2

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 23 september 1966.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, J

ohansson

,

H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler —

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga an­

gående

ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m.,

och

anför.

I prop. 1966: 51 angående anslag till avlöningar och omkostnader för väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1966/67 anmälde jag att ett för­

slag till vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnads­

styrelsen och vägförvaltningarna hade utarbetats inom kommunikations­

departementet på grundval av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelseut-

redningen framlagda betänkandet

Statens vägverk

(SOU 1965:47). För­

slaget hade föranlett förhandlingar med personalorganisationerna rörande

vissa tjänster i den tilltänkta organisationen. Någon förhandlingsöverens-

kommelse hade emellertid dittills inte uppnåtts. Sedermera har sådan

överenskommelse träffats. Beredningen av ärendet har nu avslutats och,

jag anhåller att nu få redogöra för den närmare.

4

De förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster, som redovisas i det

följande, har varit föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk och

berörda personalorganisationer. Avtal har sedermera träffats angående

löneställningen för de i förslaget ingående tjänsterna. Kungl. Maj :t och

riksdagens löncdelegation har godkänt avtalet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

2. Väg- och vattenbyggnadsverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter m. m,

Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter och kompetensområde

regleras genom instruktionen den 3 december 1965 (nr 688) för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna. Enligt instruktionen är

styrelsen central förvaltningsmyndighet för ärenden om allmänna vägar

och gator, enskilda vägar, vägtrafiken samt vatten- och avloppsanlägg­

ningar. Styrelsen utövar även viss kontroll över enskilda järnvägar och

spårvägar. Vidare är styrelsen chefsmyndighet för statens bilinspektion.

Vägförvaltning har inom sitt verksamhetsområde hand om den allmänna

väghållningen på landsbygden. Dessutom handlägger vägförvaltning ären­

den om väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare

samt ärenden om enskilda vägar.

De viktigaste författningarna som reglerar väg- och vattenbyggnadsver­

kets verksamhet är lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar,

vägstadgan den 30 juni 1943 (nr 437), lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om

vägnämnder och länsvägnämnder, förordningen den 27 maj 1960 (nr 374)

om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande

samhällen, lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar samt

kungörelsen den 19 september 1952 (nr 793) angående statsbidrag till en­

skild väghållning.

Väghållningen omfattar byggande och underhåll. Väghållare är på landet

kronan och inom stads område staden. Kronan kan dessutom vara väghål­

lare inom visst område av stad eller inom staden i dess helhet. Vidare kan

köping eller annat samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser för

stad äger tillämpning (stadsliknande samhälle), vara väghållare inom sitt

område.

Väghållningen inom de områden där kronan är väghållare ombesörjs

under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av vägförvaltningarna i länen.

I planläggningen av vägbyggnadsverksamheten deltar väg- och vattenbygg­

nadsverket tillsammans med länsstyrelser, städer, länsvägnämnder och väg­

nämnder. Planläggningen innefattar beträffande de områden inom vilka

kronan är väghållare dels förberedande utredning om behovet av väg, dels

upptagande av vägföretaget i flerårsplan i den ordning som betingas av dess

angelägenhetsgrad, dels upprättande och fastställande av arbetsplan. Fler­

årsplan upprättas för varje län och redovisar de vägföretag som beräknas

komma till utförande under en femårsperiod.

8

målsättning skall enligt utredningen vara generellt vägledande i alla val­

situationer och på samtliga nivåer inom verket. I konsekvens härmed skall för

sådana verksamheter som projektering, konstruktion och byggande gälla

att de utförs i egen regi eller av utomstående beroende på vilken utförande-

torm, som vid det aktuella tillfället är mest fördelaktig från totalkostnads­

synpunkt. Utredningen anser emellertid att verket alltid skall ha vissa mini-

miresurser inom de angivna områdena.

Enligt utredningen kan den ekonomiska inriktningen inte gälla på samma

sätt vid handläggningen av frågor rörande väg- och gatuhållningen i stä­

derna och enskilda vägar. Ett accepterande av denna inriktning innebär

emellertid att motsvarande krav i princip ställs på handläggningen av ären­

den inom de nämnda verksamhetsområdena.

I den företagspolitik som krävs för att fullfölja den angivna målsättningen

måste bl. a. ingå att man skapar en självständig långtidsplanering och ett

ekonomisystem som är koordinerat med denna. Med utgångspunkt här­

ifrån anlägger utredningen följande synpunkter på uppläggningen av ver­

kets egen långtidsplanläggning och på dess deltagande i den översiktliga

planeringen.

Den översiktliga planeringen avser att för en längre tidsperiod förutse

behoven inom väg- och gatuväsendet på grundval av prognoser för utveck­

lingen inom olika sektorer av samhällslivet. Den bedömning av samhällets

resurser, som därvid måste göras, medför att den översiktliga väg- och

gatuplaneringen ligger utanför verket. Däremot bör det direkta utrednings-

och sammanställningsarbetet utföras inom detta. Den översiktliga plane­

ringen måste med jämna mellanrum sammanfattas i vägplaner för längre

tidsperioder under medverkan av verket och andra organ.

Enligt utredningens mening skall verket såsom ansvarigt sainhällsföre-

tag för väg- och gatuväsendet kontinuerligt följa förändringarna inom de

för vägväsendets översiktliga planering viktiga områdena. Denna verksam­

het bör inriktas på sådana problem som uppföljning av i vilken grad den

senaste vägplanen kan uppfyllas, bedömning av de aktuella prognosernas

tillförlitlighet, studium av frågor om detaljändringar på grund av de fak­

tiska förhållandena m. m. En väsentlig del av arbetsuppgifterna skall avse

att skaffa fram och bearbeta trafikstatistik samt annat underlag för kom­

mande vägplaneöversyner så att dessa i stigande omfattning kan baseras på

i förväg framtaget material.

Långtidsplanläggningen avser enligt utredningens mening att inom ramen

för den vägpolitik statsmakterna utformar tillgodose verkets behov av hand­

lingsprogram. Tekniskt sett antas långtidsplanläggningen redovisa särskilt

angivna företag som anses aktuella för utbyggnad eller andra åtgärder

inom en relativt begränsad tidsperiod.

I fråga om långtidsplanläggningen av det allmänna vägnätets utbyggnad

anför utredningen, att nuvarande former för denna planläggning inte utan

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

10

skall få så klart avgränsade befogenhets- och ansvarsförhållanden som

möjligt och bygga på principen att chefen för en organisationsenhet inför

sin överordnade har ett ansvar som helt täcker enhetens verksamhetsom­

råde. Detta innebär att chefen inom givna riktlinjer har ansvar inte bara

för verksamheten som sådan utan även för ekonomi, personal, anläggningar,

materiel, organisation m. m. Ekonomifunktionen i det nya verket bör enligt

utredningen koordineras med den föreslagna långtidsplanläggningen samt

med lagstiftningens regler för flerårsplanläggning och ekonomiska avväg­

ningar. Primärt bör ekonomisystemet avse verkets egen väghållningsupp-

gift men utredningen förutsätter, att det även byggs ut för övriga arbets­

uppgifter, bl. a. bidragsgivningen till byggande och underhåll av vägar och

gator i städer och samhällen som är väghållare.

Grundläggande för utformningen av ekonomisystemet måste vara att

kostnader och prestationer, inberäknat kalkylmässiga kostnader, fördelas

på lämpliga kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. Den interna redo­

visningen måste vara så uppbyggd, att den samtidigt på ett enkelt sätt ger

material för den vanliga statsbokföringen.

Väg- och vattenbyggnadsverkets ekonomiska redovisning granskas av

riksrevisionsverket. Då det nya ekonomisystemet förutsätter att den vanliga

statsbokföringen samordnas med den interna kostnadsredovisningen bör

enligt utredningen verket i framtiden vid sidan av den nuvarande externa

revisionen bedriva egen kameral revision. Inom verket bör även bedrivas

sakrevisionell verksamhet.

Utredningen anser att det förordade ekonomisystemet inom sig kan rymma

den särskilda redovisning som f. n. sker av verkets maskin- och förråds-

rörelse. Verkets kostnadsavvägningar bl. a. i fråga om val av utförande i

egen regi eller genom utomstående torde därmed kunna ske oberoende av

den särskilda fondredovisningen. Enligt utredningens mening synes denna

redovisning kunna avvecklas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

2. Synpunkter på ny organisation

Arbetsuppgifter

Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter omfattar numera i huvud­

sak väg- och gatufrågor. Ytterligare renodling av arbetsuppgifterna synes

bli aktuell inom de närmaste åren. I den av riksdagen godkända prop.

1965:97 (JoU 16, rskr 255) har Kungl. Maj :t angett vissa riktlinjer föY

vatten- och luftvårdens organisation. Sålunda avses vatten- och avlopps-

byrån inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte statens vatteninspektion

och statens luftvårdsnämnd fr. o. m. den 1 juli 1967 sammanföras med sta­

tens naturvårdsnämnd till ett centralt organ för hela naturvårdsområdet.

Länsingenjörskontoren avses vid samma tidpunkt inordnas i länsstyrelserna.

fungera såsom konsulter åt i första hand väghållningsenheten med under­

lydande organ.

Utredningen har beträffande de företagsadministrativa frågorna funnit

att ekonomifrågorna bör få en självständig ställning inom en egen huvud­

enhet. Avgörande för utredningens ställningstagande har varit att de ekono­

miska bedömningarna avses få en så framträdande roll inom det nya verket

att ekonomifunktionen måste ges en häremot svarande organisatorisk ställ­

ning.

Till en administrativ huvudenhet hänförs alla övriga frågor av företags-

administrativ art såsom den centrala personalfunktionen, den juridiska

verksamheten, utbildningsfrågorna, informationstjänsten och gemensamma

organisationsfrågor. Beträffande den sakrevisionella verksamheten och den

kamerala revisionen anser utredningen det lämpligt att dessa båda upp­

gifter förs till en särskild enhet direkt under verkschefen.

Med hänsyn till länsstyrelsens centrala uppgift att främja länets utveck­

ling fäster väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen stort avseende vid

den regionala anknytningen av vägväsendets planläggning, vilken även fram­

deles bör ske inom vägförvaltningarna i samråd med länsmyndigheterna.

Underhållet av det befintliga vägnätet är en viktig regional uppgift för

vägväsendet. För att lösa denna på ett rationellt sätt föreligger i och för sig

inget behov av direkt koordinering över länsgränserna. Utredningen anser

därför att länet även i fortsättningen bör utgöra det regionala området

för vägunderhållet.

I viss utsträckning utförs projektering av större vägföretag genom arbets­

enheter utanför vägförvaltningarna. F. n. finns tre sådana för flera län

gemensamma planeringsavdelningar placerade i Stockholm, Göteborg och

Växjö. Utredningen har funnit fördelarna med sådana enheter så väsentliga

att det bör ske en utbyggnad av denna organisation. Arbetsområdena för

enheterna bör sammanfalla med de förut berörda områdena för långtids-

planläggningen. Ifrågavarande enheter för vilka föreslås benämningen pro-

jekteringsavdelningar, avses vara självständigt inordnade i väghållnings­

enheten.

