningen av journalistinstituten bör enligt kommittén utövas av

särskilda av Kungl. Maj:t utsedda styrelser om högst tio ledamöter. Kommittén

har även föreslagit inrättande av ett för instituten gemensamt utbildningsråd

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

38

med 15—20 ledamöter. Vidare har förordats, att bl. a. berörda organisationer

skall äga förslagsrätt beträffande ledamöter av såväl styrelser som råd.

I likhet med statskontoret anser jag, att ledningen för respektive institut bör

anförtros en styrelse, som inom sig har att utse ett mindre arbetsutskott. Styrel­

sen bör bestå av förslagsvis tolv ledamöter. Det av kommittén föreslagna utbild-

ningsrådets funktioner bör enligt min mening åligga styrelserna. Rektor för

journalistinstitut bör ingå som självskriven ledamot av såväl styrelse som arbets­

utskott. I båda dessa organ bör konsumentintressen, pressorganisationerna samt

universitetet på orten vara representerade. De båda styrelserna bör fungera som

bl. a. anslagsäskande instanser samt tillsammans bereda för instituten gemen­

samma frågor. Bland aktuella sådana spörsmål vill jag nämna frågor som rör

utbildningskapacitet och intagningsnormer vid instituten, vidareutbildning av

publicister samt randutbildning avsedd för personal inom exempelvis radio och

television.

Frågor om bl. a. samordning av institutens kursplaner i vissa ämnen med

universitetens bör handläggas av universitetskanslersämbetet. Något behov av

en särskild tillsynsmyndighet för instituten synes enligt min mening, med hänsyn

till bl. a. den ställning som de avsedda styrelserna kommer att få, icke föreligga.

I ett föregående avsnitt har jag berört frågan om åtgärder i syfte att avlänka

en del av studentströmmen från humanistiska studier av traditionell typ till nya

utbildningsvägar. Under hänvisning till vad jag därvid uttalat om kombinerad

universitets- och institutsutbildning vill jag i detta sammanhang tillägga, att

vissa skäl kan anföras för att all journalistutbildning på längre sikt anordnas helt

inom ramen för fristående institut. I likhet med universitetskanslern men när­

mast från denna utgångspunkt anser jag att den av mig förordade uppläggningen

av den högre journalistutbildningen i viss mån bör få karaktär av försöksverk­

samhet.

Jag behandlar härefter frågor om medelsbehovet för nästa budgetår till de två

journalistinstituten. Jag ingår därvid först på frågan om medelsbehovet till

avlöningar till rektorer, lärare och övrig personal.

Rektoraten vid ifrågavarande institut har av kommittén föreslagits bli ut­

formade som deltidsbefattningar med arvode om 12 000 kr. per år. Någon under-

visningsskyldighet har inte föreslagits ingå i rektors uppgifter. Kommittén

anser, att till rektorer om möjligt bör utses personer med docentkompetens,

företrädesvis akademiska lärare i ämnen av stor betydelse för utbildningen.

Enligt kommitténs förslag skall en huvudlärare i lönegrad Ae 26 fungera som

kursledare med 150 timmars undervisningsskyldighet, medan timarvoderade

lärare skall meddela sammanlagt över 1 000 timmars undervisning. Timlärarna

skulle, om kommitténs förslag följes, få ombesörja mer än 80 % av undervis­

ningen.

Från organisatorisk synpunkt finner jag det föreslagna systemet inte helt till­

fredsställande. Vid journalistinstitut skall meddelas såväl teoretisk som praktiskt

inriktad undervisning. För att en fast organisation skall kunna åstadkommas,

anser jag det nödvändigt, att två heltidstjänster inrättas vid varje institut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

39

Innehavaren av den ena tjänsten bör vara huvudlärare i teoretiska ämnen och

tillika fungera som rektor, medan den andre bör ha huvudansvaret för den prak­

tiskt inriktade utbildningen. Det undervisningsbehov, som ej kommer att kunna

täckas genom dessa lärare, bör tillgodoses genom timarvoderade lärare. Med

hänsyn till innehållet i den utbildning, som skall meddelas vid instituten, är det

önskvärt, att specialister inom olika områden i viss utsträckning skall kunna

knytas till instituten. Jag har funnit, att vid den av mig förordade organisationen

tillräckligt utrymme härför kommer att föreligga.

