Prop. 1966:98

('med förslag till virkes- mätningslag',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till virkes-

mätningslag; given Stockholms slott den 25 mars 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till virkesmätningslag.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny virkesmätningslag ersätter den nuva­ rande lagen om virkesmätning från år 1947. Enligt förslaget skall, liksom hittills gällt, både kvantitets- och kvalitetsmätning av köpvirke utföras ef­ ter skogsstyrelsens föreskrifter. I övrigt föreslås åtskilliga förenklingar i regleringen av virkesmätningen. Bestämmelserna avses gälla endast i fråga om sågtimmer av barrträd samt massaved. En långtgående liberalisering föreslås för att underlätta mätningsreglernas anpassning till olika bransch­ intressen. Det nuvarande systemet med statlig auktorisation av virkesmät- ningsorgan föreslås upphävt liksom det officiella besvärsinstitutet med kontrollnämnder.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 98

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall ut­ föras enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantagas från till- lämpningen av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat slag än som anges i första stycket.

2

§•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1 §, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över auktoriserad mätning som verkställts före den nya lagens ikraftträdande äga äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1966

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

4 mars 1966.

N ärvarande:

Statsministern

Erlander,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge,

Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om lag­

stiftning angående virkesmätning och anför.

Inledning

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 oktober 1960 erhöll skogsstyrelsen i

uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser och organisation

inom virkesmätningens område. Med skrivelse den 20 maj 1965 har sty­

relsen framlagt resultatet av översynen i betänkandet »Lagstiftningen om

virkesmätning och dess tillämpning» (Stencil Jo 1965: 5).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,

riksrevisionsverket, domänstyrelsen, kommerskollegium, skogshögskolan,

skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönkö­

pings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Väst­

manlands och Kopparbergs län, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Svenska

pastoratens riksförbund, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Skogs- och

Lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF),

Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska sågverksföreningars riksförbund

och Träindustrins branschorganisation (TIBO), Svenska Propsexportörer-

nas Förening samt virkesmätningsrådet, till vars yttrande anslutit sig

Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareförbund, Sveriges

Skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare,

Sydsvenska virkesföreningen, Nordsvenska virkesföreningen samt Svenska

Plywoodföreningen (i det följande gemensamt betecknade virkesmätningsrå­

det m. fl.). Kommerskollegium har bifogat yttranden av flertalet handels­

kammare.

Jag anhåller nu att till behandling få ta upp de frågor i betänkandet som

1-f

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

4

berör lagstiftningen om virkesmätning. I betänkandet framlagda förslag dels till omorganisation i skogsstyrelsen dels i vissa frågor om tillsyn och under­ visning m. m. avser jag inte att beröra i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Gällande bestämmelser

Mätning av virke innebär i regel att man med särskilda redskap bestäm­ mer yttermåtten på avverkat virke och med ledning av erhållna värden be­ räknar kubikinnehållet exempelvis i ett antal stockar eller en trave massa­ ved (kvantitetsmätning). Mätningen innefattar tillika ett bedömande av virkets beskaffenhet (kvalitetsmätning).

Försäljning av avverkat virke sker här i landet sedan länge i stor ut­ sträckning på det villkor att köpeskillingen utgår i förhållande till virkets mängd och kvalitet. Vid försäljningen avtalas då att virket senare skall in­ mätas för fastställande av köpeskillingens belopp.

Under tiden före sekelskiftet och årtiondena närmast därefter företogs mätning av försålt virke mera sällan av säljare och köpare gemensamt eller av mätare som representerade dem båda. Mätningen kom efter hand allt­ mera att ombesörjas av särskilda sammanslutningar av trävarubolag och andra större virkesköpare, s. k. virkesmätningsföreningar. En sådan för­ enings främsta uppgift var att verkställa mätning av virke som inköpts av föreningens medlemmar (köpvirke). Medlemmarna ägde genom föreningen erhålla mätning även av sådant virke som de avverkat på egna fastigheter eller på skog där de förvärvat avverkningsrätt (eget virke). Virkessäljama var emellertid inte representerade inom virkesmätningsföreningarna eller deras styrelser. Detta förhållande väckte med tiden allt större missnöje, eftersom prisbildningen på virke har samband med mätningsförfarandet och det ansågs att även säljarna av virket borde ha inflytande på mät­ ningen. Med anledning av dessa förhållanden stadgades i lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning, att Kungl. Maj :t ägde förordna att viss mätning fick ombesörjas endast av virkesmätningsnämnd, bestående av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ord­ förande.

Under de närmaste åren efter tillkomsten av denna lag ändrade virkes­ mätningsföreningarna sin organisation så att företrädare för virkessäljama och virkesköparna blev lika representerade i föreningarnas styrelser. Efter­ som huvudsyftet med lagstiftningen härigenom nåddes, blev lagen inte satt i tillämpning.

De grundläggande bestämmelserna om virkesmätning är nu meddelade i lagen den 20 juni 19^7 (nr 270) om virkesmätning. Denna lag ersatte såväl 1935 års virkesmätnmgslag som den av kristidsförhållandena under andra

5

världskriget föranledda lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestäm­

melser om mätning av ved och annat virke.

Den nu gällande virkesmätningslagen är liksom sina föregångare en full­

maktslag. Enligt lagen äger Kungl. Maj :t på särskilda skäl förordna, att

mätning av virke skall utföras enligt föreskrifter som meddelas av Kungl.

Maj :t eller skogsstyrelsen. Förordnande kan avse hela landet eller del där­

av och gäller endast i fall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för

bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet

för virkesförädling låtit avverka virket på grund av avverkningsrätt för att

använda det i denna verksamhet. Om förhållandena föranleder det, äger

Kungl. Maj :t även förordna att mätningen skall utföras av virkesmätare

som erhållit tillstånd — auktorisation — av Kungl. Maj :t eller skogssty­

relsen (auktoriserad mätning). Om visst slag av virke bör undantas från

förordnande eller andra inskränkningar behövs, skall förordnandet begrän­

sas i motsvarande mån. I särskilda fall kan skogsstyrelsen medge undantag

från förordnande (1 § första och andra styckena).

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande, genom räkning

och mätning, av virkets stycketal och dimensioner eller, om virket mäts i

travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vältor

vari virket upplagts, dels bedömande om och i vad mån virket är behäftat

med fel och vilken hänsyn skall tas därtill samt av virkets beskaffenhet i

övrigt (1 § tredje stycket).

Auktorisation som virkesmätare får meddelas endast virkesmätningsför-

ening eller annan sammanslutning med liknande syfte, vars stadgar inne­

håller föreskrift bl. a. om att virkessäljar- och virkesköparintressena skall

vara lika företrädda inom sammanslutningens styrelse och att hos samman­

slutningen skall finnas en på föreskrivet sätt sammansatt kontrollnämnd

med uppgift att pröva besvär över auktoriserad mätning. Auktorisation kan

begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas och kan när

som helst återkallas (2 §).

Skriftlig handling (mätbesked) skall upprättas över vad som förekom­

mit vid auktoriserad mätning. Besvär över sådan mätning förs hos kon­

trollnämnd inom tio dagar efter förrättningens slut. Kontrollnämndens be­

slut får ej överklagas (6 och 7 §§). Vidare innehåller lagen vissa föreskrifter

om mätningspersonal för auktoriserad mätning samt straffbestämmelser

(5 och 10 §§).

Uppsikt över mätning varom stadgas i lagen utövas av skogsstyrelsen

(9 §). Föreskrifter i fråga om kostnader för auktoriserad mätning meddelas

av Kungl. Maj :t. Närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av lagen

meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, av skogs­

styrelsen (8 och 11 §§).

Virkesmätningslagen öppnar även möjlighet för Kungl. Maj :t att förord­

na om auktoriserad mätning genom en på visst sätt sammansatt virkesmät-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

6

ningsnämnd, för vilken Kungl. Maj :t äger utfärda reglemente. Lagens be­ stämmelser om auktoriserad mätning gäller även mätning som utförs av sådan nämnd (1 § första stycket och 3 §). Har förordnande om auktorise­ rad målning meddelats, skall även annan mätning av virke än som om­ fattas av förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning, om det på­ fordras (4 §).

Något förordnande om att mätning skall ske genom virkesmätningsnämnd har hittills inte meddelats. Däremot har samtliga virkesmätningsföreningar i landet, f. n. tolv till antalet, erhållit auktorisation enligt lagen.

Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 271) med förordnande jämlikt lagen den 20 juni 1947 om virkesmätning, m. m. (förordnandekungörelsen) har Kungl. Maj :t förordnat att mätning av vissa angivna virkesslag skall ske enligt skogsstyrelsens föreskrifter, dels i fråga om köpvirke, när mät­ ningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket, dels i fråga om virke som virkesförädlare avverkat på grund av avverk­ ningsrätt, när mätning erfordras för att bestämma avverknings- eller trans­ portkostnad eller därmed jämförlig kostnad. I kungörelsen stadgas vidare att mätningen skall, med visst undantag för brännved, ske såsom auktori­ serad mätning, om det begärs av någon vars rätt berörs av mätningen.

