Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

3

dovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,

som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämp­

ning av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konven­

tioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorga­

nisationen, har övertagits av generaldirektören för Internationella arbelsby-

rån (artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två

officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen

konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention skall

delgivas Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet

med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonf erensens fyrtios jätte sammanträde hölls i Geneve

under tiden 6—28 juni 1962. I sammanträdet deltog över 1 000 represen­

tanter för 92 av organisationens då 102 medlemsstater, av vilka det stora fler­

talet sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och

ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig de­

legation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av ILO-kommittcn

i dess publikationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfatta­

de följande överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Yrkesutbildning (andra behandling).

V. Utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om

social trygghet (andra behandling).

VI. Förbud mot försäljning, uthyrning och användning av maskinella an­

ordningar, som icke är försedda med tillfredsställande skydd.

VII. Uppsägning av anställningsavtal (avskedande och permittering).

VHI. Förslag syftande till att i de bestämmelser av Internationella arbctsor-

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1962 hade att deltaga i konferensen ut­

setts såsom rcgeringsombud: statssekreteraren i socialdepartementet Ernst Michanek och

ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter hov­

rättsassessorn Ingrid Hilding, t.f. förste kanslisekreteraren lan Lagergren, hovrättsasses­

sorn Carl Lidbom och kanslirådet Olof Petersson, samtliga i nämnda departement

ävensom ordföranden och chefen för försäkringsrådet, generaldirektören Yngve Samuels­

son;

såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergen­

ström samt såsom experter biträdande direktören Erik Forstadius, direktörerna Curt-

Steffan Giesecke, Folke Haldén och Gunnar Lindström, samtliga i nämnda förening

ävensom direktören i Försäkringsbolaget pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén; *

såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist, internationella direktören

Bertil Bolin samt såsom experter Tjänstemännens centralorganisations jurist, juris dok­

torn Lennart Geijer, ordföranden i Svenska lantarbetareförbundet Ewald Jansson samt

ombudsmannen Tore Karlson och ingenjören K.-G. Karlsson, Landsorganisationen.

5

ringars sida att konventionen inte borde begränsas till att endast avse icke

självstyrande områden, vilka nyligen blivit självständiga, utan konventio­

nen borde stå öppen för ratificering även av andra länder, i den mån de

fann, att konventionen innehöll målsättningar, som var av betydelse för

dem. Den reviderade konventionstexten utformades i enlighet med nämnda

uttalande, vilket innebär att varje medlemsstat kan bestämma, huruvida

den kan och önskar ansluta sig till konvention nr 117.

Konventionen antogs av konferensen med 294 röster mot 0 och 15 ned­

lagda. Samtliga svenska ombud röstade för konventionen.

Konventionen

I konventionen återges med erforderliga modifikationer de bestämmelser

i 1947 års konvention som berör höjande av levnadsstandarden, migrerande

arbetstagare, löner och därmed sammanhängande frågor, förbud mot diskri­

minering på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, stamtillhörighet

eller medlemskap i facklig sammanslutning samt undervisning och utbild­

ning. Slutartiklarna i konventionen innehåller en bestämmelse (artikel 19),

vari stadgas att ikraftträdandet av konventionen icke skall innebära upp­

sägning ipso jure av 1947 års konvention av medlem, för vilken sistnämnda

konvention även i fortsättningen skall vara gällande, och ej heller skall

medföra att sistnämnda konvention icke längre står öppen för ytterligare

ratificering.

Yttranden

över konventionen har yttranden inhämtats från Svenska arbetsgivare­

föreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO) och ILO-kommittén.

Svenska arbetsgivareföreningen finner, att konventionen har sitt huvud­

sakligaste intresse för underutvecklade länder. Åtskilliga bestämmelser sy­

nes sakna intresse i moderna industriländer. Föreningen avstyrker att Sve­

rige tillträder konventionen. Ett avgörande skäl är att del IV i artiklarna

10—13 innehåller regler om storleken av löner samt värdering av natura­

förmåner. Vidare finner föreningen det oriktigt att konventionen innefattar

förord för en viss företagsform, vilket är indirekt utsagt genom uttalandet i

texten, att stöd skall lämnas producent- och konsumentkooperativa sam­

manslutningar. En bestämmelse av detta innehåll återfinnes i del II, artikel

4 e).

Bestämmelsen i del V under 3. om tillägg till lönerna vid anställning i an­

nat land kan ej heller accepteras av föreningen. Bestämmelsens placering gör

dock att bestämmelsen torde sakna allt intresse för Sverige.

Landsorganisationen anser att några särskilda åtgärder med anledning av

konventionens antagande icke är aktuella från svensk sida.

Enligt TCO.s mening synes konventionen inte vara av någon direkt prak­

tisk betydelse för Sveriges vidkommande och frågan om ett ratificerande av

densamma från svensk sida bör endast bedömas med hänsyn till huruvida

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

6

ratificering ur allmänna synpunkter är lämplig eller inte. Några direkta

hinder för en svensk ratificering av konventionen finner TCO å andra sidan

inte föreligga.

ILO-kommittén framhåller att när det gäller att bedöma frågan om

svensk ratificering av konventionen nr 117, som utgör en revision av 1947

års konvention om socialpolitik i områden belägna utanför moderlandet,

det bör uppmärksammas att enligt inledningen till konventionen nr 117

avsikten med revisionen i första hand är att göra dess fortsatta tillämpning

och ratificeidng möjlig för oberoende stater. Konferensens syfte med revi­

sionen var för det första att bereda tidigare icke självständiga territorier,

där 1947 års konvention varit tillämplig före deras oberoende, möjlighet att

på eget ansvar fortsätta att tillämpa konventionens bestämmelser. För det

andra skulle också länder, vilka icke haft ställning som kolonier, ha möjlig­

het att ratificera konvention nr 117.

Sistnämnda syfte med konventionen underströks vid flera tillfällen un­

der den debatt, som i konferensen föregick antagandet av konvention nr

117. I och för sig synes därför anslutning till konventionen från ett land

som Sverige inte vara stridande mot de motiv, som varit vägledande för

konferensen vid konventionens antagande.

Återstår frågan huruvida en svensk ratificering ur allmänna synpunkter

framstår såsom lämplig eller ej. Mycket av konventionens innehåll är an­

passat efter förhållanden och behov i industriellt mindre utvecklade stater.

Med hänsyn härtill bör beslut i frågan, huruvida Sverige skall ansluta sig

till konventionen, inte fattas förrän man vunnit erfarenhet om hur i första

hand de nordiska länderna ställer sig till ratifikationsfrågan.

I syfte att få klarhet i sistnämnda hänseende anser kommittén, att rati-

tikationsspörsmålet bör hänskjutas till Nordiska socialpolitiska kommittén,

som har tillsatt ett särskilt underutskott för genomgång av ILO-konven-

tioner. Sagda kommitté bör därvid även anmodas pröva de sakliga invänd­

ningar mot ratifikation, som från arbetsgivarsidan framförts till ILO-kom­

mittén. Sedan denna prövning verkställts kan ratifikationsfrågan upptagas

till förnyat övervägande.

ILO-kommittén vill betona, att det icke är utan betydelse att Interna­

tionella arbetsorganisationens strävanden på detta för utvecklingsländerna

viktiga område vinner stöd från alla organisationens medlemsstater. Det är

mot bakgrunden härav som de svenska ombudens ställningstagande till

förmån för konventionen vid omröstningen på konferensen får bedömas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

7

Konvention angående utlänningars likställande med ett lands egna

medborgare i fråga om social trygghet

Vid 1961 års arbetskonferens hade diskuterats möjligheten av att antaga

ett antal internationella instrument, vilka skulle tillförsäkra arbetstagare

sysselsatta i ett främmande land ett skydd likvärdigt det som i enlighet med

landets system för social trygghet tillkom dess egna medborgare. I detta syf­

te hade konferensen godkänt vissa preliminära förslag till en konvention

och en rekommendation. Det må även bringas i erinran att redan 1952 års

konferens hade antagit en resolution, vari uttalades att bestämmelserna om

lika behandling i den samma år antagna konventionen om minimistandard

för social trygghet (nr 102) icke helt tillfredsställande behandlade det kom­

plicerade problem på den sociala trygghetens område som uppstår för ett

land i och med att utländska och migrerande arbetstagare vistas i landet;

därför rekommenderades i resolutionen att ett särskilt internationellt instru­

ment skulle antagas, som reglerade denna fråga.

Vid 1962 års arbetskonferens diskuterades av ILO utarbetade förslag till

texter avseende en konvention och en rekommendation med beaktande av

de konklusioner, vartill föregående konferens kommit. Dessa förslag be­

handlade tre särskilda frågor, nämligen utlänningars likställande med ett

lands egna medborgare inom landets territorium, utgivande av förmåner

till personer bosatta i utlandet samt vidmakthållande av migrerande perso­

ners rättigheter och fördelning mellan emigrations- och immigrationslan-

det av därav härflytande kostnader.

Sedan konventionstexten under behandlingen i vederbörande konferens­

utskott blivit föremål för vissa ändringar, antogs konventionen av konfe­

rensen med 251 röster mot 1 och 50 nedlagda. Den föreslagna rekommenda­

tionen med därvid fogade typbestämmelser till ledning för utarbetandet av

multilaterala eller bilaterala avtal uppnådde däremot icke för godkännande

erforderlig majoritet och blev därför ej antagen. Samtliga svenska ombud

röstade för såväl konventionen som rekommendationen.

Konventionen

I konventionen stadgas att varje medlemsstat, för vilken konventionen

är i kraft, skall inom sitt territorium i förhållande till sin lagstiftning till­

försäkra medborgare från varje annan medlemsstat, som ratificerat konven­

tionen, samma behandling som statens egna medborgare, i fråga om såväl

anslutning till som rätt till förmåner inom varje gren av social trygghet,

beträffande vilken medlemsstaten godtagit konventionens förpliktelser. Ett

lands ratificering må omfatta en eller flera av följande grenar av social

trygghet, nämligen hälso- och sjukvård, kontantförmåner vid sjukdom, för­

måner vid havandeskap och barnsbörd, förmåner vid invaliditet, förmåner

vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid yrkesskada, för­

måner vid arbetslöshet samt familj ef örmåner. Ratificerande stat kan till­

foga ytterligare grenar till dem som omfattas av dess ursprungliga ratifi-

kationshandling.

Konventionen föreskriver vad angår förmåner att likabehandlingen skall

garanteras utan villkor med avseende på bosättning. Likväl kan i fråga om

vissa törmåner, vilkas utgivande är oberoende av direkt finansiellt delta­

gande från de skyddade personernas eller deras arbetsgivares sida eller av

viss kvalifikationstid i förvärvsarbete, uppställas krav på bosättning.

Vad beträffar utgivande av förmåner till personer bosatta utomlands stad-

gai konventionen, alt ålders-, invalid- och efterlevandepensioner samt liv­

räntor på grund av yrkesskada på vissa villkor skall utgivas även till för­

månstagare bosatta utomlands. I detta hänseende gick konferensen längre

än den hade gjort i samband med den förberedande behandlingen år 1961,

i det att den utsträckte bestämmelserna rörande utgivande av förmåner

utomlands till att omfatta s. k. icke kontributiva förmåner, t. ex. familje-

tormåner. Härigenom vidgades ifrågavarande bestämmelsers tillämpnings­

område avsevärt. Slutligen innehåller konventionen vad angår migrerande

arbetstagare bestämmelser om sammanläggning av försäkrings-, anställ­

nings-, bosättnings- och liknande perioder för förvärvande, vidmakthållande

eller återvinnande av rättigheter beträffande ålders-, invalid- och efterle­

vandepensioner. Konventionen äger utan villkor om ömsesidighet tillämp­

ning på flyktingar och statslösa.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

Yttranden

yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

riksförsäkringsverket, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och ILO-kommittén

Socialstyrelsen begränsar sig till att jämföra den svenska lagstiftningen

inom sitt omedelbara kompetensområde, dvs. lagstiftningen om familjeför-

maner, med konventionens bestämmelser i detta hänseende samt anför

följande.

I 1955 års europarådskonvention innefattades under uttrycket »fainilv

allowances» allmänt barnbidrag och familjebostadsbidrag. Av förarbetena

till nu ifrågavarande ILO-konvcntion framgår icke klart om uttrycket Fam­

ily benefit» /art. 2 mom. 1 i)/ i konventionen skall ha samma innebörd.

Icke heller synes ställning ha tagits till frågan huruvida bidragsförskott

skall ingå under bestämmelsen. Socialstyrelsen har emellertid tidigare ut­

gått från att detta icke avsetts.

Kungörelsen om familjebostadsbidrag (SFS 1957:358) innefattar, säger

styrelsen vidare, ingå bestämmelser om författningens tillämpning på 'ut­

ländska medborgare. Denna bidragsverksamhet handhaves centralt av bo-

stadsstyrelsen.

Socialstyrelsen erinrar härefter, att styrelsen då konventionstexten ännu

befann sig på forslagsstadiet yttrade i huvudsak följande rörande de allmän­

na barnbidragen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

9

I Europarådets av Sverige år 1955 ratificerade överenskommelse om social

trygghet och om social och medicinsk hjälp medgavs beträffande icke-kon-

tributiva förmånsgrenar att krav på sex månaders vistelse i landet fick

uppställas. För de allmänna barnbidragen krävdes vid denna tid enligt

svensk rätt att vederbörande skulle vara bosatt och mantalsskriven i landet.

De svenska bestämmelserna godtogs emellertid av övriga medlemsstater. Ge­

nom lag den 12 maj 19(51 har sedermera i syfte bland annat att bringa de

svenska bestämmelserna i bättre samklang med våra internationella överens­

kommelser stadgats att allmänt barnbidrag skall utgå bland annat då barnet

eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistats i riket. I det

föreliggande konventionsförslaget kan uppställas krav på sex månaders

bosättning endast beträffande förmåner vid havandeskap och barnsbörd.

Socialstyrelsen anser att för Sveriges del krav på sex månaders bosättning

här i landet måste ställas även beträffande familjeförmåner.

Även enligt den nu ifrågavarande slutgiltiga konventionen (art. 4 mom. 2)

skall, fortsätter styrelsen, i fråga om barnbidrag likabehandling garanteras

beträffande bosättningskravet. Detta innebär att specialbestämmelserna i 1 §

andra stycket barnbidragslagen rörande barn som icke är svensk medbor­

gare utgör hinder för Sverige att ratificera konventionen. Vidare stadgas i

art. 6 av konventionen att barnbidrag i vissa fall skall utgå bl. a. till

svenska barn som är bosatta på vissa andra medlemsstaters territorium.

Detta strider mot det i 1 § första stycket av barnbidragslagen stadgade bo-

sättningskravet och utgör följaktligen ratifikationshinder.

Slutligen anmärker styrelsen att bidragsformerna mödrahjälp och särskil­

da barnbidrag slopats i och med ikraftträdandet den 1 januari 1963 av lag

om allmän försäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att den svenska arbetslöshetsförsäk­

ringen är av frivillig karaktär men kassorna har i stor utsträckning öpp­

nat möjlighet för utländsk medborgare att här få tillgodoräkna sig erlagda

avgifter i annat lands försäkring vid prövning av ersättningsrätten från

svensk arbetslöshetskassa. Oberoende av om utländsk medborgare kan åbe­

ropa medlemskap i utländsk arbetslöshetsförsäkring står det honom dock

fritt att vinna inträde i svensk kassa, vilket i regel blir en följd av att han

inträder i svensk fackorganisation. I sådana fall är han underkastad samma

inbetalnings- och avgiftsvillkor som gäller för svensk medborgare.

Utlänning, som icke omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, har, säger

styrelsen, möjlighet att erhålla hjälp från arbetslöshetsnämnd. Enligt ar-

betslöshetskungörelsen må arbctslöshetshjälp åt utlänning endast tillkomma

den som tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats om ömsesidighet

beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet. Arbetslöshetsnämnd kan emeller­

tid bevilja utlänning arbetslöshetshjälp, även om han tillhör stat med vilken

överenskommelse inte träffats, under förutsättning att han haft stadigvaran­

de anställning inom det svenska näringslivet under minst ett år. Samma

villkor gäller i fråga om rätt för utlänning att erhålla kontanta bidrag vid

deltagande i utbildningskurs för arbetslösa.

Om den svenska arbetslöshetsförsäkringen således står öppen även för ut­

ländsk arbetstagare i landet, stipuleras emellertid strängare villkor beträf­

10

fande arbctslöshctshjälpen än som skall gälla efter eu anslutning till kon­

ventionen genom att konventionen uppställer såsom villkor föi likabchand-

ling att utlänningen, omedelbart innan ansökan om förmån göres, skall

ha varit bosatt här under en tid av minst sex. månader. Med hänsyn till

önskvärdheten att vårt land inte tillämpar strängare villkor än som kan

vara gällande i andra medlemsstater och med tanke på det \äide som ligger

i anslutning till en internationell konvention som berör frågan om reciprok

arbetslöshetshjälp, vill styrelsen förorda en ändring i gällande arbetslöshets-

kungörelse i enlighet med konventionstexten.

Under åberopande av det anförda förordar styrelsen en anslutning till kon­

ventionen.

Riksförsäkringsverket framhåller, att konventionen inom verkets ämbets­

område avser hälso- och sjukvård (viss sjukvårdsverksamhet som av verket

bedrives i anslutning till den allmänna pensioneringen), kontantförmåner vid

sjukdom (sjukförsäkringen), förmåner vid havandeskap och barnsbörd

(sjukförsäkringen), förmåner vid invaliditet, vid ålderdom och till efterle­

vande (folkpensioneringen och tilläggspensionsförsäkringen) samt förmåner

vid yrkesskada (yrkesskadeförsäkringen).

Såsom förmåner enligt artikel 2 punkt 6 a) synes för Sveriges del böra an­

ses kontantförmåner vid sjukdom, förmåner från folkpensioneringen vid in­

validitet, vid ålderdom och till efterlevande samt förmåner vid yrkesskada.

Härvid må dock anmärkas, att vid Sveriges anslutning till 1953 års proviso­

riska europeiska överenskommelser om social trygghet förmåner från yr­

kesskadeförsäkringen förutsättes falla under det i dessa överenskommelser

använda begreppet »benefits provided under a contributory scheme» (pro­

position nr 1955: 53 s. 4).

I fråga om trygghetsgrenarna förmåner vid invaliditet, vid ålderdom och

till efterlevande synes konventionen inte kunna ratificeras utan betydelse­

fulla ändringar i de regler som i lagen om allmän försäkring uppställts rö­

rande folkpension och tilläggspension. På detta område pågår undersökning­

ar, delvis på ett internordiskt plan, vilka torde delvis ha aktualiserats av det

ifrågasatta samgåendet med EEC-länderna. Resultatet härav kan inte väntas

föreligga inom sådan tid, att det kan redovisas i en proposition till 1963 års

vårriksdag.

I övrigt må anmärkas att — frånsett pensioneringen -— endast inom sjuk­

försäkringen uppställes sådana bosättningsvillkor för rätt till förmåner från

de olika trygghetsgrenarna som avses i artikel 4. Enligt lagen om allmän

försäkring gäller för sjukförsäkringen i detta avseende följande. För rätt

till sjukvårdsersättning enligt 2 kap., sjukpenning enligt 3 kap. 7 § och

barntillägg enligt 3 kap. 9 § (kontantförmåner vid sjukdom) samt till mo-

derskapspenning enligt 3 kap. 12 § och tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 §

(förmåner vid havandeskap och barnsbörd) fordras bosättning i riket eller

— i fråga om sjukvårdsersättning — att vårdbehovet uppkommit under

vistelse härstädes. För rätt till tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § ford­

ras därjämte bl. a. att kvinnan varit bosatt i riket minst 270 dagar i följd

före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten härför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

11

Dessa bosättningskrav gäller för såväl svenska medborgare som utlän­

ningar och torde därför ej utgöra hinder för ratificering. För att utlänning

skall omfattas av sjukförsäkringen fordras därjämte att han är mantals­

skriven i riket. Enligt 20 kap. 15 § äger emellertid Konungen träffa över­

enskommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen

eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. Ej heller det sär­

skilda mantalsskrivningskravet inom sjukförsäkringen torde således utgöra

hinder att utan lagändring ratificera konventionen beträffande kontantför­

måner vid sjukdom samt förmåner vid havandeskap och barnsbörd.

Enligt artikel 5 skall medlemsstat garantera att till dess egna medbor­

gare och till medborgare från varje annan medlemsstat, som godtagit kon­

ventionens förpliktelser beträffande en motsvarande trygghetsgren, vid bo­

sättning i utlandet utgives bl. a. livräntor på grund av yrkesskada. Detta

krav uppfylles av den svenska yrkesskadeförsäkringslagen beträffande sven­

ska medborgare, men i fråga om utlänningar föreskrives i lagens 30 § första

och andra styckena vissa inskränkningar i rätt till förmåner vid utlands­

vistelse m. m. Enligt tredje stycket samma paragraf äger emellertid Ko­

nungen medgiva undantag från bestämmelserna, och sådant undantag har

medgivits i ett stort antal fall. Artikel 5 synes därför ej utgöra hinder för

ratifikation i fråga om förmåner vid yrkesskada. I övrigt innehåller arti­

kel 5 endast regler om pensionsförmåner.

Riksförsäkringsverket konstaterar slutligen att konventionsbeslämmel-

serna ej synes lägga hinder i vägen för konventionens ratificering i fråga

om hälso- och sjukvård, såvitt angår riksförsäkringsverkets ämbetsområ­

de, och ej heller i fråga om kontantförmåner vid sjukdom, förmåner vid

havandeskap och barnsbörd samt förmåner vid yrkesskada.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att denna konvention tillträdes

i största möjliga omfattning. Hinder synes icke föreligga för tillträdande i

vad avser avdelningen förmåner vid yrkesskada. Beträffande avdelningarna

rörande förmåner, som regleras i den svenska lagstiftningen om vård och

ersättningar vid sjukdom och barnsbörd torde likaledes ratifikation vara

möjlig med hänsyn till att mantalsskrivning kräves även av svensk med­

borgare. Vår arbetslöshetslagstiftning synes fylla konventionens krav under

förutsättning att den svenska förordningens föreskrift om skyldighet för den

försäkrade att vid arbetslöshet anmäla sig som sökande vid arbetsförmedling

kan anses avse ansökan om arbetstillfälle inom vårt land.

Däremot finner föreningen det mera tveksamt om Sverige kan tillträda

konventionen såvitt avser förmåner vid ålderdom och förmåner till efterle­

vande. Bosättningskravet och medborgarskapskravet i folkpensioneringen

och de speciella reglerna i den allmänna tilläggspensioneringen avseende ut­

länningar synes för närvarande utgöra hinder. Föreningen anser att kvar­

stående mot utlänningar diskriminerande regler i den allmänna tilläggspen­

sioneringen snarast bör upphävas.

Föreningen förordar att regeringen vid ett eventuellt tillträdande av kon­

ventionen gör förbehåll för reciprocitet enligt artikel 3, avsnitt 3 och artikel

4 avsnitt 1 och 3.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

Enligt Landsorganisationens mening torde det inte förefinnas några för-

fattningssvårigheter eller praktiska hinder för att från svensk sida ratifi­

cera konventionen åtminstone beträffande de tre första socialvårdsgrenarna,

nämligen hälso- och sjukvård, kontantförmåner vid sjukdom och förmåner

vid havandeskap och barnsbörd.

Vad gäller övriga i konventionen nämnda grenar av social trygghet, bl. a.

rörande pensions-, yrkesskade- och arbetslöshetsförinåner, torde höra avvak­

tas resultatet av pågående eller förväntade utredningar innan slutgiltig

ståndpunkt till ratifikation kan tas.

Allmänt sett vill organisationen emellertid ge uttryck för en positiv in­

ställning till konventionen och de däri upptagna reglerna. Detta gäller bl. a.

de viktiga bestämmelserna om utgivande av förmåner vid bosättning i ut­

landet både till egna medborgare och medborgare från varje annan med­

lemsstat som godtagit konventionens förpliktelser beträffande motsvarande

socialvårdsgren, t. ex. i fråga om ålderdoms- och invaliditetsförmåner och

livräntor vid yrkesskador. Organisationen anser sålunda att ytterligare ra­

tifikationer så småningom bör kunna göras från svensk sida i avseende å

den nu behandlade konventionen.

Även TCO förordar att man ifrån svensk sida i största möjliga utsträck­

ning ratificerar konventionens olika branscher. Möjligheten till branschvis

reciprocitet bör därvid ej utnyttjas annat än då detta framstår som särdeles

angeläget med hänsyn till ekonomiska och allmänna konsekvenser.

Vissa av de ifrågavarande svenska lagstiftningskomplexen innehåller be­

stämmelser som innebär att utländska medborgare behandlas på mindre

gynnsamt sätt än svenska medborgare, framhåller TCO vidare. Det är önsk­

värt att sådan diskriminering i största möjliga utsträckning elimineras från

den svenska lagstiftningen så att ratificeringen av ifrågavarande branscher

jämväl möjliggöres. Ifråga om de komplex i konventionen som berör frå­

gan om åstadkommandet av anordningar för bevarandet av helt eller delvis

intjänade rättigheter finner TCO det önskvärt att man från svensk sida del­

tager i sådana anordningar.

