Prop. 1967:73

('med förslag till lag angå\xad ende ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå­

ende ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in.; given Stockholms slott den 17 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande kravet på mantalsskrivning för utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen ersätts av ett krav på bosättning i Sverige. Förslaget innebär att en utlänning redan genom bosättning i Sverige kan få rätt till sjukvårdsförmåner och sjuk­ penning samt att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas honom för 1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 73

2

det kalenderår då han bosatt sig här. Det gällande mantalsskrivningskravet

för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte varit mantalsskriven

i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem åren närmast dessför­

innan, föreslås ersatt med ett krav på bosättning i Sverige.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs

för genomförande av standardhöjningen och basbeloppsanknytningen av

folkpensioner i enlighet med förslag i statsverkspropositionen. Vid ett bas­

belopp av 5 700 kr. blir fr. o. m. den 1 juli 1967 det årliga pensionsbeloppet

— bortsett från kommunalt bostadstillägg — för en ensam pensionär 4 920

kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 7 680 kr. Ändring av

konsumentprisindex föreslås leda till ändring av pensionerna tidigare än

f. n. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1967/68 till folk­

pensioner beviljar ett förslagsanslag av 5 535 milj. kr.

I propositionen föreslås dessutom att vid bestämmande av arbetsgivarnas

preliminära avgift enligt lagen om allmän försäkring, m. m. hänsyn skall

kunna tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas

komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Propositionen innehåller slutligen förslag i fråga om fondering i allmänna

sjukförsäkringsfonden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

3

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår — —---------------- —

§•

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket. ------ första stycket.

Inom folkpensioneringen — — — Basbeloppet fastställes av Konung­ en för varje månad och utgör fyra­ tusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet mel­ lan det allmänna prisläget under tredje månaden före den som bas­ beloppet avser och prisläget i sep­ tember 1957. Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring av basbe­ loppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av bas­ beloppet vidtogs. Det sålunda beräk­ nade basbeloppet avrundas till när­ maste hundratal kronor.

----------- ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konung­ en för varje månad och utgör fyra­ tusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet mel­ lan det allmänna prisläget under andra månaden före den som bas­ beloppet avser och prisläget i sep­ tember 1957. Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring av basbe­ loppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av bas­ beloppet vidtogs. Det sålunda beräk­ nade basbeloppet avrundas till när­ maste hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.

1 *—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 kap.

1 §•

Svensk medborgare, som är man­

talsskriven i riket eller som varit

mantalsskriven härstädes för det år

varunder han fyllt sextiotvå år och

för de fem åren närmast dessförin­

nan, är berättigad till folkpension

enligt vad nedan sägs.

Har barn, som är svensk medbor­

gare, till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger bar­

net likväl rätt till barnpension enligt

8 kap. 5 § och vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning enligt 9 kap.

3 §.

Svensk medborgare, som är bosatt

i riket eller som varit mantalsskri­

ven härstädes för det år varunder

han fyllt sextiotvå år och för de fem

åren närmast dessförinnan, är berät­

tigad till folkpension enligt vad ne­

dan sägs.

Arbetsgivare skall------------

Avgift till sjukförsäkringen

Avgift till försäkringen-----

Vid beräkning av avgift enligt den­

na paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbelop­

pet. Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punk­

ten är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Så­

vitt angår försäkringen för tilläggs­

pension skall bortses från arbetsta­

gare, som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar-

19 kap.

1 §•

-------för tilläggspension.

— -—- ------- utfört arbete.

— -— samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt den­

na paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbelop­

pet. Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punk­

ten är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Så­

vitt angår försäkringen för tilläggs­

pension skall bortses från arbetsta­

gare, som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar-

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1907

(Nuvarande lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § sista stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare eller mantalsskriven härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares -—-------------------- - —

(Föreslagen lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § sista stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket. -— — stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av basbelopp för tid från och med augusti 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den 1 januari 1968.

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att

11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förord­ nar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring gälla att folk­ pension i form av ålderspension, hel förtidspension eller änkepension skall för år räknat utgöra tretusentvåhundras juttio kronor eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpension i form av ål­ derspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag samt fall som nedan i tredjeeller fjärde stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem kronor.

De i första stycket angivna pen­ sionsbeloppen skola för varje mång­ fald av tre, varmed pensions pristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni 1968 skall i stället för bestämmel­ serna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtidspension eller änkepension skall för år räknat utgöra åttiosex och en halv procent av basbeloppet enligt nämnda lag eller, där den för­ säkrade är gift och hans make åtnju­ ter folkpension i form av ålderspen­ sion eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket samma lag samt fall som nedan i andraeller tredje styc­ ket sägs ej är för handen, sextiosju och en halv procent av basbeloppet.

Senaste lydelse av It § se 1966:237.

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som i första stycket sägs sextiofem kro­ nor och för annan pensionsberätti­ gad åttiofem kronor för år; dock skola indextillägg, vilka motsvara så många mångfalder av tre som pen­ sions pristalet 136 överstiger 100, ut­ göra för gift pensionsberättigad fyr­ tio kronor och för annan pensions­ berättigad femtio kronor för år samt indextillägg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensions pr istalet för juni månad 1965 överstiger 136, utgöra för gift pensionsberättigad sextio kronor och för annan pensionsberättigad sjut­ tiofem kronor för år. Därest pen­ sions pristalet, efter att hava stigit med hel mångfald av tre, åter ned­ går, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pen­ sions pristalet överstiger närmast läg­ re hela mångfald av tre.

Åtnjuter den ---------------- —• — ------------------- - — nämnda lag. Åtnjuta makar------- — —-------- -------- — allmän försäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensex- hundrasextiofem kronor.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids­ pension och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående infö­ rande av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som för- anledes av denna lag.

Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 december 1959 angå­

ende uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

20

§.

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande ar­

betsgivarens under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsat­

serna för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den pre­

liminära avgiften.

Har slutlig--------------------- —----

Särskild beräkning------------- —

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande ar­

betsgivarens under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsat­

serna för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den pre­

liminära avgiften. Konungen äger

förordna att hänsyn skall tagas även

till mera betydande ändring, som av­

giftsunderlaget kan antagas komma

att undergå till följd av den allmän­

na löneutvecklingen.

— slutliga avgiften.

— omständighet föreligger.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1

Förordningen omtryckt 1962:396.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2b feb­

ruari 1967.

Närvarande: Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

, statsråden

S

träng

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-

E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen om allmän försäkring, m. m. och anför.

Riksförsäkringsverket har på Kungl. Maj :ts uppdrag utrett dels förut­ sättningarna för att som villkor för försäkringstillhörighet enligt 1 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring för personer, som inte är svenska medborgare, byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bosättning, dels förutsättningarna för att för svenska medborgare mjuka upp ett i 5 kap. 1 § samma lag uppställt mantalsskrivningskrav samt lagt fram förslag i dessa ämnen. Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, Svenska arbets­ givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cen­ tralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Försäkringskasseförbundet.

