2

transportnämnden, inrättas. Denna nämnd skall överta centrala civila trans­

portkommitténs arbetsuppgifter samt vissa av biltrafiknämndens tillstånds-

ärenden och beredskapsplaneringsfrågorna rörande vägtrafiken.

I propositionen redovisas slutligen på grundval av de förslag som bilförar-

utredningen lagt fram i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU

1965: 42) ställningstaganden rörande differentiering av förarbevis, kör korts­

ålder, förarutbildning, förarprov, trafikundervisning i skolorna och kör-

kortsregistrering in. in. Körkortets närmare utformning och frågan om

eventuellt utbyte av nuvarande förarbevis bör klarläggas innan den exakta

tidpunkten för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart

som möjligt blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla

berörda får erforderlig tid för förberedelser. Riksdagen föreläggs därför

redan nu förslag rörande körkortens giltighet m. m.

För budgetåret 1967/68 begärs för angivna ändamål anslag om samman­

lagt 11461 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

4

Bilförar utredning en liar därjämte samma dag överlämnat betänkandet

Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965:42).

Yttranden över betänkandena har avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefäl­

havaren, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens

järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, sta­

tens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommis­

sion, statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och

nppbördsnämnden, riksarkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbets­

marknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, trafik-

målskommittén, centrala civila transportkommittén (CCT), nordiska väg­

trafikkommittén, bilregisterutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemän­

nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareförening­

en (SAF), Svenska transportarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaför­

bundet, Svenska kommunalarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens

folk (RLF), Svenska vägföreningen, Motorbranschens riksförbund, Motor­

organisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska

omnibusägareförbundet, Svenska taxiförbundet, Biltrafikens yrkesnämnd,

Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas trafikskoleför-

bund, Sveriges trafikskolors riksförbund, Trafikassistenternas förening,

Sveriges läkarförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Trafikförsäkringsföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning,

Försvarets motorklubb, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Cykel- och

mopedfrämjandet, Svenska röda korsets överstyrelse, Sveriges grossistför­

bund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets

ungdomsförbund (FPU) och Centerns ungdomsförbund (CUF), överståt-

hållarämbetet och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. 'a.

länsskolnämnder, förste bilinspektörer, länsläkare, polismästare, bilskole-

föreningar och åkeriföreningar.

Centrala civila transportkommittén har i skrivelse den 6 september 1965

hemställt att kommitténs arbetsuppgifter för beredskapsplanering av den

civila transportreglerande verksamheten vid krig eller krigsfara överförs

till ett fristående permanent organ med myndighets ställning.

Yttranden över skrivelsen har avgetts av överbefälhavaren, postverket,

statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfart sstyrelsen, luft­

fartsverket, statens biltrafiknämnd, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvars-

styrelsen och samtliga civilbefälhavare.

Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personal­

organisationer rörande de förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster,

som redovisas i det följande. Avtal har träffats — under förbehåll av Kungl.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 55 år 1967

6

ändamålsenlig trafikdirigering och trafikövervakning. Trafikregleringen får

i huvudsak sitt uttryck i olika föreskrifter om vägmärken, hastighet, kör-

riktning, parkering, inskränkningar i trafiken o. d. Beslut om sådana före­

skrifter ankommer på skilda myndigheter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansvaret för vägmärken, vägmar­

keringar och principiella frågor om hastighetsbegränsningar.

De år 1965 inrättade trafiknämnderna i kommunerna beslutar i de frågor

om trafikreglering, som tidigare handlades av länsstyrelse eller lokal polis­

myndighet. Länsstyrelse skall dock fortfarande besluta om bl. a. hastighets­

begränsningar, vägs karaktär av motorväg eller huvudled samt meddela be­

stämmelser om axeltryck och bruttovikt.

Beslut om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon

samt om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och last an­

kommer på länsstyrelse i den mån beslut inte skall fattas av väg- och vatten-

byggnadsstyrelsen.

Den offentliga kontrollen över att fordonsbeståndet från teknisk synpunkt

är i trafikdugligt skick sker genom olika slag av besiktningar av vilka de

viktigaste är registrerings- och typbesiktningarna samt genom löpande for-

donskontroll.

Registrerings- eller typbesiktning är en förutsättning för att fordon tas

upp i bilregister som förs hos länsstyrelse och därmed också — med vissa

undantag — för rätten att bruka fordonet.

Den löpande fordonskontrollen sker dels genom kontrollbesiktning efter

beslut av länsstyrelse, dels genom flygande inspektion innefattande un­

dersökning och provkörning av motordrivet fordon eller släpfordon för

kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Vidare förekommer

periodisk kontrollbesiktning, särskild kopplingsbesiktning samt beträffan­

de begagnade fordon inspektion hos försäljare.

Fordonskontrollen har tidigare till övervägande del utförts av statens bil­

inspektion. År 1965 infördes en allmän periodisk fordonskontroll. Denna

är årlig och avser registrerade motorfordon och släpfordon, äldre än

tre år. Inspektionsverksamheten handhas av AB Svensk Bilprovning med av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen särskilt förordnade besiktningsmän, vilka

har ämbetsansvar och står under tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen.

Typbesiktningsverksamheten och viss fordonskontroll ankommer på sta­

tens bilinspektion. Flygande inspektion ankommer på bilinspektionen och

på av länsstyrelse förordnad polisman.

Kontrollen av militära fordon företas jämlikt militära vägtrafikkungö­

relsen den 5 november 1954 (nr 666, ändr. senast 1966: 26) av militära be­

siktningsmän, utbildade genom statens bilinspektions försorg.

I begreppet förcirprovskontroll innefattas i detta sammanhang främst pro­

ven för körkort eller trafikkort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

8

inspektionen i samma former som tillämpas på andra områden. Efterlev­

naden av reglerna i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

in. in. övervakas främst genom statens biltrafiknämnd och polisen.

En särskild skyddsreglering utgör bestämmelserna i vägtrafikförordning­

en om maximilast, axeltryck och bruttovikt. Bestämmelserna om maximilast

syftar till bl. a. att förhindra att fordon lastas tyngre än dess konstruktion

tillåter med hänsyn till trafiksäkerheten. Bestämmelserna angående högsta

tillåtna axeltryck och bruttovikt avser främst att skydda vägar och broar

mot alltför hög belastning —- alltså indirekt också ett trafiksäkerhetsfräm-

jande syfte, övervakningen av dessa regler ankommer på polisen.

Utbildningen som en funktion inom trafiksäkerhetsarbetet innefattar ett

flertal olika områden. Dit hör utbildning för kör- och trafikkort samt annan

utbildning för yrkesmässig trafik, utbildning av körskolepersonal, av bil­

inspektions- och besiktningspersonal, vidareutbildning av förare, trafikun­

dervisningen inom skolorna och den upplysning i trafiksäkerhetsfrågor som

ges till allmänheten.

Körkortsaspiranternas utbildning äger till övervägande delen rum A7id

körskolor enligt kursplaner som fastställs av väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen. Styrelsen skall också meddela erforderliga föreskrifter om material för

teoretisk undervisning i körskola samt granska och godkänna läroböcker

för undervisningen.

I fråga om utbildningen för yrkesmässig trafik gäller f. n. inte några sär­

skilda föreskrifter. Viss utbildning för erhållande av trafikkort förekom­

mer vid de vanliga körskolorna. I landet finns också ett par yrkesskolor för

lastbilschaufförer. Dessutom förekommer viss annan yrkesutbildning för

yrkesförare.

Beträffande utbildningen av körskolepersonal gäller, att vederbörande,

som skall godkännas av länsstyrelse, efter prov inför tjänsteman hos

statens bilinspektion, genomgår särskild utbildning vid olika körskolor, vid

kurser anordnade av Sveriges trafikskolors riksförbund eller vid särskilda

på privat initiativ upprättade trafikinstitut. Väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen medverkar genom att godkänna kursplaner, ställa viss lärarpersonal till

förfogande samt vid behov biträda vid val av övrig undervisningspersonal.

Även andra former för undervisning och vidareutbildning av körskoleper­

sonal förekommer.

Utbildning av bilinspektionens personal sker i väg- och vattenbyggnads­

styrelsens regi vid centrala kurser för bilinspektörer och trafikassistenter.

Besiktningsmännen hos AB Svensk Bilprovning utbildas vid en av bolaget

inrättad anstalt. Särskild utbildning förekommer vidare för de militära be­

siktningsmännen för motorfordon samt för polismän som skall företa fly­

gande inspektion.

Vidareutbildningen av motorfordonsförare är praktiskt taget helt byggd

på frivillig grund och ombesörjs av olika organisationer, såsom NTF och

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

9

vissa motororganisationer. Motsvarande gäller trafiksäkerhetspropaganda

och upplysningsverksamhet som är avsedd för allmänheten.

Trafikundervisning meddelas också inom det allmänna skolväsendets ram

och kommer i olika former förskolebarnen till del.

Tillståndsgivning ingår som ett viktigt led i trafiksäkerhetsarbetet. Förare

av fordon av olika slag måste ha tillstånd att föra fordon (körkort, trafik­

kort etc.), fordonen måste vara godkända för olika slag av trafik, fordons-

detaljer skall likaledes vara godkända, körskolor måste ha tillstånd att

bedriva sin verksamhet, lärare och instruktörer skall vara godkända för

att få utbilda förare.

Gemensamt för i stort sett all tillståndsgivning inom detta område är att

den föregås av någon form av besiktning, kontroll eller prov.

Trafiksäkerhetsforskningen består dels i att klarlägga orsakerna till tra­

fikolyckorna och den relativa frekvensen av de olika orsaksfaktorernas före­

komst, dels i att på grundval av en orsaksanalys undersöka vilka medel som

praktiskt kan användas för att förebygga trafikolyckor och dels i att genom­

föra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. Inte minst Aiktig i detta samman­

hang är orsaksanalysen, som innefattar vitt skilda ämnesområden, såsom

praktisk psykologi, medicinsk forskning samt väg- och fordonsteknisk

forskning.

Statens trafiksäkerhetsråd ägnar sig främst åt att främja forskning med

huvudsaklig inriktning på problem rörande människans beteende i trafiken

medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen svarar för tekniska, företrädesvis

trafiktekniska, rutinmässiga försök och analyser samt en fortlöpande

granskning av olycksutvecklingen. Statens väginstitut är huvudorgan för

den statliga vägforskningen.

En viktig förutsättning för trafiksäkerhetsarbetet är en tillförlitlig trafik-

olgcksfallsstatistik. Denna ligger till grund för bedömanden av vägtekniska

och trafikreglerande åtgärder inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för

kontroll- och utbildningsawäganden inom bilinspektionen, för trafikforsk­

ningen och för upplysningsverksamheten.

Riksstatistik över vägtrafikolyckor har funnits sedan 1935. Bestämmelser

i ämnet återfinns i kungörelsen den 12 november 1965 (nr 561) om sta­

tistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor.

På grundval av statistiken registreras inom väg- och vattenbyggnadssty­

relsen på kartblad de på landsbygdens allmänna vägar inträffade trafik­

olyckorna. Härigenom får man tidigt del av omständigheterna kring väg­

trafikolyckorna och kan vidta åtgärder för att motverka nya olyckor på

samma plats.

Yrkesmässig trafik in. m.

Gällande bestämmelser innebär att det krävs tillstånd för olika slag av

yrkesmässig trafik. Denna tillståndsgivning är i huvudsak uppdelad mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

11

Bolaget utför alla författningsenligt reglerade besiktningar av motorfordon

med undantag av typbesiktningar. Den obligatoriska fordonsbesiktningens

syfte är att kontrollera att fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt är i full­

gott skick och att vitala delar fungerar på avsett sätt. Endast bolaget har

rätt att utföra här angivna besiktningar. Utöver obligatorisk fordonskontroll

äger bolaget utföra annan med säkerhetsinspektion likartad verksamhet, så­

som tekniska undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskon­

troll.

Statens trafiksäkerhetsråds huvuduppgift är att utföra eller låta utföra

undersökningar om trafikolyckornas orsaker och de olika orsaksfaktorernas

relativa betydelse samt att bedriva annan trafiksäkerhetsforskning.

Statens väginstitut bedriver vägforskning och handlägger vissa vägteknis-

ka och vägtrafiktekniska ärenden.

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om

arbetarskydd, utom i fråga om arbete som är att hänföra till skeppstjänst.

I fråga om tillsynen av arbetarskyddet vid trafikväsendet tillämpas den

gränsdragningen att trafikavdelningen hos styrelsen och yrkesinspektionen

för landtrafiken handhar uppgifter, som avser järnvägs- och spårvägstrafik

samt sådan buss- och biltrafik som bedrivs av järnvägs- och spårvägsföre­

tag, medan tillsynsverksamheten beträffande landtrafiken i övrigt faller

under den allmänna yrkesinspektionen.

Statens biltrafiknämnds uppgifter omfattar kontroll av körtider och vilo­

tider inom den yrkesmässiga trafiken genom efterhandsgranskning av färd-

skrivardiagram.

Statistiska centralbyrån handhar inom byrån för rätts- och socialvårds-

statistik statistiken över vägtrafikolyckor. Verksamheten bygger på den

rapportering av vägtrafikolyckor som utförs genom polismyndigheternas

försorg dels i anslutning till inträffad olycka dels kvartalsvis.

Länsstyrelse skall ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i

allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Redan härav

får anses framgå att även trafiksäkerhetsfrågor rent allmänt hör hemma

inom länsstyrelsernas verksamhetsområde. Vidare har länsstyrelse att enligt

gällande föreskrifter ta befattning med bl. a. vägväsendet och trafikväsendet.

Länsstyrelsen är vidare länets högsta polismyndighet.

I övrigt har beträffande länsstyrelsernas befattning med frågor inom tra­

fiksäkerhetsområdet meddelats ett flertal bestämmelser i vägtrafikförfatt­

ningarna. Dessa avser olika förhållanden inom körskoleväsendet, som med­

delande och återkallande av tillstånd att bedriva körskoleverksamhet, god­

kännande av lärare m. fl., allmän tillsyn över undervisningen samt förord­

nande att anställa traktorförarprov. Körkort och trafikkort utfärdas av

länsstyrelse som också meddelar beslut om varning och återkallelse. På

länsstyrelse ankommer vidare att meddela tillstånd till tävlingar med for­

don på väg och att utfärda vissa lokala trafikföreskrifter. Länsstyrelse skall

Kungl. May.ts proposition nr 55 år 1967

12

avgöra från trafiknämnd hänskjutna ärenden enligt lagen om trafiknämn­

der. Länsstyrelse skall också bestämma om hastighetsbegränsningar, om

vägs förklarande för motorväg eller huvudled, om fordons axeltryck och

bruttovikt samt om inskränkningar i trafiken inom länet för särskilda slag

av fordon och om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och

last. Hos länsstyrelse förs också bilregister, bilreservregister och körkorts­

register. Vidare förordnar länsstyrelse polisman att företaga flygande

inspektion samt äger förelägga fordonsägare att inställa sitt fordon för

kontrollbesiktning. Länsstyrelse handhar också vissa frågor rörande färd­

skrivare och färdskrivardiagram.

Polisen medverkar i trafiksäkerhetsarbetet främst genom trafikövervak­

ningen, men även genom t. ex. fordonskontroll i samband med flygande in­

spektion.

Utöver trafikövervakning och inspektionsverksamhet har polisen vissa

andra funktioner inom trafiksäkerhetsområdet, t. ex. utfärdande av in-

terimslicenser och turistvagnslicenser. Polismyndighet har vidare rätt att

besluta om omhändertagande av körkort enligt 35 § vägtrafikförordningen.

Polisen utfärdar och för register över turistkörkort. I avseende på den yrkes­

mässiga trafiken har polismyndighet att utfärda vissa intyg för erhållande

av trafikkort.

Enligt lagen den 4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder skall sådan

nämnd finnas i varje kommun. Om delar av samma kommun ingår i olika

polisdistrikt skall varje kommundel ha sin trafiknämnd. Nämnden består av

polischefen som ordförande samt två av kommunens fullmäktige utsedda

ledamöter jämte suppleanter.

Trafiknämndens viktigaste uppgift är att svara för vissa lokala trafik­

föreskrifter.

Inom landet verkar ett flertal olika organ i trafikforskningens tjänst. I det

föregående har statens trafiksäkerhetsråd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens väginstitut nämnts.

Forskning bedrivs dessutom av Ingeniörsvetenskapsakademiens transport-

forskningskommission, vars arbete är inriktat på att utbyta erfarenheter

och att definiera, initiera och i vissa fall utföra forskningsuppgifter inom

transport- och materielhanteringsområdena, vid universitet och högskolor,

olika statliga, statsunderstödda och enskilda forskningsorgan samt hos andra

statliga och kommunala verk och inrättningar. Här bör även nämnas statens

provningsanstalt, som enligt vägtrafikförfattningarna har att utföra viss

provningsverksamhet avseende fordonsutrustningar m. m. samt statens ma­

skinprovningar, som också utnyttjas för viss liknande verksamhet. Vidare

bör nämnas den forskning som bedrivs av enskilda företag, t. ex. hos for-

donstillverkare och andra industriföretag.

I arbetet inom trafiksäkerhetsområdet medverkar även skolöverstyrelsen,

som handhar trafikutbildningen inom det allmänna skolväsendet, samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

13

medicinalstyrelsen, som bl. a. meddelar föreskrifter om läkarundersökning

för erhållande av kör- och trafikkort.

En aktiv medverkan i trafiksäkerhetsarbetet lämnas genom olika frivilliga

organisationer. I Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)

ingår f. n. ca 70 riksorganisationer, bl. a. Trafikförsäkringsföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, motororganisationerna, Sveriges

bilskolors riksförbund samt yrkesorganisationer och fackförbund.

I strävandena att skapa en säkrare trafik medverkar vidare trafikförsäk­

ringsbolagen, körskolorna och arbetsmarknads parterna, i första hand Svens­

ka arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Vid vissa större indu­

strier ordnas trafiksäkerhetskurser.

I sammanhanget bör också erinras om den verksamhet, som bedrivs av

vissa frivilliga försvarsorganisationer, nämligen Frivilliga automobilkåren,

Frivilliga motorcykelkåren och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Svenska röda korset och Rädda barnen gör också insatser på trafiksäker­

hetsområdet.

Frivillig fordonskontroll utförs vid ett antal privata bilprovningsanstalter

i form av s. k. trafiksäkerhetstest, omfattande i princip de kontrollmoment,

som ingår i flygande inspektion, eller konditionstest, innefattande en mera

omfattande undersökning för fastställande av fordons allmänna skick.

Vissa myndigheter med uppgifter rörande trafiktillstånd m. m.

Statens biltrafiknämnd skall som central myndighet verka för ett ända­

målsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken. Nämnden skall dessutom

planera transportledning och teknisk ransoneringsberedskap för det totala

försvarets behov av landsvägstransporter i krig.

Nämnden handlägger vidare frågor om trafiktillståndsgivning, taxesätt-

ning, fördelning av statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden samt vissa

allmänna ärenden.

Vid sidan av statens biltrafiknämnd ankommer det i första hand på läns­

styrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga

trafiken. Länsstyrelse skall enligt förordningen angående yrkesmässig auto-

mobiltrafik m. m. godkänna motorfordon för yrkesmässig trafik, meddela

tillstånd till sådan trafik inom eget län i de fall tillståndsgivningen inte vilar

på annan myndighet, utfärda trafikkort, föra register över och besluta om

återkallelse av trafikkort. Länsstyrelse skall vidare besluta i frågor om

yrkesmässig uthyrning av bil samt i vissa fall fastställa taxor för avgifter i

yrkesmässig trafik.

Länsstyrelse skall se till att färdskrivare i förekommande fall anbringas,

motta och förvara vissa färdskrivardiagram och på begäran av biltrafik­

nämnden överlämna dem till nämnden.

Ansökning om statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden skall inges

till länsstyrelse, som bär att granska och vid behov komplettera ansökning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

16

ler att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom polisutredning, åtal och

straff i den för trafikförseelser vanliga ordningen. Denna inställning är en­

ligt körtidsutredningens mening inte ändamålsenlig. I stället bör grundprin­

cipen vara att verka efter yrkesinspektionens mönster.

Vid sina överväganden av frågan om vilken myndighet som skall svara

för tillsynen över arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken har körtids-

utredningen funnit ett oavvisligt behov föreligga av ett tillsynsorgan med

såväl central som regional anknytning. Utredningen föreslår att ifrågava­

rande verksamhet samordnas med den verksamhet som i övrigt förutsätts

åligga en blivande trafikmyndighet.

Utbildningsverksamheten är enligt utredningarna föremål för central

medverkan såtillvida, som det åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att

svara för kursplaner samt medverka vid framtagandet av undervisnings­

material och läroböcker, avsedda för undervisningen i körskolorna ävensom

att anordna kurser för besiktningspersonal. Trafikundervisningen inom det

allmänna skolväsendet bedrivs enligt föreskrifter som utfärdas av skolöver­

styrelsen. I övrigt inskränker sig den statliga medverkan inom utbildnings­

verksamheten till att personal i mån av tillgång ställs till förfogande som

lärare vid den privat bedrivna utbildningen.

Bilförarutredningens förslag innefattar en väsentligt ändrad syn på frå­

gan om det allmännas medverkan inom utbildningsarbetet. En intensifierad

utbildning för körkortsaspiranterna förutsätts. Denna utbildning skall präg­

las av de förhållanden som den av utredningen föreslagna nya körkortsdif-

ferentieringen medför.

Mot bakgrunden av de vidgade arbetsuppgifter, som föreslås läggas på

trafikskolorna samt de höjda utbildningskraven, föreslår bilförarutredning-

en för utbildningens handhavande en statlig trafikläroanstalt, underställd

en central trafikmyndighet.

Upplysningsverksamhet på trafiksäkerhetsområdet bedrivs endast i ringa

utsträckning genom statliga myndigheters försorg. I förevarande samman­

hang har anledning inte förelegat att räkna med någon principiell ändring

av vad nu gäller på upplysningsverksamhetens område. Det ter sig emeller­

tid enligt utredningarna naturligt att en ny trafikmyndighet bör följa hit­

hörande verksamhet.

Tillståndsgivningen inom biltrafikområdet hänför sig till dels tillstånd att

bruka och framföra olika typer av fordon (besiktningsinstrument, förarbe­

vis, licenser etc.), dels medgivande att bedriva olika slag av verksamheter

med motorfordon (främst tillstånd till yrkesmässig trafik av skilda slag).

Tillståndsgivningen utövas av ett flertal myndigheter.

Anledning synes inte föreligga att ifrågasätta några större förändringar

i delta avseende. Sålunda bör den tillståndsgivning, som inom trafikområdet

nu ankommer på polismyndigheter, trafiknämnder och länsstyrelser, allt­

jämt utövas där. Undantag härifrån bör dock göras i fråga om tillståndsgiv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

20

väsentligaste uppgifterna torde komma att utgöras av remissverksamhet av­

seende olika frågor rörande vägtrafiken. Myndigheten skall givetvis också

ha att avge förslag samt att lämna råd och anvisningar inom sitt verksam­

hetsområde.

Det bör vidare ankomma på trafikmyndigheten att följa behovet av nya

eller ändrade bestämmelser inom trafiklagstiftningen och vidta de åtgärder

som befinns påkallade. Myndigheten bör även tillliandagå med anvisningar

för tillämpningen av de bestämmelser som är aktuella inom myndighetens

område.

I fråga om trafikolycksfallsstatistilcen bör trafikmyndigheten ha till upp­

gift att i nära samverkan med statistiska centralbyrån, trafiksäkerhetsrådet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolisstyrelsen dels övervaka sta­

tistikverksamheten och följa behovet och omfattningen av tralikolycksfalls-

statistik samt vidta eller föreslå av omständigheterna betingade åtgärder,

dels utfärda föreskrifter för inhämtande av statistikuppgifter m. in.

