Prop. 1964:202

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

1

Nr 202

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård; given Stockholms slott den 13 novem­

ber 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhets- vård.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196 i

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 16 oktober 196å.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

,

E

denman

, J

ohansson

, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-

E

ric

N

ilsson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om viss ändring i ngkterhetsvårdslagen samt anför.

Genom tilläggsdirektiv den 8 november 1963 har komnninalrättskommit- tén fått i uppdrag att utreda frågan om möjligheterna till vidgad delega­ tionsrätt inom kommunalförvaltningen. I dessa tilläggsdirektiv uttalar che­ fen för inrikesdepartementet, att en fristående lokal förvaltning för olika kommundelar är mindre ändamålsenlig. Vidare anföres i direktiven bl. a., att det synes möjligt att vidga rätten till delegation t. ex. så att avgörandet av vissa ärenden, som endast berör viss kommundel eller där bosatta med­ borgare, får överlämnas till ledamot eller suppleant i den centrala nämnden jämte en eller flera utanför nämnden stående personer från orten. Härige­ nom skulle, heter det i fortsättningen, fördelarna av central förvaltning i huvudsak bevaras samtidigt som olika kommundelar skulle kunna beredas kontinuerlig representation vid avgörandet av förvaltningsangelägenheter som har särskild anknytning till orten och dess befolkning. Med hänsyn till dylika organs sammansättning synes rätten till delegation inte behöva inskränkas enbart till rutinärenden. Ärenden av stor vikt eller principiell betydelse bör dock förbehållas den centrala nämnden, som även bör kunna meddela generella direktiv för handhavandet av uppgifter som sålunda dele­ geras.

önskemål har framställts om att kommuner, som så finner lämpligt, re­ dan innan det nämnda utredningsarbetet är avslutat skall få möjlighet att söka sig fram till en organisation i enlighet med de riktlinjer, som angivits i tilläggsdirektiven till kommunalrättskommittén. Med anledning därav har inom socialdepartementet upprättats en den 1 juli 1964 dagtecknad prome­ moria (stencilerad) angående handläggning av socialvårdsärenden inom kommunerna, utmynnande i förslag om viss ändring i nykterhetsvårdslagen.

o

Promemorian bär remissbehandlats i vanlig ordning och jag anhåller nu att få upptaga ärendet till närmare prövning.

Gällande bestämmelser

Nämndernas sammansättning m. in.

Enligt lagen den t januari 1956 (nr 2) om socialhjälp skall i varje kom­ mun finnas en socialnämnd (2 §). Ledamöter och suppleanter i nämnden väljs av fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer, dock minst fem. Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det tal, som erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1 (3 §). Beträffande bl. a. valbar­ het, mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, beslut­ förhet och jäv, förfarandet vid fattande av beslut samt ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet äger kommunallagens bestämmelser om kom­ munens styrelse motsvarande tillämpning (4 §). I fråga om valbarhet inne­ bär detta, att något annat territoriellt villkor inte gäller än bosättning inom kommunen. Socialnämnden äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar (5 § första stycket).

Där så finnes påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan socialnämndens ledamöter, må kommunens fullmäktige eller, efter bemyndigande av dem, socialnämnden indela kommunen i distrikt. Om så skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att utöva den närmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten inom distriktet (9 §)•

I barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) stadgas att i varje kommun skall finnas eu barnavårdsnämnd (2 § andra stycket). Ledamöter och supp­ leanter väljs av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestäm­ mer, dock minst fem. Där så lämpligen kan ske, bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden (7 § första stycket). Beträffande proportio­ nellt valsätt gäller samma bestämmelser som nyss redovisats i fråga om so^ cialnämnd (7 § andra stycket). Likaså skall kommunallagens bestämmelser om kommunens styrelse ha motsvarande tillämpning beträffande hl. a. val­ barhet, mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, be­ slutförhet och jäv, förfarandet vid fattande av beslut samt ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet, med det undantag dock att i kommunens tjänst anställd befattningshavare inte på grund av denna sin tjänsteställning är obehörig att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd (8 §). Jämväl barnavårdsnämnd äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar (It) § första stycket). Är behovet av juridisk sakkunskap inte tillgodosett inom nämnden, bör den anlita biträde av lag­ faren ]>erson (It) § andra stycket).

