Prop. 1964:59

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b

1

Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitie- departementsärenden vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt 3) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­ hets handläggning insända handlingar med posten in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införandet av bestämmelser i vallagarna om att valnämnderna bör sörja för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, be- redes möjlighet att komma till vallokalerna vid allmänna val. Kommunerna skall enligt förslaget svara för kostnaderna för valnämndernas åtgärder.

Propositionen innehåller vidare förslag att de i riksdagen representerade politiska partierna skall få kostnaderna för sina tryckta valsedlar ersatta av staten vid val av rikskaraktär.

Tiden för anförande av besvär över kommunala val föreslås bli förkortad från 30 till 10 dagar.

Slutligen framlägges förslag om ändring av reglerna om beräkning av fatalietider och om tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt om jämkning av föreskrifterna om ingivande av be- svärshandlingar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. .Vr 59

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196 4

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen

Härigenom förordnas, dels att 45, 93 och 95 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives, dels att 94 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola införas en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, och en ny paragraf, betecknad 97 §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

45 §.

(Föreslagen lydelse)

Den 25 juli eller, om söndag då in­ faller, nästa dag sammanträder val­ nämnden för prövning av de mot röstlängden framställda anmärk­ ningarna. Sammanträdet skall börja klockan sju eftermiddagen, och vare förhandlingarna offentliga.

Sedan vid----------- ----------I röstlängden------------------Röstlängden, sålunda------------

Den 25 juli eller, om lördag eller söndag då infaller, nästa söckendag sammanträder valnämnden för pröv­ ning av de mot röstlängden fram­ ställda anmärkningarna. Samman­ trädet skall börja klockan sju efter­ middagen, och vare förhandlingarna offentliga,

prövade anmärkningsskriften. - beslut föranledas.

60 a §.

Väljare, som bor avlägset eller iso­ lerat och på valdagen saknar möjlig­ het att färdas med allmänt samfärdsmedel eller icke utan avsevärd tids­ spillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel för färd till och från valloka­ len, bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen.

93 §.

I de —---------------------------- allmänna posten.

Vad här ovan i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga om besvär som i 92 ,§ avses.

1 Senaste lydelse av 93 §, se SFS 1946: 329, samt av 45 och 95 §§, se SFS 1963: 127.

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9b §.

Infaller å söndag eller annan all­

män helgdag tid, då anmärkning mot

röstlängd, som i b2 § sägs, sist bär

framställas eller då åtgärd för talans

fullföljande eller bevarande sist bör

företagas eller då anmälan eller an­

nan åtgärd enligt 56 § sist bär göras,

må sådant i stället ske å nästa söc-

kendag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b

Valnämnden åligger

Kostnaden för dessa anordningar

och för kungörande, som åligger val­

nämndens ordförande, samt för blan­

ketter till röstkort skall gäldas av

kommunerna, vilka jämväl hava att

tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Röstmottagare å------------------------

ordentligen verkställas.

Kostnaden för de anordningar,

som avses i 60 § och 60 a §, och för

kungörande, som åligger valnämn­

dens ordförande, samt för blanket­

ter till röstkort skall gäldas av kom­

munerna, vilka jämväl hava att till­

handahålla lämpliga vallokaler,

uppdragets fullgörande.

97 §.

I riksdagen representerat politiskt

parti äger vid bal till andra kamma­

ren, i den omfattning och ordning

Konungen bestämmer, erhålla gott-

görelse av statsverket för kostnader­

na för de valsedlar partiet låtit iord­

ningställa för valet.

95 §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Nr 59

Kungl. Maj:is proposition nr 59 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 56 och 59 §§ kommunala vallagen den 6 juni 19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 58 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola in­ föras i 5 kap. en ny paragraf efter 26 §, betecknad 26 a §, och i 8 kap. en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

56

Är någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos Konungen; och skall han, vid förlust av talan, sist inom trettio dagar ef­ ter den dag, då valet avslutats, in­ giva sina till Konungen ställda be­ svär till länsstyrelsen, som genom kungörelse, vilken införes i en eller flera av ortens mest spridda tidning­ ar, utsätter viss kort tid, inom vil­ ken förklaring över besvären må avlämnas till länsstyrelsen. Sedan den för förklarings avgivande be­ stämda tiden tilländagått, har läns­ styrelsen att ofördröj ligen insända besvären jämte de förklaringar, som inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga hand­ lingar rörande valet till vederböran-

(Föreslagen lydelse)

26 a §.

Väljare, som bor avlägset eller isolerat och på valdagen saknar möj­ lighet att färdas med allmänt samfårdsmedel eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel för färd till och från val­ lokalen, bär genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infin­ na sig i vallokalen.

§•

Är någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos Konungen; och skall han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till länsstyrelsen, som genom kungörel­ se, vilken införes i en eller flera av ortens mest spridda tidningar, ut­ sätter viss kort tid, inom vilken för­ klaring över besvären må avlämnas till länsstyrelsen. Sedan den för för­ klarings avgivande bestämda tiden tilländagått, har länsstyrelsen att ofördröj ligen insända besvären jäm­ te de förklaringar, som inkommit, ävensom protokoll över valet, val­ sedlarna och övriga handlingar rö­ rande valet till vederbörande stats-

1 Senaste lydelse av 56 och 59 §§, se SFS 1963:128.

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de statsdepartement för att i rege- departement för att i regeringsrät- ringsrätten skyndsamt föredragas ten skyndsamt föredragas och avgö- och avgöras. ras.

Skiljes den--------------------------------för valet. Vad i--------------------------------ny röstsammanräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

58 §.

Infaller å söndag eller annan all­ män helgdag tid, då åtgärd för ta­ lans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

60 a §.

I riksdagen representerat politiskt parti äger vid val av landsting smän och val av stadsfullmäktige för stad, som ej deltager i landsting, i den omfattning och ordning Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse av statsverket för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valet.

59 §.

Valnämnden åligger-------------------Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande, ävensom utgifter för blanketter till röstkort och för kuvert, som avses i 26 och 29 §§, samt de i 34 § omför- mälda omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församling­ en och i övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga vallokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som avses i 26 §.

Röstmottagare å-------------------------

-----ordentligen verkställas.

Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande, ävensom utgifter för blanketter till röstkort och för kuvert, som avses i 26 och 29 §§, samt de i 34 § omför- mälda omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församling­ en och i övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga vallokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som avses i 26 § och 26 a §. — uppdragets fullgörande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt

att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

Denna lag äger ej tillämpning be­ träffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ rer, ombudsmän och verk eller be­ träffande klagan över val till riks­ dagen, ej heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat om inlaga i rättegång skall gälla.

(Föreslagen lydelse)

§•

Denna lag äger ej tillämpning be­ träffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ rer, ombudsmän och verk, ej heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rätte­ gångsbalken är stadgat om inlaga i rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 619.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1964

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1964.

Närvarande:

Statsministern

Erlander , ministern för utrikes ärendena Nilsson , statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i vallagstiftningen och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade då­ varande chefen för justitiedepartementet samma dag kanslidirektören S. Waller att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande all­ männa val. Sedermera tillkallades såsom ytterligare ledamöter av utred­ ningen, som antagit benämningen 1955 års valutredning, ledamoten av riks­ dagens andra kammare redaktören J. Braconier, organisationschefen C. H. Brolin, sekreteraren S. H. E. Lundgren och förbundssekreteraren C. E. B. Moberg. Waller avled den 10 januari 1962 och efterträddes den 24 samma månad av regeringsrådet B. Hjern, vilken sedan den 13 oktober 1958 såsom expert biträtt utredningen. Ett flertal förslag till reformer på valrättens om­ råde har framlagts av utredningen. Förslagen har till stor del kunnat läg­ gas till grund för lagstiftning.

Den 30 september 1963 avgav valutredningen sitt slutbetänkande, be­ nämnt »Några valfrågor» (SOU 1963:54). I detta betänkande framlägges förslag, som avser att underlätta för vissa eftersatta grupper väljare att utöva sin rösträtt. Utredningen föreslår att väljare, som är förhindrade in­ ställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, skall få rösta genom valsedelsförsändelse på i stort sett samma sätt som för närvarande sker vid äktamakeröstning. Beträffande personer, som bor av­ lägset eller isolerat eller otillgängligt, föreslår utredningen att det skall an­ komma på valnämnden att genom olika praktiska åtgärder sörja för att de kan komma till vallokalen. De som är intagna i fångvårdsanstalt och all­ män vårdanstalt för alkoholmissbrukare, ävensom vid anstalterna tjänst­ görande personal, föreslås få möjlighet att poströsta pa anstalten. Utred­ ningen föreslår vidare att de i riksdagen representerade politiska partierna

skall få kostnaderna för sina valsedlar ersatta av statsverket vid val av riks- karaktär. Förslag om skärpta villkor för valkretsindelning vid primärkom­ munala val framlägges. Besvärstiden vid klagan över kommunala val före­ slås förkortad från 30 till 10 dagar. Därjämte förordas viss ändring beträf­ fande tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt jämkningar i bestämmelserna om beräkning av fullföljdstid och om ingivande av besvärshandlingar. I betänkandet behandlas även frågor om äktamakeförsändelses avlämnande till röstmottagare och om röstavlämning- en i Schweiz; förslag framlägges dock icke i dessa frågor.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrel­ sen, generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, kam­ markollegiet, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, besvärssakkunniga, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges husmodersföreningars riksförbund, överståthållarämbetet och länsstyrel­ serna har överlämnat yttranden från ett femtiotal kommunala organ. Vid statistiska centralbyråns yttrande har fogats en av byrådirektören Folke Lublin upprättad promemoria. En del av remissinstanserna har enligt re­ missen haft att yttra sig endast över vissa i betänkandet behandlade frågor.

