2

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M

oberg

.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisa­

tion m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. och an­

för.

1. Inledning

Den centrala förvaltningsorganisationen inom krigsmakten omfattar fem

olika förvaltningsgrenar, nämligen civilförvaltning, sjukvårdsförvaltning,

fortifikations- och byggnadsförvaltning, intendenturförvaltning och tygför­

valtning. Varje förvaltningsgren med undantag för tygförvaltningen leds av

ett för försvaret gemensamt verk. Tygförvaltningen är uppdelad på tre verk

— arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen — vilka

var för sig i huvudsak svarar mot en av försvarsgrenarna.

Tygförvaltningens nuvarande organisation fastställdes genom beslut

av 1954 års riksdag (prop. 1954: 109, SU 133, rskr 319) och har sedan dess

endast varit föremål för smärre ändringar. Principen om ledning försvars-

grensvis modifieras bl. a. genom den s. k. huvudförvaltningsprincipen och

genom att i verksorganisationen ingår vissa arbetsenheter för särskilda

förvaltningsuppgifter som är gemensamma för försvarsgrenarna. Samord­

ningsfrågor handhas av försvarets förvaltningsdirektion. Möjligheterna att

på detta sätt nå en tillfredsställande samordning av tygförvaltningstjänsten

på central nivå har emellertid visat sig vara starkt begränsade. Samtidigt

har behovet av ökad samordning på tygförvaltningsområdet gjort sig allt­

mer gällande.

Med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för försvars­

departementet år 1964 direktören Hugo Larsson för att utreda organisatio­

nen av krigsmaktens tygförvaltning i central instans m. in. och avge av ut­

redningen betingade förslag. Syftet med utredningen var att mot bakgrunden

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

2. Nuvarande förhållanden

Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och

flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift

att svara för ledningen i central instans av materielförvaltningen inom tyg-

och intendenturområdena. Materielförvaltande uppgifter ehuru i mindre

skala har även försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,

sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och forti­

fikationsförvaltningen beträffande fortifikationsmateriel. Försvarets för-

valtningsdirektion har vissa samordnande uppgifter.

Såväl tyg- som intendentur förvaltningen bibehöll genom 1954 års för-

valtningsreform en försvarsgrensvis ordnad organisation. Inom tygför­

valtningen gäller denna organisation i sina huvuddrag alltjämt. På intenden-

turområdet har däremot efter beslut av 1961 års riksdag (prop. 109, SU 90,

rskr 258) en övergång till gemensam central intendenturförvaltning inom

försvaret ägt rum. Sedan den 1 juli 1963 är intendenturförvaltningen sålunda

—• i likhet med civilförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen och fortifika­

tionsförvaltningen — sammanförd till ett för försvaret gemensamt verk.

Den centrala ledningen av försvarets tyg- och intendenturförvaltning är i

dag organiserad på sätt framgår av en tablå, som torde få bifogas statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Tygförvaltningen

De tre försvarsgrensförvaltningarna är centrala förvaltningsmyndigheter

för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid marinen

av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av flygma-

teriel. Enligt gällande instruktioner åligger det dem bl. a. att

vidta åtgärder för att förse försvarsgrenen (krigsmakten) med angiven

materiel,

tillse att denna materiel är ändamålsenlig och brukbar samt förvaras på

lämpligt sätt,

följa den tekniska utvecklingen, bearbeta insamlat material och tillhanda­

hålla upplysningar i detta hänseende samt

fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på materielen, om

detta inte ankommer på Kungl. Maj :t eller annan myndighet.

Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organi­

serade med de avvikelser som är betingade av försvarsgrensinriktningen.

Förutom lednings- och andra administrativa organ finns dels vissa funk­

tionellt organiserade enheter med uppgifter av i huvudsak servicekaraktär

och dels mot olika produktslag — vapen, fordon, fartyg, flygplan etc. — in­

riktade sakenheter. Vad gäller robot- och telemateriel har strävandena att

åstadkomma samordning över försvarsgrensgränserna kommit till uttryck

i organisationen. Delta gäller också försvarsmaterielens klassificei ing, typ­

minskning och standardisering.

Kimgl. Maj:Is proposition nr 107 år 1968

•>

Förvallniinjsorjjanisationen i stort

Chef för arméförvaltningen är eu militär tjänsteman med

tjänslebenämningen generalfälttygmästare eller en generaldirektör. Dess­

utom finns en fälttygmästare, som är verkschefens ställföreträdare.

I arméförvaltningens organisation ingår fem avdelningar, nämligen va­

penavdelningen, fordonsavdelningen, elektroavdelningen, verkstadsavdel-

ningen och inköpsavdelningen. Vapenavdelningen omfattar en centralsek-

tion, två vapenbyråer, en kontrollbyrå, ett robotkontor och ett ritkontor. Till

avdelningen hör också provskjntningscentralen. Fordonsavdelningen beslår

av en centralsektion, en fordonsbyrå, en fältarbetsbyrå, en specialteknisk

sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Elektroavdelningen är uppde­

lad på en centralsektion, en telebyrå, en radarbyrå, en elkraftsektion, en

specialteknisk sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Verkstadsavdel-

ningen är organiserad på en centralsektion, en driftbyrra, en krigsrepara-

tionssektion och en anläggningssektion.

Vid sidan av dessa avdelningar finns fyra byråer, nämligen tygforråds-

byrån, ammunitionsförrådsbyrån, normaliebyrån och administrativa by­

rån. 1 stället för de båda förråd sbyråerna är sedan den 1 mars 1966 på för­

sök inrättad en förrådsbyrå för såväl tygmateriel som ammunition. Ytter­

ligare fem andra enheter sorterar direkt under verksledningen, nämligen

centralplaneringen, underrättelsecentralen, materielinspektionen, datacen­

tralen och personalkårexpeditionen. Centralplaneringen, underrättelsecen-

tralen, materielinspektionen och datacentralen är underställda fälttygmäs-

laren.

Chef för marinförvaltningen är en militär eller civilmilitär

tjänsteman eller en generaldirektör. Verkschefen biträds av eu marinöver­

direktör, som svarar för den tekniska planeringsverksamheten m. in.

Inom marinförvaltningen finns tre avdelningar, nämligen vapenavdel­

ningen, skeppsbyggnadsavdelningen och inköpsavdelningen. Vapenavdel-

ningen är uppdelad på eu vapenplanering, en artilleribyrå, en torpedbyrå,

en minbyrå, en telebyrå, ett kontrollkontor och en expedition. Skeppsbygg­

nadsavdelningen består av en fartygsplanering, en fartygsbyrå, en ubåts-

byrå, en maskinbyrå, en elektrobyrå och en expedition.

Vid sidan av avdelningarna finns tre byråer, nämligen verkstadsbyrån,

normaliebyrån och administrativa byrån. Med dessa sidoordnade enheter

är centralplaneringen, förrådskontoret och datasystemkontoret. Dessutom

finns en personal- och utbildningssektion, som är underställd marinöver­

direktören.

7

läggning av ärenden som rör fälttygkårens och tygtekniska kårens personal

samt övrig militär eller c i vi I in i I ilär personal vid verket. Motsvarande upp­

gifter handhas inom marin- och flygförvaltningarna av personal- och ut-

hildningssektionerna. De handlägger personal- och utbildningsfrågor rö­

rande mariningenjör- resp. flygingenjörpersonalen och i övrigt frågor som

rör teknisk utbildning inom de båda försvarsgrenarna.

Sakenheterna svarar för huvuddelen av förvaltningarnas anskaffnings-

verksamhet. Med anskaffning avses i detta sammanhang en serie åtgärder,

bl. a. projektering, konstruktion, försök, fastställande av tekniskt underlag,

inköp och kontroll av levererad materiel samt utarbetande av materielbe-

skrivningar in. in. Flygförvaltningens robotavdelning fungerar sedan den

1 juli 1962 som ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt organ för kva­

lificerade tekniska uppgifter i samband med anskaffning av robotar för

krigsmakten. Motsvarande organ inom arméförvaltningen (robotkontoret)

och marinförvaltningen (robotsektionen) har begränsade uppgifter för ar­

méns resp. marinens behov.

Verkstads- och förrådsledningsfunktionerna är inom armé- och marin­

förvaltningarna uppdelade på skilda organ. Inom flygförvaltningen är dessa

båda funktioner samlade hos en enhet, underhållsavdelningen. Till denna

avdelning har organisatoriskt varit anslutet ett för krigsmakten gemensamt

teleunderhållskontor. Kontoret, som har varit i verksamhet sedan år 1963, är

fr. o. m. den 1 oktober 1967 underställt försvarets förvaltningsdirektion.

Dess uppgift är att leda och samordna teleunderhållsverksamheten inom

krigsmakten enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Normaliebyråerna handlägger ärenden rörande standardisering och klas­

sificering samt publikations-, reproduktions- och bibliotekstjänst in. in. Inom

arméförvaltningen är till normaliebyrån knutna ett materiallaboratorium

och en experimentverkstad. Till flygförvaltningens normaliebyrå är knuten

eu för krigsmakten gemensam klassifikationscentral, försvarets klassifika-

lionscentral. Den fungerar som sekretariat åt försvarets standardiseringsde-

legation och handlägger ärenden angående samordning av typminskning och

standardisering samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel

och övriga förnödenheter.

Inköpsavdelningarna svarar för den merkantila och upphandlingstekniska

delen av inköpsverksamheten.

Särskilda enheter för underrättelsetjänst har bl. a. till uppgift att inhämta,

bearbeta och delge underrättelser om utländsk militärteknisk utveckling

och materiel.

Materielinspektionen inom arméförvaltningen svarar för inspektion av

tygmaterielens tillstånd, vård och förvaring.

Inom marinen är organiserad en särskild arbetsgrupp — örlogsbasför-

flyttningen (ÖBF) — som är knuten till marinförvaltningen. Denna arbets­

grupp har att samordna ärenden rörande förflyttning och omorganisation

av Ostkustens örlogsbas.

Kunt/I. Maj.ts proposition nr 107 dr 1908

13

försvarets materielverk. Under det nu avslutade utredningsskedet har be­

handlats frågor, vilkas lösning har ansetts vara eu förutsättning för tillkoms­

ten av ett verk. Dit hör verkets uppgift och organisationsform, ledningsorga­

nen och deras verksamhet, materielverkets förhållanden utåt samt ansvars­

förhållanden, samarbetsformer och befogenhetsfördelning inom verket. Där­

utöver har det ansetts fördelaktigt att prioritera sådana frågor vilkas lösning

kan väntas medföra snabba och säkra rationaliseringsvinster. Till denna ka­

tegori hör verksamheten vid de redan i nuvarande organisation funktionellt

inriktade organen.

Verksamheten vid sakorganen har -— med undantag för tele- och roboten­

heterna — inte närmare undersökts. Vid ett ytligt bedömande kan det synas

som om denna verksamhet borde ha prioriterats i sin helhet, eftersom den ut­

gör kärnan i förvaltningsarbetet. Utredningen har emellertid funnit att en

omorganisation av sakorganen inte är en nödvändig förutsättning för till­

skapandet av ett verk. En fortsatt utredning har alltså bedömts erforderlig.

Enligt utredningens uppfattning bör ansvaret för denna läggas på det bli­

vande materielverket.

Organisationsform

1964 års tygförvaltningsutredning övervägde olika alternativ för den inre

organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk och stannade för

sin del i valet mellan en försvarsgrensinriktad och en fack- eller produktin-

riktad förvaltningsorganisation. På sikt bedömdes en indelning efter pro­

duktgrupper, som i största möjliga utsträckning svarade mot industrins

branscher, vara den mest effektiva organisationsformen. Mera omfattande

utredningar ansågs emellertid erforderliga innan en så genomgripande om­

organisation kunde genomföras. Nuvarande tre förvaltningsenheter borde

därför till en början bestå. Omorganisationen skulle närmast innebära, att

den förskjutning mot gemensam anskaffning enligt den s. k. huvudförvalt-

ningsprincipen, som redan påbörjats, påskyndades genom att den inbyggdes

organisatoriskt.

Materielförvaltningsutredningen har vid sina överväganden utgått från att

materielverkets organisation skall kunna smidigt anpassas till den framtida

utvecklingens krav. Med hänsyn till kraven på samordning med förbands-

produktionen i övrigt och för att begränsa omfattningen av omorganisatio­

nen har utredningen ansett sig böra förorda en försvarsgrensinriktad för­

valtningsorganisation. Huvudfrågan bör enligt utredningens uppfattning in­

te vara om organisationen skall vara försvarsgrensinriktad eller fackin-

riktad. Det väsentliga är i stället att finna en lösning som innehåller båda

alternativens fördelar, dvs. dels tillgodoser sammanhanget med övriga de­

lar av förbandsproduktionen, dels möjliggör en rationell hushållning med

expertis och andra resurser. En sådan lösning kan inte erhållas enbart genom

en organisatorisk indelningsgrund.

Kmxgl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

18

ningen bör omfatta styrelse och verkschef. En ledamot av styrelsen har för­

utsatts bli utsedd till ordförande av Kungl. Maj :t. Centrala organ har ansetts

böra tillskapas i begränsad omfattning för att biträda med verkets ledning

bl. a. i fråga om teknisk och ekonomisk planering, inköpsmetodik, organisa­

tion och rationalisering samt personaladministration ävensom för samord­

ning av annan verksamhet som underhålls-, förråds- och krigsindustriell

planering.

Ledningen av försvarets materielverk skall enligt det nu framlagda för­

slaget utövas av en styrelse och eu verkschef. I styrelsen ingår — förutom

verkschefen — chefen för försvarsstaben, chefen för försvarets forsknings­

anstalt och fyra andra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen som

under styrelsen har det omedelbara ansvaret för verkets ledning fungerar

som ordförande i styrelsen. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

Till verkschefens förfogande skall finnas fyra stabsavdelningar, nämli­

gen en planeringsavdelning, en allmän avdelning, eu organisationsavdelning

och en juridisk avdelning.

Planer i ngsav delningen skall biträda med den tekniska och

ekonomiska ledningen av verksamheten, hålla samman styrsystemet, svara

för materielverkets interna budget samt planera och fördela dess totala re­

surser och åtaganden. Materielplaneringen omfattar inte bara ledningen av

den teknisk-ekonomiska verksamhet som bedrivs i anslutning till anskaff­

ning och vidmakthållande utan också den verksamhet som föregår anskaff­

ningen, t. ex. studier, forskning och allmän utveckling. Planeringen avser

såväl den materiel som anskaffas under fred som den materiel som skall

anskaffas under krig.

I planeringsavdelningen ingår enheter för underrättelsetjänst, teknisk

planering, ekonomisk planering och krigsförvaltningsplanering.

Allmänna avdelningen skall bereda allmänna samordningsfrå­

gor och frågor beträffande samordning av inköps-, kvalitetskontroll- och

underhållsverksamhet. Avdelningen skall således ombesörja den samord­

ning som krävs på verksledningsnivån. Den skall vidare utgöra kansli åt

styrelse och verkschef.

Avdelningen består av enheter för allmänna frågor, inköpssamordning,

kontrollsamordning, underhållssamordning, säkerhetstjänst och en expedi­

tion.

Organisation savdelningen skall biträda med organisations­

utveckling, rationalisering och revision och indelas i en freds- och krigs­

organisationsenhet, en rationaliseringsenhet och en revisionsenhet.

Juridiska avdelningen skall vara konsult- och serviceorgan in­

om det juridiska området. Avdelningen indelas inte i specialinriktade en­

heter. Däremot kan en viss specialisering av personalen på skilda rättsområ­

den bli nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Kmxjl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

19

Oriiaiiisalton och ii|>|>||ifts(ttnlclniii{| i övri(|l

Den föreslagna linjeorganisationen innebär i allt väsentligt en omsorte­

ring av den verksamhet, som nu bedrivs inom armé-, marin- och flygförvalt­

ningarna samt försvarets intendenturverk. Avgörande för organisationsupp-

byggnaden har varit den organisatoriska inriktning som anskaffningsverk-

samheten bör ges. Med hänsyn till kraven på samordning med förbandspro-

duktionen i övrigt och för att l>egränsa omfattningen av omorganisationen

har materielförvallningsu tred ningen utgått från en försvarsgrensinriktad

indelning med eu huvudavdelning (förvaltning) för armémateriel, eu för

marinmateriel och eu för flygmateriel. På en fjärde huvudavdelning — in-

tendenturförvaltningen — har bl. a. lagts ansvaret för intendenturmateriel.

Inom materielförvaltningarna finns sakorganen kvar med i stort sett

oförändrade anskaffningsuppgifter. Detsamma gäller inköpsorganen. Där­

emot inrättas inom resp. materielförvaltningar särskilda enheter för ledning

av kvalitetskontrollen och underhållsverksamheten. Till intendenturför-

vallningen har förts — förutom en intendenturavdelning — enheter för för-

rådsledning, standardisering, förlagsverksamhet, kamerala göromål och

databehandling samt eu centralexpedition.

Vid var och en av förvaltningarna skall finnas eu särskild planeringsen­

het. De försvarsgrensinriktade förvaltningarnas planeringsorgan skall främst

inriktas på teknisk-ekonomisk planering. Planeringen vid intendenturför-

valtningen får mera begränsade uppgifter och skall i huvudsak syssla med

budgetarbete, organisationsfrågor och allmän samordning.

Linjeorganisationen omfattar, förutom de fyra förvaltningarna, två fri­

stående enheter. För ledning av krigsmaktens verkstadsorganisation skall

direkt under verkschefen finnas en särskild verkstadsavdelning. På samma

sätt har den personaladministrativa verksamheten förts samman till en

personalavdelning som är underställd verkschefen.

Materielförvaltningsutredningen har med statskontoret tagit upp frågan

om enhetliga benämningar på enheter under avdelningsnivån för hela stats­

förvaltningen och föreslagit en utredning härom. I avvaktan på resultatet

av eu sådan utredning har nytillkomna eller omorganiserade enheter be­

tecknats med ett huvudord (t. ex. bibliotek) eller då så erfordras av språk­

liga skäl även med suffixet enhet (t. ex. redovisningsenhet). För övriga en­

heter har nu gällande benämningar använts.

.1 rmématcrielförualt ningen

Armématerielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla

materiel för armén. Den är organiserad på nio enheter, nämligen en plane­

ring, eu vapenavdelning, en fordonsavdelning, en elektroavdelning, en in-

köpsavdelning, en kontrollavdelning, en underhållsavdelning, eu expedition

och en särskild personalkårexpedition.

nal- och organisationsenhet. Härtill kommer två utbildningsenheter, näm­

ligen verkstadsskolan och teleskolan.

Expeditionen har samma uppgifter som motsvarande enhet inom

armé- och marinmaterielförvaltningarna.

Per son al k år expedit io nen. Flygingenjör sper sonalen vid flyg­

vapnet ar civilmilitär men är inte organiserad i en särskild kår. Flygöver­

direktören fullgör emellertid uppgifter rörande denna personalkategori, so...

motsvarar armé- och marinöverdirektörernas åligganden beträffande lyg-

tekniska kåren och mariningenjörkåren. De uppgifter av personalkårkarak-

tär, som nu åvilar flygöverdirektören, skall i den nya organisationen an­

komma på en av avdelningscheferna, som är civilmilitär tjänsteman. På

denne bor också föras över tjänstebenämningen flygöverdirektör. I regel bör

chefen för underhållsavdelningen vara flygöverdirektör.

Personalkårexpeditionen skall svara för de personalfrågor, som i den

nuvarande organisationen ankommer på personal- och utbildningssektionen.

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1068

Intendentur förvaltningen

Intendenturförvaltningen skall ha till uppgift att bedriva huvuddelen av

den verksamhet inom materielverket som är funktionellt organiserad i en­

heter som är gemensamma för verket. Förvaltningen skall vidare svara för

anskaffning och underhåll av intendenturmateriel, livsmedel och drivmedel.

Den är organiserad på åtta enheter, nämligen en planering, en intendentur-

avdelning, en förrådsavdelning, en standardiseringsavdelning, en förlags-

avdelning, en kameral avdelning, en datacentral och en centralexpedition.

Chefen för intendenturförvaltningen skall svara för alt förvaltningens

enheter på ett effektivt sätt tillgodoser de krav som materielverkets övriga

enheter ställer på dem.

Planeringens uppgifter avviker, som förut har framhållits, i vissa

avseenden från dem som ankommer på övriga planeringsenheter. Den avses

väsentligen komma att syssla med budgetarbete, organisationsfrågor och

allmän samordning.

Intendent uravdelningen skall anskaffa och underhålla krigs­

maktens intendentur- och veterinärmateriel, drivmedel och livsmedel. Denna

verksamhet skall i den nya organisationen t. v. bedrivas i oförändrad form.

Verksamheten är alltså inom intendenturavdelningen fördelad på fyra

enheter, nämligen en centralenhet, en materielbyrå, en livsmedelsbyrå och en

drivmedel sbyrå. Inom avdelningen utses en företrädare för kontrollfunktio­

nen med uppgift att samordna kontrollverksamheten inom avdelningen.

På begäran av statlig myndighet utom krigsmakten skall intendentur-

avdelningen för myndigheten anskaffa bränslen, drivmedel och livsmedel.

Särskilda bestämmelser skall därvid gälla om materielverkets skyldighet att

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968

tidigt som tiden för ärendenas handläggning minskas. Risken för subopti-

mering genom att det totala målet kan förloras ur sikte motverkas genom

regelbunden och allsidig information nedat och uppåt och i sidled.

Ett särskilt forum för sådan information tillskapas pa verkslednings-

nivå i form av en direktion med i huvudsak rådgivande uppgifter. Direk­

tionen skall bestå av verkschefen och de fyra huvudavdelningscheferna.

För att avlasta verkets styrelse skall direktionen vara beslutande i rätts-

ärenden in. fl. sådana ärenden, i vilka verkschefen inte ensam har beslu­

tanderätt. Därvid skall direktionen utökas med cheferna för personal- och

juridiska avdelningarna.

