2

Länsstyrelserna föreslås få särskilda naturvårdsenheter, i vilka läns-

ingenjörskontoren går upp. Personalen vid dessa naturvårdsenheter före­

slås omfatta totalt 156 tjänstemän, vilket innebär en ökning med åtta.

På grundval av fritidsutredningens förslag tas vidare upp stödet till det

rörliga friluftslivet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan natur­

vårds- och friluftsfrågorna föreslås naturvårdsverket bli central förvalt­

ningsmyndighet även för de senare frågorna. I propositionen understryks

att friluftslivets behov bör beaktas i kommunernas och länsstyrelsernas

planering. Statliga bidrag bör liksom hittills utgå dels till uppförande av

friluftsanläggningar, dels till vissa organisationer på friluftslivets område.

Uppförande av friluftsanläggningar bör i första hand vara en kommunal

angelägenhet medan verksamheten vid anläggningarna bör kunna skötas av

organisationerna. Vissa principer för bidragsgivningen redovisas. Anlägg­

ningar av rikskaraktär på långt avstånd från tätorterna föreslås få högre

bidrag än näranläggningar.

Slutligen läggs fram förslag till medelsanvisning under berörda anslag

för naturvårdsverket och fonden för friluftslivets främjande. Anslaget till

avsättning till nämnda fond föreslås öka med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

forskningsrådens samarbetsdelegation, domänstyrelsen, Iantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, vattenvårdsnämnden, statens naturvårds-

nämnd, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, kommerskollegium, Sveriges

geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statens friluftsnämnd, insti­

tutet för vatten- och luftvårdsforskning, arbetsmarknadsstyrelsen, överståt-

hållarämbetet, samtliga länsstyrelser, länsförvaltningsutredningen, immis-

sionssakkunniga, 1964 års naturresursutredning, Svenska landstingsförbun­

det, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska natur­

skyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård, Sveriges industriförbund,

Föreningen för vattenhygien, Vattenvärnet, Föreningen för allmän hälsovård,

Föreningen för samhällsplanering, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbun­

det Landsbygdens folk (RLF), Svenska vatten- och avloppsverksföreningen,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisa­

tion (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Länsingenjörer-

nas förening, Svenska teknologföreningen, Sveriges lantmätareförening och

Svenska arkitekters riksförbund (SAR).

1962 års fritidsutredning1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts be­

myndigande av chefen för kommunikationsdepartementet den 28 septem­

ber 1962, har avlämnat tre betänkanden över friluftslivet i Sverige, näm­

ligen del I »Utgångsläge och utvecklingstendenser» (SOU 1964:47), del II

»Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) och del III »Anlägg­

ningar för det rörliga friluftslivet» (SOU 1966:33). I betänkandena be­

handlas friluftslivets plats i samhällsplaneringen, friluftslivets behov av

mark, fritidsbebyggelsens utformning och lokalisering, kommunernas enga­

gemang i friluftsfrågor, anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens stöd

till ideella organisationer på friluftslivets område samt organisatoriska åt­

gärder för statens insatser på friluftslivets område. I detta sammanhang

tas de frågor upp, som gäller anläggningar för det rörliga friluftslivet, sta­

tens stöd till ideella organisationer på friluftslivets område och organisa­

toriska åtgärder för statens insatser på nämnda område.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av hovrätten för

västra Sverige, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vat­

tenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,

rikantikvarieämbetet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vatten-

inspektion, statens naturvårdsnämnd, statens institut för byggnadsforsk­

ning, statens friluftsnämnd, statens järnvägar, överståthållarämbetet, samt­

liga länsstyrelser, kommittén för semesterspridning, 1960 års vägsakkun-

niga, kommunalrättskommittén, 1965 års idrottsutredning, 1962 års ung-

domsutredning, statens handikappråd, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska naturskydds-

fjl1 Framlidne generaldirektören Börje Lundgren, ordf., riksdagsmannen Ingvar Carlsson, riks­

dagsmannen Thorbjörn Fälldin, kommunalrådet Torsten Henrikson, byggnadsrådet Ivar Jons­

son, filosofie kandidaten Inga Löwdin, riksdagsmannen Bo Turesson och riksdagsmannen Ola

Ullsten.

6

Inom länsstyrelsen handläggs huvudparten av naturvårdsärendena på pla-

neringssektionen. I vissa frågor inhämtas synpunkter från länets natur-

vårdsråd. Detta råd, vars sammansättning och verksamhet inte är författ-

ningsreglerade, består i allmänhet av omkring tio ledamöter, i regel hälften

lekmän och hälften företrädare för berörda länsorgan.

För naturvårdsarbetet disponerar länsstyrelserna för budgetåret 1966/67

1,2 milj. kr. Av dessa medel avlönas som extra tjänstemän eller mot arvode

f. n. tio naturvårdstjänstemän (naturvårdsintendenter) på heltid samt dess­

utom ett antal på deltid.

Vattenvården. Statens vatteninspektion och väg- och vattenbyggnads­

styrelsen har huvudansvaret på central nivå för vattenvården. Väg- och vat­

tenbyggnadsstyrelsen har dessutom uppgifter beträffande vattenförsörjning­

en. Tillsyn av vattenområden utövas av vatteninspektionen, som handläg­

ger tillsynsärenden såsom vattendomstols- och syneförrättningsärenden, an­

mälningsärenden och övervakningsärenden. Verksamheten är författnings-

mässigt reglerad bl. a. i vattenlagen, lagen den 30 november 1956 (nr 582)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt kungörel­

sen den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till

motverkande av vattenförorening m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet på vattenvårdsområdet

fullgörs inom styrelsen av dess vatten- och avloppsbyrå och regleras hu­

vudsakligen av bestämmelser i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385),

vattenlagen, hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662), lagen den

3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, expro­

priationslagen den 12 maj 1917 (nr 189) och kungörelsen den 5 juni 1959

(nr 251) om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Verksamheten

har under senare år inriktats särskilt på att främja en ändamålsenlig pla­

nering och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Som regionala organ

inom väg- och vattenbyggnadsverkets förevarande arbetsområde fungerar

länsingenjör skontoren.

Statens vatteninspektion leds av en nämnd, vattenvårdsnämnden. Den

består av ordförande, vice ordförande och därutöver högst sex andra le­

damöter. Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t. Vatteninspektionen förestås

av en överinspektör. Inspektionen består av en tillsynsavdelning, en under-

sökningsavdelning, en radioekologisk avdelning och ett kansli. Regional

organisation saknas. Undersökningsavdelningen består av ett kemiskt, ett

biologiskt och ett mikrobiologiskt laboratorium. Fiskeristyrelsen ombesörjer

vatteninspektionens kamerala ärenden m. in. Personalen vid vatteninspek­

tionen uppgår f. n. till 38 tjänstemän.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå har 27 tjäns­

temän och är uppdelad på en planeringsavdelning, en process- och drifttek­

nisk avdelning, en anläggningsteknisk avdelning, en bidragsavdelning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

8

dervisning, dels på uppdrag av myndigheter m. fl. På luftvårdens område

bedriver institutet en omfattande verksamhet i frågor rörande luftförore­

ningarnas medicinska verkningar. Fiskeristyrelsen har att vid vattenförore­

ning bevaka fiskets intresse. Bland övriga institutioner på det centrala pla­

net som har uppgifter inom natur-, vatten- och luftvårdsområdet må även

nämnas byggnadsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska

anstalt, sjöfartsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och institutet för vatten-

och luftvårdsforskning.

På det regionala planet är länsstyrelsen beslutande myndighet i åtskil­

liga frågor enligt fiskelagstiftningen, jaktlagstiftningen, byggnadslagstift­

ningen, fornminneslagen den 12 juni 1942 (nr 350), byggnadsminneslagen

den 9 december 1960 (nr 690), naturvårdslagen, vattenlagen, hälsovårds­

stadgan m. fl. Länsarkitekten har övervakande uppgifter inom byggnads­

lagstiftningen. överlantmätaren och distriktslantmätarna har uppgifter en­

ligt fastighetsbildningslagstiftningen. Länsläkaren och länsveterinären har

funktioner inom bl. a. hälsovårdslagstiftningens område. Skogsvårdsstyrel-

sen och statens skogsförvaltning har förvaltande uppgifter bl. a. beträffan­

de naturreservat och nationalparker. Kommunernas beslutande organ —- i

detta sammanhang främst byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder -—

har bl. a. ansvaret för plan- ovch byggnadsväsendet samt hälsovården inom

kommunerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Statskontorets utredning

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m.

Statskontoret påtalar de allvarliga konsekvenserna av de fortgående för­

oreningarna av naturen — marken, vattnet och luften —- och av en alltför

intensiv exploatering av naturtillgångarna. Det är angeläget att de olika

krav dagens samhälle ställer på naturen får en rimlig inbördes avvägning

och att man tar hänsyn till att naturtillgångarna också bevaras åt kom­

mande generationer. I den allmänna debatten har — framhåller statskonto­

ret vidare ■— på senare tid farhågorna för en försämring av läget ytterligare

understrukits och krav har framförts på olika åtgärder för att kunna möta

det ökande tryck på naturens värden som industrialisering, urbanisering,

motorisering, fritidsbebyggelse och ökad användning av kemiska produkter

m. m. för med sig. Statskontoret framhåller vikten av att den centrala natur-

vårdsorganisationen inriktas på ett effektivt planerings-, lednings- och

kontrollarbete för att möta det växande exploateringstrycket.

Statskontoret har inte haft till uppgift att ompröva arbetsuppgifterna i

stort inom natur-, vatten- och luftvården. Den föreslagna organisationens

verksamhetsområde kommer därför att nära sammanfalla med de ansvars­

områden som de av omorganisationen berörda organen f. n. har tillsam­

10

Luftföroreningssituationen i Sverige anses vara bättre än i många andra

högindustrialiserade länder men uppvisar särskilt i större tätortsområden

en fortlöpande försämring. Kunskapen inom luftvårdsområdet om flertalet

av de faktorer som förorsakar skade- och olägenhetsverkningar är f. n.

otillräcklig. Detsamma gäller kännedomen om luftföroreningarnas inver­

kan bl. a. på människan. Behovet av forskning och utvecklingsarbete inom

luftvårdsområdet är därför stort. Bristen på exakta informationer får emel­

lertid inte hindra att åtgärder vidtas. Så är t. ex. osäkerheten om luftför­

oreningarnas verkningar ett skäl för att hålla föroreningshalterna låga.

Möjligheterna att sänka föroreningshalterna i utomhusluft genom att mins­

ka utsläppen från industrier, värmecentraler och motorfordon — de tre

stora luftföroreningskällorna —- får betraktas som goda. Det finns i dag

tekniska möjligheter att lösa de flesta av industrins luftföroreningsproblem.

För att uppnå den bästa ekonomiska lösningen är det viktigt att luftvårds-

aspekten beaktas redan då nya industrier planeras.

Luftförorening från värmecentraler för bostadsuppvärmning är ett sär­

skilt allvarligt problem i tätorternas centrala delar. Om luftkvaliteten skall

kunna hållas på en tillfredsställande nivå även där värmebehovet per yt­

enhet är stort, måste för dessa områden väljas ett system som ger låga

föroreningshalter. Därför bör luftvårdsaspekterna beaktas redan vid be­

byggelseplaneringen.

Någon helt tillfredsställande lösning på bilavgasproblemet torde knap­

past ligga inom räckhåll förrän de nuvarande bilmotorerna ersatts av and­

ra konstruktioner. Redan nu kan man genom olika åtgärder begränsa ut­

släppen av bilavgaser. Vidare bör man vid trafik- och stadsplanering be­

akta luftvårdssynpunkterna.

Den allmänna målsättningen för luftvårdsarbetet bör vara att, där luften

ännu är av godtagbar kvalitet, förhindra försämring och där luftsituationen

är otillfredställande åstadkomma godtagbara förhållanden. Angelägna ar­

betsuppgifter för den närmaste tiden bör vara att utarbeta riktvärden för

högsta tillåtna föroreningshalter i utomhusluft (immissionsnormer), rikt­

värden för den mängd förorenande ämnen som får släppas ut från olika käl­

lor (emissionsnormer), ett systematiskt kontrollsystem, kartläggning av

luftföroreningssituationer, metodik för att minska luftföroreningar, utbild­

nings- och informationsverksamhet och ett dokumentationssystem.

Statskontoret behandlar härefter förutsättningarna för en effektivisering

av verksamheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdet i samband med

omorganisationen. Som en sådan viktig förutsättning nämner statskontoret

forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Statskontoret erinrar om 1964 års

naturresursutrednings pågående arbete och anför vidare.

Oavsett hur forskningen på naturresursområdet kommer att organiseras

bör naturvårdsmyndigheten ha möjlighet att effektivt främja sådan forsk­

ning samt att i sin verksamhet utnyttja såväl svenska som utländska forsk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

12

läggning av vattenområdenas tillstånd och inventeringar av grusåsar och

vattentäkter finns rationaliseringsmöjligheter. Kartläggnings- och invente-

ringsarbetet är ofta ett mycket resurskrävande engångsarbete. Det är därför

nödvändigt att tillgängliga och lämpliga krafter även på det lokala planet

engageras för uppgiften.

En annan viktig förutsättning för ett effektivt naturvårdsarbete är att nor­

mer och data för bedömning av möjlig och lämplig exploatering, skydds- och

vårdbehov m. m. utarbetas. Effektiviseringsmöjligheterna genom samord­

ning ter sig goda eftersom experterna, t. ex. kemister-biologer och tekniker,

kommer att kunna fungera över hela naturvårdsfältet. Genom samordningen

blir det också möjligt att i större utsträckning knyta t. ex. medicinsk-hygie-

nisk, hydrologisk, meteorologisk, juridisk och ekonomisk expertis till verk­

samheten än vad som är möjligt vid en splittrad organisation.

Ett annat medel för att öka effektiviteten i den nya naturvårdsorganisa-

tionen är att i samband med omorganisationen utnyttja möjligheterna till de­

centralisering. Både naturvårdsnämnden och vatteninspektionen tycks enligt

statskontoret f. n. hämmas i sin verksamhet på grund av att de inte har

möjlighet att regionalt följa upp olika ärenden. Vid en ökad decentralisering

kan centralt placerade specialister befrias från rutinbetonat arbete för att

i större utsträckning utnyttjas för planeringsarbete och för att utarbeta råd

och anvisningar för de regionala instanserna.

Statskontoret behandlar också befogenhets- och ansvarsfördelning mellan

central och regional instans och erinrar om att vid tillkomsten av natur­

vårdsnämnden prövades bl. a. frågan om befogenhets- och ansvarsför­

delningen mellan central och regional instans. Man fann, att naturvårdsar-

betet borde ha sin tyngdpunkt regionalt. Länsstyrelsen ansågs vara den

enda instans, som hade möjligheter och kompetens att samordna natur-

vårdsarbetet med övrig samhällsplanering inom länet. Länsstyrelsen blev

därför naturvårdsmyndighet på länsplanet och tillädes de beslutsfunktioner,

som inte förbehölls Kungl. Maj :t. Statens naturvårdsnämnd fick rätt att

föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t. Dess­

utom fick nämnden inflytande över verksamheten — bortsett från befo­

genheten att utfärda råd och anvisningar — genom föreskrift i naturvårds-

kungörelsen den 11 december 1964 (nr 825) att, innan länsstyrelse i natur-

vårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller

annat beslut av vikt, samråd skall ske med nämnden. Nämnden har alltså

kostnadsansvar i sådana ärenden. Kungl. Maj :t beslutar dock om ersätt­

ningar till markägare som överstiger 100 000 kr. och i alla ärenden som gäl­

ler förvärv för statens räkning av mark för naturvårdsändamål.

På vattenvårdsområdet är beslutsfunktionerna fördelade mellan ett flertal

myndigheter, bl. a. vattendomstolarna, vatteninspektionen, länsstyrelserna

och hälsovårdsnämnderna. Till åtgärder som är av stor betydelse från vat­

tenvårdens synpunkt krävs i regel vattendomstols medgivande, dvs. kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

sätt läggas som på naturvårdsområdet. Statskontoret diskuterar möjligheter­

na av att decentralisera följande ärendegrupper, nämligen frågor om att väc­

ka talan hos vattendomstol, ärenden som nu anmäls för vatteninspektionen

enligt 2, 4 och 5 §§ kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till mot­

verkande av vattenförorening m. m., s. k. anmälningsärenden rörande kom­

munala och industriella föroreningar samt jordbrukets föroreningsfrågor,

vidare kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder och vattenområ­

den samt ärenden rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.

Frågor om att väcka talan hos vattendomstol bör enligt statskontoret fort­

farande vara en angelägenhet för centralorganet. Detta har redan nu kvali­

ficerad expertis för ändamålet. Ärenden som sammanhänger med vatten­

målen kräver emellertid ett väl utvecklat samarbete mellan länsinstans och

central instans. Den senare måste tillföras lokala och regionala aspekter,

vilka länsinstansen bör svara för. För att avlasta den centrala myndigheten

arbetsuppgifter i dessa ärenden bör det finnas möjlighet för den centrala

myndigheten att från fall till fall bemyndiga länsstyrelse att utse ombud,

som enligt instruktioner för myndighetens talan vid vattendomstol.

Anmälningsärenden, som gäller kommunala utsläpp och jordbrukets

föroreningsfrågor, bör enligt statskontoret decentraliseras till länsinstansen

bl. a. med hänsyn till det stora antalet ärenden. Ärendena handläggs f. n.

av den centrala myndigheten men bereds av länsingenjören. Vidare finns

utarbetade normer och anvisningar för dessa ärenden. Beslutanderätt av

samma omfattning som vatteninspektionen hittills haft bör därför kunna

utövas av länsstyrelsen.

Statskontoret anser att beslutanderätten i anmälningsärenden, som avser

industriella vattenföroreningar, på sikt bör kunna decentraliseras till läns­

styrelserna. Förutsättningarna för att så skall kunna ske är emellertid nu

ogynnsamma. Normer och anvisningar saknas f. n. Dessutom har ärenden

av detta slag hittills inte passerat länsstyrelsen. Dennas förtrogenhet med

dem kan därför inte betecknas som tillfredsställande. Inom ärendegruppen

förekommer svåra och komplicerade fall, som fordrar kvalificerad och

mångsidig expertis vid bedömningen. Med hänsyn till detta finner statskon­

toret inte skäl att föreslå någon omedelbar ändring beträffande beslutan­

derätten i industriella anmälningsärenden. Decentraliseringsproblemen i

denna del bör tas upp till nytt övervägande i samband med behandlingen

av immissionssakkunnigas förslag. Statskontoret understryker emellertid

att länsstyrelserna redan från början bör delta vid beredningen av dessa

ärenden. Den personalökning utredningen föreslår för länsstyrelsernas del

avser bl. a. här avsedda ärenden.

Kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder är enligt statskontoret

uppgifter, som till övervägande del bör utföras av länsstyrelsen även be­

träffande industriella föroreningsärenden. Den centrala myndigheten skall

svara för sådana råd och anvisningar som fordras härför. Dessa anvisningar

16

Statskontoret föreslår att till myndigheten knyts ett natnrvårdsråd, ett vat-

tenvårdsråd och ett luftvårdsråd. Statskontoret anser att den centrala myn­

digheten själv bör utse ledamöterna i dessa, högst tio i varje råd. Verksche­

fen bör vara ordförande i resp. råd. Vederbörande byråchef eller motsva­

rande chef för enhet bör normalt vara föredragande i resp. råd. Sekreterare

bör utses i varje råd.

Statskontoret föreslår att den centrala myndigheten får ett stabsorgan

för centralplanering, samordning och information, en administrativ byrå,

en naturvårdsbyrå, en luftvårdsbyrå och ett undersökningslaboratorium.

I det följande redovisas statskontorets förslag till detaljorganisation.

Stabsorgan för centralplanering, samordning och information. I ett stabs­

organ bör samlas vissa funktioner för frågor om långsiktsplanering, intern

och extern samordning, organisation, resursbehov och resursfördelning i

stort, information och publikationsverksamhet. Stabsorganet bör förutom en

chef ha två andra kvalificerade tjänstemän och ett biträde. Av de kvalifi­

cerade tjänstemännen bör den ene svara för organisatoriska frågor och den

andre för utåtriktad informationsverksamhet.

Administrativa byrån. Till den administrativa byrån bör hänföras allmänt

administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Byrån bör indelas i enhe­

ter för allmänna ärenden, kamerala ärenden och personalärenden med

bibliotek, expedition och skrivcentral m. in.