Den av kommittén eftersträvade anknytningen till universiteten torde kunna

vinnas genom att exempelvis — såsom berörts i det föregående — universitetet

på studieorten erhåller representation i institutets styrelse. Vidare bör rektor vid

journalistinstitut, såsom kommittén föreslagit, äga rätt att närvara och yttra

sig i fakultet och undervisningsnämnd, när frågor som berör utbildningen av

journalister behandlas.

I anslutning till vad jag här anfört föreslår jag, att vid vart och ett av

journalistinstituten inrättas en tjänst som rektor, tillika huvudlärare i teoretiska

ämnen. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 175 timmar. Jag förordar,

att rektorstjänsterna placeras i lönegrad Bp 1. Till vederbörande tjänstinneha­

vare bör därjämte utgå särskild avlöningsförstärkning av 1 380 kr. för år. Tjäns­

terna bör efter förslag av vederbörande styrelse tillsättas av Kungl. Maj:t. För

behörighet till rektorstjänst vid journalistinstitut bör uppställas krav på avlagt

godkänt disputationsprov. Dispens från detta krav bör kunna meddelas av

Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.

Vid ifrågavarande institut bör vidare finnas en huvudlärare, som äger väl

vitsordad journalistisk erfarenhet. Jag föreslår därför, att vid vart och ett av

instituten inrättas en tjänst som lektor i praktiska ämnen med placering i löne­

grad Ae 24. Dessa tjänster bör tillsättas i samma ordning som rektorstjäns­

terna. Arbetsuppgifterna för lektorerna bör omfatta — förutom undervis­

ning — bl. a. praktikförmedling, anordnande av studiebesök och föreståndarskap

för kurstidning. Det bör ankomma på vederbörande instituts styrelse att besluta

i fråga om tjänstgöringsskyldighetens fördelning på undervisning och övriga

arbetsuppgifter.

Resterande undervisning — uppskattningsvis omkring 700 timmar vid vart­

dera av instituten — i såväl teoretiska som praktiska ämnen bör, såsom jag

tidigare nämnt, meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. För sådan un­

dervisning beräknar jag medel med sammanlagt 52 500 kr. för vartdera institutet.

Med hänsyn till att det här gäller en delvis helt ny utbildningsform synes det

mig angeläget, att under institutens uppbyggnadsperiod möjlighet föreligger att,

såvitt gäller lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det

bör därför ankomma på Kungl. Maj:t, att — om så visar sig erforderligt —

efter förslag av vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av

mig förut förordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som kan

komma att anvisas för ändamålet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

40

Kontorsgöromålen vid journalistinstituten torde få en betydande omfattning

och delvis bli av kvalificerad natur. Med hänsyn härtill beräknar jag för varje

institut medel till dels en kontorist i lönegrad Ae 9, dels ett kanslibiträde i löne­

grad Ae 7. Kontoristen bör ombesörja bl. a. sekreterararbete och viss bokföring,

medan kanslibiträdet bör biträda vid bl. a. biblioteksarbetet. För vissa arvoden,

extra personal, övertidsersättningar m. m. beräknar jag medel om sammanlagt

14 000 kr. vid respektive institut. Vederbörande instituts styrelse torde böra

överväga om den kamerala verksamheten helt eller delvis kan samordnas med

förslagsvis i’espektive universitet. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att inom

ramen för de medel, som kan komma att anvisas, besluta bl. a. härom.

Vid bifall till vad jag förordat bör på personalförteckning under dels ett för­

slagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar, dels ett för­

slagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras föl­

jande tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1 och en som lektor i Ae 24.

För nästa budgetår beräknar jag hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet

i Stockholm till 168 000 kr. samt hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet i

Göteborg till 166 000 kr. De båda anslagen bör fördelas på olika poster i enlighet

med avlöningsstaterna i efterföljande hemställan.

