2

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag

erhålla avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning skett efter den

30 juni 1966, under förutsättning att, om aktien utgivits i samband med

bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande tor bo­

lagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 jum

1966 och, om aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att

beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.

2 §-

Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskatt­

ningsåret, och får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för

aktien före beskattningsårets utgång.

..

Omfattar räkenskapsåret kortare eller längre tid än tolv manader, jamkas

avdraget i motsvarande mån.

3 §.

Avdrag medges icke för utdelning på annat inbetalat belopp än sådant

som kan anses belöpa på tillgång i rörelse eller jordbruksfastighet.

4 §•

Avdrag medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke senare än

femtonde taxeringsåret efter det år då inbetalning för aktierna först skedde.

Avdrag medges icke, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av

aktie i annat bolag eller andel i ekonomisk förening eller om forvarvet av

den nya aktien eljest kan anses ha skett genom byte mot sådan aktie eller

andel. Detsamma gäller, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av

andel i handelsbolag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av

aktier i bolag eller andelar i ekonomiska föreningar, eller om forvarvet el-

iest kan anses ha skett genom byte mot andel i sådant handelsbolag.

Kan tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationalise­

ring som är önskvärd från allmän synpunkt, äger Konungen eller myndig­

het som Konungen bestämmer medge undantag, om bolaget gor framställ­

ning härom senast den dag utdelning beslutats på de nya aktierna.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

39

1 in o in. Från bruttointäkt, var­

om i 38 § 1 mom. förmäles, må av­

drag göras för förvaltningskostnad

ävensom för ränta å gäld, som icke

skolat avdragas enligt bestämmel­

serna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt

i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt

aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, som åtnjutit inkomst ge­

nom sådan utdelning å aktier eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, må

likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värde­

handlingar, i vidare mån ån som

räntan överstiger utdelningen. Oak­

tat vad sist sagts må bolaget eller

föreningen åtnjuta avdrag för ränta

å gäld som belöper å aktier eller

föreningsandelar, vilka innehavas

såsom ett led i organisationen av

annan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, även­

som för ränta å gäld som belöper

å andra innehavda aktier i bolag el­

ler andelar i ekonomisk förening så­

vida detta innehav motsvarar mer

än nio tiondelar av aktie- eller an­

delskapitalet i sistnämnda bolag el­

ler förening samt under förutsätt­

ning tillika att samma bolag eller

förening icke — direkt eller genom

förmedling av juridisk person —

under beskattningsåret ägt aktier el­

ler föreningsandelar.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Från bruttointäkt, var­

om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-

d r a g göras för förvaltningskost­

nad ävensom för ränta å gäld, som

icke skolat avdragas enligt bestäm­

melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§

samt i 2 mom. av denna paragraf.

Svenskt aktiebolag eller svensk eko­

nomisk förening, som icke är för­

valtningsföretag enligt 5k § fjärde

stycket och som åtnjutit inkomst ge­

nom sådan utdelning å aktier eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, må

likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värde­

handlingar, i vidare mån än som rän­

tan överstiger utdelningen. Oaktat

vad sist sagts må bolaget eller för­

eningen åtnjuta avdrag för ränta å

gäld som belöper å aktier eller för­

eningsandelar, vilka innehavas så­

som ett led i organisationen av an­

nan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, även­

som för ränta å gäld som belöper å

andra innehavda aktier i bolag eller

andelar i ekonomisk förening såvida

detta innehav motsvarar mer än nio

tiondelar av aktie- eller andelskapi­

talet i sistnämnda bolag eller för­

ening samt under förutsättning till­

lika att samma bolag eller förening

icke — direkt eller genom förmed­

ling av juridisk person — under be­

skattningsåret ägt aktier eller för­

eningsandelar.

1953: 109, av 54 § se 1966: 729 och av punkt 1 av anvis-

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se

ningarna till 54 § se 1954: 51.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

använts för utdelning till delägarna,

gäller frikallelse från skattskyldig­

het, enligt första stycket vid a) alle­

nast såvitt avser utdelning å aktier

eller andelar, vilka innehavas av bo­

laget eller föreningen såsom ett led

i organisationen av annan verksam­

het än förvaltning av fastighet, vär­

depapper eller annan därmed likar­

tad lös egendom.

Om särskilda skäl föreligga, kan

riksskattenämnden medgiva dels att

bolag eller ekonomisk förening, som

icke är förvaltningsföretag enligt

fjärde stycket men vars verksamhet

till icke oväsentlig del består i för­

valtning av värdepapper eller där­

med likartad lös egendom, skall i

beskattningsavseende behandlas som

sådant förvaltningsföretag, dels att

förvaltningsföretag, som är moder­

företag i en koncern och som ombe­

sörjer vissa gemensamma uppgifter

för koncernens räkning, icke skall i

beskattningsavseende behandlas som

förvaltningsföretag. Mot beslut, som

riksskattenämnden meddelat i så­

dant ärende, får talan icke föras.

Förvärvar svenskt — — — —---- ^ — inbetald insats.

Att personer, ----------- --------- — samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse ^{—- ------------ -r} — — — enligt 29 § 2 mom.

Aktie eller andel anses icke inne­

havd i kapitalplaceringssyfte (se

54 § första stycket a)), om det sam­

manlagda röstetalet för ägarens ak­

tier i det utdelande bolaget eller an­

delar i den utdelande föreningen vid

beskattningsårets utgång motsvara­

de en fjärdedel eller mera av röste­

talet för samtliga aktier i bolaget el­

ler andelar i föreningen eller om det

göres sannolikt att innehavet av ak­

tien eller andelen betingas av den rö­

relse eller det jordbruk eller skogs­

bruk, som bedrives av aktiens eller

Kungl. Maj ris proposition nr 17 år 1967

första stycket vid a) sägs äga till-

lämpning allenast såvitt avser ut­

delning å aktier eller andelar, vilka

innehavas av bolaget eller förening­

en såsom ett led i organisationen av

annan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

8

576) om statlig inkomstskatt erhålla avdrag för belopp som avsättes till sär­

skild nyanskaffningsfond.

Synnerliga skäl anses föreligga, om avyttringen utgör led i strukturratio­

nalisering som är önskvärd från allmän synpunkt och den skattskyldige har

för avsikt att efter avyttringen göra betydande investering för sin återstå­

ende verksamhet eller för en ny verksamhet.

Ansökan om rätt till avdrag göres före utgången av den tid, inom vilken

sökanden skall avlämna självdeklaration för det beskattningsår då avytt­

ringen skedde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

2

§•

Avdrag får icke överstiga ett belopp motsvarande 60 procent av den vid

avyttringen erhållna ersättningen för varulager och hela ersättningen för

Övriga tillgångar i den mån ersättningen ingår i den skattepliktiga intäkten

av rörelsen. Har den skattskyldige på grund av ersättningen erhållit avdrag

för avskrivning på annan tillgång än lagertillgång med större belopp än som

annars skulle ha medgivits, jämkas dock avdraget för avsättning till nyan­

skaffningsfond i motsvarande mån. Är minskningen av dold reserv i varu­

lager under beskattningsåret mindre än 60 procent av försäljningspriset för

varulagret i den avyttrade rörelsen, beräknas den högsta tillåtna avsättning­

en till nyanskaffningsfond på grund av denna försäljning till ett belopp som

motsvarar minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven

får, om prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattnings­

årets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets ut­

gång.

3 §-

Särskild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk under visst beskattnings­

år för avskrivning på tillgång som anges i beslut enligt 1 § och som an­

skaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för nedskrivning av

lagertillgång, får dock en lägre värdesättning på lagret i dess helhet vid be­

skattningsårets utgång ej godtagas än som är medgivet enligt gällande be­

stämmelser.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger medge att sär­

skild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla

än den vari avsättningen skett.

4 §•

För beskattningsår, då särskild nyanskaffningsfond tages i anspråk en­

ligt denna förordning, medges vid taxeringen icke avdrag för avskrivning

eller nedskrivning enligt 3 § med belopp som svarar mot fondens minsk­

ning. Tillgången anses dock avskriven eller nedskriven med ett belopp som

svarar mot vad som tagits i anspråk av fonden. 5

5 §•

Medel som avsatts till särskild nyanskaffningsfond skall tagas i anspråk

enligt 3 § eller tagas upp som skattepliktig intäkt i förvärvskällan senast

under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret

efter det då avdrag för avsättningen medgavs. Om svårigheter föreligger för

den skattskyldige att taga medlen i anspråk, får Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer förlänga denna tid med ytterligare högst tre år.

Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas med ett belopp, som

enligt denna förordning, i den mån det återbekomna beloppet icke ingår i

skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande galler da ersättning utfaller pa

grund av försäkring för skada på sådan fastighet samt skadan mtraffat

inom nyss angiven tid.

„ ..

, „

Vid beräkning av återvunnet belopp skall i förekommande fall avdrag tor

avsättning till särskild nyanskaffningsfond anses återvunnet fore avdrag

för värdeminskning.

10

§.

Skattskyldig, som gjort avsättning till särskild nyanskaffningsfond eller

som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid själv­

deklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet agt

rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta

medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär rörande av­

sättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling

Länsstyrelsen upprättar förteckning över särskilda nyanskalfnmgstonder

enligt denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som ford­

ras för taxeringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, lanspraktagna

eller till beskattning återförda fondmedel.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 17. år 1967

11

§•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen.

__________

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­

ling, och skall tillämpas första gången vid 1967 års taxering.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen

den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förord­

ningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.

3 in o m. I fråga----------- - —------- avses, samt

6) intäkt, som uppkommit därige- 6) intäkt, som uppkommit därige­

nom att avsättning till särskilda in- nom att avsättning till särskilda in-

1 Senaste lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § se 1962: 193.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §

förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § för­

ordningen den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för

inkomst skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Förlustavdrag må--------------- -—- —

Rätten till förlustavdrag bortfal­

ler, om den skattskyldige för förlust­

året åsatts taxering, vid vilken be­

skattningsbar inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende å

fall, där fastställandet av den beskatt­

ningsbara inkomsten berott på att in­

vesteringsfond återförts till beskatt­

ning eller, såvitt fråga är om taxe­

ring till kommunal inkomstskatt, ga­

rantibelopp för fastighet upptagits

såsom skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig försatts -----------

Har skattskyldig eller----------------

(Föreslagen lydelse)

----- kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfal­

ler, om den skattskyldige för förlust­

året åsatts taxering, vid vilken be­

skattningsbar inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende å

fall, där fastställandet av den beskatt­

ningsbara inkomsten berott på att

investeringsfond eller särskild nyan­

skaffnings fond återförts till beskatt­

ning eller, såvitt fråga är om taxe­

ring till kommunal inkomstskatt, ga­

rantibelopp för fastighet upptagits

såsom skattepliktig inkomst.

---- — —--------— eller tidigare.

------- ------------att hänföra.

1. Förlust, som

Har investeringsfond återförts till

beskattning, skall vid beräkning av

den förlust, som berättigar till för­

lustavdrag, bortses från det belopp,

som på grund av återföringen upp­

tagits såsom skattepliktig intäkt,

dock endast i den mån detta belopp

inrymmes i den för förluståret fast­

ställda beskattningsbara inkomsten

skogs ingångsvärde.

Har investeringsfond eller sär­

skild nyanskaffningsfond återförts

till beskattning, skall vid beräk­

ning av den förlust, som berättigar

till förlustavdrag, bortses från det

belopp, som på grund av återföring­

en upptagits såsom skattepliktig in­

täkt, dock endast i den mån detta

belopp inrymmes i den för förlust-

Anvisningar

till 2

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

16 december 1966.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson,

H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist,

G^ustafsson, G^eijer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder på be-

skattningsområdet för att underlätta företagens kapitalanskaffning och

strukturrationaliseringar samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Sten­

cil Fi 1966:5) framlades förslag som avsåg dels permanentning och liberali­

sering av den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen den 9 december 1960

(nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags

och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, dels rätt för Kungl. Maj :t

att i vissa fall medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyan-

skaffningsfond av vinster, som föranleds av försäljningar i samband med

strukturrationaliseringar. De författningsförslag som bifogats promemorian

torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av fullmäktige i

riksbanken och riksgäldskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, kom­

merskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna),

riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, överståthållarämbetet, länsstyrel­

serna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län, allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och indu­

striorganisation, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund,

Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare, Svenska byggnads­

entreprenörföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän­

nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

16

tillgång i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyl­

dighet för utdelningar gäller vid 1963—1977 års taxeringar.

Till grund för 1960 års lagstiftning låg en utredning av 1960 års bolags-

skattesakkunniga. De sakkunniga framhöll i sin promemoria (daterad 21

mars 1960, stencilerad) att de svenska bolagen dittills, dvs. före år 1960, i

förhållandevis ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemis­

sioner. De sakkunniga anförde.

Den främsta orsaken kan antas vara att vinstutvecklingen hos bolagen

tillsammans med liberala avskrivnings- och värderingsregler vid inkomst­

taxeringen och möjligheter till skattefria avsättningar till pensions- och

andra personalstiftelser samt till investeringsfonder underlättat en själv­

finansiering av företagen. Något behov av att anskaffa kapital utifrån

genom nyemissioner har inte förelegat hos flertalet större företag. Om bo­

lagen verkligen haft behov av kapitaltillskott har de oftast föredragit att

skaffa sig detta genom lån. Orsaken härtill torde till inte oväsentlig del ha

varit att en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dub­

belbeskattning som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än

låneformen. Ränta på lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot

utdelning på aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat

kapital utgörs därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som

måste erläggas på de vinstmedel, som krävs för utdelningen. Är utdelningen

6 c;0 blir kostnaden således 12 %, om man beräknar den sammanlagda

bolagsskatten till 50 % av inkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

De sakkunniga framhöll därefter, att bolagens möjligheter till själv­

finansiering i fortsättningen skulle i viss mån försämras genom den skärp­

ning i lagervärderingsreglerna, som trädde i kraft med 1961 års taxering,

och genom den begränsning av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftel­

ser, som blev en följd av den allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya

läge kunde det, framhöll de sakkunniga, antas att större behov skulle före­

ligga för bolagen att anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att uppta lån

på kapitalmarknaden var emellertid starkt beskurna. Man kunde därför en­

ligt de sakkunniga förutsätta att — om man införde en lindring av dubbel­

beskattningen i vad gäller avkastningen på nyemitterat aktiekapital — kapi­

talanskaffningen hos bolagen i större utsträckning än eljest skulle bli fallet

kom att ske genom nyemissioner.

I promemorian framhölls att det var tveksamt om avdrag borde medges

i obegränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen på nyemitterat

kapital. De sakkunniga anförde.

Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för

stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därige­

nom skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generö­

sa avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tills vidare

begränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en

aktieägare normalt får 6 % utdelning på inbetalt kapital, skulle förränt-

ningen av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dub­

18

ning av kapital. Att den ränta på de placerade medlen, som aktieutdelning­

en utgör, inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydel­

se för det mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit läg­

re. Men detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplace­

rare, tar hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har — såsom

i direktiven framhållits — frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar

bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor utsträckning placerat

överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställda aktier. De sålunda

förvärvade aktierna kan betecknas såsom kapitalplaceringsaktier.

I prop. 1960: 162 underströk jag att det var svårt att finna argument för

att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper ak­

tier på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapital-

placerare, skall vara skattefria för denna utdelning. En annan sak är att

utdelningar på organisationsaktier och organisationsandelar bör vara skat­

tefria. Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år 1928, tillkom för

att undvika att beskattningen av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom

det ekonomiska livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseen­

de och åsyftade i första hand organisationsaktier och organisationsandelar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Departementspromejnorian

I promemorian påpekas att aktiebolagens kapitalanskaffning, som tölj an­

de sammanställning visar, under senare år i ökad utsträckning har skett

genom nyemissioner.

År

Nyemissioner i

Kapital i nybildade

äldre bolag

bolag

1957...............................................

1Q58

..............................

............................ 255

............................ 199

45

48

1959........................................................................... 196

55

1 960

.................................. ............................ 312

147

1961

...................................... ............................ 661

* 192

1962

.................................. ............................ 587

214

1963

....................................................................... 420

125

1964 ....................................................................... 379

130

1965.............................................. ............................ 757

108

Den ökning av nyemissioner som skett under år 1961 och senare år har,

framhålls i promemorian, givetvis påverkats av den rätt till avdrag för

utdelningar på nyemitterade aktier som medges i Annell-lagen. Den om­

ständigheten att lagen f. n. är tidsbegränsad kan ha lett till att vissa ny­

emissioner tidigarelagts för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas. Den

minskade självfinansieringsgraden hos bolagen gör emellertid att man kan

räkna med att aktieemissionerna i framtiden måste ligga på en högre nivå

än tidigare. Det finns därför enligt promemorian anledning att även i fort­

sättningen medge en viss avdragsrätt för utdelningar på nyemitterat kapi­

tal i enlighet med Annell-lagens bestämmelser. Reglerna bör vara av per­

19

manent karaktär så att företagens planering av nyemissioner kan ske utan

hänsyn till risken för att rätten till avdrag upphör.

