2

grund av skriftligt fordringsbevis. För att få större konsekvens i beskatt­

ningen införs i princip samma skatteplikt för tomträttsförvärv som för

förvärv av fast egendom. Enligt det framlagda förslaget omfattar stämpelskat­

ten i övrigt liksom nu förvärv av fartyg, inteckning för fordran, emission

av aktier, obligationer och vissa andra svenska värdepapper, insatser i

svenska kommanditbolag, vissa transaktioner med utländska värdepapper

samt slutligen lotterier.

Inom det skattepliktiga området görs en del modifikationer i gällande ord­

ning. Sålunda införs skattefrihet för kommuns och annan menighets för­

värv av mark för vissa allmänna ändamål liksom för en del överlåtelser i

rationaliserande syfte. Den skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel,

som nu gäller för aktiebolag, utvidgas till att avse alla juridiska personer.

Undantag görs dock för gåvoskattebefriade subjekt, dödsbon, bostadsrätts­

föreningar, allmännyttiga bostadsföretag och kreditinrättningar i vissa fall.

Den som betalat dubbel skatt får tillbaka hälften av denna, om egendomen

avyttras inom tio år. Skattepliktsgränsen höjs, för förvärv av fartyg från

6 000 till 25 000 kronor och för lotteri från 5 000 till 15 000 kronor.

Generalpoststyrelsens uppgifter som central stämpelmyndighet och soin

beskattningsmyndighet för värdepapper och lotterier överförs på kontroll­

styrelsen. Förfarandet där liksom hos sjöfartsstyrelsen föreslås bli anpassat

till vad som enligt 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsum-

tionsbeskattning gäller för flertalet av kontrollstyrelsens nuvarande skatter.

Bestämmelser om återvinning och besvär införs. När det gäller uppbörden,

föreslås förskottsbetalning av skatten hos kontrollstyrelsen och sjöfartssty­

relsen samt efterskottsbetalning hos inskrivningsdomarna. Systemet med

stämpelmärken avskaffas för fartyg, svenska aktier och lotterier. Kontroll-

styrelsen förutsätts göra försök med nya redovisningsmetoder.

De framlagda förslagen väntas medföra en höjning av stämpelskattein­

täkterna med en miljon kronor per år.

I fråga om expeditionsavgifterna dras upp riktlinjer för en reform, som

innebär begränsning av det avgiftspliktiga området och samtidigt höjning

av avgiftsnivån, dock inte över statsverkets självkostnader.

Vidare föreslås vissa tekniska ändringar av förordningarna om fondstäm­

pel och arvsskatt. Ändringarna berör närmast redovisningen och uppbör­

den. Bland annat centraliseras uppbörden av arvsskatt till länsstyrelserna

samt avskaffas stämpelsystemet för redovisningen av arvs- och gåvoskatt.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1f)64

3

Förslag

till

Stämpelskatteförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall erläggas stämpelskatt i de fall och i den ordning, som

stadgas nedan.

Rörande stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper äro särskilda be­

stämmelser meddelade.

Om stämpelbeläggning av myndighets expeditioner och av ansökningar vid

domstol gäller vad därom är särskilt stadgat eller Kungl. Maj :t föreskriver.

2 §.

Staten är icke skattskyldig enligt denna förordning.

Förvärv av fast egendom och tomträtt

3 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fast egendom genom köp, byte,

tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller för­

ening, fusion av aktiebolag enligt 175 § lagen om aktiebolag eller expropria­

tion eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att

lösa fast egendom.

Stämpelskatt skall erläggas även för förvärv av tomträtt genom upplåtel­

se, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket.

Har ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för

intecknad skuld eller eljest mot vederlag, skall frågan, om förvärvet är att

anse som gåva eller som köp eller annat skattepliktigt fång, avgöras med

hänsyn till samtliga omständigheter, av vilka förvärvets huvudsakliga inne­

börd framgår. Därvid skall dock värdet av egendomen anses vara det taxe­

ringsvärde eller motsvarande värde, som enligt 8 § skall gälla såsom egen­

domens värde.

4 §•

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning

åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta

egendom;

2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egen­

dom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning

eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationali­

sering;

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem;

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med

sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd,

som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse;

5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fast­

4

ställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b)

eller d) kommunalskattelagen;

7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

8) förvärv med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt, om den till vil­

ken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpelskatt för sitt fång;

9) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skatte-

brev;

10) förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller kronony-

l*yS8e> då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

11) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark'tidigare helt

eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten

till samme tomträttshavare; eller

12) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.

Om skattefrihet i vissa fall, då ansökan om lagfart eller inskrivning av­

slås, stadgas i 42 § 1 mom. sista stycket.

5 §‘

Överlåtes köp av fast egendom utan annat tillägg till eller annan ändring

i köpevillkoren än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet

för betalning, i den mån ändrade inteckningsförhållanden påkalla detta,

skall skatt erläggas endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om lagfart å samtliga fång sökes inom den

tid, som är stadgad för det första fånget. Vad nu sagts om köp av fast egen­

dom skall gälla även motsvarande fång till tomträtt och upplåtelse av sådan

rätt. Därvid skall vad nyss sagts om lagfart i stället avse inskrivning.

överlåtes fång som avses i 3 § såsom tillskott till bolag eller förening,

skall skatt erläggas endast för tillskottet, om detta sker utan annat tillägg

till eller annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första

stycket eller betingas av att vederlaget för tillskottet utgöres av aktier eller

andelar. Skattebefrielse för tidigare fång må dock åtnjutas endast om lagfart

eller inskrivning sökes inom stadgad tid och, vad angår tillskottet, sist på

den inskrivningsdag, som infaller näst efter två år från det första fånget.

Har skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet av-

räknas från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas, då lag­

fart eller inskrivning sökes. Sådan begäran skall vara åtföljd av skriftlig,

på heder och samvete avgiven försäkran av överlåtare och förvärvare, att

vederlag för överlåten egendom icke i någon form lämnats eller skall läm­

nas utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen och att ej

heller eljest träffats avtal om annat tillägg till eller annan ändring i villkoren

för tidigare förvärv än som angetts i denna handling.

6

§.

Under förutsättning av ömsesidighet må Kungl. Maj :t medge skattefrihet

för främmande stats förvärv av egendom, som är avsedd för beskickning

eller konsulat.

7 §-

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av egendo­

mens värde, dock lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, utgår skatten med dubbelt be­

lopp utom i fall, då förvärvaren

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Kungl. Maj.ts proposition nr 7/3 år 19(ii

<r>

!) om lian erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från

gåvoskatt;

2) är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrclsen eller länsbostads­

nämnd erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om

lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid tiden

för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolags­

ordning, som Kungl. Maj:t fastställt, skyldig att åter avyttra egendomen; eller

4) är dödsbo.

8

§•

1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egendom gälla

taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes. Vid köp, där köpe­

skillingen överstiger detta taxeringsvärde, skall dock egendomens värde an­

ses motsvara köpeskillingen. Därvid skall i denna icke inräknas rätt till av-

kornst eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den mån

det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte

av fast egendom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å var­

dera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid

byte av fast egendom mellangift i penningar eller annan lös egendom, skall

för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom

förvärvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte et­

ter avdrag för den mellangift denne må ha lämnat är högre, detta värde.

Därvid skall som värde av"fast egendom gälla det taxeringsvärde, som sägs

i första stycket.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde för det i första stycket

angivna året, skall vid tillämpningen av 7 § i stället gälla egendomens värde

vid tidpunkten för förvärvet. Detta värde fastställes av inskrivningsdomaren

efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Detsamma skall gälla om

det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda

år avsett, men före förvärvet nedgått i värde till följd av eldsvåda, vattenflöde

eller annan sådan tilldragelse, borttagande av byggnad eller annan anlägg­

ning på egendomen eller tillbehör till denna, skogsavverkning, nedläggning

eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller

av annan liknande anledning.

Visas att egendomens värde efter förvärvet höjts till följd av nybyggnad

eller av annan liknande anledning, skall denna förhöjning av värdet icke

medräknas, när egendomens värde bestämmes.

1 fall, som avses i tredje stycket, äger inskrivningsdomaren, när särskilda

skäl föranleda det, hos länsstyrelsen påkalla, att egendomen åsättes värde

till ledning för skattens bestämmande. Därvid skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat om åsättande av särskilt värde vid bestämmande av arvs­

skatt.

2 mom. Vid upplåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skall^värdet

av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Detsamma skall gälla vid

överlåtelse av sådan tomträtt. Har större vederlag utfästs för överlåtelsen,

skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I övrigt skall vär­

det av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt föreskrifterna i 1 mom.

Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

9 §•

Omfattar förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har för­

delning av vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom ej angetts i

6

tångeshandlingen, skall hela vederlaget anses belöpa på den skattepliktiga

egendomen, om fördelningen icke på annat sätt tillförlitligen styrkes före

skattens fastställande. Vad nu sagts skall icke äga tillämpning vid sådant

byte som avses i 8 § 1 mom. andra stycket.

1

° §•

Sökes lagfart eller inskrivning på grund av handling, som tidigare blivit

företedd i samma avseende och då föranlett beskattning, skall skatt icke er­

läggas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Inteckning för fordran

¹¹ §.

Beviljas inteckning för fordran eller förklaras ansökan om sådan inteck­

ning vilande, skall stämpelskatt erläggas.

Skatten utgår med fyra kronor för varje fullt tusental kronor av det kapi­

talbelopp, för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteckning för­

klaras vilande, dock lägst med tio kronor.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) inteckning meddelas på grund av 4 § lagen om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal;

eller

3) beträffande inteckning i fast egendom vidtages sådan åtgärd, som av­

ses i 21, 26, 27 eller 34 § förordningen angående inteckning i fast egendom,

eller beträffande annan inteckning vidtages motsvarande åtgärd.

12 §•

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan därom vilande på grund av

handling, som tidigare blivit företedd i samma avseende och då föranlett be­

skattning, skall skatt icke erläggas. Vad nu sagts skall gälla även då hand­

lingen genom åtgärd, som avses i 11 § tredje stycket 3), ersatts av ny hand-

Mng.

Har inteckning, helt eller till visst belopp, dödats eller av annan anled-

ning upphört att gälla och beviljas senare ny inteckning eller förklaras an­

sökan därom vilande, äger befrielse från skatt enligt första stycket rum en­

dast om den nya inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vi­

lande inom ett år efter det att den tidigare inteckningen upphörde att gälla

och åtgärden avser egendom, som helt eller delvis omfattades av den tidigare

inteckningen.

Bifalles eller vilandeförklaras, samtidigt med att en eller flera inteck­

ningar dödas, ansökan om en eller flera nya inteckningar i egendom, som

helt eller delvis omfattades av den eller de tidigare inteckningarna, skall

skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten för den eller de tidigare

inteckningarna, även om en eller flera nya handlingar åberopas.

Förvärv av fartyg

13 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fartyg med ett värde av minst

tjugofemtusen kronor genom köp, byte, tillskott till bolag eller förening, ut­

delning eller skifte från bolag eller förening eller fusion av aktiebolag enligt

175 § lagen om aktiebolag.

7

Vild i denna förordning är stadgat om fartyg skall gälla även lott i sådant

fartyg som sägs i första stycket.

Stämpelskatt skall erläggas jämväl nar fartyg pa grund av sådant forvarv

som avses i första stycket upphör att vara svenskt.

14 §.

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv av utländskt fartyg;

2) beställning, som avser nybyggnad av fartyg, eller överlåtelse av kon­

trakt rörande sådan beställning, innan fartyget blivit byggt;

3) förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från den som byggt fai tyget,

eller

4) förvärv av fartyg, som är avsett för räddning av skeppsbrutna.

Kungl. Maj.ts proposition nr

75

år l!)6b

15 §.

Överlåtes köp utan annat tillägg till eller annan ändring i köpevillkoren

än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet for betalning, i

den mån ändrade inteckningstörhållanden påkalla detta, skall skatt erläg­

gas endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare fång må dock

åtnjutas endast om föreskriven anmälan eller deklaration angående samtliga

fång sker inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom sex ma-

nader räknat från det första fånget.

.

överlåtes fång som avses i 13 § till delägare i nybildat rederi ellei till ny-

bildat bolag eller såsom tillskott till bolag eller förening, skall skatt erläggas

endast för det senaste fånget, om detta sker utan annat tillägg till eller annan

ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första stycket eller

betingas av att vederlaget för det senaste fånget utgöres av aktier eller an­

delar eller av att flera bliva delägare i fartyget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om anmälan angående samtliga fång sker

inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom två år från det första

fånset

Har'skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet av­

räknas från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas i sam­

band med anmälan eller deklaration enligt 17 §. Sådan begäran skall vara

åtföljd av skriftlig, på heder och samvete avgiven försäkran av overlatare

och förvärvare, att vederlag för överlåten egendom icke i någon form läm­

nats eller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna overlåte se­

handlingen och att ej heller eljest träffats avtal om annat tillagg till eller

annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som angetts i denna hand-

ling.

16 §.

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av fartygets

värde vid tiden för förvärvet.

Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen, om icke omständig­

heterna ge särskild anledning till antagande att köpeskillingen icke uppgår

till det verkliga värdet.

17 §.

Förvärv av fartyg, som skall vara infört i fartygsregistret eller som eljest

är infört i detta register, skall anmälas till sjöfartsstyrelsen i enlighet med

vad därom är särskilt stadgat.

_

Om skattepliktigt förvärv av annat fartyg än som avses i törsta stycket

skola överlåtare och förvärvare inom en månad efter förvärvet till ledning

v.ld/aststallande av skatten inkomma med deklaration till siöfartsstyrelsen.

År forvarvaren icke bosatt här i riket, åligger deklarationsplikt dock endast

overlataren. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt avfattas

pa blankett enligt formulär, som sjöfartsstyrelsen fastställer.

18 §.

Anmälan eller deklaration rörande köp skall vara åtföljd av skriftlig för­

säkran av överlåtare och förvärvare om köpeskillingen. I fråga om annat för-

varv skali inges intyg av sakkunnig om fartygets värde vid tiden för förvär­

vet. Sådant intyg skall på begäran inges även vid förvärv genom köp. Har för­

värv skett genom skriftligt avtal, skall detta bifogas anmälan eller deklara­

tion.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Aktier och obligationer m. m.

19 §■

Vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital skall stämpel­

skatt erlaggas för aktie, som ej förklaras förverkad.

Skatten utgår med tio öre för varje fullt tiotal kronor av aktiens nomi­

nella belopp eller, om högre belopp skall betalas för aktien, av det högre

eloppet. Om betalning för aktie sker genom tillskott av annan egendom än

penningar, skall för aktien erläggas samma skatt som för aktie, vilken be­

talas med penningar. Skola samtliga aktier betalas genom tillskott av annan

egendom an penningar, utgår skatten efter aktiens nominella belopp

2

° §.

För utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag, vilken in-

skrives i handelsregister, skall stämpelskatt erläggas med tio öre för varje

tullt tiotal kronor av den utfästa insatsen.

J

21

§•

För obligationer och andra skuldebrev, som utges i större antal och uppen­

barligen aro avsedda för den allmänna rörelsen, skall stämpelskatt erläggas

med sextio ore för varje påbörjat hundratal kronor av skuldebrevets nomi-

nella belopp.

Vad i denna förordning sägs om obligation skall gälla även annat skulde­

brev, som avses i första stycket.

...,Har vid upptagande av obligationslån i stället för obligation utgetts certi-

likät, enligt vilket långivaren äger rätt att få obligationer utlämnade, skall

stämpelskatt erlaggas for certifikatet, om de med detta avsedda obligationer-

na vid ett utgivande skulle ha varit skattepliktiga. Skatten för certifikatet

utgår med belopp, varmed skatt i sådant fall skulle ha utgått för obli^atio-

nerna.

ö

²² §.

Skatteplikt föreligger icke för obligationer, som staten garanterar, ej hel­

er for obligationer, som utfärdas av svensk kommun eller landstingskommun

el er av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshvpo-

e skassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan eller

Kommunkredit Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag med ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

9

23 §.

Skattepliktiga obligationer eller certifikat må icke utlämnas utan att ha

blivit i enlighet med 38 § försedda med stämpel, som visar att skatten er-

lR£ts.

När obligation utges i stället för annan obligation i samband med dödning

av denna eller obligationer eljest med oförändrade villkor lämnas i utbyte

mot andra obligationer av samme utgivare, skall skatt icke erläggas för de

nya obligationerna, om de utbytta obligationerna blivit behörigen försedda

med stämpel. Gälla nya obligationer för högre sammanlagt belopp än utbyt­

ta, skall skatt erläggas för överskjutande belopp.

Om obligation, som blivit behörigen försedd med stämpel, inom (ten ur­

sprungligen bestämda betalningstiden ånyo utges, skall stämpelskatt icke er­

läggas, även om obligationen försetts med påskrift angående förändring av

ränta, betalningstid eller annat villkor.

„

Obligation, som utlämnas utan att vara försedd med stämpel till lullt be-

lopp, skall vara försedd med anteckning av utgivaren om orsaken därtill.

Bestämmelserna i denna paragraf om utbyte av obligation skola äga mot­

svarande tillämpning vid utbyte av certifikat mot obligationer, för vilka cer-

tifikatet gäller, eller mot annat sådant certifikat.

24 §.

Har till riket införts aktiebrev i utländskt bolag eller obligation, som ut­

setts utom riket, skall stämpelskatt erläggas för handlingen, om denna över-

låtes eller pantsättes här i riket eller om innehavaren dessförinnan avlider

och handlingen enligt lag skall upptagas i bouppteckning som registreras här

i riket. Dock inträder icke skatteplikt på grund av pantsättning för skuld,

vari utländsk medborgare som är bosatt utom riket eller utländsk juridisk

person häftar.

„

Skatten för aktiebrev utgår med belopp, som galler i fråga om svensk

aktie, och beräknas på aktiens nominella belopp eller, om aktien lyder på

viss andel, på värdet av denna. Skatten för obligation utgår med belopp, som

gäller för här i riket utgiven obligation.

Vad nu sagts om aktiebrev i utländskt bolag skall gälla även annat andels­

bevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art.

Utfärdas bär i riket certifikat avseende förfoganderätt över handling, som

nämncs i första eller tredje stycket, skall stämpelskatt erläggas för certifi-

katet. Har sådant certifikat utfärdats utom riket och införts hit, skall stäm­

pelskatt erläggas för certifikatet, om detta överlåtes här i riket eller eljest

beträffande certifikatet inträffar förhållande som enligt första stycket med­

för skatteplikt för där angiven handling. Skatten för certifikat, som avses

i detta stycke, utgår med belopp varmed skatt skulle ha utgått för de värde­

papper, som anges i certifikatet, om dessa värdepapper överlåtits efter in­

försel till riket.

Vad i denna paragraf stadgas må icke föranleda, att skatt enligt denna

förordning skall erläggas mer än en gång för samma handling.

25 §.

Vid utbyte av eller påskrift på handling, som avses i 24 §, skola bestäm­

melserna i 23 § äga motsvarande tillämpning. Har utbyte eller påskrift skett

utom riket, äger innehavaren, efter deklaration i den ordning 27 § föreskri­

ver, erhålla bevis på handlingen om orsaken till att den ej är försedd med

stämpel.

l-f

Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr 75

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 75 år WfH

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

26 §.

Skatteplikt föreligger icke för handling, som avses i 21 eller 24 §, om hand­

lingen är utfärdad eller garanterad av sådant till Förenta Nationerna an­

knutet fackorgan till vilket Sverige anslutit sig, och ej heller när handling,

som avses i 24 §, överlåtes av eller till sådant organ.

27 §.

Den som har att erlägga stämpelskatt i fall, som avses i 19, 20, 21 eller

24 §, skall till ledning vid fastställande av skatten inkomma med deklara­

tion till kontrollstyrelsen. Deklarationen skall avges på heder och samvete

samt avfattas på blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer.

I fråga om aktie skall deklaration, som ej är undertecknad av bolagets sty­

relse, vara åtföljd av protokollsutdrag, som visar att styrelsen beslutat lämna

de uppgifter deklarationen innehåller.

Deklaration skall vara avlämnad, i fall som avses i

a) 19 §, inom två månader från det att registrering skett om fullgjord

inbetalning å aktier, dock senast inom två månader från utgången av den

tid inom vilken aktien enligt lag skall betalas, eller, vid ökning av aktiekapi­

tal enligt 64 § lagen om aktiebolag, inom två månader från det att beslut

om ökningen blivit registrerat;

b) 20 §, inom två månader från det att kommanditdelägarens utfästelse

blivit registrerad;

c) 21 §, innan där angiven handling utlämnas; samt

d) 24 §, inom två månader från den överlåtelse eller pantsättning som

föranlett skatteplikt eller, då skatteplikt inträtt till följd av dödsfall, inom

den tid som gäller för ingivande av bouppteckningen till registrering.

Deklaration rörande handling, som avses i 21 eller 24 §, skall åtföljas

av de i deklarationen angivna skattepliktiga handlingarna. Är fråga om

aktiebrev, annat andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt

företag av ekonomisk art och lyder handlingen på viss andel i företaget,

skall på begäran tillika inges värdebevis av beskattningsmyndighet i det land,

där företaget har sitt säte.

Lotteri

28 §.

För lotteri, som anordnas efter tillstånd av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse

och som avser andra värdeföremål än penningar, skall stämpelskatt erläg­

gas, om sammanlagda beloppet av de gjorda insatserna överstiger femton­

tusen kronor.

Skatten utgår med fem kronor för varje fullt hundratal kronor av det i

första stycket angivna insatsbeloppet.

Om samme anordnad samtidigt bedriver två eller flera lotterier med

lika vinstplaner, skall vid tillämpningen av denna paragraf endast ett lotteri

anses föreligga.

29 §.

Meddelas tillstånd till sådant lotteri, som avses i 28 §, och överstiger

sammanlagda insatsbeloppet enligt uppgjord plan femtontusen kronor,

skall underrättelse om det meddelade tillståndet sändas till kontrollstvrel-

sen.

Inom en månad efter utgången av den för lottförsäljningen bestämda ti­

den i lotteri, som avses i första stycket, skall lotteriets anordnare till led­

ning vid fastställande av skatten inkomma med deklaration till kontroll­

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i

bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt;

d) obligation, som avses i 21 §, och här i riket utfärdat certifikat, som

sägs i 21 eller 24 §, utfärdaren;

e) annan handling, för vilken enligt 24 § skatteplikt föreligger, den som

överlåter eller pantsätter handlingen eller, då skatteplikt inträder på grund

av dödsfall, innehavarens dödsbo; samt

f) lotteri, den som anordnar detta.

När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solida­

riskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket an­

svarig för skattens erläggande.

33 §.

Underlåter skattskyldig att inkomma med föreskriven deklaration eller

försäkran, som avses i 18 §, eller är avgiven sådan handling ofullständig,

må beskattningsmyndigheten förelägga den skattskyldige att fullgöra vad

som brister. Den skattskyldige bör, utöver vad föreskrivet formulär föran­

leder, meddela de upplysningar, som kunna vara av betydelse för att skatten

skall kunna fastställas till riktigt belopp.

Efter föreläggande åligger det skattskyldig alt tillhandahålla beskatt­

ningsmyndigheten de bevis och intyg samt övriga uppgifter, som kunna ford­

ras för skattens fastställande till riktigt belopp.

Den som skäligen kan antagas vara skattskyldig skall, i den mån föreläg­

gande meddelas av beskattningsmyndigheten, avge föreskriven deklaration

eller försäkran och fullgöra skyldighet enligt andra stycket.

I fall, där sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen är beskattningsmyndig-

het, skola bestämmelserna i 6, 9, 11 och 14 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning äga motsvarande tillämpning.

34 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten någon att vidtaga åtgärd, som avses

i 33 §, må därvid utsättas vite, när delta finnes påkallat. Vitet skall be­

stämmas till sådant belopp, att det med hänsyn till vederbörandes ekono­

miska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom

att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra eller högre än fem­

tusen kronor.

Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.

35 §.

I fråga om stämpelskatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kon­

trollstyrelsen, skall vad i 15—18 och 20—25 §§ förordningen om förfaran­

det vid viss konsumtionsbeskattning finnes stadgat om fastställande av skatt

lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

36 §.

I fall, som avses i 30 § 1 mom. första stycket a) eller b), skall skatten in­

betalas till inskrivningsdomaren inom en månad från den dag, då expedi­

tion i ärendet blir tillgänglig för sökanden, eller, vid tillämpning av andra

stycket samma moment, den senare dag, då beslutet om skattens faststäl­

lande meddelas. Innan expedition i ärendet blivit tillgänglig eller beslut som

nu sagts blivit meddelat, må skatten icke mottagas. Fastställer överrätt skat­

ten till högre belopp än inskrivningsdomaren förut beräknat eller vitsordar

skattskyldig anmärkning av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndig-

heten, skall sålunda tillkommande skattebelopp inbetalas till länsstyrelsen

14

tens fastställande, med stämpel. Kan detta icke ske, skall avskrift av hand­

lingen på motsvarande sätt stämpelbeläggas. Där fråga är om fartyg, aktie

eller insats i svenskt bolag eller lotteri, skall stämpelbeläggning dock icke ske.

Från skyldigheten att förse handling med stämpel må kontrollstyrelsen

efter samråd med riksrevisionsverket besluta om undantag.

Förhandsbesked

39 §.