ILO-kommittén erinrar om att konventionen nr 118 angående utlänning­

ars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet

ingår som ett led i internationella strävanden att göra arbetskraften fritt

rörlig över gränserna. Grundtanken i konventionen är att migranten skall

åtnjuta ett fullt effektivt socialt skydd när det gäller förmåner vid vanlig

sjukdom, vid yrkesskada, vid havandeskap och barnsbörd, vid invaliditet

och i händelse av familjeförsörjarens död. Den som delat sitt arbetsföra liv

mellan olika länder skall också kunna få en ålderspension jämförlig med

den som tillkommer en person som tillbragt hela sitt liv i samma land.

Uppnåendet av dessa mål förutsätter en samordning mellan olika länders

sociala trygghetssystem, vilken erbjuder åtskilliga vanskligheter på grund

av skillnader i de nationella systemens konstruktion.

Den nu ifrågavarande konventionen är konstruerad så att en ratifika­

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

13

tion, om så anses lämpligt, kan begränsas till en eller flera i konventionen

angivna grenar av det sociala trygghetssystemet.

I Sverige har statsmakterna under senare år i olika sammanhang givit

sin anslutning i princip till nyss berörda internationella strävanden. I en­

lighet med denna principinställning bör Sverige enligt kommitténs mening

redan nu ratificera konventionen såvitt gäller hälso- och sjukvård samt

förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd, yrkesskada samt ar­

betslöshet /art. 2 mom. 1. a)—c) samt g) och h)/. Härvidlag erbjuder

vårt socialförsäkringssystems konstruktion inte något avgörande hinder.

Beträffande förmåner vid invaliditet och ålderdom och i händelse av fa­

miljeförsörjarens död /art. 2 mom. 1. d)—f)/ ställer konventionen krav på

en samordning som går längre än Sverige hittills kunnat åtaga sig i andra

internationella sammanhang. I Europarådet pågår emellertid förberedande

expertförhandlingar i samma ämne, och dessutom har nyligen tillsatts en

utredning som beträffande tilläggspensioneringen skall undersöka möjlig­

heterna att i lagstiftningen ge utlänningarna en förmånligare ställning än

f. n. Resultatet av dessa förhandlingar och detta utredningsarbete torde böra

avvaktas innan vi på svensk sida tar ställning till frågan om en ratifikation

av ILO-konventionen såvitt gäller nu berörda grenar av trygghetssystemet.

Beträffande familjeförmåner /mom. 2. i) nyssnämnda artikel/ är en ra­

tifikation av konventionen inte möjlig i dagens läge. Det svenska systemet

med allmänna barnbidrag skiljer sig alltför mycket från den typ av familje­

förmåner som förekommer i de flesta andra länder för att en samordning

skall kunna ske efter de grundsatser på vilka konventionen bygger.

Rekommendation angående förkortning av arbetstiden

Frågan om förkortning av arbetstiden hade behandlats såväl vid 1960 som

vid 1961 års arbetskonferens, men ett vid sistnämnda konferens efter sed­

vanlig utskottsbehandling framlagt förslag till rekommendation föll vid slut­

lig omröstning i konferensens plenum, emedan stadgeenlig majoritet för

förslaget ej uppnåddes. Med anledning härav hade arbetsbyråns styrelse be­

slutat, att frågan skulle på nytt uppföras på konferensens dagordning i syfte

att få en rekommendation i ämnet definitivt antagen.

Man lyckades nu vid 1962 års konferens i stort sett utjämna tidigare mot­

sättningar och få till stånd en text, som antogs med stor majoritet (255 rös­

ter mot 22 och 46 nedlagda). Samtliga svenska ombud röstade för rekom­

mendationen.

Rekommendationen

Denna rekommendation är avsedd att komplettera och underlätta genom­

förandet av redan befintliga internationella instrument rörande arbetstiden.

Den uppställer i inledningen fyrtiotimmarsveckan — fastslagen i 1935 års

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

konvention angående fyrtiotimmarsveckan — såsom socialt mål att uppnås,

om så är nödvändigt i etapper, samt bestämmer en övre gräns för den nor­

mala arbetstiden i enlighet med 1919 års konvention angående arbetstiden

inom industrien. I rekommendationens operativa del uttalas att den normala

arbetstiden bör förkortas successivt, när så befinnes lämpligt, i syfte att den

sociala norm som anges i inledningen uppnås utan minskning i arbetstagar­

nas lön samt att om den normala arbetstiden per vecka överstiger 48 tim­

mar, åtgärder omedelbart bör vidtagas för att nedbringa arbetstiden till

nämnda nivå utan minskning i arbetstagarnas lön. Emellertid framhålles i

rekommendationen att ekonomiska synpunkter bör beaktas, innan arbetsti­

den nedbringas under 48 timmar i veckan, och det är i själva verket detta ut­

talande, varigenom instrumentet erhållit den önskade flexibiliteten, som

tillförsäkrade rekommendationen ett så starkt stöd vid 1962 års konferens.

Principen om en successiv förkortning av arbetstiden bör, säger rekom­

mendationen, bringas i tillämpning på ett sätt som är lämpligt med hänsyn

till de särskilda förhållandena inom varje land och inom varje sektor av eko­

nomisk verksamhet, med beaktande av bl. a. det stadium av ekonomisk ut­

veckling landet uppnått, vidmakthållandet av landets totala produktion, dess

konkurrensförmåga inom den internationella handeln, utvecklingsländernas

behov av att höja befolkningens levnadsstandard samt önskemålen från ar-

betsgivar- och arbetstagarorganisationerna inom berörda näringsgrenar rö­

rande sättet för arbetstidsförkortningens genomförande.

Principen om förkortning av arbetstiden må bringas i tillämpning i etap­

per, antingen tidsmässigt eller med avseende på skilda grenar eller sektorer

av näringslivet. Den kan bringas i tillämpning genom lagstiftning, kollektiv­

avtal, skiljedom, eller en kombination av dessa olika medel, eller på varje

annat sätt som är förenligt med nationella sedvänjor, beroende av vilket som

finnes mest lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden och till behoven

inom varje näringsgren.

Slutligen innehåller rekommendationen detaljerade anvisningar rörande

tillämpningsmetoder, däribland regler för samråd med arbetsgivare och ar­

betstagare. Rekommendationen äger inte tillämpning på jordbruk, transpor­

ter till sjöss eller havsfiske, för vilka näringsgrenar särskilda bestämmelser

bör utformas.

Yttranden

I avgivna yttranden har socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, sjöfarts-

styrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisa­

tion, Sveriges redareförening, Svenska lantarbetsgivareföreningen och ILO-

kommittén uttalat, att några åtgärder från svensk sida med anledning av

rekommendationen icke bör vidtagas. Landsorganisationen har i stort sett

intet att erinra mot rekommendationen, medan Tjänstemännens centralor­

ganisation (TCO) anser, att en internationell reglering av arbetstidsfrågan

borde ha givits en annan utformning än den nu föreliggande.

15

Till ytterligare belysning av remissinstansernas inställning må följande

återges ur deras yttranden.

Socialstyrelsen påpekar att den svenska arbetslidslagstiftningen är be­

gränsad sålunda att stora arbetstagargrupper, som beröres av rekommenda­

tionen, är undantagna från lagstiftningens tillämpning. Av de grupper, som

faller utanför lagstiftningen torde vissa, exempelvis hembiträden, ofta ha

längre arbetstid än den lagstiftningen föreskriver. Ur denna synpunkt synes

en eventuell anslutning till rekommendationen lämpligen böra medföra att

man överväger en mera generell reglering av arbetstiden.

Vidare bringar styrelsen i erinran 1959 års undersökning av arbetstidsför­

kortningens verkningar (SOU 1962: 17), varav framgår, att 45-timmarsvec-

kan numera blivit dominerande för industriarbetare liksom för anställda

inom detaljhandel m. m. Innan 1957 års arbetslidslagstiftning trädde i kraft

hade det stora flertalet av ifrågavarande arbetstagarkategorier en normal­

arbetstid av 48 timmar i veckan. För vissa grupper hade en kortare arbets­

tid uppnåtts genom kollektivavtal, exempelvis 40 timmar i veckan för un-

derjordsarbetare inom gruvindustri och 42 timmar i \eckan för aibetaie i

treskiftsarbete utan söndagsuppehåll inom olika industrier. Måhända kan

rekommendationen få till följd, säger styrelsen, att man kan genomföra en

fortsatt förkortning av arbetstiden för större grupper annorledes än genom

lagstiftning (jfr punkt 3 av rekommendationen).

Den på vissa håll utomlands tillämpade 40-timmarsveckan torde närmast

kunna anses motsvara en normalarbetstid av 42 timmar i veckan med hän­

syn till de här i landet relativt långa semester- och helgledigheterna. En yt­

terligare motivering för att räkna med 42-timmarsvccka som det slutliga

målet skulle erhållas om den av 1960 års semesterkommitté föreslagna 4-

veckorssemestern skulle komma att genomföras.

På avtalsfronten har man, framhåller styrelsen, särskilt under det se­

naste året gått in för att successivt genomföra principen om likställighet

på arbetsmarknaden mellan män och kvinnor. Detta förhållande liksom

kvinnornas alltmer ökade insatser i yrkeslivet kan komma att medföra att

kvinnor i ökad utsträckning kommer att sysselsättas inom tyngre yrken,

vilket synes motivera att man uppmärksammar det i punkt 9 i rekommenda­

tionen berörda önskemålet om en snabbare genomförd arbetstidsförkort­

ning för arbetstagare inom yrken som innebär särskilt svår kroppslig eller

själslig påfrestning och därvid speciellt för kvinnor och minderåriga.

Arbetarskyddsstyrclsen framhåller att rekommendationen i vissa avseen­

den innehåller önskemål, som avviker från de i vårt land gällande reglerna

om arbetstidens begränsning. De år 1957 genomförda ändringarna i vår

arbetstid slagstiftning, som väsentligen innebär en förkortning av arbetstiden

till 45 timmar i veckan, lämnar sålunda möjlighet för arbetsmarknadens

parter att genom kollektivavtal komma överens om en längre arbetstid för

vecka eller om en genomsnittsberäkning av arbetstiden för längre period än

en vecka utan att detta senare, såsom i punkt 12. 1) av rekommendationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

förutsattes, behöver vara motiverat av särskilda förhållanden inom vissa

verksamhetsgrenar eller av tekniska krav. Enligt rekommendationen /punkt

19. 1)/ bör vidare övertidsarbete ersättas enligt högre taxa än normal ar­

betstid. För vårt lands del gäller, att lönesättningen, både i fråga om arbete

på ordinarie arbetstid och på övertid, bestämmes av arbetsmarknadens par­

ter.

Sjöfartsstyrelsen anser, att därest en arbetstidsförkortning till 40 timmar

genomföres för landanställda, ur social rättvisesynpunkt liknande förmå­

ner bör komma jämväl sjöfolket till godo. Hur en arbetstidsförkortning för

sjöfolket skall förverkligas, bör emellertid av särskilda skäl bli föremål för

särskild prövning.

I övrigt anser styrelsen under hänvisning till innehållet i rekommenda­

tionens punkt 23 något styrelsens uttalande över rekommendationen inte

påkallat i detta sammanhang.

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens mening bör metoden att uttaga

en framtida arbetstidsförkortning just genom sänkning av veckoarbetsti­

den i vart fall ej vara exklusiv. Antalet helgdagar och genom avtal eller

lag arbetsfria dagar är redan så stort i vårt land, att den sammanlagda års­

arbetstiden internationellt sett underskrider arbetstiden i åtskilliga länder

med kortare arbetsvecka än hos oss. Skulle semestern utsträckas till fyra

veckor blir denna situation ännu mer accentuerad.

Handelns arbetsgivareorganisation framhåller, att den i Sverige under

åren 1958—60 genomförda förkortningen av veckoarbetstiden från 48 till 45

timmar medförde betydande svårigheter för handel och övriga servicenä­

ringar. Dessa svårigheter har icke avtagit utan visat en klar tendens att

ytterligare accentueras. I den mån riksdagen dessutom skulle fatta beslut om

en förlängning av den lagenliga semestern till föreslagna fyra veckor, finnes

enligt organisationens mening välgrundad anledning antaga, att handels-

och serviceföretagens svårigheter att anskaffa personal ytterligare ökar. Där­

jämte innebär en semesterreform av angivet slag självfallet en avsevärd ar­

betstidsförkortning.

Svenska lantarbetsgivareföreningen påpekar att rekommendationen inte

skall äga tillämpning på bl. a. jordbruk. Det är föreningen inte bekant,

huruvida till jordbruk även är att räkna skogsbruk och trädgårdsodling,

som drives som binäring till jordbruk. Oavsett huru därmed än må för­

hålla sig vill föreningen likväl — bl. a. med tanke på ett fortsatt upptagan­

de på det internationella planet av arbetstidsfrågan inom områden som icke

berörs av föreliggande rekommendation — ha uttalat, att, enligt föreningens

uppfattning, statsmakterna ej bör vidtaga någon åtgärd med anledning av

den nu ifrågakomna rekommendationen. Föreningen finner så mycket mind­

re skäl härtill föreligga som arbetstidsförkortningen i vårt land är en fråga,

som ej endast erhåller sin lösning genom fastställande av en viss vecko­

arbetstid utan därvid även genom lag och avtal fastställda arbetsfria dagar

och ej minst semesterlagstiftningen spelar en betydande roll.

Sveriges redareförening erinrar om att i Sverige sedan ett par år gäller en

17

lagfäst arbetstid om maximalt 45 timmar per vecka. Verkningarna för sjö­

farten av den sålunda för icke så länge sedan vidtagna arbetstidsförkort­

ningen har visat sig mycket svåra, speciellt för det mindre och medelstora

tonnaget. Sålunda har den sjöarbetstidslag, som trädde i kraft den 1 juli

11)60 och som innefattar en ordinarie arbetstid om maximalt 45 timmar i

veckan, tillsammans med den sedan en del år tillbaka rådande lågkonjunktu­

ren för sjöfarten, haft till följd att tonnaget icke kan drivas ekonomiskt.

Konsekvenserna härav har blivit nedläggning av rörelser, försäljning av

tonnage till utlandet etc.

Föreningen erinrar vidare om det nyligen framlagda förslaget om för­

längning av semestern, vilket om det genomföres kommer att innefatta en

ytterligare inskränkning av arbetstiden. Föreningen kan icke finna det för­

svarligt, att arbetstiden nedskäres med så korta mellanrum. Näringslivet

torde ha anspråk på att få skälig tid att anpassa eller söka anpassa sig till

en reform på området, innan ny sådan företages. Den omständigheten att

arbetstidsförkortning vid ena tillfället sker genom en arbetstidslag ocb i det

andra genom en semesterlag torde icke ändra förhållandet.

Erfarenheten visar, fortsätter föreningen, att det icke varit möjligt att

få till stånd en internationell tillämpning av arbetstiden till sjöss på basis

av konventioner och rekommendationer, till vilka Sverige anslutit sig. I

samband härmed må beträffande den här ifrågavarande rekommendationen

och dess tillämpning på sjöfarten framhållas, att allt sedan tillkomsten av

ILO, sjöfartens spörsmål blivit särbehandlade, i det att de blivit föremål

för handläggning vid särskilda internationella sjöfartskonferenser i ILO:s

regi efter att först ha blivit diskuterade inom Joint Maritime Commission.

Landsorganisationen framhåller, att föreskriften i artikel 19 rörande fast­

ställande av behörig myndighet eller organ (»the competent authority or

body») av taxan för övertidsersättning icke är acceptabel för svenskt vid­

kommande. Enligt svensk uppfattning och praxis bör denna fråga liksom

andra lönefrågor ankomma på de berörda parternas egen prövning. — Härut­

över understryker organisationen vikten av ett snart aktualiserande av ar­

tikel 23, att särskilda bestämmelser för jordbruk, transporter till sjöss och

havsfiske bör utformas.

TCO konstaterar att den regel som utbildats när det gäller internationell

reglering på socialpolitikens område inneburit, att man eftersträvat att i

konventionens form lämna mer allmänna föreskrifter, medan i rekommen­

dationer intagits mer preciserade och mer långtgående tillämpningsbestäm-

melser. I arbetstidsfrågan har man emellertid i Forty-Hour-Week Conven-

tion, (No. 47), 1935, infört bestämmelser av så rigorös karaktär, att ratifi­

kation av konventionen försvårats eller omöjliggjorts, medan man i det nu

föreliggande förslaget till rekommendation utformat bestämmelserna på ett

mer flexibelt sätt. Följden av ett antagande av den nu föreliggande rekom­

mendationen har alltså blivit, att man sida vid sida har en mer långtgående

konvention och en mindre preciserad rekommendation, alltså motsatsen till

vad som är naturligt och kan anses vara praxis. Enligt TCO:s mening bor-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

de en ny internationell reglering av arbetstidsfrågan lämpligen ha givits for­

men av en revision av konventionen nr 47 i syfte att ge denna en ökad

flexibilitet, kombinerad med en rekommendation, vars innehåll skulle ut­

göras av större delen av bestämmelserna i den nu föreliggande rekommen­

dationen. — I övrigt föranleder rekommendationen ingen erinran från orga­

nisationens sida.

lLO-kommittén slutligen påpekar att i inledningen till den nu ifråga­

varande rekommendationen 40-timmarsveckan uppställes såsom ett socialt

mål att eventuellt uppnås i etapper. År 1957 genomfördes ändringar i den

svenska arbetstidslagsliflningen, vilka väsentligen innebar en förkortning

av arbetstiden för de anställda i hela vårt arbetsliv till 45 timmar i veckan.

Denna förkortning verkställdes i etapper och nådde full effekt år 1960. Vi­

dare har vi i vårt land en lagfäst årlig semester på tre veckor, och förslag

kommer att föreläggas årets riksdag om en förlängning av semestern med

en vecka. Dessa åtgärder tillsammans med hos oss förekommande relativt

långa och talrika helgledigheter synes anvisa, att åtskilligt gjorts i Sverige

på senare år för att nedbringa arbetstiden.

Arbetarskyddsstyrelsen har påpekat, att vissa skiljaktigheter mellan gäl­

lande svensk lagstiftning och rekommendationen föreligger, vilka är av

sådan beskaffenhet att styrelsen inte anser sig kunna förorda, att ändring­

ar i lagstiftningen vidtages för att bringa denna i överensstämmelse med

rekommendationen.

I den mån produktionsutvecklingen det medger kan sannolikt åtgärder

förväntas, som syftar till ytterligare arbetstidsförkortning. Det synes un­

der sådana förhållanden inte lämpligt att på nuvarande tidpunkt göra något

särskilt uttalande i anslutning till förenämnda rekommendation. ILO-kom-

mittén föreslår, att rekommendationen inte för närvarande föranleder några

särskilda åtgärder.

Rekommendation angående yrkesutbildning

Rekommendationen angående yrkesutbildning har varit föremål för be­

handling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser. En

första diskussion rörande rekommendationen ägde sålunda rum år 1961 och

ledde efter ytterligare överväganden vid 1962 års konferens till instrumen­

tets antagande.

Genom den nya rekommendationen har ILO:s principer på detta område

reviderats och moderniserats med beaktande av den utveckling som ägt rum

och de erfarenheter som vunnits under senare tid. Tillika har konferensen

genom rekommendationens antagande fastställt mål och normer för ILO:s

framtida verksamhet i fråga om yrkesutbildning, ett ämne som Interna­

tionella arbetsbyrån för närvarande ägnar iner än hälften av sin operativa

verksamhet.

Rekommendationen antogs med 320 röster mot 0; en röst ncdlades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

19

Rekommendationen

Såsom framhålles i inledningen till rekommendationen ersätter denna

1939 års rekommendationer angående yrkesutbildning respektive lärlings-

väsende ävensom 1950 års rekommendation angående yrkesutbildning för

vuxna.

Under rubriken »Allmänna principer» uttalas i den nya rekommenda­

tionen att den äger tillämpning på varje slag av utbildning, som har till

syfte att förbereda eller omskola en person för hans första eller senare an­

ställning eller för befordran inom alla grenar av förvärvslivet, däri inbe­

gripen sådan allmän undervisning, yrkesutbildning och teknisk utbildning

som må anses nödvändig för detta ändamål. Från rekommendationens till-

lämpningsområde undantages emellertid utbildning för företags- eller ar-

betsledande poster över förmånsnivå, sjömansutbildning samt utbildning

inom jordbruket. De båda sistnämnda kategorierna arbetstagare undantages,

emedan de redan omfattas av två rekommendationer av år 1946 respektive

år 1956.

I fortsättningen uttalas under nyssnämnda rubrik att utbildning icke är

något självändamål utan ett medel, varigenom en persons yrkesanlag ut­

vecklas under vederbörligt hänsynstagande till arbetstillfällena och vari­

genom den enskilde får möjlighet att utnyttja sina anlag på det sätt som

både för honom själv och för samhället är fördelaktigast; utbildningen bör

vara så anordnad att den verkar personlighetsutvecklande, i synnerhet då

fråga är om ungdom. Rekommendationen betonar, att utbildning är en pro­

cess, som fortgår under den enskildes yrkesverksamma period i enlighet

med hans behov som individ och som samhällsmedlem. Det deklareras vidare

att utbildning bör vara fri från varje form av diskriminering på grund av

ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller

socialt ursprung. Slutligen framhålles bland de allmänna principerna att ut­

bildning kräver ett fortgående samarbete mellan alla därav berörda organ

och personer, särskilt myndigheter, utbildningsinstitutioner samt arbetsgi-

var- och arbetstagarorganisationer.

De tekniska delarna av rekommendationen omfattar alla aspekter på yr­

kesutbildning och utarbetandet av planer för densamma på alla olika ni­

våer.

Den avdelning av rekommendationen, som behandlar planering och ad­

ministration på riksplanet, och som är av särskilt intresse för sådana länder

som just har börjat bygga upp sin yrkesutbildningsverksamhet, betonar vik­

ten av att yrkesutbildningen administrativt samordnas. Denna samordning

bör garantera, att vägarna för tillträde till yrken, särskilt de manuellt in­

riktade, bör vara tillräckliga för att kunna motsvara behovet inom alla

grenar av näringslivet och anpassade efter de enskilda elevernas förmåga,

intressen och förhållanden. Vidare lämnas ett antal praktiska anvisningar

rörande administrationen av ett nationellt system av utbildningsinstitutio­

ner, t. ex. i fråga om arbetskraftsplanering, standardiserade läroplaner, ut­

bildningsmetoder, kunskapsprov.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt organisation och metoder för utbild­

20

ning på företagsnivå. Rekommendationens anvisningar, som utformades

med utvecklingsländernas behov för ögonen, är till stor del grundade på

erfarenheter från de i industriellt avseende högre utvecklade länderna. De

delar av rekommendationen som särskilt äger tillämpning på utvecklings­

länderna omfattar i övrigt ett avsnitt om snabbutbildning i syfte att till­

godose dessa länders trängande behov av utbildad arbetskraft samt ett av­

snitt rörande de ledande principerna för utbildningspolitiken.

Rekommendationen behandlar även ett flertal andra frågor såsom in­

samling av informationer rörande olika utbildningsmöjligheter, yrkesväg­

ledning och urval, yrkesförberedelse, lärlingskap samt lärarpersonal i ut­

bildningsinstitutioner och företag.

Yttranden

Yttranden har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrel­

sen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och ILO-

kommittén.

Arbetsmarknadsstyrelsen och TCO har intet att erinra mot rekommen­

dationens innehåll, medan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorga­

nisationen båda anser att någon åtgärd från svensk sida ej är påkallad med

anledning av rekommendationen.

Skolöverstyrelsen lämnar en redogörelse för den obligatoriska nioåriga

svenska skolans syfte och utformning inom hithörande områden under den

pågående försöksverksamheten. Denna visar bl. a., säger överstyrelsen, att

man kan ge eleverna en med hänsyn till deras anlag och intressen menings­

full utbildning. Genom att koncentrera utbildningen till ett fåtal skolmäs­

siga grundutbildningar, var och en ledande vidare till stora grupper av

varandra närstående yrken, vinner man vissa fördelar. Eleverna förvärvar

nämligen för en yrkesutövning grundläggande färdigheter utan tidig spe­

cialisering och kan därigenom både uppskjuta ett slutligt yrkesval och nå

en god beredskap att möta krav, som ett föränderligt samhälle framdeles

kommer att ställa på dem. Häri ansluter utbildningen väl till ILO:s grund­

tankar. Principen om elevens fria tillval är en av grundvalarna för den un­

der genomförande varande obligatoriska nioåriga skolan i Sverige, en prin­

cip, som väl överensstämmer med rekommendationens ledande allmänna

tankegångar.

När det nu gäller, fortsätter överstyrelsen, att inordna det svenska sy­

stemet under den rubricering, som genomförts i rekommendationen, och

med hänsyn till för de olika leden gjorda definitionerna har vissa svårig­

heter framträtt.

Den praktiska yrkesorienteringen exempelvis, som hos oss närmast hän­

för sig till Vocational Guidance, synes kunna hänföras till såväl Prevoca-

tional Preparation som till Selection (åtgärder för anlagsorientering och ur­

val). Detta senare begrepp synes för övrigt i rekommendationen mer be­

tona urval än anlagsorientering i vidare mening, under det att Prevocatio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

21

nal Preparation tar upp en del moment, som hos oss räknas till yrkesväg­

ledningen (Vocational Guidance) såsom redan antytts.

Vidare kan det vara tveksamt, om den förberedande yrkesutbildningen,

sådan den här beskrivits, skall hänföras till Prevocational Preparation eller

till Vocational Training. Även om det tidigare jämväl på svenskt håll rått

delade meningar om hur denna utbildning skall rubriceras, torde det nu­

mera anses befogat att hänföra den som ett första led till den egentliga

yrkesutbildningen (Vocational Training).