Den av valutredningen föreslagna ordningen för att bereda väljare, som ej kan inställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, bättre möjligheter att utöva sin rösträtt förutsätter att § 24 riks­ dagsordningen ändras. Vissa andra grundlagsfrågor förberedes för närva­ rande och de avses skola föreläggas riksdagen senare under våren 1964. Valutredningens nu berörda förslag torde få prövas i samband därmed. Prövningen av förslaget angående röstning på fångvårdsanstalt och allmän vårdanstalt synes, i enlighet med vad som förordats under remissbehand­ lingen, böra anstå till dess att berörda spörsmål kan slutligen lösas för de gamla och de sjuka ävensom för övriga nu omnämnda väljargrupper. Vad gäller förslaget om ändrade villkor för valkretsindelningen vid primärkom­ munala val må erinras om att en sådan indelning vid visst val skall fast­ ställas senast den 1 november året före valåret. Ett beslut nu om ändrade principer på området kan således ej läggas till grund för valkretsindelning­ en vid de kommunala val som kan komma att äga rum under år 1964. Pröv­ ningen av detta förslag synes därför likaså kunna anstå. Däremot torde ståndpunkt nu böra tagas till övriga i utredningens betänkande framlagda förslag till ändringar i vallagstiftningen, och jag anhåller att här få uppta­ ga dem till närmare behandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196t

9

I. De avlägset boendes deltagande i allmänna val

Gällande bestämmelser

Av 61 § lagen om val till riksdagen (ValL) och 27 § kommunala vallagen

(KVL) framgår att röstberättigad, som vill utöva sin rösträtt här i riket,

som regel skall avlämna sin valsedel personligen vid valförrättning i det

valdistrikt där han är upptagen i röstlängden. Från denna regel stadgas

emellertid undantag i olika hänseenden. Väljare, som är gift, äger således

anordna särskild valsedelsförsändelse och på valdagen avlämna valsedeln

genom sin make (62 § ValL och 28 § KVL). Den som vistas på annan ort

inom riket och därigenom är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrätt­

ning inom det valdistrikt där han är röstberättigad kan på valdagen rösta

på postanstalt (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket KVL).

Vidare äger den som vårdas eller tjänstgör på sjukvårdsanstalt, vid vilken

postanstalt inrättats, avlämna sin valsedel där, även om sjukvårdsanstalten

ligger i väljarens hemort (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket

KVL). Vid vissa kommunalval är denna poströstning förlagd till den när­

maste helgfria dagen före valdagen (35 § 1 mom. andra stycket KVL).

Några välj arkategorier äger möjlighet att under en viss tidsperiod före

valdagen rösta på postanstalt. Denna möjlighet står öppen dels för väljare,

som kan antagas komma att vistas utomlands på valdagen, och dels för väl­

jare, som utövar militärtjänst eller tillhör besättning eller annan personal

på fartyg eller personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägs­

företag eller vid post-, tull- eller lotsverket och som till följd av sin tjänst

kan antagas vara förhindrad att rösta på valdagen (70 § 2 mom. ValL och

35 § 2 mom. KVL). Vistas röstberättigad utom riket och kan det antagas att

han inte kan utöva sin rösträtt inom riket på valdagen, äger han avlämna

sin valsedel på svensk beskickning eller svenskt konsulat som Kungl. Maj :t

bestämmer; vistas han ombord på svenskt fartyg utom riket, kan röstsedel,

om Kungl. Maj :t föreskriver att röstmottagning skall äga rum på fartyget,

avlämnas till röstmottagare ombord (70 § 3 mom. \ alL och 35 § 3 mom.

KVL). Gift röstberättigad, som sålunda röstar annorstädes än vid valför­

rättning i det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, äger samtidigt

avlämna valsedelsförsändelse från sin make (74 § ValL och 39 § KVL).

Reformförslag

Vid flera tillfällen har framställts önskemål om åtgärder för att under­

lätta för avlägset boende väljare att deltaga i valet. Härvid har framhållits

att väljare i många fall, särskilt i Norrland och vissa delar av skärgården,

måste företaga långa och kostsamma samt på grund av otjänlig väderlek

besvärliga resor till vallokalen.

I en vid 1925 års riksdag väckt motion (II: 127) föreslogs att nu avsedd

10

väljarkategori skulle berättigas avge sin röst genom valsedelsförsändelse till länsstyrelsen. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan beslöts att motionen ej skulle föranleda någon riksdagens åtgärd (KU 12).

I proposition (nr 178) till 1928 års riksdag framlades förslag till änd­ ring i § 17 riksdagsordningen för att möjliggöra att tiden för röstavläm- ningen utsträcktes till två eller flera dagar, eventuellt i förening med att valförrättningen förlädes till olika ställen inom valdistriktet. Konstitutions­ utskottet tillstyrkte förslaget (KU 21). Sedan första kammaren bifallit pro­ positionen och andra kammaren avslagit den, föll emellertid frågan.

Vid två tillfällen har i riksdagen väckts förslag att avlägset boende väl­ jare skulle få rösta på postanstalt. Vid 1943 års riksdag (motion II: 153) föreslogs att sådan röstning skulle få ske före valdagen. På hemställan av konstitutionsutskottet avslogs emellertid motionen (KU 10). Vid 1949 års riksdag väcktes frågan om en uppmjukning av bestämmelserna om post­ röstning (motion II: 161). I enlighet med konstitutionsutskottets hemstäl­ lan avslog riksdagen även detta förslag (KU 22).

Förslag att röstberättigad, som vistas på annan plats än sin hemort, skall på valdagen få avlämna sin valsedel hos valnämnden i det valdistrikt han då befinner sig, har väckts genom motioner (I: 199 och II: 255) vid 1953 års riksdag. Konstitutionsutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen, hemställde dock att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åt­ gärd (KU 6).

Frågan om att utöka antalet valdistrikt för att på så sätt underlätta val­ deltagandet för de avlägset boende har behandlats, dels i förut omnämnda motion vid 1943 års riksdag och dels i 1944 års vallagssakkunnigas år 1945 avgivna betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val (SOU 1945: 64). Vid båda tillfällena framhölls vikten av att antalet val­ distrikt utökades.

Valutredningens tidigare överväganden

Valutredningen har tidigare behandlat dessa frågor i sitt den 25 april 1961 avgivna betänkande, benämnt »Vissa frågor rörande allmänna val» (SOU 1961:20). I detta betänkande konstaterar utredningen inledningsvis att särbestämmelser för avlägset boende väljare ej finns i lagstiftningen i vårt land, såsom fallet däremot är i Danmark. Där får väljare, vilka är bo­ satta på avlägset belägna öar som inte utgör egna valdistrikt, rösta före val­ dagen inför röstmottagare, om de endast med stor svårighet kan komma till vallokalen. Den negativa inställning som här tidigare mött olika förslag, syftande till att underlätta valdeltagandet, beror i första hand på svårighe­ ten att i lagtext närmare precisera denna kategori väljare. Att låta rätten att rösta bli beroende av om avståndet mellan väljarens bostad och valloka­ len överstiger viss längd innebär ej någon tillfredsställande lösning, efter­ som det ej enbart är avståndet utan även förbindelserna, som är avgörande

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

11

för möjligheten att utan alltför stora svårigheter uppsöka vallokalen. Möj­ ligheten att genom inrättande av nya valdistrikt minska avstånden till val­ lokalerna har kontinuerligt utnyttjats. De förbättrade kommunikationerna, framför allt bilismens utveckling och vägnätets utbyggnad, har alltmer re­ ducerat avståndens betydelse. Enligt utredningens mening kunde det där­ för med fog göras gällande att de avlägset boende väljarnas situation grad­ vis förbättrats. De olägenheter av långa avstånd och dåliga förbindelser som trots allt i vissa trakter kvarstår för väljarna, måste i första hand va­ ra kännbara för sjuka, invalider och åldringar. Om dessa väljares röst- ningsproblem löstes, skulle även läget för gruppen avlägset boende väljare ytterligare förbättras. Utredningen ansåg sig därför sakna anledning att föreslå bestämmelser för sistnämnda grupp.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande delade det övervä­ gande antalet remissinstanser valutredningens nyssnämnda, i betänkandet uttalade uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framförde emellertid tanken att låta avlägset boende väljare efter viss förhandsprövning av val­ nämnden avlämna valsedelsförsändelse — anordnad i samma ordning som gäller för äkta makar — till lantbrevbärare, som därefter skulle vidarebe­ fordra försändelsen till vederbörande postanstalt. Länsstyrelsen i Gotlands län, som särskilt uppehöll sig vid de på Gotska Sandön bosatta väljarnas situation, föreslog att denna väljarkategori skulle få möjlighet att rösta ge­ nom särskild valsedelsförsändelse i överensstämmelse med det system valut­ redningen i berörda betänkande angivit såsom en tänkbar lösning för att främja sjukas och jämställda väljargruppers möjligheter att utöva sin röst­ rätt.

I proposition (nr 53) till 1962 års riksdag anförde jag bl. a. att det var förenat med åtskilliga vanskligheter att på ett godtagbart sätt precisera den väljargrupp, som åsyftades med termen avlägset boende, i det att hänsyn måste tagas inte blott till avståndet mellan väljarens bostad och vallokalen utan även till den svårbemästrade faktor som ortens mer eller mindre ut­ vecklade kommunikationsförhållanden utgör. De skäl som anförts mot en reform för de avlägset boende syntes emellertid inte motivera att frågan helt avfördes från dagordningen, utan det torde få ankomma på valutred- ningen att undersöka, om den lösning utredningen kunde komma till be­ träffande sjukas, invaliders och åldringars röstutövande kunde föranleda att frågan om de avlägset boendes valdeltagande borde upptagas på nytt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen uttalade sig kon­ stitutionsutskottet i samma riktning (KU 9).

Valutredningens förslag

1 sitt slutbetänkande ger valutredningen uttryck för den uppfattningen att det system med valförsändelse, som i betänkandet föreslås skola infö­ ras för sjuka, invalider och åldringar, icke lämpar sig för de avlägset boen-

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 59

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

12

de väljarna. Utredningen vill likväl ej helt avvisa tanken att vissa åtgärder lagstiftningsvägen vidtages för att underlätta för denna väljargrupp att del­ taga i val. Dessa åtgärder bör emellertid ej enbart taga sikte på de avlägset boende utan bör gälla jämväl dem vilka — ehuru de ej bor särskilt långt från vallokalen — på grund av speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig dit, t. ex. befolkningen på vissa öar och andra som bor isolerat och otillgängligt. Utredningen anser det vara en rimlig lösning att det föreskri- ves ankomma på valnämnden att genom olika slags praktiska åtgärder sör­ ja för att väljare av denna kategori verkligen kan komma tillstädes vid val­ förrättningen. Vad utredningen åsyftar är att lämpliga fortskaffningsme- del genom det allmännas försorg ställes till dessa väljares förfogande un­ der valdagen. I första hand bör naturligtvis, framhåller utredningen, bil­ transporter komma i fråga men även andra transportmedel, såsom buss och båt, är tänkbara. Valnämndens åtgärder bör på ett iögonenfallande sätt kungöras väljarna genom annonser i dagspressen och genom tydligt mar­ kerade anslag inom kommunen. Meddelanden om planerade åtgärder bör också kunna distribueras genom posten. Även radion bör genom lokala sändningar kunna biträda med upplysningar. Det torde vara lämpligt att valnämnden engagerar någon eller några för uppgiften lämpliga personer, som på ett tidigt stadium under planeringen av valet kartlägger behovet av- åtgärder samt med utgångspunkt från resultatet härav föreslår och däref­ ter på valnämndens vägnar anskaffar de nödvändiga transportmedlen. Kost­ naderna för vidtagna anordningar bör — liksom fallet är med vissa andra valkostnader — bestridas av kommunen. Utredningen förutsätter att an­ givna föranstaltningar skall vidtagas endast vid de större allmänna valen.