Huvuddelen av byggandet i egen regi och på entreprenad bör enligt utred­

ningens mening kunna ske genom en regional byggnadsorganisation som

är skild från vägförvaltningen och inordnad i huvudenheten för byggandet.

Arbetsområdena för den regionala byggnadsverksamheten bör sammanfalla

med planläggningsområdena. Mellan vägförvaltningarna och den regionala

projekterings- resp. byggnadsorganisationen skall i fråga om ekonomiskt

och fackmässigt ansvar principiellt gälla liknande förhållanden som f. n.

råder mellan beställaren/vägförvaltningen och utomstående konsulter eller

entreprenörer.

Genom den angivna fördelningen av de regionala arbetsuppgifterna be­

hålls länsinflytandet på planläggningen av det allmänna vägnätets utform­

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

18

Planerings sektionen skall ge råd och anvisningar i fråga om förplanering

av byggnadsföretag och detaljplanering av företag, som skall utföras i egen

regi. Sektionen skall vidare ha hand om rationaliseringsverksamheten inom

huvudavdelningen och svara för utgivning av verkets produktionstekniska

anvisningar. Den skall slutligen samordna huvudavdelningens deltagande

i verkets långtidsplanläggning.

Produktionssektionen avses vara det centrala rådgivande och kontrol­

lerande organet i fråga om byggnadsverksamheten. Sektionen bör hand­

lägga ärenden rörande arbetarpersonalen inom vägbyggnadsverksamheten

samt arbetarskyddsfrågor. Vidare skall sektionen granska program- och

entreprenadhandlingar samt bereda större upphandlingsärenden.

Kalkylavdelningen skall vara huvudavdelningens enhet för ekonomi­

frågor, innefattande kostnadskontroll, budgetering samt för- och efter-

kalkylering.

Sekretariatavdelningen skall handlägga huvudavdelningens, inklusive

byggnadsdistriktens, administrativa ärenden samt utföra mindre utred­

ningar.

Den regionala organisationen under huvudavdelningen för byggnadspro-

duktion bör bestå av sex byggnadsdistrikt. Arbetsområde för byggnads-

distrikt skall sammanfalla med planläggningsområde.

Byggnadsdistrikt skall åt de vägdistrikt, som ingår i dess arbetsområde,

på beställning utföra byggnadsföretag i egen regi eller på entreprenad.

Utredningen föreslår, att tekniska huvudavdelningen

skall ha fem sektioner och en fristående avdelning, nämligen trafik-,

väg-, bro-, gatu- och specialsektionerna samt sekretariatavdelningen.

Trafiksektionen skall vara vägverkets specialorgan för den översiktliga

planeringen. Inom sektionen skall ske samordning av verkets insatser för

att skapa trafiksäkra vägar. Trafiksektionen skall ha tillgång till eller

hos projekteringssektionen inom huvudavdelningen för drift och förvalt­

ning kunna beställa komplettering av de trafikstatistiska uppgifter som

sektionen behöver. Dessa båda sektioners arbetsområden måste klart av­

gränsas från varandra.

Vägsektionen skall utarbeta tekniska normer och anvisningar samt vara

konsultorgan inom de väggeometriska, vägbyggnadstekniska och geotek-

niska områdena.

Brosektionens uppgift skall vara att utarbeta tekniska normer och an­

visningar samt att verka såsom rådgivande organ i frågor om broar.

Gatusektionen skall handha frågor om statsbidrag till väg- och gatu­

hållningen i städer och samhällen, som är väghållare, och handlägga ären­

den rörande planfrågor såväl inom städerna som på landsbygden. Sektio­

nen skall vidare ha överinseendet rörande det bidragsberättigade väg- och

gatunätet i Stockholms stad. I frågor om bidrag till övriga städer som är

väghållare och planfrågor i dessa städer sorterar vägdistrikten direkt under

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

22

art bör utbildningen i huvudsak inriktas på att meddela fackkunskaper

i tekniska ämnen.

Någon formel för utbildningsverksamhetens optimala omfattning eller

utbildningsbehovens storlek torde inte kunna presenteras. Det synes i det

praktiska arbetet ej heller vara möjligt att alltid tillgodose de anställdas

stora intresse för utbildning. Avgörande för utbildningsverksamhetens om­

fattning och inriktning måste vara resultatet av en noggrann prövning av

verkets behov att utbilda sin personal och utfallet av jämförelser med andra

alternativa effektivitetshöjande lösningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

6. Rationalisering och utveckling

Rationaliseringsverksamheten inom vägverket bör delas upp på huvud­

avdelningarna och enheterna inom dessa efter vars och ens verksamhets­

område. Särskilt huvudavdelningarna för drift och förvaltning och för

byggnadsproduktion bör utrustas med specialenheter för tekniskt inriktad

rationalisering.

Rationaliseringsenheten inom huvudavdelningen för drift och förvaltning

föreslås ingå i avdelningens driftsektion. För vart och ett av planläggnings-

områdena bör finnas en arbetsstudiegrupp. Dessa grupper bör utnyttjas av

vägdistrikten för bestämda uppdrag på konsultbasis men organisatoriskt

underställas den centralt placerade rationaliseringsenheten.

Inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion föreslås rationaliserings­

enheten ingå i planeringssektionen. Ett nära samarbete bör ske med de regio­

nala arbetsstudiegrupperna inom huvudavdelningen för drift och förvalt­

ning, vilka som regel bör utföra de praktiska arbetsstudierna inom bygg-

nadsområdet och bearbetningarna av därvid erhållet material. Rationalise­

ringsenheten skall i första hand ägna sig åt verkets byggnadsverksamhet i

egen regi.

Organisationsavdelningen inom huvudavdelningen för administration

skall i samarbete med andra verksenheter eller särskild expertis utföra ut­

redningar och undersökningar för rationalisering av organisationen och

de administrativa rutinerna inom hela verket. Även rationaliseringsenheter-

na inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och byggnadsproduk­

tion bör i mån av behov och tillgång på resurser kunna utföra uppdrag åt

andra huvudavdelningar.

Då det gäller utvecklingsverksamheten är det enligt utredningens mening

inte lämpligt att organisera särskilda interna specialenheter. Liksom för

metodförbättringar genom rationaliseringar bör det åligga varje organisa­

tionsenhet att ta initiativ till insatser rörande utveckling, då detta bedöms

ekonomiskt motiverat eller framtvingas av exempelvis säkerhetsföreskrifter

och författningar.

Utredningen har uppmärksammat att det under senare år bedrivits ett

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

7. TrafiksäkerheUfrågor

Bilförarutredningen har i sitt gemensamt med körtidsutredningen av­

givna betänkande Statens trafikverk (SOU 1965:43) förordat att statens

bilinspektion och statens biltrafiknämnd sammanförs till ett trafikverk.

Huvuduppgifterna för den av utredningen föreslagna myndigbeten blir att

svara för albnänna trafiksäkerhetsfrågor, att bedriva kontrollerande verk­

samhet med avseende på motorfordon, förare och förarutbildning, att svara

för utbildning av personal inom motorfordonstrafikens område, att utöva

av trafiksäkerhetshänsyn betingad arbetsinspektion, att vara centralt led­

ningsorgan i fråga om den yrkesmässiga fordonstrafiken samt att ansvara

för beredskapsplanläggningen inom landsvägstransportområdet.

Den av bilförarutredningen föreslagna avgränsningen av trafikverkets

uppgifter innebär att vägverket även framdeles skall svara för de delar av

trafiksäkerhetssektorn som har direkt anknytning till verkets ställning

såsom ansvarig myndighet för vägarnas tekniska utformning. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelseutreaningen är av principiellt samma uppfattning.

Enligt utredningens mening ingår trafiksäkerheten såsom ett betydande

inslag i vägverkets ansvar för vägtrafikens fasta anläggningar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår, att vägverkets an­

svar för trafiksäkerheten skall hänföra sig till vägen som sådan. Denna

avgränsning bör i förekommande fall tillämpas såväl i förhållande till det

föreslagna trafikverket som gentemot andra myndigheter och organ som är

engagerade i trafiksäkerhetsfrågor. Den angivna regeln innebär exempel­

vis att vägverket genom anvisningar skall upplysa trafikanterna om avvikel­

ser i vägens karaktär samt att verket skall bestämma hur vägnätet får

utnyttjas med hänsyn till axel- och boggitryck. Då det gäller trafik-

reglerande åtgärder medför begränsningen till vägen som sådan att vägverket

uteslutande svarar för åtgärder som sammanhänger med tillåten belastning

på sistnämnda väg- och gatunät. Med hänsyn till det självklara samband som

råder mellan vägen, fordonet och människan bör vägverkets trafiksäker­

hetsarbete inom ramen för den föreslagna principiella avgränsningen ske

i samverkan med andra organ som är verksamma inom trafiksäkerhets­

sektorn.

Den föreslagna avgränsningen av ansvaret för trafiksäkerhetsfrågorna

innebär vidare att i princip alla trafikärenden som f. n. handläggs på tra­

fikbyråns avdelning för sådana ärenden skall åligga vägverket. Därmed av­

ses bl. a. dispenser för tunga transporter samt utformningen av vägmärken.

Likaså skall vägverket sätta upp och underhålla vägmärken längs vägar och

gator för vilka staten är väghållare oavsett om uppsättandet beslutats av

vägverket eller av annan behörig myndighet. Beträffande sådana ärenden

inom verkets nuvarande trafiksäkerhetsavdelning som avser fordons utrust­

ning anser väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen att dessa framdeles

25

bör handläggas inom trafikverket. Däremot bör frågor rörande vägbelysning

i den omfattning de f. n. har ligga hos vägverket.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår dessutom, att tra­

fikbyråns avdelning för järnvägsärenden överförs till trafikverket. Enligt ut­

redningens mening bör detta även göras till allmänt inspektionsorgan för

fordonstrafik och trafiksäkerhet.

Utredningen har föreslagit, att samordningen av vägverkets insatser för

att skapa trafiksäkra vägar skall ske inom tekniska huvudavdelningens

trafiksektion i sammanhang med dess arbete rörande den översiktliga pla­

neringen. I denna sektion bör för den skull ingå en särskild enhet för de

trafiksäkerhetsärenden som kan särskiljas som självständiga uppgifter.

I övrigt bör bedömning av trafiksäkerhetsfrågor ske i direkt samband med

de olika verksenheternas normala arbetsuppgifter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

8. Genomförandet av ny organisation m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen anser det angeläget, att för­

slaget till organisation och arbetssätt för statens vägverk snarast genomförs.

Såsom ett första led i omorganisationen bör lekmannastyrelsen tillsättas,

så att uppbyggnaden av det nya verket kan ske under dess ledning och an­

svar. Därest riksdagen beslutar i ärendet under våren 1966 bör lekmanna­

styrelsen träda i funktion den 1 juli samma år. Huvudavdelningarna bör

vara organiserade den 1 januari 1967 med reservation för den regionala

organisationen inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion. Hela om­

organisationen bör vara genomförd den 1 juli 1967. Det är angeläget att

ställning vid den tidpunkten även tagits till de förslag som framkommer

genom de kompletterande utredningar, vilka berörs i det följande. Sär­

skild expertis bör ställas till förfogande för utförande av dessa utredningar.

