Prop. 1963:24

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12 janu­ ari 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat för­ slag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till enhetlig skattemässig reglering av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner. Samma inkomst- och arvsskattebestämmelser som i fråga om vanliga kapi tal försäkringar skall så­ lunda gälla icke endast för statens grupplivförsäkring samt jämförbara av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalade grupplivförsäkringar utan även för motsvarande förmåner från kommun, som icke tecknat försäkring i försäkringsbolag utan står s. k. självrisk. Detta innebär frihet från in­ komstskatt samt arvsskattefrihet upp till 25 000 kr. per förmånstagare.

Vidare föreslås i förenklingssyfte, att av arbetsgivare erlagda premier och försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i motsats till vad som för närvarande gäller — i princip icke skall utgöra skattepliktig inkomst för arbetstagaren.

Propositionen innehåller slutligen förslag om uppdelning av det s. k. för- säkringsavdraget vid inkomsttaxeringen (nu högst 800 kr. för makar och 400 kr. för ensamstående) på två avdrag. Det ena avdraget — högst 500 kr. för makar och 250 kr. för ensamstående — avser sjuk-, olycksfalls- och ka­ pitalförsäkringspremier. Det andra avdraget avser den obligatoriska sjukför­ säkringsavgiften. Utgår ingen sådan avgift eller är den lägre än 300 kr. för makar resp. 150 kr. för ensamstående medges likväl avdrag med dessa be­ lopp. — Omläggningen av försäkringsavdraget beräknas medföra ett skatte­ bortfall av 8 milj. kr., varav ca 3 milj. kr. i kommunalskatt.

De nya inkomstskattebestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. innevarande beskattningsår och således tillämpas första gången vid 1964 års taxering. Arvsskattebestämmelserna avses på motsvarande sätt få giltighet på arvfall efter ingången av år 1963.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 24

2

Kungl. Maj.ts proposition nr

24

år 1963

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskatte­ lagen den 28 september 15)28 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §.

32 §.

3 m o m. Såsom intäkt —------- av­ sedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsent­ ligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt------------- utfört ar­ bete.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

1 000 kronor. Har skattskyldig---------- eller un­ derhållsbidraget.

Därest skattskyldig------------nämn­ da tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett be­ lopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemen­ samt till ett belopp av minst 300 kro­ nor. Härjämte skall gälla, att nu av­ sett avdrag ej må för skattskyldig åt­ njutas till högre belopp än 400 kro-

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959: visningarna till 31 § se 1962: 592.

3 mom. Såsom intäkt —-------avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivför­ säkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsent­ ligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt------------- utfört ar­ bete.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen — -------- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---------- eller un­ derhållsbidraget.

Därest skattskyldig------------nämn­ da tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall, såvitt avser sjuk­ försäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, beräknas till ett belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, för dem båda gemensamt till ett belopp av minst 300 kronor. Avdrag för övriga

330 samt av 46 § 2 mom. och punkt 1 av an-

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrå­ gavarande avdrag för dem båda ge­ mensamt må åtnjutas med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kro­ nor må vidare åtnjutas om skattskyl­ dig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling el­ ler frånskild) och haft hemmavaran­ de barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension------------- eller an­ norledes. Med pensionsförsäkring ------------ försäkringen upphör. Ålderspension, som------------- anses skälig. Med efterlevandepension------------personer leva. Såsom efterlevandepension----------vara pensionsförsäkring. Vid tillämpningen----------- vid omgifte. Kapitalbelopp, som------------ av ef­ terlevandepensionen. Skall enligt------------ halvt år. Med kapitalförsäkring för­ stås annan livförsäkring än pensions­ försäkring.

Innehåller avtal-------------en kapi­ talförsäkring.

Kan livförsäkring-------------Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken — — — dess in­ gående.

Premiebefrielseförsäkring skall — — — som huvudförsäkringen.