Genom den föreslagna organisationen anses behovet av samordning av

sakfunktionen med inköps-, kontroll- och underhållsfunktionerna primärt

tillgodosett. Organisatoriskt säkerställs vidare samordningen inom förråds-,

standardiserings-, förlags-, kameral-, verkstads- och personalfunktionerna.

Organisationen i sig själv innebär enligt utredningen att samordningen blir

direkt tillgodosedd vad gäller anskaffning m. m. av den materiel som är

speciell för enbart en försvarsgren, dvs. värdemässigt ca 80 % av den

totala anskaffningen.

Anskaffning av övrig materiel har ansetts kräva särskilda samordnings­

regler. För att tillgodose detta samordningsbehov föreslår utredningen ett

system med ansvarsregler som innefattar huvudansvar för materiel, typ­

ansvar, tekniskt samordningsansvar och kommersiell samordning. Dessa

samordningsregler utgör i princip en vidareutveckling av de former för

samordning som nu tillämpas förvaltningarna emellan och definieras i

betänkandet på följande sätt.

Huvudansvar för materiel

Typansvar

Tekniskt samordningsansvar

Kommersiell samordning

Ansvar för samordning av åtgärder för

anskaffning, underhåll och förrådshållning

av materiel för en försvarsgren.

Ansvar för anskaffning av viss angiven

materieltyp (visst angivet materielslag).

Ansvar för samordning av åtgärder för tek­

nisk underrättelsetjänst, forskning och all­

män utveckling avseende visst angivet tek­

nikområde.

Ansvar för samordning genom bl. a. råd­

givning i merkantilt och avtalsmässigt av­

seende beträffande verkets kontakter med

företag, som tillverkar flera materieltyper

(materielslag), för vilka skilda huvudav­

delningar är typansvariga.

En sådan strukturrationalisering av förvaltningsorganisationen, som det

här är fråga om, kan väntas medföra rationaliseringsvinster bl. a. i form

av bättre hushållning med expertis av alla slag. Genom organisationen är

detta krav primärt tillgodosett för de funktionellt organiserade enheterna.

29

Genom huvudansvar för materiel är den tekniska personalen lämpligt för-

delad för all exklusiv materiel. Principen om typansvar leder till ytterligare

fördelning av teknisk expertis och principen om tekniskt samordnings­

ansvar ger fördelning i ett tredje led. Tillämpningen av dessa principer

möjliggör enligt utredningen en god hushållning med experter av alla slag

samtidigt som systemet är smidigt och medger eu omfördelning av upp­

gifter efter uppkommande framtida behov utan stora ingrepp i organisa­

tionen. Formalisering i erforderlig grad av ansvarsreglerna beräknas skapa

förutsättningar för delegering av uppgifter och befogenheter.

Samordning med verksamhet utanför materielverket

En uppgift för utredningen har varit att pröva, i vilken ordning de bety­

delsefulla samordningsuppgifter, som nu ankommer på försvarets förvalt-

ningsdirektion, framdeles bör fullgöras. Därvid är att märka, att förvalt-

ningsdirektionen spelar en samordnande och sammanhållande roll inte bara

i fråga om tygförvaltningstjänsten utan inom krigsmaktens förvaltning i

dess helhet. Behov av samordning föreligger i förhållande till Kungl. Maj :t,

■överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och andra centrala förvaltnings­

myndigheter inom krigsmakten samt industrin.

Samarbete sta b—f ö r v a 11 n i n g. En utgångspunkt för utred­

ningsarbetet beträffande tygförvaltningens ledning har varit att den centrala

tygförvaltningsorganisationen skall lyda under Kungl. Maj :t och att det

inflytande på dess verksamhet, som med hänsyn till förvaltningstjänstens

betydelse för annan verksamhet inom krigsmakten bör tillkomma över­

befälhavaren och försvarsgrenscheferna, skall utövas i samma former och

under samma förutsättningar som hittills. Överbefälhavarens och försvars-

grenschefernas nuvarande direktiv- och anvisningsrätt skall alltså kvarstå

oförändrad. I likhet med nuvarande förvaltningar skall materielverket

underställa vederbörande försvarsgrenschef större materielprojekt, mera

betydelsefulla försök, större materielanskaffningar m. in. Verket skall

vidare hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna orienterade om

sin verksamhet och biträda dem med tekniskt-ekonomiskt underlag för

planerings- och studieverksamheten och för förslag till Kungl. Maj :t, som

berör materielverkets verksamhetsområde.

Var för sig svarar försvarsgrenscheferna och förvaltningsorganisationen

inför Kungl. Maj :t för skilda delar av en och samma uppgift, nämligen pro­

duktion av krigsförband. Ett smidigt och effektivt samarbete stab—förvalt­

ning är därför en nödvändig förutsättning för en effektiv förbandspro-

duktion. Den föreslagna organisationen med tre anskaffnings- och under-

hållsenheter inriktade mot resp. försvarsgrens förbandsproduktion gör det

enligt utredningen möjligt att behålla nuvarande samarbete och vidare­

utveckla det. Genom att försvarets intendenturverk och sedermera materiel-

delen av försvarets sjukvårdsstyrelse inordnas i materielverket och genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 är 1008

33

l<ar sålunda kostnaderna till följd av omorganisationen redan under om-

organisationsperioden med ca 5 milj. kr. Därefter blir årskostnaderna 5,5

milj. kr. lägre i förhållande till budgetåret 1967/68.

Den nya organisationen bedöms skapa förutsättningar för ytterligare

minskade avlöningskostnader främst inom områden som nu inte har under­

sökts fullständigt. Totalt beräknas avlöningskostnaderna vid slutet av fem­

årsperioden 1968/69—1972/73 ha gått ned med ca 10 %.

Materielverkets omkostnader beräknas uppgå till 16,2 milj. kr. per år,

vilket innebär eu ökning i jämförelse med nuläget med ungefär 1 milj. kr.

Sammanslagningen av fyra verk till ett skapar alltså på sikt möjligheter

till betydande besparingar i fråga om personal och lönekostnader. Den

omedelbara rationaliseringseffekten är däremot begränsad, bl. a. beroende

på att endast omkring hälften av organisationen har undersökts. Samman­

förande av all verksamhet rörande försvarets materiel till ett verk utgör

emellertid eu förutsättning för fortsatt rationalisering. Genom att verksam­

heten hålls samman i ett verk blir det möjligt att i högre grad utnyttja data­

teknikens fördelar. Verksamheten kan även smidigt anpassas till den ut­

formning en programbudget kan komma att få och de styrsystem försvars-

kostnadsutredningen föreslår. Den ökade enhetlighet som kan nås i ett verk

underlättar även delegering av befogenheter i samarbete med andra myn­

digheter och till regionala och lokala organ.

Materielverkets tillkomst bör alltså ses som ett steg mot vidare rationali-

sei ing. I verket skall ingå en enhet som specialiseras på rationaliseringsåtgär-

der. Verket får därigenom möjligheter att självt anpassa sig till de förändra­

de villkor som framtiden kan komma att medföra. En förutsättning för att

denna utveckling skall vara möjlig i tillräckligt snabb takt är enligt utred­

ningen att verket inte binds genom detaljerade organisatoriska föreskrifter.

Verket förutsätts få frihet att på grundval av sin uppgift inom kostnadsmäs-

siga och personella ramar självt utforma sin inre organisation och sitt ar­

betssätt efter utvecklingens krav.

Särskilda frågor

Materielförvaltningsutredningen tar i betänkandet upp vissa frågor, som

aktualiseras i samband med inrättandet av ett för försvaret gemensamt ma-

tei ielverk. De avser industrins utnyttjande, personalens sammansättning

m. fl. personalfrågor, företagsnämndsorganisationen och materielverkets lo­

kalisering.

Industrins utnyttjande

Förvaltningarnas tekniska kunnande utvecklas i inte oväsentlig grad i

Växelverkan med industrin. Man har också i olika sammanhang strukit un­

der vikten av att åtgärder vidtas, som kan bidra till att minska personalbe-

3 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1068

34

hovet inom förvaltningarna. Systemet att beställa medverkan från industrin

har under senare år ökat oeh gäller i tilltagande grad forsknings- och ut­

vecklingsarbete, planläggnings-, underhålls-, kontroll- och administrations­

arbete m. m. Det förekommer att större industrier satsat på medverkan i

konsultföretag som anlitas av försvaret. Flera av dessa konsultföretag ar­

betar i princip såsom icke vinstdrivande. Företagen verkar som tekniska

och administrativa rådgivare och utgör i praktiken en utökning av myndig­

heternas egna resurser, främst personalresurserna.

Det är emellertid i vissa fall nödvändigt för försvaret att bedriva utveck­

lingsarbete och viss provtillverkning i egen regi. Vid en kommande översyn

av sakorganen är det alltså en huvudfråga, hur man skall avväga tillgången

på främst teknisk expertis i materielverket i förhållande till engagemang

hos industrin, så att industrins kapacitet blir utnyttjad och samtidigt be­

ställarens styrning säkerställd. Frågor av speciellt intresse är därvid, i vilken

utsträckning industri och utomstående expertis kan utnyttjas för utveck­

lings- och annat arbete samt vilka uppgifter som måste lösas inom materiel­

verket.

Vissa personalfrågor

1964 års tygförvaltningsutredning förde i sitt betänkande fram vissa syn­

punkter på personalens sammansättning och materielverkets möjligheter att

inrätta och disponera tjänster, som materielförvaltningsutredningen finner

anledning understryka. Materielförvaltningsutredningen tar också upp per-

sonalkårfrågan och behovet av att vidareutbilda personal.

Personalens sammansättning. Tygförvaltningsutredningen

ansåg att huvuddelen av förvaltningstjänsterna skulle göras till rent civila

tjänster, vilka skulle stå öppna för såväl civil som militär och civilmilitär

personal utan hänsyn till hur kunskap och erfarenhet har förvärvats. Enligt

materielförvaltningsutredningen får nuvarande förhållanden, som bl. a. in­

nebär att ett begränsat antal tjänster är förbehållna militär eller civilmili­

tär personal, ses mot bakgrunden av behovet att tillförsäkra förvaltnings­

organisationen erforderlig sakkunskap från skilda verksamhetsområden.

Samma behov föreligger beträffande de civila tjänsterna men den speciella

sakkunskapen tillgodoses inte genom särskild kårtillhörighet utan genom

befattningsbeskrivningar e. d. Systemet med olika personalkategorier och

anställningsformer har emellertid bestämda svagheter, varför en översyn av

förhållandena bedöms angelägen. I avvaktan på en sådan översyn bör man

i ett utgångsläge följa hittills tillämpade principer.

Inrättande och disposition av tjänster. Materielverkets

ledning borde enligt tygförvaltningsutredningen få rätt att inom en given

kostnadsram inrätta tjänster enligt samma regler som gäller för statens

affärsdrivande verk och att efter egen bedömning disponera flertalet inrät­

tade tjänster inom hela organisationen på liknande sätt som gäller för för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

torielverket bör få frihet att självt avgöra hur stor del av anslaget som bör

tas i anspråk för utbildning.

Önskvärd samordning med andra myndigheter anses kunna ske genom

direkta kontakter såväl med dessa myndigheter som med försvarets civil­

förvaltning. Denna samordning beräknas främst komma att avse administra­

tiv utbildning och endast i ringa utsträckning teknisk, i sistnämnda fall med

undantag för det relativt omfattande samarbetet med försvarets forsk­

ningsanstalt. Den tekniska utbildningen av materielverkets personal anses

främst böra samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom för­

svarsgrenarna.

Företagsnämnds verksamhet

Vid försvarsgrensförvaltningarnas och intendenturverkets centrala och

lokala förvaltningsenheter finns f. n. nio företagsnämnder och tre enheter

med företagsombud samt åtta av nämnderna inrättade fasta utskott (under­

kommittéer). I materielverket föreslås nämndverksamheten organiserad på

följande sätt.

För behandling av frågor som är gemensamma och centrala för hela ma­

terielverket inrättas eu ny företagsnämnd, verksnämnden. Försvarsgrens-

och intendenturförvaltningarna behåller sina företagsnämnder under be­

nämningen förvaltningsnämnder. Verkstads- och personalavdelningarna hän­

förs lämpligen till intendenturförvaltningens förvaltningsnämnd.

Företagsnämndernas verksamhet föreslås inom verket skola hållas centralt

samman av allmänna avdelningen i verksstaben. Det bör bl. a. ankomma på

denna avdelning att sköta kontakterna med försvarets centrala företags­

nämnd i allmänna företagsnämndsfrågor och att som sammanhållande or­

gan för verksnämnden och förvaltningsnämnderna samt arbetsplatser med

företagsombud distribuera centralt utarbetat informationsmaterial.

De lokala förvaltningsenheterna förutsätts behålla nuvarande företags-

nämndsorganisation.

Materielverkets lokalisering

De tre försvarsgrensförvaltningarna har huvuddelen av sin verksamhet

förlagd till byggnaden Tre Vapen, medan försvarets intendenturverk för

sin verksamhet disponerar förhyrda lokaler i Solna. Gemensamt för dem

alla gäller, att ett betydande antal enheter inte har kunnat beredas plats inom

ämbetslokalerna utan måst förläggas i mer eller mindre tillfälliga lokaler

på skilda håll i staden eller dess närhet. En sammanslagning av dessa myn­

digheter utan att lokalfrågan löses i anslutning därtill skulle leda till att det

nya verket får sin verksamhet splittrad på ett 25-tal olika platser.

En samlad lösning av lokalfrågan skulle medge betydande rationalise­

ringsvinster, bl. a. i form av personalbesparingar och en motsvarande minsk­

ning av lokalbehovet. Förutsättningar för en sådan lösning föreligger f. n.

Kungl. MajAs proposition nr 107 år 1968

37

inte. Tre Vapen inrymmer i dag — förutom försvarets förvaltningsdirektum

och de tre försvarsgrensförvaltningarna — marinstaben, Hygstaben oe!i iör-

svarets civilförvaltning. Även om den friställdes helt lör ändamålet, skulle

den inte vara tillräcklig för en lokal samordning av materielverkets olika

enheter. En planerad tillbyggnad beräknas emellertid vara inflyttnings­

klar omkring den 1 juli 1973.

Såväl praktiska som ekonomiska skäl talar enligt utredningen för eu lo­

kalisering av materielverket till Tre Vapen. I avvaktan på den tillbyggnad

som planeras bör det nya verkets lokalproblem provisoriskt lösas inom ra­

men för tillgängliga resurser. Av kostnads- och andra skäl bör man inte

flytta verkets olika enheter mer än som är nödvändigt för att verket skall

kunna fungera. En intern omgruppering av vissa funktioner kan emellertid

inte undvikas. Lokalsituationen är dessutom sådan, att provisoriska åtgär­

der bör vidtas för att råda bot på den stora splittringen i lokalhänseende.

Materielförvaltningsutredningen anser det vara ett oeftergivligt krav, att

det nva verkets ledningsorgan med deras 132 tjänstemän från början pla­

ceras centralt och nära varandra. De bör beredas plats i Tre Vapen 'ilhet

förutsätter att ett antal enheter, som nu är förlagda i byggnaden, proviso­

riskt flyttas ut. Härutöver erfordras en lokalreserv för att möjliggöra andra

nödvändiga omgrupperingar i anslutning till omorganisationen. Det omedel­

bara lokalbehovet beräknas till 200 rumsenheter.

Enheter ur försvarets intendenturverk bör enligt utredningen på ett ti­

digt stadium beredas plats i Tre Vapen. Enligt föreliggande planer kan en

samgruppering av intendenturverket och försvarsgrensförvaltningarna bli

möjlig först hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens nya byggnad i kv.

Kavalleristen beräknas vara klar för inflyttning. Denna byggnad avses även

inrymma bl. a. försvarets civilförvaltning, vars lokaler i Tre Vapen därige­

nom friställs. Utredningen anser att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra

en tidigare inflyttning av intendenturverket.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

4. Yttrandena

Remissyttrandena visar, att det på väsentliga punkter råder delade me­

ningar om det organisationsförslag, som har lagts fram av materielförvalt-

ningsutredningen. Meningsbrytningarna rör främst den av utredningen

valda organisationsformen på sikt och omfattningen av det nya verkets

ämbetsområde. Kritik riktas egentligen endast mot utredningens avväg­

ningar när det gäller uppbyggnaden av materielverket och det underlag

som legat till grund för utredningens ställningstaganden i dessa hänseen­

den. Remissinstanserna är dock allmänt ense om att påtalade brister i

underlaget helt eller delvis förklaras av den tidspress, som utrednings­

arbetet bedrivits under.

Den kritik som bär framförts skymmer inte heller det faktum, att utred­

ningen — som överbefälhavaren uttrycker det — har många förtjänster.

Så'äl på stabssidan som inom förvaltningsorganisationen är man impone­

rad av sättet för utredningsarbetets bedrivande och de resultat som har

lagts fram. Marinförvaltningen anser, att utredningen på den korta tid

som stått till buds har gjort eu förtjänstfull kartläggning av vissa områden

a'\ de nuvarande förvaltningarnas verksamhet och kommit med många

konstruktiva synpunkter och förslag, som kan bilda en god grund för bil­

dandet av ett gemensamt verk.

Även andra remissinstanser uttrycker sin uppskattning av det arbete

som utförts. Enligt statskontoret utgör betänkandet en god grundval för

beslut om att inrätta ett försvarets materielverk. Riksrevisionsverket kon­

staterar att tillämpad metodik, gjorda värderingar och ställda förslag är

av god kvalitet. Av betänkandet att döma har utredningsarbetet enligt

ämbetsverket bedrivits efter rationella och objektiva grunder.

Behovet av bättre samordning på tygmaterielområdet sätts inte i fråga

från något håll. Remissinstanserna är också i stort sett eniga om formen

härför. Var och eu av de tre försvarsgrens förvaltningarna uttalar sig så­

ledes för eu samordning i verksform. Av övriga remissinstanser är det

endast överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, som inte är helt över­

tygade om fördelarna av all föra samman de tygförvaltande verken till ett

materielverk.

Majoriteten av remissinstanserna anser, att tiden nu är mogen för ett

beslut i organisationsfrågan. Den begränsning, som materielförvaltnings-

utredningen själv har ålagt sig under det nu avslutade utredningsarbetet,

gör emellertid att man i allmänhet inte anser sig kunna förorda så långt­

gående förändringar från början som utredningen har förutsatt. Även andra

skäl — försvarsutredningen, lokalfrågan, risken för effektnedgång m. m.

— anses tala för eu försiktigare takt i initialskedet. Statskontoret, som

Kimgl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1008

-59

anser det angeläget att materielverket snarast kommer till stånd och att

dess organiserande inte bör ytterligare fördröjas av kompletterande utred­

ningar eller prövning av andra möjliga organisationsformer än dem utred­

ningen bär föreslagit, har av detta skäl avstått från eu detalj granskning av

förslaget. Det är nämligen statskontorets bestämda uppfattning att elt

materielverk redan på kort sikt utgör den nödvändiga förutsättningen för

en djupgående rationalisering inom tygförvaltningsområdet, innebärande

såväl en ökande effektivisering som eu kontinuerlig kostnadsminskning.

Eu fördröjning av materielverkets organiserande skulle resultera i eu ytter­

ligare senareläggning av möjliga och nödvändiga rationaliseringsvinster.

De tre försvarsgrcnsförvaltningarna förordar, att man nu fattar ett prin­

cipbeslut och därvid — i avvaktan på den kompletterande utredning som

erfordras — begränsar sig till en sammanslagning av de fristående verk som

berörs av omorganisationen och som övergångsvis i huvudsakligen oför­

ändrat skick förutsätts ingå i materielverket. Arméförvaltningen uttrycker

detta så, att det med hänsyn till tidsfaktorns betydelse är viktigare att ett

principbeslut fattas våren 1968 om bildande av ett verk med en beslutande

ledning över en i övrigt oförändrad förvaltningsorganisation än att beslutet

skjuts upp i avvaktan på att en mera fullständig utredning skall göra det

möjligt att redan inledningsvis samtidigt genomföra en genomgripande for­

ändring av den inre organisationen.

Enligt remissinstansernas samstämmiga uppfattning bör den slutliga

organisationen av materielverket under alla förhållanden inte låsas, förrän

erforderliga kompletterande utredningar har gjorts. Försvarets forsknings­

anstalt anser, att den fortsatta utredningen bör lämnas största möjliga ut­

rymme för vidare handlande. Såväl statskontoret som riksrevisionsverket

understryker att rationaliseringssynpunkterna bör beaktas mer än som

skett. Sistnämnda verk anlägger också intressanta synpunkter på eu lång­

siktig lösning av organisationsfrågan, vilka närmare berörs i det följande.

Allmänna frågor

Krav på materielförvaltningen i central instans

Remissinstanserna accepterar i stort sett resultatet av utredningens krav­

analys. Chefen för armén varnar dock för att samordningskravet inom

materielverket kan leda till materielvisa optimeringar som från förbands-

produktionssynpunkt innebär suboptimering. Enligt marinförvaltningen

bör kravspecifikationen kompletteras på vissa punkter. Bl. a. bör anges att

verket skall ha till uppgift att inte bara följa utan även stimulera den tek­

niska utvecklingen.

Av personalorganisationerna anmärker SACO på den dominans som kra­

vet på militär miljökännedom har fått. Organisationen menar, att kunska­

perna om de rent militära förhållandena i stor utsträckning tillgodoses

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

genom försvarsgrensstabernas insikter på detta område. Liknande synpunk­

ter framförs av TCO, som liksom SACO ifrågasätter, om inte samtliga tjäns­

ter i det nya verket bör vara civila. Resonemanget bygger på en strikt kom­

petensfördelning mellan materielverket och resp. staber, vilken TCO upp­

fattar på följande sätt.

Varje förbandsproducerande insats bör grunda sig på såväl teknisk/eko-

noimska som militärtekniska slutsatser. Förvaltningen bör därvid enbart

i forstnamnda, de militära stabsorganen enbart i sistnämnda avseende avge

expertomdomen. En sådan renodling och organisatorisk åtskillnad av be-

rorda funkhoner inom ramen för ett utvecklat samarbete mellan stab och

förvaltning skapar förutsättningar för balans och rationell drift.

