2

Iiungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Förslag

till

Lag

om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker

Härigenom förordnas som följer.

¹ §•

Denna lag äger tillämpning på sådana köp av lösa saker som hava

internationell karaktär.

Från lagens tillämpningsområde undantagas

1. köp av registrerade fartyg och luftfartyg;

2. köp av värdepapper; samt

3. försäljning genom judiciell myndighets åtgärd eller i exekutiv ord­

ning.

Med köp likställes avtal om leverans av lösa saker som skola tillverkas,

såframt materialet skall tillhandahållas av den som åtagit sig leveransen.

2 §•

Bestämmelserna i denna lag avse icke köparens och säljarens rätts-

handlingsförmåga, köpeavtalets form eller köpets rättsverkningar i för­

hållande till andra än parterna.

3 §.

Köparen och säljaren äga genom uttrycklig bestämmelse överenskomma

att lagen i visst land skall tillämpas på köpet. Sådan överenskommelse är

även gällande, om den eljest otvetydigt framgår av avtalet.

Fråga, huruvida giltig överenskommelse om tillämpning av visst lands

lag kommit till stånd, bedömes enligt lagen i detta land.

4

§.

Föreligger icke sådan överenskommelse som avses i 3 §, tillämpas lagen

i det land där säljaren har sitt hemvist då han mottager beställningen

eller, om beställningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe,

lagen i det land där detta är beläget.

Lagen i det land där köparen har sitt hemvist eller där han innehar fast

driftställe, från vilket beställningen göres, skall dock tillämpas, såframt säl­

jaren eller hans representant mottager beställningen i detta land.

Beträffande köp på börs eller auktion skall tillämpas lagen i det land

där börsen finnes eller auktionen äger rum.

5 §■

I fråga om sättet för undersökning av godset, frister för undersökning­

en och meddelanden i anslutning till denna samt de åtgärder som skola

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1964.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, J^ohansson, H^ermansson, A^spling, P^alme.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om godkännande av

konvention om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker

samt anför därvid följande.

Vid sjunde Haagkonferensen för internationell privaträtt den 9—31 ok­

tober 1951 enades delegaterna om ett förslag till en konvention om tillämplig

lag beträffande internationella köp av lösa saker. En konvention i enlighet

med förslaget antogs den 15 juni 1955 och undertecknades bl. a. av Sverige

samt Danmark, Finland och Norge. Texten jämte svensk översättning torde

få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A).

Över en inom justitiedepartementet i oktober 1954 upprättad promemoria

rörande 1951 års förslag har efter remiss yttranden avgivits av kommers­

kollegium, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handels­

kammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

och Sveriges advokatsamfund.

Vid överläggningar mellan justitieministrarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige har nåtts enighet om att de nordiska länderna bör ratificera kon­

ventionen. Nordiska delegerade har sedermera utarbetat i det väsentliga

överensstämmande förslag till lagstiftning på området.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om godkännande av konventionen

och om den lagstiftning som påkallas därav.

Huvuddragen i regleringen

Inledning. Vid sjätte Haagkonferensen för internationell privaträtt 1928

diskuterades, efter initiativ av International Law Association, frågan om en

internationellt privaträttslig konvention rörande köp av lös egendom. Senare

tillsattes en expertkommitté för att med ledning av konferensens diskussio­

6

ligt artikel 2 första och andra styckena skall i första hand tillämpas den

nationella lag till vilken parterna hänvisat, varvid dock fordras att hänvis­

ningen skett genom uttryckligt avtalsvillkor eller otvetydigt framgår av be­

stämmelserna i köpeavtalet.

Tredje stycket upptager en bestämmelse som innebär att fråga, huruvida

en föreliggande överenskommelse om tillämpning av visst lands lag är ogil­

tig på grund av svek, misstag o. d., skall bedömas enligt den lag som över­

enskommelsen avser.

Artikel 3 reglerar situationen då någon partshänvisning ej föreligger. Be­

stämmelserna innebär som huvudregel att »säljarens lag» skall tillämpas;

köpet skall regleras av lagen i det land där säljaren har sitt hemvist (rési-

dence habituelle) vid den tidpunkt då han mottager köparens beställning

eller där han innehar fast driftställe (établissement) hos vilket beställningen

gjorts (första stycket). I vissa fall skall dock »köparens lag» gälla; lagen i

det land där köparen har sitt hemvist eller innehar fast driftställe från vil­

ket beställningen har gjorts skall tillämpas, om anbudet i berörda land mot­

tagits av säljaren eller hans representant, agent eller handelsresande (andra

stycket). Köp på börs eller auktion skall enligt tredje stycket lyda under la­

gen i det land där börsen finns eller auktionen äger rum.

Artikel 4 innehåller specialbestämmelser rörande tillämplig lag i fråga

om undersökning av godset. Rörande sättet för sådan undersökning skall,

om ej annat uttryckligen avtalats, tillämpas lagen i det land där undersök­

ningen skall äga rum. Detsamma gäller i fråga om frister för undersökning­

en och för meddelanden i anledning av denna samt beträffande de åtgärder

som skall vidtagas därest godset avvisas.

I artikel 5 anges vissa ämnen beträffande vilka konventionen icke skall

vara tillämplig, nämligen parternas rättshandlingsförmåga, köpeavtalets

form, äganderättens övergång och köpets rättsverkningar i förhållande till

andra personer än parterna. Då enligt uppfattningen i vissa länder frågan

om faran för godset är beroende av äganderättens övergång, har i konven­

tionen uttryckligen stadgats att denna fråga skall bedömas enligt den lag

som är tillämplig jämlikt konventionen.

Artikel G ger konventionsstat rätt att av hänsyn till s. k. ordre public

åsidosätta den jämlikt konventionen tillämpliga lagen.

Enligt artikel 7 skall bestämmelserna i artiklarna 1—6 införlivas med

konventionsländernas nationella lagstiftning. Bestämmelserna skall alltså

ges tillämplighet för samtliga internationella köp, oavsett om de har an­

knytning till annan konventionsstat eller till stater utanför konventionen.

Artiklarna 8—12 innehåller slutbestämmelserna. Enligt artiklarna 8 och

11 kan konventionen tillträdas icke endast av de i Haagkonferensen delta­

gande staterna utan även av andra länder. Artikel 9 stadgar att konventio-

tionen träder i kraft å sextionde dagen efter det att konventionen ratificerats

av fem stater.

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

svara den internationella handelns krav. Handelskammaren anhåller likväl

att av den framförda och i det följande återgivna erinringar beaktas.

Stockholms handelskammare ser icke någon anledning, att icke Sverige

— därest även andra länder mer allmänt gör detta — skulle ansluta sig

till konventionen, i synnerhet som den i stort sett torde överensstämma med

gällande svensk rättsuppfattning. I vissa hänseenden kan emellertid in­

vändningar framställas mot konventionen, och detta gäller framför allt obe­

stämdheten i uttrycken »köp av internationell karaktär» och »ordre public».

Även andra önskemål skulle kunna framföras men handelskammaren avstår

från dessa med hänsyn till de svårigheter som kan möta att genomföra dem.

Fördelarna av att få till stånd en reglering av frågan om tillämplig lag på

internationella köp väger uppenbarligen så tungt, att en mindre tillfreds­

ställande utformning av en eller annan detalj bör kunna accepteras.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anför:

De internationellt privaträttsliga reglerna ha från begynnelsen lidit av

den allvarliga bristen att de i allmänhet icke varit internationella i verklig

bemärkelse utan ha utgjorts av komplex av regler, som uppställts av vart

land för sig att tillämpas vid kollisioner av olika slag mellan inhemsk och

utländsk lagstiftning. Reglerna torde mera sällan vara kodifierade utan

desamma ha successivt utvecklats genom domstolspraxis. Dessa förhållan­

den ha medfört olikartad bedömning av frågorna från land till land och

ha otvivelaktigt orsakat betydande olägenheter för handeln länderna emel­

lan. Dock har man kunnat — särskilt på sjöfartens område — i rätt hög

grad undanröja olägenheterna genom införandet av internationella certe-

partier och andra avtalsformulär.