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har vidare föreslagits standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensionerna den 1 juli 1967. Förslagen för­ anleder viss lagändring.

Slutligen har inom socialdepartementet utarbetats en promemoria (stencil S 1966: 6) i vilken föreslagits viss ändring i bestämmelserna angående be­ räkning av arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. ö7er promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av riksförsäkrings- ve> bet, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, SACO, Riksför­ bundet Landsbygdens Folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svensk industriförening.

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Försäkringstillhörigliet inom den allmänna försäkringen m. m.

Gällande bestämmelser

Försäkrade enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring1

(ändrad 1964: 146 och 156, 1965: 144 och 752 samt 1966: 236 och 350) är

enligt huvudregeln svenska medborgare samt personer som utan att vara

svenska medborgare är mantalsskrivna i Sverige (1 kap. 3 § första stycket).

En person, som inte längre är svensk medborgare eller i Sverige mantals­

skriven utlänning men som tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt

vara försäkrad såvitt angår tilläggspensioneringen (1 kap. 3 § andra stycket).

Att en person är försäkrad innebär inte i och för sig att han har rätt till

alla förmåner eller omfattas av alla förpliktelser enligt lagen. Närmare be­

stämmelser om i vilken utsträckning så är fallet finns för de olika försäk-

ringsgrenarna. Olika regler gäller i vissa hänseenden för svenska medbor­

gare och utlänningar.

Inom sjukförsäkringen gäller i princip att den som är försäkrad

enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL har rätt till sjukvårdsersättning (2 kap.

1 §). För rätt till sjukpenning och — i regel — moderskapspenning krävs

dessutom att den försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa (3

kap. 2 och 12 §§). Försäkrad som är bosatt i Sverige skall vara inskriven

hos försäkringskassa fr. o. in. den månad då han fyller 16 år. Han skall

vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är man­

talsskriven. Är han inte mantalsskriven, skall han vara inskriven hos den

kassa inom vars område han är bosatt vid årets ingång. Om han bosätter

sig i Sverige senare under året, skall han skrivas in hos den kassa, inom

vars område bosättningen äger rum (1 kap. 4 §). Försäkringskassa skall

skriva in försäkrad så snart kassan fått kännedom om att han skall vara

inskriven. Inskrivning gäller tidigast fr. o. m. tredje månaden före den då

han skrivs in. Försäkrad, som inte är mantalsskriven, skall inom två veckor

från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att han skall vara inskri­

ven hos viss kassa, anmäla sig hos denna. Så snart försäkringskassa fått

kännedom om att försäkrad inte längre skall vara inskriven hos kassan,

skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade (1

kap. 5 §).

För att en svensk medborgare skall kunna skrivas in hos försäkrings­

kassa och därmed ha möjlighet att få sjukförsäkringens samtliga förmåner

räcker det alltså att han är bosatt i Sverige, medan det för en utlänning

även krävs mantalsskrivning. Eftersom mantalsskrivningen för ett visst

kalenderår bygger på bosättning i Sverige den 1 november året dessförinnan,

kan utlänningen få vänta upp till 14 månader innan han blir inskriven hos

försäkringskassa.

1

Lagen benämns i det följande AFL.

11

Kravet att utlänning skall vara mantalsskriven för att bli försäkrad har mjukats upp i stor utsträckning genom konventioner mellan Sverige och olika främmande stater. Utländska medborgare är likställda med svenskar enligt särskilda konventioner med Danmark, Finland, Island och Norge (SFS 1956: 491), med Italien (SFS 1957: 458) samt med Storbritannien och Nord­ irland (SFS 1957: 154). Medborgare i de ifrågavarande länderna skall skri­ vas in hos försäkringskassa redan vid bosättning i Sverige. Samma likställd­ het med svenska medborgare följer av Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet (SFS 1964: 57). Denna konvention gäller för Sveriges del i förhållande till Guatemala, Israel, Jordanien, Norge, Syrien, Madagaskar, Nederländerna, Indien, Centralafrikanska Republiken, Irland och Tunisien. Enligt en provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande (SFS 1955:563), inträder likställdhet med svensk medborgare när en utlänning som omfattas av överenskommelsen bosatt sig i Sverige och uppehållit sig här i minst sex månader, såvida han inte blivit mantals­ skriven här tidigare. Överenskommelsen gäller för Sveriges del i förhållande till Belgien, Frankrike, Grekland, Luxemburg och Västtyskland samt en del av de länder för vilka de övriga konventionerna gäller.

Inom tilläggspensioneringen grundas rätt till tilläggspension på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst beräknas för år då vederbörande varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket (11 kap. 1 §). För att en utlänning skall få räkna inkomst som pensionsgrundande för ett visst år måste han alltså ha varit mantalsskriven för det året.

Enligt 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL (förordningen omtryckt 1962:395, ändrad 1966:244) skall pensionsgrundande inkomst för försäk­ rad som är bosatt eller mantalsskriven i Sverige bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tj änstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit bosatt i Sverige eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad skall pensionsgrundande inkomst bestämmas av den lokala skattemyndig­ heten i Stockholm. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst sker enligt 2 och 3 §§ med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, i vissa fall, redares kontrolluppgift eller särskild uppgift från arbets­ givaren.

Enligt AFL är rätten till folkpension i princip förbehållen svensk medborgare, som är mantalsskriven i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dess­ förinnan. Barn med svenskt medborgarskap som till följd av sin ålder inte blivit mantalsskrivet har ändå rätt till folkpension i form av barnpension och vårdbidrag (5 kap. 1 §). 2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

Kungl. Majrts proposition nr 73 år 1967

12

Folkpension som beviljats kan i vissa fall fortsätta att utgå även sedan

pensionärens rätt till pension enligt 5 kap. 1 § upphört (5 kap. 2 §).

För rätt till kommunalt bostadstillägg enligt lagen den 25 maj 1962 (nr

392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension krävs

att pensionären är mantalsskriven i den kommun som svarar för tillägget

(2

§).

På grund av konventioner mellan Sverige och vissa andra stater kan ut­

ländska medborgare i Sverige få folkpension på samma villkor som svenska

medborgare under förutsättning att vissa särskilda villkor om vistelsetid

här i landet in. m. är uppfyllda. Detta gäller bl. a. medborgare i övriga nor­

diska länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Riksförsäkringsverket

I fråga om utländska medborgares ställning inom sj ukförsäkring-

e n erinrar riksförsäkringsverket om att det i AFL stadgade mantalsskriv-

ningskravet i stor utsträckning satts ur kraft genom internationella avtal

och ersatts av ett krav på bosättning i Sverige. Flertalet invandrare till Sve­

rige •—- medborgare i de nordiska länderna och Västtyskland — behöver så­

ledes inte avvakta mantalsskrivning utan blir omfattade av den svenska

sjukförsäkringen vid bosättning i Sverige, medborgare i Västtyskland dock

först efter sex månaders vistelse här, om de inte blivit mantalsskrivna tidi­

gare. Att generellt för utlänningar ersätta kravet på mantalsskrivning med

ett krav på bosättning skulle därför inte i och för sig medföra några nya

problem.