Utredningens förslag om en mera ekonomisk inriktning av verksamheten

inom vägverket förutsätter bl. a. införandet av ett nytt ekonomisystem för

redovisning, budgetering och kalkylering m. in. Utformningen av systemet

bör ske med utgångspunkt från de förslag, som lagts fram av utredningen.

Ett nära samband med det nya ekonomisystemet har den långtidsplanlägg-

ning, som erfordras för att tillgodose verkets behov av handlingsprogram

för verksamhetens olika grenar. Projekteringsplaneringen, underhållsplan-

läggningen in. m. bör sålunda snarast inordnas i ett nytt system för lång-

tidsplanläggning av verksamheten i princip enligt riktlinjer som angetts i

det föregående. Eu utredning för detaljutformning av detta system är där­

för nödvändig. Till uppgifterna för denna bör bl. a. även höra att föreslå

avgränsning av planläggningsområdena samt att ange behovet av fristående

projekteringsavdelningar.

I samband med utredningarna om ekonomifunktionen och planlägg-

ningssystemet m. m. kan ytterligare undersökningar visa sig erforderliga

26

inom. det administrativa området. Delvis torde dessa komma att ligga

inom ramen för den närmare utformningen av verkets målsättning och

företagspolitik.

Det i betänkandet framlagda förslaget till organisation inom huvudav­

delningarna hänför sig till de högre nivåerna inom dessa. Utformningen av

organisationen i övrigt bör inom ramen för vad utredningen föreslagit ske

efter en detaljerad genomgång av arbetsuppgifterna inom respektive huvud­

avdelningar.

Med hänsyn till vad som föreslagits i fråga om vägverkets arbetssätt

anser utredningen att en viss förstärkning bör ske med personal för plane­

ring, ledning och utveckling. Redan i samband med genomförandet av den

nya organisationen blir enligt vad utredningen funnit viss rekrytering av

personal för såväl dessa arbetsuppgifter som för uppgifter inom det ekono­

miska området och rationaliseringsverksamheten nödvändig. Efter hand

torde dock den väntade ökningen av arbetsvolymen för väg- och gatu-

sektorn kunna ske utan nämnvärd utökning av den inom hela denna

sektor sysselsatta arbetskraften.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

28

Vad utredningen föreslagit i fråga om verkets behov av långtidsplan-

läggning har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av läns­

styrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Västmanlands, Västerbottens och

Norrbottens län, Länsvägnämndernas förbund, Motororganisationernas sam-

arbetsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska konsul­

terande ingenjörers förening, Svenska vägföreningen och TCO. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anför att den relativt långa tidsperiod under vil­

ken ett vägbyggnadsföretag inryms i verkets handlingsprogram medför

ett betydande behov av långsiktig planering. Denna bör omfatta såväl

prioritering av vägföretag och åtgärder av byggnads- eller underhållskarak-

tär som program för utnyttjande av verkets person- och maskinresurser.

Eftersom en smidig anpassning av trafikplaneringen till samhällets ut­

veckling från flera synpunkter är önskvärd måste långtidsplanen ut­

formas med möjligheter till rullande planering. För att kunna styra och

behärska den framtida trafiksituationen och dess utveckling måste man

åstadkomma ett intimare samspel mellan trafikplanering och samhällsplane­

ring i övrigt. Då resultaten av region-, general- och stadsplanering är väsent­

liga faktorer för utvecklingen av trafiksituationen understryker styrelsen

kraftigt trafikplaneringens roll i samhällsplaneringen. Indelningen av lan­

det i planläggningsområden med särskilda produktionsprogram gör det

enligt styrelsens uppfattning lättare att utnyttja ekonomiska prioriterings-

argument i långtidsplanläggningen. Införandet av en planeringsnivå mellan

länsplanet och riksplanet medger en lämplig avvägning mellan lokalkänne­

dom och överblickbarhet som underlättar bedömningarna av olika hand­

lingsalternativ. Indelningen i planläggningsområden försvårar inte heller

en anpassning till en ändrad länsindelning. Då de företag som ingår i lång­

tidsplanens närmaste period även ingår i flerårsplanerna kan den före­

skrivna revideringen av dessa utföras i samband med och underlättas av

den årliga revideringen av långtidsplanen. Länsstyrelsen i Västerbottens län

påpekar härjämte vikten av att nuvarande system med lagfäst flerårspla-

nering bibehålls och länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer det som ett

oeftergivligt villkor att länsstyrelsen får tillfälle att följa planläggningen

kontinuerligt.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det orealistiskt att tänka sig större

områden än län som planeringsenheter för vägsektorn. Detta skulle förut­

sätta att man inrättade högre regionala organ för hela samhällsplaneringen.

Med nu rådande regional organisation baserad på länen skulle de föreslagna

planläggningsområdena sväva i luften. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

kan inte finna annat än att den långtidsplanläggning som utredningen före­

slår väl kan tillgodoses med bibehållande av länen som enhet. Något prak­

tiskt hinder för erforderligt samråd över länsgränsen anses inte föreligga.

Lantbruksstyrelsen påpekar att utredningen inte behandlat de organisa­

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

kan avgöra om vissa tjänster skall upphandlas utifrån eller utföras i ver­

kets egen regi.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att utredningen på ett riktigt sätt

observerat och bedömt de svårigheter som verket har att med tillämpning

av gällande redovisningsregler och organisationsform styra verksamheten

på ett för det ekonomiska utfallet gynnsamt sätt. Styrelsen delar utredning­

ens uppfattning att den särskilda redovisningen av verkets maskin- och för-

rådsrörelse bör rymmas inom det föreslagna ekonomisystemet men anser

det inte lämpligt att avveckla fondredovisningen förrän ekonomisystemet

är fullt genomfört. Statskontoret anser det i och för sig motiverat att av­

veckla fondredovisningen när ett nytt ekonomisystem genomförts.

Riksrevisionsverket avstyrker för sin del förslaget om att avveckla fon­

den, som enligt dess mening fyller en viktig funktion.

Utredningens förslag om verkets arbetsuppgifter godtas av de

remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Förslaget om ver k sform anses av Svenska konsulterande ingenjörers

förening och Länsvägsnämndernas förbund vara välgrundat. Även SVR

delar denna uppfattning eftersom det inte gäller att få samhällets vägsektor

att fungera med största möjliga vinst utan i stället att optimera totalinsatsen

av samhällsresurserna.

Järnvägsstyrelsen anser att den företagsekonomiska inriktningen kan

synas svar att förena med nuvarande företagsform. Genom administrativa

och organisatoriska åtgärder kan man eliminera nackdelarna med ämbets-

verksformen. Härför fordras vissa förändringar även i fråga om verkets för­

hållande till Kungl. Maj :t, bl. a. ytterligare delegering av befogenheter.

Domänstyrelsen är av den uppfattningen att vägverket kommer att ha

begränsade möjligheter att bedriva den företagspolitik utredningen föreslår

såvida inte verket i fråga om främst personalpolitik och upphandlingsverk-

samhet erhåller en befogenhet som i huvudsak motsvarar tankegångarna

bakom den nya företagsform som benämnts tredje formen.i Först då torde

förutsättningar vara för handen för en snabb och följsam företagsekonomisk

anpassning till skiftande konjunkturer och utbud på marknaden.

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen

vill inte motsätta sig den föreslagna företagsformen men anser att den inte

bör vara slutgiltig. I likhet med Näringslivets trafikdelegation framhåller

dessa organisationer att det hade varit värdefullt om utredningen mer in­

gående redovisat för- och nackdelar med ämbets- och affärsverksform.

Förslaget rörande verksledning tillstyrks eller lämnas utan erin­

ran av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Ble­

kinge och Västerbottens län, Näringslivets trafikdelegation, Motororganisa­

tionernas samarbetsdelegation, Svenska vägf öreningen och SVR. Järnvägs-

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

1 Den s.k. tredje formen är närmare presenterad av Erik W. Höjer i skriften Ny organisa­

tionsform för domänverket. (Kungl. domänstyrelsen 1964)

31

styrelsen anser att införandet av en beslutande lekmannastyrelse bör under­

lätta delegeringen av befogenheter och ytterligare accentuera verkets likhet

med affärsverken.

Svenska vägarbetareförbundet ifrågasätter om det inte, med hänsyn till

de viktiga avsnitt av den statliga verksamheten som verket skall svara för,

är befogat att antalet lekmän blir högre än fyra. Länsvägnämndernas för­

bund understryker angelägenheten av att antalet styrelseledamöter utökas

till sju för att styrelsen bättre skall kunna representera de kommunala in­

tressena och trafikkonsumenterna. Skogsstyrelsen förutsätter att skogs­

näringen blir representerad i den nya styrelsen liksom i den hittillsvarande

samarbetsdelegationen. Länsstyrelsen i Stockholms lön anser att en repre­

sentant för landets länsstyrelser bör ingå i styrelsen. TCO föreslår att före­

tagsledningen kompletteras med någon form av direktionssekretariat.

Förslaget beträffande organisationens uppbyggnad tillstyrks

eller lämnas utan erinran av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Motororga­

nisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation och Svens­

ka vägföreningen. Länsvägsnämndernas förbund anser att utredningen på

ett förtjänstfullt sätt dragit upp riktlinjerna för den nya organisationen och

för verkets arbetsinriktning. Järnvägsstyrelsen bedömer den föreslagna or­

ganisationen överensstämma med den allmänna målsättningen och den före­

tagsekonomiska inriktningen av verksamheten. Genom den vertikala upp­

delningen torde man åstadkomma en klarare ansvars- och befogenhetsför-

delning och dessutom göra det möjligt att ytterligare delegera befogenheter

inom verket vilket inte minst från effektivitetssynpunkt kan vara önskvärt.

Styrelsen grundar denna uppfattning bl. a. på erfarenheter av SJ nya orga­

nisation som i väsentliga avseenden är byggd på samma principer. Byggnads­

styrelsen anser att det är ytterst betydelsefullt i ett tekniskt verk att på det

föreslagna sättet åstadkomma balans mellan de tekniska samt de ekonomiska

och administrativa funktionerna. Statskontoret bedömer den organisatoriska

uppbyggnaden i stort vara väl avvägd. Fördelningen av göromålen mellan

de olika huvudavdelningarna får dock inte betraktas som definitiv. Då det

gällt att bygga upp verkets organisation har utredningen enligt Svenska

byggnadsentreprenörföreningens mening haft eu målsättning som från nä­

ringslivets sida ter sig föredömlig. Det resultat utredningen kommit till kan

dock inte förbehållslöst godtas till alla delar. Enligt föreningens mening bör

den reella ansvarsfördelningen mellan å ena sidan byggherre/beställare och

å andra sidan interna projekterande respektive byggande enheter preciseras

klarare. I synnerhet bör byggnadsdistriktens funktioner avseende upphand­

ling omprövas.

