Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagen om återköpsrätt skall upphöra att gälla

vid utgången av år 1908 och att återköpsrätt som då består inte får göras

gällande efter utgången av år 1973. Som en följd av återköpslagens upp­

hävande genomförs vissa ändringar i annan lagstiftning.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

o.v-t

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968

3

1) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)

om återköpsrätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till

fast egendom skall upphöra att gälla vid utgången av år 1968. I fråga om

återköpsrätt som då består, skall lagen fortfarande tillämpas. Återköpsrätt

får dock icke göras gällande efter utgången av år 1973.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 och 6 §§ samt 2 kap. 32 § lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 KAP.

Kommer av anledning, som i 3 §

första eller andra stycket avses,

nyttjanderätt att upphöra, njute

nyttjanderättshavaren skadestånd av

upplåtaren, utan så är att, enligt

vad särskilt är stadgat, rätten till

skadestånd är förverkad; var nytt-

j anderätten upplåten utan vederlag,

vare dock i det fall, 3 § andra stycket

avser, upplåtaren fri från ansvarig­

het, där han ej vid överlåtelse av fas­

tigheten underlåtit något av vad på

honom ankommit för att bereda nytt­

janderättshavaren rätt att få inteck­

ning för nyttjanderätten.

Underlåter den, —----------- - -—-----

Kommer av anledning, som i 3 §

avses, nyttjanderätt att upphöra,

njute nyttjanderättshavaren skade­

stånd av upplåtaren, utan så är att,

enligt vad särskilt är stadgat, rätten

till skadestånd är förverkad; var

nyttj anderätten upplåten utan veder­

lag, vare dock i det fall, 3 § andra

stycket avser, upplåtaren fri från

ansvarighet, där han ej vid över­

låtelse av fastigheten underlåtit nå­

got av vad på honom ankommit för

att bereda nyttjanderättshavaren rätt

att få inteckning för nyttj anderätten.

------- går förlorad.

6

§.

Varder fastighet, vartill nyttjande­

rätt upplåtits, efter klander vunnen

eller genom utövande av åt er köps­

rätt, som förbehållits tidigare än

nytt jander ätten upplåts, återköpt

från upplåtaren eller den, till vilken

fastigheten från honom övergått, och

kommer till följd därav nyttj ande-

Varder fastighet, vartill nyttjande­

rätt upplåtits, efter klander frånvun-

nen upplåtaren eller den, till vilken

fastigheten från honom övergått, och

kommer till följd därav nyttjande-

rätten att förfalla, njute nyttjande­

rättshavaren, där upplåtelsen skett

mot vederlag, skadestånd av upplå-

*) Senaste lydelse av 1 kap. 4 och 6 §§ se 1924:389 samt av 2 kap. 32 § se 1943:883.

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

rätten att förfalla, njute nyttjande- taren, såvida han var i god tro när

rättshavaren, där upplåtelsen skett upplåtelsen skedde,

mot vederlag, skadestånd av upp­

låtaren, såvida han var i god tro när

upplåtelsen skedde.

2 KAP.

32 §.

Varder, innan--------------------------------— uppsägning ske.

Vad sålunda-------------------—---------—-i konkurs.

Föres, innan tid för tillträde är

inne, talan om återköp av fastigheten

enligt lagen om återköpsrätt till fast

egendom, äge ock arrendatorn, där

hans rätt i händelse av återköp icke

skall bestå, frånträda avtalet; upp-

säge dock detsamma inom en månad

efter det lian erhöll kunskap om

stämningen i återköpsmålet, eller va­

re sin rätt därtill förlustig. Kommer

återköp till stånd, äge vad i 1 kap.

6 § sägs om skadestånd motsvarande

tillämpning. Förfaller stämningen

eller varder talan om återköp genom

laga kraft ägande beslut ogillad, må

ej därefter uppsägning ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346)

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § och 3 kap. 30 § lagen den 28 maj 1968

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3§.

Sker överlåtelse-----------------------------------därom stadgas.

Varder fastigheten---------------------------------- ■ nyttjanderättens bestånd.