Enligt lagen den 27 juli 195t (nr 579) om nykterhctsvård (ändrad i före­ varande avseenden 15156: 225 och 15)63: 339) skall i varje kommun finnas en kommunal nykterhetsnämnd (3 § första stycket). Denna nämnd skall ul-

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 10(it

gas till avgörande av avdelning endast under villkor, att samtliga ledamöter eller suppleanter för dem är tillstädes och om beslutet ense.

Dispens från gällande bestämmelser m. m.

Enligt It § andra stycket socialhjälpslagen äger Kungl. Maj:t, därest or­ ganisationen av socialhjälpsverksamheten i annan kommun än Stockholm inte lämpligen kan anordnas efter vad i lagen stadgas, på framställning av kommunens fullmäktige medge de undantag som finnes påkallade.

Även enligt barnavårdslagen, 13 § andra stycket, äger Kungl. Maj :t, därest organisationen av barnavården i annan kommun än Stockholm inte lämpli­ gen kan anordnas enligt lagens stadganden, på framställning av kommu­ nens fullmäktige medge undantag. Dispensen får dock inte avse stadgande- na i 2 och 3 §§ barnavårdslagen. I 2 § utsäges bl. a. att i varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd och i 3 § anges vissa allmänna åligganden för nämnden, vilka syftar till en samordning och planering av den barnavårdan­ de verksamheten och till en intensifiering av den allmänt förebyggande vår­ den.

Enligt 8 § 2 mom. andra stycket ngkterhetsvårdslagen äger Kungl. Maj :t för viss kommun förordna, att befattningen med andra ärenden än körkorts- ärenden, i vilka delegationsrätt föreligger redan enligt 8 § 2 mom. första stycket, må i den utsträckning Kungl. Maj :t bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott, som utsetts inom nykterhetsnämnden. Närmare före­ skrifter om arbetsutskotts sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196b

Departementspromemorian

I promemorian uttalas inledningsvis, att för socialvården, liksom för kommunens styrelse, såsom huvudprincip gäller att kommunen är en odelad förvaltningsenhet. Det skall således i varje kommun finnas en socialnämnd, en barnavårdsnämnd och en nykterhetsnämnd. Denna centrala förvaltning medför enhetlighet och i allmänhet större effektivitet.

I stora kommuner kan dock vissa arbetsorganisatoriska svårigheter upp­ stå. Den i och för sig nödvändiga utvecklingen mot större kommuner kräver beaktande även från andra synpunkter. Sannolikheten för att kommunens olika delar blir representerade i de olika nämnderna minskas ju större kom­ munen är. Det ligger nära till hands att anta att en minskad lokal repre­ sentation kan leda till bristande orts- och personkännedom hos nämndleda­ möterna och till sämre kontakt med lokala problem och synpunkter, önske­ mål har därför — särskilt i kommuner, som avser att ansöka om samman­ läggning — framkommit angående åtgärder som tillgodoser de lokala in­ tressena bl. a. inom socialvårdens område.

Samtidigt med nu antydda önskemål gör sig gällande en strävan att inom

9

socialvården tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen, vilken innebär att olika slag av ärenden rörande en och samma familj handläggs av samma sociala organ.

När det gäller möjligheterna att inom ramen för nuvarande bestämmelser åstadkomma en samordning av de kommunala nämnderna på socialvårds- området påpekas i promemorian, att varken socialhjälpslagen, barnavårds­ lagen eller nykterhetsvårdslagen innehåller tvingande bestämmelser om särskilda kvalifikationer för ledamöterna i vederbörande nämnd, med un­ dantag av att sistnämnda lag föreskriver att såväl män som kvinnor skall va­ ra representerade i nämnden. Ingenting hindrar alltså att samma ledamöter inväljs i de olika sociala nämnderna. En sådan nämndorganisation innebär självfallet en kraftig minskning av antalet förtroendemän, varigenom möj­ ligheterna att åstadkomma en tillräcklig lokal representation och person­ kännedom ytterligare försvagas. Vidare skulle en sådan koncentrerad nämndorganisation, åtminstone i större kommuner, göra det omöjligt eller mycket svårt för nämnden att hinna behandla alla ärenden, och det även om förefintliga delegationsmöjligheter tillvaratages. Därför har, anföres det i promemorian, även med utgångspunkt i familjeprincipen framkommit önskemål om möjligheter att fördela viss del av arbetet på organ med lokal förankring.