På grund av vad sålunda anförts har valutredningen föreslagit lagbe­ stämmelser, enligt vilka det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgär­ der sörja för att väljare med långa eller dåliga förbindelser till vallokalen i största möjliga utsträckning kan infinna sig där. Enligt förslaget skall be­ stämmelserna upptagas i nya paragrafer i vallagarna, 60 a § ValL och 26 a g KVL. Vidare föreslås ändringar i 95 § ValL och 59 § KVL av innebörd att kostnaderna för åtgärderna skall gäldas av kommun.

Remissyttrandena

Valutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran av flertalet remissinstanser, som haft att yttra sig i frågan, nämligen generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i 20 län, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation, ävensom av 47 magistrater, valnämnder och andra kommunala organ.

Förslaget har avstyrkts av kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kronobergs,

Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, magi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196\

13

stroten i Falun, valnämnden i östhammar, kommunalfullmäktige i Skel­ lefteå landskommun och kommunalborgmästaren i Hudiksvall.

Några av de i princip tillstyrkande remissinstanserna, som i allmänhet anlägger samma synpunkter som utredningen framfört, har närmare be­ handlat frågan om staten eller kommun skall bära kostnaden för de förordade åtgärderna.

Länsstgrelscn i Västerbottens län anför att det ligger i sakens natur att de föreslagna anordningarna kommer att få sitt egentliga användningsom­ råde, förutom i skärgården, på den »rena» landsbygden, framför allt i ut­ präglade glesbygder. Med hänsyn till att indelningen i valdistrikt är långt driven i kommuner med stor glesbygd, torde kostnaderna dock stanna vid tämligen begränsade belopp. Enär de föreslagna anordningarna ej avses komma till användning annat än då speciella yttre omständigheter föran­ leder därtill, finner länsstyrelsen att dessa kostnader — i likhet med vissa andra valkostnader — bör kunna bestridas av kommunen.

Till förmån för att kostnaderna bör åvila statsverket eller i vart fall för­ delas mellan stat och kommun uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län, magistraten i Luleå, Svenska kommunförbundet och Norrbottens länsavdel­ ning av samma förbund, drätselkammaren i Boden, kommunalfullmäktige i Sorsele, kommunalnämnderna i Djurö och Grangärde kommuner samt valnämnden i Bollnäs.

Kommunalnämnden i Djurö kommun finner statsbidrag vara en nödvän­ dig förutsättning för reformens genomförande. I Djurö kommun finnes, framhåller nämnden, 40 öar med bofast befolkning. En preliminär upp­ skattning visar att kostnaderna för sjötransporter inom kommunen vid ett val kommer att uppgå till omkring 3 000 kronor. Många väljare på de stör­ re öarna, där tillgång finns till taxibilar och bussar, kan vidare väntas fordra fri transport, eftersom avståndet till vallokalerna på flera ställen är ganska stort. Glesbygdskommunerna skulle alltså belastas med orimliga kostnader. Kommunalnämnden i Grangärde kommun menar att kommu­ nerna, eftersom ordförande i valnämnd förordnas av länsstyrelsen, är att anse som lokala statliga organ. Nämnden finner det därför vara skäligt och riktigt att statsverket svarar för samtliga direkta kostnader i samband med val. Valnämnden i Bollnäs befarar att kostnaderna kommer att bli så känn­ bara att risk föreligger att kommuner med stor glesbygd och klent skatte­ underlag försöker undandraga sig att ordna valskjutsar i erforderlig om­ fattning. Ett på lämpligt sätt konstruerat statsbidrag skulle vara en garanti för att lagstiftningen får avsedd verkan. Nämnden erinrar om att valutred­ ningen, såsom motiv för att statsverket skall bära kostnaderna för valsed­ lar, anfört att kostnaderna för de olika föranstaltningar, som erfordras för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva rösträtten, bör bäras av statsverket vid val av rikskaraklär. Denna princip bör under alla omstän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 är 196i

14

digheter leda till att statsverket påtager sig de väsentligaste kostnaderna för att hjälpa avlägset boende till deltagande i dessa val. Drätselkammaren i Boden anser kostnaderna böra bestridas av statsverket, åtminstone vid or­ dinarie och extra val till riksdagens andra kammare. På grund av den kraf­ tiga avfolkningen i glesbygden inom landskommunerna har man under den senaste tiden, konstaterar drätselkammaren, föreslagit minskning av an­ talet valdistrikt, i Arjeplogs kommun exempelvis till cirka hälften av det nuvarande antalet. I övre Norrland med stora avstånd och besvärliga trans­ porter i fjällvärlden kan kostnaderna för valtransporter komma att uppgå till avsevärda belopp. Där har många kommuner mindre god ekonomi och det är inte riktigt att staten övervältrar avsevärda kostnader på kommu­ nerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att kostnaderna för inånga kom­ muner kommer att bli oskäligt betungande, om statsbidrag inte skall utgå, men anser att det troligen skulle möta betydande svårigheter att konstruera ett särskilt statsbidragssystem för detta ändamål, medan Norrbottens läns­ avdelning av Svenska kommunförbundet hävdar att kommunernas behov av bidrag i förevarande hänseende bör kunna beaktas, då statsverket läm­ nar bidrag till ekonomiskt svaga och skattetyngda kommuner.

Till stöd för sitt avstyrkande av utredningens förslag anför magistraten i Falun — som ifrågasätter om bestämmelserna är erforderliga eller ens lämpliga med hänsyn till nuvarande goda kommunikationsmöjligheter -— att det kan befaras att personer, som av en eller annan anledning ej är hå­ gade att rösta, likväl anser sig tvungna att åtminstone följa med på färden och kanske också deltaga i valet. Likaså är att beakta att invånarna i om­ råden, som det här måste bli fråga om, på detta sätt kan få vetskap om vilka som deltagit i valet. Möjligheten av ovilja eller påtryckningar från omgivningens sida mot dem som ej önskar deltaga i dessa transporter är ej utesluten. De föreslagna bestämmelserna skulle således kunna verka som ett tvång, vilket ej står i överensstämmelse med de principer som uppbär vår vallagstiftning. Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om att kommu­ nerna har rätt att bevilja anslag för skjutsar åt väljare.

I andra avstyrkande yttranden åberopas kostnadsskälen bland argumenten mot förslaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker att hu­ vudparten av de väljarkategorier, vilkas valdeltagande skulle underlättas genom de föreslagna åtgärderna, redan nu beredes möjlighet att deltaga i valen. Genom motorismens snabba utveckling kan i stort sett alla väljare, som bor utmed farbar väg, genom tillmötesgående av grannar eller med an­ litande av transportmedel, som.de politiska partierna ställer till väljarnas förfogande, inställa sig i sin vallokal. Förslaget innebär därför endast ett överflyttande av transportkostnaderna för berörda valdeltagare från de en­ skilda väljarna eller de politiska partierna till kommun. De väljare, som bor mest isolerat och otillgängligt och som därför i första hand torde kom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

15

ma i åtanke, får däremot ej nytta av de åtgärder som utredningen före­ slagit. Arealmässigt stora och samtidigt glest befolkade kommuner kom­ iner att ställas inför mycket stora svårigheter, såväl organisatoriska som ekonomiska, då det gäller transporternas genomförande.

Svenska stadsförbundet anlägger likaledes bl. a. ekonomiska synpunkter.

En skyldighet av angivet slag skulle, enligt förbundets mening, kunna leda till långtgående och kostnadskrävande serviceåtgärder från kommunernas sida och är därför både av administrativa och ekonomiska skäl icke önsk­ värd. Då den föreslagna bestämmelsen ej innehåller normer för den provning av behovet av åtgärder som valnämnderna skulle företaga, är även riskerna för en ojämn tillämpning av bestämmelserna uppenbara. Uppgiften att un­ derlätta för avlägset boende och i detta sammanhang jämställda valjare bor liksom hittills ankomma på de politiska partiernas valorganisationer, vilka enligt eget bedömande får vidtaga de åtgärder som de anser erforderliga. Förbundet understryker att, om kommunerna skall belastas med några åligganden i förevarande avseende, grunderna för verksamheten under alla förhållanden bör mera preciserat anges i vallagarna, så att utrymmet för skönsmässiga avgöranden från valnämndernas sida blir begränsat. Samma synpunkter återfinnes i yttranden av valnämnden i östhammar och kom­ munalborgmästaren i Hudiksvall.

Av stadsförbundet antydda risker för ojämn tillämpning av de föreslagna bestämmelserna framhålles även i andra avstyrkande yttran­ den. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan valnämnderna komma att utsättas för påtryckningar och krav från olika håll. Det kan uppenbarli­ gen ställa sig svårt för en valnämnd att avgöra hur långt dess skyldighet utsträcker sig. Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun hyser far­ hågor för att valnämnden skall missbruka sin rätt att på kommunernas be­ kostnad anordna transporter för vissa väljare. Svårigheter kan också upp­ komma att utöva verksamheten på ett mot kommuninvånarna rättvist sätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att det blir svårt att avgöra, i vilken omfattning skjutsar blir nödvändiga och i vilken utsträckning avgift skall få upptagas av allmänheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser också den uppfattningen att föreslagna bestämmelser blir mycket vanskliga att till- lämpa för de flesta valnämnder. Länsstyrelsen är, framhålles i yttrandet, medveten om att vissa väljargrupper, t. ex. befolkningen på vissa öar, på grund av speciella yttre omständigheter kan ha svårt att vid val taga sig fram till vallokalen. I övrigt får emellertid olägenheterna för avlägset bo­ ende numera anses i så stor utsträckning undanröjda genom bilismens ut­ veckling, vägnätets utbyggnad och valdistriktsindelningen med möjlighe­ ter till ytterligare indelning i valdistrikt, att tillräckliga skäl icke kan an­ ses föreligga att i vallagarna intaga föreslagna särbestämmelser för denna kategori väljare.