I fråga om skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrel­

sen, skall beskattningsmyndigheten på ansökan av den saken rör, om till­

gänglig utredning medger det, meddela förhandsbesked huruvida stämpel­

skatt skall erläggas i visst fall och, där skatteplikt finnes föreligga, med vil­

ket belopp skatten skall utgå.

Förhandsbesked sökes skriftligen. Vid ansökan skall fogas avskrift av el­

ler utkast till den handling, som ansökan avser, eller redogörelse för om­

ständigheterna i fallet. Vid ansökan skall jämväl fogas den ytterligare utred­

ning i ärendet, som står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig, må beskattningsmyn­

digheten anmana sökanden att fullständiga denna vid äventyr att förhands­

besked eljest icke meddelas.

Sökanden skall beredas tillfälle alt yttra sig över utredning, som förebragts

annorledes än genom sökanden.

40 §.

Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

I den män det icke finnes obehövligt, skall beslut i ärende om förhands­

besked innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas. Avvisas ansökan,

skall beslutet innehålla erinran om att talan icke må föras mot detta. Äger

part fullfölja talan mot beslutet, skall detta tillika innehålla upplysning om

vad han därvid skall iakttaga.

Beslut i ärende om förhandsbesked skall delges sökanden.

41 §•

Förhandsbesked, som vunnit laga kraft, är bindande för statsverket i för­

hållande till sökanden, i den mån denne yrkar det. Beskedet skall dock icke

gälla, när efter dess meddelande författningsändring trätt i kraft av beskaf­

fenhet att påverka beskattningen i det avseende beskedet angår.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Återvinning, besvär och återbetalning

42 §.

1 mom. Har efter det att beslut meddelats om fastställande av stämpel­

skatt

a) ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning avslagits på grund

av att den åberopade handlingen var ogiltig;

b) lagfart, inskrivning eller inteckning av samma skäl undanröjts genom

dom eller beslut som vunnit laga kraft;

c) fång blivit ogiltigt på grund av bestämmelser om inskränkning i rät­

ten att förvärva fast egendom;

d) avtal rörande förvärv av fast egendom återgått i fall där ansökan om

lagfart jämlikt 6 § 3 mom. eller 9 § andra stycket förordningen angående lag­

fart å fast egendom förklarats vilande och ansökan, som gjorts inom sex må­

nader från förvärvet, om utbrytning av förvärvat område eller undanröjande

av annat hinder mot lagfart lämnats utan bifall genom lagakraftvunnet be­

slut; eller

16

ställande eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom tre år från da­

gen för beslutet. Har part anfört besvär och vill även hans motpart föra talan

mot beslutet, skall denne dock inkomma med sin besvärsinlaga inom två

månader från det att delgivning, som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken,

ägt rum. Motparten skall inkomma med besvärsinlagan till hovrätten. Pröv­

ningen huruvida hans besvär stalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt

tid skall ankomma på hovrätten.

När besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall

hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

46 §.

I fråga om besvär över sjöfartsstyrelsens eller kontrollstyrelsens beslut en­

ligt denna förordning skola bestämmelserna i 40—45 §§ förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning lända till efterrättelse i tillämp­

liga delar. I fall, som avses i 30 § 1 mom. tredje stycket andra och tredje

punkterna, skall besvärstiden även för skattskyldig räknas från där angiven

dag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

47 §.

Äger någon på grund av beslut om återvinning eller i besvärsmål återfå

skatt, beträffande vilken inskrivningsdomare är beskattningsmyndighet, skall

skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning, som är föreskriven i

uppbördsförordningen i fråga om restitution av skatt. Beslut, som nu sagts,

skall omgående sändas till länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndig-

heten hör. Återbetalning skall ske utan hinder av att beslutet ännu ej vunnit

laga kraft.

Vid återbetalning enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 42 §

2 mom. andra stycket, tillika utgå ränta på det återbetalade beloppet efter

fem procent om året från och med den dag, då beloppet efter beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat, till den dag, då det återbetalas. Ränta

må dock ej utgå för längre tid än till dess en månad förflutit sedan det

beslut, enligt vilket beloppet skall återfås, vunnit laga kraft.

Beträffande skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrel­

sen, skall vad i 29 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbe­

skattning finnes stadgat om återbetalning lända till efterrättelse i tillämpliga

delar.

När skattebelopp återbetalas, skall anteckning därom, där så kan ske, gö­

ras på handling, som enligt bestämmelserna i 38 § blivit stämpelbelagd.

Tillsyn över skattens erläggande

48 §.

Inskrivningsdomares beslut i ärenden angående fastställande eller åter­

vinning av stämpelskatt skola granskas av den myndighet Kungl. Maj:t där­

till förordnar.

49

§.

I liaga om skatt, som enligt 30 § 1 mom. skall fastställas av inskrivnings­

domare, ankommer det på den enligt 48 § förordnade granskningsmyndig-

heten att föra det allmännas talan i mål och ärenden, där denna förordning

är tillämplig. I fråga om stämpelskatt i övriga fall skall vad nu sagts gälla

den som Kungl. Maj :t enligt 2 § förordningen om förfarandet vid viss kon­

sumtionsbeskattning utsett att vara allmänt ombud.

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1'JGb

50 §.

Myndighet, till vilken inges handling som skall vara stämpelbelagd enligt

denna förordning, bör tillse, alt handlingen är försedd med stämpel till be­

hörigt belopp. Om så ej är fallet och stämpelbeläggning av handlingen icke

ankommer på myndigheten, bör denna anmäla förhållandet till kontrollsty­

relsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

51 §.

Till dagsböter dömes den som

underlåter att inom föreskriven tid avge deklaration eller avlämnar dekla­

ration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att

ligga till grund för fastställande av skatt; eller

utlämnar handling, som avses i 23 § första stycket, utan att handlingen

är behörigen försedd med stämpel eller anteckning om orsaken till att den ut­

lämnas utan stämpel.

52 §.

Om ansvar för den, som lämnat oriktig uppgift i försäkran eller deklara­

tion till ledning vid fastställande av stämpelskatt, stadgas i skattestrafflagen.

53 §.

Träffa överlåtare och förvärvare av fast egendom, tomträtt eller fartyg

avtal om vederlag utöver vad som framgår av handlingen angående förvärvet

eller erlägges eller mottages sådant vederlag och föranleder detta att stäm­

pelskatt icke utgår eller att sådan skatt fastställes till för lågt belopp, dö­

mes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna skola bestämmas

till högst fem gånger det belopp som undandragits, dock minst tvåhundra

kronor.

54 §.

Är försummelse som sägs i 51 § ringa, skall ej dömas till ansvar.

Brott, som avses i 51 §, må av åklagare åtalas endast efter anmälan av be-

skattningsmyndigheten.

55 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter

någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Särskilda föreskrifter

56 §.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när syn­

nerliga skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stämpel­

skatt.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första

stycket, ankommer det på Kungl. Maj :t eller myndighet, som där sägs, att

förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas. Rän­

tan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 §;

18

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 1964

andi-a stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen i tillämp­

liga delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.

Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut, medde­

lat av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första

stycket.

57 §.

De föreskrifter, som fordras för tillämpning av denna förordning, medde­

las av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Förordningens be­

stämmelser skola dock gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgär­

der, som fordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

kungörelsen den 24 juli 1857 (nr 30 s. 1) angående förnyad taxa å expe­

ditionslösen i rikets ständers bank samt därtill hörande diskontverk och

lånekontor;

förordningen den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskon­

toret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift;

förordningen den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften ;

förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna;

förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om särskilt undantag från skyl­

dighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteri-

förrättningar inom Kopparbergs län, såvitt förordningen avser lagfartsstäm­

pel;

förordningen den 5 juni 1953 (nr 359) om visst undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stäm­

pelavgiften m. m.;

förordningen den 14 maj 1954 (nr 214) om visst undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften m. in.; samt

förordningen den 3 juni 1955 (nr 352) om vissa undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften, m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

3. Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning såvitt gäller

skatteplikt, skattens beräkning och återvinning i fall, där förvärv av fast

egendom, tomträtt, kronohemman, skattlagt krononybygge eller fartyg skett

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

De nya bestämmelserna om inteckning för fordran skola icke tillämpas,

där den handling som skall stämpelbeläggas redan före bestämmelsernas

ikraftträdande företetts för vinnande av inteckning men ansökan i ärendet

törst därefter bifalles eller förklaras vilande.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla, där före förordningens ikraft­

trädande

beslut fattats om bildande av aktiebolag eller ökning av aktiekapital,

utfästelse gjorts om kommanditdelägares insats i handelsbolag,

obligation eller annan handling, som avses i 21 §, utfärdats,

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

aktighetsbevis i andra inländska bo­

lag, som driva bankrörelse, eller i

kommanditbolag ävensom obligatio­

ner; och anses som obligation enligt

denna förordning jämväl förskriv­

ning, vilken, ändock att den ej beteck­

nats som obligation, jämlikt förord­

ningen angående stämpelavgiften

skall lika med obligation stämpelbe-

läggas.

Lika med överlåtelse av fondpap­

per anses överlåtelse av rätt till teck­

ning av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlå­

telse av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fond­

papper (certifikat).

(Nuvarande lydelse)

anses som obligation enligt denna för­

ordning jämväl förskrivning, vilken,

ändock att den ej betecknats som

obligation, jämlikt stämpelskatteför­

ordningen skall lika med obligation

stämpelbeläggas.

(Föreslagen lydelse)

Lika med överlåtelse av fondpap­

per anses överlåtelse av rätt till teck­

ning av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlå­

telse av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fond­

papper (certifikat). Har vid uppta­

gande av obligationslån här i riket i

stället för obligation utlämnats cer­

tifikat, enligt vilket långivaren äger

rätt att få obligationer utlämnade,

skall överlåtelse av sådant certifikat

anses lika med överlåtelse av de ob­

ligationer, som avses med certifika-

tet.

3 §.

2. Stämpelplikt äger------------ --------

a) då bägge---------------------------------

b) då aktie,------------------ —-----------

c) då obligation---------------- -----------

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av ak­

tie eller obligation den ene kontra­

henten är svenska staten eller svens­

ka statsförvaltningen tillhörande all­

mänt verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteks-

bank, konungariket Sveriges stads-

hypotekskassa, Svenska bostadskre-

ditkassan eller Svenska skeppshypo-

tekskassan, samt slutligen

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen obli­

gationen skall enligt förordningen

angående stämpelavgiften före utfär­

dandet förses med särskild stämpel

eller fråga är om obligation, utfär­

dad av landsting, kommun, Kommun-

--------— fall, nämligen;

i kommission;

lägre belopp;

-----lägre belopp;

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av ak­

tie eller obligation den ene kontra­

henten är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens verk,

Sveriges allmänna hypoteksbank, ko­

nungariket Sveriges stadshypoteks-

kassa, Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan;

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen ob­

ligationen skall enligt stämpels katte-

förordningen före utlämnandet förses

med särskild stämpel eller fråga är

om obligation, utfärdad av svensk

kommun eller landstingskommun,

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt

Hangenom förordnas, att 8 §, 15 § 2 mom., 23, 32 och 51—54 §§, 55 §

4 och 6 mom., 59, 62 och 64 §§, 71 § 3 mom. samt 72 § förordningen den

6Juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives samt att 29 § 2 mom. samma förordning skall upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §.

Skall jämlikt 2 kap. lagen om Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken

arv eller pa grund av testamente

egendom, som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å an­

nan eller å flera efter varandra, in­

träder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavarens

rätt upphör.

Vad sålunda-------- —--------- — —

1 fall---------------------- motsvarande

15

2 mom. Har kvarlåtenskap till­

kommit efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas den­

na andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 2 kap. 2 § lagen om

arv annat föranledes av förefintlig­

heten av enskild egendom eller tes­

tamente till förmån för annan än

den efterlevande, eller andelen blivit

enligt lag annorlunda bestämd vid

delningsförrättning, varöver behörig

handling föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 4 kap. 1 § lagen

om testamente, skall vad i föregåen­

de stycke stadgas äga motsvarande

tillämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

1 Senaste lydelse av 23, 32, 52—54 och 59

eller på grund av testamente egen­

dom, som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å an­

nan eller å flera efter varandra, in­

träder skattskyldighet för senare för­

värv, då föregående innehavarens

rätt upphör.

— den andre,

tillämpning.

§•

2 mom. Har kvarlåtenskap till­

kommit efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas den­

na andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken

annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än den efter­

levande, eller andelen blivit enligt lag

annorlunda bestämd vid delningsför­

rättning, varöver behörig handling

föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärv­

dabalken, skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande till-

lämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

§§ se 1958: 562.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19(i4

23

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

23 §.

Vid uppskattning------------------ — yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter den köpkurs på chec­

kar, utställda i samma myntslag, som

gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller

kan av annan anledning värdet icke

beräknas efter denna grund, bestäm­

mer Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar, hur beräkning­

en skall ske.

F. Annan lös —---------------- skedd försäljning.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter kursen vid tiden för

skattskyldighetens inträde med till-

lämpning av de i förordningen angå­

ende stämpelavgiften stadgade grun­

derna.

32 §.

Har efter---------------------------------- eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yp- d) beträffande bouppteckning yp­

pats felaktighet, som efter vad i 3 pats felaktighet, som efter vad i 20

kap. 10 § lagen om boutredning och kap. 10 § ärvdabalken stadgas föran-

arvslcifte stadgas föranleder tillägg leder tillägg till eller rättelse av bo­

till eller rättelse av bouppteckning- uppteckningen;

en;

e) kännedom erhållits----------------------felande belopp.

51

§.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de­

klaration, upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning el­

ler handling, som avses i 3 kap. 10 §

lagen om boutredning och arvskifte,

eller, där jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande blivit bevil­

jat, när till beskattningsmyndigheten

ingivits handling, för vars företeen­

de anståndet beviljats, eller, om så­

dan handling icke ingives inom an-

ståndstiden, vid utgången av sist­

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omför-

mält testamente, vid bevakningen.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de­

klaration, upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning eller

handling, som avses i 20 kap. 10 §

ärvdabalken, eller, där jämlikt 17 §

anstånd med skattens fastställande

blivit beviljat, när till beskattnings­

myndigheten ingivits handling, för

vars företeende anståndet beviljats,

eller, om sådan handling icke ingives

inom anståndstiden, vid utgången av

sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 §

a) efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skat­

ten blivit fastställd, skall tecknas på

bouppteckning eller handling, som

avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, el­

ler i fall, då deklaration skall avgi­

vas, på det exemplar av deklaratio­

nen, som återställes till den skattskyl­

dige. När efterbeskattning jämlikt

32 § a) skall ske till följd av bevak­

ning av testamente, skall sådant bevis

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

(Nuvarande lydelse)

52

i mom. Skatt enligt denna förord­

ning skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det beskattningsmyndig-

het meddelat beslut om skattens fast­

ställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande ägt rum, skall

från dagen då bouppteckning senast

skolat vara ingiven eller, där skatten

uttages efter deklaration, från dagen

då, om anstånd ej beviljats, deklara­

tionen senast skolat vara avlämnad

till dagen för skattens fastställande

å skattebeloppet erläggas ränta efter

den procent, som Konungen i anslut­

ning till det allmänna ränteläget fast­

ställer varje år i december att gälla

för det påföljande året. Skall jämlikt

54 § skatten förskjutas av dödsboet,

påföres vid skattens fastställande

ränta utan uppdelning å de särskilda

skattskyldiga. Vad av beräknad ränta

överskjuter helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan

skall beräknas, uttages genom stäm­

pelbeläggning med användande av

dubbla beläggningsstämplar, om vil-

tecknas på utgående expedition angå­

ende bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd

med fastställande av skatten, ålig­

ger det dödsboet att tillhandahålla

beskattning smyndigheten utlämnad

bouppteckning för sådan anteckning

som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra styc­

ket, skall för anteckning, som där av­

ses, tillhandahållas överrätt, när den­

na fastställt skatt till högre belopp

än förut beräknats, och den enligt

67 § 1 mom. förordnade gransknings-

myndigheten, när skattskyldig vits­

ordat anmärkning som framställts av

denna myndighet.

§•

1 mom. Skatt enligt denna förord­

ning skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det att beslut om skattens

fastställande meddelats eller den en­

ligt 67 § 1 mom. förordnade gransk-

ningsmyndigheten erhållit meddelan­

de om att skattskyldig vitsordat an­

märkning som framställts av denna

myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med skat­

tens fastställande ägt rum, skall be-

skattningsmyndigheten från dagen då

bouppteckning senast skolat vara in­

given eller, där skatten uttages efter

deklaration, från dagen då, om an­

stånd ej beviljats, deklarationen se­

nast skolat vara avlämnad till dagen

för skattens fastställande påföra rän­

ta å skattebeloppet efter den procent,

som Konungen i anslutning till det

allmänna ränteläget fastställer varje

år i december att gälla för det påföl­

jande året. Skall jämlikt 54 § skatten

förskjutas av dödsboet, påföres vid

skattens fastställande ränta utan upp­

delning å de särskilda skattskyldiga.

Vad av beräknad ränta överskjuter

helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan på­

förts, skall, då underrätt är beskatt­

ning smyndighet, betalas till länssty­

relsen i det län, dit underrätten hör,

(Föreslagen lydelse)

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av vad i 6 § sista stycket stadgas, rät­

ten därom göra anmälan hos länssty­

relsen med överlämnande av proto­

kollsutskrift, innefattande beslutet

om skattens fastställande, jämte bo­

uppteckning, om sådan föreligger.

Anmälan skall innehålla uppgift, hu­

ruvida och i vad mån det åligger

dödsbo att förskjuta ogulden skatt,

ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

(Nuvarande lydelse)

Det åligger länsstyrelse efter an­

mälan som nu nämnts ävensom vid

försummad inbetalning av belopp,

som för stämpelbeläggning skall

uppbäras av länsstyrelsen, att för­

ordna om det felande beloppets ut­

tagande i den ordning som om utta­

gande av oguldna kronoutskylder är

stadgad. Avgift för indrivningen skall

utgå enligt grunder som av Konung­

en bestämmas.

Har av överrätt skatt blivit fast­

ställd till högre belopp än förut be­

räknats och har icke inom tre vec­

kor efter det laga kraft ägande be­

slut i sådant hänseende förelåg det

felande beloppet erlagts, ankommer

på vederbörande advokatfiskal att

till länsstyrelsen överlämna beslutet

för beloppets uttagande i den ordning

som nyss nämnts.

54

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående inne­

havarens död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av döds­

boet, dock icke där fråga är om lott,

eller annan handling, som sägs i 51 §

andra stycket, eller bouppteckning,

som tillhandahållits rätten jämlikt

tredje stycket sistnämnda paragraf.

Därjämte åligger det rätten att, enligt

vad Konungen närmare bestämmer,

tillställa länsstyrelsen de uppgifter,

som fordras för uppbörd av skatten.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning, när överrätt fastställt

skatt till högre belopp än förut be­

räknats eller skattskyldig vitsordat

anmärkning som framställts av den

enligt 6b § 1 mom. förordnade gransk-

ning smyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.

tredje stycket skall ske till postgiro­

konto hos länsstyrelsen. Inbetalning­

en sker kostnadsfritt. Skatten skall

anses vara erlagd den dag, då inbe­

talningskort eller försändelse innehål­

lande girokort inkommit till postan­

stalt.

Har skatt icke erlagts inom före­

skriven tid, skall länsstyrelsen, om ej

annat följer av vad i 6 § sista stycket

stadgas, förordna om uttagande av

felande belopp i den ordning, som

enligt uppbördsförordningen gäller

för indrivning av restförd skatt. Av­

gift för indrivningen skall utgå enligt

grunder som av Konungen bestäm­

mas.

Handling, som enligt första stycket

tillställts länsstyrelsen och som in­

givaren äger återfå, må länsstyrelsen

icke utlämna till denne förrän skatt,

med vars erläggande anstånd ej med­

givits, blivit erlagd. Innan handling­

en utlämnas, skall den förses med an­

teckning om beloppet av inbetald

skatt.

§•

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående inne­

havarens död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av döds­

boet, dock icke där fråga är om lott,

(Föreslagen lydelse)

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

62 §.

Underrätts beslut---------------- - — sammanlagda belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskilt protokoll, vari an­

tecknas: den skattskyldiges namn

och hemvist samt skattens belopp,

men må om gåvodeklarationens inne­

håll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu

nämnts skola antecknas beloppet av

inbetald skatt och dagen för inbetal­

ningen eller, där jämlikt 53 § anmä­

lan till länsstyrelse gjorts för skattens

indrivning, dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras un­

der längre tid än tolv år, skall an­

teckning härom verkställas i proto­

kollet i samband med beslutet om

skattens fastställande.

64

1 mom. Redovisning av stämpel

samt granskning av sådan redovis­

ning skall äga rum på sätt i förord­

ningen angående stämpelavgiften är

stadgat beträffande där avsedda till

domstol ingivna handlingar; och

skall vad om sådan granskning gäl­

ler äga motsvarande tillämpning i av­

seende å beskattningsmyndighets be­

slut i ärenden angående gåvoskatt

samt eftergift eller återvinning av

fastställd skatt.

2 mom. Avskrift av länsstyrelses

protokoll i skatteärende skall enligt

de närmare föreskrifter, som med­

delas av Konungen, för granskning

överlämnas till hovrätt.

Vid avskrift som nu sagts ävensom

vid renoverat exemplar av bouppteck-

ningsprotokoll, som för granskning

ingives till hovrätt, skola fogas till

protokollet hörande deklarationer,

vilka sedan granskningen avslutats

skola återställas till beskattningsmyn­

digheten. Finnes vid granskningen,

att annan deklaration än beskatt­

ningsmyndigheten angivit bör beva­

ras under längre tid än tolv år, skall

Länsstyrelses beslut i skatteären­

de upptages i särskild beslutsförteck­

ning. Närmare föreskrifter om sådan

förteckning meddelas av Konungen.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras un­

der längre tid än tolv år, skall an­

teckning härom verkställas i proto­

kollet eller beslutsförteckningen i

samband med beslutet om skattens

fastställande.

§•

1 mom. Beskattningsmyndighets

beslut i ärenden angående faststäl­

lande, eftergift eller återvinning av

arvsskatt och gåvoskatt skola grans­

kas av den myndighet Konungen för­

ordnar.

2 mom. Ett exemplar av länsstyrel­

ses besluts förteckning i skatteärende

skall enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, överläm­

nas till granskningsmyndigheten.

Vid beslutsförteckning som nu

sagts ävensom vid renoverat exem­

plar av bouppteckningsprotokoll, som

för granskning ingives, skola fogas

till förteckningen eller protokollet

hörande deklarationer, vilka sedan

granskningen avslutats skola åter­

ställas till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid granskningen, att annan

deklaration än beskattningsmyndig­

heten angivit bör bevaras under läng-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 196b.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern

för

utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, J^ohansson, H^ermansson, A^spling, P^alme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nya bestämmel­

ser rörande stämpelskatt och expeditionsavgifter samt anför därvid föl­

jande.

I. Inledning

Bestämmelser om stämpelavgifter till staten har i vårt land funnits i 300

år. Den första författningen utfärdades 1660. Därefter har en följd av för­

fattningar i ämnet, med vissa kortvariga avbrott, avlöst varandra. Nu gäl­

ler förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Liksom de äldre författningarna innehåller denna förordning bestämmelser

om stämpel såväl till enskilda handlingar som på utgående expeditioner

från statsmyndigheter. Länge betraktades dessa avgiftsobjekt såsom i hu­

vudsak likställda, och spår av denna uppfattning finns ännu kvar. I princip

bygger likväl den gällande förordningen på en artskillnad mellan stämpeln

till enskilda handlingar såsom innebärande beskattning och stämpeln på

offentliga handlingar såsom utgörande expeditionsavgift.

Avgiftsplikten för enskilda handlingar har under tiderna haft växlande

omfattning. Ursprungligen åsyftades att lägga så många olika slag av hand­

lingar som möjligt under stämpelplikt, men utvecklingen har gått mot en

begränsning. Jämte utbrytandet av arvsbeskattningen till särskild behand­

ling märks särskilt avskaffandet 1929 av stämpeln på diskonterade växlar

och på ränta av kapitalinsättning i bank.

Under budgetåret 1962/63 inflöt i stämpelavgift för enskilda handlingar

110,5 miljoner kronor.

Vid överlåtelse av fondpapper, d. v. s. främst aktier och obligationer,

genom köp eller byte utgår stämpelavgift enligt förordningen den 6 no­

vember 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper. Statsverkets inkomster av denna s. k. fondstämpel upp­

gick under år 1962 till 7,1 miljoner kronor.

Jämsides med stämpelförordningarnas bestämmelser om expeditions-

stämplar har sedan länge funnits föreskrifter angående lösen för expedi­

tioner. De nu gällande föreskrifterna innefattas i förordningen den 7 de-

32

ningen och tillämpningen av de bestämmelser som reglerar stämpelbelägg­

ningen av från statsmyndigheterna utgående expeditioner. Anledning här­

till fann revisorerna främst vara den brist på klarhet och överskådlighet

som utmärkte bestämmelserna, vilket medförde svårigheter av skilda slag.