Sveriges Industriförbund och SACO anser, att utredningen alltför flyk­

tigt har berört de krav, som måste ställas på verket som »kompetent kö-

pare» från industrin. Även TCO understryker betydelsen av ett väl avvägt

forhållande förvaltning—industri. Förvaltningen måste besitta tekniskt

och ekonomiskt kunnande i tillräcklig omfattning för att som kompetent

köpare ställa de rätta kraven på produkterna och bedöma förslag från

industrins sida.

Organisationsform

Som framgår av det föregående är remissinstanserna av den uppfatt­

ningen, att man till en början inte bör gå längre än alt föra samman tyg­

förvaltningarna och eventuellt försvarets intendenturverk och låta dem i

stort sett oforandrade ingå i den nya organisationen. Därmed har man

också tagit ställning till organisationsformen på kort sikt: verksamheten

bör åtminstone inom tygmaterielområdet vara försvarsgrensvis organiserad.

Däremot råder delade meningar om organisationen på längre sikt. Några

remissorgan anser det för tidigt att ta ställning till organisationsformen,

innan mera djupgående undersökningar av sakorganens verksamhet har

företagits.

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna uttalar sig odelat för eu

försvarsgrensinriktad organisation. Så är också fallet med försvarets för-

valtningsdirektion och två av försvarsgrensförvaltningarna, nämligen armé-

förvaltningen och marinförvaltningen. Av övriga remissinstanser accepte­

rar försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets forsk­

ningsanstalt, försvarets fabriksverk, överstyrelsen för ekonomisk försvars­

beredskap och SR utan närmare kommentarer den av utredningen föror­

dade försvarsgrensinriktade lösningen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarets intendenturverk, som båda

utgör exempel på fackförvaltningar, avvisar för egen del tanken på eu änd­

ring av formerna för samarbete över försvarsgrensgränserna. De anser

båda att det i deras fall skulle innebära ett steg tillbaka att övergå till en

försvarsgrensvis ordnad organisation. Vad gäller materielverket konstate-

It

ⁱ.ⁱⁱ sjukvårdsstyrelsen att förstärkningen av försvarsgrensinriktningen av

lorvaltningsverksamheten inäsle köpas till priset av betydande resurser

tör samordning i flera led. Kraven på omfattande samordningsresurser i

såväl horisontell som vertikal led ger enligt styrelsen eu antydan om att

•le externa samordningsproblem som nu finns mellan olika centrala för­

valtningsmyndigheter till stor del byggs in i den nya organisationen. Man

lår ändå inga garantier för större et fekt även på de nivåer, där verksled­

ningen normalt inte kan ingripa, vilket betyder att verkschefen med biträde

av en stor verksstab kan få verka som skiljedomare även i en råd löpande

ärenden.

SACO, som för egen del förordar en produktinriktad organisation, bi-

togar yttranden av Sveriges Läkarförbund och Svenska Militärläkarför­

eningen, vilka stöder sjukvårdsstyrelsens uppfattning. Även socialstyrelsen

tar avstånd från försvarsgrenstänkandet, då det gäller sjukvårdsmaterieL

Såval överbefälhavaren som försvarets förvaltningsdirektion och armé för­

valtningen finner det angeläget att intendenturverkets nuvarande ansvar

i sakfrågor inte beskärs och att dess kontaktlinjer med staber och övriga

Parter inte försämrats. TCO är av samma uppfattning.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, SACO, Statsverkens Ingen­

jörs förbund och Svenska Teknologföreningen anser att försvarsgrensinrikt­

ningen alltför starkt binder organisationen och att man därför bör över-

^ga eu produktinriktad organisation. Försvarets fabriksverk, som i och

för sig accepterar den av utredningen förordade lösningen, anser dock att

man inte bör låsa organisationsplanen. Enligt statens provningsanstalt,

som huvudsakligen uppehåller sig vid kontroll- och provningsverksamheten,

bör alla möjligheter att integrera denna verksamhet tillvaratas.

Till dem som anser att man beträffande organisationen på sikt bör av­

vakta den fortsatta utredningen hör försvarets intendenturverk, flygförvalt­

ningen, statskontoret och riksrevisionsverket. Riksrevisionsverket konsta­

terar i sitt yttrande, att fackalternativet inte har utretts. En utredning om

eventuella vinster med ett projekt- och fackorienterat materielverk föreslås

snarast bli igångsatt och ämbetsverket redovisar några principiella tanke­

gångar, avsedda att användas som arbetshypotes eller ansats vid en kom­

pletterande utredning.

Den av riksrevisionsverket skisserade målsättningen för det fortsatta

utredningsarbetet innebär i korthet följande.

Materielxerkets aktivitet bör till stor del kunna betraktas mot bakgrun­

den av livscykeln för en (militär) produkt eller ett system. För de utveck­

lingsfaser som för materielverket torde svara för den helt övervägande

personalsysselsättningen anses en organisationsform med såväl fack- som

projektinriktning vara bäst ägnad att förverkliga uppställda verksamhets­

mål. Med fackorienterad organisation förstås härvid en inriktning på tek­

nikområden, med projektorientering eu inriktning på specifika projekt

Knnyl. Maj:Is proposition nr 107 år 1008

42

(större uppgifter, produkter, system etc.)- Till en mindre del behö\er orga­

nisationen vara funktionsorienterad med inriktning på administrativ eller

tekniska funktioner, såsom standardisering, inköp, kontroll, underhåll etc.

Med utgångspunkt häri föreslås som ett tänkbart alternativ en »hybrid-

organisation» med en teknisk och eu operativ del. Den tekniska personalen

avses tillhöra den tekniska sidan, vars inre organisation skall vara upp­

byggd efter aktuella teknikområden representerade av »teknikledare». Denna

del av organisationen tänkes ansvara för tillgängligheten av avancerad

kunskap inom teknikområden genom grundutveckling, vidareutbildning

av personal, litteraturbevakning etc. Den operativa delen skall ansvara för

teknisk, ekonomisk och personell resursstyrning i projektform och erhållei

härigenom resultatansvar. Avdelningen disponerar över ett tillräckligt antal

kvalificerade projektledare som även fullt behärskar ett effektivt projekt­

kontrollsystem, som måste introduceras för generell tillämpning inom ver­

ket.

Den operativa enhetens nödvändiga samordning gentemot »uppdrags­

givarna» anses kunna lösas genom att projektledningen görs försvarsgrens-

inriktad. En annan möjlighet är enligt riksrevisionsverket att utföra sam­

ordningen genom ett försvarsgrensinriktat stabsorgan överordnat såväl tek­

niska som operativa enheterna.

Organisationens omfattning

Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse har materielförvaltningsutredningen

inte lagt fram vägande skäl för att intendenturförv altningen och sjukvårds-

materielförvaltningen skall ordnas in i materielverket. Det har inte visats

att denna anordning kommer att medföra ökad effekt till oförändrade kost­

nader eller minskade kostnader till oförändrad effekt. Sjukvårdsstyrelsen

anser därför att betänkandet i dessa delar inte kan läggas till grund för eu

proposition i ämnet.

Sjukvårdsstyrelsen, som inte kan finna det rationellt att skilja förvalt­

ningen av' sjukvårdsmateriel från ledningen av hälso- och sjukvården före­

slår, att materielverket begränsas till att bli ett försvarets tygmaterielverk.

Styrelsen avstyrker alltså, att den förvaltningsverksamhet som nu är orga­

niserad enligt fackförvaltningsprincipen förs över till materielverket. Även

socialstyrelsen som dock endast berör förvaltningen av' sjukvårdsmateriel

samt Sveriges Hantverks- och Industriorganisation och SACO uttalar sig i

avstyrkande riktning. Flygförvaltningen ger uttryck för vass tvekan inför

utredningens mera långtgående förslag.

Under förutsättning bl. a. att nuvarande samarbetsformer gentemot sta­

ber och Övriga centrala myndigheter liksom gentemot regionala och lokala

myndigheter i huvudsak behålls, vill försvarets intendenturverk för sin del

inte motsätta sig ett inordnande under en gemensam central förvaltnings­

ledning i form av ett materielverk. Verkets fem byråchefer och chefen för

centralplaneringen har emellertid i ett särskilt yttrande anmält avvikande

Kvngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

mening. De anser inte härande skäl föreligga afl nu föra in försvarets

intendenturverk . det föreslagna, försvarsgrensinriktade materielverket.

överbefälhavaren biträder utredningens förslag utom beträffande sjuk­

vårdsstyrelsen, som enligt hans uppfattning inte bör splittras. Han anser

inte heller, att sjukvårdsstyrelsen som sådan bör inordnas i materielverket.

Den bör finnas kvar som självständig myndighet.

Utredningens förslag tillstyrks helt av försvarsgrenschefema, försvarets

förvaltningsdirektion, armeförvaltningen och marinförvaltningen. Även

statskontoret och riksrevisionsverket biträder förslaget. Fortifikationsför-

valtningen bar för egen del inte något att erinra mot att förrådsledningen i

fråga om fortifikationsmateriel förs över till materielverket.

Ktingl. Maj:Is proposition nr 107 ar 1068

4;t

Materielverkets organisation

Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser beklagar i likhet med överbefälhavaren, att

granskningen av förvaltningarnas viktigaste delar — sakorganen — har

fått anstå, blygförvaltningen konstaterar, att utredningen i betydelsefulla

avseenden inte har lämnat erforderligt underlag för beslut om materiel­

verkets inre organisation eller dess arbetssätt såvitt detta avser verkets

styrsystem m. in. Enligt försvarets forskningsanstalt kräver de mera långt­

gående förslagen, som bl. a. berör verksamheten inom stabs- och robot/

teleområdena, närmare överväganden.

Eftersom sakorganen är de grundläggande och styrande enheterna för

organisationen i övrigt är avsaknaden av en genomgående undersökning

enligt Statsverkens Ingenjörsförbund så allvarlig, att föreliggande under­

sökningar och delutredningar inte kan läggas till grund för en mera genom­

gripande omorganisation enligt utredningens förslag. Sak-, kontroll-, inköps-

och underhåll sfrågor är — framhåller förbundet — så integrerade, att den

avvägning utredningen kommit fram till inte utan vidare kan sägas vara

den mest rationella lösningen. Eu förutsättningslös utredning av sakorga­

nens funktion och uppbyggnad anses med stor sannolikhet ge en betydligt

klarare, mera logisk och mindre byråkratisk organisation med större ratio­

naliseringsvinster som följd. Förbundet avstyrker mot denna bakgrund

samtliga de förslag till inre organisationsförändringar som utredningen har

föreslagit.

Liknande synpunkter förs fram av Svenska Teknologföreningen, som fin­

ner det egendomligt och felaktigt att föreslå eu omorganisation av flera

stora verk utan att gå närmare in på betingelserna för deras centrala verk­

samhet. Föreningen anser eu gemensam materielförvaltning vara mer

ändamålsenlig än den nuvarande försvarsgrensuppdelade men finner inte

stöd för en sådan bedömning i det framlagda utredningsförslaget, eftersom

där varken kan pekas på egentliga besparingar eller eu höjning av försvå-

44

rets effektivitet. Inte heller riksrevisionsverket anser alt rationaliserings­

potentialen i samband med föreslagen omorganisation blivit beaktad i till­

fredsställande grad.

Utredningens organisationsanalyser är, framhåller TCO, i åtskilliga fall

teoretiskt uppbyggda men oprövade i praktiskt förvaltningsarbete. Det på­

pekas emellertid, att organisationsförslagens på flera punkter ensidigt teo­

retiska inriktning och underbyggnad bör ses mot bakgrunden av förutsätt­

ningarna för utredningsarbetets bedrivande. Med hänsyn till det ofullstän­

diga underlag, som nu föreligger, är de föreslagna förändringarna enligt

TCO i ett inledningsskede alltför genomgripande. Liksom flertalet remiss­

instanser anser TCO, att sakorganens utformning bör utredas, innan åtgär­

der vidtas beträffande sådana funktioner, som uppvisar samhörighet med

saksidan.

Den av utredningen föreslagna verksorganisationen möter på ett par

punkter eu mera allmän kritik.

Så gott som samtliga remissmyndigheter anmärker, att ledningsorganisa­

tionen — verksstaben — är överdimensionerad. Enbart ledningen av en

stab på 131 personer befaras ge verkschefen tillräcklig sysselsättning. Över­

befälhavaren anser, att verksstabens organisation och uppgifter bör be­

gränsas till vad som erfordras för att säkerställa verkschefens överblick

och samordning av verksamheten med beaktande av att beslutsunderlag

i regel tas fram av andra enheter, över huvud taget bör man enligt försva­

rets fabriksverk fästa större avseende vid kvalitet än vid kvantitet. Man

bör utgå från att ledningsorganet bör repliera på linjeorganisationen och

vara angelägen om att inte genom att tillföra själva ledningsorganet töi

många medarbetare minska utsikterna att svetsa samman detta till eu

samstämd och därför effektiv arbetsgemenskap.

Den andra huvudanmärkningen riktar sig mot uppbyggnaden av den

huvudavdelning, som kallas intendenturförvaltningen och som anses ha en

alltför heterogen sammansättning. Enligt en uppfattning, som företräds

av bl. a. försvarets förvaltningsdirektion, bör denna huvudavdelning ren­

odlas och — förutom intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma

sådan för krigsmakten gemensam verksamhet som i princip har en från

verket utåtriktad karaktär. De stödorgan som i princip har servicebetonade

uppgifter inom verket bör i stället hållas samman i en annan organisatorisk

enhet, en administrativ huvudavdelning.

Detta förslag, som med mindre variationer återkommer i försvarets in­

tendenturverks, försvarsgrens förval t vingarnas, riksrevisionsverkets, TCO.s

och SACO.s yttranden, får ses som ett alternativ till den av utredningen

förordade lösningen. Det innebär bl. a. att civilförvaltningstjänsten förblir

samlad i en administrativ enhet. Förslaget påverkar den organisatoriska ut­

formningen av — förutom den fjärde huvudavdelningen — ledningsorgani­

sationen, verkstadsavdelningen och personalavdelningen. De båda sistnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

45

Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

— i utredningsförslaget fristående -

förvaltningen resp. administrativa n

följande enheter.

Intendenturförvaltning

— planering

— intendenturavdelning

— förrådsavdelning

— verkstadsavdelning

—- expedition

avdelningarna inordnas i intendentur-

dclningen, vilka föreslås innefatta bl. a.

Administrativ ande In ing

— juridisk enhet

— personalenhet

— kameral enhet

— organisationsenhet

— datacentral

— centralexpedition

Till förvaltningsdirektionens yttrande är fogat ett särskilt yttrande av

ledamoten Hagnell. Han förutser en utveckling därhän, att man får en orga­

nisation för den stridande verksamheten under överbefälhavaren och för­

svarsstaben och vid sidan av den en organisation för den militära och civil­

militära förvaltningen, inkluderande materielförvaltningen. Organisationen

bör vara så utformad att den ger utrymme för en sådan utveckling. En

adekvat benämning på materielverket skulle mot denna bakgrund vara

försvarets förvaltningsverk eller förkortat försvarsförvaltningen.

Verksledningen och dess uppgifter

Remissinstanserna är eniga om att det nya verket bör ledas av en sty­

relse och en verkschef, liksom också att verkschefen bör ha en direktion

vid sin sida och i övrigt den personal som behövs för ledningen av ver­

ket. Om man bortser från den kritik som har riktats mot omfattningen

av den föreslagna verksstaben och därmed mot styrsystemet innehåller

remissvaren i huvudsak endast detaljanmärkningar och synpunkter på led­

ningens sammansättning och uppgifter.

Styrelsen

Ett verk av materielverkets omfattning bör enligt försvarets sjukvårds­

styrelse ledas av en styrelse, som har sådan sammansättning att det allmän­

nas insyn säkerställs. Flygförvaltningen anser, att verksstyrelsen vidgar

verkets kunskapsområde och förutsättningarna för verkschefen att leda ver­

ket med beaktande av samhälls- och totalförsvarsintressen. Genom inrät­

tandet av en styrelse har även skapats förutsättningar för delegering av

uppgifter från Kungl. Maj:ts kansli till materielverket.

Vad gäller styrelsens sammansättning tar chefen för flygvapnet upp frå­

gan om den militära representationen i styrelsen. Att det i styrelsen ingår en

representant för försvarsgrenschef bedöms verksamt bidra till att underlätta

styrelsens sakliga handläggning av ärendena, samtidigt som förutsättningar

rskapas för en mellan stab och förvaltning överensstämmande syn på verk­

46

samheten. Flygvapenchefen anser det vara väsentligt att den militära re­

presentationen i styrelsen breddas till att innefatta även försvarsgrensstabs-

cheferna.

Enligt försvarets fabriksverk bör inte några ledamöter vara självskrivna

med undantag för verkschefen. TCO ifrågasätter med samma undantag be­

hovet av en på förhand fixerad representation. Med hänsyn till den strama

rationaliseringspolitik som anses nödvändig föreslår statskontoret, att ma­

terielverkets styrelse också skall innefatta sakkunskap på rationaliserings-

området.

Styrelsens uppgifter bör enligt försvarets civilförvaltning närmare utfor­

mas i instruktionen. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att uppgifterna inte

bör vara så begränsade som utredningen har föreslagit. Det måste — fram­

håller sjukvårdsstyrelsen — finnas andra frågor av väsentlig natur som bör

underställas styrelsen än dem som har specificerats i instruktionsförslaget.

Hit hör spörsmål rörande verksamhetens allmänna inriktning och utnytt­

jandet i stort av tillgängliga resurser, betydelsefulla materielprojekt och

materielanskaffningar samt betydelsefulla frågor om företrädesrätt inom

olika verksamhetsområden in. m. Sjukvårdsstyrelsen förutsätter också att

verksstyrelsen får visst inflytande på rekryteringen av chefstjänstemän.

Försvarets forskningsanstalt understryker vikten av att styrelsen speciellt

engageras i lösningen av långsiktiga frågor. Till dessa hör enligt anstalten

frågor beträffande utvecklings- och anskaffningspolitiken och den därmed

sammanhängande forsknings- och industripolitiken.

Verkschefen

Enligt försvarets fabriksverk bör verkschefen vara generaldirektör. Denna

bestämning innebär — påpekas det — självfallet inte något hinder att till

generaldirektör utse en militär tjänsteman.

Om behovet av ställföreträdare för verkschefen är meningarna delade.

Med den organisation som utredningen har föreslagit för verket och med

relativt få direkt för verkschefen föredragande finner försvarets förvalt-

ningsdirektion att något sådant behov inte föreligger. Vid förfall för verks­

chefen bör en av souscheferna inträda som tjänsteförrättande verkschef.

Enligt arméförvaltningen kan behovet av beslut och andra engagemang

på chefsnivån under omorganisationstiden bli av så stor omfattning, att

verkschefens tid inte räcker till. Om risk för eftersläpningar av denna an­

ledning befaras uppstå, anser förvaltningen att en ställföreträdande verks­

chef bör tillkomma. Då arbetsbelastningen ännu inle kan överblickas, är

förvaltningen emellertid inte nu beredd föreslå, att en fristående ställföre­

trädare tillsätts redan från början. Förvaltningen förordar, att en av sous­

cheferna utses till ställföreträdande verkschef i enlighet med utredningens

förslag.

Även flygförvaltningen ifrågasätter, om inte en ställföreträdande verks­

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

47

chef borde finnas, ål vilken skulle uppdras atL besluta i liera lör verket

gemensamma löpande ärenden. Materielförvaltningscheferna bedöms bli

helt engagerade med ledningen av sina förvaltningar och deras funktion

som ställföreträdande verkschef är normalt begränsad till området för var

och eu av förvaltningarna, till vilket för de tre tygmaterielförvaltningsche-

lerna hör att svara för den totala verksamheten gentemot försvarsgrenen.

Behovet av en särskild ställföreträdare för verkschefen bör därför prövas,

framhåller flygförvaltningen.

Om delegering av uppgifter inom materielverket sker i tillräcklig om­

fattning, föreligger enligt försvarets intendenturverk inte behov av särskild

ställföreträdare för verkschefen. Utredningens förslag att en av souschefer­

na skall fungera som sådan avstyrks.

Försvarets sjukvårdsstyrelse vänder sig mot anordningen med tre sous­

chefer för verkschefen. Den anses kunna medföra, att verkschefens befogen­

heter vid förfall för denne kommer att utövas av en trojka, vars medlem­

mar i alla avseenden är sidoordnade varandra. Enligt sjukvårdsstyrelsen

bör antingen finnas en särskild tjänst för en souschef vid verkschefens sida

eller också bör Kungl. Maj :t utse en av cheferna för huvudavdelningarna

till verkschefens ställföreträdare.

Kungl. Maj.ls proposition nr 107 år 1968

Direktionen

Försvarets förvaltningsdirektion biträder utredningens uttalanden om be­

hovet av ett särskilt forum på verksledningsnivå för regelbunden och allsi­

dig information. De materielförvaltande verken och övriga remissmyndig­

heter som har yttrat sig på denna punkt gör detsamma. Flygförvaltningen

anser, att ömsesidig information m. m. även kan ske vid sammanträde hos

verkschefen i form av plenum e. d. Om av den anledningen behovet av en

särskild direktion skulle kunna ifrågasättas, tillstyrker förvaltningen emel­

lertid inrättandet av en direktion som ett särskilt organ och forum för över­

läggningar. Ett sådant organ anses ägnat att skänka ytterligare stadga i

ledningsorganisationen.

En samstämmighet i uppfattningen kan också konstateras, när det gäller

direktionens sammansättning. Försvarets sjukvårdsstyrelse yttrar härom

följande.

Direktionen kommer som följd av den föreslagna organisationsformen

att domineras av företrädare för den försvarsgrensinriktade verksamheten.