Enligt kammarkollegiets mening bör bestämmelser, som har så obestämd

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 dr 196b

16

innebörd som de föreslagna och som därför ofta skulle föranleda olika tolk­ ningar, undvikas framför allt i lagstiftning rörande allmänna val. Det enda sättet att exakt ange, vilka väljare som avses, lärer vara att på förhand __ exempelvis genom ett beslut av kommunen — bestämma vilka delar av- kommunen som skall anses ha långa eller daliga förbindelser med närmaste vallokal. Kommunerna skulle i så fall åläggas att fatta vederbörliga beslut i denna fråga. Att valnämnden enligt förslaget skall sörja för att ifrågava­ rande väljare »i största möjliga utsträckning» kan infinna sig i vallokalen ger därtill vid handen att utredningen tänkt sig att hinder kan uppstå för nämnden att ombesörja transporterna. Kollegiet håller för sin del före att det i vidsträckta kommuner med spridd bebyggelse kan bli svårt för val­ nämnden att anskaffa fortskaffningsmedel i erforderlig utsträckning. Om det på förhand exakt bestämmes, vilka röstberättigade som skall anses ha långa eller dåliga förbindelser, kan övervägas att i stället bereda dem möj­ lighet att avlämna valsedel på postanstalt.

Svårigheter att vid tillämpningen tolka de föreslagna bestämmelserna belyses även i några av de tillstyrkande yttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det vanskligt att avgöra, hur långtgående åtgärder som skall vidtagas. Det är i vart fall angeläget att de olika nämndernas åtgärder får i stort sett samma omfattning. Det synes lämpligt att staten verkar för att så skall ske. Det blir en grannlaga uppgift för nämnderna att sörja för att väljarna blir rättvist tillgodosedda. Meningen synes ej va­ ra att dessa frågor skall kunna bringas under länsstyrelsens prövning. Valnämnderna har att under ämbetsansvar fullgöra detta åliggande. Ma­ gistraten i Luleå anser det däremot erforderligt att länsstyrelsen får pröva av valnämnden föreslagna anordningar för transporter. Länsstyrelsen i

Värmlands län betonar att gränserna för kommunernas skyldigheter bör bestämmas otvetydigt och att noggranna anvisningar bör utfärdas om kom­ munernas skyldigheter att anordna olika slag av transporter så att åtgär­ derna i kommuner med likartade förhållanden inte blir av helt olika om­ fattning. Drätselkammaren i Sundsvall ger uttryck för liknande tankar och förordar därjämte att valnämnden, för att undvika tvistigheter, får in­ hämta uppgifter om de politiska partiernas önskemål beträffande arrange­ mangen. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att gränsdragningsproblem kan uppkomma, när det skall avgöras, vilka som kan anses ha långa och daliga förbindelser till vallokalen. Uttrycket »långa förbindelser» är knap­ past adekvat. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man i lagtexten när­ mare ange, vilken väljarkategori som avses. I den vid statistiska central­ byråns yttrande fogade promemorian hävdas att en valnämnd kan anse att, om ingen person har mer än en mils avstånd till sin vallokal, behövs inga extra arrangemang, medan en annan valnämnd ordnar biltransporter vid betydligt kortare avstånd. Därför bör det finnas bestämmelser, bl. a. om det största tillatna avstand som far förekomma mellan väljares bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

17

stad och vallokal utan att särskilda transporter måste ordnas. Särbestäm­

melser böra gälla för transport sjövägen. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anmärker i detta sammanhang att man ej synes ha utrett, huru­

vida erforderligt antal lämpliga fortskaffningsmedel kommer att stå till

förfogande i isolerade bygder.

Liknande synpunkter anlägges av kommunalnämnden i Täby köping och

drätselkammaren i Sundsvall.

Magistraten i Gävle anser de föreslagna bestämmelserna vara alltför

stränga. De kan komma att ställa orimliga krav på det allmänna. Därest

exempelvis fråga är om två å tre väljare på en skärgårdsö på icke ringa

avstånd till fastlandet, torde valnämnden vara skyldig räkna med att storm

kan råda på valdagen och därför nödgas ställa till förfogande en stor far­

kost till högt pris. Magistraten förordar en sådan formulering av bestäm­

melserna att det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgärder i skälig

omfattning sörja för transporterna.

De föreslagna bestämmelserna kan, enligt vad länsstyrelsen i Kronobergs

län hävdar, medföra risk för överklaganden av valet med mo­

tivering att valnämnden ej vidtagit erforderliga åtgärder. Dylika besvär

kan leda till att nytt val måste anordnas. I denna fråga anför magistraten

i Västerås att försummelser eller brister med avseende på anordningarna

för nödiga transporter inte bör kunna föranleda ogiltigförklaring av valet.

De särskilda svårigheter som kan uppkomma i de fall då väljare måste

färdas sjövägen till vallokalen behandlas av länsstyrelsen i Gotlands

län. Länsstyrelsen säger sig inte ha någon erinran mot de föreslagna, all­

mänt hållna bestämmelserna och fortsätter:

För en liten grupp av dessa väljare blir emellertid effekten av bestäm­

melsen beroende av den svårberäkneliga faktor, som vädret utgör. Läns­

styrelsen avser här väljare på öar, som, utan vägförbindelse med valdistrik­

tet i övrigt, ligger i öppet, för vindar oskyddat vatten. Därest vädret omöj­

liggör såväl båt- som flygtrafik på valdagen, hindras dessa väljare att rosta.

Förbindelserna kan givetvis vara avbrutna även dagarna närmast fore val­

dagen Det bör dock enligt länsstyrelsens mening icke vara omojligt å t

lösa problemet. Genom kasuistiskt skrivna bestämmelser om speciella val-

sedelsförsändelser, anordnade en kortare tid före valdagen, skulle lfraga-

varande grupp av väljare kunna beredas säkert tillfälle att rosta. De oar,

för vilkas invånare bestämmelserna skulle gälla, kunde namneligen angi­

vas, förslagsvis i särskild förteckning, utfärdad av Kungl. Maj :t for varje

val.

Beträffande de särskilda förhållanden som råder för s a m e r n a anser

länsstyrelsen i Norrbottens län att det hittillsvarande systemet med post­

röstning för de nomadiserande samerna bör bibehållas och kostnaderna

härför åvila statsverket. Drätselkammaren i Kiruna framför tanken på

ambulerande röstmottagning för samerna och anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i

18

Inom Kiruna stad finnes samebefolkning i trakter, där några konven­ tionella transportmedel icke ar tillgängliga eller användbara. För många av

essa ar det av sådana skäl icke möjligt att deltaga i allmänna val. Vid de allmänna valen ar 1962 tillgreps på försök utvägen med flygtransport för en samebosattning för att möjliggöra valdeltagande. Denna utväg kan i manga fall vara vansklig och osäker och i samtliga fall synnerligen dyrbar För dessa fåtaliga orter torde knappast effektiv lösning kunna nås annat an genom att valnämnden gives möjlighet till viss ambulerande röstmot­ tagning. Det torde för tillgodoseende av dessa gruppers anspråk på valdel­ tagande föreligga skal för en ytterligare prövning av möjligheterna till röst­ arn81!]-8 i särskild ordning. Denna prövning torde kunna begränsas till de fall, dar vanliga transportmedel till lands eller sjöledes icke kan utnytt- jas.

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Departementschefen

Frågan om hur valdeltagandet skall kunna underlättas för dem som bor avlägset eller isolerat har tidigare varit föremål för överväganden. Fram­ lagda förslag i ämnet har emellertid ej lett till lagstiftning. Därvid har huvudsakligen åberopats svårigheterna att genom bestämmelser i lag av- gransa den väljargrupp för vilken särskild ordning skulle gälla. Mot för­ slagen har också anförts att de inneburit väsentliga avsteg från huvudprin­ cipen i rådande valsystem, enligt vilken den röstande har att personligen inställa sig till valförrättningen i det egna valdistriktet.

Enhgt den lösning som valutredningen nu förordat skall det allmänna genom praktiska åtgärder underlätta för väljare, som bor avlägset eller isolerat, att inställa sig i vallokalen. En sådan ordning utgör ej något av­ steg från nämnda huvudprincip i valsystemet. Ej heller synes de lagtek­ niska svårigheterna vara lika accentuerade som vid tidigare förslag.

Den av utredningen förordade ordningen innebär att en principiell skyl­ dighet skulle åläggas valnämnderna att sörja för att de personer, som på grund av anmärkta speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig till vallokalen, kan infinna sig där. En sådan principiell skyldighet kan dock befaras komma att i praktiken ställa svårbemästrade krav på dem som far att syssla med denna uppgift. Den begränsning, som utredningen tänkt sig genom att valnämndens åligganden skulle avse lämpliga åtgärder så att valjarna i största möjliga utsträckning kan inställa sig, torde ej nämn­ värt kunna bidraga till att underlätta tillämpningen. Såsom framhållits under remissbehandlingen, kan denna begränsning leda till känsliga av- vägningsproblem, då det gäller att bedöma omfattningen av valnämndens åligganden i enskilda fall. Det bör även påpekas att, om skyldighet stadgas for valnämnden, det knappast torde kunna undvikas att ett åsidosättande av skyldigheten kan leda till att valet upphäves med därav följande om­ gång med omval. Skäl till betänkligheter av här antydd art torde föreligga, aven om skyldigheten att svara för åtgärderna i stället skulle läggas på an­ nat särskilt organ eller på kommun som sådan.

19

.lag är med hänsyn till det anförda ej beredd förorda införandet av en principiell skyldighet att svara för åtgärder, som här nämnts. Å andra si­ dan finner jag det angeläget att man söker taga till vara möjligheterna att genom praktiska arrangemang underlätta för dem, om vilka här är fråga, att komma till valförrättningen. För att främja att så verkligen sker torde bestämmelser i ämnet böra införas i vallagarna. I sådana bestämmelser sy­ nes lämpligen kunna föreskrivas att dessa väljare bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen. Härigenom kan san­ nolikt den ordning valutredningen åsyftat i väsentlig mån uppnås. Val­ nämndens verksamhet i förevarande hänseende synes kunna bedrivas i så­ dana former och avse sådana uppgifter och åtgärder som utredningen skis­ serat.