I utlåtande till 1952 års riksdag (nr 145) över revisorernas berättelse an­

förde statsutskottet, att vad revisorerna uttalat i denna del hade vitsordats

av vederbörande remissmyndigheter och att även utskottet för sin del fun­

nit behovet av en utredning i ämnet väl styrkt. På förslag av statsutskottet

anhöll riksdagen i skrivelse (nr 293), att Kungl. Maj.t ville föranstalta om

översyn av gällande regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndighe­

terna utgående expeditionerna samt vissa därmed sammanhängande spörs­

mål.

Med hänvisning till vad som förevarit anmälde min företrädare frågan

för Kungl. Maj :t i statsrådet den 5 juni 1953. Han framhöll därvid att en

utredning i enlighet med riksdagens begäran borde komma till stånd. Emel­

lertid borde vid utredningen även verkställas en översyn i tekniskt hän­

seende av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till enskilda

handlingar. Förslag om ändringar i dessa bestämmelser hade framförts så­

väl motionsvägen i riksdagen som genom framställningar till Kungl. Maj :t.

Dessa på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar borde upptagas

till allsidig och förutsättningslös prövning. Vid utredningen borde självfal­

let även andra frågor av teknisk art, som kunde aktualiseras under utred­

ningsarbetet, bli föremål för prövning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande sistnämnda dag tillkallades

justitierådet Nils Regner att som särskild utredningsman verkställa en över­

syn av lösen- och stämpelförordningarna. Experter åt utredningsmannen

bär varit försäkringsdomaren Curt Wildeman, kammarrättsrådet Sten von

Otter och intendenten hos generalpoststyrelsen Kurt Olsson.

Med skrivelse den 1 mars 1954 överlämnade utredningsmannen en pro­

memoria rörande ändringar i stämpelförordningen avseende stämpelplikt

vid överlåtelse genom fusion av fast egendom eller fartyg. Frågan behand­

lades av 1954 års riksdag och ledde till lagstiftning i ämnet (prop. 184,

BevU 52, Rskr 263).

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningsmannen avlämnat ett den

28 april 1961 daglecknat betänkande, »Stämpel- och expeditionsavgifter»

(SOU 1961: 37). I betänkandet framlägges följande författningsförslag

dels angående stämpelskatter, nämligen

förordning angående stämpelavgiften,

lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807)

om handläggning av domstolsärenden,

förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) an­

gående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 septem­

ber 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196'i

miss anmodats avgiva yttrande endast såvitt rör expeditioner inom myndig­

hetens verksamhetsområde, nämligen kammarkollegiet, mynt- och juste-

ringsverket, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, för-

säkringsinspektionen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, fångvårdssty­

relsen, centrala värnpliktsbyrån, arméintendenturförvaltningen, armé tyg­

förvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, krigsarkivet, försvarets

civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, for-

tifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, ar-

betarskyddsstyrelsen, arbetsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkrings-

rådet, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, sta­

tens hyresråd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, medicinal­

styrelsen, statens rättskemiska laboratorium, statens bakteriologiska labo­

ratorium, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska an­

stalt, statens utlänningskommission, civilförsvarsstyrelsen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens pris-

regleringsnämnd för elektrisk ström, riksarkivet, statens heraldiska nämnd,

kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet, skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, universitetskanslersämbetet, statens biografbyrå, do­

mänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, vete­

rinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens växtskyddsanstalt, statens centrala

1 rökontrollanstalt, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, sta­

tens pris- och kartellnämnd, krigsmaterielinspektionen, delegationen för

atomenergifrågor, statens pensionsanslalt, förste stadsfogdarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping, domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Ska-

i a, Härnösands och Stockholms stift samt stiftsnämnderna i Strängnäs,

Lunds, Göteborgs och Luleå stift.

Härjämte har yttranden avgivits av följande myndigheter, utredningar

och sammanslutningar, vilka genom remiss beretts tillfälle att yttra sig,

nämligen sekreterareämbetet vid Kungl. Maj :ts orden, fullmäktige i riks­

banken, fullmäktige i riksgäldskontoret, delegerade för riksdagens verk.

mönsterskyddsutredningen, sakkunniga för översyn av expropriationslag-

stiftningen, postutredningen 1956, utredningen rörande lagstiftningen om

elektriska anläggningar m. m„ 1953 års skatteflyktskommitté, utredningen

angående redogöraransvaret m. m., uppbördsorganisationskommittén, ¹⁹⁵⁹

års utskänkningsutredning, 1949 års jaktutredning, dispaschörerna i Stock­

holm och Göteborg (gemensamt yttrande), drätselkamrarna i samtliga ma-

gistratsstäder utom Trelleborg, Uddevalla, Kristinehamn, Umeå och Skel­

lefteå, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bostads-

kreditorganisationer, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands-

hypoteksinstitution, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sve­

riges kommunala förvaltningsjurister, Föreningen Sveriges kommunalborg­

mästare, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges lands­

fiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges rättshjälps-

jurister, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiska-

ler, Föreningen Sveriges stadsfogdar, handelskammaren i Göteborg (ytt­

38

1809 alltid tillkommit i den ordning som i regeringsformen är stadgad för

bevillning, vartill enligt § 60 räknas bl. a. chartae-sigillatae-avgiften. För­

fattningar om lösen och skyldighet att utlösa expeditioner har däremot med­

delats av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. I samma ordning som lö­

senförfattningar har tillkommit taxor för lantmäteriväsendet och lantbruks­

nämnderna, vilka ersatt tidigare föreskrifter om lösen och stämpel, samt

särskilda föreskrifter rörande expeditionsavgifter inom utrikesförvaltning­

en liksom en mängd andra bestämmelser rörande förrättningsavgifter och

ersättningar för tjänster av olika slag. Härvid hänvisar utredningen till

1948 års budgetutrednings redogörelse i betänkandet »Bestämmelser och

praxis rörande statens budget» (SOU 1952: 45), vari uttalas att praxis allt­

mera utvecklat sig i den riktningen att uppbördsmedel i statens verksam­

het utgår enligt taxor som fastställs av Kungl. Maj:t eller av vederbörande

myndigheter enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Stämpelutredningens förslag i fråga om expeditionsavgifterna innebär,

enligt vad utredningen anför, att dessa avgifter avvägts så att de inte i nå­

gon mån har beskattningskaraktär utan endast utgör en knappt tillmätt

ersättning för de kostnader, som är förenade med handläggningen av ett ären­

de och färdigställande av expedition däri. Vid de föreslagna avgifternas be­

stämmande har enligt utredningen visserligen tagits hänsyn även till de

nuvarande som stämpel betecknade avgifterna, men en ny författning om

expeditionsavgifter bör anses träda i stället för den nuvarande lösenförord­

ningen. Författningens innebörd och beskaffenhet föranleder således, menar

utredningen, i och för sig inte, att den bör beslutas av riksdagen i vidare

mån än såvitt rör upphävandet av motsvarande stadganden i gällande stäm­

pel] öroidning. Det förhållandet att lösen enligt gällande föreskrifter redovi­

sas med stämpelmärken bär enligt utredningen inte ansetts medföra, att

ändringar i lösenförordningen skolat underställas riksdagen, utan även så­

dana ändringar har tillkommit i administrativ ordning. På motsvarande sätt

torde, fortsätter utredningen, få anses att förslagets av praktiska skäl mo-

theiade föreskrift, enligt vilken för kvittering och redovisning av expedi­

tionsavgifter skall användas samma märken som för stämpelskatter, inte

innebär hinder mot att den nya författningen utfärdas av Kungl. Maj :t. Ut­

redningen finner det dock lämpligt att i den nya stämpelförordning, som

föreläggs riksdagen, intas ett stadgande, enligt vilket om stämpelbelägg­

ning av statsmyndigheternas expeditioner skall gälla vad Kungl. Maj :t be­

stämmer. Även om det kan väntas att en ny författning i ämnet inte skall

behöva ändras lika ofta som de nu gällande förordningarna, är det enligt

utredningens mening tydligt, att för Kungl. Maj:ts kansli och riksdagen

expeditionsavgifternas reglering i administrativ ordning innebär inbespa-

rande av åtskilligt arbete, ofta rörande frågor utan nämnvärd betydelse för

det allmänna eller någon enskild.

Av angivna skäl föreslår utredningen, att nya bestämmelser om expedi­

tionsavgifter skall meddelas i en författning och att denna skall erhålla

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Vad angår benämningen av expe­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1065

40

hur avgifter av den föreslagna arten hittills uppfattats, uttryckt tveksamhet

i frågan om expeditionsavgifter kan jämställas med sådana ersättningar för

uppdrag, tjänster m. m. som faller utanför 60 § regeringsformen.

Departementschefen

Bestämmelser om stämpelskatt, varmed jag avser sådan stämpelavgift för

enskild handling som har karaktär av skatt, finns nu i 1914 års förordning

angående stämpelavgiften. Denna författning innehåller dessutom bestäm­

melser om stämpelavgifter för statsmyndigheternas expeditioner. Dessa av­

gifter är att betrakta som expeditionsavgifter, d. v. s. de utgör ersättning

för myndighetens sysslande med det ärende vari expeditionen utfärdas. Reg­

lerna om sådana avgifter finns emellertid nu till största delen i 1883 års

förordning angående expeditionslösen.

Stämpelutredningen har i enlighet med önskemål, som uttalats av bl. a.

riksdagen, haft i uppdrag att utföra en teknisk översyn av de här berörda

föi fattningarna. Utredningen har som ett resultat av denna översyn före­

slagit en ny förordning angående stämpelavgiften med bestämmelser enbart

om stämpelskatter, medan samtliga regler om expeditionsavgifter och lik­

nande avgifter enligt utredningens förslag bör samlas i en kungörelse an­

gående expeditionslösen m. m.

Det framlagda förslaget till omdisposition av författningsmaterialet har

allmänt tillstyrkts. Även jag ansluter mig till detta förslag. Såsom utred­

ningen förordat, bör sålunda samtliga regler om avgifter för expeditioner

liksom bestämmelser om de avgifter för ansökningar vid domstol och för

registrering av äktenskapsförord, som nu regleras i stämpelförordningen,

ingå i den föreslagna kungörelsen.

Den nya förordning, som ersätter den gällande förordningen angående

stämpelavgiften i dess huvudsakliga del, blir enligt det förordade förslaget

en ren skatteförfattning. Med hänsyn härtill anser jag, att förordningen

lämpligen bör benämnas stämpelskatteförordning. Förslag till sådan förord­

ning har upprättats inom finansdepartementet.

Såsom stämpelutredningen föreslagit och även remissinstanserna föror­

dat, bör stämpelavgiften för expeditioner slopas och den nuvarande lösen-

avgiften ersättas med en ny enhetlig avgift, vilken enligt min mening bör

ges beteckningen expeditionsavgift. Av det tidigare anförda framgår, att alla

bestämmelser om expeditionsavgift avses ingå i samma författning. Genom

att denna kommer att innefatta regler även om ansökningsavgift vid dom­

stol vinner man den fördelen att samtliga avgifter, som skall utgå i ett mål

vid domstol, kan utläsas ur samma författning. I denna kommer, som

nämnts, även att återfinnas regler om avgift vid domstols registrering av

äktenskapsförord.

Enligt utredningens förslag skall författningen om expeditionsavgifter få

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Detta har allmänt tillstyrkts vid

remissbehandlingen. Saväl expeditionsavgift som ansökningsavgift utgör er­

sättning för viss begärd prestation. Såsom jag närmare kommer att utveckla

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796i

ciella svårigheter för redovisningskontrollen, föreslås begränsad att endast

gälla stämpelavgift i de fall, där avgiften överstiger 100 kronor, vid förvärv

av fast egendom och tomträtt samt vid s. k. lösöreköp. Beträffande arvsskatt

föreslås, att redovisningen med stämpelmärken helt avskaffas och att dessa

skatter skall inbetalas direkt till generalpoststyrelsen med postgiro. Som

foljd härav föreslås, att även stämpelbeläggningen av gåvodeklarationer skall

upphöra. Vad angår de närmare betingelserna för och innebörden av för­

slaget i dessa delar hänvisar utredningen till specialmotiveringen till 42 § i

dess förslag till stämpelförordning och till förslag till ändringar i förord­

ningen om arvsskatt och gåvoskatt. I anslutning härtill framhåller utred­

ningen, att enligt förslaget den nuvarande stämpelbeläggningen av aktie­

brev och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar skall upphöra.

I fråga om fondstämpeln föreslår utredningen, att bank- och fondinspek­

tionen skall äga medgiva fondhandlare att fullgöra avgiftsskyldigheten på

annat sätt än genom beläggning med märken. Stämpelbeläggning med mär­

ken anser utredningen inte heller erforderlig i fråga om lotterivinstskatten.

Utredningen föreslår slutligen, att generalpoststyrelsen i samråd med riks­

revisionsverket skall äga att beträffande visst slag av expeditioner med^e

undantag från skyldigheten att redovisa med stämpelmärken. I detta av­

seende erinras emellertid om att den kontroll från allmänhetens sida av

avgiltsredovisnmgen som tidigare berörts minskar i betydelse, om stämpel-

markena mte bibehålls som regelmässig kvittering, och att undantag där­

or inte bör ske annat än i fråga om expeditioner av mera speciellt slag.

"Vid utformningen av förslaget till ny förordning angående stämpelavgif­

ten bär utredningen ansett det inte vara erforderligt eller lämpligt, att för­

ordningen upptar detaljföreskrifter angående stämpelmärkena eller när­

mare bestämmelser om uppbörd och redovisning av stämpelavgifterna. Före­

skrifter i dessa hänseenden skall enligt utredningens förslag meddelas av

Kungl. Maj :t och, delvis, av generalpoststyrelsen. Utredningen har, såsom

jag redan nämnt, upprättat utkast till kungörelse angående tillhandahål­

landet av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m. m.

(stämpelkungörelse).

utl'edmngens förslag skall stämpelbeläggning, i den mån sådan

alltjamt skall aga rum, verkställas av myndighet utom i vad angår fond-

™ fölJd härav fordras ej längre att vanliga beläggningsstämplar

tillhandahålls allmänheten på postanstalterna. Genom att stämpelförsälj­

ningen till allmänheten upphör medför förslaget ett visst ökat skvdd mot

handlingsförfalskning.

I detta sammanhang påpekar utredningen, att förslaget inte innehåller

bestämmelser om provision för stämpelförsäljare. Rätten till sådan provi­

sion har inskränkts undan för undan (se prop. 1922: 224, 1936: 39 och 1939-

208). Enligt kungörelsen den 28 november 1947 (nr 900) om undanta*

från ratten till provision för vissa stämpelförsäljare utgår provision ej till

tjänsteman, på vilken statens allmänna avlöningsreglemente är tillämpligt.

I fråga om kommunalt avlönade stämpelförsäljare har sedan 1922 funnUs

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

I fråga om fondstämpelavgiften är bankinspektionen central administra­

tiv myndighet. Denna myndighetsutövning är dock i stort sett begränsad

till en allmän tillsyn över efterlevnaden av 1908 års fondstämpelförordning

(9 § förordningen) och kontroll av stämpelbeläggningen av fondhandlarnas

avräkningsnotor (10 § samma förordning).

Stämpelutredningen

Stämpelutredningen, som utgått från att generalpoststyrelsen skall be­

hålla sin ställning som central administrativ myndighet för stämpelväsen­

det, föreslår inte några inskränkningar i styrelsens befogenheter på delta

område. I stället föreslår utredningen en viss utökning av styrelsens upp­

gifter. Enligt utredningens förslag skall styrelsen fastställa stämpelavgift

även för utländska värdepapper, avge yttranden i alla ärenden om för-

handsbesked, äga besvärsrätt i fråga om förhandsbesked och skattebeslut

som meddelats av annan myndighet än allmän underrätt, föra talan vid

allmän domstol för bevakande av statsverkets rätt beträffande stämpelavgift

samt motta anmälningar om underlåten stämpelbeläggning.

Beträffande bankinspektionens ställning som tillsyns- och kontrollmyn­

dighet för fondstämpeln har stämpelutredningen inte föreslagit någon änd­

ring.

Postutredningen 1956

I sitt yttrande över stämpelutredningens betänkande ifrågasätter postut­

redningen, om en myndighetsutövning av det slag stämpelutredningen före­

slagit är förenlig med postverkets uppgifter som affärsverk. Postutredningen

har därvid redovisat i huvudsak följande synpunkter.

För postverkets styrelse och ledningen närmast under denna träder post­

verkets karaktär av affärsverk och därmed sammanhängande, från stämpel­

väsendet artfrämmande uppgifter i förgrunden. Dessa dominerande upp­

gifter, på vilka ledningens sakkunskap i första hand måste vara inriktad,

kan enligt postutredningen väntas lämna ringa tid över för engagemang

från ledningens sida i ärenden, som avser prövning av stämpelplikt i svår­

bedömda fall och besvärsärenden i sådana sammanhang. Med hänsyn till

den utveckling mot ett starkare markerande av affärsverkens ställning i

förhållande till statsförvaltningen i övrigt, som har ägt rum och alltjämt

pågår, anser postutredningen en myndighetsfunktion av det slag general­

poststyrelsen utövar genom sin allmänna befattning med stämpelskatter

bli allt mindre förenlig med postverkets verksamhet som affärsverk. Post­

verkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet bör enligt postutredningens

mening, såsom fallet är med skatteuppbörd i allmänhet och folkpensions-

utbetalning, vara begränsade till de rent uppbörds- och utbetalningstek-

niska.

I anslutning till detta yttrande har postutredningen sedermera i sitt år

1962 avgivna betänkande rörande postverkets organisation (SOU 1962:52)

föreslagit, att postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet begränsas

55

[ill försäljning av stämpelmärken på postanstalterna för den myndighets

räkning som kan anses lämplig att överta postverkets nuvarande centrala

uppgifter i fråga om slämpelväsendet. Enligt postutredningens bedömande

är kontrollstyrclsen på grund av sin befattning med skatter tänkbar som

central myndighet för stämpelväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Yttrandena över postutredningens betänkande

Postutredningens förslag har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erin­

ran. Uttryckligt tillstyrkande föreligger från konirollsiijrelscn, riksrevi­

sionsverket, generalpoststyrclsen, telestyrelsen, länsstyrelserna i Stock­

holms, Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

Statstjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

Generalpoststyrelsen anser i likhet med postutredningen, att postverkets

engagemang i stämpelväsendet inte hör samman med postverket som af­

färsverk. Styrelsen framhåller särskilt, att postverket visserligen handhar

skatteuppbörd och folkpensionsutbetalning men att postverket därför inte

fastställer några skatter eller prövar frågor om skatteplikt eller rätt till

folkpension eller fungerar som remissinstans i dylika avseenden. General­

poststyrelsen ifrågasätter, om inte stämpeluppgifterna snarast hör hemma

hos kontrollstyrelsen i dess egenskap av expertorgan för indirekt beskatt­

ning. En mindre utbyggnad av allmänna ombudets sektion hos kontroll­

styrelsen skulle enligt generalpoststyrelsens uppfattning troligen vara till­

fyllest för att möta den planerade utvidgningen av besvärsrätten, under det

att hos generalpoststyrelsen en helt ny sådan sektion finge skapas. Vidare

framhåller generalpoststyrelsen, att kontrollstyrelsen torde ha vidsträcktare

samarbete med riksrevisionsverket än vad generalpoststyrelsen har. Den

organisationsenhet, som stämpelexpeditionen för närvarande utgör hos ge­

neralpoststyrelsen för att handlägga stämpelärendena, och den därmed

sammanhängande distributions- och uppbördsverksamheten borde enligt

generalpoststyrelsens mening med fördel kunna överföras till kontrollsty­

relsen. Av postverkets arbetsuppgifter på detta område skulle därefter åter­

stå endast den egentliga försäljningen av stämpelmärken vid postanstalter­

na. Någon ökning av statsverkets omkostnader för stämpelväsendet anser

generalpoststyrelsen en sådan omläggning inte behöva medföra. Avslut­

ningsvis anför generalpoststyrelsen, att förutom kontrollstyrelsen möjligen

statskontorets fondbyrå kunde tänkas överta postverkets uppgifter inom

stämpelväsendet.

Även riksrevisionsverket betonar, att kontrollstyrelsen redan nu har att

handlägga ärenden på den indirekta beskattningens område, och har där­

för inte något att erinra mot att postverkets myndighetsutövning inom

stämpelväsendet överflyttas till kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen delar postutredningens uppfattning, att det är mindre

lämpligt att en skattekontrollerande funktion som uppgiften i fråga om

stämpelväsendet åvilar ett affärsdrivande verk, och anser, att detta bestyr

bör överföras från postverket till ett centralt ämbetsverk. Om postverkets

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

afiarsverksform förändras till en särskild företagsform i enlighet med vad

postutredningen skisserat, synes det olämpliga i postverkets handhavande

av dessa uppgifter enligt kontrollstyrelsens uppfattning än mera uppen­

bart. Kontrollstyrelsen anför vidare.

Kontrollstyrelsen är enligt Kungl. Maj :ts instruktion bl. a. central för­

valtningsmyndighet för ärenden angående den indirekta beskattningen och

därmed sammanhängande frågor. Styrelsens allmänna organisation är till­

rättalagd för att ombesörja uppgiften med kontroll och uppbörd av skatter

av det slag stämpelavgifterna utgör. Inspektioner och inventeringar hos

stämpelförsäljare kan sålunda med fördel utföras av tjänstemän vid sty­

relsens lokalförvaltning. Enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är till kontrollstyrelsen knu­

tet ett allmänt ombud med uppgift att företräda det allmänna i besvärs-

ärenden. Om motsvarande funktion anses böra tillskapas i fråga om stäm­

pelavgifterna, skulle denna kunna utövas av det hos kontrollstyrelsen redan

befintliga ombudet.

Kontrollstyrelsen tillstyrker i enlighet med det anförda, att stämpelvä­

sendet överförs från generalpoststyrelsen till kontrollstyrelsen. Härigenom

skulle stämpelbeläggningsfrågorna komma att hänföras till ansvarsområdet

för det departement, varunder de rätteligen bör höra. Om kontrollstyrelsen

blir stämpelmyndighet, bör enligt styrelsens mening frågor rörande statlig

stämpelbeläggning över huvud, sålunda även exempelvis lämnande av för­

handsbesked, övertas av styrelsen. Försäljning av stämpelmärken bör

dock i enlighet med postutredningens förslag även i fortsättningen ske på

postanstalterna.

Bankinspektionen framhåller att, om postutredningens förslag på denna

punkt förverkligas, även bankinspektionen borde befrias från sin del av

stämpelgranskningen, d. v. s. kontrollen av fondstämpeln. Då emellertid

denna fråga torde komma att prövas av aktiefondsutredningen, anser bank­

inspektionen, att sistnämnda utrednings förslag bör avvaktas innan några

åtgärder vidtas beträffande fondstämpeln.

Departementschefen

Generalpoststyrelsen är för närvarande den centrala administrativa myn­

digheten på stämpelväsendets område. Någon ändring har i detta hän­

seende inte föreslagits av stämpelutredningen. Dess ståndpunkt torde ha

betingats av att 1956 års postutredning, då stämpelutredningen avgav sitt

betänkande, inte för sin del tagit definitiv ställning till frågan om general­

poststyrelsens befattning med stämpelväsendet.

Sedermera har frågan kommit i ett annat läge genom att postutredningen

i sitt den 5 december 1962 avgivna betänkande föreslagit, att generalpost­

styrelsens uppgifter som central myndighet för stämpelväsendet skall över­

flyttas till annan myndighet, exempelvis kontrollstyrelsen. Som jag framhöll

i statsverkspropositionen till 1963 års riksdag (bilaga 1 s. 60), kunde något

förslag till en allmän revision av stämpel- och lösenförordningarna inte

framläggas då i avvaktan på remissbehandlingen av postutredningens för­

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ka en ordning, där våra underrätter icke längre tjänstgöra som beskattnings-

myndigheter.

Beträffande remissyttrandena i fråga om de viktigare sakliga ändringarna

i stämpelskattebestämmelserna och rörande bestämmelsernas närmare ut­

formning vill jag hänvisa till den följande specialmotiveringen.

Departementschefen

Stämpelutredningen har i princip inte haft till uppgift att pröva omfatt­

ningen av skyldigheten att erlägga s. k. stämpelskatt, d. v. s. stämpelavgift

för enskild handling. Utredningens förslag i detta hänseende är därför i hu­

vudsak begränsat till sådana ändringar som syftar till ökad konsekvens i

skattereglerna. Några nya skatteobjekt föreslås i princip varken av utred­

ningen eller av remissorganen. Jag har ej heller för avsikt att ta upp några

ändringar av denna innebörd i det följande departementsförslaget. I enlighet

med utredningens förslag kommer jag emellertid att förorda viss utvidgning

av skatteplikten i fråga om tomträtt. Detta förslag är motiverat av önske­

målet att vinna ökad enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen. I samma

syfte har utredningen även föreslagit vissa inskränkningar i skatteplikten.

Dessa förslag har jag funnit mig kunna biträda. Även därutöver ämnar

jag emellertid för vissa fall föreslå slopande av skatteplikten. Sålunda äm-

nar jag förorda, att denna slopas beträffande alla andra inteckningar än

inteckning för fordran liksom för lösöreköp. Vidare ämnar jag föreslå, att

skatteplikten upphävs för samtliga fall då betalning söks för fordran. Där­

med kommer stämpelskatt att utgå i huvudsak endast för förvärv av fast

egendom, tomträtt och fartyg liksom för alla fordringsinteckningar, för

emission av aktier, obligationer och vissa andra värdepapper samt för lot­

terier. Till de nu angivna frågorna liksom till förslag om ändringar i andra

hänseenden avser jag att återkomma i den följande specialmotiveringen till

stämpelskatteförordningen.