I promemorian erinras om att kommunalrättskommittén har att utreda frågan om vidgade delegationsmöjligheter inom kommunalförvaltningen och att till socialpolitiska kommittén för beaktande överlämnats riksdagens skrivelse den 22 november 1963 (nr 353), i anledning av väckta motioner om en enhetlig socialvårdslagstiftning, in. m.

I fråga om utvägar att i avbidan på resultatet av utredningsarbetet tillgo­ dose önskemålen om möjlighet till lokal fördelning av beslutanderätten i socialvårdsärenden uttalas i promemorian, att delegation inom vederböran­ de nämnd är medgiven såväl enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna som enligt nykterhetsvårdslagen. I de två förstnämnda lagarna är denna delc- gationsmöjlighet konstruerad på likartat sätt. Om kommunens fullmäktige så beslutar, äger respektive nämnd uppdraga åt en särskild, inom nämnden bildad avdelning eller ledamot av nämnden eller befattningshavare i kom­ munens tjänst att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ären­ den, som skall anges i fullmäktiges beslut.

De enda ärenden, som i socialhjälpslagen är undantagna från delegations­ rätt, är framställningar och yttranden till kommunens fullmäktige. I för­ arbetena till lagen (prop. 1955: 177 s. 277) förklarade emellertid föredra­ gande departementschefen, att han förutsatte att kommunerna koinme att iakttaga en viss försiktighet och inte medge delegation av beslutanderätten i ärenden av större vikt.

I barnavårdslagen är undantagen från delegationsrätten betydligt fler, beroende på alt denna lag innehåller ett flertal bestämmelser om tvångs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

ingripanden mot enskild person. I bl. a. dessa fall är delegation inte tillåten. Sålunda får nämnden endast samfällt besluta om omhändertagande för sam- hällsvård enligt 29 § — motsvarande vad som tidigare benämndes skydds- uppfostran — eller för utredning eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola. Inte heller får förmaning eller varning eller föreskrif­ ter rörande underårigs levnadsförhållanden meddelas annat än genom sam­ fällt beslut. Samma sak gäller förordnande om övervakning. Vidare måste vissa beslut i fråga om fosterbarn fattas av nämnden i dess helhet, däribland tillstånd att mottaga fosterbarn och förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn från fosterhemmet. De uppgifter som åvilar barnavårdsnämnd enligt föräld- rabalken får inte heller delegeras, varjämte vissa beslut enligt lagarna om allmänna barnbidrag och bidragsförskott är förbehållna nämnden i dess hel­ het, liksom rätten att utdöma förelagt vite. Slutligen må nämnden endast genom samfällt beslut göra framställning eller avge yttrande till kommu­ nens fullmäktige.

I förarbetena till barnavårdslagen (prop. 1960: 10 s. 222) uttalade före­ dragande statsrådet bl. a., att det med hänsyn till arten av barnavårdsnämn­ dens uppgifter befunnits nödvändigt att genom ett flertal undantagsbestäm­ melser begränsa delegationsrätten inom tämligen snäva gränser. Trots dessa begränsningar bedömdes delegationsrätten vara tillräckligt långtgåen­ de även i medelstora och större kommuner; vid behov borde emellertid dispens kunna ifrågakomma.

I nykterhetsvårdslagen, som tillkom före socialhjälps- och barnavårds- lagarna, saknas bestämmelser om möjlighet för fullmäktige att delegera beslutanderätten. Däremot kan nykterhetsnämnden själv uppdraga åt ord­ föranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande till polismyndighet i körkortsärenden.

Gemensamt för de nu redovisade bestämmelserna är, framhålles det i promemorian, att de endast möjliggör delegation inom respektive nämnd. Härutinnan överensstämmer socialvårdslagstiftningen med vad som enligt kommunallagen gäller för nämnder för oreglerad förvaltning.

Vad gäller möjligheten till delegation av beslutanderätten till lokala or­ gan utanför nämnden framhålles i promemorian, att socialhjälpslagen inne­ håller en generell dispensregel, som ger Kungl. Maj :t möjlighet att medge viss kommun att genomföra en organisation av socialhjälpen som avvi­ ker från den i lagen angivna. Något formellt hinder föreligger således inte för Kungl. Maj:t att ge en kommun möjlighet att överföra socialnämndens beslutanderätt till organ för olika delar av kommunen. Varje sådant organ bör — såsom understrukits i tilläggsdirektiven till kommunalrättskommit- tén — ha att besluta endast i ärenden, som rör den ifrågavarande kommun­ delen eller där bosatta medborgare. Ledningen av verksamheten i stort bör alltfort förbehållas den centrala nämnden.