För att------------- med tjänst.

i första stycket 3) här ovan avsed­ da premier och andra avgifter må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnju­ tas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kro­ nor må vidare åtnjutas om skattskyl­ dig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling el­ ler frånskild) och haft hemmavaran­ de barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension------------- eller an­ norledes. Med pensionsförsäkring ------------ försäkringen upphör. Ålderspension, som-------------anses skälig. Med efterlevandepension------------personer leva. Såsom efterlevandepension----------vara pensionsförsäkring. Vid tillämpningen----------- vid omgifte. Kapitalbelopp, som------------ av ef­ terlevandepensionen. Skall enligt-------------halvt år. Med kapitalförsäkring för­ stås annan livförsäkring än pensions­ försäkring. Till kapitalförsäkring hänföres mot statens grupplivförsäk­ ring svarande förmån från kommun, även om förmånen icke utgår på grund av försäkring. Innehåller avtal-------------en kapi­ talförsäkring. Kan livförsäkring,------------ Kungl. Maj :t. Försäkring, vilken------------dess in­ gående. Premiebefrielseförsäkring skall — --------som huvudförsäkringen. För att------------- med tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1963

5

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12

§.

Har någon------------ skolat ökas. Vidare skall — — — samman­ lagt 25 000 kronor.

Vad som------------ äga rum. Skattskyldighet enligt------------ an­ nan livränteförsäkring.

Angående vad-------------31 § kom­ munalskattelagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlag­ da belopp.

Uppgift, varom-------------om döds­ fallet.

(Föreslagen lydelse)

12

§.

Har någon------------ skolat ökas. Vidare skall — — — samman­ lagt 25 000 kronor.

Vad som------------ äga rum. Skattskyldighet enligt------------ an­ nan livränteförsäkring.

Angående vad-------------31 § kom­ munalskattelagen.

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupp­ livförsäkring eller på grund av så­ dan förmån från kommun, som avses i punkt 1 nionde stycket av anvis­ ningarna till 31 § kommunalskatte­ lagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlag­ da belopp.

Uppgift, varom------------ om döds­ fallet.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp­ ning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall äga tillämpning även i fall där skattskyldighet inträtt före ikraft­ trädandet men efter utgången av år 1962. Äldre bestämmelser skola fortfa­ rande gälla, om skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1963.

1 Senaste lydelse av 12 och 49 §§ se 1958: 562.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr

24

år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 ja­ nuari 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om den skattemässiga behandlingen av tjänstegrupplivförsäkringar, m. m. samt anför därvid föl­ jande.

Inledning

Grupplivförsäkring kan karaktäriseras som en riskförsäkring (dödsfalls- försäkring) utan något inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form. Försäkringsgivaren utbetalar försäkringssumman, om den försäkrade avli­ der under försäkringstiden. Premierna är vanligen scliabloniserade, så att alla medlemmar i kollektivet erlägger lika stora avgifter, oberoende av lev­ nadsålder. Eftersom försäkringen är en kapitalförsäkring, uttages inte nå­ gon inkomstskatt på utfallande belopp.

En särskild form av grupplivförsäkring är sådan som grundar sig på av­ tal i samband med tjänst eller annan anställning, och där arbetsgivaren helt eller delvis erlägger försäkringspremien. Sålunda infördes såsom ett komple­ ment till folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen efter avtal mel­ lan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Svenska industritjänste- mannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivför­ säkring från och med år 1961. överenskommelsen följdes av motsvarande uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata näringslivet. Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa försäkringsbolag. Efter avtal mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO) har från och med år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbetare, såväl organiserade som oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet bildat bolag, Ar­ betsmarknadens försäkringsaktiebolag. Liknande grupplivförsäkring har ef­ ter avtal mellan Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstings­ förbundet och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt Tjänstemän­ nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Svenska kommunalarbe­ tareförbundet m. fl., å den andra, införts för de kommunalanställda med verkan från och med år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett sär­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

Försäkringsskyddet gäller även vid viss frånvaro från arbetet, såsom vid sjukdom, värnpliktstjänstgöring, semester, arbetskonflikt och permittering, samt kan också under vissa omständigheter fortfara efter upphörande av arbetsanställning.

Försäkringsbelopp utgöres i princip av helt grundbelopp, högst 24 000 och lägst 2 000 kr., halvt grundbelopp, högst 12 000 och lägst 2 000 kr., be­ gravningshjälp, 2 000 kr., samt helt tilläggsbelopp för barn, högst 7 000 och lägst 2 000 kr. för varje barn.