De ändringar jag föreslår i fråga om stämpelskatt kan beräknas med­

föra en ökning av uppbörden med omkring en miljon kronor.

Stämpelutredningens arbete har sålunda i denna del avsett främst en tek­

nisk översyn av bestämmelserna om stämpelskatt. Dessa bestämmelser har

utredningen samlat i en ny förordning. I ett tidigare avsnitt har jag föresla­

git, att den nuvarande stämpelförordningens bestämmelser om stämpelavgif­

ter för expeditioner skall slopas samt att bestämmelserna om avgift för an­

sökningar vid domstol och för registrering av äktenskapsförord skall inflyta

i en ny kungörelse om expeditionsavgift in. m. (expeditionskungörelse). Så­

som jag därvid framhållit, kommer härigenom den nya stämpelförordningen

att bli en ren skatteförfattning, och jag har därför föreslagit, att den be­

nämns stämpelskatteförordning. I det föregående har jag även föreslagit,

att det nu genomgående tillämpade systemet att redovisa stämpelskatt ge­

nom stämpelmärken skall i viss utsträckning ersättas med annan redovis-

ningsmetod. Detta bör enligt min mening inte föranleda, att regleringen av

de därav berörda, relativt begränsade fallen bryts ut till separata författ-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196/i

Utredningen

Utredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att stämpelavgift skall

erläggas till staten.

De nu i 8 § SF under rubrikerna Ansökning, Morgongåvobrev och Äkten­

skapsförord föreskrivna stämpelavgifterna har, framhåller utredningen, in­

te fått någon motsvarighet i den nya stämpelförordningen. I förslaget till

kungörelse angående expeditionslösen m. m. har utredningen tagit in före­

skrifter om ansökningsavgift och avgift för intagande av äktenskapsförord

i domstols protokoll. Rubriken Morgongåvobrev har däremot helt uteslutits

såsom sedan länge otillämplig.

I paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser är meddelade rörande

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Vidare föreslår utredningen

i paragrafens tredje stycke en bestämmelse av innebörd, att om stämpelbe­

läggning av myndighets expeditioner samt om avgift vid ansökan hos dom­

stol och vid anlitande av kommissionär hos domstol gäller vad Kungl. Maj:t

föreskriver.

Yttrandena

I fråga om författningens benämning anser häradshövdingen i Hallands

södra domsaga och länsstyrelsen i Hallands län att författningen för en­

kelhetens skull bör rubriceras endast »Stämpelförordning». Näringslivets

skattedelegation påpekar att förslaget till förordning angående stämpelav­

giften avser endast enskilda handlingar och finner det i tydlighetens in­

tresse böra övervägas, om inte rubriken till förordningen borde ändras till

»Förordning angående stämpelavgift å vissa enskilda handlingar».

Någon erinran har inte riktats mot utredningens förslag att stämpelavgift

för ansökan, morgongåvobrev och äktenskapsförord ej skall upptas i stäm­

pelförordningen.

I fråga om bestämmelsen rörande stämpelbeläggning av expeditioner fin­

ner rådhusrätterna i Göteborg och Västerås det vara oklart, om ordet »stäm­

pelbeläggning» avser det tekniska förfarandet vid åsättandet av stämplar

eller avgiftsbeläggningarnas omfattning.

Förslaget att omvandla förordningen angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna till en kungörelse har föranlett utta­

landen av ett tjugotal remissorgan. Därvid har för ett slopande av själva

kommissionärsinstitutionen uttalat sig Svea hovrätt, hovrätten över Skåne

och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Föreningen Sveriges härads­

hövdingar, besvärssakkunniga och fyra häradshövdingar. Nedre justitiere-

visionen ifrågasätter, om behov av kommissionär föreligger hos revisionen.

Flertalet av nämnda remissinstanser föreslår samtidigt, att kommissionärs-

avgiften skall slopas. Även hovrätten för Nedre Norrland finner det egen­

domligt, att kommissionärsavgifter tas ut vid underrätterna medan motsva­

rande service hos hovrätterna är kostnadsfri.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Utredningen föreslår, att staten i stället för kronan anges som avgiftsfritt

subjekt, och framhåller, att därigenom en viss utvidgning av friheten torde ske.

I detta sammanhang hänvisar utredningen till 6 § i sitt förslag till kungörelse

angående expeditionslösen in. m., enligt vilket författningsrum bl. a. »staten

och statsmyndigheterna» skall vara fria från lösen.

Bestämmelsen om stämpelfrihet för handlingar, som inges till konsulardo-

mare eller konsularrätt, finner utredningen numera sakna betydelse, och ut­

redningen har därför föreslagit dess slopande.

Yttrandena

Ersättandet av begreppet kronan med uttrycket staten hälsas med till­

fredsställelse av fullmäktige i riksbanken, som framhåller att härigenom

aven riksdagens verk kommer att erhålla befrielse. Fullmäktige anför.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken riksbanken har att erlägga avgif-

ter da riksbanken upptrader for egen del men anser sig böra befrias häri-

lran, da riksbanken upptrader som förvaltare av en statlig lånefond, är näm-

hgen praktisk! tyngande. Olagenheter framträda även däri, att en fast praxis

bddatJ?S r n\llteT befrielse statlig lånefondsförvaltning ej ut-

n kfua g'-m a förvaltningsmyndigheter och domstolar förfara nämligen

till

ag’ sa att exempelvis ett lagsokningsutslag avseende ett stödlån

rtn0l^r-dmware V1d ^assa domstolar belägges med lösen men vid andra ej.

erhalla klara och enhetliga bestämmelser gör, att full-

ÄVr°\dVTtlSka fortjänster som må finnas i försöket till distink-

stalsförvinn,rn^Sba-n"en-S+VerM-Samhet fÖr egen del och

dess verksamhet

för

tatstorvaltnmgen i ovngt, vilja oreserverat tillstyrka förslaget i denna del.

Statskontoret anser att det kan uppstå tvekan, om begreppet »staten» skall

omfatta även den svenska kyrkan och dess organ, vilka är såväl statliga

(domkapitel) som kommunala (kyrkoråd). Spörsmålet har väsentlig bety­

delse även vid tillämpning av lösenkungörelsen. Under uttrycket statsmyndig­

het faller enligt statskontorets asilct saväl domkapitel som stiftsnämnd, däre­

mot inte pastorat eller församling.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga vill till den stämpelfria gruppen

hänföra riksbanken med dess industristyrelse och valutastyrelse, riksgälds-

kontoret samt kyrkomötet och dess organ men är tveksam hur det skall för­

faras med de styrelser, som lyder under svenska kyrkan, såsom diakonisty­

relsen, missionsstyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen. Att i författningstex­

ten ange gränserna för avgiftsfrihet anser häradshövdingen dock inte vara

möjligt utan en tyngande skrivning. Liksom hittills får gränsdragningen

överlämnas åt rättstillämpningen.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller att vid handlägg­

ningen av inskrivningsärenden ofta uppkommer fall, där tvekan råder om

stämpelfrihet skall fa åtnjutas för staten. Som exempel nämns ärenden, där

televerket inger nyttjanderättsavhandling eller länsbostadsnämnden företer

skuldebrev för fastställelse av inteckning. Vidare kan enligt häradshövding­

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

av fideikommiss. Ej heller utgår stämpelavgift vid förvärv av mark genom

byte i den mån vederlaget utgörs av annan mark, under förutsättning att

bytet är ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationali­

sering. Vidare stadgas stämpelfrihet vid arrendators inlösen av fast egendom

med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt och vid inlösen i kronans

ställe med stöd av lagen om kronans förköpsrätt, allt under förutsättning att

den till vilken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpel för sitt

fång. Slutligen föreligger stämpelfrihet, då lagfart söks på järnväg.

Stämpelplikt stadgas även under rubriken Skattelösen av kronojord, var­

vid skatteplikten är knuten till det tillfälle då brev eller resolution rörande

skattelösen företes för lagfart, och under rubriken Överlåtelse av kronohem-

man eller skattlagt krononybggge, då åborätt vinns på grund av avhandlingen

om överlåtelsen.

Enligt SF föreligger inte avgiftsplikt vid förvärv av tomträtt eller vatten-

fallsrätt i vidare mån än att för den första upplåtelsen skall erläggas avgift

som för »annan nyttjanderätt till fast egendom» med 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. Vid överlåtelse av tomträtt — innefattande även över­

låtelse av byggnad och annat som enligt lag är tillbehör till tomträtten — ut­

går alltså ingen stämpelavgift.

Utredningen

I fråga om de arter av förvärv av fast egendom, som skall vara stämpel­

pliktiga, innefattar utredningens förslag i princip inte någon ändring av gäl­

lande rätt. Förvärv av tomträtt föreslås, såsom vidare utvecklas i det följan­

de, bli stämpelpliktigt, såväl vid den ursprungliga upplåtelsen som vid följan­

de överlåtelser.

Vad angår förvärv genom fusion framhåller utredningen att, eftersom

bestämmelsen angivits gälla endast fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag,

det inte ansetts nödvändigt anmärka att stämpel ej utgår vid fusion enligt

174 § samma lag eller 96 § lagen om ekonomiska föreningar liksom ej hel­

ler vid fusion enligt 78 § lagen om sparbanker. Utredningen framhåller

dessutom att med fusion

i

förslaget blott avses fusion i lagteknisk mening,

kännetecknad av att en sammanslutning utan likvidation uppgår i en annan.

Beträffande förvärv genom expropriation eller annan inlösen anges i

nuvarande stadgande, tillkommet 1878, som avgiftspliktiga »förvärv av fast

egendom i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov eller om avledning av vatten». Lydelsen an­

sluter sig till författningar, som nu är ersatta av lagen om expropriation och

7 kap. vattenlagen. Avgiftsplikt torde emellertid enligt utredningen även

föreligga i fråga om förvärv, som är analoga med förvärv enligt nämnda

bestämmelser. Utredningen påpekar att stadganden om rätt eller skyldighet

att lösa fast egendom förekommer i ett flertal lagar. Med bortseende från

72

tillkommit i det allmännas intresse eller av sociala skäl, finner rådhusrät­

ten kunna undantas från stämpelskatt. Bestämmelserna om stämpelavgift

skulle härigenom enligt rådhusrättens mening vinna i enkelhet och klarhet.

Lagfästandet av stämpelfriheten för ensittarförvärv har avstyrkts endast

av häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som funnit ett sådant un­

dantag från lagfartsstämpel inte vara sakligt motiverat. Samtidigt har han

emellertid framhållit, att denna fråga numera är utan praktisk betydelse.

Införandet av stämpelfrihet för kommuns förvärv av mark för

allmän plats eller begravningsplats har i allmänhet lämnats utan erinran.

För en ytterligare utvidgning av stämpelfriheten uttalar sig lantmätcristy-

relsen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, siads-

kollegiet i Stockholm och Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings ju­

rister. Endast häradshövdingarna i Karlskoga domsaga och Hallands södra

domsaga avstyrker införandet av stämpelfrihet.

Svenska pastoratens riksförbund framhåller — under hänvisning till 2 §

nya församlingsstyrelselagen — att det i regel är kyrkoförsamling, som

ombesörjer anläggning av begravningsplats. Det är möjligt, att man under

beteckningen »kommun» innefattar också kyrkoförsamling, men till undvi­

kande av tvekan anser förbundet detta böra tydligt anges.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner det av motiven

framgå, att stämpelfriheten endast skall åtnjutas då marken i dess helhet

skall användas för det avsedda ändamålet. Häradshövdingen anser detta för

tydlighetens skull böra komma till uttryck i lagtexten. Inskrivningsdomaren

och hans personal besparas då mången fundering, när lagfart söks på ett

fång där marken delvis skall användas till allmän plats och delvis till annat

ändamål. Häradshövdingen påpekar, alt sådana blandade fång förekommer

ibland vid expropriation och kan tänkas förekomma även vid frivillig över­

låtelse.

Utvidgning av stämpelbefrielsen att gälla alla slags fastigheter, som angi­

vits i 5 § 1 inom. d) kommunalskattelagen, föreslår Föreningen Sveriges

kommunala förvaltnings jurister. Föreningen, som hälsar utredningens för-

slag om stämpelfrihet beträfiande allmän plats och begravningsplats med

tillfredsställelse, anför i denna del vidare.

De fall, då kommun nödgas genom icke-benefikt fång förvärva gatu-

vars stadsplaneenliga natur av allmän plats konstituerats genom fast­

ställd plan, synes dock vara relativt begränsade. I allmänhet torde kommu-

nens innehav av allmän plats-mark uppstå genom köp eller expropriation

av större markenheter, vilka först vid en senare tidpunkt planläggas och er-

halla den differentierade karaktären av allmän plats, byggnadskvarter

idrottsplats, begravningsplats o. s. v. Om stämpelplikt i princip icke skall

toreligga vid kommuns förvärv av allmän plats, bör denna frihet åtnjutas

även beträffande sådana förvärv av »blivande allmän plats» liksom »bli­

vande begravningsplats». Självfallet kan det, som utredningsmannen påpe-

kar, ur fiskalisk kontrollsynpunkt vara förenat med svårigheter att införa

stampelfrihet för kommunernas förvärv av de markdelar, som först efter

forvarvet erhålla angivna specialnatur. Problemet torde dock utan större

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Lantmäteristijrelsen ifrågasätter om inte lämpligen samtliga sådana av

kommun gjorda förvärv av fast egendom, som tillgodoser ändamål angivna

i 1 § expropriationslagen, borde befrias från stämpelavgift. Det ankommer

nämligen på kommunerna att bl. a. bedriva en aktiv markpolitik och att

därvid tillse, att mark för tätbebyggelse finns att tillgå till skäligt pris.

Denna markpolitiska verksamhet anser styrelsen ej böra belastas med stäm­

pelavgifter. Motsvarande anser styrelsen även böra gälla för andra ändamål,

som det tillkommer kommun att tillgodose.

Lantmäteristyrelsen föreslår vidare, att vägförening skall åtnjuta sam­

ma befrielse som kommun, och anför därvid.

Enligt 71 § (3 kap.) lagen om enskilda vägar skall — förutom skyldighet

att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar vilka förklarats

skola anses som föreningens vägar — om inom vägförenings område fin­

nes mark, som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, för­

eningens väghållningsskyldighet omfatta jämväl iordningställande och under­

håll av dylik plats. Vidare föreligger enligt 116 § byggnadslagen skyldighet

för vägförening bildad enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar att i vissa fall

till markägare betala ersättning för mark, som enligt byggnadsplan skall

användas till väg eller annan allmän plats. Ofta lärer i sådant fall före­

komma att marken av vägföreningen förvärvas med äganderätt. Dylika för­

värv tillgodose liknande syften som de kommunförvärv som enligt utred­

ningens förslag skola vara fria från stämpelavgift. Det kan med hänsyn här­

till enligt lantmäteristyrelsens mening ifrågasättas om icke vad som enligt

förslagets 4 § punkt 5 skall gälla för kommuns förvärv av fast egendom i

tillämpliga delar även borde gälla för vägförening.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen motiverat att anknyta begrep­

pet allmän plats till byggnadslagens terminologi, om stämpelfribeten i

enlighet med utredningens förslag anses böra begränsas till huvudsakligen

områden som enligt fastställd plan utgör allmänna platser. Emellertid fin­

ner styrelsen det med tanke på stämpelavgiftens karaktär av beskattning

mera befogat att utforma bestämmelserna med kommunalskattelagen som

förebild. Styrelsen har i princip intet att erinra mot den föreslagna bestäm­

melsen. För att vid den framtida tillämpningen undvika oklarhet med hän­

syn till bl. a. byggnadslagens terminologi beträffande allmän plats anser

styrelsen emellertid, att innebörden av begreppet allmän plats i det här

aktuella hänseendet bör klargöras. Styrelsen ifrågasätter, om inte detta bor­

de ske i själva författningstexten genom en uttrycklig hänvisning till be­

stämmelserna i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Kammarkollegiet anser, att den föreslagna bestämmelsen kan medföra

vissa tillämpningssvårigheter. Det är nämligen vid kommuns förvärv av ett

exploateringsområde vanligt, att endast kvartersmarken och ej gatu- och

parkmarken åsätts värde. Vid bestämmandet av stämpelavgift för ett sådant

förvärv kan sålunda avgiften inte beräknas efter förhållandet mellan area­

len av kvartersmarken, å ena, samt arealen av gatu- och parkmarken, å

andra sidan.

Ur de båda remissyttranden, där införandet av stämpelfrihet för kom­

mun avstyrkts, må nämnas följande.

76

förvärv av tomträtt med hänsyn till tomträttens juridiska natur kan te sig

osäker. En viss värdeminskning drabbar givetvis tomträtten genom denna

nya stämpelplikt. Värdeminskningen är dock inte av sådan storlek att

den föranleder föreningen till erinran mot stämpelplikten, om denna av and­

ra skäl anses erforderlig.

Stämpelfrihet för tomträtter, som upplåtits före år 1954, förordas av råd­

husrätterna i Stockholm och Hälsingborg samt av Föreningen Sveriges stads-

domare.

Rådhusrätten i Stockholm, som i princip tillstyrker den föreslagna stäm­

pelavgiften för tomträtt, framhåller att avgiftsplikt för fång till äldre tomt­

rätt blir beroende av att inskrivning sökes, medan den som avstår från in­

skrivning undgår avgiftsplikt. Rådhusrätten påpekar vidare att, om tomt-

rättsupplåtelsen inte inskrivits, inskrivning av senare fång inte kan ske och

att någon skyldighet inte föreligger att uppta köpeskillingens belopp i köpe-

brev, som avser äldre tomträtt. Till belysning av den äldre tomträttens kvar­

stående betydelse i Stockholm framhåller rådhusrätten följande.

En nyligen genomförd uppskattning av antalet inskrivna äldre tomträtter

utvisar att drygt 15 000 alltjämt äga bestånd. Det övervägande flertalet av

dem äro upplåtna för en tid av 60 år. Möjligheterna att genom överens­

kommelse ombilda äldre tomträtt till ny eller att i förtid överenskomma

om tomträttens upphörande ha utnyttjats endast i begränsad omfattning.

Med den gängse 60-årsperioden som utgångspunkt komma de äldre tomt-

rättsupplåtelserna successivt att upphöra under åren 1968—2013; de flesta

troligen under senare delen av denna tid. Erfarenheten ger vid handen att

inskrivning av fång till äldre tomträtt numera i stor utsträckning sökes

trots frånvaron av inskrivningsskyldighet. Förhållandet får ses mot bak­

grunden av bl. a. det skydd i sitt innehav, som tomträttshavare — utan

nämnvärd kostnad — härigenom förvärvar. Även den omständigheten att

tomträttshavare önskar eller är nödsakad att utnyttja tomträtten som kre­

ditobjekt torde medverka, enär uttagande av inteckningar i tomträtten har

som förutsättning att inskrivning av fång skett för den som lämnar inteck-

ningsmedgivande och vidare enär, vid belåning av äldre inteckningar, lån­

givare regelmässigt torde kräva att gäldenärens innehav av tomträtten är in­

skrivet. I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att tomt-

rättsboken kan hållas i görligaste mån aktuell.

Rådhusrätten anför, att en eventuell regel om avgiftsfrihet för fång till

äldre tomträtt bör tas in i övergångsbestämmelserna. Införs emellertid av­

giftsplikt i förevarande avseende kan föreskrifterna om s. k. straffavgift up­

penbarligen inte vinna tillämpning, anser rådhusrätten.

Liknande synpunkter anförs av rådhusrätten i Hälsingborg, som med hän­

syn till tomträttsinstitutets ökande betydelse även i fråga om annan be­

byggelse än villabebyggelse finner utvidgningen av stämpelplikten fullt be­

fogad. Föreningen Sveriges stadsdomare, som anser den utökade stämpel­

plikten böra godtas från principiella synpunkter, framhåller, att ett infö­

rande av avgiftsplikt för fång till äldre tomträtt måhända kan bidra till att

inskrivning inte söks.

•i<A4it lagfartsstämpel inte bör utgå, om tomträtten vid inlösen jämlikt lag­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

behandla dessa skiften på annat sätt än i fråga om utskiftningsskatt. Jag vill

därför föreslå, att skatteplikt stadgas även för förvärv genom skifte vid ned­

sättning av aktiekapital.

Inte heller vid utdelning av fastighet från bolag eller förening före-

ligger nu stämpelplikt. En sådan utdelning utgör otvivelaktigt en kapital­

omsättning, som i princip bör bli föremål för stämpelskatt. I konsekvens

med den föreslagna skatteplikten vid skifte föreslår jag därför, att skatte­

plikten utvidgas till att omfatta även utdelning av fastighet från såväl bolag

som förening.

Stadgandet om skattefrihet för tillskott enligt lagen om avveckling av

fideikommiss har överförts till övergångsbestämmelserna.

Den föreslagna huvudregeln om skatteplikt vid tvångsförvärv har i hu­

vudsak lämnats utan erinran. Jag tillstyrker därför, att stämpelskatt skall

utgå vid expropriation samt i regel vid annan inlösen på grund av

stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom. Från denna hu­

vudregel synes vissa undantag böra göras. Enighet råder om att skattefri­

heten för arrendators förvärv enligt lagen om arrendators förköpsrätt skall

bibehållas. Vidare saknas anledning att nu upphäva den stämpelfrihet, som

sedan länge i praxis tillämpats vid förvärv enligt ensittarlagen. Regler om

de nu nämnda undantagen från skatteplikten har intagits i 4 § som punkt

8 respektive 7.

Det viktigaste undantaget från skatteplikten vid förvärv genom inlösen är

dock det, som utredningen föreslagit för kommuns förvärv av mark

vilken enligt fastställd plan skall utgöra allmän plats eller begravnings­

plats. Förslaget överensstämmer med den bestämmelse om undantag från

skatteplikt for fastighet, som finns i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Vid remissbehandlingen har uttalats skilda önskemål om ytterligare ut­

vidgning av skattefriheten för kommunala markförvärv. Även enligt min

mening ar undantagen från skatteplikt vid kommunala fastighetsförvärv

alltför snävt bestämda i utredningens förslag. Ett kommunalt fastighetsför­

värv omfattar visserligen ofta mark för olika ändamål, såsom både för be-

byggelse och gator. De svårigheter att bedöma skattefrågan, som kan upp­

stå i sådant fall, torde emellertid inte bli större, om skattefriheten utsträcks

till att gälla även mark för de allmänna ändamål som anges i 1 mom. d)

av namnda paragraf, d. v. s. allmän styrelse eller förvaltning, kultur- eller

rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård

eller undervisning, åldringsvård in. in. Genom eu sådan utsträckning av skat­

tefriheten skulle man vinna full överensstämmelse mellan kommunalskatte­

lagen och stämpelskatteförordningen i fråga om kommuns skatteplikt för

astighet. Å andra sidan skulle ett ytterligare utsträckande av skattefriheten

till att avse alla de ändamål, som anges i 1 § expropriationslagen, innebära,

att man alade inskrivningsdomaren en alltför svår och grannlaga prövning

huruvida ändamålet är av väsentlig betydelse för det allmänna. En sådan

provning skulle inte stå i överensstämmelse med kravet att stämpelskatte-

lorordningens bestämmelser skall vara enkla och lätta att tillämpa. I enlig-

81

het härmed bör också fasthållas vid kravet, att ändamålet med markens an­

vändning skall framgå av plan som är fastställd vid tidpunkten för förvär­

vet. Det bör således inte komma i fråga att stadga återvinningsrätt för kom­

munen, om plan skulle fastställas senare.

Jag förordar sålunda att skattefrihet stadgas för kommuns förvärv av

mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för ändamål som anges

i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen. Skattefrihet bör, såsom ut­

redningen föreslagit, gälla även frivilliga förvärv. Bestämmelse av nu an­

givet innehåll har upptagits i 4 § som punkt 6.

Något krav på att marken i sin helhet skall användas för det skattefria

ändamålet bör ej uppställas. Den omständigheten, att marken enligt planen

delvis skall användas för annat ändamål, t. ex. enskild bebyggelse, bör ej

betaga kommunen rätt att åtnjuta skattefrihet för den del av marken, som

skall användas till det skattefria ändamålet. Det åligger givetvis kommu­

nen att visa, hur mycket av köpeskillingen som belöper på den skattefria

delen av fånget. Föreligger sådan bevisning, kan det ej vålla inskrivnings­

domaren större svårighet att beräkna stämpeln.

Med kommun bör i detta hänseende, liksom i 5 § 1 mom. b) och d) kom­

munalskattelagen, jämställas annan menighet. Skattefriheten omfattar allt­

så såväl borgerlig som kyrklig primärkommun, municipalsamhälle och lands­

ting. Någon utvidgning därutöver av den nu föreslagna skattefriheten till

exempelvis vägföreningar anser jag däremot inte böra ske.

I fråga om å b o r ä 11 saknas numera skäl att behålla skatteplikten.

Då denna vidare är helt utan statsfinansiell betydelse, förordar jag, att den

slopas. Bestämmelse om skattefrihet för fång till åborätt har införts som

punkt 10 i 4 §, varvid terminologien ändrats i enlighet med kammarkolle­

giets förslag.

