2

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 196b

20) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 16 maj 1919 (nr 242) med

vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper,

21) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled,

22) lag om ändring i konkurslagen,

23) lag angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackords-

förhandling utan konkurs,

24) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 12 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

25) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss pant­

rätt i spannmål,

26) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal,

27) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser,

28) lag angående ändrad lydelse av 63 och 64 §§ lagen den 25 april 1930

(nr 115) om bostadsrättsföreningar,

29) lag angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbets­

tidens begränsning,

30) lag om ändring i checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

31) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 22 april 1938 (nr 121)

om hittegods,

32) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till

jakt,

33) lag om ändrad lydelse av 9 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350),

34) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1942 (nr 505) om viss

panträtt i spånadslin och hampa,

35) lag om ändring i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313),

36) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 13 april 1945

(nr 118) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.,

37) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 450) om döds­

straff i vissa fall då riket är i krig,

38) lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472),

39) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 491) om ämbets-

ansvar för vigselförrättare i vissa fall,

40) förordning om ändrad lydelse av 36 § 1, 2 och 7 mom. vapenförord­

ningen den 10 juni 1949 (nr 340),

41) förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr

341) om explosiva varor,

42) lag angående ändring i lagen den 29 december 1949 (nr 722) om

pantlånerörelse,

43) lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193),

44) lag om ändring i allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr

279),

3

45) lag om ändring i allmänna ransoneringslagen den 26 maj 1954 (nr

280

),

ii

46) lag om ändrad lydelse av 12 § allmänna prisreglenngslagen den 1

juni 1956 (nr 236),

.

47) lag om ändrad lydelse av 7 och 11 §§ atomenergilagen den 1 juni

1956 (nr 306),

„

,

48) lag om ändrad lydelse av 5 och 13 §§ lagen den 26 april 19o7 (nr

132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara m. m.,

49) lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297),

50) lag angående ändring i lagen den 5 juni 1959 (nr 254) om utlämning

för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

51) lag om ändrad lydelse av 81 och 82 §§ civilförsvar slagen den 22 apn

1960 (nr 74),

.

.

„„

52) lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 30 jum 1960

(nr 408) om behörighet att utöva läkaryrket,

53) lag angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 30 juni 1960

(nr 418) om straff för varusmuggling,

54) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr

180) om tillverkning av sprit och vin,

55) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 15 december 1961 (nr

655) om undanförsel och förstöring, samt

56) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

Propositionens huvudsakliga innehåll

Brottsbalken, som utfärdats den 21 december 1962 (SFS 700), föreslås

genom särskild promulgationslag träda i kraft den 1 januari 1965. Med han­

syn till att brottsbalkens påföljdssystem i väsentliga punkter skiljer sig

från strafflagens, erfordras förhållandevis omfattande övergångsstadgan-

den. I fråga om straffbestämmelsers tillämplighet i tiden har lagförslagets

regler givits generell avfattning, som medger att de i förslaget upptagna

grundsatserna användes också utanför brottsbalkens område och vid kom­

mande straffrättsliga författningsändringar.

Utöver brottsbalkens promulgationslag framlägges förslag till nya lagar,

avsedda att träda i kraft samtidigt med brottsbalken. Nu gällande bestäm­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1961

melser om förfarandet i mål mot underåriga lagöverträdare och om efter­

gift av åtal beträffande ungdomar har sammanförts i en lag med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare. I den föreslagna lagen har också in­

tagits bestämmelser om ett helt nytt institut, bevistalan, som innefattar

prövning huruvida den som ej fyllt 15 år begått brottslig gärning.

Också bötesverkställighetsreglerna har gjorts till föremål för en översyn,

som på vissa punkter innebär ändringar utöver dem, som direkt föranledes

av brottsbalkens ikraftträdande. Användningen av förvandlingsstraff före­

slås ytterligare begränsad. Reglerna har samlats i ett förslag till ny lag

om verkställighet av bötesstraff.

I anslutning till vissa stadganden i brottsbalken och till en av Förenta

Nationernas generalförsamling antagen och av Sverige ratificerad konven­

tion om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord har utarbetats

förslag till lag om folkmord.

Övriga i propositionen framlagda lagförslag hänför sig till ändringar i

gällande författningar. Ytterligare förslag av denna karaktär är under för­

beredande och avses skola framläggas för 1964 års riksdag. Viktigast bland

de nu framlagda ändringsförslagen är det, som gäller rättegångsbalken.

Beslut att ej åtala brott föreslås kunna meddelas i något större utsträck­

ning än f. n. Det har vidare eftersträvats att åt vissa komplicerade proces-

suella regler ge större fullständighet och klarhet. I övrigt är de föreslagna

ändringarna väsentligen av rent lagteknisk natur och hänför sig bl. a. till

den förändrade gränsdragningen mellan dagsböter och penningböter, till

införandet av enhetligt frihetsstraff och till den ändrade behandlingen av

psykiskt abnorma lagöverträdare.

? S u(f /■ I A f > : f, j

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1964

5

1) Förslag

till

Lag

om införande av brottsbalken

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den av riksdagen år 1962 antagna och den 21 december samma år (nr 700)

utfärdade brottsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda i kraft den 1 ja­

nuari 1965; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen en­

ligt vad i balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2

§•

Genom brottsbalken upphävas med den begränsning som följer av vad

här nedan stadgas

strafflagen den 16 februari 1864 med undantag av 6 kap. 1—7

3 § förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fylleri och drycken-

Skfagen den 22 april 1927 (nr 110) om tillsyn över dem, som utskrivits på

prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt;

lagen den 24 september 1931 (nr 328) med vissa bestämmelser om bötes­

straff utom strafflagens område (särskild böteslag);

lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse;

lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i sakerhets-

anstalt;

lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom;

lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig frigivning;

lagen den 20 april 1951 (nr 175) med vissa bestämmelser om böter och vi­

ten; samt

lagen den 30 december 1952 (nr 789) med vissa bestämmelser om pafoljd

för brott av underårig;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning eller i reglemente, instruk­

tion eller annan särskild föreskrift stridande mot bestämmelserna i brotts­

balken eller denna lag.

3 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i brottsbalken eller denna lag, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

4 §.

Är i lag eller författning för brott stadgat fängelse utan angivande av

längsta tid därför, må fängelse ej ådömas på längre tid än ett år.

Till straffarbete må ej vidare dömas; i stället dömes till fängelse på tid

som är stadgad för straffarbete. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning

i mål, vari domstol före den 1 januari 1965 dömt till straffarbete.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

5 §•

Ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat straff när den be­

gicks.

Straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs.

Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den leder

till frihet från straff eller till lindrigare straff; vad nu är sagt skall dock ej

gälla, när fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund

av då rådande särskilda förhållanden.

Beträffande ådömande av annan påföljd för brott än straff skall vad i

brottsbalken stadgas äga tillämpning även å gärning som begåtts före den 1

januari 1965; dock må i sådant fall för gärning, som någon begått under in­

flytande av sinnesbeskaffenhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, ej tilläm­

pas annan påföljd än överlämnande till särskild vård.

Vad i 36 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ brottsbalken stadgas skall äga tillämpning

jämväl när fråga är om gärning, för vilken straff jämlikt andra stycket skall

bestämmas enligt äldre lag.

6 §.

Vid bedömning enligt brottsbalken skall vad i 26 kap. 3 § stadgas om åter­

fall i brott tillämpas utan hinder av att det förra brottet bedömts efter äldre

lag.

I annat mål än sådant, som av första domstol avgjorts före den 1 januari

1965, skola bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken, med iakttagande av vad

i 9—11 §§ denna lag sägs, tillämpas jämväl när fråga är om brott, som be­

gåtts före sagda dag.

7 §•

Åklagares befogenhet att tala å brott skall bedömas efter den lag som gäl­

ler när åtal väckes. Bedömningen skall dock alltid ske efter äldre lag, om

när handlingen företogs brottet var undantaget från allmänt åtal eller för

sådant åtal var stadgat särskilt villkor och bestämmelsen härom icke upp­

tagits i den nya lagen.

8

§•

Förekomma till verkställighet på en gång dom, varigenom någon dömts till

straffarbete på viss tid, och annan dom, meddelad före den 1 januari 1965,

enligt vilken han har att undergå fängelse, skall fortfarande tillämpas vad

i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § första stycket strafflagen sägs.

9 §•

Vad i brottsbalken stadgas om fängelse skall, med de undantag som angi­

vas nedan, i tillämpliga delar gälla i fråga om straffarbete och beträffande

fängelse som ådömts före balkens ikraftträdande.

1. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning från gemensamt straff,

som bestämts jämlikt 4 kap. 3 § strafflagen, skall alltjämt iakttagas vad i

1 § andra stycket, 14 § andra stycket och 20 § första stycket lagen om vill­

korlig frigivning sägs.

2. I fråga om den som vid brottsbalkens ikraftträdande är villkorligt fri­

given från straffarbete eller fängelse skall beträffande prövotidens längd och

innehållet i honom meddelade särskilda föreskrifter alltjämt tillämpas vad

därom stadgas i lagen om villkorlig frigivning. Vid tillämpning av 26 kap.

18 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande som hänför sig till tiden före

balkens ikraftträdande, ej föreläggas vite. Ej heller må den som på grund av

sådant förhållande omhändertages jämlikt 26 kap. 22 § brottsbalken kvar-

hållas längre än en vecka.

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 ur 1064

;j. 1 fråga om bortfallande av straffarbete eller av fängelse, som ådömts foro

brottsbalkens ikraftträdande, skall gälla vad i 5 kap. 20 och22 §§ straff la­

gen stadgas; i stället för tid som dar sags skall dock för bortfallande

straffarbete på kortare tid än sex månader gälla en tid av tem ar.

10 §•

Lagen om villkorlig dom skall med nedan angivna avvikelser alltjämt äga

tillämpning i fall då villkorlig dom enligt 1 § nämnda lag meddelats fore

brottsbalkens ikraftträdande.

.

. . ,

.

1. Vad i lagen om villkorlig dom sags om overvakningsdomstol skall i

stället gälla övervakningsnämnd varom förmäles i 37 kap. 1 § brottsbalken;

dock skall fråga om förverkande av villkorligt anstånd alltid avgöras av dom­

stol. Beträffande övervakningsnämnds och domstols handläggning och beslut

i ärenden enligt lagen om villkorlig dom skola bestämmelserna i 37 och 3ö

kap. brottsbalken äga motsvarande tillämpning, övervakningsnämnd ma

icke finnas tillsatt jämlikt 25 § lagen om villkorlig dom efter det att brotts­

balken trätt i kraft.

0 , ,

,

...

. ,

2. Finnes den som erhållit villkorligt anstand hava begått annat brott

skail, i stället för vad i 13 § 1 mom. lagen om villkorlig dom sags, galla att

rätten må döma särskilt till påföljd för detta brott eller förklara anståndet

förverkat och, med undanröjande av vad som må hava bestamts om strait,

döma till påföljd för det brott som avsågs med den villkorliga domen och

det nya brottet eller ock, om brottet begåtts före prövotidens början, utan

att bestämma annan påföljd förordna att anståndet skall avse jamval ådo-

mande av straff för detta brott. I fall som nu avses skola bestämmelserna i

14 och 16 §§ lagen om villkorlig dom äga motsvarande tillämpning.

3 Förklaras villkorligt anstånd förverkat, må rätten, jämväl i annat tall

än som avses ovan under 2, under förutsättningar som angivas i 28—31 kap.

brottsbalken döma till skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering eller

förordna om överlämnande till särskild vård att träda i stället for stratt tor

det brott som avsågs med den villkorliga domen.

4. Vad i 34 kap. 11, 12 och 13 §§ brottsbalken stadgas om att vissa på­

följder skola träda i stället för villkorlig dom skall jämväl avse villkorlig

dom enligt 1 § lagen om villkorlig dom och straff som utsatts i domen.

11

§•

Beträffande ungdomsfängelse, ådömt enligt äldre lag, skall i tillämpliga

delar gälla vad i brottsbalken stadgas om ungdomsfängelse och beträffande

förvaring eller internering i säkerhetsanstalt vad i balken är stadgat om

internering, varvid utskrivning på prov skall anses såsom vård utom^ an­

stalt. Vid tillämpning av 29 kap. 8 § och 30 kap. It § brottsbalken må, såvitt

avser förhållande som hänför sig till tiden före balkens ikraftträdande, ej fo-

reläggas vite. Beträffande den, som vid balkens ikraftträdande undergår ung­

domsfängelse, må icke meddelas föreskrift enligt 34 kap. 8 § andra stycket

brottsbalken om tid för vård i anstalt, när fråga är om brott som begåtts

före balkens ikraftträdande. I fråga om den som undergår förvaring eller

internering i säkerhetsanstalt och för vilken minsta tiden för påföljden gatt

till ända skall tid, varom stadgas i 30 kap. 8 § brottsbalken, räknas från

dagen för balkens ikraftträdande.

12

§.

För brott som begåtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder ej möter

till följd av vad i 35 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej ådömas, om straff

skulle vara att anse som förfallet vid bedömning efter lag som gällde då

brottet begicks.

Vad i 36 kap. 10 § brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning

beträffande beslut, som meddelats angående förverkande eller annan åtgärd

enligt 2 kap. 16 eller 17 § strafflagen.

13 §.

Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att

straffarbete kan följa å brott skall tillämpas, när fråga är om brott varå

kan följa fängelse i mer än ett år. Stadgande om särskild rättsverkan av att

någon dömes till straffarbete skall äga tillämpning, när fängelse i minst sex

månader ådömes.

⁸

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196t

14 §.

Följande lagrum skola alltjämt äga tillämpning i deras lydelse vid brotts­

balkens ikraftträdande:

16 § 1 och 6 punkterna förordningen den 16 februari 1864 (nr Ils. 101)

om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;

1 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1938 (nr 251)

om ändring i vissa delar av strafflagen;

3 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 12 juni 1942 (nr 378)

om ändring i vissa delar av strafflagen; ävensom

4 § a) samt 5 och 7 §§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående infö­

rande av lagen om ändring i strafflagen m. m.

15 §.

Konungen äger förordna, att befattningshavare vid skyddsförening må

fullgöra uppgift som enligt brottsbalken eller annan lag ankommer på

skyddskonsulent.

16 §•

Vad i 26 kap. 9 § första stycket brottsbalken stadgas om att fråga angå-

ende fakultativ villkorlig frigivning prövas av övervakningsnämnd skall

icke äga tillämpning i den mån Konungen så förordnar. I fråga om prövning­

en av fakultativ villkorlig frigivning av dömda, vilka omfattas av förord­

nande som nu avses, skall gälla följande.

1. Beslut om fakultativ villkorlig frigivning meddelas av den kriminal-

vårdsnämnd varom förmäles i 37 kap. 3 § brottsbalken.

2 Finner den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde fång-

vardsanstalten hör, att den dömde bör frigivas eller gör han själv ansökan

?ka11 övervakningsnämnden med eget yttrande hänskjuta frågan

till kriminalvårdsnämndens prövning.

• a

■ ^.^P^^å^Hänmden äger besluta, att övervakning icke skall äga rum

« *nj?lvninSen- Skall den frigivne stå under övervakning, må kriminal-

vardsnamnden förordna övervakare och meddela föreskrift enligt 26 kap

15 § brottsbalken.

ö

...

? fråga om kriminalvårdsnämndens och övervakningsnämnds hand-

aggning av ärende som nu avses skall vad i 37 kap. 5, 6 och 11 SS brotts­

balken stadgas äga tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196b

9

2) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 §, 11 kap. 11 § och 15 kap. 11 § gifter

målsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 KAP.

7 §•

Har make genom brottslig gärning

uppsåtligen bragt andra maken om li­

vet, eller har han, när annan sålunda

dräpt denne, haft sådan del i brottet,

som i 3 kap. 1—6 §§ strafflagen sägs,

vare han förlustig sin giftorätt i den

egendom, som tillhört den döde.

Har make genom brottslig gärning

uppsåtligen bragt andra maken om li­

vet, eller har han, när annan sålunda

dräpt denne, haft sådan del i brottet,

som i 23 köp. b och 5 §§ brottsbalken

sägs, vare han förlustig sin giftorätt i

den egendom, som tillhört den döde.