Även länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län biträder ut­

redningens uppfattning om fördelarna med en organisation som tillåter

vertikal uppdelning av arbetsuppgifterna. Uppdelningen synes också kunna

förenas med länsintressena. Då den föreslagna koncentrationen av bygg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

32

nadsverksamheten och projekteringen av större vägföretag till större regio­

nala enheter får anses innebära tekniska och ekonomiska fördelar och då

planläggning och projektering liksom hittills skall skötas på länsplanet har

länsstyrelsen i Jämtlands län inte någon allvarlig erinran mot utredningens

förslag. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar att erfarenheterna av den i

Växjö placerade projekteringsenhetens hittillsvarande verksamhet har varit

mycket goda varför länsstyrelsen för sin del reservationslöst kan tillstyrka

en vidare utbyggnad av denna organisation.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska stadsförbundet och Näringslivets

trafikdelegation finner det väsentligt att städerna skall kunna räkna med

aktiva insatser från vägverkets sida i projekterings- och byggnadsfrågor

men betonar att det här måste vara fråga om en ömsesidig påverkan. Från

städernas synpunkter ter det sig angeläget att utvecklingen av trafiknätet

både innanför och utanför städernas gränser blir så väl infogad som möj­

ligt i den allmänna samhällsutbyggnad som kommunerna har ett huvudan­

svar för.

Länsförvaltningsutredningen anser att det från teknisk-ekonomiska syn­

punkter finns goda skäl för de fristående projekterings- och byggnadsen-

heterna som omfattar flera län. Även länsindelningsutredningen förutsätter

att de större regionala områdena för planläggning, projektering och byg­

gande geografiskt kommer att omfatta ett eller flera hela län såväl enligt

nuvarande som framtida länsindelning.

Svenska konsulterande ingenjörers förening anser att utredningens för­

slag till organisatorisk uppbyggnad av vägverket inte bör genomföras utan

vissa omarbetningar. Bl. a. finns det anledning att överse och renodla

uPPSiftsfördeIningen mellan centralförvaltningens organisationsenheter, att

ompröva vägdistriktens organisatoriska ställning samt alt närmare och mer

otvetydigt precisera var ansvaret skall ligga vid val mellan utförande i egen

regi och anlitande av externa resurser. Det servicegivande ekonomiorganet

behöver inte ha huvudavdelningsställning då det inte är detta organ som

skall göra de betydelsefulla ekonomiska bedömningarna. Vägdistrikten

bör linjärt sortera direkt under verkschefen och resp. vägdistriktschef skall

inför denne ha det samlade ansvaret för vägdistriktets verksamhet. Cheferna

för centralförvaltningens huvudavdelningar utövar därvid var och en inom

sitt ansvarsomrade »funktionell» ledning av vägdistrikten.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att betydande olägenheter all­

tid är förknippade med att införa nya administrativa nivåer mellan riks- och

länsplanen. De speciella distriktsindelningar som förekommer inom de af-

färsdrivande verken ger belägg härför vad gäller verksamheten såväl i

fred som — och i ännu högre grad -— i krig.

Domänstyrelsen befarar att begreppen självständighet och självförsörj­

ning i den nya organisationen medför risk för dubbelarbete. Exempelvis

finns det både inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och bygg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

33

nadsproduktion organ för teknisk rationalisering och båda huvudavdel­

ningarna har var för sig hand om kollektivavtal och arbetarskydd. Styrel­

sen anser att i det nya vägverket, som i personalhänsende blir ett stort före­

tag, bör finnas en huvudavdelning enbart för personalfrågor omfattande både

tjänstemän och arbetare.

Järnvägsstyrelsen anser att den regionala verksamheten inom drift och

förvaltning med 24 vägdistrikt och 3 projekteringsavdelningar från led-

ningssynpunkt förefaller omfattande och svåradministrerad. En koncen­

tration till färre distrikt skulle sannolikt medföra att de kvalificerade per­

sonella resurserna utnyttjas bättre. Uppdelningen på väg- och byggnads-

distrikt förutsätter klart definierade gränser för verksamhetsgrenarna men

erbjuder även påtagliga fördelar genom att en klar ansvarsfördelning mel­

lan cheferna för huvudavdelningarna blir möjlig. Dessutom skapas viss ba­

lans i den centrala administrationen. Med hänsyn till att man inom andra

områden strävar efter större organisationsenheter finner länsstyrelsen i

Malmöhus län det anmärkningsvärt att nuvarande 27 regionala enheter

föreslås bli utökade till 33 å 36. Vidare ifrågasätts om det är rationellt att

för så många enheter ha särskild personal för kamerala uppgifter, personal­

frågor, marklösen o. d.

Länsstyrelsen i Hallands län befarar att den nya regionala organisationen

skall försvaga banden mellan länen och vägförvaltningarna vilket innebär

så betydande olägenheter att nyorganisationen inte bör genomföras utan

att garantier skapas för att det nuvarande utomordentligt goda samarbetet

bevaras. Då förslaget inte lämnar sådana garantier nödgas länsstyrelsen

avstyrka att det i denna del läggs till grund för beslut i ämnet. I detta sam­

manhang vilt länsstyrelsen liksom även länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrå­

gasätta om man bör införa en ny regional indelning på vägväsendets om­

råde innan man utarbetat förslag till ny länsindelning. Även länsstyrelsen

i Skaraborgs län avstyrker att den regionala organisationen genomförs efter­

som den inte låter sig väl förena med planeringsorganens ställning.

Beträffande huvudavdelningen för drift och förvaltning påpekar

överbefälhavaren i fråga om den centrala organisationen att en instans till­

kommer mellan vägstyrelsens chef och försvarsfunktionen vilket kan inne­

bära risk för att chefen personligen inte blir lika delaktig av försvarsären-

den som nu. överbefälhavaren förutsätter att viktigare försvarsärenden av­

görs av generaldirektören och att denne kontinuerligt orienteras om väg­

verkets krigsplanläggning och beredskap. CCT för fram liknande tanke­

gångar. På grund av försvarsfrågornas betydelse för planering och dritt

anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län

att enheten härför bör få ställning av sektion.

Svenska konsulterande ingenjörers förening ifrågasätter om inte ansvaret

för flerårsplanläggningen av vägnätets utbyggnad bör ligga inom den tek­

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

34

niska huvudavdelningen på den sektion som skall vara verkets specialorgan

för den översiktliga planeringen och därmed sammanhängande behovsut-

rednings- och prioriteringsfrågor. Drift och förvaltnings uppgiftsområde i

vad avser vägunderhållet, dvs. driftsektionen, maskinsektionen och huvud­

delen av försvarsavdelningen bör brytas ut och sammanföras med huvud­

avdelningen för byggnadsproduktion till en särskild huvudavdelning. Önske­

målet att ge byggnadsverksamheten en självständig organisatorisk ställning

bör kunna tillgodoses jämväl inom ramen för en så sammansatt huvudavdel­

ning. Förbättrade förutsättningar för att rationellt utnyttja resurserna

för exempelvis arbetsstudier, maskinfrågor, kollektivavtalsfrågor och arbe­

tarskydd torde kunna anföras som en fördel. Samma modifikationer rekom­

menderas av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Med hänsyn till behovet av intim och omfattande samverkan mellan den

regionala organisationen och totalförsvarets högre regionala organisationer

både i fred och krig finner överbefälhavaren det angeläget att de geografiska

gränserna för planläggningsdistrikten och byggnadsdistrikten sammanfal­

ler med totalförsvarets högre regionala indelning i militärområden, civil­

områden, järnvägsområden m. m. Civilförsvarsstyrelsen och CCT anlägger

samma syn.

Länsstyrelsen i Örebro län menar att den föreslagna projekteringsorgani-

sationen ger utrymme för önskvärt samråd med olika myndigheter och

instanser inom länen och bör kunna anpassas till de förändringar som kan

förväntas vid en blivande länsstyrelsereform. Näringslivets trafikdelegation,

Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och

Länsvägnämndernas förbund tillstyrker utredningens förslag att projekte­

ringen av större vägf öretag byggs ut med särskilda projekteringsenheter

som sammanfaller med planläggningsområdena. Organisationerna förutsät­

ter härvid att projekteringsenheterna inriktar sin verksamhet på riksväg-

nätet och att distrikten med hänsyn bl. a. till lokalkännedom får hand om

projekteringen av länsvägnätet och sådana delar av riksvägnätet som är av

betydelse för den regionala trafiken. Organisationerna erinrar om att väg-

förvaltningarna redan nu i de flesta fall har sådan fotogrammetrisk utrust­

ning att de är likställda med projekteringsavdelningarna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker i huvudsak den föreslagna

regionala organisationen men kan inte acceptera att projekteringsavdel­

ningarna övertar så gott som hela projekteringsvolymen inom berörda plan-

läggningsområden. Den mest betydande delen av samhällsplaneringen måste

utföras genom den regionala organisationen, vägdistrikten, och detta torde

inte vara rationellt eller ens möjligt utan tillgång till egen projekterings-

kapacitet. Den föreslagna utbyggnaden av projekteringsavdelningar för de

mera komplicerade projekteringsföretagen torde dock inte motverka läns-

intressena eftersom organen får ställning som konsultföretag åt vägdis­

trikten.

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

35

Överståthållarämbetet befarar liksom länsstyrelserna i Södermanlands och

Malmöhus län att länsmyndigheternas möjligheter att påverka planlägg­

ningen inom länen allvarligt försämras genom att projekteringsavdelning-

arna föreslagits få en ställning som i praktiken innebär att de kommer att

bli dominerande i förhållande till vägdistrikten i såväl organisatoriskt, per­

sonellt som tekniskt hänseende. Enligt ämbetets mening bör tyngdpunkten

i planläggnings- och projekteringsarbetet liksom hittills vila hos vägför-

valtningarna. Den väntade nya länsindelningen medför automatiskt en för­

bättrad och mer rationell indelning av landet i vägdistrikt. Länsstyrelsen i

Stockholms län anser att nuvarande system med projekteringsavdelningar

som ställs till vägförvaltningarnas förfogande vid projektering av större

vägföretag bör bibehållas.

Projekteringsavdelningarnas ställning som konsultorgan för vägdistrik­

ten bör enligt länsstyrelserna i Älusborgs och Värmlands län betonas samt

utnyttjas så att vägdistrikten bereds möjlighet att i ökad utsträckning delta

i länets och städernas planeringsfrågor. Vägdistrikten bör sålunda utföra

projektering huvudsakligen i samma omfattning som hittills och de sär­

skilda projekteringsavdelningarna endast speciella, mycket stora projekt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den väsentliga delen av projek­

teringsarbetet måste ligga hos vägdistrikten. Genomförandet av förslaget

att förlägga den huvudsakliga delen av detta arbete till ett fåtal projekterings­

avdelningar skulle utan tvekan innebära en stor olägenhet. I övre Norrland

kan man inte räkna med behov av motorvägar annat än i mycket begränsad

utsträckning, varför speciella projekteringsavdelningar inte erfordras där

inom överskådlig tid. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner vägande skäl

föreligga att motsätta sig den nya organisationen avseende särskilda projek­

teringsavdelningar om inte dessas verksamhet inskränks till att avse special­

uppdrag som motorvägar eller komplicerade vägprojekt i anslutning till

större tätorter.