Vid förvärv av tomträtt utgår för närvarande stämpelavgift endast

för upplåtelsen. Följande överlåtelser av tomträtten är däremot avgiftsfria.

Avgiften för upplåtelse av tomträtt beräknas enligt de regler, som gäller

för annan nyttjanderättsupplåtelse. Den utgör sålunda 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. För förvärv av äganderätt till fast egendom utgår

däremot högre stämpelavgift, s. k. lagfartsstämpel, med i regel en procent av

fastighetens värde.

Utredningen har föreslagit, att förvärv av tomträtt i stämpelskattehän­

seende skall jämställas med förvärv av fast egendom. I fråga om skattens

beräkning har utredningen dock föreslagit vissa avvikande bestämmelser,

till vilka jag återkommer senare.

^ id remissbehandlingen har ett överväldigande flertal av remissorganen

tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detta utan erinran. Från några

håll har dock rests vissa invändningar mot förslaget. I principiellt hän­

seende har därvid gjorts gällande, att man inte kan jämställa tomträttsför-

värv med äganderättsförvärv. I sakligt hänseende har invänts, att utvidg­

ningen av stämpelplikten försvårar en ökad användning av tom trät tsinsti-

lutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år

82

Att tomträtten inte redan vid tillkomsten av detta rättsinstitut i stämpel­

hänseende jämställdes med äganderätt till fastighet har, såsom utredningen

framhållit, sin förklaring i den dåtida uppfattningen om tomträtten som en

övergångsform till äganderätt. Sedan dess har emellertid tomträttsinstitu­

tets ställning stärkts avsevärt och kommit att i väsentliga hänseenden bli

jämförbar med äganderätt till fast egendom. I andra skattesammanhang,

såsom när det gäller den statliga och kommunala inkomstbeskattningen lik­

som arvs- och gåvobeskattningen, har denna utveckling redan lett till att

tomträtt jämställts med äganderätt till fast egendom. Detsamma bör enligt

min mening gälla vid stämpelbeskattningen. Det måste nämligen anses in-

konsekvent och sakligt omotiverat att den som med tomträtt förvärvar en

villa eller industribyggnad, vars värde motsvarar den väsentliga delen av

köpeskillingen, skall helt undgå en stämpelskatt, som drabbat förvärvet om

det innefattat äganderätt till marken. I den mån köpeskillingen motsvarar

ett övervärde på tomträtten som sådan, synes det för övrigt även motive­

rat att ta ut stämpelskatt liksom vid äganderättsförvärv av mark.

På grund av det anförda tillstyrker jag, att skatteplikt införs även vid

förvärv av tomträtt genom såväl upplåtelse som överlåtelse samt att sådant

förvärv i stämpelskattehänseende principiellt likställs med förvärv av ägan­

derätt. Farhågorna för alt införandet av skatteplikt skulle minska intresset

för ett utnyttjande av tomträttsinstitutet synes främst anknyta till de värde­

ringsregler, som utredningen föreslagit i fråga om tomträtt. För att stäm­

pelskatt inte skall verka hindrande för tomträttsupplåtelser ämnar jag där­

för i 8 § 2 mom. föreslå, att skatten vid upplåtelse av tomträtt utan tillhöran­

de byggnad liksom nu skall beräknas endast efter avgälden under ett år.

Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor, att stämpelbeskattningen

av tomträtt kommer att drabba kommunägda bostadsföretag särskilt hårt.

Dessa farhågor synes vara betingade av utredningens förslag, att sådana ju­

ridiska personer skall erlägga dubbel lagfartsstämpel. I anledning härav vill

jag nämna, att jag i det följande vid 7 § ämnar föreslå sådan ändring att

dylikt bostadsföretag inte skall behöva erlägga dubbel lagfartsstämpel.

Tomträtts upphörande på grund av uppsägning, överenskommelse mellan

fastighetsägare och tomträttshavare eller tomträttshavares förvärv av den

upplåtna fastigheten innebär inte något skattepliktigt förvärv av tomträtt.

Om fastighetsägaren däremot genom ett i och för sig skattepliktigt fång

förvärvar en bestående tomträtt, finns det inte något skäl att frita förvärvet

från skatteplikt. Vid återgång av tomträttsavtal bör reglerna i 4 § punkten

12 respektive 42 § om skattefrihet och återvinning vid återgång av skatte­

pliktigt fång i allmänhet tillämpas.

I fråga om tomträtt, som upplåtits före den 1 januari 1954, föreligger ej

skyldighet att söka inskrivning, och med hänsyn härtill bör ej heller stad­

gas skatteplikt i sådant fall. Har däremot beträffande dylik äldre tomträtt

träffats överenskommelse mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren om

sådan ändring i upplåtelsen, att inskrivningsplikt inträtt, bör dock skatte­

plikt stadgas. Regler i enlighet härmed har upptagits i punkten 4 av över­

gångsbestämmelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196k

o. dyl. vara befogat med ett stadgande, att vid bedömningen av avgiftsplik-

ten för ett som gåva betecknat fång inte skall tas hänsyn till övervärden pa

bortgiven egendom. Jämlikt 43 § jämförd med 22 § 1 mom. förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt skall, med vissa i 22 § 2 mom. angivna modifi­

kationer, skattskyldigheten bestämmas enligt taxeringsvärdet året före det

år, då skattskyldigheten inträtt, d. v. s. i regel det år då gåvan ägde rum.

När stämpelfriheten huvudsakligen motiveras med att gåvobeskattning sker,

finner utredningen det vara följdriktigast, att högre värden över huvud

inte beaktas. Till följd av de svårigheter som är förbundna med värdering

är vidare ett hänsynstagande till högre värden ägnat att leda till kringgåen­

de av skatteplikt. Utredningen föreslår därför, att samma värde som vid

gåvobeskattningen skall ligga till grund vid bedömande av frågan om stäm­

pelfri gåva eller stämpelpliktigt fång föreligger.

Utredningen påpekar att även stämpelfriheten för förvärv genom testa­

mente i tillämpningen kan ge anledning till liknande spörsmål som beträf­

fande gåva. Risken för skentransaktioner och annat kringgående av stäm­

pelplikten anser utredningen dock vara ringa, när det är fråga om testa­

mente, och någon regel för bedömningen av sådana fall föreslås därför inte.

Yttrandena

Den föreslagna skatteflyktshindrande bestämmelsen i fråga om gåva av fast

egendom bär lämnats utan erinran av flertalet berörda remissinstanser. Någ­

ra i princip tillstyrkande remissinstanser — skatteflyktskommittén, härads­

hövdingen i Uppsala läns norra domsaga och länsstyrelsen i Jämtlands län

— önskar kompletterande bestämmelser. Av de sex remissorgan, som av­

styrkt förslaget, förordar två, att stämpelplikt för gåva återinförs.

Skatteflyktskommittén delar utredningsmannens uppfattning att frågan,

huruvida ett fång i lagfartshänseende skall hänföras till gåva eller till köp,

bör — i överensstämmelse med högsta domstolens hittillsvarande praxis __

avgöras med utgångspunkt från en på samtliga omständigheter grundad be­

dömning av transaktionens huvudsakliga innebörd. Kommittén erinrar i

detta sammanhang om att fastigheter regelmässigt säljs och även bortges i

intecknat skick, vilket innebär att det i realiteten endast är »topp»-värdena

av fastigheterna, som är föremål för äganderättsövergång. Gåva av inteck­

nad fastighet kan med hänsyn härtill enligt kommitténs mening inte anses

vara huvudsakligen köp endast därför att summan av övertagna inteck­

ningar överstiger 50 procent av fastighetens värde. Kommittén anför vidare.

Stadgandet utsäger att vid denna bedömning någon bevisning inte får

föras i syfte att styrka fångets gåvokaraktär under åberopande av att den

överlåtna fastighetens verkliga värde överstiger taxeringsvärdet. Däremot är

bevisning teoretiskt tänkbar rörande andra faktorer som tyder på att fånget

har sådan karaktär, även i t. ex. de fall då den överlåtna egendomen är

belastad med inteckningar till belopp, motsvarande eller t. o. in. överstigan­

de taxeringsvärdet.

°

Skatteflyktskommittén ansluter sig också till förslaget, att i författningen

skall införas en schablonregel om vad som vid bedömningen »gåva eller

85

köp» skall anses utgöra den överlåtna egendomens värde. Då det i prakti­

ken endast sällan torde förekomma att bevisning rörande fastighetsöver­

låtelses onerösa eller benelika natur törs under åberopande av andra skäl

än fastighetens värde, bör enligt kommitténs uppfattning en sadan schablon­

regel vara ägnad medföra, att antalet tvister om fångets natur i lagfarts-

hänscende blir än mer begränsat än för närvarande. Med hänsyn till att

blott eu summarisk prövning är möjlig att göra i lagfartsärenden måste

denna konsekvens anses önskvärd. Som schablonvärde kan, anför kommit­

tén, uppenbarligen knappast något annat värde än taxeringsvärdet komma

i fråga.

Skatteflyktskommittén uttalar vidare, att enligt utredningens förslag ute­

sluts endast bevisning om att fastighetens verkliga värde överstiger taxe­

ringsvärdet. Även om det motsatta fallet, nämligen bevisning — vanligen

från det allmännas representant — om att fastighetens verkliga värde un­

derstiger taxeringsvärdet, får antas vara mycket sällsynt, bör dock enligt

kommitténs mening för konsekvensens skull även detta fall regleras. Härige­

nom vinner man eu principiellt riktigare uppbyggnad av lagstiftningen.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län är innebörden av förslaget att stäm­

pelplikt i regel skall föreligga, då inteckningarna eller vederlaget överstiger

fastighetens taxeringsvärde, men att vid stämpelns beräknande hänsyn ej

skall tas till eventuellt värde (vederlag), som överskjuter taxeringsvärdet.

Om den intecknade skulden inte uppgår till taxeringsvärdet, skulle i regel

stämpelfri gåva föreligga. För undvikande av tolkningssvårigheter finner

länsstyrelsen det önskvärt, att dessa principer kommer till mera konkret

uttryck i lagtexten. Länsstyrelsen framhåller vidare att fråga även kan upp­

komma om ett som köp betecknat fång, där köpeskillingen väsentligt un­

derstiger taxeringsvärdet och gåvoavsikt uppenbarligen föreligger, kan hän­

föras till stämpelfri gåva. överlåtelsens reella innebörd och inte dess form

bör enligt länsstyrelsens mening i sådana fall vara avgörande vid bedöm­

ningen av stämpelplikten. Detta bör även komma till uttryck i lagtexten,

anser länsstyrelsen.

Ett speciellt spörsmål, nämligen fråga om vederlag i form av annan fast

egendom, anser häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga böra lösas i

förevarande sammanhang. Förvärvet av den minst värdefulla fastigheten

kan enligt häradshövdingens mening inte karakteriseras som gåva, eftersom

vederlaget ej har något benefikt drag, och inte heller som köp. Därför

återstår möjligheterna att antingen likställa det med byte eller betrakta det

som ett specifikt förvärv. I det förra fallet synes regeln, att stämpel skall

erläggas efter värdet på den bortgivna egendomen, inte vara tillfredsstäl­

lande. I det senare fallet skulle fånget vara fritt från lagfartsstämpel.

Tveksamhet huruvida den föreslagna bestämmelsen bör införas uttalas av

hovrätten över Skåne och Blekinge. Den föreslagna lydelsen finner hovrät­

ten i varje fall så svårbegriplig, att en omarbetning är nödvändig. Härvid

bör anges att vid bedömande, om ett förvärv är att anse som köp eller gåva,

hänsyn skall tas till alla de omständigheter, varav förvärvets huvudsak-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Jiga innebörd framgår. Endast som ett undantag från en sådan huvudregel

kan man enligt hovrättens mening föreskriva, att vissa omständigheter skall

lämnas ur räkningen.

Återinförande av lagfartsstämpel för gåva föreslås av rådhusrätten i Göte­

borg och särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga.

Rådhusrätten i Göteborg framhåller att slopandet år 1941 av lagfartsstäm-

peln vid förvärv av fast egendom genom gåva har föranlett svårigheter när

det gällt att avgöra, om ett förvärv innefattat gåva eller köp. Rättsfallen fin­

ner rådhusrätten klart visa svårigheterna att avgöra, om i det enskilda fallet

en skentransaktion skall anses föreligga eller icke. Gåvor av fast egendom fö­

rekommer för närvarande i inte ringa omfattning, och detta sammanhänger,

anför rådhusrätten, säkerligen med att i flera fall försök föreligger att kring­

gå stämpelplikten. Att nu gällande bestämmelser ger utrymme för olika be­

dömningar av frågan, om en skentransaktion skall anses föreligga eller inte,

finner rådhusrätten uppenbart. Enligt rådhusrättens mening är det i hög

grad angeläget, att klara och entydiga bestämmelser föreligger i fråga om så

relativt vanligt förekommande transaktioner.

Rådhusrätten anser, att det föreslagna stadgandet endast i mycket begrän­

sad omfattning innebär en lösning av nu föreliggande spörsmål. För att kom­

ma från nuvarande svårigheter vid bedömandet av dessa fång och samtidigt

åstadkomma större likformighet och rättvisa i beskattningen bör enligt råd­

husrättens mening övervägas att återinföra skyldigheten att erlägga lagfarts­

stämpel vid förvärv av fast egendom genom gåva. Om lagfartsstämpel åter-

införs för gåva, bör man enligt rådhusrättens uppfattning givetvis i största

möjliga utsträckning söka undvika dubbelbeskattning, vilket kan ske på oli­

ka sätt t. ex. genom att lagfartsstämpeln får avräknas vid erläggandet av gå­

voskatten.

Särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga framhåller att ett

som köp betecknat fång kan vara att hänföra till gåva liksom ett fång, som

inte erhållit någon beteckning alls eller som betecknats endast som överlå­

telse. Bestämmelsen bör därför erhålla tillämpning även i andra fall än de

som bestämmelsen enligt förslaget omfattar. Inte minst otillfredsställande

finner inskrivningsdomaren det förhållandet vara, att fastställandet av lag­

fartsstämpeln och gåvoskatten ankommer på olika myndigheter, vilka kan

ha motsatta uppfattningar om fångets innebörd. Detta kan medföra, att

ingen av myndigheterna eller båda tar ut skatt. Den ena myndigheten torde

inte vara bunden av den andras avgörande. De svårigheter, som friheten från

lagfartsstämpel för gåva medfört vid skattskyldighetens bedömande, anser

inskrivningsdomaren motivera, att denna frihet slopas.

Förslaget har vidare avstyrkts av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten

för Övre Norrland, rådhusrätten i Malmö och Föreningen Sveriges härads­

hövdingar.

Hovrätten för Västra Sverige förklarar, att man vid tillämpningen av 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen regelmässigt tar hänsyn till eventuella över­

värden på egendomen. Såväl med den föreslagna regeln som med nuvarande

88

ej skall tas till det värde varmed det verkliga värdet överskjuter taxerings­

värdet. En sådan bestämmelse synes mig väl ägnad att hindra ett kringgå­

ende av skatteplikten för köp. Härigenom slipper inskrivningsdomaren prö­

va frågan om egendomens verkliga värde. Jag är visserligen medveten om

att bedömningen av överlåtelsens huvudsakliga innebörd trots detta kan

vara vansklig och svår för inskrivningsdomaren. Emellertid torde intresset

av eu skatteflyktshindrande bestämmelse få anses så starkt, att sådana be­

tänkligheter bör vika. Jag tillstyrker därför, att den föreslagna bestämmel­

sen införs. Såsom skatteflyktskommittén påpekat, bör i konsekvens härmed

ej heller vid talan av det allmänna hänsyn tas till att fastighetens verkliga

värde understiger taxeringsvärdet. Egendomens värde skall således under

alla förhållanden anses vara lika med taxeringsvärdet eller motsvarande

värde enligt 8 §. Den föreslagna författningstexten har utformats i enlighet

härmed.

Innebörden av departementsförslaget är att skatteplikt i regel kominer

att föreligga, då de övertagna inteckningarna eller vederlaget motsvarar eller

överstiger taxeringsvärdet, även om det verkliga värdet är betydligt större än

taxeringsvärdet. Om de övertagna inteckningarna inte överstiger 50 procent

av taxeringsvärdet, torde i regel gåva anses föreligga. Mest svårbedömda blir

således de fall, där de övertagna inteckningarna utgör mellan 50 och 100 pro­

cent av taxeringsvärdet, och här får helt överlåtas åt praxis att bedöma över­

låtelsens huvudsakliga innebörd.

Med hänsyn till att den transaktion, som betecknats gåva, i realiteten kan

vai a ett byte, bör skatteflyktsregeln inte begränsas till köp utan i princip

gälla alla slags skattepliktiga fång.

Några remissorgan har efterlyst bestämmelser även för det fall, att en

gåva betecknats som köp. I dylikt fall behövs givetvis ingen skatteflykts-

bestämmelse, såvitt avser stämpelskatten. Ej heller kan inskrivningsdomaren

rimligtvis få tyngas med en prövning, huruvida varje köp möjligen kan

anses utgöra en gåva. Har ett fång betecknats som köp, skall inskrivnings­

domaren liksom hittills ta ut den för köp stadgade skatten utan att från-

räkna någon uppskattad gåvodel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

4

§•

Denna och följande två paragrafer innehåller bestämmelser om undantag

från skatteplikten för förvärv av fast egendom och tomträtt. Nuvarande be­

stämmelser härom har översiktligt anmärkts vid 3 §.

Utredningen

I syfte att underlätta sammanläggning av makars fastig­

heter i samband med laga skifte genomfördes år 1939 en ändring i lagen

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län. Ändringen innebar i huvudsak, att sammanläggning av

makars fastigheter — utan hinder av föreskriften i lagen om sammanlägg­

90

redningen dock ej böra begränsas att gälla enbart jordbruksfastigheter, utan

den bör generellt gälla markbyte som sker för att genomföra en lämpligare

fastighetsindelning. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall stämpelfri­

het äga rum vare sig marken utgör självständig fastighet eller del av sådan.

Av bestämmelsen framgår, framhåller utredningen, att stämpelfriheten blott

gäller till den del mark byts mot mark. I händelse av värdeskillnad skall

stämpel enligt eljest tillämpliga grunder utgå beträffande det överskjutande

markvärdet.

Särskilda regler beträffande sättet för utredning rörande avsikten med

markbytet har utredningen inte ansett behövliga. Som regel torde böra krä­

vas yttrande av lantbruksnämnd eller av överlantmätare eller förrättnings-

lantmätare eller motsvarande myndighet i stad.

Utredningen föreslår vidare en bestämmelse om stämpelfrihet vid sam­

bruksförenings förvärv genom tillskott, vilken överensstämmer

med en bestämmelse som nu är upptagen i 8 § SF under rubriken Förvärv

av fast egendom på grund av tillskott.

Enligt föreskrifter i 8 § SF är fångeshandling, på grund varav lagfart sö-

kes å järnväg, fri från stämpel. Utredningen har förtydligat detta

stadgande genom att ange, att det skall vara fråga om järnväg för allmän

trafik eller mark för sådan järnväg.

Utredningens förslag om stämpelfrihet för kommuns förvärv, e n-

sittarförvärv och arren dators förköp har återgivits vid 3 §.

Förvärv genom s kattelösen upptogs år 1883 som avgiftspliktigt med

hänsyn till dess juridiska karaktär av köp. Avgiften utgår med fixt belopp

av tio kronor eller, vad angår aktiebolag, som icke driver bankrörelse, tjugo

kronor. Då antalet skatteköp numera är mycket ringa, saknar avgiften eko­

nomisk betydelse för statsverket. Utredningen föreslår, att skatteköp får ut­

gå som avgiftspliktigt fång.

Enligt 51 § i utredningens förslag skall förvärvare av egendom i vissa

fall äga återfå erlagd stämpelavgift vid återgång av förvärvsavtalet. De

skäl, som anförts för sådan återvinningsrätt, anser utredningen kunna gälla

även som stöd för att den, till vilken egendomen återgår, skall vara fri från

stämpelavgift när han söker lagfart på sitt återförvärv.

Avslutningsvis påpekar utredningen att i rättspraxis avhandlingar, som

formellt innefattat stämpelpliktiga fastighetsförvärv, ansetts inte böra stäm-

pelbeläggas, om därigenom någon verklig överflyttning av äganderätt inte

kommit till stånd utan transaktionen blott varit medel att ernå rättelse

beträffande register- eller lagfartsförhallanden. Någon ändring i denna

praxis vill utredningen inte föreslå.

Yttrandena

Förslaget om stämpelfrihet vid förvärv för sammanläggning av

makars fastigheter har allmänt godtagits. Uttryckligt tillstyrkande

föreligger sålunda från bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

91

relsen, särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga, Sveriges lant­

mätare förening, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshg-

poteksinstitntion ocli Sveriges allmänngttiga bostadsföretag (SABO).

Luntbriiksstyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse, eftersom det

kommer att underlätta verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering.

Lantmäteristgrelscn påpekar att en önskvärd rationalisering av fastig­

hetsindelningen genom sammanläggning av makars fasta egendom ej säl­

lan försvåras just av det förhållandet, att egendomen inte innehas med sam­

ma rätt. För att i sådana fall åstadkomma äganderättsförhållanden, som

möjliggör sammanläggning, måste överlåtelser av formell natur ske. De

därmed förenade lagfartskostnaderna står ofta — särskilt då fråga är om

bebyggd jordbruksfastighet ■— inte i rimlig proportion till kostnaderna i öv­

rigt för sammanläggningen. På grund härav är det enligt lantmäteristyrel-

sens mening väl motiverat att medge befrielse från stämpel i sådant fall.

Då det dessutom inte kan anses förenligt med stämpelavgiftens karaktär

av omsättningsskatt att förvärv av dylik formell art stämpelbeläggs, till­

styrker lantmäteristyrelsen utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen till

chefen för jordbruksdepartementet den 31 december 1960 överlämnat »PM

med förslag angående äganderättsutredning och lagfart i vissa fall i Kop­

parbergs län» samt åberopar följande uttalande om stämpelavgift, då lag­

fart meddelas i samband med äganderättssanering.

Då lagfart meddelas i samband med äganderättssanering synes principiellt

förutsättningarna för lagfartsstämpel icke vara för handen, emedan fråga

endast är om lagfarande av föreliggande äganderätter. Häremot kan visserli­

gen anföras att en mängd fång, som åberopats, icke gjorts till föremål för

lagfart och sålunda ej stämpelbelagts. Det torde emellertid möta mycket

stora svårigheter att skilja de stämpelpliktiga fången från övriga samt att

fastställa värden å de objekt, som de stämpelpliktiga fången avser. Bety­

dande svårigheter av sistnämnda art föreligger redan i samband med lag­

farter enligt nu gällande regler om lagfart enligt 1932 års lag. Det synes

kunna ifrågasättas om ej ur allmän synpunkt sådana fördelar är förenade

med att lagfartsförhållandena bli uppordnade i nu ifrågavarande bygder

bl. a. med hänsyn till möjligheterna att snabbt upplägga nya fastighetsböc-

ker, att befrielse från stämpelbeläggningar bör stadgas, vilket dessutom är

önskvärt med hänsyn till behovet av att lagfart kan meddelas utan formlig

ansökan. Härtill kommer att intäkterna genom uttagande av stämpelavgift

i nu ifrågavarande fall är obetydliga.

Sveriges lantmätareförening finner det föreslagna undantaget från stäm­

pelplikten vara ägnat att underlätta genomförandet av önskvärda ändringar

i fastighetsindelningen.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

åberopar sitt den 8 maj 1961 avgivna yttrande över lagberedningens förslag

till jordabalk m. m. vari föreningen påpekade de svårigheter, som erfaren­

hetsmässigt ofta föreligger i samband med sammanläggning av äkta makars

fastigheter när villkoret att de skall vara i samme ägares hand och innehas

med samma rätt inte är uppfyllt. Föreningen framhöll härom bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr

75

är 1964

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Visserligen föreligger den möjligheten, att man i här avsedda fall kan sö­

ka ordna förutsättningarna för bruksenhetens bildande genom överlåtelser

mellan makarna i uteslutande syfte att åvägabringa likformighet i ägande­

rättsförhållandena. I praktiken visar sig detta ofta stöta på svårigheter bl. a.

med hänsyn till kostnadsfrågan, enär gåvoskatt el. lagfartsstämpel även skall

erläggas för sådant fång.------------ Om förslaget på denna punkt skulle oför­

ändrat genomföras, bör man i vart fall för att mildra de ogynnsamma konse­

kvenserna överväga att nedbringa förut nämnda kostnader t. ex. genom infö­

rande av stämpelfrihet för överlåtelser mellan makar i här avsedda samman­

hang. Eventuellt kunde stämpelfriheten göras villkorlig genom att man läte

densamma bli beroende av att den aktuella sammanläggningen resp. bruks-

enheten komme till stånd.

Föreningen uttalar nu, att den av utredningen föreslagna stämpelfriheten

med ail säkerhet kommer att verksamt bidra till undanröjande av berörda

hinder. Föreningen får därför livligt tillstyrka, att en bestämmelse som den

föreslagna snarast införs.