Avsnitt V i rekommendationen (Åtgärder för yrkesvägledning och ur­

val) ger uttryck för ett allmänt synsätt, som i viss mån står i strid med

det svenska systemet, där elevens studieväg genom grundskolan utformas

på grundval av ett fritt successivt tillval av föräldrarna efter samråd med

eleven och där skolan genom att lämna studie- och yrkesorientering samt

andra upplysningar av betydelse i sammanhanget underlättar detta ställ­

ningstagande.

Ovan anförda synpunkter utgör inte hinder för överstyrelsen att till­

styrka rekommendationen i vad den gäller sådana skolor som står under

överstyrelsens inseende.

överstyrelsen för yrkesutbildning har i huvudsak intet att erinra mot

föreliggande rekommendation, som överstyrelsen anser inrymma ett be-

aktansvärt material av stor betydelse för de länder, som nu saknar, men

som önskar bygga upp ett modernt och rationellt yrkesskolväsende. Rekom­

mendationen inrymmer emellertid i vissa enskilda avsnitt oklarheter, som

överstyrelsen ansett sig böra upptaga till behandling.

I avdelning II. »Planering och administration på riksplanet», punkt 3, be­

handlas innehållet i utbildningssystemet. Så vitt överstyrelsen har sig be­

kant finns det i vårt land få yrken för vilka särskilda kvalifikationsnormer

fastställts. Inom hantverksyrkena, där framförallt bestämd yrkesfärdighet

kräves, avlägges i allmänhet färdighetsprov, s. k. gesällprov. Särskilda av­

gångsexamina eller officiellt fastställda normer finns dock icke. Det har

emellertid diskuterats om man inte i vårt land borde i viss omfattning införa

avgångsprov.

I fråga om ersättning till personer, som utbildats inom företagen, påpe­

kar överstyrelsen att den i vårt land praktiserade utbildningsformen med

s. k. inbyggda skolor bygger på praktisk undervisning i företaget och teore­

tisk vid en kommunal yrkesskola. I allmänhet gäller härvid att ersättning

utgår enligt kollektivavtal. Det finns emellertid områden där i kollektiv­

avtal fastställda regler för lärlingslön inte existerar och där i vissa fall nå­

gon ersättning icke alls utgår eller också endast mindre sådan. Till denna

utbildning utgår då istället statlig studiehjälp.

Avdelningen XI. »Snabbutbildning», synes vara utformad med tanke på

utvecklingsländerna. Härför talar bl. a. att »permanenta anordningar för

snabbutbildning bör organiseras för att främja befordran inom yrket och

i socialt hänseende». Även det stränga urvalsförfarande som rekommen­

deras tyder på att det snarare är fråga om snabbutbildning i annan me­

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

22

ning än den som förbindes med traditionell omskolningsverksamhet. Den

omskolningsverksamhet, som bedrives här i landet, kan under vissa för­

hållanden få karaktär av snabbutbildning, men hör vanligtvis till undan­

tagen. Med nuvarande arbetsmarknadsläge kan i omskolningsverksamhe-

ten icke heller det urvalsförfarande av arbetskraften ske som i och för sig

kan anses önskvärt.

I avdelning XIII. »Lärarpersonal i utbildningsinstitutioner och företag»,

punkt 67, förordas särskild utbildning i säkerhetsfrågor i arbete. Översty­

relsen anser att denna utbildning bör ingå som en naturlig del i den ordi­

narie lärarutbildningen.

ILO-kommittén konstaterar, att rekommendationen i stort sett inte varit

föremål för några erinringar från remissinstansernas sida. Kommittén före­

slår, att rekommendationen överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen, skol­

överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för att, i den mån så

betinnes möjligt och lämpligt, tagas i beaktande vid yrkesutbildningsverk-

samhetens framtida utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Akt angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga

Internationella arbetsbyråns styrelse hade framlagt förslag om vissa änd­

ringar av Internationella arbetsorganisationens stadga i syfte att få till stånd

en ökning av antalet medlemmar i styrelsen från 40 till 48. Genom den

föreslagna ökningen skulle styrelsens sammansättning anpassas till de

ändringar i arbetsorganisationens medlemstal som ägt rum sedan år 1953,

då den senaste revisionen företogs (jfr prop. 54 till 1954 års riksdag). Se­

dan dess hade 56 stater vunnit anslutning till eller återinträtt i organisatio­

nen (vars medlemstal vid utgången av år 1962 uppgick till 104). Det hade

följaktligen börjat framstå såsom nödvändigt att utvidga styrelsen — dock

utan att förändra dess karaktär av sekretariatets ledande organ — i syfte

att garantera såväl representation för det kontinuerligt stigande antalet be­

rörda intressen som effektiviteten i styrelsens verksamhet.

Förslaget hänsköts till ett av konferensens utskott och på dess rekommen­

dation antog konferensen enhälligt en akt rörande vissa ändringar i artikel

7 av Internationella arbetsorganisationens stadga. Genom bestämmelserna

i denna akt ökas antalet regeringsrepresentantcr i styrelsen från 20 till 24,

antalet arbetsgivarrepresentanter från tio till 12 och antalet arbetstagar-

representanter likaledes från tio till 12. Dessutom skall 14 av de 24 re-

geringsrepresentanterna (i stället för tio såsom hittills varit fallet) väljas

av regeringsdelegaterna vid konferensen med undantag för delegaterna från

de tio i industriellt hänseende mest betydande staterna, vilka är ständiga

medlemmar av styrelsen. Tillika ströks den numera föråldrade bestämmel­

sen i mom. 4 av artikel 7 att två representanter för arbetsgivarna och två

för arbetarna skulle tillhöra utomeuropeiska stater. Akten kommer att träda

i kraft när den ratificerats eller godkänts av två tredjedelar av organisatio­

nens medlemsstater, däribland fem av sistnämnda tio stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

23

Yttranden

Yttranden har inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen, Landsor­

ganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och ILO-kommittén.

Med hänsyn till den kraftiga ökning av antalet av ILO:s medlemsstater,

som ägt rum under senare år har ingen av remissinstanserna något att er­

inra mot beslutet att öka antalet ordinarie ledamöter i styrelsen på sätt som

angives i akten. Svensk ratificering av akten tillstyrkes därför.

I likhet med de hörda organisationerna tillstyrker ILO-kommittén svensk

ratificering av ifrågavarande akt.

Bestämmelserna i akten är, framhåller kommittén, avsedda att tillämpas

vid det styrelseval som skall äga rum i samband med innevarande års ar-

betskonferens i juni månad. Internationella arbetsbyrån har med hänsyn

härtill i skrivelser till medlemsstaternas regeringar betonat angelägenheten

av att akten dessförinnan erhållit det för dess ikraftträdande erforderliga

antalet ratifikationer, dvs. att akten godtagits av två tredjedelar av ILO:s

samtliga medlemsstater.

D epar tementscliefen

Vad först beträffar konventionen (nr 117) angående socialpolitikens

grundläggande syften och normer anser jag i likhet med ILO-kommittén

att ett slutgiltigt ställningstagande till frågan huruvida konventionen bör

ratificeras av Sverige bör uppskjutas till dess klarhet vunnits om hur i

första hand de nordiska länderna ställer sig till ratifikationsspörsmålet.

Jag har därför intet att erinra mot ILO-kommitténs uppfattning att detta

spörsmål bör hänskjutas till Nordiska socialpolitiska kommittén, som har

tillsatt ett särskilt underutskott för genomgång av ILO-konventioner. Se­

dan sistnämnda kommittés yttrande föreligger kan frågan om svensk rati­

fikation upptagas till förnyat övervägande.

Den inbördes likabehandling av olika medlemsstaters medborgare som är

syftet med konventionen (nr 118) angående utlänningars likställande med

ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet måste enligt min me­

ning vara en naturlig konsekvens av hela det komplex av sociala lagstift­

nings- och trygghetsåtgärder, som byggts upp inom ILO:s medlemsstater

och som i viss utsträckning fått sin utformning bestämd av de konventioner

och rekommendationer som antagits inom ILO. En sådan likabehandling

har också kommit att framstå såsom en följdriktig utveckling av det ökade

mellanstatliga folkutbyte som ägt rum framför allt efter andra världskriget

och som, speciellt för arbetskraftens del, skapat en internationell marknad.

Detta folkutbvte har blivit ett led i en bättre hushållning med den mänsk­

liga arbetskraften i syfte att stegra produktionen och levnadsstandarden,

samtidigt som värdefulla kontakter skapats mellan länderna till fromma

för samförstånds- och fredssträvandena i världen.

För Sveriges del har förbindelserna med andra länder utvecklats starkt

efter kriget, och vårt land, som tidigare var ett emigrationsland, har nu­

24

mera under olika perioder och för olika delar av näringslivet haft intresse

av alt arbetskraft kunnat tillföras landet utifrån för att här sättas in i pro­

duktionen. Det framstår som en naturlig sak att utländska arbetstagare här

i landet i möjlig mån får del av den sociala trygghet som landets egna med­

borgare åtnjuter.

Jag ansluter mig därför till ILO-kommitténs förslag att Sverige skall ra­

tificera konventionen nr 118.

En ratifikation kan grundas på en eller flera av de grenar av det sociala

trygghetssystemet som finns angivna i artikel 2 mom. 1. På de skäl som

anförts av ILO-kommittén anser jag liksom kommittén, att Sveriges rati­

fikation i nuvarande läge bör avse de i nyssnämnda moment under a)—c)

samt g) och h) angivna grenarna, dvs. hälso- och sjukvård, kontantförmå­

ner vid sjukdom samt förmåner vid havandeskap och barnsbörd, vid yrkes­

skada och vid arbetslöshet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att be­

träffande arbetslöslietshjälpen utfärda härav betingade föreskrifter. I rati-

fikationshandlingen skall i enlighet med artikel 2 mom. 3 angivas att Sve-

rige godtager konventionens förpliktelser beträffande de nvss angivna fem

grenarna.

Enligt artikel 2 mom. 4 kan en stat som ratificerat konventionen seder­

mera utsträcka ratifikationen till att omfatta en eller flera av de grenar,

som ej inedtagits i dess ursprungliga ratifikation. För Sveriges vidkom­

mande skulle detta innebära att ratifikation i framtiden kan utvidgas till

att avse förmåner vid invaliditet och ålderdom och i händelse av familjeför­

sörjarens död ävensom familjeförmåner. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att allteftersom förutsättningar för nya åtaganden skapas utsträcka

ratifikationen.

Till vad ILO-kommittén anfört beträffande rekommendationen (nr 116)

angående förkortning av arbetstiden kan jag ansluta mig. I likhet med

kommittén anser jag att rekommendationen inte för närvarande bör för­

anleda några särskilda åtgärder från svensk sida.

Rekommendationen (nr 117) angående yrkesutbildning ersätter ett antal

tidigare av ILO antagna rekommendationer på yrkesutbildningens område.

Avsikten med den nya rekommendationen är att revidera och modernisera

ILO:s principer för yrkesutbildning under hänsynstagande till den utveck­

ling på området som ägt rum under senare tid.

Gentemot rekommendationens allmänna principer eller innehåll i övrigt

har i stort sett ingå erinringar framförts. En närmare prövning av frågan

huruvida rekommendationens anvisningar kan och bör tillämpas på svenska

förhållanden torde det få ankomma på vederbörande myndigheter att verk­

ställa. Jag ansluter mig sålunda till den av ILO-kommittén uttalade upp­

fattningen att rekommendationen skall överlämnas till arbetsmarknads­

styrelsen, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för beak­

tande i samband med yrkesutbildningsverksamhetens framtida utformning.

\ ad slutligen beträffar den vid konferensen antagna akten angående

ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga må erinras om att

enligt stadgans artikel 7 mom. 1 i dess nu gällande lydelse Internationella

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

25

arbetsbyråns styrelse skall bestå av 40 personer, av vilka 20 skall represen­

tera medlemsstaternas regeringar samt 10 arbetsgivarna och 10 arbetsta­

garna. Mom. 2 av samma artikel föreskriver vidare, att av de 20 ledamöter,

som representerar regeringarna, 10 skall utses av de medlemmar, som i in­

dustriellt hänseende är de mest betydande, samt 10 av de medlemmar, som

därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid konferensen, med undan­

tag av ombuden för nyssberörda 10 i industriellt hänseende mest betydande

medlemmar. I mom. 4 slutligen stadgas bl. a., att två representanter för

arbetsgivarna och två för arbetstagarna skall tillhöra utomeuropeiska stater.

De vid 1962 års arbetskonferens antagna ändringarna i stadgan innebär,

att antalet ledamöter i styrelsen ökas från 40 till 48, av vilka 24 skall re­

presentera regeringarna, 12 arbetsgivarna och 12 arbetstagarna. Av de 24

ledamöter som skall företräda regeringarna skall liksom hittills 10 utses

av de medlemsstater, som i industriellt hänseende är de mest betydande, och

14 av regeringarnas ombud vid konferensen med undantag av ombuden för

nyssnämnda 10 stater. Därjämte har bestämmelsen att två arbetsgivarom-

bud och två arbetstagaroinbud skall tillhöra utomeuropeiska stater slopats.

Den nu beslutade stadgeändringen har ansetts motiverad av den ökning

av arbetsorganisationens medlemsantal som ägt rum genom att åtskilliga

— sammanlagt 56 — stater vunnit inträde eller återupptagits i organisa­

tionen under den tid som förflutit från år 1953, då styrelseledamöternas

antal senast ökades, och fram till tidpunkten för avhållandet av 1962 års

arbetskonferens. Det synes mig uppenbart, att arbetsorganisationens nume­

rära tillväxt bör leda till en rimlig breddning av arbetsbyråns styrelse för

att därigenom bereda medlemsstaterna vidgade möjligheter att öva infly­

tande på riktlinjerna för arbetsorganisationens verksamhet.

Vad slutligen angår stadgans regel att ett visst minimiantal av styrelsens

arbetsgivar- respektive arbetstagarrepresentanter skall vara utomeurope­

iska framstår föreskriften härom numera såsom föråldrad, varför den bör

utgå.

Jag tillstyrker alltså att 1962 års akt angående ändringar i Internatio­

nella arbetsorganisationens stadga ratificeras av Sverige.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att med anled­

ning av de vid Internationella arbetskonferensens fyrtiosjätte sammanträde

antagna internationella instrumenten

dels godkänna att Sverige i enlighet med vad jag före­

slagit ansluter sig till konventionen (nr 118) angående ut­

länningars likställande med ett lands egna medborgare i

fråga om social trygghet ävensom till akt angående änd­

ringar i Internationella arbetsorganisationens stadga,

dels ock besluta

att konventionen (nr 117) angående socialpolitikens

grundläggande syften och normer ej skall för närvarande ra­

tificeras av Sverige,

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

att rekommendationen (nr 116) angående förkortning av

arbetstiden ej skall för närvarande föranleda någon åtgärd

samt att rekommendationen (nr 117) angående yrkesut­

bildning skall överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för

att, i den mån så är möjligt och lämpligt, tagas i beaktande

vid yrkesutbildningsverksamhetens framtida utformning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

27

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 117) concerning Basic Konvention (nr 117) angående social-

Aims and Standards of Social Policy politikens grundläggande syften och

normer

The General Conference of the In­

ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the Inter­

national Labour Office, and having

met in its Forty-sixth Session on 6

June 1962, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals concern­

ing the revision of the Social Policy

(Non-Metropolitan Territories)

Convention, 1947, which is the

tenth item on the agenda of the

Session, primarily with a view to

making its continued application

and ratification possible for inde-

pendent States, and

Considering that these proposals

must take the form of an Inter­

national Convention, and

Considering that economic devel-

opment must serve as a basis för

social progress, and

Considering that every effort

should be made, on an internation-

al, regional or national basis, to

secure financial and technical as-

sistance safeguarding the interests

of the population, and

Considering that, in appropriate

cases, international, regional or

national action should be taken

with a view to establishing condi-

tions of trade which would en-

courage production åt a high level

of efficiency and make possible

the maintenance of a reasonable

standard of living, and

Considering that all possible

steps should be taken by appro­

priate international, regional and

Internationella arbetsorganisatio­

nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­

tionella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 6

juni 1962 till sitt fyrtiosjätte sam­

manträde

och beslutat antaga vissa förslag

angående revision av konventionen

angående socialpolitik (inom om­

råden belägna utanför moderlan­

det), 1947, vilken fråga utgör den

tionde punkten på sammanträdets

dagordning, i första hand i syfte att

göra dess fortsatta tillämpning och

ratificering möjlig för oberoende

stater, och

som finner att dessa förslag mås­

te taga form av en internationell

konvention,

som anser att ekonomisk utveck­

ling måste utgöra grundvalen för

socialt framåtskridande,

som anser att man bör eftersträ­

va att såväl internationellt som re­

gionalt och nationellt säkerställa fi­

nansiellt och tekniskt bistånd till

tryggande av befolkningens intres­

sen,

som finner att, där så lämpligen

kan ske, internationella, regionala

eller nationella åtgärder böra vid­

tagas för att få till stånd handels­

villkor, ägnade att främja en effek­

tiv produktion och möjliggöra vid­

makthållandet av en skälig lev­

nadsstandard,

som anser att alla genomförbara

åtgärder böra på lämpligt sätt vid­

tagas såväl internationellt som re-

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

national measures to promote im-

provement in such fields as public

health, housing, nutrition, educa-

tion, the welfare of children, the

status of woraen, conditions of

employment, the remuneration of

wage earners and independent

producers, the protection of mi-

grant workers, social security,

standards of public services and

general production, and

Considering that all possible

steps should be taken effectively to

interest and associate the popula­

tion in the framing and execution

of measures of social progress,

adopts this twenty-second day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-two the following

Convention, which may be cited as

the Social Policy (Basic Aims and

Standards) Convention, 1962:

Part I. General Principles

Arlicle 1

1. All policies shall be primarily

directed to the well-being and devel-

opment of the population and to the

promotion of its desire för social

progress.

2. All policies of more general ap-

plication shall be formulated with

due regard to their effect upon the

well-being of the population.

Part II. Improvement of Standards

of Living

Article 2

The improvement of standards of

living shall be regarded as the prin­

cipal objective in the planning of

economic development.

Artide 3

1. All practicable measures shall be

taken in the planning of economic

development to harmonise such de-

gionalt och nationellt för att åvä­

gabringa bättre förhållanden i frå­

ga om bl. a. hälso- och sjukvård,

bostadsförsörjning, livsmedel, un­

dervisning, barnens välfärd, kvin­

nans ställning, sysselsättningsvill-

kor, löntagares och självständiga

företagares löner, skydd för migre-

rande arbetare, social trygghet, av

det allmänna tillhandahållna tjäns­

ter samt produktionen i allmänhet

och

som anser att alla genomförbara

åtgärder böra vidtagas för att ef­

fektivt intressera och anknyta be­

folkningen till utformningen och

genomförandet av åtgärder för so­

cialt framåtskridande,

antager denna den tjugoandra dagen

i juni månad år nittonhundrasextio-

två följande konvention, vilken må

benämnas konvention angående so­

cialpolitik (grundläggande syften och

normer), 1962.

Del I. Allmänna principer

Artikel 1

1. All politik skall i första hand

syfta till befolkningens välfärd och

till stärkande av dess förhoppningar

om sociala framsteg.

2. Den allmänna politiken skall ut­

formas under vederbörligt hänsyns­

tagande till dess återverkningar på

befolkningens välfärd.

Del II. Höjande av levnadsstandarden

Artikel 2

Höjande av levnadsstandarden

skall anses såsom främsta mål vid

planläggningen av den ekonomiska

utvecklingen.

Artikel 3

1. Vid planeringen av den ekono­

miska utvecklingen skola lämpliga

åtgärder vidtagas för att bringa den-

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

velopment with the healthy evolution

of the communities concerned.

2. In particular, efforts shall be

made to avoid the disruption of

family life and of traditional social

units, especially by—

(a) close study of the causes and

effects of migratory movements and

appropriate action where necessary;

(b) the promotion of town and

village planning in areas where

economic needs result in the con-

centration of population;

(c) the prevention and elimination

of congestion in urban areas;

(d) the improvement of living con-

ditions in rural areas and the estab-

lishment of suitable industries in

rural areas where adequate man-

power is available.

Article 4

The mesasures to be considered by

the competent authorities for the pro­

motion of productive capacity and

the improvement of standards of liv­

ing of agrieultural producers shall

inelude—

(a) the elimination to the fullest

practicable extent of the causes of

chronic indebtedness;

(b) the control of the alienation of

agrieultural land to non-agricul-

turalists so as to ensure that such

alienation takes place only when it

is in the best interests of the country;

(c) the control, by the enforcement

of adequate laws or regulations, of

the ownership and use of land and re-

sources to ensure that they are used,

with due regard to customary rights,

in the best interests of the inhabit-

ants of the country;

(d) the supervision of tenancy ar-

rangements and of working condi-

tions with a view to securing for

tenants and labourers the highest

practicable standards of living and an

equitable share in any advantages

which may result from improvements

in produetivity or in price levels;

na i harmoni med berörda samfällig-

heters sunda framåtskridande.

2. Särskilt bör man söka undvika

att splittra familjer och andra tradi­

tionella sociala enheter genom

a) ingående studium av migratio-

nens orsaker och verkningar samt

lämpligt inskridande, där så finnes

påkallat;

b) främjande av samhällsplanering

i områden, där den ekonomiska ut­

vecklingen medför en koncentration

av befolkningen;

c) förhindrande och avskaffande

av en alltför stark befolkningsanhop-

ning i stadssamhällena;

d) förbättring av levnadsvillkoren

på landsbygden och förläggande av

lämpliga industrier till sådana lands­

bygdsområden, där arbetskraft finnes

att tillgå i tillfredsställande omfatt­

ning.

Artikel å

I syfte att öka produktionskapaci­

teten och förbättra den jordbrukande

befolkningens levnadsstandard skola

vederbörande myndigheter överväga

följande åtgärder

a) undanröjande i möjligaste mån

av orsakerna till kronisk skuldsätt­

ning;

b) kontroll över att överlåtelse av

jordbruk till icke-jordbrukare medgi-

ves endast i sådana fall, då den över­

ensstämmer med landets intresse;

c) kontroll genom lämplig lagstift­

ning över äganderätten till och bru­

kandet av jord och andra naturtill­

gångar för att trygga deras utnytt­

jande till befolkningens fromma un­

der vederbörligt beaktande av hävd­

vunna rättigheter;

d) övervakning av arrende- och ar­

betsvillkor för att tillförsäkra arren-

datorer och arbetstagare högsta möj­

liga levnadsstandard och skälig an­

del i den vinst, som må föranledas av

förbättringar i produktionsresultat el­

ler prisnivå;

30

(e) the reduction of production and e) minskning av produktions- och

distribution costs by all practicable distributionskostnader genom lämp-

means and in particular by forming, liga åtgärder, särskilt genom stöd vid

encouraging and assisting producers’ grundandet och uppehållandet av

and consumers’ co-operatives.

producent- och konsumentkooperati­

va sammanslutningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

Article 5

1. Measures shall be taken to se-

cure for independent producers and

wage earners conditions which will

give them scope to improve living

standards by their own efforts and

will ensure the maintenance of mini­

mum standards of living as ascer-

tained by means of official inquiries

into living conditions, conducted after

consultation with the representative

organisations of employers and wor-

kers.

2. In ascertaining the minimum

standards of living, account shall be

taken of such essential family needs

of the workers as food and its nutri-

tive value, housing, clothing, medical

care and education.

Part III. Provisions concerning

Migrant Workers

Article 6

Where the circumstances under

which workers are employed involve

their living away from their homes,

the terms and conditions of their

employment shall take account of

their normal family needs.

Article 7

Where the labour resources of one

area are used on a temporary basis

for the benefit of another area, meas­

ures shall be taken to encourage the

transfer of part of the workers’

wages and savings from the area of

labour utilisation to the area of

labour supply.

Article 8

1. Where the labour resources of a

country are used in an area under

a different administration, the com-

petent authorities of the countries

concerned shall, whenever necessary

Artikel 5

1. Åtgärder skola vidtagas för att

tillförsäkra självständiga företagare

och löntagare sådana villkor som sät­

ta dem i stånd att genom egna insat­

ser höja sin levnadsstandard och som

trygga uppehållandet av en minimi-

levnadsstandard, fastställd genom of­

ficiella, i samråd med de representa­

tiva arbetsgivar- och arbetstagarorga­

nisationerna utförda undersökningar

av levnadsvillkoren.

2. Vid fastställandet av minimilev-

nadsstandarden skall hänsyn tagas

till sådana oundgängliga behov inom

arbetstagarens familj som livsmedel

och deras näringsvärde, bostad, klä­

der, sjukvård och undervisning.

Del III. Bestämmelser rörande migre-

rande arbetstagare

Artikel 6

Därest anställningsförhållandena

påfordra, att arbetstagarna vistas ut­

om hemorten, skall vid anställnings­

villkorens bestämmande hänsyn tagas

till familjens normala behov.

Artikel 7

Därest inom ett område arbetskraft

från annat område tillfälligt utnytt­

jas, skola åtgärder vidtagas för att

underlätta överföring av en del av ar­

betstagarnas lön och besparingar från

förstnämnda område till det område,

som ställt arbetskraften till förfogan­

de.

Artikel 8

1. Därest arbetskraft från ett land

utnyttjas inom ett område under an­

nan administration skola vederböran­

de myndigheter i berörda länder, om

så finnes erforderligt eller önskvärt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

31

or desirable, enter into agreements

for the purpose of regulating matters

of common concern arising in con-

nection with the application of the

provisions of this Convention.

2. Such agreements shall provide

that the worker shall enjoy protec-

tion and advantages not less than

those enjoyed by workers resident

in the area of labour utilisation.