Även med den lösning av föreliggande frågor som jag sålunda vill för­ orda bör eftersträvas att tillämpningsområdet för lagbestämmelserna blir någorlunda klart avgränsat. Den väljargrupp som åsyftas bör i lagtexten anges utförligare än som skett i utredningens förslag. Denna grupp synes kunna sägas innefatta väljare, som bor avlägset eller isolerat och på val­ dagen saknar möjlighet att färdas med allmänt samfärdsmedel till och från vallokalen eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärds­ medel. Härvid inbegripes de som ej har i och för sig lång väg till valloka­ len men som bor så otillgängligt att hinder för inställelse föreligger i en­ lighet med vad nu sagts. Verksamheten bör alltså taga sikte på att bistånd lämnas dem som icke kan begagna sig av allmänt samfärdsmedel. Därmed avser jag att reguljära förbindelser saknas eller kräver orimligt lång restid.

Såsom framgår av det anförda anser jag att valnämnden bör vara det organ som närmast får svara för här avsedda uppgifter. Enligt min mening bör alla åtgärder på detta område vara en kommunal angelägenhet. Här­ igenom vinnes att de praktiska anordningarna bäst kan anpassas efter de lokala förhållandena. Efter en tid torde erfarenheterna i varje kommun visa, vad där lämpligen bör göras. Redan nu har kommunen att svara för kostnader, som hänför sig till den lokala valförrättningen. De förordade åtgärderna får ses som ett led i de totala valanordningarna från kommu­ nens sida. I enlighet med det sagda torde kostnaderna för de vidtagna an­ ordningarna få bäras av kommunen.

På grund av det anförda föreslår jag att i vallagarna införes bestäm­ melser om åtgärder för att underlätta för avlägset boende m. fl. att deltaga i allmänna val av det innehåll jag nu redovisat. Dessa bestämmelser torde, i överensstämmelse med valutredningens förslag, lämpligen böra upptagas i nya paragrafer, betecknade 60 a § ValL och 26 a § KVL. Föreskriften om att kommun skall svara för kostnaden bör införas i 95 § ValL och 59 § KVL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

II. Kostnaderna för valsedlar

Reformkrav

Frågan om det allmännas övertagande av partiernas valsedelskostnader väcktes i motion (I: 70) vid 1947 års riksdag. På hemställan av konstitu­ tionsutskottet beslöt riksdagen att motionen inte skulle föranleda någon åt­ gärd (KU 13).

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (I: 514 och II: 631) med hemstäl­ lan om utredning för att undersöka, på vilket sätt statsverket och kommu­ nerna borde övertaga kostnaderna för valsedlar vid allmänna val. Därvid anfördes att stat och kommun under senare år påtagit sig nya uppgifter vid valen och övertagit vissa kostnader, som tidigare åvilat de politiska partier­ na. De valsedlar som de politiska partierna i förväg framställer utgör med vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att valförrättningen skall kunna genomföras rationellt och underlättar valförrättningen i ännu högre grad än vad t. ex. röstkorten gör. Då dessa kort bekostas av allmänna me­ del, borde även valsedelskostnaderna ersättas av statsverket. Detta borde gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen och stadsfullmäktige­ valen i de städer där representationen utser ledamöter i första kammaren. Övriga primärkommuner borde, enligt motionerna, ges rätt att själva be­ kosta valsedlarna för de i stads- eller kommunalfullmäktigevalen deltagan­ de partierna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU 1962: 57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull service­ åtgärd gentemot väljarna och underlättar valnämndernas och länsstyrelser­ nas arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras för att kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna medel. Å andra sidan skulle en sådan reform innebära att statens och kommunernas kost­ nader för valen utsträcktes att avse ej endast liksom hittills de yttre anord­ ningarna i samband med valen. Vidare skulle fråga uppkomma att avgränsa och ange de närmare förutsättningarna för de politiska partiernas rätt att få sina valsedlar tryckta på det allmännas bekostnad. Utskottet förklarade sig inte berett att för sin del taga någon bestämd ståndpunkt i frågan men ansåg att densamma borde upptagas till förutsättningslös prövning. Utskot­ tet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet i utlåtandet anfört.

Valutredningen

I inledningen till detta avsnitt av sitt betänkande redovisar valutredning­ en vissa inhämtade sifferuppgifter om valkostnader m. m. Rörande dessa uppgifter torde få hänvisas till betänkandet (s. 49—51).

21

Valutredningen konstaterar att ett allmänt val från organisatorisk syn­

punkt är en vidlyftig anordning, som inte blott engagerar partiorganisa­

tionerna utan även kräver insatser och kostnader från det allmännas sida.

Huvudparten av de kostnader som nedlägges på ett val hänför sig natur­

ligtvis till de propagandistiska inslagen i valrörelsen — tryckandet och

distribueringen av valbroschyrer, affischering, valmöten och annat dylikt

som syftar till att väcka intresse för valet och den politik de olika partierna

företräder. Partiernas kostnader i samband med val är emellertid också så­

dana att de kan sägas vara hänförliga till den service partierna bjuder väl­

jarna vid valtillfällena. Utvecklingen har gått i den riktningen att partier­

nas verksamhet med åren tilltagit i omfattning. Det är t. ex. vanligen par­

tierna som anordnar och bekostar transporter av vissa väljare till valloka­

lerna. I anslutning härtill erinrar utredningen om sitt förut omnämnda för­

slag, enligt vilket dessa arrangemang framdeles i viss omfattning skall om­

besörjas och bekostas av kommunerna.

Vad angår frågan om det allmännas övertagande av kostnaderna för val­

sedlarna anser utredningen att någon principiell invändning inte med fog

kan resas mot en reform av denna innebörd. Det allmänna svarar redan för

kostnaderna för spaltade och ospaltade valsedlar, vilka tillhandahålles i

vallokalerna. Dessa kostnader är visserligen obetydliga, men i denna an­

ordning kan dock sägas ligga ett erkännande av att kostnaderna för val­

sedlar är en det allmännas angelägenhet. Det förhåller sig också så att par­

tiernas tillhandahållande av valsedlar är en ren serviceåtgärd. Det kan följ­

aktligen med fog göras gällande att kostnaderna för valsedlar hänför sig

till vad som betecknats som »yttre» anordningar för valen. Skall någon

principiell åtskillnad göras mellan olika slags valkostnader, torde man få

indela kostnaderna dels i sådana som har med partiernas valpropaganda

att göra, dels sådana som avser de olika föranstaltningar som erfordras för

att väljarna över huvud taget skall kunna utöva sin rösträtt. Tillhandahål­

landet av valsedlar är otvivelaktigt en nödvändig förutsättning för valens ge­

nomförande. Utredningen förordar alltså att kostnaderna för valsedlarna

i fortsättningen övertages av det allmänna. Utredningen avser därvid samt­

liga kostnader för framställning av valsedlarna men inte kostnaderna för

t. ex. distribution av sedlarna till väljarna.

Enligt utredningens mening bör det allmännas åtaganden i förevarande

hänseende begränsas till val av rikskaraktär, d. v. s. andrakammarval,

landstingsmannaval samt val av stadsfullmäktige i städer, vilka ej deltager

i landsting. Denna begränsning förestavas av att vid de övriga kommunal­

valen brukar deltaga icke blott de gängse partierna utan även allehanda

andra, mer eller mindre löst sammanfogade partier eller gruppbildningar.

Sådana grupper bör enligt utredningens uppfattning ej äga rätt att på det

allmännas bekostnad erhålla valsedlar. Liksom fallet är med äktamake-

kuverten bör förmånen att få kostnader för valsedlar ersatta begränsas till

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 19tii

22

de i riksdagen representerade partierna. Detta bör gälla -— ej blott vid and-

rakammarvalen — utan även vid landstingsmannavalen och de ifrågava­

rande valen till stadsfullmäktige. Utredningen anser med hänsyn till nu

gjorda begränsning det följdriktigt att kostnaderna bestrides av staten.

Att staten övertager kostnaderna för valsedlarna bör enligt utredningens

mening inte leda till att statsverket jämväl skall ombesörja tryckningen av

valsedlarna. De politiska partierna bör liksom hittills själva svara härför.

Det bör stå partierna fritt att anlita de tryckerier de önskar. Förfarandet

bör alltså vara att partierna i sedvanlig ordning anskaffar valsedlarna samt

i efterhand tillställer statsverket räkning på kostnaderna.

I anslutning härtill behandlar utredningen spörsmålet, hur många val­

sedlar partierna skall få ersättning för. Enligt vad utredningen framhål­

ler kan kostnaderna för valsedlar variera högst väsentligt från det ena tryc­

keriet till det andra. Utredningen har därför också undersökt, om ersätt­

ningen skall begränsas till visst belopp. Efter ingående överväganden har

utredningen funnit att begränsningar i båda nu angivna hänseenden är er­

forderliga. En begränsning, som enbart tager sikte på valsedlarnas antal,

skulle enligt utredningens mening bli utan verkan.

Med utgångspunkt från det i betänkandet redovisade siffermaterialet be­

träffande antalet vid tidigare val tryckta valsedlar och antalet röstberätti­

gade föreslår utredningen att de ifrågavarande partierna vid andrakam-

marvalen skall få ersättning för högst så många valsedlar, som motsvarar

sex gånger antalet vid samma val röstberättigade i samtliga valkretsar där

val samtidigt förrättas. Vid landstingsmannavalen bör samma begränsning

gälla, varvid »taket» sättes till antalet vid landstingsmannavalen röstbe­

rättigade i samtliga valkretsar där val samtidigt förrättas. Vid de stadsfull­

mäktigeval som kan komma i fråga föreslås att ersättningen begränsas till

kostnaden för högst så många valsedlar, som motsvarar sex gånger totala

antalet vid stadsfullmäktigevalen röstberättigade i samtliga valkretsar där

val samtidigt förrättas.