Att en i och för sig så begränsad åtgärd som fastställandet av internatio­

nella regler för vilken lag, som skall tillämpas vid köp, dock utgör ett be­

tydelsefullt steg i rätt riktning torde vara ovedersägligt.

Handelskammaren finner bestämmelserna i konventionen väl utformade

men framhåller, att tillämpningen av desamma blir i hög grad beroende av

hur domstolarna i de olika iänderna tolkar begreppen »köp av internationell

karaktär» och »ordre public». Tillkomsten av internationella regler på detta

område bör dock hälsas med tillfredsställelse och kan bli av stor betydelse

för fortgången av den större frågan om skapandet av en internationell lag­

stiftning med materiella köprättsliga regler.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

Departementschefen. Syftet med den föreliggande konventionen, som på

grundval av tidigare expertförslag utarbetats vid 1951 års Haagkonferens

för internationell privaträtt och antagits den 15 juni 1955, är att uppställa

internationellt privaträttsliga regler rörande köp av lösa saker. Den ger

med andra ord bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas på

internationella köp, alltså t. ex. huruvida svensk eller engelsk lag skall till-

lämpas på ett köpeavtal mellan säljare i Sverige och köpare i England. För

närvarande avgöres dylika frågor med ledning av vad som i varje land

10

ferensen, överarbetats av en särskild kommitté. Förslaget kommer att be­

handlas vid en konferens i Haag i april detta år. Även om en sådan konven­

tion antages, kommer emellertid värdet av den nu förevarande konventio­

nen att kvarstå för lång tid. Behovet av en reglering av lagkonflikter mins­

kar visserligen i den mån en uniform materiell köplagstiftning genomföres

i de berörda länderna. Under alla omständigheter kommer det emellertid

uppenbarligen att dröja mycket länge innan en konvention om uniform lag­

stiftning blir mera allmänt antagen.

Ett tillträde till konventionen förutsätter att särskild lagstiftning utfär­

das i anslutning därtill. Förslag härtill som utarbetats inom justitiedeparte­

mentet torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas till statsrådsprotokollet i det­

ta ärende.1 Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med de av de nordiska

delegerade utarbetade förslagen. Jag övergår nu till en redogörelse för lag­

förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

Lagförslaget

Lagens rubrik

Den föreslagna lagen har ansetts böra erhålla rubriken Lag om tillämp­

lig lag beträffande internationella köp av lösa saker. En liknande rubrik

har föreslagits i den norska propositionen och torde komma att användas

även i den finska lagen. I den danska propositionen har man valt rubriken

Lov om internationalprivatretlige regler fpr Ipsprekpb. Ur systematisk syn­

punkt kunde det otvivelaktigt ha varit av värde att, såsom skett i den

danska propositionen, i rubriken uttryckligen ange att det är fråga om en

lag på det internationellt privaträttsliga området. Uttrycket internationell

privaträtt är dock i svenskt språkbruk av utpräglat teknisk karaktär och tor­

de knappast böra användas i lagstil.

1

§•

Paragrafen, som motsvarar artikel 1 i konventionen, reglerar lagens till-

lämpningsområde.

Konventionen. Enligt första stycket i artikel 1 skall konventionen tilläm­

pas på sådana köp av lösa saker som har internationell karaktär.

I departementspromemorian framhålles att någon närmare definition av

vad som menas med köp som har internationell karaktär icke upptagits i

konventionen. Till följd härav får vederbörande domstol i varje särskilt fall

avgöra om ett köp har sådan flerstatlig anknytning -— t. ex. på grund av

kontrahenternas hemvist, avtalsort, leveransort eller eljest med hänsyn till

att köpet har anknytning till mer än ett land — att det bör betraktas som

internationellt och sålunda falla under konventionen. Under förarbetena

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

12

Departementschefen. I anslutning till konventionens inledande bestäm­

melse upptages i första stycket av förevarande paragraf stadgande att lagen

äger tillämpning på sådana köp av lösa saker som har internationell karak­

tär. Ett par remissinstanser har ansett det vara en brist att begreppet köp

av internationell karaktär icke definierats i konventionen. Även om vissa

skäl talar för denna åsikt, innebär konventionen emellertid sådana fördelar

för den internationella handeln att det berörda uttrycket bör accepteras

trots sin obestämdhet. Till köp som bär internationell karaktär hör själv­

fallet i första hand köp inom ramen för den internationella handeln mel­

lan företag och personer i olika länder. Men även köp mellan parter tillhö­

rande samma land kan bli att anse som internationellt, därest köpet med

hänsyn till avtalsort, leveransort o. d. har anknytning till annat land. Över­

huvudtaget torde, såsom i departementspromemorian framhålles, vara av­

sett att konventionen skall få ett tämligen vidsträckt tillämpningsområde.

Den närmare bestämningen av förevarande krav får ankomma på rätts­

praxis.

Enligt konventionen skall enbart parternas förklaring med avseende

å tillämpning av viss lag eller å viss domstols eller skiljemans behörighet

icke vara tillfyllest för att ge köpet internationell karaktär i den mening

som avses i konventionen. Det har icke ansetts nödvändigt att upptaga detta

stadgande i lagförslaget.

Vad angår den föreslagna lagens tillämpningsområde i övrigt må fram­

hållas att den endast avser köp av lösa saker. Lagen gäller alltså icke köp

av fast egendom eller annan fast sak (byggnad å annans grund). Utanför

lagens tillämpningsområde faller vidare köp av rörelse samt köp av så­

dana objekt som elektrisk kraft, fordringar och immaterialrättigheter (upp­

hovsrättigheter, patent, varumärken m. in.). Vid överlåtelse av fast egendom

får även tillbehör till egendomen anses falla utanför konventionen och

lagförslaget, jfr för svensk rätts del lagen den 24 maj 1895 ang. vad till

fast egendom är att hänföra.

I andra stycket upptages, i anslutning till konventionen, vissa undantag

från lagens principiella tillämpningsområde. Till en början nämnes registre­

rade fartyg och luftfartyg. Här åsyftas registrering i nationalitets- och rät-

tighetsregister; för svensk rätts del ifrågakommer de register som avses i

förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska

fartyg, kungörelsen den 21 november 1958 (nr 555) om särskild registrering

och märkning av fiskefartyg och kungörelsen den 2 december 1955 (nr

635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregister m. m. För andra

objekt än fartyg och luftfartyg — t. ex. bilar — saknar det betydelse huru­

vida registrering finnes anordnad.

Som undantag anges vidare värdepapper. Det kan vara föremål för tvekan

huruvida icke enligt svenskt juridiskt språkbruk begreppet lösa saker re­

dan i och för sig utesluter värdepapper. Med hänsyn till att här är fråga

Kungi. Maj.ts proposition nr 74.9 år 7964

14

Remissyttrandena. I anslutning till bestämmelsen att konventionen icke

äger tillämpning på köpeavtalets form tar ett par remissinstanser upp frågan

huruvida detta undantag även avser avtalets ingående. Handelskammaren i

Göteborg anser att konventionen icke reglerar själva anbudsförfarande!,

d. v. s. frågan om ett avtal kommit till stånd, ett problem, som i den interna

svenska rätten icke behandlas i köplagen utan avtalslagen. Handelskamma­

ren fortsätter:

Varken konventionstexten eller motiven ger klart besked om efter vilket

lands lag det skall avgöras, om ett bindande köpeavtal kommit till stånd, en

fråga, som i praktiken ofta blir aktuell först sedan leverans påbörjats eller

skett, beroende på att säljaren i motsats till köparen med utgångspunkt från

sitt hemlands lag, t. ex. den svenska avtalslagen, ansett att bindande avtal

kommit till stånd, medan köparen med utgångspunkt från lagstiftningen i

sitt land hävdar exempelvis, att hans svar på säljarens anbud icke i och för

sig innebär att bindande avtal kommit till stånd eller att svaret som sälja­

ren antagit, är bindande för honom. Huruvida nu berörda förhållanden av­

ses med det i konventionen gjorda undantaget för »la forme du contrat»

synes ovisst. Ett klargörande synes här vara på sin plats.