Myndigheten skall vara rådgivande beträffande den upplysningsverksam­

het som bedrivs genom olika organisationer in. fl.

Trafikmyndighetens centralförvaltning bör utgöra besvärsinstans i vissa

frågor inom trafikområdet. Sålunda bör beslut av de lokala trafikinspek-

tionsorganen kunna överklagas i centralförvaltningen eller underställas dess

prövning. Vidare bör gälla att fordonsägare, som inte åtnöjs med beslut om

körförbud fattat av besiktningsman hos AB Svensk Bilprovning, skall äga

att få beslutet prövat av trafikmyndigheten.

Vid bedömandet av frågan om utformningen av ledningsorganet inom

trafikmyndigheten måste beaktas myndighetens verksamhet, vars resultat i

många avseenden blir beroende av det förtroende verket får hos dem som

har att syssla med vägtrafikfrågor men även hos den stora allmänheten.

Denna omständighet leder till att myndigheten bör ledas av en kollegialt

beslutande lekmannastgrelse, vars ledamöter inte bör nomineras av eller

betraktas som företrädare för olika myndigheter eller organisationer. Vid

valet av ledamöter bör personlig lämplighet och erfarenhet vara ensamt ut­

slagsgivande. Antalet ledamöter utöver myndighetens chef kan begränsas

till sex, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t.

Chef för trafikmyndigheten bör vara en generaldirektör som också är

styrelsens ordförande. Verkschefen skall besluta ensam i alla ärenden som

inte ankommer på styrelsen eller till följd av delegering ålagts annan tjäns­

teman inom myndigheten.

Frågan om beslutsfunktionen på det område inom trafikmyndigheten,

som motsvarar den på statens biltrafiknämnd nu ankommande tillstånds-

givningen och vad därmed sammanhänger, bör lösas genom särskilda åtgär­

der som möjliggör, att dessa ärenden alltjämt kan handläggas i nära sam­

verkan med företrädare för sakkunskap och erfarenhet i trafikekonomiska

frågor. Utredningen förordar därför att trafikmyndigheten före fattande av

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 55 år 1967

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

svara för trafikinspektionens verksamhet inom sitt tillsynsområde. Denne

bör vara knuten till vederbörande länsstyrelse på sätt fallet är med väg­

direktören och andra länsexperter. Chefstjänstemannen bör ha genomgått

fullständig utbildning för trafikskoleinspektör, ha teknisk utbildning mot­

svarande den som krävs av besiktningsman och dessutom ha kompetens

för utförande av flygande inspektion och arbetstidstillsyn.

Inom varje distrikt bör finnas ett distrikts kontor med uppgift att under

ledning av distriktschefen svara för verksamheten inom distriktet samt

vara inspektionsstation för förläggningsorten. Under distriktskontoret bör

lyda det ytterligare antal inspektionsstationer som prövas erforderligt för

ett effektivt utövande av alla de funktioner som skall ankomma på trafik­

inspektionen. Inspektionsstationernas arbete bör ledas av befattningshavare

vilka utom vad gäller arbetstidstillsyn bör ha samma utbildning som chef

för inspektionsdistrikt. Liksom fallet är inom statens bilinspektion bör vi­

dare i organisationen inrymmas en decentraliserad förrättningsverksamhet

på särskilt utvalda orter.

Beträffande personalbehovet beräknar utredningarna att 342 tjänster be­

höver inrättas för trafikverket. Samtidigt dras 168 tjänster in hos statens

bilinspektion, 44 i statens biltrafiknämnd och 13 i väg- och vattenbyggnads-

styrelsen, sammanlagt 225 tjänster. Förslaget innebär sålunda en ökning

med 117 tjänstemän, vilka till stor del avses få uppgifter i samband

med fordonskontroll, förarutbildning och förarprövning samt arbetstids­

tillsyn.

Utredningarna har som lämplig tidpunkt för inrättandet av den nya

myndigheten föreslagit den 1 juli 1966.

För den statliga trafikutbildningen bör enligt bilförarutredningen inrät­

tas en särskild trafikläroanstalt som skall ingå i trafikmyndigheten. An­

stalten föreslås organiserad för utbildning vid en central skolenhet, be­

nämnd högre trafikläroanstalten, och tre regionskolor. Högre trafikläro­

anstalten föreslås utgöra en särskild fristående skola, medan de regionala

skolorna bör organiseras som tre i trafikläroanstalten ingående skolavdel-

ningar med anknytning till utbildningsorgan för yrkeslärare. Trafikläro­

anstalten skall enligt förslaget ledas och administreras av trafikmyndighe­

tens centralförvaltning och således endast ha till uppgift att undervisa.

Beträffande personaluppsättningen vid statens trafikläroanstalt har ut­

redningen räknat med att anstalten skall ledas av eu föreståndare med viss

undervisningsskyldigliet. Lärarbehovet i övrigt förutsätts skola tillgodoses

med nio i princip heltidstjänstgörande tjänstemän. För undervisningen

vid högre trafikläroanstalten skall timlärare och föreläsare utnyttjas.

Regionskolornas lärarbehov skall i första hand tillgodoses genom veder­

börande lärarutbildningsanstalt men utredningen förutsätter, att den högre

trafikläroanstaltens föreståndare och heltidstjänstgörande lärarpersonal

skall fullgöra tjänstgöring även vid de regionala trafikläroanstalterna.

24

Kommitténs ordförande representerar transportområdet i försvarsrådet,

totalförsvarets chefsnämnd och rådet för ekonomisk försvarsberedskap.

Av CCT:s uppgifter är endast frågan om de betingelser under vilka den

transportreglerande verksamheten skall utövas vid krig eller krigsfara av

engångsnatur. Huvuddelen av arbetsuppgifterna har visat sig vara sådana

att de kräver uppföljning och kontinuerligt arbete. Sålunda är kartlägg­

ningen av transportbehov och transportresurser en för kommittén viktig

uppgift. De planer som upprättas måste revideras med hänsyn till föränd­

ringarna i fråga om behov och resurser. CCT erhåller också för sitt arbete

i krig eller vid krigsfara värdefulla erfarenheter genom att delta i planering

och genomförande av övningar o. d. inom totalförsvaret. Vidare medverkar

CCT i utbildnings- och informationsverksamheten för totalförsvarets per­

sonal och i utarbetandet av riktlinjer för uttagning av transportmedel. Som

företrädare för det civila transportområdet medverkar CCT i ett flertal av

olika myndigheter tillsatta arbetsgrupper, t. ex. för revidering av utrym-

ningsplanerna. Kommittén har också vissa planläggningsuppgifter för driv-

medelsransonering vid krig eller krigsfara.

Enligt CCT föreligger redan i fred behov av ett organ med en samlad

överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med ansvar

för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten vid krig

eller krigsfara. Den helt övervägande delen av CCT:s arbetsuppgifter i fred

är av sådant slag att de bör handläggas av ett permanent organ. För en

ändring av kommittén i denna riktning talar också att transportverksam­

heten vid krig eller krigsfara i allt väsentligt måste utövas med de resurser

som skapats i fred för samhällets behov. Det blir härigenom angeläget att

vid det fredstida utvecklingsarbetet inom transportområdet beredskapsför-

hållandena i behörig utsträckning beaktas. Det militära försvarets ian-

språktagande av transportresurser måste redan i fred planmässigt inordnas

i den totala transportapparaten. På den civila sidan bör — liksom fallet är

på den militära — finnas en fast ledningsorganisation. Vidare finns behov

av ett organ för handläggning av frågor som t. ex. omfattar flera transport­

grenar. Det av CCT påbörjade planläggningsarbetet bör fortsätta och för­

djupas och planerna måste hållas aktuella.

CCT anser att kommittén bör ombildas till en permanent myndighet, för­

slagsvis benämnd centrala civila transportnämnden. En myndighet som skall

verka vid krig eller krigsfara kan arbeta mera effektivt med ett mindre

antal ledamöter än den nuvarande kommittén. Antalet av Kungl. Maj :t ut­

sedda ledamöter bör därför redan i fred begränsas till fyra förutom ord­

föranden. Dessa ledamöter bör vara allmänt kunniga och av totalförsvars-

planläggning intresserade personer som står obundna av sådana myndig­

heter som beredskapsplanlägger transporter. De bör dessutom om möjligt

vara disponibla för krigsplaccring i denna befattning. Med hänsyn till den

vikt kommittén fäster vid att representanter för berörda myndigheter i CCT

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

26

Förslaget om ett överförande av vissa trafikpolitiska funktio-

n e r till statens trafikverk har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de

remissinstanser som tagit upp denna fråga. Rikspolisstyrelsen förmodar att

trafikverkets uppgifter inom trafiksäkerhetsområdet kan bli så omfattande

att det vore önskvärt att verket odelat kunde ägna sig åt trafiksäkerheten,

men anser sig inte böra göra några kraftigare erinringar mot förslaget att

överföra statens biltrafiknämnds uppgifter till trafikverket eftersom nämn­

dens uppgifter har visst samband med säkerheten.

I några remissyttranden framhålls att frågan om verkets inrätta n-

d e sammanhänger med i vilken utsträckning bilförarutredningens och

körtidsutredningens övriga förslag genomförs. Sålunda finner postverket

att frågan måste tas upp till nytt övervägande, om inte förslagen genomförs

utan större avvikelser. Svenska taxiförbundet delar denna uppfattning.

NTF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska omnibusägareför-

bunded anser att frågan om slutligt ställningstagande till inrättande av tra­

fikverket bör anstå med tanke på den oklarhet om verkets uppgifter som

fortfarande kvarstår.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser att skolöverstyrelsen bör vara

huvudman för all utbildning och arbetarskyddsstyrelsen för arbetsinspek-

tionen. För genomförande av förslagen i dessa delar framstår därför inte

inrättandet av en ny central myndighet som erforderligt. Vidare har den

första reformetappen i den nya trafikpolitiken avlösts av en ny tvåårsetapp

i vilken biltrafiknämnden har åtskilliga arbetsuppgifter och förbundet ifrå­

gasätter om det är lämpligt att i detta omställningsskede vidta administra­

tiva omläggningar inom nämndens arbetsområde. Dessutom anser förbun­

det att verkets totala arbetsuppgifter bör bli mera uttömmande preciserade.

I fråga om trafik verkets uppgifter i stort har flertalet remiss­

organ tillstyrkt utredningarnas förslag eller lämnat dem utan erinran. Över­

befälhavaren anser emellertid i likhet med bl. a. SJ att förslaget inte i till­

räcklig omfattning avgränsat och definierat trafikverkets ansvar och hu­

vuduppgifter. Statens trafiksäkerhetsråd finner det vara en brist att trafik­

verket inte föreslagits utformat så att det skall fungera som ett allmänt

inspektionsorgan för fordonstrafik och trafiksäkerhet och föreslår att myn­

digheten ges resurser att utöva sådan inspektionsverksamhet. SACO fram­

håller att centraliseringen av trafikfunktionerna bör drivas så långt som

möjligt och förordar att trafikverkets arbetsområde utvidgas till att omfatta

främst vissa trafiksäkerhetsfunktioner, som handläggs av andra delar av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå än avdelningen för bilinspek­

tionen. Liknande synpunkter framförs av Svenska stadsförbundet. Svenska

arbetsgivareföreningen och Biltrafikens yrkesnämnd finner det angeläget

att frågan om en breddning av trafikverkets uppgifter inom trafiksäker­

hetsarbetet övervägs ytterligare. Trafikmålskommittén finner att det kan

diskuteras om inte utvecklingen nu kommit så långt att man bör överväga

att inom en nära framtid se över trafiksäkerhetsområdets hela organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

28

till transportforskningens organisation och samordning med trafiksäker­

hetsarbetet i anslutning till trafikverkets inrättande delas av bl. a. statens

trafiksäkerhetsråd, länsstyrelsen i Jönköpings län, trafikmålskommittén

och statens oäginstitut. I gemensamt yttrande av Motorbranschens riksför­

bund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägför-

eningen understryks behovet av att etablera ett intimt samarbete mellan

trafikverket och all trafik- och transportforskning. Länsstyrelsen i Stock­

holms län uttalar den meningen att om 1964 års transportforskningsutred-

ning skulle ge som resultat att ett statligt transportforskningsinstitut in­

rättas bör trafiksäkerhetsrådet inordnas under trafikverket. Enligt TCO:s

mening kunde bättre förutsättningar skapas för samarbetet mellan fors­

kande och verkställande organ om trafiksäkerhetsrådet ingick som en sär­

skild avdelning i det föreslagna trafikverket.

Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och Cykel- och mo­

pedfrämjandet ifrågasätter om det inte vore lämpligt att inordna statens

trafiksäkerhetsråd och NTF i trafikverket.

Den verksamhet, som trafiksäkerhetsrådet nu bedriver, liksom ytterli­

gare delar av verksamheten vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafik-

bvrå bör enligt länsstyrelsens i Skaraborgs län mening överflyttas till tra­

fikverket.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den direkta ledningen av det

frivilliga upplysningsarbetet inte bör ingå i trafikverkets uppgifter. Motor­

branschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och

Svenska vägföreningen finner mycket tala för att det frivilliga trafiksäker­

hetsarbetet skall vara självständigt men att forskning och därav beroende

upplysning måste ha en viss gemensam anknytning. Det förefaller därför

naturligt att ett kontaktorgan mellan trafikmyndigheten och de många fri­

villigt arbetande krafterna i en eller annan form inrättas i trafikverket.

Vad beträffar övriga frågor rörande trafik säkerhetsarbetet

kan nämnas att statistiska centralbyrån anser att samordnings- och besluts­

funktioner i fråga om trafikolycksstatistiken bör handläggas av central­

byrån, medan Svenska transportarbetareförbundet förordar att trafikverket

i samarbete med berörda verk och myndigheter skall ha överinseende över

olycksfallsstatistiken.

I fråga om lokaliseringen av trafikverkets centrala

förvaltning har länsstyrelsen i Östergötlands län uttalat att förvalt­

ningen bör förläggas till lämplig plats i landsorten.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret understryker vik­

ten av att organisation sförslaget ses som ett första uppbygg­

nadsskede och att organisationen senare omprövas. Länsstyrelsen i Ble­

kinge län finner förslaget innebära en alltför stark centralisering av verk­

samheten och anser att förslaget i denna del inte kan läggas till grund för

trafikverkets organisation. Länsstyrelsen anför vidare att det föreligger en

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

30

Om de arbetsuppgifter, som förutsätter juridisk sakkunskap, överförs till

i första hand kanslibyrån torde enligt SACO:s mening återstående arbets­

uppgifter kunna fullgöras inom yrkestrafikbyrån och därmed skulle något

behov av eu självständig byrå för inspektionsuppgifter inte längre föreligga.

Utbildningsbyrån föreslås handlägga frågor om tillstånd att driva

trafikskola samt för sådan skola att företa förarprövning, om godkännande

av personal, tillsyn över förarprövningen och trafikskolorna samt utbild-

ningskontroll. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om inte en utbygg­

nad på det regionala planet, där dessa frågor nu i allt väsentligt handläggs,

skulle ge bättre resultat än den föreslagna centraliseringen. Huvudansvaret

för trafikutbildningen bör enligt statskontorets mening vila på skolöversty­

relsen och inte trafikverket vilket föranleder vissa organisationsändringar.

Öv er ståt hållar ämbetet förordar att tillståndsgivningen i fråga om trafik­

skolorna skall ligga kvar på länsstyrelserna varför utbildningsbyråns per­

sonal bör kunna minskas.

Förslaget till teknisk byrå har lämnats utan erinran av samtliga

remissorgan.

Postverket vill med hänsyn till den fortgående liberaliseringen av till­

ståndsgivningen starkt ifrågasätta behovet av en särskild yrkestrafik-

byrå. Överbefälhavaren och CCT finner att beredskapsuppgifterna bör

överföras från yrkestrafikbyrån till sekretariatet som lämpligen förvandlas

till en planeringsbyrå. Liknande synpunkter anlägger även SACO. Enligt

statskontorets mening bör yrkcstrafikbyråns organisation omprövas sedan

klarhet nåtts om karaktären och omfattningen på längre sikt av de trafik­

politiska ärendena. Länsstyrelsen i Blekinge län finner att alla individuella

ärenden rörande yrkesmässig trafik med fördel kan handläggas på det re­

gionala planet. Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas sam-

arbetsdelegation och Svenska vågföreningen finner det tveksamt om yrkes­

trafikbyrån behöver så stor personal som föreslagits med hänsyn till att

regleringar och inskränkningar inom yrkesmässiga trafiken efter hand

slopas.

Beträffande övriga uppgifter för trafikmyndigheten

förordar länsstyrelsen i Gävleborgs län att myndigheten tillförs medicinsk

expertis. Överbefälhavaren anser att trafikverket bör tillföras en militär­

assistent och CCT finner det, under förutsättning att ett centralt bilregister

knyts till verket, böra övervägas om inte biluttagningsfunktionen skulle

överföras till verket. Behovet av juridisk kompetens inom verket anser

statens trafiksäkerhetsråd vara sådan att en särskild juridisk byrå bör in­

rättas.

Beträffande distriktsorganisationen lämnar överståthållaräm-

betet och länsstyrelsen i Stockholms län förslaget utan erinran men fram­

håller behovet av tillräckligt antal befattningshavare inom särskilt belas­

tade distrikt för att bemästra arbetsuppgifterna. Länsstyrelsen i Koppar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ker skolöverstyrelsen att utbildningen av förarprövare och utbildningsleda­

re sker i trafikverkets regi. Något underlag för en högre trafikläroanstalt

skulle således inte komma att föreligga.

Statens trafiksäkerhetsråd föreslår att möjligheterna att inordna den

högre trafikläroanstalten i universitetssammanhang undersöks. Trafikmåls-

kommittén förordar att den högre trafikläroanstalten får en självständigare

ställning. Därigenom kan till den knytas kvalificerade representanter för

den pedagogiska vetenskapen. Sveriges läkarförbund ifrågasätter om det

inte borde övervägas att ge den högre trafikläroanstalten starkare samman­

sättning och större självständighet i förhållande till trafikverket. Under­

visningsfrågorna är numera av sådan storlek att ett centralt organ med hög

kompetens på detta område är väl motiverat.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och A utomubilbesiktningsmännens för­

ening anför att utbildning av polismän för flygande inspektion samt utbild­

ning av förarprövare och militära fordonsbesiktningsmän kräver en till­

fredsställande fordonsutbildning, något som inte torde kunna ges utan att

större utrymme för detta bereds vid trafikläroanstalterna.

I fråga om tidpunkten för inrättandet av ett statens trafik­

verk har åsikterna varit delade. Majoriteten av remissorganen har intet att

erinra mot att trafikverket inrättas redan före högertrafikreformen. Stats­

kontoret anser att högertrafikreformen kan medföra problem som noggrant

bör övervägas innan beslut fattas om vid vilken tidpunkt trafikverket skall

börja sin verksamhet. Denna uppfattning delas av övers tåthållarämbetet.,

Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Svenska vägföreningen. De sistnämnda organisationerna har dessutom

funnit möjligheten att utnyttja högertrafikkommissionens resurser utgöra

ett argument för att skjuta upp inrättandet av ett trafikverk till en senare

tidpunkt. I detta instämmer rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,

Näringslivets trafikdelegation och Sveriges grossistförbund. NTF uttalar att

med hänsyn till förestående genomgripande reformer och 1964 års trans-

portforskningsutrednings pågående arbete bör frågan om inrättandet av

ett trafikverk få anstå. Ledamoten av statskontorets styrelse Ståhl, har i

reservation till statskontorets yttrande anfört att bildandet av det föreslag­

na trafikverket bl. a. med hänsyn till högertrafikreformen bör anstå och

att berörda ärendegrupper tills vidare bör handläggas på samma sätt som

f. n.

Enligt statens biltrafiknämnd, Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Svenska omnibusägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd bör ytterli­

gare utredning av det föreslagna trafikverkets arbetsuppgifter avvaktas

innan verket organiseras. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar denna upp­

fattning och anför dessutom att ett realiserande av förslaget omedelbart

före högertrafikreformen skulle vara olämpligt.

Frågan om benämningen på den föreslagna myndigheten har be-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

34

Beträffande organisationen av det nya organet anför statens jord­

bruksnämnd att det synes vara fördelaktigt att antalet ledamöter i det

centrala civila transportorganet begränsas och att i stället en rådgivande

delegation knyts till detta. Även väg- och vattenbgggnadsstgrelsen och civil­

befälhavaren i sjätte civilområdet ställer sig positiva till en rådgivande de­

legation. Luftfartsverket anser att nuvarande organ är tungrott och ser

förslaget om inrättande av eu nämnd som ett steg i rätt riktning. Verket

framhåller som önskvärt att de fyra ledamöterna är insatta i de olika trans­

portgrenarnas organisation och arbetssätt.

Civilbefälhavaren i första civilområdet anser med ledning av erfarenheter­

na från civilbefälhavarkansliet, att den förslagna fredsorganisationen är

lämplig. Även sjöfartsstyrclsen anser att ett effektivt kansli bör finnas

redan i fredstid.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet föreslår att även uppgiften att leda

den centrala utbildningen bör kunna inrymmas i transportnämndens ålig­

ganden.

I fråga om nämndens skyldighet att hålla vissa myndigheter underrättade

om beredskapsplanläggningen anser överbefälhavaren att överstyrelsen för

ekonomisk försvarsberedskap skall hållas underrättad om huvuddragen i

beredskapsplanläggningen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilbefälhavarna i

fjärde och sjätte civilområdet ansluter sig till vad ledamoten Danielson

anfört i särskilt yttrande i fråga om transportregleringen, näm­

ligen att denna bör ske i samråd och inte efter samrad med närmast

berörda totalförsvarsmyndiglieter. Civilbefälhavaren i andra civilområdet an­

ser, i likhet med överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren

i första civilområdet, inte att det naturliga och nödtvungna samrådsförfa-

randet behöver inskrivas i nämndens instruktion och finner det därför till­

räckligt om nämnden ges befogenhet att efter samråd själv utfärda anvis­

ningar och riktlinjer för transportresursernas fördelning ävensom meddela

bindande beslut i dessa frågor.

Ett sammanförande till ett organ av både transport-

reglering och transportledning enligt det särskilda yttrandet

avstyrks av överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren i and­

ra civilområdet. Överbefälhavaren nämner att förslaget väsentligen skulle

innebära en återgång till det ledningsförfarande som rådde före 1962 och

som för krigsmaktens del och — såvitt överbefälhavaren kan bedöma —

från totalförsvarssynpunkt måste betecknas som otillfredsställande jämfört

med de nu gällande och av kommittén för framtiden föreslagna principer­

na. Civilbefälhavaren i andra civilområdet menar att en sträng åtskillnad

måste göras mellan å ena sidan de totala transportresursernas fördelning

på olika transportbehov — transportreglering — och å andra sidan det rent

tekniska genomförandet av transporterna — transportledningen — och

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

36

förekommit att fordonet inte kunnat godkännas förrän rättelse vidtagits

i fråga om vissa fordonsdetaljer.

På 532 försäljningsställen har begagnade fordon och släpfordon inspek­

terats, varvid 546 körförbud utfärdats. Antalet TIR-besiktningar har ökat

kraftigt. Kursverksamhet har bedrivits för utbildning av polispersonal i

flygande inspektion samt för egen personal. Vidare har under våren 1966

inspektion skett av lärar- och instruktörspersonalens arbete vid körsko­

lorna.

Under anslaget Statens bilinspektion: Avlöningar är för innevarande bud­

getår anvisat 1 043 000 kr. Styrelsen beräknar en ökning av medelsbehovet

med 83 000 kr. för löneomräkning.