Vad nu sagts skall dock ej gälla den

som handlat under inflytande av så­

dan själslig abnormitet, som avses i

33 kap. 2 § brottsbalken. 11

11 KAP.

11

§

Varder ena maken dömd till straff­

arbete i tre år eller svårare straff eller

till internering i säkerhetsanstalt, äge

andra maken vinna skillnad i äkten­

skapet.

,, , .

Dömes ena maken till straffarbete

på viss tid understigande tre år, dock

minst sex månader, eller till förva­

ring i säkerhetsanstalt eller till fäng­

else eller tvångsarbete i minst ett år,

och yrkar andra maken äktenskaps­

skillnad, pröve rätten, huruvida med

hänsyn till vad den dömde låtit kom­

ma sig till last och övriga omständig­

heter skillnad må ske. Samma lag

vare, om ena maken varder av ut­

ländsk domstol dömd till frihetsstraff

i minst ett år och andra maken på

den grund vill skiljas

För straffdom-----

Vill make-----------

i senaste lydelse, se beträffande It kap. It § SFS 1937:468 och beträffande 15 kap. 11 §

SFS 1946:822.

Varder ena maken dömd till fängel­

se i tre år eller svårare straff, äge

andra maken vinna skillnad i äkten­

skapet.

Dömes ena maken till fängelse på

viss tid understigande tre år, dock

minst sex månader, eller till interne­

ring eller till tvångsarbete i minst ett

år, och yrkar andra maken äkten­

skapsskillnad, pröve rätten, huruvida

med hänsyn till vad den dömde låtit

komma sig till last och övriga om­

ständigheter skillnad må ske. Samma

lag vare, om ena maken varder av ut­

ländsk domstol dömd till frihetsstraff

i minst ett år och andra maken på

den grund vill skiljas.

— samtyckt därtill.

— sin talan.

1

+

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 10

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 KAP.

11

I mål om återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad

äge rätten, på yrkande av endera ma­

ken, att för tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger förordna, efter

vad som skäligt finnes, om samman­

levnadens hävande och om bidrag av

ena maken till den andres underhåll,

så ock förbjuda makarna vid vite av

fängelse eller böter att besöka var­

andra.

Vid förordnande — -— ----------------

Förordnande, varom--------------------

Beslut, varom------------------------- -----

§•

I mål om återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad

äge rätten, på yrkande av endera ma­

ken, att för tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger förordna, efter

vad som skäligt finnes, om samman­

levnadens hävande och om bidrag av

ena maken till den andres underhåll,

så ock förbjuda makarna vid vite av

fängelse i högst ett år eller böter att

besöka varandra.

— 5 kap. 8 § sägs.

skall bestå,

rätten återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad 11 kap. 11 § i sin äldre lydelse stadgar om skillnad i äktenskapet skall

dock alltjämt äga tillämpning i fråga om dom som i brottmål meddelats före

denna dag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

11

3) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 KAP.

1 §•

om livet.

-------dräpte levat.

Vad nu sagts skall ej gälla, om gär­

ningsmannen var under femton år el­

ler handlat under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken.

3 §.

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om för- Vad i 1 och 2 §§ är sagt om för­

övare av brottslig gärning gäller en- övare av brottslig gärning gäller en­

var som medverkat till brottet såsom var som medverkat till brottet såsom

i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sägs. i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken sags.

Ej må------

Dräper han

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

4) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 1 kap. 4, 5, 11 och 12 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 6,

9 kap. 8 och 9 §§, 20 kap. 6, 7 och 8 §§, 21 kap. 2 §, 23 kap. 7 och 22 §§, 24

kap i, 3 och 7 §§, 25 kap. 1 §, 27 kap. 2, 3 och 16 §§, 28 kap. 1, 11,12 och

14 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 30 kap. 6 och 9 §§, 31 kap. 1 och 10 §§, 36 kap.

5 §, 46 kap. 15 §, 48 kap. 1—3 §§, 51 kap. 21 och 25 §§, 53 kap. 2 §, 54 kap.

12 § och 58 kap. 3 § rättegångsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 KAP.

4 §.

I häradsrätt dömer häradshövding­

en med nämnd. Häradsrätten vare

dock domför utan nämnd vid måls

avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning, som ej

sker vid huvudförhandling eller syn

å stället, så ock i tvistemål vid hu­

vudförhandling, som hålles i omedel­

bart samband med förberedelsen. Lag

samma vare i fråga om huvudför­

handling och syn å stället i brottmål,

om målet rör allenast ansvar för

brott, varå icke kan följa svårare

straff än böter, och i målet ej före­

kommer anledning, att målsägande

finnes.

I häradsrätt dömer häradshövding­

en med nämnd. Häradsrätten vare

dock domför utan nämnd vid måls

avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning, som ej

sker vid huvudförhandling eller syn

å stället, så ock i tvistemål vid hu­

vudförhandling, som hålles i omedel­

bart samband med förberedelsen. Lag

samma vare i fråga om huvudför­

handling och syn å stället i brottmål,

om målet rör allenast ansvar för

brott, för vilket icke är stadgat svåra­

re straff än böter, och i målet ej före­

kommer anledning, att målsägande

finnes.

5

I tingslag------------------ —--------------

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, varå icke

kan följa straffarbete eller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvud­

förhandling vare dock häradsrätten

domför med tre i nämnden.

Häradshövdingen fördele-------------

§•

- deras antal.

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, för vilket

ej är stadgat svårare straff än fängel­

se i ett år och ej heller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvud­

förhandling vare dock häradsrätten

domför med tre i nämnden.

---------------- inom nämnden.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 kap. 4 och 5 §§ SFS 1958:465, beträffande 1 kap. 11 och

12 §§,

6

kap. 1 § och 29 kap. 3 § SFS 1958:8, beträffande

20

kap. 6 § SFS

1960:

685, beträf­

fande 20 kap. 8 § SFS 1948:453, beträffande 23 kap. 7 § SFS 1959:257, beträffande 30 kap.

6 § SFS 1955:56, beträffande 36 kap. 5 § SFS 1960:161 samt beträffande 48 kap. 1 § SFS

1954:432.

13

Knngl. Maj:ts proposition nr 10 år 106 fr

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

Rådhusrätt vare-------------------------

Vid måls avgörande utan huvud­

förhandling samt annan handlägg­

ning, som ej sker vid huvudförhand­

ling eller syn å stället, så ock i tvis­

temål vid huvudförhandling, som hål­

les i omedelbart samband med för­

beredelsen, vare rådhusrätt dock dom-

för med en lagfaren domare. Lag sam­

ma vare i fråga om huvudförhand­

ling och syn å stället i brottmål, om

målet rör allenast ansvar för brott,

varå icke kan följa svårare straff än

böter, och i målet ej förekommer an­

ledning, att målsägande finnes.

§•

-------och nämnd.

Vid måls avgörande utan huvud­

förhandling samt annan handlägg­

ning, som ej sker vid huvudförhand­

ling eller syn å stället, så ock i tvis­

temål vid huvudförhandling, som hål­

les i omedelbart samband med för­

beredelsen, vare rådhusrätt dock dom­

för med en lagfaren domare. Lag

samma vare i fråga om huvudför­

handling och syn å stället i brott­

mål, om målet rör allenast ansvar för

brott, för vilket icke är stadgat svå­

rare straff än böter, och i målet ej

förekommer anledning, att målsägan­

de finnes.

I stad

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, varå icke

kan följa straffarbete eller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvud­

förhandling vare dock rådhusrätten

domför med tre i nämnden.

12

§.

Konungen bestämmer.

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, för vilket

ej är stadgat svårare straff än fäng­

else i ett år och ej heller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvud­

förhandling "vare dock rådhusrätten

Borgmästaren fördele---------------------

domför med tre i nämnden.

mellan nämndemännen.

5 KAP.

1 §•

Förhandling vid-------------------------vara offentlig.

Kan det--------------- ---------------- - sl

I mål om ansvar för utpressning

må rätten, om målsäganden begär det

eller rätten eljest finner det lämpligt,

förordna, att förhandling skall hållas

inom stängda dörrar. Förhandling,

som under förundersökning i brott­

mål äger rum vid domstol, skall hål­

las inom stängda dörrar, om den

misstänkte begär det eller rätten fin­

ner, att offentligheten skulle vara till

men för utredningen.

alle röjas.

I mål om ansvar för utpressning

må rätten, om målsäganden begär det

eller rätten eljest finner det lämpligt,

förordna, att förhandling skall hållas

inom stängda dörrar. Förhandling,

som under förundersökning i brott­

mål äger rum vid domstol, skall hål­

las inom stängda dörrar, om den

misstänkte begär det eller rätten fin­

ner, att offentligheten skulle vara till

men för utredningen. I brottmål skatt,

när skäl äro därtill, förhandling som

angår personundersökning, sinnesun­

dersökning eller annan utredning rö­

rande den tilltalades levnadsomstän­

digheter och personliga förhållanden

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

i övrigt, äga rum inom stängda dör-

rar.

Förhör med------------------------------stängda dörrar.

Är eljest----------------------------- det gällande.

6 KAP.

1 §•

Protokoll skall------------------------------ mål särskilt.

Över handläggning-------------------------------heller protokoll.

I mål, som rör allenast ansvar för I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och svårare straff än bo- gärningen och annan brottspåföljd än

ter ej ådömes, i stället för protokoll böter ej ådömes, i stället för proto-

föras anteckningar enligt de närma- koll föras anteckningar enligt de när-

ra föreskrifter, som meddelas av mare föreskrifter, som meddelas av

Konungen.

Konungen.

9 KAP.

Då enligt denna balk vite förelåg-

ges part eller annan, bestämme rät­

ten vitet till belopp, som med hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden

8

§.

Då enligt denna balk vite föreläg-

ges part eller annan, bestämme rät­

ten vitet till belopp, som med hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt kan och omständigheterna i övrigt kan an

antagas förmå honom att iakttaga fö-

reläggandet. Vite må ej bestämmas

under fem kronor eller över femtusen

kronor. Har vite utdömts och före­

lägger rätten nytt vite, må vitet be­

stämmas till högre belopp, dock ej

tagas förmå honom att iakttaga före­

läggandet. Vite må ej bestämmas un­

der tio kronor eller över femtusen

kronor. Har vite utdömts och före­

lägger rätten nytt vite, må vitet be­

stämmas till högre belopp, dock ej

„

O

rr>

^

'-'J uiumiiiuo

uogic utiupp, UUviV. Cj

over tiotusen kronor. Vitesföreläggan- över tiotusen kronor. Vitesföreläggan­

de skall delgivas den som föreläggan- de skall delgivas den som föreläggan­

det avser.

det avser.

Vite må------- ----------------------- föreläggas kronan.

Finnes, då-------------------- --------- ej utdömas.

9 §•

Är i denna balk straff utsatt i bo- Är i denna balk straff utsatt i bö­

ter, dock ej dagsböter, vare lägsta bo- ter, dock ej dagsböter, vare lägsta

tesstraff fem kronor och högsta tre- bötesstraff tio kronor och högsta fem­

hundra kronor. Böter och viten, som hundra kronor.

ådömas enligt denna balk, tillfalla

kronan.

20 KAP.

6

§•

Åklagare skall tala å brott, som hör Åklagare skall, om ej annat är stad­

under allmänt åtal. Att strafföreläg- gat, tala å brott, som hör under all-

gande må i visst fall tråda i stället mänt åtal.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1064

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

för åtal, stadgas i 48 kap. Om hinder

mot åtal för vissa brott, som ej äro

belagda med svårare straff än böter

omedelbart i penningar, gälle vad sär­

skilt är stadgat.

7

Allmänt åtal må av åklagaren ef­

tergivas:

1. om d brottet icke kan följa svå­

rare straff än böter och det är uppen­

bart, att den misstänktes lagföring ej

är påkallad ur allmän synpunkt; eller

2. om brottet förövats, innan den

misstänkte dömts för annat av honom

förövat brott eller till fullo undergått

straff eller annan påföljd för sådant

brott, och det är uppenbart, att brot­

tet i jämförelse med det andra brottet

är med hänsyn till påföljden utan

nämnvärd betydelse.

Finnas tillräckliga skäl för efter­

gift ej längre föreligga, må den åter­

kallas. Närmare föreskrifter om efter­

gift av åtal meddelas av Konungen.

Är i lag eller författning särskild

föreskrift meddelad om eftergift av

åtal, vare den gällande.

§•

Åklagare må besluta att icke tala

å brott:

1. om det är uppenbart, att i hän­

delse av lagföring annan påföljd än

böter icke skulle komma att ådömas

och att den misstänktes lagföring ej

är påkallad ur allmän synpunkt; el­

ler

2. om brottet förövats, innan den

misstänkte dömts för annat av ho­

nom förövat brott eller till fullo un­

dergått straff eller annan påföljd för

sådant brott, och det är uppenbart,

att brottet i jämförelse med det and­

ra brottet är med hänsyn till påfölj­

den utan nämnvärd betydelse; eller

3. om det i annat fall av särskilda

skäl är uppenbart, att påföljd ej er­

fordras för att avhålla den misstänk­

te från vidare brottslighet och att det

med hänsyn till omständigheterna ej

heller eljest är påkallat, att åtal väc-

kes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan själslig ab­

normitet, som avses i 33 kap. 2 §

brottsbalken, samt vård enligt sinnes­

sjuklagen kommer till stånd utan lag­

föring och åtal ej är påkallat av sär­

skilda skäl.

Beslut jämlikt första stycket 3 må

meddelas endast av riksåklagaren.

Beslut att ej tala å brott må åter­

kallas, om tillräckliga skäl för beslu­

tet ej längre finnas föreligga.

Närmare föreskrifter om beslut att

ej tala å brott meddelas av Konungen.

8

§•

Målsäganden må------ -------------------— äga rum.

Har åklagare — — —---------------- fullfölja talan.

Utan hinder — -------------------------- angående brott.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196b

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Målsägande är den, mot vilken

brott är begånget eller som därav bli­

vit förnärmad eller lidit skada.

21 KAP.

Den misstänkte skall vid huvudför

handling i underrätt infinna sig per­

sonligen i mål om allmänt åtal för

brott, varå straffarbete kan följa, sä

ock i annat mål, om hans närvaro ej

kan antagas sakna betydelse för ut­

redningen. Vid huvudförhandling i

hovrätt skall den misstänkte infinna

sig personligen, om han av underrät­

ten dömts till straffarbete för brottet

eller anledning förekommer till ådö-

mande av sådant straff, så ock eljest,

om hans närvaro ej kan antagas sak­

na betydelse för utredningen. Vid hu­

vudförhandling i högsta domstolen

vare den misstänkte skyldig att in­

finna sig personligen, om hans när­

varo finnes erforderlig för utredning­

en. I underrätt skall den misstänkte

ock infinna sig personligen vid munt­

lig förberedelse, om det kan antagas,

att förberedelsen därigenom främjas.

Vid annan förhandling än nu nämnts

vare han skyldig att infinna sig per­

sonligen, om hans närvaro finnes er­

forderlig.

2

§.

Lider den

Är den —

Då den —

Den misstänkte vare i mål om all­

mänt åtal skyldig infinna sig person­

ligen vid huvudförhandling i under­

rätt, dock ej om anledning saknas att

ådöma annan brottspåföljd än böter

och hans närvaro tillika kan antagas

vara utan betydelse för utredningen.

I mål om enskilt åtal skall den miss­

tänkte infinna sig personligen vid dy­

lik förhandling, om hans närvaro ej

kan antagas sakna betydelse för ut­

redningen. Vid huvudförhandling i

hovrätt skall den misstänkte infinna

sig personligen, om han av underrät­

ten dömts till fängelse i minst sex

månader eller internering för brottet

eller anledning förekommer till ådö-

mande av sådan påföljd, så ock eljest,

om hans närvaro ej kan antagas sak­

na betydelse för utredningen. Vid hu­

vudförhandling i högsta domstolen

vare den misstänkte skyldig att in­

finna sig personligen, om hans när­

varo finnes erforderlig för utredning­

en. I underrätt skall den misstänkte

ock infinna sig personligen vid munt­

lig förberedelse, om det kan antagas,

att förberedelsen därigenom främjas.

Vid annan förhandling än nu nämnts

vare han skyldig att infinna sig per­

sonligen, om hans närvaro finnes er­

forderlig.