I övrigt upptar kungörelsen bestämmelser om kostnader i anledning av auktoriserad mätning samt bestämmelser om att närmare föreskrifter an­ gående tillämpningen av virkesmätningslagen meddelas av skogsstyrelsen och att styrelsen även äger meddela vissa undantag från kungörelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Skogsstyrelsens utredning

Nuvarande förhållanden

Inledningsvis nämner skogsstyrelsen att den årliga avverkningen i landet av gagnvirke, huvudsakligen sågtimmer och massaved, numera uppgår till omkring 50 milj. skogskubikmeter, representerande ett värde av inemot 3,4 miljarder kr. Omkring två tredjedelar av denna virkesmängd inmäts genom de förutnämnda virkesmätningsföreningarna. Återstående tredjedel utgörs av köpvirke, som är föremål för mätning genom parternas försorg (privat mätning), samt av virke från industriföretagens egna skogar och avverk­ ningsrätter där föreningsmätning inte påkallas. Den virkesmätning som för­ eningarna ombesörjer motsvarar över 220 000 mätningsuppdrag varje år. Huvuddelen härav utgörs av s. k. frivillig föreningsmätning medan den auktoriserade mätningen upptar en obetydlig andel, under perioden 1957— 1963 endast 25 uppdrag per år. Med ledning av statistiska uppgifter från virkesmätningsföreningarna beräknar styrelsen att säljares och köpares

7

sammanlagda totala kostnader för virkesmätningen uppgår till mellan 6

och 10 % av försäljningspriset för virket.

De parter på virkesmarknaden som berörs av bestämmelserna om virkes-

mätning är, fortsätter styrelsen, på sälj arsidan i första hand det störa an­

talet privata skogsägare och de över hela landet förekommande skogsägar-

föreningarna, vilka tillsammans representerar den övervägande delen av

det saluförda virket. Härtill kommer domänverket och andra skogsförvalt-

ningar av mer eller mindre allmän typ. På köparsidan uppträder i begrän­

sat antal de stora virkesförädlande bolagen samt en mängd företag av

mindre format i ett flertal branscher med produktionen baserad på virke.

Köpare av skogsprodukter som inte i någon form förädlas, exempelvis stol­

par, pålar o. d., tillhör många förbrukarkategorier. Vissa specialsortiment

har i inte ringa utsträckning utländska avnämare.

På den skogliga arbetsmarknaden gäller enligt styrelsen att nära nog

allt arbete med avverkning och transport av virke betalas efter utförd ar­

betsmängd. Växlande metoder används härvidlag, men i betydande ut­

sträckning frikopplar man numera i skogsavtalen, i synnerhet i Norrland,

arbetsmätningen från den egentliga virkesmätningen.

I betänkandet redogörs för virkesmätningsföreningarna och deras verk­

samhet. För flertalet föreningar gäller att till medlem kan antas fysisk eller

juridisk person som driver handel med skogsprodukter. Samtliga föreningar

är auktoriserade enligt lagen om virkesmätning. Styrelserna består sålunda

av lika antal representanter för köpare och säljare samt av en opartisk

ordförande. Mätningspersonalen antas av föreningens styrelse och har i re­

gel såväl formell som reell kompetens att utföra även auktoriserad mätning.

Enligt sina stadgar skall föreningarna fortlöpande kontrollera sin mätnings-

verksamhet. Dessutom kan särskild kontroll utföras på begäran av köpare

eller säljare. I den för detta ändamål upprättade interna organisationen hos

varje förening ingår i regel ett antal särskilda kontrollanter. Kontrollverk­

samheten tillmäts inom föreningarna stor betydelse och den utgör även en

förutsättning för att skogsstyrelsen kunnat bedriva sin inspektionsverksam­

het i relativt begränsad omfattning. Den personal för intern inätningskon-

troll som föreningarna sålunda tillhandahåller bör, framhåller styrelsen,

inte förväxlas med de kontrollnämnder som enligt lagens auktorisations-

villkor skall finnas hos varje förening för att pröva besvär over auktorise­

rad mätning. Dessa nämnder träder ytterst sällan i funktion, enligt styrelsen

endast i två fall sedan år 1947.

Av föreningarna utförd mätning har, som nämnts, karaktären antingen

av frivillig mätning eller i ett fåtal fall av auktoriserad mätning. Mellan de

båda mätningstyperna föreligger endast smärre formella skillnader. Sjalva

mätningsförfarandet vid auktoriserad mätning följer samma regler som vid

vanlig mätning och den auktoriserade mätningen har främst den betydelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

att det endast är sådan mätning som kan överklagas genom hänvändelse till kontrollnämnd.

Virkesmätningsrådet som bildades år 1941 är ett enskilt organ för vid­ gat samarbete mellan mätningsföreningarna och andra intressenter på virkesmatningens område. I en redogörelse för rådets sammansättning och funktioner meddelar styrelsen att varje virkesmätningsförening i rådet har företrädare for köpare och säljare. I rådet ingår även representanter för domänstyrelsen, skogsindustrin, skogsägarföreningarna och sågverken. Rå­ det har under de gångna åren bedrivit en omfattande verksamhet för att bl. a. främja ändamålsenlig virkesmätning och stimulera en god virkesvård och är särskilt inriktat på att därvid beakta de krav som utvecklingen inom skogsbruket och skogsindustrin föranleder. Rådet utför eller medverkar i utredningar och undersökningar av betydelse för virkesmätningen samt re­ presenterar virkesmätningens intressen inför myndigheter och organisa­ tioner.

Bland skogsstyrelsens huvuduppgifter på virkesmätningens område in­ går främst att utfärda nya eller ändrade mätningsföreskrifter. De föregås enligt styrelsen i regel av ingående utredningar och andra förberedelser så­ som överläggningar med representanter för köpare och säljare, provmät­ ningar, provsågningar, försökskokningar av massaved och andra tekniska undersökningar. Mätningsföreskrifterna publiceras i tryckta cirkulär som distribueras till myndigheter och enskilda intressenter. Föreskrifterna om­ arbetas tid efter annan, i allmänhet efter förslag av virkesmarknadens par­ ter.

Undantag från bestämmelserna om virkesmätning får i viss utsträck­ ning meddelas av skogsstyrelsen. Dispensverksamheten betingas enligt sty­ relsen i regel av köpares eller säljares speciella önskemål i fråga om virket. Dispensärendena brukar tillfälligt öka i antal i samband med att nya mät­ ningsföreskrifter utfärdas. Antalet dispensärenden är i genomsnitt omkring 60 per år.

Behovet av mätningsregler

I betänkandet redovisar skogsstyrelsen det huvudsakliga utfallet av två brett upplagda enkäter i frågor om virkesmätningslagstiftningen och dess tillämpning. I den ena har ett stort antal av virkesmätningen berörda myn- digheter, organisationer och övriga intressenter uttalat sig med anledning av- förfrågningar som gjordes av 1955 års skogsvårdsutredning. I den andra har skogsstyrelsen under åren 1962—63 ånyo inhämtat upplysningar från hu­ vudparten av dessa intressenter.

Inledningsvis erinrar skogsstyrelsen om att det i förarbetena till den nu­ varande virkesmätningslagen betonas att mätningen är av intresse inte en­

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

9

bart för den direkta uppgörelsen enskilda parter emellan utan också for

handeln med virke i övrigt. Vidare uttalas där följande.

Enhetlig och korrekt utförd mätning underlättar en sund prisbildning

och är därigenom ägnad att öka möjligheterna till en fördelaktig avsätt­

ning av virket. Överläggningar om virkespriser samt upprättande av pris-

och värdekalkyler kan ske betydligt enklare, om virket inmats pa ett lik­

artat sätt. I den mån större enhetlighet kan åstadkommas pa detta område,

försvåras också möjligheterna att bedriva illojal konkurrens genom att be­

gagna ett svåröverskådligt prissättningssystem.

Ett ändamålsenligt organiserat virkesmätningsförfarande har aven di­

rekt nationalekonomisk betydelse. Väl avvägd mätning utgör en förutsätt­

ning för ändamålsenlig aptering av virket. En förbättring av inatningssyste-

met kan också bidraga till ett större uttag av gagnvirke ur skogen Genom

ett rationellt mätningssystem undviks vidare ett onödigt slöseri med skogs­

tillgångarna som består i att värdefullare virkessortiment kommer till an­

vändning när mindre värdefulla sådana bör utnyttjas. Vinsterna harav

framträder för skogsägaren i form av ökat rotvärde, för skogsindustrin

genom bättre sortering av råvarutillgångarna samt för landet i dess helhet

genom stigande avkastning av skogen.

I fråga om betydelsen av en central reglering av virkesmätningen sam­

manfattade, enligt styrelsen, 1955 års skogsvårdsutredning resultatet av

sina förfrågningar hos berörda intressenter sålunda.

Eftersom större delen av skogarna inte ägs av den virkesförädlande in­

dustrin kommer virkesmätningen även framgent att vara ett betydelsefullt

led i produktionskedjan. Så är fallet inte bara genom att mätningen ligger

till grund för den ekonomiska uppgörelsen mellan skogsägarna och mdu-

strin utan också därför att mätningsbestämmelserna tillsammans med pris­

sättningen i viss mån styr produktionsinriktningen i skogsbruket. En önsk­

värd jämn och god avsättning för skogsbrukets olika produkter framjas

om industrin och andra konsumenter får virket tillrett med hänsyn till

dess användning och om leverantörerna vet att virket blir inmätt och be­

dömt på ett allmänt känt, i möjligaste mån likartat sätt. Liksom i fråga

om andra varor bör mätningen av skogsprodukter såvitt möjligt vara lik­

artad och rättvis och konkurrensen yttra sig i prissättningen. Detta kan

man nå genom att tillämpa mätningsregler som med hänsyn till virkets an­

vändning är väl avvägda, rättvisa och enkla så att varje leverantör forstai

dem och rättar sin skogsvård och aptering därefter. Stora värden kan däri­

genom vinnas. Det är vidare viktigt att bestämmelserna är stabila och inte

alltför mycket svänger med förändringar i virkeskonjunkturerna. För skogs­

hushållningen är det av värde att åtminstone de viktigaste sortimenten sa

långt möjligt standardiseras genom likformiga mätningsregler. Samtidigt

måste de smidigt kunna anpassas efter klara tendenser till lörändrade krav,

som inte är betingade av enbart tillfälliga förhållanden.