För innevarande budgetår har under anslaget Statens bilinspektion: Om­

kostnader anvisats 315 000 kr. Styrelsen föreslår att anslaget förs upp med

391 000 (+ 76 000) kr. På grund av de den 1 juli 1965 och den 1 juli 1966

höjda traktaments- och resekostnadsersättningarna samt ökat behov av att

resa föreslås en uppräkning med 58 000 kr. För prisstegringar in. in. under

delposten Övriga expenser beräknas ytterligare 18 000 kr.

Anslaget Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet är för innevarande

budgetår uppfört med 4 645 000 kr. Styrelsen beräknar det ökade medels­

behovet till 1 194 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

A. Avlöningar

ökning

1. Personalförändringar .................................................................. +

496 000

2. Löneomräkning ............................................................................. + 321000

B. Omkostnader

1. Sjukvård .......................................................................................... + 1000

2. Reseersättningar ........................................................................... ~t~

213 000

3. Expenser .......................................................................................... 4~

103 000

+ 1 194 000

A. Med hänsyn till den avsevärda ökningen av antalet TIR-besiktningar

föreslår styrelsen inrättande av en tjänst som bilinspektör (-j- 36 000 kr.).

Styrelsen föreslår vidare att uppgiften avseende TIR-besiktning överförs

från bilinspektionens allmänna verksamhet till dess uppdragsverksamhet

och att avgift för sådan förrättning skall erläggas av fordonsägaren. I sär­

skild skrivelse den 18 januari 1966 har styrelsen hemställt om höjning av

taxan för körkort och trafikkort för att skapa bättre förutsättningar för en

noggrannare prövning av varje körkorts- och trafikkortssökande. Härför

fordras en personalökning med 18 trafikassistenter (+460 000). Kungl.

Maj :t har den 11 november 1966 fastställt ny taxa för statens bilinspektion

att gälla fr. o. m. den 1 januari 1967.

B. På grund av höjda traktaments- och resekostnadsersättningar, ökat

38

på områden där effekten bedömts bli störst. Sålunda bär sedan år 1960

försök gjorts med tillfälliga hastighetsbegränsningar, vilka visat sig ha en

stark trafiksäkerhetsfrämjande effekt. Den årliga obligatoriska kontroll­

besiktningen av vissa motorfordon och släpfordon började den 1 januari

1965 och har från flera synpunkter varit av stort värde. Det program

beträffande kontrollbesiktning, som statsmakterna beslutade om år 1963,

är den 1 januari 1967 fullföljt. Ett annat led i strävandena för ett trafik-

säkert fordonsbestånd på vägarna är den inspektion som statens bilinspek­

tion utför beträffande begagnade bilar och släpfordon, som förvaras i lager

eller hålls till salu hos bilhandlare. Efter polisens förstatligande år 1965

har en avsevärd förstärkning och intensifiering skett av trafikövervakning­

en, vilket i inte oväsentlig grad torde ha medverkat till att ökningen av

antalet trafikolyckor kunnat bromsas. De år 1965 inrättade trafiknämn­

derna i kommunerna har vidare betydelsefulla funktioner inom trafik­

säkerhetsarbetet. Vid ingången av 1966 skärptes fordonsägares ansvar för

överträdelse av gällande bestämmelser om axel- och boggitryck. Vid se­

naste årsskiftet trädde vissa ändringar i vägtrafikförordningen i kraft.

De nya reglerna är främst avsedda att skydda de gående i trafiken och

innebär en anpassning till internationella trafikregler. Ett viktigt steg för

att skapa bättre trafikförhållanden togs när statsmakterna fattade beslut

om övergång till högertrafik. Som ett resultat av det nordiska samarbetet

på vägtrafikområdet utfärdades år 1966 ny kungörelse angående väg­

märken, innebärande en anpassning till internationella regler. Effektiva

trafiksäkerhetsinsatser görs av radio, television, dags- och fackpress genom

den debatt och upplysning in. in. i trafiksäkerhetsfrågor, som där äger rum.

Konsumentupplysning rörande bilarnas säkerhet har i betydelsefull ut­

sträckning kunnat lämnas av AB Svensk Bilprovning. Efter samråd med

konsumentupplysningsutredningen har till departementet knutits en expert

för att göra förberedande undersökningar i fråga om konsumentupplys­

ning angående motorfordon.

Inom departementet arbetar en särskild arbetsgrupp för att med utgångs­

punkt i bl. a. de skärpta säkerhetskrav, som snart kommer att gälla för

alla i USA försålda bilar, utarbeta förslag till nya svenska säkerhetskrav

på bilarna. Sedan undersökningar numera genomförts rörande möjlig­

heterna att planera för en säkrare trafikmiljö framförallt i tätorterna

kommer vissa rekommendationer i detta syfte att utfärdas av byggnads­

styrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Kungl. Maj :t har beslutat

inhämta lagrådets yttrande över förslag om lagstiftning rörande flyttning

av felparkerade och övergivna fordon. Tidigare denna dag hav jag föreslagit

Kungl. Maj :t att framlägga förslag rörande fråga om reglering av arbets­

tider för vägtrafiken in. in. Beträffande vissa förslag rörande trafikutbild­

ning, körkort och därmed sammanhängande frågor kommer jag vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

40

hetsområdet har av bilförarutredningen och körtidsutredningen föreslagits

ingå i ett nytt ämbetsverk, statens trafikverk. Till detta verk föreslår ut­

redningarna att även de uppgifter som nu åvilar statens biltrafiknämnd

förläggs. Vidare föreslås att verket skall ha hand om frågor rörande tra­

fikutbildning och arbetsinspektion för vägtrafiken.

Utredningarnas förslag har remissbehandlats. De drygt 80 myndigheter

och organisationer, som yttrat sig, har i allmänhet tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget att på ett effektivare sätt samordna trafiksäkerhets­

arbetet. I några remissyttranden har framförts kritiska synpunkter rörande

de arbetsuppgifter myndigheten bör ha. Statskontoret och skolöverstyrelsen

finner sålunda att utbildningsfrågorna i första hand bör handläggas inom

det allmänna skolsystemets ram och vissa remissinstanser ifrågasätter för­

slaget att till den nya myndigheten förlägga arbetsinspektionsfrågor.

På centrala civila transportkommittén (CCT) ankommer att i fred svara

för den centrala samordningen av åtgärder avseende den civila transport­

verksamheten i händelse av krig. Kommittén tillsattes år 1962, då dessa

arbetsuppgifter överfördes från dåvarande riksnämnden för ekonomisk för­

svarsberedskap (prop. 1961:84, SU 118, rskr 301). Kommittén består av

ordförande och tretton ledamöter vilka representerar riksdagen, Kungl.

Maj :ts kansli, näringslivet och berörda myndigheter. Kommitténs ordfö­

rande representerar transportområdet i försvarsrådet, totalförsvarets chefs­

nämnd och rådet för ekonomisk försvarsberedskap.

CCT har föreslagit att kommittén organiseras som en permanent myn­

dighet. Redan i fred föreligger behov av ett permanent organ med en sam­

lad överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med

ansvar för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten

vid krig eller krigsfara. Huvuddelen av kommitténs arbetsuppgifter har

enligt CCT visat sig vara av sådan natur att de kräver uppföljning och

kontinuerligt arbete. Sålunda måste kartläggningen av transportbehov och

transportresurser revideras med hänsyn till förändringar på transportom­

rådet. CCT föreslår att kommittén ombildas till en nämnd av permanent

natur med fyra ledamöter jämte ordförande. Vidare bör nämnden ha en

rådgivande delegation knuten till sig med representanter för bl. a. trans-

portgivande och transportbehövande myndigheter.

Kommitténs skrivelse har remissbehandlats. De 17 myndigheter som

yttrat sig delar nästan utan undantag kommitténs synpunkter på om­

organisationen.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i de an­

givna organisationsfrågorna.

Vad först gäller frågan om handläggningen av trafiksäkerhetsspörsmålen

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 dr 1967

42

regional organisation. Med hänsyn till det nära samarbetet mellan den nya

trafiksäkerhetsmyndigheten och vägverket har jag ansett det angeläget

att avpassa distriktsorganisationen med beaktande av vägverkets organisa­

tion. I enlighet härmed föreslår jag att sju distrikt inrättas i överensstäm­

melse med statens vägverks byggnadsdistrikt. En tablå över den av mig

föreslagna huvudorganisationen för statens trafiksäkerhetsverk torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

För att tjäna som underlag för bedömningen av anslagsbehovet bör riks­

dagen lämnas en redogörelse för hur verket bör vara organiserat på byråer

och sektioner samt hur arbetet bör fördelas mellan byråerna.

Jag föreslår att byråerna indelas i sektioner och att arbetsuppgifterna

fördelas mellan byråerna och sektionerna enligt följande.

Trafik- och informationsby rån föreslås uppdelad på en trafiksektion och

en informationssektion.

Trafiksektionen skall utarbeta föreskrifter och anvisningar i fråga om

vägmärken, markeringar på vägbana, trafiksignaler, andra trafikanord­

ningar och trafikreglering samt ha uppsikt över tillämpningen av bestäm­

melserna rörande vägmärken in. m.

Informationssektionens uppgift skall vara att informera allmänheten i

trafiksäkerhetsfrågor, biträda andra myndigheter i sådana frågor, besvara

förfrågningar rörande trafiksäkerhet från allmänhet och organisationer samt

samverka med andra myndigheter och enskilda organisationer i trafiksäker-

hctsfrämjande syfte.

Fordonsbyrån bör bestå av tre sektioner, nämligen en inspektionssek-

tion, en utredningssektion och en typbesiktningssektion.

Inspektionssektionen skall leda verksamheten i fråga om typbesiktning,

inspektion av begagnade motorfordon och släpfordon, som förvaras i lager

eller hålls till salu hos bilhandlare, granskning av invalidfordon, undersök­

ning av att fordon och godsbehållare för internationell godsbefordran upp­

fyller gällande tullbestämmelser (TIR), flygande inspektion, värdering av

fordon in. m. på begäran av annan myndighet och tekniska undersök­

ningar av i trafikolyckor inblandade fordon. Sektionen skall utarbeta till-

lämpningsföreskrifter och utveckla metoder och normer för dessa verk­

samheter. Vidare skall den utföra inspektion och besiktning av angiven art.

Slutligen bör det åligga inspektionssektionen att utfärda anvisningar för

och utöva tillsyn över AB Svensk Bilprovnings besiktningsverksamhet, prö­

va av bolaget meddelade beslut angående körförbud jämlikt 55 § 5 mom.

vägtrafikkungörelsen, utfärda förordnanden för besiktningspersonal samt

föra register över godkänd besiktningspersonal.

Utredningssektionen föreslås få tekniska arbetsuppgifter bestående av

frågor rörande fordons tekniska konstruktion, funktionella system och for-

donsdetaljer samt utredningar som underlag för tekniska bestämmelser,

anvisningar, m. m. Sektionen skall vidare följa den tekniska utvecklingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

44

lands län med centralort i ort inom storstockholmsområdet; sydöstra distrik­

tet omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med

centralort i Jönköping; södra distriktet omfattande Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län med centralort i Kristianstad; västra distriktet omfat­

tande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län med

centralort i Göteborg; nordvästra distriktet omfattande Värmlands, Örebro

och Kopparbergs län med centralort i Karlstad; nedre norra distriktet om­

fattande Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län med centralort i

Härnösand; övre norra distriktet omfattande Västerbottens och Norrbot­

tens län med centralort i Luleå.

Det bör ankomma på statens trafiksäkerhetsverk att fastställa stations-

och mottagningsorter inom distrikten.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i fråga om

den centrala organisationen för beredskapsplaneringen på transportom­

rådet.

Vid den år 1962 genomförda omorganisationen av transportplanerings-

beredskapen valde man att lägga ansvaret för den centrala samordningen

av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara på en för än­

damålet särskilt inrättad kommitté, centrala civila transportkommittén.

Därigenom tillgodosågs det sedan länge framförda önskemålet om en så

långt möjligt fristående ställning för det organ som skulle ha att hand­

lägga frågor rörande transportregleringen. Det ansågs vidare på förevaran­

de områden vara en fördel att en relativt fritt arbetande kommitté under­

sökte de lämpligaste formerna för sitt eget arbete och även föreslog den på

längre sikt erforderliga fastare organisationen.

De skäl som CCT nu framlagt för en omorganisation av kommittén till

en självständig myndighet har jag i likhet med flertalet berörda instanser

funnit övertygande. Jag föreslår därför, att en särskild nämnd inrättas

för att handha de frågor som nu åvilar CCT och att till denna nämnd även

överförs vissa arbetsuppgifter som nu ankommer på biltrafiknämnden. Jag

föreslår att nämnden kallas transportnämnden. Vidare bör en rådgivande

delegation stå till nämndens förfogande.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om statens biltrafiknämnds

ställning. Enligt körtidsutredningens förslag skulle — i samband med över­

förande av biltrafiknämndens arbetsuppgifter till den av bilförarutredning-

en och körtidsutredningen föreslagna myndigheten — tillsynen över arbets­

tiderna för den yrkesmässiga fordonstrafiken förstärkas. Vid mina övervä­

ganden i fråga om utredningens förslag rörande arbetstider och arbetstids-

tillsyn för vägtrafiken har jag kommit till den uppfattningen att den all­

männa yrkesinspektionen bör handha de uppgifter som har samband här­

med. Jag har föreslagit Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram förslag

om en viss revidering av de nuvarande bestämmelserna rörande arbetstid

Kurigl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

45

in. m. inom den förvärvsmässiga biltrafiken. Mina ställningstaganden

innebär att jag inte kan biträda utredningarnas förslag om en i ett statligt

trafikverk inlagd särskild arbetstidsinspektion. Denna uppgift bör i stället

ankomma på arbetarskyddsverket, vilket redan enligt gällande instruktion

har tillsynsskyldighet över arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningens

efterlevnad inom trafikväsendet. För att ge arbetarskyddsverket möjlig­

heter att fullgöra dessa ökade uppgifter föreslår jag i det följande efter

samråd med chefen för socialdepartementet en särskild förstärkning av

arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser.

Jag har vidare i anslutning till ställningstagandet till arbetstidsreglerna

för vägtrafiken kommit till den uppfattningen att den centrala efterhands-

granskningen av färdskrivardiagram för kontroll av överträdelse av hastig­

hets- och arbetstidsföreskrifter inte fungerar tillfredsställande och därför

bör slopas. Genom den fortgående liberaliseringen av tillståndsgivningen

för yrkesmässig trafik enligt statsmakternas beslut med anledning av prop.

1965: 172 (L3U 35, rskr 456) har biltrafiknämndens arbetsuppgifter mins­

kats och i samband med den förestående tredje reformetappens genom­

förande väntas ytterligare arbetsuppgifter bortfalla.

Enligt min mening bör de av biltrafiknämndens kvarstående uppgif­

ter, som har samband med tillståndsgivningen till transportförmedling,

linjetrafik och beställningstrafik, överföras till länsstyrelserna. Någon

personalförstärkning härför bedöms inte vara erforderlig. Vid medde­

lande av tillstånd till linjetrafik mellan orter i skilda län bör den läns­

styrelse vara beslutande inom vars område den längsta delen av vägsträckan

är belägen. Vid tillstånd i övrigt bör länsstyrelse i det län besluta, där

rörelsen skall bedrivas.

Återstående funktioner inom biltrafiknämnden, vilka av praktiska skäl

bör handläggas centralt eller inte lämpligen kan överföras till annan myn­

dighet, föreslår jag ombesörjas av transportnämnden. Transportnämnden

bör sålunda sörja för beredskapsplanläggningen i fråga om landsvägstrans­

porter med tyngdpunkten lagd på planering av transportledning och teknisk

samordning, handha tillståndsgivningen för internationella landsvägstrans­

porter, fastställa allmänna grunder för taxor för yrkesmässig trafik,

fastställa rikets indelning i lokalområden m. m. samt handha statsbi-

dragsgivningen till viss linjetrafik på landsbygden jämlikt kungörelsen

den 7 maj 1965 (nr 201). Det bör åligga statistiska centralbyrån att med­

dela bestämmelser — om byrån så finner erforderligt — rörande drift­

statistik enligt 31 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

Beträffande transportnämndens ledning förordar jag i lik­

het med CCT att nämnden skall bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda leda­

möter, varav en utses till ordförande. I den rådgivande delegationen bör

Ingå företrädare för överbefälhavaren, postverket, statens järnvägar, sta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

46

tens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens jordbruksnämnd, över­

styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvarsstyrelsen. De­

legationens ledamöter bör efter förslag av vederbörande myndighet för­

ordnas av Kungl. Maj :t.

Till sitt förfogande bör transportnämnden ha ett kansli för vilket jag i

det följande föreslår att medel skall beräknas för elva tjänster. En tablå

över den av mig föreslagna organisationen för transportnämnden torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

I fråga om personalbehovet för de föreslagna myndigheterna vill jag an­

föra föjande.

Vid beräkningen av behovet av tj änstemän för statens trafiksäkerhetsverk

har jag utgått från nuvarande arbetsstyrka för väg- och vattenbyggnads­

styrelsens trafikbyrå och statens bilinspektion. Därjämte har viss personal-

förstärkning förutsatts för bl. a. de ledande och samordnande funktionerna

och kansliuppgifterna. Min beräkning av antalet tjänstemän i trafiksäker-

hetsverket och det förslag till detalj organisation på vilket beräkningarna

bygger framgår av en sammanställning som torde få fogas till statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga 3. Förslaget innebär att centralför­

valtningen ökar i förhållande till nuvarande organisation med 15 tjänste­

män.

Jag föreslår att en tjänst som generaldirektör i lönegraden Cp 5 inrättas.

För cheferna för byråerna bör fyra tjänster som byråchef i C 1 inrättas.

Vidare beräknar jag medel för följande tjänster som sektionschefer, näm­

ligen fyra tjänster som avdelningsdirektör i B 5, en som byrådirektör i A 30,

en som trafikinspektör i A 28 och en som byrådirektör i A 28. För cheferna

i distrikten bör finnas sju tjänster som trafikinspektör i A 26.

I övrigt beräknar jag för centralförvaltningen medel för tre byrådirek­

törer i A 30, två byrådirektörer i A 28, tre byrådirektörer i A 26, en trafik­

inspektör i A 26, tre förste byråingenjörer i A 23, två bilinspektörer och en

byråingenjör i A 21, en byråinspektör, två byråassistenter och en kamre-

rare i A 19, två amanuenser/byråsekreterare i A 18/22, tre assistenter i A 17,

en ingenjör i högst A 17, en biträdande bilinspektör och en tekniker i A 15,

en tekniker och tre kontorsskrivare i A 13, en tekniker, en expeditionsför-

man och fem kansliskrivare i All, en tekniker i A 9, en expeditionsvakt i

högst A 9 och åtta kontorsbiträden i befordringsgång.

För distriktsorganisationen beräknar jag medel för åtta bilinspektörer

i A 23, 14 bilinspektörer i A 21, sju bilinspektörer i A 17, 22 förste trafik­

assistenter i A 17, 53 trafikassistenter i A 15, 18 trafikassistenter i A 13,

sju kansliskrivare i A 11 och 41 kontorsbiträden i befordringsgång.

Transportnämndens kansli bör förestås av en avdelningsdirektör i löne­

graden B 6. Vidare beräknar jag medel för två byrådirektörer i A 30, en

byrådirektör i A 26, tre förste byråsekreterare i A 23, en assistent i A 17,

Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

48

godsbefordran uppfyller gällande tullbestämmelser fått en sådan omfatt­

ning att ifrågavarande besiktning bör överföras från bilinspektionens all­

männa verksamhet till dess uppdragsverksamhet och i samband därmed av­

giftsbeläggas. Jag biträder styrelsens förslag och jag kommer att föreslå

Kungl. Maj :t att dessa besiktningar avgiftsbeläggs fr. o. m. den 1 juli 1967.

Enligt min mening bör i princip förrättningsavgifterna i fortsättningen

täcka kostnaderna för förarprövning, inspektion och besiktning av fordon

samt därmed sammanhängande uppgifter. Det torde från redovisningstek-

niska synpunkter vara ändamålsenligt att betrakta dessa delar av statens

trafiksäkerhetsverks arbetsuppgifter som uppdragsverksamhet. För verket

innebär detta större möjligheter att smidigt anpassa personalresurserna

efter förändringarna i arbetsvolymen. Kungl. Maj :t bör utfärda bestäm­

melser om avgifterna. Avgifterna torde under budgetåret 1967/68 få till­

föras riksstatens inkomsttitel Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion.

Till trafiksäkerhetsverkets allmänna verksamhet bör i princip hänföras

uppgifterna i samband med vägmärken, trafiksignaler och andra trafik­

anordningar, trafikreglering, trafiksäkerhetsinformation samt trafiksäker-

hetslagstiftning, medan verksamheten i övrigt torde hänföras till uppdrags­

verksamhet.

Med hänsyn till vad jag föreslagit i det föregående angående överförande

den 1 januari 1968 av verksamheterna inom bilinspektionen till statens

trafiksäkerhetsverk och inom biltrafiknämnden till bl. a. länsstyrelserna

och transportnämnden avser beräkningarna av anslagsbehovet för statens

bilinspektion och statens biltrafiknämnd endast första hälften av budget­

året 1967/68. Jag har vid dessa beräkningar utgått från nu gällande anslag.

För budgetåret 1966/67 finns för bilinspektionens verksamhet följande

anslag uppförda på riksstaten, nämligen Statens bilinspektion: Avlöningar,

Statens bilinspektion: Omkostnader och Statens bilinspektion: Uppdrags­

verksamhet. Anslagen är uppförda med 1 043 000 kr., 315 000 kr. resp.

4 645 000 kr.

Under anslaget Statens bilinspektion: Avlöningar beräknar jag en minsk­

ning av anslagsbehovet motsvarande halva lönen för en bilinspektör, 20 000

kr., till följd av att arbetsuppgifterna avseende de s. k. TIR-besiktningarna

föreslås överförda till uppdragsverksamheten. För löneomräkning tar jag

upp 83 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda en medelsanvisning av (1 043 000

— 20 000 + 83 000 = 1 106 000) 553 000 kr.

I fråga om statens bilinspektions omkostnader för allmän verksamhet

föreslår jag en ökning av medelsbehovet med 13 000 kr. under posten till

reseersättningar och en minskning med 6 000 kr. under delposten till öv­

riga expenser. Medelsanvisningen skulle härigenom gå upp till (315 000 +

7 000 = 322 000) 161 000 kr.

Jag beräknar vidare i fråga om statens bilinspektions uppdragsverksam­

het en ökning av medelsbehovet med 480 000 kr. för personalförändringar,

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

regionala organisationen, kanslibyråns chef och förvaltningssektion samt

kostnader för anskaffning och underhåll av utrustning för fordonsbesikt-

ning och utbildningsändamål. Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar

till tjänstemän till 2 951 000 kr. och för omkostnader till 1 042 000 kr. Om­

kostnaderna har beräknats enligt följande, till sjukvård m. m. 6 000 kr.,

till reseersättningar m. m. 530 000 kr., till bränsle, lyse och vatten 35 000

kr., till övriga expenser 440 000 kr., varav 75 000 kr. utgör engångskostna­

der, till utrustning 30 000 kr. och till övriga utgifter 1 000 kr.

Sammanlagt uppgår sålunda medelsanvisningen till (2 951 000 +

1 042 000) 3 993 000 kr.

Jag har i det föregående föreslagit att CCT organiseras som en permanent

myndighet och att statens biltrafiknämnds centrala trafikpolitiska arbets­

uppgifter i samband med att nämnden upphör överförs till denna nya

myndighet. På riksstaten bör den 1 januari 1968 uppföras ett nytt anslag

kallat

Transportnämnden: Förvaltningskostnader.