I barnavårdslagen finns, fortsätter promemorian, i huvudsak samma ge­

15

för, om det inte vore lämpligt att låta frågan anstå i avvaktan på kommunal- rättskommittcns förslag.

När det gäller de i promemorian antydda principerna för t i 11- lämpningen av den föreslagna dispensregeln i nykter- hetsvårdslagen och av motsvarande regel i barnavårdslagen råder delade meningar bland remissorganen. Diskussionen har i huvudsak rört frågan huruvida beslut i frågor angående administrativa frihetsberövanden bör förbehållas den centrala nämnden eller överlåtas på det lokala organet.

Den i promemorian hävdade uppfattningen att Kungl. Maj :t — under vissa angivna förutsättningar rörande det lokala organets sammansätt­ ning, underställningstvång i vissa fall m. m. — skulle kunna medge delega­ tion även av beslut i frågor rörande administrativa frihetsberövanden har vunnit anslutning eller lämnats utan erinran av överståthållarämbetet, läns­ styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, socialpoli­ tiska kommittén, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges socialt jänstemannaförbund samt det stora flertalet av tillfrågade länsnykterhetsnämnder och kommu­ nala myndigheter.

Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län är de i promemorian upptagna grun­ derna för tillämpning av den generella dispensregeln väl avvägda. En förut­ sättning för delegering av här ifrågavarande relativt stora befogenheter sy­ nes emellertid, säger länsstyrelsen, böra vara att delegation inte sker till organ för alltför små kommundelar utan exempelvis till före detta kommu­ ner, som inlemmats i enheter motsvarande nuvarande kommunblock. Svens­ ka nykterhetsvårdsförbundet anför, att då det gäller frågor om frihetsberö­ vande för enskilda personer betänkligheter kan anföras mot att dessa beslut skulle få delegeras. Å andra sidan är det enligt förbundet i sådana ärenden av största vikt att vid bedömningen få del av den personkännedom, som de- legationsledamöterna kan besitta. Då det också ofta i dessa ärenden är an­ geläget att kunna vidtaga åtgärderna utan alltför stor tidsspillan, vore det för tungrott med en organisation där delegationen avgav yttrande och centralnämnden fattade beslut. Eftersom det förutsätts, att beslut kan fat­ tas endast om enighet råder inom delegationen, synes risker ur rättssäker­ hetssynpunkt inte finnas och förbundet anser sig därför kunna tillstyrka förslaget i vad avser delegationernas kompetens.

Däremot har socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kalmar, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kop­ parbergs och Norrbottens län ställt sig kritiska till en delegationsrätt, som omfattar även frågor om administrativa frihetsberövanden.

Socialstyrelsen anser, att hl. a. beslut enligt barnavårdslagen om omhän­ dertagande för samhällsvård eller utredning, framställning om intagning i ungdomsvårdsskola och om förbud alt skilja fosterbarn från fosterhemmet

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

bör fattas av den centrala nämnden. Styrelsen grundar sin uppfattning bl. a. på det faktum, att det visat sig mycket svårt för de nuvarande nämn­ derna att erhålla expertis, särskilt att få tillgång till juridisk sakkunskap. Tillämpningen av barnavårdslagens formföreskrifter bereder fortfarande många barnavårdsnämnder stora svårigheter. Erinras kan för övrigt om den allmänna debatten rörande rättssäkerheten inom socialvården, kraven på införandet av socialdomstolar etc. Socialstyrelsen anser i princip att ärenden av angiven typ inte bör avgöras av en kommundels- eller stads­ delsnämnd, där lokala intressen och hänsyn kan komma till alltför starkt ut­ tryck i den ena eller andra riktningen. Ärenden av ifrågavarande typ krä­ ver vidare för enhetlig bedömning erfarenhet och överblick. Antalet ärenden av här ifrågavarande slag torde i de flesta kommuner inte vara så stort, att de lokala nämndorganen kan väntas erhålla dylik erfarenhet. Ansvaret för dessa beslut bör vila på den centrala samfällda nämnden. Beträffande Stock­ holm råder emellertid särskilda förhållanden, eftersom antalet omhänder­ tagandeärenden och därmed jämförbara ärenden är mycket stort. Det är möjligt att förhållandena i Göteborg och Malmö även kan ge anledning till att omhändertagandeärenden m. fl. ärenden bör avgöras inte av central nämnd utan av stadsdelsnämnd och att för dessa städer undantag bör göras från den angivna principen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att en eventuell dispens inte bör om­ fatta ärenden rörande omhändertagande enligt barnavårdslagen, framställ­ ning om intagning i ungdomsvårdsskola, förbud att skilja fosterbarn från fosterhemmet eller framställning om tvångsintagning på vårdanstalt för alkoholmissbrukare. På grund av de ingripande konsekvenser, som ett beslut kan medföra för den enskilde, bör ärendena i fråga handläggas av den centrala nämnden. Härför talar enligt länsstyrelsens mening bl. a. att anta­ let ledamöter i denna som regel torde bli större än i de lokala organen, vilket är ägnat att medföra en mera allsidig prövning. Genom ärendenas hänfö­ rande till ett enda beslutande organ får vidare detta större erfarenhet rö­ rande handläggningen av de ofta svårbedömbara spörsmål, som kan uppstå.

