2

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 3 november

1967.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson,

L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss

konsultverksamhet inom televerket och anför.

Televerkets förslag

Svensk teknisk biståndsverksamhet på teleområdet till förmån för

utvecklingsländerna

Televerket har i skrivelse den 12 juni 1967 framlagt vissa förslag i syfte

att utveckla och effektivisera den svenska tekniska biståndsverksamheten

på teleområdet. Som allmän bakgrund till de framlagda förslagen anför tele­

verket bl. a. följande.

Den tekniska biståndsverksamheten till förmån för utvecklingsländerna i

enlighet med Förenta nationernas utvecklingsprogram (the United Nations

Development Programme) bedrivs på telekommunikationernas område un­

der medverkan av Internationella teleunionen (ITU), som är ett av FN:s

fackorgan. Inom ramen för ifrågavarande utvecklingsprogram biträder ITU

med anskaffning av experter för rådgivande, planerande och utbildande

funktioner i utvecklingsländerna, med tillhandahållande av den utrustning

som experterna behöver för sina uppdrag (demonstrations- och undervis­

ningsmateriel, mätningsutrustning etc.), förmedling av stipendier och prak­

tikplatser samt anordnande av seminarier. Inom eller utom ramen för FN:s

utvecklingsprogram biträder ITU även med anskaffning av kvalificerad tek­

nisk personal för operativa tjänster i utvecklingsländernas teleförvaltning­

ar. Den biståndsverksamhet som består i finansieringshjälp till investe­

ringar i utvecklingsländernas telekommunikationer faller utanför FN:s och

ITU:s insatser i anslutning till ifrågavarande utvecklingsprogram. Härvid­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

Behovet av en utbyggd teknisk biståndsverksamhet på teleområdet

På telekommunikationernas område gör sig behovet av tekniskt bistånd

till förmån för utvecklingsländerna starkt gällande. Härtill bidrar inte minst

den snabba tekniska utvecklingen, som successivt skärper kraven på kvali­

ficerade insatser vid planering, projektering och administration av upprust­

nings- och utbyggnadsföretag.

De tekniska biståndskraven avser i första hand eu kvantitativ ökning av

biståndsinsatserna men även en utveckling av formerna för desamma. I

förstnämnda hänseende kan erinras om det förslag, som vid en konferens

år 1965 väcktes inom ITU från vissa utvecklingsländers sida att komplettera

FN:s biståndsprogram med ett särskilt utvecklingsprogram i unionens egen

regi, vilket program skulle finansieras främst med bidrag från unionens

medlemmar. Förslaget behandlades ingående men avvisades med en knapp

majoritet för avslag. Bl. a. hänvisades till de olägenheter som kunde uppstå

genom att FN:s samordning av den multilaterala tekniska biståndsverksam­

heten försvårades. I sammanhanget antogs emellertid en resolution, vari de

tekniskt utvecklade medlemsländerna ävensom berörda instanser inom FN

och ITU uppmanades att var och en på sitt håll vidta lämpliga åtgärder för

att främja och effektivisera det tekniska biståndet på teleområdet.

Från ITU :s sida har under hand framhållits den särskilda betydelse, som

det svenska deltagandet i biståndsverksamheten tillmäts, detta med hänsyn

dels till Sveriges utrikespolitiskt neutrala ställning, dels till det internatio­

nella anseende som det svenska televäsendet åtnjuter. Med hänsyn härtill

har man vädjat till televerket att såvitt möjligt öka de svenska insatserna.

Det erinras här också om de önskemål, som från olika håll framförts om

vidgade möjligheter till opartisk rådgivning och konsultmedverkan. Tele­

verket konstaterar, att i de fall då ett utvecklingsland av olika skäl inte kan

tillgodose sitt biståndsbehov genom hänvändelse till ITU eller inom ramen

för ett bilateralt biståndsavtal med ett industriellt utvecklat land det för

utvecklingslandet återstår att antingen engagera industriella tillverkare in­

om telebranschen eller också anlita fristående konsultföretag för den öns­

kade rådgivningen. Bristen på kvalificerade, av tillverkare oberoende kon­

sulter utgör härvidlag ett problem, som påtalats av såväl utvecklingsländer

som långivande institutioner. Världsbanken har exempelvis funnit angivna

förhållande vara en hämmande faktor vid långivning avseende telekommu-

nikationsprojekt. Företrädare för teleförvaltningar i utvecklingsländer har

vid olika tillfällen understrukit den betydelse som tillgången till en svensk

konsultverksamhet med hänsyn härtill skulle få.