Med hänsyn till verksamhetens lokala och ringa omfattning på Gotland

ifrågasätter länsstyrelsen i Gotlands län om inte byggandet och projekte­

ringen kan ligga kvar under vägförvaltningen. För planläggning av vissa

sysselsättningsarbeten för underhållet och för handläggning av ärenden

avseende samhällsplaneringen fordras att vägförvaltningen har tillgång till

egen projekteringskapacitet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker bestämt att benämningen

vägförvaltning ändras till vägdistrikt. Benämningen vägförvaltning klargör

enligt styrelsens mening på ett bättre sätt organisationsenhetens funktion

bl. a. i relation till centralförvaltningen samtidigt som risken för förväxling

med byggnadsdistrikt undviks. Dessutom är namnet »vägförvaltning» väl­

känt av allmänheten. Denna ståndpunkt intar även statskontoret, 17 läns­

styrelser, Länsvägnämndernas förbund, SVR och 7 CO.

Beträffande huvudavdelningen för byggnadsproduktion anför

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

36

väg- och vattenbyggnndsstyrelsen att byggnadsdistrikten bör organiseras sä

att möjligheterna till samverkan över distriktsgränserna inte försvåras. Ef­

tersom det förutsätts att byggnadsdistrikten skall uppträda helt fristående

från vägdistrikten bör deras administrativa och kamerala organisation inte

kombineras med vägdistriktens verksamhet.

Länsstyrelsen i Blekinge län vill inte motsätta sig tillkomsten av sex

byggnadsdistrikt förutsatt att dessas uppgifter begränsas till att avse entre­

prenadverksamhet. Det synes nämligen kunna vara förenat med fördelar

om stora arbeten, som kräver samlade insatser av personal och maskiner,

handhas av enheter med större arbetsområden än länen. Uppdelningen i

byggnadsdistrikt torde enligt länsstyrelsen i Västerbottens län kunna bli en

ändamålsenlig organisation under förutsättning att omslutningen blir till­

räckligt stoi och att verksamheten i huvudsak begränsas till de större arbets­

objekten. Näringslivets trafikdelegation bär ingen erinran mot att ledningen

a' byggen läggs på tekniska enheter som inte är direkt bundna av länsgrän-

serna. Trafikarbetet tar inte hänsyn till länsgränser och även om det är an­

geläget att man inte går ifrån länsindelningen i onödan är det enligt dele­

gationens mening minst lika angeläget att man låter hänsynen till funk­

tionell samhörighet överväga då kvalificerade projekterings- och byggnads-

uppgifter utförs.

De större byggnadsenheterna bedöms av länsstyrelserna i Uppsala och

Södermanlands län vara rationella men länsstyrelserna anser det nödvän­

digt att en viss byggnadsverksamhet bibehålls hos vägförvaltningarna för

att underhallsresurserna skall kunna utnyttjas rationellt i anläggningsar­

beten och för att man skall kunna utjämna de kraftiga variationerna i un-

derhållsverksamheten. Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser att väg­

förvaltningarna bör ha hand om byggandet av mindre vägprojekt. Länssty­

relsen i Örebro län anser att de föreslagna byggnadsdistrikten kan medföra

vissa besvärligheter genom att snabba beslut och åtgärder som kräver sam­

råd av olika art ävensom resor kan fördröjas. Detta kan fördyra och försena

speciellt mindre företag. Länsstyrelsen anser därför att viss byggande verk­

samhet även i fortsättningen bör ombesörjas av länsorganisationerna. De

stora vägbyggnadsprojekten däremot bör byggnadsdistrikten omhänderha

ungefär som entreprenörer för stora vägbyggen. Inrättandet av byggnads­

distrikten anser Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska

vagföreningen innebära fördelar ur flera synpunkter. Fördelarna koncentre­

ras främst till de stora byggnadsprojekten eftersom distrikten måste ha en

rörlig kontrollorganisation för entreprenadarbeten och bättre kan disponera

små resurser för den verksamhet som utförs i egen regi. Under alla förhål­

landen bör emellertid en viss byggnadsverksamhet ske inom vägdistrikten

for att man skall få en jämn sysselsättningsnivå för arbetare som är syssel­

satta i underhållet. Även Länsvägnämndernas förbund anser att en viss

byggnadsverksamhet bör ske inom vägdistrikten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

38

Överståthållarämbetet delar Stockholms stadskollegiums synpunkt att

gatuavdelningen bör vara en huvudavdelning. Likaså finner ämbetet det

betänkligt att överföra den järnvägstekniska expertisen till det föreslagna

trafikverket.

I fråga om verksamheten på den ekonomiska huvudavdelningen

anser riksrevisionsverket i likhet med utredningen att såväl sakrevision

som kameral revision bör förekomma och sammanföras till en enhet.

Beträffande den administrativa huvudavdelningen anför väg-

och vattenbyggnadsstyrelscn bl. a. följande. För att man skall kunna lösa

samordningsproblem smidigt och därigenom erhålla en effektivare personal-

planeringsfunktion anser styrelsen att utbildningsverksamheten bör ingå

som en avdelning inom personalsektionen, varigenom en gemensam plane-

ringsdetalj för dessa båda aktiviteter kan skapas. Enligt styrelsens uppfatt­

ning bör kontorsdriftsfrågorna ingå i organisationsavdelningen som därige­

nom får direkta möjligheter att praktiskt prova sina förslag till föränd­

ringar och förbättringar i bl. a. kontorsrutinerna.

Domånstgrelsen anser att avdelningen för administrativ rationalisering

bör inordnas i en fristående ekonomiavdelning. Den juridiska sektionen

torde lämpligen ställas i nivå med huvudavdelningarna.

I fråga om personalsektionens ställning och funktioner erinrar TCO om

vikten av att en verksmyndighet i sitt förhållande till personalorganisatio­

nerna kan företrädas av representanter med full kompetens att utöva

arbetsgivarefunktionen såväl centralt som lokalt.

Väg- och vattcnbyggnadsstijrelsen anser sig kunna biträda utredningens

förslag att avveckla samarbetsdelegationen för vägväsendet. Därest behov

av samråd med vissa intresseorgan uppkommer bör styrelsen ha möjlighet

till informell kontakt.

Länsvägnämndernas förbund, Näringslivets trafikdelegation, Motororga­

nisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och SVR hävdar

att arbetet inom samarbetsdelegationen för vägväsendet får ses som en

fortsättning på de erfarenheter som vanns när delegationen för översiktlig

vägplanering utarbetade 1957 års vägplan för Sverige. Ett viktigt informa­

tionsutbyte har härigenom ägt rum inom delegationen. Den nya styrelsen

för verket får väsentligen andra uppgifter än samarbetsdelegationen haft

och ledamöterna i denna kan inte rimligen väntas fullgöra sådan informa­

tionstjänst och andra liknande uppgifter som samarbetsdelegationens leda­

möter påtagit sig. Det kan heller inte anses att en utvidgad informations­

tjänst får avsedd verkan om den inte regelbundet upprätthålls med viktiga

intressegrupper bland vägtrafikanterna. Ett fast organiserat samarbete i

minst samma omfattning som under senare år bör därför enligt organisa­

tionernas åsikt bibehållas, överståthållarämbetet anser liksom Svenska kon­

sulterande ingenjörers förening att samarbetsdelegationen inte bör av­

vecklas eftersom den även i fortsättningen har en betydelsefull uppgift som

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

39

kontaktorgan, särskilt om den görs gemensam för väg- och trafikverken. För

domänstyrelsen förefaller det betänkligt när utredningen föreslår att sam-

arbetsdelegationen för vägväsendet skall avvecklas eftersom en styrelse av

föreslagen storlek näppeligen kan inrymma en allsidig representation för

näringslivet.

Beträffande personalfrågor framhåller SVR att det nya väg­

verket måste ges möjligheter till en marknadsanpassad personal- och löne­

politik. Den omständigheten att lönekostnaderna kan komma att stiga

innebär inte på något sätt att totalkostnaderna behöver göra det. Väsentligt

i detta sammanhang är att anslagsuppdelningen slopas.

Även Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägförening-

en, Svenska konsulterande ingenjörers förening och TCO anser i likhet med

utredningen det möjligt att förenkla anslagstekniken bl. a. genom att slopa

uppdelningen i sakanslag och anslag till avlöning av löneplansanställd per­

sonal. TCO tillägger att skäl talar för att vägverket på personalområdet

principiellt jämställs med de affärsdrivande verken. Järnvägsstyrelsen an­

sluter sig till förslaget att löne- och omkostnadsstater skall fastställas av

Kungl. Maj :t på samma sätt som sker för affärsverken.

Statskontoret och riksrevisionsverket anser sig i avvaktan på resultatet

av programbudgetutredningen inte f. n. kunna ta ställning till frågan om

ändrad anslagsteknik.

Utredningens starka betoning av utbildningsfrågorna i

vägverket, vilket föranlett att en utbildningsavdelning med tämligen själv­

ständiga arbetsuppgifter tagits upp i organisationsplanen, överensstämmer

med arbetsmarknadsstyrelsens och TCO:s uppfattning i dessa frågor.

Med hänsyn till uppgiften om det relativt stora antalet tjänstemän som

deltar i korrespondensundervisning finner personalutbildningsberedningen

det önskvärt att denna utbildningsform vidmaktshålls och om möjligt ut­

vecklas ytterligare. Verkets egen utbildning skall enligt utredningen i huvud­

sak vara inriktad på att meddela fackkunskaper i tekniska ämnen som

kommer det praktiska arbetet tillgodo. Såvitt gäller rent tekniska kunska­

per synes tanken på att verket självt bör ombesörja utbildningen i huvudsak

riktig. Reservation bör endast göras för att vei’ket inte skall driva samma

utbildning som samhället driver inom det allmänna yrkesutbildningsväsen-

det. Såvilt gäller allmänt administrativ utbildning synes en principiell iso­

lering av vägverket inte rekommendabel. Den s. k. chefsutbildning som

förekommit i verkets egen regi och i betydande utsträckning omfattat all­

mänt personaladministrativa och arbetsledande spörsmål ligger enligt be­

redningen tvivelsutan på en kvalitetsmässigt — ehuru kanske inte kost-

nadsmässigt -— lägre nivå än den utbildning för högre statstjänstemän som

personalutbildningsnämnden anordnat.

Beträffande rationaliscringsverks a mheten delar TCO

utredningens uppfattning om eu direktanknytning mellan rationaliserings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

uPP§ifter och chefsansvar särskilt beträffande de huvudavdelningar som har

linjefunktion. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker utredningens

förslag men ifrågasätter om det inte för rationaliseringsverksamheten inom

huvudavdelningen för drift och förvaltning bör finnas en särskild sektion.