Jag beräknar anslags­

behovet för avlöningar till tjänstemän till 225 000 kr., för arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t till 14 000 kr. och för

omkostnader till 35 000 kr., varav till sjukvård m. m. 1 000 kr., reseersätt­

ningar 9 000 kr. och expenser 25 000 kr. Totalt bör anslaget sålunda tas

upp med (225 000 + 14 000 + 35 000) 274 000 kr.

Vid bifall till mina förslag angående arbetstidsinspektion för vägtrafiken

uppkommer ett ökat medelsbehov för arbetarskyddsverket. Kostnaderna för

arbetstidsinspektion för vägtrafiken avseende andra hälften av budgetåret

1967/68 beräknas till 478 000 kr., varav för avlöningar 352 000 kr., for

sjukvård 1 000 kr., för reseersättningar 75 000 ler., för expenser 10 000 kr.

och engångskostnader 40 000 kr. Jag förordar, att på riksstaten under

sjätte huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av

478 000 kr. kallat Vissa kostnader för arbetstidsinspektion.

Av praktiska skäl bör emellertid arbetarskyddsverkets kostnader för av­

löningar och omkostnader bestridas från ifrågakommande anslag för dessa

ändamål. Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp

än som beräknats i statsverkspropositionen. Det av mig här förordade an­

slaget kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täcknings-

anslag.

Samtliga anslag bör avräknas mot automobilskattemedlen, dock att kost­

naden för transportnämnden med hänsyn till den i viss mån allmänna in­

riktningen av dess arbetsuppgifter avräknas till tre fjärdedelar.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

51

III. Körkort och trafikutbildning m. m.

Differentiering av körkort

Bilförarutredningen

Enligt nu gällande system för indelning av förarbevis finns fyra olika

slag, nämligen körkort för bil, körkort för motorcykel och körkort för trak­

tor samt trafikkort. Vissa bevis berättigar till förande även av andra slag av

fordon. Sålunda gäller att körkort för bil berättigar till förande även av

motorcykel och traktor samt att körkort för motorcykel även gäller för trak­

tor. Om innehavare av körkort för motorcykel inte fyllt 18 år gäller kör­

kortet endast för lätt motorcykel och traktor.

Den nuvarande ordningen är behäftad med vissa brister från trafiksäker­

hetssynpunkt. Bl. a. innebär denna ordning att den som har vanligt bilkör­

kort får föra tunga lastbilar och bussar, bara det inte sker i yrkesmässig

trafik. Industriföretagen anskaffar numera i stor utsträckning egna last­

bilar för tunga eller skrymmande transporter. Det är då befogat att ställa

samma krav på förare av sådana fordon som på dem som för fordon i yrkes­

mässig trafik. Utredningen förordar att förarbevisen i stället principiellt

differentieras med hänsyn till den svårighet det innebär att föra olika for-

donstyper samt till graden av trafikfarlighet hos fordonstyperna.

Nämnda bedömningsgrunder har varit vägledande vid den indelning av

nationella och internationella körkort som gjorts i 1949 års vägtrafikkon­

vention.

Utredningen föreslår att särskilda körkort utfärdas för följande fyra for-

donsklasser, nämligen

A. personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil),

B. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg (tung lastbil) och buss,

C. motorcykel,

D. traktor.

Beträffande de olika körkortens giltighet föreslår utredningen vidare dels

att körkort för klass B skall gälla även för klass A och dels att traktor skall

få föras även av innehavare av annat körkort. Däremot föreslås att motor­

cykel får föras endast av den som innehar C-körkort.

Vidare föreslås körkort för fordonsklass B berättiga till yrkesmässig per­

sonbefordran samt förande av fordon med tyngre släpfordon. Körkort för

fordonsklass A föreslås gälla för sadan trafik endast om körkortsmyndig-

heten gjort särskild anteckning härom på körkortet.

Till förslaget har utredningen fogat bl. a. följande kommentar.

Sammanförandet av personbil och lätt lastbil till en från körkortssynpunkt

gemensam fordonsklass -— vilket överensstämmer med bestämmelserna i

1949 års vägtrafikkonvention — medför att man undgår det besvärliga av­

52

görandet till vilket slag av bil de allt vanligare s. k. stationsvagnarna enligt

vägtrafikförordningens (VTF) definitioner är att hänföra.

Förare av personbil i yrkesmässig trafik utsätts många gånger för starka

påfrestningar, exempelvis vid ogynnsamma väderleks- och trafikförhållan­

den. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att körkort för fordonsklass A

inte skall berättiga till yrkesmässig personbefordran utom när vederbörande

erhållit särskilt tillstånd till det. Detta skall meddelas i form av en av kör-

kortsmyndighet verkställd anteckning på körkortet. För erhållande av så­

dant tillstånd skall fordras att vederbörande undergått viss prövning inför

bilinspektör. Prövning bör få ske endast om föraren löreter intyg om minst

ett års vana vid förande av fordon tillhörande nämnda klass.

Ett motsvarande prövnings- och anteckningsförfarande bör komma till

användning innan den som har körkort för personbil och lätt lastbil berät­

tigas föra sådant fordon med tillkopplat släpfordon, vars totalvikt översti­

ger 1 500 kg (tyngre släpfordon).

Tung lastbil, dvs. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg, kräver

bl. a. genom sin tyngd speciell körteknik och särskild noggrannhet i tra­

fiken. Samma är förhållandet med buss. I fråga om båda dessa fordons-

typer bör ställas större krav på förarnas körskicklighet och lämplighet i öv­

rigt än beträffande förare av personbil och lätt lastbil. Utredningen anser

därför att tung lastbil och buss bör utgöra en gemensam fordonsklass.

De stora krav, vilka bör gälla för fordonsklass B, medför enligt utred­

ningens mening att förare, som uppfyller kraven, utan kompletterande prov

kan betros med rätten att föra fordon med tyngre släp ävensom att utöva

yrkesmässig personbefordran.

I fråga om motorcykel anser utredningen att krav på särskilt körkort för

sådant fordon bör bibehållas och att andra slag av körkort inte längre skall

berättiga till förande av motorcykel. Utredningen har motiverat sitt förslag

med att en motorcykel har andra köregensltaper än en bil.

Vad slutligen beträffar traktor innebär utredningens förslag om särskilt

traktorkörkort att sådant fortfarande skall krävas för den som kör traktor

på väg. För gårdsltörslor och tillfälligt förande av traktor kortare sträcka på

väg vid färd till eller från arbetsplats etc. skall liksom f. n. inte krävas kör­

kort. Rätt att föra traktor bör även den äga som innehar något av de i det

föregående angivna körkorten.

Enligt utredningen har under årens lopp en inte avsedd utvidgning av

traktorbegreppet kommit till stånd. Det har blivit allt vanligare att lastbil,

försedd med draganordning för påhängsvagn, ombyggs till traktor enbart

genom alt man ändrar fordonets utväxling så att fordonets konstruktiva

hastighet inte överstiger 30 km/tim. Under senare tid har det även blivit

vanligt att helt fabriksnya lastbilar byggs om till traktorer på angivet sätt.

Utredningen, som inte haft att gå in på frågan om klassificering av före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

54

Körkort för fordonsklass A. Utredningen föreslår inte någon skärpning

av syn- och hörselkraven för A-körkortet i förhållande till vad som nu

gäller i 31 § 1 mom. andra stycket VTF.

Körkort för fordonsklass B. För körkort för fordonsklass B föreslår ut­

redningen i vad avser synkraven samma bestämmelser som nu gäller för

trafikkort som berättigar till förande även av buss. För sökande som inte

uppfyller dessa strängare krav torde körkortet få förses med påskrift att

det inte gäller för buss. Beträffande hörselförmågan föreslår utredningen

att för B-körkort skall gälla samma bestämmelser som nu gäller för tra­

fikkort. Trots vetskapen att detta för många kommer att innebära en skärp­

ning i förhållande till nuvarande ordning har utredningen velat uppställa

detta krav som huvudregel.

Körkort för fordonsklass C. För detta körkort föreslår utredningen samma

syn- och hörselkrav som för körkort avseende fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass D. Utredningen föreslår att för D-körkortet

skall gälla samma regler som nu finns i 31 § 1 mom. sista stycket VTF, dvs.

samma regler som för nuvarande traktorkörkort.

Särskilda behörighetsbevis. För sådana innehavare av A-körkort som

önskar erhålla påteckning, berättigande till yrkesmässig personbefordran,

föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser för trafikkort (ej för buss)

skall gälla. Beträffande påteckning, berättigande till förande av fordon med

tillkopplat tyngre släpfordon, föreslås inga särskilda bestämmelser i före­

varande hänseenden.

Slutligen föreslår utredningen att giltighetstiden för läkarintyg, som skall

företes vid anmälan till förarprov, skall utsträckas från nuvarande tre till

sex månader.

Utredningen behandlar även frågan om införande av provisoriska kör­

kort. Denna fråga har övervägts i olika sammanhang dock utan att leda till

någon regeländring. Tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a.

1962 års riksdag beroende bl. a. på att man ville avvakta erfarenheterna av

vissa andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporte­

ringsskyldighet för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om kör-

kortsåterkallelser. Efter redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på

förevarande område anför utredningen att det är vanskligt att dra några

bestämda slutsatser rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form

av intensifierad rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåter-

kallelse. Erfarenheterna hänför sig till en relativt kort tidsperiod och byg­

ger på förhållanden inom polisorganisationen som nu väsentligt förändrats.

Enbart den omständigheten att genom polisens förstatligande en successivt

stegrad trafikövervakning kan påräknas talar enligt utredningen mot att

man nu tar ställning till frågan.

Utredningen anser att ett system med provisoriska körkort måste förknip­

pas med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande skall

betros med slutgiltigt förarbevis.

Kungl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

56

Överbefälhavaren finner vissa undantag från kompetensföreskrifterna

nödvändiga beträffande värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning.

Sådan värnpliktig, som vid tidigare militärtjänstgöring fått utbildning på

fordon motsvarande fordonsklasserna B eller C, bör under inkallclseperio-

den får framföra fordon av fordonsklass B eller G trots att han endast inne­

bar körkort för fordonsklass A. Vidare bör sådan värnpliktig, som har kör­

kort för fordonsklass A men ej tidigare fått militär förarutbildning, under

inkallelseperioden få föra fordon av fordonsklass B eller C, sedan han fått

viss kompletteringsutbildning. Även utan sådan utbildning bör dock dylik

förare få med begränsad hastighet flytta fordon från utrustningsplats till

utbildningsplats. Nu nämnda förare bör enligt överbefälhavaren tilldelas

kompetensbevis enligt överbefälhavarens närmare bestämmande, överbe­

fälhavaren finner vidare nödvändigt att vid beredskapstillstånd och krig

sådan förare inom totalförsvaret, som innehar körkort för fordonsklass A,

får framföra det fordon i fordonsklass B eller C, som han på grundval av

sin krigsbefattning tilldelats.

Förslaget att andra slag av körkort inte längre skall berättiga till föran­

de av motorcykel tillstyrks av Försvarets motorklubb. Flera remiss­

instanser avstyrker förslaget och framhåller att köregenskaperna hos motor­

cykel inte är så speciella att ett särskilt körkortsprov alltid är motiverat.

Denna uppfattning framföres av bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Västmanlands,

Gävleborgs och Norrbottens län, Automobilbesiktninqsmännens föreninq,

SSU och CUF.

Frågan om kompetens för mopedförare har inte behandlats

av utredningen men berörs av flera remissorgan. Bl. a. föreslås att frågan

löses genom undervisning i grundskolan. Denna mening företräds av bl. a.

länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län, NTF, Folkrörelsernas trafik-

skoleförbund och FPU.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att samma regler som föresla­

gits för traktorkörkort bör införas för mopedförarna. NTF menar att det

inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning och kom­

petensbevis.

I fråga om körkort för traktor går åsikterna isär. RLF uttalar

sig positivt om förslaget att bibehålla nuvarande gränsdragning beträffande

körkortskrav för traktorkörning och anser att ett körkortskrav för alla

traktorförare skulle medföra betydande komplikationer. NTF anser det vara

ett trafiksäkerhetskrav att framförande av traktor alltid blir beroende av

körkort. Liknande uppfattning har rikspolisstyrelsen.

Statens trafiksäkerhetsråd och arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter, om

inte körkort för fordonsklass A i princip bör krävas för förare av traktor.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund. Svenska kommu­

nalarbetareförbundet finner att minst lika stora kvalifikationskrav bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

57

gälla för att föra traktor på väg som för att föra motorcykel. På traktor med

lastat släpfordon bör gälla samma krav som för lastbil.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget angående till trak­

tor ombyggd lastbil. Detta förslag har uppmärksammats även av

andra remissinstanser. Svenska lasitrafikbilägareförbundet förordar en när­

mare precisering av kravet på körkort av fordonsklass A eller B för lastbil

som ombyggts till traktor. Dessutom framhåller förbundet att det finns

andra fordonstyper än till traktorer ombyggda lastbilar som kan vara hän­

förliga till traktorer utan att kunna anses vara konventionella, t. ex. den

s. k. traktordumpern. Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och

Bohus län anser att traktordumpern bör hänföras till klass A. Domänstyrel­

sen vill inte ansluta sig till utredningens förslag beträffande ombyggda

lastbilar.

KAK, MHF och M ifrågasätter om inte generell lcörkortsplikt bör införas

för samtliga typer av motordrivna fordon vid färd på väg. Undantag bör gö­

ras endast då trafiksäkerheten inte äventyras.

Den av utredningen ej behandlade frågan om kompetenskrav för att föra

motorredskap tas för övrigt upp av flera remissinstanser som i all­

mänhet förordar en utökning av körkortsplikten till att avse även dessa.

Arbetarskyddsstyrelsen finner det böra övervägas om inte bilkörkort bör

fordras även för att framföra motorredskap på väg. Dock skulle motsvarande

undantag från en sådan körkortsplikt gälla som nu finns för traktorer. Väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen finner samma motiv för körkortsplikt föreligga

beträffande motorredskap som utredningen framfört beträffande till traktor

ombyggd bil. Styrelsen föreslår att för att på väg framföra motorred­

skap med en fordonsvikt av högst 3 500 kg skall fordras körkort för fordons­

klass D och för tyngre motorredskap för fordonsklass B.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göte­

borgs och Bohus samt Jämtlands län ävensom Trafikassistenternas förening

förordar körkortstvång för fordonsklass D för motorredskapen.

Utredningens kompetenskrav ifråga om förare av utryckningsfor­

don har mött vissa invändningar. Sålunda finner statens trafiksäkerhets­

råd, länsstyrelsen i Örebro län, Svenska transportarbetareförbundet, KAK,

MHF, M, Biltrafikens yrkesnämnd, Trafikassistenternas förening och

Svenska järnvägsmannaförbundet att kompetensen bör avse fordonsklass B.

Överståthållarämbetet, NTF och Svenska omnibusägareförbundet föreslår

däremot att kompetenskravet skall begränsas till körkort för fordonsklass A

men med påteckning om rätt att yrkesmässigt befordra personer. TCO yrkar

att dessa förare skall ges samma utbildning som polisutbildningskommittén

föreslagit för polismän. För en ökad kompetens talar även skolöverstyrelsen

och Svenska droskbilägareförbundet utan att ta definitiv ställning för något

av de två nyssnämnda körkortsalternativen.

Flertalet av de remissinstanser som berör kompetensen för förare av

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

58

skolskjutsar framför samma kompetenskrav för dessa förare som

de redovisat i fråga om utryckningsfordonen.

Svenska transportarbetareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,

Biltrafikens grkesnämnd och Svenska järnvägsmannaförbundet vill inte god­

ta den föreslagna ordningen att en förlust av rätten att yrkesmäs­

sig befordra personer skall antecknas på körkortet. Rimligt är att

i stället utfärda ett nytt körkort för fordonsklass A. Motsvarande bör gälla

vid återkallelse av en på sistnämnda körkortstyp gjord anteckning om rätt

till yrkesmässig personbefordran.

I förevarande sammanhang ifrågasätter länsstyrelsen i Östergötlands län

om inte utfärdande av körkort efter återkallelse bör ankomma på den kör-

kortsmyndighet, som utfärdat det återkallade körkortet.

Utredningens förslag angående de medicinska kraven på fö­

rarna har berörts i endast ett ringa antal yttranden.

Arbetar sky dds styr ds en och domänstyrelsen anser att samma syn- och

hörselkrav bör gälla för traktorförare som för förare av personbil.

Av motororganisationerna tillstyrker M utredningens förslag angående

syn- och hörselkrav medan KAK konstaterar att utredningen inte redovisat

de medicinska rön som kan ligga bakom kraven på en skärpning i detta av­

seende. I England har gjorts en undersökning som visar att avvikelser från

det normala färgsinnet inte påverkar trafiksäkerheten. Därför ifrågasätter

KAK om det är lämpligt att skärpa kraven på färgsinne.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner önskvärt att läkarintyget uppvisas

redan vid utbildningens början.

Utredningens förslag att inte införa provisoriska körkort har

lämnats utan erinran eller tillstyrkts i de flesta remissyttrandena. Direkt

tillstyrkan föreligger från poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen, förste bilinspektören i Stock­

holm, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Örebro och Kopparbergs län,

TCO och MHF. Rikspolisstyrelsen tillägger att man först bör avvakta ytter­

ligare erfarenhet av andra föreslagna säkerhetsbefrämjande åtgärder,

främst utfallet av den förbättrade förarutbildningen.

Statens trafiksäkerhetsråd anser att frågan om olycksriskerna för de

yngre förarna bör ägnas skärpt uppmärksamhet och att frågan om ett pro­

visoriskt körkort har sitt särskilda intresse i detta sammanhang. Samma in­

ställning redovisas av Sveriges läkarförbund, som tillägger att man kunde

överväga att låta det provisoriska körkortet berättiga till körning med viss

lägre hastighet eller enbart inom tättbebyggt område.

En mera positiv inställning till ett system med provisoriska körkort redo­

visas av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, de svenska ledamöterna

av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Automobilbesiktnings-

männens förening, Trafikförsäkringsföreningen, KAK och M. Flera av dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

60

fordon med tillkopplat släpfordon oavsett vilken totalvikt släpfordonet har.

Å sådant körkort bör i enlighet med 1949 års vägtrafikkonvention anges

att det berättigar körkortshavaren att till buss resp. tung lastbil koppla

släpfordon, vars totalvikt överstiger 750 kg.

Jag föreslår tillika att innehavare av körkort för personbil och lätt last­

bil utan prövning skall äga rätt att föra fordon av angivet slag med till­

kopplat släpfordon med en högsta totalvikt av 750 kg eller — under förut­

sättning att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg — 1 500 kg.

Det sistnämnda fallet förutsätter tillika en särskild regel om förhållandet

mellan dragfordonets vikt och släpfordonets vikt. Denna fråga torde få

lösas när ställning tas till betänkandet »Fordonskombinationer» (SOU

1966: 41). Innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil bör däremot

få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släp­

fordon med totalvikt överstigande vad ovan angivits först efter särskild

prövning och angivande härav på körkortet.

En del remissinstanser har uttalat sig för vissa dispenser från de kompe­

tenskrav som föreslagits för att framföra tung lastbil och buss. överbefäl­

havaren anser vissa undantag från kompetenskraven nödvändiga beträffan­

de värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Vidare måste enligt

överbefälhavaren vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom total­

försvaret, som har körkort för personbil och lätt lastbil, få framföra det

fordon, som han på grund av sin krigsbefattning tilldelats. Även statens

järnvägar, postverket och Svenska lokaltrafikföreningen har ifrågasatt vissa

dispenser från kraven på kvalificerade förarbevis. Det gäller personal som

i sin verksamhet har att föra tunga lastbilar och bussar inom garageom­

råden liksom ersättningsbussar till plats för bussbyte.

Undantag från de för framförande av tung lastbil och buss föreslagna

kompetenskraven bör kunna ske men undantagen bör begränsas till verkligt

angelägna fall.

Utredningen bär inte behandlat frågan om kompetensen för

mopedförare. Frågan bär emellertid uppmärksammats av remiss­

instanserna. Mopedförarens teoretiska kunskaper är ofta bristfälliga. Ofta

saknas också insikt om det nödvändiga i att följa gällande trafikföreskrifter

och att iakttaga varsamhet och hänsyn i trafiken. Jag anser i likhet med ett

flertal remissinstanser att ett led i grundskolans trafikundervisning bör vara

att ge eleverna erforderliga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och

om uppträdandet i trafiken för såväl gång- och cykel- som mopedtrafikanter.

Utredningens förslag i fråga om körkort för traktor innebär

den ändringen i nuvarande ordning att för rätten att föra till traktor om­

byggd bil skall fordras innehav av körkort för personbil eller lastbil be­

roende på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Jag ansluter mig

till detta förslag. Bland remissinstanserna har röster höjts för att fram­

förande av traktor alltid skall vara beroende av körkort liksom att körkort:

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

62

flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska

behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjä­

nar samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att

den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt.

Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av kör-

kortsmyndigheten. Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra kör­

kortens obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser..

Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till upp­

gift att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämp­

ligheten av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkorts­

återkallelser vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera

långvarig förlust av förarbevisen.

Utredningen har vid behandlingen av körkortens indelning inte gått in

på frågan om körkortens närmare utformning. Utredningen har förutsatt

att denna fråga kommer att bli föremål för närmare överväganden om be­

slut fattas om ny körkortsindelning.

Jag har tidigare denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkun­

nig för att utreda spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens

närmare utformning in. m. Den sakkunnige skall i vad avser frågan om

körkortens utformning enligt utredningsdirektiven utreda denna fråga i

hela dess vidd och därvid särskilt beakta 1949 års vägtrafikkonventions

föreskrifter på förevarande område. Körkorten bör ges en utformning som

så långt möjligt hindrar förfalskning. Den sakkunnige bör överväga huru­

vida anteckning bör ske på körkorten om ökad kompetens, återkallelse

m. m. eller om körkortsutbyte i stället bör ifrågakomma. Nya villkor för

erhållande av duplettkörkort bör övervägas. Den sakkunnige bör även pröva

om nuvarande förarbevis bör utbytas eller om de skall få finnas kvar vid

sidan av de nya.

Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nu­

varande förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för kör-

kortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir

klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får er­

forderlig tid för förberedelser. Riksdagen bör därför redan nu beredas till­

fälle att avge yttrande med anledning av de förslag jag i detta sammanhang

förordar rörande körkortens giltighet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Körkortsålder ni. m.

Bilförarutredningen

Enligt gällande föreskrifter får körkort för bil meddelas den som fyllt

18 år och för motorcykel eller för traktor den som fyllt 16 år. Körkort för

traktor får dock meddelas den som fyllt 15 år om särskilda skäl därtill är.

Beträffande motorcykelkörkortet stadgas att detta endast gäller för lätt

motorcykel och traktor, om innehavaren inte fyllt 18 år. För trafikkort krävs

64

rån samt att föra fordon med tillkopplat tyngre släp. Behörighetsbeviset

skall meddelas genom särskild anteckning på körkortet. Utredningen har

funnit samma skäl, som redovisas i fråga om ålderskrav för B-körkort,

kunna åberopas för att fastställa minimigränsen för erhållande av de be­

rörda bevisen till 19 år.