Även om den ifrågasatta åtgärden att ersätta inantalsskrivningskravet

med ett krav på bosättning inte i princip skapar några nya problem, vill

riksförsäkringsverket framhålla de svårigheter som redan nu föreligger,

när försäkringskassorna skall bedöma försäkringstillhörigheten för inflyt­

tade utlänningar som omfattas av internationella överenskommelser. Kas­

sorna får därvid ideligen pröva gränsfall, där det råder tvekan om en till

Sverige anländ utlänning med hänsyn till bl. a. syftet med vistelsen här

och vistelsens sannolika varaktighet omedelbart bör anses vara bosatt eller

inte. Svårigheterna sammanhänger med att folkbokföringen f. n. saknar en

mera fast och enhetlig praxis för bedömning i individuella fall av förutsätt­

ningarna för att en till Sverige anländ persons vistelse skall anses konsti­

tuera bosättning. Försäkringskassornas bedömning av bosättningsbegrep-

pet sker efter i princip samma grunder som inom folkbokföringen, men

kassorna har att självständigt avgöra om förutsättningar föreligger för till­

hörighet till sjukförsäkringen på grund av bosättning. Detta medför att

kassorna kan skriva in personer som inte blivit kyrkobokförda liksom att

kassorna kan avföra personer som fortfarande är kyrkobokförda i Sverige.

Fn sådan ordning är enligt riksförsäkringsverkets mening inte lämplig.

Det naturliga synes vara att försäkringskassorna inte alls går in i någon

13

prövning av bosättningsfrågorna utan helt rättar sina avgöranden om in­ skrivning efter folkbokföringsmyndigheternas beslut i kyrkobokföringsfrå- gan. Ett sådant tillvägagångssätt skulle medföra lättnader för sjukförsäk­ ringens administration utan att betunga folkbokföringens organ mera än vad nu är fallet. En förutsättning för en sådan ordning är att bosättningsbegrep- pet inom folkbokföringen bedöms efter enhetliga regler och på ett sätt som motsvarar sjukförsäkringens behov. Verket erinrar om att centrala folkbok­ förings- och uppbördsnämnden i betänkande med förslag till ny folkbok- föringsförordning m. m. (SOU 1966:16) upplyst, att nämnden framdeles kommer att företa en genomgripande överarbetning av förordningen. Denna kommer främst att innefatta en översyn av bosättningsbegreppet. För den allmänna försäkringens del är det enligt verkets mening angeläget, att över­ synen kommer till stånd snarast och att den företas under medverkan av verket såsom tillsynsmyndighet för försäkringskassorna. Först därefter blir det möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrå- gor i princip skall grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

Sammanfattningsvis uttalar riksförsäkringsverket, att några avgörande hinder inte synes föreligga mot att som villkor för utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bo­ sättning. Verket förordar att så sker.

Inom tilläggspensioneringen gäller att pensionsgrundande in­ komst beräknas för en utlänning, som invandrar till och börjar arbe la i Sverige, först sedan han blivit mantalsskriven här. Riksförsäkringsverket anser att olägenheterna av att pensionsgrundande inkomst inte beräknas för invandringsåret kan bli betydande för många utlänningar både när det gäller deras egenpension och i fråga om familjepension. Vad nu anförts lik­ som den omständigheten att arbetsgivaravgift erläggs för lön till anställd ut­ länning, vare sig denne är mantalsskriven eller inte, talar enligt verkets me­ ning för att mantalsskrivningskravet slopas. I stället bör man ställa upp ett annat kriterium på närmare anknytning till Sverige och detta bör väljas på sådant sätt, att det förorsakar så ringa administrativt besvär som möjligt. Därvid kan knappast något annat alternativ komma i fråga än ett krav på bosättning i Sverige. Från verkets synpunkt föreligger inga principiella eller organisatoriska hinder att som förutsättning för tillgodoräknande av pen­ sionsgrundande inkomst byta ut mantalsskrivningskravet mot ett krav på bosättning.

En försäkrads pensionsgrundande inkomst bestäms av de lokala skatte­ myndigheterna. Dessa bör enligt riksförsäkringsverkets mening inte själv­ ständigt bedöma om bosättning skett eller inte. Denna fråga bör i stället avgöras på grundval av folkbokföringsmyndigheternas beslut om kyrko­ bokföring. Verket erinrar om att de på bosättning grundade beslut, som meddelas och registreras av folkbokföringsmyndigheterna, avser kyrkobok­ föring och mantalsskrivning. Uppgift härom finns hos de lokala skatte­ myndigheterna. På de avtryckskort av länsstyrelsernas tryckande register,

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

14

som skattemyndigheterna erhåller, finns angivet dels att kyrkobokföring

skett på viss ort, dels från vilket årsskifte som den kyrkobokförde kommer

att mantalsskrivas vid oförändrad kyrkobokföring. Däremot anges inte

på kortet från vilken tidpunkt kyrkobokföring skett. Verket förutsätter att

länsbyråerna i fortsättningen lämnar uppgift härom på de avtryckskort för

utlänningar, som tillställs de lokala skattemyndigheterna. Vidare måste

garantier skapas för att avtryckskort tillställs den lokala skattemyndighet

som har att beräkna pensionsgrundande inkomst.

En övergång från mantalsskrivningskravet till krav på bosättning kan

leda till att relativt korta vistelser i Sverige medför försäkringstilihörighet.

Riksförsäkringsverket har därför övervägt att dessutom kräva att utlän­

ningen vid inkomstårets utgång fortfarande står kvar som kyrkobokförd.

En sådan föreskrift skulle dock komplicera förfarandet för de lokala skatte­

myndigheterna. Verket anser därför att det bör räcka att utlänningen varit

kyrkobokförd i riket någon del av året. Verket erinrar i detta sammanhang

om att mycket korta uppehåll i Sverige, som eventuellt föranleder kyrko­

bokföring, automatiskt faller bort som underlag vid beräkning av pensions­

grundande inkomst redan på den grunden att inkomsten av förvärvsarbete

under ett år måste överstiga basbeloppet för att bli pensionsgrundande.