Sveriges advokatsamfund anför liknande synpunkter och tillägger, att den

oklarhet som här föreligger borde kunna avlägsnas för svensk rätts del, om

i den lagstiftning, varigenom konventionen inarbetas i vårt rättssystem, in­

tages föreskrift, att frågan huruvida giltigt avtal om köp kommit till stånd

skall — med i artikel 5 angivna undantag -— avgöras enligt den lag som

jämlikt artikel 3 skall tillämpas.

Departementschefen. I förevarande paragraf synes böra, i anslutning till

artikel 5 i konventionen, stadgas vissa undantag från tillämpningsområdet

för den föreslagna regleringen. Först undantages ett par spörsmål som hän­

för sig till köpeavtalets ingående. Till en början nämnes i överensstämmel­

se med undantaget under 1 i artikel 5, att lagen icke avser köparens och

säljarens rättshandlingsförmåga. Konventionstexten talar om parts »capa-

cité». Härmed torde avses såväl vad som i doktrinen benämnes rättskapa­

citet, d. v. s. förmågan att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt att kära och svara inför domstol, som rättslig handlingsförmåga, d. v. s.

förmåga att med rättsligt bindande verkan själv träffa avtal m. m. I växel­

lagen (79 §) och checklagen (58 §) användes, i anslutning till samma frans­

ka uttryck, ordet behörighet (att ingå växel- eller checkförbindelse). Den­

na term har dock i förevarande sammanhang synts kunna bli vilseledande.

Det i stället föreslagna uttrycket rättshandlingsförmåga är visserligen ej

fullt adekvat såvitt avser rättskapacitet men torde ej ge anledning till miss­

förstånd.

Konventionen gör icke något undantag för frågor huruvida ombud eller

annan representant för part var behörig företräda parten. Det torde dock

vara en allmän uppfattning att konventionen icke äger tillämpning på dessa

Kangl. Maj.ts proposition nr 1^9 år 196i

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H!) år 196'r

hur långt parternas autonomi sträcker sig. Visserligen äro i sak deras möj­

ligheter över allt vittgående därför att köprättens regler, såsom i allmänhet

varande dispositiva, kunna sättas ur kraft genom klausuler i avtalet mellan

parterna. Hinder möter härvidlag icke att ge en klausul, som skall ersätta

en dispositiv lagregel, den formen att ett visst lands lag skall gälla i visst av­

seende (s. k. materiell partshänvisning i motsats till kollisionsrättslig hän­

visning, som gör visst lands lag i dess helhet tillämplig). Om ett köpeavtal

slutes mellan t. ex. två svenskar och säljaren, som beställt varan i Italien,

önskar att friskriva sig från prestationsskyldighet vid leveranshinder i sam­

ma omfattning som den italienare, vilken i sin tur sålt varan till honom, i

sådant hänseende är fritagen enligt italiensk rätt, så kan han göra detta an­

tingen genom att i kontraktet uppräkna de leveranshinder som enligt ita­

liensk rätt befria en säljare från leveransskyldighet eller också genom att i

kontraktet inrycka en klausul av innehåll att frågan om leveranshinder och

följderna därav skall bedömas jämlikt italiensk rätt. Frågan om partshän-

visningens verkan får emellertid praktisk betydelse, när man kommer in på

lagregler som en viss intern lagstiftare bedömer såsom tvingande, t. ex. så­

dana bestämmelser i svensk och annan rätt som avse att ge en köpare skydd

mot obilliga avtalsvillkor vid köp på avbetalning. Problemet blir då, om par­

terna kunna sätta dylika regler ur kraft genom att i avtalet inrycka en hän­

visning till lagen i ett land som saknar dylika bestämmelser. Här kan den

ståndpunkten intagas, att parterna icke genom en dylik klausul böra kunna

sätta ur kraft tvingande bestämmelser i den lag, som frånsett partshänvis-

ningen skulle reglera köpet; en sådan ståndpunkt är också otvivelaktigt

riktig, när det gäller köp som (bortsett från partshänvisningen) icke ha nå­

gon anknytning till annat land. Beträffande köp med flerstatlig anknytning

kan å andra sidan den uppfattningen göras gällande, att den internationella

handeln kräver en större frihet för parterna att välja tillämplig lag och att

man därför för dylika köp principiellt bör acceptera partsautonomien alle­

nast med den begränsningen, att varje stat skall kunna underlåta att tilläm­

pa främmande lag, om den skulle leda till resultat stridande mot det egna

landets »ordre public».

I anslutning härtill framhålles i departementspromemorian, att konven­

tionen följer den senare linjen. Den ger parterna rätt att välja tillämplig lag,

så snart avtalet har internationell karaktär. Det erfordras sålunda icke att

köpet har någon anknytning till det land vars lag parterna väljer; det ford­

ras endast att köpet över huvud har sådan anknytning till mer än ett land

att det kan i konventionens mening anses utgöra ett köp av internationell

karaktär. En domstols möjligheter att upprätthålla sitt lands tvingande reg­

ler blir sålunda beroende av dels vilka krav domstolen ställer för att köpet

skall anses ha internationell karaktär och dels hur stadgandet i artikel 6 rö­

rande ordre public tillämpas. Med hänsyn till obestämdheten i uttrycken

köp av internationell karaktär och ordre public kan domstolarnas möjlig­

heter i förevarande avseende sägas vara stora. Någon enhetlig rättstillämp­

ning härvidlag kan knappast förväntas. Detta är, anföres det i promemo­

rian, naturligtvis en svaghet i regleringen. Men förmodligen kan man knap­

past komma längre på konventionsvägen. Vad svensk rätt beträffar synes

det enligt departementspromemorian sannolikt att våra domstolar efter

18

eller förpliktade — i det angivna landets lag jämväl skall tillämpas, torde

icke kunna anses avgjort i konventionen utan blir beroende av domstols­

landets rättstillämpning. Vad beträffar regler av offentligrättslig karaktär,

såsom in- och utförselförbud, valutaföreskrifter, moratorieförordningar, an­

ses de i många länder falla under området för ordre public. I Sverige är dom­

stolarna icke benägna att beteckna utländsk offentligrättslig lagstiftning av

nämnda slag såsom stridande mot svensk ordre public, om den icke har kon-

fiskatorisk karaktär och icke heller i övrigt går utöver gränserna för vad

som är vanligt i civiliserade länder. Då konventionen åsyftar internationellt

privaträttslig reglering kan emellertid svensk domstol, oberoende av kon­

ventionens regler och utan att tillgripa ordre publiebestämmelsen avgöra,

huruvida ett under konventionen fallande köp skall anses underkastat

svenska eller utländska föreskrifter av berörda slag.

Remissyttrandena. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges in­

dustriförbund tillstyrker att parterna i enlighet med denna artikel själva

skall kunna bestämma tillämplig lag. Det torde icke finnas någon anled­

ning befara att man ej lätt skulle kunna komma till rätta med eventuella

missbruk i fråga om partshänvisning. För alla lojalt arbetande företag är

det ett starkt önskemål, att avtalsfriheten bibehålies på detta område. Han­

delskammaren i Göteborg och Sveriges advokatsamfund finner huvudre­

geln i artikeln väl motiverad samt anser sig även kunna tillstyrka regeln,

att hänvisningen skall vara uttrycklig eller otvetydigt framgå av avtalet,

även om detta möjligen innebär en viss skärpning av gällande svensk rätt.

Enligt Östergötlands och Södermanlands handelskammare sträcker sig re­

geln om oinskränkt möjlighet för parterna att anvisa vilken lag, som skall

tillämpas, längre än vad som för närvarande kan anses ha accepterats av de

svenska domstolarna. Handelskammaren anför:

Bestämmelsen leder till enkelhet och är onekligen praktisk men kan med­

föra missbruk, exempelvis om parter av någon anledning önska undandraga

ett affärsförhållande bedömning enligt mera civiliserade länders lagstift­

ning. I allmänhet torde dock förhållandet mellan köpare och säljare vara

sådant att någon av parterna har stort intresse av att en tillförlitlig lag trä­

der i tillämpning. Skulle ett uppenbart undandragande av visst köpeavtal

från land, till vilket detsamma bär fast anknytning, föreligga, torde dom­

stol under särskilda förhållanden kunna tillgripa regeln om »ordre public».