Helt grundbelopp utgår, om arbetstagare mellan 21 och 67 år efterlämnar närstående anhörig, såsom make, kvinna med vilken arbetstagaren sam­ manlevt under äktenskapsliknande förhållanden, barn eller föräldrar, och utgör 24 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej 55 år. Därefter reduce­ ras summan med 2 000 kr. per år. Halvt grundbelopp utgår, om arbetsta­ gare mellan 21 och 67 år avlider utan att efterlämna sådan närstående, som nyss nämnts, och utgör 12 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej 55 år. Därefter reduceras summan med 1 000 kr. per år; dock är lägsta be­ loppet 2 000 kr. Begravningshjälpen å 2 000 kr. utgår under vissa betingel­ ser vid korttidsanställning och deltidsanställning. Tilläggsbelopp för barn i ålder intill 21 år utgår till barn, som enligt lag är arvsberättigat, och där­ jämte till utomäktenskapligt barn, gentemot vilket arbetstagaren vid tiden för dödsfallet var underhållsskyldig. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som ej fyllt 17 år 7 000 kr. och sjunker successivt med stigande ålder intill 21 år.

Enligt bestämmelserna för försäkringen skall arbetstagaren anses ha gjort förmånstagareförordnande av innehåll, som anges i bestämmelserna. Detta innebär att efterlevande make är förmånstagare till utgående grundbelopp. Finns ej sådan make, är arvingarna i regel förmånstagare. Förmånstagare till varje utgående tilläggsbelopp för barn är det barn, som beloppet avser. Utgående begravningshjälp tillfaller arbetstagarens dödsbo. Förmånstagare­ förordnande kan ändras av arbetstagaren.

Arbetstagaren kan icke utan AFA:s medgivande förfoga över sin rätt på grund av försäkringen genom exempelvis överlåtelse eller pantsättning.

Försäkringspremien beräknas preliminärt för hela år 1963 utgöra 92 kr. per årsarbetare (för månad 8 kr.). Den slutliga helårspremien per årsarbe­ tare beräknas med hänsyn till utfallet av AFA:s försäkringsrörelse, dock högst till 96 kr. Den preliminära premien för varje kalenderår debiteras i regel på grundval av antalet årsarbetare enligt senast avlämnad uppgift för riksförsäkringsverkets beräkning av avgift för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring. Slutlig premie för varje kalenderår debiteras, då ATP- uppgift för året föreligger.

Den statliga grupplivförsäkringen

Den 19 april 1962 träffades överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer — Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksför­ bund, SACO och TCO:s statstjänstemannasektion — angående statstjänste-

Kungl. Maj:ts proposition nr ²⁴ år 1963

9

männens löner under åren 1962 och 1963 m. m. Överenskommelsen träf­ fades under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande och innehöll bl. a. att från och med den 1 januari 1963 skulle införas en mot­ svarighet till den grupplivförsäkring, varom överenskommelse tidigare träf­ fats med SAF och LO.

I proposition 1962: 169 förelädes riksdagen förslag angående statstjänste- männens löner under åren 1962 och 1963 m. m., däribland införande från och med den 1 januari 1963 av en motsvarighet till nyssnämnda gruppliv­ försäkring. Denna statliga grupplivförsäkring skulle omfatta statstjänste­ män och tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet med lön enligt av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser. —- Statsutskottet (uti. nr 152) tillstyrkte propositionen och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Kungl. Maj:t bemyndigades att meddela de föreskrifter och vid­ taga de åtgärder i övrigt, som erfordras för införande av grupplivförsäk­ ringen för tjänstemän inom det statliga avtalsområdet.

Kungl. Maj:t har den 14 december 1962 utfärdat reglemente angående sta­ tens grupplivförsäkring, avseende försäkring för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst m. fl. (SFS 1962: 698). Det materiella innehållet i reglementet överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller i fråga om AFA-för- säkringen.

Den statliga försäkringen är såsom nyss nämnts i finansieringshänseen- de icke uppbyggd på kontanta premier, utan premiebctalning anses ske ge­ nom arbete i anställningen.

Ärenden angående statens grupplivförsäkring handläggs av statens grupp­ livnämnd.

Riksdagen beslöt i höstas att teckna grupplivförsäkring för riksdagens le­ damöter. Rörande detaljerna i försäkringen (KU 1962:20; jfr 7 § stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande — SFS 1962: 622) må nämnas att försäkringsbeloppet utgör 25 000 kr. utan gradvis sänkning av beloppet från 55 års ålder. Å andra sidan är försäkringsbeloppet ej kom­ pletterat med barntillägg. Försäkringen gäller för den som ej uppnått 67 års ålder.