Även de bestämmelser om skattskyldighet för utdelning på aktier som

anskaffats i kapitalplaceringssyfte och som utgör en del av Annell-lagen

synes, framhålls i promemorian, böra ges permanent karaktär. En förut­

sättning för att avdrag för utdelning skall medges bör i princip vara att mot­

tagaren är skattskyldig för utdelningen. Det är vidare, såsom framhölls vid

Annell-lagens tillkomst, svårt att finna argument för att rörelsedrivande

aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier på börsen i kapi­

talplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapitalplacerare, skall vara

skattefria för denna utdelning.

I 54 § KL stadgas vissa begränsningar i den frikallelse från skattskyldig­

het för utdelningar på aktier och andelar som i princip gäller för aktiebolag

och ekonomiska föreningar. Om de ytterligare begränsningar i denna fri­

kallelse från skattskyldighet, som stadgas i Annell-lagen, ges permanent

karaktär, bör bestämmelserna enligt promemorian inarbetas i KL. Däremot

synes praktiska skäl tala för att behålla reglerna för avdragsrätt för utdel­

ningar i en särskild författning och inte tynga KL med dessa specialbe­

stämmelser. Det må framhållas att 1960 års bolagsskattesakkunniga i sitt

betänkande föreslog att begränsningen av skattskyldigheten för utdelningar

skulle regleras i KL men avdragsrätten för utdelning i en fristående för­

fattning.

Avdragsrätt för utdelningar

Enligt nuvarande regler gäller, som redan nämnts, att avdragsrätten för

utdelningar på nyemitterat aktiekapital är begränsad till 4 % under sex år.

Såsom hittills bör, framhålls i promemorian, avdragsrätten även i fortsätt­

ningen vara begränsad både i fråga om avdragets storlek och i fråga om ti­

den. Syftet med de permanenta regierna är, liksom med Annell-lagen, att

underlätta kapitalanskaffning via nyemissioner genom en tidsbegränsad

lättnad i dubbelbeskattningen. En viss ökning av den skattelättnad, som ges

vid nyemissioner, synes dock motiverad med hänsyn bl. a. till att ränteläget

skärpts sedan Annell-lagens tillkomst år 1960.

Såsom konjunkturinstitutet framhöll i sitt remissyttrande över 1960 års

bolagsskattesakkunnigas förslag kan, framhålls i promemorian, vissa

skäl anses tala för en viss variabilitet hos procentsatsen för den avdrags­

gilla utdelningen. Procentsatsen skulle kunna sättas i viss relation till obli­

gationsräntan. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör dock avdrags-

i ätten för utdelning på nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att

avdrag år efter år får göras efter den procentsats som gällde vid emissions­

tillfället. Sätts emellertid procentsatsen i relation till obligationsräntan får

man den effekten att, om läget på kapitalmarknaden föranleder att rån-

Knngl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

20

tan höjs, man samtidigt ökar förmånerna när det gäller nyemissioner. Det

kan, framhålls i promemorian, anföras skäl för att avdragsrätten i ett så­

dant läge snarare borde minskas än ökas för att inte motverka syftet med

den kreditåtstramning som räntehöjningen i regel åsyftar.

Övervägande skäl synes enligt promemorian tala för att procentsatsen för

avdragsrätten liksom f. n. sätts till ett visst i författningen angivet tal. Den

skattelättnad som avdragsrätten innebär är beroende dels av procentsatsens

höjd, dels av avdragstidens längd. Procentsatsen synes inte böra sättas hög­

re än 5 %. Om procentsatsen sätts för högt kan bolagen i vissa fall nödgas

sätta eu lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Tiden för

avdragsrätten synes kunna utsträckas till tio år för att få en närmare an­

knytning till löptiden för obligationslån.

Det författningsförslag angående avdragsrätten som bifogats promemo­

rian har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande bestämmelser

i Annell-lagen.

Rätten till avdrag för utdelningar enligt Annell-lagen gäller endast ak­

tiebolag. Vid förordningens tillkomst framhölls, påpekas i promemorian, att

den för sökslagstiftning, varom då var fråga, borde begränsas till aktiebolag.

Om bestämmelserna ges permanent karaktär har man anledning undersöka

om motsvarande regler bör införas även för kooperativa ekonomiska för­

eningar. I promemorian anförs.

I stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl. a. den insats med

vilken varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andelska­

pitalet endast genom att medlem inträder eller utträder ur föreningen. An­

delskapitalets storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapi­

talet kan därför öka successivt genom insatser från nytillträdande medlem­

mar. Skulle avdragsrätt medges för utdelning på den ursprungliga insatsen

blir följden att en förening ständigt har rätt till avdrag för utdelning på

en del av sitt andelskapital, nämligen på de insatser som inbetalats av de

medlemmar som inträtt under de senaste tio åren. Även om nya medlem­

mar tillkommer kan emellertid andelskapitalet vara oförändrat ellei t. o. m.

minska beroende på att antalet utträdande medlemmar varit större än till­

trädande. Om en medlem utträder efter tio år, kan ifrågasättas om av­

drag skall medges för utdelning på den insats som en nytillträdande med­

lem samtidigt inbetalar. Praktiska skäl synes därför tala mot att medge av­

dragsrätt för utdelning på den ursprungliga insatsen.

Det bör emellertid vara möjligt för en ekonomisk förening att erbjuda

sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kallad B-insats,

för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en »nyemission»

av andelar sker i former som i stort sett överensstämmer med dem som gäl­

ler för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag

för utdelning på dessa B-insatser. Det måste dock förutsättas att erbjudan­

det till medlemmarna att teckna B-insatser görs tidsbegränsat, t. ex. genom

villkor att tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekono­

miska föreningar får utdelningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för

år. Det är därför tveksamt om en förening har stora möjligheter att förmå

sina medlemmar att teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i da­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

3 §•

Procentsatsen har i enlighet med vad förut anförts utbytts mot fem. I

andra stycket har uttrycket »beskattningsår» utbytts mot uttrycket »räken­

skapsår» för att någon tvekan inte skall uppkomma om vilket år som avses.

5 §.

Avdrag bör som tidigare framhållits få göras under tio år. Avdrag skall

medges så snart utdelning sker på de nya aktierna. Bolaget har sålunda

inte möjlighet att genom att underlåta att yrka avdrag för utdelning självt

bestämma när avdrag skall anses ha medgetts första gången. Av praktiska

skäl synes avdragsrätten böra gälla vid taxeringen under tio år i följd räk­

nat från det år då utdelning på de nya aktierna första gången verkställts.

Har utdelning inte verkställts under något eller några av de nio följande

åren bär bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år. Likaledes

av praktiska skäl bör en gräns sättas när avdrag sist får åtnjutas. Enligt

förslaget har denna gräns satts vid 15 år. Detta innebär att den första ut­

delningen på de nyemitterade aktierna måste ske inom fem år från inbe­

talningen för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas till fullo.

6

§.

Avdrag för utdelning bör i princip inte få åtnjutas om bolaget utskiftar

tillgångar. Annars kan det i vissa fall ställa sig förmånligt från skattesyn-

punkt för ett bolag att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar

och därefter göra en nyemission med samma belopp. Som huvudregel bör

därför gälla att rätten till avdrag bortfaller om utskiftning ägt rum under

beskattningsåret eller dessförinnan. Emellertid bör det förhållandet att bo­

laget utskiftat tillgångar inte för all framtid förhindra att bolaget gör ny­

emission med avdragsrätt för utdelning. Undantag skall således gälla för

utskiftning som föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetal­

ning skett, enligt ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbe­

håll ägt rätt att fordra inlösen av dessa. Motsvarande undantagsbestäm­

melse finns i nu gällande regler. Vidare bör rätten till avdrag kvarstå, om

utskiftningen ägt rum mer än fem år före ingången av det beskattningsår, då

beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering. 7

7 §•

Enligt Annell-lagens regler får avdrag — med vissa undantag — inte åt­

njutas om mer än hälften av samtliga aktier i det utdelande bolaget vid be­

skattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Aktier som ägs av

en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse an­

ses därvid innehavda av bolaget eller föreningen. Beträffande denna undan­

tagsbestämmelse anförde 1960 års bolagsskattesakkunniga bl. a.

24

att pröva om den mottagande juridiska personen fört en sådan utdelningspo-

litik att den är frikallad från skattskyldighet för den mottagna utdelningen.

Avdragsrätt måste därför vägras även i de fall, då skattskyldigheten för ut­

delningen är beroende på i vilken omfattning aktieägaren själv utdelat vinst­

medel. Med de begränsningar i frikallelsen från skattskyldighet för utdel­

ning som föreslås i det följande — och som i huvudsak överensstämmer

med begränsningarna enligt nuvarande Annell-lag — innebär en sådan un­

dantagsbestämmelse att avdrag för utdelning inte medges om

1) aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller eljest om

2> aktieägaren innehar aktierna i annat syfte än kapitalplacering.

Enligt nu gällande regler innehas aktierna i annat syfte än kapitalpla­

cering, om aktieägaren innehar aktier motsvarande en fjärdedel eller mera

av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget eller aktierna utgör

organisationsaktier för aktieägaren. Det utdelande bolaget bör normalt veta

vilka aktieägare, som innehar aktier i sådan omfattning och i sådant syfte.

Svårigheten för det utdelande bolaget ligger i att avgöra om de bolag, som

innehar mindre aktieposter, är förvaltningsföretag eller ej. Genom det for­

mulär som aktieägaren skall fylla i när utdelningen lyfts får det utdelande

bolaget kännedom om vilka aktieägare som är svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar. I flertalet fall torde bolaget lätt kunna

konstatera att aktieägaren inte är ett förvaltningsföretag. I tveksamma fall

får en undersökning göras eller också får bolaget avstå från att yrka avdrag.

Den föreslagna utformningen av undantagsbestämmelsen i 7 § kan enligt

promemorian stundom vara svårare att tillämpa än motsvarande bestäm­

melse i Annell-lagen. Sistnämnda bestämmelse är emellertid otillfredsstäl­

lande så till vida att avdrag medges för utdelning i vissa fall trots att mot­

tagaren är frikallad från skattskyldighet för samma utdelning. Vidare kan

bestämmelsen kringgås på det sätt, att aktierna av aktieägarna formellt

placeras hos fysiska personer i sådan utsträckning att aktierna i det ut­

delande bolaget endast till högst 50 % ägs av aktiebolag och ekonomiska

föreningar. I en tillfällig lagstiftning har man kunnat bortse från dylika

brister. När det gäller permanenta regler och utökning av förmånerna, är

det angeläget att tillse att avdragsrätt inte medges när mottagaren är frikal­

lad från skattskyldighet för utdelningen i fråga.

Det undantag från avdragsrätt som föreslås för det fall, då aktieägaren

är ett förvaltningsföretag, är enligt promemorian föranlett bl. a. av att ak­

tierna eller andelarna i förvaltningsföretaget i sin tur kan ägas av svenska

aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar, vilka är frikallade från

skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. Det föreslås dock

att 80 % av utdelningen till investmentföretag skall vara avdragsgill. In-

vestmentföretag definieras i promemorieförslaget på samma sätt som i

Annell-lagen. Aktierna i ett investmentföretag skall, framhålls i prome­

morian, ägas av ett stort antal fysiska personer och i den mån aktierna ägs

Ilungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

26

i 54 g, dels i sista stycket av anvisningarna till 54 §. Bestämmelserna i 11 §

första stycket Annell-lagen återfinns dels i första stycket vid a) i 54 §, dels

i ett tredje stycke i nämnda paragraf. Föreskrifterna i 11 § andra och

tredje styckena i Annell-lagen motsvaras i stort sett av bestämmelserna i

näst sista stycket av anvisningarna till 54 §. Det framhålls i promemorian

att — även om innehavet av aktier representerar ett röstetal som överstiger

25 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget — det inte behöver vara

fråga om organisationsaktier, dvs. aktier som innehas som ett led i orga-

nisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom. I regel torde dock så vara fallet.

Bestämmelserna i Annell-lagen har i promemorieförslaget överflyttats

i huvudsak oförändrade till KL. Uttrycket »förvärvade» i kapitalplacerings-

syfte har utbytts mot uttrycket »innehavda» i kapitalplaceringssyfte. I två

hänseenden avviker de föreslagna reglerna dock från Annell-lagens bestäm­

melser.

Den ena avvikelsen avser förvaltningsföretag som är fåmansbolag. För

dylika företag gäller f. n. att de kan vara skattskyldiga för uppburen ut­

delning trots att den egna utdelningen uppgår till eller överstiger den mot­

tagna. Om företaget från tidigare år har uppsamlade vinstmedel kan näm­

ligen företaget icke anses ha delat ut sina vinstmedel i skälig omfattning,

trots att bolagets utdelning för ett år motsvarar eller överstiger den utdel­

ning som bolaget mottagit under samma år. Förvaltningsföretag, som inte

är fåmansbolag, är enligt Annell-lagen frikallade från skattskyldighet för

mottagen utdelning endast under förutsättning att hela den mottagna ut­

delningen — vilket för dessa företag regelmässigt betyder hela inkomsten

__ utdelas vidare till delägarna (här bortses från investmentföretagen).

Med detta krav på utdelning synes man, framhålls i promemorian, kunna

ha samma regler för alla förvaltningsföretag oavsett om de är fåmansbo­

lag eller ej. Enligt det nu framlagda förslaget blir därför ett förvaltnings­

företag, som är fåmansbolag, liksom övriga förvaltningsföretag frikallat

från skattskyldighet för mottagen utdelning i den mån den utdelas vidare.

Den andra avvikelsen gäller riksskattenämndens möjlighet att medge dis­

pens.

Den i 12 § i Annell-lagen stadgade dispensmöjligheten har bibehållits oför­

ändrad. Beträffande denna dispensmöjlighet framhöll bevillningsutskottet

år 1960 i ett av riksdagen godkänt utlåtande (BevU 79, rskr 374).

De fall då dispens kan ifrågakomma torde bli mycket få. Dispens bör

nämligen medges endast om förvaltningen av värdepapper är av så väsent­

lig betydelse för företaget i inkomsthänseende att en beskattning av utdel­

ningen på kapitalplaceringsaktierna skulle tvinga företaget att i väsentlig

män sänka sina egna utdelningar. Såsom riktpunkt torde kunna anges, att

i dispensfallen den uppburna utdelningen på kapitalplaceringsaktier i regel

bör utgöra minst 75 % av företagets egen normala utdelning. Det för­

utsätts därvid att företaget verkställt utdelning i skälig omfattning. Dis­

pensen bör gälla så länge förutsättningarna är oförändrade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

27

De dispenser som meddelats med stöd av 12 § Annell-lagen är, konstate­

ras i promemorian, relativt få. Man kan förutsätta att ytterligare dispenser

torde bh sällsynta. Det oaktat synes dock dispensmöjligheten böra kvarstå.

De redan beviljade dispenserna gäller så länge förutsättningarna är oför­

ändrade. Frågan huruvida förutsättningarna för en dispens inte längre fö-

leligger bör givetvis, understryks i promemorian, i förekommande fall un-

clerställas riksskattenämndens prövning.

Dispensregeln i 12 § Annell-lagen har i promemorieförslaget intagits som

ett sjätte stycke i 54 § KL. I samma stycke föreslås en ytterligare dispens-

mojhghet. Riksskattenämnden skall kunna medge att bolag eller förening,

som har karaktär av förvaltningsföretag, icke skall i beskattningshänseen­

de anses som sådant företag som avses i 54 § fjärde stycket KL. I prome­

morian anförs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Den nya dispensregeln tar sikte på sådana förvaltningsföretag som är

moderföretag i en koncern och som fullgör vissa gemensamma uppgifter för

koncernen sasom samordning av koncernens verksamhet i olika hänseen-

®x; organisation, finansiering, gemensamma inköp etc. Företaget har

da! för betydelsefulla uppgifter vid sidan om att fungera som förvaltnings-

iouitag för aktierna Det synes kunna godtas att vinstmedel utan beskatt-

de/balt ^r„tT] 0raH h e,U dyh.k,t företag utan krav på att vinstmedlen ome-

, l utddas vidare. F n. soker man undvika att dylikt moderföretag be­

handlas som förvaltningsföretag genom att låta bolaget driva någon mind-

ie rörelse e. d. En sadan effekt av bestämmelserna är icke önskvärd och

dispens bor darfor medges så snart förutsättningar kan anses föreligga.

Dispensmojhgheten får betydelse endast för »icke fåmansbolag».