Härigenom torde kravet på sakkunskap från försvarsgrenarna bli tillgodo­

sett på betryggande sätt. Företrädare för den tekniska, ekonomiska och juri­

diska sakkunskapen inom verket kommer däremot inte att finnas i direk­

tionen. Med hänsyn till materielverkets tekniska och merkantila inriktning

finner sjukvårdsstyrelsen det vara en brist, att inte också auktoritativa fö­

reträdare för nyssnämnd sakkunskap har kunnat ordnas in i direktionen.

1 vart fall bör chefsjuristen, personalchefen och chefen för verkstadsavdel-

ningen ingå som ordinarie ledamöter.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Det är en allmän uppfattning, att även cheferna för fristående avdel­

ningar i linjeorganisationen bör ingå i direktionen.

Förslaget att direktionen skall utgöra forum för regelbunden och allsidig

information nedåt och uppåt och i sidled tillstyrks allmänt. Däremot råder

delade meningar om direktionen skall ha beslutanderätt i vissa fall. Till

dem som motsätter sig detta hör flygförvaltningen, som anser det olämpligt

att direktionen skall besluta i rättsärenden.

Ärenden som föreläggs styrelsen för beslut bör enligt försvarets intenden­

turverk dessförinnan vara behandlade i direktionen.

Flera remissinstanser — däribland överbefälhavaren, försvarets civilför­

valtning och försvarets intendenturverk — anser att direktionens samman­

sättning och uppgifter bör regleras i materielverkets instruktion. En mot­

satt uppfattning hävdas av försvarets fabriksverk, som understryker direk­

tionens informella karaktär. Fabriksverket anser det således inte nödvän­

digt att nämna direktionen i instruktion eller arbetsordning.

Ledningsorganen

En högst betydande reduktion av det centrala stabsorganet anses både

nödvändig och möjlig. Utan att i detalj ha studerat arbetsuppgifterna be­

dömer arméförvaltningen, att en central stabsorganisation om ca 40 tjäns­

ter (exkl. biträdespersonal) kan lösa de centrala lednings- och samordnings­

uppgifterna. Enligt SACO:s uppfattning bör staben inte få större omfatt­

ning än ett sekretariat för verkschefen med 20 å 30 befattningshavare.

Försvarets fabriksverk anlägger den synpunkten, att utredningen har bort

striktare skilja mellan den kapacitet som behövs för renodlade lednings­

uppgifter och den som avses för gemensamma servicefunktioner. Fabriks­

verket understryker samtidigt, att det nya materielverket — också kvanti­

tativt — redan från början måste ges kapacitet för samordning inom verket

tekniskt-ekonomiskt, administrativt och av övriga funktioner som är ge­

mensamma samt att denna kapacitet bör utformas så att verksledningen

verkligen kan ta konkret ansvar för den policy-mässiga ledningen av hela

verksamheten. Endast därigenom kan de i och för sig möjliga integrations-

vinsterna enligt fabriksverket verkligen uppnås. Det gäller att skapa led-

ningskapacitet för ett verk, inte att sätta en överstyrelse över ett antal från

varandra fristående verk.

Materielverket bör enligt försvarets förvaltningsdirektion vid detaljut­

formningen av de centrala ledningsorganen noga pröva möjligheterna att

begränsa dessas uppgifter till vad som erfordras för att säkerställa verks­

chefens överblick över verksamheten och för att medge samordning och

rationalisering av denna. Enligt arméförvaltningen bör stabsorganet inte

tyngas av enheter, som är gemensamma för verket och vilkas verksamhet

kan bedrivas på annan plats eller efter annan arbetsform inom verket. I

stället bör gemensamma enheter organiseras inom verkets förvaltningar.

49

Arméförvaltningen förordar, att man då så är möjligt till eu souschef dele­

gerar ansvaret för sådana verksamheter, som enligt utredningens förslag

handläggs inom verksstaben.

Liknande synpunkter framförs av övriga myndigheter, som direkt berörs

av omorganisationen. Marinförvaltningen konstaterar, att den föreslagna

verksstabens åligganden utöver rena stabsuppgifter omfattar ett flertal för-

valtningsfunktioner och sådana arbetsuppgifter, som hör hemma och delvis

även återfinns i linjeorganisationen. Flera av de uppgifter som enligt ut­

redningen skall åvila verksstaben bör enligt flygförvaltningen hänföras till

en administrativ avdelning. Flygförvaltningen syftar i detta sammanhang

särskilt på vissa uppgifter för verksstabens allmänna avdelning och orga-

nisationsavdelning samt på den juridiska avdelningen. Mot bakgrunden av

den starka delegering av beslutanderätten inom verket som förutsatts bli

genomförd och som är eu oundgänglig förutsättning för verkets funktions­

duglighet anser försvarets intendenturverk att verksstabens uppgifter, om­

fattning och sammansättning bör övervägas ytterligare.

Remissinstansernas krav på en ändrad arbetsfördelning stab—linjeorga­

nisation får ses mot bakgrunden av den kritik, som har förts fram mot orga-

nisationsuppbyggnaden i stort och som förut har redovisats. Några nytill­

kommande uppgifter för staben är det därvid inte fråga om. Eu av dess vik­

tigaste uppgifter blir att svara för samordningen i stort av verksamheten.

Försvarets fabriksverk understryker behovet av resurser för inköpssamord-

ning. Det måste — framhåller fabriksverket — åligga materielverkets led­

ning att ange den allmänna inköpspolicy, som skall följas, samt att noga

följa att givna generella direktiv för denna verksamhet iakttas av de direkt

inköpande organen. Fabriksverket förutsätter, att löpande samråd sker

mellan de inköpande organen inbördes samt mellan dem och den policyska-

pande instansen. Denna har ej minst till uppgift att leda rationaliseringen

av anskaffningsrutiner, av avtalstyper och av regler för anbudsbedömning.

Enligt riksrevisionsverket saknas i betänkandet eu fullständig diskussion

av riktlinjer för inköpsverksamheten och kalkylnormer som underlag för

fördelning av de totala anskaffnings- och underhållsvolymerna på krigs­

maktens resp. utomstående verkstäder (såväl statliga som enskilda). Riks­

revisionsverket förutsätter att denna svåra fråga, som emellertid är av

största ekonomiska betydelse, beaktas särskilt i det fortsatta utrednings­

arbetet.

Marinförvaltningen ifrågasätter, med hänvisning till vad som har anförts

i prop. 1967:79 rörande den statliga redovisnings- och revisionsverksam­

heten, om det inte bör anstå med organiserandet av revisionsverksamheten

inom materielverket till ett senare skede.

En viss försiktighet anses över huvud taget böra iakttas vid organiseran­

det av verksstaben. Enligt flygförvaltningen måste den byggas upp succes­

sivt bl. a. på grundval av efter hand vunna erfarenheter om behovet av sär-

4 — Bilaga till riksdagens protokoll 1068. 1 sand. Nr 107

Kanyl. Maj.ls proposition nr 107 år 1008

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

skilda — mera tjänande än styrande — stabsfunktioner. I ett inlednings­

skede anses det nödvändigt att verksamheten begränsas till en mindre enhet

för planering och för budgetsamordning, en mindre enhet för inköpssam-

ordning m. in. (tillika kontaktorgan i förhållande till riksrevisionsverket),

viss ytterligare samordningspersonal, befattningshavare för press- och in­

formationstjänst samt sekreterarpersonal till verkschefens och verksstabens

förfogande.

Flera remissinstanser, bland dem försvarsgrensförvaltningarna, anser

benämningen verksstab olämplig. I stället föreslås benämningar som di-

rektionskansli, verksplanering och verkskansli.

Styrsystemet

Flera remissinstanser lämnar utredningens förslag till styrsystem utan

erinran. Andra framför betänkligheter med hänsyn till bl. a. den tungrodd-

het systemet befaras medföra. 1 några fall underkänns förslaget helt.

Försvarets förvaltningsdirektion bedömer liksom utredningen att verkets

ledning bör ha tillgång till ett system som innefattar regler och former, en­

ligt vilka ledningen kan dels få överblick över hur verkets totala resurser

utnyttjas, dels ge ut anvisningar och direktiv för ytterligare effektivisering

av resursernas utnyttjande. Ett styrsystem med den höga ambitionsnivå,

som utredningen har tänkt sig, tar enligt förvaltningsdirektionen lång tid

att bygga upp. Direktionen understryker alt ett alltför heltäckande system

kan medföra risk för stelbenthet i verksamheten i övrigt.

Utredningens beskrivning av styrsystemet uttrycker enligt flygförvalt­

ningen eu långt driven systematisering, som snör in anskaffningsprocessen

i ett hårt bundet, alltför enhetligt och tungrott handlingsmönster med eu

starkt styrande och kontrollerande effekt. Det nödvändiga växelspelet mel­

lan underordnade, sidoordnade och överordnade instanser befaras komma

att förhindras. Av »styrsystemets» viktigaste roll, nämligen dess betjänande

funktion, ser flygförvaltningen inte mycket. Dess »påtryckningskaraktär»

bedöms få ogynnsamma effektiviletsmässiga och psykologiska verkningar.

Det är — framhåller flygförvaltningen — av stor betydelse att målsätt­

ningen för ett styrsystem av här föreslagen komplicitet och storlek begrän­

sas till en realistisk nivå.

Försvarsgrenscheferna in. fl. anlägger programbudgetsynpunkter på styr­

systemet. Det väsentliga är enligt chefen för armén, att styrsystemet byggs

upp så att den förbandsproduktionsansvariges (programansvariges) »styr­

signaler» från t. ex. arméns krigsorganisationssystem direkt kan transfor­

meras om och ingå som huvudstyrelement i materielverkets system. Detta

krav kommer att öka i och med att programbudgetering genomförs. Vid

den fortsatta utformningen av materielverkets organisation bör — framhål­

ler arméchefen — utvecklingen av styrsystemen i horisontell och vertikal

nivå och mot bakgrunden av programbudgetering ges hög prioritet.

Den stora verksstaben tyder enligt Försvarsverkens Civila Personals För­

band på all här uppstår en direkt och i alla avseenden av verkschefen ge­

nom verksstaben beordrad eller i vart fall hårt styrd verksamhet över hela

det nya verket. Förbundet, som menar att detta viktiga avsnitt av det nya

verkets konstruktion bör ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta

behandlingen, anför ytterligare.

Förbundet har bibringats uppfattningen att underställda chefer genom

detta arrangemang fråntas möjligheten till egna initiativ. Skulle förbundets

uppfattning vara riktig innebär del sagda att det nya verkets verksamhet

kommer att lida brist på individuell framåtanda och i stället hemfalla åt

vänta-på-order-mentalitet. Här ligger också snubblande nära en icke önsk­

värd byråkratisering på lur.

TCO förklarar att utredningens förslag, såvitt avser de styrande funk­

tionerna inom materielverket, utgår från principer, som när de skall om­

sättas i praktiken torde ha svårt att finna positiv förankring bos den en­

skilde medarbetaren. Detaljerade föreskrifter är enligt TCO ägnade att häm­

ma den enskilde medarbetarens initiativkraft och frammana irritationsmo­

ment, som bidrar till försämrade relationer mellan ledning och anställda.

TCO jämför utredningens syn på dessa frågor med uppfattningar som har

kommit till uttryck inom andra utredningar på senare tid, där man kan ur­

skilja tendenser till avsteg från strikt formella och i detalj reglerade arbets­

ordningar. I yttrandet lämnas följande exempel härpå.

Såsom exempel på ett synsätt, som i aktuella hänseenden märkbart skil­

jer sig från materielförvaltningsutredningen, kan anföras den av postutred­

ningen framhållna vikten av att arbetet inom administrationen bedrivs un­

der så enkla och praktiska former som möjligt. Postutredningen uttalade i

det sammanhanget att informativa kontakter för olika frågors handlägg­

ning mellan verkets funktionärer borde »ske fritt och utan hinder av grän­

ser mellan organisationsenheter, inplacering på olika organisationsnivåer

och liknande omständigheter».

Inte heller Svenska Teknologföreningen anser, alt man behöver ett så om­

fattande styrsystem som det föreslagna. Vill man ha bästa möjliga presta­

tioner från framför allt den kvalificerade och självständigt arbetande per­

sonalen bör — anser föreningen — ett annat system av typen »frihet under

ansvar» införas.

Knngl. Maj.ts proposition nr W 7 är i Uti 8

51

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt

Av den föregående redogörelsen framgår att man från remissinstansernas

sida i allmänhet är mycket positiv till utredningens förslag rörande linje­

organisationen. Flertalet remissinstanser accepterar med andra ord, att tyg-

förvaltningen — åtminstone i ett inledningsskede — ges en försvarsgrensin-

riktad organisation med verksamheten fördelad på tre huvudavdelningar

som i huvudsak motsvarar nuvarande tre försvarsgrensförvaltningar. En

majoritet anser det också lämpligt alt i en fjärde huvudavdelning hålla

samman den materielförvaltning i central instans, som i dag är produktin-

riktad.

Uppfattningen är alltså, alt materielverket från början bör få en blan­

dad försvarsgrens- och produktinriktad organisation. Många accepterar

också i princip en försvarsgrensinriktning på sikt men anser sig inte kunna

ta slutlig ställning på denna punkt, förrän anskaffningsverksamheten i sin

helhet har blivit undersökt. De materielförvaltande verken själva anser, att

nuvarande försvarsgrensförvaltningar i avvaktan på ytterligare undersök­

ningar bör ingå i materielverket med i huvudsak oförändrad organisation.

Den försiktiga attityd som har kommit till uttryck i remissvaren innebär,

att föreslagna förändringar med avseende på sakorganen avstyrks. Inköps-,

kontroll- och underhållsfunktionerna förutsätts oförändrade i den nya or­

ganisationen. Detsamma gäller normaliefunktionen.

Förändringarna i förhållande till nuläget skulle därmed i huvudsak hän­

föra sig till de administrativa stödfunktioner, som i nuvarande organisation

är sammanförda byråvis och som tillsammantagna brukar benämnas civil­

förvaltningstjänsten. De för verket gemensamma stödfunktionerna anses —

som förut har nämnts — böra hållas samman centralt i en administrativ

huvudavdelning, bestående av eu juridisk, en personal-, eu kameral, en or­

ganisations- och en datamaskindriftenhet samt eu centralexpedition. En

konsekvens av detta förslag blir, att den fjärde huvudavdelningen — inten-

denturförvaltningen — får en mera renodlat sakinriktad karaktär. Sam­

hörighets- och andra skäl anses tala för att även inordna verkstadsavdel-

ningen i intendenturförvaltningen, som därmed skulle innefatta — förutom

planering och expedition — en intendenturavdelning, en förrådsavdelning

och en verkstadsavdelning.

I det följande redovisas vid remissbehandlingen framförda synpunkter

på olika delfrågor.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Robot- och televerksamliet

Chefen för flygvapnet delar utredningens uppfattning att robotverksam-

heten bör bedrivas i former som överensstämmer med dem som tillämpas

för övriga materielområden. Var och en av de försvarsgrensinriktade för­

valtningarna bör sålunda ha huvudansvar för de robotsystem som ingår i

resp. försvarsgrens utrustning. Han anför vidare.

Min uppfattning avviker emellertid från utredningen beträffande fördel­

ning av typansvar. Jag vill bestämt hävda flygmaterielförvaltningens domi­

nerande kompetens beträffande robotsystem mot luftmål. Jag håller vidare

för troligt att om en ökad anskaffning av luftvärnsrobotsystem skulle kom­

ma till stånd — som följd av en eventuell framtida ändring av avvägningen

inom luftförsvaret — denna ökade anskaffning främst kommer att ske in­

om flygvapnet. Härför talar bl. a. krav på samordnad stridsledning samt

teknisk och taktisk samordning i övrigt inom luftförsvaret. Av dessa skäl är

53

flygmaterielförvaltningen mest lämpad som typansvarig för luftvärnsrobot-

system. Även beträffande spaningsrobotar -— som till sin utformning under

överskådlig tid kan karaktäriseras som obemannade flygplan anser jag

av motsvarande skäl att typansvaret skall åläggas flygmaterielförvaltningen.

Intill dess erforderliga detaljulredningar för avsedda organisationsför­

ändringar bär genomförts bör nuvarande robotavdelning enligt flygvapen­

chefen behållas.

Även riksrevisionsverket anser, all den nuvarande robotorganisationen

skall bestå i ett inledningsskede. En senare utredning i denna fråga bör en­

ligt riksrevisionsverket kopplas till den utredning som siktar till att under­

söka lönsamheten för eu mera genomgående, fackorienterad organisation.

Verket anser, att även den teletekniska verksamheten bör ses i sitt sam­

manhang med den större frågan om försvarsgrensinriktad organisation

resp. fackorganisation. Vid en undersökning om möjligheterna till en kom­

binerad projekt- och fackorganisation bör frågan om koncentration av den

teletekniska verksamheten bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Sveriges Industriförbund instämmer i utredningens förslag att föra sam­

man lika materiel till en förvaltning (fast sambandsmateriel) och starkt

samhörig materiel till en enhet (radar och databehandling). Beträffande

sambandsmateriel är det förbundets uppfattning att även större delen av

den rörliga sambandsmaterielen skall tillhöra samma förvaltning, då stor

teknisk släktskap i regel föreligger mellan fast och rörlig materiel och för­

bindelse mellan dem ofta krävs. Vidare anses kommunikationsbehovet mel­

lan enheterna ur de olika vapenslagen i framtiden öka, vilket kräver gemen­

samma system och i viss man gemensam materiel.

Svenska Teknologföreningen erinrar om att det i direktiven tor utred­

ningen har sagts att den bör överväga om det kan anses ändamålsenligt att

förhållandevis snabbt organisera särskilda robot- och telematenelenheter.

Föreningen konstaterar, att utredningen förefaller ha tagit ganska lätt på

denna uppgift, då den menar att frågan — när det gäller televerksamheten

— utan olägenhet kan hänskjutas till en senare utredning. I fråga om så­

väl robot- som teleorganisationen ansluter föreningen sig till 1964 års tyg-

förvaltningsutredning, som uttalade sig för en strukturell samordning inom

båda dessa områden. Materielförvaltningsutredningens förslag att robot-

resurserna skall spridas på tre håll anses orationellt, speciellt i ett gemen­

samt materielverk. Föreningen anser, att ett gemensamt centralt robotorgan

bör inrättas.

Kvalitetskontroll in. in.

Både chefen för armén och arméförvaltningen anser, att materielinspek-

lionen, som ingår i arméförvaltningen och som har till uppgift att kontrol­

lera materielens befintlighet, tekniska tillstånd och förvaringsbetingelser,

bör behållas och ingå i armématerielförvaltningen. Denna kontrollfunktion

Kungl. Ma j:Is proposition nr 107 år 1068

54

är en nödvändig förutsättning för att den materielmässiga delen av för-

bandsproduktionen skall kunna drivas rationellt.

Marinförvaltningen anser, att kontrollen inom framför allt fartygsbygg-

nadsområdet är så särpräglad, att den inte lämpligen kan behandlas på

samma sätt som kvalitetskontroll av materiel som förekommer i större

serier.

Statens provningsanstalt tillstyrker att den föreslagna organisationen av

kontroll- och provningsverksamheten genomförs. Enligt provningsanstalten

bör dock på sikt mera långtgående åtgärder i rationaliseringssyfte vidtas.

Dessa åtgärder bör bl. a. syfta till att åstadkomma en enhetlig ledning för

kontrollavdelningarna.

Beträffande försöks- och provningsverksamheten uppvisar den nuvaran­

de organisationen eu mycket splittrad och heterogen bild, konstaterar riks­

revisionsverket. Utredningen föreslår vissa förbättringar men verket saknar

eu analys av hela komplexet. Eu utredning i syfte att undersöka möjlig­

heterna till eu ytterligare förenkling och samordning av provningsverksam­

heten bör enligt riksrevisionsverket verkställas efter omorganisationen.

Samtidigt bör man göra en analys av optimal fördelning av kontrollarbetet

mellan industri och materielverk.

Den föreslagna samordningen av försöks- och provningsverksamheten

genom ett kontrollsamordningsorgan i verksstaben bör enligt försvarets

fabriksverk kunna leda till rationaliseringsvinster inom området. Beträf­

fande förutsättningarna för samarbete mellan materielverket och fabriks­

verket i fråga om utnyttjande av materiallaboratoriet vid centrala flyg­

verkstaden i Malmslätt, om detta laboratorium i enlighet med 1966 års

vorkstadsutrednings förslag förs över till fabriksverket, anför verket föl­

jande.

Om verkstadsutredningens förslag att tillföra fabriksverket vissa verkstä­

der och företag genomförs, kominer verket att få ett än större behov av la­

boratorieresurser. Fabriksverket är dock självfallet berett att prioritera de

uppdrag materielverket önskar få utförda vid laboratoriet. Särskilt lång-

tidsavtal härom torde kunna träffas mellan materielverket och fabriksver­

ket. I den mån laboratoriets kapacitet överstiger de behov materielverket

och fabriksverket har, bör uppdrag från andra statliga institutioner och

från privata företag emottaS.

Genom de uppdrag som kan komma att tillföras laboratoriet från mate­

rielverket, från en utökad FFV-koncern samt från andra statliga institutio­

ner och från privata beställare bör goda möjligheter finnas att utnyttja la­

boratoriets resurser rationellt samt att vidmakthålla och höja laboratoriets

i edan höga standard såväl personellt som i fråga om provningsutrustning.

Eftersom fabriksverket bedriver uppdragsverksamhet även inom den ci­

vila sektorn, anser statens provningsanstalt det önskvärt, att provnings-

anstaltens och materiallaboratoriets verksamhet koordineras så att onödig

dubblering av resurserna undviks. Det anses också angeläget, att gemen­

samma grunder för taxesättningen används. Provningsanstalten tillstyrker

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 196H

55

nit gemensamt system för kostnadsredovisning införs vid materielverkets

provningsorgan.

Underhåll

Försvarets förvaltningsdirektion in. fl. understryker, att underhållsav-

delningarna bör organiseras med beaktande av underhållsuppgifternas för­

delning mellan central och regional/lokal förvaltning.