Riksförsäkringsverket framhåller vidare att i den mån pensionsgrundande

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas utlänningar

på grund av de förordade nya bestämmelserna, motsvarande tilläggspen­

sionsavgift kommer att tas ut av dem. Arbetsgivaravgift med hänsyn till

anställda utlänningars avlöning debiteras redan nu, oavsett om de är bosatta

eller mantalsskrivna i Sverige eller ej. Enligt 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL

görs dock, såvitt avser arbete utomlands, undantag för avlöning till utlänning

som inte är mantalsskriven i Sverige. Verket förordar att uttrycket mantals­

skriven i detta lagrum ändras till bosatt.

När det gäller mantalsskrivningskravet inom folkpensioneringen

har det utredningsuppdrag, som lämnats riksförsäkringsverket, avsett

svenska medborgare, som återvänder till Sverige från vistelse utomlands.

Verket erinrar om att alla svenska medborgare, som varit mantalsskrivna

i Sverige för de år varunder de fyllt 57—62 år, har rätt till folkpension med

undantag av kommunalt bostadstillägg. Svenska medborgare kan alltså

få folkpension utan att vara mantalsskrivna, om de uppfyller de nämnda

förutsättningarna. Detta gäller vare sig de bor utomlands eller återvänder

till Sverige efter att ha bott i ett annat land. En svensk medborgare, som inte

varit mantalsskriven i Sverige för de år då han fyllt 57—62 år, kan där­

emot inte få folkpension om han inte är mantalsskriven. Om en sådan per­

son, som varit bosatt utomlands, återvänder till Sverige omedelbart efter

den 1 november ett år, måste han alltså vänta 14 månader innan folkpen­

sion kan börja utgå.

Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av de gällande bestäm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

15

melserna är otillfredsställande. Olägenheterna skulle undanröjas, om man- talsskrivningskravet i 5 kap. 1 § första stycket AFL för den som inte upp­ fyller det särskilda villkoret om mantalsskrivning mellan 57 och 62 års, ålder byttes ut mot ett krav på bosättning i Sverige. Verket förordar en sådan ändring. Vissa folkpensionsförmåner regleras i lagen om hustru­ tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Av bestämmelserna i nämnda lag följer att ändringen i 5 kap. 1 § AFL medför motsvarande utvidgning av rätten till hustrutillägg men däremot inte av rätten till kom­ munalt bostadstillägg.

Riksförsäkringsverket påpekar att utbytet av mantalsskrivningskravet mot ett krav på bosättning får verkningar också för andra svenska medbor­ gare än sådana som återvänder till Sverige från vistelse utomlands. Det kan vara fråga om enstaka personer som trots stadigvarande vistelse i landet inte är folkbokförda någonstans, t. ex. vagabonder. I sådana fall kan sociala skäl tala för att de får folkpension. Verket anser därför inte motiverat att begränsa utvidgningen av pensionsrätten till utlandssvenskar som återvänder till Sverige.

Det gällande mantalsskrivningskravet medför inte enbart eu begränsning av rätten till folkpension utan också en rätt till sådan pension för vissa svenska medborgare, som är mantalsskrivna i Sverige men som inte anses bosatta här enligt praxis inom den allmänna försäkringen. Vidare gäller att pensionsrätt efter avflyttning till utrikes ort nu faller bort först sedan mantalsskrivningen upphört. Den förordade ändringen kan medföra en viss försämring av pensionsrätten för dessa kategorier svenska medborgare. Riksförsäkringsverket framhåller med anledning härav att det finns möj­ ligheter att låta den som redan beviljats pension få behålla pensionen. Att med hänsyn till eventuella övriga, säkerligen mycket sällsynta fall kompli­ cera lagstiftningen är enligt verkets mening inte påkallat.

Här bosatta svenska barn har enligt 5 kap. 1 § andra stycket AFL rätt till folkpension i form av barnpension och vårdbidrag även om de inte hunnit bli mantalsskrivna. Verket framhåller att detta stadgande blir obehövligt, om den förordade ändringen i paragrafens första stycke genomförs.

Riksförsäkringsverket anför slutligen att de ekonomiska verkningarna av förslaget blir mycket begränsade. Någon anslagsuppräkning påkallas därför inte.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverkets förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Behovet av reformen har understrukits från många håll. I flera yttranden framhålls vikten av att den av verket förordade översynen av bosättningsbegreppet kommer till stånd snarast.

Centrala folkbokförings- och vppbördsnämnden anser att förslaget inne­ bär en önskvärd utbyggnad av socialförsäkringen och tillstyrker det därför,

16

även om dess genomförande kommer att medföra inte obetydliga admi­

nistrativa svårigheter. Enligt nämndens mening når man en viss överens­

stämmelse med skattelagstiftningen, om man i enlighet med förslaget er­

sätter kravet på mantalsskrivning med ett krav på bosättning. Riksför­

säkringsverkets uppfattning att med begreppet bosättning i AFL skall

anses kyrkobokföring gör dock, att det uppkommer vissa skiljaktigheter

mellan bosättningsbegreppet i skattelagarna och AFL. Om förslaget skall

genomföras och alltså enligt AFL kyrkobokföring skall vara liktydig med

bosättning, bör detta enligt nämndens mening komma till uttryck i lag­

texten. Behövliga ändringar i ADB-systemet för folkbokföring och uppbörd

kan inte överblickas förrän bl. a. aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse,

lokal skattemyndighet och allmän försäkringskassa utretts. Nämnden förut­

sätter att sådan utredning kan göras av riksförsäkringsverket och nämnden.

Förslaget kan enligt nämnden med hänsyn till utredningsbehovet genom­

föras tidigast den 1 januari 1968.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar att det för företagens del är

angeläget att snarast få eu bättre lösning på de invandrande utlänningarnas

rätt till sociala förmåner samt att det är rimligt, att svenska medborgare,

som under viss del av sin aktiva tid arbetar i annat land, får möjligheter

till samma sociala förmåner som övriga svenska medborgare redan vid

bosättningen i Sverige. Föreningen delar verkets uppfattning att bosätt­

ningsbegreppet bör ses över snarast. LO tillstyrker förslaget, som överens­

stämmer med organisationens allmänna uppfattning om likabehandling av

alla i samhället och på arbetsmarknaden. LO instämmer i önskemålen om

översyn av bosättningsbegreppet.

Försäkringskasseförbundet anser det olämpligt att både försäkringskas­

sorna och folkbokföringens organ skall bedöma frågor om bosättning.

Folkbokföringens organ bör ensamma svara för denna bedömning, varvid

förutsätts att bedömningen sker efter enhetliga regler och på ett sätt som

motsvarar den allmänna försäkringens behov.