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vågföreningen lik­

som även Länsväg snämndernas förbund anser att utvecklings- och rationa-

liseringsarbetet har så stor betydelse att en särskild sektion bör upprättas

för att översiktligt leda detta och tillse att anvisningar utfärdas och att vun­

na erfarenheter blir tillämpade. Byggnads- och vägdistrikten måste stå i

regelbunden kontakt med centralorganisationen i utvecklingsarbetet. Orga­

nisationerna vill ifrågasätta om inte också utvecklingsarbetet på datama­

skinområdet måste samordnas med övrigt utvecklingsarbete.

Domänstyrelsen hävdar att enheterna för teknisk rationalisering inom

drift och förvaltning och byggnadsproduktion bör slås ihop och underställas

tekniska huvudavdelningen.

Beträffande trafik säkerhetsfrågorna biträder 1964- års

transportforskningsutredning i princip de av väg- och vattenbyggnadssty-

relseut redningen framförda synpunkterna och förslagen i denna del. På

nuvarande stadium av transportforskningsutredningens arbete står det

klart att transport- och trafiksäkerhetsforskningen inom vägområdet i

princip bör vara fristående från de myndigheter och organ som svarar för

trafikmedlens och trafikledernas byggnad och drift.

NTF och överståthållarämbetet rekommenderar ett permanent samråds-

organ för väg- och trafikverken i trafiksäkerhetsfrågor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller betydelsen av att det finns ett

regionalt expertorgan med omfattande erfarenhet beträffande trafikregle-

rande åtgärder som beslutas av länsstyrelser och trafiknämnder samt anser

att vägdistrikten bör kunna överta den uppgift som vägförvaltningarna f. n.

har i detta hänseende. Statens trafiksäkerhetsråd framhåller att det är nöd­

vändigt att det i varje vägdistrikt finns en välutbildad trafiksäkerhetsman.

TCO finner förslaget att vägverkets ansvar för trafiksäkerheten skall

hänföra sig till vägen som sådan inte helt entydigt då det inte framgår

i vad mån byggnader, bensinstationer, reklamskyltar m. m. i anslutning

till vägområdet täcks in i nämnda begrepp. TCO utgår ifrån att avgräns-

ningen i uppgifter mellan vägverket och det föreslagna trafikverket blir

föremål för ytterligare överväganden.

Beträffande tidsplanen för genomförandet av omorgan i*

sationen understryker TCO vikten av att utredningens förslag genom­

förs snabbt och enligt angivet tidsschema.

Statskontoret anför att även om omläggningen till högertrafik i väsent­

liga avseenden anförtrotts högertrafikkommissionen måste trafikreformen

dock komma att intimt beröra det nya vägverket. Under tiden för denna

kommer nya administrativa rutiner att tillskapas, personalomsättningen kan

41

komina att öka osv. Nämnda förhållanden kan enligt statskontoret inverka

menligt på det nya verkets effektivitet. Det är därför angeläget att problema­

tiken studeras närmare innan tidsplanen för omorganisationen av väg- och

vattenbyggnadsverket fastläggs.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus lön samt Örebro län förordar

att omorganisationen uppskjuts tills omläggningen till högertrafik genom­

förts.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig tveksam huruvida det är

praktiskt möjligt och lämpligt att den nya organisationen skall vara klar

redan den 1 juli 1967. Länsstyrelsen i Västerbottens län delar utredningens

åsikt att en ny organisation bör genomföras snarast möjligt men staller

sig tveksam till de föreslagna tidpunkterna. Åtskilligt utredningsarbete sy­

nes ännu behöva göras och många detaljer är oklara. Erforderliga komplet­

terande utredningar löper risken att bli ofullständiga om tiden för dessa

tillmäts för knapp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

B. Departementschefen

Vag- och vattenbyggnadsstyrelse utred ningen har i sitt förslag till ny hu­

vudorganisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått från att ver­

kets arbetsuppgifter begränsas till att avse frågor rörande väg- och gatu-

väsendet. Utredningen anser vidare att expansionen på väg- och gatuom-

rådet medför att verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket måste

ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Prioriteringen mellan olika väg-

ky§Sna(isföretag och sättet för deras utförande bör sålunda enligt utred­

ningen avgöras på grundval av ekonomiska kalkyler och bedömningar så

långt detta är möjligt. Den långsiktiga planläggningen inom verket bör

utvidgas och samordnas med ett nytt ekonomisystem för redovisning och

kostnadskontroll.

För att den skisserade målsättningen skall kunna uppfyllas föreslår ut­

redningen relativt omfattande förändringar i den nuvarande organisatio­

nen. Ledningen av verket, vars namn föreslås ändrat till statens vägverk,

bör enligt utredningen utövas av en lekmannastyrelse. Nuvarande byråer

anses böra ersättas med en huvudavdelning för drift och förvaltning, en

för byggnadsproduktion, en teknisk huvudavdelning samt huvudavdel­

ningar för ekonomi och administration. Nuvarande regionala organisation

föreslås bli underställd resp. huvudavdelning alltefter funktion. Under hu­

vudavdelningen för drift och förvaltning skall således sortera 24 vägdistrikt

och 3 proj ekteringsavdelningar, vilka i huvudsak motsvarar de nuvarande

vägförvaltningarna och särskilda planeringsavdelningarna. Byggnadsverk­

samheten föreslås bli koncentrerad till sex byggnadsdistrikt under huvud­

avdelningen för byggnadsproduktion.

Utredningsförslaget har remissbehandlats. De drygt 60 myndigheter och

organisationer som yttrat sig är i stort sett positiva till huvudpunkterna i

utredningens förslag.

Jag övergår nu till att närmare behandla de spörsmål som utredningen

tagit upp.

I fråga om målsättningen för verket har utredningen, mot bak­

grunden av den väntade fortsatta expansionen på väg- och gatuområdet och

de stegrade krav som bl. a. på grund därav torde komma att ställas, förordat

att verksamheten skall ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Bedöm-

nmgar, rådgivning och beslut skall grundas på lönsamhetskalkyler i största

möjliga utsträckning. I konsekvens härmed bör det avgörande för frågan

om exempelvis ett arbete avseende projektering, konstruktion eller byggan­

de skall utföras i egen regi eller av utomstående vara vad som vid” varje

tidpunkt är fördelaktigast från totalkostnadssynpunkt. Ett motsvarande

43

krav på ekonomisk inriktning skall i princip gälla även för frågor rörande

bidragsgivningen till den kommunala och enskilda väghållningen.

I likhet med utredningen anser jag det angeläget att verksamheten inom

vägverket ges en mera ekonomisk inriktning och jag ansluter mig i huvud­

sak till de synpunkter som framförts. De svårigheter som utredningen och

några remissinstanser pekat på då det gäller att väga samman renodlat eko­

nomiska argument med sådana faktorer som trafiksäkerhet, tillfredsstäl­

lande transportförsörjning och försvarshänsyn får inte minska verkets

strävan att anlägga ett ekonomiskt betraktelsesätt. Verket bör fr. o. m. bud­

getåret 1967/68 benämnas statens vägverk.

Utredningen har ansett det nödvändigt att verket som ett komplement

till flerårsplaneringen utformar en självständig rullande planläggning för

bl. a. byggande och underhåll om den ekonomiska målsättningen skall kun­

na uppnås. I anslutning härtill har utredningen funnit att planläggningen

bör avse större områden än län. Den föreslår därför en indelning av

landet i sex planläggningsområden. Dessa har inte avsetts bli utrustade med

egna planeringsresurser utan utgör endast en områdesindelning vid styrel­

sens planeringsarbete. De arbetsområden som bestäms för byggnadsdistrik-

ten och projekteringsavdelningarna avses sammanfalla med planläggnings-

områdena.

I fråga om långtidsplanläggningen inom verket sker redan nu en relativt

långtgående samordning genom de riktlinjer som styrelsen utfärdar för

författningsenlig revision av flerårsplanerna. I likhet med flertalet av de

remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag det angeläget att plan­

läggningen resulterar i att givna resurser kan på bästa sätt utnyttjas. En­

ligt min mening bör samordningen av planläggningen i huvudsak ske på

det nuvarande sättet genom riktlinjer från styrelsens sida. Den av utred­

ningen föreslagna indelningen i planläggningsområden torde därvid böra

uppfattas endast som en intern områdesindelning vid fördelningen av ar­

betsuppgifterna inom verket. Länsstyrelsernas inflytande på planläggningen

av vägnätet kommer liksom hittills att vara reglerat genom bestämmelserna

i väglag och vägstadga. .Tåg vill i detta sammanhang understryka utred­

ningens uttalande om att verket på ett tidigt stadium medverkar i städernas

planläggning för utbyggnad av trafiklederna.

För alt den mer ekonomiska inriktningen skall kunna genomföras har

utredningen funnit det nödvändigt att verket erhåller ett härför avpassat

ekonomisystem. Utformningen av detta bör såsom utredningen framhållit

ske inom verket med sikte på att alla kostnader och prestationer redovisas

fördelade på kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. I likhet med

statskontoret och riksrevisionsverket anser jag mig dock inte kunna biträda

utredningens förslag alt slopa den särskilda redovisning av bl. a. verkets

maskiner som nu sker inom väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

44

I konsekvens med namnändringen bör fonden fr. o. m. budgetåret 1967/68

benämnas statens vägverks förrådsfond.

Utredningen har ansett att verkets arbetsuppgifter bör be­

gränsas till väg- och gatuväsendet. I fråga om vatten- och avloppsorgani-

sationen har utredningen förutsatt att vatten- och avloppsbyrån fr. o. in.

den

1

juli 1967 överförs till ett centralt organ för naturvårdsområdet i en­

lighet med riktlinjerna i prop. 1965: 97, vilken godkänts av riksdagen (JoU

16, rskr 255). Från samma tidpunkt beräknas länsingenjörskontoren kunna

inordnas i länsstyrelserna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen an­

sluter sig vidare till bilförarutredningens förslag (SOU 1965:43) att hu­

vuddelen av de uppgifter, som nu utförs inom väg- och vattenbyggnadssty­

relsens trafikbyrå, skall överföras till ett särskilt trafikverk. Följande upp­

gifter bör enligt utredningen åligga vägverket, nämligen dels den allmänna

väghållningen på landsbygden, dels handläggningen av ärenden angående

väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare samt

angående enskilda vägar, dels deltagande inom väg- och gatuområdet i

samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete samt planering och utförande

av beredskapsarbeten.