Härigenom vinnes i sin tur garantier för en enhetlig praxis. Under åbe­ ropande av det anförda avstyrker länsstyrelsen bestämt promemorians förslag i denna del. Under alla förhållanden anser länsstyrelsen att slutlig ställning inte bör tagas till förevarande spörsmål förrän kommunalrätts- kommitténs förslag kommer under bedömande. Liknande synpunkter fram- föres av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län kan en lokal anknytning av alltför snäv karaktär med hänsyn till ledamöternas personliga relationer i begrän­ sad miljö innebära en fara, att avgörandena i alltför hög grad påverkas av personliga hänsynstaganden åt olika håll. Framför allt pekar erfarenheterna från mindre kommuner på risken, att vederbörande, med hänsyn till de ofta djupgående verkningar ett ingripande i dylika frågor kan ge upphov till,

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196t

17

underlåter att effektivt ingripa mot uppkomna missförhållanden. Denna risk framträder enligt länsstyrelsen så mycket starkare, därest beslutande­ rätten anförtros endast ett fåtal ledamöter.

Kommunalrättskommittén anser sig inte ha möjlighet att redovisa något slutligt ställningstagande till frågorna om dispensreglernas användnings­ område och användningsförutsättningar. Då kommitténs utredningsarbete kommer att redovisas inom den närmaste tiden, bör enligt kommitténs me­ ning avgörandet av dessa frågor anstå i avvaktan på kommitténs fullstän­ diga synpunkter och förslag. Även Svenska socialvårdsförbundet hänvisar till kommunalrättskommitténs väntade betänkande och förklarar sig med hänsyn härtill inte vilja gå in på kompetensfrågorna och därmed samman­ hängande problem.

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196't

Departementschefen

Utvecklingen har under de senaste årtiondena gått mot bildandet av större och mer bärkraftiga kommunala enheter. Således nedgick genom den år 1946 beslutade kommunindelningsreformen antalet borgerliga primär­ kommuner från 2 498 till 1 037. Genom beslut vid 1962 års riksdag rörande kommunernas samgående i kommunblock lades vidare en grund för fort­ satt kommunsammanslagning på frivillighetens väg. Ett av skälen till en sådan anpassning av den kommunala indelningen till samhällsutvecklingens krav har varit önskemålet att erhålla effektiva lokala förvaltningsorgan och därmed bevara och stärka den kommunala självstyrelsen.

Vissa nackdelar har emellertid ansetts kunna vara förenade med denna utveckling. Sålunda har i skilda sammanhang framhållits att den leder till minskad lokal representation inom det kommunala nämndväsendet, vilket i sin tur medför bristande orts- och personkännedom hos nämndledamöterna, och till sämre kontakt med lokala problem och synpunkter. Önskemål har därför — särskilt i kommuner, som avser att ansöka om sammanläggning — framkommit om åtgärder som tillgodoser de lokala intressena bl. a. på so­ cialvårdens område.