Skogsstyrelsen nämner vidare att skogsvårdsutredningen fann de uttalade

önskemålen i stort sett tillgodosedda genom den gällande virkesmätnings-

lagstiftningen. Utredningen avgav även det generella omdömet att lagstift-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

ningen hade säljarnas, köparnas och arbetstagarnas förtroende. Flertalet instanser hade betonat att lagregleringen i avsevärd grad bidragit till att skapa ordning och reda på virkesmätningens område. Utredningen påpeka­ de även att vissa undersökningar och ändringar av mätningsmetoderna som skogsstyrelsen verkställt medfört att industrin kunnat tillföras avsevärda kvantiteter fullgod råvara som på grund av olämpliga mätningsregler tidi­ gare blivit liggande kvar i skogen.

Materialet i den av skogsstyrelsen år 1962—63 genomförda enkäten ut­ visar enligt styrelsen att de av virkesmätningen direkt berörda intresse­ grupperna genomgående anser att ordning och reda på ifrågavarande om­ råde även i fortsättningen befrämjas av att det existerar gemensamma, i görligaste mån enkla mätningsregler. Dessa bör gälla landet i dess helhet eller delar darav, omfatta de viktigaste virkessortimenten samt anpassas till utvecklingen inom skogsbruk och skogsindustri och till parternas behöriga intressen. Lämpligt utrymme för överenskommelser i mätningshänseende mellan parterna anses emellertid böra finnas.

Skogsstyrelsen uttalar att den för egen del i det väsentliga ansluter sig till den uppfattning som dels framförts av 1955 års skogsvårdsutredning och dels kan utlasas i de senaste enkätsvaren. De i förarbetena till den nuvarande virkesmätningslagstiftningen gjorda uttalandena om nyttan i skilda avseenden av ordnade mätningsförhållanden finner styrelsen alltjämt i huvudsak vara aktuella. Styrelsen anser sålunda att mätningsregler av i huvudsak den allmänna innebörd som anförts bör vara ägnade att befordra och vidmakthålla tillfredsställande förhållanden på virkesmarknaden till gagn för både de närmaste intressenterna och det allmänna. En återgång till gamla tiders fria matning kan inte försvaras med några bärande skäl. Reglerande enhetliga mätningsbestämmelser hör således enligt styrelsens mening alltjämt finnas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Behovet av fortsatt lagstiftning

Mot bakgrunden av nyssnämnda uttalanden och de resultat som ifråga­ varande enkäter gett diskuterar skogsstyrelsen i betänkandet behovet &av en fortsatt lagstiftning på virkesmätningens område. I betänkandet anförs därvid i huvudsak följande.

Tiden efter tillkomsten av 1947 års lag om virkesmätning kännetecknas av att både skogsbruket och skogsindustrin genomgått en mycket stark ut­ veckling. Skogsbruket har genom mekaniseringen trätt in i en fas som allt­ mer skiljer sig från tidigare förhållanden. De mindre skogsägarnas intresse för och kunskap om skogsvård, avverkning och virkesaffärer har avsevärt förbättrats samtidigt som organisationssträvandena inom skogsbruket tagit sig uttryck i en alltmer utbredd samverkan över ägogränserna. Skogsindu­ strin har varit föremål för en genomgripande rationalisering och produk­

11

tionsutvidgning. Virkesmarknaden präglas av en viss koncentration, även

om antalet säljare och vissa kategorier köpare alltjämt är mycket stort. De

särskilda virkespartier som fors ut och omsätts på marknaden förefaller att

bli större. Härtill kommer att mätning genom virkesmätningsföreningarna

efter hand ökar avsevärt, framför allt i landets södra delar där denna mät-

ningsform är en relativt sen företeelse. Den genom föreningarna organise­

rade opartiska mätningen har utvecklats och den fria mätningen förbättrats.

Föreningarna har arbetat synnerligen effektivt för att i mätningshänseende

åstadkomma stadga inom virkesmätningen. Föreningarna och deras funk­

tioner är en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av statsmakternas

dispositioner på virkesmätningens område.

Skogsstyrelsen framhåller att virkesmätningen inte undgått att röna in­

flytande av de ändrade förhållandena. Tid efter annan har styrelsen visser­

ligen meddelat reviderade eller nya föreskrifter i syfte att vinna erforderlig

anpassning. Den aktuella situationen och den väntade utvecklingen inom

området motiverar emellertid en omprövning av den nuvarande virkesmät-

ningsregleringen.

I frågan om behovet av fasta virkesmätningsregler även i fortsättningen

bör tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder eller om uppgiften att skapa

sådana regler skall lämnas öppen för enskilt initiativ anför styrelsen i

huvudsak följande.

Ekonomisk verksamhet bör principiellt vara fri från statlig eller annan

reglering i största möjliga utsträckning. Virkesmätningslagstiftningen, som

år 1935 kom till för att avhjälpa särskilda missförhållanden, har successivt

fått en allt vidare innebörd och verkningskrets. Den nuvarande virkesmät-

ningslagen bygger på tankegångar och erfarenheter från 1940-talet och på­

verkades av kristidshushållningen i vårt land och en del andra mera sär­

präglade omständigheter under och omedelbart efter andra världskriget.

Situationen är således numera i många avseenden en helt annan än vid

utgångsläget för såväl 1935 års lag som 1947 års lag. Det kan mot denna

bakgrund övervägas att avveckla lagstiftningen.

Av svaren i de enkäter som skogsstyrelsen redogjort för i sitt betänkande

kan enligt styrelsen klart utläsas att den förhärskande uppfattningen bland

olika intressentgrupper är att en statlig reglering på detta fält alltjämt till­

godoser ett viktigt behov. Från ansvarigt håll bland de av mätningen direkt

berörda grupperna har inte satts i fråga annat än att det alltjämt behövs

en lagstiftning för att åtminstone i stort reglera villkoren för virkesmät-

ningsverksamheten. Något förslag att på annat sätt effektivt möta behovet

av fasta mätningsregler har inte förts fram. Av i huvudsak samma skäl

som vid senaste lagstiftningstillfälle anses vidare det allmännas intresse av

vissa garantier för ordnade virkesmätningsfunktioner fortfarande stå kvar.

För en sådan ordning talar enligt styrelsen även den omständigheten alt de

härmed förenade, nationalekonomiskt betydelsefulla virkesliushållnings- och

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

12

virkesvårdsmomenten framdeles kan komma att få väsentligt ökad angelä- genhetsgrad med hänsyn till råvarubasens begränsning samt skogsindu­ strins produktionsutvidgningar och växande virkesbehov. Rationell virkes- mätning befrämjar såväl en ekonomiskt och tekniskt riktig framställning av skilda sortiment som en lämplig behandling av virket vid transport och lagring.

På grund av det anförda och med hänsyn till egna erfarenheter under en lång följd av år uttalar skogsstyrelsen som slutsats att virkesmätningsverk- samheten i landet även i fortsättningen bör beredas den fasthet som vinns genom särskilda lagstiftningsåtgärder.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Skogsstyrelsen utgår från att det huvudsakliga innehållet i nuvarande lag alltjämt bör kunna tjäna syftet att upprätthålla ett väl avvägt och ut­ format system av såvitt möjligt stabila och ändamålsenliga regler för vir- kesmätning. Enligt styrelsen bör lagen alljäint ha karaktär av en fullmakts­ lag med befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att virkesmätning skall utföras i enlighet med föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller skogs­ styrelsen. Lagen bör avse endast sådan mätning som skall ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Den nuvarande bestämmelsen om att från avverkningsrätt härrörande virke som är avsett för egen förädling skall mätas enligt utfärdade föreskrifter har på grund av utvecklingen kom­ mit att sakna nämnvärd praktisk betydelse. Styrelsen föreslår därför att denna bestämmelse i lagen utgår. Definitionen av mätningsbegreppet bör moderniseras men mätningen liksom enligt nuvarande lag fortfarande avse bestämmande av såväl kvantitet som kvalitet. Möjligheten för Kungl. Maj :t att under vissa omständigheter föreskriva obligatorisk mätning genom auk­ toriserad mätare eller särskilt tillsatt virkesmätningsnämnd anser styrelsen inte längre erforderlig. Auktorisationsinstitutet bör dock enligt styrelsens förslag bibehållas och begreppet auktoriserad mätning utvidgas. Vidare bör möjligheten att överklaga sådan mätning finnas kvar medan helt nya, av statsmedel bekostade organ bör inrättas för att pröva besvären.

De många ändringar som skogsstyrelsen sålunda anser bör göras i gäl­ lande lagstiftning har styrelsen närmare redovisat i förslag till en ny lag om virkesmätning samt till en ny kungörelse i ämnet. Dessa författnings- förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Som framgår av styrelsens författningsförslag avses att styrelsen liksom hittills skall bemyndigas utfärda de närmare reglerna om hur virkesmät- ningen skall utföras. Oaktat den föreslagna lagtexten har en sådan utform­ ning att Kungl. Maj :ts bemyndigande omfattar allt slags virke, föreslås i be­ tänkandet en begränsning av de virkessortiment för vilka reglerna skall gälla. Styrelsen anför.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 98 år 1966

13

Enligt nu gällande ordning är mätningen reglerad inte bara i fråga om

de stora huvudsortimenten sågtimmer och massaved utan också beträffande

ett betydande antal andra gagnvirkesslag av särskilt lövträd. För dessa se­

nare sortiment företer kraven på virket en så rik variation att det enligt

styrelsen inte torde vara nödvändigt att upprätthålla mätningsregleringen.