Periodisk för ar kontroll. Utredningen konstaterar att i skilda samman­

hang förts fram tanken att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet genom

en obligatorisk omprövning av körkort sinnehavarnas lämplighet såsom

förare antingen periodvis under hela eller större delen av tiden för körkorts-

innehavet eller vid uppnåendet av vissa åldrar. Omprövningen bär i första

hand diskuterats utifrån ett behov att kontrollera förarnas hälsotillstånd,

men även behov av kontroll av körskickligheten har framhållits. Utredningen

har för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan åberopas

till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla

motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisar, ger en­

ligt utredningens mening inte något underlag som pekar på ett behov av

periodiska kontroller av förarna. Däremot framstår fullt klart att stora olä­

genheter av skilda slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu

avsedd typ. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna förorda en all­

män periodisk kontroll av alla innehavare av förarbevis,

i Utredningen anser det emellertid vara av intresse att mera generella

undersökningar framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare i

olika åldrar i allt fall stickprovsvis sker eftersom det statistiska materialet

visar att man i landet efter hand kommer att få en alltmer ökande kader

av körkortsinnehavare i högre åldrar. I syfte att åstadkomma en trafik-

säkerhetsbetingad kontroll av de äldre förarna och för att dessutom skapa

förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden föreslår

utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få

äga rum exempelvis genom att man stickprovsvis plockar ut olika grupper

av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkar­

undersökning och prov av körskicklighet.

I anslutning till frågan om bl. a. hälsokontroll av motorfordonsförare be­

rör utredningen frågan om läkarnas medverkan i trafiksäkerhetsarbetet

genom att till körkortsmijndigheterna anmäla upptäckta defekter hos pa­

tienter med körkort.

Medicinalstyrelsen har i cirkidär den 1 november 1953 (nr 116) upp­

manat samtliga läkare i riket att till förste provinsialläkare (förste stads­

läkare) göra anmälan då de hos patient, vilken har eller kan antas ha kör­

kort, upptäcker sådana sjukdomar eller defekttillstånd som uppenbarligen

kan medföra synnerlig fara för trafiksäkerheten vid förande av motorfor­

don. I cirkuläret har angetts vissa sjukdomstillstånd, som särskilt bör be­

aktas. Däremot föreligger ingen lagfäst skyldighet för läkare att till kör-

kortsmyndighet anmäla sjukdomstillstånd som kan medföra fara för tra­

fiksäkerheten. Utredningen redovisar att förslag härom framlagts av bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

66

vederbörande fyllt 18 år eller, om körningen sker med lätt motorcykel, 16

år. Den som fyllt 16 men inte 18 år får dock föra tung motorcykel i körskola

under förutsättning att den som utövar uppsikt över körningen medföljer

på motorcykeln eller i sidvagn till denna.

Utredningen anser det inte helt konsekvent att den stadgade minimiåldern

för övningskörning och för erhållande av körkort är densamma. Förhållan­

det torde för övrigt medföra att körkortsaspiranter frestas övningsköra pri­

vat före fyllda 18 år och därigenom göra sig skyldiga till olovlig körning.

Utredningen menar att stora fördelar skulle vinnas med en sänkning av

den nu gällande åldersgränsen för övningskörning. De betänkligheter från

trafiksäkerhetssynpunkt som kan resas mot en sådan sänkning synes utred­

ningen kunna till stor del elimineras om övningskörning före 18 års ålder

fick bedrivas endast i trafikskola.

Enligt utredningens i annat sammanhang framlagda förslag avseende

trafikundervisningen i skolan skall den som genomgått grundskolan ha så­

dana teoretiska trafikkunskaper som motsvarar vad som krävs för erhållan­

de av körkort. För att markera sammanhanget med trafikundervisningen

i grundskolan och stimulera skolelevernas intresse föreslår utredningen

att för att få övningsköra i trafikskola före fyllda 18 år skall fordras anteck­

ning på skolbetyget om godkänt trafikanlprov i grundskolans avgångsklass.

Utredningens förslag innebär att minimiåldern för övningskörning med

fordon tillhörande fordonsklass A sätts till 17 år. För övningskörning med

fordon tillhörande klass B har utredningen ansett den nuvarande ålders­

gränsen 18 år fortfarande böra gälla. Även B-körkorts-aspiranten får här­

igenom ett års övningstid före uppnådd körkortsålder, under vilket år han

därjämte har att skaffa sig erforderlig vana vid förande av fordon, tillhö­

rande klass A.

Någon ändring i nuvarande ordning avseende övningskörning med motor­

cykel har utredningen inte föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Yttranden

Nästan alla remissinstanser som berör frågan om minimiåldern för

de olika typerna av körkort tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

om 18 års ålder för körkort för fordonsklass A. Så ut­

talar sig bl. a. poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens bil­

trafiknämnd, statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, länsstyrelserna i

Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, NTF, RLF, Näringslivets

trafikdelegation, Folkrörelsernas trafikskoleförbund, KAK, MHF och M,

Biltrafikens yrkesnämnd, FPU och SSL1.

Statens trafiksäkerhetsråd och Sveriges läkarförbund finner redovisade

undersökningar närmast tala för en höjd körkortsålder. Rikspolisstyrelsen

vill inte motsätta sig att 18-årsåldcrn bibehålls, även om trafikriskerna

skulle kunna motivera en höjning.

(58

kontroll, t. ex. av synskärpan, borde genomföras vid exempelvis 45—50

års ålder. Denna uppfattning delas av Sveriges läkarförbund.

Utredningens förslag angående stickprovskontroll av fö­

rarna godtas av poststyrelsen, Svenska kommunalarbetareförbundet,

Svenska järnvägsmannaförbundet samt länsstyrelserna i Hallands och

Kopparbergs län.

Tvekan angående lämpligheten att stickprov framförs av SAF, länssty­

relserna i Jönköpings och Örebro län samt Svenska droskbilägareförbundet.

Förslaget om stickprovskontroller avstyrks av länsstyrelserna i Stock­

holms, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län,

KAK, MHF och Biltrafikens yrkesnämnd. MHF anför att man kan överväga

en obligatorisk läkarkontroll vid förslagsvis 60 eller 70 års ålder, som där­

efter eventuellt kan utbyggas att bli periodisk med femårsintervall.

Svenska transportarbetareförbundet förordar stickprov för andra än yr-

lcesförare. Hälsokontrollen för yrkesförarna bör däremot ske i form av en

allmän periodisk kontroll.

Frågan om skyldigheten för läkare att anmäla sjuk­

domstillstånd har behandlats i ett begränsat antal yttranden. Medi­

cinalstyrelsen noterar endast att utredningen inte föreslagit någon ändring

av gällande ordning. Sveriges läkarförbund har inte berört frågan. Frågan

har behandlats av sju länsstyrelser. Av dem är det endast länsstyrelsen i

Kristianstads län som förordar utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kro­

nobergs län vill ha en skärpning av rekommendationen i medicinalstyrel­

sens cirkulär till läkarna. Översiåthållarämbetet vidhåller sin i betänkandet

redovisade uppfattning alt övervägande skäl talar för en anmälningsskyl­

dighet för läkarna. Länsstyrelsen i Kalmar län delar överståthållarämbetets

uppfattning. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter anmälningsskyl­

dighet. Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår anmälningsplikt för tjänste­

läkare.

Sveriges bilskolors riksförbund anser tiden nu vara mogen för att ålägga

läkarna anmälningsskyldighet.

Bland de remissinstanser som behandlar förslaget om maxim iålder

för körkortsinnehav väger det tämligen jämnt mellan dem som tillstyrker

förslaget helt eller med någon modifikation och dem som avstyrker.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att efter 80 års ålder en ompröv­

ning vartannat år är tillräcklig. Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tvek­

samt om man inte för rätten att föra fordon av fordonsklass B bör sätta

en maximiålder av 70 år.

Medicinalstyrelsen föreslår undersökning av hälsotillstånd och körskick-

lighet vid 75 års ålder, varefter omprövning bör ske varje år. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anser att åldersgränsen ej är vetenskapligt styrkt

och att den förefaller godtycklig och väl hög. Statistiska centralbyrån uttalar

att föreliggande statistik inte ger underlag för någon bestämd åldersgräns.

Rikspolisstyrelsen förklarar att 80-årsgränsen är utan betydelse. Trafik-

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

69

försäkringsföreningen finner 75 år vara en lämplig gräns. Av motororga­

nisationerna tillstyrks förslaget av KAK och M medan MHF knyter sitt till­

styrkande till förbundets förslag om läkarkontroll från 60 års ålder. CUF

vill sätta åldern till 75 år med rätt till tvåårig förlängning efter läkar­

undersökning.

Förslaget angående till 17 år sänkt ålder för övningskörning

har behandlats i 33 yttranden. Av dessa kan åtta yttranden sägas innehålla

ett oreserverat godtagande av förslaget.

Av fyra remissinstanser föreslås en högre ålder än 17 år. Väg- och vatten-

byggnadsstgrelsen anser att åldern inte bör sättas lägre än 17V2 år. Styrelsen

anser begränsning av övningskörningen till trafikskola inte nödvändig, om

man i enlighet med utredningens förslag kan åstadkomma en bättre kva­

litet på privatutbildningen. Länsstgrelsen i Gävleborgs län godtar på grund

av eljest föreliggande risk för olovlig körning övningskörning först vid

en ålder av 17 år och 9 månader. Sveriges bilskolors riksförbund förordar

nuvarande åldersgräns. För att ge en lugnare utbildningstakt och för att

minska frestelsen till olovlig körning bör körkort inte få utfärdas tidigare

än två månader efter 18-årsdagen. Sveriges läkarförbund anför liknande

synpunkter men vill sätta körkortsåldern till I

8

V

2

år.

Statens högertrafikkommission avstyrker förslaget av allmänna trafik-

säkerhetsskäl men finner att, om en sänkning under 18 år anses böra ske,

man bör stanna för endast tre månader före 18 års ålder. Man får därigenom

nordisk enhetlighet.

Statens biltrafiknämnd föreslår att villkoret om godkänt betyg från

grundskolan utgår samt att tillsynsmyndigheten får fastställa villkoren för

övningskörning mellan 17 och 18 års ålder. Skolöverstyrelsen — som inte

godtar förslaget att grundskolans trafikundervisning skall syfta till teore­

tiska kunskaper för körkort för fordonsklass A — anser att övningskörning

bör tillåtas ett år före uppnåendet av vederbörlig körkortsålder under förut­

sättning att övningskörningen sker under skolmässigt betryggande former.

Tveksamhet om förslagets lämplighet framföres av länsstyrelserna i

Älvsborgs och Örebro län samt Trafikförsäkringsf öreningen.

KAK och MHF anser att även privat övningskörning bör tillåtas vid 17

års ålder, eventuellt under förutsättning att viss grundutbildning i kör­

skola föregått.

Tiden mellan grundskolans slut och 17-årsåldern är enligt länsstyrelsen

i Kronobergs län för lång för att i nämnvärd grad göra trafikundervis­

ningen i skolan mera lockande för eleverna.

Förslaget om 17 år som åldersgräns för övningskörning avstyrks av

statens trafiksäkerhetsråd, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar, Kristianstads, Västernorr lands, Västerbottens och Norrbottens län,

Försvarets motorklubb och M.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner att man bör överväga en höjning

av åldern för privatutbildaren från 21 till 25 år.

70

Kungl. Maj ris proposition nr 55 år 1967

Departementschefen

Bestämmandet av lägsta ålder för innehav a ^a olika ty­

per av körkort skall självklart ske med största möjliga beaktande av

vad trafiksäkerheten kräver.

Åldersgränsen 18 år för erhållande av bilkörkort har gällt ända sedan vi

år 1906 fick föreskrifter på förevarande område. Samma gräns är vanligast

förekommande i utlandet även om vissa länder har lägre aldei sgräns.

Utredningens förslag om 18 år som nedre gräns för körkort för personbil

och lätt lastbil har godtagits av den helt övervägande delen av remiss­

instanserna. Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens

ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i

trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna be­

räknas gälla ungdomar under

22

år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av

personbilförarna. Uet är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de

höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger inte

något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och

andra åldersbelingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna

anledning har statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande under­

sökning med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens

mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i

fråga om körvanor, erfarenhet in. in. Undersökningen väntas bli klar till

sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad

som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till

hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett

symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Av­

sikten är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och

psykologisk-pedagogisk synpunkt.

Vad angår åldern för det av utredningen föreslagna B-körkortet vill jag

erinra om att jag tidigare föreslagit särskilda körkort för tung lastbil resp.

buss. Remissinstanserna har beträffande åldern för förare av tung lastbil

inte någon samstämmig mening även om flertalet delar utredningens upp­

fattning. I vissa yttranden understryks att en förbättrad utbildning är en

nödvändig förutsättning för att 19-årsgränsen skall kunna godtas.

Enligt nuvarande ordning får innehavare av bilkörkortet vid 18 års

ålder föra även tung lastbil om det inte sker i yrkesmässig trafik. Sådan

lastbil får dessutom av person mellan 18 och

21

år som innehar trafikkort

framföras i yrkesmässig trafik, om utöver bilens besättning endast gods

befordras med bilen. När trafikkortsinnehavaren uppnått 21 års ålder bort­

faller denna begränsning och trafikkortet gäller även för personbefordi an.

Vad angår godstransporter innebär sålunda förslaget om 19 års ålder för

B-körkort en viss skärpning av ålderskravet.

72

Kiingl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

om inte en förbättring sker, hos Kungl. Maj :t anmäla förhållandet eller

själv överväga en anmälningsskyldighet.

Vad härefter angår förslaget att införa en maxim iålder för kör-

kortsinnehavare, vid vilken årlig omprövning av tillståndet skall

ske, har utredningens och remissinstansernas uttalanden inte givit mig an­

ledning att förorda förslaget. Problemet torde vara av relativt ringa omfatt­

ning. Det är ytterst en medicinsk fråga, där avgörandet bör träffas från fall

till fall. Körkortsmyndigheterna har även enligt 33 § 1 mom. VTF möjlig­

heter att i förekommande fall ingripa.

Beträffande minimiåldern för övningskörning delar jag

den av utredningen och vissa remissinstanser uttalade uppfattningen att

samma ålder för rätt till övningskörning och för körkort för personbil och

lätt lastbil frestar till olovlig körning och bör motverkas genom en regeländ­

ring. Det har även uppgivits att ansökningar om bilkörkort stundom ges in

till körkortsmyndigheterna endast kort tid efter det sökanden uppnått 18 års

ålder.

Utredningen föreslår i annat sammanhang att eleverna i grundskolans

högstadium bör meddelas kunskaper motsvarande kraven för det teoretiska

provet för A-körkort. Som jag i det följande kommer att redovisa godtar jag

inte detta förslag. Därmed har motivet för utredningens förslag om övnings­

körning i trafikskola redan vid 17 års ålder försvagats.

Jag finner en tidsskillnad av tre månader vara tillräcklig och föreslår så­

lunda att övningskörning med personbil och lätt lastbil tillåts vid en ålder

av 17 år och 9 månader. Därigenom uppnås även större nordisk enhetlighet.

Vad härefter angår åldern för rätt att övningsköra med tung lastbil bör

gälla att eleven skall inneha körkort för personbil och lätt lastbil, vilket inne­

bär att eleven måste ha uppnått 18 års ålder. Annan åldersbegränsning av

denna rätt till övningskörning finner jag inte påkallad.

I konsekvens med det senast anförda, som innebär att övningskörning

kan ske under ett år före körkortstagning, finner jag att övningskörning

med buss bör tillåtas vid 20 års ålder. Krav på innehav av körkort för tung

lastbil synes inte befogat. Däremot bör krav på innehav av körkort för per­

sonbil och lätt lastbil gälla även för övningskörning med buss.

Vad slutligen beträffar åldern för övningskörning med motorcykel finner

jag inte anledning föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Här­

vidlag har jag beaktat de möjligheter till övningskörning under relativt

likartade betingelser som föreligger genom mopedkörning från 15 års ålder.

Förarutbildning

Bilförarutredningcn

Förarutbildningens målsättning framgår av bestämmelserna i 31 § VTF

och 27 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in.

tillhörande klass A under olika trafikförhållanden. I intyget bör närmare

anges i vilken omfattning och under vilka omständigheter vederbörande

fört fordon som nyss sagts. De för förarprovet erforderliga reglerna bör i

väsentliga delar ansluta sig till vad som f. n. gäller vid förarprov för trafik­

kort samt i övrigt utformas i anslutning till de bestämmelser som gäller

körkort för fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass C. För behörighet att föra fordon tillhörande

fordonsklass C — motorcykel — bör gälla samma regler som ovan föresla­

gits för körkort avseende fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass D. För behörighet att föra traktor av konven­

tionell typ bör krävas att sökanden, vid ett teoretiskt såväl muntligt som

skriftligt förhör, visar sig i stort sett äga de insikter och kunskaper som

utredningen föreslagit skola fordras för godkänt prov för A-körkort. Detta

innebär en skärpning av nuvarande krav.

Särskilda behörighetsbevis. Vad angår de särskilda prov, som innehavare

av körkort för fordonsklass A enligt utredningens förslag skall avlägga för

att bli berättigad att utöva yrkesmässig personbefordran eller att föra for­

don med tillkopplat tungt släpfordon, förordar utredningen att krav på så­

dana prov intas i VTF och att närmare föreskrifter om provens omfattning

meddelas av tillsynsmyndigheten. För förare av bil i yrkesmässig person­

befordran bör provet få ett innehåll och en utformning, som i huvudsakliga

delar överensstämmer med vad som föreslagits om sådant prov beträffande

fordonsklass B.

Övergångsbestämmelser. Utredningen framhåller att tidpunkten för ikraft­

trädandet av de nya reglerna beträffande olika körkort och kompetenskrav

torde få bestämmas med beaktande av vad som kan befinnas praktiskt

lämpligt för ett genomförande av utredningens i det följande framlagda

förslag beträffande körkortsregistreringen. Utredningen föreslår att den

som bär förarbevis, utfärdat före bestämmelsernas ikraftträdande, under

en övergångstid av två år utan föregående prov skall kunna utfå nytt kör­

kort av närmast motsvarande slag mot återställande av sitt förarbevis. An­

sökan härom skall enligt utredningen vara inkommen till körkortsmyndig-

heten senast tre månader före övergångstidens utgång. Försummelse härut-

innan medför förlust av tidigare rätt att föra fordon.

Utredningen föreslår vidare att den, som vid bestämmelsernas ikraftträ­

dande innehar körkort för bil, skall utan att behöva undergå prov kunna

på ansökan erhålla körkort för fordonsklass B, om han med intyg av polis­

myndighet eller arbetsgivare eller eljest av två trovärdiga personer kan

styrka, att han under de senaste tre åren i betydande omfattning fört tung

lastbil eller buss. Härigenom krävs inte att bl. a. industriföretagens chauffö­

rer med flerårig vana att framföra tunga lastbilar- undergår särskilt prov.

Även vid ansökan om sådan anteckning på körkortet, som ger rätt att

föra fordon vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

75

kg, bör körvana beträffande sådan fordonskombination styrkas med intyg.

Intyg om körvana bör dock inte i något fall krävas av den som med hän­

syn till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet och körvana

beträffande det slag av fordon, varom fråga är.

Riktlinjer för och anvisningar om hur undervisningen i körskolorna skall

bedrivas finns intagna i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda

kursplaner. I ett avsnitt om förarutbildningens innehåll redovisar utredning­

en gällande kursplaner för praktisk och för teoretisk utbildning och fram­

håller att till kursplanerna är fogade råd beträffande kursplanernas till-

lämpning.

Enligt utredningen förefaller de utfärdade kursplanerna med däri ingå­

ende ämnen och övningsmoment i stort sett vara tillfyllest för förarutbild-

ningen. Att frågan uppkommit om en genomgripande revision av gällande

kursplaner för undervisningen i körskolorna torde sålunda inte samman­

hänga så mycket med de nuvarande planerna som sådana utan mera bero på

att man i körskolorna i alltför ringa utsträckning anpassat undervisningen

till den ordning som förutsätts i kursplanerna.

Uppläggningen av förarutbildningen And en körskola är f. n. merendels

ordnad så att elevens praktiska utbildning startar omedelbart — ibland

innan någon som helst teoriundervisning meddelats. Eleven börjar också

i de flesta fall snarast att följa teoriundervisning, oavsett vilken av de vanli­

gen åtta lektionerna som då ges i skolan, varefter eleven följer undervis­

ningen tills han genomgått kursplanens samtliga ämnen.

De väsentligaste bristerna i förarutbildningens nuvarande uppläggning-

är sålunda att hänföra dels till den omständigheten att man inte låter den

teoretiska och praktiska undervisningen följas åt, och dels till det förhållan­

det att den teoretiska utbildningen för den enskilde eleven inte sker i en

pedagogiskt lämplig ordningsföljd mellan de i undervisningen ingående

ämnena.

Utredningen anser vidare att förarutbildningen inte som nu bör meddelas

efter en kursplan för teoretisk och en för praktisk utbildning utan efter

en enda kursplan för förarutbildning, där teori och praktik är sammanförda

på ett från pedagogisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Vad angår utbildningens uppläggning för framtiden bör en elev innan

han får påbörja sin praktiska utbildning i körning ha erhållit en viss del

av den teoretiska undervisningen. Eftersom körutbildningen i första hand

avser att bibringa eleven erforderlig skicklighet i att manövrera sitt fordon

bör han dessförinnan ha meddelats den del av teoriundervisningen, som

avser bl. a. fordonskännedom och vägtrafikförordningens inledande defini­

tioner och bestämmelser angående utrustning.

Eleven bör vidare fortlöpande under utbildningens gång bibringas kän­

nedom om olika trafikpsykologiska problem på sådant sätt att han får en

verklighetsbetonad bild av den enskilde förarens roll i trafiken. Det ämne

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

i nuvarande kursplan för teoriundervisningen som har rubriken »Föraren

i trafiken — Trafikpsykologi» bör därför utbytas mot ämnet »Den enskilda

förarens roll i trafiken».

Den grundläggande körutbildningen skall enligt utredningen enbart avse

att lära in fordonets manövrering. Den bör därför bedrivas inom ett om­

råde som är fritt från annan trafik, t. ex. en trafikgård.

Samtidigt med denna praktiska utbildning bör bedrivas teoriundervis­

ning rörande de avsnitt av vägtrafikförordningen och vägmärkeskungörel-

sen in. m. som innehåller de regler och anvisningar, som en bilförare har

att rätta sig efter vid körning i trafik. Under denna del av utbildningen skall

alltså teoriundervisningen i huvudsak ha till uppgift att inlära kunskaper

medan den följande praktiska undervisningen särskilt skall ta sikte på att

inlära tillämpning av och förståelse för de inlärda teorikunskaperna.

Den fortsatta teoriundervisningen i detta utbildningsskede skall omfatta

mer avancerade avsnitt, som stadskörningens teknik, landsvägskörning,

mörkerkörning och körning under andra mer svårbemästrade förhållan­

den, avkörning av och inkörning på väg, fordonets plats på vägen under

olika trafikförhållanden, hastighetsanpassning in. m.

Utredningen utgår från att som nu är fallet vid körskolorna för varje

elev skall föras ett utbildningskort, som visar omfattningen av den ge­

nomgångna utbildningen. Kortet bör utgöras av en av tillsynsmyndigheten

fastställd blankett. Det bör lämpligen ersätta nuvarande bevis om förar-

utbildning.

Nu gällande förbud mot övningskörning på motorväg bör enligt utred­

ningens mening bibehållas. Däremot bör som ett väsentligt inslag i förar-

utbildningen ingå ett bibringande av kunskaper om motorvägen, de syften

och de särskilda regler som gäller för motorvägens utnyttjande. De svåraste

momenten vid körning på motorväg är inkörning på och avkörning från

densamma. Det är därför enligt utredningen angeläget att söka i annan

ordning än genom övning på motorväg ge körkortsaspiranten insikt i den

speciella tekniken vid nu avsedda moment.

Utredningen framhåller vidare den utomordentliga vikten av att under­

visningen genomgående tar fasta på människans beteendemönster i tra­

fiken.