3. Such agreements shall provide

for facilities for enabling the worker

to transfer part of his wages and

savings to his home.

Article 9

Where workers and their families

move from low-cost to higher-cost

areas, account shall be taken of the

increased cost of living resulting

from the changé.

Part IV. Remuneration of Workers

and Related Questions

Artide 10

1. The fixing of minimum wages

by collective agreements freely nego-

tiated between trade unions which

are representative of the workers

concerned and employers or employ-

ers’ organisations shall be encour-

aged.

2. Where no adequate arrange-

ments exist for the fixing of mini­

mum wages by collective agreement,

the necessary arrangements shall be

made whereby minimum rates of

wages can be fixed in consultation

with representatives of the employers

and workers, including representa­

tives of their respective organisations,

where such exist.

3. The necessary measures shall

be taken to ensure that the employers

and workers concerned are informed

of the minimum wage rates in forcc

and that wages are not paid åt less

than these rates in cases where they

are applicable.

avtala om reglering av frågor av ge­

mensamt intresse, vilka kunna upp­

komma i samband med tillämpningen

av denna konvention.

2. I sådant avtal skall föreskrivas,

att arbetstagarna skola åtnjuta minst

samma skydd och förmåner, som till­

komma arbetstagare bosatta i anställ-

ningsområdet.

3. Avtalet skall vidare innehålla

bestämmelser om lättnader för ar­

betstagaren vid överförandet av en del

av hans lön och besparingar till hem­

met.

Artikel 9

Då arbetstagarna och deras famil­

jer flytta från ett område med låga

levnadskostnader till ett annat med

högre sådana kostnader, skall hänsyn

tagas till den ökning i levnadskost-

naderna, som överflyttningen med­

för.

Del IV. Arbetstagarnas löner och

där­

med sammanhängande frågor

Artikel 10

1. Fastställandet av minimilöner

genom kollektivavtal, fritt ingångna

mellan fackliga sammanslutningar,

som äro representativa för de berörda

arbetstagarna och arbetsgivarna eller

deras organisationer, skall främjas.

2. Där ett effektivt system för fast­

ställande av minimilöner genom kol­

lektivavtal saknas, skola erforderliga

åtgärder vidtagas för fastställande av

minimilönesatser i samråd med re­

presentanter för arbetsgivare och ar­

betstagare, däri inbegripna represen­

tanter för deras respektive organisa­

tioner, där sådana finnas.

3. Erforderliga åtgärder skola vid­

tagas för att garantera såväl att där­

av berörda arbetsgivare och arbetsta­

gare erhålla kännedom om gällande

minimilönesatser som ock att utgå­

ende löner icke understiga tillämp­

liga lönesatser.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

4. A worker to whom minimum

rates are applicable and who, since

they became applicable, has been paid

vvages åt less than these rates shall

be entitled to recover, by judicial or

other means authorised by law, the

amount by which he has been under-

paid, subject to such limitation of

time as may be determined by law

or regulation.

Article 11

1. The necessary measures shall

be taken to ensure the proper pay-

ment of all wages earned and employ-

ers shall be required to keep registers

of w'age payments, to issue to wor-

kers statements of wage payments and

to take other appropriate steps lo

facilitate the necessary supervision.

2. Wages shall normally be paid

in legal tender only.

3. Wages shall normally be paid

direct to the individual worker.

4. The substitution of alcohol or

other spirituous beverages for all or

any part of wages for services per­

formed by the worker shall be pro-

hibited.

5. Payment of wages shall not be

made in tavcrns or stores, except in

the case of workers employed there-

in.

6. Unless there is an established

local custom to the contrary, and the

competent authority is satisfied that

the continuancc of this custom is

desired by the workers, wages shall

be paid regularly åt such intervals

as will lessen the likelihood of in-

debtedness among the wage earners.

7. Where food, housing, clothing

and other essential supplies and

services form part of remuneration,

all practicable steps shall be taken

by the competent authority to ensure

that they are adequate and their cash

value properly assessed.

8. All practicable measures shall

be taken—

(a) to inform the workers of their

wage rights;

(b) to prevent any unauthorised

deductions from wages; and

4. Varje arbetstagare, på vilken mi-

nimilönesatser äro tillämpliga, och

som efter deras ikraftträdande erhål­

lit en lön, understigande dessa löne­

satser, skall äga att på rättslig väg el­

ler genom annat i lag godkänt förfa­

rande påkalla utbetalandet av reste­

rande belopp inom tid, som må vara

bestämd i lagstiftningen.

Artikel 11

1. Erforderliga åtgärder skola vid­

tagas för att garantera, att intjänta

löner vederbörligen utbetalas, och

skola arbetsgivarna åläggas att föra

register över utbetalade löner, att giva

arbetstagarna intyg över utbetalade

löner samt att i övrigt medverka till

erforderlig kontroll.

2. Lönen skall i regel utbetalas en­

dast i lagligt betalningsmedel.

3. Lönen skall i regel utbetalas di­

rekt till den enskilde arbetstagaren.

4. Ersättning för utfört arbete får

icke till någon del lämnas i form av

alkoholhaltiga drycker eller andra

rusdrycker.

5. Lön må icke utbetalas på ut-

skänkningsställen eller i butiker, ut­

om såvitt avser i sådana företag an­

ställda arbetstagare.

6. Såframt icke lokal sedvänja,

som arbetstagarna enligt vederböran­

de myndighets bedömande önska bi­

behålla, till annat föranleder, skall

lönen utbetalas regelbundet med så­

dana intervaller som äro ägnade att

minska risken för löntagarnas skuld­

sättning.

7. Därest kost, bostad, kläder och

andra förnödenheter eller tjänster in­

gå i lönen, skall vederbörande myn­

dighet vidtaga alla lämpliga åtgärder

för att övervaka, att de äro tillräck­

liga och att deras kontanta värde är

riktigt uppskattat.

8. Lämpliga åtgärder skola vidta­

gas för att

a) upplysa arbetarna om deras rät­

tigheter med avseende å lönen;

b) förhindra varje otillåtet avdrag

å lönen; och

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

(c) to restrict the amounts de-

ductible from wages in respect of

supplies and services forming part of

remuneration to the proper cash

valne thereof.

Article 12

1. The maximum amounts and

manner of repayment of advances on

wages shall be regulated by the com-

petent authority.

2. The competent authority shall

limit the amount of advances which

may be made to a worker in con-

sideration of his taking up employ-

ment; the amount of advances per-

mitted shall be clearly explained to

the worker.

3. Any advance in excess of the

amount laid down by the competent

authority shall be legally irrecover-

able and may not be recovered by the

withholding of amounts of pay due

to the worker åt a later date.

Artide 13

1. Voluntary forms of thrift shall

be encouraged among wage earners

and independent producers.

2. All practicable measures shall

be taken for the protection of wage

earners and independent producers

against usury, in particular by action

aiming åt the reduction of rates of

interest on loans, by the control of

the operations of money lenders, and

by the encouragement of facilities

for borrowing money for appropriate

purposes through co-operative credit

organisations or through institutions

which are under the control of the

competent authority. 3

c) begränsa de belopp, som må av­

dragas från lönen såsom ersättning

för däri ingående förnödenheter och

tjänster, till det faktiska värdet av

desamma.

Artikel 12

1. De högsta belopp av lönen, som

må förskottsvis utgivas, ävensom sät­

tet för återbetalning av förskott sko­

la bestämmas av vederbörande myn­

dighet.

2. Vederbörande myndighet skall

begränsa det löneförskott, som må

utgivas till en arbetstagare i samband

med att han tillträder anställning; be­

loppet av medgivna förskott skall no­

ga angivas för arbetstagaren.

3. Därest utgivet förskott översti­

ger av vederbörande myndighet be­

stämt belopp, skall detsamma icke

kunna lagligen återkrävas och må

icke återtagas genom innehållande av

lönebelopp, som vid en senare tid­

punkt förfaller till betalning.

Artikel 13

1. Frivilligt sparande i skilda for­

mer bland löntagare och självständi­

ga företagare skall uppmuntras.

2. För att skydda löntagare och

självständiga företagare mot ocker

skola lämpliga åtgärder, särskilt så­

dana som syfta till nedsättning av

ränta å lån, vidtagas medelst kontroll

över långivarnas verksamhet samt ge­

nom vidgade möjligheter att erhålla

lån för legitima ändamål genom koo­

perativa kreditorganisationer eller

andra institutioner under offentlig

kontroll.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Part V. Non-Discrimination on

Grounds of Race, Colour, Sex, Belief,

Tribal Association or Trade Union

Affiliation

Article H

1. It shall be an aim of policy to

abolish all discrimination araong

workers on grounds of race, colour,

sex, belief, tribal association or trade

union affiliation in respect of—

(a) labour legislation and agree-

ments which shall afford equitable

economic treatment to all those law-

fully resident or working in the

country;

(b) admission to public or private

employment;

(c) conditions of engagement and

promotion;

(d) opportunities for vocational

training;

(e) conditions of work;

(f) health, safety and welfare

measures;

(g) discipline;

(h) participation in the negotia-

tion of collective agreements;

(i) wage råtes, which shall be

fixed according to the principle of

equal pay for work of equal value in

the same operation and undertaking.

2. All practicable measures shall be

taken to lessen, by raising the rates

applicable to the lower-paid workers,

any existing differences in wage rates

due to discrimination by reason of

race, colour, sex, belief, tribal as­

sociation or trade union affiliation. 3

3. Workers from one country

engaged for employment in anolher

country may be granted in addition

to their wages benefits in cash or in

kind to rneet any reasonable personal

or family expenses resulting from

employment away from their homes.

Del V. Förbud mot diskriminering på

grund av ras, hudfärg, kön, trosbe­

kännelse, stamtillhörighet eller med­

lemskap i facklig sammanslutning

Artikel /4

1. Ett av målen för socialpolitiken

skall vara att avskaffa alla slag av

diskriminering av arbetstagare på

grund av ras, hudfärg, kön, trosbe­

kännelse, stamtillhörighet eller med­

lemskap i facklig sammanslutning

med avseende å

a) arbetslagstiftning och avtal, vil­

ka skola tillerkänna alla dem som äro

lagligen bosatta och arbeta i landet

rättvis ekonomisk behandling;

b) rätt till anställning i allmän el­

ler enskild tjänst;

c) villkor för anställning och be­

fordran;

d) tillfällen till yrkesutbildning;

e) arbetsvillkor;

f) hälsovårds-, säkerhets- och väl-

färdsåtgärder;

g) disciplinära åtgärder;

h) deltagande i kollektivavtalsför­

handlingar;

i) lönesatser, vilka skola bestäm­

mas i enlighet med principen om lika

lön för arbete av lika värde i en och

samma arbetsprocess och i ett och

samma företag.

2. Alla genomförbara åtgärder sko­

la vidtagas för att begränsa sådana

skillnader i lönesatser, vilka äro att

hänföra till diskriminering av arbets­

tagare på grund av ras, hudfärg, kön,

trosbekännelse, stamtillhörighet eller

medlemskap i facklig sammanslut­

ning, genom att höja för de lägre be­

talda arbetstagarna gällande lönesat­

ser.

3. Arbetstagare från ett land, som

vinner anställning i ett annat, må ut­

över sin lön tillerkännas kontant- el­

ler naturaförmåner för att bestrida av

anställningen utom hemorten föran­

ledda skäliga utgifter för sig och sin

familj.

35

4. The foregoing provisions of this 4. Utan hinder av i denna artikel

Article shall be without prejudice to meddelade bestämmelser skall veder-

such measures as the competent au- börande myndighet vidtaga de åtgär-

thority may think it necessary or der, som må finnas erforderliga eller

desirable to take for the safeguarding önskvärda till skydd för kvinnliga ar-

of motherhood and for ensuring the betstagares moderskap, hälsa, säker-

health, safety and welfare of wornen het och välfärd,

workers.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Part VI. Education and Training

Arlicle 15

1. Adequate provision shall be

made to the maximum extent possi-

ble under local conditions, for the

progressive development of broad

systems of education, vocational

training and apprenticeship, with a

view to the effective preparalion of

children and young persons of both

sexes for a useful occupation.

2. National laws or regulations

shall prescribe the school-leaving age

and the minimum age for and con­

ditions of employment.

3. In order that the child popula­

tion may be able to profit by existing

facilities for education and in order

that the extension of such facilities

may not be hindered by a demand

for child labour, the employment of

persons below the school-leaving age

during the hours when the schools

are in session shall be prohibited in

areas where educational facilities are

provided on a scale adequate för the

majority of the children of school

age.

Article 16

1. In order to secure high pro-

ductivity through the development of

skilled labour, training in new tech-

niques of production shall be pro­

vided in suitable cases. 2

2. Such training shall be organised

by or under the supervision of the

competent authorities, in consulta­

tion with the employers’ and work­

ers’ organisations of the country

from which the trainees come and

of the country of training.

Del VI. Undervisning och utbildning

Artikel 15

1. I den utsträckning de lokala för­

hållandena medgiva skola lämpliga

åtgärder vidtagas för en successiv ut­

veckling av omfattande anordningar

för undervisning, yrkesutbildning och

lärlingsväsen, i syfte att effektivt för­

bereda barn och minderåriga av båda

könen för en nyttig sysselsättning.

2. Den nationella lagstiftningen

skall innehålla föreskrifter rörande

åldersgränsen för skolpliktens upphö­

rande ävensom minimiålder och öv­

riga villkor för arbetsanställning.

3. För att barnen skola kunna till­

godogöra sig förefintliga undervis-

ningsmöjligheter och för att skolvä­

sendets utveckling icke skall hämmas

av efterfrågan på minderårig arbets­

kraft må barn i skolåldern under ti­

den för skolarbetet icke användas till

arbete inom område, där undervis-

ningsmöjligheter finnas i en utsträck­

ning, som är tillräcklig för flertalet

barn i skolåldern.

Artikel 16

1. I syfte att garantera hög produk­

tivitet genom främjande av yrkes­

skickligheten skola möjligheter till

utbildning i nya produktionsmetoder

tillhandahållas, där så befinnes lämp­

ligt.

2. Sådan utbildning skall anordnas

eller övervakas av vederbörande myn­

digheter i samråd med arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer i

det land, från vilket eleven kommer,

och i det land, där utbildningen äger

rum.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Part VII. Final provisions

Article 17

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated to

the Director-General of the Interna­

tional Labour Office for registration.

Artide 18

1. This Convention shall be lind­

ing only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been regis­

tered with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the Director-

General.

3.

Thereaftcr, this Convention

shall come into force for any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been reg­

istered.

Artide 19

The coming into force of this Con­

vention shall not involve the ipso jure

denunciation of the Social Policy

(Non-Metropolitan Territories) Con­

vention, 1947, hy any Member for

which that Convention continues to

remain in force, nor shall it close

tliat Convention to further ratifica­

tion.

Artide 20

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

after the expiration of ten years from

the date on which the Convention

first comes into force, by an act com­

municated to the Director-General

of the International Labour Office

for registration. Such denunciation

shall not take effect until one year

after the date on which it is regis­

tered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expira-

Del VII. Slutartiklar

Artikel 17

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skola delgivas In­

ternationella arbetsbyråns generaldi­

rektör och registreras av honom.

Artikel 18

1. Denna konvention är bindande

allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vil­

kas ratifikationer registrerats av ge­

neraldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifika­

tioner registrerats av generaldirektö­

ren.

3. Därefter träder denna konven­

tion i kraft för varje medlem tolv må­

nader efter den dag, då dess ratifika­

tion registrerats.

Artikel 19

Ikraftträdandet av denna konven­

tion skall icke innebära uppsägning

ipso jure av konventionen angåen­

de socialpolitik (inom områden be­

lägna utanför moderlandet), 1947, av

medlem, för vilken sistnämnda kon­

vention även i fortsättningen skall

vara gällande, och skall ej heller med­

föra att sistnämnda konvention icke

längre står öppen för ytterligare rati-

ficering.

Artikel 20

1. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då kon­

ventionen först trädde i kraft, uppsä­

ga densamma genom skrivelse, som

delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Upp­

sägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

37

tion of the period of ten years men-

tioned in the preceding paragraph,

exercise the right of denunciation

provided för in this Artide, will be

bound for another period of ten years

and, thereafter, may denounce this

Convention åt the expiration of each

period of ten years under the terms

provided for in this Artide.

Article 21

1. The Director-General of the In­

ternational Labour Office shall notify

all Members of the International

Labour Organisation of the regis-

tration of all ratifications and de-

nunciations communicated to him by

the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of

the Organisation of the registration

of the second ratification communi­

cated to him, the Director-General

shall draw the attention of the Mem­

bers of the Organisation to the date

upon which the Convention will come

into force.

Article 22

The Director-General of the Inter­

national Labour Office shall commu-

nicate to the Secretary-General of

the United Nations for registration

in accordance with Article 102 of the

Charter of the United Nations full

particulars of all ratifications and

acts of denunciation registered by

him in accordance with the provisions

of the preceding Artides.

Article 23

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of the

International Labour Office shall

present to the General Conference a

report on the working of this Con­

vention and shall consider the desira-

bility of placing on the agenda of the

Conference the question of its revi­

sion in whole or in part.

Article 24

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Con-

moment nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan

därefter, med iakttagande av de i den­

na artikel föreskrivna villkoren, upp­

säga konventionen vid utgången av

varje följande tioårsperiod.

Artikel 21

1. Internationella arbetsbyråns ge­

neraldirektör skall underrätta samtli­

ga medlemmar av Internationella ar­

betsorganisationen om registreringen

av alla ratifikationer, förklaringar

och uppsägningar, som delgivits ho­

nom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrät­

tar organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifika­

tionen i ordningen, som delgivits ho­

nom, har han att fästa medlemmar­

nas uppmärksamhet på den dag, då

konventionen träder i kraft.

Artikel 22

Internationella arbetsbyråns gene­

raldirektör skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Natio­

nernas stadga, lämna Förenta Natio­

nernas generalsekreterare fullständi­

ga upplysningar om varje ratifika­

tion, förklaring och uppsägning, som

av honom registrerats i enlighet med

bestämmelserna i föregående artik­

lar.

Artikel 23

Närhelst Internationella arbetsby­

råns styrelse finner det erforderligt,

skall styrelsen förelägga Internatio­

nella arbetsorganisationens allmänna

konferens en redogörelse för konven­

tionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida anledning fö­

religger att på konferensens dagord­

ning uppföra frågan om dess revi­

sion, helt eller delvis.

Artikel 24

1. Därest konferensen skulle anta­

ga en ny konvention, innebärande re-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

vention in whole or in part, then,

unless, the new Convention other-

wise provides—

(a) the ratification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate de-

nunciation of this Convention, not-

withstanding the provisions of Ar­

tide 20 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the

new revising Convention comes into

force this Convention shall cease to

be open to ratification by the Mem-

bers.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Article 25

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

vision, helt eller delvis, av förevaran­

de konvention, och den nya konven­

tionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av

den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure

medföra omedelbar uppsägning av fö­

revarande konvention, utan hinder av

vad i artikel 20 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,

reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke

längre kunna ratificeras av medlem­

marna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som rati­

ficerat densamma men icke ratifice­

rat den nya, reviderade konventionen.

Artikel 25

De engelska och franska texterna

till denna konvention skola äga lika

vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

39

Bilaga B

(Översättning)

Convention (No. 118) concerning Equa- Konvention (nr 118) angående utlän-

lity of Treatment of Nationals and Non- ningars likställande med ett lands egna

Nationals in Social Security

medborgare i fråga om social trygghet

The General Conference of the In­

ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the Inter­

national Labour Office, and having

met in its Forty-sixth Session on 6

June 1962, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals with

regard to equality of treatment of

nationals and non-nationals in

social security, which is the fifth

item on the agenda of the session,

and

Having determined that these

proposals shall take the form of an

international Convention,

adopts this twenty-eighth day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-two the following

Convention, which may be cited as

the Equality of Treatment (Social

Security) Convention, 1962:

Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes

any social security rules as well as

laws and regulations;

(b) the term “benefits” refers to

all benefits, grants and pensions, in-

cluding any supplements or incre-

ments;

(c) the term “benefits granted

under transitional schemes” means

either benefits granted to persons

who have exceeded a prescribed age

åt the date when the legislation ap-

Internationella arbetsorganisatio­

nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­

tionella arbetsbyrån sammankal­

lats till Geneve och där samlats

den 6 juni 1962 till sitt fyrtiosjätte

sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående utlänningars likställande

med ett lands egna medborgare i

fråga om social trygghet, vilken

fråga utgör den femte punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en internatio­

nell konvention,

antager denna den tjugoåttonde da­

gen i juni månad år nittonhundrasex-

tiotvå följande konvention, som må

benämnas konvention angående lik­

ställighet (social trygghet), 1962.

Artikel 1

I denna konvention skall

a) med uttrycket »lagstiftning»

förstås såväl lagar och författningar

som administrativa föreskrifter om

social trygghet;

b) med uttrycket »förmåner» avses

varje förmån, bidrag, livränta och

pension, däri inbegripet eventuella

tillägg eller höjningar;

c) med uttrycket »förmåner enligt

särskilda övergångsbestämmelser»

förstås antingen förmåner, vilka sko­

la tillkomma personer, som vid tid­

punkten för den tillämpliga lagstift-

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

plicable camé into force, or benefits

granted as a transitional measure in

consideration of events occurring or

periods completed outside the present

boundaries of the territory of a Mem-

ber;

(d) the term “death grant” means

any lump sum payable in the event

of death;

(e) the term “residence” means

ordinary residence;

(f) the term “prescribed” means

determined by or in virtue of national

legislation as defined in subpara-

graph (a) above;

(g) the term “refugee” has the

meaning assigned to it in Artide 1 of

the Convention relating to the Status

of Refugecs of 28 July 1951;

(h) the term “stateless person” has

the meaning assigned to it in Artide

1 of the Convention relating to the

Status of Stateless Persons of 28 Sep­

tember 1954.

A rticle 2

1. Each Member may accept the

obligations of this Convention in

respect of any one or more of the

following branches of social security

for which it has in effective opera­

tion legislation covering its own

nationals within its own territory:

(n) medical care;

(b) sickness benefit;

(c) maternity benefit;

(d) invalidity benefit;

(e) old-age benefit;

(f) survivors’ benefit;

(g) employment injury benefit;

(h) unemployment benefit; and

(i) family benefit.

2. Each Member for which this

Convention is in force shall comply

with its provisions in respect of the

branch or branches of social security

for which it has accepted the obliga­

tions of the Convention.

3. Each Member shall specify in its

ningens ikraftträdande överskridit

viss ålder, ävensom förmåner vilka

skola utgå övergångsvis under hän­

synstagande till händelser som inträf­

fat eller till kvalifikationstider som

fullgjorts utanför gränserna för en

medlemsstats territorium;

d) med uttrycket »begravnings­

hjälp» förstås varje engångsbelopp,

som skall utbetalas i händelse av

dödsfall;

e) med uttrycket »bosättning» för­

stås den vanliga bosättningen;

f) med uttrycket »föreskrivet» för­

stås fastställt i eller med stöd av den

nationella lagstiftningen, såsom den­

na definierats i mom. a) ovan;

g) uttrycket »flykting» ha samma

innebörd, som i artikel 1 av konven­

tionen den 28 juli 1951 angående

flyktingars rättsliga ställning;

h) uttrycket »statslös» ha samma

innebörd som i artikel 1 av konven­

tionen den 28 september 1954 om

statslösa personers rättsliga ställning.

Artikel 2

1. Varje medlemsstat må godtaga

de ur denna konvention härrörande

förpliktelserna med avseende på en

eller flera av följande grenar av so­

cial trygghet, beträffande vilka med­

lemsstaten har en inom dess territo­

rium på dess egna medborgare fak­

tiskt tillämpad lagstiftning, nämligen

a) hälso- och sjukvård;

b) kontantförmåner vid sjukdom;

c) förmåner vid havandeskap och

barnsbörd;

d) förmåner vid invaliditet;

e) förmåner vid ålderdom;

f) förmåner till efterlevande;

g) förmåner vid yrkesskada;

h) förmåner vid arbetslöshet;

i) familjeförmåner.

2. Varje medlemsstat, för vilken

denna konvention är i kraft, skall

tillämpa konventionens bestämmel­

ser med avseende på den gren eller de

grenar, beträffande vilka den godta­

git konventionens förpliktelser.

3. Varje medlemsstat skall i sin

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ratification in respect of which

branch or branches of social security

it accepts the obligations of this Con-

vention.

4. Each Member which has ratified

this Convention may subsequently

notify the Director-General of the

International Labour Office that it

accepts the obligations of the Con­

vention in respect of one or more

branches of social security not al­

ready specified in its ratification.

5. The undertakings referred to in

paragraph 4 of this Article shall be

deemed to be an integral part of the

ratification and to have the force of

ratification as from the date of noti-

fication.

6. For the purpose of the applica-

tion of this Convention, each Member

accepting the obligations thereof in

respect of any branch of social se­

curity which has legislation provid-

ing for benefits of the type indicated

in clause (a) or (b) below shall com-

municate to the Director-General of

the International Labour Office a

statement indicating the benefits

provided for by its legislation which

it considers to be—

(a) benefits other than those the

grant of which depends either on

direct financial participation by the

persons protected or their employer,

or on a qualifying period of occupa-

tional activity; or

(b) benefits granted under transi-

tional schemes.

7. The communication referred to

in paragraph 6 of this Article shall

be made åt the time of ratification

or åt the time of notification in ac-

cordance with paragraph 4 of this

Article; as regards any legislation

adopted subsequently, the communi­

cation shall be made within three

months of the date of the adoption

of such legislation.