Inte heller handeln med brännved synes under nuvarande förhållanden vara

i behov av mätningsföreskrifter. Tvingande mätningsbestämmelser bör så­

lunda behållas endast för huvudsortimenten av barrträd (sågtimmer och

massaved) samt massaved av lövträd. Sistnämnda virkesslag ökar i bety­

delse för cellulosaindustrin och mäts f. ö. efter liknande regler som till-

lämpas för massaved av barrträd. Med tanke på det behov av en utsträckt

mätningsreglering som kan föreligga vid en krissituation bör dock även

kluvet virke och flis kunna i förekommande fall bli föremål för reglering i

mätningshänseende. Sågat virke avses däremot inte alls falla in under lag­

stiftningen.

Med valet av virkessortiment sammanhänger grundprinciperna för

mätningsreglernas omfång. De riktlinjer som skogsstyrelsen

därvid är beredd att följa anger styrelsen sålunda.

Föreskrifter av tvingande natur för huvudsortimenten bör gälla blott

grundreglerna för mätningen samt vissa detaljer av mera ingripande bety­

delse från allmän synpunkt eller för de av mätningen närmast berörda.

Föreskrifterna bör innehålla nödvändiga bestämmelser om hur visst sorti­

ment bör vara beskaffat, hur det skall uppräknas, mätas, kvalitetsbedömas,

volymberäknas och redovisas; vågning bör också uppmärksammas. Inom

ramen för lagstiftningens huvudprinciper bör parterna i lämplig utsträck­

ning kunna träffa överenskommelse om mätningsregler. Detta förutsätter

att de utfärdade mätningsföreskrifterna inte är strängare eller mera de­

taljerade än nödvändigt. Noggrannhetskraven skall anpassas till ändamålet.

Föreskrifterna bör inte heller omfatta annat än vad som är oundgängligt

för mätningsarbetets behöriga genomförande. Allmän riktpunkt i tekniskt

hänseende för bestämmelserna bör vara förhållandena vid moderna föräd-

lingsverk och användningsmetoderna. Föreskrifterna bör fortlöpande om­

arbetas i den mån de inte automatiskt kan anpassa sig till mera påtagliga

och allmänna förändringar inom skogsbruket och skogsindustrin eller till

utvecklingen inom teknik och metodik för virkesmätning.

Ordningsregler och bestämmelser av mindre vikt vid mätning av huvud­

sortimenten samt mätningsregler över huvud taget i fråga om andra virkes­

slag än som ingår i huvudsortimenten bör enligt styrelsen i lämplig utsträck­

ning kunna meddelas av mätningsföreningarna i samarbete med virkes-

mätningsrådet. Det är emellertid av vikt att även sådana regler i möjligaste

mån blir enhetliga. Det kan vara av betydelse för virkeshandeln att det dess­

utom finns centralt utfärdade mätningsregler av normerande och rekom­

menderande art som vid behov kan tjäna till vägledning för parterna och i

viss utsträckning styra utvecklingen.

Till närmare motivering av förslaget alt mätningsreglerna skall vara

tvingande för parterna även i fråga om kvalitetsbedömningen an­

för styrelsen i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr !)8 år 1966

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Förutom bestämmelser om måttagning och volymberäkning har mätnings- föreskrifterna hittills innehållit regler även i fråga om kvalitetsbedömning. Fastställande av virkets beskaffenhet, vari som en viktig del ingår kvalitets­ bedömning och kvalitetsbehandling, torde vara en virkesmätares svåraste uppgift. Att med hjälp endast av yttre tecken på en stock eller i vissa fall genom borrning kunna någorlunda tillförlitligt avgöra utbredning och kon­ sistens av invändiga fel ställer störa krav på mätarens kunnighet och er­ farenhet särskilt i fråga om sågtimmer. Man kan därför inte begära lika god säkerhet i denna bedömning som i måttagningen. Emellertid är en stocks kvalitet till betydande del avgörande för dess värde som råvara. Kvalitets­ bedömning av massaved är i allmänhet lättare än i fråga om sågtimmer. Proceduren är där mindre tidskrävande och verkar knappast fördyrande på mätningen. Det är enligt styrelsen således nödvändigt att behålla kvalitets­ bedömningen med dess ofullkomligheter som en del av virkesmätningen.

Styrelsen anser vidare att övervägande skäl principiellt talar för att till- lämpa kvalitetsbedömning på allt saluvirke för vilket mätningsbestämmel- ser utfärdas. I enkätsvaren och i andra sammanhang har emellertid från flera håll uttalats att det är onödigt kostsamt med en ingående kvalitetsbe­ handling av sågtimmer när kvalificerade parter kommit överens om en er­ sättning för virket som grundar sig på förenklad kvalitetsbedömning. Skogs­ styrelsen anser dock att även reglerna om kvalitetsbedömning i princip bör vara tvingande. Liksom f. n. måste möjlighet till individuell dispensgivning finnas. För att enklare kunna tillmötesgå nyssnämnda önskemål bör dock styrelsen för hela eller delar av landet kunna medge generella undantag från föreskrivna regler i fråga om kvalitetsbedömning av sågtimmer. Som förutsättning härför bör gälla att parterna dels uttryckligen avtalat om ett enklare förfarande dels fyller andra kvalifikationsvillkor som det kan finnas skäl att uppställa.

Skogsstyrelsens förslag innefattar, som tidigare framgått, även ett upp­ hävande av möjligheten för Kungl. Maj :t att förordna om obligatorisk v i r- kesmätning genom auktoriserat organ. Styrelsen konsta­ terar till en början att Kungl. Maj :t hittills inte funnit anledning att på­ bjuda sådant obligatorium i vidare mån än som följer av 3 § förordnande­ kungörelsen, där det stadgas att virkesmätning enligt skogsstyrelsens före­ skrifter skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare, om det påfordras av den vars rätt berörs av mätningen. Med sistnämnda undantag föreligger således, påpekar styrelsen, full frihet för vem som helst att utföra virkes­ mätning enligt gällande mätningsregler. Det skulle, säger styrelsen,

rimma

illa med strävandena att förenkla mätningslagstiftningen att nu slopa denna frihet och förordna om ett ovillkorligt obligatorium. Någon formlig framställning om sådant förordnande har inte gjorts sedan lagens tillkomst och det finns, framhåller styrelsen, sannolikt inte inom intressentkretsen något underlag för en så omvälvande reform. Med hänsyn härtill bör det enligt styrelsens uppfattning inte heller längre vara nödvändigt att bibe­ hålla möjligheten till obligatorisk auktoriserad mätning.

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Om sålunda nämnda bestämmelse i lagen slopas såsom obehovlig bor, fortsätter styrelsen, i stället vissa åtgärder vidtas för att utveckla och stödja den ordnade, frivilliga mätningen. Med hänsyn till den betydelse virkesmät- ningsföreningarna kan beräknas fa i framtiden for att vidmakthålla och ut­ veckla en god ordning på virkesmätningens område och det angelägna i att virkesmätning utförs av opartiska organ i största möjliga utsträckning anser styrelsen att dessa föreningar alltjämt bör beredas stöd från det allmanna via ett fortsatt statligt auktoriseringsförfarande. Auktorisationsinstitutet torde nämligen vara en värdefull tillgång för att bevara stadga och för­ troende på virkesmarknaden. Bland villkoren för auktorisation bör då enligt styrelsen ingå bl. a. skyldighet att i fråga om de sortiment som berörs av regleringen utföra virkesmätning på begäran av envar vars ratt berörs av

mätningen.

Såvitt styrelsen kan bedöma finns det inte längre anledning att upprat - hålla nuvarande ordning med den av auktoriserad förening utförda föi- fattningsmässigt reglerade mätningen uppdelad i två typer, frivillig resp. auktoriserad. Varje slags mätning genom föreningen bör självfallet ut­ föras med samma sakkunskap, omsorg och oväld. Styrelsen föreslår där­ för att all virkesmätning som utförs av auktoriserat organ och som måste följa författningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktoriserad. Enligt förslaget är sålunda mätning som utförs av auktorise­ rat organ inte att anse som auktoriserad, om mätningen avser virkessorti- ment eller virke från virkespost som inte omfattas av lagstiftningen.

Redan tidigare har nämnts att virkesmätningsföreningarna utövar egen kontroll av mätningar utförda av deras personal. Denna kontroll- och till­ synsverksamhet torde enligt skogsstyrelsen i det väsentliga fungera till­ fredsställande. Styrelsen anser att verksamheten får ökad betydelse om all författningsreglerad föreningsmätning skall utgöra auktoriserad mätning.

Oaktat en mätningsförrättning i regel berör motstående intressen och ofta innebär avgöranden av stor ekonomisk räckvidd har, som redan nämnts, en­ ligt redogörelsen i betänkandet auktoriserad mätning kommit till använd­ ning i relativt sett mycket liten utsträckning och antalet fall av klagan över dylik mätningsförrättning varit så få att besvarsinstitutet i reali­ teten upphört alt fungera. Bland orsakerna härtill framhålls i betänkandet dels att klagoproceduren är väl omständlig och alltför tidskravande dels att den förutnämnda interna kontrollen inom virkesmätningsföreningarna är rätt ingående. Virkesmätning är, fortsätter styrelsen, en i och för sig sa pass krävande uppgift alt inte ens påtagliga fel alltid kan undvikas. Härtill kommer alt felmöjligheterna ökas genom att mätarna måste bedriva sitt arbete i raskt tempo för att hålla kostnaderna nere samt att arbetsplatser­ na i regel är mycket spridda. Tillgång till en besvärsmöjlighet bör därför finnas. Skogsstyrelsen, som på anförda skäl avvisar tanken att återgå till den i 1943 års lag föreskrivna ordningen med skogsstyrelsen som fullföljds-

16

instans, framlägger i betänkandet ett förslag om att ombilda kontrollnämn­ den och ge den en rörligare form. På sätt närmare framgår av de till betän­ kandet togade författningsförslagen skall all mätning som auktoriserat organ utför enligt föreskrifter grundade på lagen, dvs. all auktoriserad mät­ ning, få överklagas till en särskild s. k. skiljenämnd. De nuvarande kon- trollnamnderna, en vid varje auktoriserad förening, ersätts med fyra över landet fördelade fristående skiljenämnder, varje nämnd sammansatt efter ärendets beskaffenhet i det enskilda fallet. Rätt att föra talan mot auk­ toriserad mätning skall enligt förslaget tillkomma envar utan begränsning och klaganden skall inte behöva visa att han har ett rättsligt intresse i sa­ ken. Styrelsen anser att det inte föreligger någon risk för att klagorätten än­ dock skall missbrukas. Rätten att föra talan är däremot, som nämnts, in­ skränkt till auktoriserad mätning. Besvär skall således inte få föras över mätningsförrättning som annan än auktoriserad virkesmätare utfört eller som avser virkessortiment eller virkespost som inte skall inmätas efter de tvingande regler som utfärdats med stöd av virkesmätningslagstiftningen. Bevärstiden töreslås bli tio dagar efter förrättningens avslutande. Liksom enligt nuvarande lag skall enligt förslaget s. k. mätbesked upprättas över auktoriserad mätning. Besvärstiden skall räknas från det sådant mätbesked utfärdats och avsänts till sakägarna från den auktoriserade sammanslut­ ningen.