Behovet av en konsultverksamhet har också framhållits av svensk tele-

industri. Bl. a. har ett allvarligt hinder för utvecklingen av telekommunika­

tionerna i utvecklingsländerna angetts vara, att dessa saknar personella re­

surser att administrera driften av teleanläggningarna, sedan dessa väl in­

6

uppdragen avse planering av utbildnings- och kursverksamhet. Vidare kan

det bli fråga om projektering av kopplings- och förbindelsetekniska anlägg­

ningar samt radioanläggningar, medverkan vid anbudsgranskning och leve­

ranskontroll m. m.

En på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet kan förväntas

fluktuera starkt. För att skapa betingelser för en någorlunda jämn syssel­

sättning för den fast anställda personalen kan det enligt televerket vara

lämpligt att bolaget fyller ut arbetsprogrammet med uppdrag även från

andra än utvecklingsländer.

Då bolagets konsultverksamhet avses komplettera redan existerande akti­

viteter på teleområdet till förmån för utvecklingsländerna, följer härav att

exempelvis den expertrekrytering som televerket f. n. ombesörjer för ITU:s

räkning skall fortsätta i hittillsvarande former. SIDA:s verksamhet berörs

inte på annat sätt än att myndigheten får möjlighet att för sina projekt an­

lita bolaget och att förmedla uppdrag till detta.

Konsultverksamheten förutsätts få eu sådan karaktär, att bolaget åt­

minstone i ett inledningsskede inte behöver ha mer än ett fåtal fast anställ­

da. I övrigt utgår televerket från att bolaget kommer att engagera experter,

vilka anställs för den tid resp. projekt pågår. Därvid kommer bolaget att i

betydande utsträckning vara beroende av möjligheterna att få utnyttja an­

ställda inom televerket. Det är emellertid också önskvärt, att bolaget till­

varatar möjligheterna att för sina konsultuppdrag engagera den expertis,

som finns att tillgå utanför verket. — Televerket konstaterar, att bolagets

beroende av verket för sin personal- och expertrekrytering kan medföra

intressemotsättningar, särskilt om bolagets efterfrågan kommer att avse

mera kvalificerade tjänstemän inom verket. Härav följande olägenheter

torde dock genom lämplig samordning kunna begränsas, därvid förutsätts

att verket får ett bestämmande inflytande över bolagets dispositioner.

Enligt televerkets förslag till bolagsordning skall styrelsen bestå av fem le­

damöter samt två suppleanter för dem. Kungl. Maj :t utser tre av styrelsele-

J damöterna samt en av suppleanterna, medan övriga styrelseledamöter samt

den andra suppleanten väljs av bolagsstämman. Ordföranden förordnas av

Kungl. Maj :t. — Med hänsyn till den samverkan som fordras mellan verket

och bolaget bör majoriteten eller tre av ledamöterna i styrelsen utses bland

ledande befattningshavare inom verket. Av ifrågavarande tre ledamöter för­

utsätts en vara generaldirektören och chefen för verket, som även bör ut­

ses till styrelsens ordförande.

I ekonomiskt hänseende avses att verksamheten skall drivas i affärs­

mässiga former. Bolaget skall sålunda täcka sina kostnader med de arvoden,

som debiteras uppdragsgivarna. Även om något egentligt vinstsyfte inte

föreligger, bör också visst mindre överskott eftersträvas.

Televerket räknar inte med något större kapitalbehov för bolaget. Vid be­

stämningen av det egna kapitalet får man dock — särskilt i ett inlednings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

8

för att företagen skall få konkurrera på lika villkor vid internationella an-

budstävlingar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de resurser och

det kunnande som finns samlat inom det svenska televäsendet anser för­

eningen och förbundet det vara angeläget, att en konsultverksamhet av

angivet slag kommer till stånd.