Uppbyggnaden av administrativa byrån har baserats på naturvårdsnämn-

dens nuvarande administrativa byrå. Till den har förts administrativ per­

sonal från övriga av sammanslagningen berörda organ. Då bl. a. vatten­

inspektionen och vatten- och avloppsbyrån har fått en del av sina admi­

nistrativa göromål utförda utanför den egna personalorganisationen har

frågan om viss förstärkning av administrativa byrån aktualiserats. Stats­

kontoret anser dock att samordningen bör kunna medföra sådana arbets-

tekniska fördelar att någon förändring av antalet kvalificerade tjänster i

princip inte bör göras förrän närmare erfarenheter av den nya organisatio­

nen vunnits. Vattenrättsärendenas tynga efter samordningen har emeller­

tid ansetts motivera att en jurist med speciell inriktning på dylika ärenden

disponeras av verket. Vatten- och avloppsbyråns och luftvårdsnämndens ex-

peditionsvaktssysslor har skötts av personal inom andra organisationsen­

heter. Administrativa byrån kan inte utan personalförstärkning överta des­

sa göromål. Eu ny expeditionsvaktstjänst bör inrättas utöver den som na-

turvårdsnämnden f. n. disponerar.

Byrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 17 tjänstemän, varav en

byråchef, två byrådirektörer, tre byråsekreterare, en assistent, åtta biträ­

den och två expeditionsvakter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

andra principiellt viktiga eller särskilt komplicerade ärenden, utarbetande

av generella råd och anvisningar, normer och annan information.

Övriga arbetsgruppers uppgifter kan i huvudsak karaktäriseras som ut­

övande av tillsyn på vattenvårdsområdet. Varje arbetsgrupp bör på sitt om­

råde initiera och följa upp utvecklingsarbete, skapa kontakter med närståen­

de organ, utarbeta normer, råd och anvisningar, biträda länsstyrelserna,

sammanställa branschöversikter, statistik m. m.

Statskontoret föreslår — med hänsyn till det stora behovet av systematise­

rad kartläggning av föroreningar och krav på vattenvårdande åtgärder för

olika recipienter — en förstärkning inom arbetsgruppen för planering med

eu tjänst med krav på kemisk-biologisk kompetens och en tjänst för kart­

ritning. Av vatten- och avloppsbyråns nuvarande personal kan två tekniker­

tjänster och två biträdestjänster dras in i samband med decentralisering­

en av statsbidragsärendena. Den föreslagna decentraliseringen i övrigt bör

enligt statskontoret medföra att fem befintliga tjänster kan frigöras från

nuvarande arbetsuppgifter och disponeras för andra uppgifter inom ver­

kets vattenvårdssektor. Tre av tjänsterna bör sålunda flyttas över till un-

dersökningslaboratoriet samt en till arbetsgruppen för planering och en till

arbetsgruppen för industriella ärenden inom vattenvårdsbyrån. Den tjänst

som förs över till arbetsgruppen för planering föreslås för samordning av

inventering av vattenområden och regionala vattenvårdsplaner m. m. Den­

na tjänst avses för en kemiskt-biologiskt inriktad person. Den tjänst som

förs över till gruppen för industriella ärenden föreslås för upprättande av

översikter över olika industribranschers föroreningsproblem samt för att

utarbeta normer och riktlinjer för handläggning av industriella förpröv-

ningsärenden.

Vattenvårdsbyrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 29 tjänstemän,

varav en byråchef, tio byrådirektörer, sex byråinspektörer, sex byråingenjö­

rer och sex biträden. I förhållande till nuvarande tjänster inom vattenin­

spektionen och vatten- och avloppsbyrån innebär detta en minskning med

tre tjänster, vilket sammanhänger bl. a. med att vissa ärenden föreslås bli

delegerade till länsstyrelserna.

Luftvårdsbyrån. Statskontoret föreslår att de arbetsuppgifter, som statens

luftvårdsnämnd f. n. har, samlas inom en byrå, luftvårdsbyrån. Byrån bör

svara för ledningen av arbetet med att motverka luftföroreningar genom att

initiera, samordna och följa utrednings- och utvecklingsarbete. Vidare bör

byrån utarbeta planer, normer och riktlinjer för kartläggning och tillsyn

samt meddela råd och anvisningar och information på området. Samord­

ning av myndigheters, kommuners, företags och organisationers åtgärder

mot luftföroreningar bör givetvis ingå i arbetsuppgifterna, liksom att till­

varata svenska och utländska forskningsresultat på området. Någon indel­

ning av luftvårdsbyrån i sektioner föreslås inte.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Den regionala organisationen

Statsmakternas beslut innebär bl. a. att länsstyrelserna får ett samlat

ansvar för natur-, vatten- och luftvård. Den viktigaste uppgiften för läns­

styrelsen blir enligt statskontoret att kartlägga de anspråk, som från olika

håll ställs på naturresurserna i vidsträckt bemärkelse, och att i samråd med

naturvårdsverket och på grundval av dess planer, program, riktlinjer, nor­

mer och klassificeringsgrunder inventera olika naturtillgångars kvalitet och

kvantitet. Länsstyrelserna bör vidare upprätta en översiktlig plan inom

resp. län över hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att till­

godose ställda anspråk. Statskontoret understryker att denna plan har stor

betydelse även för övrig samhällsplanering. Med hänsyn till exploaterings-

trycket är det naturligt att planen i första hand koncentreras till områden i

anslutning till tätbebyggelse och områden som är utsatta för tryck från fri­

luftslivet. Planeringen syftar till att ge underlag för ett handlingsprogram

för länsstyrelsen. Statskontoret betonar i detta sammanhang att det är nöd­

vändigt att beakta förhållandena inom angränsande län samt länets ställ­

ning inom en riksplanering. Det förefaller statskontoret uppenbart att ären­

den av detta slag bör behandlas inom länsstyrelsens planeringsråd innan be­

slut fattas. Det är vidare viktigt att en sådan plan kontinuerligt anpassas

efter utvecklingen, dvs. blir rullande. För att kommunernas bebyggelsepla­

nering skall bli meningsfull är det angeläget att den översiktliga planen an­

sluter sig till den väntade utvecklingen. Detta torde kunna uppnås endast

genom samarbete med de instanser, som berörs. Bland dessa nämner stats­

kontoret kommuner och länsförvaltningsorgan såsom länsarkitektsorgani-

sationen, länslantmäterikontoret, lantmäteriets distriktsorganisation, lant­

bruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämn­

den, länsläkaren, länsveterinären och vägförvaltningen.

På naturvårdsområdet kommer arbetsuppgifterna inte att ändras. De kom­

mer i huvudsak att utgöras av inventerings- och planeringsarbete till skydd

för landskapet och friluftslivet, avsättande av naturreservat, fridlysning av

naturminnen, växt- och djurarter, förordnande om s. k. fågelskydds-, strand­

skydds- och landskapsskyddsområden, meddelande av täkttillstånd, bevil­

jande av dispens från strandskydds- och landskapsskyddsföreskrifter, frå­

gor om arbetsföretag och förfallna byggnader, som skadar landskapsbilden,

ärenden om reklamskyltar och nedskräpning i naturen, förhandlingar och

uppgörelser med sakägare, som gör anspråk på ersättning eller fordrar in­

lösen av fastighet i anledning av åtgärd i naturvårdshänseende, översiktlig

tillsyn och kontroll från naturvårdssynpunkt av förhållandena inom länet,

förande av register över vissa beslut i naturvårdsärenden samt rapportering

av arbetsresultat till den centrala myndigheten.

Inom vattenvården kommer, såsom tidigare nämnts, arbetsuppgifterna för

länsstyrelserna att öka. Arbetsuppgifterna kommer i huvudsak att bestå

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

förändring f. n. vidtas. Enligt statskontorets mening bör dock rådens verk­

samhet omfatta natur-, vatten- och luftvård.

När det gäller länsingenjörsorganisationens infogande i länsstyrelsen har

statskontoret haft att ta hänsyn till angelägenheten av att skapa en slagkraf­

tig organisation för hela naturvårdsverksamheten samt till önskemålet att

inte föregripa länsförvaltningsutredningen, som har att utreda länsförvalt­

ningens organisation.

Statskontoret har ingående undersökt möjligheterna att sammanföra alla

ärendegrupper, som har anknytning till natur-, vatten- och luftvårdsområ-

det. De ligger f. n. utspridda på samtliga sektioner inom landskansliet, främst

på planeringssektionen och socialsektionen eller, där särskild socialsektion

ej finns, den allmänna sektionen. Många av dessa ärenden fordrar medver­

kan från flera länsexperter. Samarbetsmönster är i dessa fall väl inarbetade

Enligt statskontorets åsikt finns intet väsentligt att vinna genom att bryta

dessa mönster innan länsförvaltningsutredningens förslag läggs fram. Stats­

kontoret betonar att naturvården vid en eventuell framtida omorganisation

av landskansliet bör ges en framskjuten plats.

Som organisationsalternativ i avvaktan på länsförvaltningsutredningens

förslag har statskontoret diskuterat främst följande alternativ.

Det första alternativet avser inordning i landskansliets planeringssektion.

För detta talar att nuvarande naturvårdstjänstemän är placerade där, att

länsingenjörsorganisationen i dag har stor kontakt med denna sektion, att

ärenden som berör samhällsplaneringen bereds där, att det blir en effektiv

bevakning av naturvårdsintressen i löpande planärenden samt att det inom

denna sektion finns tillgång till j uridisk-administrativ personal. Mot detta

alternativ talar enligt statskontoret att i planeringssektionen en avvägning

sker mellan motstridiga intressen, varför naturvårdsintressena får brytas

mot andra intressen på en låg beslutsnivå, att bevakningen i löpande plan­

ärenden och täktärenden konkurrerar ut den väsentliga planeringen av na­

turtillgångarnas utnyttjande, att en redan stor sektion genom tillskott av

länsingenjörsorganisationen skulle bli ännu större samt att sektionen från

sistnämnda organisation skulle tillföras många arbetsuppgifter av ny typ.

Det andra alternativet syftar till att expertorganet ges en från sektionsin-

delningen fristående ställning direkt under landssekreteraren. Exempel på

liknande arrangemang är det utredningskontor som knutits till länsstyrel­

sen i samband med länsstyrelsens uppgifter inom lokaliseringsverksamhe-

ten. För detta alternativ talar främst att de olika naturvårdsintressena kan

föras upp och vägas mot andra intressen på en hög beslutsnivå. Statskonto­

ret förordar det senare alternativet.

Ansvaret för förslag till plan över utnyttjande och fördelning av natur­

tillgångarna läggs i sistnämnda alternativ helt på expertorganet. I övrigt för­

utsätts ingen ändring i nu gällande ärende- och ansvarsfördelning inom läns­

styrelse och länsingenjörskontor.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

vakningsarbete inom vatten- och luftvård. Chefsfunktionerna inom expert­

enheten bör tills vidare inskränkas till att gälla arbetsledning och därmed

sammanhängande frågor.

Statskontoret utgår vidare från att Kungl. Maj :t i likhet med vad som

föreslagits för den centrala naturvårdsorganisationen bemyndigas vidta de

övergångsanordningar som kan bli nödvändiga i samband med omorganisa­

tionen.

Anslagsberäkningar

Anslagen för de av utredningen berörda myndigheterna tas f. n. upp un­

der femte, sjätte, nionde och elfte huvudtitlarna. I det följande lämnas en

översikt över dessa anslag. I de fall medel för såväl avlöningar som omkost­

nader eller andra kostnader tagits upp på ett gemensamt anslag har stats­

kontoret beräknat eller uppskattat hur mycket som belöper på de olika

kostnadsslagen. Motsvarande beräkningar och uppskattningar har gjorts för

organisation vilken kostnadsmässigt ingår i annan enhet som i övrigt inte

omfattas av utredningen, t. ex. länsingenjörsorganisationen, vars medel in­

går i vägförvaltningarnas.

Den centrala organisationen

Anslag till avlöningar för budgetåret 1 9 6 6/6 7

Utredningar m. m. rörande luftföroreningar (under femte hu­

vudtiteln, punkten F 17), beräknat belopp................................... 145 000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar m. in. (under

sjätte huvudtiteln, punkten B 1), vatten- och avloppsbyrån,

beräknat belopp ................................................................................... 950 000

Fislceristyrelsen med statens vatteninspektion: Vatteninspek­

tionen: Avlöningar (under nionde huvudtiteln, punkten J 3)

1 145 000

Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar (under nionde huvud­

titeln, punkten K 1) .......................................................................... 1 072 000

Summa kr. 3 312 000

Avlöningskostnaderna för den av statskontoret föreslagna centrala orga­

nisationen beräknas till 3 833 000 kr. enligt följande.

Avlöningar till tjänstemän, förslagsvis ............................................. 3 565 000

Arvoden och särskilda ersättningar, förslagsvis ............................ 11 000

Ersättning till expertis, förslagsvis..................................................... 257 000

Summa kr. 3 833 000

Jämfört med anslagen för budgetåret 1966/67 innebär förslaget för bud­

getåret 1967/68 en ökning med 521 000 kr. (beräkningen har för båda bud­

getåren skett med utgångspunkt i 1965 års löner).

26

Avlöningskostnadcrna för länsstyrelserna beräknas av statskontoret för

budgetåret 1967/68 till 6 463 000 kr. (1965 års löner), vilket innebär en ök­

ning med 553 000 kr. I detta belopp ingår 353 000 kr. som beräknats för den

föreslagna förstärkningen med naturvår dst jänstemän och tjänstemän med

kemisk-biologisk utbildning för vattenvården.

Intensiteten i länsstyrelsernas planeringsarbete inom naturvården är be­

roende av de medel som ställs till förfogande för att anlita expertis utanför

organisationen. För expertis har statskontoret räknat med ytterligare

200 000 kr. Länsstyrelserna skulle därigenom för nämnda ändamål dispone­

ra 974 000 kr. Medlen avses även för att tillgodose behovet av till organisa­

tionen mera permanent knutna naturvårdstjänsteinän vid de tio länsstyrel­

ser som nu inte föreslagits få fasta tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Omkostnader för budgetåret 196 6/6 7

Väg förvaltningar na: Omkostnader (under sjätte huvudtiteln,

punkten B 3), beräknat belopp ......................................................... 725 000

Länsstyrelserna: Sjukvård, Reseersättningar, Expenser (under

elfte huvudtiteln, punkterna B 4—B 6), beräknat belopp...........

150 000

Summa kr. 875 000

Statskontoret beräknar omkostnaderna för den regionala organisationen

till 915 000 kr., vilket innebär en ökning med 40 000 kr.

Övriga frågor

Statskontoret framhåller nödvändigheten av information och utbildning

i naturvårdsfrågor för personal vid utomstående organ och för allmänhe­

ten, särskilt skolungdomen. Såväl verkets som de regionala organens perso­

nal bör vara beredda att göra insatser som föreläsare och kursledare. Infor­

mation och utbildning kommer nämligen att få stor betydelse för förståel­

sen för och medverkan i naturvårdsarbetet. Enligt utredningens åsikt bör

som ett led i PR-verksamhet en årlig verksamhetsberättelse utges. Massme­

dia — tidningar, TV, radio, film -—• bör utnyttjas i största möjliga utsträck­

ning för informationsspridningen.

Statskontoret understryker betydelsen av utbildning av naturvårdsverkets

och de regionala naturvårdsorganens egen personal. Samordningen av de

olika naturvårdsgrenarna kommer att underlätta en gemensam grundsyn

på naturvården i vidsträckt bemärkelse. Den centrala naturvårdsmyndighe-

ten bör verka för att universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter

tar upp naturvårdsfrågorna i sina utbildningsprogram. Statskontoret beto­

nar också vikten av att den regionala naturvårdspersonalen vid periodiska

sammankomster får utbyta erfarenheter och informationer med den cen­

trala myndighetens ledning.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

ter kommer att läggas på naturvårdsmyndigheten. Vetenskapsakademien an­

ser att förslaget medför en underbetoning av det vetenskapliga naturvårds-

området.

Många remissinstanser betonar vikten av att översiktliga planer upprät­

tas för naturvården i dess helhet. Skogsstyrelsen anför i detta sammanhang

bl. a.

En sådan planering kan inte separeras från övrig samhällsplanering utan

är tvärtom en grundläggande förutsättning för och en integrerande del av

denna. Frågor beträffande markanvändningen, exempelvis i samband med

vikande jordbruk, anläggande av permanent bebyggelse eller expanderande

fritidsstugubebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv skall inte av­

göras lokalt från fall till fall genom diverse improvisationer och kortsiktiga

nödlösningar. En på sikt någorlunda hållbar översiktsplanering förutsätter

självfallet samordning över kommun- och länsgränser. Många frågor har

redan rikskaraktär. Planeringen måste därtill vara »rullande» d. v. s. stän­

digt pågående.

Länsingenjörernas förening understryker vikten av att översiktliga pla­

ner för naturvårdsverksamheten upprättas så snart som möjligt och där­

efter fortlöpande hålls aktuella.

I fråga om fördelningen av arbetsuppgifter mellan den centrala och den

regionala instansen lämnas förslagen i stort sett utan erinran utom be­

träffande den föreslagna delegeringen inom vattenvårdsområdet.

Länsförvaltningsutredningen anför bl. a.

Vad i statskontorets utredning föreslås i fråga om länsstyrelsens uppgif­

ter inom naturvården i vidsträckt bemärkelse står i god överensstämmelse

med de linjer efter vilka länsförvaltningsutredningen arbetar. Utredningen

har därvid särskilt i tankarna vad som anförts om länsstyrelsens ansvar för

den översiktliga planeringen på förevarande områden och beträffande läns­

styrelsens i förhållande till den centrala naturvårdsmyndigheten successivt

vidgade beslutsfunktion. Detta gäller såväl den nuvarande som i än högre

grad den nya länsstyrelse med vidgade befogenheter och ökat ansvar inom

samhällsplaneringen, som länsförvaltningsutredningen avser att föreslå.

Statskontorets förslag att s. k. anmälningsärenden som rör kommunala

utsläpp och jordbrukets föroreningsärenden decentraliseras till länsinstan-

sen tillstyrks av länsstyrelserna. Förslaget att länsstyrelserna skall svara för

vissa övervaknings- och kontrollfunktioner, som f. n. tillkommer statens vat­

teninspektion, tillstyrks liksom förslaget att länsstyrelserna skall handläg­

ga frågor rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.

Kammarkollegiet framhåller att det inte är nödvändigt att — förutom

de nämnda övervaknings- och kontrollfunktionerna — tilldela länsstyrelsen

vissa av statens vatteninspektions nuvarande beslutsfunktioner. Kollegiet

anför vidare att kompetensfördelningen mellan central och regional myn­

dighet inte bör forceras fram utan lösas successivt alltefter erfarenhet och

resurser. Ett ytterligare skäl härför är enligt kollegiets mening att immis-

sionssakkunniga föreslår vissa ändringar, avsedda att träda i kraft den 1

Beträffande behovet av medicinsk-hygienisk expertis anför medicinal­

styrelsen.

För att skapa garanti för att de humanmedicinska synpunkterna i till­

räcklig grad beaktas vid verkets handläggning av ärenden erfordras där­

utöver att i verkets centrala organisation ingår en medicinsk-hygienisk ex­

pert på hög nivå med uppgift att bevaka att medicinsk-hygieniska frågor och

synpunkter blir beaktade framförallt i planeringen och att vara fortlöpande

konsult för de olika byråerna. Vidare bör vederbörande vara kontaktman

mellan verket och de hälsovårdande myndigheterna.

Den föreslagna tjänsten för vattenrättsfrågor tillstyrks av vattenöverdom-

stolen.

Statens naturvårdsnämnd föreslår att till verket knyts en särskild arbets­

grupp på två eller tre sakkunniga för markvärderingsfrågor.

Luftvårdsnämnden förordar att en deltidsanställd medicinare-hygieniker

med erfarenhet i luftvårdsfrågor knyts till luftvårdsbyrån. Byrån bör enligt

nämnden byggas ut successivt. Nämnden anser det vidare nödvändigt att

man inom luftvården — liksom inom vattenvården ■—- får möjligheter att

göra mätningar av föroreningar. Undersökningslaboratoriet bör därför

fr. o. m. budgetåret 1968/69 få resurser även för luftvård. Nämnden fram­

håller vidare att det bör undersökas om inte laboratoriet kan samordnas

med andra laboratorier.