Handelskammaren finner därför icke anledning motsätta sig ett införande

av den ifrågavarande bestämmelsen.

Handelskammaren i Gävle anser att den frihet som medgivits parterna

att anvisa visst lands lag såsom tillämplig utan att därvid hänsyn tages till

vederbörande lands internationellt privaträttsliga regler innebär en avgjord

fördel gentemot nu gällande doktrin och praxis, enär för närvarande hand­

läggningen av köplagstvister blir beroende av om möjligen det andra lan­

det har sådan lagstiftning, som med hänsyn till vissa interstatliga överens­

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

19

kommelser hindrar att målet upptages till behandling. Beträffande parter­

nas oinskränkta avtalsfrihet anmäler handelskammaren dock viss tvek­

samhet. Även om större olägenheter ej kan uppstå därigenom, synes det

nämligen föga lämpligt, att man släpper kravet på att avtalet skall ha an­

knytning till motpartens land och lagstiftning. I varje fall nödgas handels­

kammaren invända mot att, enligt vad som synes framgå av departements­

promemorian, parterna ej behöver anvisa en enda lag såsom tillämplig på

avtalet i dess helhet utan kan låta vissa rättsverkningar normeras av en

lag och andra av en annan. En så stor frihet kan säkerligen leda till kompli­

kationer.

Departementschefen. Förevarande stadgande ger uttryck åt den grund­

läggande principen i konventionen att parterna själva skall äga bestämma

vilket lands lag som skall reglera köpet. I princip skall överenskommelse

härom vara giltig, även om överenskommelsen hänvisar till en lag som vä­

sentligen avviker från den lag som eljest skulle varit tillämplig och även i

vad överenskommelsen må medföra att tvingande regler i sistnämnda lag

sättes ur kraft. I ytterlighetsfall skall domstol emellertid kunna ingripa

med stöd av bestämmelse rörande ordre public (se 6 § i lagförslaget).

I enlighet med konventionen har som villkor för att överenskommelsen

om tillämplig lag — s. k. partshänvisning — skall vara gällande uppställts

att den är uttrycklig eller eljest otvetydigt framgår av avtalet. Upprättas

särskild köpehandling, intages väl partshänvisningen i regel i denna, men

även uttrycklig överenskommelse i annan form, t. ex. i separat handling,

är giltig. Även utan uttrycklig överenskommelse är partshänvisning giltig

om den otvetydigt framgår av köpeavtalet.

Förut har framhållits att parterna har full avtalsfrihet vid val av tillämp­

lig lag. Deras hänvisning kan avse även lagen i ett land till vilket köpeavta­

let eljest ej har anknytning. Det är icke heller något villkor att landet i

fråga har underskrivit eller ratificerat konventionen. Med »lag» i visst land

avses även i landet gällande oskrivna rättsregler.

Hänvisningen får i princip endast avse lagen i ett bestämt land; parterna

kan icke överenskomma att köpet delvis skall regleras av lagen i ett land

och delvis av lagen i ett annat. Det är nämligen en huvudprincip i konven­

tionen att köpet skall regleras av en enda lag; från denna princip göres un­

dantag endast i ett avseende, nämligen i fråga om undersökning av godset,

jfr 5 §. Har parterna hänvisat till viss lag, är det emellertid icke något hin­

der att de, i den mån det icke strider mot tvingande bestämmelser i denna

lag, på särskilda punkter avtalar om kontraktsvillkor som står i överens­

stämmelse med annan lag.

När konventionen stadgar att lagen i visst land skall tillämpas på köpet,

åsyftas i första band sådana privaträttsliga regler i landets interna lagstift­

ning som just avser köp, i Sverige köplagen och lagen om avbetalningsköp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

20

Frågan huruvida även avses andra privaträttsliga regler som är av betydel­

se i sammanhanget, främst reglerna för avtals ingående, är tveksam. I de­

partementspromemorian uttalas att denna fråga lämnats öppen i konven­

tionen; dock anges i annat sammanhang att vissa spörsmål om köpeavtalets

giltighet bör falla under konventionen. För egen del vill jag i anslutning

till en vid de nordiska förhandlingarna uttalad uppfattning närmast anse att

konventionen i princip omfattar de berörda privaträttsliga reglerna; härför

talar bl. a. det i 2 § gjorda undantaget rörande parts rättshandlingsförmåga.

Lagutkastet bygger därför på denna uppfattning; som vid 2 § anförts får

dock göras undantag icke blott för nyssnämnda spörsmål utan även för frå­

gor om giltighet av fullmakt o. d.

Stadgande om att lagen i visst land skall vara tillämplig avser enbart lan­

dets materiellträttsliga regler, icke dess internationellt privaträttsliga reg­

ler. Huruvida parterna kan avtala om att dessa regler skall tillämpas torde

vara en öppen fråga, som emellertid synes vara av ringa praktiskt intresse.

I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen endast omfattar

privaträttslig reglering. Lagutkastet intager samma ståndpunkt. Såsom i de­

partementspromemorian framhålles skall alltså svensk domstol, oberoende

av konventionens och den föreslagna lagens bestämmelser, kunna avgöra

huruvida ett under konventionen fallande köp skall vara underkastat svens­

ka eller utländska föreskrifter av offentligrättslig karaktär.

Spörsmålet huruvida en överenskommelse om tillämplig lag är uttryck­

lig eller eljest otvetydigt framgår av köpeavtalet torde i princip böra avgö­

ras enligt de regler som vederbörande domstol i allmänhet har att tillämpa

i fråga om bevisprövning o. d. Emellertid kan även uppkomma frågor huru­

vida vad som förekommit mellan parterna över huvud innefattar en över­

enskommelse eller huruvida en föreliggande överenskommelse är ogiltig till

följd av svek, misstag o. d. Denna fråga skall enligt andra stycket i föreva­

rande paragraf, vilket ansluter till tredje stycket i artikel 2 i konventionen,

bedömas enligt den lag som överenskommelsen avser. I undantagsfall kan

det emellertid tänkas att svensk domstol, trots denna bestämmelse, finner

anledning att med tillämpning av den i G § lagförslaget upptagna ordre

publicbestämmelsen tillämpa svensk lag.

4 §■

Paragrafen motsvarar artikel 3 i konventionen.

Konventionen. Artikel 3 reglerar situationen då någon partshänvisning

icke föreligger. Enligt huvudregeln i första stycket skall i detta fall på köpet

tillämpas lagen i det land, i vilket säljaren har sitt hemvist då han motta­

ger beställningen. Om beställningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast

driftställe, tillämpas lagen i det land där detta är beläget. Huvudregeln in­

nebär sålunda att köpet normalt skall vara underkastat »säljarens lag». I

Kungl. Maj:ts proposition nr lb9 år 196b

22

riges advokatsamfund anser att praktiska skäl bestämt talar för att i av­

saknad av partshänvisning ett internationellt köpeavtal i princip skall be­

dömas enligt lagen i säljarlandet. Handelskammaren i Göteborg ifrågasät­

ter emellertid om icke bestämmelsen om tillämpning av lagen i det land,

där säljaren har ett »établissement», som mottagit anbud från köparen,

lämpligen bör medföra en viss omarbetning av forumbestämmelserna i rät­

tegångsbalken. Handelskammaren i Gävle finner huvudregeln i första styc­

ket utformad på ett ur kommersiell synpunkt tillfredsställande sätt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare uttalar att konven-

tionsreglerna i stort sett överensstämmer med hittillsvarande domstolspraxis

i många länder.

Enligt Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund bör

uttrycket »beställningen» syfta icke blott på det fallet att säljaren mottager

ett anbud från köparen, vilket han sedermera jakande besvarar, utan även

på det fallet att säljaren tidigare framställt ett anbud till köparen och ja­

kande svar inkommer från denne (jfr 1 kap. avtalslagen). Stockholms han­

delskammare finner uppenbart, att med uttrycket åsyftas köparens viljeför­

klaring, antingen denna har form av anbud eller accept.