De nya bestämmelserna i KL bör enligt promemorian gälla i fråga om

utdelningar, som blivit tillgängliga för lyftning efter den 31 december 1965,

dvs. fr. o. m. 1967 års taxering. Såsom redan framhållits skall Annell-

Iagens regler enligt förslaget tillämpas i fråga om tidigare utdelningar

De nya bestämmelser som sålunda föreslagits i KL skall givetvis, fram­

hålls i promemorian, gälla även vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

Forfattmngsmässigt har detta i förslaget reglerats genom att i 7 § förord­

ningen den 27 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt intagits en hän­

visning till 54 § KL. Genom en sådan hänvisning blir flera av de bestäm­

melser som f. n. finns intagna i 7 § statsskatteförordningen överflödiga och

kan ulgå.

Avsättning till nyanskaffningsfond

I promemorian framhålls att eu strukturrationalisering ofta innebär att

två eller flera företag slås samman. Om företagen är aktiebolag, föregås

sammanslagningen i regel av att aktieägarna i de företag som går samman

eller vissa av aktieägarna avyttrar eller utbyter sina aktier. Enligt det för­

slag som framlagts i prop. 1966: 90 och som antagits av riksdagen (BevU 46,

28

Kungl. Maj:is proposition nr 17 år 1967

rskr 266, SFS 1966:215) kan denna avyttring eller detta utbyte medföra

realisationsvinstbeskattning även om aktierna innehafts fem år eller mera.

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer äger emellertid

medge befrielse från denna beskattning om beskattningen kan antas hindra

strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

Stundom kan emellertid, framhålls i promemorian, som ett led i eu

strukturrationalisering ingå att en rörelseidkare, som kan vara en juridisk

eller en fysisk person, överlåter rörelse eller rörelsegren till en annan rö­

relseidkare eller företag. Avsikten kan då vara att den som avyttrar rörelsen

eller rörelsegrenen skall använda de medel, som framkommer vid försälj­

ningen, för investeringar i den rörelse han har kvar eller för att starta en

ny rörelse. Om de nya investeringarna inte kan göras samma år som för­

säljningen av rörelsen eller rörelsegrenen sker, minskar möjligheterna att

finansiera de nya investeringarna. Vinsten vid avyttringen beskattas helt

eller delvis beroende på vad slags tillgångar försäljningen omfattar och en

del av försäljningssumman måste därför användas för att betala skatt.

Detta förhållande kan i vissa fall antas utgöra ett hinder för en struktur­

rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

I den mån beskattningen är föranledd av att försäljningen omfattar in­

ventarier och varulager kan beskattningen sägas vara en följd av de liberala

avskrivnings- och värderingsregler som gäller i beskattningshänseende be­

träffande dylika tillgångar. Genom avskrivningar har skapats dolda reser­

ver som framkommer vid försäljningen. Dessa dolda reserver skall givetvis

i princip beskattas när de tas fram i samband med försäljning men man

har genom olika beskattningsåtgärder sökt förhindra att beskattningen

skall minska möjligheterna att göra återanskaffningar. När det gäller in­

ventarier har den som har räkenskapsenlig avskrivning möjlighet att skri­

va av sitt återstående inventariebestånd eller inventarier som anskaffas sam­

ma år som försäljningen sker med ett belopp, som motsvarar den ersättning

som erhållits vid försäljningen. Har den skattskyldige avskrivningsunderlag,

behöver sålunda försäljningen inte medföra någon omedelbar beskattning

av dolda reserver. Samma gäller om inventarier förlorats genom brand eller

liknande orsak och försäkringsersättning erhållits. Om ett varulager mins­

kat __på grund av försäljning eller annorledes — kan den dolda resen en

i lagret tillfälligt bibehållas genom att nedskrivning får ske med 60 % av

medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående

beskattningsåren. Om 60 % av medeltalsvärdet överstiger värdet av lagret

vid beskattningsårets utgång, får avdrag åtnjutas även för det överskjutan­

de beloppet, därest motsvarande avsättning gjorts i räkenskaperna till ett

lagerregleringskonto. I promemorian anförs.

I de fall den nya investeringen görs ett senare år än det då försäljningen

sker kan dock en beskattning av dolda reserver ofta inte förhindras med

tillämpning av kommunalskattelagens avskrivnings- och värderingsregler.

För att inte försvåra återanskaffningen av inventarier och varulager, da sa-

29

tlana tillgångar går förlorade i »katastroffall», t. ex. genom brand o. d. eller

på grund av statligt förfogande, har möjlighet till uppskov med beskatt­

ningen för viss tid skapats genom förordningen den 15 maj 1959 (nr 168)

om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar.

Skattskyldig som förlorat inventarier kan göra avsättning till särskild°in-

vesteringsfond för förlorade inventarier med belopp som svarar mot den

erhållna ersättningen. Den som förlorat varulager kan göra avsättning till

särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar med ett belopp mot­

svarande den erhållna ersättningen, dock inte med högre belopp än som

svarar mot minskning av dold reserv i lagret. Avsättningen till investe-

lingsfond är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Investeringsfond för inven­

tarier skall användas för avskrivning på inventarier och investeringsfond

för varulager för nedskrivning av lager. Fonden skall användas inom tre år

t iån det då avsättning skett. Visar den skattskyldige att svårigheter förelig­

ger att ta medlen i anspråk inom tre år kan riksskattenämnden förlänga

hden dock högst till sex år. Om medlen inte tas i anspråk för sitt ändamål

inom den föreskrivna tiden upptas medlen som skattepliktig intäkt med

tillägg för ränta beräknad efter 3 % om året för de år avsättningen fun­

nits. Avsättning till investeringsfond av nu avsett slag är inte förenad

med skyldighet att insätta medel i riksbanken eller att lämna garanti för

att skattebetalningen skall kunna fullgöras, om fondmedlen inte används

för sitt ändamål. Man har inte ansett detta erforderligt i de katastroffall det

här är fråga om.

Motsvarande möjlighet att avsätta till investeringsfond i de fall framta­

gandet av dold reserv beror på att tillgång försäljs finns, konstateras i pro­

memorian, endast när det gäller avyttring av fartyg. Avsättning kan då ske

enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investerings­

fond för avyttrat fartyg. Denna förordning är i princip utformad på samma

satt som förordningen om investeringsfonder för förlorade tillgångar. Av­

sättning till investeringsfond för avyttrat fartyg får ske med belopp mot­

svarande den uppburna ersättningen. För avdragsrätt krävs emellertid att

den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat av svensk bank eller, efter

länsstyrelsens prövning, annan svensk kreditinrättning utfärdad garanti­

förbindelse enligt vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp

svara för den skatt som den skattskyldige kan påföras om fondmedlen inte

används för sitt ändamål utan återförs till beskattning. Investeringsfond för

avyttrat fartyg skall användas för avskrivning av nyanskaffat fartyg inom

tre eller, efter riksskattenämndens medgivande, högst sex år efter avsätt­

ningen. Om fondmedlen återförs till beskattning beräknas tillägget för

ränta efter 2 %. Att procentsatsen satts lägre än när det gäller investe­

ringsfond för förlorade tillgångar beror på att bankgarantin föranleder en

kostnad av i regel 1 % per år.

Om man vill förhindra att beskattning av vinster, som framkommer vid

försäljning av rörelse eller rörelsegren, skall utgöra ett hinder för en struk­

turrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, ligger det, fram­

hålls i promemorian, nära till hands att öppna möjlighet till avsättning till

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

30

investeringsfond enligt någon av de nu beskrivna förordningarna. Förut­

sättningen för avdragsrätt bör, som nämnts, vara att försäljningen utgör ett

led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Vi­

dare bör gälla dels att den skattepliktiga vinsten vid försäljningen är rela­

tivt stor, dels att den skattskyldige har för avsikt att göra betydande inves­

teringar i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse. Även den nya

investeringen skall vara önskvärd från allmän synpunkt.

Det ligger, framhålls i promemorian vidare, i sakens natur att man

knappast kan ålägga beskattningsmyndigheterna att pröva att samtliga

dessa förutsättningar är för handen. Det synes därför lämpligt att man

tillämpar samma förfaringssätt som gäller i fråga om befrielse från reali­

sationsvinstbeskattning vid avyttring av aktier i vissa fall, nämligen att

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar prövar om förut­

sättningar för avdragsrätt skall anses föreligga (35 § 2 mom. fjärde stycket

KL).

De skattepliktiga vinster som framkommer vid försäljning av eu rörelse

eller rörelsegren kan, framhålls i promemorian, hänföra sig till olika slag

av tillgångar. Det kan vara fråga om försäljning av inventarier, lager, pa­

tenträtter, hyresrätter, goodwill etc. De genom försäljningen frigjorda med­

len kan även de komma att användas för anskaffning av olika slag av till­

gångar och inte nödvändigtvis samma slags tillgångar som de som försålts.

Försäljningsvinsten kan t. ex. hänföra sig till patenträtter och goodwill

under det att vinstmedlen skall användas för inköp av maskiner och lager

etc.

Om man anser att möjligheten att avsätta till investeringsfond i struk-

turrationaliseringsfallen bör begränsas till vinster som framkommer vid

försäljning av inventarier och lager och att användningen av fonderna ock­

så bör begränsas till sådana tillgångar, ligger det, framhålls i promemo­

rian, nära till hands att anknyta till förordningen om investeringsfond för

förlorade tillgångar. Bestämmelserna kunde då utformas så att Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kan besluta att den ersätt­

ning, som erhålls vid viss försäljning av inventarier och lager, skall anses

som sådan ersättning som avses i nämnda förordning. Någon risk för skat­

tebortfall behöver knappast befaras när möjligheten att avsätta till inves­

teringsfond blir beroende på särskilt beslut. Det ligger i sakens natur att

medgivande inte skall lämnas om det är tveksamt om de nya investering­

arna kommer till stånd och om den skattskyldiges ställning är sådan att risk

kan föreligga att skatten vid ev. återföring av fonderna inte kan betalas.

Någon bankgaranti för skattens betalande, som krävs i förordningen om

fartygsfonder, synes därför inte erforderlig. I promemorian anförs.

Såsom redan nämnts är förordningen om investeringsfond för förlorade

tillgångar utformad så att medel som avsatts till investeringsfond för inven­

tarier endast får användas för avskrivning av inventarier och investerings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

fond för förlorade lagertillgångar endast för nedskrivning av lager. Denna

utformning ar en följd av att förordningen avser att trygga en återanskaff-

mng av de tillgångar som gått förlorade genom brand o. d. I strukturratio-

nalisermgsfaUen är det emellertid inte säkert att de nya investeringar som

skall goras avser samma slag av tillgångar som de som avyttras. Det kan

dartor ifrågasättas om det inte för strukturrationaliseringsfallen är lämp­

ligare att utfärda en särskild förordning om investeringsfonder, som i stort

sett utformas på samma sätt som förordningen om investeringsfonder för

förlorade tillgångar men som medger en friare användning av fondmedlen

förordningen synes böra utformas så att avsättning till investeringsfond

tar ske for hela den skattepliktiga vinst som framkommer vid försäljning av

rörelsen eller rörelsegrenen och att fondmedlen får användas inte endast

tor avskrivning på nyanskaffade inventarier och för nedskrivning av lager

utan aven för avskrivning på nyanskaffad patenträtt, goodwill etc. I sin

ansökan om rätt att avsätta till investeringsfond skall den skattskyldige

givetvis lamna en redogörelse för de vinster, som framkommer vid för-

saijningen, och vilka nya investeringar han avser att göra. Bestämmelserna

bor utformas så att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestäm­

mer ager besluta såväl storleken av fondavsättningen som även hur medlen

tar användas.

Enligt promemorian synes det lämpligt att för denna nya form av avdrags­

gill avsättning använda en annan beteckning än investeringsfond, förslags­

vis nyanskaffningsfond. Det finns nu så många olika slag av investerings­

fonder att det är svårt för de skattskyldiga att hålla isär de olika fonderna.

Beträffande de olika investeringsfonderna gäller i princip att de skall an­

vändas i den förvärvskälla vari de avsatts. Denna begränsning bör enligt

promemorian inte gälla för nyanskaffningsfonderna. Fonderna bör få ut­

nyttjas för investeringar även i annan förvärvskälla än den vari fonderna

avsatts, t. ex. i en helt ny rörelse.

Den framställning som den skattskyldige skall göra om rätt att få avsätta

till nyanskaffningsfond kommer att innehålla uppgifter som inte bör vara

offentliga. Redogörelse skall bl. a. lämnas för planerade investeringar. An­

sökningshandlingarna synes därför enligt promemorian böra vara hemliga.

I det förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsätt­

ning till nyanskaffningsfond i vissa fall, in. m„ som bifogats promemorian

har bestämmelserna i 3-10 §§ utformats i huvudsaklig överensstämmelse

med motsvarande bestämmelser i förordningen om särskilda investerings-

1 onder för forlorade inventarier och lagertillgångar. Något krav på insätt­

ning i riksbanken eller bankgaranti har inte uppställts. Det har, som redan

nämnts, enligt promemorian inte ansetts nödvändigt att komplicera bestäm­

melserna och tillämpningen genom sådana villkor, då rätten att avsätta till

fonden provas i varje enskilt fall av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

31

32

Remissyttrandena

Kungl. Maj:ts proposition nr IT år 1967

Annell-lagen

De föreslagna ändringarna i Annell-lagen har i princip tillstyrkts ellei

lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från näringslivets orga­

nisationer har dock yrkats att rätt till avdrag för utdelning bör medges med

större procent av nyemitterat kapital och under längre tid än enligt prome-

morieförslaget. I flera yttranden har understrukits att frågan om avdrags-

rätt för utdelningar bort prövas i samband med en översyn av företagsbe­

skattningen i dess helhet. I några yttranden framhålls att de samhällseko­

nomiska och kapitalmarknadsmässiga verkningarna av Annell-lagen bort

utredas. LO och TCO anser att tillräcklig utredning saknas för bedömning

av förslagen. Slutligen har flera remissinstanser framfört erinringar i fråga

om detaljutformningen av vissa bestämmelser.

Fullmäktige i riksbanken säger sig inte vilja motsätta sig de framlagda

förslagen men understryker att varje steg till ett »underlättande» av aktie-

emissionerna kan innebära en försvagning av kreditpolitikens effektivitet.

De föreslagna åtgärderna är emellertid närmast av långsiktig karaktar och

deras omedelbara expansiva effekter kan bedömas som moderata. Fullmäk­

tige anser det därför knappast föreligga någon överhängande risk för att

deras genomförande skulle rubba den utveckling mot en bättre samhälls­

ekonomisk balans som nu synes vara på väg. Med hänsyn till den verkan

skatteavdraget kan ha på kreditpolitikens effektivitet och det resultat det

kan leda till i räntehänseende, säger sig fullmäktige dela den i promemo­

rian framförda uppfattningen, att någon automatisk anknytning av avdra­

get till den allmänna räntenivån inte lämpligen bör ifrågakomma. Fullmäk-

o

tige tillägger.

I promemorian anges som motiv för att reglerna skall vara av perma­

nent karaktär, att företagens planering av nyemissioner skall kunna ske

utan hänsvn till risken för att rätten till avdrag upphör. Enligt fullmakti-

ges mening utgör detta knappast något väsentligt argument, därest lagen,

såsom hittills, förlängs i god tid före utgången av tidsfristerna. Praktiska

skäl kan dock tala för att låta lagstiftningen bil permanent. Fullmäktige an­

ser sig därför icke ha anledning att motsätta sig detta. Det ar emellertid

viktigt att understryka att en permanentning av ifrågavarande lagstiftning

inte far undanskymma det förhållandet att en utredning av företagsbeskatt­

ningen fortfarande är aktuell inte enbart vad gäller avvägningen mellan

existerande beskattning av nettovinsten och olika alternativ för utformning­

en av bruttobeskattningen utan även vad avser utformningen av nettovinst-

beskattningen som sådan. Samtliga dessa problem är sådana, som ligger

inom ramen för allmänna skatteberedningens arbetsområde.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser, att bestämmelserna rörande om­

fattningen och konstruktionen av avdraget för utdelningar på nyemitterade

33

aktier samt avdragsrättens utsträckning i tiden fortfarande bör ges allenast

provisorisk giltighet i avvaktan på de resultat som kan framkomma av före-

tagsskatteutredningens arbete.

Konjunkturinstitutet framhåller, att mycket talar för att reglerna om av-

dragsrätt för utdelning nu bör permanentas om man anser att nuvarande

finansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre

sikt. Därav följer emellertid inte att procentsatsen för skatteavdraget per­

manentas. Någon form av åtminstone periodisk omprövning av avdrags-

procenten bör finnas, eventuellt någon form av »indexklausul» med inter­

vall, t. ex. anknutna till riksbankens diskonto.

Kammarrätten säger sig inte finna anledning motsätta sig att de bestäm­

melser, som innefattas i begreppet Annell-lagen, i sina huvuddrag ges fort­

satt giltighet men tillägger.