196å års naturresursutredning är tveksam om det är riktigt att ha ett un-

dersölmingslaboratorium knutet till verket. Undersökningslaboratoriets ställ­

ning avser utredningen att ta upp i sitt kommande betänkande. Utredning­

en tillstyrker emellertid att laboratoriet övergångsvis knyts till verket. Sty­

relsen för skogshögskolan förutsätter att det inte är meningen att labora­

toriet utformas som ett forskningslaboratorium utan helt får karaktären

av ett serviceorgan för rutinanalyser. Veterinärväsendeutredningen anser att

man bör iaktta stor försiktighet när det gäller att anställa ytterligare perso­

nal och skaffa mer utrustning för laboratorieändamål med hänsyn till att

det finns relativt betydande resurser på skilda håll i landet och som inte på

långt när är tillräckligt utnyttjade.

För statskontorets förslag att den centrala naturvårdsmyndigheten kallas

statens naturvårdsverk uttalar sig statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsen

i Hallands län, riksantikvarieämbetet och TCO. Immissionssakkunniga, luft­

vårdsnämnden, Sveriges industriförbund och Svenska vatten- och avlopps-

föreningen förordar däremot statens miljövårdsverk.

Den regionala organisationen

Beträffande den regionala organisationen anför länsförvaltningsutred-

ningen bl. a.

Ur de synpunkter länsförvaltningsutredningen har att företräda finns in­

tet att erinra mot att länsingenjörskontoren vid infogandet i länsstyrelserna

tills vidare bildar en expertenhet — i förekommande fall tillsammans med

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

31

naturvårdsintendenten — utanför sektionsindelningen och sålunda direkt

under landssekreteraren. Länsförvaltningsutredningen förutsätter emeller­

tid, att detta arrangemang betraktas som ett provisorium i avvaktan på ut­

redningens betänkande. Organisationsfrågan torde få omprövas i samman­

hang med de förslag länsförvaltningsutredningen kommer att lägga fram

rörande den nya länsstyrelsens inre organisation.

För statskontorets förslag om en fristående naturvårdsenhet inom läns­

styrelserna uttalar sig vidare bl. a. lantbruks styr elsen, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, Länsingenjörernas förening och 13

länsstyrelser.

Kammarkollegiet anser det lämpligast att naturvårdsenheten tills vidare

inordnas under någon av länsstyrelsernas sektioner. Statens naturvårds-

nåmnd förordar att enheten — i avvaktan på länsförvaltningsutredningens

arbete — inordnas i landskansliets planeringssektion. Detta föreslås även av

länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrel­

serna i Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Jämt­

lands, Västernorrlands och Västerbottens län föreslår att länsingenjörskon-

toren bildar en egen enhet inom länsstyrelsen men att naturvårdsintenden­

ten ingår i planeringssektionen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att länsingenj örskontoret bör placeras in under socialsektionen och

att naturvårdsintendenten bör tillhöra planeringssektionen.

Statens naturvårdsnämnd, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges lant­

mätareförening och flera länsstyrelser betonar värdet av de nuvarande re­

gionala naturvårdsråden och anser att dessa bör bestå även framdeles. Stats­

kontorets förslag om att rådens verksamhet skall omfatta natur-, vatten-

och luftvård har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I fråga om de föreslagna fem tjänsterna med kemisk-biologisk kompe­

tens för vatten- och luftvårdsområdena förordar kammarkollegiet att dessa

inordnas under den centrala myndigheten för att få nära kontakt med myn­

dighetens experter.

Ytterligare personalförstärkningar för naturvårdsverksamheten föreslås

av flera instanser, bl. a. samtliga länsstyrelser.

Stödet till friluftslivet, m. m.

Nuvarande ordning

Huvuddelen av statens stöd till det rörliga friluftslivet utgår ur fonden

för friluftslivets främjande — i fortsättningen kallad friluftsfonden — vil­

ken inrättades genom beslut av 1939 års riksdag. Medel till fonden avsattes

t. o. m. budgetåret 1965/66 under ett anslag på tionde huvudtiteln. Fr. o. m.

budgetåret 1966/67 anvisas medel under nionde huvudtiteln. T. o. m bud­

getåret 1966/67 har totalt ca 39 milj. kr. avsatts till fonden, vilken förval­

32

tas av statskontoret. Bidrag ur fonden lämnas enligt Kungl. Maj :ts bestäm­

mande efter förslag av statens friluftsnämnd. Nämnden, som tillkom år

1940, skall enligt sin instruktion den 10 maj 1963 (nr 109) vara statens

rådgivande organ i frågor rörande fritidens utnyttjande för friluftsliv även­

som i frågor vilka därmed äga samband.

Bidrag ur fonden skall utgå till ändamål som bär anknytning till ett

sportligt betonat friluftsliv. Genom denna bestämmelse har en viss avgräns-

ning skett mot de ändamål som tillgodoses genom bidrag ur fonden för

idrottens främjande, till vilken medel anvisas under tionde huvudtiteln.

Huvuddelen av friluftsfondens medel utgår till olika typer av friluftsan-

läggningar. För att en anläggning skall kunna komma i fråga för bidrag

förutsätts att den inte kan göras ekonomiskt självbärande. Vidare gäller att

kommun eller en på längre sikt bestående frivillig sammanslutning skall

vara huvudman för anläggningen. För anläggningens tillkomst krävs en

väsentlig egeninsats av huvudmannen antingen ekonomiskt eller på annat

sätt. Anläggning som uppförts med bidrag ur fonden skall vara tillgänglig

för alla.

Det statliga bidraget, som är avsett att stimulera tillkomsten av frilufts-

anläggningar, utgår som regel med viss procent av den beräknade anlägg­

ningskostnaden. För anläggningar av rikskaraktär — till vilka kommunala

bidrag inte kan påräknas i samma utsträckning som till anläggningar av­

sedda att tjäna det lokala behovet — utgår i vissa fall bidrag med 80 % av

anläggningskostnaden. Hufudregeln är annars att bidrag utgår med 60 %

av denna kostnad, dock högst 100 000 kr. per anläggning. Bidragsprocenten

beror också på vilken typ av anläggning som avses. Friluftsgårdar är så­

lunda som regel bidragsberättigade upp till 60 % av anläggningskostna­

den, medan bidraget till nyanläggning av vandrarhem uppgår till 80 % av

nämnda kostnad. Bidrag till semesterbyar utgår med 6 000 kr. per stuga.

Till badanläggningar utgår bidrag till mindre anordningar, såsom badbryg­

gor för simundervisning, omklädnadshytter osv., och i regel med 50 %

av anläggningskostnaderna. Bidragen från friluftsfonden till bastu- och bad­

anläggningar kompletteras i vissa fall med bidrag ur fonden för idrottens

främjande. Bidrag utgår också ur friluftsfonden till anläggande av cam­

pingplatser, framför allt till sanitära anläggningar vid dessa.

Ur friluftsfonden utgår också stöd till friluftsbetonad verksamhet inom

vissa organisationer. Ett antal scoutorganisationer får bidrag till kost­

naderna för lägervistelse för mindre bemedlad ungdom samt till inköp av

tält. Till Skid- och friluftsfrämjandets kursverksamhet med inriktning på

ledarutbildning, främjandets administration, Resos administrering av byg-

deseinestern och Riksorganisationernas campingkommittés förvaltningskost­

nader utgår också vissa bidrag.

De medel som tillförts friluftsfonden från dess tillkomst t. o. m. den 30

juni 1966 har fördelats på olika ändamål enligt följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1987

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

33

Friluftsgårdar m. m..................

Kr.

9 189 000

%

27,7

Semesterbyar............................

5 238 900

15,8

Vandrarhem ............................

5 826 400

17,6

Campingplatser .......................

2 416 650

7,3

Semesterhem för husmödrar ..

1 580 700

4,7

Husmoderssemesterverksamhet

(t. o. in. den 30 juni 1946)..

461 850

1,4

Fjällräddningstjänst ...............

185 500

0,5

Badanläggningar ...................

2 086 500

6,3

Kursverksamhet.......................

1 111 600

3,2

Scoutverksamhet ...................

1 689 300

5,1

Fritidsreservat .......................

1 834 000

5,5

Administrationsbidrag ...........

963 000

2,9

Diverse ....................................

662 500

2,0

Summa

33 245 900

100,0

Bidragen har fördelats på olika län enligt följande.

Anslag

Stockholms stad och län........... 2 134 350

%

9,5

Uppsala län................................

319 500

1,4

Södermanlands län...................

304 800

1,3

Östergötlands län.......................

525 600

2,3

Jönköpings län............................

515 750

2,3

Kronobergs län .......................

428 450

1,9

Kalmar län ................................

2 591 900

11,5

Gotlands län................................

1 346 550

6,0

Blekinge län................................

1 155 450

5,1

Malmöhus och Kristianstads län

1 778 600

7,9

Hallands län................................

608 050

2,7

Göteborgs och Bohus län...........

638 900

2,8

Älvsborgs län ............................

570 100

25

Skaraborgs län............................

848 400

3,8

Värmlands län............................

878 200

3,9

Örebro län ................................

573 400

2,5

Västmanlands län ...................

442 000

2,0

Kopparbergs län.......................

790 500

3,5

Gävleborgs län............................

774 300

3,4

Västernorrlands län...................

1 203 950

5,3

Jämtlands län............................

615 250

2,7

Västerbottens län.......................

2 232 800

9,9

Norrbottens län .......................

1 317 800

5,8

Summa

22 594 600

100,0

Biket gemensamt (vandrarhem,

scoutverksamhet m. m.) ....

Administrationskostnader ....

Summa

9 825 300

826 000

33 245 900

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59

34

Staten lämnar ekonomiskt stöd till friluftslivet också på annat sätt än via

friluftsfonden. I det följande lämnas en kortfattad översikt rörande detta

stöd. De av arbetsmarknadsstyrelsen disponerade anslagen till allmänna be­

redskapsarbeten m. m. och till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för

handikappade m. fl. kan sålunda användas även för arbeten avseende fri-

luftsanläggningar. Samma principer som tillämpas vid bidragsgivning ur fri­

luftsfonden används vid beslut om bidrag ur de arbetsmarknadspolitiska an­

slagen. Budgetåret 1963/64 utgick statsbidrag på ca 7 milj. kr. från arbets­

marknadsstyrelsen till frilufts- och turistanläggningar. Fr. o. in. den 1 juli

1965 kan även lokaliseringsstöd utgå till ny-, om- och tillbyggnad av fri-

luftsanläggning.

Domänverket bedriver en aktiv verksamhet för att göra vissa värdefulla

områden inom kronoparkerna lätt tillgängliga för allmänhetens friluftsliv.

Sålunda iordningsställs bad-, camping-, parkerings- och rastplatser samt

strövstigar och fiskevatten. Verkets bruttokostnader för verksamheten upp­

går f. n. till ca 1 milj. kr. per år.

Till båtsporten lämnas statligt stöd genom bidrag till byggande av ham­

nar för småbåtar. Budgetåret 1965/66 anvisades under sjätte huvudtiteln

4 milj. kr. för nämnda ändamål.

De medel, som inbetalts för uppkommen skada vid vissa vattenreglerings-

företag, skall enligt vattenlagen användas till ändamål för av regleringen

berörd bygd. Av dessa medel har en icke obetydlig del anvisats till uppfö­

rande av olika former av friluftsanläggningar. Beslut om bidrag fattas av

Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande länsstyrelse.

Stöd till friluftsorganisationernas ungdomsarbete lämnas bl. a. genom

det statliga bidragssystemet till ungdomens fritidsverksamhet. Budgetåret

1965/66 anslogs sammanlagt ca 14 milj. kr. under åttonde huvudtiteln till

utbildning av ungdomsledare, bidrag till ungdomens fritidsverksamhet och

bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Ungefär hälften

av dessa medel går till organisationer med anknytning till idrotts- och fri­

luftsliv. I sammanhanget bör även nämnas ett bidrag under åttonde huvud­

titeln till Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar.

Från fonden för idrottens främjande utgår även i begränsad omfattning

bidrag till friluftsbetonad verksamhet.

De totala statliga insatserna på friluftslivets område kan för budget­

året 1965/66 uppskattningsvis beräknas till ca 28 milj. kr. Kommunernas

insatser under samma tid torde vara avsevärt större.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

35

Fritidsutredningen

Friluftslivets utveckling m. m.

Utredningen konstaterar, att arbetstiden genom olika reformer förkortas

från ca 60 timmar per vecka vid sekelskiftet till 45 timmar år 1966. Utred­

ningen pekar på att den tekniska utvecklingen och den därav föranledda

produktivitetsstegringen sannolikt kommer att skapa förutsättningar för att

människornas fritid ökas ytterligare.

Utvecklingen innebär också att ett allt starkare behov av ökad fritid före­

ligger. Den strukturförändring, som fortgående äger rum i samhället, har

bl. a. lett till att ca 75 % av landets folkmängd nu är bosatt i städer och

andra tätorter. Den högt uppdrivna takten inom arbetslivet och den många

gånger ensidiga och pressande tätortsmiljön har i sin tur nödvändiggjort

att mer tid ägnas åt avkoppling och rekreation. Intresset härför synes också

vara i tilltagande.

För att kunna bilda sig en uppfattning om friluftslivets nuvarande om­

fattning och inriktning samt skapa underlag för en bedömning av önske­

målen för framtiden har utredningen företagit en riksomfattande intervju­

undersökning. Då friluftsfrågorna huvudsakligen berör tätorternas befolk­

ning begränsades undersökningen till att omfatta orter med mer än 10 000

invånare och till personer i åldern 18—65 år. Undersökningen utfördes år

1963 och omfattade 2 700 slumpmässigt utvalda personer.

Av undersökningen framgår, att friluftslivet har en betydande omfatt­

ning. Mer än hälften av tätortsbefolkningen utövar sålunda någon form av

friluftsliv minst en gång i veckan och ytterligare ca en femtedel någon

gång i månaden. En femtedel anser att friluftsliv är deras huvudsakliga

fritidssysselsättning, medan ca en fjärdedel inte anser sig ha något större

intresse för friluftsliv. Någon större skillnad i fråga om friluftsintresset

kan inte konstateras vare sig mellan män och kvinnor eller mellan olika

åldrar. Utredningen drar av detta slutsatsen att friluftsliv är en angelägen­

het för alla åldersgrupper bland såväl män som kvinnor. Det blir därför -—

understryker utredningen — ett allmänt samhällsintresse att främja fri­

luftslivet. Av undersökningen framgår också, att intresset för friluftsliv är

i tilltagande. Sålunda menar över 60 % av intervjupersonerna att de nu

ägnar för litet tid åt friluftsliv men att de om förutsättningar fanns skulle

vilja ägna mer av sin fritid åt detsamma. Utredningen anser sig dock inte

kunna göra några bestämda uttalanden om hur mycket friluftslivet kom­

mer att öka i framtiden eftersom friluftslivets utveckling har nära samband

med andra faktorer i samhällsutvecklingen, främst den allmänna välstånds­

ökningen och den succcessivt ökande fritiden. Utvecklingen kommer enligt

utredningen att påverkas även av samhällets politik på friluftslivets om­

råde och av de många ideella organisationernas insatser.

Friluftslivet varierar starkt med de olika årstiderna. Aktiviteterna når

sin höjdpunkt under sommarhalvåret, inte minst beroende på den starka

koncentrationen av semestrarna till månaderna juni—augusti, konstaterar

utredningen. Ett stigande intresse för vinterhalvårets friluftsaktiviteter

kan dock förmärkas.

Också tillgången på och utnyttjandet av anläggningar för det rörliga fri­

luftslivet har undersökts av utredningen. Resultaten visar att utomhusbad,

rastplatser och friluftsområden är mest utnyttjade. Även friluftsgårdar,

raststugor och campingplatser utnyttjas dock i stor utsträckning. Man kan

sålunda räkna med att ca 700 000 personer av tätortsbefolkningen i de un­

dersökta åldrarna utnyttjat friluftsgårdar och raststugor någon gång un­

der det aktuella året. Motsvarande antal för utomhusbad kan uppskattas

till ca 1,7 milj. Nästan hälften av de tillfrågade anser att tillgången på fri­

luftsbad på den egna orten är otillfredsställande och omkring en tredjedel

har samma uppfattning om friluftsgårdar, raststugor och friluftsområ­

den.

En stor del av undersökningen ägnas åt fritidsbebyggelsen. Resultaten

visar, att det år 1963 fanns ca 300 000 fritidsstugor i landet, ett antal som

enligt utredningen kan förväntas fördubblas under en femårsperiod. Unge­

fär hälften av fritidsstugorna är belägna i kustkommuner. Ca en femtedel

av bebyggelsen finns i Stockholms län. Mer än 90 % av fritidshusen är be­

lägna i annan kommun än ägarens hemkommun.

Enligt utredningen ger den genomförda undersökningen en god bild av

det svenska folkets friluftsvanor och önskemålen på friluftslivets område

för den närmaste framtiden. Samtidigt betonas dock, att det här gäller ett

område, som är statt i snabb utveckling. Undersökningen visar t. ex. att de

yngre åldersgrupperna har behov av mångskiftande aktiviteter, medan de

äldres intresse begränsas till relativt få aktiviteter. Detta får enligt utred­

ningen inte tolkas så, att medelålders eller äldre människor av fysiska

eller andra skäl skulle vara hänvisade till endast ett fåtal friluftsaktiviteter

utan i stället kan det förhålla sig så, att dessa personer inte efterfrågar

sådana aktiviteter, som de inte haft tillfälle stifta bekantskap med i yngre

dagar. Däremot är det sannolikt, att den yngre generationen, som fått helt

andra möjligheter att pröva på olika slag av sport och friluftsliv, bibehåller

sitt intresse för en mångfald aktiviteter även när de blir äldre. På grund

härav bör man enligt utredningen på längre sikt räkna med ett mångsidi­

gare aktivitetsprogram än det som undersökningen utvisat. I samma rikt­

ning verkar inkomstutvecklingen, som medger att allt fler människor äg­

nar sig åt sådana former av idrott och friluftsliv, vilka tidigare av ekono­

miska skäl varit förbehållna ett fåtal.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

37

Statens stöd till friluftslivet

Utredningen framhåller att människorna i det moderna samhället ut­

sätts för stora påfrestningar såväl fysiskt som psykiskt. Det högt uppdrivna

tempot i arbetslivet och de stora miljöförändringar som den fortgående ur­

baniseringen medför ökar risken för psykiska störningar hos individen sam­

tidigt som organismen genom den fortskridande mekaniseringen inom och

utom arbetet utsätts för allt mindre fysiska ansträngningar. Tilltagande

jäkt och stress i kombination med eu ökad bekvämlighet skapar behov av

rekreation och fysisk aktivitet. Friluftslivet bör kunna bli ett verksamt me­

del härför och därmed en betydelsefull del av den förebyggande hälsovår­

den. Utredningen anser, alt den främsta anledningen till att samhället måste

ägna omsorg åt friluftslivet är dess betydelse för mäniskornas kroppsliga

och andliga välbefinnande, en betydelse som ökat undan för undan som

en effekt av samhällsutvecklingen själv. Friluftsliv utgör en form att före­

bygga kroppslig och mental ohälsa och bör därför ställas i relation till de

mycket betydande kostnader som samhället numera lägger ned på hälso-

och sjukvård. I denna relation framstår friluftslivets betydelse i sin rätta

dager.

Enligt utredningen är det också högst sannolikt, att ökade samhälleliga

omsorger om friluftslivet verksamt skulle bidra till att skapa en förbättrad

folkhälsa och till att sanera åtskilliga sociala företeelser, som nu bereder

samhället stora bekymmer.

Friluftsanläggningar. Utredningen övergår härefter till att dra upp rikt­

linjerna för samhällets framtida stöd till friluftslivet och konstaterar därvid

att olika former av ledighet ställer olika krav på såväl fritidssysselsättning

som fritidsmiljö. Det gäller således att tillskapa friluftsområden såväl för

den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten och semestern. Avståndet

från bostaden till friluftsområdet blir avgörande för utnyttjandet.

För att kunna bilda sig en uppfattning om tillgången på och lokalisering­

en av friluftsanläggningar företog utredningen en inventering av kommu­

nernas anläggningar för friluftsliv. Inventeringen omfattade friluftsgårdar,

raststugor, friluftsbad, småbåtshamnar, semesterbyar, campingplatser, fjäll­

stugor samt spår, leder och teknikbackar.