Premien för den beslutade försäkringen har beräknats till ca 20 kr. per person och månad samt betalas av riksdagen.

Den kommunala grupplivförsäkringen

Grupplivförsäkringen för de kommunalanställda är i stort sett utformad i enlighet med AFA-försäkringen och äger giltighet från och med år 1963. Den inbegriper samtliga kommunalanställda med undantag av dem, som omfattas av statens grupplivreglemente. Försäkring tecknas och vidmakt- hålles i Kommunernas försäkringsaktiebolag (KFA) och helårspreinie per årsarbetare för år 1963 utgör 84 kr.

I överenskommelsen mellan kommunförbunden och personalorganisatio­ nerna har även berörts möjligheten för arbetsgivare att ge de anställda samma förmåner som KFA-försäkringen inrymmer utan att teckna försäk­

10

Kungl. Maj. ts proposition nr ²⁴ år 1963

ring. Vederbörande kommun skulle i dessa fall stå s. k. självrisk för grupp­ livutfästelserna. överenskommelsen medger detta, dock under förutsättning att »lagtekniska möjligheter» härför skapas.

Gällande beskattningsbestämmelser

I skattehänseende skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalför­ säkring. I fråga om pensionsförsäkring beskattas utfallande belopp och i konsekvens härmed medges avdrag för erlagda premier. För kapitalförsäk­ ring gäller motsatt beskattningsprincip: utfallande kapitalförsäkringsbc- lopp är skattefria och avdrag för kapitalförsäkringspremier medges i prin­ cip icke. Definitionerna av pensions- och kapitalförsäkringsbegreppen finns i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Regeln om att premier för kapitalförsäkringspremier och vissa andra avgifter och premier icke är avdragsgilla är dock modifierad såtillvida att avdragsrätt av sociala skäl medges inom ramen för det s. k. försäkringsav- draget, som är maximerat till numera 800 kr. för makar och 400 kr. för en­ samstående. För ensamstående med hemmavarande barn under 18 år gäller samma övre gräns som för makar.

Grupplivförsäkring är att hänföra till kapitalförsäkring. Härav följer att belopp, som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäkring, icke utgör vid inkomsttaxering skattepliktig inkomst. Detta förhållande gäller såväl den statliga grupplivförsäkringen som försäkringarna i AFA och KFA samt för tjänstemän inom den privata sektorn gällande och för riksdagens ledamöter gällande försäkringar.

De premier som arbetsgivare erlägger för grupplivförsäkring betraktas som en avlöningsförmån för den anställde. Det åligger därför arbetsgivaren att redovisa premien på den anställdes kontrolluppgift. Denne har att dekla­ rera beloppet såsom löneförmån men får göra avdrag för premien inom ra­ men för försäkringsavdraget. I den mån tjänstegrupplivförsäkringspremien tillsammans med den anställdes övriga avgifter och premier för allmän sjukförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkringar och kapitalförsäkringar överstiger försäkringsavdragets maximum (800 kr. för makar och 400 kr. för ensamstående) får den anställde alltså icke avdrag för tjänstegruppliv- försäkringsp remien.

För statens grupplivförsäkring anses, som nyss nämnts, premiebetalningen ske genom arbete i anställningen.

I arvsskattehänseende gäller i stort sett följande. Enligt 12 § förordning­ en om arvsskatt och gåvoskatt skall — där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare — vid beräkning av arvs­ skatt anses att vad förmånstagaren erhåller på grund av försäkring utgör arvfallen egendom. Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Bl. a. skall, där efterlevande maken insatts såsom förmånstagare, skattskyldighet inte föreligga för vad som anses motsvara giftorättsandelen. Vidare skall under vissa omständigheter vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till vissa slag av livförsäkringar,

13

munalskattelagen, varjämte det nyss förordade tillägget till 12 § arvsskatte­ förordningen bör avfattas med hänsyn härtill. — Härigenom synes likstäl­ lighet i skattehänseende skapas mellan grupplivförmåner på grund av kom­ muns självriskåtagande och samma förmåner enligt försäkring.

Till de civilrättsliga frågor som kan aktualiseras vid en tillämpning av självriskalternativet har anledning icke förelegat att taga ställning.