Beträffande undantagsregeln i andra stycket av artikeln om »köparens

lag» anför Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund,

att regeln synes kunna föra med sig icke önskvärda konsekvenser. En sådan

tillfällighet som att säljaren eller hans representant mottager anbudet vid

ett personligt besök hos köparen bör icke utan vidare medföra, att köpar­

landets lag blir tillämplig. Invändningar i samma hänseende framställes av

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare. Den senare

framhåller, att det icke sällan torde bero på en tillfällighet, om en beställ­

ning avges direkt till säljarföretaget eller om den avges till säljaren eller

dennes representant, när någon av dem besöker köparens land, samt att re­

geln ger köparen viss möjlighet att ensidigt — genom att använda det ena

eller det andra av de nu angivna förfarandena för avgivande av beställning

— avgöra vilken lag som skall tillämpas. Detta kan vara betänkligt, särskilt

som säljaren icke kan förutsättas vara inställd på att den regel, som eljest

tillämpas beträffande hans försäljningar, sätts ur spel, om beställningen

mottagits i köparens hemvistland.

Departementschefen. Förevarande paragraf upptager, i anslutning till ar­

tikel 3 i konventionen, bestämmelser om vilken lag som skall tillämpas på

köpet i fall då någon partshänvisning icke föreligger. Enligt stadgandet till-

lämpas därvid som huvudregel »säljarens lag», d. v. s. lagen i det land där

säljaren har sitt hemvist då han mottager beställningen eller, om beställ­

ningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe, lagen i det land

där detta är beläget. Skall tillämplig lag bestämmas med ledning av sälja­

rens hemvist, är avgörande var säljaren hade sitt hemvist vid den tid då han

Kiingl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

23

mottog beställningen; senare förändringar i hemvistet spelar icke någon

roll. Uttrycket »fast driftställe» får anses äga samma innebörd som i 10

kap. 5 § rättegångsbalken; enligt detta lagrum må den som idkar jordbruk,

gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast

driftställe i tvist som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen sö­

kas där driftstället är. Enligt förarbetena till lagrummet fordras för att

driftställe skall anses fast att det finnes särskild anläggning eller annan sta­

digvarande anordning såsom kontor, fabrik, verkstad, handelsbod eller an­

nat försäljningsställe. Med anledning av ett par remissyttranden vill jag

framhålla att med »beställning» får avses köparens viljeförklaring, vare sig

den har form av anbud, som sedermera antages av säljaren, eller av accept

av ett av säljaren avgivet anbud. Enbart en uppmaning av köparen till säl­

jaren att avge ett anbud räknas däremot icke.

En remissinstans bär ifrågasatt om möjligheten att bestämma tillämplig

lag med hänsyn till säljarens fasta driftställe icke borde medföra en omar­

betning av rättegångsbalkens forumregler. Med den innebörd uttrycket en­

ligt vad jag nyss anfört har är detta emellertid icke erforderligt.

Från huvudregeln gäller två undantag. Det första, som upptagits i andra

stycket, innebär att »köparens lag», d. v. s. lagen i det land där köparen har

sitt hemvist eller där han innehar fast driftställe från vilket beställningen

göres, skall tillämpas om beställningen i detta land mottagits av säljaren

eller hans representant. Ordet representant har här vidsträckt betydelse och

täcker även de i konventionstexten särskilt nämnda fallen att säljaren före­

trädes av agent eller handelsresande. Det andra undantaget, som upptagits

i tredje stycket, gäller köp på börs eller auktion. På sådana köp tillämpas,

därest partshänvisning icke föreligger, lagen i det land där börsen finnes el­

ler auktionen äger rum. Med börs avses endast varubörs, eftersom konven­

tionen och lagförslaget icke omfattar köp av värdepapper. Undantaget avser

icke köp på internationella mässor.

Normalt medför reglerna i förevarande paragraf att köpet, i fall då båda

parter är närvarande vid avtalets ingående, kommer att regleras av lagen i

det land där avtalet ingicks. Den föreslagna ordningen innebär alltså att

man ansluter till en huvudprincip inom den internationella privaträtten

(lex loci eontractus).

5 §•

Paragrafen motsvarar artikel 4 i konventionen.

Konventionen. Artikel 4 innehåller specialbestämmelser rörande tillämp­

lig lag i fråga om undersökning av godset. Rörande sättet för sådan un­

dersökning skall, om annat ej uttryckligen avtalats, tillämpas lagen i det

land där undersökningen skall äga rum. Detsamma gäller i fråga om frister­

na för undersökningen och för meddelanden i anledning av denna samt be­

träffande de åtgärder som skall vidtagas därest godset avvisas.

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 149 är 1964

24

I departementspromemorian framhålles att skälet till dessa specialbe­

stämmelser är att en besiktning av sålda varor ofta är underkastad särskil­

da formföreskrifter och erfordrar medverkan av myndighet eller andra mer

eller mindre officiella organ och att därför besiktningen och vad därmed

sammanhänger bör rätta sig efter reglerna på den ort där besiktningen skall

äga rum. Regeln gäller emellertid endast former och frister för besiktning­

en. Huruvida part är skyldig att underkasta varan besiktning, huruvida han

i anledning av besiktningen har att reklamera, vad påföljden är av under­

låten besiktning eller reklamation etc. regleras av den lag som gäller för kö­

pet i allmänhet.

I promemorian anföres vidare:

Den i artikel 4 angivna lagen är lagen i det land där besiktningen skall

(»doit») äga rum, icke lagen i det land där den faktiskt sker. Var besikt­

ningen skall äga rum beror på köpeavtalet eller, i brist på bestämmelse däri,

på den lag som reglerar köpeavtalet i allmänhet. Part kan alltså enligt för­

slaget icke genom att arrangera besiktning i annat land göra dess regler till­

lämpliga. Möjligt är emellertid naturligtvis att t. ex. på grund av sjöolycka

eller annat trafikhinder en förläggning av besiktningen till annan ort än

som angivits i avtalet får anses vara i överensstämmelse med avtalet eller

den därå tillämpliga lagen.

Remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg och Sveriges advokat­

samfund anser att det i och för sig torde ha varit lämpligare att, såvitt av­

ser sättet och fristerna för undersökning av sålt gods, låta lagen i det land,

där godset faktiskt befinner sig, vara avgörande i stället för lagen i det land,

där sådan undersökning enligt avtalet skall äga rum. Den i artikeln upptag­

na regeln innebär, att man nödgas undersöka, hur förhållandena bedöms

enligt avtalslandets respektive säljarens och undantagsvis köparens hem­

lands lag, vilka lagar ofta icke tar och icke kan ta hänsyn till förhållandena

på den faktiska besiktningsorten. De praktiska skäl, som föranlett det i ar­

tikeln angivna undantaget från huvudregeln om en enhetlig lag för köpet,

har genom den avfattning konventionstexten nu erhållit i stor utsträckning

offrats för uppnående av en teoretiskt mer tilltalande, men praktiskt svår-

tillämplig regel.

Handelskammaren i Gävle anser att förevarande bestämmelse icke helt

motsvarar praxis inom handeln och näringslivet i övrigt. Det förefaller där­

jämte som om man med bestämmelsen — enligt vilken, för den händelse

annat icke uttryckligen avtalats mellan parterna, lagen i det land tillämpas,

där besiktningen enligt avtalet bort ske och ej där den faktiskt skett —

önskat omöjliggöra för en part att arrangera besiktning i ett land med för

honom ur besiktningssynpunkt mera fördelaktiga bestämmelser. Handels­

kammaren finner att, oavsett att besiktning av fullt legitima skäl kan kom­

ma att förläggas till annat land, svårigheter måste inträda, åtminstone for­

mellt, att uppfylla kraven i det land där besiktningen enligt avtalet skall

Kungl. Maj:ts proposition nr t i 9 år 196i

25

ske. Sålunda förekommer att i detta land gäller föreskrifter om medverkan

av offentlig myndighet, som ej finns på den plats där besiktningen faktiskt

företages.