Det synes dock kammarrätten nagot tveksamt huruvida ifrågavarande

och hittills tidsbegränsade lagstiftning skall erhålla permanent karaktär,

såvitt den avser avdragsrätt för utdelning på aktieemissioner. Vad som en­

ligt kammarrättens uppfattning talar emot en permanentning i denna del

är, att avdragsrätten väl i viss mån har sammanhang med ett samhällseko­

nomiskt skede, som utmärks av en besvärande knapphet på kapital för

näringslivets investeringsbehov. Skulle förändrade förhållanden härutinnan

inträda, kan avdragsrättens ändamålsenlighet sättas i fråga och ändring i

lagstiftningen bli aktuell.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att man kan välja två olika ut­

gångspunkter för en diskussion av avdragets storlek och tiden för dess åt­

njutande. Delegationen anför.

I promemorian har hänvisning gjorts till obligationsmarknaden ävensom

till det höga ränteläget. Väljer man denna utgångspunkt för utformningen

av författningsförslaget kan först noteras såsom mycket sannolikt att rän­

tan för en avsevärd tid framåt förblir hög. Vidare förhåller det sig till skill-

nad från vad som framhållits i promemorian så att industriobligationernas

löptid i övervägande antalet fall uppgår till 20 eller flera år. Dessa förhål­

landen motiverar ett högre procenttal och en 20-årig avdragsrätt. Utgår man

i stället ifrån att söka kostnadsmässigt likställa anskaffningen av riskvil­

ligt kapital med anskaffningen av främmande kapital genom lån är en myc­

ket högre procentsats för avdraget samt till en i tiden obegränsad avdrags­

rätt naturlig.

ö

Då vi anser att bolagsskattens konstruktion även bör diskuteras efter

andra linjer än de nu aktuella har vi stannat vid den ståndpunkt vi intog i

samband med den första lagstiftningen på förevarande område. Vi yrkar

under åberopande av vad vi anfört att avdraget bestäms till 6 % och att

tiden för avdragsrätten görs obegränsad. Skälen för en höjning till 6 % är

i dag desto starkare som ränteläget nu är väsentligt högre.

Utöver nu och tidigare anförda skäl finns enligt delegationen ett särskilt

motiv för en i tiden obegränsad avdragsrätt och det är den bindning som

en nyemission medför i förhallande till ett obligationslån, vilket möjliggör

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

34

en fortlöpande omprövning av finansieringsmetoden under en tidsperiod av

20 år. En dylik omprövning av finansieringen är endast i undantagsfall möj­

lig om företaget valt att anskaffa kapital genom nyemission. Delegationen

anser slutligen att arten av det kapital det här gäller motiverar en högre

procentsats än den som förordats i promemorian.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område. Flera av dessa remissinstanser anser att avdragsrätten bör vara

obegränsad i tiden.

Kooperativa förbandet framhåller, att andra och mer avgörande skäl än

löptiden för obligationer talar för en väsentligt längre avdragsperiod än tio

år. Förbundet anför.

Då en nyemission övervägs, torde detta oftast ske i samband med en pla­

nerad utvidgning av verksamheten eller annan större nyinvestering. På sätt

redan framhållits skulle incitamentet att välja nyemission som finansie­

ringsform vara avgjort starkare om avdrag för utdelningen på det nyemit­

terade kapitalet kunde erhållas under obegränsad tid framåt än om avdrags­

rätten skall gälla endast under ett begränsat antal år. Om av olika skäl trots

allt en tidsbegränsning befinns nödvändig, synes det naturliga och psykolo­

giskt mest lämpliga vara att vid bestämmandet av avdragsperiodens längd

beakta den normala omloppstiden för kapitalet till en större investering i

maskiner och byggnader. Denna tidrymd torde genomsnittligt sannolikt

vara längre än vad nyss sagts utgör den normala löptiden för obligationslån.

Förbundet finner därför starka skäl tala för att rätten till avdrag för ifrå­

gavarande utdelning skall gälla under ett antal år, som icke sätts lägre än

20 år.

Svensk industriförening understryker, att förslaget rörande Annell-lagen

praktiskt taget berör endast börsnoterade företag. Övriga företag, som inte

kan öka sitt eget kapital genom nyemissioner, blir härigenom missgynna­

de. Föreningen anför.

Föreningen har inga erinringar att framställa mot förslaget rörande

Annell-lagen i och för sig men vill hävda att alla industriföretag oberoende

av storlek och företagsform skall kunna komma i åtnjutande av skattemäs-

siga lättnader motsvarande de som det ifrågavarande förslaget innebär. För

att realisera detta önskemål erfordras emellertid speciella åtgärder för att

tillgodose de företag som inte kan genomföra nyemissioner.

För de mindre och medelstora företag, som drivs i aktiebolagsform, anser

föreningen att ett särskilt emissionsinstitut, ägt av de svenska affärsban­

kerna gemensamt, bör inrättas.

Familjeföretagens förening framhåller, att det riskvilliga kapitalet i fa­

miljeföretag ofta är svårt inte endast att uppbringa utan även att behålla

knutet till företaget. Effekten av den föreslagna lagstiftningen skulle bli

större om man utsträckte perioden för avdrag. Föreningen anför.

En tioårsperiod torde för familjeföretagen ofta bli alltför kort med tanke

på arrangemang, som vidtas i syfte att förbereda en generationsväxling. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

35

en sådan fordras enligt vårt förmenande mycket ofta en period av åtmins-

tone 15, oftast 20 år. Vi tror oss nämligen ha gjort den erfarenheten, att

familjeföretagare i 45 50 ars åldern normalt önskar driva en expansiv ut­

veckling av företaget med följande kapitalanspråk. Kan man då erbjuda en

sådan företagare avdragsmöjlighet för »räntan» på investerat, bundet kapi­

tal över exempelvis en femton- å tjugoårsperiod — om detta nu är prak­

tiskt genomförbart — skulle företagaren lättare kunna ordna företagets ka­

pitalproblem fram till en normal generationsväxling, exempelvis i anslut­

ning till företagarens egen pensionsålder. Han bar möjlighet att kompen­

sera kapitalhållarna för deras kapitaltillskott ända fram till dess företaget

lyfts över till nästa ägargeneration.

Skånes handelskammare anför, att det övervägande antalet bolag inte

kan utnyttja avdragsrätten, enär ägarna oftast lider brist på kapital och

samtidigt företagets storlek inte gör det möjligt för dem att vända sig till

allmänheten med begäran om kapitaltillskott. Förslag bör därför enligt han­

delskammaren utarbetas till sådana ändringar i skattelagstiftningen som

kommer mindre och medelstora företag till godo.

Flertalet remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran det för­

slag som framlagts i promemorian att reglerna i fråga om skattskyldighet

tör utdelning inarbetas i KL medan bestämmelserna om avdragsrätt för ut­

delning bibehålls i en särskild förordning. Kammarrätten framhåller dock

att den teknik som använts i promemorian kan inbjuda till vissa erinringar.

Kammarrätten anför.

Om avgörande vikt fästes vid att reglerna avses skola få permanent ka­

raktär, kan sägas, att båda grupperna av bestämmelser bort inarbetas i KL.

Lagtekniska svårigheter synes emellertid vara förenade med att så förfara

med avdragsreglerna. Om i sådant läge man bör i KL införa endast de ifrå­

gavarande skattskyldighetsreglerna, kan synas i någon mån tveksamt. Den

overskådlighet, som Annell-lagstiftningen i alla dess delar kan sägas f. n.

ha, går till någon del förlorad. Å andra sidan är med nu tillämpad ord-

ning nödvändigt att studera såväl KL som den fristående författningen,

när det gäller att besvara frågan om mottagen utdelning är skattefri eller

ej-

Utan att finna någondera lösningen idealisk säger sig kammarrätten ha

stannat för att godta promemorians uppläggning.

Riksskattenämnden säger sig inte finna anledning till erinran mot den i

promemorian valda metodiken att i en särskild författning reglera rätten

till avdrag för utdelningar, medan bestämmelserna i den s. k. Annell-lagen

i övrigt inarbetas i 54 § KL. Överståthållarämbetet finner det valda tillväga-

gångssättet naturligt och ändamålsenligt. Länsstyrelsen i Jämtlands län

däremot anser det, för vinnande av större överskådlighet, vara önskvärt att

även reglerna om avdragsrätt inarbetas i KL.

De erinringar mot detaljutformningen av författningsförslagen, som fram­

förts i yttrandena, redovisas i det följande i paragrafnummerordning enligt

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

36

promemorieförslaget. Först behandlas förslaget till förordning om aktie­

bolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för viss utdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

2

§•

Kammarrätten konstaterar, att enligt uttalande i promemorian den änd­

rade lydelse som i förslaget getts åt andra stycket i 2 § skall täcka det fall att

apportegendom utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att

äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar. Enligt kam­

marrättens mening bör en sådan innebörd av stycket komma till klarare ut-

tryck än som skett.

Överståthållarämbetet anser det tillägg som gjorts i 2 §, »eller förvärvet

av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom byte

mot sådana aktier eller andelar», mycket befogat. Effekten av tillägget

skulle enligt ämbetet förstärkas om en försäkran i detta hänseende måste

lämnas i ett intyg som bifogas deklarationen.

Näringslivets skattedelegation anser, att det i 2 § andra stycket uppiagna

förbudet mot avdrag vid tillskott av aktier och andelar kominer att motver­

ka den önskvärda strukturrationaliseringen inom näringslivet eftersom

samgående mellan företag ofta får formen av att aktierna i ett bolag läm­

nas som apportegendom i samband med nyemission i det förvärvande.

Delegationen yrkar att förbudet begränsas till det fall där ett identitels-

förhållande föreligger mellan säljare och köpare. Delegationen anför.

Till ytterligare belysande av lämpligheten av att begränsa förbudet kan

erinras om två vanliga situationer i vilka en i och för sig berättigad avdrags-

rätt elimineras i samband med strukturrationalisering. Ett bolag A, som

gjort nyemission och är berättigat till avdrag, uppköps av ett bolag B, var­

efter fusion verkställs. Den rätt till avdrag som tillkommer bolaget A kan

icke övertas av det kvarvarande bolaget B. Härigenom motverkas syftet

med lagstiftningen. En annan variant är att bolaget A bibehålls som dotter­

bolag till B. Även i detta senare fall förloras avdragsrätten. Under senare

år har flera dylika från samhällsekonomisk synpunkt mycket betydelse­

fulla samgåenden ägt rum. En annan teknisk lösning vore att införa en dis­

pensrätt av den art som förekommer i den nya lagstiftningen om aktievins­

ter men vi finner en sådan prövning onödig om de berättigade fiskala in­

tressena tillgodoses på sätt vi nu angett.

Skånes handelskammare konstaterar att, om avdragsrätten begränsas till

att gälla endast utdelning på nyemitterat kapital, det inte — med hänsyn

till eljest uppkommande risker för missbruk —- är möjligt att generellt till­

låta avdragsrätt för utdelning på i samband med aktieutbyte nyemitterade

aktier men tillägger.

Handelskammaren vill därför med utgångspunkt från det framlagda för­

slaget yrka att ifrågavarande bestämmelse utformas så att utdelning på ny­

emitterat kapital i samband med aktieutbyte är avdragsgill, om ägarna av

aktierna i det bolag, som förvärvas enligt de nya bestämmelserna om be­

37

skattning av realisationsvinster vid avyttring av aktier, erhållit dispens

från skattskyldighet för ev. uppkommande realisationsvinst. Sistnämnda

regel har tillkommit för att beskattningen icke skall verka hindrande på

presumtiva säljares vilja att sälja. Enligt handelskammarens mening fram­

står det mot bakgrund av densamma som ett absolut krav att ett företag,

som genom förvärv av ett annat bolag åtar sig ansvaret för en av det all­

männa önskad strukturrationalisering, inte blir beskattat enligt strängare

regler enbart på grund av den yttre formen för förvärvets genomförande.

Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands läns

handelskammare som betonar, att förutsättningen för dispens skulle vara

att önskvärda strukturrationaliseringar eljest försvåras. I vissa fall torde

enligt handelskammaren gemensam prövning kunna ske av ansökningar

rörande nu ifrågavarande dispenser och dispenser jämlikt 35 § 2 mom. KL.

Även Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte en dispensregel borde

införas som ger möjlighet att bevilja utdelningsavdrag i fall där samhälls­

ekonomiska skäl talar därför, trots eljest gällande förbud vid tillskott av

aktier och andelar.

Familjeföretagens förening anser, att den spärr för avdrag, som regleras

i 2 §, bör träda i kraft först då uppenbar intressegemenskap föreligger mel­

lan vederbörande skattskyldiga. Detta torde, framhåller föreningen, inne­

bära att frågan om skattefrihet skall kunna underställas riksskattenämn­

dens prövning från fall till fall.

⁵

§•

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att

kontrollsvårigheter kan uppkomma med hänsyn till den långa tidsperiod

som avdragsrätten omfattar. I deklarationen bör därför lämnas uppgift om

utdelningar och avdrag under tidigare år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om det är nödvändigt att

begränsa avdragsrätten till tio år i följd. Länsstyrelsen anför.

Har utdelning sålunda inte verkställts under något eller några av de nio

följande åren har bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år.

Enligt länsstyrelsens mening synes emellertid de praktiska olägenheterna

av att avdrag inte kunnat utnyttjas vissa år inte vara så stora att företaget

skall helt gå miste om avdrag utan bör ett företag, som icke kunnat utnyttja

avdraget, kunna få erhålla avdraget inom den tidsram, då avdrag sist får

åtnjutas, eller femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna

skett.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands

län.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att kalkylen för nyemissionen

inte kan bygga på annat än maximalt och totalt avdrag. Skulle under perio­

den utdelning ett år inte kunna ske i sådan omfattning att avdraget kan ut­

nyttjas, bör det outnyttjade avdraget kunna erhållas ett senare år. En i tiden

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 ur 1967

begränsad avdragsrätt måste därför förenas med rätt till helt avdrag under

perioden.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Familjeföretagens förening.

⁶

§■

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om man inte bör föreskriva

en något längre tid än fem år från det då utskiftning ägt rum för att av­

dragsrätt för utdelning på nyemitterat kapital skall medges.

7

§■

Kammarrätten framhåller, att promemorians förslag till utformning av

bestämmelserna om avdragsrätt kan antas i stort sett vidga bolagens möj­

ligheter att få avdrag. Värdet härav kan dock i viss mån minskas genom

att bolagen inte i förväg kan med större säkerhet beräkna skattelättnaden,

eftersom de förhållanden, som inverkar på avdragsrätten, växlar och inte

kan förutses. Den utredning som det emitterande bolaget skall göra beträf­

fande aktieägarna kan vålla bolaget .kostnader och besvär. Efter vägande

av skälen för och emot den utformning, som i promemorian getts åt 7 §,

har kammarrätten funnit sig böra förorda den föreslagna lösningen.

Överståthållarämbetet anser de föreslagna reglerna vara svårare att till-

lämpa än nu gällande regler. Principiellt torde dock enligt ämbetets me­

ning de föreslagna reglerna vara att föredra. Ämbetet framhåller vidare, att

hela utdelningen inte alltid har lyfts, då bolaget avger sin deklaration. Av­

dragsrätten för utdelning skulle därför kunna göras avliängig av tidpunk­

ten för utdelningens lyftning. Ämbetet tillägger.

Ett speciellt problem vid bedömningen av avdragsrätt för utdelningar

resp. skattskyldighet för utdelningar synes vara det förhållandet att aktier

kan ägas av bulvaner. Här åsyftas närmast det fallet att nyemitterade aktier

formellt innehas av fysiska personer, medan de reellt kan anses utgöra

organisationsaktier för bolag, överstathallarämbetet anser, att klara direk­

tiv bör lämnas till taxeringsnämnderna, för det fall konflikt skulle uppstå

mellan två bolags yrkanden, om avdrag för utdelning resp. om frikallelse

från skattskyldighet.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser de föreslagna reglerna vara

principiellt riktiga men tillägger.

Tillämpningen av reglerna kan dock vålla stora svårigheter för såväl de

skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. EU speciellt problem utgör

det förhållandet att utdelning ej alltid lyfts under samma år den förfaller

till betalning, varigenom man vid taxeringstillfället inte med säkerhet kan

avgöra vem som är mottagare av utdelningen. Taxeringsmyndigheternas

möjligheter att kontrollera bolagens uppgifter torde över huvud taget i prak­

tiken bli mycket små. När deklaration avlämnas för det beskattningsår un­

der vilket utdelningen i fråga förfallit till betalning, skall nämligen i regel

de av aktieägarna vid utdelningens lyftande ifyllda formulären vara insor­

terade i resp. aktieägares självdeklarätioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

39

Skånes handelskammare avstyrker den föreslagna utformningen av 7 §

och förordar i stället ett bibehållande av nuvarande bestämmelse, som in­

nebär att avdragsrätten bortfaller endast under förutsättning att mer än

hälften av aktierna innehas av svenska aktiebolag och ekonomiska för­

eningar. Beträffande konsekvenserna av promemorieförslaget anför han­

delskammaren.