Den beskattning av premie för tjänstegrupplivförsäkring som enligt nu­ varande regler skall ske hos arbetstagaren torde ofta bli rent formell. Fler­ talet löntagare kan nämligen förmodligen utnyttja ett mot premien sva­ rande avdrag inom ramen för gällande maximering av försäkringsavdra- get. Mot bakgrunden härav kan ifrågasättas, om icke en förenkling av reg­ lerna för beskattning av dessa premier bör övervägas. Nuvarande ordning framstår, särskilt sedan tjänstegrupplivförsäkringen utvidgats till att om­ fatta större delen av löntagarna, som onödigt komplicerad och formell.

Jag föreslår att arbetsgivarens premier och motsvarande kostnader för grupplivutfästelsen fritas från beskattning hos de anställda. Givetvis skall trots detta premierna även fortsättningsvis anses utgöra en med kontant- lönen jämställd kostnad för arbetsgivaren. Av skattefriheten hos den an­ ställde följer att denne inte vid taxeringen kan få avdrag för försäk­ ringspremien.

Bestämmelsen om skattefrihet för förmån av grupplivförsäkring synes böra få sin plats i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen. På sätt gäller i fråga om förmån av fri sjukvård och fri tandvård torde skattefriheten, såvitt gäller förmån, som utgår i enskild tjänst, för att förhindra missbruk böra begränsas till att avse med motsvarande statliga förmåner jämförbara fall. Har förmån av grupplivförsäkring utgått efter väsentligt förmånligare grun­ der än som gäller för statsanställd, bör därför förmånen beskattas till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller i statens tjänst.

En bestämmelse av detta innehåll bör givetvis icke föranleda en detalj- betonad jämförelse mellan förmåner i enskild och statlig tjänst. Bestäm­ melsens ändamål får anses vara att möjliggöra ingripande i mera uppen­ bara fall av onormalt höga försäkringar. Erinras må att inom den statliga sektorn betydande variationer föreligger i fråga om förmånernas utform­ ning mellan å ena sidan reglementet angående statens grupplivförsäkring och å andra sidan de försäkringar som avser riksdagens ledamöter. Trots dessa olikheter synes förmånernas grunder inte i någotdera fallet vara vä­ sentligt förmånligare än i det andra. Ej heller arbetsgivarens premier för grupplivförsäkringen kan utan vidare tas till utgångspunkt för en jämfö­ relse mellan olika förmåner. Särskilt i fråga om mindre grupper blir näm­ ligen premiens storlek i hög grad beroende av kollektivets ålderssamman­ sättning.

I detta sammanhang må även nämnas att de föreslagna stadgandena om skattefrihet för kommunal förmån och för förmån av fri grupplivförsäkring även omfattar det fall att kommunens åtagande avser innehavare av kommu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

nal förtroendepost, som tekniskt sett icke är att räkna som anställd i kom­ munens tjänst.

Den förordade ordningen med skattefrihet för premier för tjänstegrupp­ livförsäkring innebär att löntagare med sådan försäkringsförmån får ett i förhållande till andra kategorier skattskyldiga ökat utrymme för försäk­ ringar med premier, som är avdragsgilla vid taxering. Detta ökade utrym­ me kan med utgångspunkt från AF A-för säkringen beräknas bli knappt 100 kr. för år.

Det torde vara ofrånkomligt att — med oförändrat försäkringsavdrags- maximum — en skillnad på denna punkt kommer att föreligga mellan å ena sidan löntagarna och å andra sidan övriga kategorier skattskyldiga, om som jag föreslagit det tungrodda nuvarande systemet med formell skatt­ skyldighet för premien hos arbetstagaren avskaffas. Emellertid bör möjlig­ het beredas även dem som inte är löntagare att med bibehållen avdrags- rätt öka sitt försäkringsskydd i en mot de vanliga tjänstegrupplivförsäkring- arna svarande mån. En möjlighet för företagare till ökade avdrag för fri­ villiga liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier synes kunna erhållas, om det nuvarande försäkringsavdraget uppdelas så att avdrag medges för hela den på debetsedeln upptagna sjukförsäkringsavgiften för sig och öv­ riga premier och avgifter för sig. Avgifterna till den allmänna sjukförsäk­ ringen är nämligen i regel större för företagaren än för de anställda.