Article 3

1. Each Member for which this

Convention is in force shall grant

ratifikationshandling angiva den gren

eller de grenar, beträffande vilka den

godtager förpliktelserna i denna kon­

vention.

4. Varje medlemsstat, som ratifi­

cerat denna konvention, äger däref­

ter underrätta Internationella arbets-

byråns generaldirektör om att med­

lemmen godtager de ur konventionen

härrörande förpliktelserna med avse­

ende å en eller flera av de grenar,

vilka icke redan angivits i dess rati­

fikationshandling.

5. I mom. 4 av förevarande artikel

omnämnda åtaganden skola anses in­

gå i medlemsstatens ratifikation och

de skola från och med dagen för un­

derrättelsen medföra samma rätts­

verkningar som den ursprungliga ra­

tifikationen.

6. I och för tillämpningen av denna

konvention skall varje medlemsstat,

som godtager de ur konventionen

härrörande förpliktelserna med avse­

ende på någon gren för social trygg­

het när anledning därtill förekommer

tillställa Internationella arbetsbyråns

generaldirektör ett meddelande med

angivande av vilka förmåner i dess

lagstiftning som medlemsstaten an­

ser vara

a) förmåner, vilkas utgivande är

oberoende såväl av direkt finansiellt

deltagande från de skyddade perso­

nernas eller deras arbetsgivares sida

som av fullgörandet av viss kvalifi­

kationstid i förvärvsarbete;

b) förmåner, som utgivas inom ra­

men för övergångssystem.

7. I föregående moment avsett med­

delande skall lämnas antingen vid

tidpunkten för ratificeringen eller vid

tidpunkten för den i mom. 4 angivna

underrättelsen samt i fråga om se­

nare antagen lagstiftning inom tre

månader efter dennas antagande.

Artikel 3

1. Varje medlemsstat, för vilken

denna konvention är i kraft, skall in-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

within its territory to the nationals

of any other Member for which the

Convention is in force eqnality of

treatment under its legislation with

its own nationals, both as regards

coverage and as regards the right to

benefits, in respect of every branch of

social security for which it has ac-

cepted the obligations of the Conven­

tion.

2. In the case of survivors’ benefits,

such equality of treatment shall also

be granted to the survivors of the

nationals of a Member for which the

Convention is in force, irrespective

of the nationality of such survivors.

3. Nothing in the preceding para-

graphs of this Artide shall require a

Member to apply the provisions of

these paragraphs, in respect of the

benefits of a specified branch of

social security, to the nationals of

another Member which has legisla­

tion relating to that branch but does

not grant equality of treatment in

respect thereof to the nationals of the

first Member.

Article \

1. Equality of treatment as regards

the grant of benefits shall be accorded

without any condition of residence:

Provided that equality of treatment

in respect of the benefits of a speci­

fied branch of social security may

be made conditional on residence in

the case of nationals of any Member

the legislation of which makes the

grant of benefits under that branch

conditional on residence on its ter­

ritory.

2. Notwithstanding the provisions

of paragraph 1 of this Article, the

grant of the benefits referred to in

paragraph 6 (a) of Article 2—other

than medical care, sickness benefit,

employment injury benefit and fam-

ily benefit—may be made subject to

the condition that the beneficiary has

resided on the territory of the Mem­

ber in virtue of the legislation of

which the benefit is due, or, in the

om sitt territorium i förhållande till

sin lagstiftning tillförsäkra medbor­

gare från varje annan medlemsstat,

för vilken konventionen likaledes är

i kraft, samma behandling som sta­

tens egna medborgare i fråga om så­

väl anslutning till som rätt till för­

måner inom varje gren av social

trygghet, beträffande vilken med­

lemsstaten godtagit konventionens

förpliktelser.

2. Sådan likabehandling skall, då

fråga är om förmåner till efterlevan­

de, därjämte tillerkännas efterlevan­

de till medborgare i medlemsstat, för

vilken denna konvention är i kraft,

oavsett sådana efterlevandes nationa­

litet.

3. Medlemsstat är dock i fråga om

viss bestämd gren av social trygghet

icke skyldig att tillämpa bestämmel­

serna i de båda föregående momen­

ten i denna artikel med avseende på

medborgare i annan medlemsstat,

som visserligen har en lagstiftning

beträffande denna gren, men ändock

icke tillerkänner förstnämnda stats

medborgare likabehandling beträffan­

de samma gren.

Artikel 4

1. Vad angår förmåner skall lika­

behandling garanteras utan villkor

med avseende på bosättning. Dock

kan likabehandling i fråga om för­

måner från en viss bestämd gren gö­

ras beroende av bosättning, då det

gäller medborgare i medlemsstat, vars

lagstiftning uppställer bosättning in­

om dess territorium såsom villkor för

utgivande av förmåner enligt samma

gren.

2. Utan hinder av bestämmelserna

i mom. 1 må såsom villkor för utgi­

vandet av andra i artikel 2 mom. 6

angivna förmåner än hälso- och sjuk­

vård, kontantförmåner vid sjukdom,

förmåner vid yrkesskada och familje-

förmåner uppställas krav på alt för-

månstagaren varit bosatt inom den

medlemsstats territorium, enligt vars

lagstiftning förmånen skall utgå, el­

ler, då fråga är om efterlevande, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

43

case of a survivor, that the deceased

had resided there, för a period which

shall not exceed—

(a) six monlhs immediately pre-

ceding the filing of claim, for grant

of maternity benefit and unemploy-

ment benefit;

(b) five consecutive years imme­

diately preceding the filing of claim,

for grant of invalidity benefit, or

immediately preceding death, for

grant of survivors’ benefit;

(c) ten years after the age of 18,

which may include five consecutive

years immediately preceding the

filing of claim, for grant of old-age

benefit.

3. Special provisions may be pre-

scribed in respect of benefits grantcd

under transitional schemes.

4. The measures necessary to pre-

vent the cumulation of benefits shall

be determined, as necessary, by spe­

cial arrangements between the Mem-

bers concerned.

Article 5

1. In addition to the provisions of

Article 4, eacb Member which has

accepted the obligations of this Con-

vention in respect of the branch or

branches of social security concerned

shall guarantee both to its own na­

tionals and to the nationals of any

other Member which has accepted

the obligations of the Convention in

respect of the branch or branches in

question, when they are resident

abroad, provision of invalidity bene­

fits, old-age benefits, survivors’ bene­

fits and death grants, and employ-

ment injury pensions, subject to

measures for this purpose being

taken, whcre necessary, in accord-

ance with Article 8.

2. In case of residence abroad, the

provision of invalidity, old-age and

survivors’ benefits of the type re-

ferred to in paragraph 6 (a) of Ar­

ticle 2 may be made subject to the

participation of the Members con­

cerned in schemes for the mainte-

den avlidne hade varit bosatt där un­

der en tid, som icke må överstiga

a) sex månader omedelbart innan

ansökan om förmån göres, då det gäl­

ler förmåner vid havandeskap och

barnsbörd samt vid arbetslöshet;

b) fem år i oavbruten följd innan

ansökan om förmån göres, då det gäl­

ler invaliditet, eller före dödsfallet,

då det gäller förmån till efterlevande;

c) tio år efter 18 års ålder, därav

fem år i oavbruten följd omedelbart

innan ansökan om förmån göres, då

det gäller förmån vid ålderdom.

3. Särskilda föreskrifter må utfär­

das med avseende på förmåner, som

utgivas inom ramen för övergångs-

system.

4. Erforderliga åtgärder för att för­

hindra sammanträffande av förmå­

ner av samma slag skola vid behov

regleras genom särskilda överens­

kommelser mellan berörda medlems­

stater.

Artikel 5

1. Utöver vad i artikel 4 stadgas

skall varje medlemsstat, som har god­

tagit förpliktelserna i denna konven­

tion beträffande en eller flera av de

i förevarande artikel omnämnda gre­

nar, garantera att till dess egna med­

borgare samt till medborgare från

varje annan medlemsstat, som godta­

git konventionens förpliktelser be­

träffande en motsvarande gren, vid

bosättning i utlandet utgivas förmå­

ner vid invaliditet, förmåner vid ål­

derdom, förmåner till efterlevande

samt begravningshjälp, ävensom liv­

räntor på grund av yrkesskada, un­

der förutsättning att härför erforder­

liga åtgärder vidtagas i enlighet med

artikel 8.

2. I händelse av bosättning i ut­

landet må utgivandet av invaliditets-,

ålderdoms- och efterlevandeförmåner

av det slag som avses i artikel 2

mom. 6 a) göras beroende av det vill­

koret, att berörda medlemsstater del­

taga i sådan anordning för vidmakt-

44

Knngl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

nance of rights as provided for in

Artide 7.

3. The provisions of this Artide

do not apply to benefits grantcd

under transitional schemes.

Article 6

In addition to the provisions of Ar­

tide 4, each Member which has ac-

cepted the obligations of this Con-

vention in respect of family benefit

shall guarantee the grant of family

allowances both to its own nationals

and to the nationals of any other

Member which has accepted the

obligations of this Convention for

that brandi, in respect of children

who reside on the territory of any

such Member, under conditions and

within limits to be agreed upon by

the Members concerned.

Article 7

1. Members for which this Conven­

tion is in force shall, upon terms be-

ing agreed between the Members

concerned in accordance with Article

8, endeavour to participate in schemes

for the maintenance of the acquired

rights and rights in course of acqui-

sition under their legislation of the

nationals of Members for which the

Convention is in force, for all

branches of social security in re­

spect of which the Members con­

cerned have accepted the obligations

of the Convention.

2. Such schemes shall provide, in

particular, for the totalisation of

periods of insurance, employment or

residence and of assimilated periods

for the purpose of the acquisition,

maintenance or recovery of rights

and för the calculation of benefits.

3. The cost of invalidity, old-age

and survivors’ benefits as so deter-

mined shall either be shared among

the Members concerned, or be borne

by the Member on whose territory

the beneficiaries reside, as may be

agreed upon by the Members con­

cerned.

hållande av rättigheter som angives i

artikel 7.

3. Bestämmelserna i denna artikel

äga icke tillämpning på förmåner en­

ligt särskilda övergångsbestämmelser.

Artikel 6

Utöver vad i artikel 4 stadgas skall

varje medlemsstat, som godtagit ur

denna konvention härrörande för­

pliktelser med avseende på familje-

förmåner garantera, att barnbidrag

utgivas både till dess egna medborga­

re och till medborgare i varje annan

medlemsstat, som godtagit ur denna

konvention härrörande förpliktelser

med avseende på samma gren, såvitt

avser barn bosatta på andra med­

lemsstatens territorium, under villkor

och inom gränser, varom överens­

kommelse må träffas mellan veder­

börande medlemsstater.

Artikel 7

1. De medlemsstater, för vilka den­

na konvention är i kraft, skola, på

villkor varom överenskommelse skall

träffas mellan berörda medlemssta­

ter i enlighet med artikel 8, i fråga

om alla grenar, med avseende på vil­

ka medlemsstaterna godtagit konven­

tionens förpliktelser, söka åstadkom­

ma en anordning för bevarande av

helt eller delvis intjänade rättigheter,

vilka deras lagstiftning tillerkänner

medborgare i de medlemsstater, för

vilka denna konvention är i kraft.

2. Denna anordning bör bland an­

nat innefatta bestämmelser om sam­

manläggning av försäkrings-, anställ­

nings-, bosättnings- och liknande pe­

rioder för förvärvande, vidmakthål­

lande eller återvinnande av rättighe­

ter och för beräkning av förmåner.

3. Kostnaderna för förmåner vilka

i enlighet med dylik anordning utgi­

vas vid invaliditet, vid ålderdom samt

till efterlevande skola antingen för­

delas mellan vederbörande myndig­

heter i berörda medlemsstater eller

bäras av vederbörande myndighet i

den stat, inom vars territorium för-

månstagaren är bosatt, i enlighet med

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

45

Article 8

The Members for which this Con-

vention is in force may give effect to

their obligations under the provisions

of Articles 5 and 7 by ratification of

the Maintenance of Migrants’ Pension

Rights Convention, 1935, by the ap-

plication of the provisions of that

Convention as between particular

Members by mutual agreement, or by

any multilateral or bilateral agree­

ment giving effect to these obliga­

tions.

Artide 9

The provisions of this Convention

may be derogated from by agree-

ments between Members which do

not affect the rights and duties of

other Members and which make pro­

vision for the maintenance of rights

in course of acquisition and of ac-

quired rights under conditions åt

least as favourable on the whole as

those provided for in this Convention.

Article 10

1. The provisions of this Conven­

tion apply to refugees and stateless

persons without any condition of

reciprocity.

2. This Convention does not apply

to special schemes for civil servants,

special schemes for war victims, or

public assistance.

3. This Convention does not re-

quire any Member to apply the provi­

sions thereof to persons who, in ac-

cordance with the provisions of in-

ternational instruments, are exempt-

ed from its national social security

legislation.

Artide 11

The Members for which this Con­

vention is in force shall afford each

other administrative assistance free

of charge with a view to facilitating

the application of the Convention and

vad berörda medlemsstater därom må

överenskomma.

Artikel 8

De medlemsstater, för vilka denna

konvention är i kraft, må uppfylla

sina förpliktelser enligt artiklarna 5

och 7 antingen genom att ratificera

1935 års konvention angående beva­

rande av pensionsrättigheter för mi-

grerande arbetare eller genom att på

grund av ömsesidigt avtal tillämpa

bestämmelserna i sagda konvention

eller ock genom att sluta multilate­

rala eller bilaterala avtal, som garan­

tera uppfyllande av nämnda förplik­

telser.

Artikel 9

Medlemsstaterna må genom spe­

ciella avtal avvika från bestämmel­

serna i denna konvention, utan att

dock därvid annan medlemsstats rät­

tigheter och skyldigheter må påver­

kas samt under förutsättning att helt

eller delvis intjänade rättigheter be­

varas på villkor som på det hela ta­

get äro minst lika förmånliga som de

i denna konvention angivna.

Artikel 10

1. Bestämmelserna i denna kon­

vention äro tillämpliga på flyktingar

och statslösa personer utan villkor

om ömsesidighet.

2. Denna konvention äger ej til­

lämpning på särskilda för offentliga

tjänstemän gällande system, ej hel­

ler på förmåner till krigets offer eller

på socialhjälpsförmåner.

3. Denna konvention förpliktar

icke medlemsstat att tillämpa kon­

ventionens bestämmelser på perso­

ner, vilka i enlighet med bestämmel­

serna i internationella instrument

äro undantagna från dess lagstift­

ning om social trygghet.

Artikel 11

De medlemsstater, för vilka denna

konvention är i kraft, skola utan ve­

derlag lämna varandra bistånd för

att underlätta såväl konventionens

tillämpning som genomförandet av

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

the execution of their respective

social security legislation.

Article 12

1. This Convention does not apply

to benefits payable prior to the

Corn­

ing into force of the Convention for

the Member concerned in respect of

the branch of social security under

which the benefit is payable.

2. The extent to which the Con­

vention applies to benefits attributa-

ble to contingencies occurring before

its coming into force for the Member

concerned in respect of the branch

of social security under which the

benefit is payable thereafter shall be

determined by multilateral or bilat­

eral agreement or in default thereof

by the legislation of the Member con­

cerned.

Artide 13

This Convention shall not be re-

garded as revising any existing Con­

vention.

Artide li

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated to

the Director-General of the Interna­

tional Labour Office for registration.

Artide 15

1. This Convention shall be bind-

ing only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been regis­

tered with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the Director-

General.

3. Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been reg­

istered.

Artide 16

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

medlemsstaternas lagstiftning om so­

cial trygghet.

Artikel 12

1. Denna konvention äger icke till-

lämpning på förmåner, som förfallit

till betalning innan konventionens

bestämmelser rörande den gren, från

vilken de skola utgivas, trätt i kraft

för medlemsstaten ifråga.

2. I vad mån konventionen skall

äga tillämpning på förmåner, som

äro att hänföra till riskfall, vilka in­

träffat innan konventionen trädde i

kraft för vederbörande medlemsstat

med avseende på den gren av social

trygghet, enligt vilken förmåner där­

efter skola utgivas, skall bestämmas

genom multilaterala eller bilaterala

instrument eller, i avsaknad av så­

dana instrument, genom vederböran­

de medlemsstats lagstiftning.

Artikel 13

Vad i denna konvention stadgas

skall icke anses innebära revision av

någon existerande konvention.

Artikel 74

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skola delgivas In­

ternationella arbetsbyråns general­

direktör och registreras av honom.

Artikel 15

1. Denna konvention är bindande

allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vil­

kas ratifikationer registrerats av ge­

neraldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifika­

tioner registrerats av generaldirektö­

ren.

3. Därefter träder denna konven­

tion i kraft för varje medlem tolv må­

nader efter den dag, då dess ratifika­

tion registrerats.

Artikel 16

1. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention, kan, sedan tio år

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

after the expiration of ten years from

the date on which the Convention

first comes into force, by an act com-

municated to the Director-General of

the International Labour Office for

registration. Such denunciation shall

not take effect until one year after

the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expira-

lion of the period of ten years men-

tioned in the preceding paragraph,

exercise the right of denunciation

provided for in this Article, will be

bound for another period of ten years

and, thereafter, may denounce this

Convention åt the expiration of each

period of ten years under the terms

provided for in this Article.

Article 17

1. The Director-General of the In­

ternational Labour Office shall notify

all Members of the International

Labour Organisation of the registra­

tion of all ratifications and denunci-

ations communicated to him by the

Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of

the Organisation of the registration

of the second ratification communi­

cated to him, the Director-General

shall draw the attention of the Mem­

bers of the Organisation to the date

upon which the Convention will come

into force.

Article 18

The Director-General of the Inter­

national Labour Office shall coin-

municate to the Secretary-General of

the United Nations for registration in

accordance with Article 102 of the

Charter of the United Nations full

partieulars of all ratifications and

aets of denunciation registered by

him in accordance with the provi­

sions of the preceding Artides.

Article 19

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of the

International Labour Office shall

förflutit från den tidpunkt, då kon­

ventionen först trädde i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som

delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Upp­

sägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående

moment nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan

därefter, med iakttagande av de i

denna artikel föreskrivna villkoren,

uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 17

1. Internationella arbetsbyråns ge­

neraldirektör skall underrätta samt­

liga medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen om registrering­

en av alla ratifikationer, förklaringar

och uppsägningar, som delgivits ho­

nom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrät­

tar organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifika­

tionen i ordningen, som delgivits ho­

nom, har han att fästa medlemmar­

nas uppmärksamhet på den dag, då

konventionen träder i kraft.

Artikel 18

Internationella arbetsbyråns gene­

raldirektör skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Natio­

nernas stadga, lämna Förenta Natio­

nernas generalsekreterare fullstän­

diga upplysningar om varje ratifika­

tion, förklaring och uppsägning, som

av honom registrerats i enlighet med

bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 19

Närhelst Internationella arbetsby­

råns styrelse finner det erforderligt

skall styrelsen förelägga Internatio-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

present to the General Conference a

report on the working of this Con­

vention and shall examine the

desirability of placing on the agenda

of the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Article 20

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Conven-

tion in whole or in part, then, unless

the new Convention otherwise pro­

vides—

(a) the ratification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate de-

nunciation of this Convention, not-

withstanding the provisions of Ar­

ticle 16 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the new

revising Convention comes into force

this Convention shall cease to be

open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content för those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Artide 21

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

nella arbetsorganisationens allmänna

konferens en redogörelse för konven­

tionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida anledning fö­

religger att på konferensens dagord­

ning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 20

1. Därest konferensen skulle anta­

ga en ny konvention, innebärande re­

vision, helt eller delvis, av föreva­

rande konvention, och den nya kon­

ventionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation

av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso

jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention, utan hin­

der av vad i artikel 16 här ovan stad­

gas;

b) skall från den dag, då den nya,

reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke

längre kunna ratificeras av medlem­

marna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ra­

tificerat densamma men icke ratifi­

cerat den nya, reviderade konventio­

nen.

Artikel 21

De engelska och franska texterna

till denna konvention skola äga lika

vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

49

Bilaga C

(Översättning)

Recommendation (No. 116) concerning Rekommendation (nr 116) angående

Reduction of Hours of Work

förkortning av arbetstiden

The General Conference of the In- Internationella arbetsorganisatio-

ternational Labour Organisation, nens allmänna konferens,

Having been convened åt Gene-

va by the Governing Body of the In­

ternational Labour Office, and hav­

ing niet in its Forty-sixth Session

on 6 June 1962, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals with re-

gard to hours of work, which is

the ninth item on the agenda of

the session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a Recommendation designed to

supplement and facilitate the im-

plementation of the existing inter-

national instruments concerning

hours of work—

by indicating practical measures

for the progressive reduction of

hours of work, taking into account

the different economic and social

conditions in the different coun-

tries as well as the variety of na­

tional practices for the regulation

of hours and other conditions of

work;

by outlining in broad terms meth-

ods whereby such practical meas­

ures might be applied; and

by indicating the standard of the

forty-hour week, which principle

is set out in the Forty-Hour Week

Convention, 1935, as a social stand­

ard to be reached by stages if nec-

essary, and setting a maximum lim­

it to normal hours of work, pur-

suant to the Hours of Work (In-

dustry) Convention, 1919, 4

vilken av styrelsen för Interna­

tionella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 6

juni 1962 till sitt fyrtiosjätte sam­

manträde,

och beslutat antaga vissa förslag

med avseende på arbetstiden, vil­

ken fråga utgör den nionde punk­

ten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag

skola taga form av en rekommen­

dation, avsedd att komplettera och

underlätta genomförandet av redan

befintliga internationella instru­

ment rörande arbetstiden,

genom att anvisa praktiska åt­

gärder för en successiv förkortning

av arbetstiden under beaktande av

såväl skiftande ekonomiska och so­

ciala förhållanden i skilda länder

som även olikheten i nationell

praxis beträffande reglering av ar­

betstid och andra arbetsförhållan­

den,

genom att i störa drag angiva de

metoder, med vilkas hjälp såda­

na praktiska åtgärder må kunna

bringas i tillämpning, samt

genom att angiva fyrtiotimmars-

veckan — fastslagen i konventio­

nen angående fyrtiotimmarsvec-

kan, 1935 — såsom socialt mål att

uppnås, om så är nödvändigt i etap­

per, samt genom att bestämma en

övre gräns för den normala arbets­

tiden i enlighet med konventionen

angående arbetstiden inom indu­

strien, 1919,

4 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

adopts this twenty-sixth day of June

of the year one thousand nine hund­

red and sixty-two the following Re-

commendation, which may be cited

as the Reduction of Hours of Work

Recommendation, 1962:

I. General Principles

1. Each Member should formulate

and pursue a national policy de­

signed to promote by methods approp-

riate to national conditions and prac-

tice and to conditions in each indus-

try the adoption of the principle of

the progressive reduction of normal

hours of work in conformity with

Paragraph 4.

2. Each Member should, by means

appropriate to the methods which are

in operation or which may be intro-

duced for the rcgulation of hours of

wTork, promote and, in so far as is

consistent with national conditions

and practice, ensure the application

of the principle of the progressive re­

duction of normal hours of work in

conformity with Paragraph 4.

3. The principle of the progressive

reduction of normal hours of work

may be given effect through laws or

regulations, collective agreements, or

arbitration awards, by a combination

of these various means, or in any

other manner consistent with natio­

nal practice, as may be most appro­

priate to national conditions and to

the needs of each branch of activity.

4. Normal hours of work should

be progressively reduced, when ap­

propriate, with a view to attain-

ing the social standard indicated in

the Preamble of this Recommenda­

tion without any reduction in the w4 5 *

7a-

ges of the workers as åt the time

hours of work are reduced.

5. Where the duration of the nor­

mal working week exceeds forty-eight

hours, immediate steps should be ta­

ken to bring it down to this level

antager denna den tjugosjätte dagen

i juni månad år nittonhundrasextio-

två följande rekommendation, vilken

må benämnas rekommendation angå­

ende förkortning av arbetstiden,

1962.

I. Allmänna principer

1. Varje medlemsstat bör utforma

och fullfölja en nationell politik, som

är ägnad att på sätt, som finnes lämp­

ligt med hänsyn till förhållanden in­

om landet och även till förhållande­

na inom varje särskild industri, be­

främja godtagandet av principen om

en successiv förkortning av den nor­

mala arbetstiden i enlighet med mom.

4 nedan.

2. Varje medlemsstat bör på sätt

som finnes lämpligt med hänsyn till

de metoder som användas eller kan

komma att användas för reglering av

arbetstiden, befrämja och, i den mån

detta är förenligt med nationella för­

hållanden och sedvänjor, trygga till-

lämpningen av principen om en suc­

cessiv förkortning av den normala

arbetstiden i enlighet med mom. 4

nedan.

3. Principen om en successiv för­

kortning av den normala arbetstiden

må bringas i tillämpning genom lag­

stiftning, kollektivavtal, skiljedom el­

ler en kombination av dessa olika

medel, så ock på varje annat sätt som

är förenligt med nationella sedvän­

jor, beroende av vilket som finnes

mest lämpligt med hänsyn till natio­

nella förhållanden och till behoven

inom varje näringsgren.

4. Den normala arbetstiden bör för­

kortas successivt när så befinnes

lämpligt, i syfte att den sociala norm

som anges i inledningen till denna re­

kommendation uppnås utan minsk­

ning i arbetstagarnas lön vid tidpunk­

ten för genomförandet av respektive

arbetstidsförkortning.