Samtidigt härmed har under senare år gjort sig gällande en strävan att tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen inom socialvården. Denna princip innebär att ärenden rörande en och samma familj handläg- ges av ett och samma organ. På tjänstemannaplanet är en sådan samordning möjlig redan med gällande lagstiftning och den tillämpas också på flera håll i landet. Vad gäller de beslutande organen är en samordning såtillvida möjlig, som de tre viktigaste sociala nämnderna, nämligen socialnämnden, barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden, kan ges en identisk samman­ sättning. En sådan nämndorganisation innebär emellertid en kraftig minsk­ ning av antalet förtroendemän, varigenom möjligheterna att åstadkomma

19

utom får nämnden endast samfällt avge yttranden till domstol i vårdnads- och adoptionsärenden.

I nykterhetsvårdslagen, som tillkom före socialhjälps- och barnavårds- lagarna, är delegationsrätten utformad på annat sätt. Nykterhetsnämnden äger, utan att tillfråga fullmäktige, själv uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande till polismyndighet i körkortsärenden. Vidare äger Kungl. Maj :t för viss kommun förordna, att befattningen med ärenden i övrigt, vilka kommunal nykterhetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning Kungl. Maj :t bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott som utsetts inom nämn­ den.

Gemensamt för de nu återgivna bestämmelserna är, att de på förtroende- mannaplanet endast medger delegation inom nämnden. Bestämmelserna, som i och för sig är ägnade att medföra lättnader i nämndernas arbetsbörda, ger således ingen möjlighet till utläggande av beslutanderätten på organ med lokal förankring.

Enligt samtliga tre lagar skall särskilda bestämmelser gälla för Stock­ holms stad. Sådana bestämmelser har fastställts av Kungl. Maj:t.

Både socialhjälpslagen och barnavårdslagen innehåller därjämte en gene­ rell dispensregel av innebörd att, därest organisationen av socialhjälps- verksamheten respektive barnavårdsverksamheten i annan kommun än Stockholm inte lämpligen kan ordnas efter vad lagen stadgar, Kungl. Maj :t på framställning av kommunens fullmäktige äger medge de undantag som är påkallade. Någon begäran om dispens har ännu icke gjorts enligt barna- vårdslagen och endast i ett fall har dispensmöjligheten enligt socialhjälps­ lagen utnyttjats. Bestämmelserna innebär dock, att något hinder i lag inte möter för en kommun att, under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännan­ de, redan nu söka sig fram till en organisation av socialhjälps- och barna­ vårdsverksamheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunalrättskommittén.

Däremot innehåller nykterhetsvårdslagen inte någon sådan generell dispensregel som nu sagts, och de överväganden som gjorts i departements­ promemorian har resulterat i ett förslag att motsvarande regel införes även i nykterhetsvårdslagen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran av så gott som samtliga remissorgan, och jag förordar att det genomfö­ res. Såsom framhållits i departementspromemorian är förslaget, vilket till­ styrkts av kommunalrättskommittén, inte ägnat att föregripa nämnda kom­ mittés arbete.

Om den föreslagna dispensregeln i nykterhetsvårdslagen genomföres, får alltså Kungl. Maj :t möjlighet att för kommuner, vilkas fullmäktige gör framställning därom, fastställa eu organisation av kommunens socialhjälps- verksamhet, barnavård och nykterlietsvård, som förlägger beslutanderätt lill lokala organ för olika delar av kommunen utan alt samtliga ledamöter av de lokala organen är ledamöter av den centrala nämnden. Av förarbetena

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 196b

21

och yttranden till kommunens fullmäktige — givetvis bör vara förbehållen den centrala nämnden.

Under remissbehandlingen har i några fall framställts önskemål om ytterligare ändringar i nykterhetsvårdslagen i syfte att bringa denna lag i bättre överensstämmelse med de två andra lagarna på socialvårdsområdet. Då emellertid de i promemorian föreslagna lagändringarna torde vara till­ fyllest för att ge kommunerna möjlighet att söka sig fram till en organisa­ tion i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunal- rättskoinmittén, finner jag mig för närvarande inte böra föreslå ytterligare ändringar i nykterhetsvårdslagen.

I överensstämmelse med det anförda har inom socialdepartementet upp­ rättats förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård, vilket såsom Bilaga torde få fogas till detta protokoll.

Den föreslagna 8 a § har utformats med förebild i 11 § socialhjälpslagen och 13 § barnavårdslagen. Samtidigt kan föreskrifterna om särbestämmel­ ser för Stockholm i sista stycket av 5 § utgå. Av hänvisningen i 8 a § till 5—8 §§ framgår att dispens inte skall kunna meddelas från bestämmelsen att i varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd. Inte heller skall nykterhetsnämnden genom dispens kunna befrias från sina skyldigheter inom den allmänt förebyggande nykterhetsvården.