----- sig personligen.

■ förordnande därom.

— är stadgat.

23 KAP.

7 §.

Underlåter den----------------------------- till förhöret.

Utan föregående kallelse må den Utan föregående kallelse må den

som uppehåller sig inom en väglängd som uppehåller sig inom en väglängd

*Y tr®.tt*° kilometer från den plats, av trettio kilometer från den plats

dar forhor skall hållas, hämtas till där förhör skall hållas, hämtas till

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 1964

förhöret, om undersökningen avser

brott, varå frihetsstraff kan följa, och

det skäligen kan befaras, att han ej

skulle hörsamma kallelse eller i an­

ledning av kallelse skulle genom un­

danröjande av bevis eller på annat

sätt försvåra utredningen.

Är den --------------------------------------

(Gällande lydelse)

förhöret, om undersökningen avser

brott, varå fängelse kan följa, och det

skäligen kan befaras, att han ej skul­

le hörsamma kallelse eller i anled­

ning av kallelse skulle genom undan­

röjande av bevis eller på annat sätt

försvåra utredningen,

ör förhöret.

(Föreslagen lydelse)

22

Förundersökning enligt detta kapi­

tel vare, om tillräckliga skäl för åtal

ändock föreligga, ej erforderlig be­

träffande brott, vård icke kan följa

svårare straff än böter, eller beträf­

fande brott, som avses i 45 kap. 2 §

första eller andra stycket. Ej heller

vare förundersökning erforderlig i

mål, som skall upptagas omedelbart

av högre rätt, med mindre anledning

förekommer till ådömande av frihets­

straff eller avsättning.

Vill åklagaren----------- ----------------

§•

Förundersökning enligt detta kapi­

tel vare, om tillräckliga skäl för åtal

ändock föreligga, ej erforderlig be­

träffande brott, för vilket icke svårare

påföljd än böter är stadgad, eller be­

träffande brott, som avses i 45 kap.

2 § första eller andra stycket. Ej hel­

ler vare förundersökning erforderlig i

mål, som skall upptagas omedelbart

av högre rätt, med mindre anledning

förekommer till ådömande av annan

påföljd än böter eller suspension.

—. — — ägt rum.

24 KAP.

1 §•

Är någon på sannolika skäl miss­

tänkt för brott, varå straffarbete kan

följa, må han häktas, om med hän­

syn till brottets beskaffenhet, den

misstänktes förhållande eller annan

omständighet skäligen kan befaras,

att han avviker eller annorledes un­

dandrager sig lagföring eller straff el­

ler genom undanröjande av bevis el­

ler på annat sätt försvårar sakens ut­

redning, eller ock anledning förekom­

mer, att han fortsätter sin brottsliga

verksamhet.

Är brottet------- ---------------------------

Kan å brottet icke följa lindrigare

straff än straffarbete i två år, skall

häktning ske, om det ej är uppenbart,

att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänk­

te kommer att dömas allenast till bö­

ter eller mistning av befattning på

viss tid, må häktning icke ske.

3

Kan på grund av den misstänktes

ungdom eller hans sjukdom häktning

Är någon på sannolika skäl miss­

tänkt för brott, för vilket är stadgat

fängelse i ett år eller däröver, må han

häktas, om med hänsyn till brottets

beskaffenhet, den misstänktes förhål­

lande eller annan omständighet skä­

ligen kan befaras, att han avviker el­

ler annorledes undandrager sig lagfö­

ring eller straff eller genom undan­

röjande av bevis eller på annat sätt

försvårar sakens utredning, eller ock

anledning förekommer, att han fort­

sätter sin brottsliga verksamhet,

han avviker.

År för brottet icke stadgat lindriga­

re straff än fängelse i två år, skall

häktning ske, om det ej är uppenbart,

att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänk­

te kommer att dömas allenast till bö­

ter eller suspension, må häktning icke

ske.

§•

Kan på grund av den misstänktes

ungdom eller hans sjukdom häktning

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196A

antagas medföra allvarligt men för

honom och finnes sådan övervakning

kunna ordnas, att skäl till hans häkt­

ning ej längre föreligga, må han ej

häktas. Den som är under aderton år

må ej häktas, med mindre det är up­

penbart, att betryggande övervakning

ej kan ordnas. Lag samma vare be­

träffande kvinna, som är havande i

framskridet tillstånd eller som fött så

kort tid förut, att häktning kan anta­

gas medföra allvarligt men för henne

eller barnet. Vill den misstänkte ej

underkasta sig övervakning, som nu

nämnts, skall häktning ske.

(Gällande lydelse)

Att reseförbud-----------------------------

antagas medföra allvarligt men för

honom och finnes sådan övervakning

kunna ordnas, att skäl till hans häkt­

ning ej längre föreligga, må han ej

häktas. Kvinna som är havande i

framskridet tillstånd eller som fött så

kort tid förut, att häktning kan anta­

gas medföra allvarligt men för henne

eller barnet, må ej häktas, med mind­

re det är uppenbart, att betryggande

övervakning ej kan ordnas. Vill den

misstänkte ej underkasta sig övervak­

ning, som nu nämnts, skall häktning

ske.

Om ytterligare inskränkning i fråga

om häktning av den som är under

aderton år är särskilt stadgat.

— i 25 kap.

(Föreslagen lydelse)

7

Förekomma mot-------------------------

Träffas den som begått brott, varå

frihetsstraff kan följa, å bar gärning

eller flyende fot, må han gripas av

envar. Envar må ock gripa den som

är efterlyst för brott. Den gripne skall

skyndsamt överlämnas till närmaste

polisman.

Då någon------- -------- ----------------- c

§•

— gripa honom.

Träffas den som begått brott, varå

fängelse kan följa, å bär gärning eller

flyende fot, må han gripas av envar.

Envar må ock gripa den som är ef­

terlyst för brott. Den gripne skall

skyndsamt överlämnas till närmaste

polisman.

Iler frigivas.

25 KAP.

1 §•

Är någon skäligen misstänkt för

brott, varå frihetsstraff kan följa, och

kan med hänsyn till brottets beskaf­

fenhet, den misstänktes förhållande

eller annan omständighet skäligen be­

faras, att han avviker eller annorle-

des undandrager sig lagföring eller

straff, men förekommer eljest ej an­

ledning att anhålla eller häkta ho­

nom, må, om det finnes tillfyllest, i

stället förbud meddelas honom att

utan tillstånd lämna honom anvisad

vistelseort. Oberoende av brottets be­

skaffenhet må ock förbud, som nu

sagts, meddelas, om skäligen kan be­

faras, att den misstänkte genom att

begiva sig från riket undandrager sig

lagföring eller straff eller gäldande av

Är någon skäligen misstänkt för

brott, varå fängelse kan följa, och

kan med hänsyn till brottets beskaf­

fenhet, den misstänktes förhållande

eller annan omständighet skäligen be­

faras, att han avviker eller annorle-

des undandrager sig lagföring eller

straff, men förekommer eljest ej an­

ledning att anhålla eller häkta ho­

nom, må, om det finnes tillfyllest, i

stället förbud meddelas honom att

utan tillstånd lämna honom anvisad

vistelseort. Oberoende av brottets be­

skaffenhet må ock förbud, som nu

sagts, meddelas, om skäligen kan be­

faras, att den misstänkte genom att

begiva sig från riket undandrager sig

lagföring eller straff eller gäldande

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

skadestånd eller annan ersättning till

målsägande, som kan antagas kom­

ma att på grund av brottet ådömas

honom.

(Gällande lydelse)

av skadestånd eller annan ersättning

till målsägande, som kan antagas

komma att på grund av brottet ådö­

mas honom.

(Föreslagen lydelse)

27 KAP.

2

§•

Beslag må ej läggas å skriftlig

handling, om dess innehåll kan anta­

gas vara sådant, att befattningshava­

re eller annan, som avses i 36 kap.

5 §, ej må höras som vittne därom,

och handlingen innehaves av honom

eller av den, till förmån för vilken

tystnadsplikten gäller. Ej heller må,

med mindre fråga är om brott, varå

ej kan följa lindrigare straff än

straffarbete i två år, hos den miss­

tänkte eller honom närstående, som

avses i 36 kap. 3 §, beslag läggas å

skriftligt meddelande mellan den

misstänkte och någon honom närstå­

ende eller mellan sådana närstående

inbördes.

Beslag må ej läggas å skriftlig

handling, om dess innehåll kan anta­

gas vara sådant, att befattningshava­

re eller annan, som avses i 36 kap.

5 §, ej må höras som vittne därom,

och handlingen innehaves av honom

eller av den, till förmån för vilken

tystnadsplikten gäller. Ej heller må,

med mindre fråga är om brott, för

vilket ej är stadgat lindrigare straff

än fängelse i två år, hos den miss­

tänkte eller honom närstående, som

avses i 36 kap. 3 §, beslag läggas å

skriftligt meddelande mellan den

misstänkte och någon honom närstå­

ende eller mellan sådana närstående

inbördes.

Brev, telegram eller annan försän­

delse, som finnes i post- eller tele­

grafverkets vård, må tagas i beslag,

allenast om d brottet kan följa straff­

arbete samt försändelsen hos motta­

garen skulle vara underkastad beslag.

§•

Brev, telegram eller annan försän­

delse, som finnes i post- eller tele­

verkets vård, må tagas i beslag alle­

nast om för brottet är stadgat fängel­

se i ett år eller däröver samt försän­

delsen hos mottagaren skulle vara un­

derkastad beslag.

16 §.

Kan någon skäligen misstänkas för

brott, varå icke kan följa lindrigare

straff än straffarbete i två år, och fin­

nes det vara av synnerlig vikt för ut­

redningen, att undersökningsledaren

eller åklagaren erhåller del av samtal

till och från telefonapparat, som in­

nehaves av den misstänkte eller el­

jest kan antagas komma att begag­

nas av honom, äge rätten meddela

tillstånd till deras avhörande. Fråga

därom må upptagas allenast på yr­

kande av undersökningsledaren eller

Kan någon skäligen misstänkas för

brott, för vilket ej är stadgat lindri­

gare straff än fängelse i två år, och

finnes det vara av synnerlig vikt för

utredningen, att undersökningsleda­

ren eller åklagaren erhåller del av

samtal till och från telefonapparat,

som innehaves av den misstänkte el­

ler eljest kan antagas komma att be­

gagnas av honom, äge rätten medde­

la tillstånd till deras avhörande. Frå­

ga därom må upptagas allenast på

yrkande av undersökningsledaren el­

ler åklagaren.

åklagaren.

Tillstånd skall------------------------ telefonanstaltens föreståndare.

Om granskning------- ------------- omedelbart förstöras.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

28 KAP.

1

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå frihetsstraff kan följa,

må i hus, rum eller slutet förvarings-

ställe husrannsakan företagas för ef­

tersökande av föremål, som är under­

kastat beslag, eller eljest till utrönan­

de av omständighet, som kan äga be­

tydelse för utredning om brottet.

Hos annan------- —------------------ brottet vinnas.

Ej må-------------------------------- - begärt åtgärden.

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå fängelse kan följa, må

i hus, rum eller slutet förvaringsstäl-

le husrannsakan företagas för efter­

sökande av föremål, som är under­

kastat beslag, eller eljest till utrönan­

de av omständighet, som kan äga be­

tydelse för utredning om brottet.

11

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå frihetsstraff kan följa,

må kroppsvisitation företagas för ef­

tersökande av föremål, som är under­

kastat beslag, eller eljest till utrönan­

de av omständighet, som kan äga be­

tydelse för utredning om brottet.

Å annan---------------- - — — — bro t

§•

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå fängelse kan följa, må

kroppsvisitation företagas för eftersö­

kande av föremål, som är underkas­

tat beslag, eller eljest till utrönande

av omständighet, som kan äga bety­

delse för utredning om brottet,

et vinnas.

12

§.

A den som skäligen kan misstänkas Å den som skäligen kan misstän-

för brott, varå frihetsstraff kan följa, kas för brott, varå fängelse kan följa,

må för ändamål, som sägs i 11 §, må för ändamål, som sägs i 11 §,

kroppsbesiktning företagas.

kroppsbesiktning företagas.

Vid kroppsbesiktning — --------------------— men, utföras.

14

Av den som är anhållen eller häk­

tad må fotografi och fingeravtryck

tagas; han vare ock underkastad an­

nan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle

ock annan, om det erfordras för vin­

nande av utredning om brott, varå

frihetsstraff kan följa.

Närmare bestämmelser — — — —

§•

Av den som är anhållen eller häk­

tad må fotografi och fingeravtryck

tagas; han vare ock underkastad an­

nan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle

ock annan, om det erfordras för vin­

nande av utredning om brott, varå

fängelse kan följa.

------- av Konungen.

29 KAP.

2

§.

Över fråga,----------------- — — röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott,

skall, om det erfordras, först i fråga

om varje brott omröstning ske, huru­

vida den tilltalade är skyldig till brot­

tet, och därefter straff eller annan

påföljd bestämmas. Uppkommer frå-

Är fråga om ansvar för flera brott,

skall, om det erfordras, först i fråga

om varje brott omröstning ske, huru­

vida den tilltalade är skyldig till brot­

tet, och därefter omröstning angående

påföljden företagas. Uppkommer frå-

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 100\

(Gällande lydelse)

ga, huruvida ett eller flera brott före­

ligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angå­

ende påföljden skiljaktiga meningar

om villkorligt anstånd med straffets

ådömande eller huruvida ungdoms­

fängelse, förvaring eller internering i

säkerlietsanstalt eller annan skydds­

åtgärd skall ådöinas, skall, om det er­

fordras, särskild omröstning ske om

varje påföljd, för vilken någon sålun­

da röstat. Ådömes därvid ej sådan på­

följd, skall särskild omröstning ske

om straffet. Vad nu sagts om skydds­

åtgärd gälle ock fråga, huruvida den

tilltalade på grund av sin sinnesbe­

skaffenhet är fri från straff.

Uppkommer fråga om villkorligt

anstånd med straffs verkställande,

skall, sedan straffet bestämts, sär­

skild omröstning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning

varit emot det slut, vari de flesta stan­

nat, vare han skyldig att deltaga i se­

nare omröstning; vid omröstning an­

gående ådömande av annat straff än

ungdomsfängelse skall dock den som

tidigare röstat för den tilltalades fri­

kännande på annan grund än hans

sinnesbeskaffenhet anses hava biträtt

den för den tilltalade lindrigaste me­

ningen.

(Föreslagen lydelse)

ga, huruvida ett eller flera brott före­

ligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angå­

ende påföljden skiljaktiga meningar,

huruvida annan påföljd än straff el­

ler sådan påföljd jämte böter skall

ådömas eller huruvida i skyddstillsyn

skall ingå anstaltsbehandling, skall,

om det erfordras, särskild omröst­

ning ske om varje mening av nu an­

given innebörd, beträffande vilken

yrkande framställes av någon av de

röstande. Vad nu sagts gälle ock

fråga, huruvida påföljd skall efter­

givas eller huruvida tilltalad skall

vara fri från påföljd på den grund

att han begått brottet under infly­

tande av själslig abnormitet. Blir så­

dan mening ej gällande, skall sär­

skild omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om stor­

leken av böter som ådömas jämte

annan påföljd än straff, om särskil­

da föreskrifter vid skyddstillsyn el­

ler om minsta tid för internering,

skall, om det erfordras, särskild om­

röstning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning

varit emot det slut, vari de flesta

stannat, vare han skyldig att deltaga

i senare omröstning; vid omröstning

angående ådömande av straff eller

beträffande fråga, huruvida påföljd

skall eftergivas eller huruvida tillta­

lad skall vara fri från påföljd på

den grund att han begått brottet un­

der inflytande av själslig abnormi­

tet, skall dock den som tidigare rös­

tat för den tilltalades frikännande

anses hava biträtt den för den till­

talade lindrigaste meningen.

3 §•

Yppas, då--------------- -------------- gälle ordförandens.