Sålunda torde det många gånger stöta på stora svårigheter för det utde­

lande bolaget att avgöra huruvida en aktie innehas av annat bolag såsom ett

led i dess organisation eller i kapitalplaceringssyfte. Vidare måste krävas

att det utdelande bolaget får tillfälle yttra sig i ärende rörande av det ut-

delningsberättigade företaget begärt förhandsbesked angående aktiernas ka­

raktär — för det förra är det ett önskemål att aktierna inte anses som or-

ganisationsaktier, för det senare gäller motsatsen. Den främsta invändning­

en mot den föreslagna regeln är emellertid att den kan leda till att det ut­

delande bolagets ekonomiska kalkyler helt ikullkastas endast till följd av

att ett annat bolag i vars ägo aktierna i förstnämnda bolag blir att betrakta

som organisationsaktier finner det förenligt med sina intressen att köpa

ett större antal aktier i detta.

Liknande synpunkter anförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

I flera yttranden ifrågasätts om anledning föreligger att göra skillnad

mellan vanliga förvaltningsföretag och investmentföretag när det gäller alt

bedöma avdragsrätten. Sålunda framhåller riksskattenämnden.

F. n. torde det knappast finnas några vanliga förvaltningsföretag, som

inte årligen utdelar sina vinster för att därigenom vinna skattemässiga för­

delar. För det utdelande bolaget måste det också många gånger vara svårt

att avgöra huruvida ett företag, som är aktieägare i bolaget, är ett vanligt

förvaltningsföretag eller ett investmentföretag. Riksskattenämnden är av

den uppfattningen att man i promemorian underskattat de svårigheter, som

härvid kan göra sig gällande. Härtill kommer svårigheterna från myndig­

heternas sida att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. En dylik

kontroll torde ofta nödvändiggöra både omfattande och svårbedömbara un­

dersökningar. Även från företagsekonomisk synvinkel kan situationen bli

besvärlig. Sålunda kan det inträffa att den ekonomiska kalkyl, som ligger

till grund för bolagets beslut om nyemission, inte oväsentligt rubbas genom

att ett vanligt förvaltningsföretag förvärvar en betydande del av de nyemit­

terade aktierna med påföljd att avdragsrätten i motsvarande mån minskar.

Det bör i sammanhanget också framhållas, att de statliga och kommunala

bolagen enligt promemorieförslaget inte diskrimineras i fråga om avdrags­

rätten.

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter nämnden, huruvida inte — bl. a.

av praktiska skäl — undantagsstadgandet i 7 § bör begränsas i så måtto,

att undantaget inte gäller i fråga om utdelning till förvaltningsföretag.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön ifrågasätter om inte hela utdelningen till

investmentbolagen bör vara avdragsgill med hänsyn till investmentbolagens

betydelse för bibehållandet av en konkurrenskraftig industri inom landet.

Den omständigheten att investmentbolagen medgetts möjlighet att skatte­

40

fritt fondera 20 % av erhållen utdelning, bör inte tillmätas alltför stor be­

tydelse, eftersom realisationsvinst vid försäljning av aktier numera nor­

malt blir föremål för beskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte spärregeln

beträffande aktier, som innehas av förvaltningsföretag och investmentbo­

lag, borde utformas så att avdragsrätten begränsas endast i de fall aktier

motsvarande ett röstetal av 25 % eller mera innehas av annat aktiebolag

eller ekonomisk förening. Länsstyrelsen anför.

I princip är förvaltningsföretaget skattskyldigt för utdelningen. Om det

delar ut ett belopp motsvarande den mottagna utdelningen, övergår dock

beskattningsanspråket på aktieägaren i förvaltningsbolaget. Tillräcklig ga­

ranti synes således föreligga för att dubbelbeskattningsanspråket effektue­

ras i den utsträckning skattelagstiftaren avser. Dessutom kan det vara för­

enat med betydande svårigheter för ett större företag, vars aktier är myc­

ket spridda, att avgöra om aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller icke.

Det föreligger vidare — som utredningsmannen också framhåller — ett

stort antal fall, där kravet på effektiv dubbelbeskattning inte kan upprätt­

hållas, exempelvis då aktieägaren är en kommun, en »from stiftelse» e. d.

Länsstyrelsen anser därför, att frågan om avdragsrätt för det utdelande bo­

laget inte bör göras avhängig av frågan om mindre aktieposter innehas av

förvaltningsföretag. Även den begränsning till 80 % som föreslagits beträf­

fande investmentbolagen torde kunna uppmjukas något. Det torde vara för­

hållandevis vanligt att smärre poster av aktierna i våra börsnoterade bolag

innehas av ett eller flera investmentbolag.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att, om ett in­

vestmentbolag innehar aktier i det utdelande bolaget med ett röstetal mot­

svarande en fjärdedel eller mera av totala röstetalet, huvudregeln bör gälla

och avdrag få åtnjutas för hela utdelningen.

Handelskammaren i Karlstad framhåller, att emissionsavdrag bör med­

ges utan reducering, om den sammanlagda utdelningen från det emitteran-

de bolaget, som uppburits av andra aktiebolag och ekonomiska föreningar,

understiger 25 % av utdelningen från bolaget.

Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om bestämmelserna i 7 § är

nödvändiga med hänsyn till att lindringen i dubbelbeskattningen är så be­

gränsad och att avdragsrätten vidare inte förloras när nyteckning verkställts

av utländska bolag, av stat eller av kommun. Delegationen anför.

Den granskning av mottagarna av utdelning på nyemitterade aktier, vil­

ken förutsätts i 7 §, är för många bolag inte möjlig att genomföra. Anled­

ningen härtill är icke främst antalet aktieägare, som i några större bolag

uppgår till 30 000—40 000, även om ett stort antal aktieägare i och för sig

gör varje form av granskning tidsödande och kostsam. Orsakerna är i stäl­

let att underlag saknas för den avsedda granskningen. I motiven har hän­

visats till utdelningsuppgifterna men dessa innehåller inte tillräckligt spe­

cificerade upplysningar. Det s. k. kupongregister som större bolag tidigare

förde har av kostnadsskäl i allmänhet slopats. För det emitterande bolaget

är det vidare praktiskt taget omöjligt att avgöra ett aktieägande bolags ka­

raktär av förvaltningsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1067

41

Delegationen yrkar att bestämmelserna i 7 § utformas som en schablon,

enligt vilken avdragsrätten går förlorad endast i proportion till förekomsten

av organisationsaktier och tillägger.

Att utsträcka en dylik schablon till förvaltningsbolagens och investment­

bolagens totala innehav av aktier skulle i många fall medföra en långt stör­

re förlust av avdragsrätt än som är sakligt betingad. Härtill kommer ovan

anförda svårigheter att identifiera förvaltningsbolagen. Med den av oss för­

ordade utformningen av 7 § erhålls vidare en praktisk lösning på problemet

med utdelningar, som lyfts vid en senare tidpunkt än den då det nyemitte­

rande bolaget skall avge sin inkomstdeklaration.

Övergångsbestämmelserna

Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna lagstiftningen

skall gälla fr. o. m. 1967 års taxering, och tillägger.

Av praktiska skäl hävdar vi vidare, att den föreslagna lagstiftningen skall

omfatta alla utdelningar på aktier, vilka emitterats efter den 30 juni 1961.

Med det i promemorian föreslagna ikraftträdandet tvingas företagen att sär­

skilja olika emissioner. Ett ikraftträdande i enlighet med vårt förslag med­

för inte några nämnvärda fiskala verkningar.

54 § KL.

Kammarrätten framhåller, att den gamla huvudregeln i 54 § KL var skat­

tefrihet vid utdelning mellan bolag. Genom efter hand införda inskränk­

ningar i denna frikallelse från skattskyldighet — inskränkningar som nu

ytterligare utbyggs — finns ett mycket ringa utrymme kvar för huvud­

regelns tillämpning. Huvudregeln är i själva verket ingalunda någon sådan

regel, men konsekvenserna härav — nämligen att i stället stipulera att

skattskyldighet föreligger för mottagen utdelning med vissa angivna un­

dantag — har ej dragits. Från materiell synpunkt är visserligen likgiltigt

hur förhållandet uttrycks. Men det är möjligt, framhåller kammarrätten,

att hela regelkomplexet kunnat ges en mer överblickbar och lättillgänglig

utformning, om bestämmelserna omformats från grunden.

Näringslivets skattedelegation påpekar, att förvaltningsföretag blir skatt­

skyldiga för utdelning som används för avsättningar, vilka framtvingas av

aktiebolagsrättsliga regler. Delegationen anser att skattskyldigheten inte

bör omfatta denna andel av uppburna utdelningar. Vidare framhåller dele­

gationen att definitionen av investmentföretag är alltför onyanserad. Det

förekommer bl. a. att investmentbolag ikläder sig borgensförbindelser för

närstående företag och därför erhåller viss ersättning. Ett sådant enga­

gemang bör inte medföra att investmentbolagets karaktär sätts under dis­

kussion. För att undvika varje diskussion kan enligt delegationen ordet

»uteslutande» ersättas med »uteslutande eller så gott som uteslutande».

Delegationen tillägger.

Vid tillämpningen har kravet på välfördelat värdepappersinnehav ställts

mycket högt, vilket från näringspolitisk synpunkt inte kan anses helt moti­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

42

verat. En mera nyanserad bedömning bör författningstexten kunna medge.

I dag förekommer praktiskt taget inga rörelsedrivande företag, som äger

s. k. kapitalplaceringsaktier i en sådan omfattning att omläggning till in­

vestmentbolag är möjlig. Vi vill också fästa uppmärksamheten på att mind­

re och medelstora företag kan ha ett berättigat intresse av att gå samman

i form av ett nybildat investmentbolag. Detta kanske ej omedelbart kan bli

börsnoterat men ändå ha många aktieägare. Till följd av tidigare uttalan­

den i förarbetena har tillämpningen blivit mycket restriktiv, vilket inne­

burit att i praktiken enbart börsnoterade investmentbolag skattemässigt

rubricerats som investmentbolag. Vi yrkar därför att med upprätthållande

av kravet på riskfördelning förenas möjlighet för investmentbolag att med

bibehållande av sin skatterättsliga karaktär äga andra aktier än börsnote­

rade. Något villkor att bolaget skall vara börsnoterat bör ej heller upprätt­

hållas om aktierna ägs av ett stort antal fysiska personer. En något libe­

ralare bestämning av begreppet investmentbolag skulle enligt vår mening

främja strukturrationaliseringar inom näringslivet.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges köpmannaförbund som ut­

talar, att med den utformning, som sista stycket av punkt 1 av anvisning­

arna till 54 § erhållit, utesluts mindre »investmentbolag», som skulle kunna

bildas för att möjliggöra kapitalanskaffning och strukturrationalisering,

från att i lagens mening betraktas som investmentföretag. Enligt förbun­

dets mening bör inte krävas, att aktierna skall ägas av ett stort antal fy­

siska personer. Det bör vara tillräckligt att bolaget inte skall rubriceras som

fåmansbolag. Familjebolag skulle då inte längre tvingas sälja sig till av

banker ägda investmentföretag.

Familjeföretagens förening framhåller, att börsregistrering inte bör vara

avgörande för att ett företag bedöms som ett investmentföretag. Skånes

handelskammare anser, att kravet på att ett investmentbolag skall ha ett

välfördelat värdepappersinnehav bör utgå. Handelskammaren anför.

Denna bestämmelse som tillädes i propositionen torde ha föranletts av

farhågor för att rörelsedrivande bolag, som hade stora innehav av börsno­

terade aktier, skulle ombilda sig till investmentbolag. De ombildningar till

investmentbolag, som betingats av skatteskäl, torde emellertid nu i stort sett

vara genomförda. Utvecklingen har sålunda medfört, att ifrågavarande re-

kvisit för gränsdragningen mellan förvaltningsbolag och investmentbolag

fått mindre betydelse ur fiskalisk synpunkt än tidigare.

Familjeföretagens förening förutsätter, att dispensbestämmelsen i sjätte

stycket av 54 § KL skall gälla även för familjeföretag. Föreningen anför.

Enligt vår uppfattning torde ifrågavarande dispensmöjlighet kunna få

större betydelse för ett fåmansbolag än för ett icke fåmansbolag. Som ex­

empel kan nämnas fåmansbolag av sådan storlek, att de skulle kunna börs-

introduceras. När det gäller dessa kan, exempelvis inom en familjeägd kon­

cern, ett moderbolag befinna sig just i den situation, som promemorian be­

skriver. Det skulle då vara irrationellt att tvinga detta moderbolag driva

viss rörelse för att på så sätt formellt få ev. utdelning betraktad som skat­

tefri, trots att moderbolaget ej utdelar vidare. Dispensförfarandet bör vara

tillämpbart även i dylika fall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den utvidgning av begreppet

organisationsaktier, som skedde genom den tidigare Annell-lagen, var i hög

grad befogad. Delegationen tillägger.

Dock har praxis i vissa fall blivit väl sträng i sin lagtolkning, då man t. ex

ansett, att en centralförenings innehav av några få aktier i ett stuveriaktie-

bolag utgjort kapitalplacering trots att syftet uppenbarligen varit att ut-

nyttja bolagets tjänster i föreningens verksamhet. Likaledes har man ansett,

att aktier i Jordbrukets Bank innehas av föreningar i jordbrukets ekono­

miska föreningsrörelse såsom kapitalplacering. Det synes angeläget, att det

av ett uttalande i propositionen framgår, att sådana aktieinnehav betingats

av den rörelse, som bedrivits av det utdelningsmottagande företaget.

Svenska byggnadsentreprenör/öreningen hemställer, att det föreslagna

stadgandet om beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i

byggnadsrörelse utgår. Föreningen anför.

Den diskuterade organisationsformen med ett rörelsedrivande moderbo­

lag och helägda, fastighetsförvaltande dotterbolag har, bl. a. av kre-

c“l,.* manga fall visat sig nödvändig för byggnadsindustrin. För att

skydda inteckmngshavarnas rätt kräver kreditgivaren att fastigheterna hålls

utanför moderbolaget/byggnadsföretaget. Det kan inte vara riktigt att be­

skattningsreglerna utformas på sådant sätt, att kostnadskrävande organisa­

toriska förändringar framtvingas. Lagstiftningsförslaget i denna del är icke

agnat att underlätta finansieringen av företagens investeringar, vilket var

Kungl. Maj. ts proposition nr 17 år 1967

43

Kooperativa förbundet förordar, att en bestämmelse införs, som medger

rätt till avdrag för stämpel- och andra kostnader i samband med emission

av aktier. Liknande uttalanden görs av flera remissinstanser på närings­

livets område.

Avsättning till ny anskaffnings fond

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om möjlighet att avsätta

till nyanskaffningsfond även om erinringar görs mot utformningen av be­

stämmelserna i vissa delar. Från näringslivets organisationer framhålls äll­

mänt att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt­

ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än de som berörs

av förordningen. LO och TCO anser att bestämmelserna bör göras provi­

soriska och att frågan bör utredas ytterligare innan bestämmelserna per­

manentas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsens

mening blir bestämmelserna aktuella endast i ett fåtal fall och det synes

därför inte påkallat att komplicera skattelagstiftningen med särbestämmel­

ser för dessa.

Konjunkturinstitutet framhåller, att förslaget avser att förhindra att ur

»allmän synpunkt önskvärda avvecklingar ej kommer till stånd» eller upp-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

skjuts av skatteskäl och anser därför förslaget som sådant angeläget. In­

stitutet konstaterar att den typ av rationaliseringsåtgarder, som kan for­

väntas falla under förslagets tillämpningsområde, än så länge synes ha

vidtagits endast i begränsad omfattning. Institutet tillägger.

Det är i många avseenden önskvärt att en viss återhållsamhet iakttas vid

tillskapandet av ytterligare skattetekniska arrangemang i den mycket bro­

kiga provkarta av speciella särbestämmelser som existerar i svensk skatte­

lagstiftning. Även om det inte uttryckligen framhålls maste darfor de före­

slagna nyanskaffningsfonderna t. v. betraktas som ett provisoriskt arran­

gemang, vilket skall få sin definitiva och mest effektiva utformning forst

när ytterligare erfarenheter inhämtats.

Kammarrätten finner det självfallet att det inte kan åläggas beskattnings-

myndigheterna att pröva om de i förslaget angivna förutsättningarna föi

medgivande av avdrag är för handen utan att — som i promemorian före­

slås __sådan prövning bör ankomma på Kungl. Maj :t eller myndighet, som

Kungl. Maj :t förordnat. Riksskattenämnden anser att, med hänsyn till ären­

denas vittutseende natur och till de olika synpunkter som kan anläggas pa

frågan, beslut i dessa ärenden alltid bör meddelas av Kungl. Maj :t.

Näringslivets skattedelegation erinrar om att regler av motsvarande inne­

håll förekommer i åtskilliga västeuropeiska länder men att dessa regler inte

förutsätter dispens av myndighet. Delegationen tillägger.