Försvarets fabriksverk tar upp frågan om en för materielverket gemen­

sam nnderhållsavdelning och vänder sig mot utredningens uppfattning, att

en sådan organisation inte skulle medföra eu personalbesparing totalt sett,

eftersom personalen måste specialiseras med hänsyn till miljökunnande.

Fabriksverket anför härom följande.

Även om viss personal måste specialiseras, kan detta inte gälla alla de

tjänstemän, som enligt utredningens förslag erfordras vid underhållsavdel-

ningarna inom huvudavdelningarna 1—3. Inom de tre underhållsavdel-

ningarna torde t. ex. driftenheternas arbete i allt väsentligt vara likartat,

liksom arbetet vid avdelningarnas personal- och organisationsenheter. En­

ligt fabriksverkets mening torde icke oväsentliga personalbesparingar vara

möjliga genom att de tre underhållsavdelningarna sammanförs till en en­

het, dock med undantag för avdelningarnas enheter för underhållsplane-

ring, som torde böra sortera under resp. huvudavdelningar.

Om underhållsavdelningarna med nämnda undantag slås samman till en

avdelning, kunde enligt fabriksverket i denna inrymmas även den före­

slagna verkstadsavdelningen. Den sålunda sammanförda avdelningen borde

__ anser fabriksverket — sortera direkt under verkschefen.

För rådsledning

Av utredningen framgår att på sikt ett gemensamt förrådsredovisnings-

system (beståndsstyrningssystem) skall utvecklas, konstaterar marinför­

valtningen. Tre krigsorganisationssystem, som skall integreras med ett

gemensamt förrådssystem, anses emellertid medföra konsekvenser för sta­

bernas del. Den naturliga utvecklingen bör enligt förvaltningen leda till ett

enhetligt och senare gemensamt krigsorganisationssystem, som korrespon­

derar med det gemensamma förrådssystemet. Denna frågeställning bör

framhåller förvaltningen — beaktas i samband med den precisering av an­

svarsfördelning och rutinläggning av samarbetet, som har förutsatts ske

vid materielverkets tillkomst.

Standardisering och förlagsverksamhet

Beträffande organisationen på sikt anser marinförvaltningen att de nuva­

rande normaliebyråernas motsvarigheter i materielverket — om en utred­

ning ger vid handen, att en sammanslagning bör ske — på grund av sina

uppgifter bör ha en i förhållande till sakavdelningarna fristående ställning.

Verksamheten bör i så fall på sikt organiseras på en standardiserings- och

,)b

Kungl. Ma j:ts proposition nr 107 år 1968

en förlagsenhet, vilkas inplacering i organisationen dock anses böra över­

vägas ytterligare.

Enligt flygforvaltningen är förvaltningens normalieverksamhet väsentli­

gen inriktad mot den för förvaltningen speciella materielen. Det finns dock

breda fält där standardisering och enhetlighet kan och bör åstadkommas

försvarsgrensförvaltningarna emellan. Flygförvaltningen nämner som ex­

empel försvarets klassifikationscentral, som till en del anses ha denna

funktion. Klassifikationscentralen anses kunna behållas ansluten till flyg-

materielförvaltningen eller — om så bedöms lämpligare — till armémate-

rielförvaltningen eller marinmaterielförvaltningen.

Datamaskindrift

Chefen för armén ifrågasätter, om den föreslagna datacentralens kapa­

citet blir tillräcklig för att tillgodose de centrala stabernas alltmer ökande

behov av datamaskintid.

De vid armé- och flygförvaltningarna samt försvarets civilförvaltning be­

fintliga datamaskinerna har enligt marinförvaltningen en konfiguration

och uppbyggnad avsedd för administrativa informationssystem i motsats

till exempelvis försvarets forskningsanstalts datamaskin, som är avsedd

för tekniskt-vetenskapliga system. De utgör därför enligt förvaltningen ett

komplement till den administrativa funktionen. Ansvaret för nuvarande

och tänkbara senare enhetliga system förutsätts åvila huvudavdelningarna.

Från denna synpunkt anser förvaltningen det nödvändigt att dessa avdel­

ningar tilldelas erforderlig system- och programmeringspersonal.

På sikt bör man enligt marinförvaltningen inrikta sig på att samla all

för verket erforderlig datamaskindrift i Stockholm. Lämplig tidpunkt för

detta kan vara tidpunkten för anskaffning av nya maskiner.

Verkstadsledning

Verkstadstjänsten i fred utgör en för förbandsproduktionen särpräglad

servicefunktion, framhåller chefen för armén, som understryker kravet

pa att den drivs på ett företagsekonomiskt sätt med en rationell avvägning

mellan civila och militära resurser, dock utan att beredskapskravet efter-

sätts.

Utredningen har enligt chefen för marinen klarlagt det nära och nöd­

vändiga sambandet från beredskapssynpunkt mellan underhålls- och verk-

stadsorgan samt de fredsmässiga önskemålen om ekonomiskt rationell

verkstadsdrift. Marinchefen anser det nödvändigt från förbandsproduk-

tionssynpunkt och med tanke på den operativa verksamheten i krig, att de

förbandsanknutna verkstäderna hålls samman i materielverket och inte

i försvarets fabriksverk. Man erhåller härigenom samma befälsförhållan-

den mellan försvarsgrenarna och av dem organiserade förband.

Erfarenheterna av nuvarande organisation inom flygvapnet med integre-

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 är 1008

57

råd ledning av underhåll och drift i underhållsavdelningens regi är goda.

framhåller chefen för flygvapnet. Frågan om konsekvenserna och behovet

av en gemensam verkstadsledning anser flygvapenchefen inte belyst på ett

sådant sätt, att det är klart att utredningens förslag innebär en rationell

lösning.

Den föreslagna verkstadsavdelningens uppgifter hänger enligt marin)ör-

valtningen nära samman med underhållsfunktionen. Marinförvaltningen

anser, att man till en underhållsavdelning i marinmaterielförvaltningen

även bör föra verkstadsledningsfunktionen, varvid alla ledningsfunktioner

för marinens underhållsverksamhet skulle bli samlade i en organisations­

enhet, vilket måste innebära fördelar. Erfarenheterna av en sådan organi­

sation vid flygförvaltningen är goda, framhåller marinförvaltningen. Verk-

stadsledningen innehåller emellertid många för verket i dess helhet gemen­

samma funktioner, varför marinförvaltningen likväl i princip kan ansluta

sig till utredningens förslag beträffande en gemensam verkstadsavdelning.

Försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att de förbands-

bundna verkstädernas drift så långt möjligt sker enligt företagsekonomiska

grunder med inriktning mot en successiv strukturrationalisering utan att

service- och beredskapskraven eftersätts. Kostnadsbesparingar kan enligt

förvaltningsdirektionen snabbast uppnås genom samordning av verkstads-

administrativa och Verkstadstekniska uppgifter som leder till ett smidigt

utnyttjande av här ifrågavarande relativt små verkstadsenheter och service­

organ utöver försvarsgrensgränserna, exempelvis utjämnad sysselsättning,

samordnade investeringar i maskiner och annan utrustning. Syftet be­

döms kunna uppnås med mindre personal i verkstadsavdelningen, om mål­

sättningen begränsas till dessa uppgifter.

Utredningen har vid beskrivningen av nuvarande förhållanden inom

verkstadsområdet klassificerat vissa verkstäder som förbandsbundna och

icke förbandsbundna. Denna klassificering bör enligt försvarets fabriks­

verk anstå tills 1966 års verkstadsutredning har slutfört sitt utrednings­

uppdrag.

Personaladministration

Organisationen för handläggning av frågor rörande förvaltningspersonal

på olika nivåer är enligt chefen för armén f. n. inte helt rationell. En ytter­

ligare centralisering med åtföljande personalbesparing anses möjlig. Av-

vägningen mellan personalledningsfunktionen i central och regional nivå

liksom ökad integrering av bl. a. de tygtekniska kårerna (motsvarande)

anser arméchefen bör utredas närmare.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att ledningen av personalfunktionen

trots utredningens förslag ger ett splittrat intryck och att det borde vara

möjligt att renodla denna funktion ytterligare. Sjukvårdsstyrelsen skisserar

följande organisationslösning.

58

Vid huvudavdelningarna inrättas en eller flera smärre personalenheter

för ärenden angående semester, ledighet in. m. Dessa enheter slås samman

med de enheter för viss kassafilialverksamhet m. m. som fordras inom hu­

vudavdelningarna. Övriga personalärenden koncentreras till en gemensam

avdelning till vilken ev. hänförs också annan administrativ verksamhet. Till

den gemensamma enheten bör också föras ärenden angående företagsnämnd,

arbetarskydd och inomverksutbildning. Någon särskild samordning genom

verksstaben erfordras då inte. Om personalkårärendena vid den fortsatta ut­

redningen befinns skola åvila materielverket, vilket inte är givet, bör även

dessa ärenden handläggas vid personalenheten. Denna kommer i så fall att

tjänstgöra också som stabsorgan åt de olika personalkårcheferna.

Sjukvårdsstyrelsen anser en sådan organisation vara mera rationell och

personalbesparande än den som har föreslagits av utredningen.

TCO anser resurserna för personalpolitiken otillräckliga. Redan i sam­

band med verkets inrättande är enligt TCO en betydande upprustning påkal­

lad i form av ett utökat antal medarbetare med uppgifter inom personalpla­

nering och utbildning. TCO anför ytterligare.

Medel för utbildning bör beräknas under verkets materielanskaffnings-

resp. underhåll sanslag. I avvaktan på den förordade administrativa huvud­

avdelningens uppbyggnad och de överväganden beträffande utbildnings-

finansiering och övriga utbildningsfrågor, som kan uppkomma i anslutning

härtill, bör dock nuvarande system för medelstilldelningen bibehållas.

Beträffande personalutbildningen i övrigt framhåller materielförvaltnings-

utredningen att den tekniska utbildningen av materielverkets personal bör

samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom försvarsgrenarna.

Om det därvid är utbildningens praktiska genomförande som avses har TCO

inget att erinra. Vad planeringen av utbildningen beträffar bör dock denna

till alla delar ske i verkets egen regi och där samordnas inom den administ­

rativa funktionen.

Enligt SACO bör personalavdelningen få sådan sammansättning, att den

genom en kontinuerlig kontakt med verksamheten kan driva en aktiv per­

sonalpolitik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Samordningsfrågor

Remissvaren ägnar stort utrymme åt samordningsfrågorna. Detta gäller

såväl den interna samordningen som samordningen utåt med staber och

andra sidoordnade och underställda myndigheter samt industrin.

Samordning inom materielverket

Utredningens systematisering av samordningsformer och ansvarsfördel­

ning inom verket är enligt överbefälhavaren i princip lämplig. Denna upp­

fattning delas i huvudsak av försvarsgrenscheferna. Om inte uppdelningen

i huvudansvar, tvpansvar etc. skall få negativa tendenser med en stag­

nerande verksamhet som följd krävs emellertid — framhåller chefen för

marinen — från försvarsgrenssynpunkt att decentraliseringsprincipen med

Ku nr/l. Maj: Is proposition nr 107 är 1908

.■)!)

luafl genomförs och alt huvudansvarsfördelningen i största möjliga ut­

sträckning far sammanfalla med övriga ansvarsfördelningar.

Former och regler för samarbete är nödvändiga, konstaterar försvarets

furvaltningsdirektion. Det är emellertid sättet på vilket de tillämpas

som ar avgörande för deras effektivitet. En alltför formalistisk tillämpnin»

kan medföra tungroddhet, komplicerade samrådsförfaranden och tidsför-

hist i arbetet i stället för smidighet och klarhet i ansvarsgränser. Förval t-

n.ngsdirektionen bedömer att de av utredningen föreslagna formerna för

samordning kan tillämpas på sådant sätt att formalism eller byråkrati.!

inte skall behöva uppkomma.

Även de tre försvarsgrensförvaltningarna biträder vad utredningen har

anfört om huvudansvar, typansvar och tekniskt samordningsansvar men

understryker betydelsen av smidiga tillämpningsformer och samrådsregler.

Den av utredningen allför konsekvent tillämpade systematiken leder enligt

flygforvaltningen i vissa hänseenden till resultat, som fjärmar sig från vad

som ar praktiskt lämpligt och rationellt. Man får inte fastna så i tänkandet

kring huvud- och typansvarssystemen, alt man blir blind för de enklaste

och naturligaste lösningarna.

Flygförvaltningen tycker sig se en strävan från utredningens sida att söka

metoder att uppifrån styra, samordna och kontrollera hela förvaltningsverk-

samheten. Metoden måste — framhåller förvaltningen — i stället vara att

tmna informationssystem, som mera stöder än styr sakorganens verksam­

het. Beslutsunderlag skall komma nerifrån, från de sakkunniga instan­

serna, beredas på vanligt sätt och föredras för beslut i hittills tillämpade

former. Förvaltningen anför vidare.

En sådan verksamhet kan normalt inte styras i den meningen, att en

c let via givna informationskanaler och eu beredande stab skaffar sig kun­

skap om förekommande ärenden och därefter beslutar. I en militär organi­

sation ar ett sådant förfarande riktigt, bl. a. därför att den främsta sakkun­

skapen val får anses vara representerad i staben. I ett verk finns den främsta

sakkunskapen nere i organisationen, inom avdelningar och byråer. Stabs­

organens främsta funktion är inte att leda verksamheten där utan i stället

att sammanställa översiktliga uppgifter om ekonomi ni. in. och i anslut­

ning därtill utöva viss planering och samordning för att därigenom biträda

verkschefen med ledningen i stort av verket.

Försvarets sjukvårdsstyrelse är mycket kritisk mot de föreslagna sam-

oidningsreglerna och anser, att utredningens förslag i fråga om intenden-

turförvaltningen och sjukvårdsmaterielförvaltningen medför att en för­

dröjande mellaninstans skapas, som torde komma att försvåra samarbetet

med bl. a. försvarsgrensslaberna. För den förvaltningsverksamhet som nu

är funktionellt organiserad skulle eu tillämpning av huvudansvarsprincipen

enligt sjukvårdsstyrelsen få allvarliga konsekvenser. Försvarets intenden­

turverk är av samma uppfattning och hävdar för sin del att samordning inom

60

verket gentemot försvarsgrenscheferna måste utövas ovanför huvudavdel­

ningarna, dvs. inom verksstaben.

TCO anser att utredningens förslag om olika ansvarsformer inte kan

läggas till grund för konkreta åtgärder. Även SACO uttalar sig i avstyr­

kande riktning. Den långt gående ansvarsindelningen anses vara en starkt

hindrande faktor när det gäller att åstadkomma en flexibel organisation

inom materielverkets ram.

Samarbete stab—förvaltning

Sammanhanget förvaltning—stab—förband, dvs. inriktningen mot för-

bandsproduktionen, har tillgodosetts i den utsträckning som är möjlig inom

ramen för »ett verk», konstaterar överbefälhavaren. Bl. a. har en för det

löpande arbetet nödvändig delegering förutsatts, överbefälhavaren anser

emellertid, att samordningen inom verket och tillkomsten av ytterligare

beslutsinstanser kommer alt kräva mera arbete och förlänga tiden för

beslutfattning. De rationaliseringsvinster den föreslagna organisationen

kan ge anses därför i viss mån komma att vinnas till priset av försvårat

samarbete mellan försvarsgrensstaber och motsvarande förvaltningar.

Chefen för marinen och chefen för flygvapnet påpekar i sina yttranden,

alt den dessutom kommer att medföra behov av ökade resurser inom

marin- och flygstaberna.

Försvarsgrensförx altningarna understryker, alt samarbetet med försvars­

grenscheferna inte får försämras, överbefälhavarens och föis\arsgrens-

chefernas inflytande kan — framhåller arméförvaltningen — i praktiken

vara beroende av samarbetsformer och -rutiner mellan dessa myndigheter

och materielverket. Enligt marinförvaltningen måste tillkomsten av mate­

rielverket medföra ökade krav på staberna i fråga om enhetlighet beträf­

fande målangivelser och annat underlag för förvaltningen. Marinförvalt­

ningen anför ytterligare.

Det synes vara angeläget alt materielverkets huvudavdelningar kan

arbeta under likartade lörutsättningar i vad avser anvisningar, normer

och andra grunduppgifter från försvarsgrenscheferna. Detta torde öka

kraven på marinstaben i fråga om framtagning av t. ex. taktisk-organisa­

toriska målsättningar för förband, personalsammansättningstabeller, ut-

rustningslistor, taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar för materiel

samt ADB-framtagna behovsuppgifter för materielanskaffningen. Detta

kan komma att medföra ökat personalbehov vid marinstaben. Även en

övergång till programbudgetering kan komma att för stabens del innebara

behov av personalförstärkning.

Det torde höra till de mera svårbemästrade uppgifterna att beskriva och

analysera del mosaikartade mönster, som kontaktytan mellan flygstaben

och flygförvaltningen uppvisar, konstaterar flygförvaltningen. Det är däi-

för enligt flygförvaltningen också svårt att i konkreta termer ange i vilken

utsträckning samarbetet mellan flygstaben och förvaltningen skulle ändras

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

genom tillkomsten av elt materielverk enligt utredningens förslag. Flyg­

förvaltningen befarar, att den styrning och det förenhelligande av sam­

arbete in. in. som utredningen föreslår medför, att de jämförelsevis infor­

mella men snabba kontaktvägar och samarbetsrutiner som nu gäller skulle

komma att ersättas av mera tungrodda samarbetsformer som i vart fall inte

innebär någon vinst för flygledningens del.

Enligt flygförvaltningen är en långt driven delegering av beslutsbefogen­

heter inom materielverket nödvändig. Förvaltningen anser emellertid, att

tillkomsten av den föreslagna verksstaben med dess omfattande plane­

rings- och samordningsuppgifter samt andra skisserade verksamhetsformer

inom ramen för det omfattande styrsystemet skulle innebära stora risker

för formalisering av samarbetet stab—förvaltning och göra det mindre

effektivt än vad det hittills har varit och i dag är. Förvaltningen anför

härom vidare.

Taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar beträffande flygmaterielen

växer fram successivt under ständigt pågående samarbete och ömsesidigt

utbyte av informationer och hänsynstagande till inverkande förhållanden

och måste även i fortsättningen anpassas till nya omständigheter, som

erfarenhetsmässigt alltid kommer fram och till vilka hänsyn måste tas.

En detaljsystematisering av detta samarbete mellan flygstab och flygmate-

rielförvaltning skulle stöta på stora svårigheter, motverka sitt syfte och

binda kvalificerad personal till ett definitions- och analysarbete, som likväl

inte skulle kunna tillämpas, därför att verkligheten inte skulle rätta sig efter

resultatet.

Svenska Teknologföreningen anser, att utredningen alltför flyktigt har

berört formerna för samarbetet stab—förvaltning. Inte minst för att lösa

systemanalytiska problem är en garanterad samverkan enligt föreningen

av yttersta vikt. Föreningen föreslår att särskilda samarbelsgrupper bildas

och att sådana bör finnas även på lägre nivåer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 är 1968

(il

Samverkan med andra centrala myndigheter

Förslaget att i stället för försvarets förvaltningsdirektion, som avvecklas

i samband med omorganisationen, inrätta en försvarsförvaltningens chefs­

nämnd tillstyrks i allmänhet. Överbefälhavaren, som anser benämningen

chefsnämnd mindre lämplig, föreslår att företrädare för försvarsstaben ges

möjlighet delta i överläggningarna. Flygförvaltningen är av motsatt upp­

fattning. Enligt försvarets förvaltningsdirektion bör nämnden i princip ges

den ställning och de uppgifter utredningen föreslår.

Försvarets sjukvårdsstyrelse finner utredningens ståndpunkt ologisk och

otillfredsställande med hänsyn till de samordningsproblem som alltjämt

finns kvar. Sjukvårdsstyrelsen föreslår att materielverket, i egenskap av

•den största förvaltningsmyndigheten, skall få i uppdrag att verka för sam­

ordning och enhetlighet i fråga om förvaltningen av försvarsmateriel och

62

att cheferna for Övriga centrala förvaltningsmyndigheter skall adjungeras

i verksstyrelsen eller direktionen vid handläggningen av förvaltningsfrå­

gor, som är gemensamma för flera förvaltningsmyndigheter. Enligt sjuk­

vårdsstyrelsen kan materielverket behöva utrustas med anvisningsrätt

gentemot bl. a. intendenturverket och försvarets sjukvårdsstyrelse i frågor

rörande gemensam förrådshållning, materielhantering och materielredovis-

ning samt i vissa frågor rörande normalieverksamhet in. in.

Det direkta samarbete som i nuvarande organisation förekommer på

skilda nivåer exempelvis mellan eu tygförvaltning (intendenturverket) och

fortifikationsförvaltningen förutsätter försvarets förvaltning sdirektion

skall fortgå i princip oförändrat även i den nya organisationen. Marinför­

valtningen understryker behovet av kontinuerligt samarbete med fortifika­

tionsförvaltningen i frågor rörande befästningar av skilda slag. Fortifika-

■ ionsför valt ning en förutsätter afl samarbetet efter omorganisationen kom­

mer att fungera i stort sett efter samma linjer som nu. En förutsättning

härtöi är dock enligt fortifikationsförvaltningen, att delegering av be­

slutanderätten inom det nya verket kommer till stånd i den utsträckning

utredningen har föreslagit.

Enligt arméförvaltningen bör fastare former övervägas för samarbetet

mellan materielverket och civilförsvarsstyrelsen i fråga om anskaffnings-

^a erksamhet. Inom civilförsvarsstyrelsen görs nämligen en stor mängd upp­

handlingar som har nära anknytning till materielverkets anskaffningsom-

råde men där koordineringen f. n. endast i begränsad grad är tillgodosedd.

I avvaktan på resultatet av dessa överväganden anser arméförvaltningen

det angeläget, att vissa samarbetsdelegationer kvarstår.