Medelkostnaden per 1 000 st. tryckta valsedlar ligger — enligt vad ut­

redningen redovisar rörande 1960 och 1962 års allmänna val — för samt­

liga undersökta politiska partier under sex kronor. Utredningen förordar

att statsverket ersätter kostnader endast upp till detta belopp. Emellertid

bör ersättning medges parti i t. ex. sådana fall då halva antalet av partiets

valsedlar kostat åtta kronor per 1 000 st., om blott den andra hälften sedlar

betingat ett pris av högst fyra kronor per 1 000 st. Därigenom har partiet

inte överskridit en genomsnittskostnad för hela sin valsedelsupplaga av

sex kronor per 1 000 st. Sistnämnda belopp får justeras, därest så föran-

ledes av prisutvecklingen. Vilket pris som i fortsättningen skall gälla torde

få bestämmas efter samråd med statlig tryckeriexpertis.

Anspråk på ersättning skall enligt utredningens förslag framställas i ef­

terhand av vederbörande partis riksorganisation hos inrikesdepartementet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

23

Verifikationer på kostnaden bör biläggas. Utredningen föreslår att ansprå­

ken skall framställas senast inom sex. månader efter valdagen. Inkommer

krav på ersättning efter utgången av denna tid, bör framställningen avslås.

Utredningen uppskattar statsverkets kostnader för den föreslagna refor­

men till mellan 650 000 och 900 000 kronor för varje år, då val förekom­

mer. Till sistnämnda belopp skulle kostnaderna stiga endast om samtliga

partiers valsedelsupplaga, i motsats till vad nu är fallet, uppnådde före­

slaget »tak» och hade ett genomsnittspris av sex kronor per 1 000 st. val­

sedlar.

Stadgandet om själva rätten till ersättning för valsedlar bör, enligt vad

utredningen föreslår, införas i vallagarna — i nya paragrafer, 97 § ValL

och 60 a § KVL. Övriga bestämmelser anser utredningen lämpligen böra ut­

färdas i administrativ ordning.

Remissyttrandena

Valutredningens uppfattning att kostnaderna för valsedlar vid val av riks-

karaktär skall övertagas av statsverket har i allmänhet vunnit anslutning

i remissyttrandena. En direkt motsatt mening uttalas endast av länsstyrel­

serna i Östergötlands och Gävleborgs län, magistraten i Gävle, kommunal­

borgmästaren i Hudiksvall samt Skaraborgs länsavdelning av Svenska kom­

munförbundet.

De tillstyrkande remissinstansernas uttalanden ansluter i regel till val­

utredningens synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anlägger även

den aspekten att avsaknad av tryckta valsedlar skulle vara till stort för­

fång icke blott för den enskilde väljaren utan även, och måhända i högre

grad, för valförrättare och sammanräknande myndigheter.

Magistraten i Gävle finner de av valutredningen anförda grunderna för

reformen vara besynnerliga. Även om man skulle godtaga ett, nu ej fram­

ställt, påstående om att tryckta valsedlar är en nödvändig förutsättning för

valens genomförande, följer icke därav att det allmänna bör övertaga kost­

naden för tryckningen. Tillhandahållande av tryckta valsedlar ingår näm­

ligen som ett väsentligt led i den politiska propagandan i samband med va­

len, bl. a. genom utdelande av valsedlar utanför vallokalerna. Förslaget

står följaktligen ej i överensstämmelse med den viktiga principen att det

allmänna ej skall befatta sig med andra detaljer i valförfarandet än de rent

tekniska, yttre anordningarna för valets möjliggörande. Ej heller finns en­

ligt magistratens mening skäl att begränsa en statlig subventionering till

de partier, som är representerade i riksdagen. En begränsning till dessa par­

tier skulle för övrigt innebära att väljare, som ej vill ge sina röster till nå­

got av dessa partier, skulle tvingas att skattevägen bidraga till kostnaderna

för partiernas valsedlar. Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen

i Gävleborgs län. Kommunalborgmästaren i Hudiksvall hävdar att kostna­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196 4

24

derna för valsedlar är en bagatell för partierna, varför förslaget allenast in­

nebär en onödig omgång och utgift för statsverket.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser det vara tveksamt om

staten bör bekosta valsedlarna, betonar att, då folket går till val för att utse

nya representanter att utöva folkviljan, det i möjligaste mån skall ske på

lika villkor för olika meningsriktningar. Utredningens förslag innebär emel­

lertid att de gamla partierna privilegieras. Ett nytt parti, om än så talrikt,

skulle ej få någon gottgörelse för sina kostnader. Det synes ej heller finnas

något rimligt skäl varför ett parti, som har kanske en enda representant i

riksdagen, skall få sina valsedlar betalda över hela riket.

Om den föreslagna begränsningen till val av rikskaraktär anfö-

res i den vid statistiska centralbyråns yttrande fogade promemorian:

Utan att ta ställning till frågan om de gängse partierna bör gynnas på de

»mer eller mindre löst sammanfogade partiernas» bekostnad kan man kon­

statera att partiförhållandena vid stadsfullmäktigeval icke sammanhänger

med om en stad ingår i landsting eller ej. Det kan nämnas att vid stads­

fullmäktigevalen 1962 det i många av de i landsting ingående städerna ej

avgavs en enda ströröst på andra än de gängse partierna, bland annat i så

stora städer som Västerås, Örebro, Linköping och Halmstad. I städerna

utom landsting avgavs däremot ströröster, ehuru ej särskilt många (i Stock­

holm t. ex. 56), men vid tidigare stadsfullmäktigeval har ibland förekommit

ett större antal dylika röster (t. ex. 1958 i Stockholm 1 463, 1954 i Göte­

borg 1 572 och 1950 i Göteborg 2 549). Även vid landstingsmannaval före­

kommer ibland relativt många sådana röster.

Det torde därför icke vara motiverat att anlägga dylika synpunkter vid

gränsdragningar mellan fall, där staten skall betala valsedlarna, och fall,

där så icke skall ske. Den enda avgörande gränsdragningen är mellan riks-

och kommunalpolitiska val. Eftersom landstingsmannavalen och stadsfull­

mäktigevalen i städer utom landsting har rikspolitisk betydelse i egenskap

av val till valkorporationerna till första kammaren, är utredningens för­

slag (trots anmärkningen mot dess motivering) rimligt, men om tvåkam-

marsystemet avskaffas, torde det knappast finnas skäl för den föreslagna

gränsdragningen. Det kan därför vara lämpligt att bestämmelsen formule­

ras så att den kan användas vid både en- och tvåkammarsystem, t. ex. att

ersättning skall utgå »vid val till riksdagen eller till korporationer som

utser riksdagsmän».

Kommunalnämnden i Sollentuna köping yttrar i samma fråga att det inte

synes föreligga någon principiell skillnad mellan partibildningen i städer,

som ej deltar i landsting, och partibildningen i övriga kommuner samt att

ersättning av statsmedel därför bör utgå även vid fullmäktigeval i sist­

nämnda kommuner. Kommunalnämnden i Gällivare kommun ifrågasätter,

om inte tiden är mogen att ge kommunerna och församlingarna rätt att

efter eget beslut svara för kostnaderna för valsedlar vid de med förslaget

inte avsedda valen. Denna rätt skulle kunna begränsas till att avse valsedlar

för de i riksdagen representerade partierna.

I frågan om antalet valsedlar, för vilka ersättning skall utgå av

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

25

statsmedel, anför länsstyrelsen i Älvsborgs län alt de av utredningen an­

förda skälen möjligen kan åberopas som skäl för att tryckta valsedlar

skall tillhandahållas i vallokalerna men knappast för uppfattningen att det

allmänna också bör bekosta det stora antal valsedlar som genom de po­

litiska partiernas försorg distribueras till de röstberättigade. Länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida inte en hårdare begränsning än vad valutredningen

föreslagit bör föreskrivas med avseende å antalet valsedlar, för vilka sta­

ten skall lämna ersättning. Härigenom skulle man, enligt länsstyrelsens

uppfattning, måhända i någon mån stävja det oerhörda slöseri soin nu

äger rum vid distributionen av valsedlarna. Länsstyrelsen förordar där­

jämte att partiernas ersättningsanspråk göres till föremål för en mera in­

gående granskning beträffande skäligheten av tryckningskostnaderna än

som blir fallet vid det schablonmässiga granskningsförfarande som valut­

redningen föreslagit, vilket kan medföra viss risk för att de politiska par­

tierna genom att utnyttja den maximala statsersättningen kommer att med

statsmedel subventionera egna tryckerier. Länsstyrelsen i Södermanlands

län ifrågasätter, om det inte kan anses tillräckligt att ersättning utgår för

så många valsedlar som motsvarar tre eller fyra gånger totala antalet röst­

berättigade. Länsstyrelsen framhåller att, enligt valutredningens sifferma­

terial, det faktiska antalet tryckta valsedlar varierar högst väsentligt mellan

olika partier. Ett parti har utnyttjat upp till fem gånger fler valsedlar än

ett annat parti. Det förefaller därför oegentligt att ersättning skall kunna

utgå med samma belopp för alla partier. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län bör övervägas, om man inte kan tillämpa ett system som in­

nebär att man på grundval av aktuell valstatistik beräknar vederbörande

partis sannolika behov av valsedlar. Länsstyrelsen i Västmanlands län an­

ser den begränsningen böra stipuleras att ersättning ej får utgå för sådana

valsedlar vilka inte befinnes uppfylla gällande krav på dylika sedlars be­

skaffenhet.

Kostnadsfrågan beröres även i den vid statistiska centralbyråns yttrande

fogade promemorian, vari uttalas att det kunde vara lämpligt med ett an­

budsförfarande med kontroll av anbuden genom tryckeriintendenten på sätt

som sker vid statligt tryck, partierna dock obetaget att anlita annat trycke­

ri än det tryckeriintendenten förordat mot att de själva betalar merkost­

naden.

Riksrevisionsverket erinrar om att föredragande departementschefen i

samband med beslutet om rätt för de politiska partierna att på statsverkets

bekostnad erhålla äktamakekuvert förutsatte att partierna skulle iakttaga

sparsamhet såväl vid rekvisitionen av kuvert som vid användningen av ku­

verten (prop. 1960: 103 s. 49). Riksrevisionsverket finner angeläget att mot­

svarande synpunkter anlägges på tryckningen av valsedlar på statsverkets

bekostnad. Vidare förordar riksrevisionsverket att medel för kostnadernas

bestridande anvisas under elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa kostna­

der i anledning av allmänna val.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1964

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Departementschefen

Enligt nu gällande ordning ankommer det i princip på väljarna att själ­

va upprätta valsedlarna. I verkligheten ombesörjes detta av de politiska par­

tierna, som låter trycka och utsända eller utdela valsedlarna till väljarna.