En i promemorian icke behandlad situation, som under senare år aktua­

liserats för några företag, är att dessa för att möjliggöra en fortsatt verksam­

het tvingats att flytta sina anläggningar och i samband därmed avyttra en

lietydande del av dessa. Ett icke ovanligt fall är att ett industriföretag, som

har sin fabriksanläggning inom en tätort, tvingas att uppföra helt nya an­

läggningar utanför tätbebyggelsen för att möjliggöra en rationalisering och

expansion av verksamheten. Beskattningskonsekvenserna vid dylik flytt­

ning kan innebära, att företagets kapital reduceras till foljd av att vinsten

vid avyttringen av den gamla anläggningen icke kan kvittas mot avskriv­

ningar på nyanläggningen. Vi hemställer därför att även för sadana ti

antalet få fall möjlighet öppnas för avsättning till nyanskaffningsfond samt

att tidsbestämningarna i författningstexten jämkas så att den angivna

kvittningen kan effektivt utnyttjas även då avyttringen intraffar etter igång­

sättandet av den flyttade verksamheten.

Liknande synpunkter anförs av flera handelskamrar och av Svenska

byggnadsentreprenörföreningen. Sistnämnda förening tillägger.

Önskvärt vore att ett principbeslut i avdragsfrågan kunde lämnas den

skattskyldige före försäljningen. Överväganden att försälja viss rörelse el­

ler rörelsegren torde i regel ge den skattskyldige underlag för en utrednm

rörande möjliga försäljningspriser. På grundval av en sådan utrednm

borde ett principbeslut kunna fattas rörande avdragsrätten. Det definitiv

beslutet, med angivande av högsta tillåtna avdragsbelopp, kunde få ansta

till dess försäljningen kommit till stånd. Föreningen anhåller, att ett for-

^{ae äo} a

45

farande efter ovan antydda riktlinjer måtte tas under överväsande vid det

lortsatta lagstiftningsarbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att rätt till avdrag för av­

sättning till nyanskaffningsfond bör lämnas i form av förhandsbesked från

antingen riksskattenämnden eller annan myndighet. I förordningen bör vi­

dare anges att avsättning skall ha skett i företagets räkenskaper.

Sveriges köpmannaförbund anser att avsättning utan särskilt tillstånd

bör medges för en treårsperiod, om den skattskyldige hos taxerings- eller

prövningsnämnd gör sannolikt, att avyttringen utgör ett led i en struktur­

rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Förbundet anför.

Vill den skattskyldige ha förlängt anstånd bör emellertid tillstånd därtill

sokas hos Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t förordnat att

f10vt?,,d?Ilk fra§a- Förbundet vill framhålla, att man redan med gällande

lagstiftning ofta kan få en fördelning på två år genom förlängning av räken-

skapsaret Det skulle därför med den utformning, som förbundet nu före­

slår, i flertalet fall endast betyda en förlängning med ytterligare ett år. Däri­

genom skulle ökad belastning på administrationen praktiskt taget helt kun-

na undvikas For detaljhandeln är förslaget av stort intresse med hänsyn

till den omfattande strukturrationalisering, som pågår inom denna. Ett

stort an ml mindre företagsenheter läggs ned, ofta för att senare återuppstå

i form av storre moderna självbetjäningsbutiker eller fackhandelsbutiker.

Förbundet förutsätter, att dylik strukturrationalisering är sådan »som är

önskvärd från allmän synpunkt».

Liknande synpunkter anförs av Svensk industriförening som framhåller,

att företagsekonomiska skäl bör vara avgörande och att uttrycket »önsk­

värd från allmän synpunkt» bör utbytas mot uttrycket »lämplig ur företags­

ekonomisk synpunkt». Föreningen anser vidare att storleken av den nya

investeringen inte skall tillmätas någon betydelse och att ordet »betydande»

därför bör utgå ur lagtexten.

Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det synes uppenbart

att avsättning till nyanskaffningsfond bör ifrågakomma endast i fall, där

det rör sig om mera väsentliga belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifråga­

sätter en beloppsgräns så utformad att avdraget — beräknat enligt de grun­

der som anges i 2 § — inte får understiga 100 000 kr. I

I några yttranden framhålls att säkerhet för skattebetalningen bör läm­

nas vid fondavsättning. Sålunda anser överståthållarämbetet, att frågan om

garantier bör prövas ingående med hänsyn till att fall kan förekomma,

dar alla omständigheter utom den ekonomiska ställningen pekar på att

medgivande torde lämnas. Ämbetet framhåller vidare att den nu föreslagna

fonden kan komma att konkurrera med andra investeringsfonder, för vilka

det krävs att säkerhet ställs för skatten.

46

Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte töljande regler för avsättning

till nyanskaffningsfond borde övervägas.

Under de i departementspromemorian nämnda förutsättningarna, nämli­

gen att skattskyldig avyttrat rörelse eller rörelsegren, berättigas han till av­

drag för avsättning till nyanskaffningsfond med de begränsningar av av-

dragsbeloppets storlek som föreslås i promemorian. Avdragsrätten gors

generell — dock förslagsvis begränsad till visst minimibelopp for att

minska antalet ifrågakommande fall — men som förutsättning för avdrags-

rätt bör gälla att ett mot eljest utgående skatt svarande belopp deponeras i

riksbanken enligt de regler som gäller för allmänna investeringsfondei.

Dispens från denna depositionsskyldighet borde vara möjlig att erhålla

efter särskild prövning i sådana fall, där synnerliga skäl av ungefärligen

samma innebörd som avses i departementspromemorian föreligger. Deposi-

tionsskyldigheten skulle i så fall ersättas av skyldighet att lämna bankga­

ranti enligt förordningen om särskilda investeringsfonder för fartyg. I öv­

rigt skulle beträffande ianspråktagande och ev. efterbeskattning samma

regler gälla som föreslås i departementspromemorian.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Riksskattenämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län och näringslivets skat-

tedelegation ifrågasätter om inte rätten att avsätta till nyanskaffningsfond

bör utsträckas att omfatta även förvärvskällan jordbruksfastighet, om in­

komsten av fastigheten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Lantbrukets skattedelegation understryker, att lagstiftningen bör gälla

även skattskyldig, som driver jordbruk och skogsbruk och avyttrar jord­

bruksfastighet eller del därav eller av annat skäl upphör med driften helt

eller delvis. Delegationen anför.

Icke minst i förvärvskällan jordbruksfastighet torde ske avyttringar, som

utgör led i sådan strukturrationalisering, som är önskvärd från allmän

synpunkt. Även sådan skattskyldig, som redovisar inkomst från jordbruks­

fastighet, kan ha för avsikt att efter försäljningen göra betydande investe­

ringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för ny verksam­

het Med hänsyn till nyanskaffningsfondens redovisning torde avdragsrät­

ten genom avsättning till fond för förvärvskällan jordbruksfastighet inskrän­

kas endast till att avse sådana skattskyldiga, som redovisar denna förvärvs­

källa enligt bokföringsmässiga grunder. Skattskyldig, som redovisar sm in­

komst av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen, borde kunna beredas

möjlighet till motsvarande avdrag för nyinvesteringar genom kontant in­

sättning på ett konto.

Riksskattenämnden påpekar, att det enligt författningsförslaget inte före­

ligger något principiellt hinder mot att fondmedlen används föi avskriv ning

på anläggningar, som enligt eljest gällande regler inte är avdragsgilla i nå­

gon form. Nämnden finner en sådan möjlighet alltför långtgående och inte

erforderlig för att tillgodose det med lagstiftningen angivna syftet.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att det i den skatte­

pliktiga intäkten för beskattningsåret i vissa fall kan ingå realisationsvinst

vid försäljning av fastighet, som utgjort anläggningstillgång i rörelse. Enligt

47

föreningens uppfattning bör intäkt av sådan fastighetsför sälj ning få inräk­

nas i det avdragsgilla beloppet. Nyanskaffningsfond bör vidare få tas i an­

språk för avskrivning på fastighet, som utgör anläggningstillgång i rörelse.

Handelskammaren i Karlstad finner det särskilt tillfredsställande, att

ansökningshandlingarna vid fondavsättning skall vara hemliga, men anser

att redogörelsen för planerade investeringar skall få inrymma olika alterna­

tiv. Det kan i många fall vara svårt att exakt precisera planerade investe­

ringar för lång tid i förväg.

Svenska stadsförbundet framhåller, att anledning finns att i förekom­

mande fall beakta kommunintressena när det gäller ianspråktagandet av

nyans,kaffningsfonder i annan förvärvskälla än den, i vilken avsättning-

ägt rum.

Överståthållarämbetet anser beteckningen investeringsfond för struktur­

rationalisering vara att föredra framför beteckningen nyanskaffningsfond.

Ämbetet anför.

Vanligen används nämligen termen fond i tre olika betydelser i en ba­

lansräkning, dels för eget, beskattat kapital, dels för ackumulerat värde-

minskningsavdrag vid indirekt avskrivning och dels för avsättning med

obeskattade medel. Enligt överståthållarämbetets mening kan beteckningen

nyanskaffningsfond vara missvisande, då denna term torde associeras med

någon av de två förstnämnda betydelserna av ordet fond.

Departementschefen

Enligt den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen med provisoriska

bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings

inkomst i vissa fall, får aktiebolag vid taxeringen dra av utdelning på ny­

emitterade aktier. Bestämmelserna innebär vidare att den skattefrihet för

uppburen utdelning, som enligt kommunalskattelagens regler i allmänhet

föreligger för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, be­

gränsas. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar.

Rätten till avdrag för utdelning är enligt Annell-lagen begränsad till 4 %

per år av vad som inbetalats för de nya aktierna och avdrag erhålls under

sammanlagt högst sex år. I en departementspromemoria har föreslagits att

bestämmelserna om avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier ges

permanent karaktär. Rätten till avdrag föreslås utökad till 5 % per år av

inbetalat kapital och avdragstiden föreslås förlängd till tio år.

Begränsningen genom Annell-lagen i skattefriheten för utdelning inne­

bär, att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier som

innehas i kapitalplaceringssyfte. För företag, som förvaltar värdepapper

och likartad lös egendom, gäller att de är skattskyldiga för all uppburen

utdelning i den mån beloppet därav överstiger företagets egen beslutade ut­

delning eller, i fråga om s. k. investmentföretag, 125 % av den egna utdel­

ningen. Byggnadsföretag är skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

lagertillgång i rörelsen. Enligt promemorieförslaget bör dessa bestämmel­

ser inarbetas i KL.

I departementspromemorian föreslås vidare alt Kungl. Maj:t eller myn­

dighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall, om synnerliga skäl föreligger,

äga medge att skattskyldig, som säljer rörelse eller rörelsegren, skattefritt

avsätter vinst som framkommer vid försäljningen till en nyanskaffnings-

fond. Fonden skall inom tre eller, efter särskilt medgivande, sex år använ­

das för avskrivning av nyanskaffade tillgångar. Skäl för medgivande att

avsätta till nyanskaffningsfond skall enligt förslaget anses föreligga, om

avyttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från all­

män synpunkt och den skattskyldige bär för avsikt att efter försäljningen

göra betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet

eller för en ny verksamhet.

Den avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier, som inedgetts

genom Annell-lagen, har otvivelaktigt varit av betydelse för kapitalanskaff­

ningen inom bolagssektorn. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna

varit av särskilt värde för de stora börsnoterade bolagen. Dessa hai större

möjligheter att vända sig till allmänheten för tillskott genom aktieteckning

och bolagens vinster tillförs aktieägarna i form av utdelning. Annell-lagens

bestämmelser innebär en viss tidsbegränsad lättnad i den dubbelbeskattning

av bolagens vinster, som är en följd av att utdelningen inte är a\dragsgill

vid bolagets taxering och beskattas som inkomst hos aktieägaren. Genom

att utdelningen enligt de allmänna reglerna inte är avdragsgill utgörs bola­

gets kostnad för nyemitterat kapital, förutom av utdelningsbeloppet, av den

skatt som bolaget måste erlägga på de vinstmedel som krävs för utdelning­

en. För en utdelning på 6 % som inte till någon del är avdragsgill fordras

vinstmedel på 12 %, om man räknar den sammanlagda bolagsskatten till

50 % av inkomsten. Under den tid avdragsrätt för utdelningar funnits en­

ligt Annell-lagens bestämmelser har förräntningen av aktieemissioner —

om utdelningen är 6 % — krävt vinstmedel på ungefär 8 %, varav 4 % ar

avdragsgilla vid taxeringen och 4 % beskattas med 50 %.

I några remissyttranden har yrkats, att avdragsrätten för utdelningar på

nyemissioner skall vara obegränsad i tiden. En sådan utformning av bestäm­

melserna skulle i princip innebära att dubbelbeskattningen upphävdes för

alla bolag, som bildas efter det den nya lagstiftningen trätt i kraft. Man

skulle då få tre grupper av bolag som behandlades olika i beskattningshän­

seende. En grupp skulle utgöras av de bolag, som nått sin maximala stor­

lek i fråga om aktiekapitalet innan de nya bestämmelserna trädde i kraft.

För dessa bolag skulle dubbelbeskattningen även i fortsättningen vara full­

ständig. En annan grupp skulle utgöras av de bolag, som bildats före ikraft­

trädandet av de nya bestämmelserna men som senare ökar sitt aktiekapi­

tal. Dessa bolag befrias till en del från dubbelbeskattning. För de bolag slut­

ligen, som bildas efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, skulle, som

49

nämnts, någon dubbelbeskattning inte ifrågakomma eller ifrågakomma en­

dast i begränsad omfattning beroende på avdragsprocentens storlek. Det

torde vara uppenbart att bestämmelserna inte kan utformas på sådant sätt.

Det är inte aktuellt att nu ta upp frågan om att avveckla dubbelbeskatt­

ningen av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst

avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad vinst

lägre än fonderad etc. Dubbelbeskattning av bolagsvinster förekommer i

åtskilliga länder med ett beskattningssystem jämförbart med vårt eget. Den

fråga det nu gäller är, liksom då Annell-lagen infördes, att underlätta bola­

gens kapitalanskaffning via nyemissioner genom att göra denna kapitalan-

skaffningsform mera likvärdig i beskattningshänseende med kapitalanskaff­

ning i form av t. ex. obligationslån. En sådan effekt når man enklast ge­

nom en tidsbegränsad avdragsrätt för utdelningar på nyemissioner i enlig­

het med Annell-lagens regler. Denna lagstiftning synes väl ha fyllt sitt syfte

och ny lagstiftning på området bör därför i allt väsentligt bygga på Annell-

lagens principer. Detta hindrar naturligtvis inte att omfattningen av de

förmåner Annell-lagen f. n. ger omprövas i detta sammanhang.

Såsom fullmäktige i riksbanken påpekat kan varje steg till ett underlät­

tande av aktieemissionerna innebära en försvagning av kreditpolitikens

effektivitet. Viss försiktighet måste därför iakttas när det gäller att avväga

omfattningen av de skatteeftergifter som ges. En högre avdragsprocent än

fem anser jag inte böra ifrågakomma. Såsom framhållits i promemorian kan

bolagen f. ö., om procentsatsen sätts för hög, i vissa fall nödgas sätta en

lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Även den i pro­

memorian föreslagna tidsperioden för avdragsrätt, tio år, synes väl avvägd

och jag föreslår därför att avdragsrätten för utdelning på nyemissioner en­

ligt Annell-lagens bestämmelser utökas till 5 % under tio år. I

I departementspromemorian föreslås, som redan nämnts, att bestämmel­

serna om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner får permanent

karaktär. Man kan givetvis, som några remissinstanser påpekat, nå samma

effekt genom tidsbegränsad lagstiftning som förlängs i god tid före utgången

av tidsfristerna. Då man emellertid torde få räkna med att nuvarande fi-

nansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre sikt

anser jag att reglerna för avdragsrätt för utdelning nu bör bli permanenta.

Från företagens synpunkt bör det vara en fördel att lagstiftningen inte är

tidsbegränsad. Omläggningen hindrar givetvis inte att dessa bestämmelser

liksom all skattelagstiftning omprövas, om de förutsättningar som bestäm­

melserna bygger på mera radikalt förändras.

Jag övergår så till att behandla vissa bestämmelser i promemorians för­

slag till förordning om aktiebolagens rätt till avdrag vid inkomsttaxering­

en för viss utdelning.

Förbudet enligt andra stycket av 2 § mot avdragsrätt för utdelningar i

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

det fall, då aktieteckningen skett genom apport av aktier eller andelar, har

föranlett erinringar i några remissyttranden. Syftet med den ifrågasatta

lagstiftningen är, som redan framhållits, att underlätta för holagen att skaf­

fa nytt kapital genom att vända sig till allmänheten för aktieteckning. Av­

sikten med bestämmelserna är i och för sig inte att stimulera till struktur-

rationalisering genom sammanslagning av bolag. När två bolag slås sam­

man tillförs inte koncernen härigenom något nytt kapital som kan motivera

avdragsrätt. Det är emellertid möjligt att i ett sådant fall, som det närings­

livets skattedelegation berör i sitt remissyttrande, dvs. när det bolag vars

aktier lämnas som apport tidigare gjort en nyemission som berättigar till

avdrag för utdelning, bestämmelsen i andra stycket av 2 § kan leda till att

sammanslagningen uppskjuts till dess avdragsrätten utnyttjats fullt ut.