I fråga om friluftsgårdar och raststugor visar undersökningen att för­

delningen i landet är mycket ojämn. Av de 190 friluftsgårdarna och 334

raststugorna ligger mer än en fjärdedel av friluftsgårdarna och uppemot

hälften av raststugorna i norrlandslänen. En av orsakerna till dominansen

av dessa anläggningar i Norrland kan vara att de tillkommit som repli­

punkter för skidåkning. Tillgången på friluftsgårdar och raststugor i an­

slutning till de större tätorterna undersöktes också. Därvid framkom bl. a.

att de 1,2 milj. människor som bor i Stockholmsregionen har 22 frilufts-

38

gårdar och åtta raststugor på en timmes resavstånd. Kommunerna äger en­

dast ett litet antal friluftsgårdar och raststugor. I stället är det ideella orga­

nisationer, framförallt Skid- och friluftsfrämjandet, som innehar anlägg­

ningarna. Av friluftsgårdarna används ca en femtedel av enbart kommu­

nens egna medlemmar, uppemot hälften till övervägande del av kommu­

nens egna medlemmar och resten eller ca två femtedelar av andra än kommu­

nens egna medlemmar.

Antalet friluftsbad med badbryggor och omklädnadshytter har beräk­

nats till 1 397 vid insjöar och till 412 vid hav. Tillgången till fullgoda bad­

platser är störst i Sydsverige och särskilt gäller detta i fråga om havsbad.

Flertalet anläggningar har dock inte tillfredsställande sanitär utrustning.

Ca en tredjedel av friluftsbaden vid såväl insjö som hav saknar sålunda

toalettanordningar.

Antalet campingplatser uppgår enligt undersökningen till 819 med plats

för 106 000 tält. Inom en timmes resavstånd från Stockholm finns 29 cam­

pingplatser med plats för mer än 8 000 tält. De sanitära förhållandena vid

campingplatserna är otillfredsställande. Ett under senare tid allt mer popu­

lärt alternativ till campingplatserna har semesterbyarna blivit. Dessa be­

står av ett antal fritidshus avsedda för uthyrning. Antalet semesterbyar är

113 med totalt omkring 2 600 stugor. Endast elva av semesterbyarna har

mer än 50 stugor. Det största antalet semesterbyar finns i norrlandslänen.

I tabell 1 redovisas en sammanställning över tillgången på och den plane­

rade utbyggnaden av olika friluftsanläggningar.

Av undersökningen drar utredningen slutsatsen att, om man skall till­

skapa anläggningar och områden för det svenska folkets fritidsbehov och

eftersträva eu anpassning till friluftsvanorna på längre sikt, det är ett myc­

ket differentierat behov som skall tillgodoses. Olika typer av anläggningar

måste uppföras såväl i anslutning till som på längre avstånd från tätorter­

na. Mot denna bakgrund anser utredningen, att samhällets hittillsvarande

insatser för det rörliga friluftslivet har varit otillräckliga och i vissa avse­

enden felplanerade och fellokaliserade. Sålunda är tillgången på anlägg­

ningar betydligt mindre än behovet och då inte minst i tätorternas närhet.

Bidragsgivningen tycks inte alltid ha skett med hänsyn till anläggningarnas

ekonomiska förutsättningar och inte alltid satts in på det mest rationella

sättet. Inriktningen av samhällets stöd till det rörliga friluftslivet måste där­

för enligt utredningen ändras.

Utredningen påpekar att de gjorda undersökningarna visar att frilufts­

livets investeringsbehov är stort, varför det är väsentligt, att bidragsgiv­

ningen i framtiden föregås av en betydligt noggrannare behovsgranskning

än i dag och att den i huvudsak inriktas på anläggningar, som inte kommer

till stånd utan stöd av staten. Viktigt är också att ansökningar om bidrag

föregås av noggrann planering så att anläggningarna lokaliseras till de

regioner, där behovet är störst. Generella bidragsregler anser utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

39

Tabell 1

Objekt

antal

ägare

uppförda ef­

ter år 1960

under byggnad

eller planerade

Friluftsgårdar

190

57 (30 %) ägs av

Skid- och frilufts­

främjandet

51 (27 %)

10 under byggnad

22 planerade

Raststugor

334

120 (36 %) ägs av

Skid- och frilufts­

främjandet; 71 av

idrottsrörelsen och

38 av kommuner

51 (15 %)

7 under byggnad

27 planerade

Friluftsbad (med

bryggor och om-

klädnadsutrym-

men)

1 397 vid insjö

412 vid hav

88 utomhusbas­

sänger, därav 30

tempererade

Kommuner

200 vid insjö

30 vid hav

37 bassänger

29 under byggnad

61 planerade

11 under byggnad

29 planerade

14 under byggnad

63 planerade

Småbåtshamnar

666

80

19 under byggnad

101 planerade

Campingplatser

819 (med 106 000

tältplatser)

Kommuner 449

Övriga

380

212

26 under byggnad

114 planerade

Vandrarhem

231 (ca 10 000 bäd­

dar)

Semesterbyar

113 byar (med to­

talt 2 600 stugor)

Kommuner 65

Övriga

48

41

12 under byggnad

95 planerade

Spår, leder, tek­

nikbackar m. m.

300 strö vstigar (med

en tolal längd av

3 600 km); 150 ter-

ränglöpningsbanor

(med en total längd

av 1 055 km); 109

orienteringsbanor;

468 permanenta

skidspår (med en

total längd av 4 500

km); 340 slalom- och

teknikbackar; 132

hoppbackar

inte lämpliga ntan föreslår ett flexibelt bidragssystem, där huvudprinci­

pen skall vara, att en så hög grad av självfinansiering som möjligt efter­

strävas. För att en realistisk prövning skall kunna uppnås bör varje beslut

om bidrag grundas på en investerings- och driftskalkyl. I vissa fall kan dock

projekt behöva realiseras även om investeringskostnaderna, på grund av

t. ex. stora kostnader för vatten och avlopp, kan synas höga. I sådana fall

bör stödet få formen av ett speciellt bidrag till va-kostnaderna. Detta är

40

motiverat även med hänsyn till att en förbättring av de sanitära förhållan­

dena vid friluftsanläggningarna är angelägen.

Utredningen förordar att 100 000 kr. anvisas för utvecklingsarbete för att

få fram ändamålsenliga friluftsanläggningar.

Friluftsfondens medel bör enligt utredningen i fortsättningen helt reser­

veras för bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Stödet till frilufts-

organisationerna bör alltså inte som f. n. lämnas via denna fond utan i stäl­

let utgå från ett särskilt riksstatsanslag. Enligt utredningen bör bidrag till

byggande av friluftsanläggning som regel utgå endast till kommun. Orga­

nisationer av rikskaraktär med erkänd kompetens på friluftsområdet och

med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings utnyttjande och

vidmakthållande bör dock enligt utredningen också kunna erhålla bidrag

från fonden. Bidrag bör i princip utgå endast till anläggning, som hålls öp­

pen för alla. Bidragens storlek bör enligt utredningen vara olika för olika

typer av anläggningar och avvägas efter en differentierad skala omfattande

spännvidden 30—90 % av anläggningskostnaderna. Inom bidragsskalan höi­

de lägre nivåerna tillämpas för tätorternas näranläggningar och de högre

för fjärranläggningar av rikskaraktär. Bidrag skall kunna utgå också till

upprustning av äldre anläggningar. Bidragsgivningen bör inriktas på projekt

som inte kan realiseras utan statligt stöd. Högsta möjliga grad av självfinan­

siering skall eftersträvas för varje projekt.

Om det påvisade behovet av friluftsanläggningar skall kunna tillgodoses

är det enligt utredningen nödvändigt att statligt stöd utgår också från annat

håll än friluftsfonden. Utredningen förutsätter därför att friluftsanlägg­

ningar också i fortsättningen skall kunna uppföras bl. a. med hjälp av loka­

liseringsstöd och som beredskapsarbeten.

Utredningen framhåller, att driften av eu friluftsanläggning med fördel

bör kunna överlåtas av kommunen-huvudmannen på friluftsorganisation

med erfarenhet på området.

En betydande markanskaffning blir nödvändig om friluftslivets behov

skall kunna tillgodoses. Säkerställandet av marken, som i första hand enligt

utredningen bör åvila kommunerna, bör ske genom en framsynt planering,

bl. a. med hjälp av byggnadslagen och naturvårdslagen. Kommunerna bör

i framtiden engagera sig betydligt kraftigare då det gäller att förvärva mark

för friluftsändamål. Detta bör gälla mark för såväl friluftsområden som

för anläggningar och bebyggelse. Utredningen understryker också vikten

av att de statliga myndigheter som har att handlägga markfrågor tar hän­

syn till friluftslivets behov. Domänverket gör redan stora insatser och ut­

redningen önskar att också lantbruksnämnderna vid sin inköpsverksamhet

ges ökade möjligheter att ta initiativ i fråga om förvärv av fritidsmark.

Samlade statliga och kommunala insatser bör enligt utredningen underlätta

planeringen och motverka markspekulation.

Friluftslivets primära markbehov bör enligt utredningen tillgodoses ge­

Knngl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 är 1967

41

nom utnyttjande av den nya naturvårdslagstiftningen. Enligt denna kan

ett område förklaras som naturreservat bl. a. av det skälet att det har bety­

delse för allmänhetens friluftsliv. Anskaffandet av denna mark kan möj­

liggöras genom utnyttjande av anslagen på naturvårdsbudgeten. Säkerstäl­

lande av områden, vilkas primära uppgifter är att vara bärare av frilufts-

anläggningar, bör dock ske genom förvärv så att fastigheten innehas med

äganderätt av huvudmannen för anläggningen. Bidrag till sådana markför­

värv bör därför utgå ur friluftsfonden.

Med utgångspunkt från de behovssiffror, som framkommit i de gjorda

undersökningarna har utredningen beräknat det behövliga tillskottet av nya

friluftsanläggningar. Den har därvid funnit att det i fråga om friluftsgårdar

och raststugor inte är orealistiskt att räkna med att antalet anläggningar

skulle behöva fördubblas under en tioårsperiod. Behovet har bedömts vara

störst i södra och mellersta Sverige, framför allt i de större tätorternas

omgivningar. Med tanke på svårigheterna att göra dessa typer av anlägg­

ningar ekonomiskt lönsamma för ägaren förordar utredningen att bidrag

från staten utgår. Bidraget föreslås bli minst 30 % av den sammanlagda an­

läggningskostnaden. Storleken av bidraget bör avpassas bl. a. med hänsyn

till i vilken utsträckning anläggningen utnyttjas av personer från den kom­

mun där den är belägen.

Friluftsbaden behöver enligt utredningen rustas upp. I synnerhet de sa­

nitära förhållandena är otillfredsställande. Den stora belastningen på Syd­

sveriges badvatten under semestermånaderna gör det också nödvändigt med

en omfattande nybyggnad. Tillkomsten av bassängbad i områden som sak­

nar lämpliga badvatten bör stimuleras. Utredningen anser att staten, med

hänsyn till den betydelse friluftsbaden har, bör medverka till att stimulera

tillkomsten av nya sådana. Utredningen föreslår att bidrag skall utgå med

30—60 % av den totala anläggningskostnaden för friluftsbad. Till sanitära

anordningar bör statsbidrag kunna utgå med 90 % av kostnaden. Bidraget

till tempererade bassänger bör begränsas till 50 000 kr. eller om bassängen

uppförs i trakt som saknar naturliga badmöjligheter till 100 000 kr. Behovet

av spår, leder, teknikbackar m. m. synes också vara betydligt större än till­

gången. Fn fördubbling av kapaciteten torde bli nödvändig. Vid utbyggnaden

är det lämpligt att sammanföra olika anläggningar inom ett och samma om­

råde till gruppanläggningar, varigenom det blir möjligt att utnyttja mar­

ken rationellt samtidigt som olika intresseinriktningar kan tillgodoses. Till­

komsten av spår, leder samt mindre teknik- och hoppbackar bör stimuleras

genom statsbidrag. Bidraget föreslås av utredningen utgå med 30 % av

anläggningskostnaden.

Även antalet övernattningsanläggningar måste ökas enligt utredningen.

Campingplatser i olika miljöer, såväl turistcampingplatser som semester-

campingplatser, efterfrågas, liksom olika fasta lägerplatser. För semesterre­

gionerna i södra Sverige har en fördubbling av antalet tältplatser bedömts

42

behövlig. Vällokaliserade och välplanerade campingplatser som utnyttjas

under en relativt stor del av året bör kunna göras ekonomiskt självbärande.

Tabell 2

Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

Objekt

Föreslagen bidragsprocent

(inom parentes anges nuvarande

bidragsprocent)

Föreslaget antal

projekt per

budgetår

Beräknat statligt

bidrag per budgetår

(inom parentes an­

ges statsbidraget

för budgetåret

1965/66)

Friluftsgårdar och

raststugor

minst 30 % av den totala anlägg­

ningskostnaden

(60 % dock högst 100 000 kr.)

4—-5 större,

ca 10 mindre

3 milj. kr.

(150 000 kr)

Friluftsbad

30-—60 % av den totala anlägg­

ningskostnaden

30

totalt för olika bad­

anläggningar

4,5 milj. kr.

Sanitära anläggning­

ar vid friluftsbad

90 % av den totala anläggnings­

kostnaden

(380 000 kr,)

Bassängbad

maximibidrag på 50 000—100 000

kr. (5 000—40 000 kr.)

minst 10 utom­

husbassänger

Spår, leder, telcnik-

backar m. in.

30 % av den totala anläggnings­

kostnaden

1 milj. kr.

Campingplatser

30—50 % av kostnaderna för de

sanitära anläggningarna

(60 % av kostnaderna för de sani­

tära anläggningarna)

1,5 milj. kr.

(333 000 kr,)

Semesterbyar

Samma bidragsregler som för

campingplatser

(6 000 kr. per stuga)

20-tal projekt

2 milj. kr.

(609 000 kr.)

Vandrarhem

Bidrag bör utgå endast i undan­

tagsfall

(80 % av anläggningskostnaden)

(400 000 kr.)

Fjällstugor

70—90 % av anläggningskost­

naden

(220 000 kr.)

Fjälleder

För vandrarhem,

fjällstugor och leder

beräknas totalt

500 000 kr.

Totalt 12,5 milj. kr.

Å andra sidan finns det anläggningar med hög angelägenhetsgrad som inte

kan göras ekonomiskt bärkraftiga. Även sådana campingplatser bör iord­

ningställas och för att stimulera detta föreslår utredningen att bidrag till

de sanitära anläggningarna utgår med 30—50 % av anläggningskostnaden.

Utredningen föreslår samma bidrag för semesterbyar och motiverar försla­

get på samma sätt som tidigare redovisats för campingplatser.

43

I tabell 2 redovisas utredningens förslag rörande omfattningen av sta­

tens stöd till friluftsanläggningar under ett antal år framöver. Såsom fram­

går av tabellen bör statens bidrag till sådana anläggningar beräknas till 12,5

milj. kr. per budgetår. Eftersom ett riktigt utnyttjande av medlen kräver

ett omfattande planerings- och projekteringsarbete föreslår utredningen att

detta belopp uppnås successivt. För budgetåret 1967/68 föreslås att till fri-

luftsfonden anvisas 10 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

Organisationer på friluftslivets område. Friluftsfondens medel har såsom

förut nämnts hittills använts för att stödja såväl tillkomsten av friluftsan­

läggningar som verksamheten inom vissa organisationer på friluftslivets

område. Stödet till organisationerna har utgått för lägerverksamhet, kurs­

verksamhet och administration. År 1965 fördelades organisationsstödet en­

ligt följande sammanställning.

Lägerverksamhet

Frälsningsarmén, Stockholm .............

KFUK:s riksförbund, Stockholm ...

KFUM:s triangelförbund, Stockholm .

Svenska scoutrådet, Stockholm .........

Sveriges flickscoutråd, Stockholm . ..

Unga örnars riksförbund, Stockholm

8 000

1 000

3 000

26 500

21 000

14 000

Summa 73 500

Kursverksamhet, administration in. m.

Skid- och friluftsfrämjandet ...................

Reso ...........................................................

Riksorganisationernas campingkommitté

Svenska naturskyddsföreningen...............

Sveriges Dövas riksförbund.......................

Fiskefrämjandet ........................................

160 000

83 000

65 000

35 000

2 000

10 000

Summa 355 000

Till vissa av de organisationer som erhåller stöd från friluftsfonden ut­

går medel också ur fonden för idrottens främjande.

Utredningen diskuterar den framtida utformningen av organisationsstö­

det och konstaterar därvid att detta måste byggas ut väsentligt, om organisa­

tionerna skall kunna fullgöra de uppgifter som väntar dem. Det ökade in­

tresset för friluftsliv hos allmänheten ger nämligen organisationerna en

mångfald nya arbetsuppgifter samtidigt som kraven på deras förmåga att

lösa uppgifterna ökar.

Avgörande för stödets omfattning bör enligt utredningen vara vederbö­

rande organisations möjlighet att lämna allmänheten service på friluftsli­

vets område. Denna service kan ta sig uttryck i t. ex. information om an­

läggningar, verksamhet via konsulenter och instruktörer, arrangerande av

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

kurser, läger och andra aktiviteter. Utredningen anser däremot inte, att det

i framtiden bör vara någon väsentlig uppgift för organisationerna att äga

och förvalta friluftsanläggningar. Riksorganisationer med väl utbyggda lo­

kalavdelningar bör enligt utredningen vara mest lämpade att ge allmänhe­

ten förevarande service. För att organisationsstödet i framtiden skall få

största möjliga effekt bör det därför koncentreras till sådana organisationer

med någon viktig del av friluftslivet som sin huvuduppgift.

I enlighet med denna uppfattning anser utredningen, att vissa av de än­

damål som i dag stöds ur friluftsfonden i fortsättningen bör erhålla bidrag

från annat håll. Sålunda menar utredningen att stödet till scoutorganisa­

tionerna för lägerverksamhet, vilket huvudsakligen använts till lägersti­

pendier och tältinköp, inte längre bör utgå ur friluftsfonden. Däremot bör

iordningställande av fasta lägerplatser möjliggöras genom bidrag ur fon­

den. Det stöd till Sveriges Dövas riksförbund, som nu utgår ur friluftsfon­

den, anser utredningen inte kan försvaras utan att en lång rad andra orga­

nisationer med liknande behjärtansvärda ändamål också ges stöd. Av sam­

ma skäl anser utredningen att kurs- och administrationsanslaget till scout­

rörelsen bör upphöra. Enligt utredningens uppfattning är det lämpligast

att scoutverksamheten får hela sitt stöd ur anslagen till ungdomsverksam­

het.

Svenska naturskyddsföreningen får vissa medel till naturvårdskam-

panjer ur friluftsfonden. Sitt väsentligaste statliga stöd erhåller dock för­

eningen ur anslaget till naturvårdsupplysning under nionde huvudtiteln och

från jaktvårdsfonden. Av redovisningstekniska skäl anser utredningen att

föreningen i fortsättningen bör få medel till sin verksamhet enbart ur an­

slaget för naturvårdsupplysning,

Skid- och friluftsfrämjandet får f. n. bidrag ur såväl fonden för idrottens

främjande som friluftsfonden. Det får enligt utredningen förutsättas att

dessa medel, som bl. a. avser administration, knappast kan hållas åtskilda i

föreningens verksamhet. Det är därför en fördel, om stödet kan lämnas ur

endera av fonderna. Föreningens insatser är emellertid lika viktiga ur fri­

luftslivets som ur idrottens synpunkt, varför utredningen kommit till slut­

satsen, att det f. n. icke finns skäl att förorda någon ändring. Det slutliga

ställningstagandet i denna fråga bör ske, då 1965 års idrottsutredning slut­

fört sitt uppdrag.

Utredningen anser inte att det i fortsättningen bör dras någon gräns mel­

lan kostnader för en organisations administration och dess övriga verksam­

het. Avgörande för bidraget till en organisation bör vara verksamhetens om­

fattning, inriktning och betydelse för allmänhetens friluftsliv.

Utredningen föreslår, att stödet till friluftsorganisationerna ökas kraftigt

och att det i fortsättningen inte utgår ur friluftsfonden utan från ett särskilt

anslag, förslagsvis kallat Bidrag till vissa friluftsorganisationer in. in. För

budgetåret 1967/68 föreslår utredningen, att 800 000 kr. anvisas under

nämnda anslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5,9 år 1967

45

Organisatoriska frågor

Ansvaret för frågorna på friluftslivets område bör enligt utredningen

liksom f. n. är fallet ligga hos såväl statliga som kommunala organ. Ar­

betsuppgifterna bör lämpligen fördelas mellan ett lokalt, ett regionalt och

ett centralt organ. Det lokala organet, som utredningen föreslår bör vara

kommunens styrelse, bör anförtros detaljplanering, exploatering och bygg-

nadskontroll. Det regionala organet bör vara länsstyrelsen, som vid sin sida

bör få ett rådgivande organ, naturvårds- och friluftsrådet. Den centrala in­

stansen bör svara för allmänt samordnande uppgifter, ge länsstyrelser och

kommuner service, vara remissorgan åt Kungl. Maj :t samt fördela det

statliga stöd, som lämnas till friluftslivet. Det centrala organet bör ha ett

nära samarbete med andra berörda statliga myndigheter och hålla nära

kontakt med de ideella organisationerna på friluftslivets område.