Försvarets förvaltningsdirektion tar upp samarbetet inom forskningen

och uttalar att samarbetet mellan materielverket och försvarets forsknings­

anstalt hör få god effekt genom tillämpning av utredningens förslag och

med fortsatta direktkontakter på skilda nivåer enligt f. n. tillämpade prin­

ciper. Förvaltningsdirektionen förordar att inte endast chefen för materiel­

verket utan även cheferna för de tre försvarsgrensinriktade förvaltningarna

skall ingå i forskningsanstaltens styrelse.

Statens provningsanstalt anser, att det vore lämpligt med någon form

av samordning av i första hand försvarets forskningsanstalts och prov-

ningsanstaltens resurser för normalietjänst. Detta skulle kunna ske genom

alt man utser eu för de båda verken gemensam delegation, som skulle

ha till uppgift att behandla frågor rörande anslagsframställningar, forsk­

ningsprojekt in. in. Delegationen hör enligt provningsanstalten anknytas

till den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling. Provningsanstalten har

i yttrande till finansdepartementet framhållit, att denna styrelse bör »fun­

gera som centralt organ för den för mätteknikens tillämpning och utveck­

ling nödvändiga normalieverksamheten i landet».

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1908

63

Samarbete med regionala och lokala myndigheter

Enligt överbefälhavaren torde den föreslagna organisationen på sikt

kunna få eu positiv effekt för krigsmaktens regionala och lokala myndig­

heter, framför allt när det gäller förrådsverksamheten. Härför krävs dock

en anpassning av förvaltningsorganisationen på dessa nivåer. Även för­

svarets förvattningsdirektion bedömer det möjligt att på sikt effektivisera

samarbetet med regionala och lokala myndigheter.

Arméförvaltningen framhåller, att kontaktlinjerna gentemot de regio­

nala och lokala organen måste vara entydiga och för varje försvarsgren

gå genom en organisationsenhet, nämligen den som i övrigt har huvud­

ansvar för försvarsgrenens materiel. Genom att anslagstilldelning, medels­

förvaltning och utfärdande av förvaltningsföreskrifter för fred och krig

samt förvaltningsrevision handläggs i samarbete med försvarsgrensstaben

av den för försvarsgrenen huvudansvariga förvaltningen säkerställs enligt

arméförvaltningen entydiga och samordnande direktiv, anvisningar och

bestämmelser för hela försvarsgrenens förbandsproducerande verksamhet.

Detta utesluter — framhåller förvaltningen — dock inte att direkta kon­

taktlinjer i rena fackfrågor måste föreligga mellan funktionella verkstads-

och förrådsledningsorgan samt regionala och lokala myndigheter.

Samarbete med industrin

Utredningens synpunkter på samarbetet med industrin lämnas av fler­

talet remissinstanser utan erinran. Försvarets förvattningsdirektion anser

dock, att de av utredningen föreslagna formerna för samarbetet bör kunna

förenklas med en motsvarande personalbesparing som följd. Det bör enligt

flygförvaltningen övervägas vem som skall lämna orienteringar till indu­

strin om aktuella anskaffningsplaner.

Flygförvaltningen lägger också fram sin syn på behovet av kommersiell

samordning och konstaterar, att inköpssamordning och industriplanering

inkl. krigsindustriplanering är nära förbundna med varandra. En viss sam­

manhållning av frågor inom dessa områden anses böra ske under medverkan

av verksstaben. Förvaltningen räknar med att inköpssamordningen genom

sitt arbete kommer alt utöva ett stort inflytande i en rad viktiga principiella

och praktiska samordningsfrågor.

Försvarets fabriksverk finner det angeläget att den centralt ledda och

samordnade inköpsorganisationen även utnyttjas för att ge den svenska

försvarsindustrin bättre underlag för planering av den framtida produk­

tionen.

Sveriges Industriförbund antar att kontakterna mellan industri- och

förvaltningsrepresentanter sannolikt kräver mera tid än kontakterna mel­

lan stabs- och förvaltningsrepresentanter. Redan från kostnadssynpunkt

anses det därför vara av stor betydelse att materielverkets organisation är

04

smidigt anpassad med hänsyn till kontaktbehovet mellan industri och

förvaltning. Förbundet anför ytterligare.

Kravet på att materielverket skall kunna samarbeta med industrin utan

dubbelarbete i verket tillgodoses genom tillämpning av principen om hu­

vudansvar för materiel i kombination med principen om typansvar. Detta

innebär en vidareutveckling av nuvarande huvudförvaltningsprincip, var­

till samordningen i ett verk skapar möjligheter. Införandet av huvud­

förval tningsprincipen innebar på sin tid ett väsentligt bidrag till effekti-

visering av materielanskaffningarna. Enligt förbundets uppfattning kom­

mer den i utredningen föreslagna lösningen, som bygger vidare på huvud-

förvaltningsprincipen, att kunna tillgodose kraven på effektivt samarbete

mellan försvarsgrenscheferna och staberna å ena sidan och industrin å

den andra.

Eftersom materielverkets kontakter med industrin är de dominerande

anser SACO att en organisatorisk anpassning till industrins produktinrik-

lade verksamhet måste ske. De erforderliga kontaktfunktionerna med

industrin måste enligt SACO återfinnas inom linjeorganisationen och inte

i staben.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation föreslår, att ett särskilt

samrådsorgan mellan verksledningen och näringslivet inrättas för behand­

ling av policyfrågor avseende anbuds- och upphandlingsförfarande, inköps-

rutiner, kontrollmetoder, faktureringsprinciper m. m. och med företrä­

dare för närmast berörda centrala näringsorganisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Omorganisationens genomförande

Flera remissinstanser avstyrker den av utredningen föreslagna tidspla­

nen för omorganisationen. Överbefälhavaren anser att utredningen — trots

de förtjänster den har — bl. a. på grund av att förslagets ekonomiska kon­

sekvenser är ofullständigt kartlagda inte utan komplettering kan läggas

till grund för beslut om omorganisation. Enligt försvarets intendenturverk

är planen alltför snävt tilltagen med hänsyn till kvarstående detaljutred­

ningar och möjligheterna att lösa lokalfrågan. Liknande synpunkter fram­

förs av försvarets civilförvaltning, fly g förvaltningen m. fl.

Om riksdagen våren 1968 beslutar att ett materielverk skall bildas och

om verksledning och verkskansli inrättas 1968 och omorganisationen då

påbörjas, bedömer försvarets förvaltningsdireklion, att tidsplanen bör

kunna följas. Enligt arméförvaltningen bör tidsplanen inte utsträckas

längre än nödvändigt med hänsyn till de risker för effektnedsättningar,

som kan påräknas under omorganisationen, bl. a. en befarad negativ effekt

i fråga om personalens arbetstrivsel.

Stor enighet råder om angelägenheten av att inte onödigt fördröja den

formella tidpunkten för genomförandet. Statskontoret betonar mycket

starkt den roll som tidsfaktorn spelar. Riksrevisionsverket finner det

65

realistiskt att den formella organisationen genomförs den 1 oktober 1968

under förutsättning att beslutet om inrättandet av ett materielverk fattas

relativt tidigt på våren 1968.

Utredningens förslag om att tillsätta en särskild personaldelegation till­

styrks helt.

Av utredningen framförda synpunkter och förslag rörande sättet för

utredningens fullföljande föranleder olika uttalanden om behovet av fort­

satta undersökningar, överbefälhavaren anser, att de ekonomiska konse­

kvenserna av utredningens förslag är ofullständigt kartlagda. Flygförvalt-

ningen efterlyser noggranna personalberäkningar. Försvarets sjukvårds­

styrelse understryker, att det fortsatta utredningsarbetet måste få en annan

huvudinriktning än den som har angetts av utredningen. För materielver­

kets framtid på längre sikt bör enligt riksrevisionsverket prövas andra

organisationsprinciper än de föreslagna.

Några remissinstanser går in på det praktiska genomförandet av de

kompletterande undersökningar som erfordras. Flygförvaltningen föreslår,

att en särskild plan upprättas för dessa undersökningar under omsorgsfullt

beaktande av i vilken ordning undersökningarna skall göras. I det fortsatta

uppbyggnadsarbetet bör enligt TCO alla omställningar föregås av ingå­

ende undersökningar och praktisk försöksverksamhet. Det bör därvid an­

komma på verksledningen att skissera riktlinjer i stort, medan man på

lägre beslutsnivåer ges möjlighet att inom förhållandevis vida ramar på­

verka verksamhetens utformning och inriktning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Personal och kostnader

Remissinstanserna är i allmänhet mycket kritiska mot utredningens per­

sonal- och kostnadsberäkningar. Man anser över lag, att det bör vara

möjligt att uppnå större personalbesparingar och därmed kostnadsminsk­

ningar än vad utredningen har kommit fram till. Överbefälhavaren konsta­

terar, att några reella besparingar utöver dem som kan åstadkommas inom

ramen för nuvarande organisation inte har påvisats. Kostnadssänkningar

av storleken 15—40 % kan enligt riksrevisionsverket väntas som resultat

av ett sakkunnigt bedrivet tekniskt och administrativt rationaliserings-

arbete.

Personal

Redovisningen av antalet tjänster i nuvarande organisation visar enligt

försvarets sjukvårdsstyrelse i flera fall betydande avvikelser i förhållande

till den redovisning som återfinns under berörda anslag i statsverkspro­

positionen. Vidare räknar utredningen sig tillgodo 100 å 120 tjänster vid

andra statliga myndigheter utan att specificera de tjänster som anses kun-

5 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. A^t 107

66

na dras in. Sjukvårdsstyrelsen anser, att den kostnadsminskning som be­

räknas uppstå på längre sikt har överskattats och att besparingarna inte

osannolikt torde ligga inom marginalen för felräkning av lönekostnaderna.

Flygförvaltningen finner utredningens förslag om personaluppsättning

inom nybildade eller ändrade enheter schematiskt. Behoven anses vara i

alltför hög grad uppskattade. Det blir därför enligt flygförvaltningen nöd­

vändigt att göra detaljerade undersökningar och beräkningar.

Både statskontoret och riksrevisionsverket anser det möjligt att åstad­

komma ytterligare personalminskningar. Statskontoret har för sin del inte

ansett sig böra detaljgranska den föreslagna organisationen bl. a. på grund

av att de inte minst från personell synpunkt omfattande sakorganen ännu

ej har gjorts till föremål för undersökning. Riksrevisionsverket anser, att

det angivna behovet av tjänster vid utgången av budgetåret 1970/71 bör

kunna reduceras påtagligt efter en undersökning av rationaliseringspoten­

tialen.

Den personalbesparing som redovisats har — framhåller SACO — inte

diskuterats utifrån den väsentligaste synpunkten, nämligen vilka konse­

kvenser en omorganisation skulle få för verkets huvuduppgift att anskaffa

effektiv försvarsmateriel till lägsta kostnad. Med hänsyn till materiel-

anslagens storlek bör enligt SACO en effektiv förvaltning vara det primära.

Kostnader

Redovisade besparingar på avlöningssidan förefaller blygsamma. I redo­

visningen ligger emellertid — framhåller försvarets civilförvaltning —

vissa osäkerhetsmoment, bl. a. en naturlig osäkerhet om de exakta löne-

gradsplaceringarna av nya tjänster. Ämbetsverket anför vidare.

Civilförvaltningen anser emellertid, att det sammanslagna verket kom­

mer att medföra så stora vinster, att avgörande vikt inte bör fästas enbart

Od personalkostnaderna. Framför allt bör beaktas de besparingsmöjlig­

heter som följer av det sammanslagna verkets större möjligheter till sam­

ordning av det tekniska utvecklingsarbetet och av anskaffningsverksam-

heten i övrigt. Vikt bör i detta sammanhang bl. a. fästas vid de vinster för

försvaret, som följer av de ökade möjligheterna till inköpsplanering och

till ett mera samlat uppträdande i förhållande till leverantörerna. Härtill

kommer att en gemensam förvaltning kommer att ge större rationalise­

ringsmöjligheter inom sakorganen än som är möjligt med nuvarande or­

ganisation. Civilförvaltningen anser, att dessa och liknande synpunkter bör

tillmätas avgörande betydelse, då lönsamheten av den föreslagna organisa­

tionen skall bedömas.

Statskontoret deklarerar som sin uppfattning, att ett materielverk utgör

den bästa plattformen för fortsatta rationaliseringar. Av utredningen an­

givna besparingar bedöms ha framtagits med stor marginalsäkerhet. Be­

tydligt större besparingar bör därför enligt statskontoret kunna ernås,

vilket bör vara målet och utmynna i direktiv för och kontroll av materiel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

67

verkets fortsatta rationaliseringsverksamhet. Kortfristiga vinster bör i

första hand inlösas så alt kostnadsminskningar kan uppnås snabbare än

vad man liar förutsatt i betänkandet.

Det är enligt riksrevisionsverket en ganska obetydlig besparing som

uppstår genom omorganisationen, vilket främst anses bero på den valda

organisationsformen. Någon systematisk och objektiv personaldimensio­

nering med tillämpning av principerna för administrativ värdeanalys har

inte genomförts. Verket, som för inledningsskedet kommit till samma slut­

sats som utredningen, nämligen en försvarsgrensinriktad organisation,

anser alt en systematisk rationaliseringsinsats på kort sikt bör möjliggöra

väsentliga besparingar. Rationaliseringspotentialen bör undersökas och

möjligheterna tillvaratas på ett betryggande sätt, då dessa anses kunna

påverka verkets driftkostnader i avsevärd grad.

Utredningens kostnadsberäkningar kan enligt SACO inte läggas till grund

för en ekonomisk bedömning, eftersom en undersökning av verksamheten

vid sakorganen inte har företagits. De kostnadsberäkningar som gjorts

och som förefaller grunda sig på endast preliminära bedömningar präglas

—- framhåller SACO — av ett alltför statiskt tänkande utan beaktande av

de långsiktiga perspektiven för materielverkets verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Övriga frågor

Industrins utnyttjande

Remissinstanserna har i princip inte något att erinra mot vad utred­

ningen har anfört om samarbetet med industrin och industrins utnyttjande

eller i fråga om samarbetets innehåll och syfte. De angivna formerna för

samarbetet bör emellertid enligt flygförvallningen kunna förenklas vä­

sentligt.

Utvecklingsarbete är dyrbart, konstaterar försvarets fabriksverk. Onö­

digt dubbelarbete bör därför i möjligaste mån undvikas. Fabriksverket

anför härom följande.

Det bör vara en uppgift för materielverkets ledning att arbeta fram klara

preciseringar i vilken utsträckning verket och dess huvudavdelningar skall

sysselsätta teknisk personal. Å ena sidan är det ett uppenbart intresse att

materielverket kan framsta som »kompetent köpare». Å andra sidan måste

det i princip vara en uppgift för särskilda forskningsorgan men framför

allt för försvarsindustrin att bedriva det tekniska utvecklingsarbete som

också inom detta område är en förutsättning för produkternas kvalitet

och modernitet.

Vid anskaffning av militär materiel är — framhåller Sveriges Industri­

förbund — en intim samverkan mellan den beställande förvaltningen och

industrin nödvändig. Utveckling och konstruktion av materielen sker en­

ligt förbundet i allmänhet lättast inom industrin men beställaren måste

68

kunna ge detaljerade anvisningar och även fortlöpande följa arbetet med

hjälp av personal som känner till de industriella förutsättningarna. För­

bundet anför vidare.

Att konstruera militär materiel fordrar ofta ett specifikt kunnande. De

industrier som kontinuerligt har leveranser till försvaret kan och bör givet­

vis ha sådan personal anställd. I många fall går det emellertid dessvärre

inte att undvika att det uppstår långa tidsintervaller i industriföretagens

militära beställningar. Man kan då inte räkna med att företagen skall

kunna vidmakthålla den tekniska sakkunskap som behövs för att kunna

tillgodose de militära myndigheternas speciella krav. Detta understryker

ytterligare önskemålet att det finns specifikt tekniskt kunnande inom för­

valtningen.

Industriförbundet räknar med att det framöver i allt större utsträckning

blir fråga om att militära beställningar omfattar kompletta system. Det

anses då önskvärt, att de industrier som har möjligheter och tillräckliga

resurser får fungera som projektledare och ta hand om och ansvara för

utvecklingen av hela system, varvid deras uppgift också blir att koordinera

och övervaka underleverantörerna. Inom förvaltningen bör därvid enligt

förbundet finnas sådan sakkunskap, att ett löpande samarbete och läm­

nande av erforderliga direktiv kan ske under projektets utveckling.

SR anser det väsentligt, att alla möjligheter att köpa de tekniska tjäns­

terna från industrin tillvaratas. Verkets uppgifter att biträda de militära

myndigheterna då det gäller att bestämma vilken materiel som skall an­

skaffas och att gentemot tillverkaren bestämma de tekniska kraven på

materielen anses till större delen kunna överlåtas åt industrin eller åt

särskilda arbetsgrupper med expertis som köps från industrin. En i viss

mån motsatt uppfattning hävdas av Försvarsverkens Civila Personals För­

band, som vänder sig mot den s. k. konsultverksamheten. Det skulle —

framhåller förbundet — vara en enkel utväg att minska egen personal­

styrka och i stället lägga ut arbetsuppgifterna på konsultföretag, som

kanske t. o. m. bemannas med f. d. försvarsanställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Personalens sammansättning m. m.

Det är en allmän uppfattning, att systemet med olika personalkategorier

och anställningsformer har bestämda svagheter. Remissinstanserna anser

också i likhet med utredningen, att en översyn av förhållandena är ange­

lägen och att man i avvaktan på en sådan utredning bör följa hittills till-

lämpade principer. SR understryker, att ifrågavarande utredning bör göras

snarast med hänsyn till det osäkerhetstillstånd, som eljest kommer att

råda för personalen och som allvarligt kan påverka rekryteringen av per­

sonal till förvaltningarna.

Flertalet remissinstanser — bland dem staber och förvaltningar — av­

står mot denna bakgrund från att uttala sig närmare om personalens sam-

69

mansätlning. Behovet av militära befattningar ifrågasätts endast av TCO

och SACO, som båda anser att samtliga tjänster i det nya verket bör vara

civila. Enligt Sli bör man sträva efter att lösa personalfrågan inom ma­

terielverket så, all motsättningarna militärt—civilt tonas ned så mycket som

möjligt. För utnyttjande av personal med militär bakgrund talar enligt SR

bl. a. följande skäl.

Officersutbildningen t. o. m. MHS högre kurser är vad gäller kvalitet

jämförbar med akademisk utbildning. Vissa kurser är inriktade på spe­

ciell militärteknisk utbildning eller förvaltningsutbildning.

Den militära personal som erhåller högre utbildning bibringas bl. a. en

ledarutbildning som har anpassats för befattningar bl. a. inom materiel­

verket.

Den militära personalens allmänna kvalitet och användbarhet är väl

dokumenterad inte minst genom att förtidsavgången personal i regel har

erhållit mycket kvalificerade civila befattningar.

För att garantera att erforderligt miljökunnande kommer att finnas inom

materielverket måste vissa tjänster avses för officerare med teknisk ut­

bildning eller förvaltningsutbildning.

I avvaktan på den utredning rörande personalens sammansättning, som

anses erforderlig, bör enligt försvarets förvaltningsdirektion minsta möjliga

ändring ske i nuvarande personalkårorganisation. De tre försvarsgrensför-

valtningarna bär samma uppfattning. Med hänsyn till den målsättning som

utredningsmannen har gett för materielverkets verksamhet är handlägg­

ningen av personalkårfrågorna enligt försvarets intendcnturverk en för

verket främmande arbetsuppgift. Intendenturverket anför vidare.

Vid intendenturverkets organiserande placerades intendenturkårens ex­

pedition fristående från verket. Detta får anses vara principiellt riktigt.

Motsvarande bör gälla de personalkårexpeditioner, som föreslagits ingå i

materielverket. Dessa bör sålunda inte ingå i materielverkets organisation.

SR anser, att personalkårcheferna bör inta en fri ställning i förhållande

till verkschefen så att de mera obundet kan tillvarata sin personals in­

tressen.

Företagsnämnd

Företagsnämndsfrågorna berörs endast flyktigt i remiss^ren. Enligt

arméförvaltningen är företagsnämndsverksamheten inte av den karaktär

att den bör handläggas i verksstaben. Den egentliga nämndverksamheten

och förslagsverksamheten bör hållas samman inom den administrativa

huvudenheten. Flera remissorgan — försvarets intendenturverk, flygför­

valtningen och SACO — avvisar förslaget att införa ändrade benämningar

på nämnderna.

Med hänvisning till gällande bestämmelser angående företagsnämnder

m.m. inom statsförvaltningen föreslår försvarets centrala företagsnämnd

att det förslag till företagsnämndsorganisation, som utredningen har lagt

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

70

fram inte skall föranleda någon åtgärd. Om materielverket inrättas, torde

frågan om inrättande av företagsnämnd (-er) bli föremål för överläggningar

mellan verket och vederbörande personalorganisationer. Med anledning

harav har nämnden f. n. avstått från att anlägga synpunkter på förslaget

i vad avser företagsnämndsorganisationen.

Nämnden ifrågasätter emellertid om inte personalavdelningen med

hansyn till små funktioner kan vara lämpligare än verksstabens allmänna

a\ delning, då det gäller uppgiften att hålla samman företagsnämndsverk-

samheten. Vidare ifrågasätts lämpligheten av att handlägga allmän före-

tagsnämndsverksamhet i ett organ (allmänna avdelningen i verksstaben

eller personalavdelningen) och förslagsverksamheten i ett annat (organisa-

tionsavdelningen i verksstaben). Kan trots detta en snabb handläggning

av förslagsärendena åstadkommas, har nämnden emellertid för sin del inte

något att erinra mot denna anordning.

Lokalfrågan

Fullständig enighet råder om betydelsen av att få materielverkets olika

enheter samlade i lokalhänseende. Några möjligheter att omedelbart åstad­

komma en samgruppering föreligger emellertid inte. Fortifikationsförvalt-

ningen räknar för sin del med att en slutlig lokalisering av materielverkets

olika enheter till byggnaden Tre Vapen enligt nu gällande planer kan

bli möjlig tidigast under budgetåret 1974/75.