I fråga om kostnaderna för besvärsförfarandet anför styrelsen följande.

Med hänsyn till att den föreslagna s. k. skiljenämndens arbete avser att utgöra en kontroll över uppdrag som enskilt organ utfört på beställ­ ning av virkesköpare eller virkessäljare skulle det ligga nära till hands att nämndens kostnader i huvudsak bestreds av den som påkallat prövning. Kostnaderna, som omfattar arvoden, dagtraktamenten och reseutgifter m m kan emellertid många gånger beräknas uppgå till belopp som inte står i rim­ lig proportion till det inmätta virkespartiets värde och framför allt inte till vad den klagande avser att vinna genom besvären. Skulle klaganden kunna bli skyldig till att svara för dessa kostnader, finns det anledning anta att overklagningsmöjligheten inte skulle utnyttjas av dem som är intresserade av resultatet av dylik mätning. Särskilt gäller detta virkespartier som inte representerar ett större värde. Styrelsen anser med hänsyn härtill och till svårigheten att vinna en praktiskt lämplig lösning av frågan om parts an­ svar för skiljenämndens kostnader och möjligheten att av motparten er­ hålla ersättning för utgifter att skiljenämndens kostnader bör bestridas av statsmedel. En sådan lösning synes också ligga i linje med det allmännas in­ tresse av att opartisk mätning utförs i största möjliga utsträckning. Sty­ relsen räknar dock inte med att något mera betydande antal besvär är att emotse.

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

17

Remissyttrandena

Behovet av mätningsregler med stöd av lagstiftning

Skogsstyrelsens bedömning att förhållandena på virkesmarknaden kräver

reglerande enhetliga bestämmelser om virkesmätning ar enligt remissinstan­

sernas samstämmiga uppfattning riktig. Även i frågan om atl-dessa reg;er

bör utfärdas med stöd av lagstiftning samt att skogsstyrelsen skall anfortros

uppgiften att utfärda reglerna är remissinstanserna enhälligt av samma

mening som den som redovisas i betänkandet. Sveriges Skogsagarefor-

eningars Riksförbund

understryker dock i sitt yttrande svårigheterna att

långsiktigt bedöma behovet av den föreslagna lagstiftningen och anser att

denna kan komma att behöva ånyo övervägas om nagra ar.

De grundläggande förslagen i betänkandet omfattas i de allra flesta -

missyttrandena med allmänt gillande. Särskilt hälsas med tillfredsställelse

att förslagen innefattar en liberalisering av gällande virkesmatningsregle-

ring En dylik Liberalisering anses stå i god samklang med den fortlöpande

snabba rationaliseringen inom skogsbruket och skogsindustrin. Svens a

sågverksföreningarnas riksförbund anser att vissa skal talar för en längre

gående liberalisering men biträder förslaget som en övergångsform, doc

med det förbehållet att skogsstyrelsen får i uppdrag att utan rojsm

reda bl. a. mätningsväsendets framtida organisation. Ytterligare lättnader

efterlyser skogsvårdsstgrelsen i Blekinge lån som anser att det bor över­

vägas om inte virkesmätningsföreningarna (med besvarsinstans) samt

parnas och säljarnas egna organisationer med lag och tillampmngsforeskn

L som grund själva bör kunna lösa alla eventuellt uppkommande problem

utan övervakningsmyndighet.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Förslaget att i den nya lagen lämna mätning av virke från egen skog och

virke från avverkningsrätt (rotköpt virke) utanför tillämpningsområdet

tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Vissa erinringar har dock

förts fram. Sålunda anser skogshögskolan

att tvingande allmanna bestäm­

melser rörande kvantitetsbestämning bör utfärdas för all virkesmätning. Li -

“ande uppfattning uttalar Svenska LastleatikMlägaeeférbundet Skags-

värdsstJLn i Kronatergs län

önskar författningsenligt befästa regler aven

för volymmätning av rotstående skog. Frågan om rotposterna har uppmärk­

sammats även av Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund

som noterar

att frågan om bestämmande av kvantitet och kvalitet i fråSa 0I" r° P°S*

nu liksom tidigare lämnats utanför lagstiftningen. Det kan enligt förbundet

konstateras att huvudparten av virkesforsaljnmgarna sker i form av

18

somehrifrahdM""r “V FÖr deSSa StOI“ virkesoverlätelser finns inga som helst enhetliga regler ens för bestämmande av den ungefärliga kuhikmassan. Mättagningen sker pi ef, ej kontrollerbar, sa„ och sälånda “e

säkerhet som pa något sätt motsvarar mätningen vid överlåtelser

enl etefTslV1 t" fFOrblmdert Ullägger d°Ck att det 1 0ch med en lagstiftning

gt förslaget finns en försäljningsform som ger trygghet för korrekt

matnmg, nämligen leveransvirkesalternativet. Det är enligt förbundet sam- tidi t angelaget att tillämpningen av lagen inte påverkar eller snedvrider valet av leveransform.

Begränsningen av antalet virkessortiment, för vilka tvingande vTt2 rn terf,Ska11 UtfärdaS’ tm sågtimmer av barrträd samt massa- ved tillstyrks av de flesta remissinstanserna. För att förhindra kringgående

v vir esma mngslagstiftningen anser virkesmätningsrådet m. fl. det emel­ lertid nödvändigt, att de avsedda sortimenten klar" definiera/ i lagtexten

och att därvid lagstiftningens räckvidd bl. a. utsträcks något utöver de tra- trJHr gTanfSerna for Begreppet sågtimmer. Även ULF och Svenska Last-dennieraT ^ UnderStryker vikten - «« berörda sortiment klart

mening 1 frå«a om kvalet av virkes-

sortiment. Skånes handelskammare anser, med instämmande av kommersför ZUm’ aatt ,tVmgande föreskrifter för kvantitetsbestämning bör gälla

Z

t t/Tinar volymen ligger till grund för bestämmande av veder­

laget. Detta skulle förhindra oreda inom virkeshandeln samt fördyring och

ZrgZlniZa °T ™keSredovisning- Skogsvårdsstyrelsen i Krono-

rundvirke och f ^ ^ ^ ^ tiU nytta bäde för handeln med

undv rlre och för alla som skall erlägga eller motta ersättning för avverk-

g eller transport av rundvirke, om det fanns vissa grundläggande regler för volymmatnmg av allt rundvirke vilka hade en genom författning befäst stallning. Svenska Propsexportörernas Förening anser att enhetlig mätning ar av största vakt vid export, eftersom den utländske köparen förväntar sig att likartade sortiment är inmätta efter samma principer, oavsett från vilket

thstnk, varorna skeppas. Mätningsföreskrifterna

nL,e

därför

uZpas

oggrant och enhetligt inom hela landet vid mätning även av exportvirke

Skånes handelskammare föreslår däremot med hänsyn till de skilda mät' nmgssystem som förekommer i olika länder att exportmätning helt undan- tas från lagens tillämpning. ö

.Vorrft0»e/!s och Västerbottens läns handelskammare anser att möjlighet till utökning av sortimenten hör tilläggas skogsstyrelsen,

över de riktlinjer som i betänkandet dragits upp för mätningsreg- er nas omfång uttalas stor tillfredsställelse från de flesta remist

s anseina. I nagra fall betonas därvid vikten av vad styrelsen även an fort om att nya eller ändrade regler utformas i nära samarbete med intres­ sentgrupper pa virkesmarknaden.

Svenska sågverksföreningars riksförbund föreslår att skogsstyrelsen ut-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

19

foimar normativa regler för de sortiment, som inte omfattas av tvångs­ reglering, i all den utsträckning representativa parter så önskar. Tekniskt bör, anser förbundet, normreglerna utformas så att de träder i kraft om parterna i enskilt avtal inte bestämt annorlunda. Även Svenska Propsexportörernas körening anser det vara av värde för virkeshandeln om skogssty­ relsen utfärdar normerande mätningsregler för andra sortiment av betydel­ se för branschen.. Samma uppfattning har skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

I fråga om kvalitetsbedömningen vid virkesmätningen fram­ håller Svenska sågverksföreningars riksförbund, som endast yttrat sig om sågtimmerbestämmelserna, att skäl redan nu kan anföras för att utesluta kvalitetsbedömningen från de tvingande bestämmelserna och låta norme­ rande regler träda i dessas ställe. Skälen för att bibehålla även kvalitetsreg- leringen i föreslagen utsträckning synes dock förbundet alltjämt böra till­ mätas större vikt, varför förbundet ansluter sig till utredningens förslag. Förbundet framhåller dock att det av lagtextens formulering klart bör fram­ gå att de tvingande bestämmelserna skall gälla endast i den mån mätning­ en är avsedd att ligga till grund för vederlagsberäkning.