Utredningen diskuterar två alternativ i fråga om det centrala organets

uppbyggnad. Det ena innebär att statens friluftsnämnd byggs ut med er­

forderliga resurser och det andra att frågorna rörande friluftslivet tas över

av statens naturvårdsnämnd.

Statens friluftsnämnd, som består av sex ledamöter utsedda av Kungl.

Maj :t, har f. n. endast en deltidsanställd sekreterare till sitt förfogande.

Om friluftsnämnden skall ha hand om friluftsfrågorna måste nämndens

personella resurser enligt utredningen förstärkas kraftigt. Två arbetsen­

heter, en för administrativa frågor och en för planering, bör i så fall till­

föras nämnden. Om friluftsfrågorna förs över till statens naturvårdsnämnd

bör behovet av personella förstärkningar kunna begränsas, då en stor del

av de nya arbetsuppgifterna kan fullgöras av vid nämnden befintlig per­

sonal. Utredningen konstaterar också, att det råder ett mycket starkt

samband mellan de arbetsuppgifter som fullgörs inom statens naturvårds­

nämnd och de som ansetts böra fullgöras av ett centralt friluftsorgan.

Naturvårdsnämnden arbetar nämligen bl. a. med att inventera naturom­

råden, som bör avsättas ur skydds- eller friluftssynpunkt, samt följer bygg-

nadsplaneringen och övervakar strandskyddet. Naturvården har sålunda

även en klar social målsättning, vilket innebär att många naturvårdsåt-

gärder vidtas för att bereda människorna rekreation i naturen. Utredningen

framhåller att detta förhållande bör vara en garanti för att friluftsintres-

set inte kommer i skymundan om naturvårdsnämnden får hand om fri­

luftsfrågorna. Med denna motivering föreslår utredningen, att friluftsfrå­

gorna förs över till statens naturvårdsnämnd och att en särskild byrå in­

rättas vid nämnden för dessa frågor. Den nya organisationen föreslås träda

i kraft den 1 juli 1967, då sålunda statens friluftsnämnd bör upphöra.

Statens naturvårdsnämnd bör tillföras representanter för kommunerna

samt för näringslivet och löntagarorganisationerna för att friluftsfrågorna

skall få en allsidig behandling. Utredningen föreslår att namnet på nämn­

46

den ändras till statens naturvårds- och friluftsnämnd. Kostnaderna för

den förstärkning av nämnden, som utredningen finner nödvändig för hand­

läggningen av friluftsfrågorna, har beräknats till 530 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Remissyttrandena

Friluftslivets utveckling m. m.

Utredningens inventering av friluftslivets nuvarande omfattning och in­

riktning samt undersökning av de framtida önskemålen på friluftsområ­

det hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna. Flertalet accepterar

det framlagda materialet utan invändningar. Skid- och friluftsfrämjandet

konstaterar att de erfarenheter organisationen har av friluftsfrågorna helt

sammanfaller med de av utredningen redovisade undersökningsresultaten.

Vissa kritiska synpunkter mot uppläggningen av undersökningen fram­

förs. Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda, att utredningen genom att be­

gränsa undersökningen till åldrarna 18—65 år minskat säkerheten i de slut­

satser rörande friluftslivets behov, som kan dras av undersökningsresulta­

tet. Ungdomarna i åldern 10—17 år utgör enligt styrelsen en stor grupp av

de konsumenter, vars friluftsbehov dagens planering skall tillgodose. Dessa

ungdomar är genomsnittligt betydligt mer aktiva under sin fritid än per­

soner i åldrarna 18—65 år och är dessutom ofta intresserade av andra fri-

luftsaktiviteter än dessa. Beträffande åldrarna över 65 år måste man, utöver

den kraftiga ökningen i antalet, räkna med att de i framtiden kommer att

få väsentligt ökade ekonomiska möjligheter till fritidskonsumtion.

Statens stöd till friluftslivet

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning av fri­

luftslivets betydelse i det moderna samhället och understryker nödvändig­

heten av ökade samhällsinsatser på friluftsområdet.

Skid- och friluftsfrämjandet framhåller, att det ur samhällets synpunkt

måste vara betydelsefullt, att allt fler människor använder en del av sin fri­

tid till fysisk rekreation. Denna kan ha form av idrottsutövning eller fri­

luftsliv. Idrottsutövandet, och särskilt det mera tävlingsinriktade, lockar

främst de yngre medan friluftslivet passar alla. Detta gör också att stödet

till friluftslivet bör vara en angelägenhet för samhället.

Utredningens förslag angående det fortsatta statliga stödets utformning

tas upp av flertalet remissinstanser. Förslaget om att inget bidrag eller

i vart fall lägre bidrag än normalt bör utgå till friluftsanläggningar som

kan göras ekonomiskt självbärande tillstyrks av bl. a. statens natur vårds-

nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristian­

stads, Älvsborgs, Västmanlands och Värmlands län, Svenska arbetsgivare­

47

föreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen och Motororganisatio­

nernas samarbetsdelegation.

Stadsförbundet ifrågasätter däremot huruvida principen om självfinan­

siering kommer att främja den nödvändiga utbyggnaden av semesterbyar

och campingplatser. Kommunernas strävan att tillskapa möjligheter till

vistelse vid dessa typer av friluftsanläggningar även för mindre bemedlade

grupper kan nämligen motverkas, om avgifterna genom självfinansierings-

kravet måste bli höga. Förbundet förordar fortsatt stöd även till dessa typer

av anläggningar. Statens friluftsnämnd, länsstyrelsen i Blekinge län och

Svenska turistföreningen framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att tillkomsten av anläggningar,

som på sikt bedöms kunna självfinansieras och därför ej skulle vara be­

rättigade till bidrag, borde underlättas genom att vissa lånemedel ställs

till förfogande. Dessa lånemedel skulle enligt länsstyrelsen ha särskild be­

tydelse vid en accentuerad knapphet på krediter på den allmänna låne-

marknaden och möjliggöra en planmässig utbyggnad av friluftsanordning-

arna oberoende av det allmänna konjunktur- eller kreditmarknadsläget.

Utredningens förslag om att friluftsfondens medel i huvudsak bör reser­

veras för stöd till kommuners och riksomfattande friluftsorganisationers

uppförande av friluftsanläggningar tillstyrks av så gott som samtliga re­

missinstanser. Skid- och friluftsfrämjandet framhåller dock nödvändig­

heten av att bidrag till uppförande av smärre anläggningar kan utgå också

till riksorganisationernas lokalföreningar. Riksidrottsförbundet framför

liknande synpunkter.

Statens handikappråd framhåller, att handikapprörelsen i stor utsträck­

ning har fått engagera sig i uppförandet av friluftsanläggningar. Rådet an­

ser att ett sådant engagemang måste ske också i framtiden. Även om de han­

dikappades krav ofta beaktas vid utformningen av friluftsanläggningar,

kommer ändå särskilda behov för denna grupp människor att i stor ut­

sträckning föreligga. Rådet anser det därför olyckligt om inte organisatio­

ner inom handikapprörelsen i likhet med friluftsorganisationer skulle få

bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.

Riksantikvarieämbetet ansluter sig till utredningsförslaget men påpekar

att vissa anläggningar av rikskaraktär måste falla utanför en kommuns

intresse. Detta gäller i hög grad anläggningar i anslutning till kulturmin­

nen av nationell och internationell betydelse. Ämbetet, som förvaltar ett

stort antal sådana, har tidigare erhållit anslag från friluftsfonden både för

markförvärv och anläggningar. Ämbetet förutsätter, att anslag även fort­

sättningsvis skall kunna ges till sådana anläggningar.

Folkparkernas centralorganisation anser att också folkparkerna bör kom­

ma i åtnjutande av bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.

Frågan om driften av anläggningarna behandlas av bl. a. Skid- och fri­

luftsfrämjandet, som framhåller att det bör vara betydelsefullt ur kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

munal synpunkt, att frivilliga ledare alltjämt engagerar sig för att organi­

sera och leda friluftsaktiviteter vid anläggningarna. Främjandet konstate­

rar, att i fråga om friluftsgårdarnas drift och underhåll två vägar har prö­

vats med framgång. Antingen äger kommunen anläggningen och överlåter

driften — eller i vart fall verksamheten rörande friluftslivet — till någon

lokal friluftsorganisation eller också bildas ett särskilt organ för driften —

vanligen en stiftelse — i vilken såväl kommunen som friluftsorganisatio-

nens lokalavdelning är representerade.

Förslaget om att lägre bidragsnivå bör tillämpas för anläggningar i tät­

orternas närhet och högre för fjärranläggningar av rikskaraktär tillstyrks

av bl. a. länsstyrelsen i Gotlands, Älvsborgs och Västmanlands län, 1965 års

idrottsutredning, statens friluftsnämnd samt Kommunförbundet.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter t. o. m. om statsbidrag över hu­

vud taget bör utgå till tätorternas näranläggningar. Tätorter med skatte­

kraft över genomsnittet bör, framhåller länsstyrelsen, utan hjälp av stats­

bidrag kunna uppföra anläggningar åt sina egna invånare.

Ö v er ståthållar ämbetet anser sig däremot inte kunna godta förslaget

utan anser att avgörande för bidragsprocentens storlek i stället bör vara

behovet av statsbidrag i varje enskilt fall. Ämbetet framhåller vikten av att

bidragssystemet inte på någon punkt utformas så att intresset för frilufts­

livet hämmas.

Stadsförbundet intar också en avvisande hållning och konstaterar att en

indelning i när- och fjärranläggningar kan vara svår att omsätta i prakti­

ken, eftersom en näranläggning, belägen utanför en större tätort, likaväl

kan betraktas som en fjärranläggning, sett ur hela landets synpunkt. Fri-

luftsanläggningar i tätorternas närhet har, enligt förbundets uppfattning,

ofta större betydelse än fjärranläggningar. Med hänsyn till svårigheterna

att göra rimliga avvägningar mellan olika områdens betydelse bör bidrag

utgå med fast procentsats.

Utredningens förslag att bidrag i fortsättningen bör utgå med viss pro­

cent av anläggningskostnaden beroende på typ av anläggning godtas i all­

mänhet. Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Ble­

kinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, TCO,

Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen.

Ett antal remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag till ett

med hänsyn till typen av anläggning differentierat procenttal men önskar

förändringar på enstaka punkter. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands

och Skaraborgs län samt Rilcsidrottsförbundet och Simfrämjandet anser

sålunda att bidraget till badanläggningar bör ökas utöver utredningens för­

slag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att investeringskostnaderna för

vissa anläggningar i fjälltrakterna ofta blir förhållandevis höga på grund av

klimatförhållanden, långa transportvägar och svåra markförhållanden. Sär­

skilt gäller detta för vatten- och avloppsanläggningar i fjällen. Här är det

alltså nödvändigt med ett relativt sett större stöd för att anläggningar skall

komma till stånd.

Länsstyrelsen i Blekinge lån och Svenska turistföreningen understryker

vikten av att också vandrarhem blir bidragsberättigade. Svenska turista

trafikförbundet och Riksorganisationernas campingkommitté anför lik­

nande synpunkter i fråga om campingplatser.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att stödet bör inriktas i första hand

mot mindre kapitalkrävande projekt, så att största möjliga effekt uppnås

med minsta möjliga insats. Semesterbyarna är från denna synpunkt speciellt

önskvärda. Flera familjer kan nämligen utnyttja samma fritidsbostad om

sådana byar tillskapas. Länsstyrelsen i Jämtlands län betonar också se­

mesterbyarnas stora värde.

Statens friluftsnämnd, som är kritisk till utredningens förslag öm ut­

formningen av anläggningsstödet, pekar på de betydande praktiska svårig­

heter som kommer att föreligga, då det gäller att i det enskilda fallet nå en

rättvis avvägning inom en skala med så stor spännvidd som den föreslagna.

Bl. a. förordas, framhåller nämnden, att hänsyn skall tas till sökandekom­

munens ekonomi. Därvidlag förhåller det sig i regel så, att bärkraftiga

kommuner också är starkt expanderande och måste investera betydande

medel i skolbyggnader och andra offentliga inrättningar, vägar, reningsverk

etc. Man har då svårt att avsätta stora belopp för friluftslivet. Det kommer

i sådana fall att bli mycket svårt för den bidragsgivande myndigheten att

avgöra hur den skall ställa sig i bidragshänseende. Nämnden tror därför att

det blir nödvändigt att söka sig fram till vissa enhetliga normer, både för att

bidragsgivningen inte skall bli administrativt svårhanterlig och kanske

framför allt för att kommunerna i sin planering skall veta vad de kan räkna

med att ungefär få i statsbidrag.

Mot utredningens förslag att friluftslivets markbehov i stort sett bör

kunna tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen görs i

allmänhet inga invändningar.

Statens nät ur vårdsnämnd intar i stort sett en positiv attityd till utred­

ningens förslag om friluftslivets markbehov men påpekar att en viss risk

till förslitning av värdefulla naturområden föreligger. Domänstyrelsen

framhåller också risken för förslitning och menar att denna i viss mån kan

motverkas genom en koncentration av friluftsaktiviteterna till vissa områ­

den. Styrelsen finner det vidare orealistiskt att förvänta sig att bildandet av

naturreservat av enbart social karaktär skall få sådan omfattning, att det

kommer att spela någon avgörande roll för allmänhetens friluftsverksam­

het.

Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte utredningens uppfattning i

markanskaffningsfrågan. De nuvarande medlen under naturvårdsanslagen

anses vara helt otillräckliga för att kunna tillgodose friluftslivets markbe-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

49

50

hov. Hittills har endast områden i mindre utsträckning kunnat avsättas som

naturreservat. Det är därför orealistiskt att tro att friulftslivets markbehov

kan lösas den vägen.

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning att ett

omfattande planeringsarbete måste komma till stånd, innan mark för fri-

luftsändamål reserveras och anläggningar uppförs. Ett stort antal remissin­

stanser bl. a. statens naturvårdsnämnd, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i

Hallands län och Svenska naturskyddsföreningen framhåller betydelsen av

att varje lokalisering av friluftsanläggningar föregås av sådan planering, att

samordning av markdispositionerna för naturvård och friluftsliv uppnås.

Utredningen förordar en aktivare medverkan från domänstyrelsen och

lantbruksnämnderna vid anskaffningen av mark för friluftsändamål. Bl. a.

medicinalstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens naturvårds­

nämnd, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värm­

lands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska naturskydds­

föreningen och Svenska turistföreningen tillstyrker, att lantbruksnämnder­

na får befogenhet att med medel ur jordfonden medverka till att sådan

mark, som inte har väsentlig betydelse för jord- och skogsbrukets rationa­

lisering, ställs till förfogande för friluftsändamål.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller de planmässiga fördelar som

en vidgad inköpsbefogenhet skulle medföra och anser att ett kommunika­

tionssystem mellan kommunerna och lantbruksnämnderna i mark- och

planfrågor kan vara av intresse i friluftssammanhang.

Domänstyrelsen och kammarkollegiet anser inte att lantbruksnämnder­

na skall ges vidgade inköpsbefogenheter, eftersom lantbruksnämndernas

objektivitet vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen skulle kunna

ifrågasättas om nämnderna skulle uppträda som spekulant på fastigheter

även i annat syfte än för att medverka till en aktiv arrondering av skogs-

och jordbruksfastigheter.

Utredningens förslag att stödet till organisationer på friluftslivets om­

råde bör ökas och utgå ur ett speciellt anslag tillstyrks av samtliga remiss­

instanser. Statens friluftsnämnd säger sålunda, att förslaget om att de

stora friluftsorganisationerna skall få ökade medel till sin allmänna verk­

samhet är i hög grad befogat.

I fråga om fördelningen av detta stöd framhåller bl. a. länsstyrelsen i

Jönköpings län, Motororganisationernas samarbetsdelegation samt Skid-

och friluftsfrämjandet att stödet bör koncentreras till riksomfattande or­

ganisationer.

Svenska naturskyddsföreningen påpekar att, om den renodling av orga-

nisationsstödet som utredningen föreslår genomförs, följden kan bli en tem­

porär sänkning av stödet till vissa organisationer. Domänstyrelsen anför

liknande synpunkter.

Statens friluftsnämnd har ingenting att erinra mot utredningens förslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1961

51

till organisationsstöd. Nämnden understryker speciellt att scoutorganisa­

tionerna bör få sitt stöd via de gängse anslagen till ungdomsverksamhet.

De medel som i dag tilldelas dessa organisationer ur friluftsfonden bör i

stället användas till att uppföra fasta lägerplatser.

Ungdomsu.tredningen anser också att stödet till lägerverksamliet blir ef­

fektivare om det används till uppbyggnad av lägerplatser på olika håll i lan­

det. De organisationer, som f. n. får stöd för lägerverksamhet, bör få detta

stöd från andra anslag.

Organisatoriska frågor

Utredningens förslag, att statens naturvårdsnämnd skall byggas ut för

handläggning av uppgifter också på friluftslivets område och att statens fri-

luftsnämnd i samband därmed avvecklas, tillstyrks eller lämnas utan erin­

ran av så gott som alla remissinstanser. Följande instanser uttalar sig för

detta alternativ, nämligen Svea hovrätt, riksantikvarieämbetet, lantmäteri-

stgrelsen, sjöfartsstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i östergöt-

götlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Samfundet för hem­

bygdsvård, Svenska stadsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, LO,

Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, TCO och Sveriges lantmätare­

förening.

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen påpekar

dock att vatten- och luftvårdsfrågomas överförande till naturvårdsnämn-

den kan innebära att nämnden får svårigheter att också ta hand om fri-

luftsfrågorna.

Statskontoret framhåller att åtskilligt talar för att handläggningen av de

centrala statliga uppgifterna på friluftslivets område, t. ex. viss översiktlig

planering, bör förläggas till naturvårdsnämnden.

Ett antal remissinstanser är i princip ense med utredningen men ifråga­

sätter om samtliga de arbetsuppgifter som utredningen vill lägga på natur­

vårdsnämnden kan handhas av denna.

Statens naturvårdsnämnd anför att friluftsfrågorna har ett nära sam­

band med den sociala naturvården. Enligt nämndens mening är det — så­

som utredningen också framhållit — rationellt, särskilt när det gäller pla­

neringsarbetet, att friluftsfrågorna samordnas med naturvårdsfrågorna.

Nämnden finner det dock tveksamt om ansvaret för frågor rörande tätbe­

byggelse för fritidsändamål, dess gemensamhetsanläggningar och det en­

skilda fritidshuset bör ligga hos nämnden. Liknande synpunkter framförs

av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska kommunför­

bundet.

Statens institut för byggnadsforskning understryker vikten av att ansva­

ret för den översiktliga planeringen ej splittras. Därför bör byggnadsstyrel-

4| Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

sen eller det föreslagna planverket bli den centrala instans som får ansvaret

för all översiktlig planering på friluftslivets område. Statens naturvårds-

nämnd bör dock tillhandahålla det underlag, som behövs för den översikt­

liga planeringen. Naturvårdsnämnden bör vidare handlägga bidragsärenden

rörande friluftsanläggningar och ha hand om informationsverksamhet och

rådgivning till kommuner.

Byggnadsstyrelsen, statens friluftsnämnd och statens vatteninspektion

avstyrker utredningens förslag.

Byggnadsstyrelsen anser, att starka skäl talar för att ansvaret för de mer

exploateringsbetonade samhällsintressena, till vilka fritidsbebyggelsen och

friluftsanläggningarna otvivelaktigt måste räknas, bör läggas på andra

statliga organ än naturvårdsnämnden. Byggnadsstyrelsen anser att ett

kommande planverk med dess ansvar på region- och generalplaneringens

område bör bli ett lämpligt centralorgan för planering på riksnivå av fritids­

bebyggelse och friluftsanläggningar. Den nödvändiga samordningen vid ge­

nomförandet av den sociala naturvårdens markreservat, fritidsbebyggelsen

och friluftsanläggningarna bör kunna säkerställas genom de översiktliga

planernas markdispositioner och samråd verken emellan.