Departementschefen. Från principen att den lag som enligt konventionen

är tillämplig på köpet skall reglera samtliga i anledning av köpeavtalet upp­

kommande frågor har det ansetts lämpligt att göra undantag i fråga om vis­

sa spörsmål som hänför sig till undersökning av godset. Undantaget avser

övervägande spörsmål av formell natur. Enligt artikel 4 i konventionen

skall i fråga om sättet för undersökningen av godset, frister för undersök­

ningen och meddelanden i anslutning till denna samt de åtgärder som skall

vidtagas därest godset avvisas, om ej annat uttryckligen avtalats, tillämpas

lagen i det land där undersökningen skall äga rum. Ett häremot svarande

stadgande har upptagits i förevarande paragraf.

Stadgandet har utsatts för viss kritik i några remissvar, varvid bl. a.

framhållits såsom mindre tillfredsställande att tillämplig lag bestämmes

med hänsyn till var undersökningen enligt köpeavtalet eller den tillämp­

liga lagen rätteligen skall äga rum, icke var godset faktiskt befinner sig.

Självfallet kan detta i vissa fall medföra tillämpningssvårigheter och den

framförda kritiken saknar icke berättigande. Det är emellertid en fördel att

regeln omöjliggör för part att genom att arrangera besiktning i annat land

göra dess regler tillämpliga. Såsom i departementspromemorian framhålles

torde för övrigt i vissa fall en rimlig avtalstolkning leda till att undersök­

ningen anses skola äga rum på den plats där godset faktiskt befinner sig

och att alltså lagen på denna plats blir att anse som tillämplig.

Parterna äger överenskomma att annan än den i stadgandet angivna

lagen skall tillämpas på här avsedda frågor. I motsats till vad som gäller

enligt 3 § måste sådan överenskommelse alltid vara uttrycklig. Parterna

kan rörande undersökningen välja annan lag än den som i övrigt skall

tillämpas på köpet.

Andra spörsmål rörande undersökning än de i stadgandet nämnda, t. ex.

huruvida köparen är pliktig företaga undersökning av godset och rätts­

verkningarna av en underlåtenhet i detta hänseende, avgöres av den på

köpet i allmänhet tillämpliga lagen. Detsamma gäller spörsmål om under­

sökningens omfattning samt frågor huruvida undersökningens resultat ger

part särskilda befogenheter, såsom rätt att häva köpet eller rätt att kräva

skadestånd, och huruvida sådana rättsverkningar är beroende av reklama­

tion.

6

§.

Paragrafen motsvarar artikel 6 i konventionen.

Konventionen. Artikel 6 ger konventionsstat rätt att åsidosätta den jäm­

likt konventionen bestämda lagen av hänsyn till s. k. ordre public.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

I departementspromemorian framhålles att konventionens bestämmelser,

särskilt det mycket vida spelrum som givits partsautonomien, kan tvinga

svenska domstolar att tillgripa ordre publicbestämmelsen för att upprät-

hålla betydelsefulla tvingande svenska rättsregler. Som exempel anföres

att domstolarna kan nödgas använda bestämmelserna för att genomföra

sådana tvingande regler som åsyftar att skydda avbetalningsköpare mot

obilliga avtalsvillkor och därvid ge begreppet ordre public en vidsträck­

tare innebörd än de hittills brukat. Även i annat avseende än då det gäller

tvingande regler kan artikel 6 komma att bli tillämpad av svenska dom­

stolar. Då artikel 5 från konventionens tillämpningsområde undantager

bl. a. parternas rättshandlingsförmåga och avtalets form, ligger det mot­

satsslutet nära till hands att övriga regler rörande avtalets giltighet skall

bedömas enligt den lag som enligt konventionen skall vara tillämplig på

köpet. Det kan emellertid tänkas att i något fall svenska domstolar an­

ser en enligt konventionen tillämplig utländsk lag innehålla så otillfreds­

ställande regler i förevarande avseende, att de finner sig föranlåtna att

i stället tillämpa svensk rätt, t. ex. rörande avtals ogiltighet på grund av

svek eller ocker. Ytterligare kan artikel 6 komma till användning ifall

den tillämpliga lagen efter köpeavtalets tillkomst ändrats med retroaktiv

verkan till förfång för part.

Remissyttrandena. Stockholms handelskammare framhåller att frågan

om innebörden av »ordre public» för domstolarna har sin praktiska be­

tydelse, särskilt då det gäller möjligheterna att vid tillämpning av annat

lands lag upprätthålla enligt svensk rätt tvingande regler. Enligt prome­

morian skulle domstolarna i dylika fall kunna bli nödsakade att med

återfallande på stadgandet om ordre public ge detta en vidsträcktare inne­

börd än de hittills brukat. Om domstolarna skulle göra detta -—- vilket

väl i och för sig kan förefalla tveksamt —- skulle en sådan godtycklig tolk­

ning med visst fog kunna kritiseras ur allmänna rättssäkerhetssynpunk­

ter. Handelskammaren i Göteborg anför i anslutning till nyssnämnda ut­

talande i promemorian, att den återhållsamhet som de svenska domstolar­

na hittills visat beträffande tillämpningen av svensk ordre public torde

ha varit i stort sett välgrundad och befrämjande för den internationella

samfärdseln. Man måste därför ställa sig i viss mån betänksam inför en

lagstiftning som förutsätter en ökad och vidgad tillämpning av ordre public-

principen. Konventionstextens införlivande med svensk lagstiftning medför

emellertid för den Sverige berörande internationella handeln fördelar som

ur praktisk synpunkt får anses överväga nackdelarna. Liknande synpunk­

ter anför Sveriges advokatsamfund.

Departementschefen. Artikel 6 i konventionen innehåller förbehåll för

s. k. ordre public. I förevarande paragraf har upptagits ett häremot sva-

27

rande stadgande. Med 1 kap. 12 § i 1937 års lag om internationella rättsför­

hållanden rörande dödsbo som förebild har stadgandet erhållit avfattningen,

att bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna

för rättsordningen här i riket ej må här vinna tillämpning.

I departementspromemorian framhålles att behov av att tillämpa stad­

gandet kan uppkomma i olika sammanhang och några exempel härpå

lämnas. Ett par remissinstanser har reagerat mot ett uttalande i prome­

morian som kan tolkas som om man på förevarande område skulle taga

större hänsyn till or dre public än som eljest är vanligt. För egen del fin­

ner jag en sådan vidare tillämpning knappast påkallad. Liksom sker på

andra internationellt privaträttsliga områden bör eljest tillämpliga rätts­

regler åsidosättas endast i ytterlighetsfall. Att en sådan restriktiv tillämp­

ning är åsyftad torde framgå av den föreslagna lagtexten.

Ikraftträdande

Departementschefen. Konventionen träder i kraft 60 dagar efter det att

det femte ratifikationsinstrumentet deponerats. Då konventionen hittills

biträtts av tre stater, kommer de nordiska staternas ratifikationer att

medföra att konventionen träder i kraft, överenskommelse har träffats

att samordna de nordiska ratifikationerna.

Lagen bör träda i kraft samtidigt som konventionen. För att möjlig­

göra detta bör i lagen upptagas bestämmelse att den träder i kraft den dag

Kungl. Maj :t förordnar.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över det inom justitie­

departementet upprättade förslaget till lag om tillämplig lag beträffande in­

ternationella köp av lösa saker måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Ur protokollet:

Mats Larsson

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Bilaga A

(Översättning)

Convention sur la loi applicable aux

ventes å caractére International

d’objets mobiliers corporels

Les Etats signataires de la présen-

te Convention ;

Désirant établir des dispositions

communes concernant la loi appli­

cable aux ventes d’objets mobiliers

corporels ;

Ont résolu de conclure nne Con­

vention å cet effet et sont convenus

des dispositions suivantes :

Article premier

La présente Convention est ap­

plicable aux ventes å caractére Inter­

national d’objets mobiliers corporels.

Elle ne s’applique pas aux ventes

de titres, aux ventes de navires et

de bateaux ou d’aéronefs enregistrés,

aux ventes par autorité de justice ou

sur saisie. Elle s’applique aux ventes

sur documents.

Pour son application sont assimi-

lés aux ventes les contrats de livrai-

son d’objets mobiliers corporels ä

fabriquer ou å produire, lorsque la

partie qui s’oblige å livrer doit four-

nir les matiéres premiéres nécessai-

res å la fabrication ou å la produc-

tion.