Virkesmätningsrådet m. fl. ställer sig tveksamma till skogsstyrelsens ut­ talanden om undantag från reglerna för kvalitetsbedömning och anför.

Det är överraskande att styrelsen inte anser sig böra räkna med gene­ rella undantag från föreskrivna regler beträffande massaved under i vart fall samma betingelser som i fråga om sågtimmer. De svåra spörsmål om vilka förutsättningar som skall stipuleras för att undantag skall kunna medges är inte tillräckligt belysta i betänkandet. Detta gäller t. ex. frågan om vilka parter som i sammanhanget kan anses som kvalificerade. __ En­ hetliga och tvingande kvalitetsföreskrifter bör utfärdas endast för sådana sortiment som blir föremål för privat mätning i större utsträckning, såsom sågtimmer. Beträffande massaved, som i fråga om vederlagsmätning nära nog hundraprocentigt inmäts genom mätningsföreningarna, bör det vara naturligt att i de fall enighet i kvalitetsfrågorna föreligger mellan virkes- marknadens parter inom ett större område kvalitetsföreskrifterna utformas i enlighet med parternas mening.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ansluter sig till detta yttrande men betonar nödvändigheten av enhetliga regler inom pris- och mätningsom- råden. Virkesmätningsrådets m. fl. uppfattning delas av Skånes handels­ kammare och, i fråga om massaveden, även av Svenska sågverksföreningars riksförbund. Skogshögskolan erinrar om att enligt förslaget generella till­ stånd till en enklare kvalitetsbedömning bör kunna ske beträffande såg­ timmer. Högskolan tillägger att det, med den utformning kvalitetsbesläm- melserna nu har för massaveden, med fog kan hävdas alt dispens skall kunna ges även beträffande kvalitetsbestämmelserna för massaved. Kvali­ tetskravet på ved råvaran kan nämligen vara helt olika för skilda typer av massainduslrier.

Norrbottens och t Österbottens låns handelskammare anser det önskvärt

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

20

att närmare föreskrifter om befrielse från kvalitetsbedömning intas i för­ fattningstexten så att man undviker systemet med generella tillstånd eller dispenser. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län förordar att de tvingande reg­ lerna för kvalitetsbestämning ersätts av normerande bestämmelser och skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser att ett slopande av de tvingande kvalitetsreglerna bör övervägas.

I fråga om virkes mätning genom auktoriserat organ görs ingen invändning mot skogsstyrelsens förslag att slopa den nuvarande bestämmelsen om obligatorisk auktoriserad mätning. Likaså är tanken att ändock behålla rätten för främst virkesmätningsföreningarna att även fram­ gent vinna auktorisation bedömd som riktig på de flesta håll. Även det där­ med nära sammanhängande förslaget att all föreningsmätning enligt för­ fattningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktori­ serad mätning godtas av huvuddelen av remissinstanserna. Kommerskolle­ gium avstyrker dock förslaget och anför.

Utvecklingen inom skogsbruket till koncentration av avverkningar, ökad mekanisering samt den allt allmännare övergången till lastbilstransport av virket medför att tiden för mätningar blir allt knappare. Det kan svårligen undvikas att felaktigheter uppkommer vid mätningsförrättningar. Ofta är felen bagatellartade. Då felaktigheter i auktoriserad mätning kan till­ rättas endast efter överklagande hos skiljenämnd, innebär förslaget att utvidga denna mätning en försämring i förhållande till nu gällande ord­ ning. Möjligheten att i första hand anlita frivillig mätning samt därefter i förekommande fall auktoriserad sådan anser kollegiet smidigare än det i betänkandet förordade systemet.

Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att förslaget i denna del innebär att större krav måste ställas på förrättningens utförande främst i fråga om den kvalitativa sågtimmerklassificeringen, där förbundet anser att en genomgripande ändring av kvalitetsindelningen är nödvändig för att nå tillfredsställande samstämmighet med sågningsresultatet. Handelskamma­ ren i Göteborg finner att förslaget innebär en uppklassning av förenings- mätningen i förhållande till den privata mätningen. Utan att ta ställning till frågan om en sådan, åtminstone formellt ökad kvalitetsdifferentiering mellan de olika slagens mätning är befogad eller ej, understryker handels­ kammaren vikten av att föreningsmätarnas kompetens ägnas speciell upp­ märksamhet efter ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen. En liknande uppfattning uttalar Svenska Propsexportörernas Förening. För­ eningen ifrågasätter om inte formella krav på mätningspersonalens kom­ petens bör införas.

Den i betänkandet gjorda uppdelningen mellan auktoriserad virkesmät- ning utförd av auktoriserat organ och annan mätning utförd av sådant organ ogillas av handelskammaren i Karlstad, skogshögskolan, skogsvårdssty­ relsen i Kronobergs län samt Svenska sågverks föreningarnas riksförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

21

Dessa remissinstanser förordar att all virkesmätning som auktoriserat or­

gan faktiskt ombesörjer skall anses som auktoriserad mätning. Därmed

vinner man, tillägger nämnda handelskammare och högskola, att besvärs-

förfarandet undantagslöst blir tillämpligt på dylik mätning.

Förslaget att som besvärsinstitut inrätta ett antal s. k. skilje­

nämnder tillstyrks eller lämnas utan erinran av många remissinstanser.

Domänstyrelsen uttalar dock viss tveksamhet över förslaget. Med hänsyn

till att skiljenämnderna knappast kommer att anlitas mera än kontroll-

nämnderna, att systemet med skiljenämnder blir något billigare än nuvaran­

de system samt att ett besvärsinstitut från rättssäkerhetssynpunkt måste

finnas, säger sig domänstyrelsen emellertid kunna biträda förslaget.

I ett antal remissyttranden framförs direkt kritik mot styrelsens förslag.

Sålunda anser skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län skiljenämndsförfarandet

vara tungrott och onödigt kostsamt för staten. Styrelsen erinrar om den

administrativa aktivitet som sätts i gång så snart någon ledamot i en nämnd

skall ersättas eller nämnden till äventyrs måste tråda i funktion. En betyd­

ligt smidigare och mindre kostnadskrävande behandling av besvärsärenden

får man enligt skogsvårdsstyrelsen om skogsstyrelsen blir högsta besvärsin-

stans. Kommerskollegium anser det tveksamt om de föreslagna skiljenämn­

derna, med hänsyn till det sätt på vilket de tillsätts, kan betraktas som skil­

jenämnder i vedertagen mening. Kollegium föreslår därför att ordet skilje­

nämnd byts ut mot kontrollnämnd eller dylikt. Virkesmätningsrådet m. fl.

och Skånes handelskammare vänder sig mot den obegränsade klagorätten.

Handelskammaren har svårt att inse behovet av att vid ett mätningsförfa-

rande, som enbart syftar till en privaträttslig reglering, en utomstående skall

ha möjlighet att få en mätning hänskjuten till skiljenämnd. Genom en sådan

åtgärd kan sakägare åsamkas onödigt arbete och extra kostnader. Handels­

kammaren förordar därför att klagan skall få föras endast av den vars rätt

berörs av mätningen. Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att

övergången till s. k. industrimätning reducerar möjligheterna att överklaga

auktoriserad mätning.

Virkesmätningsrådet m. fl. framhåller att man kan utgå ifrån att mät-

ningsföreningarnas egen kontrollverksamhet skall fortgå i oförminskad om­

fattning. Genom denna bör, liksom hittills, förelupna fel i stor utsträckning

kunna rättas till utan alt formligt överklagande behöver ske. Rådet anser

det påkallat att föreskriva att den som är missnöjd med auktoriserad mät­

ning och inte vunnit önskad rättelse vid begärd kontrollmätning genom mät-

ningsorganet äger föra klagan hos skiljenämnd inom tio dagar efter kon­

trollmätningens avslutande. Liknande uppfattning redovisar Svenska såg­

verksföreningars riksförbund och Smålands och Blekinge handelskamma­

re. Handelskammaren tillägger att kontrollmätning bör kunna påfordras

oberoende av hur lång tid som förflutit efter den första mätningen. Han­

delskammaren anser vidare den föreskrivna tiden för klagan hos skilje­

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

22

nämnd, tio dagar efter förrättningens avslutande, vara alltför knappt tillta­ gen och i praktiken innebära att en köpare endast i undantagsfall har möjlig­ het att klaga. Svenska Lasttrafikbilägareförbundet framhåller att klagotiden tio dagar ur transportintressenternas synpunkt är för kort med hänsyn till att i mätningsförrättning även ingår bedömning och ställningstagande till upplags- och vägfrågor. Uppdagas missförhållanden, sker det nästan un­ dantagslöst minst tio dagar efter mätningsförrättningens avslutande, ofta intill ett halvt år eller mera efter mätningens avslutande, och vid helt skilda klimatiska förhållanden än när denna ägde rum. Förbundet vill med skär­ pa understryka behovet av att hos skiljenämnd få föra klagan, vilken skall upptas till behandling beträffande uppläggning av virke samt klassning av transportväg till och från upplagsplats, oaktat klagan ej framförts inom föreskrivna tio dagar. Svenska sågverksföreningars riksförbund anser att det i Götaland behövs minst två skiljenämnder eller en skiljenämnd med flera divisioner för att inte handläggningen skall fördröjas i onödan. För­ bundet förordar vidare att vid avgörande i ärende, där köparen är ett såg- verksföretag, som huvudsakligen baserar sin fångst på köpt skogsråvara, en ledamot i nämnden skall representera denna köparkategori.