Eu utvidgning av stämpelfriheten föreslås av Sveriges allmännyttiga bo­

stadsföretag (SABO). SABO, som anser de båda undantagsbestämmelserna

beträffande förvärv från make för sammanläggning och markbyte i syfte att

åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning vara väl motiverade, fram­

håller, att enhetlighet och lämplighet vad gäller lagfartsförhållanden och fas­

tighetsindelning enligt stämpelutredningens förslag är giltiga skäl för befri­

else från stämpelavgift. Analogt borde dock enligt SABO:s bestämda mening

överlåtelse av äganderätt och tomträtt likaledes fritas från stämpelavgift, när

överlåtelsen uppenbarligen tillkommit för att möjliggöra en mer enhetlig el­

ler lämplig förvaltning av fastigheterna och dessa redan före överlåtelsen ägs

och förvaltas av samme huvudman, såsom fallet är vid överlåtelse dels mel­

lan kommun och allmännyttigt bostadsföretag, dels mellan sådana företag in­

bördes. Om inte sådana förvaltningsåtgärder skulle jämställas med motsva­

rande åtgärder vad gäller lagfarts- och fastighetsindelningsförhållanden,

skulle man enligt SABO:s mening hamna i den orimliga situationen, att

stämpelavgiften skulle hindra ett genomförande av en mera rationell fastig­

hetsförvaltning och därmed konservera otympligheter i förvaltningen.

Frihet från gåvoskatt för makes förvärv föreslås av särskilde inskrivnings­

domaren i Södertörns domsaga. Enligt inskrivningsdomarens erfarenhet är

det inte ovanligt att sådan överlåtelse sker utan vederlag, i vilka fall gåva är

den naturliga överlåtelseformen. Samma skäl, som talar för befrielse från

lagfartsstämpel vid köp och byte, talar för befrielse från gåvoskatt, om över­

låtelsen sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfarts­

förhållanden.

Den föreslagna stämpelfriheten vid markbyten för lämpligare fas­

tighetsindelning har uttryckligen tillstyrkts av kammarkollegiet, lantbruks-

styrelsen, lantmäteristyrelsen, hovrätten för Övre Norrland, häradshövding­

arna i Folkungabygdens domsaga och Ångermanlands södra domsaga, För­

eningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution samt

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Flertalet av dessa remiss-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(ib

93

organ önskar därvid justering av bestämmelsen i skaltelindrande rikt-

ning.

Enligt lantmäteristyrelsens mening är den föreslagna utvidgningen av

stämpelfriheten befogad. Annan markanvändning än för jordbruk och skogs­

bruk skulle eljest komma i en icke motiverad sämre ställning. Styrelsen vill

härtill foga, att överföring av mark från en fastighet till en annan genom fas-

tighetsbildningsåtgärd (laga skifte, ägoutbyte m. m.) inte är stämpelbelagd.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshgpoteksinstitution ut­

talar, att föreningen finner särskild anledning tillstyrka den föreslagna be­

stämmelsen.

Enligt kammarkollegiets uppfattning torde bestämmelsen avse även fall,

då hela fastigheter byts mot varandra, vilket i sakligt hänseende är lämpligt.

Vid sådant byte torde emellertid inte ske någon ändring i gällande »fastig­

hetsindelning». En omformulering av bestämmelsen finner kollegiet därför

önskvärd.

Även förvärv av andel i fastighet bör omfattas av stämpelfriheten, anser

Sveriges lantmätareförening, som anför.

Tveksamhet i sistnämnda hänseende kan nämligen föranledas ej blott där­

av att det nyss berörda motivuttalandet endast avser fastighet och »del av så­

dan» utan även därav att själva stadgandet angivits avse förvärv av »mark»

(detsamma gäller för övrigt i stadgandet i 4 § under 5, en distinktion till vil­

ken motsvarighet saknas i de övriga i 4 § upptagna stadgandena om stämpel­

frihet). Dessa sistnämnda stadganden, bland annat den ovan berörda be­

stämmelsen om stämpelfrihet i samband med sammanläggning av makars

egendom, är alldeles tydligt avsedda att vara tillämpliga vid förvärv även av

andel av fastighet. För att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning har

byte av såväl hela fastigheter som fastighetsdelar (på marken bestämda om­

råden) och fastighetsandelar väsentlig betydelse. Det ovan framförda önske­

målet om ett förtydligande av bestämmelsen i 4 § under 2, antingen motivle-

des eller genom ändring av själva stadgandet, framstår därför såsom angelä­

get. Oavsett formen för förtydligandet bör det sålunda vid stadgandets till-

lämpning vara fullt klart, att stämpelfrihet föreligger vid förvärv genom byte

i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom (fastighet, område av

fastighet, andel av fastighet), därest bytet sker för att åstadkomma en lämp­

ligare fastighetsindelning.

Hovrätten för Övre Norrland finner det tveksamt, om friheten bör gälla

även eventuellt mervärde av den egendom som går i den ena riktningen. Ut­

trycklig föreskrift torde i varje fall böra ges, att vid lagfarten skall företes

intyg av lantmätare eller mätningsman om syftet med bytet. Skall stämpel

betalas för mervärde, bör intyget enligt hovrättens mening även omfatta frå­

gan om förefintligheten och storleken av sådant mervärde.

LantbruJcsstyrelsen uttalar att det visat sig praktiskt, att bytesverksamhe­

ten i syfte att åstadkomma förbättrad arrondering till avsevärd del får for­

men av successiva överlåtelser av bytesmark inom ramen för ett s. k. kom-

pensationsavtal. Särskilt i fråga om överlåtelser, som är beroende av pröv­

ning enligt 1925 års bolagsförbudslag, har statsmakterna rekommenderat ett

sådant förfarande. Styrelsen påpekar, att bestämmelserna om lättnader i rea-

94

lisationsvinstbeskattningen och skogsbeskattningen är tillämpliga även vid

dylika kompensationsöverlåtelser. Enligt styrelsens mening är det angeläget,

att stämpelfriheten vidgas till att ha samma tillämpningsområde som nyss­

nämnda skattelättnader. Eljest kan valet av bytesform vid transaktioner i

arronderingssyfte alltjämt komma att påverkas av en ovidkommande faktor

med påföljd att den från sakliga synpunkter lämpligare bytesformen inte

kommer till användning.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga framhåller att den före­

slagna stämpelfriheten synes vara begränsad till överlåtelser, som inte blott

reellt utan även formellt har karaktären av byte. Han ifrågasätter om inte

stämpelfrihet bör gälla även då byte sker genom upprättande av särskilda

köpeavtal, i allt fall om endera kontrahenten är lantbruksnämnd.

Häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga anser att inskrivningsdo­

maren bör få möjlighet att över huvud taget besluta om skattefrihet i lag-

fartsärenden, som syftar till att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning,

och anför härom.

En sådan regel kunde ju, om så anses nödvändigt, kompletteras med en

bestämmelse om någon slags överprövning av domarens beslut; i varje fall

bör ett motiverat beslut i ärendet tillställas advokatfiskalsämbetet vid re­

spektive hovrätt för omgående prövning. Ännu existerar nog — åtminstone

på landet ■—- gamla sura inskrivningsärenden, som helt enkelt någon gång

måste slutbehandlas på det ena eller andra sättet; huvudsaken måste vara

att ärendet — med beaktande av rättssäkerheten — behandlas på ett sätt,

som synes allmänheten rättvist och billigt.

Den föreslagna bestämmelsen om stämpelfrihet för sambruksför­

enings förvärv genom tillskott har inte föranlett någon erinran.

Utformningen av bestämmelsen om stämpelfrihet beträffande j är n vä g

har uttryckligen tillstyrkts av Svenska järnvägsföreningen.

Beträffande remissyttrandena i fråga om fusion, kommuns för­

värv, ensittarförvärv och arrendators förköp får jag

hänvisa till vad jag redovisat vid 3 §.

I fråga om skattelösen föreslår kammarkollegiet, att uttrycket »skat-

telösen av kronojord» enligt numera bruklig terminologi ersätts med »för­

värv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev».

Vad slutligen angår återgång av stämpelpliktigt fång har förslaget

lämnats utan erinran.

I anslutning till utredningens uttalande, att lagfartsstämpel inte bör tas ut

om någon verklig överflyttning av äganderätt ej kommit till stånd utan

transaktionen blott varit ett medel att ernå rättelse beträffande regis­

ter- eller lagfartsförhållanden, uttalar häradshövdingen i Västerbottens väst­

ra domsaga att den nya lagstiftningen inte heller bör anses ändra hittillsva­

rande praxis i fråga om stämpelfrihet för de formella fång, då före en del­

ning av en fastighet den ene delägaren överlåter sin andel på den andre och

denne andre i sin tur överlåter bestämt område på den förre. Dessa överlå­

telser har enligt häradshövdingen blott till syfte att, till minskad kostnad

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år i96Å

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1U64

95

för både sakägarna och statsverket, möjliggöra, att fastigheten delas genom

avstyckning i stället för genom laga skifte.

Ytterligare fall av stämpelbefrielse ifrågasätts av Stockholms rådhusrätt.

Ett sådant fall är upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet,

vars mark helt eller till övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit

till tomträttshavaren upplåten med tomträtt. Som skäl härför anför rådhus­

rätten.

Stämpelfriheten skulle här ha till syfte att underlätta anpassningen av

tomträttsförhållandena efter fastighetsindelningen då ny fastighetsbildning

övergått den mark, vari tomträtt upplåtits. 1 detta avseende finnes, såsom

framgår av 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen, möjligheten att sluta avtal om

utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser.

Om sålunda den fastighet vari tomträtt upplåtits sammanlagts med annan

fastighet eller fastighetsdel, kan avtal slutas mellan fastighetsägaren och

tomträttshavaren med verkan att, efter inskrivning av avtalet, tomträtten av­

ser hela den nybildade fastigheten. Har däremot avstyckning skett från den

med tomträtt upplåtna fastigheten, får motsvarande avtal efter inskrivning

till följd att den avstyckade marken ej längre omfattas av tointrättsupplåtel-

sen. Avtal av nu angivna innehåll föranleda icke och komma ej heller enligt

utredningens förslag att föranleda uttagande av ny stämpelavgift, enär de

allenast innebära ändring av bestående tomträtt, icke upplåtelse av ny sådan.

För det fall att en avstyckning i realiteten innebär att en fastighet delas

så att två eller flera nya fastigheter bildas (eventuellt med tillskott av annan

mark) kan den bestående tomträtten allenast överföras till en av de nybil­

dade fastigheterna. Detta med hänsyn till det i 4 kap. 9 § nyttjanderätts­

lagen stadgade förbudet mot uppdelning av tomträtt. Följaktligen måste, om

avsikten är att även nybildad fastighet i övrigt skall vara upplåten med

tomträtt, ny upplåtelse av sådan rätt ske. Om sådan ny tomträtt upplåtes till

den ursprunglige tomträttshavaren, synes uttagande av ny avgift ofta vara

obilligt och dessutom ägnat att motverka tomträttshavarens benägenhet att

medverka till tomträttsförhållandenas anpassning efter fastighetsindelningen.

Synpunkten vinner i styrka, om utredningens förslag om höjning av stämpel­

avgiften vid förvärv av tomträtt genom upplåtelse genomföres. I en sådan

situation som nyss beskrivits kan det befinnas lämpligare att icke begagna

den möjlighet 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen erbjuder utan att i stället låta

döda den ursprungliga tomträtten och helt göra de nybildade fastigheterna

till föremål för nya tomträttsupplåtelser. Även i detta fall synes nyssnämnda

resonemang tillämpligt. Förfarandet medför dessutom inskrivningstekniskt

den fördelen, att tomträttsbokens upplägg icke belastas med fortsättningsvis

ointressanta anteckningar och att till följd härav bl. a. utskrivandet av gra­

vationsbevis underlättas.

Rådhusrätten anser de nu anförda skälen för en stämpelbefrielse i situa­

tioner, då en tomträttsupplåtelse sker till tidigare innehavare, kunna åbe­

ropas även då den ursprungliga tomträtten innehafts av två eller flera per­

soner gemensamt och dessa vid de nya upplåtelserna erhåller var sin tomt­

rätt.

Rådhusrätten föreslår vidare stämpelfrihet i fall då gemensamt ägd fast

egendom vid ny fastighetsbildning ger upphov till två eller flera nya fastig­

heter och ägarna önskar uppdela de nybildade fastigheterna sig emellan. I

96

sådant fall blir ett utbyte av andelar nödvändigt, anför rådhusrät­

ten. I den mån andelarna är likvärdiga, kan sägas, att ingen av parterna

gör något förvärv i egentlig mening. Vad som sker är, menar rådhusrätten,

principiellt endast, att de får sina andelar av den ursprungliga fastigheten

utlagda på marken. De ursprungliga förvärven har regelmässigt en gång

stämpelbelagts eller beskattats. Rådhusrätten anser det under dessa om­

ständigheter rimligt att ny stämpel inte påförs.

Departementschefen

1. Enighet råder om att skattefrihet bör införas vid förvärv i syfte att

möjliggöra sammanläggning av makars fastigheter, vilket

kräver enhetliga lagfartsförhållanden. Även jag ansluter mig till förslaget.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört om stämpelskatt, då lagfart

meddelas i samband med äganderättssanering, vill jag erinra om att för­

ordningen den 26 juni 1933 (nr 379) med särskilda bestämmelser om stäm­

pelavgift i samband med ansökan om lagfart inom vissa delar av Koppar­

bergs län upphävts genom lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderätts­

utredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Koppar­

bergs län, vilken lag genom ändring år 1963 (SFS 1963: 122) utsträckts att

gälla hela landet. Då eljest gällande stämpelbestämmelser inte innehåller nå­

gon grund för uttagande av lagfartsstämpel i samband med äganderättsut­

redning, föreligger således numera stämpelfrihet i sådant fall. I samband

med införandet av stämpelfriheten uttalade chefen för jordbruksdeparte­

mentet (prop. 1962: 159), att vid lagfart på grund av äganderättsutredning

åtminstone tills vidare inte skulle utgå stämpelavgift men att frågan härom

torde få tas upp till förnyad prövning i samband med den allmänna revisio­

nen av stämpelförfattningarna. Då de skäl som nyligen föranlett införandet

av stämpelfriheten torde kvarstå oförändrade en längre tid, förordar jag, att

stämpelfriheten behålls tills vidare. Såsom framgår av vad jag nyss sagt,

fordras för detta inte någon författningsbestämmelse.

Från något håll har föreslagits införande av frihet från gåvoskatt för så­

dant förvärv från make, som sker för att åstadkomma enhetliga lagfarts-

förhållanden. Sådan frihet föreligger nu i begränsad omfattning enligt den

av utredningen omnämnda förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om sär­

skilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva

efter vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län. Enligt min me­

ning föreligger inte något behov av en utvidgad gåvoskattebefrielse, när det

sammanläggningshinder som stämpelskatten må utgöra nu undanröjs för

den som vill begagna sig av överlåtelseformen köp.

Vidare har vid remissbehandlingen föreslagits skattebefrielse, då över­

låtelse sker för att åstadkomma enhetlig eller lämplig förvaltning av fastighe­

ter. En sådan bestämmelse skulle medföra alltför vanskliga bedömanden för

inskrivningsdomaren, som inte kan beredas erforderligt underlag för sin

prövning genom intyg av offentlig myndighet för styrkande av syftet med

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 196b

97

överlåtelsen. Jag kan därför inte tillstyrka införandet av ell sådant stad­

gande.

2. Efter det att utredningen dagtecknat sitt betänkande har genom beslut

vid 1961 års riksdag (se prop. 1961: 143) i 8 § SF stadgats, att stämpelavgift

inte skall utgå för mark by ten i den mån vederlaget utgörs av annan

mark, under förutsättning att bytet utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering. Utredningens förslag siktar längre

i skattelindrande riktning såväl när det gäller karaktären av marken som

i fråga om ändamålet med bytet. Vid remissbehandlingen har någon erin­

ran inte riktats mot den av utredningen föreslagna utvidgningen av skatte­

friheten. Jag vill därför i princip tillstyrka förslaget.

Tveksamhet har emellertid yppats rörande tolkningen av den föreslagna

formuleringen. Sålunda har begreppet mark vållat osäkerhet liksom kravet

på att bytet skall syfta till ändring i fastighetsindelningen. Även om bytet

av själva marken är det primära från ändamålssynpunkt, bör givetvis den

omständigheten, att marken är bebyggd, inte hindra, att bestämmelsen om

skattefrihet blir tillämplig. Bestämmelsen skall vidare gälla byten av såväl

hela fastigheter som delar av och andelar i fastigheter. Den nuvarande regeln

om stämpelfrihet vid markbyten synes vara tillämplig, även om ett byte le­

der endast till en lämpligare indelning i brukningsenheter, och således för

sin tillämpning inte kräva någon ändring i fastighetsindelningen. Någon

skärpning av kraven för skattefrihet är inte motiverad i detta hänseende.

Med hänsyn till vad jag nu anfört har bestämmelsen omformulerats i depar-

tementsförslaget.

Vid remissbehandlingen har fråga väckts, om inte skattefriheten bör gälla

även köp. Då en sådan bestämmelse skulle kunna leda till att alla inköp av

grannfastigheter för sammanläggning med den egna fastigheten blir skatte­

fria, kan jag inte tillstyrka en dylik utvidgning. Såsom utredningen avsett,

bör skattefriheten gälla blott i den mån fånget innebär byte av fast egen­

dom. Följaktligen skall skatteplikt föreligga för det överskjutande värdet av

egendomen. Det ligger i sakens natur att den lagfartssökande är skyldig

förebringa taxeringsbevis eller annat intyg till utredning om mervärdet, om

detta inte framgår av byteshandlingarna. Särskild föreskrift härom erford­

ras ej med hänsyn till den allmänna bestämmelsen i 33 § andra stycket om

skyldighet att tillhandahålla de intyg och andra uppgifter, som är nödvändiga

för ett fastställande av stämpelskatt.

Från lantbruksstyrelsens sida har uttalats önskemål, att successiva över­

låtelser genom kompensationsavtal skall bli föremål för skattefrihet i sam­

ma mån som skattelättnad föreligger i fråga om inkomstskatt. Styrelsen sy­

nes här avse förordningen den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i vissa fall

med beskattning av intäkt av skogsbruk. Enligt förordningen må uppskov åt­

njutas, om jordbruksfastighet avyttrats i samband med förvärv av sådan

egendom av jämförlig art under förutsättning att avtal om förvärvet träffats

inom två år efter avyttringen. En dylik tidsfrist för ersättningsanskaffning

4

Bihang till riksdagens protokoll 196't. 1 saml. Nr ~5

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av likvärdig fast egendom kan enligt min mening inte införas i fråga om

lagfartsstämpel, eftersom det föreligger skyldighet att söka lagfart inom

viss kortare tid, på landet inom sex månader och i stad tre månader. För att

skattefrihet skall kunna medges måste föreligga ett enda verkligt bytesav­

tal, genom vilket två eller flera fasta egendomar går i byte mot varandra.

En uppdelning av förvärv och överlåtelse i två skilda rättshandlingar Ivan

således inte godtagas, utan de båda transaktionerna måste ske samtidigt.

Några uttryckliga regler om sättet för styrkande av syftet med bytet torde

inte fordras. Enighet råder om att det bör krävas yttrande av lantbruksnämnd,

överlantmätare, förrättningslantmätare eller motsvarande myndighet i stad.

3 och 5. Utredningens förslag i fråga om sambruksförenings för­

värv genom tillskott och beträffande järnväg har lämnats utan erin­

ran vid remissbehandlingen, och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

4,6—8. Beträffande överlåtelse av försäkringsbestånd,

k om muns förvärv, ensittar för värv och arrendators för­

köp hänvisar jag till vad jag anfört vid 3 §.

9. I enlighet med kammarkollegiets förslag har uttrycket s kattelösen

ersatts med den modernare termen skatteköp.

10. överlåtelse av åborätt har behandlats vid 3 §.

11. Stadgandet saknar motsvarighet i utredningens förslag. Av Stockholms

rådhusrätt har ifrågasatts om inte stämpelfrihet borde stadgas vid upplåtel­

se av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark helt eller till

övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit upplåten till tomträtts-

havaren med tomträtt. De av rådhusrätten anförda skälen synes bärande. Då

det i sådant fall i huvudsak föreligger identitet i fråga om marken och endast

formellt en ny rätt förvärvats, tillstyrker jag, att en bestämmelse om skatte­

frihet för sådant fall införs.

Utmärkande för övriga fall, som enligt Stockholms rådhusrätt bör befrias

från stämpelplikt, är att det rör sig om ett utbyte av ideell andel

mot ett område på marken. I sådant fall föreligger inte identitet i fråga om

marken — särskilt gäller detta bebyggd mark, då en delägare tillskiftas

byggnad med ett mindre markområde under det att övriga delägare som

kompensation för byggnaden tillskiftas större markområden. Vidare kan i

allmänhet anses att en bättre rätt förvärvats, bl. a. genom att godkännande

av åtgärder rörande fastigheten ej behöver sökas hos övriga samägare. På

grund härav kan jag inte tillstyrka skattefrihet vid utbyte av ideell andel

mot visst markområde.

12. Bakgrunden till denna punkt rörande återgång framgår av vad

jag ämnar anföra vid 42 §.

Då en transaktion skett endast för att vinna rättelse beträffande re­

gister- eller lagfartsförhållanden, bör, såsom utredningen ansett, den i praxis

medgivna skattefriheten behållas. Det vid remissbehandlingen anmärkta

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

ring är förenlig med bestämmelsen om stämpelfrihet vid transport av köp,

finner utredningen det vara påkallat att uttryckligen ange vilka ändringar

som är tillåtna. Någon begränsning härvidlag till endast sådana jämkning­

ar, som tidens gång nödvändiggjort, anser utredningen inte böra ske.

Utredningen framhåller att som ytterligare villkor för stämpelbefrielsen

för närvarande gäller att överlåtelsen skall ske inom den för lagfart före­

skrivna tiden, räknat från första fånget, och att överlåtelsehandlingen skall

företes för lagfart inom samma tid. Denna tid är, enligt huvudregeln i 2 §

förordningen angående lagfart å fång till fast egendom, på landet sist den

inskrivningsdag som infaller näst efter sex månader och i stad inom tre

månader från det att fånget skedde. Då det enligt utredningens mening är

skäligt att tiden, inom vilken överlåtelse skall ske för att stämpelfrihet skall

vinnas, blir densamma i stad som på landet, föreslår utredningen, att vill­

koren undergår härav betingade ändringar.

Utöver nämnda modifikationer föreslår utredningen en jämkning med

hänsyn till införandet av stämpelplikt för tomträtt.

Yttrandena

Utredningens uttalande, att åtskilliga frågor blivit lösta genom rättspraxis

och att det därför inte finns anledning föreslå någon väsentlig ändring i nu­

varande bestämmelser, anser rådhusrätten i Stockholm inte helt tillfreds­

ställande. En kodifiering av den uppfattning, som rättspraxis kommit fram

till beträffande exempelvis stämpelbeläggning vid transport av andel i köp,

bör enligt rådhusrättens mening övervägas. Med hänsyn till förslaget att i

avgiftshänseende jämställa förvärv av tomträtt genom upplåtelse med one-

rösa förvärv i övrigt ifrågasätter rådhusrätten vidare, om man inte borde till

övervägande ta upp frågan om avgiftsbefrielse vid inskrivning av fång till

tomträtt, som sker inom sex månader från upplåtelsen, då överlåtelsen ägt

rum under omständigheter jämförbara med dem som enligt utredningen i

andra fall skall föranleda avgiftsbefrielse. Sådan stämpelbefrielse förordas

bestämt av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB), som finner den föreslagna lydelsen av 5 § ge anledning till tveksam­

het i denna fråga.

Drätselkammaren i Gävle anser att 5 § fått en utformning, som kan ge möj­

lighet till misstolkning i fråga om lagfart i stad, och finner en ändring av 2 §

lagfartsförordningen erforderlig.

Departementschefen

Den precisering av villkoren för skattefrihet vid transport av fastighets­

köp, som utredningen föreslagit, finner jag ändamålsenlig och ägnad att

minska tolkningssvårigheterna. Någon ytterligare kodifiering av rättspraxis

på detta område kan inte anses erforderlig. Förslaget syftar inte till någon

ändring av vad som nu anses gälla enligt praxis. Av den föreslagna lydelsen

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Utredningen

Utredningen har föreslagit föreskrifter om intyg angående villkor för

transport, som i sak överensstämmer med nuvarande regler beträffande van­

liga transportfång. Intygets innehåll har dock angetts något utförligare. Vi­

dare har utredningen slopat kravet på att intyget måste företes redan när

ansökan om lagfart eller inskrivning görs.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anser det vara lämpligt att särskilt före­

skriva, när begäran om stämpelbefrielse jämte intyg senast skall vara in­

kommen för att vinna beaktande i stämpelärende. Varken besvärs- eller åter-

vinningsreglerna anser hovrätten tillämpliga, om begäran görs efter det att

lagfart meddelats för det senaste fånget.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att kravet på företeende av intyget

redan vid ansökan om lagfart skall behållas. Utredningens förslag i denna

del skulle enligt länsstyrelsens mening medföra möjlighet till restitution upp

till »ett år från det förutsättningarna för återvinning föreligga» enligt 51 §

i utredningsförslaget. Det torde inte finnas anledning att anta annat än att

intyget skall kunna företes vid ansökningen, menar länsstyrelsen.