Vid omröstning, då nämnd ej har Vid omröstning, då nämnd ej har

säte i rätten, gälle den mening, som säte i rätten, gälle den mening, som

omfattats av mer än hälften av leda- omfattats av mer än hälften av leda­

möterna. Har någon mening erhållit möterna. Har någon mening erhållit

hälften av rösterna och är denna den hälften av rösterna och är denna den

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196b

lindrigaste, gälle den meningen; vid

särskild omröstning, huruvida den

misstänkte på grund av sin sinnesbe­

skaffenhet är fri från straff eller om

villkorligt anstånd med straffets ådö-

mande eller huruvida ungdomsfäng­

else, förvaring eller internering i sä-

kerhetsanstalt eller annan skyddsåt­

gärd skall ådömas, så ock eljest, då ej

någon mening kan anses som lindri­

gare, gälle dock den mening, som er­

hållit hälften av rösterna och bland

dem ordförandens.

Om omröstning---------------------------

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lindrigaste, gälle den meningen; vid

särskild omröstning, huruvida vill­

korlig dom skall meddelas eller

skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller

internering ådömas eller förordnande

meddelas om överlämnande till sär­

skild vård, så ock eljest, då ej någon

mening kan anses som lindrigare,

gälle dock den mening, som erhållit

hälften av rösterna och bland dem

ordförandens.

3 kap. 7 §.

30 KAP.

6

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och svårare straff än böter

ej ådömes, domen utfärdas i förenk­

lad form. Dom, varigenom högre rätt

fastställer lägre rätts dom, må ock ut­

färdas i förenklad form. Närmare

bestämmelser därom meddelas av

Konungen.

§•

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och annan brottspåföljd än

böter ej ådömes, domen utfärdas i för­

enklad form. Dom, varigenom högre

rätt fastställer lägre rätts dom, må

ock utfärdas i förenklad form. När­

mare bestämmelser därom meddelas

av Konungen.

9 §•

Sedan tid------- — — —-------- ånyo upptagas.

Om förändring och förening av Om förändring och förening av

straff så ock om särskilda rättsmedel brottspåföljd så ock om särskilda

gälle vad därom är stadgat.

rättsmedel gälle vad därom är stad­

gat.

31 KAP.

1 §•

Dömes i---------------------------------- p

Förklaras den tilltalade på grund

av sin sinnesbeskaffenhet fri från

straff, vare han skyldig att ersätta

kostnad, som nu sagts, om och i den

mån det med hänsyn till omständig­

heterna finnes skäligt.

10

Fullföljes mål från lägre rätt, skall

skyldigheten att ersätta rättegångs­

kostnad i högre rätt bestämmas med

hänsyn till rättegången därstädes.

övas skäligt.

Eftergives påföljd eller finnes den

tilltalade hava begått brottet under in­

flytande av sådan själslig abnormitet,

som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken,

vare han skyldig att ersätta kostnad,

som nu sagts, om och i den mån det

med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt.

§•

Fullföljes mål från lägre rätt, skall

skyldigheten att ersätta rättegångs­

kostnad i högre rätt bestämmas med

hänsyn till rättegången därstädes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196b

23

Högre rätts dom skall anses som fäl­

lande, allenast då den tilltalade dö-

mes till straff, som är att anse såsom

svårare än det, vartill lägre rätt dömt,

eller, om han frikänts av lägre rätt,

dömes för brottet eller av honom full­

följd talan ej föranleder ändring i

lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § skall

avse det fall, att i högre rätt talan

utan skäl fullföljts av åklagaren.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Högre rätts dom skall anses som fäl­

lande, allenast då den tilltalade dö­

mes till påföljd, som är att anse så­

som svårare än den, vartill lägre rätt

dömt, eller, om han frikänts av lägre

rätt, finnes hava begått brottet eller

av honom fullföljd talan ej föranle­

der ändring i lägre rätts dom. Stad­

gandet i 3 § skall avse det fall, att i

högre rätt talan utan skäl fullföljts

av åklagaren.

Om kostnad------- ------------------ motsvarande tillämpning

Återförvisas mål,------------------------- dess återupptagande.

36 KAP.

5 §•

Ämbets- eller tjänsteman

Ej heller------- -------- ------

Rättegångsombud, biträde

Utan hinder av vad i andra eller

tredje stycket sägs vare annan än för­

svarare skyldig att avgiva utsaga i

mål angående brott, varå icke kan

följa lindrigare straff än straffarbete

i två år.

Om tystnadsplikt------------------------

------------------ iakttaga tystnad.

samtycker därtill.

må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller

tredje stycket sägs vare annan än för­

svarare skyldig att avgiva utsaga i

mål angående brott, för vilket icke är

stadgat lindrigare straff än fängelse

i två år.

— förhållanden erfarit.

46 KAP.

15 §.

Uteblir den----------------------------- senare dag.

Kan å brottet icke följa svårare

straff än fängelse, må, om saken fin­

nes kunna nöjaktigt utredas, målet

avgöras utan hinder av att den tillta­

lade kommit tillstädes allenast genom

ombud eller uteblivit.

Har den — -----------

Rättegångsfråga må

Förekommer ej anledning att ådö-

ma annan brottspåföljd än böter, må,

om saken finnes kunna nöjaktigt ut­

redas, målet avgöras utan hinder av

att den tilltalade kommit tillstädes al­

lenast genom ombud eller uteblivit,

delgivits honom.

— — --------tilltalades utevaro.

48 KAP.

1 §•

Skall allmänt åtal äga rum för

brott, varå allenast böter kunna föl­

ja, dock ej normerade böter, äge åkla­

garen, i stället för att väcka åtal, till

godkännande förelägga den misstänk­

te det straff åklagaren anser brottet

förskylla. Ej må strafföreläggande av-

Skall allmänt åtal äga rum för

brott, för vilket stadgas allenast bö­

ter, dock ej normerade böter, äge

åklagaren, i stället för att väcka åtal,

till godkännande förelägga den miss­

tänkte det straff åklagaren anser brot­

tet förskylla. Ej må strafföreläggande

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

se dagsböter utöver fyrtio. Är brottet

förenat med egendoms förverkande

eller annan sådan påföljd, skall ock

den påföljden föreläggas den miss­

tänkte till godkännande. Är fråga om

flera brott, må föreläggande ej givas,

med mindre det sker gemensamt för

alla brotten.

Strafföreläggande må-------------------

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

avse dagsböter utöver fyrtio. Är brot­

tet förenat med egendoms förverkan­

de eller annan sådan särskild rätts­

verkan, skall ock denna föreläggas

den misstänkte till godkännande. Är

fråga om flera brott, må föreläggan­

de ej givas, med mindre det sker ge­

mensamt för alla brotten.

------- målsägande finnes.

2

§.

Strafföreläggande skall —--------------- ------- åklagaren uppgiva:

1. den misstänkte;

2. den brottsliga --------------- ------------- tillämpliga; samt

3. det straff och den påföljd, som 3. det straff och den särskilda rätts-

föreläggas den misstänkte.

verkan, som föreläggas den miss­

tänkte.

Föreläggandet skall----------------------------- av åklagaren.

3 §•

Godkännande av strafföreläggande Godkännande av strafföreläggande

skall göras skriftligen å föreläggan- skall göras skriftligen å föreläggandet

det och skall innehålla, att den miss- och skall innehålla, att den misstänk-

tänkte erkänner gärningen och att te erkänner gärningen och att han un-

han underkastar sig det straff och derkastar sig det straff och den sär-

den påföljd, som förelagts honom. skilda rättsverkan, som upptagits i

föreläggandet.

Godkännes ej----------------------------- äga rum.

51 KAP.

21

§.

Hovrätten äge------- — — — --------av motparten.

Har underrätten frikänt den tillta­

lade eller eftergivit påföljd för brottet

eller funnit honom vara på grund av

själslig abnormitet fri från påföljd el­

ler dömt honom till böter eller fällt

honom till vite och förekommer ej an­

ledning till ådömande av svårare

straff än nu sagts eller att ådöma an­

nan påföljd, må målet avgöras utan

huvudförhandling; föres tillika talan

om annat än ansvar, må det dock ej

ske, med mindre talan därutinnan

enligt 50 kap. 21 § må prövas utan

huvudförhandling.

För prövning---------------------------------ej erforderlig.

25 §.

Ej må hovrätten i anledning av den Ej må hovrätten i anledning av den

tilltalades talan eller talan, som av tilltalades talan eller talan, som av

Har den tilltalade av underrätten

frikänts för brottet eller dömts till

böter eller fällts till vite och förekom­

mer ej anledning till ådömande av

svårare straff eller annan påföljd än

nu sagts, må målet avgöras utan hu­

vudförhandling; föres tillika talan om

annat än ansvar, må det dock ej ske,

med mindre talan därutinnan enligt

50 kap. 21 § må prövas utan huvud­

förhandling.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 106b

åklagare föres till hans förmån, dö­

ma till straff, som är att anse såsom

svårare än det, vartill underrätten

dömt. Har den tilltalade av under­

rätten dömts till frihetsstraff, äge

hovrätten döma till ungdomsfängelse

eller förvaring eller internering i sä-

kerhetsanstalt eller annan skyddsåt­

gärd eller förordna om villkorligt an­

stånd med straffs ådömande. Har un­

derrätten dömt till ungdomsfängelse

eller skyddsåtgärd eller meddelat för­

ordnande, som nu sagts, äge hovrät­

ten döma till annan påföljd. Är hov­

rätten beträffande frågan, huruvida

den tilltalade på grund av sin sinnes­

beskaffenhet är fri från straff, av an­

nan mening än underrätten, äge hov­

rätten göra den ändring i domen, som

föranledes därav.

(Gällande lydelse)

åklagare föres till hans förmån, dö­

ma till brottspåföljd, som är att anse

såsom svårare än den, vartill under­

rätten dömt. Har den tilltalade av un­

derrätten dömts till fängelse, äge hov­

rätten förordna om villkorlig dom,

skyddstillsyn, ungdomsfängelse, in­

ternering eller överlämnande till sär­

skild vård, så ock jämte villkorlig

dom, skyddstillsyn eller överlämnan­

de till vård enligt barnavårdslagen

döma till böter. Har underrätten med­

delat förordnande som nu sagts, äge

hovrätten döma till annan påföljd.

(Föreslagen lydelse)

53 KAP.

2

§.

I brottmål, —------------------------ följande avvikelser:

1. Hovrätten äge------------------------------utfärda stämning.

2. Hovrätten äge ----------------------------- yttra sig.

3. I stället------------------------ —två veckor.

4. Förekommer ej anledning till

ådömande av svårare straff än böter,

äge hovrätten företaga målet till av­

görande utan huvudförhandling; där­

om gälle vad i 51 kap. 22 § stadgats.

4. Förekommer ej anledning till

ådömande av annan påföljd än böter,

äge hovrätten företaga målet till av­

görande utan huvudförhandling; där­

om gälle vad i 51 kap. 22 § stadgats.

54 KAP.

12

§.

Ej må----------------------------- talans

Ej heller må i anledning av talan

rörande ansvar prövningstillstånd en­

ligt 10 § 2 meddelas målsägande, med

mindre hans talan avser brott, varå

straffarbete eller avsättning kan föl­

ja, eller tilltalad eller honom närstå­

ende, som sägs i 21 kap. 1 §, med

mindre talan avser sådant brott eller

ock annat brott och den tilltalade

förklarats straffri på grund av sin

sinnesbeskaffenhet eller erhållit an­

stånd med straffs ådömande eller för

brottet dömts till förvaring i säker-

Ej heller må i anledning av talan

rörande ansvar prövningstillstånd en­

ligt 10 § 2 meddelas målsägande, med

mindre hans talan avser brott, för vil­

ket är stadgat fängelse i mer än ett år

eller avsättning, eller tilltalad eller

honom närstående, som sägs i 21 kap.

1 §, med mindre talan avser sådant

brott eller ock annat brott och den

tilltalade dömts till annan påföljd än

böter eller ådömts dagsböter ej under

sextio eller böter omedelbart i pen­

ningar ej under ettusenfemhundra

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196b

hetsanstalt eller annan skyddsåtgärd

eller till ungdomsfängelse, fängelse,

mistning av befattning på viss tid,

dagsböter ej under sextio eller böter

omedelbart i penningar ej under ett-

tusenfemhundra kronor eller ock bli­

vit fälld till vite omedelbart i pen­

ningar ej under nämnda belopp eller

för honom bestämts ny minsta tid för

förvaring eller internering.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

kronor eller ock blivit fälld till vite

omedelbart i penningar ej under

nämnda belopp eller för honom be­

stämts ny minsta tid för internering

eller tillämpats 3b kap. 8 § andra

stycket andra punkten brottsbalken.

58 KAP.

3 §•

Sedan dom------------------------------ - resning beviljas:

1. om sådant —------------------------ tillämpas; eller

2. om a brottet kan folja straffar­

bete samt omständighet eller bevis,

som ej tidigare förebragts, åberopas

och dess förebringande sannolikt

skulle hava lett till att den tilltalade

dömts för brottet eller detta hänförts

under väsentligt strängare straffbe­

stämmelse än den som tillämpats.

Ej må--------------------------------------^

2. om för brottet är stadgat fängel­

se i mer än ett år samt omständighet

eller bevis, som ej tidigare förebragts,

åberopas och dess förebringande san­

nolikt skulle hava lett till att den till­

talade dömts för brottet eller detta

hänförts under väsentligt strängare

straffbestämmelse än den som tilläm­

pats,

ra det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 21 kap. 2 § stadgas om att den som av underrätt dömts till fängel­

se i minst sex månader skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i

hovrätt, skall äga tillämpning jämväl å den som dömts till straffarbete på

samma tid.

Vid prövning huruvida häktning enligt 24 kap. 1 § första stycket eller be­

slag jämlikt 27 kap. 3 § må ske, prövningstillstånd enligt 54 kap. 12 § andra

stycket må meddelas eller resning jämlikt 58 kap. 3 § 2 må beviljas, när

fråga är om brott som begåtts före den 1 januari 1965, skall hänsyn tagas

till det straff som efter brottsbalkens ikraftträdande är stadgat för brottet;

dock må beslut om häktning eller beslag ej meddelas eller prövningstill­

stånd eller resning beviljas, om det ej skulle hava kunnat ske enligt äldre lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

27

5) Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har brott begåtts av någon som vid tiden för brottet ej fyllt aderton år,

må, utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken, åklagare besluta

att ej tala å brottet,

om den underårige ställes under övervakning jämlikt 26 § barnavårdsla-

gen, omhändertages för samhällsvård enligt 29 § sagda lag eller blir före­

mål för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan dylik åtgärd erhåller sär­

skild tillsyn eller lämplig sysselsättning samt det med skäl kan antagas att

härigenom vidtages vad som är lämpligast för hans tillrättaförande, eller

om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande.

Åtal skall dock väckas, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

2

§•

Fråga om beslut jämlikt 1 § skall handläggas skyndsamt. Fattas ej sådant

beslut, skall åtal väckas utan dröjsmål.

3 §•

Föreligger skälig anledning att ej tala å brott, skall åklagaren, innan han

beslutar i ärendet, från barnavårdsnämnden i den kommun, där den under­

årige vistas, inhämta yttrande, huruvida nämnden vidtagit eller avser att

vidtaga åtgärd beträffande den underårige samt huruvida enligt nämndens

mening sådan åtgärd kan anses vara lämpligast för hans tillrättaförande.

Nämndens yttrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner

det erforderligt, även innefatta redogörelse för den underåriges personliga

utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt.

Det åligger nämnden att avgiva sitt yttrande skyndsamt.

År brottet ringa, må åklagaren utan att barnavårdsnämndens yttrande in­

hämtats besluta att ej tala å brottet.

4 §•

Beslut att ej tala å brott skall på lämpligt sätt delgivas den underårige.

Underrättelse om beslutet skall ock, såframt åtgärd av barnavårdsnämnd

förutsättes, tillställas denna.

5 §•

Beslut att ej tala å brott må återkallas, såframt skäl äro därtill ur allmän

synpunkt.

6

§.

Angående prövning huruvida åtal bör väckas mot den som inskrivits vid

ungdomsvårdsskola eller som intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmiss­

brukare är särskilt stadgat.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196 b

7 §■

Den som är under aderton år må ej häktas med mindre synnerliga skäl

äro därtill.

8

§•

Brottmål, vari talan föres mot någon som ej fyllt tjugoett år, skall, om å

brottet kan följa svårare straff än böter, såvitt möjligt utsättas till handlägg­

ning i sådan ordning att målet ej tilldrager sig uppmärksamhet.