La seule déclaration des parties,

relative å 1’application d’une loi ou

å la compétence d’un juge ou d’un

arbitre, ne suffit pas å donner å la

vente le caractére International au

sens de 1’alinéa premier du présent

article.

Article 2

La vente est régie par la loi in-

terne du pays désigné par les parties

contractantes.

Cette désignation doit faire l’objet

Konvention om tillämplig lag beträffande

internationella köp av lösa saker

Denna konventions signatärmak-

ter,

som önska åstadkomma gemen­

samma bestämmelser om tillämplig

lag beträffande köp av lösa saker,

hava beslutat att för detta ända­

mål avsluta en konvention och hava

överenskommit om följande bestäm­

melser :

Artikel 1

Denna konvention är tillämplig på

sådana köp av lösa saker som hava

internationell karaktär.

Den är icke tillämplig på köp av

värdepapper, köp av registrerade far­

tyg eller luftfartyg eller försäljning

genom judiciell myndighets åtgärd

eller i exekutiv ordning. Den är till­

lämplig på köp mot dokument.

Vid dess tillämpning skola med

köp likställas avtal om leverans av

lösa saker, vilka skola tillverkas el­

ler framställas, när det för tillverk­

ningen eller framställningen nödvän­

diga materialet skall tillhandahållas

av den som åtagit sig leveransen.

Enbart parternas förklaring med

avseende å tillämpning av viss lag el­

ler å viss domstols eller skiljemans

behörighet är icke tillfyllest för att

giva köpet internationell karaktär i

den mening som avses i första styc­

ket av denna artikel.

Artikel 2

På köpet skall tillämpas den in­

terna lag till vilken parterna hänvi­

sat.

Hänvisningen skall ske genom ut-

29

Kungl. Maj:ts proposition nr lb9 år 196b

d’une clause expresse, ou résulter in-

dubitablement des dispositions du

contrat.

Les conditions, relatives au con-

sentement des parties quant å la loi

déclarée applicable, sont déterminées

par eette loi.

Artide 3

A défaut de loi déclarée applicable

par les parties, dans les conditions

prévues å l’article précéaent, la vente

est régie par la loi interne du pays

ou le vendeur a sa résidence habi-

tuelle au moment ou il recoit la com-

mande. Si la commande est re<jue

par un établissement du vendeur, la

vente est régie par la loi interne du

pays ou est situé cet établissement.

Toutefois, la vente est régie par la

loi interne du pays ou 1’acheteur a

sa résidence habituelle, ou dans le-

quel il posséde 1’établissement qui a

passé ia commande, si c’est dans ce

pays que la commande a été regue,

soit par le vendeur, soit par son

représentant, agent ou commis-voya-

geur.

S’il s’agit d’un marché de bourse

ou d’une vente aux encheres, la ven­

te est régie par la loi interne du pays

ou se trouve la bourse ou dans lequel

sont effectuées les encheres.

Artide b

A moms de clause expresse con-

traire, la loi interne du pays ou doit

avoir lien 1’examen des objets mobi-

liers corporels délivrés en vertu de

la vente est applicable, en ce qui con-

cerne la forme et les délais dans les-

quels doivent avoir lieu 1’examen et

les notifications relatives å 1’examen,

ainsi que les mesures å prendre en

cas de refus des objets.

Artide 5

La présente Convention no s’ap-

plique pas :

1. å la capacité des parties ;

2. å la forme du contrat ;

tryckligt avtalsvillkor eller otvetydigt

framgå av bestämmelserna i avtalet.

Betingelserna för parternas över­

enskommelse om viss tillämplig lag

bedömes enligt denna lag.

Artikel 3

Hava parterna icke i enlighet med

bestämmelserna i föregående artikel

förklarat viss lag vara tillämplig, till-

lämpas på köpet den interna lagen

i det land, i vilket säljaren har sitt

hemvist då han mottager beställning­

en. Om beställningen mottages vid

ett säljaren tillhörigt fast driftställe,

tillämpas lagen i det land där detta

är beläget.

På köpet tillämpas dock lagen i det

land, där köparen har sitt hemvist

eller i vilket han äger fast driftställe

från vilket beställningen gjorts, så­

framt beställningen mottagits i det­

ta land av säljaren eller av dennes

representant, agent eller handelsre­

sande.

Beträffande köp på börs eller auk­

tion tillämpas den interna lagen i

det land, där börsen finnes eller auk­

tionen äger rum.

Artikel b

Om annat ej uttryckligen avtalats,

tillämpas den interna lagen i det

land, där undersökning av det på

grund av avtalet levererade godset

skall äga rum, beträffande sättet

och tidsfristerna för undersökning­

en och för meddelanden i anledning

av denna samt beträffande de åtgär­

der som skola vidtagas därest god­

set avvisas.

Artikel 5

Denna konvention äger icke till-

lämpning

1. på parternas rättshandlingsför-

måga;

2. på köpeavtalets form;

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 196b

3. au transfert de propriété, étant

entendu toutefois que les diverses ob­

ligations des parties, et notamment

celles qui sont relatives aux risques,

sont soumises å la loi applicable å la

vente en vertu de la présente Conven-

tion ;

4. aux effets de la vente å 1’égard

de toutes personnes autres que les

parties.

Artide 6

Dans chacun des Etats contrac-

tants, 1’application de la loi détermi-

née par la présente Convention peut

étre écartée pour un motif d’ordre

public.

Article 7

Les Etats contractants sont conve-

nus d’introduire les dispositions des

articles 1—6 de la présente Conven­

tion dans le droit national de leurs

pays respectifs.

Artide 8

La présente Convention est ouver-

te å la signature des Etats représen-

tés å la Septiéme Session de la Con-

férence de La Haye de Droit Interna­

tional Privé.

Elle sera ratifiée et les instruments

de ratification seront déposés auprés

du Ministére des Affaires Etrangéres

des Pays-Bas.

Il sera dressé de tout dépöt d’in-

struments de ratification un procés-

verbal, dont une eopie, certifiée con-

forme, sera remise, par la voie diplo-

matique, å chacun des Etats signa-

taires.

Artide 9

La présente Convention entrera en

vigueur le soixantiéme jour å partir

du dépöt du cinquiéme instrument

de ratification prévu par 1’article 8,

alinéa 2.

Pour chaque Etat signataire, rati-

fiant postérieurement la Convention,

3. på äganderättens övergång, dock

att beträffande parternas förpliktel­

ser, särskilt med avseende å faran

för godset, skall gälla den lag som

till följd av konventionen är tillämp­

lig på köpet;

4. på köpets rättsverkningar i för­

hållande till andra än parterna.

Artikel 6

I envar av de fördragsslutande sta­

terna må tillämpningen av den jäm­

likt konventionen bestämda lagen

åsidosättas av hänsyn till grunderna

för den inhemska rättsordningen

(ordre public).

Artikel 7

De fördragsslutande staterna äro

ense om att införliva bestämmelser­

na i artiklarna 1—6 med respektive

länders nationella lagstiftning.

Artikel 8

Denna konvention är öppen för un­

dertecknande av de stater som voro

företrädda vid Haagkonferensens för

internationell privaträtt sjunde ses­

sion.

Den skall ratificeras, och ratifika­

tionsinstrumenten skola deponeras i

Nederländernas utrikesministerium.

Vid varje deponering av ratifika­

tionsinstrument skall upprättas ett

protokoll, varav en behörigen styrkt

avskrift på diplomatisk väg skall till­

ställas envar av signatärmakterna.

Artikel 9

Denna konvention skall träda i

kraft å sextionde dagen efter det att

det femte ratifikationsinstrumentet

deponerats på sätt i artikel 8 andra

stycket sägs.

För varje signatärmakt, som sena­

re ratificerar konventionen, skall

31

Kungl. Maj ds proposition nv l it) år 196b

celle-ci entrera en vigueur le soixan­

tiéme jour å partir de la date du dé­

pöt de son instrument de ratifica-

tion.

Article 10

La présente Convention s’applique

de plein droit aux territoires métro-

politains des Etats contractants.