Vad beträffar frågan om de former i vilka verksamheten

skall bedrivas har SIDA, kommerskollegium, Sveriges allmänna ex­

portförening, Sveriges industriförbund och vissa handelskamrar tillstyrkt

eller lämnat utan erinran förslaget om aktiebolagsform.

Enligt SIDA motiveras aktiebolagsformen av kraven på flexibilitet i verk­

samheten. Även det förhållandet att de experter som arbetar med projekt

utomlands med nödvändighet måste ha tillgång till en ordentlig basorganisa­

tion för projektering, konstruktionsarbeten etc. talar för en sådan företags­

form. Kommerskollegium hyser visserligen principiella betänkligheter mot

bolagsformen men vill ändå — framför allt med hänsyn till att det är fråga

opi en verksamhet, som faller utanför televerkets normala ämbetsområde

— biträda förslaget om företagsform. Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund understryker vikten av att verksamheten kan be­

drivas i tillräckligt obundna och smidiga former och anser, att den med

hänsyn härtill bör organiseras i form av en från televerket fristående juri­

disk person, lämpligen då ett aktiebolag.

Statskontoret och riksrevisionsverket ställer sig däremot tveksamma till

bolagsformen, och vissa handelskamrar anser sig böra avvisa, förslaget i

denna del.

Statskontoret konstaterar, att den ifrågavarande verksamheten är av af­

färsmässig karaktär, närmast jämförbar med den konsultverksamhet som

bedrivs av enskilda företag inom teleområdet. Detta förhållande liksom om­

fattningen av verksamheten och önskvärdheten att hålla denna skild från

den dagliga arbetsrutinen inom televerket kan i och för sig motivera bolags­

formen. Statskontoret ifrågasätter dock, om inte den apparat, som bolags­

bildning medför, är alltför tungrodd och innebär större våld än nöden krä­

ver! En smidigare och från principiella synpunkter mera tilltalande lösning

} synes då vara tillskapandet av ett särskilt institut, som ägs och förvaltas av

; televerket. De principiella skäl som talar för en sådan lösning är att förut­

sättningar därigenom skapas för en insyn i verksamheten och överhuvud

för offentlighetsprincipens tillämpning. — Riksrevisionsverket anför lik­

nande principiella synpunkter mot bolagsformen och uppehåller sig i sam­

manhanget även vid de revisionella aspekterna på denna. Enligt verket finns

det skäl att närmare överväga förutsättningarna för att inordna verksamhe­

ten i televerkets egen organisation.

Av handelskamrarna ger Stockholms handelskammare och handelskam­

maren i Göteborg mera allmänt uttryck åt uppfattningen, att statlig verk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

9

samhet inte bör bedrivas i aktiebolagsform utan att starka skäl kan åberopas

härför. Några sådana skäl anses televerket inte ha anfört i sin skrivelse.

Även Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker

bolagsformen.

I anslutning till de av televerket föreslagna riktlinjerna för kon­

sultbolagets verksamhet uppehåller sig statskontoret vid frågan

om kostnadstäckning. Enligt statskontoret skall de avgifter, som debiteras

företagets kunder, täcka den fulla kostnaden, dvs. såväl arvoden och övriga

löneförmåner till anlitade konsulter som företagets kostnader i övrigt. Det

bör också inkalkyleras en vinst, som är tillräckligt stor för att täcka de för­

luster som kan uppstå beträffande en del uppdrag. Kommerskollegium, som

framhåller att verksamheten bör utformas så att andra konsultföretag ges

möjlighet till konkurrens på i huvudsak lika villkor, understryker med hän­

syn härtill vikten av att principen om full kostnadstäckning tillämpas.

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare framhåller,

att för det fall ett konsultbolag bildas detta inte bör åta sig andra uppdrag

än sådana som avser insatser till förmån för utvecklingsländer.

Departements chefen

Det ekonomiska och tekniska bistånd som från internationella organisa­

tioners och enskilda länders sida lämnas utvecklingsländerna på telekom­

munikationernas område har en betydande omfattning. Ekonomiskt stöd

tillhandahålls genom olika internationella kredit- och finansieringsinstitu­

tioner. Teknisk biståndsverksamhet bedrivs inom ramen för FN :s utveck­

lingsprogram under medverkan av Internationella teleunionen. Betydande

insatser görs också i anslutning till bilaterala biståndsarrangemang.