Finnes i mål mot den som ej fyllt tjugoett år, att förhandlingens offent­

lighet är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet för vilken

den underårige kan antagas bliva föremål, äger rätten förordna att målet

skall handläggas inom stängda dörrar. Anses sådant förordnande böra med­

delas och är jämväl någon som fyllt tjugoett år tilltalad i målet, skall rät­

ten, om det finnes kunna ske utan att utredningen avsevärt försvåras, hand­

lägga åtalet mot den underårige såsom särskilt mål.

Utan hinder av beslut som meddelats enligt andra stycket må rätten med­

giva tilltalads anhöriga ävensom annan, vilkens närvaro kan väntas bliva

till nytta, att övervara handläggningen.

9 §•

Ej må den som icke fyllt tjugoett år dömas till fängelse, skyddstillsyn eller

ungdomsfängelse, med mindre den som har vårdnaden om honom, där så

lämpligen kunnat ske, blivit hörd i målet. Har i sådant mål personundersök­

ning ägt rum, skall ock personundersökaren höras, om skäl äro därtill.

10

§.

Förekommer i mål mot den som ej fyllt tjugoett år anledning att döma

till annan påföljd än böter, böra för tjänstgöring i nämnd företrädesvis an­

litas nämndemän med insikt och erfarenhet beträffande vård och fostran av

ungdom.

11

§•

Saknar i fall, som sägs i 10 §, den underårige försvarare, skall offentlig

försvarare förordnas för honom, om det icke på grund av sakens beskaffen­

het eller eljest finnes uppenbart, att försvarare ej erfordras.

12

§.

Mål mot den som ej fyllt tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt.

Väckes allmänt åtal mot den som ej fyllt aderton år för brott, för vilket

är stadgat fängelse i mer än ett år, skola, ändå att han ej är häktad, de tids­

frister iakttagas som äro föreskrivna för åtgärd i mål vari den tilltalade är

häktad. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 § rättegångsbalken

är föreskriven för hållande av huvudförhandling, skall dock gälla en tid av

två veckor.

13 §.

Misstänkes någon hava begått brottslig gärning innan han fyllt femton år

må, efter framställning av barnavårdsnämnd eller länsstyrelse, åklagare, om

det finnes påkallat ur allmän synpunkt, hos domstol begära prövning huru­

vida den misstänkte begått gärningen (bevistalan).

14 §.

Om bevistalan skall vad som gäller beträffande allmänt åtal för brott, för

vilket är stadgat fängelse i mer än ett år, äga motsvarande tillämpning. Vad

29

i 24 och 25 kap. rättegångsbalken är stadgat skall dock icke gälla beträffan­

de dylik talan. Sådan rättegångskostnad som avses i 31 kap. 1 § rättegångs­

balken skall stanna å statsverket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 19tii

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagarna den 19 maj 1944

(nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga och den 20 december 1946

(nr 862) med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig upp­

höra att gälla.

6) Förslag

till

Lag

om verkställighet av bötesstraff

Härigenom förordnas som följer.

Betalning och indrivning av böter

1 §•

Böter, som äro förfallna till betalning, skola genast erläggas. Förmår den

bötfällde icke detta eller skulle han oskäligt betungas därav, må dock den

myndighet som har att indriva böterna bevilja honom anstånd med betal­

ningen eller medgiva avbetalning. Anstånd må beviljas under fyra manader

från det beslut därom meddelas. Avbetalning skall ske med visst belopp

minst en gång i månaden, om ej särskilda omständigheter föranleda annat,

och i övrigt så, att böterna äro till fullo betalda inom ett år från beslutet.

När särskilda skäl äro därtill, må tiden utsträckas, för anstånd till åtta må­

nader och för avbetalning till två år.

Anstånd och rätt till avbetalning må ej beviljas, om den bötfällde saknar

stadigt hemvist här i riket eller kan antagas vilja undandraga sig bötesbe-

slutets verkställighet eller omständigheterna eljest giva anledning till anta­

gande att anstånd eller rätt till avbetalning icke kommer att leda till böter­

nas erläggande.

2

§•

Yppas efter det beslut angående anstånd eller avbetalning meddelats an­

ledning till ändring i beslutet, må sådan ändring vidtagas. Anstånd eller

rätt till avbetalning må dock ej utsträckas utöver de i 1 § för vartdera fallet

stadgade tiderna, räknat från den dag då beslut om anstånd eller avbetalning

först meddelades.

Fullgöres ej avbetalning inom föreskriven tid, skall hela det obetalda bö­

tesbeloppet genast erläggas. Om synnerliga skäl äro därtill, må dock anstånd

eller ytterligare avbetalning medgivas. Vad i första stycket föreskrives skall

därvid iakttagas.

3 §.

Böter som ej erläggas skola, om ej annat är föreskrivet, indrivas enligt vad

därom är särskilt stadgat.

Utom egendom som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas från

utmätning må för böter ej heller tagas i mät fast eller lös egendom, som i

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196b

den bötfälldes näring erfordras för att åt honom, hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn bereda nödig bärgning, och ej heller nödig bostad.

4 §•

Har den bötfällde på grund av meddelat beslut intagits å allmän vårdan­

stalt för alkoholmissbrukare eller frivilligt ingått å sådan anstalt och där­

vid förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex månader eller har han in­

tagits för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, må icke uttagas böter, som av­

se före intagningen begånget fylleri eller förargelseväckande beteende men

ej tillika annat brott.

5 §•

Kunna böter enligt bestämmelse i denna lag icke förvandlas och skulle

deras uttagande vara till synnerligt men för den bötfällde eller någon, som

är beroende av honom för sin försörjning, äger rätten förordna, att böterna

icke må uttagas. Förordnande som nu sagts må ej meddelas, därest omstän­

digheterna föranleda antagande, att verkställighet av bötesstraffet erfordras

för den bötfälldes tillrättaförande eller ur allmän synpunkt.

Mål som avses i första stycket upptages av rätten i den ort, där den böt­

fällde finnes, på ansökan av denne eller åklagaren.

6

§•

Böter må ej indrivas, sedan beslut meddelats varigenom förvandlingsstraff

ålagts. Sedan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, må ej heller

betalning för böterna mottagas.

7 §•

Mot beslut angående anstånd eller avbetalning må talan ej föras. Bötfälld

äger dock påkalla prövning av beslutet i samband med klagan över utmät­

ning eller införsel.

Mot hovrätts beslut i fråga som avses i 5 § må talan ej föras.

Förvandling av böter

8

§•

Bliva böter ej betalda, skola de, om ej annat är stadgat, på talan av åkla­

gare förvandlas till fängelse enligt vad i denna lag sägs.

9 §.

Böter, som bestämts till högst fem dagsböter eller femtio kronor omedel­

bart i penningar, må ej förvandlas. Böter såsom gemensamt straff för flera

brott må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller etthundra

kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sammanträffa, skall

vad sålunda stadgas gälla de särskilda straffen.

Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omstän­

digheterna föranleda antagande att den bötfällde av tredska eller uppenbar

vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans

tillrättaförande eller ock böterna ådömts för fylleri samt den bötfällde un­

der de före förvandlingen senast förflutna två åren tre eller flera gånger

dömts för sådan förseelse.

10 §.

Böter som ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken må ej förvandlas.

Kmujl. Maj.ts proposition nr 10 år 106i

31

11

§•

När någon på grund av meddelat beslut intagits å allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare eller frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid förbun­

dit sig alt kvarstanna å anstalten sex månader eller när någon intagits å ar-

betsanstalt eller för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, förfaller beslut om

förvandling som dessförinnan meddelats. Böter som ådömts före intagning­

en må ej förvandlas. Böter, som ådömts efter intagningen men före utskriv­

ningen, må ej förvandlas med mindre anstaltens eller skolans styrelse på­

kallar det.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande

den som efter förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken för vård intagits

å sjukhus samt den som intagits i fångvårdsanstalt för att undergå fängelse

som ådömts på viss tid, minst två år.

12

§.

Uppkommer fråga om förvandling av böter, som ådömts någon för gär­

ning varom förmäles i 15 § andra stycket lagen om nykterhetsvård eller

för sådan gärning jämte annat brott, och har den bötfällde blivit dömd för

minst tre under de två senast förflutna åren begångna gärningar som nyss

sagts, skall åklagaren, innan talan anhängiggöres om böternas förvandling,

hos nykterhetsnämnden eller, om den bötfällde ej fyllt tjugoett år, hos bar­

navårdsnämnden göra anmälan om förhållandet. Har ej inom två månader

därefter nykterhetsnämnden ansökt hos länsstyrelsen om den bötfälldes in­

tagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller barnavårdsnämn­

den ansökt hos socialstyrelsen om intagning av honom för samhällsvård i

ungdomsvårdsskola, skall åklagaren föra talan om böternas förvandling.

Blir på grund av anmälan varom i första stycket sägs genom lagakraft-

vunnet beslut förordnat om den bötfälldes intagning å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare eller i ungdomsvårdsskola, skall frågan om böternas

förvandling vara förfallen. Innefattar beslutet ej sådant förordnande, skall

åklagaren föra talan om böternas förvandling.

13 §.

Mål om förvandling av böter upptages av rätten i den ort, där den böt­

fällde finnes, eller ock av allmän underrätt som handlagt mål vari böterna

ådömts.

14 §.

Finnes i mål om förvandling av böter ytterligare prövning vara erforder­

lig i fråga om anstånd eller avbetalning eller rörande åtgärd för indrivning

av böterna, skall rätten hänskjuta saken till ny behandling av indrivnings-

myndigheten.

15 §.

Vid böters förvandling till fängelse svara en till och med fem dagsböter

mot tio dagars fängelse, varje följande dagsbot till och med tjugo mot en

dags fängelse, varje följande påbörjat antal av två dagsböter till och med nit­

tio mot en dags fängelse samt varje därefter påbörjat antal av tre dagsböter

mot en dags fängelse, dock med iakttagande att förvandlingsstraffet ej må

sättas över nittio dagar.

Om böterna delvis erlagts, skall förvandlingen ske efter antalet obetalda

dagsböter. Därvid skall dagsbot som endast delvis erlagts anses som obetald.

Vid förvandling av böter, som ådömts omedelbart i penningar, skall varje

påbörjat belopp av tio kronor anses lika med en dagsbot.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196k

16 §.

Häftar den bötfällde, när förvandling skall ske, jämväl för andra böter

som må förvandlas, skola samtliga böter förvandlas och gemensamt för-

vandlingsstraff bestämmas efter sammanräknade antalet dagsböter. Har av­

betalning skett, skall vid bestämmande av förvandlingsstraffet betalningen

i första hand avräknas å det äldsta bötesstraffet.

Har någon avtjänat förvandlingsstraff för böter och förekomma därefter

till förvandling andra böter, vilka ådömts innan förstnämnda straff till fullo

verkställts, må för dessa böter ej åläggas högre förvandlingsstraff än som

skulle hava återstått, därest gemensamt förvandlingsstraff på sätt i första

stycket sägs beräknats för samtliga böter och därifrån avräknats det förut

verkställda förvandlingsstraffet. Föreligger, när flera bötesstraff skola för­

vandlas, fall som nu sagts allenast beträffande något eller några av straffen,

beräknas för sistnämnda böter och de övriga särskilda förvandlingsstraff,

varefter straffen sammanläggas med iakttagande dock att sammanlagda

strafftiden ej må överstiga nittio dagar.

17 §.

Kan med skäl antagas att den bötfällde gjort vad han förmått för att be­

tala böterna, må, om så prövas skäligt, förvandlingsstraffet sättas lägre än

enligt 15 och 16 §§, dock ej under sex dagar. Föreligga i fall som nu sagts

med hänsyn till den bötfälldes personliga förhållanden eller eljest synnerli­

ga skäl att icke ålägga förvandlingsstraff, må, om hinder härför icke möter

ur allmän synpunkt, förvandlingsstraff eftergivas.

18 §.

När förvandlingsstraff ålägges, må rätten bevilja anstånd med verkställig­

heten, såframt omständigheterna ej föranleda antagande att den bötfällde av

tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att straf­

fets verkställighet erfordras för hans tillrättaförande.

Beviljas anstånd, skall gälla en prövotid av två år. Prövotiden räknas från

dagen för beslutet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft.

19 §.

Finnes den som erhållit anstånd enligt 18 § hava begått brott före prövo-

tidens utgång eller ålägges honom förvandlingsstraff för böter, må anstån­

det förklaras förverkat. Beslutas ej förverkande, äger rätten förlänga prövo­

tiden till tre år.

Åtgärd som nu sagts må ej beslutas, med mindre fråga därom uppkom­

mer i mål vari den bötfällde före prövotidens utgång eller, vid förverkande

på grund av brott, inom ett år från prövotidens utgång häktats eller erhållit

del av åtal eller av ansökan om böters förvandling.

Förvandlingsstraffet bortfaller, när anståndet ej längre kan förklaras för­

verkat.

20

§.

Talan må ej föras mot beslut enligt 14 §. Om först i hovrätt uppgives till­

gång till böters gäldande, må beslut som nyss sagts icke på den grund av

hovrätten meddelas, med mindre det finnes vara av särskild betydelse med

hänsyn till den bötfällde åvilande försörjningsskyldighet eller eljest synner­

liga skäl äro därtill.

Mot hovrätts beslut i mål om förvandling av böter må talan ej föras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 196b

33

Allmänna bestämmelser

21

§.

Underrätt är i mål enligt denna lag domför med tre i nämnden. Finnes

i annat mål anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff böra förklaras

förverkat, må målet ej i underrätt prövas och avgöras utan nämnd.

I mål enligt denna lag skola åklagaren och den bötfällde kallas till förhör

inför rätten. Kommer den bötfällde icke tillstädes, må utan hinder härav

målet avgöras, om nöjaktig utredning i saken finnes.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande mål om allmänt

åtal är stadgat.

22

§.

Erlägges, sedan beslut om förvandlingsstraff meddelats men innan verk­

ställighet av straffet påbörjats, full betalning för böterna, bortfaller förvand-

lingsstraffet. Om böterna delvis erläggas, skall förvandlingsstraffet nedsät­

tas till vad som enligt 15 och 16 §§ svarar mot de obetalda böterna. Har för­

vandlingsstraffet med stöd av 17 § satts lägre än enligt 15 och 16 §§, må

ej på grund av betalning som nu sagts strafftiden minskas i vidare mån än

som kunnat ske, därest straffet bestämts med tillämpning av sistnämnda pa­

ragrafer.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf meddelas, om den bötfällde åt­

njuter anstånd enligt 18 §, av den domstol som förvandlat böterna och eljest

av kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet länder omedelbart till efterrättelse.

23 §.

Förekomma till verkställighet flera beslut, varigenom någon ålagts för­

vandlingsstraff för böter, skola straffen förenas sålunda, att strafftiden mot­

svarar den som skulle följt, därest böterna på en gång förvandlats.

Har någon avtjänat förvandlingsstraff och förekommer därefter till verk­

ställighet beslut om förvandling av böter, vilka ådömts innan förstnämnda

straff till fullo verkställts, skall straffet nedsättas efter vad i 16 § andra

stycket sägs, om det ej skett vid böternas förvandling.

Beslut som avses i denna paragraf meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

24 §.

Om verkställighet av förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

25 §.

Meddelas, sedan tid för böters bortfallande avbrutits enligt vad i 35 kap.

7 § första stycket brottsbalken sägs, i mål om förvandling av böter beslut,

varigenom saken hänskjutes till ny behandling av indrivningsmyndigheten,

skall ny tid om tre år för böternas bortfallande räknas från dagen för be­

slutet.

26 §.

Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslutet ej börjat verkställas inom

tre år från det beslutet vann laga kraft.

Har meddelat anstånd med verkställigheten förklarats förverkat, skall

tid som i första stycket sägs räknas från det beslutet om förverkande vanh

laga kraft.

2

Bihang till riksdagens protokoll 196fi. 1 samt. Nr 10

27 §.

Vad i denna lag är stadgat om böter skall även gälla viten.

28 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1964

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Genom lagen upphäves lagen

den 9 april 1937 (nr 119) om verkställighet av bötesstraff.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i förevarande lag, skall denna i stället tillämpas.