Departementschefen

Vid 1966 års riksdag slopades i huvudsak de regler inom tilläggspensione­

ringen som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En

kvarstående särregel för utlänning är stadgandet att den som inte är svensk

medborgare skall vara mantalsskriven i Sverige för att anses som försäk­

rad enligt AFL. Svensk medborgare är försäkrad utan villkor om mantals­

skrivning. Det särskilda mantalsskrivningskravet är av betydelse för utlän­

nings tillhörighet till både sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Man­

talsskrivningen avser kalenderår och bygger i princip på bosättning den 1

november året dessförinnan. Med hänsyn till mantalsskrivningskravet kan

en invandrad utlänning alltså få vänta upp till 14 månader innan han kan få

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

17

del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrun- dande inkomst för invandringsåret.

Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom inter­ nationella överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Väst­ tyskland, gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir mantalsskriven dessförinnan.

Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom til­ läggspensioneringen gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och til­ läggspensioneringens del. Riksförsäkringsverket har undersökt de admi­ nistrativa konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte förelig­ ger något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bo­ sättning i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remiss­ behandlingen. Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.

Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosätt- ningsbegreppet inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning in. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör för­ anleda att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagänd­ ringarna träder i kraft den 1 januari 1968.

I avvaktan på att bosättningsbegreppet blir föremål för översyn torde försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskom­ melse. Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndig­ heterna regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobok­ föringen. Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbok­

18

förings- och uppbördsnämnden i samverkan når en tillfredsställande lös­

ning av frågan om aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse, lokal skatte­

myndighet och allmän försäkringskassa.

Det tidigare generella kravet på mantalsskrivning för rätt till folk­

pension mjukades upp i samband med tillkomsten av AFL. Enligt 5 kap.

1 § första stycket AFL föreligger rätt till folkpension dels för svensk med­

borgare som är mantalsskriven i Sverige, dels för annan svensk med­

borgare som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och de fem

åren närmast dessförinnan. En svensk medborgare som inte uppfyller

sistnämnda förutsättningar och som återvänder till Sverige från vistelse

i utlandet, kan inte få folkpension förrän han blivit mantalsskriven. Trots

att han är bosatt i Sverige kan han få vänta upp till 14 månader innan

pension kan utgå. Riksförsäkringsverket har föreslagit sådan ändring

av 5 kap. 1 § första stycket AFL att rätt till folkpension skall föreligga för

svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven

här för det år då han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Förslaget avhjälper bl. a. vissa brister i socialförsäkringsskyddet för

svenskar som vänder hem från internationell biståndsverksamhet (jfr rskr

1965:414). Jag förordar förslaget.

I 5 kap. 1 § andra stycket AFL finns eu bestämmelse som syftar till att

barn, som är svensk medborgare, skall knnna få folkpension i form av

barnpension och vårdbidrag redan under första levnadsåret. Med den nyss

förordade ändringen av paragrafens första stycke kan bestämmelsen utgå.

Förslagets ekonomiska verkningar blir enligt riksförsäkringsverkets be­

dömning så ringa, att de inte behöver påverka anslagsberäkningen för folk­

pensioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

19

Standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensioner

Gällande bestämmelser in. m.

Statsmakternas ställningstaganden år 1958 i fråga om den framtida folk- pensionsnivån innebär att folkpensionerna fram till år 1968 skall höjas suc­ cessivt så att ålderspensionen kommer att uppgå för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar till 5 400 kr., allt uttryckt i 1957 års penningvärde. De hittills genomförda standardhöjningarna i kro­ nor räknat framgår av följande tablå.

Den 1 juli år

Ensam pensionär

Makar

1958

150

240

1960

250

350

1962

350

500

1964

300

450

1965

150

230

1966

170

260

Enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § AFL utgör ålderspensionen för en ensam pensionär 90 % av basbeloppet och för var och en av två pensionsberättigade makar 67,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension och full änkepension utgår med samma belopp som ålderspensionen (7 kap. 4 § och 8 kap. 4 §).

Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad. Basbeloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet mellan det all­ männa prisläget under tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får ej föranleda änd­ ring av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått ner med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Vid basbe- loppsberäkningen sker avrundning till närmaste hundratal kronor (1 kap. 6 §). Vid beräkning av det allmänna prisläget utgår man enligt kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 383) från konsumentprisindex. Beräkningen utförs av statistiska centralbyrån, som skall redovisa resultatet av beräkningen senast den 25 i månaden efter den som beräkningen avser. Basbeloppet utgör fr. o. in. april 1967 5 700 kr.

Reglerna om ålderspensionens, förtidspensionens och änkepensionens anknytning till basbeloppet har ännu inte trätt i kraft. För tiden intill ut­ gången av juni 1968 skall, om inte Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar an­ norlunda, en äldre metod för indexregleringen tillämpas. Inte heller har den i AFL angivna pensionsnivån uppnåtts ännu.

Bestämmelser om pensionsbelopp och indexreglering under övergångs­ tiden finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen

20

om allmän försäkring (ändrad 1963: 58, 1964: 157, 1965: 145 och 1966: 237).

Pensionspristal skall fastställas med tillämpning av äldre bestämmelser

(10 §). Dessa innebär att statistiska centralbyrån verkställer beräkning av

förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad och pris­

läget i december 1951. Beräkningen sker med ledning av konsumentprisindex.

På grundval av beräkningen fastställer Kungl. Maj :t senast den 5 i andra

månaden efter den som beräkningen avser det procenttal (pensionspristal),

som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller

under tredje månaden efter den som beräkningen avser.

Pensionens grundbelopp är för en ensam pensionär 3 270 kr. och för

var och en av två pensionsberättigade makar 2 535 kr. per år. För varje

mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100, förhöjs pensionen

med ett indextillägg. Varje nytillkommande indextillägg utgör 85 kr. för

en ensam pensionär och 65 kr. för var och en av två pensionsberättigade

makar. Varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 utgör 50 resp.

40 kr. och varje tillägg som utlösts därefter men före den 1 juli 1965 utgör

75 resp. 60 kr. (11 §).

För april 1967 är pensionspristalet 168 och antalet indextillägg således

22. Vid oförändrat antal indextillägg innebär detta att ålderspensionen —

frånsett kommunalt bostadstillägg — utgör sammanlagt 4 670 kr. för en

ensam pensionär och 7 280 kr. för två gifta pensionärer per år. Det kan antas

att pensionspristalet före juli månad 1967 stiger så att ett nytt indextillägg

utlöses.

Departementschefen

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folk­

pensionerna den 1 juli 1967 med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr.

för ett pensionärspar. Med 23 indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp

bli — frånsett kommunalt bostadstillägg — 4 925 kr. för en ensam pensionär

och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder för hel

förtidspension och oreducerad änkepension.