Bestämmelserna i 8 § 2 mom. andra stycket om rätt för Kungl. Maj :t att medge delegation av beslutanderätten till arbetsutskott inom nämnden är med hänsyn till det föreslagna stadgandet i 8 a § inte längre erforderliga. Med stöd av sistnämnda stadgande kan Kungl. Maj :t medge även delegation till arbetsutskott inom nämnden. I den mån förordnande enligt 8 § 2 mom. andra stycket meddelats för viss kommun kommer det att gälla även i fort­ sättningen.

I enlighet med förslag i departementspromemorian har andra stycket i 64 § nykterhetsvårdslagen ändrats. Stadgandet kommer att överensstämma med 64 § socialhjälpslagen samt 91 § och 92 § andra stycket barnavårdsla­ gen. Detta innebär hland annat att tystnadsplikten kommer att omfatta även sådana ledamöter i lokala organ som inte är ledamöter av den centrala nykterhetsnämnden. Även 64 § tredje stycket har ändrats till överensstäm­ melse med socialhjälps- och barnavårdslagarna.

Det inom socialdepartementet upprättade förslaget till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård är av den na­ tur att lagrådets yttrande bör inhämtas däröver. Jag hemställer, att lagrå­ dets yttrande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Hög­ het Regenten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1964

Ur protokollet:

Anders Leion

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196i

Förslag

Bilaga

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, dels att 5 §, 8 § 2 mom. och 64 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi- ves, dels att i samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad 8 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

⁵ §•

Kommunal nykterhetsnämnd----------- —--------- kommunens socialnämnd. Konungen äger------------------------------------ av länsnykterhetsnämnden. Ledamöter i------------ —--------------- -— av nämnden. Vid val------------------- ----------------- till tjänstgöring. I fråga----------- ------------ ---------— skälen därför. 1 fråga om nykterhetsnämnd i

Stockholm gälla de bestämmelser, som Konungen på förslag av stads­ fullmäktige meddelar.

8

§•

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd------------------------ kan ske. Konungen äger för viss kommun förordna, att befattningen med ären­ den i övrigt, vilka kommunal nykter­ hetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning Konungen bestäm­ mer tillkomma ett eller flera arbets­ utskott, som utsetts inom nämnden. Närmare föreskrifter om arbetsut­ skotts sammansättning och verk­ samhet meddelas av Konungen.

8 a §.

Vad i 5—8 §§ stadgas avser icke Stockholms stad. I fråga om organi-

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1956:225.

• Sida 23
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196i

23

64

Då undersökning----------- -------- — -

Vad hos nykterhetsnämnd före­ kommit rörande personer, som iiro föremål för nämndens behandling, må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga.

sationen av nykterhetsvården där skola i stället gälla de särskilda be­ stämmelser som efter förslag av stadsfullmäktige fastställas av Ko­ nungen.

Kan i annan kommun organisa­ tionen icke lämpligen anordnas efter vad i 5^-8 §§ sägs, äger Konungen på framställning av kommunens full­ mäktige medgiva undantag.

§• --------- lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt den­ na lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter nå­ gon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som nu sagts må åtalas av all­ män åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

• Sida 24
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 novem­

ber 196b.

Närvarande:

justitieråden

H

agbergh

,

D

ennemark

,

regeringsrådet W

ilkens

,

justitierådet R

iben

.

Enligt lagrådet den 29 oktober 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 16 oktober 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 195b (nr 579) om ngkterhetsvård.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av lagbyråchefen Ingrid Hilding.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet.

8 a §.