Utredningen utgår från att det liksom hittills skall ankomma på tillsyns­

myndigheten att fastställa kursplan. I anslutning därtill bör tillsynsmyn­

digheten även få utfärda råd och bindande anvisningar för utbildningen.

Till vägledning för tillsynsmyndigheten framlägger utredningen ett för­

slag till allmän kursplan.

Förslaget till kursplan bar uppgjorts med utgångspunkt i undervisning

meddelad vid trafikskola. Med hänsyn till att förslaget beträffande förar-

utbildningen enligt utredningen syftar till en allmän höjning av standarden

på utbildningen oavsett var och i vems regi den genomförs bör den fast­

78

hang. För erhållande av tillstånd att bedriva trafikskoleverksamhet bör

i princip gälla samma regler som f. n.

Med hänsyn till de ökade krav som måste ställas på utbildningen finner

utredningen det nödvändigt att kraven på utbildningspersonalen skärps.

I fråga om den privata förarntbildningen framhåller utredningen att de

skäl som tidigare anförts mot ett förbud, nämligen främst glesbygdsbefolk-

ningens problem, i avvaktan på en mer utbyggd trafikskoleorganisation allt­

jämt är gällande. Utredningen finner angeläget att i görligaste mån eliminera

de nackdelar från trafiksäkerhetssynpunkt som onekligen i många fall den

privata övningskörningen för med sig. Utredningens förslag i andra sam­

manhang i fråga om skärpta krav för erhållande av förarkompetens och

noggrannare förarprov bedöms minska riskerna för att privatutbildade

förare med bristfällig utbildning släpps ut i trafiken. I syfte att åstadkom­

ma förutsättningar för den privatutbildade körkortsaspiranten att bedriva

sin utbildning efter samma grunder som gäller i trafikskola föreslår utred­

ningen att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker görs tillgäng­

liga för envar.

Den militära förarntbildningen bör enligt utredningen vara så upplagd

att den i första hand motsvarar den grundutbildning som meddelas i tra­

fikskola. De speciella färdigheterna bör ses som en vidareutbildning an­

passad till de militära kraven.

Utredningen framhåller vad beträffar frågan om de framtida formerna

för vidareutbildning för högre förarkompetens följande.

Utredningens förslag att bestämmelserna om trafikkort skall slopas och

att rätten att föra tung lastbil och buss skall göras beroende av innehav av

körkort för fordonsklass B får bl. a. den verkan att detta kvalificerade

förarbevis framdeles måste förvärvas av envar som vill föra sådant fordon.

En konsekvens härav måste enligt utredningens mening bli att den som

fyllt 18 år och har körkort för fordonsklass A skall äga rätt att övnings­

köra med tung lastbil eller buss, därvid som förutsättning bör gälla att

han står under uppsikt av person, som fyllt

21

år och som sedan minst ett

år är innehavare av körkort för klass B samt har vana och skicklighet att

köra fordon av angiven klass.

Då det i allt väsentligt rör sig om utbildning av yrkesförare är det följd­

riktigt och lämpligt att utbildningen i största möjliga utsträckning medde­

las inom ramen för yrkesskolornas verksamhet. Utredningen förordar en

mera omfattande utbildningsverksamhet på detta område. Utredningen

påpekar också de möjligheter som finns att bl. a. i större företag ordna

särskilda skolor för anställd transportpersonal.

Enligt utredningen skulle det vara till stor fördel om i princip all ifråga­

varande utbildning kunde bedrivas inom yrkesskolans ram.

Utredningen förutsätter dock med hänsyn till det stora utbildningsbe­

hovet att vidareutbildning för erhållande av B-körkort eller särskilt behö­

Knngl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

sökas om ej formell övningskörning på artificiellt underlag kan genomföras.

Simulatorer förordas bl. a. av trafikmålskommittén. Kommittén

finner även att en med hänsyn till elevernas studieförmåga differentierad

utbildning bör övervägas. I avvägningen mellan teori och praktik har utred­

ningen underskattat den teoretiska undervisningen.

Motororganisationerna KAK, MHF och M ansluter sig i stort till målsätt­

ningen för förarutbildningen. Trafikreglernas innehåll är ett viktigt mo­

ment i utbildningen, men reglerna bör vara så språkligt utformade att de

är klara och entydiga. Vikten av att eleverna tränas i undanmanövrer vid

kritiska situationer framhålls. KAK föreslår att aspirant som fått körkort

utan att ha undervisats i mörker- eller halkkörning skall stimuleras att

snarast komplettera sitt kunnande i trafikskola eller i kurs anordnad av

motororganisationerna.

Utredningens allmänna påpekande av behovet att genom rationalise­

ringar motverka risken för kostnadsfördyring av undervisningen som en

följd av en höjd målsättning har föranlett några kommentarer. Automobil-

besiktningsmännens förening framhåller att utredningens förslag fördyrar

utbildningen. Kostnadssänkande rationaliseringar kan knappast påräknas

i fråga om mörker kör ningen. Denna måste som regel förläggas till tider,

då personalen har rätt till övertidsersättning.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund framhåller att förutsättningen för

kostnadssänkande rationaliseringar är att lagstiftning och tillsyn — i mot­

sats till vad som hittills i vissa fall varit förhållandet — inte lägger hinder

i vägen.

TCO framhåller det värdefulla i ökad rådgivning rörande förarens upp­

trädande vid akut olycksrisk, t. ex. i samband med olika fel på fordonet.

Utredningen har sökt att uppställa en närmare precisering av

målsättningen för förarutbildningen.

Beträffande kraven för fordonsklass A finner väg- och vattenbyggnads­

styrelsen skäl till viss erinran. Kravet på fordonskunskap har alltför vid­

sträckt omfattning. Det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika orga­

nen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter

i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Förste bilinspektören

i Stockholm finner att kravet på kunskap om fordonets konstruktion inte

är realistiskt.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund ifrågasätter om inte träning i mör­

ker- och halkkörning borde vara förutsättning för körkort för fordons­

klass B.

Svenska lokaltrafikföreningen anser att det krav på intyg om körning

under det senaste året som uppställts för fordonsklass B bör, som nu sker

när det gäller trafikkort, bortfalla om aspiranten på grund av särskild

utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller de svårigheter och olägen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

81

heter för yrkeschaufförer som kan uppstå vid återkallelse av körkort för

fordonsklass B och förordar dispens från kravet på ett års körvana under

det senaste året på fordon av fordonsklass A.

Förslaget till övergångsbestämmelser har berörts av

relativt få remissinstanser. Utbyte av nuvarande förarbevis anses i några

yttranden inte erforderligt. Statens biltrafiknämnd förordar att man låter

nuvarande bevis gälla tills vidare, dock med rätt att få dem utbytta. Stats­

kontoret godtar i och för sig motiven för ett utbyte men anser kostnaderna

—

0,8

milj. kr. enbart för själva förarbevisen — så stora att förslaget genom­

förande ifrågasätts. Länsstyrelsen i Örebro län finner att man beträffande

i gott stånd varande körkort kunde nöja sig med påstämpling eller perfo­

rering medan länsstyrelsen i Gävleborgs län i fråga om bilkörkort finner

syftet kunna nås genom att efter en viss övergångstid förklara dessa giltiga

endast i den omfattning, som gäller för de föreslagna körkorten för fordons­

klass A.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner utbytet inte i och för sig nöd­

vändigt men vill inte motsätta sig detta då en inventering av förarbeståndet,

en aktualisering av körkortsregistren och en utmönstring av inte legala

körkort synes önskvärda.

För att få en jämn frekvens i utbyten av körkort bör enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen den föreslagna

2

-årstiden utsträckas.

Beträffande tidsfristen för giltighet av nuvarande körkort förordar TCO

och länsstyrelsen i Älvsborgs län en förlängning till tre år. Överståthållar-

ämbetet och länsstyrelsen i Örebro län tror att utbytet kanske inte hinns

med på två år och att tiden därför bör förlängas. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordar att ansökningstiden tre månader förlängs till sex

månader.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig vid frågan om utbildning av de

yrkesförare som inte enligt förslaget har rätt att utan särskild prövning

få körkort för fordonsklass B. Styrelsen finner att utbildningskapaciteten

under övergångstiden behöver betydande extraresurser. Annars riskerar

man att bristen på förare kan leda till att en väsentlig del av nyttotrafiken

inställs. För att motverka svårigheterna bör den av utredningen föreslagna

kvalifikationstiden tre år sänkas till två år. KAK, MHF och M föreslår att

tiden sätts till ett år. Detta bör gälla även för det särskilda behörighets­

beviset för tyngre släpfordon. Svenska lasttrafikbilägarcförbundet och

Svenska omnibusägareförbundet ifrågasätter en reduktion av tiden till

två år. Förslaget om intyg angående körvana har mött viss kritik. Svenska

lastlrafikbilägareförbundet finner att viss skepsis erfarenhetsmässigt före­

ligger mot intygsgivning i dylika sammanhang. Länsstyrelsen i Örebro län

konstaterar svårigheten att rättvist bedöma sådana intyg medan länsstyrel­

sen i Norrbottens län anser att endast polismyndighet bör få utfärda in­

tygen.

6

—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

82

Utredningens synpunkter på förar utbildningens innehåll

delas helt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De överensstämmer med

styrelsens syn på utbildningen och styrelsen bär strävat att genomföra dem

inom den nuvarande utbildningen.

Ett flertal remissinstanser har uppehållit sig vid förslaget om en sam­

ordnad teoretisk och praktisk undervisning. Antomobilbesiktningsmännens

förening anser att det kommer att bli betydligt svårare att organisera kör-

utbildningen om föreslagen ordningsföljd för undervisningen skall iakttas.

Personal och bilar måste utnyttjas helt för att inte kostnaderna skall

stiga. Förste bilinspektören i Stockholm anför liknande synpunkter liksom

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. KAK och MHF framhåller att det

måste vara grundskolan som fostrar eleverna till trafikmedvetna med­

borgare. I trafikskolorna skall eleverna främst bibringas erforderlig kör-

skicklighet.

I fråga om förslaget till allmän kursplan understryker Folk­

rörelsernas trafikskoleförbund att tidsförhållandet mellan de olika ut-

bildningsskedena kan skapa problem som inte kan lösas utan en ytter­

ligare fördyring av körkortet.

Utredningen föreslår att förbudet mot övningskörning på mo­

torväg skall bibehållas. Här anmäler flera remissinstanser avvikande me­

ning. Sveriges bilskolors riksförbund och Trafikassistenternas förening

förordar att förbudet upphävs. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar

tillstånd till övningskörning i slutskedet av utbildningen. NTF framför

samma uppfattning med tillägg att bilen bör vara försedd med dubbel­

kommando.

TCO, MHF och M anser att förbudet inte bör gälla när körningen sker

i trafikskola.

KAK finner sig, på grund av angelägenheten av internationell enighet,

inte kunna förorda att förbudet avskaffas.

Medicinalstyrelsen yrkar att undervisningen även skall omfatta inverkan

av vissa mediciner.

Svenska röda korsets överstyrelse finner det motiverat att någon fråga

om åtgärder vid trafikolycka ingår även i teoriprovets skriftliga del. CUF

anser det naturligt att utbildning i olycksfallsvård ingår i den teoretiska

delen av undervisningen vid trafikskola.

För den grundläggande förar utbildningen föreslår

utredningen i princip samma former som nu. Remissinstanserna godtar i

allmänhet förslaget. Många anser det lämpligt att det allmänna i stigande

omfattning engagerar sig i förarutbildningen. Statens biltrafiknämnd fin­

ner dock ett bibehållande av de privata trafikskolorna tillfredsställande.

Domänstyrelsen anser det orealistiskt att tänka sig att frångå den privata

trafikskoleorganisationen. Liknande synpunkter framförs av trafilcmåls-

kommittén, SAF och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

84

samt — ifråga om utbildning för fordonsklass A — Biltrafikens yrkes-

nämnd. Väg- och vatienbyggnadsstyrelsen föreslår vid privatutbildning

anmälningsskyldighet till trafikmyndighetens lokala organ, som utfärdar

bevis härom att medföras vid körning. Beviset skall ange skyldigheten att

följa kursplan och föra utbildningskort.

Anmälan till polismyndighet föreslås av länsstyrelsen i Kronobergs län

och förste bilinspektören i Stockholm.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar att all utbildning förläggs till

trafikskolorna. Automobilbesiktningsmännens förening anser privatutbild­

ningen godtagbar endast när det gäller den grundläggande körtekniken.

Man bör därför överväga om inte privatelev skall genomgå viss komplette­

ringskurs i trafikskola.

Sveriges bilskolors riksförbund är tveksamt om privatutbildning bör

tillåtas men anser det vara ett oeftergivligt krav att läraren kan stanna

bilen. Anmälan till polisen bör föreskrivas.

NTF anser alt privatutbildning inte bör få förekomma för den viktiga

utbildningen av yrkesförare. Dock bör företag få utbilda förare, om de har

godkänd trafiklärare.

Åtskilliga remissinstanser föreslår att övningsbil vid privat utbildning

skall vara försedd med skylt eller annan markering som anger att övnings­

kur ning pågår.

Överbefälhavaren förutsätter att nu gällande bestämmelser om rätt att

i militär regi dels utbilda personal för körkortskompetens, dels verkställa

förarprov utvidgas att gälla även körkort för fordonsklass B och C.

Med hänsyn till konsekvenserna för krigsmakten är det nödvändigt med

minst ett års förvarningstid innan kraven på körkort för fordonsklasserna

B och C träder i kraft, så att tid finns för utbildning av instruktörer och

besiktningsmän utan att pågående militär utbildningsverksamhet störs.

Utredningens uttalande att det är följdriktigt och lämpligt att vidare­

utbildningen för högre förar kompetens meddelas inom

ramen för yrkesskolornas verksamhet har vunnit allmän anslutning bland

de remissinstanser som berört frågan.

Skolöverstyrelsen framhåller vikten av att yrkesutbildningen ges ökade

resurser för att utveckla och utöka förarutbildningen. SAF och Svenska

droskbilägareförbundet finner att statsmakternas aktiva medverkan i denna

strävan är ett starkt trafiksäkerhetsintresse.

Flera remissinstanser konkretiserar sitt yrkande om förstärkning av yr-

kesskoleundervisningen för bilförare till att på sikt gälla minst en yrkesskola

i varje län. Denna åsikt framföres av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Jön­

köpings län, SAF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Biltrafikens

yrkesnämnd samt av Svenska transportarbetareförbundet, som även ut­

talar att från förbundets synpunkt alla andra utbildningsvägar måste be­

traktas som provisorier och nödlösningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

på rätt sätt vidtas i nära anslutning till skadetillfället, kan få stor betydelse

för flertalet skadade och verka livsräddande. Enligt uppgift skulle sådana

åtgärder kunna rädda livet för ca

10

% av de skadade som nu avlider efter

trafikolyckor.

Vad utredningen anfört om förarutbildningens målsätt­

ning kan jag i huvudsak godta.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kraven på fordons-

kunskap för körkort för fordonsklass A funnit att dessa fått en alltför vid­

sträckt omfattning och att det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika

organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter

i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Jag delar denna upp­

fattning.

Jag har tidigare föreslagit annan indelning av förarbevisen än utredning­

en. De av utredningen för B-körkort uppställda kraven bör gälla för såväl

körkort för tung lastbil som körkort för buss.

Utredningen har föreslagit krav på intyg om viss körvana när förarprov

avser kvalificerat förarbevis. Jag anser att sådant intyg inte bör fordras om

sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antas besitta nödig er­

farenhet och körvana för förande av det fordon varom fråga är. Undantag

från intygsskyldigheten bör gälla också för den som efter återkallelse på nytt

söker få kvalificerat förarbevis.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om skärpning av de teoretiska

kunskapskraven för traktorkörkort.

Utredningen utgår från att genomförandet av de nya reglerna om kör-

kortsindelning kräver ett utbyte a v n u v arande kör- o c h t r a-

f i k k ort. En del remissinstanser ifrågasätter nödvändigheten av sådant

utbyte. För ett utbyte talar bl. a. att härigenom ernås en sedan länge önskad

inventering av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt

aktualisering av körkortsregistren. Tidpunkten för införandet av de nya

föreskrifterna om körkortsindelning och kompetenskrav är emellertid be­

roende av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om kör­

kortens utformning. Som jag tidigare anfört har jag erhållit bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig för att utreda dessa frågor. I avvaktan på resulta­

tet av denna utredning kan jag inte ta ställning till frågan om tidpunkten

för en körkortsreforms genomförande. När utredningen slutförts och be-

retts på sedvanligt sätt bör riksdagen föreläggas förslag till författnings­

ändringar som föranleds härav, liksom av mina principiella ställningstagan­

den i förevarande avsnitt av denna proposition.

De synpunkter som utredningen lagt på frågan om förarutbild­

ningens innehåll kan jag i huvudsak ansluta mig till.

Kursplan och anvisningar bör utformas så att den teoretiska och den

praktiska utbildningen samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligt

sätt. Självfallet bör inte tiden för övningskörning disponeras för sådan

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

88

trafikskolor även i några yrkesskolor. Det har framförts önskemål från

bl. a. de fackliga organisationernas sida om en utbyggnad av yrkesskole-

verksamheten på detta område. De ekonomiska konsekvenserna av en

sådan utbyggnad är emellertid inte klarlagda. Frågan får därför prövas i

vanlig ordning vid behandlingen av myndigheternas årliga begäran om

anslag.

Den av skilda organisationer, skolor m. fl. bedrivna fortbildnings-

verksamhet, som syftar till att öva upp, öka eller vidmakthålla föra­

rens färdigheter, är från trafiksäkerhetssynpunkt betydelsefull. Ett värde­

fullt arbete bl. a. på frivillig basis pågår på detta område. Detta arbete bör

fortgå och vidareutvecklas. Jag finner det angeläget att trafiksäkerhetsver-

ket står till tjänst med råd och anvisningar för att främja en lämplig upp­

läggning av fortbildningsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Förarprov

Bilförarutredningen

Nuvarande förhållanden rörande förarprövningen är enligt utredningen

inte fullt tillfredsställande. Utredningen redovisar bl. a. att av väg- och

vattenbyggnadstyrelsen utfärdade anvisningar att tillämpas av bilinspek­

tören vid körkorts- och trafikkortsprov är knapphändigt utformade, att kör­

kortsproven varierat starkt i svårighetsgrad bl. a. till följd av att en och

samma prestation bedömts olika av olika förrättningsmän och att färdig-

utbildade elever i många fall inte kunnat beredas tillfälle till uppkörning

inom rimlig tid.

För att komma tillrätta med problemen har man enligt utredningen att

välja mellan två olika former för avläggande av förarprov.

Det första alternativet innebär att man även i fortsättningen låter all

förarprövning omhänderhas av offentlig myndighet — den av utredning­

en föreslagna tillsynsmyndigheten, som förutsätts överta bilinspektionens

åligganden i fråga om trafikskoleväsendet — men att denna myndighet till­

förs, förutom de nuvarande bilinspektörerna, en kraftig personalförstärk­

ning.

Det andra alternativet innebär att trafikskolorna — ävensom yrkessko­

lorna — ges rätt att verkställa vissa förarprov.

Trafikskola skulle enligt detta alternativ efter särskild prövning kunna

meddelas tillstånd att på eget ansvar examinera sådana aspiranter på kör­

kort för fordonsklasserna A och C som erhållit sin förarutbildning i skolan.

Motsvarande examinationsrätt skulle tillkomma yrkesskolorna med av­

seende på den yrkesförarutbildning, som enligt i annat sammanhang fram­

lagt förslag skall kunna förläggas till sådana skolor. Detta alternativ skapar

enligt utredningen goda betingelser för en uppdelning av förarprovet på ett

antal delprov, vilka kan fullgöras vid olika tidpunkter under utbildningen.

Enligt utredningens mening skulle förarprovet i trafikskola och yrkes­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat anvisningar om förfarandet vid förar-

prov in. in. Anvisningarna hänför sig till ett skriftligt teoriprov, ett muntligt

förhör och ett lcörprov.

Enligt utredningen skall förarprovet vara en garanti för att fordons-

förarna på våra gator och vägar uppfyller av samhället uppställda krav i

fråga om kunskaper om trafikregler, körfärdighet in. m. Utredningen är för

sin del övertygad om att öppnandet av möjligheten att låta trafikskolorna

verkställa den slutliga kontrollen av sina elever har betydande fördelar.

Emellertid bör åtskilligt kunna göras för att även provet inför tjänste­

man vid tillsynsmyndigheten skall bli säkrare samt mera utslagsgivande

och objektivt än vad det är i dag. Utredningen framhåller särskilt en utök­

ning av den tid som förarprövaren har körkortsaspiranten under observa­

tion och ett mera konkret innehåll i anvisningarna rörande förarproven

samt erinrar tillika om sitt förslag till förbättrad utbildning av trafikskole-

personalen och tillsynsmyndighetens personal.

För rätt att föra fordon, tillhörande de av utredningen föreslagna fordons-

klasserna, har uppställts olika fordringar, varav enligt utredningen följer

att proven för de skilda förarbevisen måste variera i svårighetsgrad. Enligt

utredningens mening är vidare ofrånkomligt att ge provet för den privatut-

bildade en annan utformning och ett annat innehåll än för sökande, som

genomgått utbildning i trafikskola.

Utredningen behandlar först prov med trafikskolentbildad körkortsaspi-

rant och börjar med fordonsklass A (personbil och lätt lastbil). Om det

skriftliga förhör som ingår i det teoretiska provet äger rum inför tjänste­

man vid tillsynsmyndigheten bör det ges ungefär samma utformning och

innehåll som det prov som f. n. avläggs inför bilinspektör. Bedömningen av

sökandens kunskaper bör även ske efter samma principer som f. n. Samma

principer för bedömning bör gälla då prövningen sker i trafikskola. Detta

skriftliga prov, som inte anses böra uppdelas, föreslås äga rum då den grund­

läggande utbildningen i trafikskolan är avslutad.

Beträffande det muntliga provet säger sig utredningen i stort kunna ansluta

sig till de principer för genomförandet, som väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen angivit i sina anvisningar till bilinspektionen. En översyn av anvisning­

arna är emellertid nödvändig med hänsyn till de av utredningen rekommen­

derade skärpta kraven på förarutbildningen samt på grund av den föreslagna

ändrade körkortsindelningen.

Om det muntliga förhöret äger rum inför tjänsteman vid tillsynsmyn­

digheten bör det ske efter samma principer, som nu gäller vid prov inför

bilinspektör. Den nu anslagna tiden, 20—30 minuter för åtta elever, är

emellertid för knappt tillmätt. Utredningen anser erforderligt med en utök­

ning av tiden till 45 minuter för fem aspiranter. För att bedömningen av

aspiranterna skall bli så likformig som möjligt bör förarprövaren föra pro­

92

sådan anteckning på körkort, som berättigar till yrkesmässig personbeford­

ran med fordon tillhörande fordonsklass A. Utredningen konstaterar att

kravet på taxiförarna är detsamma som för sökande av körkort för tung

lastbil och buss varför provet för ifrågavarande aspiranter bör få en ut­

formning och ett innehåll, som nära ansluter till vad som gäller beträffande

sistnämnda slag av körkort. Självfallet skall emellertid körprovet för den

blivande taxiföraren ske med personbil.

För erhållande av sådan anteckning på körkort som berättigar till förande

av fordon, vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500

kg, bör den teoretiska delen av provet ha ett innehåll, som nära ankny­

ter till motsvarande prov för sökande av körkort för tung lastbil och

buss. Aspiranten skall ha klart för sig, vilka olycksrisker som kan uppstå

om fel uppkommer i släpfordonets bromssystem, kopplingsanordning, fjäd­

rar etc. Vid det muntliga förhöret bör sökanden kunna redogöra för de

särskilda riskmoment, som alltid är förenade med körning av en fordons-

kombination. Vid det praktiska provet, som bör ha en längd av omkring

15 minuter, bör särskild vikt fästas vid aspirantens förmåga att under olika

trafik- och vägförhållanden på ett säkert sätt manövrera en fordonskom-

bination.