Vid fullföljd av mål om förvandling av böter, vari beslut av första dom­

stol meddelats före den 1 januari 1965, skall äldre lag äga tillämpning utom

i vad avser fråga om anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff. Fö­

rekomma eljest till förvandling böter, vilka ådömts genom beslut som med­

delats före sistnämnda dag, skall med samma undantag äldre lag tillämpas,

om den leder till lägre förvandlingsstraff.

Vad i 19 och 26 §§ nya lagen stadgas skall gälla jämväl den som jämlikt

lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom erhållit anstånd med verkställig­

het av förvandlingsstraff. Har i fall som nu sagts enligt sistnämnda lag för­

ordnande meddelats om övervakning, skall förordnandet jämte föreskrift som

meddelats jämlikt 8 § samma lag upphöra att gälla den 1 januari 1965.

7) Förslag

till

Lag

om straff för folkmord

Sedan Förenta Nationernas generalförsamling genom resolution den 9 de­

cember 1948 antagit konvention om förebyggande och bestraffning av brot­

tet folkmord samt Sverige ratificerat konventionen och den 27 maj 1952 de­

ponerat ratifikationsinstrumentet hos Förenta Nationernas generalsekrete­

rare, förordnas härigenom som följer.

¹ §•

Förövar någon gärning, för vilken enligt lag är stadgat fängelse i fyra år

eller däröver, mot en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folk­

grupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, dömes för folkmord

till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

2

§■

För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock för under­

låtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. brotts­

balken stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:is proposition nr JO år 1964

35

8) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 6—14 §§ lagen den 30 juni 1948

om disciplinstraff för krigsmän1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

¹ §•

Disciplinstraff för krigsmän äro Disciplinstraff för krigsmän äro,

arrest och disciplinbot.

enligt vad i 32 kap. brottsbalken

stadgas, arrest och disciplinbot.

2

§•

Disciplinstraff ådömes, utom för

brott mot bestämmelse vari sådant

straff är utsatt, jämväl i stället för

böter såsom straff för brott av krigs­

man mot 25—27 kap. strafflagen

samt för annat av krigsman förövat

brott av beskaffenhet att straff där­

för kan åläggas i disciplinmål.

Där någon som icke fullgör tjänst­

göring vid krigsmakten eller vilkens

tjänstgöring är av tillfällig art finnes

förskylla arrest, dömes dock i stället

till böter, om det med hänsyn till

brottets art och övriga omständighe­

ter kan ske utan fara för disciplinen

och särskilda skäl ej föranleda till an­

nat. Böter må ock eljest ådömas, om

med hänsyn till den brottsliges tjänst­

göringsförhållanden och brottets art

bötesstraff finnes vara lämpligare än

disciplinstraff. I fall då disciplin­

straff är utsatt ådömas böterna i

dagsböter; såvitt fråga är om brott

mot 26 kap. 15 eller 16 § ådömas

dock böterna, utan hinder av vad i

lag eljest finnes stadgat, omedelbart

i penningar, högst femhundra kronor. i

Disciplinstraff ådömes, utom för

brott mot bestämmelse vari sådant

straff är utsatt, jämväl i stället för

böter när fråga är om brott av krigs­

man enligt 20—22 kap. brottsbalken

eller om annat av krigsman förövat

brott av beskaffenhet att straff därför

kan åläggas i disciplinmål.

Den som icke eller endast tillfälligt

tjänstgör vid krigsmakten skall dock

dömas till böter i stället för arrest,

om det med hänsyn till brottets art

och övriga omständigheter kan ske

utan fara för disciplinen och särskil­

da skäl ej föranleda till annat. Böter

må ock eljest användas i stället för

disciplinstraff, om med hänsyn till

den brottsliges tjänstgöringsförhål­

landen och brottets art bötesstraff

finnes vara lämpligare än disciplin­

straff.

Vid tillämpning av andra stycket

skola böterna, i fall då disciplinstraff

är utsatt för brottet, ådömas i dagsbö­

ter; för brott som sägs i 21 kap. 15

eller 16 § brottsbalken ådömas dock

böterna omedelbart i penningar,

högst femhundra kronor.

i senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1952:121 och beträffande 14 § SFS 1949:365.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 19(U

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4

Arrest ådömes i minst tre och högst

trettio dagar, varje dag räknad till

tjugufyra timmar.

Straffet verkställes i militärhäkte.

Arrestant deltager i tjänstgöring i den

män strafftiden överstiger tio dagar.

I övrigt verkställes arrest utan tjänst­

göring, där ej i straffbeslutet på

grund av tjänstens krav eller eljest

föreliggande särskilda skäl annorlun­

da förordnats. Finnes arrest utan

tjänstgöring medföra fara för arre-

stantens hälsa, skall han under hela

strafftiden eller vad därav återstår

deltaga i tjänstgöring.

Under strafftiden------------------------

6

Disciplinbot ådömes för minst en

och högst tjugu dagar. Straffet utgö-

res av löneavdrag, vilket bestämmes

för dag till belopp som i 4 § sägs. Är

löneavdrag ej tillämpligt, skall den

brottslige förpliktas att för varje dag

gälda ett belopp i penningar, vilket

fastställes efter ty prövas skäligt med

hänsyn till löneavdraget för löntagare

i motsvarande ställning.

Verkställighet av------------------------

Kan disciplinbot-------------------------

7

Disciplinstraff såsom gemensamt

straff för flera brott ådömes med till-

lämpning av de högsta och lägsta

mått som angivas i 4 och 6 §§.

8

Såsom gemensamt straff för brott

som finnes förskylla disciplinstraff

och brott som finnes förskylla böter

skall, där ej straffet bestämmes i svå­

rare straffart, bötesstraff eller, om

§•

Den som undergår arrest deltager

i tjänstgöring i den mån strafftiden

överstiger tio dagar. I övrigt verkstäl­

les arrest utan tjänstgöring, där ej i

straffbeslutet på grund av tjänstens

krav eller eljest föreliggande särskil­

da skäl annorlunda förordnats. Fin­

nes arrest utan tjänstgöring medföra

fara för arrestantens hälsa, skall han

under hela strafftiden eller vad där­

av återstår deltaga i tjänstgöring.

- gällande avlöningsföreskrifter.

Vid beräkning av tid för arrest

räknas varje dag till tjugofyra tim­

mar.

§•

Disciplinbot utgöres av löneavdrag,

vilket bestämmes för dag till belopp

som i 4 § sägs. Är löneavdrag ej till-

lämpligt, skall den brottslige förplik­

tas att för varje dag gälda ett belopp

i penningar, vilket fastställes efter tv

prövas skäligt med hänsyn till löne­

avdraget för löntagare i motsvarande

ställning.

flera avlöningstillfällen.

beträffande bötesstraff.

§•

Disciplinstraff såsom gemensamt

straff för flera brott ådömes med till-

lämpning av de högsta och lägsta

mått som angivas i 32 kap. 6 § brotts­

balken.

§•

Disciplinstraff må, om ej annat ne­

dan sägs, användas såsom gemensamt

straff för flera brott allenast när dis­

ciplinstraff kan följa å vart och ett

av brotten.

Gemensamt straff för brott som

finnes förskylla disciplinstraff och

brott som finnes förskylla böter skall,

såframt ej svårare straff ådömes, be­

stämmas i böter; om särskilda skäl

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år l!)6i

särskilda skäl äro därtill, disciplin­

straff ådömas. Högsta och lägsta ge­

mensamma straff i allmän straffart,

då disciplinstraff är utsatt för något

av flera sammanträffande brott, be­

räknas såsom om bötesstraff, som i

2 § sägs, vore utsatt i stället för disci­

plinstraffet.

För brott som finnes förskylla dis­

ciplinstraff må, då flera brott sam­

manträffa, disciplinstraffet ådömas

jämte straff i allmän straffart för

övriga brott, om särskilda skäl föran­

leda därtill.

Har någon för skilda brott förskyllt

avsättning eller suspension och disci­

plinstraff, varde straffen ådömda

jämte varandra; dock må ej jämlikt

25 kap. 1—4 §§ strafflagen dömas till

disciplinstraff, där den brottslige för

annat brott förskyllt avsättning eller

suspension och sådant straff prövas

vara tillfyllest.

(Gällande lydelse)

äro därtill, må dock i stället dömas

till disciplinstraff. Högsta och lägsta

gemensamma straff i böter eller fäng­

else beräknas, då disciplinstraff är ut­

satt för något av brotten, såsom om

böter som i 2 § tredje stycket sägs

vore stadgade i stället för disciplin­

straffet.

Skall någon dömas för flera brott

må, om särskilda skäl äro därtill, för

brott varå kan följa disciplinstraff så­

dant straff ådömas jämte påföljd av

annan art för brottsligheten i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

Förekomma på----------------

Skola på en gång verkställas dels

dom eller beslut varigenom någon

fällts till arrest, dels ock dom eller

beslut varigenom han dömts till fäng­

else, vare sig det omedelbart ådömts

eller utgör förvandlingsstraff för bö­

ter, eller till straffarbete på viss tid,

skall arreststraffet övergå till sådant

frihetsstraff. Därvid skall varje dags

arrest anses svara mot en dags fäng­

else.

— fyrtio dagar.

Skola på en gång verkställas dels

dom eller beslut varigenom någon

fällts till arrest, dels ock dom eller

beslut varigenom han dömts till fäng­

else på viss tid, vare sig det omedel­

bart ådömts eller utgör förvandlings­

straff för böter, skall arreststraffet

övergå till fängelse. Därvid skall varje

dags arrest anses svara mot en dags

fängelse.

Förekommer till verkställighet dom

eller beslut om arrest när den dömde

skall undergå behandling varom stad­

gas i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall

denna behandling träda i stället för

arreststraffet eller vad som återstår

därav.

10

§.

Dom eller------- ----------------- närmast därtill.

Om sammanläggning av arrest-

straff förordnar den som har att be­

fordra straffbesluten till verkställig­

het. Förordnande om sammanlägg­

ning av arrest med fängelse eller

straffarbete meddelas av fångvårds­

styrelsen.

Om sammanläggning av arrest-

straff förordnar den som har att be­

fordra straffbesluten till verkställig­

het. Förordnande om sammanlägg­

ning av arrest med fängelse meddelas

av kriminalvårdsstyrelsen.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

11

Har arrest ålagts någon och varder

han i målet slutligen dömd till arrest

på längre tid eller till fängelse eller

straffarbete på viss tid, skall från

detta straff avräknas vad han utstått

av förstnämnda straff, därvid varje

dags arrest anses svara mot en dags

fängelse eller straffarbete. Dömes han

till arrest på kortare tid, skall vad en­

ligt 4 § innehållits för överskjutande

tid utbetalas. Dömes han till disci­

plinbot, böter eller suspension, skall

enligt 4 § innehållet belopp avräknas

å vad han enligt det nya straffbeslu­

tet har att vidkännas eller, i den mån

det ej kan ske, utbetalas; och skall i

övrigt det andra straffet anses verk­

ställt genom utstående av arreststraf-

fet i den mån domstolen funnit skä­

ligt så förordna. Dömes han annor­

lunda än förut är sagt eller befrias

han från ansvar i målet, skall enligt

4 § innehållet belopp utbetalas.

Därest dom-------------------------att vi

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§•

Har arrest ålagts någon och varder

han i målet slutligen dömd till arrest

på längre tid eller till fängelse på viss

tid, skall från detta straff avräknas

vad han utstått av förstnämnda

straff, därvid varje dags arrest anses

svara mot en dags fängelse. Dömes

han till arrest på kortare tid, skall

vad enligt 4 § innehållits för över­

skjutande tid utbetalas. Dömes han

till disciplinbot, böter eller suspen­

sion, skall enligt 4 § innehållet belopp

avräknas å vad han enligt det nya

straffbeslutet har att vidkännas eller,

i den mån det ej kan ske, utbetalas;

och skall i övrigt det andra straffet

anses verkställt genom utstående av

arreststraffet i den mån domstolen

funnit skäligt så förordna. Dömes

han annorlunda än förut är sagt eller

befrias han från ansvar i målet, skall

enligt 4 § innehållet belopp utbetalas.

12

Dom eller beslut varigenom disci­

plinstraff ålagts skall ej tillräknas nå­

gon till sådan förhöjning av straff för

återfall i brott, varom i 4 kap. 14- §

strafflagen förmäles.

13

Ådömt arreststraff vare förfallet,

där verkställighet ej börjat innan tre

år förflutit från det straff beslutet

vann laga kraft.

Disciplinbot bortfaller i den mån

straffet ej verkställts inom tid som

nyss nämnts.

14

För mindre------------------------ ---------

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under mili­

tärt befäl förseelse som avses i 26

§•

Har med stöd av 27 kap. 2 § eller

28 kap. 2 § brottsbalken disciplin­

straff ådömts jämte villkorlig dom

eller skyddstillsyn, skall nöjdförkla­

ring enligt 38 kap. 1 § brottsbalken

avse jämväl disciplinstraffet.

§•

Arrest bortfaller, om verkställighet

ej börjat inom tre år från det arrest-

beslutet vann laga kraft. Avbry tes

påbörjad verkställighet, skall vad nu

sagts äga motsvarande tillämpning i

fråga om den fortsatta verkställighe­

ten.

Disciplinbot bortfaller i den mån

straffet ej verkställts inom tre år

från det beslutet om disciplinbot vann

laga kraft.

§•

— lämna fartyget (landgångsförbud).

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under mili­

tärt befäl förseelse som avses i 21

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och

är förseelsen, att anse som ringa, må

den felande i stället för straff åläggas

tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud en­

ligt vad i första stycket sägs.

Ej må------------------------- -------- eller

(Gällande lydelse)

kap. 11, 14 eller 18 § brottsbalken och

är förseelsen att anse som ringa, må

den felande i stället för straff åläg­

gas tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud en­

ligt vad i första stycket sägs.

tjänstbarhet.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; dock skall vad i 2 § sägs i

dess hittills gällande lydelse äga tillämpning när, enligt vad därom ar före­

skrivet, straff skall bestämmas jämlikt stadgande i strafflagen.

Vad i 9 och 10 §§ sägs om sammanläggning av arrest med fängelse skall

iakttagas även då på en gång skola verkställas dom eller beslut varigenom

någon fällts till arrest och dom eller beslut varigenom han dömts till straff­

arbete på viss tid. Därvid skall viss tids arrest, ålagd genom dom eller be­

slut som meddelats före den 1 januari 1965, anses svara mot straffarbete un­

der hälften så lång tid.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar

Härigenom förordnas, att 12, 25, 28, 29 och 30 §§ lagen den 20 juni 1918

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar1 skola erhalla andrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12

Finnes vid förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken någon skäli­

gen misstänkt för brott, som omför-

mäles i 14 kap. 21 §, 15 kap. 12, 13, 15

eller 15 a §, 18 kap. 7, 8, 8 a, 9, 10 el­

ler 10 a § strafflagen, eller försök

till brott, som nu sagts, där sådant

försök är med straff belagt, eller för

gärning varom i 18 kap. 13 § sam­

ma lag sägs och som innebär upp­

fordran eller inbjudan till otukt, ålig­

ger det åklagaren att omedelbart göra

skriftlig anmälan därom till sund­

hetsinspektören i orten eller, om den

^§•

Finnes vid förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken någon skä­

ligen misstänkt för brott, som i 29 §

sägs, eller för gärning, som omförmä-

les i 6 kap. 1, 2, 3, 4 eller 10 § brotts­

balken, åligger det åklagaren att ome­

delbart göra skriftlig anmälan därom

till sundhetsinspektören i orten el­

ler, om den misstänkte är för brottet

häktad, den vid häktet anställde eller

anlitade läkaren.

i Senaste lydelse, se beträffande 12 § SFS 1946:874 och beträffande 25 § SFS 1948:138.

40

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

misstänkte är för brottet häktad, den

vid häktet anställde eller anlitade lä­

karen.

Anhängiggöres talan

------------------------- anlitade läkaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

25

Vad hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbets-

anstalt eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit

i ärende, som avses i denna lag, må

ej av någon, som på grund av sin

tjänstebefattning eller sitt uppdrag

erhållit kunskap därom, yppas för

obehöriga. Protokoll och handlingar i

sådant ärende skola så förvaras, att

de icke kunna av obehöriga åtkom-

mas. I fall, då någon vid förundersök­

ning enligt 23 kap. rättegångsbalken

befunnits skäligen misstänkt för

brott som omförmäles i 14 kap. 21 §

strafflagen, äger åklagaren att, på be­

gäran, undfå besked, huru den föran­

staltade läkarundersökningen utfal­

lit. Har åtal väckts, må besked som

nu sagts efter därom gjord framställ­

ning lämnas jämväl till domstolen.