Återköpes fastigheten enligt lagen

om återköpsrätt till fast egendom,

vare nyttjanderätt en ej beståndande

mot återköparen, med mindre denne

sådant utfäst eller han själv är upp-

låtare eller tidigare förvärvat fastig­

heten med förbehåll om nyttjande-

rättens bestånd eller nyttjanderätten

jämlikt 2 kap. 28, 70, 71 eller 83 §

eller 3 kap. 29 § tidigare gällt mot

honom eller på grund av inteckning

eller inskrivning, enligt vad därom

är stadgat, nyttjanderätten skall fort­

farande gälla. Är nyttjanderätt, enligt

vad nu sagts, gällande mot återköpa­

ren på grund av dennes utfästelse

eller till följd av att han själv är

upplåtare eller tidigare förvärvat fas­

tigheten med förbehåll om nyttjande-

rättens bestånd, vare så ansett som

hade återköpet skett med sådant för­

behåll.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 KAP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 ar 19b8

/

30

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om

verkan av att före tillträdesdagen

fastighet utmätes, in tecknad fordran

fastställes till betalning ur fastighe­

ten, jordägaren försättes i konkurs

eller talan vcickes om återköp av

fastigheten äger motsvarande til­

lämpning i fråga om hyra.

§•

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om

verkan av att före tillträdesdagen

fastighet utmätes, intecknad fordran

fastställes till betalning ur fastighe­

ten eller jordägaren försättes i kon­

kurs äger motsvarande tillämpning

i fråga om hyra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

4) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907

(nr 36 s. 25) om servitut

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 14 juni 1907 om servitut1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Vad i 1 kap. 3—6 a §§ lagen om

nyttjanderätt till fast egendom är

stadgat ⁱ fråga om nyttj anderätt skall

beträffande servitut äga motsvarande

tillämpning; dock att vad där stadgas

angående verkan av överlåtelse av

fastigheten eller av dess försäljning

(Föreslagen lydelse)

Vad i 1 kap. 3—6 a §§ lagen om

nyttjanderätt till fast egendom är

stadgat i fråga om nyttjanderätt skall

beträffande servitut äga motsvaran­

de tillämpning; dock att vad där

stadgas angående verkan av överlå­

telse av fastigheten eller av dess för-

1 Senaste lydelse av 3 § se 1968:280.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

i den ordning utsökningslagen be­

stämmer eller av återköp enligt lagen

om återköpsrätt till fast egendom

icke skall äga tillämpning å servitut,

som uppkommit vid laga skifte eller

ägostyckning eller vid avstyckning

av område som ej ingår i tomtindel­

ning, ej heller å servitut, som till­

kommit före den 1 januari 1876, eller

å servitut, som avses i 7 a §.

(Föreslagen lydelse)

säljning i den ordning utsökningsla­

gen bestämmer icke skall äga til­

lämpning å servitut, som uppkommit

vid laga skifte eller ägostyckning el­

ler vid avstyckning av område som

ej ingår i tomtindelning, ej heller å

servitut, som tillkommit före den 1

januari 1876, eller å servitut, som

avses i 7 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

5) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlaget skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

52

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjan­

derätt, återköpsrätt eller rätt till

servitut eller till avkomst eller an­

nan förmån eller till elektrisk kraft,

skall ersättningen till egendomens

(Föreslagen lydelse)

§•

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjan­

derätt eller rätt till servitut eller till

avkomst eller annan förmån eller

till elektrisk kraft, skall ersättningen

till egendomens ägare och den gott-

1 Senaste lydelse av 9 kap. 52 § se 1968:209 och av 9 kap. 69 § se 1924:393.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ägare och den gottgörelse, som må

tillkomma rättighetens innehavare,

var för sig bestämmas. Medför rättig­

het, som nyss nämnts, förminskning

av den fasta egendomens värde, skall

till grund för den ägaren tillkom­

mande ersättningen läggas det värde

egendomen med därå vilande besvär

äger; dock att, så framt den besvä­

rande rättigheten ej är återköpsrätt,

den förhöjning över värdet, som jäm­

likt 48 § må ifrågakomma, skall be­

stämmas med hänsyn till det värde

egendomen utan sådant besvär skulle

äga. Erfordras för tillämpning av

reglerna i 69 § andra stycket, att ut­

över vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen med

eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i samband

med ersättningens fastställande

verkställd.