5. Överstiger den normala arbetsti­

den per vecka fyrtioåtta timmar, bö­

ra åtgärder omedelbart vidtagas för

att nedbringa arbetstiden till nämnda

^{5 2}

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(c) a combination of the two pre-

ceding arrangements; or

(d) such other arrangements as

may be most appropriate to national

circumstances and to conditions in

each sector of economic activity.

9. In carrying out measures for

progressively reducing hours of work,

priority should be given to industries

and occupations which involve a par-

ticularly heavy physical or mental

strain or health risks for the workers

concerned, particularly where these

consist mainly of women and young

persons.

10. Each Member should commu-

nicate to the Director-General of the

International Labour Office, åt ap­

propriate intervals, information on

the results obtained in the applica-

tion of the provisions of this Recom-

mendation with all such details as

may be asked for by the Governing

Body of the International Labour Of­

fice.

II. Methods of Application

A. Definition

11. Normal hours of work shall

mean, för the purpose of this Recom-

mendation, the nuinber of hours fixed

in each country by or in pursuance

of laws or regulations, collective

agreeinents or arbitration awards, or,

where not so fixed, the number of

hours in excess of which any time

worked is remunerated åt overtime

rates or forms an exception to the

recognised rules or custom of the es-

tablishment or of the process con­

cerned.

B. Determination of Hours of Work

12. (1) The calculation of normal

hours of work as an average over a

period longer than one week should

be permitted when special conditions

in certain branches of activity or

technical needs justify it.

c) en kombination av ovannämnda

båda förfaranden; eller

d) sådana andra förfaranden, som

må visa sig lämpligast med hänsyn

till nationella förhållanden och till

förutsättningarna inom varje sektor

av ekonomisk verksamhet.

9. Vid genomförandet av åtgärder

för en successiv förkortning av ar­

betstiden bör företräde givas åt såda­

na näringsgrenar och yrken, som för

vederbörande arbetstagare innebära

särskilt svår kroppslig eller själslig

påfrestning eller risker för hälsan,

framför allt där arbetsstyrkan till

övervägande delen består av kvinnor

och minderåriga.

10. Varje medlemsstat bör med

lämpliga mellanrum underrätta Inter­

nationella arbetsbyråns generaldirek­

tör om de resultat som uppnåtts vid

tillämpningen av denna rekommen­

dation samt därvid tillhandahålla de

detalj uppgifter som kunna komma

att begäras av arbetsbyråns styrelse.

II.

Tillämpningsmetoder

A. Definition

11. I denna rekommendation skall

med uttrycket normal arbetstid för­

stås den i varje land genom eller i

enlighet med lagstiftning, kollektiv­

avtal eller skiljedom fastställda ar­

betstiden, eller, i avsaknad av en så­

lunda bestämd arbetstid, den arbets­

tid, utöver vilken utfört arbete gott-

göres med övertidsersättning eller ut­

gör undantag från regler eller sed­

vänja inom vederbörande företag el­

ler arbetsprocess.

D. Bestämmande av arbetstidens

längd

12. 1) Den normala arbetstiden må

beräknas såsom ett genomsnitt för en

period överstigande en vecka, när det­

ta är motiverat av särskilda förhål­

landen inom vissa verksamhetsgrenar

eller av tekniska krav.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(2) The competent authority or

body in each country should fix the

maximum length of the period over

which the hours of work may be aver-

aged.

13. (1) Special provisions may be

formulated with regard to processes

whicli, by reason of their nature,

have to be carried on continuously

by a succession of shifts.

(2) Such special provisions should

be so formulated that normal hours

of work as an average in continuous

processes do not exceed in any case

the normal hours of work fixed för

the economic activity concerned.

C. Exceptions

14. The competent authority or

body in each country should deter-

mine the circumstances and limits in

which exceptions to the normal hours

of work may be permitted—

(a) permanently —

(i) in work which is essentially in­

termittent;

(ii) in certain exceptional cases re-

quired in the public interest;

(iii) in operations which for tech-

nical reasons must necessarily be

carried on outside the limits laid

down for the general working of the

undertaking, part of the undertaking,

or shift;

(b) temporarily—

(i) in case of accident, actual or

threatened;

(ii) in case of urgent work to be

done to machinery or plant;

(iii) in case of force majeure;

(iv) in case of abnormal pressure

of work;

(v) to make up time lost through

collective stoppages of work due to

accidents to materials, interruptions

to the power supply, inclement

weather, shortages of materials or

transport facilities, and calamities;

(vi) in case of national emergency;

(c) periodicallv—•

2) Vederbörande myndighet eller

organ i varje land bör fastställa den

längsta period, för vilken arbetstiden

må beräknas på sådant sätt.

13. 1) Särbestämmelser må gälla i

fråga om arbete, som med hänsyn till

sin natur måste bedrivas i kontinu­

erliga skift.

2) Sådana särbestämmelser böra

utformas på sådant sätt, att den ge­

nomsnittliga normala arbetstiden i

dessa kontinuerliga skift i intet fall

överstiger den för vederbörande nä­

ringsgren bestämda normala arbets­

tiden.

C. Undantag

14. Vederbörande myndighet eller

organ i varje land bör bestämma un­

der vilka förhållanden och inom vil­

ka gränser undantag från den norma­

la arbetstiden må medgivas

a) permanent —

i) vid arbete som huvudsakligen är

av intermittent natur;

ii) i vissa utomordentliga fall, där

det är nödvändigt med hänsyn till det

allmännas intresse;

iii) i fråga om arbeten, som av tek­

niska orsaker nödvändigtvis måste ut­

föras utom den tid som är bestämd

för arbete i allmänhet inom företaget

eller del därav eller inom skiftet;

b) tillfälligt —

i)

vid inträffad eller hotande

olyckshändelse;

ii) i fall av brådskande arbete på

maskiner eller utrustning;

iii) i fall av force majeure;

iv) vid utomordentligt stor arbets-

anhopning;

v) för att återvinna sådan förlust i

arbetstid, som vållats genom totalt

driftstopp på grund av skador på ma­

terial, avbrott i krafttillförseln, otjän­

lig väderlek, brist på material eller

transportmedel eller på grund av ka­

tastrofer;

vi) i händelse av nationellt nödtill­

stånd;

c) periodiskt —

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

(1) for annual stocktaking and the

preparation of annual balance sheets;

(ii) for specified seasonal activi-

ties.

15. In cases where normal hours

of work exceed forty-eight a week,

the competent authority or body

should, before authorising exceptions

in the cases mentioned in subpara-

graphs (a) (i) and (iii), (b) (iv)

and (v) and (c) (i) and (ii) of Pa-

ragraph 14, most carefully consider

whether there is a real need for such

exceptions.

D. Overtime

16. All hours worked in excess of

the normal hours should be deemed

to be overtime, unless they are taken

into account in fixing remuneration

in accordance with custom.

17. Except for cases of force ma-

jeure, limits to the total number of

hours of overtime which can be

worked during a specified period

should be determined by the compe­

tent authority or body in each coun­

try.

18. In arranging overtime, due con-

sideration should be given to the spe­

cial circumstances of young persons

under 18 years of age, of pregnant

woinen and nursing mothers and of

handicapped persons.

19. (1) Overtime work should be

remunerated åt a higher rate or råtes

than normal hours of work.

(2) The rate or rates of remunera­

tion for overtime should be deter­

mined by the competent authority or

body in each country: Provided that

in no case should the rate be less

than that specified in Article 6, para-

graph 2, of the Hours of Work (In-

dustry) Convention, 1919.

E. Consultation of Employers

and Workers

20. (1) The competent authority

should make a practice of Consult­

ing the most representative employ­

ers’ and workers’ organisations on

questions relating to the application

of this Recommendation.

i) vid årlig inventering och upprät­

tande av årsbokslut;

ii) vid vissa bestämt angivna sä-

songbetonade arbeten.

15. I fall den normala arbetstiden

överstiger fyrtioåtta timmar i veckan,

bör vederbörande myndighet eller or­

gan, innan undantag inedgives i fall,

som avses i mom. 14 a) i) och iii),

b) iv) och v) samt c) i) och ii), in­

gående pröva huruvida verkligt behov

av sådana undantag föreligger.

D. Övertid

16. Hela den arbetstid som uttages

utöver den normala bör anses såsom

övertid, såvida icke enligt sedvänja

hänsyn tages till densamma vid fast­

ställande av lönen.

17. Med undantag för fall av force

majeure böra gränser uppställas för

det sammanlagda antal arbetstimmar

som må uttagas i övertid under en

angiven tidrymd. Dessa gränser böra

fastställas av vederbörande myndig­

het eller organ i varje land.

18. I fråga om uttagande av över­

tid bör tillbörlig hänsyn tagas till

minderåriga under 18 år, blivande

och ammande mödrar samt handikap­

pade personer.

19. 1) övertidsarbete bör ersättas

enligt högre taxa eller taxor än nor­

mal arbetstid.

2) Taxan för övertidsersättning bör

fastställas av vederbörande myndig­

het eller organ i varje land men bör

under inga förhållanden understiga

den taxa som finnes angiven i artikel

6 mom. 2 i konventionen angående ar­

betstiden inom industrien, 1919.

E. Samråd med arbetsgivare och

arbetstagare

20. 1) Vederbörande myndighet bör

taga till regel att samråda med de

mest representativa arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationerna i frågor,

som röra tillämpningen av denna re­

kommendation.

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

55

(2) In particular, there should be

such consultation on the following

matters in so far as they are left to

the determination of the competent

authority in each country:

(a) the arrangements provided for

in Paragraph 8;

(b) the maximum length of the

period over which hours of work

may be averaged as provided for in

Paragraph 12;

(c) the provisions which may be

made in pursuance of Paragraph 13

concerning processes which have to

be carried on continuously by a suc­

cession of shifts;

(d) the exceptions provided for in

Paragraph 14;

(e) the limitation and remunera-

tion of overtime provided for in Pa-

ragraphs 17 and 19.

F. Supervision

21. For the effective enforcement

of the measures taken to reduce

hours of work progressively in pur­

suance of Paragraphs 4 and 5—

(a) appropriate measures should

be taken to ensure the proper admin­

istration of the provisions concerning

hours of work by ineans of adequate

inspection or otherwise;

(b) the employer should be required

to notify the workers concerned,

by the posting of notices in the es-

tablishment or by such other methods

as may be approved by the competent

authority, of—-

(i) the times åt which work begins

and ends;

(ii) whére work is carried on by

shifts, the time åt which each shift

begins and ends;

(iii) rest periods which are not in-

cluded in the normal hours of work;

(iv) the days worked during the

week;

(c) the employer should be re­

quired to keep, and on request to pro­

duce for inspection, a record in a

form acceptable to the competent

authority of the hours of work, wa-

ges and overtime för each worker;

2) Sådant samråd bör särskilt äga

rum beträffande följande frågor, i

den mån det ankommer på vederbö­

rande myndighet i varje land att däri

fatta beslut, nämligen

a) de åtgärder som angivas i mom.

8

;

b) maximilängden av den period,

som skall läggas till grund för beräk­

ningen av genomsnittlig arbetstid en­

ligt mom. 12;

c) de särbestämmelser vilka må

komma att utfärdas i enlighet med

mom. 13 i fråga om arbete som med

hänsyn till sin natur måste bedrivas i

kontinuerliga skift;

d) de undantag, som angivas i

mom. 14;

e) de begränsningar i och ersätt­

ning för övertid, varom stadgas i

mom. 17 och 19.

F. Tillsyn

21. För ett effektivt genomförande

av de åtgärder som vidtagas för en

successiv förkortning av arbetstiden

enligt mom. 4 och 5

a) böra lämpliga åtgärder vidtagas

i form av betryggande inspektion eller

annorledes för att säkerställa en rik­

tig tillämpning av reglerna rörande

arbetstid;

b) bör det åligga arbetsgivarna atl

medelst anslag inom företaget eller på

annat av vederbörande myndighet

godkänt sätt bringa till de anställdas

kännedom —

i) tid för arbetets början och slut;

ii) där skiftarbete förekommer, tid

för varje skifts början och slut;

iii) vilopauser, som ej äro inräk­

nade i den normala arbetstiden;

iv) veckans arbetsdagar;

c) bör det åligga arbetsgivarna att

i en av vederbörande myndighet god­

tagbar form föra anteckningar över

arbetstid, löner och övertid för varje

arbetstagare ävensom att på anmodan

förete sådana anteckningar för

granskning;

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

(d) provision should be made for

such sanctions as may be appropriate

to the method by which effect is giv­

en to the provisions of this Recom-

mendation.

G. General Provisions

22. This Recommendation does not

affect any law, regulation, award,

custom, agreement, or negotiation

between employers and workers

which ensures, or aims åt ensuring,

more favourable conditions for the

workers.

23. This Recommendation does not

apply to agriculture, to maritime

transport and to maritime fishing.

Special provisions should be formu-

lated for these branches of economic

activity.

d) böra åtgärder vidtagas för infö­

rande av sådana sanktioner som må

befinnas lämpliga med hänsyn till

metoderna för genomförandet av an­

visningarna i förevarande rekommen­

dation.

G. Allmänna uttalanden

22. Intet i denna rekommendation

skall rubba lag, reglemente, skilje­

dom, sedvänja eller överenskommel­

se och ej heller förhandling mellan

arbetsgivare och arbetstagare, vilka

tillförsäkra eller avse att tillförsäkra

arbetstagarna förmånligare villkor.

23. Denna rekommendation äger

inte tillämpning på jordbruk, trans­

porter till sjöss eller havsfiske. För

dessa näringsgrenar böra särskilda

bestämmelser utformas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

57

Bilaga D

(Översättning)

Recommendation (No. 117) concerning

Vocational Trafning

The General Conference of the In­

ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the In­

ternational Labour Office, and hav­

ing niet in its Forty-sixth Session

on 6 June 1962, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals with re-

gard to vocational training, which

is the forth item on the agenda of

the session, with a view to super-

seding the Vocational Training Re­

commendation, 1939, the Appren-

ticeship Recommendation, 1939,

and the Vocational Training

(Adults) Recommendation, 1950,

and

Having determined that these

proposals shall take the form of a

Recommendation, and

Noting that the United Nations

Educational, Scientific and Cultur-

al Organisation has in preparation

a recommendation on technical

education,

adopts this twenty-seventh day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-two the following

Recommendation, which may be ci-

ted as the Vocational Training Re­

commendation, 1962:

I. General Principles

1. This Recommendation applies to

all training designed to prepare or

retrain any person for initial or later

employment or promotion in any

Rekommendation (nr 117) angående

yrkesutbildning

Internationella arbetsorganisatio­

nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­

tionella arbetsbyrån sammankal­

lats till Genéve och där samlats

den 6 juni 1962 till sitt fyrtiosjätte

sammanträde,

och beslutat att i anslutning till

den fjärde punkten på sammanträ­

dets dagordning antaga vissa för­

slag angående yrkesutbildning, i

syfte att dessa förslag skola ersät­

ta rekommendationen angående yr­

kesutbildning, 1939, rekommenda­

tionen angående lärlingsväsende,

1939, och rekommendationen angå­

ende yrkesutbildning (för vuxna),

1950,

och beslutat att nämnda förslag

skola taga form av en rekommen­

dation,

samt beaktat att Förenta Natio­

nernas organisation för uppfostran,

vetenskap och kultur är sysselsatt

med att utarbeta en rekommenda­

tion angående teknisk undervis­

ning,

antager denna den tjugosjunde dagen

i juni månad år nittonhundrasextio-

två följande rekommendation, som

må benämnas rekommendation angå­

ende yrkesutbildning, 1962.

I. Allmänna principer

1. Denna rekommendation äger till-

lämpning på varje slag av utbildning,

som har till syfte att förbereda eller

omskola en person för hans första el-

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

branch of economic activity, includ-

ing such general, vocational and

tcchnical education as may be neces-

sary to that end, except—-

(a) training for management or for

supervisory posts above the level of

foreman in industry or the equiva-

lent in other branches of economic

activity;

(b) training for seafarers, which

continues to be governed by the Voca­

tional Training (Seafarers) Recom-

mendation, 1946;

(c) training in agriculture, which

continues to be governed by the Vo­

cational Training (Agriculture) Re-

commendation, 1956.

2. (1) Training is not an end in

itself, but a means of developing a

person’s occupational capacities, due

account being taken of the employ-

ment opportunities, and of enabling

him to use his abilities to the greatest

advantage of himself and the com-

munity; it should be designed to de-

velop personality, particularly where

young persons are concerned.

(2) Training is a single whole char-

acterised by the interdependence of

its various parts.

(3) Training is a process continu-

ing throughout the working life of

the individual according to his needs

as an individual and as a member of

the community.

(4) Training should be free from

any form of discrimination on the

basis of race, colour, sex, religion,

political opinion, national extraction

or social origin.

(5) Training requires the conti-

nuous co-operation of all the bodies

and persons concerned with any as-

pect of it, as set forth in Paragraph

11

.

ler senare anställning eller för beford­

ran inom alla grenar av förvärvslivet,

däri inbegripen sådan allmän under­

visning, yrkesutbildning och teknisk

utbildning som må anses nödvändig

för detta ändamål, dock med undan­

tag för

a) utbildning för företags- eller ar-

betsledande poster över förmånsnivå

inom industrien eller motsvarande

nivå inom andra grenar av näringsli­

vet;

b) sjömansutbildning, beträffande

vilken rekommendationen angående

yrkesutbildning för sjömän, 1946,

alltjämt skall gälla;

c) utbildning inom jordbruket, be­

träffande vilken rekommendationen

angående yrkesutbildning inom jord­

bruket, 1956, alltjämt skall gälla.

2. 1) Utbildning är inget självända­

mål utan ett medel, varigenom en

persons yrkesanlag utvecklas under

vederbörligt hänsynstagande till ar­

betstillfällena och varigenom den en­

skilde får möjlighet att utnyttja sina

anlag på det sätt som både för honom

själv och för samhället är fördelakti­

gast; utbildningen bör vara så anord­

nad att den verkar personlighetsut-

vecklande, i synnerhet då fråga är om

ungdom.

2) Utbildning är en helhet, vars

olika beståndsdelar icke kunna sär­

skiljas.

3) Utbildning är en process, som

fortgår under den enskildes yrkes­

verksamma period i enlighet med

hans behov som individ och som sam­

hällsmedlem.

4) Utbildning bör vara fri från var­

je form av diskriminering på grund

av ras, hudfärg, kön, religion, politisk

uppfattning, nationell härstamning

eller socialt ursprung.

5) Utbildning kräver ett fortgående

samarbete mellan alla därav berörda

organ och personer i enlighet med

vad i mom. 11 sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

59

II. National Planning and

Administration

3. (1) Each country should have a

network of training facilities, adjust-

ed as regards number, location and

curricula to the economic require-

ments and employment possibilities

of the country as a whole or, where

inore appropriate, of each region or

locality, to meet the training needs

of the residents of the country.

(2) The network should be so de­

signed as to facilitate transfer from

one type of training to another and

access to successive stages and dif­

ferent levels of training, so that an

individual may be able to reach the

highest level of training within his

capacity and in accordance with his

inclination.

(3) The avenues of entry to oc-

cupations, particularly the trades,

should be sufficient to meet the re-

quirements of all branches of eco­

nomic activity and the varied abili-

ties, interests and circumstances of

individual trainees.

(4) Where national circumstances

do not permit the development of a

full national network, the country

concerned should consider collaborat-

ing with neighbouring countries in

developing a coinmon network or in

establishing one or more coinmon

training institutions.

4. (1) The respective responsibili-

ties of public authorities concerned

with training matters should be clear-

ly defined.

(2) The public authorities and the

various public and private bodies in

each country which deal with train­

ing should, while allowing free play

to initiative and ensuring adaptabil-

ity to the requiremenls of the dif­

ferent branches of economic activity,

regions and localities, co-operate in

developing fully co-ordinated train­

ing facilities—

(a) on the basis of a general pro-

gramme centrally planned;

II. Planering och administration på

riksplanet

3. 1) För att tillgodose befolkning­

ens behov av yrkesutbildning bör in­

om varje land finnas ett system av

utbildningsinstitutioner, vilkas antal,

belägenhet och läroplaner böra an­

passas efter de ekonomiska behoven

och sysselsättningsmöjligheterna i

landet i dess helhet eller, om så anses

lämpligare, i varje region eller ort.

2) Utbildningssystemet bör vara så­

dant, att det underlättar övergång

från en utbildningsform till en annan

och flyttning till på varandra följan­

de stadier och olika nivåer av utbild­

ning, så att den enskilde blir i stånd

att nå den högsta utbildningsnivå som

hans förmåga och fallenhet medge.

3) Vägarna för tillträde till yrken,

särskilt de manuellt inriktade, böra

vara tillräckliga för att kunna mot­

svara behovet inom alla grenar av nä­

ringslivet och anpassade efter de en­

skilda elevernas förmåga, intressen

och förhållanden.

4) Om de nationella förhållandena

icke medge uppbyggandet av ett full­

ständigt nationellt utbildningssystem,

bör vederbörande land överväga att i

samverkan med grannländerna skapa

ett gemensamt system eller inrätta en

eller flera gemensamma utbildnings­

institutioner.

4. 1) Det ansvar som åvilar varje

av utbildningsfrågor berörd myndig­

het bör klart angivas.

2) De myndigheter samt olika of­

fentliga organ och enskilda institutio­

ner, som i varje land syssla med ut­

bildningsfrågor, böra, samtidigt som

de lämna fritt spelrum för olika ini­

tiativ och säkerställa anpassning till

behovet inom olika grenar av nä­

ringslivet och inom olika regioner

och orter, samverka vid uppbyggan­

det av helt samordnade utbildnings­

system

a) på grundval av ett allmänt, cen­

tralt planerat program;

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(b) on a voluntary basis with the

assistance of appropriate machinery;

or

(c) by a combination of these

methods.

(3) Whichever method is adopted,

the measures to be taken to develop

the facilities referred to in subpara-

graph (2) should, while respecting

the freedom of occupalional choice

of the candidates, include measures

for—

(a) the detcrmination of the scope

and character of training require-

ments and of the facilities available;

(b) the determination of the oc-

cupations för which training should

be given priority without neglecting

other occupations and the training of

the persons required for them;

(c) the determination of the occu­

pations för which standards of quali-

fication are considered necessary or

desirable, the setting and application

of such standards, the establishment

of appropriate training curricula, and

the selting and application of stand­

ards for the examinations on com-

pletion of training in these occupa­

tions;

(d) the setting and application of

standards relating to the conditions

and methods of training;

(e) the setting and application of

standards for training institutions,

particularly those offering training

för occupations in respect of which

standards of qualification have been

set;

(f) the setting and application of

standards of qualification för teach-

ing staff in training institutions;

(g) the provision, according to cir-

cumstances, of technical help and fi-

nancial assistance to the institutions

and undertakings providing training.

(4) Where a general programme

has been adopted, the competent au-

thorities should ensure that the

measures taken to give effect to it

include the measures set out in sub-

paragraph (3).

(5) Where co-ordination is devel-

oped voluntarily, the measures set

b) på frivillig grund med stöd av

en lämplig organisationsform; eller

c) genom dessa båda metoder i för­

ening.

3) Vilken metod man än väljer, bö­

ra de åtgärder som skola vidtagas för

uPPbyggandet av i punkt 2) nämnda

utbildningssystem — samtidigt som

hänsyn tages till de utbildningssö-

kandes fria yrkesval — innefatta

bl. a.

a) bestämning av utbildningsbeho­

vens omfattning och art samt till­

gängliga utbildningsmöjligheter;

b) bestämning av yrken, vilka i

första hand kräva utbildning, utan

att fördenskull övriga yrken och ut­

bildning av personal för dessa efter­

sättas;

c) bestämning av yrken, för vilka

särskilda kvalifikationsnormer anses

nödvändiga eller önskvärda, faststäl­

lande och tillämpning av dylika nor­

mer, upprättande av lämpliga läro­

planer, samt utarbetande och tillämp­

ning av normer för avgångsexamen

efter avslutad utbildning i dessa yr­

ken ;

d) fastställande och tillämpning av

normer avseende villkor och metoder

för utbildning;

e) fastställande och tillämpning av

normer för utbildningsinstitutioner, i

synnerhet sådana som tillhandahålla

utbildning i yrken, beträffande vilka

särskilda kvalifikationsnormer be­

stämts;

f) fastställande och tillämpning av

kompetensnormer för lärarpersonal

vid utbildningsinstitutioner;

g) beviljande av teknisk hjälp eller

ekonomiskt bistånd åt institutioner

och företag som tillhandahålla yrkes­

utbildning.

4) Om ett allmänt program anta­

gits, böra vederbörande myndigheter

tillse, att för dess genomförande vid­

tagna åtgärder innefatta vad som an­

givits i punkt 3) ovan.

5) Där frivillig samverkan inletts

böra i punkt 3) ovan angivna åtgär-

61

Ktingl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

out in subparagraph (3) should be

the responsibility of the authorities

and bodies referred to in subpara-

graph (2) in their fields of compe-

tence.

(6) The standards referred to in

subparagraph (3) should, whenever

possible, be applicable throughout the

territory of the Member.

(7) When this is not possible, re-

commended standards should be

drawn up to serve as a guide to the

setting of standards which are as uni­

form as possible throughout the

country.