Är på grund av anmälan, som en­

ligt denna lag inkommit till sundhets­

inspektören, anledning antaga, att

gärning som omförmäles i 14 kap.

21 §. strafflagen förövats, äger sund­

hetsinspektören, då särskilda skäl äro

därtill, anmäla förhållandet till veder­

börande åklagare. Finnes skälig an­

ledning antaga, att gärning varom i

18 kaP-, 11 § strafflagen sägs blivit

övad, åligger det sundhetsinspektören

att göra anmälan därom till åklaga­

ren.

§•

Vad hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbets-

anstalt eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit i

ärende, som avses i denna lag, må ej

av någon, som på grund av sin tjäns­

tebefattning eller sitt uppdrag erhål­

lit kunskap därom, yppas för obehö-

riga. Protokoll och handlingar i så­

dant ärende skola så förvaras, att de

icke kunna av obehöriga åtkommas. I

fall, da någon vid förundersökning

enligt 23 kap. rättegångsbalken be­

funnits skäligen misstänkt för brott

som i 29 § sägs, äger åklagaren att,

pa begäran, undfå besked, huru den

föranstaltade läkarundersökningen

utfallit. Har åtal väckts, må besked

som nu sagts efter därom gjord fram­

ställning lämnas jämväl till domsto­

len.

Är på grund av anmälan, som en­

ligt denna lag inkommit till sundhets­

inspektören, anledning antaga, att

gärning som omförmäles i 29 § för­

övats, äger sundhetsinspektören, då

särskilda skäl äro därtill, anmäla för­

hållandet till vederbörande åklagare.

Finnes skälig anledning antaga, att

gärning varom i 6 kap. 7 § brottsbal­

ken sägs blivit övad, åligger det sund­

hetsinspektören att göra anmälan

därom till åklagaren.

28

Åsidosätter ämbets- eller tjänste­

man skyldighet, som enligt denna lag

åligger honom, ansvare såsom för

tjänstefel.

Underlåter vid häkte anlitad läka­

re, som ej är att till ämbets- eller

tjänsteman hänföra, att iakttaga vad

honom enligt 23 eller 24 § åligger el-

§•

Åsidosätter ämbetsman skyldighet,

som enligt denna lag åligger honom,

ansvare såsom för ämbetsbrott.

Underlåter vid häkte anlitad läka­

re, som ej är att till ämbetsman hän­

föra, att iakttaga vad honom enligt 23

eller 24 § åligger eller överträder an-

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 är 196i

ler överträder annan än ämbets- eller

tjänsteman vad i 25 § första stycket

stadgas, straffes med böter, högst

femhundra kronor.

Försummar läkare att iakttaga vad

honom enligt 8, 9, 10 eller 11 § ålig­

ger och är ej försummelsen att såsom

tjänstefel enligt första stycket anse,

böte högst tvåhundra kronor.

29

Åtal för överträdelse: varom i 28 §

sägs, anhängiggöres vid allmän dom­

stol och utföres av allmän åklagare.

(Gällande lydelse)

30

Böter, som enligt denna lag ådö-

mas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

nan än ämbetsman vad i 25 § första

stycket stadgas, dömes till dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

Försummar läkare att iakttaga vad

honom enligt 8, 9, 10 eller 11 § ålig­

ger och är ej försummelsen att anse

såsom ämbetsbrott enligt första styc­

ket, dömes till böter, högst tvåhund­

ra kronor.

§•

Den som lider av könssjukdom i

smittsamt skede och med vetskap el­

ler misstanke därom övar samlag med

annan, dömes till böter eller fängelse

i högst två år. Detsamma skall gälla,

om någon eljest, uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet, utsätter annan för

fara att bliva smittad av könssjuk­

dom.

§•

Har brott som i 29 § sägs förövats

mot make, må åklagare väcka åtal

allenast om målsägande angiver brot­

tet till åtal eller ock åtal finnes på­

kallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

2\ Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 10

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

10) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande

av havandeskap

m?oärigen01? förordnas’ att 1. 2, 4, 10, 12, 13 och 15 §§ lagen den 17 juni

1938 om avbrytande av havandeskapi skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

r

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Havandeskap må

1) när på

2) när med

3) när kvinnan hävdats under för­

hållande varom förmäles i 15 kap.

12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap.

1, 2, 3, 7, 8, 8 a eller 9 §, så ock då

hävdandet ägt rum under omständig­

heter som omförmälas i 18 kap. 6 §

strafflagen samt inneburit ett grovt

åsidosättande av kvinnans handlings­

frihet;

4) när med---------------------------------

5) när med--------------------------------

Avbrytande av-----------------------------

eller hälsa;

om barnet;

3) när kvinnan hävdats under för­

hållande varom förmäles i 6 kap. 1,

2, 3 eller 5 § brottsbalken, så ock då

hävdandet ägt rum under omständig­

heter som omförmälas i 6 kap. 4 §

första stycket samma balk samt inne­

burit ett grovt åsidosättande av kvin­

nans handlingsfrihet;

---------------- annat slag;

---------------- svårt lyte.

-------------------- tjugufjärde veckan.

1

§.

enligt denna lag avbrytas:

2

§•

Har kvinnan hävdats under för­

hållande varom förmäles i 15 kap.

12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap.

6 eller 8 a § strafflagen, må på grund

därav avbrytande av havandeskapet

icke äga rum, med mindre brottet,

där så kunnat ske, åtalats eller an­

givits till åtal.

Avbrytande av------- --------------------

Havandeskap må------------------------

Har kvinnan hävdats under för­

hållande varom förmäles i 6 kap. 1

eller 2 § eller 4 § första stycket

brottsbalken, må på grund därav av­

brytande av havandeskapet icke äga

rum, med mindre brottet, där så kun­

nat ske, åtalats eller angivits till åtal.

Vad nu sagts skall ej gälla om kvin­

nan var sinnessjuk eller sinnesslö.

-------------------------tala därför.

----------------------- finnes olämplig.

4 §.

Havandeskap må ej avbrytas, med Havandeskap må ej avbrytas med

mindre den läkare som utför ingrep- mindre den läkare som utför ingrep­

pet samt annan läkare i den tjänste- pet samt annan läkare i den tjänste-

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 och 4 §§ SFS 1963:213, beträffande 2 8 SFS 1946-210

och beträffande 10, 12 och 13 §§ SFS 1942:392.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J06i

ställning Konungen föreskriver, i

skriftligt utlåtande, på grunder som

i utlåtandet angivas, förklarat förut­

sättningarna för åtgärden vara för­

handen eller ock medicinalstyrelsen

lämnat tillstånd därtill.

Avbrytande av----------- -----------------

(Gällande lydelse)

ställning Konungen föreskriver, i

skriftligt utlåtande, på grunder som

i utlåtandet angivas, på heder och

samvete förklarat förutsättningarna

för åtgärden vara förhanden eller

ock medicinalstyrelsen lämnat till­

stånd därtill.

-------------------- till åtgärden.

(Föreslagen lydelse)

10

Har någon efter prövning som av­

ses i 4 eller 7 § avbrutit havandeskap

eller gjort försök därtill, och skedde

åtgärden med iakttagande av de i 1 §

andra stycket samt 3 § givna före­

skrifter, då må ej dömas till straff

enligt U kap. 26, 27, 28 eller 28 a §

strafflagen.

12

Läkare, vilken mot bättre vetande

antingen i utlåtande som i i § sägs

förklarat förutsättningarna för av­

brytande av havandeskap vara för­

handen eller ock till myndighet eller

annan läkare avgivit falsk utsaga i

ärende angående sådan åtgärd, dö-

mes, om han ej är förfallen till an­

svar för fosterfördrivning eller för­

sök därtill, till fängelse i högst ett år

eller, där omständigheterna äro syn­

nerligen mildrande, till dagsböter.

Har läkare vid prövning av ären­

de angående avbrytande av havande­

skap eller eljest genom att överträda

eller åsidosätta vad i denna lag stad­

gas visat vårdslöshet, försummelse,

oförstånd eller oskicklighet, och är

han icke underkastad ansvar för äm­

betsbrott, dömes till dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

13

Avgiver någon i annat fall än ovan

sägs mot bättre vetande till myndig­

het eller läkare falsk utsaga i ären­

de angående avbrytande av havande­

skap, och är han ej förfallen till an­

svar för fosterfördrivning eller för­

sök därtill, straffes med dagsbö­

ter eller fängelse i högst sex månader.

§•

Har någon efter prövning som av­

ses i 4 eller 7 § avbrutit havande­

skap eller gjort försök därtill, och

skedde åtgärden med iakttagande

av de i 1 § andra stycket samt 3 §

givna föreskrifter, då må ej dömas

till ansvar enligt 3 kap. 4 eller JO §

brottsbalken.

§•

Har läkare i ärende angående av­

brytande av havandeskap eller eljest

genom att överträda eller åsidosätta

vad i denna lag stadgas visat försum­

melse, oförstånd eller oskicklighet,

dömes, om ej för gärningen är stad­

gat straff i brottsbalken, till dagsbö­

ter eller fängelse i högst sex måna­

der.

§•

Avgiver någon mot bättre vetande

till myndighet eller läkare osann ut­

saga i ärende angående avbrytande

av havandeskap, dömes, om ej för

gärningen är stadgat straff i brotts­

balken, till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

44

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Förseelse mot-------------------------------------------------- till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

11) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 23 maj 1941 (nr 282) om sterilisering

Härigenom förordnas, att 3, 8 och 9 §§ lagen den 23 maj 1941 om sterili­

sering skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3

Sterilisering må — —---------------- -

Å den som är i stånd att lämna

giltigt samtycke må dock, utan hin­

der av vad i första stycket sägs, på

grund av kroppslig sjukdom eller

kroppsfel sterilisering enligt 1 § tred­

je stycket företagas, därest den lä­

kare som utför ingreppet samt an­

nan läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, i skriftligt ut­

låtande, med angivande av grunden

för åtgärden förklarat förutsättning­

arna för densamma vara för handen.

8

Den som verkställer sterilisering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver falsk utsaga i ärende angå­

ende sterilisering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, där ej förseelsen

eljest är belagd med strängare straff,

till dagsböter eller fängelse i högst

ett år.

9

Förseelse mot------------------------------

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

§•

------------------------ och föreståndare.

Å den som är i stånd att lämna

giltigt samtycke må dock, utan hin­

der av vad i första stycket sägs, på

grund av kroppslig sjukdom eller

kroppsfel sterilisering enligt 1 § tred­

je stycket företagas, därest den lä­

kare som utför ingreppet samt an­

nan läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, i skriftligt ut­

låtande, med angivande av grunden

för åtgärden på heder och samvete

förklarat förutsättningarna för den­

samma vara för handen.

§•

Den som verkställer sterilisering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver osann utsaga i ärende angå­

ende sterilisering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, om ej för gär­

ningen är stadgat straff i brottsbal­

ken, till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

§•

—----------------till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

45

12) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 inars 1944 (nr 133) om kastrering

Härigenom förordnas, att 4, 8 och 9 §§ lagen den 24 mars 1944 om kastre­

ring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Kastrering må-----------------------------

Å den som fyllt tjugutre år och är

i stånd att lämna giltigt samtycke må

kastrering enligt 1 § andra stycket

företagas utan medicinalstyrelsens

tillstånd, därest den läkare som ut­

för ingreppet samt annan läkare i

den tjänsteställning Konungen före­

skriver, i skriftligt utlåtande, med

angivande av grunden för åtgärden

förklarat förutsättningarna för den­

samma vara för handen. Vad nu sagts

skall dock ej gälla den som är inta­

gen å fångvårdsanstalt, sinnessjuk­

hus eller annan dylik anstalt.

Vid prövning------- ----------------------

--------------------och föreståndare.

Å den som fyllt tjugutre år och är

i stånd att lämna giltigt samtycke

må kastrering enligt 1 § andra styc­

ket företagas utan medicinalstyrel­

sens tillstånd, därest den läkare som

utför ingreppet samt annan läkare i

den tjänsteställning Konungen före­

skriver, i skriftligt utlåtande, med

angivande av grunden för åtgärden

på heder och samvete förklarat för­

utsättningarna för densamma vara

för handen. Vad nu sagts skall dock

ej gälla den som är intagen å fång­

vårdsanstalt, sinnessjukhus eller an­

nan dylik anstalt.

------------------ punkten stadgas.

8

Den som verkställer kastrering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver falsk utsaga i ärende angå­

ende kastrering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, där ej förseel­

sen eljest är belagd med strängare

straff, till dagsböter eller fängelse i

högst ett år.

9

Förseelse mot-----------------------------

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

§•

Den som verkställer kastrering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver osann utsaga i ärende angå­

ende kastrering eller överträder vad i

6 § stadgas, dömes, om ej för gär­

ningen är stadgat straff i brottsbal­

ken, till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

§•

------- —-------- till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

13) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 15, 19, 25, 34, 45, 47, 57 och 68 §§ lagen den 27

juli 1954 om nykterhetsvård1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Den som------------------------------------

Samma lag vare, där någon, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk,

blivit dömd för minst tre under

de två senast förflutna åren begång­

na gärningar, innefattande fylleri,

brott, som i 26 kap. 13 eller 14 §

strafflagen sägs, därest han vid brot­

tets begående varit berusad av starka

drycker, så att det framgått av hans

åtbörder eller tal, eller brott, som

avses i 4 § lagen den 28 september

1951 om straff för vissa trafikbrott,

därest brottet varit en följd av för­

täring av starka drycker, eller

utan att söka ärligen försörja sig

för ett kringflackande liv.

Beslut om-----------------------------------

■------- störande levnadssätt.

Samma lag vare, där någon, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk,

genom lagakraftvunnen dom fun­

nits skyldig till minst tre under de

två senast förflutna åren begångna

gärningar, innefattande fylleri, brott,

som i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbal­

ken sägs, därest han vid brottets be­

gående varit berusad av starka dryc­

ker, så att det framgått av hans åt­

börder eller tal, eller brott, som avses

i 4 § lagen den 28 september 1951 om

straff för vissa trafikbrott, därest

brottet varit en följd av förtäring av

starka drycker, eller

utan att söka ärligen försörja sig

för ett kringflackande liv.

----- laga kraft.

19

1 mom. Ansökan om tvångsintag-

ning göres hos länsstyrelsen av nyk-

terhetsnämnden.

Ansökan skall------------------------- —

Innan polismyndigheten---------------

2 mom. Har någon, som är hemfal­

len åt alkoholmissbruk, begått brotts­

lig gärning men i anseende till sin

sinnesbeskaffenhet icke fällts till an­

svar, och har han vid prövning i ve-

derbörlig ordning befunnits icke vara

i behov av vård å sinnessjukhus, må

länsstyrelsen, även utan att ansökan

därom gjorts, besluta om tvång sin­

tagning, om förutsättningar därför

eljest föreligga.

1 Senaste lydelse, se beträffande 15 § SFS 1956:

§•

Ansökan om tvångsintagning göres

hos länsstyrelsen av nykterhetsnämn-

den.

------------ —- — omedelbar vård.

— ------------ ansvarig ställning.

225 och beträffande 57 § SFS 1963: 72.

47

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

25 §.

Föreligger, såvitt------------------------------------------ lämpligt sätt.

När skäl äro därtill, må länsstyrel­

sen jämväl förordna, att alkohol-

missbrukare, som avses i 19 § 2

mom., i avbidan på slutligt beslut om-

händertages och vårdas på lämpligt

sått.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196/i

34 §.

Länsstyrelsen har--------------------- -—----------------------- om tvångsintagning,

a) därest beslutet-----------------------------------------------kringflackande liv;

b) då eljest polismyndighet gjort b) då eljest polismyndighet gjort

ansökan om tvångsintagning enligt ansökan om tvångsintagning enligt

19 § 1 mom.;

19 §; samt

c) då fråga är om person som av­

ses i 19 § 2 mom.; samt

d) då beslutet tillkommit efter an- c) då beslutet tillkommit efter an­

mälan, som avses i 10 § sista stycket, mälan, som avses i 10 § sista stycket.