Vid uppskattning av återköpsrätts

inverkan till förminskande av fast

egendoms värde skall hänsyn tagas

jämväl till det i samband med åter-

köpsrätten avtalade villkoret angåen­

de egendomens användning. Värdet

av återköpsrätten skall anses uppgå

till belopp motsvarande den sålunda

uppskattade förminskningen av

egendomens värde; och tillfälle, där

förhöjning enligt 48 § skall äga rum,

den del av förhöjningen, som belöper

på återköpsrättcns värde, rättighe­

tens innehavare.

(Föreslagen lydelse)

görelse, som må tillkomma rättig­

hetens innehavare, var för sig be­

stämmas. Medför rättighet, som nyss

nämnts, förminskning av den fasta

egendomens värde, skall till grund

för den ägaren tillkommande ersätt­

ningen läggas det värde egendomen

med därå vilande besvär äger; dock

att den förhöjning över värdet, som

jämlikt 48 § må ifrågakomma, skall

bestämmas med hänsyn till det värde

egendomen utan sådant besvär skul­

le äga. Erfordras för tillämpning av

reglerna i 69 § andra stycket, att

utöver vad nu sagts särskild värde­

ring sker av den fasta egendomen

med eller utan viss rättighet besvä­

rande densamma, varde sådan i sam­

band med ersättningens fastställan­

de verkställd.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel —----------

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jäm-

------------------- före tillträdesdagen.

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jäm-

1

*—814321

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

likt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en

del av fastighet löses, ersättning till

ägaren för skada och intrång å den

återstående delen av Konungens be-

fallningshavande fördelad i den ord­

ning, som för fördelning av köpe­

skilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad. Är egendomen

förutom av fordran besvärad av så­

dan nyttjanderätt, återköpsrätt eller

rätt till servitut eller till avkomst

eller annan förmån eller till elektrisk

kraft, varigenom egendomens värde

minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än fordringen, vare ford­

ringsägaren berättigad att, om och

i den mån ersättningen för egen­

domen understiger det värde denna

skulle äga, därest den ej varit av

rättigheten besvärad, för den del av

fordringen, som må överskjuta er­

sättningen för egendomen, erhålla

betalning ur det till rättighetens in­

nehavare bestämda ersättningsbelop­

pet, och varde gottgörelsen till den­

ne i motsvarande mån förminskad.

I fråga------------------------------------m

(Föreslagen lydelse)

likt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en del

av fastighet löses, ersättning till äga­

ren för skada och intrång å den åter­

stående delen av Konungens befall-

ningshavande fördelad i den ordning,

som för fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad. Är egendomen förutom

av fordran besvärad av sådan nytt­

janderätt eller rätt till servitut eller

till avkomst eller annan förmån eller

till elektrisk kraft, varigenom egen­

domens värde minskas, och åtnjuter

rättigheten sämre rätt än fordringen,

vare fordringsägaren berättigad att,

om och i den mån ersättningen för

egendomen understiger det värde

denna skulle äga, därest den ej varit

av rättigheten besvärad, för den del

av fordringen, som må överskjuta

ersättningen för egendomen, erhålla

betalning ur det till rättighetens in­

nehavare bestämda ersättningsbelop­

pet, och värde gottgörelsen till denne

i motsvarande mån förminskad.

Igivande därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

11

6) Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 79, 82, 87, 107, 111 och 168 §§ utsöknings­

lagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

79 §.

Utmätes fast egendom, skall ut­

mätningsmannen upprätta beskriv­

ning däröver. I denna skola tillbe­

hör till fastigheten anges i den mån

det är påkallat med hänsyn till till­

behörens värde eller av annan orsak.

Om egendomens värdering gäller vad

som föreskrives om värdering av lös

egendom. Utmätningsmannen skall

även avfordra gäldenären de hand­

lingar, vilka visa hans äganderätt till

fastigheten eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt, återköps-

rätt eller rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån, som

skall utgå av egendomen, eller om

tillbehör till fastigheten, samt upp­

gift om vilka som ha fordran eller

rättighet som bör iakttagas vid egen­

domens försäljning. När anledning

förekommer, skall utmätningsman­

nen även på annat sätt söka utröna

vad som hör till fastigheten. Utmätas

flera fastigheter på en gång, skola

de beskrivas och värderas var för sig.

Om fastighetsägaren

Finnes å-----------------

Vad nu------------------

Är egendomen---- — -

Utmätes fast egendom, skall ut­

mätningsmannen upprätta beskriv­

ning däröver. I denna skola tillbehör

till fastigheten anges i den mån

det är påkallat med hänsyn till till­

behörens värde eller av annan orsak.