I den tekniska biståndsverksamheten på teleområdet har det svenska te­

leverket sedan länge varit engagerat. Televerket har sålunda i anslutning till

FN:s utvecklingsprogram och till samarbetet inom Internationella tele­

unionen medverkat vid rekryteringen av experter för olika slags rådgi­

vande, planerande, utbildande och operativa funktioner. Inom ramen för

den svenska bilaterala biståndsverksamhet som bedrivs i SIDA:s regi

aktualiseras också insatser från televerket. Som exempel kan erinras om det

f. n. aktuella projektet avseende en utbyggnad av telekommunikationerna i

Pakistan, vilket administreras av SIDA och för vilket ett antal svenska tele­

tekniker engagerats för planering, projektering och arbetsledning. Tidvis

ganska betydande insatser görs vidare av televerket till förmån för utveck­

lingsländer, som med anlitande av internationell finansieringshjälp eller

egna ekonomiska resurser själva vill svara för utvecklingen av sina tele­

kommunikationer och som — till svenska regeringen eller direkt till tele­

verket — anhåller om medverkan av svensk teleteknisk expertis.

10

Från utvecklingsländernas sida har understrukits angelägenheten av

ökade insatser på här ifrågavarande område och även av en effektivisering

och utveckling av formerna för den tekniska biståndsverksamheten. I det

senare hänseendet har bl. a. framförts önskemål om vidgade möjligheter

till opartisk rådgivning och konsultmedverkan. Särskilda svårigheter att

erhålla sådan möter exempelvis nyssnämnda utvecklingsländer, som av

olika skäl vill genomföra sina telekommunikationsprojekt i egen regi. Ofta

har de inte någon annan möjlighet än att för den önskade rådgivningen

engagera industriföretag inom telebranschen eller enskilda konsultföretag.

Bristen på kvalificerade, av tillverkare oberoende konsulter har påtalats

inte bara av utvecklingsländerna utan även av de internationella finansie­

ringsinstitutionerna, som bl. a. funnit bristen vara en hämmande faktor

vid långivningen för ifrågavarande slag av projekt. Företrädare för utveck­

lingsländerna har i olika sammanhang — under hänvisning bl. a. till Sve­

riges utrikespolitiskt neutrala ställning och till det anseende som det svens­

ka televäsendet åtnjuter — framhållit det värde som en svensk konsult­

verksamhet skulle ha.

Det är mot denna bakgrund televerkets förslag bör bedömas. Förslaget

innebär i korthet, att det under televerket bildas ett särskilt statligt bolag

för en främst på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet på tele­

området. Verksamheten skall i princip avse alla de aktiviteter och problem

av organisatorisk, teknisk och ekonomisk art, som sammanhänger med tele­

teknisk administration och anläggningsverksamhet. Avsikten är att den skall

drivas i former, som medger en smidig anpassning av arbetsorganisationen

till arten av den uppdragsverksamhet som i olika skeden blir aktuell. Man

tänker sig sålunda en ordning med särskilda projektledare, till vilka på

kontraktsbasis knyts den expertis från televerket eller den enskilda indu­

strin som de ifrågavarande projekten motiverar. Med en sådan ordning bör

enligt televerket den fasta personalen kunna begränsas till ett fåtal anställ­

da. Behovet av eget kapital och lånemedel bedöms också bli förhållandevis

ringa.

Jag anser att en konsultverksamhet av det slag televerket förordat kom­

mer att bli ett värdefullt bidrag i den tekniska biståndsverksamheten till

förmån för utvecklingsländerna. SIDA understryker i sitt yttrande värdet

av den konsultmedverkan som därigenom kan erhållas vid den teknisk­

ekonomiska förprövningen och vid genomförandet av de biståndsprojekt,

som aktualiseras för Sveriges del. Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund betonar bl. a. de möjligheter till en sakkunnig och

objektiv konsultservice åt utvecklingsländerna i projekterings- och anbuds-

flågor, som verksamheten erbjuder och som är av särskilt värde för indu­

striföretagen med hänsyn till deras önskemål att få konkurrera på lika vill­

kor i anbudssammanhang.

Den omständigheten att konsultverksamheten i första hand avses inrik-

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1967