Statens friluftsnämnd anser inte att en sammanslagning av statens fri­

luftsnämnd och statens naturvårdsnämnd gagnar friluftslivets intressen.

Nämnden framhåller att man trots det sociala inslaget i naturvården inte

får bortse från att friluftsnämnden och naturvårdsnämnden delvis har mot­

stridiga intressen att bevaka. Frilufts- och naturvårdsintressena bör ha

möjlighet att oberoende hävda sina synpunkter på departemental nivå. Det

samarbete, som måste förekomma i naturvårds- och friluftsfrågorna, bör

kunna ske utan att de båda nämnderna slås samman.

Friluftsnämnden erinrar vidare om beslutet att till naturvårdsnämnden

föra över uppgifterna rörande vatten- och luftvård. Enligt nämnden fram­

står det inte som välbetänkt ur effektivitetssynpunkt att flytta över även

friluftsfrågorna till samma organ. Friluftsnämnden anser därför att den

också i fortsättningen bör handlägga friluftsfrågorna och för ändamålet

tillföras nödvändiga personalförstärkningar.

Statens vatteninspektion framhåller, att inordnande i naturvårdsnämn­

den av vatten- och luftvårdsfrågorna kan väntas medföra vissa övergångs-

problem. Med hänsyn härtill bör friluftsfrågorna tills vidare anförtros an­

nat organ än naturvårdsnämnden.

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret 1967/68

Statens friluftsnämnd hemställer att till avsättning till fonden för fri­

luftslivets främjande anvisas 6,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Nämnden

framhåller, att situationen på friluftslivets område är besvärlig, eftersom

medelsbehovet är väsentligt större än medelstillgången. Om det stora be­

53

hovet av bl. a. friluftsgårdar, bad- och campingplatser samt semesterbyar

i någon mån skall kunna tillgodoses måste en betydande höjning av an­

slaget komma till stånd.

Statens friluftsnämnd tar upp anslagsfrågan på nytt i sitt yttrande över

fritidsutredningens tredje betänkande. Därvid konstaterar nämnden, att

det är främst två faktorer som under de närmaste åren kommer att på­

verka bidragsbehovet till anläggningar för det rörliga friluftslivet, nämligen

dels takten i planeringsarbetet, särskilt på regional nivå, dels kommuner­

nas beredvillighet att engagera sig i utbyggnaden. Planeringsarbetet har

kommit i gång inom vissa län men ännu inte nått så långt att det finns säkra

hållpunkter för lokaliseringen av olika typer av anläggningar. På andra

håll har planeringen ännu inte påbörjats. Det kommunala intresset för

insatser på friluftsområdet ökar visserligen för varje år men har ännu

inte tillnärmelsevis fått den omfattning som är ett villkor för att den av

utredningen förutsatta utbyggnaden skall kunna realiseras. Fritidsutred­

ningens bedömningar av tillväxttakten under de närmaste åren anser

nämnden därför vara för optimistiska. En mera realistisk bedömning en­

ligt nämnden är att för budgetåret 1967/68 räkna med en fördubbling av

anslaget till friluftsfonden, dvs. en uppräkning till 7 milj. kr., och där­

efter en årlig successiv höjning upp till i första hand nivån 12,5 milj. kr.

Om en årlig avsättning av den storleksordningen blir tillräcklig på längre

sikt är svårt att bedöma. Såväl en förväntad ytterligare ökning av efter­

frågan på anläggningar som anläggningarnas storlek och de växande kra­

ven på sanitär och annan standard gör dock, framhåller nämnden, att man

kan räkna med att det årliga tillskottet till friluftsfonden kommer att be­

höva höjas till åtminstone 20 milj. kr., om friluftslivets krav i rimlig ut­

sträckning skall bli tillgodosedda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

Departementschefen

Naturvårdens organisation. Allmänna utgångspunkter. Exploa­

teringen av våra naturtillgångar, som framför allt är förknippad med den

industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen

i vårt land. Välståndsutvecklingen har inneburit en förbättring av t. ex. bo­

stadsstandarden och den hygieniska standarden, förbättrade förhållanden

på arbetsplatserna, förbättrade möjligheter till kulturkonsumtion och över

huvud taget en ökad välfärd av både materiell och immateriell art. Man kan

karaktärisera denna utveckling som en sanering av den inre miljön. Ut­

vecklingen har också inneburit en allt intensivare exploatering av våra na­

turtillgångar — marken, vattnet och luften — eller den yttre miljön, som

härigenom i allt högre grad försämrats och förorenats. Det är uppenbart att

den yttre miljön också är av stor betydelse för människornas välbefin­

54

nande. Den är en del av vår levnadsstandard. Det är därför en mycket an­

gelägen uppgift för samhället ait framöver i allt större utsträckning värna

också om denna yttre miljö.

Våra naturtillgångar är i flertalet fall knappa och i många fall kan de

inte förnyas. Detta tvingar oss att hushålla med dem på hästa sätt. Detta bör

ske främst genom planering, rådgivning och övervakning från samhällets si­

da.

Jag vill beröra några av de medel samhället i dag har för att vårda den

yttre miljön och hävda dess intressen mot andra konkurrerande intressen.

Inom naturvården är naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1985,

det viktigaste instrumentet för samhällets handlande. Enligt lagen kan

bl. a. naturreservat avsättas för att bevara vetenskapligt och kulturellt vär­

defulla naturområden och för att tillgodose behovet av mark för allmän­

hetens friluftsliv. Beslut om att bilda naturreservat fattas av länsstyrelsen,

som också föreskriver de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet

som fordras för att trygga ändamålet med reservat. Om det för ändamålet

krävs att särskilda åtgärder vidtas inom reservatet, kan länsstyrelsen för­

plikta ägaren att tåla sådant intrång. För att trygga tillgången på platser

för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall

vara strandskyddsområde där bebyggelsen kontrolleras. Till skydd för land­

skapsbilden infördes genom natuvårdslagen allmänt tillståndstvång för täkt

av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens hus­

behov. Även beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip all­

mänt tillståndstvång. Vidare har bestämmelserna om nedskräpning i naturen

skärpts.

På riksstaten finns anslag för bl. a. markförvärv för naturvårdsändamål,

ersättningar till markägare, vård och förvaltning av naturvårdsobjekt samt

naturvårdsupplysning. I statsverkspropositionen har under dessa anslag

för nästa budgetår begärts sammanlagt 7,8 milj. kr.

Inom vattenvården finns bestämmelser, förutom i vattenlagen, i åtskilli­

ga andra lagar och författningar, bl. a. lagarna om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar och om tillsyn över sjöar och andra vattenområden

samt kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av

vattenförorening m. in.

Bestämmelser om anläggningar för vattenförsörjning finns bl. a. i vatten­

lagen, enligt vilken länsstyrelsen kan fastställa skyddsområde för grund­

vattentillgång, som tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles till­

godogöras för vattenförsörjningen i tätbebyggelse.

I vattenlagen skiljs mellan två typer av avloppsvatten, nämligen kloak­

vatten och industriellt avloppsvatten. Kloakvatten definieras som spill­

vatten och orenlighet som kommer från bostäder eller från verksamhet som

inte hänförs till industriell rörelse. Industriellt avloppsvatten utgörs av

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

55

spillvatten och orenlighet som kommer från sådan rörelse. Vattenlagen för­

bjuder i princip inte utsläpp av kloakvatten även om det förorsakar förore­

ning. I lagen finns dock bestämmelser om en viss minimistandard beträf­

fande rening av ldoakvatten. Utsläpp får i regel inte ske utan att kloak­

vattnet har undergått åtminstone slamavskiljning. I fråga om industriellt

avloppsvatten finns i lagen ett principiellt förbud mot utsläpp som orsakar

olägenhet av någon betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Från för­

budet undantas de fall, då det för att förebygga förorening krävs åtgärder,

som inte skäligen kan fordras. I första hand ankommer det på den som skall

avleda avloppsvattnet att bedöma vilka reningsåtgärder och andra förebyg­

gande åtgärder som behövs. När det gäller industriellt avloppsvatten har be­

tydande inskränkningar gjorts i denna princip. I kungörelsen om förpröv­

ning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. — den

s. k. förprövningskungörelsen — anges vissa slag av industrier, bl. a. cellu­

losafabriker, pappersbruk och oljeraffinaderier, som inte får anläggas, förr­

än villkoren för utsläpp av avloppsvattnet prövats enligt vattenlagen. I de

fall där utsläpp av industriellt avloppsvatten skulle medföra allvarlig olä­

genhet kan vattendomstol underställa tillståndsfrågan Kungl. Maj :ts pröv­

ning.

Vatteninspektionen har tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vatten­

områden enligt lagen därom, den s. k. tillsynslagen. Enligt denna kan vat­

teninspektionen bl. a. meddela råd och anvisningar för att motverka förore­

ning och om dessa inte efterkoms föra talan vid vattendomstol om renings­

åtgärder eller förbud mot utsläpp. I förprövningskungörelsen föreskrivs

skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen bl. a. innan vissa sär­

skilt uppräknade industrier anläggs och innan kloakledning från mer om­

fattande bebyggelse påbörjas.

Vidare kan nämnas att statsbidrag utgår till kommuner för att förse be­

byggelseområden, som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vatten-

och avloppsanläggningar. I statsverkspropositionen har för nästa budgetår

för sådana bidrag tagits upp ett anslag på 84 milj. kr.

Verksamheten inom luftvården är i stort sett inte författningsreglerad.

Förslag till lag om luftförorening, buller och andra immissioner (immis-

sionslag) har i slutet av år 1966 lagts fram av immissionssakkunniga. En­

ligt lagförslaget skall den som använder eller ämnar använda fast egen­

dom för ändamål, som kan medföra immission, vara skyldig att vidta de

skyddsåtgärder och de övriga försiktighetsmått som skäligen kan fordras.

De sakkunniga lägger också fram förslag till ny tillsynslag (miljötillsynslag)

som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen. En grundäggande skillnad

mellan den föreslagna lagen och den nuvarande är att tillsynen skall inrik­

tas på att motverka inte bara vattenförorening utan också luftförorening,

buller och andra sådana störningar som innebär fara för allmänna intressen

56

på miljövårdens område. En annan skillnad är att tillsynen föreslås bli ut­

övad av såväl den centrala myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsom-

rådena som länsstyrelserna. F. n. är vatteninspektionen som nämnts till­

synsmyndighet på vattenvårdens område. De sakkunniga har även avgett

förslag till kungörelse om förprövning till skydd mot vattenförorening, luft­

förorening in. m. Förprövningsmyndigheter blir enligt förslaget förutom

vattendomstolarna den förut nämnda centrala myndigheten och länssty­

relserna. Tyngdpunkten i förprövningsarbetet föreslås ligga på den centrala

myndigheten och länsstyrelserna. De sakkunniga föreslår även vissa änd­

ringar av organisatorisk innebörd i vattenlagen. De sakkunnigas förslag re-

missbehandlas f. n.

Ett aktivt arbete på förevarande områden har många gånger försvårats av

att verkningarna av utsläpp från industrier m. in. inte varit kända. Under

de senaste två åren har en omfattande forskning och undersökningsverk­

samhet satts i gång för att klarlägga dessa verkningar. Särskilda medel har

ställts till förfogande härför över riksstaten. Denna verksamhet leds och

samordnas övergångsvis av 1964 års naturresursutredning. Undersökningar­

na har gett värdefulla resultat och lett till förbud eller besränsnine i fråga

om användningen av vissa farliga medel. Eu viktig del av samhällets insat­

ser bör vara att ställa resurser till förfogande för forskning, undersöknings­

verksamhet och tekniskt utvecklingsarbete inom detta område. Naturresurs­

utredningen har till uppgift att lägga fram förslag i detta avseende och till

organisation av denna verksamhet. Förslag från utredningen kan väntas

i år. Jag vill i sammanhanget nämna att i statsverkspropositionen har ta­

gits upp ett anslag av 5 milj. kr. för nästa budgetår för att bekosta en i

första hand målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom na­

turresursområdet. Vad gäller insatserna för forskning och utvecklingsarbete

bör även nämnas Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som inrät­

tades den 1 januari 1966. Institutets forskningsuppgifter avser problem,

som sammanhänger med industriell drift, och därmed närbesläktade frå­

gor inom tätbebyggelse. Till institutet är knutet ett serviceorgan, som har

till ändamål att mot ersättning utreda industriers, kommuners och all­

männa organs problem rörande vatten- och luftvård. Institutets verksamhet

finansieras till hälften vardera av staten och en stiftelse, som företräder

industrin.

Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka att de förslag till sam­

ordnad och utbyggd statlig organisation på natur-, vatten- och luftvårdens

områden som jag lägger fram i det följande bör kraftigt bidra till en effek-

tivisering av arbetet inom dessa viktiga samhällsområden.

Central organisation. Jag vill först ta upp namnfrågan. Stats­

kontoret har som tänkbara alternativ diskuterat statens naturmiljöverk, sta­

tens miljövårdsverk och statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat

Kungl. Mnj:ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59 år 1967

57

för statens naturvårdsverk. Av de remissinstanser, som yttrat sig i namn­

frågan, har lika många förordat statens naturvårdsverk som statens miljö-

vårdsverk. Jag vill i sammanhanget erinra om att i den allmänna debatten

har miljövård börjat användas som sammanfattande begrepp för natur-,

vatten- och luftvård. Enligt min mening kan vissa skäl anföras för begrep­

pet miljövård som gemensam benämning på de verksamheter det här gäller,

då dessa berör en väsentlig del av hela vår livsmiljö. Då ordet miljö emeller­

tid enligt gängse språkbruk avser såväl den inre miljön — våra hem och

arbetsplatser m. m. — som den yttre miljön och den nya myndighetens verk­

samhetsområde avses komma att omfatta endast delar av vad som hänförs

till den yttre miljön har jag kommit till den slutsatsen att den centrala stat­

liga myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena bör kallas sta­

tens naturvårdsverk. Jag förordar sålunda detta namn. Som konsekvens av

mitt ställningstagande i namnfrågan för det nya verket innefattar jag i be­

greppet naturvård även vatten- och luftvård i sådana sammanhang, där na­

turen i vidsträckt mening åsyftas.

1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) har, såsom tidigare nämnts,

fattat principbeslut om en ny naturvårdsorganisation. Beslutet innebär, att

statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och av-

loppsbyrå och statens luftvårdsnämnd förs samman med statens natur-

vårdsnämnd den 1 juli 1987 och att länsingenjörskontoren samtidigt inord­

nas i länsstyrelserna. Statskontoret har därefter på uppdrag av Kungl.

Maj :t utarbetat förslag till den nya organisationen och i anslutning härtill

beräknat behövliga anslag för denna.

De förslag som lagts fram av statskontoret har vid remissbehandlingen

fått ett positivt mottagande. Krav på resurser utöver vad statskontoret före­

slagit för den nya organisationen har dock förts fram från flera håll.

För min del finner jag, att det framlagda organisationsförslaget är väl

ägnat att ligga till grund för beslut om en ny naturvårdsorganisation och

jag kan i allt väsentligt ansluta mig till detta. Jag vill i sammanhanget er­

inra om att verkets arbetsuppgifter kan komma att påverkas, om immis-

sionssakkunnigas förslag genomförs. De sakkunniga har i sitt remissytt­

rande anfört att statskontorets organisationsförslag passar väl för de upp­

gifter som föreslås av dem. Jag vill framhålla att de förslag, som jag läg­

ger fram i det följande, i vissa avseenden får ses mot bakgrunden av att ar­

betsuppgifterna för den nya organisationen sålunda kan komma att berö­

ras av ställningstagande till immissionssakkunnigas förslag. Jag vil! vidare

erinra om att forskningens och undersökningsverksamhetens framtida om­

fattning, inriktning och organisation på naturresursområdet f. n. utreds av

1964 års naturresursutredning. Förslag från nämnda utredning kan också

beröra naturvårdsverket.

Statskontoret har prövat den nu gällande fördelningen av arbetsuppgif­

terna mellan central och regional instans. Ämbetsverket anser att starka skäl

58

talar för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med

undantag för sådana som är förbehållna vattendomstol — i största möjliga

utsträckning förläggs till länsstyrelse. Statskontoret erinrar om att länssty­

relserna på naturvårdsområdet redan har beslutanderätten i flertalet ären­

den. På vattenvårdens område förordar ämbetsverket att beslutanderätten i

fråga om s. k. anmälningsärenden eniigt tillsynslagen och förprövningskun-

görelsen rörande kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor den

1 juli 1967 decentraliseras till länsstyrelserna och att detta också på sikt bör

ske beträffande anmälningsärenden, som avser industriella vattenförore­

ningar. Vidare föreslår statskontoret att ansvaret för kontroll och övervak­

ning av vattenskyddsåtgärder för såväl jordbrukets som industriella och

kommunala föroreningar läggs på länsstyrelserna den 1 juli 1967.

Som tidigare nämnts beslutar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga

om ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Då det

huvudsakliga arbetet beträffande sådana ärenden redan nu utförs inom läns-

ingenjörskontoren föreslår statskontoret att beslutanderätten i sådana ären­

den den 1 juli 1967 flyttas över till länsstyrelserna.

Remissinstanserna bär nästan genomgående tillstyrkt statskontorets för­

slag om arbetsfördelningen mellan den centrala myndigheten och länssty­

relserna. Några remissinstanser har förordat att även beslutanderätten rö­

rande anmälningsärenden om industriella föroreningar bör flyttas över till

länsstyrelserna i samband med omorganisationen.

Som jag tidigare nämnt har immissionssakkunniga lagt fram förslag om

ny tillsynslag. I avvaktan på ställningstagande till de sakkunnigas förslag

förordar jag att inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden be­

reds av länsstyrelserna men att den centrala myndigheten fattar beslut i

dessa ärenden. I enlighet med statskontorets förslag bör däremot tillsyns-

uppgifterna på vattenvårdsområdet i väsentlig omfattning flyttas över till

länsstyrelserna. Jag biträder vidare statskontorets förslag om att beslutan­

derätten i ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar förs

över till länsstyrelserna den 1 juli 1967. Kungl. Maj :t äger meddela bestäm­

melser i de frågor jag nu behandlat i den mån frågorna inte är reglerade

i lag.

Enligt statskontorets förslag skall naturvårdsverket vara central förvalt­

ningsmyndighet för ärenden om natur-, vatten- och luftvården. Arbetsupp­

gifterna för det nya verket inom natur-, vatten- och luftvården överensstäm­

mer enligt förslaget i allt väsentligt med de arbetsuppgifter som de av om­

organisationen berörda myndigheterna nu har. Riksdagens beslut år 1965

innebar inte att arbetsuppgifterna skulle ändras. Statskontoret hade inte

heller till uppgift att ompröva dessa. Jag utgår därför från att arbetsuppgif­

terna för naturvårdsverket inte ändras i förhållande till de av omorganisa­

tionen berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter med undantag

av vad jag dels nyss föreslagit beträffande överförande av vissa uppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

59

på vattenvårdsområdet till länsstyrelserna, dels kommer att förorda i det

följande i fråga om friluftslivet.

Jag kommer senare att redovisa mina ställningstaganden till fritidsutred-

ningens förslag rörande stödet på friluftslivets område. Redan nu vill jag

dock ta upp den organisatoriska frågan. Fritidsutredningen anser att frå­

gorna på friluftslivets område bör flyttas över från statens friluftsnämnd

till det centrala organet på naturvårdsområdet. Skälet härtill är enligt ut­

redningen att frågor om bl. a. avsättande av naturreservat och om det rör­

liga friluftslivet hör mycket nära samman. Den centrala myndigheten bör

enligt utredningen ha bl. a. allmänt planerande och samordnande uppgifter

på friluftslivets område, lämna länsstyrelser och kommuner service i plane­

ringsfrågor och, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, ha hand om det statliga

stödet till friluftslivet. Även i länsstyrelsernas uppgifter bör enligt utred­

ningen ingå att ta till vara friluftslivets intressen. Inom kommunerna bör

kommunens styrelse ta sig an dessa frågor. Flertalet remissinstanser tillstyr­

ker utredningens förslag. För egen del ansluter jag mig också till förslaget

och jag förordar sålunda att frågorna på friluftslivets område förs över från

statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli 1967. Statens

friluftsnämnd bör samtidigt upphöra. Verkets befattning med friluftsfrågor

bör begränsas till vad som hör samman med det rörliga friluftslivet. Frågor

som avser fritidsbostäder bör alltså inte ingå i verkets uppgifter. Jag vill

framhålla att det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största möjliga

utsträckning i naturvårdsplaneringen. Verket bör hålla nära kontakt med

länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor.