(8) In developing the fully co-or-

dinated training facilities referred to

in subparagraph (2), due account

should be taken of the following:

(a) the occupalional interests and

the cultural and moral requirements

of the individual, the labour require­

ments, and the economic and social

interests of the community;

(b) national education and training

policies;

(c) existing and projected facilities

for general education, vocational

guidance, and selection;

(d) existing and projected training

facilities, including facilities for vo­

cational and technical education;

(e) the structure of and trend of

development in the employment

märket;

(f) national economic policy and

development;

(g) the demographic situation and

anticipated changes;

(h) anticipated changes in tech-

niques and methods of organisation

of work;

(i) the existence of any population

groups which, because of geographic

isolation, ethnic differences or for

any other reason, call for special con-

sideration.

(9) The fully co-ordinated training

facilities should be kept under re-

view and steps should be taken as

necessary to keep them abreast of

changing requirements.

(10) The development of the fully

der ankomma på de myndigheter och

organ, som åsyftas i punkt 2) ovan,

beroende på deras behörighetsområ­

den.

6) I punkt 3) ovan angivna normer

böra såvitt möjligt tillämpas inom

medlemsstatens hela territorium.

7) Där en sådan allmän tillämp­

ning ej är möjlig, böra normer utar­

betas till ledning för fastställandet av

en standard, som är i möjligaste mån

enhetlig i hela landet.

8) Vid genomförandet av sådana

helt samordnade utbildningssystem

som åsyftas i punkt 2) ovan, bör ve­

derbörlig hänsyn tagas till följande:

a) den enskildes yrkesplaner samt

kulturella och andliga behov ävensom

behovet av arbetskraft samt samhäl­

lets ekonomiska och sociala intres­

sen;

b) den nationella politiken i under­

visnings- och utbildningsfrågor;

c) vidtagna och planerade åtgärder

för allmän undervisning, yrkesvägled­

ning och urval;

d) vidtagna och planerade anord­

ningar för utbildning, däri inbegrip­

na möjligheter till yrkes- och fackut­

bildning;

e) struktur och utvecklingstenden­

ser på arbetsmarknaden;

f) den nationella ekonomiska poli­

tiken och utvecklingen;

g) befolkningssituationen och vän­

tade förändringar däri;

h) väntade förändringar i arbets­

processer och i arbetets organisation;

i) förekomsten av befolkningsgrup­

per, vilka på grund av geografisk iso­

lering, etnografiska särdrag eller av

andra skäl påkalla särskild uppmärk­

samhet.

9) De helt samordnade utbildnings­

systemen böra göras till föremål för

ständig översyn och där så erfordras

fortlöpande anpassas efter växlande

behov.

10) De helt samordnade utbild-

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 ar 1963

co-ordinated training facilities should

be undertaken on a national scale

with the collaboration of the authori-

ties concerned with the different as-

pects of the problem which are men-

tioned in subparagraph (8) and of

other interested parties.

5. (1) Co-operation åt the national

level should be achieved by means

of some appropriate body or bodies

fully representative of the interests

concerned.

(2) The body or bodies should be

assisted by similarly representative

bodies set up as necessary åt the re­

gional and local levels.

6. Advisory committees representa­

tive of branches of economic activity

or of occupations should be estab-

lished to collaborate with the bodies

refcrred to in Paragrapli 5 in assess-

ing training requirements för the oc­

cupations with which they are con­

cerned and developing training pro­

grammes for these occupations.

7. (1) Training in publicly operat­

ed training institutions should be

given without charge to the trainee.

(2) This should not however pre-

clude institutions from making a

charge where the trainee is not under

an obligation to attend the course

or does not require training in order

lo obtain or retain employment.

(3) During training in training in­

stitutions which is provided or ap-

proved by the competent authority,

adults not in receipt of remuneration

and young persons in need should, in

so far as economic and financial re-

sources permit, rcceive adcquate al-

lowances from the competent author­

ity fixed with due regard to—

(a) any unemployment benefit or

any other allowance which they may

receive;

(b) other faetors, such as family

responsibilities, cost of living in the

district concerned, special personal

expenses connected with the training

ningssystemen böra utvecklas på riks­

planet i samverkan med de myndig­

heter som äro berörda av de i punkt

8) ovan omförmälda skilda aspek­

terna av problemet, ävensom med öv­

riga intresserade parter.

5. 1) Samverkan på nationell nivå

bör åstadkommas genom ett eller fle­

ra därför lämpade organ, vilka äro

fullt representativa för alla berörda

intressen.

2) Ifrågavarande organ böra allt

efter behov biträdas av liknande re­

presentativa organ på regional och

lokal nivå.

6. Rådgivande kommittéer med fö­

reträdare för olika grenar av närings­

livet eller olika yrken böra upprät­

tas för att biträda de i mom. 5 ovan

omförmälda organen vid beräkning

av utbildningsbehoven i de yrken som

falla inom deras respektive verksam­

hetsområden samt vid utarbetandet

av utbildningsprogram för dessa yr­

ken.

7. 1) Utbildning i offentliga utbild­

ningsinstitutioner bör meddelas utan

kostnad för eleven.

2) Detta bör dock icke hindra insti­

tutionerna från att uttaga avgifter, då

eleven icke är förpliktad att deltaga

i kursen eller icke behöver utbild­

ningen för att erhålla eller behålla

arbete.

3) Under utbildning i institutioner,

som ställts till förfogande eller god­

känts av vederbörande myndighet bö­

ra vuxna, som ej uppbära någon ar­

betslön ävensom ungdom som är i be­

hov därav, åtnjuta skäligt bidrag från

vederbörande myndighet, i den mån

detta är möjligt med hänsyn till eko­

nomiska och finansiella resurser, bi­

draget bör fastställas under vederbör­

ligt beaktande av

a) arbetslöshetsunderstöd eller an­

nat understöd som eventuellt må ut­

gå;

b) andra faktorer såsom försörj­

ningsbörda, levnadskostnader å ve­

derbörande ort samt särskilda per­

sonliga utgifter, som föranledas av ut-

64

Kiingl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

liave been uniformly fixed åt a high

level of reliability and validity, and

the necessary measures should be

taken to ensure the observance of

these examination standards.

(2) The certificates issued as a re-

sult of such examinations should be

recognised throughout the country.

(3) Even when no national stand­

ards of qualification exist, it is de-

sirable that persons who have com-

pleted any systematic course of train-

ing should receive a certificate to

that effect from the training institu­

tion or undertaking; such a certifi­

cate should state the essential and

main elements of the training given.

10. Persons completing a training

course should be assisted by the place-

inent authorities of the country

concerncd in obtaining work corre-

sponding to the skill and knowledge

they have acquired, the free choice

of the place of work being guaran-

teed.

III. Arrangements for Co-operation

11. (1) All those concerned with

training and particularly public au­

thorities, educational bodies and em-

ployers’ and workers’ organisations

should take every opportunity of mu-

tual assistance and consultation in

planning, developing and operating

training schemes, and in dealing with

training questions generally.

(2) Provision should be made for

all those responsible for training to

visit the training site regularly in

order to keep abrcast with the con-

ditions in which the training is be­

ing given.

(3) Representatives of employers’

and workers’ organisations should be

included in the bodies responsible for

governing publicly operated training

institutions and för supervising their

technical operation; where such bod­

ies do not exist, representatives of

employers’ and workers’ organisa­

tions should be brought in other

hög tillförlitlighets- och giltighcts-

grad; erforderliga åtgärder "böra där­

jämte vidtagas för att tillse att de så­

lunda fastställda normerna iakttagas.

2) På grundval av sådana kun­

skapsprov utfärdade betyg böra äga

riksgiltighet.

3) Även om inga nationella kvali-

fikationsnormer finnas, är det likväl

önskvärt, att personer som genomgått

en systematisk utbildningskurs erhål­

la intyg härom från vederbörande ut­

bildningsinstitution eller företag; i

dylikt intyg bör angivas den huvud­

sakliga arten och omfattningen av ut­

bildningen i fråga.

10. Personer som genomgått utbild­

ning böra erhålla hjälp av vederbö­

rande lands arbetsförmedlingsorgan

att få ett arbete, som svarar mot för­

värvade kunskaper och skicklighet,

varvid dock frihet beträffande val av

arbetsplats bör garanteras.

III. Åtgärder för samverkan

11. 1) Alla som ha med utbildning

att göra, särskilt myndigheter, utbild­

ningsinstitutioner samt arbetsgivar-

och arbetstagarorganisationer, böra

utnyttja varje tillfälle till ömsesidigt

bistånd och samråd vid planering, ut­

arbetande och genomförande av ut­

bildningsprogram ävensom vid be­

handling av utbildningsfrågor i all­

mänhet.

2) Alla som ha att svara för utbild­

ning böra erhålla tillfälle att regel­

bundet besöka de platser, där utbild­

ningen sker, för att därigenom kun­

na hålla sig underrättade om de vill­

kor under vilka densamma bedrives.

3) Representanter för arbetsgivar­

nas och arbetstagarnas organisationer

böra ingå i de organ som ha att svara

för samhälleliga utbildningsinstitu­

tioner och för övervakning av deras

tekniska verksamhet; om sådana or­

ganisationer icke finnas, böra repre­

sentanter för arbetsgivarnas och ar­

betstagarnas organisationer på annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

65

ways into close association with the

running of such institutions.

(4) Co-operation should be main-

tained and promoted between train-

ing institutions, or the competent

authority providing the instruction,

and undertakings, especially in cases

where training is given partly within

an undertaking and partly in training

institutions outside the undertaking.

(5) Without prejudice to the gen-

erality of subparagraph (1) and to

the extent possible in the national

circumstances—

(a) educational and training bod-

ies, employers’ and workers’ organisa­

tions and others directly concerned

should collaborate in—

(i) defining the occupations for

which standards of qualification are

considered necessary or desirable;

(ii) establishing such standards

and the appropriate training curri-

cula;

(iii) conducting the appropriate

examinations and determining the

nature and status of the qualifica-

lions obtainable;

(b) there should be the fullest co­

operation in the collection and disse-

mination of information about train­

ing opportunities referred to in Pa-

ragraph 12, in which the primary and

secondary schools, technical and vo-

cational education institutions, edu­

cational authorities, vocational guid-

ance services, employment counsel-

ling services, public employment ser­

vices, employers’ and workers’ organ­

isations, professional institutions and

undertakings should participate;

(c) the assistance provided by the

public employment services should

also include—

(i) the study of employment mär­

ket trends;

(ii) the assessment of current and

future manpower needs;

(iii) the placement of the trained

personnel.

sätt bringas i nära kontakt med så­

dana institutioners drift.

4) Samverkan bör vidmakthållas

och främjas mellan å ena sidan ut­

bildningsinstitutionerna eller den

myndighet som meddelar utbildning­

en och å andra sidan företagen, i syn­

nerhet då utbildningen äger rum del­

vis inom ett företag och delvis vid in­

stitutioner utanför företaget.

5) Utan att avkall göres på den i

punkt 1) ovan angivna allmänna prin­

cipen och i den mån de nationella för­

hållandena det medgiva

a) böra olika organ för handlägg­

ningen av undervisnings- och utbild­

ningsfrågor, arbetsgivarnas och ar­

betstagarnas organisationer samt öv­

riga direkt berörda parter samarbeta

då det gäller att

i) bestämma de yrken, för vilka

kvalifikationsnormer anses nödvän­

diga eller önskvärda;

ii) fastställa dylika normer samt

lämpliga läroplaner;

iii) avhålla lämpliga kunskapsprov

samt bestämma arten och graden av

de kvalifikationer som skola kunna

ernås;

b) bör ett intimt samarbete äga rum

för insamling och spridning av upp­

lysningar angående de i mom. 12 ne­

dan omförmälda utbildningsmöjlig­

heterna; i detta samarbete böra det

allmänna skolväsendet, fack- och yr­

kesskolor, undervisningsmyndigheter,

organ för yrkesvägledning, den offent­

liga arbetsförmedlingen, arbetsgivar­

nas och arbetstagarnas organisatio­

ner, yrkesutbildande institutioner och

företag deltaga;

c) den offentliga arbetsförmedling­

ens medverkan bör även omfatta

i) undersökning av tendenserna på

arbetsmarknaden;

ii) en bedömning av nuvarande och

framtida arbetskraftsbehov;

iii)

arbetsplacering av utbildad

personal.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

IV. Information about Training

Opportunities

12. (1) Information about training

opportunities for every occupation

should be continuously collected and

be available to all interested persons

and agencies.

(2) This information should deal

with such matters as—

(a) the types of training available;

(b) the duration of the various

types of training;

(c) the conditions for access to the

various types of training;

(d) the characteristics of each type

of training in relation to the pros-

pects of employment or promotion;

(e) the nature and conditions of

any financial or other assistance ob-

tainable by persons while undergoing

training;

(f)

the examinations following

such training and the qualifications

obtainable.

(3) The methods by which such

information may be disseminated

should include as appropriate all or

any of the following: interviews, lec-

tures, brochures, artides, posters,

films, film strips, radio and television

talks, visits to undertakings, and oc-

cupational exhibitions.

V. Arrangements for Vocational

Guidance and Selection

IV. Upplysningar om utbildnings­

möjligheter

12. 1) Upplysningar om utbild­

ningsmöjligheter inom varje yrke

böra fortlöpande insamlas och hållas

tillgängliga för alla därav intressera­

de personer och organ.

2) Dessa upplysningar böra avse

exempelvis

a) olika typer av tillgänglig utbild­

ning;

b) utbildningstidens längd inom ut­

bildning av olika slag;

c) villkoren för tillträde till utbild­

ning av olika slag;

d) karakteristiska drag i varje slag

av utbildning i förhållande till syssel­

sättnings- eller befordringsmöjlighe-

ter;

e) arten av och villkoren för erhål­

lande av ekonomisk eller annan hjälp

under utbildningstiden;

f) kunskapsprov efter avslutad ut­

bildning samt den kompetens, som

följer med avlagda prov.

3) Sådana upplysningar böra allt­

efter omständigheterna spridas ge­

nom någon eller några av följande

metoder, nämligen intervjuer, före­

drag, broschyrer, artiklar, affischer,

filmer, stillbilder, samtal i radio och

television, besök på företag samt ut­

ställningar.

V. Åtgärder för yrkesvägledning

och urval

13. (1) Candidates for training, and 13. 1) De som önska utbildning och

in partieular those who have not yet särskilt de som ännu ej genomgått

received any training, should be able någon yrkesutbildning böra av ve­

to have the benefit of individual guid- derbörande yrkesvägledningsorgan er-

ance from the competent vocational hålla individuell vägledning i fråga

guidance or employment counselling om val av yrke innan de påbörja ut-

bodies before they enter a line of bildning eller välja yrke.

training or choose an occupation.

(2) Workers should have the possi- 2) Arbetstagare böra inom arbets-

bility of benefiting, within the frame- förmedlingens ram få möjlighet att

work of the employment services, komma i åtnjutande av en yrkesväg-

from an employment counselling sys- ledande verksamhet med tanke på

tern with a view to their guidance, vägledning, omskolning eller fortbild-

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(2) För this purpose care should

be taken in long-term training—

(a) to enable the trainee to acquire

a wide grasp of the theoretical prin-

ciples underlying the practice of his

occupation;

(b) to avoid specialisation in the

early period of training so as to pro­

vide the trainee with a broad basis

of skill and knowledge on which sub-

sequent specialisation can be built

with a minimum of additional train­

ing or retraining.

19. (1) Undertakings not in a posi­

tion to furnish their trainees with

all the theoretical and practical know­

ledge required for a particular occu­

pation should as necessary —

(a) arrange for the deficiency to

be made up in training institutions

on the basis of one or more of the

following:

(1) day release;

(ii) release for periods of several

weeks åt a time every year;

(iii) alternating substantial periods

of training within the undertaking

with substantial periods of study in

the training institution;

(iv) other suitable training arrange-

ments in accordance with national

regulations;

(b) establish and operate joint

training schemes involving the use

of their several facilities or the es-

tablishment of a common training

centre.

(2) Trainees from undertakings at-

tending training institutions under

the arrangements referred to in sub-

paragraph (1) should be released for

this purpose during working hours

without loss of pay.

20. Undertakings should co-operate

in the implementation of training

schemes established by training in­

stitutions by providing substantial

periods of practical on-the-job train­

ing for institution students.

21. (1) Supplementary courses in

further general education and tech-

2) I detta syfte bör vid längre ut­

bildning beaktas

a) att eleven skall få möjlighet att

förvärva en omfattande överblick över

de teoretiska grunderna för hans

yrke;

b) att specialisering i början av ut­

bildningen undvikes, så att eleven er­

håller en god grund av färdigheter

och kunskaper, på vilken specialise­

ring senare kan byggas upp med ett

minimum av ytterligare utbildning el­

ler omskolning.

19. 1) Företag som ej kunna bi­

bringa sina elever all den teoretiska

och praktiska kunskap som erfordras

för ett visst yrke böra alltefter be­

hov —

a) sörja för att denna brist avhjäl-

pes vid utbildningsinstitutioner, var­

vid följande bör beaktas

1) ledighet bör beviljas under da­

gen;

ii) ledighet bör beviljas under sam­

manhängande perioder av flera vec­

kor varje år;

iii) längre perioder av utbildning

inom företaget böra avlösas av längre

studieperioder förlagda till en utbild­

ningsinstitution;

iv) andra lämpliga åtgärder för ut­

bildningens anordnande böra vidtagas

i enlighet med nationella föreskrifter;

b) fastställa och genomföra utbild­

ningsprogram, för vilka de berörda

företagens resurser kunna gemensamt

tagas i anspråk eller ett gemensamt

utbildningscentrum kan skapas.

2) Elever från företag, som besöka

i punkt 1) åsyftade utbildningsinsti­

tutioner böra för detta ändamål er­

hålla ledighet under arbetstid utan

löneavdrag.

20. Företagen böra medverka vid

genomförandet av utbildningsinstitu­

tionernas utbildningsplaner genom att

bereda eleverna vid vederbörande in­

stitution tillfälle att under längre pe­

rioder förvärva praktisk utbildning

på arbetsplatsen.

21. 1) Unga arbetstagare vilka ej

erhålla annan utbildning, böra intill

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

nical knowledge relating to the oc-

cupations in which they are engaged

shonld be available up to the age of

18 years for all young workers who

are not receiving other training.

(2) The young workers should be

enabled to attend these courses on

the conditions provided for in Par-

agraph 19 (2).

22. Supplementary courses should

be available to all workers who wish

to improve their general, technical or

commercial knowledge in order to fa-

cilitate their promotion and thus to

improve their social and economic

standing.

23. The duration of training should

be determined having regard to—

(a) the level and type of skill and

knowledge to be attained;

(b) the methods and means of

training to be employed;

(c) the minimum entrance quali-

fications required and the qualifica-

tions aetually possessed by the train-

ees on entrance;

(d) in the case of adults, their past

work experience and the need to qual-

ify them as rapidly as possible for

employment.

24. Special attention should be giv­

en to the training of young persons

and adults with physical or mental

disabilities as well as to the training

of young persons with little ability.

VIII. Methods and Means of Training

25. Training methods should be

adapted to the nature of the course,

the educational level, age and status

of the trainees and their previous ex­

perience.

26. As a general rule, active and

participatory methods should be pre-

ferred to the one-way communica-

tion of knowledge.

27. (1) Training should be as rea-

listic as possible.

(2) Practical training in training

institutions should—-

dess de uppnå 18 års ålder ha tillgång

till komplettcringskurser så att de

kunna vidareutveckla sin allmänbild­

ning samt sina tekniska kunskaper i

de yrken, som de utöva.

2) Unga arbetstagare böra få möj­

lighet att deltaga i dessa kurser un­

der villkor som angivas i mom. 19 2).

22. Kompletteringskurser böra an­

ordnas för alla arbetstagare, som öns­

ka förbättra sina allmänna, fackliga

eller handelstekniska kunskaper i syf­

te att underlätta deras befordran och

därigenom förbättra deras sociala och

ekonomiska ställning.

23. Utbildningstidens längd bör

fastställas med beaktande av

a) nivån och arten av de kunskaper

och färdigheter som man avser att

uppnå;

b) metoder och hjälpmedel som

skola komma till användning vid ut­

bildningen;

c) de lägsta inträdesfordringarna

samt de kvalifikationer eleverna fak­

tiskt besitta vid inträdet;

d) i fråga om vuxna deras tidigare

yrkeserfarenhet samt vikten av att

snarast möjligt kvalificera dem för ett

yrke.

24. Utbildning av ungdomar och

vuxna som lida av fysiska eller psy­

kiska defekter samt av ungdomar

med ringa anlag bör ägnas särskild

uppmärksamhet.

VIII. Metoder och hjälpmedel

i utbildningen

25. Utbildningsmetoderna böra an­

passas till kursens art samt till ele­

vernas kunskapsnivå, ålder, situation

och tidigare erfarenhet.

26. Såsom allmän regel bör gälla

att metoder, som förutsätta aktiv

medverkan från elevernas sida, äro

att föredraga framför ett ensidigt

meddelande av kunskaper.

27. 1) Utbildningen bör vara så

verklighetstrogen som möjligt.

2) Praktisk utbildning i institutio­

ner bör

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

period of broad basic training wholly

in a training institution, with a view

to reducing the over-all duration of

the training period and increasing

training efficiency.

43. Åt all stages of their training,

whether within or outside the under-

taking, trainees should remain, with

respect to their training, under the

general supervision and control of

the training department or person

responsible for training.

44. (1) In deciding where training

should be given within an under-

taking, the following factors should

be taken into consideration:

(a) the nature and duration of

training;

(b) the number, age, knowledge

and experience of the trainees;

(c) the adequacy of training on

the job for the occupation;

(d) the congestion, noise or other

distractions, safety factors and risks

of damage to equipment in the nor­

mal workplace;

(e) any saving in time, teaching

staff and equipment;

(f) the cost of separate accommo-

dation;

(g) the need to facilitate the tran-

sition from training to work to the

greatest extent possible;

(h) the technical possibilities of

the undertaking.

(2) Separate instructional accom-

modation or åt least an instructional

area set apart in the normal work­

place and having the equipment nec-

essary for training should be pro­

vided, whenever practicable, in the

early stages of training.

45. (1) Undertakings should pro­

vide for the reception of all new

entrants on arrival and organise a

period of induction for them.

(2) Special care should be taken

with the initiation of young workers

in the light of their need for training.

grundutbildning, i sin helhet förlagd

till en utbildningsinstitution, i syfte

att förkorta den totala utbildningsti­

den och höja utbildningens effektivi­

tet.

43. Eleverna böra på alla stadier av

utbildningen, vare sig denna är för­

lagd inom eller utom företaget, stå

under uppsikt och kontroll av ut­

bildningsavdelningen eller av en för

utbildningen ansvarig person.

44. 1) Då det gäller att avgöra till

vilken plats inom företaget utbild­

ningen skall förläggas böra följande

faktorer beaktas

a) utbildningens art och varaktig­

het;

b) elevernas antal, ålder, kunska­

per och erfarenhet;

c) frågan huruvida utbildning på

arbetsplatsen är tillräcklig för veder­

börande yrke;

d) trängsel, buller eller andra dis­

traherande omständigheter, säker-

hetsfaktorer samt risk för skadegörel­

se på utrustningen på ordinarie ar­

betsplatser;

e) eventuella besparingar i fråga

om tid, lärarpersonal och utrustning;

f) kostnader för avskilda utrym­

men ;

g) nödvändigheten av att i största

möjliga utsträckning underlätta över­

gången från utbildning till arbete;

h) företagets tekniska möjligheter.

2) Där så är möjligt bör på utbild­

ningens tidigare stadier ett avskilt ut­

rymme upplåtas eller åtminstone en

del av den ordinarie arbetsplatsen re­

serveras för undervisningen liksom

erforderlig utrustning tillhandahållas.

45. 1) Företagen böra sörja för

mottagandet av nykomlingar samt

vidtaga mått och steg för deras in­

passning i arbetskollektivet.

2) Särskild omsorg bör i nämnda

avseende ägnas unga arbetstagare

med hänsyn till deras behov av ut­

bildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

75

X. Apprenticeship

46. Systematic long-term training

for a recognised occupation taking

place substantially within an under-

taking or under an independent

craftsman should be governed by a

written contract of apprenticeship

and be subject to established stand­

ards.

47. In deciding whether a particu-

lar occupation should be recognised

as apprenticeable, account should be

taken of such matters as—

(a) thc degree of skid and theorct-

ical technical knowledge required

for the occupation in question;

(b) the period of training neces-

sary for the acquisition of the re­

quired skill and knowledge;

(c) the suitability of apprenticeship

training for imparting the required

skill and knowledge;

(d) the current and anticipated

employment situation within the oc­

cupation in question.

48. (1) The contract of apprentice­

ship should be entered into either

with an individual employer, a group

of employers, or a body such as an

apprenticeship committee or service

specially entrusted with the control

of apprenticeship, as may be most

appropriate to the national circum-

stanccs.

(2) Where the apprentice is a mi­

nor, a parent, guardian or legal rep­

resentative should be ineluded in the

contract as a party.

(3) The parties responsible for pro-

viding the apprenticeship should ei­

ther themselves be properly qualified

to give the training or be in a position

to arrange for the training to be given

by a person or persons so qualified,

and the facilities available for training

the apprentice should be such as will

enable him to secure complete train­

ing for the occupation being taught.

(4) The competent authority should

remain in regular contact with the

undertaking or person providing the

X. Lärlingskap

46.

Systematisk, huvudsakligen

inom ett företag eller hos en själv­

ständig hantverkare bedriven utbild­

ning av längre varaktighet för ett er­

känt yrke bör regleras genom skrift­

ligt lärlingsavtal och vara underkas­

tad fastställda normer.