Efter de år 1960 genomförda lagändringarna äger de politiska partierna

även utlägga tryckta valsedlar i eller i anslutning till vallokalerna.

Såsom framhållits, då frågan om valsedelskostnaderna behandlades vid

1962 års riksdag, innebär de tryckta valsedlarna otvivelaktigt en betydelse­

full serviceåtgärd gentemot väljarna; därjämte underlättas valnämndernas

och länsstyrelsernas arbete vid röstsammanräkningen väsentligt. Det all­

männa har genom olika reformer under senare år påtagit sig allt fler kost­

nader för valen. Jag vill erinra om att statsverket numera ställer äktamake-

kuvert kostnadsfritt till de politiska partiernas förfogande. Även blanketter

till spaltade och ospaltade valsedlar tillhandahålles. Det må likaså erinras

om det av mig här förut förordade förslaget att kommunerna bör svara för

att väljare, som bor avlägset eller isolerat, får bättre möjligheter att infinna

sig vid valförrättningen. Principiella hinder synes sålunda ej möta att det

allmänna övertager kostnaderna för valsedlar, som erfordras vid valen.

De politiska partierna distribuerar före valen i stor utsträckning valsed­

lar till allmänheten såsom ett led i sin propaganda för att väcka intresse

för valen och för de åsikter partierna företräder. De kostnader som direkt

sammanhänger härmed måste alltjämt med nödvändighet bäras av partier­

na. Det allmännas medverkan bör begränsas till sådana kostnader som en­

bart avser framställningen av valsedlarna, d. v. s. huvudsakligen pappers-

och tryckningskostnaderna.

Valutredningens förslag att reformen skall begränsas till val av rikska-

raktär och att ersättning skall utgå till de politiska partier som är represen­

terade i riksdagen har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.

Även enligt min mening synes denna lösning innefatta en rimlig avvägning

av de intressen som här gör sig gällande. Genom denna ordning kommer

att inbegripas, förutom andrakammarval, också valen till landsting och till

stadsfullmäktige i städer, som ej deltager i landsting. Även med beaktande

härav synes, av skäl som utredningen redovisat, begränsningen till de poli­

tiska partier som är representerade i riksdagen böra upprätthållas.

Såsom valutredningen förordat torde omfattningen av och ordningen för

statsverkets medverkan få närmare regleras i administrativ ordning. Här­

vid synes de av utredningen angivna principerna i stort sett kunna följas.

Enligt min mening torde dock statsverket icke böra utge gottgörelse för fler

valsedlar än som motsvarar högst fem gånger antalet vid valet röstberätti­

gade. Vissa justeringar kan också tänkas bli erforderliga, sedan närmare

erfarenheter vunnits i tillämpningen.

Jag förordar alltså att i vallagarna upptages nya stadganden, 97 § ValL

27

och 60 a § KVL, av det innehåll valutredningen föreslagit om rätt för de i

riksdagen representerade partierna till gottgörelse för valsedelskostnader

vid val av rikskaraktär.

I enlighet med vad riksrevisionsverket förordat torde statsverkets kostna­

der för reformen få bestridas från elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa

kostnader för allmänna val. Valutredningen har uppskattat dessa kostna­

der till högst 900 000 kronor för år då val förekommer. Med den av mig nu

förordade begränsningen av antalet valsedlar, för vilka gottgörelse skall

kunna erhållas, blir den maximala kostnaden 750 000 kronor. Den faktiska

kostnaden torde dock bli betydligt lägre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

III. Tiden för besvär över kommunala val

Gällande bestämmelser

Den som är missnöjd med kommunalval skall sist inom trettio dagar ef­

ter dagen för valets avslutande till vederbörande länsstyrelse inkomma med

sina till Kungl. Maj:t ställda besvär (56 § första stycket KVL). Besvärsti-

den vid klagan över val till riksdagens första kammare är i § 11 riksdags­

ordningen bestämd till en månad. För andrakammarvalens vidkommande

är besvärstiden betydligt kortare. Enligt § 22 riksdagsordningen skall besvär

anföras sist inom tio dagar efter valets avslutande. Val är avslutat genom

att det vid sammanräkningen förda protokollet uppläses (85 § ValL och

50 § KVL).

Historik

Tiden för anförande av besvär över förstakammarval har varit oför­

ändrad alltsedan tillkomsten av 1866 års riksdagsordning. Motsvarande be­

svär stid vid andrakammarval var i riksdagsordningen från början bestämd

till åtta dagar men utsträcktes i samband med 1909 års rösträttsreform till

tio dagar samtidigt som reglerna om klagan över andrakammarval ändrades

på så sätt att dylik klagan, i likhet med klagan över förstakammarval, skul­

le ske direkt till Kungl. Maj :t.

Vad angår kommunalvalen gällde före 1930 års kommunallagsreform oli­

ka besvärsregler för landstingsmannaval, kommunalfullmäktigeval och

stadsfullmäktigeval. I samband med kommunallagsreformen utbröts de i

kommunalförordningarna och landstingslagen intagna föreskrifterna om

val och sammanfördes till en vallag, i vilken med anledning av kyrkofull­

mäktigeinstitutionens tillkomst även upptogs bestämmelser om val av kyr­

kofullmäktige. I den kommunala vallagen gjordes reglerna om valbesvär

enhetliga för samtliga kommunalval och tiden för anförande av sådana be­

svär fastställdes till den nu gällande, trettio dagar efter valets avslutande.

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Valutredningen

Valutredningen har funnit anledning uppmärksamma gällande tider för

valbesvär, särskilt mot bakgrunden av de reformer som på senare tid ge­

nomförts på valrättens område, främst i syfte att främja och underlätta del­

tagandet i de allmänna valen. Vissa år 1962 vidtagna ändringar i vallagstift­

ningen (se SFS 1962: 71 och 72, prop. 1962: 53, KU 1962: 9) har inneburit

bl. a. att den tid, varunder röstmottagning före val skall äga rum, utsträckts

från aderton dagar till trettio dagar före valdagen och att i samband där­

med vissa i vallagarna fastställda tidsgränser, som gäller för olika valför-

beredande åtgärder, jämkats. Ändringarna har för såväl andrakammarva-

len som kommunalvalen medfört att åtskilliga valförberedande åtgärder

måste vidtagas tidigare i förhållande till valdagen än som varit fallet före

ändringarnas genomförande. För kommunalvalens del har sålunda den tid,

då dagen för extra kommunalval enligt 11 § 2 mom. första stycket KVL se­

nast skall bestämmas, flyttats från tjugonde till trettiofemte dagen före

valdagen och tidpunkten, då kungörande av ordinarie eller extra kommu­

nalval enligt 20 § 1—3 mom. KVL sist skall ske, förskjutits från nittonde

till trettioförsta dagen före valdagen. Vidare bär tidsgränsen för röstkor­

tens allmänna utsändande förlagts till trettiofemte i stället för tjugofemte

dagen före valdagen. Anmärkas må i detta sammanhang även att antalet

röstande inför röstmottagare väsentligt stigit, särskilt efter röstkortsyste­

mets införande. Detta har i sin tur ökat sammanräkningsmyndigheternas

arbete och föranlett en viss försening av röstsammanräkningarnas slutfö­

rande jämfört med tidigare.

Berörda reformer har, enligt vad utredningen påpekar, haft till följd att

den tid som erfordras för att genomföra ett andrakammarval eller kommu­

nalval blivit förlängd. Med hänsyn härtill finner utredningen det önskvärt

att valbesvär sprocessen i möjligaste mån påskyndas så att, om ett nytt val

(omval) skulle bli erforderligt, sådant val som regel kan hinna verkställas

före den ifrågavarande mandatperiodens början.

För andrakammarvalens del anser utredningen det knappast vara möj­

ligt att genom lagtekniska åtgärder i nämnvärd grad nedbringa tiden för

valbesvärsprocessen. Den för dessa val stadgade besvärstiden om tio dagar

synes väl avvägd och torde icke lämpligen böra minskas. Däremot finner

utredningen en avkortning kunna ske av besvärstiden vid kommunalval.

Enligt vad utredningen framhåller torde det också främst vara vid dessa

val som åtgärder i nämnt hänseende är av behovet särskilt påkallade. Ut­

redningen föreslår därför att besvärstiden för dessa val avkortas från trettio

till tio dagar. Därigenom skulle även den fördelen vinnas att tiden för an­

förande av valbesvär blir enhetlig vid andrakammarval och kommunalval.

Vad förstakammarvalen angår är förhållandena annorlunda än vid de di­

rekta valen. Den längre besvärstiden om en månad, som är föreskriven i § 11

29

riksdagsordningen för klagan över förstakainmarval, synes enligt utred­

ningens mening utan olägenhet kunna bibehållas oförändrad. Även den

omständigheten att frågan om kammarsystemet ligger i stöpsleven genom

författningsutredningens nyligen framlagda förslag gör det mindre nöd­

vändigt att nu röra vid denna besvärstid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i

Remissyttrandena

Valutredningens förslag att besvärstiden vid klagan över kommunala

val skall förkortas har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissorgan med undantag av länsstyrelsen i Stockholms län. I länssty­

relsens yttrande hävdas att valresultatet — i synnerhet vid kommunalfull­

mäktige- och kyrkofullmäktigeval —- ofta blir allmänt känt genom ortstid­

ningar eller på annat sätt först tämligen lång tid efter valets (röstsamman­

räkningens) avslutande. Tiodagarstiden för besvär över andrakammarval

är enligt länsstyrelsens mening inte tillräcklig anledning att i uniformite­

tens intresse nedskära besvärstiden vid de primärkommunala valen.