I prop. 1967: 1 har jag vidare anmält att jag avser att föreslå ändringar i

fråga om värdesäkringen av folkpensionerna. Folkpensionsbeloppen är i

AFL uttryckta i procent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter

ändringar i det allmänna prisläget. Ålderspensionen anges till 90

%

av bas­

beloppet för eu ensam pensionär och till sammanlagt (67,5 + 67,5) 135

%

av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Av tekniska skäl har

folkpensionernas anknytning till basbeloppet hittills kunnat genomföras

endast i fråga om barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg och invalidi­

tetsersättning. Folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtids­

pension och änkepension anges i stället i övergångsbestämmelser till AFL,

vilka är avsedda att gälla längst fram till den 1 juli 1968, i ett belopp i kro­

nor. Pensionsbeloppen värdesäkras genom indextillägg som utlöses vid viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

21

förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsument­ prisindex. Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.

De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är av­ sedda att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid bas- beloppsanknytning den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbe-1 lopp som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lag­ stiftning vid eu standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925 kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5

%

av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av bas­ beloppet, dvs. för makarna tillhopa 135

%.

Under angiven förutsättning blir,

med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar mot­ svara 150

%

av det för ensam pensionär' gällande beloppet. F. n. utgör pen­

sionen för två makar omkring 156

%

av det för ensam pensionär gällande

beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har- i uppdrag att ompröva den i AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde stå klart att denna relation bör justeras.

Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en ensam pensionär bestäms till 86,5

%

av basbeloppet. För pensionen till var

och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procent­ satsen 67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen an­ gående införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1968, får man ta t;tällning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i denna fråga.

Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter bas- beloppsanknytningen. Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att andra stycket utesluts ur 11 §.

Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. m. den månad då basbelopps-

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

22

anknytningen införs, dvs. juli 1967, bör en indexhöjning av pensionerna

ske även om nästa basbeloppsändring inträffar senare. Genom en sådan

anordning skapas garantier för att pensionen inte kan utgå med lägre be­

lopp än vad som enligt äldre lagstiftning skulle ha gällt för juli 1967 efter

en standardhöjning med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr. för ett

pensionärspar. Basbeloppsanknytningen bör därför kombineras med en ga­

rantiregel av detta innehåll. Jag förordar att så sker genom en övergångs­

bestämmelse till den tidigare förordade ändringen av lagen angående in­

förande av AFL.

Standardhöjningar och indextillägg har de senaste åren fullt ut tillkom­

mit ålders- och förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskade­

försäkringen och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket

lagen angående införande av AFL. Också de pensionshöjningar som inträffar

efter den 30 juni i år bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag

förordar en övergångsbestämmelse härom.

Basbelopp fastställs för varje månad och utgör 4 000 kr. multiplicerat

med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under

tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september

1957. Pensionspristalet gäller också för tredje månaden efter den som be­

räkningen av prisrelationen avser. Konsumentprisindex för en viss månad

föreligger under den närmast följande månaden, då prisrelationen också

beräknas. Tidigare har det inte varit tekniskt möjligt att använda det därvid

framkomna basbeloppet eller pensionspristalet redan vid den närmast föl­

jande pensionsutbetalningen utan man har måst vänta därmed en månad.

Det är enligt min mening önskvärt att pensionärerna så snabbt som möj­

ligt får den höjning av pensionen som skall ske vid en ändring av basbelop­

pet. Enligt vad jag erfarit finns det nu tekniska förutsättningar att tillgodo-

föra pensionärerna dessa pensionshöjningar utan det hittillsvarande upp­

skovet på en månad. Pensionshöjningar som utlöses genom basbeloppets

höjning kan på så sätt komma pensionärerna till godo redan andra måna­

den efter den som prisförändringen ägt rum. Jag föreslår att 1 kap. 6 § AFL

ändras så att basbeloppet fastställs på grundval av prisläget under andra

månaden före den som beloppet avser.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till omkring 190 milj.

kr. för budgetåret 1967/68. Årskostnaden för den tidigare utbetalningen av

pensionshöjningar vid ändringar av basbeloppet kan beräknas till ca 15

milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

23

Beräkning av arbetsgivaravgifter

Gällande bestämmelser

Arbetsgivare skall enligt AFL för varje år erlägga avgift till sjukförsäk­ ringen och till försäkringen för tilläggspension på de löner som han betalat till sina anställda (19 kap. 1 §). Avgiftsprocenten till sjukförsäkringen är angiven i AFL (19 kap. 4 §) medan procentsatsen för avgiften till försäk­ ringen för tilläggspension fastställs särskilt. Senast har detta skett i lagen den 31 maj 1963 (nr 192) angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension. Enligt sistnämnda lag stiger procentsatsen årligen.

De administrativa bestämmelserna om arbetsgivaravgifterna finns i för­ ordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgif­ ter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (omtryckt 1962:396). Enligt förordningen avses med arbetsgivaravgift summan av arbetsgivarens avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in. Med avgiftsunderlag menas belopp varpå arbetsgivaravgift skall beräknas för arbetsgivaren och med utgiftsår det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas (2 §).

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket (16 §). Uppgår ar­ betsgivaravgiften till högst 1 000 kr., skall avgiften, om verket inte bestäm­ mer annorlunda, påföras i samband med slutlig skatt enligt bestämmel­ serna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). Verket kan be­ stämma att också högre avgift skall påföras på samma sätt (17 §). Av­ gifter för övriga arbetsgivare skall uppbäras av riksförsäkringsverket (18 §). Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning på den slutliga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift (19 §).

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbets­ givarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. År de för utgifts­ året gällande procentsatserna för avgiftsuttaget enligt AFL högre eller lägre än procentsatserna för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn tas härtill vid bestämmande av den preliminära avgiften (20 § första stycket).

Har slutlig avgift som avses i 20 § första stycket inte påförts arbetsgivaren, skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall denna bestämmas till belopp, som beräknas så nära som möjligt komma att mot­ svara den slutliga avgiften (20 § andra stycket).

24

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall också göras,

om det kan antas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att av­

vika från den i 20 § första stycket angivna slutliga avgiften med minst en

femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning kan ske också i annat

fall, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och den slutliga

avgift som är att påräkna skulle bli mer betydande eller annan särskild

omständighet föreligger (20 § tredje stycket).

Påförd preliminär avgift kan för vinnande av bättre överensstämmelse

med den slutliga avgift som är att påräkna genom jämkning bestämmas att

utgå med annat belopp, om detta över- eller understiger den påförda pre­

liminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning kan ske

också i annat fall, om ändringen av den påförda preliminära avgiften skulle

bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger (21 §).

Riksförsäkringsverket äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för

beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften

anses böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller

anses böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att

yttra sig, innan den preliminära avgiften bestäms eller jämkning sker

(22 S).

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiger eller kan beräknas

komma att överstiga 25 000 kr., är skyldig att snarast till riksförsäkrings­

verket anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet (23 §).

Arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbärs av riksförsäkringsverket,

skall under varje år erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan å ena

sidan den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som

debiterats under nästföregående år, och å andra sidan den i avräkning mot

nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften (24 §).