Den blivande lastbils- eller bussföraren skall enligt utredningens förslag

kunna erhålla sin utbildning i yrkesskola och också under vissa förutsätt­

ningar kunna få avlägga prov för B-körkort vid sådan skola. Prövningen

av yrkesskoleutbildad körkortsaspirant bör i vad avser såväl den teoretiska

som den praktiska delen ske efter samma principer, som föreslagits gälla

för i trafikskola förrättat prov avseende fordonsklass A. Tillsynsmyndig­

heten bör samråda med skolöverstyrelsen vid den närmare utformningen av

riktlinjerna för provet för B-körkort.

Utredningen har vidare räknat med att någon jämkning inte skall ske

beträffande nu gällande ordning för förarutbildning i militär regi och

provtagning inför militär besiktningsman. Erforderliga föreskrifter och

riktlinjer för provens genomförande torde få utfärdas av tillsynsmyndig­

heten i samråd med vederbörliga militära myndigheter.

Enligt vad utredningen föreslagit kommer prov med privatntbitdad kör­

kortsaspirant att utföras av tjänsteman vid tillsynsmyndigheten. Provet

bör i princip ha samma utformning och innehåll som provet för den i trafik­

skola utbildade eleven. Såväl det muntliga förhöret som körprovet föreslås

emellertid bli mera ingående. Enligt utredningen bör sålunda sökanden vid

det muntliga förhöret prövas under en tid av åtminstone 15 minuter och

körprovet utsträckas till minst 45 minuter.

Yttranden

Den av utredningen framförda kritiken mot nuvarande ordning under­

stryks helt eller i vissa delar av flera remissinstanser.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

93

De långa väntetiderna har enligt MHF haft den konsekvensen att eleverna

vid val mellan olika trafikskolor främst intresserat sig för inom vilken tid

skolorna kunnat utlova körkortsprov medan kvaliteten på undervisningen

kommit i andra hand. Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen anför dock att

långa väntetider för körkortsaspiranter, som anmält sig till förarprov, efter

bilinspektionens omorganisation den 1 januari 1965 förekommer endast i

undantagsfall på enstaka orter, beroende på vakanser och temporära för­

hinder. Även anmärkningen om subj ektiv bedömning torde tillhöra en svun­

nen tid eftersom styrelsen gjort stora ansträngningar för att få enhetlighet

och tillförlitlighet i bedömningen.

Även Automobilbesiktningsmännens förening bemöter kritiken om pro­

vens varierande svårighetsgrad och oenhetliga bedömning men finner ut­

redningens förslag innebära betydande förbättringar.

Utredningens förslag om ett grundligare förarprov tillstyrks

av NTF, TCO och Svenska transportarbetareförbundet samt av M.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund understryker starkt skälen för en

förlängd provtid.

Synpunkter angående förslaget att tillägga trafikskolor

och yrkesskolor rätt att verkställa förarprov har fram­

förts av nästan samtliga remissinstanser.

Tillstyrkande av förslaget i vad det avser trafikskolor föreligger

från poststyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands

län, Motorbranschens riksförbund och Näringslivets trafikdelegation. TCO

och Svenska transportarbetareförbundet förordar att alla trafikskolor ges

examensrätt.

Tveksamhet av varierande styrka mot förslaget framförs av ett flertal

remissinstanser, bl. a. ett tiotal länsstyrelser samt SAF, Folkrörelsernas tra­

fikskoleförbund, Sveriges läkarförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska droskbilägareförbundet och LO.

Sveriges bilskolors riksförbund finner det mera tilltalande att prövningen

även i framtiden utförs av personer utan anknytning till trafikskolorna.

LO anser i princip att examensrätten liksom förarutbildningen på längre

sikt bör utövas i allmän regi men med hänsyn till av utredningen anförda

skäl vill organisationen inte motsätta sig förslaget.

Statskontoret förordar försöksverksamhet.

Direkt avstyrkande föreligger bl. a. från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som åberopar risken för att ekonomiska intressen — såväl hos trafikskolan

som hos eleven -— kan inverka på proven. Den hårda konkurrensen kan

medföra att man frestas att göra trafikskolan populär genom lägre ford­

ringar. Nu gäller som riktpunkt för utbildningen de krav som bilinspek­

tionen uppställer för godkänt prov. Om denna riktpunkt bortfaller talar

starka skäl för att kraven i utbildningen kommer att sjunka.

Styrelsen finner det bli en svår avvägningsfråga vil ka skolor som skall

94

få tillstånd. Ännu besvärligare blir det att besluta om återkallande av ett

tillstånd. För konkurrensen måste examinationsrätten få avgörande bety­

delse. Styrelsen har vidare svårt att inse att enhetligheten i bedömningen

kan bli större om examinationsrätten sprids enligt förslaget.

Beroendeställningen till eleverna åberopas även av rikspolisstyrelsen, som

bestämt avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i likhet med tre andra länsstyrelser

bestämt avstyrker förslaget, finner det principiellt betänkligt att ge företag,

som drivs kommersiellt i vinstsyfte, uppgifter som skall fullgöras under

ämbetsansvar.

Avstyrkande föreligger även från NTF, Försvarets motorklubb, KAK och

M samt Automobilbesiktningsmännens förening och Biltrafikens yrkes-

nämnd. Motiveringen härför ansluter sig nära till de tidigare anförda.

Vad härefter angår förslaget om prövningsrätt för yrkesskolor är

remissinstanserna tämligen genomgående positiva. Direkta avstyrkanden

föreligger endast från rikspolisstyrelsen, KAK och Trafikassistenternas

förening.

Remissinstanser som tillstyrker eller inte vill motsätta sig detta förslag är

poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, domän­

styrelsen, TCO, SAF, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska transporiar-

betareförbundet, MHF, Svenska lasttrafikbilågareförbundet, Svenska drosk-

bilägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd. Av framförda motiveringar

kan anföras att man inte finner invändningarna mot trafikskolornas exa-

Imensrätt gälla för yrkesskolorna samt att yrkesskolorna redan nu har

vana vid elevprov.

Skolöverstyrelsen förordar att, om yrkesskolorna skall sköta även annan

förarutbildning än för fordonsklass B, skolorna även får examensrätt för

sålunda utbildade. Svenska lokaltrafikföreningen utgår från att den vid

flera av de stora trafikföretagen befintliga, ofta mycket omfattande utbild­

ningen av bussförare skall anses motsvara yrkesskola.

Frågan om förarprovets närmare utformning berörs av

ett fåtal remissinstanser, vilka i allmänhet tillstyrker utredningens förslag.

Dock uttalar Trafikassistenternas förening att fastare former för förar-

provet inte är nödvändiga. De nuvarande formerna ger ett gott underlag

för bedömningen. Däremot krävs förlängning av provtiden.

Automobilbesiktningsmännens förening finner de föreslagna provtiderna

tillräckliga medan Folkrörelsernas trafikskoleförbund inte tror att lands-

vägskörningen kan rymmas inom föreslagna 25—30 minuter utan att pro­

vet bör utsträckas till minst 45 minuter. Förbundet framlägger en egen

förarprovsplan som anses sammanföra likartade provmoment mera logiskt

än utredningens.

NTF och FP 11 kräver praktiskt prov även för traktorförare. Skolöver­

styrelsen finner det otillfredsställande att inte uppställa krav på att aspi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Personalutbildning

Bilförarutredningen

Utredningen konstaterar att en förbättrad förarutbildning kräver en höjd

utbildning sstandard främst för trafikskolepersonal och de tjänstemän inom

tillsynsmyndigheten som skall utöva utbildningskontroll och verkställa fö­

rarprövning. Samma krav måste ställas på trafikutbildningspersonal inom

yrkesskoleväsendet och krigsmakten. Viss särskild utbildning erfordras även

för den personal som skall handa arbetsinspektion. Även för polispersonal

och lärare inom det allmänna skolväsendet tillkommer nya utbildningsbe­

hov.

Enligt gällande ordning skall i körskola finnas en för utbildningsarbetet

i dess helhet ansvarig föreståndare samt vanligen en eller flera lärare med

kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning. Uppsikt över

övningskörning vid körskola får, förutom av föreståndare och lärare, utövas

endast av instruktör. Föreståndare, lärare och instruktör skall vara god­

kända av länsstyrelse efter prov inför bilinspektör och viss ytterligare lämp­

lighetsprövning.

Nuvarande utbildning av föreståndare och lärare är övervägande koncen­

trerad till ett fåtal platser. Vid Trafildärarinstitutet i Lidingö, som drivs i

privat regi, utbildas såväl lärare som föreståndare från hela landet. Körun-

dervisning förekommer inte. Göteborgs trafikinstitut drivs av en ekonomisk

förening med körskolor som medlemmar och utbildar lärare från hela lan­

det. I Malmö anordnar Tjänstemännens bildningsverksamhet i samarbete

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska handelstj änstemanna-

förbundet kurser för körskollärare som står öppna för instruktörer med

minst ett års praktik. Slutligen anordnar Sveriges bilskolors riksförbund

vissa kurser av fortbildningskaraktär.

Utbildning av körskoleinstruktörer sker dels genom i Sveriges bilskolors

riksförbunds regi anordnad utbildning i Uppsala, Lund och Göteborg, dels

vid Göteborgs trafikinstitut, dels av Folkrörelsernas trafikskoleförbund och

dels av olika körskolor.

Utredningen konstaterar att den nuvarande utbildningen av körskoleper-

sonal på intet sätt är samordnad. Utbildningen saknar enhetlighet och torde

i vissa avseenden vara av otillfredsställande kvalitet. Utredningen finner

nödvändigt med radikala grepp för att råda bot på nuvarande förhållanden.

Hos statens bilinspektion finns anställda bilinspektörer och trafikassisten­

ter, av vilka assistenterna i princip avses endast för utbildnings- och prov­

verksamhet medan bilinspektörerna också har hand om de tekniska uppgif­

ter som åvilar bilinspektionen. För bilinspektörerna gäller därför vissa be­

hörighetskrav som inte har någon motsvarighet för assistenterna. Bilinspek-

tionspersonalen utbildas i bilinspektionens egen regi. Viss vidareutbildning

finns anordnad.

Utredningen har sökt beräkna utbildningsbehovet om dess förslag rörande

förarutbildningen godtas.

Det årliga nyutbildningsbehovet av trafiklärare uppskattas till 200 per­

soner. Härtill kommer ett årligt nyutbildningsbehov av utbildningsledare

om 50 personer.

Vidareutbildning vid särskilda fortbildningskurser för att ta del av nyhe­

ter inom trafiksäkerhets- och trafikutbildningsområdet bör ske åtminstone

en gång vart femte år. Trafikskolepersonal till ett antal av ca 400 (100 tra-

fikskolechefer och utbildningsledare samt 300 lärare) per år beräknas ge­

nomgå sådana kurser.

Trafikmyndighetens personalbehov för utbildningskontroll och förarpröv-

ningsverksamhet beräknas under de två första åren till ca 100 tjänstemän

och utbildningsbehovet till 5—10 personer.

Fortbildningskurser för trafikmyndighetens personal bör anordnas så att

personalen kan genomgå sådana kurser vart tredje år. Kurserna bör därige­

nom omfatta 25—30 tjänstemän årligen.

Målsättningen för utbildningen behandlas utförligt av utredningen, som

ingående redovisar kraven på de olika personalkategorierna bl. a. beträffan­

de undervisningsförmåga, körskicklighet, fordonskunskap, författningskän­

nedom samt sinnesnärvaro och omdöme.

Vid sina överväganden om olika former för utbildningens genomförande

stannar utredningen för utbildning i statlig regi genom ett under trafik­

myndigheten lydande organ.

Utbildningsverksamheten kan sägas innefatta tre uppgifter, nämligen

ledning och planering, undervisning samt utbildningskontroll. Härvidlag

har utredningen övervägt olika alternativ och förordar en uppdelning av

uppgiftsfunktionerna så att ledning och planering inordnas i trafikmyn­

dighetens centralförvaltning, den undervisande verksamheten förläggs till

en särskilt upprättad utbildningsanstalt och utbildningskontrollen i prin­

cip anförtros trafikmyndighetens regionala organisation.

Utredningen föreslår att trafiklärarutbildningen fördelas på tre region­

skolor (i södra, mellersta och norra Sverige) och att i princip all övrig

utbildningsverksamhet koncentreras till en central utbildningsanstalt.

Den centrala utbildningen bör bedrivas vid en särskilt organiserad, i tra­

fikläroanstalten ingående skola. De tre regionskolorna bör utgöras av i tra­

fikläroanstalten ingående, till yrkespedagogiska institut anknutna avdel­

ningar. Dessa skall, såvitt angår själva utbildningen, vara underställda tra­

fikmyndigheten, medan däremot instituten i princip skall svara för det för-

valtningsmässiga, det praktiska genomförandet av undervisningen, anskaf­

fandet av lärarkrafter, administration m. m.

Utbildningsbehovet per skola och år beräknar utredningen till ca 70 ele­

ver i grundutbildning och 150 elever i vidareutbildning.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

97

98

Den tekniska utbildningen av trafikinspektionspersonalen föreslår utred­

ningen förlagd till AB Svensk Bilprovnings utbildningsanstalt.

Utredningen föreslår att utbildningsorganisationen benämnes statens tra­

fikläroanstalt, den centrala enheten högre trafikläroanstalten och region­

skolorna södra, mellersta och norra trafikläroanstalten.

Beträffande utbildningens uppläggning och innehåll inskränker utred­

ningen sina överväganden till att avse frågor rörande trafikskolepersonal

och trafikinspektionspersonal eller alltså utbildningsledare och trafiklärare

samt trafikskoleinspektörer och förarprövare.

För tillträde till grundläggande utbildning uppställer utredningen krav

på genomgång av 9-årig grundskola samt innehav av A-körkort.

Utbildningen börjar med en 15 veckor lång grundläggande kurs gemen­

sam för trafikskolepersonal och trafikinspektionspersonal. Utbildningen ger

kompetens som trafiklärare.

Den som godkänts i den grundläggande utbildningen äger efter en prak­

tiktid om minst ett år söka till fortsatt utbildning för kompetens som

förarprövare. Denna utbildning föreslås omfatta sju veckor och är likaså

gemensam för båda personalkategorierna.

Efter förarprövarutbildningen bör utbildningen differentieras i en linje

för högre trafikskolepersonal och en linje för högre trafikinspektionsperso­

nal. För båda linjerna bör som villkor för tillträde gälla en praktiktid om

minst ett år antingen som förarprövare eller som trafiklärare vid trafikskola.

För den kurs som leder till kompetens som utbildningsledare föreslår ut­

redningen en kurstid av sex veckor. För kompetens som trafikskoleinspek-

tör föreslås en kurs om åtta veckor.

Utredningen redovisar detaljerat kursernas närmare uppläggning.

Den föreslagna utbildningen tar sikte på den som framdeles avser att söka

anställning vid trafikskola. Uppenbarligen måste förutsättas att huvudde­

len av de skolor som nu finns kommer att övergå till att utöva trafikskole-

verksamhet i de former som utredningen åsyftar. Det är inte rimligt att som

villkor uppställa att den anställda körskolepersonalen för behörighet att

fungera som utbildningsledare och trafiklärare genomgår fullständig utbild­

ning härför enligt utredningens förslag. Utredningen föreslår särskilda över-

gångsanordningar för nu anställd körskolepersonal. Den som vid viss tid­

punkt är godkänd som föreståndare eller instruktör vid körskola bör efter

godkänd genomgång av kompletteringskurs förklaras behörig som utbild­

ningsledare respektive trafiklärare. Någon motsvarande anordning anses-

däremot inte erforderlig för nu godkända körskolelärare.

Den kurs som syftar till behörighet som dispenserad utbildningsledare bör

omfatta ca fyra veckor.

För tillträde till den kurs som syftar till behörighet som dispenserad tra­

fiklärare föreslår utredningen krav på att vederbörande godkänts vid sär­

skilda urvalsprov. Totala antalet instruktörer som kan ifrågakomma för

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

100

get om utbildning av trafikskolornas personal men tillägger följande. Perso­

nalen skall ha såväl teoretisk som praktisk kompetens. Teoretiska kunska­

per bör enligt utredningen meddelas inte bara i lektionssalen utan också

under körutbildningen. Detta bör enligt styrelsen förstås så att den prak­

tiska utbildningen i bilen skall kunna anknytas till den teoretiska undervis­

ning eleven tidigare erhållit. Det får inte vara fråga om att i bilen hålla en

föreläsning, som bättre kan ges i lektionssalen. Följden blir att det även i

fortsättningen kommer att finnas en grupp utbildare som huvudsakligen

ger praktisk undervisning i bilen. Därför kan ifrågasättas om båda katego­

rierna skall behöva ha samma utbildning. Detta kan få konsekvenser i löne-

liänseende med ökade kostnader för eleverna. Även rekryteringssvårigheter

kan uppstå. Bland de för yrket intresserade håller många inte måttet i vad

avser förmåga att föreläsa men har goda förutsättningar att utöva praktisk

undervisning. Liknande synpunkter framförs av domänstyrelsen samt av

Folkrörelsernas trafikskoleförbund, som understryker att den höjda mål­

sättningen inte kan nås utan en fördyring av körkortet.

Målsättningen är enligt statens trafiksäkerhetsråd i vissa avseen­

den väsentligt högre ställd än vad som är rimligt med hänsyn till den tid

som står till förfogande.

Förslaget att staten skall omhänderha utbild­

ningen tillstyrks av Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Enligt statskon­

toret kan i och för sig synas naturligt att staten har ansvaret för utbildning­

en. Å andra sidan bör beaktas att kostnaderna härför blir inte obetydliga.

Utredningen har inte redovisat några synpunkter som gör det möjligt att

säkert bedöma, om inte nuvarande utbildning, som är grundad på både stat­

liga och privata insatser, kan anpassas till de uppställda kraven.

Sveriges bilskolors riksförbund anmäler betänkligheter mot förslaget.

Elevtillströmningen växlar starkt och situationer kan uppstå då utbildnings­

kapaciteten hos den statliga myndigheten blir otillräcklig. Bl. a. i sådana

fall bör det finnas möjlighet att låta utbildning ombesörjas av trafikskolor.

Beträffande utbildningsorganisationen i stort tillstyr­

ker skolöverstyrelsen visserligen förläggning av utbildningen av trafiklärare

till befintliga yrkespedagogiska institut men avstyrker att utbildningen där

skall ske vid särskilda avdelningar direkt underställda trafikmyndigheten.

Det synes helt opåkallat att lägga ansvaret för denna kvantitativt jämförel­

sevis blygsamma lärarutbildning på annan myndighet än skolöverstyrelsen

och därmed bryta en av statsmakterna angiven strävan att till överstyrelsen

koncentrera ledningen för all yrkesskoleutbildning med tillhörande lärarut­

bildning. Även förarprövarutbildningen, som måste anses vara en med tra­

fiklärarutbildningen starkt integrerad vidareutbildning, bör ledas av över­

styrelsen och ske vid samma institut. Också utbildningen av utbildningsle­

dare är övervägande pedagogisk och bör ske antingen vid nämnda institut

eller under ledning av överstyrelsens fortbildningsinstitut. Utbildningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ning finns inte att frångå den nuvarande personalindelningen vid skolorna.

Som instruktörer bör godtas personer med praktiskt utbildningshandlag.

Domänstijrelsen delar uppfattningen om en automatisk behörighet för in­

struktörer med viss tids erfarenhet.

Beträffande provet för instruktörer uttalar Folkrörelsernas trafikskole-

förbund att detta kan leda till att en arbetstagare, som länge oklanderligt

skött ett arbete, kan komma att uteslutas från sitt yrke eller bli utpekad

som den som inte klarade det näst sista provet. Förbundet förutsätter att

förslaget allmänt avvisas. I stället bör instruktörerna erbjudas att utan test­

ning och av fri vilja få genomgå antingen en kurs, som leder fram till

dispens som trafikskolelärare med full kompetens eller till dispens som

trafikskolelärare med begränsad kompetens. I detta sammanhang uttalar

förbundet även att det är självklart att tillsynsmyndighetens personal skall

genomgå en grundlig kompletterande utbildning.

TCO understryker kraftigt behovet av ekonomiskt stöd åt eleverna i kom-

pletteringskurserna och hänvisar till de bidrag som arbetsmarknadsstyrel­

sen ger i sin omskolningsverksamliet liksom till möjlighet att i vissa fall få

ersättning från arbetslöshetskassa under kurstid. Folkrörelsernas trafik-

skoleförbund finner det inte rimligt att helt övervältra omställningskostna-

derna på några årgångar körkortsaspiranter och därför bör samhället ikläda

sig övergångskostnaderna för bättre trafikutbildning i framtiden.

Svenska kommunalarbetareförbundet konstaterar att kostnaderna för ut­

bildning av lärare och instruktörer kommer att åvila staten. Dessa tjänst­

gör sedan vid privata skolor. Därigenom kommer de privata företagarna att

dra nytta av de kostnader för utbildning som bestrids av allmänna medel.

Det är mer rimligt att man har skolor i allmän regi.

Departementschefen

En bättre och mera enhetlig utbildning är angelägen särskilt för trafik­

skolornas personal. Utbildningen av denna personal bedrivs nu i huvudsak

i privat regi och är inte samordnad. Utbildningsstandarden behöver för­

bättras.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet föreslår jag att

utbildning av trafikpersonal etableras i det allmännas regi. Jag kan dock

inte förorda utredningens förslag om särskild trafikläroanstalt. Den grund­

läggande utbildningen av trafikskolornas personal företer inte några prin­

cipiella skillnader i förhållande till den yrkesutbildning som sker inom

det allmänna skolväsendets ram. En medveten strävan under senare år har

varit att dit förlägga all yrkesutbildning som inte har så speciell karaktär

att den bedömts med bättre resultat kunna bedrivas av statliga myndigheter

eller andra organ. Jag finner det sålunda lämpligt att grundutbildningen av

trafikskolepersonalen förläggs till yrkesskolorna. Utbildningen skall syfta

104

med ca 1 500 instruktörer soin deltagare. Kompletteringsutbildningen torde

kunna organiseras som fyraveckorskurser.

Först efter en tid blir det möjligt att som kompetenskrav på trafikskole-

personalen uppställa godkänd genomgång av förevarande kurs. Den före­

slagna utbildningen får ses som ett första steg på vägen mot detta mål.

Utredningen har även föreslagit viss utbildning som syftar till kompe­

tens som utbildningsledare. Beträffande sådan vidareutbildning av trafik-

skolepersonal bör det uppdragas åt skolöverstyrelsen att efter samråd med

trafiksäkerhetsverket avge förslag.

Vad slutligen gäller erforderlig utbildning av trafiksäkerhetsverkets per­

sonal torde denna liksom hittills kunna bedrivas som intern verksutbild-

ning. Inom ramen för den organisation jag föreslår för det nya trafiksäker­

hetsverket bör det vara möjligt att meddela en utbildning som leder till

en inte oväsentlig höjning av nivån för kunskaper och färdigheter.

Vid bifall till mitt förslag om trafikskoleutbildning uppkommer ett ökat

medelsbehov för skolöverstyrelsen.

För utbildning av trafikskolepersonal beräknar jag 1 600 000 kr. avseende

lärararvoden, studiemateriel m. m. Jag förordar att på riksstaten under sjät­

te huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av 1 600 000

kr., kallat Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal. Av prak­

tiska skäl bör emellertid dessa kostnader bestridas från för ändamålet ifrå-

gakommande anslag, dvs. Bidrag till driften av kommunala gymnasiala sko­

lor samt Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet in. m. Dessa anslag

kommer härigenom att belastas med högre belopp än som beräknats i stats­

verkspropositionen. Det av mig här förordade anslaget kommer i fråga om

dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.