Departementschefen

Utredningens förslag innebär, att nuvarande regler om intyg som förutsätt­

ning för skattefrihet vid transporlköp utsträcks att gälla alla de fall där

skattefrihet enligt 5 § begärs. Ett sådant krav på intyg bör självfallet gälla

i dessa fall.

Om tidpunkten för företeende av intyget råder delade meningar. Mot

utredningens förslag, att intyget skall få lämnas även efter det att lagfarts-

ansökan gjorts, kan riktas den invändningen, att förslaget kräver en särskild

återvinningsregel för det fail att intyget företes när beslut i lagfartsärendet

redan föreligger. För att skatten skall kunna beräknas rätt från början

måste intyget ges in så att det kan beaktas vid skattebeslutet. Anstånd med

detta beslut bör därför inte få medges för företeende av intyget, utan krav

bör uppställas på att intyget företes senast då ansökan i lagfarts- eller in-

skrivningsärendet anses gjord, d. v. s. på den inskrivningsdag då ärendet

tas upp till prövning. I paragrafen har även intagits en bestämmelse, att

begäran om skattebefrielse skall framställas senast vid detta tillfälle.

Intyget bör i författningstexten betecknas som försäkran, eftersom det

uvges på heder och samvete. Därmed blir skattestrafflagens bestämmelser

tillämpliga på handlingen.

6

§•

I denna paragraf återfinns ytterligare en bestämmelse om skattefrihet.

Här medges nämligen Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömse­

sidighet medge främmande stat skattefrihet för förvärv av egendom, som

är avsedd till beskickning eller konsulat. Bestämmelsen överensstämmer med

6 § i utredningens förslag och med vad som nu gäller enligt 8 § SF under

rubriken Köp av fast egendom.

7

§•

Gällande ordning

Stämpelavgift utgår enligt 8 § SF under rubriken Köp av fast egendom

med i regel en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Avgif­

ten är emellertid två kronor för varje fulla 100 kronor, då lagtart söks för

bankaktiebolag och egendomen är avsedd för bankens inrymmande liksom

då lagfart söks för annat aktiebolag som inte är berättigat att tå statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.

Enligt 8 § SF skall stämpelavgiften för fastighetsförvärv erläggas, när för-

värvshandlingen företes för lagfart. Om egendomen är belägen inom flera

domstolsområden, skall avgiften enligt 13 § SF erläggas vid den domstol,

där lagfart eller inskrivning söks först. Enligt 2 § förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom skall lagfart, såsom tidigare nämnts, sökas

senast första inskrivningsdagen efter sex månader från förvärvet, då det

gäller egendom på landet, och inom tre månader från fånget, när det är

fråga om egendom i stad. Stad under landsrätt hänförs därvid enligt praxis

till landet. Om lagfart inte söks inom den föreskrivna tiden, äger domsto­

len enligt 3 § lagfartsförordningen på framställning av allmän åklagare eller

av den, vars rätt är beroende av att lagfart sker, genom vite tillhålla den

försumlige att fullgöra sitt åliggande. Dessa bestämmelser är även tillämp­

liga beträffande inskrivning av tomträtt och fång till tomträtt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

105

Utredningen

I fråga om storleken av lagfartsstämpeln för fysiska personer har

utredningen inte föreslagit någon ändring i vad som nu gäller.

Beträffande juridiska personer har utredningen däremot före­

slagit en utvidgning av tillämpningsområdet för den dubbla stämpelavgiften.

Utredningen framhåller till en början vad som åberopades såsom grund

för införandet av den dubbla stämpelavgiften för aktiebolag år 1883. Denna

åtgärd motiverades sålunda med att fast egendom till betydande värde sam­

lades hos aktiebolag och att den omsättning av en fastighet, som i allmän­

het äger rum då den befinner sig i fysiska personers ägo, inte förekommer

på långt när lika ofta, sedan fastigheten kommit att tillhöra ett aktiebolag.

Fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid är emellertid, påpekar ut­

redningen, inte kännetecknande enbart för aktiebolag, utan möjlighet där­

till finns för juridiska personer i allmänhet. Betraktas regeln enbart från

denna synpunkt, bör den därför enligt utredningens mening gälla åtskilliga

andra arter av juridiska personer än aktiebolag, exempelvis kommuner och

liknande samfälligheter samt föreningar och stiftelser m. fl. Utredningen

anför vidare.

Även om man beaktar förhållandena vid tiden för regelns tillkomst synes

det dock svårligen kunna förklaras, att regeln begränsades till aktiebolag

om icke jämväl andra synpunkter än den nyssnämnda fått inverka. Det

måste fastmera antagas att man även velat beakta önskemålet att icke

4+

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

106

skärpa beskattningen för samhällsorgan och samhällsnyttiga sammanslut­

ningar in. m. samt att utväljandet av enbart aktiebolag såsom objekt moti­

verats av alt denna företagsform på den tiden var den vanligaste och prak­

tiskt mest viktiga för hedrivande av ekonomisk verksamhet i större omfatt­

ning och utan personlig ansvarighet. Som stöd för att även dylika skäl be­

aktats må anföras, att när 1917 från den högre stämpelsatsen fritogos

aktiebolag, som voro berättigade till vissa statslån, till grund härför åbero­

pades bl. a. att bolagen hade ett synnerligen samhällsnyttigt ändamål och

att aktieägarna icke fingo tillgodonjuta mer än begränsad vinst.

Utredningen finner det vara uppenbart, att regeln om högre lagfartsstämpel

inte gärna kan begränsas till aktiebolag. Utvecklingen har medfört alt andra

juridiska personer, främst ekonomiska föreningar och i viss mån även stif­

telser, i samma utsträckning bör komma i fråga som objekt för den högre

skatten. Utredningen anför härom.

Utgår man, såsom synes riktigast med hänsyn till möjligheten av varak­

tigt fastighetsägande, från att regeln i princip bör få avse alla juridiska per­

soner, gäller frågan vilka som böra undantagas. En gränsdragning efter

grunder, likartade med dem som här torde böra beaktas, har skett i fråga

om gåvoskatt: befriade från dylik skatt äro enligt 38 § RF om arvsskatt och

gåvoskatt dels genom hänvisningen till 3 § staten samt stiftelser och sam­

manslutningar med huvudsakligt ändamål inom områdena försvar, under­

visning, barnuppfostran, sjuk- och åldringsvård samt vetenskaplig forskning

dels kyrka, landsting, kommun och annan menighet ävensom hushållnings­

sällskap, stiftelser för främjande av allmännyttiga ändamål och näringslivet,

vissa understödsföreningar samt föreningar med uppgift att tillhandahålla

allmänna samlingslokaler; befrielse gäller dock endast svenska subjekt. För

tillämpningen måste det vara till fördel att en redan föreskriven gränsdrag­

ning begagnas. För användande av gåvoskattereglerna talar dessutom, att

tillämpningen därav såvitt angår överinstanserna och i viss mån även första

instans ankommer å samma myndigheter, de allmänna domstolarna, vilka

ha att avgöra nu ifrågavarande stämpelärenden och vilka sedan tillkomsten

av gåvoskattebestämmelserna haft ett stort antal spörsmål under bedö­

mande.

Beträffande grannländernas lagstiftning må nämnas, att i Norge förhöjd

lagfartsstämpel icke uttages men att i såväl Danmark som Finland i rela­

tivt stor utsträckning stadgas dubbel avgift. I Danmark gäller detta beträf­

fande stiftelser och liknande institutioner, aktiebolag och andra associatio­

ner med begränsat ansvar samt andra sammanslutningar eller föreningar

med växlande kapital eller växlande medlemsantal; efter prövning kan dock

befrielse äga rum när överlåtelse sker till institution eller förening med

välgörande eller allmännyttigt ändamål, bostadsrättsföreningar och för­

eningar som ha till ändamål att uppföra bostadsbyggnader åt medlemmar­

na. I Finland erlägges dubbel stämpel i allmänhet av bolag, föreningar samt

utländska sammanslutningar eller anstalter (för övrigt även av utländsk

fysisk person) med undantag för bostadsaktiebolag och bostadsföreningar,

varvid efter prövning lättnad eller befrielse kan beviljas anstalter m. fl.

med allmännyttigt ändamål.

På grund av vad nu anförts förordar utredningen att den förhöjda stäm­

pelavgiften skall gälla alla förvärv, där förvärvaren är juridisk person, utom

fall då förvärv aren är befriad från gåvoskatt. Dessutom

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ningen om följande uttalande av bevillningsutskottet (bet. nr 51) vid 1932

års riksdag.

Under senare år hade ett stort antal bolags- och föreningsbildningar upp­

stått, vilkas huvudsakliga syfte vore att vinna lindring i stämpelbeskatt­

ningen vid överlåtelse av fast egendom. Den till bolaget eller föreningen över­

låtna fastigheten hade med andra ord »satts» på aktier eller föreningsande-

lar. Om en dylik sammanslutning önskade överlåta densamma tillhörig fast

egendom, omfattade överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller

andelarna i sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom

undginge man vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som vore

avsedd att utgå vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till

en annan, och den fondstämpel som skulle erläggas vid överlåtelse av aktier

utgjorde i regel endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift som skolat

utgå vid direkt överlåtelse av den fasta egendomen. Bevillningsutskottet

fann det angeläget att en dylik ojämnhet i beskattningen såvitt möjligt un­

danröjdes.

Behovet att åstadkomma större jämnhet i beskattningen vid, å ena sidan,

direkt köp av fastighet och, å andra sidan, förvärv av aktier eller andelar i

bolag eller föreningar som äger fastighet har, såsom utredningen påpekar,

ytterligare berörts i bevillningsutskottets betänkanden 1937:32, 1942:15,

1944: 31, 1947: 13, 1950: 18 och 1952: 20. Frågan nämns även i utredningens

direktiv.

För att hindra skatteflykt har, enligt vad utredningen framhåller, olika

åtgärder varit föreslagna, bl. a. en särskild fastighetsskatt för juridiska per­

soner med skattesatsen anpassad efter fastighetsinnehavets varaktighet,

förhöjning av fondstämpeln beträffande fastighetsägande bolag m. m.

Frågan har emellertid enligt utredningens mening kommit i förändrat

läge under senare år. Inom skattelagstiftningen har framför allt tillkomsten

av fondskatten, den ändrade beskattningen genom ersättningsskatt och ut-

skiftningsskatt av enmans- eller familjebolag och motsvarande ekonomiska

föreningar samt höjningen av bolagens och föreningarnas inkomstskatt va­

rit av betydelse. Särskilt lär fondskatten, varmed bl. a. åsyftats att åstad­

komma likvidation av bolag och föreningar av nämnda slag, haft vitt­

gående verkningar i detta hänseende. Vidare påpekar utredningen, att den

nya lagen om ekonomiska föreningar inte tillåter registrering av sådan

förening som enbart har fastighetsförvaltning till uppgift. För registrering

som ekonomisk förening förutsätts nämligen, att ändamålet skall vara

kooperativt.

Utredningen har vid sitt övervägande av skatteflvktsfrågan kommit till

den uppfattningen, att det inte nu föreligger skäl till särskilda åtgärder i

fråga om aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Inte heller beträffande

handelsbolag torde finnas behov av någon åtgärd i det nu aktuella hän­

seendet.

Utredningen framhåller vidare, att lagfart i avsevärd omfattning inte söks

inom stadgad tid. Detta finner utredningen otillfredsställande såväl med hän­

syn till inskrivningsväsendet som från fiskalisk synpunkt. Eftersom en bätt­

no

Det fåi dock anses, att fördelarna med de föreslagna åtgärderna uppväger

nackdelarna, om man tar hänsyn till de relativt små belopp, varom fråga

är samt till de administrativa svårigheter differentieringar skulle inne­

bära, t. ex. fastigheters uppdelning på bostadshus och andra hus eller ju­

ridiska personers uppdelning på bostadsrättsföreningar och andra juri­

diska personer.

Svenska riksbyggen hemställer i detta sammanhang om befrielse från

stämpelavgift, då ett bostadsföretag som bostadsstyrelsen erkänt såsom

allmännyttigt ändrar sin formella, juridiska status exempelvis från stif­

telse till aktiebolag. Det har nämligen i många fall visat sig ändamålsenligt

att ombilda allmännyttiga bostadsstiftelser till aktiebolag, men ett hinder

har varit att stämpelavgift i sådant fall måste utgå på det samlade fastig­

hetsbeståndets värde. Med tanke på att övergången endast är av formell

natur, eftersom kommunen fortfarande är huvudintressent, borde över­

gången enligt organisationens mening inte belastas med en relativt känn­

bar stämpelavgift.

Rådhusrätten i Uppsala föreslår att de juridiska personer, som är be­

friade från dubbel lagfartsstämpel, skall anges direkt i själva stämpelför­

ordningen och att hänvisningen till arvsskatteförordningen således skall

utgå.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som inte har någon erinran

mot utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln,

avstyrker den föreslagna bestämmelsen om återvinning i 51 § punkten

4 i utredningsförslaget (jfr 42 § 2 mom. andra stycket i departementsför-

slaget) och anför.

I denna domsaga med cirka 24 000 fastigheter uppgår antalet lagfarts-

äicnden till nära 2 000 om året, vilket betyder — eftersom i många fall en

lagfart avser flera fastigheter — att en och samma fastighet äges av sam­

ma subjekt i mindre än 10 år. För fastigheter vilka användas t. ex. såsom

sommarstugor är denna omloppstid betydligt kortare. Jämväl måste be-

aktas att vid avyttring av fastigheten vid tioårsperiodens slut kan risk

föreligga att överlåtelsehandlingen feldateras för att bestämmelsen om

återbetalning skall bli tillämplig. Då enligt förslaget återbetalning skall

ske även vid försäljning av egendomen i etapper, kan speciella svårigheter

uppstå vid kontrollen av om hela egendomen överlåtits (t. ex. när ett bo­

lag exploaterat ett område, som innehåller tomtmark, gatumark och all­

männa platser). Slutligen kan framhållas att om punkt 4 upphäves kan i

ömmande fall stämpelavgift återbetalas med tillämpning av 52 §.

Lr yttrandena från de remissorgan, som önskar begränsningar i den av

utredningen föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla

lagfartsstämpeln, må anföras följande.

I fråga om stämpelavgiften för kreditinrättningar framhåller

Svenska bankföreningen att fastigheter, som ett kreditinstitut tvingats

överta vid avvecklingen av ett engagemang, så gott som undantagslöst åter

blir avyttrade inom kortare tid än tio år. Förslaget kommer därför att få

till följd att kreditinstituten tvingas betala dubbel lagfartsstämpel i åtskil­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)64

112

är afl såväl uppföra som förvalta bostadshus vilka förblir i företagens ägo

under betydligt mer än tio år. De kommunägda bostadsföretagen i stiftelse­

form är däremot, som föreningen framhåller, befriade från gåvoskatt. De

skulle sålunda också bli befriade från skyldighet att betala dubbel lag-

fartsstämpel. Föreningen anser rättvisan bjuda, att de kommunala bo­

stadsbolagen får samma ställning.

Liknande synpunkter framförs av stndskollegiet i Stockholm. I sitt vtt-

rande till stadskollegiet har kammarkontoret funnit dubbel stämpel för

kommunala bostadsbolag omotiverad även med hänsyn till dessa företags

allmännyttiga beskaffenhet. I fråga om nuvarande praxis har kammarkon­

toret inhämtat att vissa domsagor i Stockholms närhet tar ut dubbel stäm­

pel, om företaget ej blott uppför utan även sedermera förvaltar hyreshus.

Beträffande den föreslagna återvinningstiden framhåller kammarkontoret,

att egendomen regelmässigt avyttras inom tio år när det gäller egnahems­

rörelse.

Ur yttrandena från de remissorgan som föreslagit att bostads­

rättsföreningar skall undantas från skyldighet att betala dubbel

avgift, nämligen bostadsstyrelsen, häradshövdingen i Karlskoga domsaga

och HSB.s riksförbund, må anföras följande.

Bostadsstyrelsen föreslår i första hand, att de bostadsproducerande fö­

retagen undantas från skyldigheten att erlägga dubbel stämpelavgift. Sty­

relsen upplyser att av de företag, som ägnar sig åt produktion av bostäder,

svarar de s. k. allmännyttiga företagen för ca 30 procent och de koopera­

tivt organiserade företagen (bostadsrättsföreningarna) för en lika stor an­

del. I varje fall anser bostadsstyrelsen det vara motiverat med en undantags­

bestämmelse i fråga om bostadsbyggnadsföretag, vilket bostadsstyrelsen eller

länsbostadsnämnd erkänt som allmännyttigt eller kooperativt organiserat

och arbetande utan enskilt vinstsyfte under kommunal kontroll.

HSB.s riksförbund finner utredningens förslag om dubbel lagfartsstäm-

pel för juridisk person betänkligt från såväl principiell som praktisk syn­

punkt. Till en början framhåller förbundet, att redan huvudmotivet"__

fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid — knappast är bärande.

Det skulle i och för sig lika väl låta sig sägas, att fortvaron av fastighets­

innehav under lång tid ger anledning till lägre lagfartsstämpel. Även om

förbundet ansluter sig till de tankegångar, som varit vägledande för ut­

redningen vid förslaget om återvinningsrätt, anser förbundet, att återvin-

ningsreglerna sammanställda med bestämmelserna om transportköp kom­

mer att föranleda betydande omgång och komplikationer i sin praktiska

tillämpning. Ett införande av de föreslagna bestämmelserna skulle sålun­

da ge till resultat, att fastighetsförvärven inom HSB-rörelsen alltid kom­

mer att ske i form av transportköp och alltid åtföljas av ansökan om åter­

vinning. Omfattningen av den omgång för HSB och landets domstolar,

som föranleds av förslaget, framgår av det förhållandet att inom HSB-

rörelsen, som svarar för ca 17 procent av landets bostadsproduktion, under

elva månader av år 1961 omsatts fast egendom för drygt 26 miljoner kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 dr 1964

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)C>b

115

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner de av utred­

ningen åberopade skälen föga övertygande under nutida förhållanden. Det

är ju ofta eu tillfällighet, om en juridisk person innehar fastighet under

kortare eller längre tid än tio år, oeh mången juridisk person, som inne­

har fastighet under lång tidrymd, fyller från samhällsekonomisk och and­

ra synpunkter en väl så samhällsnyttig funktion som åtskilliga av de juri­

diska personer, vilka är befriade från gåvoskatt. Häradshövdingen på­

pekar att fastighet, som befinner sig i fysisk persons ägo, i allmänhet torde

innehas av denne under avsevärt längre tid än tio år. Genom familjerätts-

liga fång kan en sådan fastighet bli »undandragen» omsättningsbeskatt-

ning under generationer. Det bör därför enligt häradshövdingens mening

övervägas, om tillräckliga skäl föreligger för att bibehålla systemet med

dubbel lagfartsstämpel. Om så är förhållandet, har häradshövdingen inte

något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.

Skånes handelskammare, som finner det i och för sig berättigat att ak­

tiebolag och ekonomisk förening blir jämställda vid förvärv av fast egen­

dom, vänder sig mot det av utredningen åberopade skälet, att omsättning

av en fastighet inte förekommer på långt när lika ofta sedan fastigheten

kommit att tillhöra ett aktiebolag. Denna motivering anser handelskam­

maren numera företrädesvis gälla aktiebolags förvärv av skogsfastighe-

ter, och på grund av nuvarande förvärvslagstiftning förekommer sådana

förvärv endast i undantagsfall. Däremot torde med den nuvarande expan­

sionen och rationaliseringen inom näringslivet en relativt stor omsätt­

ning ske av aktiebolagens innehav av fastigheter för administration och

produktion, menar handelskammaren. Därtill kommer, att aktiebolagsfor­

men under de senaste decennierna och särskilt under de senaste åren i

mycket stor utsträckning kommit till användning även för mindre före­

tagsenheter. I den mån den högre stämpelavgiften för aktiebolag grundar

sig på aktiebolagens särskilt stora ekonomiska bärkraft, anser handels­

kammaren därför detta motiv numera till stor del inte vara bärkraftigt.

Vad sålunda anförts om aktiebolag kan enligt handelskammarens mening

med än större rätt åberopas i fråga om kommanditbolag och handelsbo­

lag. Handelskammaren föreslår därför, att dubbel stämpelavgift inte skall

utgå vid juridiska personers förvärv av fastighet. Om förslaget angående

den dubbla stämpelavgiften likväl kommer att godtagas, vill handelskam­

maren dock tillstyrka, att återvinningsbestämmelsen genomförs, eftersom

den i någon mån kan medverka till en lindring av stämpelbeskattningen.

Handelskammaren anser emellertid att återvinningsregeln torde sakna

större praktisk betydelse, eftersom nuvarande regler om realisationsvinst

vid försäljning av fastighet leder till att sådana försäljningar sällan in­

träffar. Vissa förvärv, som typiskt sett är kortvariga, t. ex. bankaktiebo­

lags inrop på exekutiv auktion av fastighet för att skydda fordran, bör

emellertid enligt handelskammarens mening helt undantas från dubbel

stämpelavgift. Därigenom kan onödiga besvär och kostnader i samband

med återbetalningen undvikas.

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år t96'r

Sveriges fastighetsägareförbund anser inte heller, att utredningen fram­

fört övertygande skäl för det ändamålsenliga i förslaget. Återvinningsbe-

stämmelsen är enligt förbundets mening ägnad att onödigt komplicera ar­

betet för den personal, som är sysselsatt med inskrivningsärenden. Det

kan även befaras, att åtskilliga ägare av fastigheter på grund av okunnig­

het försummar att göra sin rätt till återbetalning gällande. Om likställig­

het förelåg mellan juridiska och fysiska personer i fråga om stämpelav­

giften, skulle bestämmelserna om återbetalning bli obehövliga. Om en dubb­

lering av stämpelavgifterna för aktiebolag ändå anses böra behållas, talar

enligt förbundets mening starka skäl för att detta skall gälla även för

övriga juridiska personer, såsom utredningen föreslagit.

Vad utredningen anfört i fråga om bestämmelser till förhindrande av

s katteflykt vid fastighetsförvärv har föranlett yttrande endast från

häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga. Denne påpekar att utvidg­

ningen av användningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln synes ha

för framtiden omöjliggjort vad som förekommit i domsagan, nämligen att

ett aktiebolag och en privatperson, som bildat ett handelsbolag, vid fastig­

hetsförvärv behöver betala stämpelavgift endast efter en procent.

Den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften vid för

sen ansökan om lagfart eller inskrivning bär blivit föremål för delade me­

ningar.

Förslaget har i princip uttryckligen tillstyrkts av tio remissorgan, näm­

ligen riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, häradshöv­

dingarna i Uppsala läns norra och Hallands södra domsagor, rådhusrätten

i Uppsala, länsstyrelsen i Värmlands län, Föreningen Sveriges häradshöv­

dingar, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bo-

stadskreditorganisationer samt Föreningen mellan ombudsmännen hos Sve­

riges landshypoteksinstitution.

Avstyrkande yttranden föreligger från tretton remissorgan, nämligen hov­

rätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för

Övre Norrland, häradshövdingarna i Karlskoga, Folkungabygdens, Umeå och

Västerbottens västra domsagor, rådhusrätterna i Malmö och Hälsingborg,

länsstyrelsen i Gotlands län, handelskammaren i Gävle, Föreningen Sveriges

stadsdomare och Sveriges fastighetsägareförbund.

Ur de tillstyrkande remissyttrandena må anföras följande.

Bostadsstyrelsen finner förslaget väl motiverat och ägnat att garantera

iakttagandet av den enligt styrelsens erfarenhet nu ofta försummade skyl­

digheten att söka lagfart. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution framhåller att den tidigare avstyrkt lagberedning­

ens förslag om införande av institutet laga köpevittne, emedan ett främ­

jande av lagfartspliktens fullgörande uppenbarligen kunde nås på andra

och enklare vägar. Föreningen anser utredningens förslag vara ett verksamt

medel för att lagfartsplikten skall komma att fullgöras på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

117

Luntmäteristyrelsen vill särskilt understryka, att försummelse av lag-

fartsplikten som regel för med sig alt fång inte kommer till offentlig kän­

nedom, vilket inte sällan innebär avsevärd olägenhet i fastighetsbildnings-

sammanhang. Eftersom utredningens förslag torde vara av visst värde från

denna synpunkt, tillstyrker styrelsen förslaget.

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges staäshypoteks- och bostadskre-

ditorganisationer förordar utredningens förslag även med tanke på kredit­

givares intresse av atL genom inskrivningsväsendet kunna erhålla riktiga

uppgifter om ägare och innehavare av belanad egendom.

Rådhusrätten i Uppsala önskar ett förtydligande av författningstexten av

innebörd, att den procentuella förhöjningen varje gång skall räknas på

grundavgiften.

Som ett alternativ ifrågasätter häradshövdingen i Hallands södra domsaga,

om inte den tvåprocentiga höjningen bör utgöra minst tio kronor per kvar­

tal och i förekommande fall avrundas uppåt till jämnt tiotal kronor. En

sådan jämkning skulle innebära, att stadgandet blir enklare att tillämpa.

Begreppet grundavgift bör enligl häradshövdingens mening ersättas med

uttrycket »den stämpelavgift som angives i 7 §».

Ett särskilt spörsmål rörande tidsberäkningen beträffande inkompletta

lagfartsärenden har påpekats av häradshövdingen i Uppsala läns norra dom­

saga. som utan att taga bestämd ståndpunkt anför.