I fråga om den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av en ny lag, den 1 juli 1967, framhålls i yttrandet från virkesmätningsrådet m. fl. att alla nö­ diga förberedelser för genomförande av en under år 1966 beslutad ny lag­ stiftning inte med säkerhet kan hinnas med till denna tidpunkt. I varje fall anser rådet det principiellt riktigast att den nya lagen träder i kraft vid bör­ jan av nytt räkenskaps- och arbetsår för mätningsföreningarna, eller den 1 september.

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Departementschefen

Virkesmätningen har sedan länge varit föremål för särskild lagstiftning. Denna har vid olika tillfällen omarbetats i anslutning till den fortgående ut­ vecklingen inom skogsnäringen. F. n. gäller lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning.

Expansionen inom näringslivet under senare år har i hög grad omfattat även skogsbruket och skogsindustrin. Dessa svarar tillsammans för ett årligt bruttoproduktionsvärde som överstiger 10 miljarder kr. och för omkring en tredjedel av landets hela export. Huvuddelen av allt avverkat virke blir före­ mål för mätning i en eller annan form. Enhetlig och korrekt mätning har stor betydelse för en sund prisbildning på skogsprodukter. Inom skogsbru­ ket pågår en intensiv utveckling och rationalisering, som till stor del berör avverkningsmetoderna. I takt därmed har även teknik och metoder för vir­ kesmätningen utvecklats. Det har mot denna bakgrund befunnits lämpligt att ompröva även lagstiftningen på området.

23

Skogsstyrelsen liar efter utredning lagt fram förslag till ny lag om virkes-

mätning. Under utredningsarbetet har samråd skett med företrädare för oli­

ka intressenter på skogsbrukets och skogsindustrins område. Enligt sam­

stämmig uppfattning bör ordning och reda inom virkesmätningen upprätt­

hållas genom enhetliga regler för mätningens utförande. Den allmänna me­

ningen är att tillämpningen av sådana regler all jämt bör äga stöd i lag.

Med hjälp av frivilliga krafter, främst virkesmätningsföreningarna har

byggts upp ett vitt förgrenat och väl fungerande system för virkesmätnings-

verksamheten. Det är allmänt omvittnat att en väsentligt bidragande faktor

därvid varit det stöd som lagstiftningen på området genom åren kunnat ge.

Med hänsyn härtill och till nyssnämnda uppfattning inom skogsnäringens

egna led anser jag att virkesmätningen fortfarande bör regleras genom be­

stämmelser utfärdade med stöd i lag.

Mätning företas av såväl köpvirke som virke från egen skog eller avverk­

ningsrätt. Lagen ger möjlighet att reglera dels virkesmätning som är av­

sedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för köp virke, dels

mätning av virke som förädlare avverkat på grund av avverkningsrätt. Det

har inte satts i fråga annat än att den förra möjligheten alltjämt bör fin­

nas. Enligt skogsstyrelsens förslag slopas däremot bestämmelsen i fråga om

virke som avverkats med avverkningsrätt. Detta gillas av de flesta remiss­

instanserna. Även jag biträder förslaget i denna del.

Enligt nuvarande lag äger Kungl. Maj :t förordna att mätning av virke i

de fall som lagen anger skall utföras enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t

eller skogsstyrelsen meddelar. Sådant förordnande har gällt alltsedan lagens

tillkomst. För framtiden torde lämpligen kunna direkt i lagen utsägas att

mätningen skall utföras enligt särskilda föreskrifter. Mätningsreglerna har

i alla år utfärdats av skogsstyrelsen, och samtliga remissinstanser biträder

förslaget att så alltjämt skall ske. Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela föreskrifter synes inte längre fylla någon uppgift.

Avgörande för verkningarna i praktiken av en reglering av virkesmätning­

en är urvalet av de virkessortiment på vilka mätningsreglerna skall tilläm­

pas. F. n. gäller att ett fyrtiotal olika sortiment skall mätas enligt skogs­

styrelsens föreskrifter. Styrelsen föreslår, med instämmande från de flesta

remissinstanserna, att urvalet begränsas till de ojämförligt vanligaste sorti­

menten, nämligen dels sågtimmer av barrträd och dels massaved av barr­

träd eller lövträd. Mot detta förslag har jag intet att erinra. Den precisering

av sortimenten som begärts från remisshåll kan med fördel göras i före­

skrifterna för mätningen.

I enlighet med vad jag nu anfört förordar jag att en ny virkesmätningslag

antas och inleds med en bestämmelse av innehåll att virkesmätning, som

avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till

grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras enligt föreskrifter

som skogsstyrelsen meddelar. Det torde inte behöva utsägas att styrelsens

beslut om föreskrifter efter besvär kan omprövas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

24

Som skogsstyrelsen framhållit kan regleringen i en krissituation behöva utvidgas till att avse även andra virkessortiment än de nyssnämnda. Å and­ ra sidan kan utvecklingen inom virkesmätningen också föranleda behov aA begränsningar. Genom särskild bestämmelse i lagen bör Kungl. Maj :t därföi få befogenhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten.

Liksom gällande lag bör den nya lagen vidare innehålla en definition as begreppet virkesmätning. Skogsstyrelsens förslag i denna del har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. I nära anslutning till förslagei förordar jag en bestämmelse av innehåll att med virkesmätning avses be­ stämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedö­ mande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

I frågan huruvida virkesmätning alltid måste omfatta även bedömande av virkets kvalitet är meningarna delade. Vissa företrädare för bl. a. sågverks­ industrin hävdar att reglerna i detta hänseende bör vara dispositiva och så­ ledes träda i tillämpning endast i den mån kvaliteten på ett virkesparti en­ ligt köpeavtal skall ligga till grund för beräkningen av priset på virket. Från andra håll påyrkas stor frihet för branschens egna organisationer att inom större pris- och mätningsområden själva bestämma i vad mån avtalsfrihet bör råda i fråga om kvalitetsmätningen. Den meningen har även framförts att tvingande kvalitetsmätningsregler skall gälla endast för sortiment som till stor del brukar mätas även utom virkesmätningsföreningarna.

Skogsstyrelsen har i sitt betänkande dragit upp de huvudprinciper som styrelsen anser sig böra följa när den fastställer nya eller ändrade föreskrif­ ter för virkesmätningen. Styrelsen har därvid bl. a. funnit det möjligt att lämna större spelrum för enskilda överenskommelser. Över dessa riktlinjer har remissinstanserna undantagslöst uttalat sin stora uppskattning. Även enligt min mening är tiden nu inne att genomföra en rätt långt gående libe­ ralisering. Styrelsen kan därvid givetvis bl. a. föreskriva att mätningsreg- lerna i viss omfattning inte är tvingande för parterna. En sådan lättnad bör, som påpekats från branschhåll, komma i fråga särskilt i fall när

tillämpning

av bestämmelser om kvalitetsbedömning är obehövlig med hänsyn till inne­ hållet i avtalet mellan säljare och köpare. Jag vill också med hänsyn till de betydande kostnaderna för virkesmätningen understryka angelägenheten av att föreskrifterna inte framtvingar användning av mer komplicerade mät- ningsmetoder än som är oundgängligen nödvändigt. I likhet med ett antal remissinstanser anser jag att sådana undantagsbestämmelser inte bör med­ delas som anknyter till speciella kvalifikationer hos de enskilda parterna.

Enligt gällande lag äger Kungl. Maj :t förordna att virkesmätning skall ut­ föras av auktoriserat organ. Lagen upptar vidare regler för meddelande av auktorisering och om klagorätt över auktoriserad mätning. Med stöd av be­ myndigandet har Kungl. Maj :t förordnat att virkesmätning skall utföras av auktoriserat organ, om det påfordras av den vars rätt är beroende av mät­ ningen. Samtliga virkesmätningsföreningar har auktoriserats. Den helt över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

25

vägande mätningsverksamheten inom föreningarna är emellertid inte den

auktoriserade utan den s. k. frivilliga virkesmätningen. Antalet fall då nå­

gon begärt auktoriserad mätning är ringa och har under perioden 1963

1965 varit endast tre. Överklagande har sedan år 1947 skett i blott två fall,

det senare år 1954.

I likhet med skogsstyrelsen och de flesta remissinstanserna anser jag ifrå­

gavarande bemyndigande för Kungl. Maj :t numera ha fyllt sin egentliga upp­

gift, nämligen att på frivillighetens väg åstadkomma en över hela landet

verksam organisation för korrekt, enhetlig och opartisk mätning. Virkes-

mätningsföreningarna har vunnit respekt och stadga inom sitt verksamhets­

fält. Det synes därför inte längre finnas anledning att bibehålla ett statligt

auktoriseringsförfarande. I den mån auktorisering alltjämt anses böra före­

komma synes förfarandet lämpligen böra handhas av branschen själv så

som sker på andra håll inom näringslivet. Om det med auktoriseringen sam­

manbundna fullfölj dssystemet anses böra bibehållas, synes även detta med

fördel kunna organiseras av branschen själv. Jag är inte beredd att tillstyrka

skogsstyrelsens förslag att låta kostnaderna för ett fullföljdssystem bestri­

das med statsmedel.

I anslutning till önskemål från remisshåll förordar jag att den nya lagen

får träda i kraft den 1 september 1967.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upp­

rättats förslag till virkesmätningslag. Förslaget torde få fogas till statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

J. Sehlstedt

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som ar amnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall ut- loras enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantas från till- lampnmgen av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat slag an som anges i 1 §.

4 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot bestämmelsen i 1 8 domes till dagsböter.

Denna lag trader i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över

auktoriserad matnmg som verkställts före ikraftträdandet äga äldre be- stammelser alltjämt tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

27

Bilaga 2

Skogsstyrelsens förslag

till

lag om virkesmätning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras i enlighet med före­

skrifter som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Finnes visst slag

av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållan­

dena inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

skogsstyrelsen.