Anslaget bör avräknas mot automobilslcattemedlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Körkortsrcgistrcring

Bilförarulredningen

Enligt gällande föreskrifter skall körkort registreras vid respektive läns­

styrelser. Registerorganisationen är sålunda spridd på 25 olika håll. Verk­

samheten kännetecknas av åtskilliga brister. Utredningen sammanfattar

dessa på följande sätt.

Det kan inte utan avsevärd omgång fastställas om en person har körkort

och hos vilken länsstyrelse innehavet är registrerat. Registren är redan nu

och blir alltmer inaktuella. De upptar exempelvis avlidna personer. Namn­

byten och adressförändringar anmäls inte. Registren upptar vidare kör-

kortsinnehav, som inte utnyttjas på grund av sjukdom, ålder m. m. De av­

speglar heller inte körkortsinnehaven länsvis, eftersom flyttningar i regel

inte föranleder ny registrering. För körkortsinnehav från tiden före den 1

106

Utredningens förslag om datakontorsregistrering har mött invändningar

från vissa remissinstanser som finner övervägande fördelar förknippade

med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av

frågan.

Jag har vid mina överväganden funnit åtskilliga skäl tala för en prövning

av frågan med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvalt­

ningen pågår f. n. omläggning till eller utreds förutsättningarna för omlägg­

ning till central registrering med utnyttjande av ADB-system. Detta gäller

bl. a. fordonsregistreringen. Väntade reformer på länsförvaltningens om­

råde kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på

vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrågan. För prövning av

utredningens förslag beträffande körkortsregistreringen erfordras under

alla förhållanden vissa ytterligare utredningar om arbetsrutiner, register­

akternas uppläggning och innehåll, kostnader m. in. Jag har tidigare i dag

erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för förnyad prövning av

registerfrågan och i samband därmed även frågan om körkortens utform­

ning. I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven

sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på

registret anges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda

på om en person har körkort och vilken länsstyrelse som utfärdat det­

samma. Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även läns­

styrelser, åklagare, domstolar, nykterhets- och socialvårdsorgan in. m.

Utredningen bör pröva om och i vilken omfattning ADB-teknik bör an­

vändas och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration

mellan körkortsregistret och andra register. Av vikt är att utredningen be­

lyser hur samverkan skall ske mellan körkortsregistret och länsstyrelserna.

Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera så­

dana brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har körkort

föranleder anteckning i körkortsregistret.

Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmanna­

skap och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och

bemanning för detsamma. Vägar för rapportutväxling mellan registret och

uppgiftslämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångs­

punkten bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan

att kravet på aktualitet hos registret eftersätts.

Trafikundervisningen i skolan

Bilförarutredningen

Trafikundervisning skall meddelas i alla skolor under skolöverstyrelsens

inseende i den omfattning och enligt de grunder som anges i Kungl. Maj :ts

cirkulär den 17 april 1959. Efter redovisning av cirkulärets innehåll samt

läroplaner, anvisningar m. m. för de olika skolformerna konstaterar ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

108

det vara särskilt lämpligt att behandla exempelvis sådana moment som

trafikpsykologi, alkohol och olyckor samt ansvarsfrågor och liknande. Ny­

heter i trafiklagstiftningen måste särskilt uppmärksammas.

Utredningen framhåller att redovisade trafikundervisningsmoment in­

gående i olika ämnen bör på lämpligt sätt inarbetas i avsnitten »anvisningar

och kommentarer» samt i »förslag till disposition av en studieplan» för

resp. ämnen och årskurser i läroplan för grundskolan. Det är också ange­

läget att lärarhandledningen i trafikundervisning (skolöverstyrelsens skrift­

serie nr 8) omarbetas så att den ansluter till nämnda undervisningsmoment.

Utredningen tar även upp frågan om tiden för trafikundervisningen. I

grundskolan omfattar denna undervisning i varje klass 5—7 lektioner och

två halva friluftsdagar per termin samt ges därutöver i lämplig omfattning

i anslutning till vissa ämnen. I årskurs 8 är dock under den ena terminen

trafikundervisningen på friluftsdagarna utbytt mot en sammanhängande

kurs i trafikkunskap omfattande tolv lektioner.

Utredningen anser att den för trafikundervisning i grundskolan nu an­

slagna tiden bör vara tillfyllest om tiden utnyttjas effektivt och den av

utredningen föreslagna planeringen och samordningen kommer till stånd.

I olika gymnasiala skolor bör trafikfrågorna behandlas i samband med

undervisningen inom respektive ämnen. Vissa delar av trafikundervisning­

en på detta stadium kan med fördel ges på »timmar till förfogande». Hu­

vudläraren i samhällskunskap eller annan för uppgiften särskilt intresserad

och lämplig lärare bör svara för att en tidsmässig samordning av de till

olika ämnen hörande trafikundervisningsmomenten kommer till stånd.

Då det är synnerligen angeläget att alla åtgärder vidtas som kan stärka

och ge stadga åt trafikundervisningen samt medverka till att den bedrivs

under varje årskurs, bör enligt utredningen föreskrifter om betygsanteck-

ning utfärdas. Särskilda trafikantprov till ledning för bedömning av elever­

nas kunskaper och färdigheter bör utarbetas centralt för årskurserna 3, 6

och 9 och, i likhet med nuvarande standardprov, ställas till lärarnas förfo­

gande. Provet för årskurs 3 bör i huvudsak avse uppträdandet som gång­

trafikant, för årskurs 6 färdigheter som cykeltrafikant och därtill hörande

allmänt trafikkunnande samt för årskurs 9 teoretiska kunskaper motsva­

rande vad som krävs för erhållande av körkort. De elever som med till­

fredsställande resultat genomgått prov får således anteckning därom i res­

pektive termins- och slutbetyg. Särskilda krav på utformningen av trafi­

kantprovet i årskurs 9 ställs. De elever som klarar detta prov skulle en­

ligt utredningens förslag få rätt att påbörja förarutbildning i trafikskola

vid fyllda 17 år. Elever som inte med tillfredsställande resultat genomgått

fastställda prov men deltagit i trafikundervisningen får anteckning om del­

tagandet på vårterminsbetygen. Även eleverna i årskurserna 2, 4, 5, 7 och 8

bör erhålla sådan anteckning på respektive vårterminsbetyg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

no

En konsultativ verksamhet i sammanhanget bör sålunda åvila länsskol-

nämnderna genom deras konsulentorganisation. För ändamålet anses böra

beräknas en arbetsinsats motsvarande en halvtidstjänst.

Det yttersta ansvaret för trafikundervisningen i skolorna anser utred­

ningen självfallet böra åvila skolöverstyrelsen. På överstyrelsen bör i an­

slutning härtill ankomma att nogsamt följa trafikens utveckling och förhål­

landen samt att hålla sig väl underrättad om rön och erfarenheter på områ­

det. Skolöverstyrelsen bör också i samverkan med trafikmyndigheten ha att

utfärda bestämmelser, anvisningar och handledningar för undervisningen

samt att tillse att lämplig undervisningsmateriel står till förfogande.

På skolöverstyrelsen bör ankomma att framlägga förslag till erforder­

liga kompletteringar till kursföreskrifterna. Styrelsen bör vidare i lämplig

omfattning inarbeta trafikundervisningsmoment för vederbörliga ämnen

i olika studieplaner in. in. samt därtill hörande anvisningar och kommen­

tarer.

Nu gällande anvisningar och handledning i trafikundervisning bör om­

arbetas så att de ansluter till de nya riktlinjerna för trafikundervisningen.

En väsentlig uppgift för skolöverstyrelsen bör vidare vara att verka för

framställande och tillhandahållande av hjälpmedel i undervisningen. Med

hänsyn till de väsentliga uppgifter såvitt avser trafikundervisningen som

bör åvila skolöverstyrelsen föreslår utredningen att det inom skolöversty­

relsen inrättas en konsulenttjänst för ifrågavarande uppgifter.

Slutligen förordar utredningen, att under en övergångsperiod av förslags­

vis två år särskilda utbildningskurser (kompletteringskurser) anordnas.

Detta bör ske i sådan omfattning att minst en lärare från varje rektors­

område/ skolenhet erhåller en lämpligt avpassad påbyggnad på tidigare

genomgången utbildning i trafikkunskap.

Då många av nu verksamma lärare visat intresse för fortbildning i

trafikkunskap men synes ha svårigheter med trafikundervisningens upp­

läggning och genomförande bör enligt utredningen fortbildningsverksamhet

av olika slag på detta område erhålla prioritet.

Yttranden

Utredningens förslag angående skolans trafikundervisning har helt till­

styrkts eller lämnats utan erinran av väg- och vattenbyggnadsstgrelsen,

länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs och Västerbottens län, SAF, Svenska

transportarbetareförbundet, RLF, Svenska droskbilägareförbundet, Svens­

ka kommunalarbetareförbundet och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Tillstyrkan föreligger även från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt Kristianstads län ävensom KAK, MHF och M, vilka dessutom fin­

ner starka skäl för att trafikundervisningen görs till särskilt ämne på skol­

schemat.

Statens högertrafikkommission anför att ett av skolöverstyrelsen inför

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

112

Beträffande trafik undervisningens utformning godtar

skolöverstyrelsen ämnesinnehållet på låg- och mellanstadierna. Men på hög­

stadiet är målet teoretiska kunskaper för körkort för fordonsklass A för

högt satt. Den teoretiska delen är indelad i tre skeden, varav skedena II

och III skall kunna anknytas till tillämpningsövningar under körutbild-

ningen. Flera avsnitt därav bör för att bli meningsfyllda anknytas till till-

lämpningsövningar med bil. Därförutan kan vissa avsnitt bli ointressanta

för många elever. Förslaget om centralt utarbetade trafikantprov för års­

kurserna 3, 6 och 9 anser sig skolöverstyrelsen inte utan vidare övervägan­

den kunna godta. Skolans trafikfoslrande undervisning bör — utom med­

delande av kunskaper och färdigheter — lära eleverna hänsyn till medtra-

fikanter genom respekt och förståelse för lag och förordning. Elevernas

allmänna trafikbeteende kan sålunda ej mätas vid trafikprov. Även om pro­

ven kan utformas som standardprov eller liknande, avstyrker överstyrelsen

att proven utformas och används för att ge eleverna differentierade betyg

i trafikfärdighet. Förslaget är inte förenligt med för grundskolans arbete

gällande principer. Betygen skall nämligen ange elevernas kunskaper och

färdigheter i förhållande till riksmedeltalet för resp. årskurs. Utredningens

förslag innebär återgång i ett av skolans moment till betygsättning enligt

en s. k. absolut skala. Överstyrelsen är däremot villig överväga förslaget

om särskilda betygsanteckningar om genomgången trafikundervisning. Läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter som skol­

överstyrelsen på betygsättningen och anser att godtagbara resultat bör

kunna uppnås på låg- och mellanstadierna utan särskilda prov.

Utredningens förslag i lärar frågor vinner tämligen allmän anslut­

ning. Skolöverstyrelsen konstaterar behov av en väsentlig förbättring av

lärarutbildning och undervisningsmetoder. Lärarutbildningssakkunniga har

även i sitt betänkande »Studieplaner för lärarutbildning» föreslagit en ut­

vidgad utbildning i trafikkunskap och föreslår bl. a. under två år särskilda

utbildningskurser i trafik så att minst en lärare från varje rektorsområde/

skolenhet får lämplig påbyggnad. Skolöverstyrelsen erinrar även om att

den hos högertrafikkommissionen begärt att inför övergången till höger­

trafik 1 800 kontaktlärare i trafik utbildas.

Sveriges läkarförbund och statens trafiksäkerhetsråd finner lämpligt att

de erfarenheter, som vinns vid trafikutbildning i trafikskolorna, nyttiggörs

vid undervisningen i de allmänna skolorna. Försvarets motorklubb anser

det vara en grundförutsättning för undervisningen att läraren har körkort

för fordonsklass A.

KAK och MHF finner den föreslagna tiden för lärarutbildning vara för

knapp.

TCO anser att de särskilda trafikkunskaper som behövs för lärare i olika

ämnen bör ingå som obligatoriska delar i utbildningen i dessa ämnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

113

Beträffande de föreslagna fortbildningskurserna för lärare

framhåller TCO att det alltid är samhällets skyldighet att tillse att erfor­

derliga fortbildningsmöjligheter finns. Därför bör begränsning av tiden för

dessa kurser till en övergångstid av två år inte ske.

Beträffande förslaget om en huvudlärare inom varje rektorsom­

råde/skolenhet finner statskontoret att en sådan lärare skulle innebära

ökad stadga och effektivitet åt undervisningen. Däremot anser statens bil­

trafiknämnd att behovet av huvudlärare kan ifrågasättas, särskilt om tra­

fikundervisningen begränsas i förhållande till utredningens förslag. Läns­

styrelsen i Östergötlands län ifrågasätter också detta förslag och uttalar

att polispersonal i viss utsträckning torde kunna ersätta huvudlärare. Även

Motorbranschens riksförbund är negativt till förslaget.

Medverkan av polis i undervisningen tillstyrks av flera remiss­

instanser. Så är fallet med skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Kristianstads

län, TCO och Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Länsstyrelsen i Värmlands

län föreslår att uppgiften överflyttas från polisdistriktens trafikavdelningar

till länstrafikgrupperna som har större resurser. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anför att omorganisationen av polisväsendet har spolierat

den uppbyggda verksamheten och hittills medfört avsevärt försämrade för­

hållanden för trafikundervisningen.

Skolöverstyrelsen och TCO understryker behovet av hjälpme­

del. Cykel- och mopedfrämjandet ifrågasätter om inte hjälpmedel även

för förskolebarnens trafikundervisning bör framtagas genom skolöversty­

relsen och dess trafikkonsulenter. Svenska röda korset finner att komplette­

ring för utbildningen i första hjälp bör ske med den materiel som Röda

Korset i samarbete med motororganisationerna framtagit.

Beträffande trafikgårdar finner länsstyrelsen i Jämtlands län önskvärt

med en eller flera permanenta sådana i varje kommun, öppna för skolor

och trafikskolor men även för enskilda personers träning.

Vad angår förslaget om trafik konsulenter vid länsskolnämnder-

na och skolöverstyrelsen finner statskontoret att det är nödvändigt att det

inom länsskolnämnderna finns en särskild befattningshavare som har an­

svaret för trafikundervisningen. Statskontoret anser dock att tillräckligt

underlag saknas för att bedöma om inte göromålen kan läggas på någon

redan befintlig befattningshavare. Om detta inte är möjligt vill statskonto­

ret inte motsätta sig att den föreslagna konsulentorganisationen successivt

byggs ut. Mot en konsulent vid skolöverstyrelsen har statskontoret ingen

erinran.

Skolöverstyrelsen anför att den i sin framställning till högertrafikkom­

missionen angående åtgärder inför övergången till högertrafik begärt ifrå­

gavarande konsulentorganisation. Dock vill överstyrelsen inte för närva­

rande ta ställning till om varje länsskolnämnd även efter uppföljningen

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

114

av övergången till högertrafik bör ha en särskild konsulent speciellt avde­

lad för trafikfrågor. Ytterligare överväganden krävs i samband med ny

länsindelning.

Departementschefen

I vårt motoriserade samhälle behöver varje trafikant redan vid tidig ålder

ett betydande mått av trafikkunskap. Redan i förskolan och i hemmet bör

barnen därför få viss trafikfostran. Under skolgången bör sedan eleverna

fortlöpande ges en ändamålsenlig till elevernas mognad anpassad trafik-

undervisning. Härför behövs en för ändamålet utbildad lärarkår men också

medverkan av expertis utifrån. Jag tillmäter bl. a. polisens medverkan vid

trafikundervisningen i skolan stor vikt. Hjälpmedel av skilda slag bör

användas. En särskild lärobok i trafikkunskap, ett bättre utnyttjande av

skoltelevisionen och skolradion vid trafikundervisningen och bättre tillgång

till trafikgårdar är sådant som i väsentlig grad kan underlätta skolans tra­

fikundervisning. Såsom utredningen påvisat är den trafikutbildning som

nu ges i skolorna skiftande och delvis bristfällig.

Utredningens förslag i fråga om mål och innehåll för och

utformning av trafikundervisningen i skolan kan

förutsättas leda till att eleverna får en mera omfattande och meningsfylld

trafikundervisning. Utredningen anger kunskapskraven i grundskolans

sista klass till vad som krävs i det teoretiska förarprovet. Som jag tidigare

anfört bör åldersgränsen för övningskörning sänkas från 18 år till 17 år

och 9 månader. Torts att övningskörning sålunda får börjas tidigare skulle

Utredningens förslag om teoriundervisning för körkort i grundskolans sista

klass innebära att tiden mellan teoriundervisning och övningskörning i all­

mänhet skulle bli minst två år. Detta finner jag inte lämpligt. Körkorts-

teorin innehåller därtill åtskilliga moment som naturligen bör anknytas

till tillämpningsövningar med bil och som kan inläras på ett meningsfyllt

sätt enbart vid integration mellan teori och praktik. Jag föreslår i likhet

med ett flertal remissinstanser att trafikutbildningen på grundskolans hög­

stadium ges en mera allmän inriktning utan någon mera omfattande änd­

ring av det mått av kunskaper som utredningen ansett att eleverna skall

ha då de lämnar grundskolan. Vad utredningen i övrigt föreslagit under

förevarande punkt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till.

Liksom utredningen anser jag det vara värdefullt med betygsanteckning-

ar om genomgången trafikundervisning i grundskolan. Jag förutsätter att

skolöverstyrelsen utarbetar föreskrifter om sådana anteckningar i former

som överensstämmer med de principer som gäller för grundskolans arbete.

Skolöverstyrelsen har att i samband med pågående översyn av grund­

skolans läroplan tillse att en förstärkt trafikundervisning på lämpligt sätt

inordnas i skolutbildningen och att uppgöra planer för denna undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

IV. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas en

central förvaltningsmyndighet med namnet statens trafiksäkerhetsverk i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har förordat i det föregående,

2. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas

en myndighet med namnet transportnämnden i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad jag har förordat i det föregående,

3. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteck­

ning för statens trafiksäkerhetsverk föra upp tjänster på löneplan G i en­

lighet med vad jag har föreslagit i det föregående,

4. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de över-

gångsanordningar som fordras med anledning av inrättandet av statens

trafiksäkerhetsverk och transportnämnden,

5. bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande med anledning av vad jag

har anfört rörande körkort och trafikutbildning,

6. föreslår riksdagen godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag

till förhyrning av stadigvarande undervisningsmateriel vid yrkesskolor,

7. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1

juli—den 31 december 1967 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln an­

visa

a) till Statens bilinspektion: Avlöningar ett förslagsanslag av 553 000 kr.,

att avräknas mot automobilskattemedlen,

b) till Statens bilinspektion: Omkostnader ett förslagsanslag av 161 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c) till Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av

2 822 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

d) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar ett förslagsanslag av 613 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

e) till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 61 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

8. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1

januari—den 30 juni 1968 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa

a) till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader ett förslags­

anslag av 906 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b) till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsan­

slag av 3 993 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c) till Transportnämnden: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av

274 000 kr., därav tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedlen,

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Bilaga 1

Tablå över departementschefens förslag till huvudorganisation för statens

trafiksäkerhetsverk

7 Distrikt

Förvaltnings-

sektion

Informations­

sektion

Utrednings­

sektion

Typbesiktnings-

sektion

Allmän sektion

Inspektions-

sektion

Trafik­

sektion

Kanslibyrån

Trafik- och

informationsbyrån

Körkortsbyrån

Fordonsbyrån

Generaldirektören

Styrelsen för sta­

tens trafiksäker­

hetsverk

to

Bilaga 3

°

Tablå över departementschefens förslag till personalorganisation för statens trafiksäkerhetsverk

Trafik- och informationsbyrån

Byråchef ............................... Cl

Trafiksektion

Avdelningsdirektör .......... B 5

Byrådirektör ...................... A 30

Byrådirektör ...................... A 30

Byrådirektör ....................... A26

Förste byråingenjör.......... A 23

Amanuens/byråsekr.........A18/22

Byråingenjör ...................... A 21

Tekniker ............................... A15

Kontorsskrivare.................. A 13

Kansliskrivare .................. All

Biträde ............................... A 3/9

Biträde ............................... A 3/9

Biträde ............................... A 3/9

Informationssektion

Avdelningsdirektör .......... B 5

Byrådirektör ...................... A 26

Assistent ............................... A 17

Kansliskrivare .................. All

18

Generaldirektör

Kontorsskrivare

Fordonsbyrån

Byråchef ............................... Cl

Inspektionssektion

Avdelningsdirektör .......... B 5

Byrådirektör ......................

A 28

Förste byråingenjör.......... A 23

Byråinspektör ..................

A 19

Kansliskrivare ..................

A 11

Utredningssektion

Byrådirektör ......................

A 28

Förste byråingenjör.......... A 23

Assistent ............................... A 17

Biträde ............................... A 3/9

Typbesiktnings-

sektion

Trafikinspektör ..................

A 28

Trafikinspektör..................

A 26

Bilinspektör ......................

A 21

Bilinspektör ......................

A 21

Bitr. bilinsp........................... A 15

Ingenjör högst ..................

A 17

Tekniker ............................... A 13

Tekniker ............................... A 11

Tekniker ............................... A 9

Biträde ............................... A 3/9

Cp 5

A 13

Körkortsbyrån

Byråchef ....................... ___ Cl

Byrådirektör .............. .... A 30

Amanuens/byråsekr. . . . . A18/22

Byråassistent .............. .. . . A 19

Kansliskrivare ..........

5

___ A 11

Distrikten

7 Trafikinsp................ ___ A 26

8 Bilinspektörer

.... A 23

14 Bilinspektörer

___ A 21

7 Bilinspektörer . . . . . . . . A 17

22 Förste trafikassistenter A 17

53 Trafikassistenter

___ A 15

18 Trafikassistenter

___ A 13

7 Kansliskrivare

. . . . All

41 Biträden ................ ... A 3/9

177

Kanslibyrån

Byråchef ........................... . . Cl

Allmän sektion

Avdelningsdirektör

. . B5

Byrådirektör ................... . . A 28

Byråassistent ................... . . A 19

Biträde .............. ............ . . A 3/9

F örvaltningssektion

Byrådirektör ..................

. A 30

Byrådirektör . . ............... . . A 26

Kamrer ........................... . . A 19

Assistent ........................... . . A 17

Kontorsskrivare (re-

gistrator) .................. . . A 13

Expeditionsförman

. . A 11

Kansliskrivare .............. ..All

Expeditionsvakt högst . . . . A 9

Biträde ........................... . . A 3/9

Biträde ........................... . . A 3/9

15

20

Antal tjänstemän

Centralt................................... 60

Distrikten ............................... 177

237

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

5 ⁵

å ^r

1

9

6

7

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Körkortsregistrering

Bilförarutredningen........................................................................................... 104

Yttranden............................................................................................................ 105

Departementschefen......................................................................................... 105

Trafikundervisningen i skolan

Bilförarutredningen........................................................................................... 106

Yttranden............................................................................................................ 110

Departementschefen......................................................................................... 114

IV. Hemställan........................................................................................................... 116

Bilaga 1. Tablå över departementschefens förslag till huvudorganisation för

statens trafiksäkerhetsverk...................................................................... 118

Bilaga 2. Tablå över departementschefens förslag till organisation för trans­

portnämnden ..................................... 110

Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till personalorganisation för

statens trafiksäkerhetsverk........................................................................ 120