I övriga_________________________________ om verkställigheten.

45

Har beslut om intagande å allmän

vårdanstalt grundats därpå, att den,

som beslutet avser, är farlig för an­

nans personliga säkerhet eller kropps­

liga eller själsliga hälsa eller för eget

liv, eller har beslutet meddelats jäm­

likt 19 § 2 mom., eller har någon,

som förut minst tre gånger varit in­

tagen å allmän vårdanstalt, ånyo in­

tagits enligt slutligt beslut, som med­

delats inom ett år från senaste ut­

skrivningen, då må, därest den in­

tagne med hänsyn till sin sinnesart

samt sitt föregående liv och förhål­

lande i anstalten måste antagas i

händelse av utskrivning icke komma

att föra ett nyktert liv, den i 44 §

angivna vårdtiden förlängas med två

år.

Beslut om-----------------------------------

§•

Har beslut om intagande å allmän

vårdanstalt grundats därpå, att den,

som beslutet avser, är farlig för an­

nans personliga säkerhet eller

kroppsliga eller själsliga hälsa eller

för eget liv, eller har någon, som

förut minst tre gånger varit intagen

å allmän vårdanstalt, ånyo intagits

enligt slutligt beslut, som meddelats

inom ett år från senaste utskrivning­

en, då må, därest den intagne med

hänsyn till sin sinnesart samt sitt fö­

regående liv och förhållande i anstal­

ten måste antagas i händelse av ut­

skrivning icke komma att föra ett

nyktert liv, den i 44 § angivna vård­

tiden förlängas med två år.

socialstyrelsens prövning.

47 §.

Har någon, som intagits å allmän Har någon, som intagits å allmän

vårdanstalt, blivit häktad eller över- vårdanstalt, blivit häktad eller över­

flyttad till fångvårdsanstalt för att flyttad till fångvårdsanstalt för att

undergå frihetsstraff eller förvand- undergå fängelse eller annan påföljd

lingsstraff för böter, eller har han av- för brott, eller har han avvikit från

vikit från vårdanstalten, skall den vårdanstalten, skall den tid, under vil-

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1964

tid, under vilken han sålunda ej vis­

tats å anstalten, icke inräknas i vård­

tiden.

(Gällande lydelse)

Misstänkes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på sätt

i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan

anstalt och därvid förbundit sig att

kvarstanna å anstalten sex månader,

att hava före utskrivning från an­

stalten begått brott, varå enligt lag

icke kan följa högre straff än böter

eller fängelse i sex månader, och hör

brottet under allmänt åtal eller har

det av målsäganden angivits till åtal,

ankommer det å statsåklagaren att

efter hörande av anstaltens styrelse

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör

ske. Har brottet begåtts innan den

intagne fyllt aderton år, skall frågan

om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att högre straff än nyss sagts

kan följa å brottet.

68

Hjälper någon den som är intagen

å allmän vårdanstalt att avvika från

anstalten, straffes med dagsböter el­

ler fängelse.

Försök straffes efter vad i 3 kap.

strafflagen stadgas.

ken han sålunda ej vistats å anstal­

ten, icke inräknas i vårdtiden.

(Föreslagen lydelse)

Misstänkes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på sätt i

58 § sägs, frivilligt ingått å sådan

anstalt och därvid förbundit sig att

kvarstanna å anstalten sex månader,

att hava före utskrivning från an­

stalten begått brott, för vilket ej år

stadgat svårare straff än fängelse i

sex månader, och hör brottet under

allmänt åtal, skall åklagaren pröva,

huruvida åtal lämpligen bör ske. In­

nan åtalsfrågan avgöres, skall anstal­

tens styrelse höras, om det ej finnes

obehövligt. Har brottet begåtts innan

den intagne fyllt aderton år, skall frå­

gan om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att svårare straff än nvss sagts

är stadgat för brottet.

Hjälper någon den som är intagen

å allmän vårdanstalt att avvika från

anstalten, dömes till dagsböter eller

fängelse i högst ett år.

För försök dömes till ansvar enligt

vad i 23 kap. brottsbalken stadgas.

57 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

14) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning

för brott

Härigenom förordnas, att 4, 5 och 11 §§ lagen den 6 december 1957 om

utlämning för brott skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4

§.

Ej må någon utlämnas, med mind- Ej må någon utlämnas, med mind­

re den gärning for vilken utlämning re den gärning för vilken utlämning

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1!)6i

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

begäres motsvarar brott, vård straff­

arbete kan följa enligt svensk lag.

Har personen i den främmande sta­

ten dömts för gärningen, må han ut­

lämnas allenast om påföljden utgör

minst frihetsstraff i fyra månader

eller annat omhändertagande på an­

stalt under motsvarande tid.

5

För gärning, varom förmäles i så­

dan bestämmelse i 26 eller 27 kap.

strafflagen som avser brott av krigs­

man, må utlämning ej medgivas.

Vad nu------ ------------------------- -----

begäres motsvarar brott, för vilket

enligt svensk lag är stadgat fängelse

i mer än ett år. Har personen i den

främmande staten dömts för gär­

ningen, må han utlämnas allenast om

påföljden utgör minst frihetsstraff i

fyra månader eller annat omhänder­

tagande på anstalt under motsvaran­

de tid.

§•

För gärning, varom förmäles i så­

dan bestämmelse i 21 eller 22 kap.

brottsbalken som avser brott av

krigsman, må utlämning ej medgivas.

--------- det brottet.

11

§•

Den som här i riket är åtalad för

annat brott, varå kan följa frihets­

straff, eller som enligt dom mot ho­

nom skall undergå sådant straff eller

eljest omhändertagas på anstalt, må

ej utlämnas så länge hindret består.

Samma lag vare, om förundersökning

inletts för brott som nyss nämnts.

Utan hinder--------- ----- -----------------

Den som här i riket är åtalad för

annat brott, för vilket är stadgat fäng­

else, eller som enligt dom mot honom

skall undergå fängelse eller eljest om­

händertagas på anstalt, må ej utläm­

nas så länge hindret består. Samma

lag vare, om förundersökning inletts

för brott som nyss nämnts.

— — Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

15) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 18 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, att § 18 förordningen den 18 juni 1864 angående ut­

vidgad näringsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 18.

Den, som utan vederbörlig anmä- Den, som utan vederbörlig anmä­

lan, där sådan är föreskriven, eller lan, där sådan är föreskriven, eller

tillstånd, då sådant erfordras, idkar tillstånd, då sådant erfordras, idkar

1 Senaste lydelse se SFS 1887: 73.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

försäljning eller tillverkning av va­

ror eller eljest överskrider den nä-

ringsrättighet, denna förordning i sär­

skilda fall bestämmer, eller i övrigt

felar mot de i dessa avseenden givna

föreskrifter, är förfallen till böter

från och med fem till och med fem­

hundra kronor.

försäljning eller tillverkning av varor

eller eljest överskrider den närings-

rättighet, denna förordning i särskil­

da fall bestämmer, eller i övrigt felar

mot de i dessa avseenden givna före­

skrifter, dömes till dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

16) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 28 juni 1895 (nr 64)

om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman påford­

ra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är, såsom:

att han — —------------------------------------- bolagsman åligger;

att annan — ----------- —----------------------------------i bolaget;

att annan---------------------------- —-----------------och försåld;

att annan----------- —------------ —-----------------eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga att annan bolagsman genom laga

kraft ägande utslag dömts till straff- kraft ägande dom dömts till fängel-

arbete eller blivit för brott ställd un- se i minst sex månader,

der framtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; vad i äldre lag stadgas om

den som dömts till straff skall dock tillämpas, när domen meddelats före nya

lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse se SFS 1918: 327.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196/i

51

17) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, dels att 15 § lagen den 30 maj 1916 om vissa in­

skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

16 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

15 §.

(Föreslagen lydelse)

Styrelseledamot,

Styrelseledamot,

med vars begivande utlämnas aktiebrev, som i strid mot föreskriften i 12 §

andra stycket första punkten ej försetts med påskrift som där sägs,

eller som mot bättre vetande låter i aktieboken göra anteckning i strid

mot bestämmelsen i 12 § andra stycket första punkten,

eller som uppsåtligen underlåter att iakttaga föreskriften i 12 § andra

stycket andra punkten,

eller som uppsåtligen låter i strid mot bestämmelsen i 12 § andra stycket

tredje punkten verkställa utdelning till aktieägare,

straffes med böter från och med J

femtio till och med tvåtusen kronor

eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat

fall än nyss är sagt att iakttaga före­

skrift, som är meddelad i 12 § andra

stycket första eller andra punkten,

straffes med böter från och med fem

till och med femhundra kronor.

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, om förseelsen enligt all­

männa strafflagen bär beläggas med

strängare straff.

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

Underlåter styrelseledamot i annat

fall än nyss är sagt att iakttaga före­

skrift, som är meddelad i 12 § andra

stycket första eller andra punkten,

dömes till dagsböter.

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, om för gärningen är stad­

gat strängare straff i brottsbalken.

16 §.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, skola tillfalla kronan. Saknas till­

gång till böternas fulla gäldande, sko­

la de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196t

18) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 2 april 1918 (nr 163) med vissa

bestämmelser om sjöfynd

Härigenom förordnas, dels att 8 § lagen den 2 april 1918 med vissa bestäm­

melser om sjöfynd skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att 9 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

8

Underlåter bärgare----------------------

Lämnar bärgare, befälhavare eller

redare, i sviklig avsikt, oriktig upp­

gift angående omständigheterna vid

bärgningen, eller vidtager han, i så­

dan avsikt, särskild åtgärd med det

bärgade godset, eller underlåter be­

fälhavare eller redare att, i enlighet

med vad i 2 § stadgas, avlämna det

bärgade eller därför influtna medel,

dömes till böter från och med fem till

och med femhundra kronor, där ej

gärningen efter allmän lag bär beläg­

gas med strängare straff.

Ide--------------------------------------------

(Föreslagen lydelse)

§•

--------------------- allmän lag.

Lämnar bärgare, befälhavare eller

redare, i sviklig avsikt, oriktig upp­

gift angående omständigheterna vid

bärgningen, eller vidtager han, i så­

dan avsikt, särskild åtgärd med det

bärgade godset, eller underlåter be­

fälhavare eller redare att, i enlighet

med vad i 2 § stadgas, avlämna det

bärgade eller därför influtna medel,

dömes till dagsböter, om ej för gär­

ningen är stadgat strängare straff i

allmän lag.

—- varit skäligt.

9 §.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas efter allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 196b

53

19) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 maj 1919 (nr 240) om fondkoinmissions-

rörelse och fondbörsverksamhet

Härigenom förordnas, dels att 43, 44, 47, 48, 49 och 50 §§ lagen den 16

maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 45, 46 och 51 §§ sagda lag

skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

43

Driver någon rörelse såsom fond-

kommissionär utan att vara berätti­

gad därtill, straffes med böter från

och med fem hundra till och med tio

tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han

är ställd under tilltal för förseelse,

som nu är nämnd, samma förseelse,

skall han, när han därtill varder lag­

ligen förvunnen, för varje gång stäm­

ning därför utfärdats och delgivits,

fällas till de böter, som för sådan

förseelse äro stadgade.

44

Handlar fondkommissionär i strid

emot försäkran, varav han jämlikt 7 §

är bunden, straffes med böter från

och med ett hundra till och med tio

tusen kronor.

bö §.

Underlåter fondkommissionär att

ställa sig till efterrättelse vad i 9 §

finnes stadgat, straffes med böter

från och med tjugufem till och med

fem tusen kronor.

1 Senaste lydelse av 49 § se SFS 1942: 382.

(Föreslagen lydelse)

§•

Driver någon rörelse såsom fond­

kommissionär utan att vara berätti­

gad därtill, dömes till dagsböter.

Till dagsböter dömes fondkommis­

sionär, som

1) handlar i strid mot försäkran,

varav han jämlikt 7 § år bunden;

2) underlåter att ställa sig till ef­

terrättelse vad i 9 § finnes stadgat;

eller

3) underlåter att iakttaga före­

skrift, som är meddelad i 23 §.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196i

22) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 151, 160, 166 och 172 §§ konkurslagen skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före-----------------------------— blivit utfärdad,

2) om gäldenären---------------------ackordsförslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraft- 3) om gäldenären genom laga kraft-

ägande beslut, som icke meddelats ti- ägande beslut, som icke meddelats ti­

digare än två år innan konkursansök- digare än två år innan konkursansök­

ningen gjordes, blivit dömd för be- ningen gjordes, funnits skyldig till

drägligt eller oredligt förhållande mot oredlighet mot borgenärer,

sina borgenärer,

4) om gäldenären-------------------------avlägga bouppteckningsed.

160 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag Är gäldenären, då ackordsförslag

förekommer till behandling, ställd un- förekommer till behandling, ställd un­

der tilltal för bedrägligt eller oredligt der tilltal för oredlighet mot borgenä-

förhållande mot sina borgenärer, må rer, må förslaget ej antagas av borge-

förslaget ej antagas av borgenärerna, närerna, men äge de med den röst­

men äge de med den röstövervikt, övervikt, som i 159 § sägs, besluta,

som i 159 § sägs, besluta, att förslaget att förslaget skall vara vilande. Kom-

skall vara vilande. Kommer ej sådant mer ej sådant beslut till stånd, anses

beslut til! stånd, anses ackordsfrågan aclcordsfrågan hava förfallit,

hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackords- Besluta borgenärerna, att ackords-

förslaget skall vara vilande, och var- förslaget skall vara vilande, och fin-

der åtalet mot gäldenären ej bifallet, nes gäldenären ej hava begått den

äge han, där ej sådant fall inträffat, åtalade gärningen, äge han, där ej så­

som avses i 173 §, att inom fyra vec- dant fall inträffat, som avses i 173 §,

kor från det beslutet i målet vunnit att inom fyra veckor från det beslutet

laga kraft hos rättens ombudsman i målet vunnit laga kraft hos rättens

göra anmälan om ackordsfrågans ombudsman göra anmälan om ac-

återupptagande. Göres ej sådan an- kordsfrågans återupptagande. Göres

mälan eller varder gäldenären fälld ej sådan anmälan eller finnes gälde-

till ansvar och vinner beslutet därom nären hava begått gärningen och vin­

laga kraft, skall ackordsfrågan anses ner beslutet därom laga kraft, skall

förfallen.

ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan —--------------— i ackordsförslaget.

Göres anmälan,-----------------------------motsvarande tillämpning.

Vid det------------------------ anses förfallen.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1964

(Gällande lydelse)

första och andra styckena i tillämp­

liga delar lända till efterrättelse.

Är, då--------—- — _____

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord,

att gäldenären med hänsyn till ac-

kordsförhandlingen gjort sig skyldig

till bedrägligt eller oredligt förhållan­

de mot sina borgenärer eller att gäl­

denären eller annan med hans vet­

skap hemligen gynnat någon borge­

när i avsikt att inverka på ackords-

frågans avgörande, förfalle den efter­

gift, som genom ackordet må vara

tillerkänd gäldenären; dock lände så­

dant ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftes­

män för ackordet göra detsamma

i

övrigt gällande.

29 § första och andra styckena i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse,

till efterrättelse.

Yppas efter fastställelse av ackord,

att gäldenären med hänsyn till ac-

kordsförhandlingen gjort sig skyldig

till oredlighet mot borgenärer eller

att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon bor­

genär i avsikt att inverka på ackords-

frågans avgörande, förfalle den efter­

gift, som genom ackordet må vara

tillerkänd gäldenären; dock lände så­

dant ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftes­

män för ackordet göra detsamma i

övrigt gällande.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

24) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 11 och 12 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom för ordnas, att 11 och 12 §§ förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

§•

Den, som mot stadgandet i 10 § Den, som mot stadgandet i 10 §

brukar automobil, böte från och med brukar automobil, dömes till dagsbö-

tjugufem till och med femhundra ter.

kronor.

Där någon,------------------------------------------------------ansvar fri.

Har förseelse,-------------------------------- —-----------------till ansvar.

Böter, som enligt denna förord­

ning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

1 Senaste lydelse av 11 § se SFS 1939: 88.