önskemål om annan ändrad besvärstid vid kommunalvalen än den av

valutredningen föreslagna framföres endast av besvärssakkunniga, som

föreslår att tiden bestämmes till en vecka. För bestämmande av fatalietid

anses, framhåller besvärssakkunniga, alltsedan tillkomsten av lagen den

30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid kalendermått om möjligt böra

väljas. I dagar bestämda fatalietider har i enlighet härmed blivit allt säll­

syntare. Enligt besvärssakkunnigas mening bör endast särskilda skäl av

betydande styrka få föranleda avsteg från grundsatsen om fatalietiders

beräkning enligt kalendern. Sådana skäl kan knappast anses vara för han­

den beträffande tiden för klagan över kommunalval. Klagan över ett val

kan hänföra sig antingen till något, som förelupit vid valförrättningen, eller

till något, som ägt rum vid röstsammanräkningen. Huruvida ett val skall

överklagas på grund av omständighet, som sammanhänger med röstsam­

manräkningen, torde i allmänhet kunna avgöras utan tidsutdräkt. För att

taga ställning till om ett val skall överklagas på grund av något, som hän­

för sig till själva valförrättningen, har vederbörande extra betänketid, me­

dan röstsammanräkningen pågår. Besvärssakkunniga erinrar också om att

de i sitt betänkande om åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i

administrativa mål (SOU 1953: 30 s. 32) uttalade sig för en standardise­

ring av de kortare besvärstiderna till en vecka.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om inte besvärstiden vid

förstakammarval för enhetlighetens skull bör ändras till tio dagar, medan

besvärssakkunniga anser besvärstiden för klagan över val till både riksda­

gens första kammare och riksdagens andra kammare böra bestämmas till

en vecka. Besvärssakkunniga hänvisar till sitt förslag om besvärstid för

kommunala val och anser att motsvarande tider vid andra val bör ändras

30

i konsekvens härmed. De sakkunniga vänder sig också mot valutredningens

uttalande om att enmånadsfristen vid besvär över förstakammarval utan

olägenhet kan bibehållas. Man kan enligt besvärssakkunnigas mening icke

helt bortse från möjligheten av en upplösning av första kammaren med

därav följande nytt val. Vid sådan händelse inträder samma förhållanden

som de, vilka enligt valutredningens mening motiverar ett påskyndande av

valbesvärsprocessen vid andrakammarval och kommunalval.

I två yttranden förordas att valets avslutande skall offentliggöras. I ytt­

randet av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopas ordnings- och

rättssäkerhetssynpunkter och den omständigheten att vid de allmänna

kommunalvalen den slutliga sammanräkningen i varje län omfattar ett

stort antal kommuner och valkretsar. Enligt länsstyrelsens mening bör

övervägas att införa föreskrift om att tillkännagivandet skall anslås på

särskild anslagstavla. Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår tillkän­

nagivande i tidningarna. Ett stadgande härom anser länsstyrelsen erfor­

derligt för att man skall undvika rättsförlust med den föreslagna, korta

besvärstiden. I allmänhet torde man nu i kommunerna få kännedom om

valutgången först genom notis i tidningarna eller genom personlig förfrå­

gan hos länsstyrelserna.

Statistiska centralbyrån hälsar från valstatistisk synpunkt den föreslag­

na förkortningen av besvärstiden med tillfredsställelse. I anslutning härtill

framför centralbyrån önskemål om bestämmelser, som framtvingar en för­

kortning av dels den tid som kan förflyta mellan beslut om nytt val (eller

ny sammanräkning) och beslutets verkställande, dels den tid inom vilken

valprotokollen skall vara utskrivna och justerade.

Departementschefen

Valutredningens förslag att besvärstiden om trettio dagar för klagan över

kommunala val skall förkortas har biträtts i praktiskt taget samtliga re­

missyttranden. Antalet röstande inför röstmottagare har stigit, sedan röst­

kortsystemet infördes, vilket har medfört en ökad arbetsbelastning för

sammanräkningsmyndigheterna. Vid kommunala val skall länsstyrelserna

numera ombesörja röstsammanräkningen även för städer, i vilka magistra­

ten hittills handhaft denna angelägenhet. Nya omständigheter har alltså

tillkommit, vilka är ägnade att leda till viss försening av röstsammanräk­

ningen vid kommunala val. Då det är önskvärt att eventuella besvär över

valförrättningen är avgjorda i sådan tid att ett möjligen erforderligt om­

val kan medhinnas före mandatperiodens början, torde man böra söka

motverka denna försening genom att förkorta besvärstiden vid kommuna­

la val. I detta sammanhang bör också beaktas att det enligt gällande före­

skrifter åtgår längre tid än tidigare för själva förberedelsen av ett omval.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196t

31

Det må framhållas att den vid val till riksdagens andra kammare gällande

kortare besvärstiden ej visat sig medföra olägenheter.

Från systematisk synpunkt finns onekligen skäl för besvärssakkunni-

gas ståndpunkt att fatalietider bör bestämmas efter kalendermått, vilket

talar för en besvärstid av en vecka i förevarande sammanhang. Ä andra

sidan är det med beaktande av liknande synpunkter önskvärt att tiden för

besvär över kommunala val anpassas efter besvärstiden vid val till riks­

dagen. För att helt tillgodose dessa önskemål skulle även de i riksdagsord­

ningen fastställda tiderna för besvär över riksdagsmannaval behöva änd­

ras. Enär grundlagsfrågor, som rör riksdagen, för närvarande överväges i

vidare sammanhang, torde ändringar i riksdagsordningen i antydda hän­

seende ej nu böra företagas. I detta läge synes besvärstiden vid kommunala

val lämpligen böra bestämmas enligt valutredningens förslag i överensstäm­

melse med gällande tid för besvär över val till riksdagens andra kammare.

Behov av särskilda föreskrifter om offentliggörande av valets avslutande

har hittills ej framkommit, såvitt angår andrakammarvalen. Intresset för

valutgången och publiciteten kring valets avslutande torde även vid kom­

munala val ha en allmän omfattning. Särskilda föreskrifter i berörda hän­

seende för kommunalvalens del, som berörts i några yttranden, synes där­

för ej vara behövliga.

På nu anförda skäl vill jag förorda att valutredningens förevarande för­

slag, innebärande ändring i 56 § första stycket KVL, genomföres.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

TV.

Övriga frågor

Beräkning av fatalietider

I 94 § ValL föreskrives att, om tid, då anmärkning mot röstlängd eller

då åtgärd för talans fullföljande eller bevarande eller då anmälan eller an­

nan åtgärd beträffande kandidat till andrakammarval sist bör göras, in­

faller på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden i stället får vidtagas

på nästa söckendag. Enligt 58 § KVL gäller motsvarande bestämmelser för

besvär över kommunalval.

Valutredningen. Utredningen konstaterar att nu berörda föreskrifter ej

står helt i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 § lagen den 30 maj

1930 om beräkning av lagstadgad tid, vilka bestämmelser erhållit ändrad

lydelse senast genom lag den 16 mars 1962. Enligt detta lagrum likställes

numera bl. a. sommarlördagar med sön- och helgdagar i berörda hänseen­

den. Valutredningen föreslår att 94 § ValL och 58 § KVL ändras på så sätt

att dessa lagrum endast innehåller en hänvisning till 1930 års lag om be­

räkning av lagstadgad tid.

32

Remissyttrandena. Utredningens förslag i denna del har under remissbe­

handlingen föranlett erinran endast från besvärssakkunniga, som finner

att särskilda bestämmelser i förevarande hänseende inte erfordras i val­

lagarna. Besvärssakkunniga anser att lagen om beräkning av lagstadgad tid

bör tillämpas på fatalietiderna i vallagarna. De sakkunniga framhåller

emellertid att lagen är så konstruerad att den gäller, där annat ej stadgats.

Det från systematisk synpunkt riktiga och tillika enklare är att helt upp­

häva bestämmelserna i vallagarna. Besvärssakkunniga föreslår således att

94 § ValL och 58 § KVL upphäves.

Departementschefen. Tider, som har samband med val, bör naturligen

beräknas enligt de principer som i allmänhet gäller för beräkning av lag­

stadgade tider. De allmänna bestämmelserna på detta område är upptagna

i lagen om beräkning av lagstadgad tid. Dessa bestämmelser gäller i prin­

cip, där ej annat är stadgat. De skall alltså, såvida särskilda hinder ej mö­

ter (jfr LJU 1930: 26), vinna tillämpning även utan stadgande härom i val­

lagarna. Såsom besvärssakkunniga påpekat torde 94 § ValL och 58 § KVL

därför kunna helt upphävas.

Sammanträde för justering av röstlängd

För prövning av de anmärkningar som framställts mot röstlängden skall

valnämnden enligt 45 § ValL sammanträda den 25 juli eller, om söndag då

infaller, nästa dag.

Valutredningen. Med hänsyn till att sommarlördagar numera, efter vid­

tagna andringar i 1930 års lag om beräkning av lagstadgad tid, är likställ­

da med bankfridagar föreslår utredningen att bestämmelserna i 45 § ValL

kompletteras på så sätt att, om den 25 juli infaller på en lördag, samman-

trade som dar avses ej behöver äga rum denna dag utan kan skjutas till

nästa söckendag.

Departementschefen. Valutredningens förslag har i denna del ej mött nå­

gon erinran i remissyttrandena. Jag ansluter mig till förslaget.

Insändande av handlingar till myndighet

År 1949 genomfördes sådana ändringar i § 11 och § 22 riksdagsordningen

att besvär över riksdagsmannaval ej längre behöver »ingivas» till länssty­

relsen utan kan avlämnas dit i den ordning som i allmänhet gäller i fråga

om besvär och alltså även insändas med posten.

Valutredningen. Utredningen anmärker att i samband med nu nämnda

ändringar i riksdagsordningen därav betingade jämkningar ej vidtogs i 93 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

33

ValL och 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som

tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar

med posten m. m. Bestämmelserna i 93 § ValL och i 1946 års lag, enligt

vilka stadgas rätt att insända handlingar i betalt brev med posten, är så­

lunda ej tillämpliga beträffande klagan över val till riksdagen. Utredningen

föreslår att nämnda båda lagrum bringas i överensstämmelse med innehål­

let i riksdagsordningens berörda stadganden.

Departementschefen. Detta förslag, som lämnats utan erinran under re­

missbehandlingen, vill jag förorda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196A

Ikraftträdande

Departementschefen. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft snarast

möjligt så att de nya reglerna kan komma i tillämpning redan beträffande

1964 års val till riksdagens andra kammare ävensom beträffande de kom­

munala val som beräknas komma att äga rum under innevarande år.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartemen­

tet upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt

3) lag angående ändrad Igdelse av 3 § lagen den 21 juni 19A6 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­

hets handläggning insända handlingar med posten m. m.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

fö­

reslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640206