Statskontoret föreslår att verket leds av en styrelse som består av verks­

chefen och sex andra ledamöter. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande.

Enligt statskontoret är det inte möjligt att inom styrelsen få utrymme för

en allsidig intresse- och kunskapsrepresentation på de omfattande verksam­

hetsområden som verket skall företräda. Statskontoret föreslår därför att

till det nya verket knyts särskilda råd, som bör bestå av företrädare för sär­

skilt berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt av personer med

speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden. Enligt förslaget

bör det finnas ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd

med vartdera högst tio ledamöter, som utses av verkets styrelse. Statskonto­

rets förslag beträffande såväl styrelsen som de särskilda råden tillstyrks ge­

nomgående av remissinstanserna. Flertalet instanser förordar dock att rå­

dens ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Jag biträder statskontorets förslag be­

träffande såväl styrelsen som råden. Ordföranden i styrelsen bör utses av

Kungl. Maj :t. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att ledamöter­

na i råden bör utses av Kungl. Maj :t. Verkschefen bör vara ordförande i

råden. Jag tillmäter råden stor betydelse som impulsgivare åt verket inom

sina resp. ämnesområden. Kungl. Maj :t äger att besluta i här behandlade

frågor.

Kungl. Maj ds proposition nr 59 år 1967

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Natuivårdsnämnden har i sitt yttrande föreslagit att en särskild expert­

grupp knyts till det nya verket för att biträda vid värdering och förhand­

lingar med markägare vid markinköp för naturvårdsändamål och när er­

sättning skall utgå för intrång vid avsättande av naturreservat. En sådan

expertgrupp bör enligt min mening verksamt bidra till att arbetet med att

säkerställa naturområden påskyndas, varför jag finner det angeläget att

den kommer till stånd. Den bör utses av Kungl. Maj :t.

Enligt statskontorets förslag till indelning i byråer in. m. av verket bör

detta organiseras på dels fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en

naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå och en luftvårdsbyrå, dels ett stabsorgan

för planering, samordning och information, dels ock ett undersökningslabo-

ratorium. Vissa av byråerna föreslås bli indelade på enheter enligt följande,

nämligen administrativa byrån på enheter för allmänna ärenden, för kame­

rala ärenden och för personalärenden (innefattande även bibliotek och

skrivcentral m. m.), naturvårdsbyrån på enheter för ärenden rörande na-

turvårdsområden, för ärenden rörande landskapsvård och för ärenden rö­

rande jakt och viltvård samt vattenvårdsbyrån på enheter för planerings-

ärenden, för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anlägg-

ningsärenden. Luftvårdsbyrån föreslås inte bli uppdelad på enheter. Under-

sökningslaboratoriet -— vars ställning och organisation enligt statskontoret

får betraktas som provisoriskt i avvaktan på ställningstagande till 1964 års

naturresursutrednings kommande förslag — bör organiseras på en bered-

ningsavdelning, ett fysikaliskt kemiskt laboratorium, ett biologiskt labora­

torium, ett mikrobiologiskt laboratorium och ett radioekologiskt laborato­

rium.

Statskontorets förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Jag biträder förslaget. Arbetsenheterna inom byråerna och undersöknings-

laboratoriet bör dock kallas sektioner. Inom naturvårdsbyråns sektion för

naturvårdsområden bör även frågor rörande friluftslivet handläggas. Stabs­

organet bör vidare kallas sekretariat. Indelningen i byråer och sektioner m. in.

bör betraktas som en principlösning. Den bör presenteras för riksdagen för

att tjäna som underlag för bedömningen av verkets anslagsbehov. Kungl.

Maj :t bör emellertid äga besluta om sådana ändringar i organisationen, som

betingas av utvecklingens krav. Tablå över naturvårdsverkets organisation

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Jag redovisar härefter mina ställningstaganden rörande verkets personal­

organisation.

Naturvårdsverket bör ledas av en överdirektör. Härför bör inrättas en

tjänst i lönegrad Cp 4. Frågan om löneställningen för denna tjänst har tagits

upp till behandling mellan chefen för civildepartementet och berörd perso­

nalorganisation som förklarar sig inte ha någon erinran mot den föreslag­

na löneställningen. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en

byråchef. Härför bör inrättas fyra tjänster i G 1. Anställningsformen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

61

dessa bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid för­

ordna den, som i den nuvarande organisationen innehar förordnandetjänst

för bestämd tid. Undersökningslaboratoriet bör förestås av en laboratorie­

chef. Jag beräknar medel för en sådan tjänst i Be 6. Jag redogör i det föl­

jande närmare endast för de tjänster, som nu inte finns i de av omorganisa­

tionen berörda myndigheterna. Jag beräknar medel för en tjänst som avdel­

ningsdirektör i Be 5. Denna tjänst, som företrädesvis bör vara avsedd för

frågor som gäller värdering av mark och förhandlingar med markägare, bör

vara knuten till den i det föregående nämnda expertgruppen. Jag beräknar

vidare medel för tre tjänster vid sekretariatet, varav en tjänst som avdel­

ningsdirektör i Be 5 (chef för sekretariatet), en som byrådirektör i Ae 26

med uppgifter företrädesvis rörande utåtriktad information och en som

kansliskrivare i Ae 11. Administrativa byrån bör tillföras en arvodestjänst

för en jurist med uppgift att företrädesvis handlägga vattenrättsliga frågor.

Jag beräknar medel härför och för en tjänst som expeditionsvakt i högst

Ae 9 vid samma byrå. Jag beräknar vidare medel för en tjänst som kartrit-

ningsbiträde i högst Ae 11 vid naturvårdsbyrån, en tjänst som byrådirektör

i Ae 28 vid vattenvårdsbyrån samt två tjänster som byrådirektör i Ae 30

resp. Ae 26 och en tjänst som byråingenjör i Ae 21 vid luftvårdsbyrån. Jag

har sålunda beräknat medel för elva tjänster. Överflyttning av beslutande­

rätten i ärenden om bidrag till vatten- och avloppsanläggningar från

den centrala myndigheten till länsstyrelserna innebär att personalstyrkan

vid det nya verket i förhållande till personaluppsättningen vid de nuvarande

myndigheterna kan minskas med fyra tjänster. Vidare kan en tjänst som

överingenjör och en som överinspektör vid de nuvarande myndigheterna

dras in. En av dessa tjänster ersätts dock av en byråchefstjänst. Nettoök­

ningen av antalet tjänster vid det nya verket i förhållande till tjänsterna

vid de nuvarande myndigheterna blir härigenom sex. Då det vid de senare

myndigheterna finns sammanlagt 95 tjänster beräknar jag således medel

för 101 tjänster vid det nya verket för nästa budgetår. I förhållande till

statskontorets förslag innebär detta en minskning med tre tjänster. Till

expertis och tillfällig arbetskraft hos det nya verket beräknar jag 380 000 kr.

I förhållande till vad som nu står till förfogande för de nuvarande myndig­

heterna innebär detta en ökning med 210 000 kr. och i förhållande till stats­

kontorets förslag en ökning med 123 000 kr. Vid min beräkning av medel

har jag beaktat behovet av bl. a. särskild arbetskraft för frågorna på frilufts­

livets område samt av medicinsk-hygienisk expertis. Jag vill framhålla att

de särskilda medlen till expertis och tillfällig arbetskraft bör göra det möj­

ligt för det nya verket att ta initiativ till utredningar i frågor, som bl. a. de

särskilda råden kan aktualisera.

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisatio­

nen. Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

I en förteckning, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

62

som bilaga 2, tas upp samtliga tjänster vid statens naturvårdsverk för vilka

medel beräknas för budgetåret 1967/68. I förteckningen redovisas således

både sådana tjänster i fråga om vilka riksdagen förbehållit sig att besluta

om inrättandet och sådana tjänster som Kungl. Maj :t äger inrätta. Fördel­

ningen av tjänster på olika arbetsenheter får inte betraktas som bindande.

Det är nämligen angeläget att verket har möjligheter att placera om persona­

len med hänsyn till vad som bedöms vara motiverat för att möta uppkom­

mande behov av arbetsinsatser.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inom kort avser begära Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté, som bör få i

uppdrag att fullgöra vissa uppgifter i samband med den aktuella omorga­

nisationen. Åt denna kommitté bör även uppdras att utreda förläggningen

av naturvårdsverket.

Regional organisation. De förslag som avser den regionala or­

ganisationen — länsstyrelserna — lägger jag fram efter samråd med stats­

rådet Lundkvist.

I fråga om länsstyrelsernas arbetsuppgifter på naturvårdsområdet i vid­

sträckt mening vill jag först erinra om vad jag tidigare anfört rörande över­

flyttning till länsstyrelserna av vissa uppgifter inom vattenvården. I övrigt

bör arbetsuppgifterna vara de nuvarande. Jag vill dock understryka att fri­

luftslivets behov bör beaktas av länsstyrelserna i deras verksamhet på na­

turvårdsområdet.

Statskontoret anser att de viktigaste arbetsuppgifterna för länsstyrelserna

blir att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturtillgång­

arna. Länsstyrelserna bör enligt statskontoret i samråd med naturvårds­

verket inventera de olika naturtillgångarna och göra upp översiktliga planer

för hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose olika

anspråk. Remissinstanserna har genomgående betonat vikten av att sådana

planer kommer till stånd. Jag anser att sådana planer har stor betydelse

för samhällsplaneringen. De behövs i första hand för områden där exploate-

ringstrycket är starkast och där konflikter mellan naturvårdsintresset och

andra intressen kan tänkas uppstå.

Statskontoret föreslår att länsingenjörskontorens nuvarande uppgifter

och länsstyrelsernas planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i

särskilda enheter, som ges en från sektionsindelningen fristående ställning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det.

Fn sådan arbetsenhet bör kallas naturvårdsenhet. Jag vill emellertid fram­

hålla att organisationen får betraktas som provisorisk i avvaktan på ställ­

ningstagande till länsförvaltningsutredningens kommande förslag.

Vid länsstyrelserna finns nu rådgivande organ för naturvårdsfrågor, na-

turvårdsråden. I likhet med statskontoret föreslår jag att rådens verksam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

63

hetsområde skall avse naturvårdsområdet i vidsträckt mening. Rådens sam­

mansättning och uppgifter är inte författningsreglerade. Någon ändring i

detta avseende bör inte ske men jag vill erinra om de önskemål som förts

fram av många remissinstanser, nämligen att kommunerna blir represente­

rade i råden. Länsstyrelserna bör göras uppmärksamma på dessa önske­

mål.

Vad gäller personalorganisationen för länsstyrelsernas naturvårdsenheter

beräknar jag medel för nästa budgetår för 14 tjänster som byrådirektör i

Ae 28 företrädesvis för uppgifter inom naturvården. F. n. finns tio heltids­

anställda tjänstemän för naturvård, varför nettoökningen blir fyra tjänster.

I likhet med statskontoret förordar jag vidare att länsstyrelserna får sär­

skild arbetskraft för tillsynsuppgifter inom vattenvårdsområdet. Härför

beräknar jag medel för nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektör

i Ae 28. Varje sådan tjänsteman bör tjänstgöra inom flera län. Jag föror­

dar alltså att länsstyrelserna tillförs nio nya tjänster för nästa budgetår.

Samtidigt bör en tjänst som länsingenjör dras in, varför nettoökningen

för den regionala naturvårdsorganisationen blir åtta tjänster. Då denna

organisation nu har 148 tjänster bör den nya regionala naturvårdsorganisa­

tionen för nästa budgetår omfatta 156 tjänster. Avlöningskostnaderna här­

för beräknar jag till 6,5 milj. kr. Jag beräknar vidare 1 milj. kr. för expertis

och tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna för naturvårdsenheterna. Chef

för naturvårdsenhet bör tills vidare kallas länsingenjör. Alla tjänster som

föreslås för länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan inrättas utan riksda­

gens medverkan. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att fördela tjäns­

terna mellan länsstyrelserna. I den tidigare omnämnda förteckningen (bi­

laga 2) tas samtliga tjänster upp som föreslås finnas vid länsstyrelsernas

naturvårdsenheter fr. o. in. budgetåret 1967/68.

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisatio­

nen. Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

Statens avtalsverk har på grundval av de organisationsförslag som jag nu

lägger fram förhandlat med personalorganisationerna om lönegradsplace-

ring av tjänster m. m. vid naturvårdsverket och vid länsstyrelsernas natur­

vårdsenheter. Avtal har träffats under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkän­

nande. Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet på riksdagens väg­

nar, under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsätt­

ningar som legat till grund för avtalet.

Omkostnaderna för länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tas upp med

1 010 000 kr. för nästa budgetår vilket innebär en ökning för denna organi­

sation med 135 000 kr.

Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram

särskild proposition om de lagändringar som behövs till följd av den före­

slagna omorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

64

Stödet till friluftslivet, m. m. Jag vill först ta upp vissa allmänna utgångs­

punkter i fråga om stödet till friluftslivet. Under de senaste decennierna har

stora reformer på arbetstidslagstiftningens område genomförts i vårt land.

År 1951 fattades beslut om tre veckors semester, år 1958 förkortades vecko­

arbetstiden från 48 till 45 timmar, år 1963 förlängdes semestern till fyra

veckor och år 1966 beslöt riksdagen om ytterligare successiv förkortning av

arbetsveckan till 42,5 timmar. När den sistnämnda reformen är helt genom­

förd år 1969 har den årliga arbetstiden förkortats från 3 100 timmar år 1900

till ca 1 750 timmar.

Under samma tidsperiod har vårt näringsliv genomgått en omfattande

strukturomvandling, vilken bl. a. medfört en kraftig befolkningsomflytt­

ning. År 1850 bodde 90 % av befolkningen på landsbygden medan motsva­

rande siffra i dag understiger 25 %. Urbaniseringen har inneburit föränd­

ringar för såväl individerna som samhället. Nya miljöer och levnadsfor­

mer har vuxit fram. Med tätortsbildningen har följt ökade avstånd mel­

lan bostad och arbetsplats och växande trafikintensitet. Den långt drivna

rationaliseringen inom näringslivet har medfört att tempot i arbetslivet

ökat samtidigt som den tekniska utvecklingen möjliggjoi’t en omfattande

mekanisering av olika arbetsmoment. Maskinella hjälpmedel har i stor ut­

sträckning övertagit de fysiskt påfrestande arbetsuppgifterna medan män­

niskans uppgift i allt större utsträckning blivit av övervakande och kon­

trollerande natur. Också i övrigt synes nutidsmänniskans tillvaro präglas av

en minskad fysisk aktivitet som, om inte negativa verkningar för folkhälsan

skall uppstå, måste kompenseras genom motionsbefrämjande aktiviteter.

Olika former av friluftsliv kan härvid bli av stor betydelse. Samtidigt bör

aktiviteter i det fria kunna ge människorna den avkoppling och rekreation

som tätortsmiljön och det högt uppdrivna tempot i arbetslivet skapar behov

av. Vårt land erbjuder vad gäller tillgången på natur för friluftsliv goda

möjligheter att tillgodose detta behov. Den genom arbetstidsreformerna

starkt ökade fritiden ger människorna också tillfälle att tillgodose rekrea­

tions- och motionsbehovet. Med tanke på den betydelse inte minst ur hälso­

synpunkt som olika friluftsaktiviteter har är det därför givet att samhället

— i första hand kommunerna — bör se till att möjligheter till utövande av

friluftsliv skapas. Detta kan ske dels genom att hänsyn tas till friluftslivets

behov i samhällsplaneringen, dels genom ekonomiskt stöd till friluftsan-

läggningar och organisationer på friluftslivets område.

Det är av vikt att friluftslivets behov av mark beaktas på ett tidigt stadium

av samhällsplaneringen. Detta gäller såväl mark i närheten av tätorterna

som på längre avstånd från dem. Den hårda konkurrens som råder om

marken i våra tätortsregioner leder emellertid ofta till att friluftslivets behov

inte beaktas. Det är angeläget att de samhällsorgan som svarar för plane­

ringen, främst kommunerna, vid planeringsarbetet tar hänsyn också till

behovet av lämpliga rekreationsområden. En viss central vägledning — i

form av en översiktlig riksplanering — kan vara av värde i detta samman-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

65

hang. Den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället

motiverar sålunda att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att

skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt.

Jag har i det föregående redovisat de av fritidsutredningens förslag, som

avser den statliga organisationen för frågorna på friluftslivets område samt

statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet och

till organisationer på friluftslivets område. I samband med mina övervägan­

den rörande naturvårdens organisation har jag behandlat frågan om central

myndighet för friluftsfrågorna och förordat att statens naturvårdsverk får

det centrala ansvaret för frågorna om det rörliga friluftslivet.

Jag tar nu upp utredningens övriga förslag rörande det rörliga frilufts­

livet. Utredningen framhåller att olika former av ledighet ställer olika krav

på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö, varför friluftsområden och

lriluftsanläggningar för såväl den dagliga fritiden som för veckoslutsledig-

heten och semestern bör skapas. Jag ansluter mig till detta allmänna betrak­

telsesätt. Med tanke på friluftslivets betydelse från hälsosynpunkt är det

enligt min mening inte minst viktigt att rekreationsbehovet kan tillgodoses.

Vid planeringen av nya bostadsområden är det därför angeläget att anlägg­

ningar med anordningar för olika former av motionsverksamhet i det fria

kommer till stånd på bekvämt avstånd från bostaden. Under veckoslutsle-

digheten efterfrågas i allt större utsträckning strövområden och anlägg­

ningar på inte alltför stort avstånd från tätorten. Också dessa önskemål bör

beaktas liksom behovet av anläggningar med övernattningsmöjligheter, inte

minst i fjälltrakterna, för semesterledigheten. Det statliga stödet till frilufts-

anläggningar bör enligt min mening i princip omfatta anläggningar som

tillgodoser behoven vid dessa slag av ledighet.

Utredningen drar upp vissa riktlinjer för statens ekonomiska stöd till

anläggningar för det rörliga friluftslivet. Enligt utredningen bör bidragen i

fortsättningen fördelas efter en betydligt noggrannare behovsgranskning än

vad som f. n. sker. Bidrag bör huvudsakligen ges till anläggningar, som

inte skulle komma till stånd utan särskilt stöd av staten. För att bidrag

skall utgå bör också krävas att anläggningarna får en lämplig lokalisering.

Utredningen anser vidare att bidragssystemet bör vara flexibelt. Vissa huvud-'

principer föreslås av utredningen. Sålunda bör bidrag som regel inte utgå

till anläggningar, vilka kan förväntas bli ekonomiskt självbärande. Bidra­

gen till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen till s. k.

fjärranläggningar av rikskaraktär. Varje beslut i bidragsärende bör vidare

grundas på en noggrann kalkyl över investerings- och driftskostnader.

De av utredningen förordade principerna för utformningen av det statliga

stödet till friluftsanläggningar biträds i allmänhet av remissinstanserna.

Även jag anser att principerna bör tjäna som vägledning vid bidragsgiv-

ningen. Jag vill dock framhålla att hänsyn måste tas till förhållandena i

varje enskilt fall. I fråga om utredningens förslag att bidrag till anläggning,

som kan förväntas bli ekonomiskt bärkraftig, bör utgå endast i undantags­

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

66

fall vill jag framhålla att självfinansieringskravet inte får medföra att av­

giften för tillträde till en anläggning blir så hög att ett ekonomiskt hinder

uppstår för vissa människor att utnyttja den.

Utredningen föreslår att statens ekonomiska stöd till friluftsanläggning-

ar i huvudsak bör reserveras för sådana anläggningar, som uppförs av

kommuner. Organisationer av rikskaraktär med kompetens på frilufts­

området och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings

utnyttjande bör enligt utredningen också kunna erhålla bidrag. Remissin­

stanserna har ställt sig positiva till förslaget. Även jag ansluter mig i prin­

cip till det. Jag vill också här framhålla att förhållandena i varje enskilt

fall bör beaktas. Riksorganisationernas lokalavdelningar bör t. ex. inte mis­

ta den möjlighet de har i dag att få bidrag till att uppföra mindie anlägg­

ningar som rast- och klubbstugor. Som villkor för att bidrag skall utgå till

dessa bör självfallet — liksom för alla övriga anläggningar — gälla, att de

är öppna för allmänheten. Om speciella skäl föreligger bör också riksorga­

nisation, som inte huvudsakligen ägnar sig åt friluftsverksamhet, kunna

få bidrag till friluftsanläggning.