Som bekant är det numera stadgad praxis att inkompletta lagfartsärenden

uppskjutas utan att något formellt beslut fattas och alltså utan att någon

inskrivning sker i fastighetsboken. Lagfartsansökan i ett sådant ärende an­

ses ej gjord förrän å den inskrivningsdag då lagfart, efter komplettering av

ärendet,' beviljas. Enligt det sagda skulle i den tid för vilken förhöjd lag-

fartsstämpel skall beräknas inräknas även den tid under vilken ärendet

kvarligger för komplettering, och detta även i det fall att lagfartsstämpel

■enligt 42 § erlagts i förskott. Om lagfartsstämpel erlagts i förskott, skulle

uppskovet kunna medföra att stämpel slutligen måste debiteras med förhöjt

belopp. Som ett alternativ till förslaget i betänkandet kan tänkas en regel

av innehåll att den tid för vilken förhöjd lagfartsstämpel skall utgå skall

räknas till den dag då lagfartsärendet faktiskt inkommer. För den i betän­

kandet föreslagna regeln kan sägas tala att lagfartssökanden bör ha att till­

se icke blott att ärendet inkommer inom föreskriven tid utan även att det då

är i komplett skick. Å andra sidan kan det te sig stötande att straffavgift

uttages för tid som förflyter efter det att lagfartsstämpel erlagts.

Tidsberäkningen behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands lön, som

ifrågasätter om inte förhöjning bör ske med två procent för varje period om

tre månader mellan den månad, varunder ansökningen sist bort ske, och den

månad, då den skedde. Länsstyrelsen anför härom.

I princip ansluter sig länsstyrelsen till förslaget att icke räkna med dag­

antalet. Det föreslagna beräkningssättet leder emellertid till följande, enligt

länsstyrelsens mening oriktiga, resultat. För den händelse inskrivningsplik-

ten utgår den sista dagen i ett kalenderkvartal och fullgöres den första da­

gen i det kalenderkvartal, som börjar 3 månader därefter kommer avgiften

att förhöjas vid en försening om 3 månader 1 dag. (Ex. 30/6—1/10.) Om

Kiuiijl. Maj:ts proposition nr 75 är 106i

118

inskrivningsplikten emellertid utgår den första dagen i ett kalenderkvartal

och fullgöres den sista dagen i påföljande kalenderkvartal, utgår icke för­

höjd avgift trots försening om närmare 6 månader. (Ex. 1/4—30/9.)

En ytterligare skärpning av den föreslagna straffavgiften förordas av

riksrevisionsverket och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Riksrevisionsverket, som funnit den föreslagna förhöjningen utgöra eu

stigande skala från lägst 2,66 procent, väntar sig inte, att den föreslagna av­

giftshöjningen vid dröjsmål upp till ett år och under vissa omständigheter

för tid därutöver skall verka för ett bättre fullgörande av lagfarts- eller

inskrivningsplikt. Riksrevisionsverket ifrågasätter därför, om inte avgifts­

höjningen bör beräknas pa sedvanligt sätt för ränteräkning med viss pro­

cent för år i likhet med vad som avses skola ske vid dröjsmål beträffande

inbetalning av avgift för aktier och lotteri. En förenkling av beräkningssättet

anser verket emellertid kunna ske genom att endast räkna med antalet 80-

dagarsperioder mellan inskrivningspliktens slutdag och dagen för dess full­

görande.

En med sistnämnda alternativ likartad tidsberäkning föreslås av För­

eningen Sveriges häradshövdingar, som anför.

Vad beträffar den föreslagna förhöjningen av lagfartsstämpel vid för­

senade lagfartsansökningar bör den ses i samband med lagberedningens för­

slag till jordabalk, enligt vilket kontrollen över lagfartsskyldighetens full­

görande skulle intensifieras och ankomma på inskrivningsdomaren. För­

eningen har i yttrande häröver framhållit angelägenheten av att denna kon­

troll anordnas så att den icke blir alltför betungande för inskrivningsdo­

maren. Ur denna synpunkt har föreningen förordat något slag av ekono­

misk påföljd för underlätet fullgörande av lagfartsskyldigheten. Föreningen

hälsar därför det nu föreliggande förslaget med tillfredsställelse men an­

ser, att det för att få den eftersträvade effekten bör utformas på annat sätt.

Enligt utredningsmannens förslag skulle förhöjning inträda först sedan ett

helt kalenderkvartal förflutit efter tidpunkten, då lagfart sist bort sökas. En­

ligt föreningens mening bör påföljden inträda omedelbart och utgå med

minst 2 % av stämpelavgiften för varje påbörjad period om tre månader

från denna tidpunkt till dess lagfart sökes. Utredningsmannen har icke läm­

nat någon motivering för sitt förslag i detta avseende, men måhända kan

det antagas att han velat undvika, att förhöjningen överstiger en rimlig ränta

för den tid, försummelsen varat. Föreningen vill häremot framhålla, att en

jämförelse med uppbördsförordningen, vilken i förevarande fall synes mo­

tiverad, leder till att det är naturligt att en restantie- eller indrivningsavgift

utgår så snart den föreskrivna fristen för skattens inbetalning överskridits.

Flertalet av de remissorgan, som avstyrkt införande av en straffavgift,

finner förslaget medföra för stort besvär för inskrivningsdomarna.

Representativt för inställningen hos de avstyrkande myndigheterna är

följande yttrande från hovrätten för Västra Sverige, som anför.

Även om hittillsvarande bestämmelse icke haft avsedd effekt, synes man

icke kunna avvara vitet som tvångsmedel i dessa ärenden. Åtskilliga fång av

fast egendom grundar sig på arv, testamente eller gåva och är icke stäm­

pelpliktiga. För dessa har avgiftsförhöjningen ingen betydelse i angivet hän­

seende. Med hänsyn till rådande kreditrestriktioner och ränteläge liksom till

Kutigl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196 i

Rådhusrätten uttalar vidare att tidsfristen för sökande av lagfart bör gö­

ras lika för land och stad samt fastställas till sex månader, om det skulle

anses nödvändigt att införa en straffavgift. Vidare föreslår rådhusrätten, att

straffavgiften skall vara lika stor i alla lägen, förslagsvis 100 procent av den

normala lagfartsstämpeln. Därigenom skulle man enligt rådhusrättens me­

ning i stort sett ta behörig hänsyn till de svårigheter, som nu stundom före­

ligger att söka lagfart inom föreskriven tid, och få en enkel regel för be­

räkning av straffavgiften.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga, som avstyrker förslaget

bl. a. på grund av svårigheten att fastslå dagen för lagfartsskyldighetens

inträde, anser en strängare föreskrift inte vara obillig. Utgångspunkten för

straffavgiften skulle enligt hans mening kunna vara en månad från lag­

fartsskyldighetens inträde, så att två procent skulle betalas för varje därefter

påbörjad tid av tre kalendermånader.

Häradshövdingen i Umeå domsaga anser den föreslagna höjningen vara för

liten för att effektivt stimulera till lagfartsansökningar inom rimlig tid och

iöreslår som alternativ att stämpeln skall höjas med exempelvis 25 procent,

om lagfart eller inskrivning söks kalenderåret näst efter det då lagfart eller

inskrivning senast bort sökas, med 50 procent om lagfart eller inskrivning

söks kalenderåret därefter etc. Höjningen bör dock inte få överstiga grund­

avgiften. Köpehandlingarna behöver då fingranskas endast i fråga om årta­

let. Vidare blir höjningen kraftig nog för att stimulera till lagfartsansök­

ningar någorlunda inom föreskriven tid.

Föreningen Sveriges stadsdomare vill inte bestrida, att dröjsmål utöver

de stadgade tre månaderna förekommer i åtskilliga fall. Det rör sig emel­

lertid då vanligen bara om kortvariga dröjsmål, ej sällan föranledda av att

en för lagfart nödvändig mätningsförrättning inte hunnit avslutas. Mera

långvariga dröjsmål är enligt föreningens uppfattning sällsynta. De torde

oftast föranledas av brist på medel till att betala stämpeln. Den föreslagna

regeln om en successivt stigande stämpelavgift anser föreningen i dessa fall

bli av ringa betydelse som medel för att framtvinga lagfartspliktens full­

görande. Härtill kommer att utredningens förslag i denna del -— i strid med

vad som i övrigt föreslås — enligt föreningens mening kommer att tynga

och komplicera handläggningen av ärendena. Detta gäller särskilt kansli-

personalen, som under inskrivningsdagens brådska skall ha uppmärksam­

heten inriktad på köpehandlingarnas datering och i förekommande fall räk­

na ut stämpelavgifter efter mycket skiftande procenttal. Föreningen anser,

att det åsyftade resultatet bör kunna nås på enklare sätt genom kontroll

av att lagfartsplikten fullgörs. I åtskilliga städer torde denna kontroll redan

nu vara ordnad på ett tillfredsställande sätt genom samverkan mellan man-

talsmyndigheter och inskrivningsdomaren. Skulle det anses nödvändigt med

någon regel om höjd stämpel vid dröjsmål, vill föreningen i andra hand

förorda, att regeln görs mera schablonmässig än utredningsmannen före­

slagit. Eftersom det främst gäller att komma åt de långa dröjsmålen, bör

höjningen enligt föreningens åsikt inträda först efter helt kalenderår och

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år J96'r

nyttjas för att kringgå skatteplikten. Eftersom dessutom flertalet remiss­

organ godtagit att dubbel stämpelavgift i princip skall utgå för alla juri­

diska personer, får jag förorda denna princip som en huvudregel. Från den­

na fordras dock flera undantag, såsom med skärpa framhållits vid remiss­

behandlingen.

I första hand har utredningen föreslagit undantag för fall, då förvär­

varen är hefriad från gåvoskatt. Hit hör förvärv, som görs av

— förutom staten som är generellt fri från stämpelskatt — bl. a. kyrka,

landsting, annan kommun och menighet, hushållningssällskap, stiftelse och

sammanslutning med allmännyttigt ändamål, stiftelse som huvudsakligen

främjar näringslivet, understödsföreningar och sammanslutningar med

främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Mot

förslaget att begränsa skattskyldigheten i dessa fall till enkel stämpel har

inte gjorts någon annan invändning under remissbehandlingen än att be­

stämmelserna i arvsskatteförordningen om skattefrihet för gåva varit be­

svärliga i tillämpningen. Eftersom överrätterna har att tillämpa gåvoskatte-

bestämmelserna, bör det enligt min mening inte väcka betänkligheter att

ålägga även underrätterna samma prövning, som sedan länge verkställs av

länsstyrelserna i gåvoskatteärcnden. Bland de subjekt, som nu är befria­

de från gåvoskatt, är det särskilt kommunerna, som är betjänta av en

sådan lindring i skatteplikten, men även övriga gåvoskattefria subjekt sy­

nes vara av sådan karaktär, att endast enkel lagfartsstämpel är motiverad.

Jag föreslår därför att samtliga förvärvare, som är befriade från gåvoskatt,

även undantas från skyldigheten att betala dubbel lagfartsstämpel.

Den kraftiga kritik, som riktats mot att avgiftslindringen för vissa b o-

stadsföretag ersätts med en återvinningsrätt, synes i allt väsentligt ha

fog för sig.

Det kommunala bostadsbyggandet sker i regel genom särskilt bildade

kommunala bolag och stiftelser. Enligt bostadslånekungörelsen den 5 okto­

ber 1962 (nr 537) kan bolag eller stiftelse, som utan enskilt vinstsyfte ar­

betar under samverkan med och under tillsyn av vederbörande kommun, av

länsbostadsnämnd erkännas som allmännyttigt bostadsföretag. Detta förut­

sätter bl. a. att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter i företagets

styrelse. Mer än hälften av landets bostadsproduktion ombesörjs nu av allmän­

nyttiga bostadsföretag och av bostadsrättsföreningar. Allmännyttigt bostads­

företag i stiftelseform får anses inrymt i den frihet från gåvoskatt, som nu

gäller i fråga om stiftelse för främjande av allmännyttigt ändamål. Ett så­

dant företag blir således enligt det förslag, som jag nyss förordat, undanta­

get från dubbel lagfartsstämpel. Det synes vara motiverat att behandla all­

männyttiga bostadsföretag i form av bolag eller förening på samma sätt

som sådana företag i form av stiftelse, särskilt som det föreligger eu ten­

dens att övergå från stiftelseformen till bolagsformen. För att undanta de

kommunala bostadsföretagen talar även, att kommunerna själva föreslagits

bli fria från dubbel stämpelskatt.

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

som sådant anses det värde, till vilket egendomen uppskattas enligt intyg

av trovärdiga män eller efter domarens prövning.

Utredningen

I frågan, till vilken tidpunkt den för stämpelavgiftens beräkning avgö­

rande värderingen av egendomen skall hänföra sig, föreslår utredningen eu

ändring.

Utredningen framhåller till en början, att stämpelavgiften enligt gällan­

de rätt i princip utgår efter värdet vid den tid då lagfart söks. Denna stånd­

punkt, som stöds på historiska skäl, sammanhänger enligt utredningen

med att stämpelbeläggningen sker i samband med ansökan om lagfart. Dess­

utom kan det förhållandet ha inverkat, alt stämpeln stundom betraktats

som vederlag för den förmån lagfarandet medför. Samma ståndpunkt i vär­

deringsfrågan intog äldre bestämmelser om beräkning av arvs- och gåvo­

skatt. Numera utgår däremot dessa skatter med hänsyn till egendomens

värde vid tiden för arvfallet respektive gåvan, påpekar utredningen.

Eftersom lagfartsstämpel betraktas som en skatt på omsättningen, måste

enligt utredningens uppfattning det principiellt riktiga vara, att avgiften

utgår på grundval av egendomens värde vid omsättningstiden och således

inte blir beroende av de — merendels värdehöj ande — ändringar som

kan inträffa efter förvärvet men före lagfartsansökan. i vissa hänseenden

har för övrigt grundsatsen om stämpelpliktens inträde genom förvärvet,

enligt vad utredningen påpekar, i praxis tvingat till avsteg från den nu­

varande värderingsregeln. Om köpare av obebyggd tomt efter förvärvet

uppfört byggnad på tomten, har sålunda vid senare lagfartsansökan stäm­

pel tagits endast för markvärdet.

En synpunkt, som enligt utredningen bör beaktas i detta sammanhang,

är, att stämpelberäkning på ett efter förvärvet förhöjt egendomsvärde kan

vara kompensation för dröjsmål med lagfartsansökan och stämpelbetal­

ning. Det är dock i hög grad beroende på tillfälligheter, om ett sådant dröjs­

mål medför högre stämpelavgift. Sålunda ändras taxeringsvärdena i all­

mänhet endast vart femte år. För att framtvinga avgiftsbetalning i rätt tid

är enligt utredningens åsikt en generell regel om avgiftshöjning vid dröjs­

mål mer effektiv. Om man i enlighet med utredningens förslag inför en så­

dan regel och den leder till att lagfart och inskrivning söks inom stadgad

tid, skulle man, menar utredningen, även få en ersättning för den praktiska

fördel med nuvarande värderingsprincip, som består i att de senast fast­

ställda taxeringsvärdena i regel blir avgörande för stämpelberäkningen. Av

dessa skäl föreslår utredningen, att egendomens värde vid tiden för dess

förvärvande skall bli avgörande för stämpelavgiftens storlek.

Det värde, som skall ligga till grund för skattens beräkning, bör enligt

utredningens mening i princip liksom hittills vara taxeringsvärdet. Utred­

ningen föreslår i enlighet härmed, att som värde av fast egendom vid tiden

för förvärvet skall gälla taxeringsvärdet året före förvärvet.

128

ningen få motsvarande tillämpning, om särskilda förhållanden ger anled­

ning till det, d. v. s. framför allt när det är fråga om mera värdefull eller

svårvärderad egendom. Bestämmelser av nu angivet innehåll, vilka alltså

avser fall av värdeförändring mellan taxeringstiden och förvärvet samt fall

då fastighet saknar taxeringsvärde har utredningen upptagit i andra styc­

ket. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 27 § arvsskatteförordningen an­

ser utredningen inte böra införas.

Yttrandena

Förslaget om ändrad tidpunkt till grund för värdering av egendomen har

uttryckligen berörts av några häradshövdingar och domstolar samt av Nä­

ringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation anser förslaget utgöra eu förbättring. Hä­

radshövdingen i Ångermanlands södra domsaga tillstyrker men påpekar

samtidigt, att den föreslagna ändringen kommer att medföra ökat arbete

och understundom svårighet att utröna värdet vid tiden för förvärvet. Hä­

radshövdingen i Umeå domsaga uttalar, att förslaget naturligtvis är det

principiellt riktigaste, men påpekar — utan att rikta någon direkt invänd­

ning mot förslaget — att den nya regeln kan inbjuda till manipulationer

med antedatering av köpehandlingar.

Förslaget har avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhus­

rätterna i Malmö och Hälsingborg samt häradshövdingen i Hallands södra

domsaga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget leda till att be­

stämmelserna blir betydligt krångligare och svårare att tillämpa. Hov­

rätten finner det visserligen riktigt, att stämpelbeläggningen inte bör om­

fatta ett värde som ej ingick i förvärvet t. ex. en värdeökning genom ny­

byggnad. Detta kan emellertid enligt hovrättens mening undvikas genom

att ett sådant, senare tillkommet värde frånräknas, något som tillämpas

redan nu. Däremot finner hovrätten inte något skäl för att en lagfarts-

sökande skall undgå den höjning av stämpelavgiften, som beror på pen­

ningvärdeförsämring.

Rådhusrätten i Hälsingborg uttalar, att förslaget måhända från prin­

cipiell utgångspunkt är riktigt men att det i praktiken kan befaras leda till

onödigt besvär. Analogien med arvsskatteförordningen anser rådhusrätten

dock inte särskilt bärkraftig, eftersom man i fråga om arvs- och gåvoskatt

skall ta hänsyn endast till taxeringsvärdet medan man vid köp skall beakta

även köpeskillingen. Eftersom köpeskillingen erfarenhetsmässigt mesta­

dels överstiger taxeringsvärdet, torde den ändring utredningen föreslår en­

dast undantagsvis vara av betydelse i sakligt hänseende, menar rådhus­

rätten. Denna erinrar även om den praxis enligt vilken stämpel tagits en­

dast för markvärdet, när byggnad uppförts på tomt som varit obebyggd

vid inköpet. Rådhusrätten förordar, att taxeringsvärdet för året närmast

före det år då lagfart söks liksom hittills skall läggas till grund för bedö­

mandet av fast egendoms värde.

Rådhusrätten i Malmö anser den föreslagna ändringen i praktiken vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

130

hovrättens mening få till följd, att inskrivningsdomarna regelmässigt med­

delar vitesföreläggande lör att få intyg om att nybyggnad etc. inte skett.

Den motsvarande föreskrift i 22 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförord­

ningen, som utredningen här enligt hovrätten uppenbarligen följt, torde

även den ha visat sig gagnlös, förklarar hovrätten.

Stockholms rådhusrätt finner, att regeln inte är väl anpassad efter den

allmänna omsättningen, och anger följande skäl för denna uppfattning.

I övriga hänseenden synes först allmänt böra framhållas att de nya

värderingsreglerna hämtats närmast från arvsskatteförordningen (22 8

2 mom. samt 20 § tredje stycket och 23 § A) och nu insättas i ett samman-

h^ng, dar de på ett helt annat sätt få betydelse för den allmänna omsätt-

ningen. Det måste då övervägas om de i sitt nya sammanhang äro nöd-

vandiga och ändamålsenliga. Så synes vara fallet i den mån de öppna möj­

lighet lör en förvärvare att visa att en köpeskilling, som icke uppgår till

taxeringsvärdet, likväl, till följd av att egendomen undergått värdeminsk­

ning, är ett riktigt uttryck för den förvärvade egendomens värde. Gäller

det däremot värdeökning synes diskutabelt om fördelarna av bestämmel­

sen uppväga nackdelarna. Vid bedömande härav är först att märka att

redan köpeskillingen är ett uttryck för egendomens värde och att den som

regel icke sättes för lågt. De undantag härifrån som sammanfalla med eu

värdeökning av i paragrafen angivet slag måste antagas bli fåtaliga. Sär­

skild utredning om värdet av fast egendom eller tomträtt är, vare sig den

sker genom intygsgivare eller länsstyrelse, ofta tidskrävande och kostsam

för den enskilde. För denne är det dessutom av vikt att redan vid ett av­

tals ingående kunna bedöma stämpelavgiftens storlek.

Rådhusrätten pekar vidare på tillämpningssvårigheterna för inskriv­

ningsdomaren och anför.

Hur denne, om lagfarts- eller inskrivningssökanden icke upplyser att

värdeökning inträtt, skall vinna kännedom härom framgår icke av be­

stämmelsen, som för övrigt i motsats till 22 § 2 mom. andra stycket arvs­

skatteförordningen icke ens omtalar vem skyldigheten att föranstalta om

utredning åligger. Någon påföljd för avgiftspliktig vid underlåtenhet att

uppgiva värdeökning finnes ingenstädes i förslaget upptagen. Inskriv-

ningsdomaiens möjligheter att själv uppmärksamma värdeökning äro

små och, i den mån de förekomma, beroende av tillfälligheter. Om bestäm­

melsen icke skall bli i det närmaste obsolet borde en förklaring att värde­

ökning icke skett avfordras sökanden i snart sagt varje ärende angående

lagfart eller inskrivning av fång till tomträtt. Ett sådant förfarande kan

dock icke antagas vara avsett och vore också opraktiskt.

Av nu anförda skäl och eftersom regelns införande inte kan antas till­

föra statsverket någon inkomst av större betydelse, finner rådhusrätten,

att regeln bör utgå.

Rådhusrätten i Hälsingborg framhåller, att en värdehöjning så gott som

alltid torde avspegla sig i köpeskillingen och att den nödvändiga utred­

ningen måste stöta på betydande svårigheter. Vem som skall ta initiativet

till en sådan utredning finner rådhusrätten oklart.

HSB.s riksförbund slutligen påpekar att förslaget saknar bestämmelser

om hur inskrivningsdomaren skall skaffa sig kännedom om en sådan

förändring av egendomen, som enligt förslaget skall föranleda tillämpning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1967

132

på den bortbytta egendomen. I praxis har lian ansetts böra erlägga stämpel

efter det senare värdet. Det är nämligen detta, som han utgivit i vederlag.

För att undanröja den oklarhet, som kan anses råda, bör nuvarande praxis

lagfästas. Detta bör ske även för det fall, att vid byte av fastigheter utges

mellangift i pengar eller annan lös egendom. En regel för sådana byten har

därför införts i departementsförslaget. Regeln innebär i sak att skatten för

vartdera förvärvet skall beräknas på det högre av två värden, nämligen vär­

det av den förvärvade fasta egendomen och värdet av det vederlag som be­

löper på denna egendom.

I fall, då särskilt taxeringsvärde inte finns för året närmast före lagfarts-

ansökan, bör i stället gälla egendomens värde vid tidpunkten för förvärvet.

Detta värde bör bestämmas av inskrivningsdomaren på grundval av värde-

ringsintyg eller annan lämplig utredning. Intyg bör naturligtvis avges av per­

soner, som har den i varje särskilt fall behövliga sakkunskapen. Detta har

även kommit till uttryck i den av mig föreslagna författningstexten. Den som

lämnar osann uppgift i värderingsintyg torde kunna dömas för osant inty­

gande.

Samma förfarande med särskild prövning av egendomens värde har ut­

redningen föreslagit vid värdeförändringar, som inträffat efter den tid­

punkt taxeringsvärdet avser.

Vad först angår värdeminskning, föreligger enligt min mening ett behov

att kunna ta hänsyn till en sådan förändring. Så är t. ex. fallet, då köpe­

skillingen understiger taxeringsvärdet men förvärvaren kan visa att det

verkliga värdet på grund av eldsvåda eller annan liknande händelse inte

överstiger köpeskillingen. Det vore då obilligt att inte kunna frångå taxe­

ringsvärdet. Utredningen har inte föreslagit någon tidsgräns för den värde­

minskning, som skall beaktas. Värdeminskning, som inträffat efter förvär­

vet, bör emellertid inte beaktas, eftersom skatteplikten i princip skall drab­

ba omsättningen vid förvärvstillfället. Det bör därför klart anges i författ­

ningstexten att man kan beakta endast värdeminskning, vilken skett efter

den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet men före förvärvet.

När det gäller att ange arten av den värdeminskning som kan komma i fråga

här, synes det lämpligt att enligt utredningens förslag anknyta till termino­

login i 22 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen.

Vad härefter angår värdeökning, har från några håll riktats kraftig kri­

tik mot utredningens förslag, att man skall kunna ta hänsyn till en ökning

av egendomens värde utöver taxeringsvärdet och köpeskillingen. Frågan

vem som skall ta initiativet till utredningen härom är oklar. I varje fall

har den som söker lagfart inte något intresse av detta, och inskrivnings­

domaren kan inte antas på förhand känna till de värdeökande faktorerna.

Det vore synnerligen opraktiskt att i varje lagfartsärende kräva intyg om

att värdeökning inte uppkommit efter den tidpunkt, som varit bestämman­

de för taxeringsvärdet. Motsvarande föreskrift i arvsskatteförordningen om

hänsyn till värdeökning torde sällan ha tillämpats i praktiken. Med hän­

syn till att köpeskillingen i regel ger ett riktigt uttryck för värdeökningar,

Kangl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b