Allmänt sett bör det vara till fördel att verkets uppgifter avser ett så

enhetligt verksamhetsområde som möjligt. Härigenom torde större likfor­

mighet kunna tillämpas vid ärendenas handläggning samtidigt som sam­

ordningen gentemot andra myndigheter förenklas. Den avgränsning av ar­

betsuppgifterna som utredningen föreslagit synes från nämnda synpunkter

lämplig. Remissbehandlingen av förslaget om att inrätta ett särskilt trafik­

verk har relativt nyligen avslutats och ärendet bereds f. n. inom departe­

mentet. Jag är med hänsyn härtill inte beredd att nu ta ställning till frågan

om en ändrad fördelning av ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på olika

myndigheter. Jag föreslår därför att den nuvarande trafikbyrån jämte bil­

inspektionens 15 distrikt bibehålls inom verket med i princip oförändrade

arbetsuppgifter. Vatten- och avloppsorganisationen skall enligt statsmak­

ternas tidigare uttalanden överföras till ett naturvårdsverk den

1

juli 1967.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen har vid sina överväganden

lörande företagsform för vägverket funnit att ämbetsverksformen

bör bibehållas. Enligt utredningen är en ombildning till affärsdrivande verk

olämplig främst pa grund av att verket inte uppbär intäkter. Som ytterligare

skäl mot en sådan ombildning anför utredningen att verket har att hand­

lägga vissa frågor av offentligrättslig natur. Utredningen anser att man ge­

nom olika administrativa åtgärder kan ge verket möjligheter att handla

företagsmässigt inom ämbetsverkets ram.

Jag har intet att erinra mot utredningens synpunkter i fråga om verkets

organisationsform. Arbetsuppgifterna är i betydande utsträckning av den

art att ekonomiska överväganden bör utgöra grunden för verkets beslut.

Gällande riktlinjer för den statliga trafikpolitiken medför också ett behov

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

45

för verket att i vidgad omfattning kunna basera sina beslut på kalkyler

rörande det ekonomiska resultatet av olika handlingsalternativ. De förslag

jag kommer att redovisa i det följande syftar bl. a. till att åstadkomma en

sådan inriktning av verksamheten.

Enligt utredningen bör verkets ledning utgöras av en kollegialt

beslutande lekmannastyrelse och en generaldirektör som chef. I styrelsen

bör ingå fyra ledamöter jämte verkets generaldirektör, som föreslås vara

självskriven som ledamot och ordförande.

Några remissinstanser har förordat att antalet ledamöter bör vara fler

än fyra. Kungl. Maj :t bör äga besluta härom. Vid mina överväganden i

frågan har jag ansett mig f. n. böra biträda utredningens förslag. Antalet

ledamöter bör bestämmas till fem, inberäknat generaldirektören som själv­

skriven ledamot och ordförande.

Benämningarna på verkets centrala administration bör på sätt utred­

ningen föreslagit fr. o. in. budgetåret 1967/68 ändras till statens vägverks

centralförvaltning. I konsekvens härmed bör lekmannastyrelsen benämnas

styrelsen för statens vägverk.

Till utgångspunkt för uppbyggnaden av organisationen har ut­

redningen valt att dela upp vägverkets arbetsuppgifter i linjeuppgifter, äm-

betsverksuppgifter samt företagsadministrativa uppgifter. I enlighet med

denna indelning har utredningen föreslagit att uppgifterna fördelas på fem

huvudavdelningar, varvid linjeuppgifterna tilldelas en avdelning för drift

och förvaltning och en för byggnadsproduktion, ämbetsverksuppgifterna

en teknisk huvudavdelning samt de företagsadministrativa uppgifterna

en huvudavdelning för ekonomi och en för administration. Den nuvarande

regionala organisationen föreslås bli inordnad i resp. huvudavdelning allt­

efter funktion. Vägförvaltningarna och planeringsavdelningarna skall där­

vid lyda under huvudavdelningen för drift och förvaltning. Byggnadsverk­

samheten skils ut från de nuvarande vägförvaltningarna och förläggs till

sex byggnadsdistrikt under huvudavdelningen för byggnadsproduktion.

Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig positiva till den föreslagna

organisationen men vissa erinringar har gjorts mot förslaget att ändra på

vägförvaltningarnas nuvarande funktion. Vidare har ifrågasatts om det

finns behov av en fristående ekonomisk huvudavdelning och om inte per­

sonalfrågorna i stället för att ingå i resp. huvudavdelningar borde sam­

manföras till en särskild huvudavdelning. Man har även förordat att nu­

varande försvarsbyrån och juridiska byrån får ställning i nivå med huvud­

enheterna.

För egen del ansluter jag mig i allt väsentligt till utredningens förslag.

Begränsningen av antalet huvudenheter och den vertikala indelningen av

organisationen synes sålunda väl ägnade att ge verket ökade möjligheter

att uppfylla den ekonomiska målsättning som redovisats i det föregående.

Den föreslagna organisationen medför klara gränser för ansvar och befo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

46

genheter mellan enheterna. Jag delar utredningens och flertalet remissin­

stansers uppfattning att ekonomifrågorna och den ekonomiska inriktningen

av verket är så betydelsefulla att det är motiverat med en särskild huvud­

enhet för ekonomi.

Verksamheten bör således fördelas på fem huvudenheter på sätt utred­

ningen föreslagit. Dessa bör benämnas driftavdelningen, byggnadsavdel-

ningen, tekniska avdelningen, ekonomiavdelningen och administrativa av­

delningen. Härjämte bör det såsom utredningen funnit inrättas en revisions-

sektion för kameral revision och sakrevision som är direkt underställd

verkschefen. Den nuvarande vatten- och avloppsbyrån samt länsingenjörs-

kontoren bör kvarstå oförändrade direkt under generaldirektören till den

1 juli 1967, då vatten- och avloppsorganisationen enligt vad som tidigare

anlörts överflyttas till den planerade naturvårdsorganisationen. Den nu­

varande trafikbyrån bör ingå som en särskild sektion i tekniska avdelningen.

Vägförvaltningarna och de särskilda planeringsavdelningarna i Stockholm,

Göteborg och Växjö bör underställas driftavdelningen som regional organi­

sation. Namnet vägförvaltning bör bibehållas. Däremot torde planeringsav­

delningarna i fortsättningen lämpligen kallas projekteringskontor. Kungl.

Maj :t bör liksom hittills äga inrätta ytterligare särskilda projekterings­

kontor vid behov.

Förslaget att förlägga byggnadsverksamheten till särskilda byggnads-

distrikt torde, som utredningen och många remissinstanser framhållit, ge

goda möjligheter till rationell och effektiv byggnadsverksamhet. Genom

en indelning i tillräckligt stora distrikt erhålles ökade möjligheter att ut­

jämna fluktuationer i arbetsvolymen och vidare skapas möjligheter till en

ökad konkurrens även i fråga om större byggnadsprojekt. Det synes därför

angeläget att vägverket anpassar sin organisation på byggnadssidan så att

de möjligheter till rationaliseringar tillvaratas, som utvecklingen mot större

produktionsenheter innebär. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den­

na fråga berörts även i betänkandet Vägväsendets distriktsorganisation

(SOU 1962: 46).

Innan slutlig ställning tages till hur många byggnadsdistrikt, som skall

inrättas bör bl. a. frågorna om avgränsningen av distriktens arbetsområden,

ekonomiska omslutning och stationeringsort bli föremål för närmare över­

väganden inom verket. Vidare bör i detta sammanhang även undersökas om

viss mindre byggnadsverksamhet bör ligga kvar hos vägförvaltningarna på

sätt åtskilliga remissinstanser förordat. Jag har av chefen för väg- och vat­

tenbyggnadsstyrelsen erfarit att styrelsen f. n. undersöker den lämpliga

byggnadsdistriktsindelningen på längre sikt och därmed sammanhängande

frågor och att man i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår av­

ser att framlägga förslag om hur byggnadsdistrikten successivt bör inrättas.

Redan nu bör emellertid, utan att därigenom föregripa organisationen i

stort, inrättas ett antal byggnadsdistrikt för att praktiska erfarenheter av

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

47

organisationen skall kunna vinnas så snart som möjligt. Efter samråd med

verkschefen vilt jag förorda att tre byggnadsdistrikt inrättas fr. o. m. den

1 juli 1967. Av dessa bör det ena omfatta Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs och Skaraborgs län. Stationeringsorten för detta bör vara Göte­

borg. Det andra bör omfatta Värmlands, Örebro och Kopparbergs län

och ha Karlstad som stationeringsort. Det tredje slutligen bör omfatta

Västerbottens och Norrbottens län med Luleå som stationeringsort. I övriga

län bör vägförvaltningarnas nuvarande byggnadsavdelningar tills vidare

bibehållas. De bör i fortsättningen benämnas byggnadskontor. Sådant kontor

bör inte längre sortera under vägförvaltningen utan vara direkt underställt

verkets byggnadsavdelning. De administrativa göromålen inom såväl bygg­

nadsdistrikt som byggnadskontor bör i största möjliga utsträckning utföras

av kanslienheten Aid vägförvaltningen på resp. stationeringsort.

Genom att trafikbyrån föreslås bilda en sektion under tekniska avdel­

ningen kommer denna avdelning även att få en regional organisation om­

fattande de 15 bilinspektionsdistrikten.

Avgränsningen av arbetsuppgifterna mellan och inom avdelningarna samt

sektionsindelningen av avdelningarna synes lämpligen kunna ske i huvud­

saklig överensstämmelse med utredningens förslag. De organisatoriska en­

heterna inom avdelningarna bör på central nivå benämnas sektioner eller

kontor och på regional nivå kontor. Jag har erfarit, att verket i anslutning

till sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 avser att lägga fram

förslag till sektionsindelning. I detta sammanhang vill jag emellertid ifrå­

gasätta om inte databehandlingen, som enligt utredningen föreslagits delad

mellan den tekniska och den administrativa avdelningen, bör förläggas till

endast en sektion. Det synes vidare böra övervägas att sammanföra för­

handlings- och avtalsfrågor till en sektion inom administrativa avdelningen

så att verket kommer att företrädas med önskvärd enhetlighet i dessa frå­

gor. På sikt bör den föreslagna organisationen leda till kostnadsbesparingar

och ökad effektivitet. Till en början torde dock vissa ökade kostnader eller

ökat personalbehov uppkomma.

Jag vill slutligen betona att ett bibehållande av den särskilda fondredovis­

ningen av verkets maskin- och förrådsrörelse har endast redovisningstek-

nisk betydelse. Ansvaret för t. ex. verkets maskinpark, som huvudsakligen

omfattar maskinell utrustning för vägunderhållet, bör således ligga bos

driftavdelningen.

För cheferna för avdelningarna bör som utredningen föreslagit inrättas

tre tjänster som teknisk direktör, en som ekonomidirektör och en som ad­

ministrativ direktör. I enlighet med den förhandlingsöverenskominelse som

träffats och som godkänts av riksdagens lönedelegation och Kungl. Maj :t

bör samtliga tjänster placeras i lönegraden G

8

. Anställningsformen bör

vara extra ordinarie med möjlighet dock att förordna den, som redan tidi­

gare innebar förordnandetjänst pa viss tid. böljande tjänster bär utgå ur

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

48

organisationen, nämligen en som överdirektör och souschef i Cp 3, en som

förrådsdirektör i Cp 2, tre som överingenjör i Cp 2, en som byråchef i Co 1,

en som överingenjör i Co 1 samt en som byråchef i Ce 1.

Utredningen har föreslagit att samarbetsdelegationen för vägväsendet

avvecklas i anslutning till att verket ställs under ledning av en lekmanna-

styrelse. Vissa av de myndigheter och organisationer som är representerade

i delegationen har uttalat sig för att den skall bibehållas. Enligt min mening

föreliggei vid bifall till det förslag till organisation av ledningen för verket

som framläggs inte längre behov av att ha kvar delegationen.

Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med genom­

förandet av de av mig i det föregående förordade förslagen äga föra

tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Utredningen har även behandlat vissa anslagsfrågor, utbildningsverksam­

het, rationalisering och utveckling samt trafiksäkerhetsfrågor. Remissin­

stanserna har endast i begränsad omfattning tagit upp dessa avsnitt till

granskning och endast smärre erinringar har framförts.

Som ett led i den avsedda omläggningen mot ökad ekonomisk inriktning

av verksamheten bör avlöningar och omkostnader i likhet med vad som

numera genomförts för sjöfartsverket i princip belasta skilda aktiviteter.

Jag överväger att framgent föreslå att ett för verket gemensamt förslags­

anslag för förvaltningskostnader uppföres under vilket personalkostnader

och omkostnader som ej utan vidare låter sig fördelas bör upptas. Under

detta anslag skulle redovisas sådana inkomster som inte tas till uppbörd

på riksstatens inkomstsida och som inte heller hänför sig till verkets övriga

anslag. Verkets personalförteckning bör i dess helhet redovisas under detta

anslag. Det nya anslaget bör i sin helhet avräknas mot automobilskattemed-

len sedan vatten- och avloppsbyrån utgått ur verkets organisation. Jag har

erfarit att verket i sin anslagsframställning för nästa budgetår kommer att

lämna en närmare redovisning för hur personalkostnaderna bör fördelas

på skilda aktiviteter och föreslå de åtgärder som fordras från Kungl. Maj :ts

och riksdagens sida.

Vad utredningen föreslagit om utbildningsverksamheten föranleder ingen

erinran från min sida. Den utbildning som i första hand torde komma i

fråga hänför sig till det tekniska området. Det är angeläget att verket an­

passar och samordnar sin utbildning med de möjligheter i övrigt som finns

inom samhället. Verket bör således i princip inte självt ordna sådan utbild­

ning som samhället ombesörjer i annan ordning.

Utredningens förslag i fråga om rationaliseringsverksamheten innebär

att denna fördelas på de olika avdelningarna. Några remissinstanser har

riktat vass kritik mot denna uppdelning. För egen del anser jag mig kunna

biträda vad utredningen föreslagit. Frågan om den närmare inpassningen

av rationaliseringsarbetet i den nya organisationen torde få övervägas i sam­

band med verkets förslag till sektionsindelning m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

49

Jag har tidigare behandlat verkets uppgifter i trafiksäkerhetsfrågor. I

övrigt föranleder utredningens uttalanden i de nu behandlade avsnitten inte

några erinringar från min sida.

I fråga om tidpunkten för genomförandet av den nya orga­

nisationen har utredningen föreslagit att lekmannastyrelsen skulle

träda i funktion den 1 juli 1966 samt att huvudenheterna borde vara orga­

niserade den 1 januari 1967, med reservation för den regionala organisa­

tionen inom byggnadsavdelningen. Hela omorganisationen borde enligt ut­

redningen vara genomförd den 1 juli 1967.

Enligt min mening är det angeläget att den nya organisationen genom­

förs så snart som möjligt. I några remissyttranden har uttalats tveksamhet

rörande möjligheten och lämpligheten av att genomföra de organisatoriska

förändringarna i den takt utredningen föreslagit. Bl. a. bär anförts att

omorganisationen kommer att ske under den tid förberedelsearbetet för

högertrafikomläggningen pågår. Vägverket kommer självfallet att som an­

svarig myndighet för den statliga väghållningen få betydande arbetsupp­

gifter i anslutning till omläggningen till högertrafik. Huvuddelen av de

på verket ankommande uppgifterna torde emellertid komma att utföras

inom vägförvaltningarna vilka endast i mindre omfattning berörs av om­

organisationen. Verket bör emellertid ägna särskild uppmärksamhet åt

tidsplaneringen av de åtgärder som erfordras för att genomföra trafik-

omläggningen och omorganisationen. Uppstår svårigheter i något fall bör

arbetsuppgifter avseende omläggningen till högertrafik få företräde.

Jag föreslår att lekmannastyrelsen inrättas fr. o. m. den 1 januari 1967.

Avdelningarna bör vara organiserade den 1 april 1967. Indelningen i sek­

tioner och kontor bör i huvudsak vara klar den 1 juli 1967. Jag har som

nämnts erfarit, att verket i sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68

ilägger fram närmare utarbetade förslag till indelningen i enheter inom

avdelningarna. Eventuella merkostnader till följd av den nya organisationen

kan under budgetåret 1966/67 bestridas från verkets avlönings- resp. om-

kostnadsanslag som är förslagsvis betecknade.

En tablå över det av mig förordade förslaget till organisation för statens

vägverk torde såsom bilaga 3 få fogas till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

C. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisa­

tion av väg- och vattenbyggnadsverket;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att ifråga om chefstjänste­

männen ändra personalförteckningen för verket i enlighet

med vad jag föreslagit i det föregående;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsan-

ordningar som fordras i anledning av omorganisationen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­

ställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­

delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

Tablå över väg- och vattenbyggnadsverkels organisation (den 1 april 1965)

GENERALDIREKTÖR

tö

&

a

ÖVERDIREKTOR

CENTRAL

ORGANISATION

165 tjänstemän

KONSTRUKTIONS-

BYRAN

108 tjänstemän

BYGGNADS- OCH

underh

A

llsbyr

A

n

68 tjänstemän

FÖRRADS- OCH

^verkstadsbyrA

n

105 tjänstemär.

trafikbyr

A

n

40 tjänstemän

VATTEN- OCH

AVLOPPSBYRAN

27 tjänstemän

ADMINISTRATIVA

BYRAN

106 tjänstemän

JURIDISKA

BYRAN

14 tjänstemän

FÖRSVARS-

^byrA

n

10 tjänstemän

81 tjm

Entreprenad- o.

proj. avd.

12 tjm

Byggnads-

avd.

15 tjm

Maski n-

avd.

60 tjm

Trafiksäkerhets­

frågor

4 tjm

Tekniska

vd.

10 tjm

Personal-

avd.

37

Allmänna

avd.

5 tjm

Milltär-

avd.

3 tjm

17 tjm

Konstruktions-

avd.

11 'i"

Vägunderhälls-

avd.

11 ’im

Förvaltnings-

avd.

12 tjm

Trafik­

ärenden

'5 tjm

Bidrags-

avd.

6 tjm

Kamerala

avd.

20 tjm

_

E

1

1

Beredskaps-

avd.

4 tjm

Gatucvd.

13 tjm

ings- o.

vd. 16 tjm

Beläggnings- ^

Upphandlings-

avd.

14 tjm

Bilinspek­

tionen

10 tjm

Sekretariat

8 tjm

Kontorsdrift-

avd.

44 tjm

Expedition

2

Expedition

2 tjm

Fotogrammetri,

dctcbehandl. .41 tjm

Sforbro-

cvd.

3 tjm

Geotekniska

avd.

* »jm

Sekretariat

18 tjm

Järnvägs­

ärenden

2 tjm

Planerlngs-

avd.

2 tjm

Pr'ss,la"!"" 4,jm

Sekretariat

12 tjm

forskningsevd. 4 tjm

ärenden

4 tjm

Expedition

8

Stälkontroll-

avd.

5 tjm

Utbildnings-

avd.

10 tjm

Ritkontor

37 tjm

Sekretariat

20 tjm

REGIONAL

ORGANISATION

3 planerings-

avd.

Sekretariat

17 tjm

15 Bilinspektions­

distrikt

23 Länsingenjörs-

kontor för

vatten o. avlopp

24 Väg-

förvaltningar

RATIONALISERINGS-

SAKKONTROLL-

AVD.

27 tjm AVD.

3 *im

Anm.

Överdirektören tjänstgör för närvarande utanför verket.

Antalsuppgifterna "för tjänstemännen avser antalet löne-

gradsplocerade tjänster, kontraktsanställda och arvodes-

anställda den 1 april 1965.

Projekterings-

avd.

Byggnads-

avd.

Underhålls-

avd.

Kansli-

avd.

Sekt. för

enskilda vägar

Tablå över väg- och vattenbyggnadsslyrelseutredningens förslag till organisation för statens vägverk

CENTRAL

ORGANISATION

REGIONAL

ORGANISATION

Datacentralavd

Sekretariatavd.

Sekretariatavd.

Kalkylavd.

Försvarsavd.

Informationsavd.

Utbildningsavd.

Planeringssekt.

Brosekt.

Budgetsekt.

Vägsekt.

Maskinsekt.

Gatusekt.

Programsekt.

Trafiksekt.

Redovisningssekt.

Förrådssekt.

Driftsekt.

Personalsekt.

Projekterings-

sekt.

Produktionssekt.

Revisionssekt.

24 Vägdistrikt

6 Byggnadsdistrikt

Specialsekt.

BYGGNADS-

PRODUKTION

ADMINISTRATION

EKONOMI

TEKNISKA

HUVUDAVDELNINGEN

DRIFT OCH

FÖRVALTNING

GENERALDIREKTÖR

VÄGSTYRELSEN

N)

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

siti

o ⁿ

n ^r

1

2 ⁹

å ^r

1

9

6

6

Tablå över departementschefens förslag till organisation för statens vägverk

Generaldirektören

Tekniska

avdelningen

Byggnads-

avdelningen

Drift­

avdelningen

Revisions-

sektionen

24 Vägför-

valtningar

Ekonomi­

avdelningen

3 Projek-

terings-

kontor

15 Bilin­

spektions

distrikt

Administrativa

avdelningen

Styrelsen för statens vägverk

Regional

byggnads-

organisa-

tion t. v.

bestående

av 3 bygg-

nadsdi-

strikt och

i övrigt

byggnads-

kontor hos

vägförvalt-

ningarna

o m

Cw

oj

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

2 ⁹

å ^r

1

9

6

6

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

Register

Säd.

A. Väg-och vattenbyggnadsverkets organisation.................................................... 3

I.

Inledning............................................................................................................. 3

1. Utredningsuppdraget m. m........................................................................ 3

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nuvarande organisation och ar­

betsuppgifter m. m....................................................................................... 4

II. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen............................................. 7

1. Allmänt om verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket...

7

2. Synpunkter på ny organisation................................................................ 10

3. Förslag till ny organisation ...................................................................... 15

4. Personalfrågor............................................................................................... 20

5. Utbildningsverksamhet.............................................................................. 21

6. Rationalisering och utveckling.................................................................. 22

7. Trafiksäkerhetsfrågor.................................................................................. 23

8. Genomförandet av ny organisation m. m................................................ 25

III. Yttrandena......................................................................................................... 27

B. Departementschefen................................................................................................. 42

C. Hemställan................................................................................................................. 50

Bilagal. Tablå över väg-och vattenbyggnadsverkets organisation................... 51

Bilaga 2. Tablå över väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningens förslag till

organisation för statens vägverk................................................................ 52

Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till organisation för statens

vägverk...........................................................................................................

53

ESSELTE AB. STMLM M

914572