Området för den generella dispens som föreslås i paragrafens andra stycke har angivits genom en hänvisning till 5—8 §§ i lagen. Uppenbarligen kom­ ma dock åtskilliga av bestämmelserna i dessa paragrafer icke att beröras av dispensgivningen. Sålunda lär dispens från stadgandena i 6, 7 och 8 §§ knappast bli aktuell. Lagrådet ifrågasätter om icke området för dispens­ givningen bör anges mera allmänt, såsom omfattande organisationen av nyk- lerhetsvården. Att hänvisa till vissa paragrafer synes mindre lämpligt och böra undvikas. Det framgår av motivuttalandena att metoden valts väsent­ ligen för att utmärka, att dispens icke skall kunna meddelas från bestäm­ melsen i 3 § att i varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd, samt även för att markera att de i 4 § angivna allmänna uppgifterna alltjämt skola an­ komma på den centrala nämnden. Emellertid torde dessa inskränkningar i dispensmöjligheterna knappast behöva komma till uttryck i lagtexten. Be­ gränsningen härutinnan torde vara tillräckligt klarlagd genom motivuttalan­ det, att lagens huvudprinciper icke få frångås. Det kan anmärkas att i den såsom förebild använda 11 § socialhjälpslagen icke ansetts nödigt att från dispens undantaga bestämmelserna i lagens 2 och 6 §§. Att i 13 § barnavårds­ lagen dispensmöjligheten begränsats så, att den icke omfattar motsvarande

• Sida 25
•  Original

25

inledande bestämmelser, sammanhänger med kapitelindelningen, som gjort en sådan lösning lagtekniskt naturlig.

Dispensregeln beträffande Stockholms stad har i förslaget intagits såsom första stycke i förevarande paragraf och i samband därmed utvidgats att gälla icke blott bestämmelserna om nykterhetsnämnds sammansättning in. in. i 5 § utan jämväl de regler för nämndens verksamhet som meddelats i 6—8 §§. Av skäl som nyss anförts finner lagrådet, att även här hänvis­ ningen till 5—8 §§ bör kunna utgå.

Genom att de båda dispensreglerna sammanförts har överensstämmelse vunnits med motsvarande bestämmelser i socialhjälpslagen och barnavårds­ lagen. Det synes dock icke erforderligt att överensstämmelsen utsträckes där­ hän, att de båda dispensreglerna upptagas i en särskild paragraf, i förevaran­ de fall en a-paragraf. Hinder bör ej föreligga mot att i anslutning till det nu­ varande stadgandet om delegation i 8 § 2 mom. första stycket intaga dispens- bestämmelserna såsom ett tredje moment av samma paragraf.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 8 a § i det remitterade för­ slaget får utgå samt att i stället i 8 § såsom ett tredje moment upptages, i ett första stycke föreskrift av innehåll att i fråga om organisationen av nyk- terhetsvården i Stockholm skola gälla de särskilda bestämmelser som efter förslag av stadsfullmäktige fastställas av Konungen och i ett andra stycke föreskrift att, om i annan kommun organisationen icke lämpligen kan an­ ordnas efter vad i lagen sägs, Konungen på framställning av kommunens fullmäktige äger medgiva undantag.

64 §.

Det starkt framträdande behovet av diskretion inom nykterhetsvården bör enligt lagrådets mening föranleda att den personkrets, för vilken tystnads­ plikt skall gälla, bestämmes något vidare än enligt förslaget. Tystnadsplikt bör åvila icke allenast den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt lagen utan jämväl sådan personal hos nykterhetsnämnden som visserligen icke kan sägas ha medverkat vid behandlingen av dylika frågor men likväl har möjlighet att få inblick i förekommande ärenden; här åsyftas närmast skrivbiträden och annan expeditionspersonal. Lagrådet vill förorda ett stadgande av innehåll att vad inom samhällets nykterhetsvård förekom­ mit rörande enskilds personliga förhållanden ej må av någon, som på grund av tjänst eller uppdrag erhållit kunskap därom, yppas för obehöriga.

I andra stycket andra punkten föreslås en straffbestämmelse för den som bryter mot tystnadsplikten. Ändringarna i nämnda stycke ha förkla­ rats innebära, bland annat, att tystnadsplikten kommer att omfatta även sådana ledamöter i lokala organ som icke äro ledamöter av den centrala nyk­ terhetsnämnden. Med hänsyn till att stadgandet i 20 kaj). 12 § första stycket brottsbalken torde täcka dessa ledamöter får för deras del straffbestäm­ melsen anses överflödig. Anmärkas må, att skrivbiträden och annan expo-

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

• Sida 26
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

ditionspersonal ur nu angiven synpunkt falla under andra stycket andra punkten i nämnda paragraf (jfr NJA II 1962 s. 301 ff). Straffbestämmelsen torde därför kunna utgå. Åtalsregeln i sista punkten av det föreslagna andra stycket bör då underkastas en redaktionell jämkning.

,

. ,

• Ur protokollet:

si.:

Stig Granqvist

’lf

i!

i

t