Även om uppförandet av friluftsanläggningar i huvudsak blir en kommu­

nal angelägenhet bör enligt utredningen driften av anläggningarna med

fördel kunna överlåtas på någon organisation på friluftslivets område. Jag

delar utredningens uppfattning. Av tradition har friluftsverksamheten i

vårt land haft sin förankring i de frivilliga organisationerna. Dessa har där­

för stor erfarenhet av olika former av friluftsverksamhet, vilken bör göra

dem väl lämpade att ha hand om verksamheten vid friluftsanläggningarna.

Utredningen har gjort eu uppskattning av behovet av nya friluftsanlägg­

ningar för de närmaste åren. Utredningen har därvid funnit att en omfat­

tande utbyggnad bör komma till stånd. Statens bidrag till kostnaderna föi

denna utbyggnad uppskattar utredningen till 12,5 milj. kr. for varje år un­

der ett antal år framöver. Eftersom utbyggnaden måste föregås av ett om­

fattande planeringsarbete föreslår utredningen, att för budgetåret 1967/68

10 milj. kr. anvisas av statliga medel för investeringar i olika slag av fri­

luftsanläggningar.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens uppfattning att det

behövs ett kraftigt tillskott av anläggningar för det rörliga friluftslivet.

Statens friluftsnämnd anser det dock orealistiskt att räkna med en så snabb

utbyggnadstakt som utredningen förordat. Jag ansluter mig till denna be­

dömning. Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande.

Utredningen föreslår att vissa medel anvisas till utvecklingsarbete röran­

de friluftsanläggningar. Jag biträder utredningens förslag. Medel bor få

disponeras för detta ändamål ur det anslag som står till förfogande för bi­

drag till uppförande av friluftsanläggningar. Det blir en uppgift för natur­

vårdsverket att ta initiativ till ett sådant utvecklingsarbete. Med hjälp av

expertis på området bör verket t. ex. utarbeta typritningar för olika anlägg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år i 967

67

ningar. Ritningarna bör sedan tillhandahållas kommuner och friluftsorga-

nisationer.

Utredningen konstaterar att en betydande markanskaffning blir nöd­

vändig om friluftslivets behov skall tillgodoses. Vid anskaffandet av mar­

ken, som i princip bör vara en kommunal angelägenhet, bör enligt utred­

ningen domänverket och lantbruksnämnderna medverka i viss utsträck­

ning. Utredningen framhåller att markbehovet för friluftslivet primärt bör

kunna tillgodoses genom att naturreservat bildas enligt naturvårdslagen

och att statliga medel, som finns anvisade på riksstaten för markförvärv

för naturvårdsändamål och för ersättning till markägare, utnyttjas. Om­

råde på vilket friluftsanläggning skall uppföras bör dock förvärvas särskilt,

så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggning­

en. Kostnader för sådant markförvärv bör enligt utredningen få räknas in

i bidragsunderlaget för anläggningen.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningens uppfatt­

ning att friluftslivets markbehov bör kunna tillgodoses genom tillämpning

av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga me­

del för markförvärv och för ersättning till markägare är riktig. Syftet med

naturvårdslagen är nämligen bl. a. att tillgodose behovet av mark för re­

kreation och friluftsliv. I fråga om mark, på vilken friluftsanläggning skall

uppföras, finner jag det rimligt att den förvärvas av huvudmannen för an­

läggningen och att markkostnaden får räknas in i bidragsunderlaget.

Utredningens förslag att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att

bedriva en aktiv inköpsverksamhet också för att tillgodose friluftslivets

markbehov delas av några remissinstanser. För egen del vill jag framhålla

att lantbruksnämndernas markinköp i fortsättningen liksom hittills primärt

bör vara inriktade på att medverka till en rationalisering av jord- och skogs­

bruket. Jag är således inte beredd att föreslå någon ändring av befogenheter­

na för nämnderna. Jag vill emellertid erinra om att jag i propositionen 1963:

71 angående riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten, m. m.

uttalade att det var angeläget att lantbruksnämnderna — så långt gällande

lagbestämmelser och andra föreskrifter medgav — i sin verksamhet med

jordbrukets rationalisering tillvaratog naturvårdsintressena. Jag vill nu

framhålla att även friluftslivets behov bör beaktas i förevarande samman­

hang. Nämnderna bör således eftersträva att medverka till att t. ex. sådana

delar av inköpta fastigheter som inte behöver disponeras för rationalise-

ringsändamål ges den disposition som med hänsyn bl. a. till naturvård och

friluftsliv anses lämpligast. Härvid bör nämnderna samverka med natur-

vårdsmyndigheterna och kommunerna.

I fråga om domänverkets medverkan i markanskaffning för naturvårds­

ändamål vill jag erinra om att domänverket i samband med sin allmänna

inköpspolitik har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose

det allmänna naturvårdsintresset. Jag vill i sammanhanget även nämna att

68

kyrklig mark ofta är belägen nära tätorter och kan utgöra lämpliga rekrea­

tionsområden. Enligt vad jag inhämtat har den nu arbetande ecklesiastika

boställsutredningen sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Utredningen tar också upp frågan om statens ekonomiska stöd till or­

ganisationer på friluftslivets område. Detta stöd måste enligt utredningen

byggas ut avsevärt om organisationerna skall kunna fullgöra sina upp­

gifter på ett tillfredsställande sätt. Utredningen framhåller, att organisa­

tionernas främsta uppgift bör vara att ge allmänheten olika former av ser­

vice på friluftslivets område. Riksorganisationer med väl utbyggda lokal­

avdelningar bör enligt utredningen ha de största möjligheterna att lämna

denna service. Stödet bör därför koncentreras till sådana organisationer.

Detta medför enligt utredningen att vissa av de organisationer, som i dag

får bidrag ur friluftsfonden, i fortsättningen bör stödjas från andra anslag

på riksstaten. Detta gäller scoutorganisationer, Sveriges Dövas riksför­

bund och Svenska naturskyddsföreningen. Utredningen föreslår, att 800 000

kr. anvisas för budgetåret 1967/68 som bidrag till organisationer på fri­

luftslivets område. Bidragen bör inte som nu utgå ur friluftsfonden utan

anvisas under ett särskilt anslag.

Så gott som samtliga remissinstanser understryker i likhet med utred­

ningen vikten av att friluftsorganisationerna ges ökat ekonomiskt stöd.

Även i övrigt biträder flertalet remissinstanser utredningens förslag. Jag vill

framhålla den stora betydelse de frivilliga organisationerna har för fri­

luftslivets utveckling. Genom olika arrangemang och kampanjer akti­

verar organisationerna en betydande del av vårt folk. Ett omfattande fri­

villigt arbete ligger bakom organisationernas verksamhet. Den intensifie­

ring av verksamheten på friluftslivets område som bör komma till stånd

motiverar enligt min mening, att stödet till friluftsorganisationerna för­

stärks. Det bör, som utredningen föreslagit, koncentreras till riksomfattande

organisationer med väl utbyggda lokalavdelningar. Vederbörande organisa­

tions möjlighet att lämna service på friluftslivets område bör vara avgö­

rande för stödets omfattning. Denna service får självfallet inte begränsas

till organisationernas egna medlemmar utan skall tillhandahållas allmän­

heten. Serviceverksamheten kan t. ex. avse organiserandet av olika former

av friluftsverksamhet eller information om friluftsanläggningar och den

vei'ksamhet som bedrivs där. Sådan verksamhet kräver ofta tillgång till

konsulenter och instruktörer. Denna verksamhet bör stödjas liksom utbild­

ningen av friluftsledare. Tillgången på frivilliga ledare har stor betydelse

för omfattningen av friluftslivet. Det är viktigt att dessa ideellt arbetande

ledare utbildas så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt, inte minst bland ungdomen. Om ledarutbildningen skall kunna göras

effektiv och ändamålsenlig bör den inte splittras på många organisatio­

ner utan koncentreras till så få som möjligt. Vid fördelning av medel till

organisationer på friluftslivets område bör detta beaktas. Jag vill i samman­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

69

hanget nämna att Skid- och friluftsfrämjandet har omfattande erfarenheter

på ledarutbildningens område, vilket i och för sig gör organisationen väl

lämpad att leda och samordna utbildningen av friluftsledare.

Utredningen har ansett att det stöd som nu utgår ur friluftsfonden till

scoutorganisationer för lägerverksamhet, till Svenska naturskyddsförening­

en och till Sveriges Dövas riksförbund i fortsättningen inte bör utgå ur denna

fond utan i stället från sådana anslag som normalt står till förfogande för

verksamhet som dessa organisationer bedriver. Jag delar i princip denna

uppfattning. Frågan om överflyttning av bidragen till dessa organisationer

till andra anslag bör prövas i de årliga budgetbehandlingarna.

För innevarande budgetår uppgår anslaget till avsättning till fonden för

friluftslivets främjande till 3,5 milj. kr. För nästa budgetår förordar jag att

anslaget höjs med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr. Utredningens förslag att bi­

dragen till organisationerna på friluftslivets område bör anvisas under ett

särskilt anslag kan jag inte biträda. Jag räknar dock med att av det före­

slagna anslaget för nästa budgetår ca 500 000 kr. bör kunna utgå som stöd

till olika organisationer på friluftslivets område. Kungl. Maj :t bör äga be­

sluta i denna fråga liksom i övriga frågor som avser utformningen av stö­

det till friluftslivet.

Anslagsberäkningar. Naturvårdsverket. Till Statens naturvårds­

verk: Avlöningar beräknar jag för nästa budgetår 4,6 milj. kr. Jag har där­

vid beräknat 4,2 milj. kr. till avlöningar till tjänstemän, 20 000 kr. till arvo­

den och särskilda ersättningar samt 380 000 kr. till expertis och tillfällig

arbetskraft. Det av mig beräknade medelsbehovet innebär en ökning, in­

klusive löneomräkning, med ¹ 288 ⁰⁰⁰ kr. i förhållande till de anslag som

anvisats till avlöningar till av omorganisationen berörda myndigheter för

innevarande budgetår.

Till Statens naturvårdsverk: Omkostnader beräknar jag för nästa budget­

år 691 000 kr. Till sjukvård m. m. beräknar jag ⁶ 000 kr. och till reseersätt­

ningar 234 000 kr., varav 15 000 kr. till utrikes tjänsteresor. Under expen-

ser beräknar jag för bränsle, lyse och vatten 19 000 kr. och för övriga ex-

penser 313 000 kr., varav 40 000 kr. som engångsutgift. Till publikations-

tryck beräknar jag 20 000 kr. och till övriga utgifter 99 000 kr. Vad jag för­

ordat innebär en ökning med 145 000 kr. jämfört med medelsanvisningen

för innevarande budgetår.

Till Avsättning till fonden för frilufislivets befrämjande beräknar jag

enligt vad jag förordat i det föregående för nästa budgetår 4,5 milj. kr.

Länsstyrelserna. Statsrådet Lundkvist kommer senare att före­

slå Kungl. Maj :t att lägga fram proposition angående sammanläggning av

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse,

m. m. och kommer i detta sammanhang att föreslå att medel anvisas för de

föreslagna naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

¹. besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för

natur-, vatten- och luftvårdens ledning, kallad statens na­

turvårdsverk, skall inrättas den 1 juli 1967 och att följande

myndigheter nämligen statens luftvårdsnämnd, väg- och

vattenbygnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens

naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden, statens vattenin­

spektion och statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra,

2

. besluta att länsingenjörskontoren skall upphöra den

1 juli 1967 samtidigt som naturvårdsenheter organiseras

inom länsstyrelserna,

3. godkänna de riktlinjer för stödet till friluftslivet som

jag angett i det föregående,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löne-

plan C på personalförteckningen för naturvårdsverket en­

ligt vad jag förordat i det föregående,

5. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanord-

ningar och åtgärder i övrigt som fordras för förslagens

genomförande,

⁶. till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret

1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 4 600 000 kr.,

7. till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budget­

året 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 691 000 ler.,

⁸. till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande

för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett

anslag av 4 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Förslag till organisation för statens naturvårdsverk

Administrativ byrå

Allmän sektion

Kameral sektion

Personalsektion

Naturvårdsråd

Vattenvårdsråd

Luftvårdsråd

Verkschef

Styrelse

Expertgrupp för

markfrågor

Luftvårdsbyrå

Sekretariat (för plane­

ring, samordning och

information)

Sektion för naturvårds-

områden och friluftsliv

Sektion för landskaps­

vård

Sektion för jakt och

viltvård

N alurvårdsbyrå

Planeringssektion

Sektion för industri­

ella ärenden

Sektion för kommu­

nala ärenden

Sektion för anlägg-

ningsärenden

Vattenvår dsbyrå

Beredningssektion

Fysikalisk-kemisk

sektion

Biologisk sektion

Mikrobiologisk sektion

Radi oekologisk

sektion

Undersökningslabora-

torium

cd

s

»

t—l

K

u

n

g ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^{r 59}

å ^r

1967

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Bilaga 2

Tablå

över föreslagna tjänster vid den statliga naturvårdsorganisationen

A. Statens naturvårdsverk

Antal och benämning

Lönegrad

¹ överdirektör ........................................................................................... Cp ⁴

Sekretariatet för planering, samordning och information (3

tjänster)

¹ avdelningsdirektör................................................................................ Be ⁵

1 byrådirektör (företrädesvis för utåtriktad information) _____ Ae 26

¹ kansliskrivare....................................................................................... Ae

Administrativa byrån (17 tjänster)

¹ byråchef ................................................................................................ ^q6

j

¹ jurist (företrädesvis för vattenrättsliga frågor) .......................... arvode

Allmänna sektionen

¹ byrådirektör.......................................................................................... Ae 30

¹ byrådirektör .......................................................................................... Ae 26

Kamerala sektionen

1 kamrerare.............................................................................................. Ae 23

1 assistent ................................................................................................ Ae 17

1 kontorsskrivare ................................................................................... Ae 13

Personalsektionen (inklusive bibliotek, skriv­

central och expedition)

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 26

¹ assistent........................................................................................ Ae 17

2 kontorsskrivare ................................................................................... Ae 13

2 kansliskrivare ..................................................................................... Ae 11

²

kontor sbiträde............................................................ höost

A^p Q

¹ expeditionsförman......................................................................... °

Ae

¹¹

1 expeditionsvakt........................................................................... högst Ae 9

Naturvårdsbyrån (20 tjänster)

1 byråchef................................................................................................ Qe j

¹ avdelningsdirektör (företrädesvis för förhandlingar om och

värdering av mark) .......................................................................... ge

⁵

Sektionen för nät ur vårdsom råden och fri­

luftsliv

¹ avdelningsdirektör............................................................................... ge

⁵

1 byrådirektör........................................................................................ Ae 28

Kungl. Maj ris proposition nr 59 år 1967

73

Antal och benämning

Lönegrad

2 byrådirektör.......................................................................................... Ae 26

1 förste byråsekreterare ...................................................................... Ae 23

Sektionen för landskapsvård

1 avdelningsdirektör.............................................................................. Be 5

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 28

1 byrådirektör......................................................................................... Ae 26

1 byråingenjör.......................................................................................... Ae 21

Sektionen för jakt- och viltvård

1 avdelningsdirektör.............................................................................. Be 5

1 byrådirektör......................................................................................... Ae 26

Gemensam personal

1 kontorsskrivare ................................................................................... Ae 13

2 kansliskrivare....................................................................................... Ae 11

1 kartritningsbiträde.................................................................. högst Ae 11

3 kontorsbiträde.............................................................................högst Ae 9

Vattenvårdsbyrån (28 tjänster)

1 byråchef.................................................................................................. Ce 1

(+ 216 kr./

mån.)

Planeringssektionen

1 avdelningsdirektör.............................................................................. Be

⁶

1 byrådirektör .......................................................................................... Ae 30

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 26

1 förste byråingenjör............................................................................. Ae 23

1 byråingenjör.......................................................................................... Ae 21

1 kartritningsbiträde.................................................................... högst Ae 11

Sektionen för industriella ärenden

1 avdelningsdirektör.............................................................................. Be

⁶

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 28

2 byrådirektör......................................................................................... Ae 26

3 förste byråingenjör............................................................................. Ae 23

Sektionen för kommunala ärenden

1 avdelningsdirektör............................................................................... Be

⁶

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 30

1 byrådirektör......................................................................................... Ae 28

1 förste byråingenjör............................................................ Ae 23

1 byråingenjör......................................................................................... Ae 21

1 byråingenjör......................................................................................... Ae 19

Sektionen för anläggningsärenden

1 avdelningsdirektör............................................................................... Be 5

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 28

1 byråingenjör......................................................................................... Ae 21

1 byråingenjör.......................................................................................... Ae 19

Antal och benämning

Lönegrad

Gemensam personal

1 kontor sskrivare ................................................................................... Ae 13

1 kansliskrivare....................................................................................... Ae 11

2 kontorsbiträde.............................................................................högst

Ae 9

Luftvårdsbyrån ⁽⁶ tjänster)

1 byråchef.................................................................................................. Ce 1

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 30

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 26

1 förste byråingenjör............................................................................. Ae 23

1 byråingenjör.......................................................................................... Ae 21

1 kontorsbiträde........................................................................... högst

Ae 9

Undersökningslaborcitoriet (26 tjänster)

1 laboratoriechef..................................................................................... Be

⁶

Beredningssektionen

1 byrådirektör.......................................................................................... Ae 30

1 assistent.................................................................................................. Ae 19

1 assistent.................................................................................................. Ae 17

Fysikalis k-k e in i s k a sektionen

1 laborator ............................................................................................... Ae 30

1 vatteninspektör ................................................................................... Ae 26

Biologiska sektionen

1 laborator ................................................................................................ Ae 30

1 vatteninspektör ................................................................................... Ae 26

2 förste byråinspektör .......................................................................... Ae 23

Mikrobiologiska sektionen

1 laborator ................................................................................................ Ae 30

1 vatteninspektör ................................................................................... Ae 26

Radioekologiska sektionen

1 laborator ............................................................................................... Be 5

1 förste byråinspektör .......................................................................... Ae 23

Gemensam personal

4 förste laboratorieassistent................................................................ Ae 15

2 laboratorieassistent............................................................................. Ae 13

5 laboratorieassistent.................................................................... högst

Ae 11

1 institutionstekniker............................................................................. Ae 11

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1961

Totalt för statens naturvårdsverk 101 tjänster

B. Länsstyrelsernas naturvårdsenheter

10 länsingenjör ....................................................................................... Be 7

13 länsingenjör ....................................................................................... Be 6

22 byrådirektör (varav 14 företrädesvis för naturvård samt 5

företrädesvis för vattenvård med tjänstgöring inom flera län) Ae 28

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

75

Antal och benämning

Lönegrad

23 byrådirektör ....................................................................................... Ae 26

20 förste byråingenjör .......................................................................... Ae 23

16 byråingenjör....................................................................................... Ae 21

17 byråingenjör....................................................................................... Ae 19

5 ingenjör ................................................................................... högst Ae 17

3 kontorsskrivare .................................................................................. Ae 13

21 kansliskrivare..................................................................................... Ae 11

⁶ kontorsbiträde........................................................................ högst Ae 9

Totalt för länsstyrelsernas naturvårdsenheter 156 tjänster

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll...................................................................... 1

Inledning............................................................................................................. 3

Organisationen av natnrvårdsverksamheten ................................................. 5

Nuvarande ordning...............................................................................

5

Statskontorets utredning ..................................................................

8

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m..................................... ⁸

Den centrala organisationen .................................................................. 15

Den regionala organisationen .............................................................. 20

Anslagsberäkningar ............................................................................... 24

Övriga frågor ............................................................................................ 26

Remissyttrande n................................................................................... 27

Allmänna synpunkter............................................................................... 27

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter ............................................. 27

Den centrala organisationen .................................................................. 29

Den regionala organisationen .............................................................. 30

Stödet till friluftslivet, m. m.................................................. 31

Nuvarande ordning............................................................................... 31

Fritidsutredningen............................................................................... 35

Friluftslivets utveckling m. m.................................................................. 35

Statens stöd till friluftslivet .................................................................. 37

Organisatoriska frågor ........................................................................... 45

Remissyttranden ................................................................................... 46

Friluftslivets utveckling........................................................................... 46

Statens stöd till friluftslivet .................................................................. 46

Organisatoriska frågor ........................................................................... 51

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret

1967/68 ................................................................................................ 52

Departementschefen ....................................................................................... 53

Hemställan......................................................................................................... 70

Bilaga 1—2 .................................................................................................... 71

MARCUS BOKTR. 5THLMI967 670138