Si un Etat contractant en désire la

mise en vigueur dans tous les autres

territoires, ou dans tels des autres

territoires dont les relations interna-

tionales sont assurées par lui, il no-

tifiera son intention å cet effet par

un acte qui sera déposé auprés du

Ministére des Affaires Etrangcres

des Pays-Bas. Celui-ci en enverra,

par la voie diplomatique, une copie,

certifiée conforme, å chacun des

Etats contractants. La présente Con­

vention entrera en vigueur pour ees

territoires le soixantiéme jour apres

la date du dépöt de l’acte de notifi-

cation mentionné ci-dessus.

11 est entendu que la notification,

prévue par 1’alinéa 2 du présent ar­

ticle, ne pourra avoir effet qu’aprés

1’entrée en vigueur de la présente

Convention en vertu de son article

9, alinéa premier.

Artide 11

Tout Etat, non représenté å la Sep-

tiéme Session de la Conférence de La

Haye de Droit International Privé

pourra adhérer å la présente Conven­

tion. L’Etat désirant adhérer noti-

fiera son intention par un acte qui

sera déposé auprés du Ministére des

Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

Celui-ci en enverra, par la voie diplo­

matique, une copie, certifiée confor-

me, ä chacun des Etats contractants.

La Convention entrera eu vigueur,

pour l’Etat adhérant, le soixantiéme

jour apres la date du dépöt de 1’acle

d’adhésion.

Il est entendu que le dépöt de l’ac-

denna träda i kraft å sextionde da­

gen efter dagen för deponeringen av

dess ratifikationsinstrument.

Artikel 10

Denna konvention är tillämplig på

de fördragsslutande staternas moder-

landsområden.

Om en fördragsslutande stat öns­

kar, att konventionen skall försättas

i kraft beträffande den fördragsslu­

tande statens alla övriga områden

eller beträffande sådana övriga om­

råden för vilkas internationella för­

bindelser staten svarar, skall staten

tillkännagiva denna sin avsikt i en

handling, som skall deponeras i Ne­

derländernas utrikesministerium.

Ministeriet skall på diplomatisk väg

tillställa envar av de fördragsslutan­

de staterna en bestyrkt avskrift av

handlingen. Konventionen skall be­

träffande dessa områden träda i

kraft å sextionde dagen efter dagen

för deponeringen av nyssnämnda till­

kännagivande.

Det i andra stycket av denna arti­

kel avsedda tillkännagivandet skall

icke medföra verkan förrän konven­

tionen trätt i kraft jämlikt artikel 9

första stycket.

Artikel 11

Varje stat, som icke var företrädd

vid Haagkonferensens för internatio­

nell privaträtt sjunde session, skall

kunna ansluta sig till denna konven­

tion. Stat, som önskar ansluta sig,

skall tillkännagiva denna sin avsikt

i en handling, som skall deponeras i

Nederländernas utrikesministerium.

Ministeriet skall på diplomatisk väg

tillställa envar av de fördragsslutan­

de staterna en bestyrkt avskrift av

handlingen. För stat, som ansluter

sig, skall konventionen träda i kraft

å sextionde dagen efter dagen för de­

ponering av anslutningshandlingen.

Deponering av anslutningshand-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

te cTadhésion ne pourra avoir lieu

qu’aprés 1’entrée en vigueur de la

présente Convention en vertn de l’ar-

ticle 9, alinéa premier.

Article 12

La présente Convention aura une

durée de cinq ans å partir de la date

indiquée dans 1’article 9, alinéa pre­

mier, de la présente Convention. Ce

terme commencera å courir des cette

date, méme pour les Etats qui l’au-

ront ratifiée ou y auront adhéré pos-

térieurement.

La Convention sera renouvelée ta-

citement de cinq ans en cinq ans,

sauf dénonciation.

La dénonciation devra, au moins

six mois avant 1’expiration du terme,

étre notifiée au Ministére des Affai-

res Etrangéres des Pays-Bas, qui en

donnera connaissance å tous les au-

tres Etats contractants.

La dénonciation peut se limiter

aux territoires, ou å certains des ter-

ritoires indiqués dans une notifica-

lion faite en vertu de 1’article 10, ali­

néa 2.

La dénonciation ne produira son

effet qu’å l’égard de l’Etat qui 1’aura

notifiée. La Convention restera en

vigueur pour les autres Etats con­

tractants.

En foi de quoi, les soussignés, du-

ment autorisés par leurs Gouverne-

ments respectifs, ont signé la pré­

sente Convention.

Fait å La Haye, le 15 juin 1955, en

un seul exemplaire, qui sera déposé

dans les archives du Gouvernement

des Pays-Bas et dont une copie, cer-

tifiée conforme, sera remise, par la

voie diplomatique, å chacun des

Etats représentés å la Septiéme Ses­

sion de la Conférence de La Haye de

Droit International Privé.

ling kan icke äga rum förrän kon­

ventionen trätt i kraft jämlikt arti­

kel 9 första stycket.

Artikel 12

Denna konvention skall gälla i

fem år räknat från den dag som an-

gives i artikel 9 första stycket i kon­

ventionen. Denna tid skall börja lö­

pa från sagda dag även för stater

som senare ratificerat eller anslutit

sig till konventionen.

Konventionen skall, om uppsäg­

ning icke sker, utan vidare tillkän­

nagivande anses förlängd för fem år

i sänder.

Uppsägning skall minst sex må­

nader före giltighetstidens utgång

tillkännagivas hos Nederländernas

utrikesministerium, som skall un­

derrätta samtliga övriga fördragsslu-

tande stater därom.

Uppsägning kan begränsas till att

avse de områden eller vissa av de

områden som angivits i tillkännagi­

vande jämlikt artikel 10 andra styc­

ket.

Uppsägning skall äga verkan en­

dast beträffande stat som verkställt

uppsägningen. För övriga fördrags-

slutande stater skall konventionen

förbliva i kraft.

Till bekräftelse härav hava under­

tecknade, därtill behörigen bemyn­

digade, undertecknat denna konven­

tion.

Som skedde i Haag den 15 juni

1955 i ett enda exemplar, som skall

deponeras i Nederländska regering­

ens arkiv och varav bestyrkt avskrift

på diplomatisk väg skall tillställas

envar av de stater som voro företräd­

da vid Haagkonferensens för inter­

nationell privaträtt sjunde session.

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

33

Utdrag ao protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 apiil

1964.

Närvarande:

justitieråden R^omanus,

D^igman,

regeringsrådet H^olmgren,

justitierådet B^ergsten.

Enligt lagrådet den 18 februari 1964 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 24 januari 1964, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhäm­

tas över upprättat förslag till lag om tillämplig lag beträffande internatio­

nella köp av lösa saker.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av lagbyråchefen Torwald Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

Utdrag av protokollet över jnstitiedcpartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

L^indström, L^ange, L^indholm. J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist,

A^spling, P^alme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson, lagrådets den

14 april 1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 januari 1964 re­

mitterade förslaget till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp

av lösa saker. Föredraganden anför följande:

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran. Tidigare har, så­

som framgår av vad som anförts vid remissen till lagrådet förutsatts att

den till grund för lagförslaget liggande Haagkonventionen den 15 juni

1955 skulle gälla vid sidan av den konvention rörande uniform köplag, som

varit under förberedande under många år och till vilken slutligt förslag

förra året framlagts av en särskild expertkommitté. Sedan en konferens

för behandling av detta förslag inletts i Haag den 2 april 1964, har det emel­

lertid visat sig att den nya konventionen kan få ett sådant innehåll att

utrymme icke lämnas för tillämpning av 1955 års konvention. Hur härmed

förhåller sig kan icke avgöras förrän den nya konventionen fått sin slut­

liga utformning. Det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att fram­

deles avgöra huruvida och i så fall när 1955 års konvention bör ratifice­

ras och den nu föreslagna lagstiftningen bringas i kraft.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen dels att antaga det berörda lagförslaget, dels ock bemyn­

diga Kungl. Maj:t att godkänna den i Haag den 15 juni 1955 dagtecknade

konventionen om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa

saker.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in-

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640040