Jag vill erinra om, att önskemål om en sådan uppdelning tidigare i olika sammanhang framkommit och då mött starka betänkligheter. Sålunda hade 1062 års riksdag att ta ställning till motionsyrkanden härom. På bevillnings­ utskottets förslag (bet. nr 36) beslöt riksdagen, att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet erinrade i betänkandet om att det s. k. försäkringsavdraget icke är jämförbart med den generella avdrags- rätt som skulle följa av en utbrytning av sjukförsäkringsavgiften till ett särskilt avdrag. Den inom försäkringsavdraget inrymda avdragsrätlen var nämligen en av sociala skäl betingad avvikelse från de för försäkringsbe- skattningen gällande principerna. En generell avdragsrätt för sjukförsäk­ ringsavgiften borde enligt dessa principer kombineras med ändring av lag­ stiftningen även på intäktssidan så att utfallande försäkringsbelopp blev skattepliktig inkomst på samma sätt som gäller för t. ex. pensionsförsäk­ ringar. I och för sig var, enligt utskottet, en sådan konstruktion av den all­ männa sjukförsäkringen möjlig, och tanken på en beskattning av de från försäkringskassorna utbetalade sjukersättningarna hade även prövats. En utökad beskattning av ersättningarna hade dock inte befunnits lämplig. Att med utgångspunkt från rådande förhållanden vidta de motionsvis fram­ förda yrkandena i strid mot de principer, på vilka försäkringsbeskattningen uppbyggts, fann utskottet icke böra ifrågakomma.

De synpunkter som anlades på denna fråga av fjolårets riksdag kan jag i och för sig fortfarande dela. Emellertid har numera tillkommit en omstän­ dighet, som enligt min mening motiverar att frågan omprövas och att man

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1963

15

därvid bortser från de principiella synpunkter, som hittills fått fälla avgö­ randet. Storleken av de obligatoriska sjukförsäkringsavgifter som kommer att gälla för företagare m. fl. efter 1962 års reform av socialförsäkringslag- stiftningen kan numera beräknas. Avgifterna kommer i vissa fall för denna kategori att överstiga det maximum som gäller för försäkringsavdraget. Oförändrade regler leder alltså till att i dessa fall blott en del av den obliga­ toriska sjukförsäkringsavgiften och ingå avgifter överhuvud för frivillig försäkring inrymmes under försäkringsavdragets »tak». Den uppmuntran till frivilliga försäkringar som försäkringsavdraget alltsedan sin tillkomst år 1910 avsetts att vara skulle alltså helt utebli. Även för löntagare kommer de utvidgade förmånerna att leda till höjning av sjukförsäkringsavgifterna, dock i mindre grad än för företagarna. De skilda beräkningsgrunder som gäller för löntagares och företagares sjukförsäkringsavgifter gör det knap­ past möjligt att längre bibehålla samma maximum för försäkringsavdraget för dessa båda kategorier. En differentiering av avdragsmaximum som väl ansluter till skillnaden i obligatorisk sjukförsäkringsavgift erhålles lättast genom att den övre gränsen för avdraget bestämmes till vad som får av­ dragas utöver sjukförsäkringsavgiften.

De angivna omständigheterna föranleder mig att — oaktat betänkligheter av principiell art — förorda att försäkringsavdraget omkonstrueras så, att avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat be­ lopp och dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För att genomsnittligt rymma frivilliga avgifter och premier i samma utsträck­ ning som hittills synes det högsta tillåtna avdragsbelopp för dessa frivilliga avgifter och premier kunna sättas till 500 kr. för makar och 250 kr. för en­ samstående.

Försäkringsavdraget innehåller icke blott en maximigräns utan även en minimiregel. Avdrag medges sålunda under denna punkt i deklarationen med minst 300 kr. för makar och minst 150 kr. för ensamstående. Minimi­ regeln har varit till fördel för de grupper skattskyldiga som på grund av låg inkomst eller hög ålder inte haft några eller haft blott små kostnader för försäkringsavgifter och premier. Minimiregeln synes i det uppdelade för­ säkringsavdraget böra anknytas till rätten till avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften.

Jag förordar, att bestämmelserna i 46 § 2 mom. om försäkringsavdraget ändras i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Kostnaden för denna re­ form kan beräknas till omkring 8 milj. kr., därav ungefär 3 milj. kr. för kommunerna.

De av mig nu föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och arvs­ skatteförordningen bör gälla försäkringsfall och försäkringspremier från och med innevarande år, och i fråga om inkomstskatt således tillämpas första gången vid 1964 års inkomsttaxering. Förslag till erforderliga författnings­ bestämmelser har utarbetats inom finansdepartementet.