47. Då det gäller att avgöra, huru­

vida ett visst yrke skall erkännas så­

som lämpligt för lärlingskap, bör

man taga hänsyn bl. a. till

a) den grad av yrkesskicklighet och

teoretisk fackkunskap som kräves för

utövandet av ifrågavarande yrke;

b) den utbildningstid som erford­

ras för att förvärva nödig yrkesskick­

lighet och kunskap;

c) värdet av lärlingskapet såsom

utbildningsform, då det gäller att in­

hämta nödig skicklighet och kun­

skap ;

d) nuvarande och förutsebart sys­

selsättningsläge inom vederbörande

yrke.

48. 1) Lärlingsavtal bör slutas an­

tingen med en enskild arbetsgivare,

en grupp av arbetsgivare eller ett or­

gan, t. ex. en lärlingsnämnd eller an­

nat organ som har till särskild upp­

gift att övervaka lärlingsavtal, be­

roende på vilketdera som förefaller

att bäst motsvara förhållandena inom

vederbörande land.

2) Är lärlingen minderårig bör den

ene av föräldrarna, förmyndare eller

laglig företrädare ingå som part i av­

talet.

3) De för lärlingsutbildning an­

svariga parterna böra antingen själva

äga vederbörlig kompetens att med­

dela utbildning eller vara i stånd att

låta en eller flera med sådan kompe­

tens utrustade personer meddela ut­

bildningen; tillgängliga anordningar

för utbildning av lärlingen böra vara

ägnade att bibringa honom en full­

ständig utbildning inom yrket i fråga.

4) Vederbörande myndighet bör

upprätthålla regelbunden kontakt

med det företag eller den person som

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 2!) år 1963

training, and should ensure, by means

of regular inspection or supervision,

that the objectives of the apprentice-

ship are being achieved.

49. The contract should—

(a) contain an express or implied

obligation to train in a particular oc-

cupation in return for an obligation

of the same nature lo serve as an ap-

prentice during the period of appren­

ticeship ;

(b) incorporate such of the stand­

ards and regulations established for

the occupation in question as may be

nccessary or desirable in the interests

of the parties ;

(c) provide for such olher mutual

rights and obligations as may be rel­

evant and not otherwise covered, in-

cluding especially the observance of

all safety regulations ;

(d) provide for the settlement of

disputes between the parties.

50. According to the circumstances

in the country concerned, an occupa­

tion may be recognised as apprentice-

able, and the standards referred to in

Paragraph 46 and any regulations

concerning apprenticeship may be

established by—

(a) statutory enaetments ;

(b) decisions of bodies specially

entrusled with the control of appren­

ticeship ;

(c) collective agreements ; or

(d) a combination of these various

methods.

51. Particular account should be

taken of the following matters in the

standards and regulations governing

apprenticeship in rcspect of each re­

cognised apprenticeable occupation :

(a) the educational qualifications

and minimum age governing entry

into apprenticeship ;

(b) provision for special cases of

workers whose age exceeds the spec-

ified maximum age ;

(c) the duration of apprenticeship

ineluding the period of probation,

having regard to the degree of skill

meddelar utbildningen och bör genom

regelbunden inspektion eller tillsyn

förvissa sig om att det med lärling-

skapet avsedda ändamålet uppnås.

49. Avtalet bör innehålla

a) ett uttryckligt eller underför­

stått åtagande att utbilda lärlingen

för ett bestämt yrke ävensom ett lik­

nande åtagande av denne att i gengäld

arbeta såsom lärling under lärlings­

tiden;

b) sådana för ifrågavarande yrke

fastställda normer och regler som må

anses nödvändiga och önskvärda för

att tillgodose parternas intressen;

c) sådana andra ömsesidiga rättig­

heter och skyldigheter som äro av be­

tydelse i sammanhanget och vilka

icke regleras i annan ordning, där­

ibland särskilt sådana som röra iakt­

tagande av samtliga säkerhetsföre­

skrifter;

d) bestämmelse om biläggande av

tvister mellan parterna.

50. Allt efter förhållandena i ve­

derbörande land må ett yrke erkän­

nas såsom lärlingsyrke och de i mom.

46 angivna normerna ävensom even­

tuella föreskrifter rörande lärlingsvä-

sen fastställas genom

a) lagstiftning;

b) beslut av organ med särskild

uppgift att övervaka lärlingsväsendet;

c) kollektivavtal;

d) dessa olika metoder i förening.

51. I de normer och föreskrifter

som reglera lärlingsväsende bör i frå­

ga om varje yrke, vilket erkännes så­

som lämpat för lärlingskap, särskild

hänsyn tagas till följande omständig­

heter

a) de allmänna förkunskaper och

den minimiålder som fordras för till­

träde till lärlingskap;

b) de särskilda fall då arbetarnas

ålder överskrider den fastställda övre

åldersgränsen;

c) lärlingskapets varaktighet, prö­

votid inberäknad, med beaktande av

erforderlig grad av yrkesskicklighet

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

comprehensive safety instruction so

as to develop safe working habits in

the use of tools and machinery and

learn to observe general safety meas-

ures, talang into account new hazards

as they arise.

53. (1) Entry into apprenticeship

should in every case be preceded by

comprehensive vocational guidance

and by a medical examination related

to the requirements of the occupation

for which training is to be given.

(2) Where the occupation in view

calls for special physical qualities or

mental aptitudes, these should be

specified and verified by special tests.

54. (1) It should be possible by

agreement among all parties con-

cerned to transfer an apprentice from

one undertaking to another when this

is considered necessary or desirable

for the completion of his training.

(2) Where several types of appren­

ticeship exist, it should be possible by

agreement among all parties con-

cerned for an apprentice to transfer

from one type to another when his

aptitudes show that this would be to

liis advantage.

grundlig undervisning i säkerhetsfrå­

gor, så att de tillägna sig säkra ar­

betsvanor vid användning av verktyg

och maskiner samt lära sig att iaktta­

ga allmänna säkerhetsregler, med be­

aktande av nya riskmoment allt efter

som sådana uppkomma.

53. 1) Lärlingsanställning bör städ­

se föregås av en omfattande yrkesväg­

ledning samt av en läkarundersök­

ning som står i relation till kraven in­

om det yrke, vari utbildning är av­

sedd att meddelas.

2) Kräver det tillämnade yrket sär­

skilda fysiska eller psykiska egenska­

per, böra dessa angivas och prövas

medels särskilda test.

54. 1) Efter överenskommelse mel­

lan alla berörda parter bör det vara

möjligt att överflytta en lärling från

ett företag till ett annat, om detta be-

dömes nödvändigt eller önskvärt för

att komplettera utbildningen.

2) Där flera olika typer av lärlings­

utbildning finnas, bör en lärling efter

överenskommelse mellan alla berör­

da parter, kunna överflyttas från en

utbildningstyp till en annan, om hans

anlag utvisa, att en sådan förändring

skulle vara till fördel för honom.

XI. Accelerated Training

XI. Snabbutbildning

55. (1) Permanent arrangements 55. 1) Permanenta anordningar för

for accelerated training should be or- snabbutbildning böra organiseras

ganised—-

(n) to assist in meeting urgent a) för att fylla akuta behov av ut-

needs for trained manpower and in bildad arbetskraft och för att på-

quickening the rate of industrialisa- skynda industrialisering;

tion ;

(b) as a permanent means of adapt- b) för att städse möjliggöra arbets-

ing manpower to technical progress ; kraftens anpassning till tekniska

framsteg;

(c) for thosc categories of the popu- c) för att möjliggöra för de kate-

lation who need to achieve occupa- gorier av befolkningen som ha behov

tional competence quickly in order to av att snabbt uppnå yrkeskompetens

obtain employment suitable to their att erhålla ett mot deras ålder och

age and capacity;

duglighet svarande arbete;

(d) to further the development of d) för att främja befordran inom

occupational and social upgrading. yrket och i socialt hänseende.

(2) These permanent arrangements 2) Dessa permanenta anordningar

for accelerated training should be för snabbutbildning höra planeras i

planned in accordance with appropri- enlighet med lämpliga pedagogiska

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

should be organised för the purpose da att öka deras mångsidighet och yr-

of increasing their versatility and kesskicklighet.

skills.

XII.

Training of Supervisors up to the

Level of Foremen

58. (1) Supervisors should receive

special training to ensure that they

are fully equipped for their duties.

(2) Such training should include

as necessary—-

(a) further general education ;

(b) further technical training and

experience ;

(c) instruction in—

(i) leadership and human rela­

tions, including industrial relations

and procedures for the avoidance

and settlement of disputes ;

(ii) administrative procedures ;

(iii) teaching method ;

(iv) occupational safety and hy-

giene ;

(v) co-ordination åt the different

levels of the undertaking ;

(vi) adaptation to duties of re-

sponsibility ;

(vii) methods of work ;

(viii) labour legislation ;

(ix) specialised spheres of activ-

ity such as planning, work study

and cosling.

(3) Supervisors should be suffi-

ciently informed about vocational

counselling to recognise its role and

importance and the necessity for it to

be given by specialists in this ficld.

59. (1) In principle initial super­

visor training should be given before

the assumption of supervisory duties ;

if this is not practicable, it should be

given immediately after the assump­

tion of such duties.

(2) Further training should be giv­

en to supervisors on a continuing

basis ; it should include the provision

of information about developments

generally within the undertaking and

XII. Utbildning av arbetsledare upp

till förmånsnivå

58. 1) Förmän böra erhålla särskild

utbildning, så att de bli i stånd att i

varje hänseende fullgöra sina uppgif­

ter.

2) Sådan utbildning bör i den mån

så är erforderligt omfatta

a) kompletterande allmänbildning;

b) kompletterande facklig utbild­

ning och erfarenhet;

c) undervisning i

i) arbetsledning och sociala kon­

takter, däri inbegripet förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetsta­

gare samt åtgärder för att undvika

eller bilägga tvister;

ii) administrativa förfaranden;

iii) undervisningsmetoder;

iv) arbetarskydd och yrkeshy-

gicn;

v) samordning på olika nivåer

inom företaget;

vi) anpassning till uppgifter som

äro förenade med ansvar;

vii) arbetsmetoder;

viii) arbetslagstiftning;

ix) speciella områden såsom pla­

nering, arbetsstudier och kostnads­

beräkningar.

3) Förmän böra tillräckligt ingåen­

de informeras om yrkesvägledning

för att de skola inse dess roll och be­

tydelse samt nödvändigheten av att

sådan vägledning meddelas av specia­

lister i ämnet.

59. 1) Förmän böra i princip redan

innan de börjat utöva verksamhet så­

som förmän erhålla en första utbild­

ning för sina uppgifter. Om detta

icke låter sig göra, bör utbildning

meddelas omedelbart efter det de bör­

jat utöva sådan verksamhet.

2) Förmän böra fortlöpande erhål­

la vidareutbildning; denna bör sär­

skilt innefatta upplysningar rörande

utvecklingen såväl inom företaget i

allmänhet som inom deras eget fack-

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

81

in the supervisor’s own technical field

and should provide the basis for pro­

motion in appropriate cases.

XIII. Teaching Staff in Training

Institutions and Undertakings

60. The selection of teaching staff

should be carried out with due regard

to—

(a) general education, technical

qualifications and experience, charac-

ter and personality, and aptitude for

teaching ;

(b) the persons they will be called

upon lo teach ;

(c) the nature of the teaching ;

(d) any applicable national stand­

ards.

61. Teaching staff responsible for

general education subjects should be

recruited from among persons with

the qualifications normally required

of teachers of these subjects in gen­

eral educational institutions.

62. Teaching staff responsible for

theorelical technical courses should

be recruited, according to the type of

training involved—

(a) from among persons who have

been trained för and have had several

years’ practical experience in the oc-

cupation they are to teach, in addi­

tion to having a sound theoretical

knowledge of it and a good back-

ground of general education, as well

as teaching ability ; or

(b) from persons with appropriate

practical experience as well as a de-

gree or diploma awarded after ap­

propriate training in a university,

technical institution or teachers’

training college or by a body approved

by the public authorities.

63. (1) Teaching staff responsible

for practical courses should be re­

cruited from among persons with the

qualifications specified in clause (a)

of Paragraph 62.

(2) When it is not possible to re-

cruit, for practical courses, teaching

staff with all the desirable qualifica­

tions, greater importance should be

område och bör i lämpliga fall ge dem

möjlighet till befordran.

XIII. Lärarpersonal i utbildnings­

institutioner och företag

60. Vid urvalet av lärare böra föl­

jande omständigheter vederbörligen

beaktas

a) allmänbildning, facklig kompe­

tens och erfarenhet, karaktär och per­

sonlighet samt pedagogiska anlag;

b) de personer som skola bli före­

mål för undervisningen;

c) undervisningens natur;

d) tillämpliga nationella normer.

61. För undervisning i allmänbil­

dande ämnen ansvariga lärare böra

rekryteras bland personer med såda­

na kvalifikationer som normalt ford­

ras av lärare i dylika ämnen i de all­

männa undervisningsinstitutionerna.

62. För teoretiska tekniska kurser

ansvariga lärare böra, allt efter ut­

bildningens art, rekryteras antingen

a) bland personer, som utbildats

för och som haft flera års praktisk er­

farenhet av det yrke, i vilket de sko­

la undervisa, och som dessutom be­

sitta goda teoretiska kunskaper däri,

god allmänbildning samt förmåga

att undervisa; eller

b) bland personer, som besitta er­

forderlig praktisk erfarenhet ävensom

grad eller diplom, utfärdat efter ve­

derbörlig utbildning vid universitet,

teknisk institution, utbildningsanstalt

för lärare eller av organ som godkänts

av myndigheterna.

63. 1) För praktiska kurser ansva­

riga lärare böra rekryteras bland per­

soner med i mom. 62 a) angivna kva­

lifikationer.

2) Om det ej är möjligt att till

praktiska kurser rekrytera lärare,

som besitta alla önskvärda kvalifika­

tioner, bör större avseende fästas vid

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

attached to technical competence, oc-

cupational experience and teaching

ability than to a high level of general

education.

64. Teaching staff responsible for

courses in supervisory functions

should be recruited from among per­

sons who have been trained as super­

visors and have had several years’ ex­

perience in that capacity in addition

to having a good background of tech­

nical training and general education.

65. Use should be made as far as

possible of the experience of persons

from industry, commerce or the pro­

fessions hy employing them as part-

time teachers of special subjects in

training institutions.

66. In principle initial teacher train­

ing should be given before the as-

sumption of teaching duties; if this

is not practicable it should be given

immediately after the assumption of

such duties.

67. (1) Teaching staff employed

either full-time or part-time in train­

ing institutions or in undertakings

should receive special training, in-

cluding teaching practice, for the pur­

pose of developing their teaching abil­

ity and, where necessary, their tech­

nical qualifications and general edu­

cation.

(2) The provision of such teaching

practice for the teaching staff of

training institutions should be facil-

itated by combining teacher training

institutions as far as possible with

ordinary training institutions.

(3) Teaching staff in training in­

stitutions and undertakings should

receive special training on the sub-

working conditions and the safe use

of tools and appliances used in the

occupations in which they instruct.

(4) Further training should be

made available to teaching personnel

on a continuing basis ; it should in-

clude provision for them to keep a-

breast with teaching and technical de-

velopments and to qualify for promo­

tion.

fackkunskap, yrkeserfarenhet och

undervisningsförmåga än vid hög all­

mänbildning.

64. För arbetsledarkurser ansvari­

ga lärare böra rekryteras bland per­

soner, som utbildats till och haft fler­

årig erfarenhet såsom arbetsledare

och som dessutom besitta god tek­

nisk utbildning och allmänbildning.

65. Man bör så långt möjligt ut­

nyttja personer med erfarenhet från

industri, handel och fria yrken genom

att i utbildningsinstitutionerna anstäl­

la dem såsom lärare på deltid i spe­

ciella ämnen.

66. Lärare böra i princip redan in­

nan de börjat utöva verksamhet som

lärare erhålla en första utbildning för

sina uppgifter. Om detta ej låter sig

göra bör utbildning meddelas omedel­

bart efter det de börjat utöva sådan

verksamhet.

67. 1) I utbildningsinstitutioner el­

ler i företag hel- eller deltidsanställda

lärare böra genomgå särskild utbild­

ning, innefattande bl. a. övning i un­

dervisnings bedrivande, i syfte att

utveckla deras pedagogiska anlag och

om så erfordras även deras yrkeskva-

lifikationer och allmänbildning.

2) Meddelande av sådan utbildning

i undervisnings bedrivande för utbild­

ningsinstitutionernas lärarpersonal

bör underlättas genom att institutio­

ner för utbildning av lärare så långt

möjligt kombineras med vanliga ut­

bildningsinstitutioner.

3) Lärare i utbildningsinstitutioner

och företag böra genomgå särskild

utbildning i säkerhetsfrågor, varvid

speciell vikt bör läggas på säkerheten

i arbetet och användning av verktyg

och redskap, som nyttjas inom de yr­

ken, i vilka de skola undervisa.

4) Lärarkåren bör beredas tillfälle

till en fortlöpande vidareutbildning,

som ger den möjlighet att hålla sig

underrättad om pedagogisk och tek­

nisk utveckling och samtidigt skapar

förutsättningar för befordran.

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

83

(5) The following should also be

taken into consideration as a means

of furlher training :

(a) the organisation of periodical

visits to undertakings or training in­

stitutions and of special courses snch

as in-service, weekend or holiday

courscs för individual teachers or

groups of teachers ;

(b) the grant, in special cases, of

travelling or research scholarships or

special leave with or without pay.

68. Teachers of general education

and theoretical technical subjeets

should, as part of their training, ac-

quire knowledge of the branch of ac-

tivity which their trainees are intend-

ed to enter or have already entered.

69. Full-time teachers responsible

for practical courses in training insti­

tutions should be enabled to curry out

practical work in undertakings from

time to time.

70. The training of staff responsible

for courses in supervisory funetions

should inelude further instruetion in

the subjeets listed in Paragraph 58

as may be required, and instruetion

in methods and techniques of super­

visory training.

71. (1) In order to attraet and re-

tain an efficient teaching staff in

training institutions, the conditions

of employment of such staff should

compare favourably with those en-

joyed by persons with similar know­

ledge and experience employed else-

where on other than teaching duties,

due account being taken of the extra

qualifications required for teaching.

(2) A similar policy should be

applied to teaching staff within un­

dertakings.

72. Where national standards of

qualification for teaching staff in

training institutions have been estab-

lished, undertakings giving training

should be encouraged to apply such

standards when appropriate to their

own teaching staff.

73. Persons concerned with the di-

rect supervision or technical admin­

istration of training institutions

5) Såsom medel för vidareutbild­

ning bör man även överväga följande

åtgärder, nämligen

a) att anordna periodiska besök vid

företag eller utbildningsinstitutioner

samt specialkurser, såsom kurser på

arbetsplatsen, veckosluts- eller ferie­

kurser för individuella lärare eller

grupper av lärare;

b) att i särskilda fall bevilja rese-

cller forskningsstipendier ävensom

särskild ledighet med eller utan lön.

68. Lärare i allmänbildande och

teoretiska tekniska ämnen böra så­

som ett led i sin utbildning förvärva

kännedom om den verksamhetsgren,

åt vilken deras elever ägna sig eller

vilken de redan tillhöra.

69. Heltidsanställda lärare som ha

till uppgift att i utbildningsinstitu­

tioner leda praktisk undervisning bö­

ra från tid till annan beredas tillfälle

till praktiskt arbete i företag.

70. Utbildning av personal, som har

till uppgift att leda kurser för arbets­

ledare, bör i den utsträckning detta är

erforderligt omfatta kompletterande

undervisning beträffande i mom. 58

angivna ämnen ävensom undervisning

rörande arbetsledarutbildningens me­

toder och teknik.

71. 1) För att tillgodose behovet av

kompetent lärarpersonal i utbild­

ningsinstitutionerna böra de arbets­

villkor som erbjudas denna personal

vara minst lika förmånliga som för

personer med liknande kunskaper

och erfarenhet i andra yrken, varvid

hänsyn bör tagas till de för utövandet

av läraryrket erforderliga särskilda

kvalifikationerna.

2) Samma princip bör tillämpas

på lärarpersonal som är knuten till

företagen.

72. Därest nationella kvalifikations-

normer gälla för lärarpersonal i ut­

bildningsinstitutioner, böra företag

som meddela utbildning, stimuleras

att, då så befinnes lämpligt, tillämpa

sådana normer på sin egen lärarper­

sonal.

73. Det är önskvärt att de personer

som ha att utöva den omedelbara till­

synen över utbildningsinstitutioner

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

should, if possiblc, liavc liacl botli pro-

duction and teaching experience.

74. The teaching slaff of training

institutions should be regularly in-

spected or supervised by the compe-

tent authorities with a view to assist-

ing them in their work and improving

the instruction given.

XIV. Countries in Process of

Industrialisation

75. (1) Industrialising countries

should aim åt developing their train­

ing systems progressively in accord-

ance with the provisions of this Re-

commendation.

(2) They should pay primary at­

tention to establishing an inventory

of their current and future manpower

needs and resources.

(3) A plan should be drawn up for

the establishment and developinent of

training facilities to meet these needs,

giving due priority as circumstances

require to—

(a) the creation of a body of com-

petent teaching staff ;

(b) the provision and equipinent of

the necessary training premises ;

(c) the development of the most

appropriate training schemes, includ-

ing literacy courses för illiterate

trainees.

(4) The plan should be put into

operation in accordance with the pri-

orities established.

76. (1) Industrialising countries

should take special measures to meet

the training needs of—-

(a) persons in rural areas in which

it is intended to establish industrial

activities ;

(b) persons who have left rural

areas and seek industrial employment

in urban areas.

(2) Such measures should include

the establishment, particularly in ru­

ral areas, of special training institu­

tions, such as simple training work-

och dessas förvaltning själva äga er­

farenhet från såväl produktion som

undervisning.

74. Vederbörande myndigheter böra

regelbundet inspektera och utöva till­

syn över lärarpersonalen i utbild­

ningsinstitutionerna i syfte att vara

personalen till hjälp i dess arbete

samt förbättra undervisningen.

XIV. Länder som befinna sig

i industriell utveckling

75. 1) Länder som befinna sig i in­

dustriell utveckling böra sträva efter

att successivt bringa sitt utbildnings­

system i samklang med denna rekom­

mendation.

2) De böra i första hand inrikta sig

på att göra en inventering av sitt nu­

varande och framtida arbetskrafts­

behov.

3) En plan bör uppgöras för ska­

pande och utbyggnad av utbildnings-

anordningar ägnade att tillgodose des­

sa behov, varvid allt efter omständig­

heterna, någon av följande åtgärder

bör givas prioritet

a) skapandet av en kompetent lä­

rarkår;

b) tillhandahållande och utrustning

av erforderliga utbildningslokaler;

c) utarbetande av ett lämpligt ut­

bildningsprogram med läs- och skriv­

kurser för illitterata elever.

4) Planen bör bringas i verkställig­

het i enlighet med fastställd priori­

tetsordning.

76. 1) Länder som befinna sig i in­

dustriell utveckling böra vidtaga sär­

skilda åtgärder för att tillgodose ut­

bildningsbehoven hos

a) personer i sådana distrikt på

landsbygden, dit industrier skola för­

läggas;

b) personer som flyttat från lands­

bygden och söka anställning i indu­

strier i städerna.

2) Dessa åtgärder böra, särskilt på

landsbygden, innefatta inrättandet av

särskilda utbildningsinstitutioner, ex­

empelvis enkla träningsverkstäder för

86

Kungl. Mcij:ts proposition nr 29 år 1963

(f) the preparation and supply of

textbooks and other materials for

training;

(g) the systematic exchange of in­

formation on training questions;

(h) helping the industrialising

•countries to create and develop their

national training systems and to ac-

quire their own qualified teachers

and instructors.

79. Consideration should be given

to—

(a) the desirability and possibility

of progressively assimilating training

levels för the same occupation within

a group of countries with a view to

facilitating access to training abroad

as well as occupational mobility;

(b) the possibility of reciprocal re­

kognition of examination certificates

in territories where training levels

for the same occupation are compar-

able;

(c) the preparation and exchange

of occupational information such as

job descriptions which may be par-

ticularly useful in the training of

migrants.

XVI. Effect on Earlier Recom-

mendations

f) utarbetandet och tillhandahål­

landet av läroböcker och annat utbild­

ningsmaterial ;

g) systematiskt utbyte av informa­

tioner rörande utbildningsfrågor;

h) bistånd åt länder, som befinna

sig i industriell utveckling, att skapa

och utveckla nationella utbildnings­

system och att bygga upp en egen kva­

lificerad lärår- och instruktörskår.

79. Man bör överväga

a) ändamålsenligheten och möjlig­

heten av att successivt standardisera

utbildningsprogrammen för samma

yrke inom en grupp av länder i syfte

att underlätta tillträde till utbildning

utomlands och arbetskraftens rörlig­

het;

b) möjligheten av ömsesidigt god­

tagande av examensbetyg inom län­

der med jämförlig utbildningsnivå

inom samma yrke;

c) utarbetande och utbyte av infor­

mationsmaterial i yrkesfrågor, exem­

pelvis arbetsbeskrivningar, vilka kun­

na komma till särskild nytta vid ut­

bildning av migranter.

XVI. Inverkan på tidigare rekommen­

dationer

80. This Recommendation super- 80. Denna rekommendation ersät-

sedes the Vocational Training Recom- ter rekommendationen angående yr-

mendation, 1939, the Apprenticeship kesutbildning, 1939, rekommendatio-

Recommendation, 1939, and the Vo- nen angående lärlingsväsende, 1939,

cational Training (Adults) Recom- och rekommendationen angående yr-

mendation, 1950.

kesutbildning (för vuxna), 1950.