Även om detta kan antas vara ett mycket sällsynt fall, vill jag inte motsatta

mig att den avdragsrätt som skulle tillkommit dotterbolaget får övertas a\

moderbolaget. Det innebär att utdelningen på en del av det genom apporten

bildade aktiekapitalet hos moderbolaget blir avdragsgill under viss tid. Ett

sådant övertagande av avdragsrätt för utdelning bör dock medges endast

om det från allmän synpunkt framstår som önskvärt att sammanslagningen

inte uppskjuts i avvaktan på att dotterbolaget utnyttjat avdragsrätten.

Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör därför kun­

na efter ansökan pröva om förutsättningar för övertagande av avdiagsrät-

ten föreligger. Om medgivande lämnas till övertagande skall i beslutet även

anges med vilket belopp och under hur lång tid avdrag kan erhållas.

Såsom i departementspromemorian framhållits bör undantagsbestämmel­

sen i andra stycket av 2 § gälla även då aktieteckningen sker genom apport

av andelar i handelsbolag, vars verksamhet består i förvaltning av aktier

eller andelar. Liksom kammarrätten anser jag att detta bör utsägas i lag­

texten.

Den i promemorian föreslagna utformningen av bestämmelserna i 4 §

kan möjligen föranleda tvekan om avdragsrätten, när det gäller en bygg­

nadsrörelse. Vid upprättandet av deklaration för en byggnadsrörelse skall

intäkter och kostnader för fastighetsinnehavet brytas ut och redovisas un­

der inkomst av annan fastighet. Fastigheterna betraktas emellertid det oak­

tat som lagertillgång i rörelsen och avdragsrätten skall givetvis inte begrän­

sas därför att avkastningen av dessa rörelsetillgångar formellt redovisas

under inkomst av annan 'fastighet. Detta bör föranleda viss omformulering

av de föreslagna bestämmelserna i 4 §.

En tidsperiod av tio år för avdragsrätten kan, som överståthållarämbetet

framhåller, föranleda vissa svårigheter från kontrollsynpunkt. Emellertid

gäller det skattskyldiga, för vilka deklarationsmaterialet finns bevarat, och

jag anser därför inte att några speciella bestämmelser om uppgiftsskyldig-

het bör föreskrivas.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

51

Enligt promemorieförslaget skall avdragsrätten gälla tio år i följd fr. o. in.

det år då utdelning på aktierna första gången verkställts. Även om prak­

tiska och kontrollmässiga skäl talar för en sådan utformning av bestämmel­

serna vill jag dock inte motsätta mig att bolaget får viss frihet alt välja år

när avdragsrätt yrkas. Avdrag bör dock inte få åtnjutas senare än femton år

efter det då inbetalning för aktierna skett. Om inbetalningen skett under

mer än ett kalenderår, bör tidsgränsen räknas från det år då inbetalning för

aktierna först skett. Avdragsrätten påverkas givetvis inte av om vad som

erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Knngl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Avdragsratt för utdelning på nyemitterade aktier kan, såsom framhålls

i promemorian, sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende un­

der viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. En långivare är i

regel skattskyldig för ränta på utlånade medel oavsett om långivaren är

fysisk eller juridisk person. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som

han erhåller på lån till det utdelande bolaget, bör som förutsättning för av­

dragsrätt för utdelning i princip gälla att han är skattskyldig även för utdel-

ningen. Är aktieägaren frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som

utdelning, bör hinder för avdragsrätt för utdelning inte föreligga eftersom

utdelning och ränta i sådant fall behandlas lika.

Undantagsbestämmelsen i 7 § i promemorieförslaget har utformats en­

ligt denna princip. Avdrag får inte åtnjutas om aktieägaren är frikallad

från skattskyldighet för utdelning enligt 54 § KL i dess nya lydelse. Den

utredning angående aktieägarna, som det emitterande bolaget skulle tving­

as göra, kan emellertid, som framhållits i flera remissyttranden, vålla bola­

get mycket besvär och kostnader. I några yttranden har därför yrkats att

den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § Annell-lagen bibehålls. F. n.

gäller att rätten till avdrag bortfaller, om mer än hälften av samtliga aktier

i det utdelande bolaget ägs av andra bolag och föreningar. Emellertid är inte

heller den bestämmelsen alltid lättillämpad. Vidare kan den, som påpekats

i promemorian, kringgås genom att aktieägarna formellt placerar så många

aktier hos fysiska personer att högst 50 % ägs av aktiebolag och ekono­

miska föreningar.

Jag delar inte den uppfattning, som kommit till uttryck i remissyttrandet

från näringslivets skattedelegation, att lindringen i dubbelbeskattningen är

så obetydlig att man kan undvara undantagsbestämmelsen i 7 §. Å andra

sidan bör naturligtvis undantagsbestämmelsen inte föranleda skattskyldiga

och taxeringsmyndigheter alltför mycket besvär och kostnader. Jag anser

mig därför böra förorda att man bibehåller den nuvarande bestämmelsen.

Inte heller denna bestämmelse är, som jag redan framhållit, alltid lättilläm­

pad. Den har dock gällt oförändrad sedan Annell-lagens tillkomst och den

får därför anses ha visat sig praktikabel. Såsom framhållits i promemorian

kan bestämmelsen i vissa fall kringgås genom bulvanförhållanden, som är

svåra för beskattningsmyndigheterna att genomskåda och bevisa. Hur un­

52

dantagsbestämmelsen än utformas torde det dock vara möjligt för mindre

nogräknade företag att vidta sådana åtgärder att undantagsbestämmelsen

till synes inte blir tillämplig.

Jag föreslår sålunda att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § i

princip bibehålls. I ett avseende anser jag dock att den bör kompletteras.

Jag syftar här på det fall, då aktier innehas av utländska bolag. Enligt nu­

varande bestämmelser medges avdrag för utdelning om aktierna i det emit-

terande bolaget ägs av ett utländskt bolag. Om det utländska moderbolaget

hade tillskjutit kapitalet i form av lån till det svenska dotterbolaget, hade

räntan på lånet varit avdragsgill vid dotterbolagets taxering. Det kan från

denna synpunkt synas godtagbart att avdrag medges även för utdelning, om

moderbolaget tillskjuter kapitalet i form av aktieteckning. I princip drabbas

utdelningen av svensk kupongskatt och moderbolaget beskattas således i

Sverige för denna avkastning.

I de avtal som slutits med andra stater för undvikande av dubbelbeskatt­

ning har emellertid ofta föreskrivits att svensk kupongskatt inte skall tas ut

när utdelningen går från svenskt dotterbolag till utländskt moderbolag.

Under de år avdragsrätten begagnas får man då den effekten att bolagsin-

komst motsvarande utdelningen inte beskattas i Sverige vare sig hos dotter­

bolaget med bolagsskatt eller hos moderbolaget med kupongskatt. Härtill

kommer att moderföretaget i sitt hemland i regel erhåller befrielse från

eller lättnad i beskattningen av utdelningen från det svenska dotterbolaget.

Under sådana förhållanden synes det opåkallat att medge avdragsrätt i

samtliga de fall, då aktierna i det utdelande bolaget ägs av utländska bolag.

Jag föreslår därför att avdrag för utdelning på aktier, som ägs av utländskt

bolag, i princip skall erhållas endast under förutsättning att svensk ku­

pongskatt erläggs för utdelning med fullt eller med nedsatt belopp. Om ut­

delningen i ett sådant fall är helt undantagen från svensk kupongskatt på

grund av avtal med främmande stat bortfaller alltså rätten till avdrag. Av

huvudregeln följer dock att, om aktierna i det emitterande bolaget inte till

mer än 50 % ägs av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller

utländskt bolag, avdragsrätt föreligger för utdelning till utländskt bolag

även om kupongskatt inte skulle utgå.

De nya bestämmelserna bör, som föreslagits i promemorian och i regel

godtagits av remissinstanserna, gälla utdelningar på aktier som emitterats

efter den 30 juni 1966.

I några remissyttranden har yrkats att avdragsrätt bör införas för stäm­

pel- och andra kostnader i samband med emission av aktier. Detta är en

fråga som hör samman med den skattemässiga behandlingen av organisa-

tionskostnader över huvud taget och bör inte prövas i detta sammanhang.

Kostnader av detta slag uppkommer f. ö. även vid fondemission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

53

Jag övergår nu till att behandla den del av den nuvarande Annell-lagen,

som reglerar bolags och förenings skattskyldighet för utdelningar. I depar­

tementspromemorian föreslås att dessa bestämmelser i princip bibehålls

oförändrade men inarbetas i KL. I likhet med remissinstanserna anser jag

att skattskyldigheten för utdelningar och undantagen från sådan skattskyl­

dighet bör regleras i KL. Jag kan även i princip godta det sätt på vilket

Annell-lagens regler i promemorieförslaget infogats i 54 § KL och anvis­

ningarna till denna paragraf. Kammarrätten ifrågasätter om inte hela regel­

komplexet möjligen kunnat ges en mer överskådlig och lättillgänglig ut­

formning, om bestämmelserna omformats från grunden. Jag är inte över­

tygad om detta. Huvudregeln i 54 § KL var tidigare skattefrihet för bolag

och föreningar för utdelning på aktier och andelar. Från denna huvudregel

stadgades därefter flera undantag. Huvudregeln blir nu skattefrihet för

aktier och andelar, som inte anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Även från

denna huvudregel görs flera undantag, delvis samma undantag som från

den tidigare huvudregeln.

De erinringar, som i remissyttrandena gjorts mot de föreslagna ändring­

arna i 54 § KL och dess anvisningar, gäller främst reglerna för förvaltnings­

företag. Näringslivets skattedelegation påpekar att förvaltningsföretagen

blir skattskyldiga för mottagen utdelning, som används för avsättningar,

vilka framtvingas av aktiebolagsrättsliga regler. Huvudprincipen är emel­

lertid att någon skattefri fondering av vinstmedel inte godtas i andra för­

valtningsföretag än investmentföretag. Om fonderingen är frivillig eller

framtvingad av aktiebolagsrättsliga regler eller av andra orsaker har där­

vid inte någon betydelse. Skyldigheten att avsätta till reservfond och skuld-

regleringsfond enligt aktiebolagslagens bestämmelser är f. ö. beroende på

storleken av det kapital som aktieägarna tillskjuter till bolaget. Beträffan­

de investmentföretagen kan jag, av skäl som näringslivets skattedelegation

anfört, godta att även dessa företag definieras som företag, vars verksamhet

»uteslutande eller så gott som uteslutande» består i förvaltning av värde­

papper eller annan därmed likartad lös egendom. I övrigt anser jag emel­

lertid att den hittills gällande definitionen bör bibehållas.

Med anledning av vad Familjeföretagens förening anfört angående den

föreslagna dispensbestämmelsen i sjätte stycket av 54 § vill jag framhålla,

att dispensregeln i princip är tillämplig även för fåmansbolag. Beträffan­

de Svenska byggnadsentreprenörföreningens hemställan, att stadgandet om

beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i byggnadsrörelse

skall utgå, kan jag endast framhålla att den skattefrihet för utdelning på

sådana aktier som gällde före Annell-lagens tillkomst får betecknas som en

lucka i skattelagstiftningen och att det inte föreligger skäl att bibehålla

denna skattefrihet. Jag vill slutligen framhålla, att jag inte är beredd för­

orda någon uppmjukning av den praxis som utbildats i fråga om begreppet

organisationsaktier.

r 4

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr

17

54

Med hänsyn till den ändring av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt, som riksdagen beslutat vid behandlingen av prop.

1966: 127, kräver de nu föreslagna ändringarna i 54 § KL inte någon mot­

svarande ändring i statsskatteförordningen. Svenska bolag och föreningar

är frikallade från skattskyldighet för statlig inkomstskatt för utdelningar i

den omfattning som sägs i 54 § KL.

Departementspromemorian upptar, som tidigare nämnts, även ett för­

slag till förordning om avsättning till nyanskaffningsfond.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. Från näringslivets organisationer har dock allmänt fram­

hållits att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt­

ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än som berörs i

förordningen. Jag vill emellertid understryka att den föreslagna lagstift­

ningen inte får ses som en generell utökning av de mycket stora möjligheter,

som vår skattelagstiftning redan ger företagen att uppskjuta beskattningen

av vinster. Förslaget tar, som konjunkturinstitutet mycket riktigt påpekar,

sikte på en typ av rationaliseringsåtgärder, som än så länge vidtagits i be­

gränsad omfattning. De kan emellertid i den strukturrationalisering som

alltmer framtvingas, främst inom vår exportindustri, bli mer vanligt före­

kommande. Den föreslagna lagstiftningen blir av intresse främst för de

större industriföretagen. Bestämmelserna avser vidare endast sådana fall, då

vinsterna och nyinvesteringarna är av betydande storlek.

Med denna begränsning av bestämmelsernas räckvidd kan jag tillstyrka en

lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.

Lagstiftningen måste givetvis, som några remissinstanser framhållit, ses

som ett provisoriskt arrangemang. Efter en tids erfarenheter får ställning

tas till frågan om denna typ av fondavsättning skall bibehållas och, om så

är fallet, om eventuella ändringar bör göras i detaljbestämmelserna. Tills

vidare bör, som riksskattenämnden framhållit, beslut i ärendena fattas

av Kungl. Maj :t. Besked i ärendet bör i förekommande fall kunna meddelas

innan den skattskyldige vidtar åtgärden i fråga. Tills vidare bör avsättning

tillåtas utan att säkerhet ställs för skattebetalningen. Om erfarenheterna av

lagstiftningen skulle ge vid handen att sådan säkerhet bör krävas, får detta

iakttas vid den framtida översynen av lagstiftningen. Det ligger i sakens

natur att tillstånd inte skall ges om risk för skattebortfall kan befaras. Vid

tillståndsgivningen måste även vederbörlig hänsyn tas till kommunintres­

sena.

Som jag redan nämnt har de föreslagna bestämmelserna till syfte främst

att underlätta den strukturrationalisering som sker inom industrin. Jag

anser därför inte tillräcklig anledning föreligga att nu utsträcka lagstift­

ningen att gälla även inkomstslaget jordbruksfastighet. Skulle erfarenheter­

na ge vid handen att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet är önsk­

värd, får detta prövas vid den förutsatta översynen av lagstiftningen. De nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

55

föreslagna reglerna är utformade med tanke på rörelsebeskattning och kan

inte utan vidare tillämpas på inkomstslaget jordbruksfastighet.

Jag delar den uppfattning, som framförts i departementspromemorian,

att man för den nu ifrågavarande fondavsättningen bör undvika benäm­

ningen investeringsfond. Av skäl som överståthållarämbetet anfört i sitt

remissyttrande vill jag dock förorda att beteckningen ändras till särskild ny-

anskaffningsfond.

Rätten att avsätta till särskild nyanskaffningsfond bör, i vart fall tills vi­

dare, begränsas till vinster i inkomstslaget rörelse. Fondavsättning bör där­

emot, som i promemorian föreslås, kunna användas för avskrivning av till­

gångar även i annan förvärvskälla än den, vari avsättning skett. För detta

bör dock krävas särskilt medgivande av Kungl. Maj :t. Fonden bör i förekom­

mande fall få användas även för avskrivning på fastighet. Om så sker bör

dock, om fastigheten försäljs inom tio år, beskattning ske av vad som åter­

vinns av denna avskrivning vid försäljningen. Bestämmelser härom har in­

tagits i 9 §. De överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelser i

23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för kon­

junkturutjämning.

Som jag tidigare framhållit torde avdrag för avsättning till särskild ny­

anskal fningsfond komma i fråga främst för de större industriföretagen.

Dessa företag drivs i regel i bolags- eller föreningsform. Avdragsrätt kan

dock komma att medges även skattskyldig, för vilken reglerna om ackumu­

lerad inkomst är tillämpliga. Detta bör föranleda viss ändring av förord­

ningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig in­

komstskatt för ackumulerad inkomst. Genom att en annan beteckning än

investeringsfond använts för den nya fonden krävs även en ändring av för­

ordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxe­

ring för inkomst.

Ansökningshandlingarna in. m. vid fondavsättning bör, som föreslagits i

promemorian och lämnats utan erinran av remissinstanserna, inte få of­

fentliggöras utan sökandens medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår 1967 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till sär­

skild nganskaffningsfond, m. in.;

4) förordning om ändrad Igdelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 §

förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

56

5) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisning­

arna till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustut­

jämning vid taxering för inkomst;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

57

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

förordning om aktiebolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag

åtnjuta avdrag för utdelning enligt denna förordning.

2 §•

Avdrag enligt 1 § får åtnjutas för utdelning på aktier, för vilka inbetal­

ning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning dels att utdelningen

förfallit till betalning under beskattningsåret, dels att, om aktierna utgivits i

samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas god­

kännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten

efter den 30 juni 1966 samt, om aktierna utgivits i samband med ökning av

aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda

dag.