För bestridande av institutens utgifter för omkostnader bör för nästa

budgetår anvisas dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Stock­

holm: Omkostnader, dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Göte­

borg: Omkostnader. Under dessa anslag bör upptagas poster till löpande utgifter

av olika slag, inklusive utgifter för materiel, samt till vissa engångskostnader för

anskaffning av möbler, kontorsinventarier, kontorsmaskiner m. m. Kommitténs

beräkning av det totala medelsbehovet för stockholmsinstitutet har ej givit mig

anledning till erinran. Då jag i det föregående föreslagit, att göteborgsinstitutet

ges samma utbildningskapacitet som jag förordat för stockholmsinstitutet, anser

jag mig böra beräkna lika stora belopp under båda omkostnadsanslagen. Vart

och ett av ifrågavarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras

med 64 000 kr., varav 35 000 kr. som engångsanvisning. Vid bifall till här fram­

lagda förslag ankommer det på Kungl. Maj:t att fastställa omkostnadsstater för

instituten.

De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alternativa

studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen torde som

kommittén förutsatt i allt väsentligt kunna bestridas genom tillämpning av

gällande bestämmelser rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom

filosofisk fakultet.

Den av kommittén föreslagna särskilda förstärkningen av universitetskanslers-

ämbetets resurser anser jag mig inte kunna tillstyrka, enär arbetsbelastningen vid

ämbetet endast i obetydlig utsträckning synes komma att öka med anledning

av tillkomsten av en högre journalistutbildning.

I fråga om det studiesociala stödet till studerande vid journalistinstituten är

jag — med hänsyn till det pågående arbetet inom studiesociala utredningen —

Kungl. Maj:ts -proposition nr 59 år 1962

41

icke beredd att nu föreslå någon slutlig lösning. Tills vidare bör de studerande

vid studentlinje erhålla studiesocialt stöd — stipendier och lån — enligt allmänna

studiehjälpsreglementet på samma sätt som hittills varit fallet vid Journalist­

institutet i Stockholm. Studerande vid institutens akademikerlinje bör komma

i åtnjutande av samma låneförmåner som studerande vid universiteten.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna

verksamheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1962/63. Bl. a. bör uppdragas

åt byggnadsstyrelsen att fullfölja vissa numera preliminärt träffade överenskom­

melser om lokaler för de föreslagna journalistinstituten i Stockholm och Göte­

borg.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 59 år 1962

IV. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för anord­

nande av dels högre journalistutbildning, dels journalistutbild­

ning för personer med studentexamen eller motsvarande;

b) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1962 inrättas en

statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalist­

institutet i Stockholm;

c) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1962 inrättas en

statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalist­

institutet i Göteborg;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning

för journalistinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1962/63;

b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i

Stockholm, att tillämpas tills vidare fr.o.m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..

33 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis . .

76 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . .

34 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 23 100

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för­

slagsvis ....................................................................... 1 4*00

Summa kr. 168 000

42

c) till Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar för bud­

getåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 168 000 kr.;

d) till Journalistinstitutet i Stockholm: Omkostnader för bud­

getåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 64 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteck­

ning för journalistinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1962/63;

b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i

Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . .

33 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis ..

75 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal ..

33 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................................ 23 100

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för­

slagsvis ...................................................................... j 400

Summa kr. 166 000

c) till Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budget­

året 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 166 000 kr.;

d) till Journalistinstitutet i Göteborg: Omkostnader för bud­

getåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 64 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

43

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning .................................................................................................. 2

II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad humanistutbildning 3

Bakgrunden till kommitténs förslag....................................................... 3

Kommitténs förslag.................................................................................. 5

Yttranden ................................................................................................. 6

Departementschefen ................................................................................ 9

III. Journalistutbildning ................................................................................ 17

Kommitténs utredning och förslag.......................................................... 17

Yttranden ................................................................................................. 31

Departementschefen ................................................................................ 34

IV. Hemställan ............................................................................................... 41