Inte heller kan materielverkets omedelbara lokalbehov av 200 rums-

enheter under de närmaste åren tillgodoses inom försvarets bvggnader

eller förhyrda lokaler. Såvitt fortifikationsförvaltningen kan bedöma är

även möjligheterna att genom ytterligare förhyrning lösa lokalfrågan inom

stadens tullar mycket små. Huruvida möjlighet föreligger att provisoriskt

tillgodose lokalbehovet genom uppförande av kontorsbaracker har ännu

inte hunnit undersökas. Avsevärda svårigheter anses emellertid föreligga

att lokalisera barackerna till godtagbar plats inom staden.

Tidigast hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens byggnad beräknas

vara inflyttningsklar, friställs 234 rum i Tre Vapen, som nu disponeras av

försvarets civilförvaltning. Samtidigt friställs 205 rum i förhyrda lokaler,

som nu disponeras av fortifikationsförvaltningen.

Försvarets civilförvaltning avstyrker bestämt en provisorisk förläggning

på annan plats än den nuvarande i avvaktan på förflyttning till det nya

huset vid Lidingövägen. Som skäl åberopas den nära kontakten som verket

måste hålla med andra myndigheter och institutioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Kimgl. Maj.ls proposition nr 107 ur 1968

71

5. Departementschefen

Utgångspunkter

Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och

flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift

att envar inom sitt förvaltningsområde svara för ledningen av materielför-

valtningen i central instans. De tre försvarsgrensförvaltningarna har an­

svaret för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid ma­

rinen av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av

flygmateriel. Intendenturverket svarar för förvaltningen av intendenturma-

teriel inom krigsmakten som helhet. Materielförvaltande uppgifter i mindre

skala har vidare försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,

sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och forti­

fikationsförvaltningen beträffande fortifikationsmateriel.

Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organi­

serade. Förekommande avvikelser är betingade av försvarsgrensinriktningen.

Principen om ledning försvarsgrensvis modifieras bl. a. genom den s. k. hu-

vudförvaltningsprincipen och genom att verksorganisationen upptar vissa

arbetsenheter för särskilda förvaltningsuppgifter som är gemensamma för

försvarsgrenarna. Intendenturverkets organisation stämmer i allt väsentligt

överens med försvarsgrensförvaltningarnas, dock med den skillnaden att ver­

ket fullgör uppgifter för försvaret som helhet.

Frågan om en sammanslagning av armé-, marin- och flygförvaltningarna

har länge varit aktuell. Redan vid anmälan av prop. 1961: 109 angående ny

organisation av krigsmaktens högsta ledning uttalade jag som min bestämda

uppfattning, att organisationen borde utformas så att den främjade en ut­

veckling i riktning mot ett för krigsmakten gemensamt verk också på tyg­

förvaltningens område. En närmare utredning av förutsättningarna härför

ansåg jag emellertid nödvändig och i prop. 1966: 110 presenterade jag ett av

1964 års tygförvaltningsutredning framlagt betänkande (SOU 1966: 11) med

förslag om inrättande av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.

Tygförvaltnings utredningens förslag gick ut på att till ett

verk föra samman nuvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna. Tillska­

pandet av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk var enligt utred­

ningens uppfattning en nödvändig förutsättning för en effektivare förvalt­

ningsorganisation. Tygförvaltningsutredningen skisserade i enlighet med

sina direktiv bara huvudragen av verkets organisation. Några konkreta

förslag rörande detaljorganisation, personaluppsättning, löneförhållanden

och lokalisering lades alltså inte fram. Med hänsyn bl. a. härtill ansåg jag

mig inte utan ytterligare utredningar kunna lägga fram förslag om ett för

försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.

72

Sedan riksdagen godkänt de riktlinjer som jag i prop. 1966: 110 hade

förordat för fortsatt utredning av frågan om att inrätta ett gemensamt tyg-

förvaltningsverk, fick ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion i upp­

drag att — med biträde av direktionens kansli — utarbeta förslag till orga­

nisation och personalstater för ett försvarets materielverk. Det nya verket

skulle överta de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på armé-, marin- och

flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektions uppgifter avseen­

de dessa verk. På materielverket skulle därutöver ankomma de ytterligare

uppgifter, som kunde anses nödvändiga för att kraven på ökad effektivitet

i anskaffning, underhåll och förrådshållning m. in. av försvarsmateriel skulle

tillgodoses.

Utredningen, som antog benämningen försvarets materielförvaltningsut-

redning 1966, avlämnade i början av november 1967 ett betänkande med för­

slag rörande organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk.

Enligt materielförvaltningsutredningen bör försvarets

materielverk som central förvaltningsmyndighet överta de tre försvarsgrens-

förvaltningarnas, försvarets intendenturverks och huvuddelen av försvarets

förvaltningsdirektions uppgifter. Utredningen har också kommit fram till

att materielverket bör överta förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel

och fortifikationsmateriel. Också anskaffningen av sjukvårdsmateriel före­

slås bli överförd till materielverket men först sedan det har beslutats hur

återstoden av försvarets sjukvårdsstyrelse skall organiseras.

Ledningen av materielverket bör enligt utredningen utövas av en styrelse

och en verkschef. I styrelsen skall — förutom verkschefen —- ingå chefen

för försvarsstaben, chefen för försvarets forskningsanstalt och fyra andra

av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen skall vara ordförande i stv-

relsen och under styrelsen ha det direkta ansvaret för verkets ledning. Till

sitt förfogande får verkschefen en stab på 131 personer, som fördelas på

enheter för planering, samordning, rationalisering m. m.

Verksamheten är enligt förslaget i övrigt fördelad på fyra huvudavdel­

ningar samt en verkstads- och en personalavdelning. Huvudavdelningarna

kallas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmateriel-

förvaltningen och intendenturförvaltningen. Verkschefen och de fyra hu­

vudavdelningscheferna bildar tillsammans en direktion, som är rådgivande

organ till verkschefen och forum för ömsesidig orientering.

Sakorganens verksamhet på tygmaterielområdet och därmed samman­

hängande inköps-, kvalitetskontroll- och underhållsverksamhet skall under

verksledningen hållas samman i tre försvarsgrensinriktade anskaffnings-

och underliållsenheter, som bär sin motsvarighet i nuvarande arméförvalt­

ningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen. Flertalet gemensamma

enheter och en intendenturavdelning som består av materiel-, livsmedels-

och drivmedelsbyråerna vid nuvarande försvarets intendenturverk skall

för att avlasta verkschefen — föras samman till en förvaltning, som

kallas intendenturförvaltningen. Verkstadsledningen skall vara placerad di­

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

73

rekt under verkschefen. Också personalenheten har ansetts kräva en fri­

stående ställning gentemot övriga enheter.

Av den egentliga anskaffningsverksamlieten har utredningen bara under­

sökt förhållandena på tele- och robotområdena. Verksamheten vid övriga

sakorgan har förutsatts bli undersökt i ett senare skede.

Omorganisationen, som föreslås ske successivt under en treårsperiod med

början snarast efter den 1 juli 1968, berör sammanlagt ca 4 800 personer,

om man helt följer utredningens förslag. Personalstyrkan beräknas efter

slutförd omorganisation minska med ca 250 personer eller ca 5 %. Ratio­

naliseringseffekten av förslaget är begränsad, bl. a. beroende på att bara om­

kring hälften av organisationen har undersökts i det nu avslutade utred-

ningsskedet.

Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag har vid remiss­

behandlingen på ett par punkter mött en mera allmän kritik. Så gott

som samtliga remissinstanser anmärker, att ledningsorganisationen — verks-

staben — är överdimensionerad. En annan huvudanmärkning riktar sig

mot uppbyggnaden av den huvudavdelning, som kallas intendenturförvalt-

ningen och som anses ha en alltför heterogen sammansättning. Det är en

allmän uppfattning, att denna huvudavdelning bör renodlas och — förutom

intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma sådan för krigsmakten

gemensam verksamhet som i princip har en från verket utåtriktad karaktär.

De stödorgan som har servicebetonade uppgifter inom verket anses i stället

böra hållas samman i en särskild organisatorisk enhet, en administrativ

huvudavdelning.

De förslag som remissinstanserna har fört fram påverkar också den orga­

nisatoriska utformningen av ledningsorganisationen, verkstadsavdelningen

och personalavdelningen. De båda sistnämnda avdelningarna som i utred­

ningsförslaget är fristående bör enligt remissyttrandena inordnas i intenden-

turförvaltningen resp. administrativa avdelningen, vilka föreslås innefatta

bl. a. följande enheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Intendenturförvaltning

— planering

•—- intendenturavdelning

— förrådsavdelning

— verkstadsavdelning

— expedition

Administrativ avdelning

— juridisk enhet

— personalenhet

— kameral enhet

— organisationsenhet

— datacentral

— centralexpedition

Det anses allmänt, att man till en början inte bör gå längre än att föra

samman tygförvaltningarna och eventuellt försvarets intendenturverk och

låta dem i stort sett oförändrade ingå i den nya organisationen.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Materielförvaltningens framtida organisation

En utgångspunkt för materielförvaltningsutredningens arbete bär varit

att på utredningen grundade förslag skall kunna föreläggas detta års riks­

dag. Utredningen har med andra ord tvingats arbeta under stark tidspress

men har det oaktat enligt min mening lagt fram ett väl genomarbetat orga-

nisationsförslag.

När jag i prop. 1966: 110 tog ställning till tygförvaltningsutredningens

förslag, utgick jag från att samordningen av tygförvaltningstjänsten bäst

skulle främjas genom ett gemensamt tygförvaltningsverk, vilket i sin tur

borde medföra ökad effektivitet inom detta förvaltningsområde. Den utred­

ning som nu föreligger omfattar visserligen inte verksamheten vid de nuva­

rande verkens sakorgan men jag anser trots detta, att utredningen tillsam­

mans med den tidigare tygförvaltningsutredningen innebär ett klart stöd

för min tidigare deklarerade uppfattning om fördelarna med ett för försvaret

gemensamt materielverk. I likhet med flertalet remissinstanser är jag där­

för övertygad om att man inte längre bör dröja med att skapa ett sådant

verk. Jag förordar alltså att ett gemensamt materielverk inrättas och att det

kallas försvarets materielverk. Till frågorna om verkets upp­

gifter och organisation återkommer jag i det följande.

Som jag tidigare har redovisat, har materielförvaltningsutredningen för­

ordat fortsatta undersökningar av verksamheten vid de nu­

varande sakorganen. Utredningen har vidare föreslagit, att dessa undersök­

ningar skall läggas på det blivande materielverket. Själv anser jag emellertid

att de kompletterande undersökningarna, som för övrigt inte bör begränsas

till enbart sakorganen, är så omfattande att de redan av detta skäl inte kan

utföras av materielverket utan risk för att den löpande verksamheten blir

eftersatt. En särskild utredning bör få i uppdrag att i nära samarbete med

verket göra dessa undersökningar.

Den nya utredningen bör främst ägna sig åt att undersöka sakorganens

-— även tele- och robotorganens — verksamhet. De förslag utredningen

kommer fram till kan emellertid få återverkningar på andra funktioner

såsom inköp, underhåll och kvalitetskontroll. Utredningen bör alltså under­

söka också dessa funktioner mot bakgrunden av materielförvaltningsutred-

ningens förslag.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som får stor betydelse vid

bedömningen av sakorganens verksamhet, nämligen i vilken utsträckning

materielverket skall använda egen personal eller köpa tjänster från utom­

stående. Sannolikt kan det i många fall vara lönsamt att i ökad utsträck­

ning köpa tjänster från utomstående. Förbättrade budgeteringsregler bör

på sikt ge ökade möjligheter att väga kostnaderna för egen verksamhet mot

kostnaderna för köpta tjänster. Frågan om lämpligheten att köpa i första

hand service och utredningstjänster från utomstående bör därför ägnas

uppmärksamhet vid den fortsatta utredningen.

75

Kungl. Maj:ls proposition nr 107 nr 1068

.lag kominer så tillbaka till frågan om materielverkets u p p g i f-

t e r. Att verket skall överta ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs

av arme-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdi-

rektion har varit en av utgångspunkterna för materielförvaltningsutredning-

en och får därför betraktas som givet. Liksom flertalet remissinstanser an­

ser jag vidare att man till det nya verket bör föra över förvaltningen av in­

tendent urmateriel, dvs. intendenturverkets nuvarande uppgifter. Däremot

är jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag att verket

också skall svara för förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel och

fortifikationsmateriel. Dessa frågor torde behöva övervägas ytterligare, lik­

som också frågan om anskaffning av sjukvårdsmateriel.

Beträffande materielverkets organisation vill jag fram-

halla att den omorganisation jag här förordar bör ses som ett första steg

mot en längre gående strukturomvandling. Det är därför nödvändigt att

organisationen i inledningsskedet utformas så att den inte binder de fort­

satta utredningarna. Organisationen måste också utan större svårigheter

kunna anpassas till den framtida utvecklingens krav. Jag delar därför den

remissvägen framförda uppfattningen att de organisatoriska förändringarna

bor begränsas i förhållande till vad materielförvaltningsutredningen har

föreslagit och främst ta sikte på att skapa en gemensam verksledning, som

bl. a. övertar försvarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter.

Huvuddragen av mitt organisationsförslag framgår av en tablå, vilken torde

få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3.

Ledningen av verket bör utövas av en styrelse och under denna av en

verkschef. Jag delar den uppfattning som har förts fram vid remissbehand­

lingen att det — bortsett från verkschefen — inte bör finnas några själv­

skrivna ledamöter i styrelsen. Sakkunskap från försvarsstaben och för­

svarets forskningsanstalt bör dock vara företrädd i styrelsen. I övrigt bör

verket genom styrelsen tillföras sakkunskap från olika områden av sam­

hällslivet. Kungl. Maj :t kan meddela föreskrifter om styrelsens samman­

sättning.

Några remissinstanser har anmärkt på att styrelsens uppgifter blir allt­

för begränsade enligt utredningens förslag. Enligt min mening bör själv­

fallet styrelsen svara för verksamhetens allmänna inriktning och utnytt­

jandet i stort av tillgängliga resurser. Den bör också ta ställning till betydel­

sefulla materielprojekt och materielanskaffningar.

Verksorganisationen i övrigt kräver inte några större organisatoriska för­

ändringar i jämförelse med nuläget. De tre försvarsgrensförvaltningarna

och intendenturverket bör sålunda i stort sett oförändrade ingå som huvud­

avdelningar i det nya verket. De bör benämnas armématerielförvaltningen,

marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och intendenturma-

terielförvaltningen.

Majoriteten av remissinstanserna har föreslagit att för materielverket ge­

76

mensamma organ samlas i en administrativ huvudavdelning, som ersätter

de nuvarande administrativa byråerna. Om materielverket över huvud taget

skall kunna fungera som ett verk anser jag det nödvändigt att samordna de

stödfunktioner, som nu ankommer på de administrativa byråerna. Jag bi­

träder alltså det remissvägen framförda förslaget att inrätta en för verket

gemensam administrativ huvudavdelning. Till denna avdelning bör också

knytas de planerings- och samordningsresurser som behövs för verksled­

ningen.

Jag förutsätter att överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna skall ha

samma direktiv- och anvisningsrätt gentemot materielverket som de nu har

gentemot försvarsgrensförvaltningarna och försvarets intendenturverk.

Genom den föreslagna organisationen har jag inte tagit ställning till or­

ganisationen på sikt. Valet står här i första hand mellan en för-

svarsgrensinriktad och en fack- eller produktinriktad organisation. Med

hänsyn till kraven på samordning med förbandsproduktionen i övrigt och

för att begränsa omfattningen av omorganisationen har utredningen utgått

från en försvarsgrensinriktad indelning. Själv anser jag att det är för tidigt

att bedöma materielverkets organisation på sikt, innan sakverksamheten

har undersökts.

På ett par punkter är jag emellertid beredd att avvika från denna all­

männa inställning. Materielförvaltningsutredningen och även flera remiss­

instanser anser det angeläget att för verket gemensamma enheter skapas för

i första hand förrådsledning och normalieverksamhet men också för ledning­

en av de verkstäder som skall sortera under materielverket. Det är också

min uppfattning att den centrala ledningen av förrådstjänsten inom krigs­

makten bör åvila ett centralt förrådsledningsorgan inom materielverkel.

Också normalieverksamheten bör i allt väsentligt kunna föras samman till

funktionella och för verket gemensamma organ. Med hänsyn till de ratio­

naliseringsmöjligheter som här föreligger bör principbeslut redan nu fattas

om en samordning inom materielverket på dessa båda områden. Beträffande

verkstadsledningen bör däremot resultatet av 1966 års verkstadsutrednings

fortsatta arbete avvaktas.

Jag anser mig här också böra ta upp frågan om samordning mel­

lan materielverket och andra organ inom den centrala för-

svarsförvaltningen. Enligt nuvarande ordning skall försvarets förvaltnings-

direktion svara för sådan samordning mellan förvaltningsmyndigheterna.

I likhet med utredningen anser jag att frågor som har beröring med andra

centrala förvaltningsmyndigheter bör kunna avgöras enligt gängse sam­

rådsförfarande. Jag är inte övertygad om att behov verkligen föreligger

av en organiserad samverkan myndigheterna emellan, som enligt utred­

ningens förslag skulle kräva inrättande av en försvarsförvaltningens chefs­

nämnd. Det bör enligt min uppfattning ankomma på vederbörande verks­

chefer att ge varandra erforderlig information och etablera det samarbete

som situationen i varje läge kräver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

77

Förvaltningsdirektionen har tillsatt ett antal samarbctsdelegationer, som

bör fortsätta sin verksamhet t. v. Det sammanhållande ansvaret för dele­

gationens verksamhet bör i flertalet fall kunna övertas av materielverket.

Jag förutsätter att resp. verkschefer efter hand överväger behovet av dele­

gationernas verksamhet och inbördes bestämmer om deras organisatoriska

anknytning.

Utredningen har som lämplig tidpunkt för omorganisatio­

nen angett den 1 oktober 1968. Materielverkets styrelse och verkschef,

eventuellt också förvaltningschefer och chefer för ny- eller omorganiserade

avdelningar skulle dock tillsättas den 1 juli 1968. Omfattningen av den

omorganisation som jag förordar motiverar emellertid inte en senare-

läggning av det formella genomförandet. Jag föreslår därför att omorganisa­

tionen genomförs den 1 juli 1968.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Materielverkets organisation 1.7.1968

Jas räknar således med att försvarets materielverk inrättas den 1 juli

1968 och att verket övertar ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs av

försvarets intendenturverk samt armé-, marin- och flygförvaltningarna.

De organisatoriska förändringarna tar, som jag förut har framhållit,

främst sikte på att skapa en gemensam verksledning som bl. a. övertar för­

svarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter. Verksamheten skall

vara fördelad på fem huvudavdelningar. Fyra av dessa motsvarar de tre

nuvarande försvarsgrensförvaltningarna och intendenturverket och bör,

som jag förut har föreslagit, i den nya organisationen kallas armémateriel-

förvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och

intendenturmaterielförvaltningen. Den femte huvudavdelningen inrymmer

för verket gemensamma lednings- och stödfunktioner och bör kallas admi­

nistrativa avdelningen.

Förändringarna i linjeorganisationen berör i stort sett bara de admini­

strativa byråerna, som bör utgå och i huvudsak ersättas med den för verket

gemensamma administrativa avdelningen. Denna avdelning,

som också bör innefatta för verksledningen erforderliga planerings- och

samordningsresurser, bör överta huvuddelen av de administrativa byråernas

uppgifter och vissa av de uppgifter som nu åvilar förvaltningsdirektionens

kansli. Till den administrativa avdelningen bör också knytas armé- och flyg­

förvaltningarnas datacentraler, marinförvaltningens systemkontor och in­

tendenturverkets datasektion.

Den administrativa avdelningen bör organiseras på sex enheter, nämli­

gen en planeringsenhet, en kanslibyrå, en personalbyrå, en kameralbyrå,

en organisationsbyrå och en centralexpedition.

Planeringsenheten skall vara sammanhållande organ för cen­

78

trala planerings- och samordningsfrågor. Den skall svara för samordning av

verkets långsiktsplanläggning, utarbeta och utveckla verkets grundsyn i

fråga om anskaffningspolitiken och i anslutning härtill analysera verkets

behov av att utnyttja forsknings-, utvecklings- och produktionskapacitet

inom industrin. Enheten skall vidare svara för samordning av inköps- och

underhållsverksamhet, industriplanering m. m. Enhetens uppgifter omfattar

i övrigt resursplanering, budgetering, kostnadsuppföljning och framtagning

av underlag för verkets anslagsframställningar m. m.

Personalbehovet för planeringsenheten beräknar jag till

22

tjänster.

I samband med det utredningsarbete som har bedrivits på materielområ-

det har försöksvis inrättats två samordningsorgan, ett för krigsmaktens

verkstadsresurser och ett för krigsmaktens förrådsverksamliet. Båda orga­

nen är f. n. underställda förvaltningsdirektionen. Till verkstadssamordning-

en har förts över vissa delar av teleunderhållskontoret. Kontoret i övrigt bär

underställts förvaltningsdirektionen. Jag räknar med att försöksverksam­

heten och även teleunderhållskontorets verksamhet t. v. skall fortsätta efter

den 1 juli 1968. Såväl de båda samordningsorganen som teleunderhållskon­

toret bör kunna provisoriskt knytas till planeringsenheten.

Kanslibyrån skall överta huvuddelen av de uppgifter, som åvilar

de nuvarande förvaltningarnas kanslisektioner. I byråns uppgifter bör vi­

dare ingå att fungera som kansli åt verksledningen. Personalbehovet för

byrån beräknar jag till

22

tjänster.

Personalbyrån ersätter de nuvarande förvaltningarnas personal­

kontor. Byrån kommer bl. a. att få ansvara för verkets personalpolitik. Eu

viktig uppgift blir också att i personalfrågor företräda verket gentemot

andra myndigheter, organisationer och företag.

För personalbyrån beräknar jag 50 tjänster.