Mätning av virke enligt denna lag omfattar bestämmande av virkets

stycketal, dimension, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffen­

het och lämplighet för avsedd användning.

2

§•

Virkesmätningsförening eller annan sammanslutning med syfte att åstad­

komma betryggande och opartisk mätning av virke må av Konungen eller

efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen meddelas auktorisation

som virkesmätare.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt in­

skränkas samt må när som helst återkallas.

Av auktoriserad sammanslutning utförd mätning, som avses i 1 §, är auk­

toriserad mätning.

3

§•

över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked).

4

§.

Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan

hos skiljenämnd inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt

han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen

godkänt förrättningen.

över skiljenämnds beslut må klagan ej föras.

5

§•

Skiljenämnd skall bestå av ordförande och två andra ledamöter.

Ordförande och ersättare för honom tillsättas av Konungen.

Skogsstyrelsen förordnar för tjänstgöring i skiljenämnd lämpligt antal

28

personer, vilka företräda virkessäljar-, virkesköpar-, skogsarbetar- och transportintressena.

Ordföranden utser bland de sålunda förordnade för varje särskilt ären­ de, med hänsyn till partsställningen och ärendets beskaffenhet samt övriga förhållanden, dem som skola inträda i nämnden.

Om omröstning i nämnden skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande om­ röstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Ledamöterna och av nämnden anlitad sakkunnig skola åtnjuta ersätt­ ning av statsmedel enligt grunder, som Konungen bestämmer.

6

§•

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogssty­ relsen.

7 §.

Åsidosätter någon vad på honom ankommer till fullgörande av mätnings- regel, som meddelats med stöd av denna lag, eller ombesörjer någon sådan i lagen avsedd mätning som han icke är berättigad verkställa, straffes med dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som visar vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning, som är straffbar enligt brottsbalken.

8

§•

Bestämmelser om antalet skiljenämnder, skiljenämnds verksamhetsom­ råde samt närmare föreskrifter i övrigt angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogs­ styrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning upphör att gälla.

Skogsstyrelsens förslag

till

kungörelse med förordnande jämlikt lagen om virkesmätning, m. m.

Med stöd av lagen den om virkesmätning förordnas som följer.

1 §•

De bestämmelser om mätning av virke, som meddelas i denna kungörelse, avse sågtimmer av barrträd samt massaved.

2

§•

Mätning av sådant virke, som omförmäles i 1 §, skall utföras i enlighet med av skogsstyrelsen meddelade föreskrifter där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Finnes så påkallat, må skilda föreskrifter utfärdas för olika delar av riket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

29

3 §■

Auktorisation som virkesmätare må av skogsstyrelsen meddelas i 2 §

lagen om virkesmätning omförmäld sammanslutning vars stadgar innehålla

föreskrift därom,

att sammanslutningen inom sitt verksamhetsområde ombesörjer mätning,

som avses i 2 § denna kungörelse, åt envar vars rätt beröres av mätningen,

att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom

sammanslutningens styrelse,

att sammanslutningens mätningspersonal antages av styrelsen,

att av sammanslutningen ombesörjd mätning, som avses i 2 § denna

kungörelse, skall utföras av mätningspersonal, som är anställd vid samman­

slutningen eller av denna särskilt förordnats därtill samt

att den som verkställer av sammanslutningen ombesörjd mätning, som av­

ses i 2 § denna kungörelse, skall ha avgivit skriftlig försäkran att efter bästa

förstånd och samvete med oväld och redlighet utföra anförtrodda uppdrag

angående mätning och att icke för obehöriga yppa förhållanden som avse

mätningen.

4 §•

I riket skola finnas fyra skiljenämnder, varav en i övre Norrland, en i

nedre Norrland, en i Svealand och en i Götaland.

Under skiljenämnderna skola höra,

under skiljenämnden för övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens

län;

under skiljenämnden för nedre Norrland: Västernorrlands och Jämtlands

län samt landskapet Hälsingland;

under skiljenämnden för Svealand: Svealand och landskapet Gästrikland;

samt

under skiljenämnden för Götaland: Götaland.

5 §•

Den som vill föra klagan hos skiljenämnd skall före klagotidens utgång

hos nämnden nedsätta en avgift å 300 kronor. Har någon nedsatt belopp,

som nu sagts, gälle det ock för annan som vill föra talan i målet.

Medför klagan hos nämnden ändring till klagandens fördel av lägst fem

procent av virkespartiets värde, skall nämnden förordna att klaganden äger

återbekomma avgiften. Gives ej sådant förordnande tillfaller avgiften stats­

verket.

6 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen om virkesmätning

meddelas av skogsstyrelsen, vilken jämväl äger medgiva undantag från be­

stämmelserna i 2 § denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind, justitierådet

Y.

Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 16 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 4 mars 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat för­ slag till virkesmätningslag.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av kanslirådet P. K. Hildebrand.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Enligt 1 § är lagen direkt tillämplig endast beträffande sågtimmer av barrträd eller massaved. I 3 § har emellertid KungL Maj :t tillagts befo­ genhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten, bl. a. så att lagen skall omfatta virke även av annat slag än som omnämns i 1 §. Enligt straff­ bestämmelsen i 4 § skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i 1 § dömas till dagsböter. Uppenbarligen är avsikten att när Kungl. Maj :t meddelat förordnande enligt 3 § den ändring av sortimen­ ten, som därigenom gjorts, även skall beaktas vid tillämpning av 4 §. Enligt lagrådets uppfattning skulle detta tydligare framgå om bestämmelsen i 3 § överförs till 1 §. Förslagsvis kan bestämmelsen upptas som ett andra stycke i 1 §. I det nya andra stycket skall hänvisningen avse första stycket. Vidare skall 4 § erhålla beteckningen 3 §. Lagrådet hemställer att dessa ändringar vidtas.

2

§•

Enligt 1 § skall virkesmätning, som avser närmare angivna virkesslag och är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, utföras en­ ligt meddelade föreskrifter. Innebörden härav synes vara att om över huvud taget virkesmätning skall äga rum i samband med en överlåtelse, den skall ske på föreskrivet sätt. Hinder torde däremot icke föreligga mot att verk­

31

ställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter helt genom fri upp­

skattning utan användande av någon metod som brukas vid virkesmätning.

Vad nu sagts skulle komma till klarare uttryck om i definitionen i föreva­

rande paragraf, i anslutning till vad som är fallet i 1 § av nu gällande lag,

angavs att det bestämmande av stycketal, dimensioner, volym eller vikt som

avses är sådant som sker genom räkning, mätning eller vågning. Lagrådet

förordar att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Ur protokollet:

Thomas Krook

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, lagrådets den 21 mars 1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 mars 1966 remitte­ rade förslaget till virkesmätningslag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Enligt 1 § tredje stycket i gällande lag om virkesmätning förstås med vir- kesmätning bl. a. bestämmande av virkets stycketal och dimensioner såvitt det sker genom räkning och mätning. Dessa två metoder motsvarade vid lagens tillkomst vad som då allmänt brukades när det gällde att bestämma kvantiteten av olika virkesposter. De senaste årens snabba utveckling inom skogsbruket och skogsindustrin har emellertid omfattat också metoderna för virkesmätning. Ett intensivt arbete bedrivs f. n. inom branschen med försök och utveckling av helt nya sådana metoder. Allteftersom dessa visar sig ge godtagbara resultat för bestämmande av virkets kvantitet bör de få komma i tillämpning. Likaväl som de konventionella metoderna bör de nya tillämpas enhetligt och följa de föreskrifter skogsstyrelsen efter samråd med berörda branschintressenter kan finna skäl att meddela. På grund härav har såväl i skogsstyrelsens förslag som i det till lagrådet remitterade för­ slaget begreppet virkesmätning i fråga om kvantiteten utformats så att där­ med förstås bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt, medan de metoder varigenom kvantiteten bestäms inte särskilt an- getts i lagtexten. Innebörden av det remitterade förslaget är således att, om över huvud taget kvantiteten skall bestämmas i samband med en överlåtelse av virke, detta bestämmande skall ske på föreskrivet sätt. Lagrådet har emellertid uttalat, att enligt det remitterade förslaget hinder inte torde före­ ligga mot att verkställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter helt genom fri uppskattning utan användande av någon metod som brukas vid virkesmätning, samt förordat att metoderna mätning, räkning eller väg-

33

ning skulle anges i lagtexten. Härvid är emellertid att märka att just upp­ skattning ehuru enligt noggrant bestämda normer utgör ett viktigt inslag i de moderna metoderna för kvantitetsbestämning. Det kan förväntas att detta inslag kommer att öka i snabb takt under den fortsatta utvecklingen av vir- kesmätningstekniken och därvid behöva kombineras också med andra me­ toder än dem som nu brukas vid virkesmätning. Något behov av särskilt ut­ rymme för en helt fri uppskattning synes inte föreligga, och önskemål här­ om har inte heller uttalats i lagstiftningsärendet. Jag är således inte beredd att tillstyrka någon inskränkning av metodurvalet i enlighet med vad lag­ rådet förordat. Den nyss angivna innebörden av det remitterade förslaget kommer enligt min mening klart till uttryck i den föreslagna lagtexten. I sammanhanget kan ånyo betonas vad skogsstyrelsen anfört om att sty­ relsens nya tillämpningsbestämmelser skall omfatta endast grundreglerna för mätningen och att de inte kommer att göras mera ingripande än som är oundgängligen nödvändigt.

Lagrådets hemställan under 1 § om viss redaktionell jämkning kan jag däremot biträda. Vidare bör viss redaktionell jämkning göras i den nya 3 §.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att anta lagförslaget med den ändring som sålunda har angetts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Ur protokollet:

Ulf Lönnqvist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660241