Det sammanlagda avgiftsbelopp, som en arbetsgivare har att erlägga

under visst år (preliminär avgift för året jämte i förekommande fall skill­

naden mellan slutlig och preliminär avgift för andra året dessförinnan),

skall inbetalas senast den 18 februari, om det understiger 300 kr., och

annars med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april,

juni, augusti, oktober och december (25 §).

Riksförsäkringsverket utfärdar räkning på arbetsgivaravgift som skall

uppbäras av verket. Räkningen skall översändas till arbetsgivaren senast

den 18 januari (27 §).

D e partements promemorian

I promemorian erinras om att den preliminära arbetsgivaravgiften för

visst år normalt skall utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift

som debiterats under nästföregående år och som avser året före sistnämnda

år. Om den för det aktuella året fastställda procentsatsen för uttag av

avgift till tilläggspensioneringen eller sjukförsäkringen är högre eller

Kungl. May.ts proposition nr 73 år 1967

25

lägre än procentsatsen för det år den slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att preliminär avgift för exempelvis år 1967 skall erläggas med be­ lopp motsvarande den slutliga avgiften för år 1965 med den höjning som motiveras av att avgiftsprocenten inom tilläggspensioneringen är 8,5 i stäl­ let för 7,5. Den preliminära avgiften för år 1967 beräknas alltså på grund­ val av den sammanlagda lönesumma som arbetsgivarna redovisat i de i början av år 1966 till de lokala skattemyndigheterna avlämnade arbets- givaruppgifterna för år 1965. För varje år ligger lönesummorna två år tidigare till grund för avgiftsberäkningen. I promemorian framhålls att det är uppenbart att en sålunda bestämd preliminär avgift för visst år ofta måste komma att i betydande mån avvika från den slutliga avgiften för samma år, vilken ju grundas på det av arbetsgivaren under året faktiskt utgivna lönebeloppet.

En undersökning som gjorts inom riksförsäkringsverket visar att de slut­ liga arbetsgivaravgifterna för åren 1960—1964 uppgått till avsevärt högre belopp än summan av de för samma år preliminärt beräknade avgifterna. Skillnaden mellan de båda avgiftssummorna under sagda år -— här benämnd regleringsavgifterna — framgår av följande tabell, i vilken också redovisas det för år 1965 beräknade avgiftsutfallet. Beloppen är angivna i milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Utgiftsår Slutlig avgift

Preliminär

avgift

Regleringsavgift

(kol. 2—kol. 3)

Regleringsavgift i % av prelimi­

när avgift

1

2

3

4

5

1960

858,6

642,3

216,3

33,7

1961

1187,0

824,8

362,2

43,9

1962

1 578,9

1 205,3

373,6

31,0

1963

2 288,6

1 702,4

586,2

34,4

1964

2 757,01

2 153,3'

603,7'

28,0

1965

3 178,92

2 514,61

664,32

26,4

1 provisorisk siffra 2 uppskattat belopp

Av tabellen framgår att regleringsavgifterna motsvarat i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära arbetsgivaravgifterna.

I promemorian framhålls vidare att ett flertal omständigheter medverkat till att regleringsavgifterna blivit så stora. Vad angår åren 1960 och 1961 erinras om att särskilda schablonregler då måste tillämpas för beräkningen av de preliminära avgifterna. Dessa kan ha lett till att den preliminära av­ giften blivit för låg. Höjningen av lönetaket för beräkning av arbetsgivar­ avgift till sjukförsäkringen från 15 000 till 22 000 kr. fr. o. m. den 1 janu­ ari 1963 kan vidare ha betytt mera än som beräknats vid debiteringen av de preliminära avgifterna för åren 1963 och 1964.

Orsaker som i övrigt bidragit till regleringsavgifternas storlek anges vara

26

att de för varje år stigande procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggs­

pensioneringen har medfört att ett relativt stort antal arbetsgivare över­

förts från systemet med avgiftsuppbörd i anslutning till skatteuppbörden

till systemet med direktuppbörd genom riksförsäkringsverket. Dessa arbets­

givare har fått betala slutlig arbetsgivaravgift för utgiftsåret utan att tidi­

gare ha erlagt någon preliminär avgift för samma år. Vidare har arbetsgi­

vare med nystartad verksamhet i eu del fall av olika skäl inte hunnit på­

föras preliminär avgift för det första verksamhetsåret, varför också dessa

debiterats slutlig arbetsgivaravgift utan att ha erlagt någon preliminär

avgift.

Den främsta anledningen till den avsevärda skillnaden mellan summan

av de slutliga och de preliminära arbetsgivaravgifterna torde enligt pro­

memorian dock vara den betydande allmänna löneökningen under de ak­

tuella åren. Redan en löneökning med 5

%

om året — den faktiska löne­

ökningen har på flera arbetsområden varit större — medför enligt gällande

beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring 10 % mellan under­

laget för den preliminära avgiften för visst år och underlaget för den slut­

liga avgiften för samma år.

I promemorian erinras härefter om de möjligheter till särskild beräkning

av den preliminära avgiften och till jämkning av samma avgift som nu

finns. Dessa möjligheter anses emellertid vara otillräckliga för att åstad­

komma en väsentligt bättre överensstämmelse mellan de preliminära och

de slutliga avgifternas belopp vid allmänt stigande löner. Med hänsyn till

att skillnaden mellan de båda beloppen såsom framgår av tabellen i det före­

gående är mycket betydande bör enligt promemorian särskilda åtgärder

vidtas. F. n. gäller enligt huvudregeln i 20 § första stycket förordningen

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

in. in. att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn skall tas

till ändringar i procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen.

I promemorian föreslås att denna regel kompletteras med en bestämmelse

att hänsyn också skall kunna tas till den allmänna löneutvecklingen. Att i

författningstexten mera exakt ange när och i vilken omfattning hänsyn till

löneutvecklingen skall tas anses inte böra komma i fråga. Det torde enligt

promemorian vara tillräckligt med ett stadgande om att Kungl. Maj :t skall

kunna förordna att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn

skall tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas

komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Remissyttrandena

Förslaget i departementspromemorian har fått ett positivt mottagande

av så gott som samtliga remissinstanser. Svensk industriförening ifråga­

sätter dock om inte med hänsyn till hl. a. det ansträngda läget på kredit­

marknaden ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skulle kunna fram­

skjutas förslagsvis fem år.