Kameralbyråns uppgifter överensstämmer i stort sett med dem

som förvaltningarnas ekonomisektioner nu bär att fullgöra. Byrån skall

svara för verkets kassarörelse, anslagsredovisning och bokslut, förvalta ver­

ket anförtrodda fonder, granska leverantörsfakturor o. d. samt förvara sä­

kerheter för förskott.

Personalbehovet för kameralbyrån beräknar jag till

74

tjänster.

Organisationsbyrån blir ett renodlat rationaliseringsorgan och

har inte någon motsvarighet i nuvarande organisation. Byrån skall utarbeta

förslag till riktlinjer i organisationsfrågor (i vad avser fredsorganisationen),

upprätta verkets rationaliseringsplan och — i avvaktan på prövning av frå­

gan om inrättande av ett gemensamt driftorgan för försvaret — svara för

driften av verkets datamaskinanläggningar. Den skall vidare inom verket

vara sammanhållande organ i organisationsfrågor och i frågor rörande

automatisk databehandling. Byrån skall också utföra eller medverka i in­

terna utredningar rörande verkets organisation eller viktigare administra­

tiva rutiner. Dessutom skall bvrån svara för verkets medverkan vid utred­

Kuiu/l. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968

79

ningar, som bedrivs i del föreslagna försvarets rationaliseringsinstituts regi.

För verksamheten beräknar jag tio tjänster.

Till centralexpeditionen förs förvaltningarnas organisations-

och intendentskontor samt delar av förvaltningsdirektionens kansli. Cen­

tralexpeditionen skall leda och samordna verkets expeditionstjänst, arkiv­

tjänst samt bud- och transporttjänst, handha verkets centrala arkiv, tele­

kommunikationer och städtjänst, handlägga frågor rörande anskaffning

in. m. av lokaler, inventarier och kontorstekniska hjälpmedel.

De expeditioner, som i nuvarande organisation ingår i de administrativa

byråerna, bör t. v. underställas cheferna för resp. huvudavdelningar och

knytas till centralplaneringarna. För den centrala expeditionstjänsten be­

räknar jag sammanlagt 34 tjänster.

För hela den administrativa avdelningen beräknar jag personalbehovet,

inkl. chefen för avdelningen, till sammanlagt 213 tjänster. För i huvudsak

motsvarande arbetsuppgifter finns i nuvarande organisation

220

tjänster,

vilka således kan utgå.

För linjeorganisationen i övrigt räknar jag inte med några större föränd­

ringar den 1 juli 1968. Vissa tjänster får emellertid inte någon direkt mot­

svarighet i den nya organisationen. Så är fallet med tjänsterna för nuva­

rande verkschefer som närmast kommer att motsvaras av tjänster för

huvudavdelningschef. Vidare kommer tjänsterna för fälttygmästare, marin­

överdirektör, flygöverdirektör och biträdande flygöverdirektör att sakna

motsvarighet i materielverket. Återstående tjänster på löneplan C utanför

de administrativa byråerna bör föras över till materielverket.

För verkschefen bör inrättas en civil tjänst som generaldirektör i Cp

6

.

Mot löneställningen för verkschefen har berörda personalorganisationer

förklarat sig inte ha något att erinra. I övrigt bör inrättas fem tjänster med

förordnande på viss tid för chefer för huvudavdelningar och fyra extra

ordinarie tjänster för chefer för byråer inom den administrativa huvud­

avdelningen.

Anställnings- och arbetsvillkor för personalen är en förliandlingsfråga.

Jag avser att ge avtalsverket det förhandlingsuppdrag som betingas av

vad jag har föreslagit i det föregående.

Medelsbehovet för materielverket budgetåret 1968/69 beräknar jag

1 nuvarande pris- och löneläge till 130 milj. kr. för avlöningar och 7 850 000

kr. för omkostnader. Därutöver beräknar jag för datamaskiner

8

225 000 kr.

Sammanlagda medelsbehovet uppgår alltså till 146 075 000 kr. Jämfört med

de i prop. 1968:1 (bil.

6

) beräknade anslagen till berörda förvaltningar

in. m. innebär detta en minskning med 2 675 000 kr. till avlöningar och en

ökning med 265 000 kr. till omkostnader eller totalt en minskning med

2 410 000 kr.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband

med materielverkets tillkomst. Jag tänker i detta sammanhang på konsekven­

80

serna för nuvarande verkschefer av förvaltningschefernas ändrade status och

på indragningen av tjänsterna som fälttygmästare, marinöverdirektör, flyg­

överdirektör och biträdande flygöverdirektör. I den utsträckning som be­

hövs bör Kungl. Maj :t i samband med genomförandet av omorganisationen

kunna föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångs­

bestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör där­

för inhämtas.

I samband med omorganisationen uppstår vidare en rad personalfrågor,

som måste lösas. I likhet med utredningen anser jag att en personal­

delegation bör tillsättas med uppgift att bl. a. svara för vissa ut­

nämnings- och anställningsfrågor. Denna fråga torde jag i annat samman­

hang få anmäla för Kungl. Maj :t.

En betydelsefull fråga som utredningen inte har haft anledning att gå när­

mare in på avser personalens sammansättning. Jag har från

början förutsatt att man i ett utgångsläge bör följa hittills tillämpade prin­

ciper i fråga om utnyttjandet av olika personalkategorier — militär, civil-

militär och civil personal — inom materielverkets organisation. De problem

som här föreligger är enligt min uppfattning så djupgående att de bör ut­

redas i särskild ordning. Jag har för avsikt att särskilt anmäla också denna

fråga för Kungl. Maj :t.

Materielverkets lokalisering torde till en början inte behöva bereda

några större problem. Jag räknar med att de lokaler, som nu disponeras av

intendenturverket, försvarsgrensförvaltningarna och förvaltningsdirektio-

nen, skall övertas av materielverket. Lokalbehovet på sikt torde få prövas

i samband med den fortsatta utredning om materielverkets organisation

som jag förut har berört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som jag har angett för organisa­

tion m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans,

b) besluta att försvarets intendenturverk, arméförvalt­

ningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets

förvaltningsdirektion skall upphöra vid utgången av juni

1968,

c) besluta att ett för försvaret gemensamt materielverk,

benämnt försvarets materielverk, skall inrättas den

1

juli

1968,

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid försvarets materiel­

verk inrätta en tjänst för generaldirektör i Cp

6

, fem tjänster

med förordnande på viss tid för chefer för huvudavdel­

81

ningar och fyra extra ordinarie tjänster för chefer för

byråer,

e) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad jag

har förordat i det föregående till materielverket föra över

tjänster på löneplan C vid försvarets intendenturverk,

arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvalt­

ningen,

f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanord-

ningar och åtgärder i övrigt, som erfordras för att genom­

föra förslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

6. Anslag för budgetåret 1968/69

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar

1966/67 Utgift 2 634 813

1967/68 Anslag 2 800 000

1968/69 Förslag 3 275 000

Försvarets sjukvårdsstyrelse leder hälso- och sjukvården inom krigsmak­

ten och är central myndighet för krigsmaktens sjukvårdsförvaltning.

1

verkets uppgifter ingår också att vara chefsmyndighet för militärapoteket

och militärmedicinska undersökningscentralen. Försvarets sjukvårdssty­

relse är organiserad på tre byråer — hälsovårdsbyrån, sjukvårdsbyrån och

materielbyrån — samt en administrativ sektion och en provisoriskt orga­

niserad planeringsgrupp.

I prop. 1968: 1 (bil.

6

s. 80) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse:

Avlöningar beräkna ett förslagsanslag av 2,8 milj. kr.

Beräknad ändring

1967/68

1968/69

Mynd.

Dep.chefen

37

+5 y2

—

42

+7_____________ —

79

+

12

%

—

2 747 000

+ 779 000

+ 437 000

53 000

+ 36 000

+ 38 000

2 800 000

+ 815 000

+ 475 000

Försvarets sjukvårdsstyrelse

1. För anpassning av sjukvårdsstyrelsens organisation till 1962 års för­

svar ssjukvårdsutrednings förslag behövs tio heltidstjänster, av vilka sex

förs över från arméstaben och försvarets intendenturverk, samt en deltids-

6 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107

Tjänster

Handläggande personal..................

Övrig personal.................................

Anslag

Avlöningar till tjänstemän.............

Arvoden och särskilda ersättningar

82

anställd statistiker. Samtidigt kan en kontorsbiträdestjänst omvandlas till

halvtidstjänst (346 352 kr.).

2. För utveckling av försvarsgrenarnas sjukvårdsmaterielplaner och

sjukvårdsstyrelsens ADB-system m. m. behövs tre tjänster vid materiel-

byrån. Vidare bör tillkomma en biträdestjänst, varvid en halvtidstjänstgö­

rande kansliskrivare kan dras in. Slutligen bör en kansliskrivare föras över

till arméstaben (101 076 kr.).

3. Löneomräkning 367 572 kr.

Departementschefen

Materielförvaltningsutredningen bär i sitt betänkande föreslagit, att delar

av sjukvårdsstyrelsens materielbyrå skall inordnas i materielverket. Som

framgår av det föregående bör denna fråga bli föremål för ytterligare över­

väganden. Detta gäller också frågan om militär sjukvårdens ledning i cen­

tral instans. Med hänsyn härtill är jag inte heller beredd att nu tillstyrka en

omorganisation av sjukvårdsstyrelsen på grundval av försvarssjukvårdsut-

redningens förslag.

I avvaktan på slutligt ställningstagande till sjukvårdsstyrelsens framtida

uppgifter och organisation bör verket ges möjlighet att anställa viss extra

personal. Jag beräknar medel för detta ändamål.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

3 275 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar för bud­

getåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa

ett förslagsanslag av 3 275 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader

1966/67 Utgift 343 628

1967/68 Anslag 450 000

1968/69 Förslag 450 000

I prop. 1968: 1 (bil.

6

s. 80) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i av-

bidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Om­

kostnader beräkna ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Beräknad ändring

1967/68

1968/69

Mynd.

Dep.chefen

1. Sjukvård.........................................................

+ 2 000

+ 2 000

2. Reseersättningar.............................................

+

4 000

+ 4 000

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten............................ ............. 22 000

— 2 000

— 2 000

b) Kostnader för datamaskiner..................... ............. 180 000

— 30 000

— 25 000

c) Övriga expenser......................................... ............. 151 000

+ 171 000

+ 26 000

Därav engångsutgifter .............................. ..............

...

+154 000

+ 21 000

4. Publikationstryck........................................... ............. 10 000

—

5 000

— 5 000

450 000

+ 140 000

83

Försvarets sjukvårdsstijrelse

3 c) Av ökningen avses 115 000 kr. för anskaffning av ny telefonväxel.

Dessa medel föreslås bli anvisade under ett särskilt reservationsanslag.

Departementschefen

Jag är inte beredd att tillstyrka förslaget om anskaffning av ny telefon­

växel.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj :t

föreslår riksdagen

att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader för bud­

getåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa

ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Försvarets materielverk: Avlöningar

11966/67 Utgift 127 390 172

‘1967/68 Anslag 117 210 000

1968/69 Förslag 130 000 000

1 Avser avlöningsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvalt­

ningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion

I prop. 1968: 1 (bil.

6

s. 82) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendenturverk:

Avlöningar, Arméförvaltningen: Avlöningar, Marinförvaltningen: Avlöning­

ar. Flygförvaltningen: Avlöningar och Försvarets förvaltningsdirektion: Av­

löningar beräkna förslagsanslag av sammanlagt 132 675 000 kr.

Tjänster

Handläggande personal...........................................

Övrig personal.........................................................

Anslag

Avlöningar till tjänstemän......................................

Arvoden och särskilda ersättningar........................

Avlöningar till annan personal än tjänstemän

Motiv

Beräknad ändring

1967/68

1968/69

Mynd.

Dep.chefen

1 435

+ 7

+ 16

2 931________—4_______—34

4 366

+ 3

—18

111 943 000 +15 599 000 +12 475 000

107 000

—

_

5160 000 +

317 000 +

315 000

117 210 000 +15 916 000 +12 790 000

1. Arméförvaltningen föreslår att tjänster för en förste byråintendent i

Ae 23, två byråassistenter i Ae 19, en verkmästare i Ae 15, en kansliskrivare

i Ae 11, en tekniker i Ae 11 och en kontorist i Ae 9 vid inköpsavdelningens

försäljningssektion dras in. Tjänsterna har hållits vakanta sedan år 1964.

2. För bl. a. teknisk-ekonomisk uppföljning av pågående flygplanprojekt

behövs enligt flygförvaltningen sammanlagt tio tjänster

(374

000

kr.).

3. Löneomräkning 15 542 000 kr.

6

* —Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 107

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Departementschefen

Som jag tidigare har föreslagit bör försvarets intendenturverk, arméför­

valtningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvalt-

ningsdirektion upphöra vid utgången av juni 1968. Avlöningsanslagen för

dessa myndigheter bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersät­

tas med ett nytt anslag, benämnt Försvarets materielverk: Avlöningar. Med

hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 130 milj. kr.

Utöver den organisation som jag i det föregående har redovisat för

materielverket har jag beräknat medel för två tjänster för förste byrå­

ingenjör i A 23 för signalskyddsärenden. Dessa tjänster förs över från det

nuvarande anslaget Viss sambandsverksamhet (N 14).

Vid medelsberäkningen har jag också tagit hänsyn till att avlöningskost-

naderna för en tjänst för byrådirektör vid nuvarande flygförvaltningen

fr. o. m. nästa budgetår förs över till försvarets civilförvaltning (jfr prop.

1968: 1 bil.

6

s. 79). Med hänsyn till vad arméförvaltningen har anfört i sär­

skilda skrivelser har jag vidare räknat med att två tjänster för förrådsför-

valtare i Ae 15 vid arméförvaltningen förs över till avlöningsanslaget för

militärområdenas tygförvaltningar (E 12). Slutligen kan följande tjänster

vid arméförvaltningens inköpsavdelning utgå, nämligen en för förste byråin­

tendent i Ae 23, två för byråassistent i Ae 19, en för verkmästare i Ae 15,

en för kansliskrivare i Ae 11, en för tekniker i Ae 11 och en för kontorist i

Ae 9.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Avlöningar för budgetåret

1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett för­

slagsanslag av 130 000 000 kr.

Försvarets materielverk: Omkostnader

>1966/67 Utgift 9 789 412

>1967/68 Anslag 9 700 000

1968/69 Förslag 7 850 000

1 Avser omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinför­

valtningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion

I prop. 1968:1 (bil.

6

s. 82) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendentur­

verk: Omkostnader, Arméförvaltningen: Omkostnader, Marinförvaltningen:

Omkostnader, Flygförvaltningen: Omkostnader och Försvarets förvaltnings­

direktion: Omkostnader beräkna förslagsanslag av sammanlagt 10 285 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

85

Beräknad ändring

1967/08

1968/69

Mynd.

Dep.chefen

1. Sjukvård in. in.....................................

2. Reseersättningar........................................

+

19 000

+

34 000

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten..............................

b) Kostnader för datamaskiner m. m..............

+ 10 000

+ 2 000

+ 399 000

c) Övriga expenser..................................

Därav engångsutgifter.............................

+ 592 000

d) Vakttjänst............................................

4. Publikationstryck................................

— 2 000

+ ö7 000

— 2 000

9 700 000

+ 527 000 — 1 850 000

Departementschefen

Omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion

bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt an-

slag, benämnt Försvarets materielverk: Omkostnader. Med hänvisning till

sammanställningen beräknar jag anslaget till 7 850 000 kr. Jag har därvid

beräknat 265 000 kr. för engångsutgifter för möbler och flyttningskostnader i

samband med materielverkets tillkomst. Vidare har jag räknat med att

medel för kostnader för datamaskiner m. m. under nuvarande omkostnads-

anslag förs över till ett särskilt anslag för denna verksamhet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Omkostnader för budget­

året 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett

förslagsanslag av 7 850 000 kr.

Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m.

*1966/67 Utgift 5 728 925 Reservation 410 781

*1967/68 Anslag 5 525 000

1968/69 Förslag

8

225 000

* Avser datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen

I prop. 1968: 1 (bil.

6

s. 83) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen: Datamaski­

ner m. m. och Flygförvaltningen: Datamaskiner m. m. beräkna reservations­

anslag av sammanlagt 5 525 000 kr.

Marin- och flygförvaltningarna

Nuvarande anslag bör föras upp med oförändrade belopp.

Departementschefen

Datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen bör

86

fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt anslag,

benämnt Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. Jag beräknar an­

slaget till

8

225 000 kr. och har därvid räknat med att de medel till kostna­

der för datamaskiner m. m. — 2 697 000 kr. — som f. n. har anvisats under

omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen och

flygförvaltningen skall föras över till detta anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. för

budgetåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel an­

visa ett reservationsanslag av

8

225 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­

ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Materielförvaltningens nuvarande organisation

Försvarets förvallningsdireklion

Ordförande

7 ordinarie ledamöter

Kansli

Arméförvaltningeii

Chef

Fälttygmästare

Centralplanering

Administrativ byrå

Vapenavdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Verks tadsavdelning

Förrådsbyrå1

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

MaterieUnspektion

Underrättelsecentral

Datacentral

Personalkårexpedition

Marinförvaltningen

Chef

Marinöverdirektör

Centralplanering

Administrativ byrå

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdelning

Verkstadsbyrå

Förrådskontor

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Datasystemkontor

Personal- och utbildningssektion

Flyg förvaltningen

Chef

Flygöverdirektör

Centralplanering

Systemplanering

Projektledning för flygplan­

system 37

Administrativ byrå

Flygplanavdelning

Elektroavdelning

Robotavdelning

Underhållsavdelning

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Materielkontrollsektion

Underrättelsecentral

Personal- och utbildningssektion

Försvarets intendenturverk

Chef

Centralplanering

Administrativ byrå

Materielbyrå

Livsmedelsbyrå

Drivmedelsbyrå

Förrådsbyrå

Norm ali esektion

1 Tygförrådsbyrån och ainmunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet

te

a

a

x

-j

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

0 ⁷

å ^r

1

9

6

8

Försvarets materielverk

(Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag)

to £

00

Styrelse

Verkschef

Direktion

Personal­

avdelningen

Verkstads-

avdelningen

Planeringsavdelning

Allmän avdelning

Organisationsavdelning

Juridisk avdelning

Marinmateriel-

förvaltningen

Chef

Planering

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdclning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Chef

Planering

Projektledning

Flygplanavdelning

Elektroavdelning

Robotavdelning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Flygmateriel-

förvaltningen

Armémateriel-

förvaltningen

Chef

Planering

Vapenavdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Chef

Planering

Intendenturavdelning

Förrådsavdelning

Standardiseringsavdelning

F örlagsavdelning

Kameral avdelning

Datacentral

Centralexpedition

Intendentur-

förvaltningen

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

0 ⁷

å ^r

1

9

6

8

Försvarets materielverk

(Departementschefens organisationsförslag)

Styrelse

Verkschef

Administrativa

avdelningen

Chef

Planering

Kanslibyrå

Personalbyrå

Kameralbyrå

Organisationsbyrå2

Centralexpedition

Intendenturmateriel-

förvaltningen

Chef

Centralplanering

Materielbyrå

Livsmedelsbyrå

Drivmedelsbyrå

Förrådsbyrå

Normaliesektion

Chef

Centralplancring

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdelning

Verkstadsbyrå

Förrådskontor

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Personal- och

utbildningssektion

Marinmateriel-

förvaltningen

Armémateriel-

förvaltningen

Chef

Centralplanering

V apena vdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Verkstadsavdelning

Förrådsbyrå1

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Materielinspektion

Underrättelsecentral

Personalkårcxpedition

Flygmateriel-

förvaltningcn

Chef

Centralplanering

Systemplanering

Projektledning för

flygplansystem 37

Flygplanavdelning

Elektroavdelning

Robotavdelning

Underhållsavdelning

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Materielkontrollsektion

Underrättelsecentral

Personal- och

utbildningssektion

1 Tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet

2 Under organisationsbyrån sorterar materielverkets dataenheter

to

Q

Q

Ce

00

O

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

0 ⁷

u ^r

1

9

0

8

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1

. Inledning...................................................................................................................

2

2. Nuvarande förhållanden ...................................................................................

4

Tygförvaltningen..........................................................................................................

4

Förvaltningsorganisationen i stort .................................................................

5

Uppgifternas fördelning på organisationsenheter......................................

6

Intendenturförvaltningen

8

övrig materielförvaltning ........................................................................................

8

Försvarets förvaltningsdirektion

8

Direktionens sammansättning m. m.................................................................

9

Former för samordning........................................................................................

9

3. Materielförvaltningsutredningens överväganden och förslag................

10

Allmänna synpunkter ............................................................................

10

Utgångspunkter .....................................................................................................

10

Krav på materielförvaltningen i central instans...........................................

11

Utredningsarbetets inriktning ..........................................................................

12

Organisationsform .....................................................................................................

13

Den föreslagna organisationens omfattning ....................................................

14

Organisationsförslag .................................................................................................

15

Organisationsuppbyggnad...................................................................................

16

Verksledningen och dess uppgifter.................................................................

17

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt

19

Samordning inom materielverket...................................................................... 27

Samordning med verksamhet utanför materielverket

29

Omorganisationens genomförande ......................................................................

31

Personalbehov in. m.....................................................................................................

31

Kostnader m. in..............................................................................................................

32

Särskilda frågor ..........................................................................................................

33

Industrins utnyttjande ........................................................................................

33

Vissa personalfrågor ............................................................................................

34

Företagsnämndsverksamhet...............................................................................

36

Materielverkets lokalisering...............................................................................

36

4. Yttrandena ..............................................................................................

38

Allmänna frågor..........................................................................................................

39

Krav på materielförvaltningen i central instans...........................................

39

Organisationsform .................................................................................................

40

Organisationens omfattning.................

42

Materielverkets organisation...................................................................................

43

Allmänna synpunkter............................................................................................

43

Verksledningen och dess uppgifter.................................................................

45

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt...............................................

51

Samordningsfrågor ............................................................................................

58