Avdrag får icke åtnjutas, om inbetalning för aktierna skett genom till­

skott av aktier i andra bolag och andelar i ekonomiska föreningar, eller för­

värvet av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom

byte mot sådana aktier eller andelar.

3 §.

Avdraget får för visst beskattningsår uppgå till högst fem procent av vad

som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång, oavsett om vad

som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Om det räkenskapsår, för vilket utdelning sker, omfattar kortare eller

längre tid än tolv månader skall avdraget jämkas i motsvarande mån.

4 §•

Har bolaget inkomst som är hänförlig till annat inkomstslag än rörelse

eller jordbruksfastighet får avdrag åtnjutas endast till den del det för

aktierna inbetalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse

eller jordbruksfastighet hänförliga förvärvskällorna. 5

5 §•

Avdrag enligt 1 § får åtnjutas vid taxeringen till och med tionde taxe­

ringsåret efter det då utdelning på aktierna första gången verkställts, dock

icke senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna

skett.

58

Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller dess­

förinnan utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts gäller dock icke

utskiftning som verkställts mer än fem år före ingången av det beskattnings­

år, då beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering, eller

föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt

ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbehåll ägt rätt att

fordra inlösen av dessa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

6

§•

7 §•

Avdrag får icke åtnjutas för utdelning till aktieägare som är svenskt

aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, om aktieägaren antingen är för­

valtningsföretag enligt 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen eller vid ut­

delningstillfället innehade aktier i det utdelande bolaget med ett samman­

lagt röstetal motsvarande en fjärdedel eller mera av röstetalet för samtliga

aktier i bolaget eller innehade aktierna som ett led i organisationen av an­

nan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan där­

med likartad lös egendom. Om aktieägaren är investmentföretag får dock

avdrag åtnjutas med fyra femtedelar av utdelningen till sådan aktieägare.

Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen

lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av be­

stämmelserna i föregående stycke.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

I samband därmed upphäves förordningen den 9 december 1960 (nr 658)

med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekono­

misk förenings inkomst i vissa fall. Bestämmelserna i 1—8 §§ sistnämnda

förordning gälla dock alltjämt om aktierna utgivits i samband med bolagets

bildande och ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets

registrering ingivits till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966 eller

om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet och beslut

om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Vidare gälla be­

stämmelserna i 9—12 §§ samma förordning i fråga om utdelning, som varit

tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967

59

Departementspromemorians förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 inom. och 54 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

39

1 in o m. Från bruttointäkt, var­

om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-

d r a g göras för förvaltningskost­

nad ävensom för ränta å gäld, som

icke skolat avdragas enligt bestäm­

melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§

samt i 2 mom. av denna paragraf.

Svenskt aktiebolag eller svensk eko­

nomisk förening, som åtnjutit in­

komst genom sådan utdelning å ak­

tier eller föreningsandelar, för vil­

ken jämlikt 54 § skatteplikt icke

föreligger, må likväl ej njuta av­

drag för ränta å gäld, som belöper

å nämnda värdehandlingar, i vidare

män än som räntan överstiger ut­

delningen. Oaktat vad sist sagts må

bolaget eller föreningen åtnjuta av­

drag för ränta å gäld som belöper

å aktier eller föreningsandelar, vil­

ka innehavas såsom ett led i orga­

nisationen av annan verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepap­

per eller annan därmed likartad

lös egendom, ävensom för ränta å

gäld som belöper å ändra innehavda

aktier i bolag eller andelar i ekono­

misk förening såvida detta innehav

motsvarar mer än nio tiondelar av

aktie- eller andelskapitalet i sist­

nämnda bolag eller förening samt

under förutsättning tillika att sam­

ma bolag eller förening icke — di-

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se 1953: 10

1 av anvisningarna till 54 § se 1954: 51.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 m o m. Från bruttointäkt, var­

om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-

d r a g göras för förvaltningskost­

nad ävensom för ränta å gäld, som

icke skolat avdragas enligt bestäm­

melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §>§

samt i 2 mom. av denna paragraf.

Svenskt aktiebolag eller svensk eko­

nomisk förening, som icke är för­

valtningsföretag enligt 54 § fjärde

stycket och som åtnjutit inkomst ge­

nom sådan utdelning å aktier eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, må

likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värde­

handlingar, i vidare mån än som

räntan överstiger utdelningen. Oak­

tat vad sist sagts må bolaget eller

föreningen åtnjuta avdrag för ränta

å gäld som belöper å aktier eller

föreningsandelar, vilka innehavas

såsom ett led i organisationen av an­

nan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, även­

som för ränta å gäld som belöper

å andra innehavda aktier i bolag el­

ler andelar i ekonomisk förening så­

vida detta innehav motsvarar mer

än nio tiondelar av aktie- eller an­

delskapitalet i sistnämnda bolag el­

ler förening samt under förutsätt-

, av 54 § se prop. 1966: 85 och 127 samt av punkt

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

rekt eller genom förmedling av ju­

ridisk person — under beskattnings­

året ägt aktier eller föreningsande-

lar.

54

Från skattskyldighet f r i k a 11 a s

a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan­

tag och inskränkningar som nedan

i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska för­

eningar;

b) medlem av---------

Aktiebolag och-------

Om aktierna i svenskt aktiebolag

eller andelarna i svensk ekonomisk

ning tillika att samma bolag eller

förening icke — direkt eller genom

förmedling av juridisk person — un­

der beskattningsåret ägt aktier eller

föreningsandelar.

§•

a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan­

tag och inskränkningar som nedan i

denna paragraf sägs:

för utdelning på aktier i svenska

aktiebolag och andelar i svenska eko­

nomiska föreningar under förutsätt­

ning att aktierna eller andelarna icke

innehavas i kapitalplaceringssyfte;

— — —-----ett år.

— bolagens verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilka driva byggnadsrörel­

se, tomtstyckningsrörelse eller yr­

kesmässig handel med fastigheter,

äga icke åtnjuta i första stycket vid

a) omförmäld skattefrihet såvitt

fråga är om utdelning på aktie och

andel, som utgör lagertillgång i rö­

relsen.

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilkas verksamhet uteslu­

tande eller så gott som uteslutande

består i förvaltning av värdepapper

eller annan därmed likartad lös

egendom (förvaltningsföretag), äga

icke åtnjuta i första stycket vid a)

omförmäld skattefrihet. Dock äro

förvaltningsföretag frikallade från

skattskyldighet för utdelning från

svenska aktiebolag och svenska eko­

nomiska föreningar i den mån sam­

manlagda beloppet av den utdel­

ning, som uppburits under beskatt­

ningsåret, motsvaras av egen utdel­

ning som företaget beslutat för sam­

ma beskattningsår eller, då fråga är

om investmentföretag, motsvaras av

egen utdelning ökad med en fjärde­

del.

Om aktierna i sådant svenskt ak­

tiebolag eller andelarna i sådan

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse)

förening till huvudsaklig del ägas

eller på därmed jämförligt sätt inne­

havas *— direkt eller genom förmed-

ling av juridisk person — av en fy­

sisk person eller ett fåtal fysiska

personer och om bolaget eller för­

eningen icke visar att dess vinstme­

del i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna, skall vad

i första stycket vid a) sägs äga till-

lämpning allenast såvitt avser ut­

delning å aktier eller andelar, vilka

innehavas av bolaget eller förening­

en såsom ett led i organisationen

av annan verksamhet än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller an­

nan därmed likartad lös egendom.

Förvärvar svenskt----------------. —

Att personer, -—-------------- _ ____

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

svensk ekonomisk förening, som

icke år förvaltningsföretag, till hu­

vudsaklig del ägas eller på därmed

jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer och om

bolaget eller föreningen icke visar

att dess vinstmedel i skälig omfatt­

ning använts för utdelning till del­

ägarna, skall frikallelse från skatt­

skyldighet, varom i första stycket

vid a) stadgas, gälla allenast såvitt

avser utdelning å aktier eller ande­

lar, vilka innehavas av bolaget eller

föreningen såsom ett led i organisa­

tionen av annan verksamhet än för­

valtning av fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egen­

dom.

Riksskattenämnden må, om sär­

skilda skäl därtill åro, medgiva dels

att bolag eller förening som icke är

förvaltningsföretag enligt fjärde

stycket men vars verksamhet till icke

oväsentlig del består i förvaltning

av värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom skall i beskatt­

ningsavseende behandlas som sådant

förvaltningsföretag, dels att förvalt­

ningsföretag som är moderföretag

i en koncern och som ombesörjer

vissa gemensamma uppgifter för

koncernens räkning icke skall i be­

skattningsavseende behandlas som

förvaltningsföretag enligt fjärde

stycket. Mot beslut, som riksskatte­

nämnden meddelat i sådant ärende,

må talan icke föras.

------- inbetald insats.

— samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse------------enligt 29 § 2 mom.

Aktier och andelar anses icke in­

nehavas i kapitalplaceringssyfte (se

Öl § första stycket a)), om deras

62

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sammanlagda röstetal vid beskatt­

ningsårets utgång motsvarade en

fjärdedel eller mera av röstetalet för

samtliga aktier eller andelar i det

bolag eller den förening, som verk­

ställt utdelningen, eller det göres

sannolikt att innehavet av aktierna

eller andelarna betingas av den rö­

relse, jordbruk eller skogsbruk, som

bedrives av det utdelningsmottagan-

de företaget eller av aktiebolag eller

ekonomisk förening, som med hän­

syn till äganderättsförhållanden el­

ler organisatoriska förhållanden

kan anses stå detta företag nära.

Oaktat vad nu sagts anses aktier och

andelar i förvaltningsföretag inne­

havda i kapitalplaceringssyfte, där­

est förvaltningsföretaget i sin tur

äger aktier eller andelar vilka, om

de innehafts direkt av det företag

som äger aktierna eller andelarna

i förvaltningsföretaget, skulle an­

setts innehavda i sådant syfte.

Med investmentföretag enligt 5b §

fjärde stycket förstås förvaltnings­

företag, vars verksamhet uteslutan­

de består i förvaltning av värdepap­

per och annan därmed liknande lös

egendom, vars uppgift väsentligen

är att genom ett välfördelat värde­

pappersinnehav erbjuda aktieägare

eller andelsägare riskfördelning och

vars aktier eller andelar ägas av ett

stort antal fysiska personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller i fråga om eftertaxering föi

år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng­

lig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

63

Departementspromemorians förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

. Harigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statli«

inkonistskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Från skattskyldighet----------

h) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan­

tag och inskränkningar som nedan

i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska för­

eningar;

i) bär i-------------------------------------

Riksskattenämnden må------- --------

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilka driva bank- eller an­

nan penningrörelse eller försäkrings­

rörelse, äga icke åtnjuta vid h) om­

förmäld skattefrihet. Dock äro ak­

tiebolag och ekonomiska föreningar,

som driva bank- eller annan pen­

ningrörelse eller sådan rörelse jäm­

te annan verksamhet, frikallade

från skattskyldighet för utdelning

å aktier och andelar, vilka inneha­

vas som ett led i organisationen av

bolagens eller föreningarnas verk­

samhet till den del denna avser an­

nat än förvaltning av fastighet, vär­

depapper eller annan därmed likar­

tad lös egendom. Vidare äga aktie­

bolag, som driva sjuk-, olycksfalls-

eller skadeförsäkringsrörelse, åtnju­

ta skattefrihet för utdelning å aktier

och andelar, vilka innehavas som ett

1 Senaste lydelse av 7 § se prop. 1966: 127.

7 §•

--------- avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar:

för utdelning från svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska för­

eningar i den omfattning som i 54 §

kommunalskattelagen sägs;

h) kommunalskattelagen.

---------— icke föras.

64

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

led i organisationen av sådan bola­

gens verksamhet.

Om aktierna i svenskt aktiebolag

eller andelarna i svensk ekonomisk

förening till huvudsaklig del ägas

eller på därmed jämförligt sätt in­

nehavas — direkt eller genom för­

medling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer och om bolaget eller för­

eningen icke visar att dess vinstme­

del i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna, skall vad

i första stycket vid h) sägs äga till-

lämpning allenast såvitt avser utdel­

ning å aktier eller andelar, vilka in­

nehavas av bolaget eller föreningen

såsom ett led i organisationen av an­

nan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om syn­

nerliga skäl därtill föranleda, med­

giva bolag eller förening, som jäm­

likt bestämmelserna i nästföregåen­

de stycke skall utgöra skatt för ut­

delning å aktier eller andelar, att för

viss tid åtnjuta i första stycket vid

h) omförmäld skattefrihet. Över be­

slut, som riksskattenämnden med­

delat i sådant ärende, må klagan

icke föras.

Att personer,------- —---------------------------- samma paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­

ling; dock att förordningen icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller

i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

o

„

Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng­

lig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

65

Departementspromemorians förslag

till

förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaff-

ningsfond i vissa fall, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar äger, om syn­

nerliga skäl föreligga, besluta, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller rö­

relsegren får åtnjuta avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal in­

komstskatt för avsättning till nyanskaffningsfond enligt bestämmelserna i

denna förordning.

Sådana synnerliga skäl som avses i första stycket anses föreligga, om av­

yttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från allmän

synpunkt och den skattskyldige har för avsikt att efter försäljningen göra

betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller

för en ny verksamhet.

o Framställning om rätt till avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond

lår icke inges efter den dag, då sökanden senast är pliktig att avlämna de­

klaration till ledning för taxering till statlig inkomstskatt för inkomst under

samma verksamhetsår.

2

§•

Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke överstiga beloppet

av sådan i den skattepliktiga intäkten för beskattningsåret ingående ersätt­

ning vid avyttringen av rörelsen eller rörelsegrenen som motsvarar hela för­

säljningspriset så vitt gäller andra tillgångar än lagertillgångar samt 60

procent av försäljningspriset för varulager. Har den skattskyldige på grund

av ersättningen erhållit avdrag för avskrivning på andra tillgångar än lager-

tillgångar med större belopp än som eljest skulle ha ifrågakommit, jämkas

dock avdraget för avsättning till nyanskaffningsfond i motsvarande mån. År

minskningen under beskattningsåret av dold reserv i den skattskyldiges va­

rulager mindre än 60 procent av försäljningspriset för varulagret i den av­

yttrade rörelsen eller rörelsegrenen utbytes vid beräkning av högsta tillåtna

avsättning till nyanskaffningsfond 60 procent av försäljningspriset mot

minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven får, om

prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets in-

gang upptagas till ateranskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång

Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke åtnjutas med hö«-

re belopp än som anges i beslut enligt 1 §.

3

§•

Nyanskaffningsfond enligt denna förordning får tagas i anspråk under

visst beskattningsår för avskrivning på tillgångar som anges i beslut enligt

1 § och som anskaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för

66

nedskrivning av lagertillgångar får dock en lägre värdesättning på lagret i

dess helhet vid beskattningsårets utgång ej godtagas än som enligt gällande

bestämmelser är medgivet.

Nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla än

den vari avsättning skett.

4 §.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till nyanskaffningsfond

tagits i anspråk enligt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i

3 § avsedd avskrivning eller nedskrivning med belopp svarande mot fondens

minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande tillgången

i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits med det i anspråk tagna

beloppet.

5 §.

Ha till nyanskaffningsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast un­

der det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, upptagas medlen såsom skat­

tepliktig intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar skatt­

skyldig, att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid som nu

sagts, "får Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t förordnar förlänga

denna tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker

under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum.

Till avsatta medel, som återföras till beskattning, lägges ränta, beräknad

efter tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det då

avdraget för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettoin­

täkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den

förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning åter­

förda fondavsättningen jämte ränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

0 §•

Har skattskyldig tagit nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än

enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt döds­

bo skiftats, återföras till fonden avsatta medel till beskattning för det be­

skattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvida­

tionen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt i

5 § angivna grunder. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan

efter endast två procent.

Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, åter-

föres nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enligt tredje

stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskatt­

ningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet

lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivas

i 5 §.

Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskatte­

lagen den 28 september 1928 (nr 370) får moderbolaget eller den överta­

gande föreningen i beskattningsavseende övertaga nyanskaffningsfond. Där­

vid anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande

föreningen under det beskattningsår, då avsättningen skett hos dotterbola­

get eller den överlåtande föreningen.

Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 §

andra stycket motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

67

7 §•

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till nyanskaffnings-

fond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.

8

§■

Ha medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämn­

den lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för till-

lämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd.

Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som där skola taxe­

ras till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel

till eller övertagit nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i anspråk. För­

teckningen insändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt

arbete.

9 §■

Skattskyldig, som gjort avsättning till nyanskaffningsfond enligt denna

förordning eller som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är plik­

tig att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt for­

mulär rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och

avveckling.

Länsstyrelsen upprättar förteckning över nyanskaffningsfonder enligt den­

na förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för taxe-

ringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till be­

skattning återförda fondmedel.

10

§.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Kungl. Maj :t.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660630