Kungl. Maj ds proposition, nr 73 år 1967

27

I några yttranden anförs vissa synpunkter på de grunder efter vilka ar­ betsgivaravgifterna bör räknas upp med hänsyn till den allmänna löne­ utvecklingen. LO erinrar om att en officiell förhandsbedömning av löne­ utvecklingen lämnas varje år i statsverkspropositionen. Några särskilda åt­ gärder behöver därför inte vidtas för att få ett underlag för avgiftsberäk- ningen. Svenska arbetsgivareföreningensamt Sveriges hantverks- och in­ dustriorganisation anser att anpassningen av avgiftsunderlaget till den all­ männa löneutvecklingen bör kunna ske genom en anknytning till basbelop­ pet. Svenska landstingsförbundet påpekar att den förbättrade statistiken över löneutvecklingen och beräkningen av avtalsrörelsernas resultat kan tjäna som ledning. Svenska stadsförbundet önskar att förbundet bereds till­ fälle att yttra sig om de generella grunder, efter vilka uppräkning avses skola ske.

Departementschefen

Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskade­ försäkring i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt. Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av faktiskt utgivna löner m. in. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. En­ ligt den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket till­ ställer arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undan­ tag i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneut­ gifter m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den pre­ liminära avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den så­ lunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slut­ liga avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968. Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av. Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debi­ terats år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år tidigare.

Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

28

det uppkommer en avsevärd skillnad mellan den preliminära arbetsgivar­

avgiften för ett visst år och den slutliga avgiften för samma år. Av depar­

tementspromemorian framgår att skillnaden mellan de båda avgiftssum-

morna — den s. k. regleringsavgiften — för åren 1960—1965 motsvarade

i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära avgifterna. I kronor

räknat har regleringsavgifterna under de aktuella åren varierat mellan

216 och 664 milj. kr. Det senare talet som avser år 1965 är ett uppskattat

belopp. Ett flertal omständigheter har medverkat till att regleringsavgif­

terna blivit så stora. Den främsta orsaken torde vara den betydande all­

männa löneökningen från år till år. Redan en löneökning med 5 % om året

medför enligt gällande beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på om­

kring 10 % mellan underlaget för den preliminära avgiften för ett visst år

och underlaget för den slutliga avgiften för samma år.

Särskild beräkning av preliminär avgift kan ske bl. a. om skillnaden

mellan preliminär avgift enligt vanliga regler och den slutliga avgift som

är att påräkna skulle bli mera betydande eller annan särskild omständig­

het föreligger. Denna bestämmelse är emellertid inte avsedd att tillämpas

så generellt att man kan beakta den skillnad mellan preliminär och slut­

lig avgift som beror på en fortgående löneökning. Den eftersträvade bättre

överensstämmelsen mellan den preliminära avgiften och den slutliga av­

giften torde inte heller kunna nås med tillämpning av reglerna om jämk­

ning av preliminär avgift.

Åtgärder bör därför vidtas så att skillnaden mellan de preliminära och

de slutliga avgiftsbeloppen kan bli mindre. I promemorian föreslås att 20 §

första stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, in. in. kompletteras med en regel om att vid bestäm­

mandet av den preliminära avgiften hänsyn skall kunna tas till mera bety­

dande ändring som avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå till

följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt förslaget bör det ankomma

på Kungl. Maj :t att förordna härom och att ange de generella grunder efter

vilka avgiftsunderlaget skall räknas upp.

Den bärande tanken i promemorieförslaget att den preliminära avgiften

bör kunna beräknas efter sådana grunder att den beloppsmässigt nära mot­

svarar den slutliga avgiften har så gott som undantagslöst fått ett gynnsamt

mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar att förslaget genomförs.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­

slag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

29

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de under 1) och 2) upptagna förslagen för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Bilagan liar här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 mars 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet

S

öderlund

,

regeringsrådet

åbjörnsson

,

justitierådet

B

runnberg

.

Enligt lagrådet den 9 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24

februari 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkringoch 2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

31

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 mars 1967 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 24 februari 1967 remitterade förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkringoch lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran och anför.

Folkpensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kost­ nader för folkpensioner för budgetåret 1967/68 beräknas enligt följande sammanställning.

Beräknat antal personer

Statens kostnader 1967/68 milj. kr.

Pensionsförmån

Jan. 1967

1966/67

Jan. 1968

1967/68

Förändring

Ålderspension..................

873.000

898.000

+

25.000 4.130

Förtidspension.................. 163.000

167.000

~r

4.000

760

Hustrutillägg.................... Änkepension

44.000

45.000

+

1.000

117

huvudfall...................... 57.500

64.000

+

6.500

303

övergångsfall................ 32.500

29.000

3.500

115

Barnpension m. m. ...... Invaliditetser-

34.500

34.000

500

63

sättning m. m....................

9.000

9.500

+

500

47

Summa

1.213.500 1.246.500

+

33.000 5.535

32

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag, att anslaget till folk­

pensioner för budgetåret 1967/68 förs upp med 5 535 milj. kr. Det innebär i

förhållande till anslaget för innevarande budgetår en ökning med 560 milj.

kr. Härav belöper 190 milj. kr. på den föreslagna standardhöjningen, 120

milj. kr. på ökningen av antalet pensionärer och 250 milj. kr. på kostnads­

ökningar till följd av värdesäkringen av folkpensionerna vid inträffade och

beräknade prisförändringar. I sistnämnda belopp ingår 15 milj. kr. för den

av mig förordade snabbare utbetalningen av sådana pensionshöjningar som

sker i samband med ändringar av basbeloppet.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan alltså beräknas

till 5 535 milj. kr. Kommunernas kostnader för bostadstilläggen inom folk­

pensioneringen kan för samma tid uppskattas till ca 600 milj. ler. De totala

folkpensionskostnaderna under budgetåret 1967/68 kan därmed beräknas

uppgå till drygt 6 100 milj. kr.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgjorde enligt nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i lydelsen före den 1

januari 1967 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften

skulle 11/15 användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning

i vad den svarade mot inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan

försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för sådan sjukpenning.

Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet

i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken för­

valtas enligt grunder som fastställs i samma ordning. Före den 1 januari

1963 gällde i princip likartade bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas

bidrag till utgifterna för tilläggssj ukpenning enligt lagen om allmän sjuk­

försäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

Fr. o. in. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ lagen om

allmän försäkring att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgör 2,6 %

av löner upp till sju och en halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26

användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjuk-

penning och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansierings-

reglerna t. o. in. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssj ukpenning satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakter nas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1967

33

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959 ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål under­ steg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren 1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda över­ steg 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U 41, rskr 229).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av medel till fonden. Verket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965 och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäk­ ringskassornas utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni 1966 uppgick till 343,4 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-pro- centregeln tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivar­ avgift för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda över­ stiger 60

%

av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.

Allmänna sjukförsäkringsfonden bar till syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden. Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivar­ nas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren 1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning under de angivna åren.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga de i det föregående nämnda lagförslagen samt det vid stats­ rådsprotokollet den 24 februari 1967 fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angå­ ende uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.,

dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning, överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

34

dels ocktill Folkpensioner för budgetåret 1967/68 under femte huvud­

titeln anvisa ett förslagsanslag av 5 535 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlå­

tas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967