Om egendomens värdering gäller vad

som föreskrives om värdering av lös

egendom. Utmätningsmannen skall

även avfordra gäldenären de hand­

lingar, vilka visa hans äganderätt till

fastigheten eller tjäna till upplys­

ning om servitut, nyttjanderätt eller

rätt till elektrisk kraft eller till av­

komst eller annan förmån, som skall

utgå av egendomen, eller om tillbe­

hör till fastigheten, samt uppgift om

vilka som ha fordran eller rättighet

som bör iakttagas vid egendomens

försäljning. När anledning förekom­

mer, skall utmätningsmannen även

på annat sätt söka utröna vad som

hör till fastigheten. Utmätas flera

fastigheter på en gång, skola de be­

skrivas och värderas var för sig.

om utmätningen.

-------- ——annan station.

— — — — hos överexekutor.

------- -------- - --- — 59 § stadgas.

1 Senaste lydelse av 79 och 168 §§ se 1967:140, av 82 och 107 §§ se 1924:388, av 87 § se 1955:

234 samt av 111 § se 1930:118.

12

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

82 §.

Överlåter någon---------- —--------—--------ägarens gäld.

Sökes å-------------- ---------------------------------är sagd.

Göres av — -----------------------— -— lagfarten sökes.

Har överlåtelsen —------- — —----------- - — motsvarande tillämpning.

Föres enligt lagen om återköpsrätt

till fast egendom talan om återköp,

må, där egendomen utmätts, för­

säljning ej ske, såvitt före auktionen

hos auktionsförrättaren företes be­

vis om stämningen i återköpsmålet

och tillika styrkes, att, sedan åter­

köp kommit till stånd, egendomen

icke vidare skall häfta för den ford­

ran, som utsökes. Visas, att återkö-

pet fullbordats och att egendomen

därigenom befriats från fordringen,

vare frågan om egendomens försälj­

ning förfallen. Styrkes, att frågan om

återköp på den ågångna stämningen

förfallit, utgöre ej sedan stämningen

hinder för egendomens försäljning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

87 §.

Är fast egendom utmätt och har

någon fordran, varför egendomen på

grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock

nyttjanderätt eller återköpsrätt till

egendomen eller rätt till servitut, till

elektrisk kraft eller till avkomst el­

ler annan förmån, äge sådan rätts­

ägare, där hans rätt kan vara be­

roende av försäljning av egendomen,

mot det att han till utmätningsman­

nen eller överexekutor, om ärendet

där är anhängigt, erlägger fordrings-

beloppet jämte kostnad, varför ut-

inätningssökanden ansvarar, göra

gällande den rätt, som tillkom den­

ne; dock att, där utmätning skett för

allenast del av fordran, varför egen-

Är fast egendom utmätt och har

någon fordran, varför egendomen på

grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock

nyttjanderätt till egendomen eller

rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan för­

mån, äge sådan rättsägare, där hans

rätt kan vara beroende av försälj­

ning av egendomen, mot det att han

till utmätningsmannen eller överexe­

kutor, om ärendet där är anhängigt,

erlägger fordringsbeloppet jämte

kostnad, varför utmätningssökanden

ansvarar, göra gällande den rätt, som

tillkom denne; dock att, där utmät­

ning skett för allenast del av fordran,

varför egendomen på grund av in-

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

domen på grund av inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

utmätningssökanden för sin återstå­

ende fordran äger företräde.

Där luftfartyg---------------------------

(Föreslagen lydelse)

teckning eller enligt 11 kap. 2 § jor­

dabalken häftar, utmätningssökan­

den för sin återstående fordran äger

företräde.

— -— 1 mom. sägs.

107

Sedan förhandlingen------------------

3:o) nyttjanderätt, återköpsrätt,

rätt till elektrisk kraft eller till av-

komst eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är av be­

skaffenhet att skola oansett egendo­

mens försäljning äga bestånd, så­

framt rättighet, som nu sagts, är in­

tecknad eller grundar sig å skriftlig

handling, vilken blivit av rättsägaren

till auktionsförrättaren ingiven eller

eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen------------

Är egendomen-----------------------au

_-----------framställt; och

3 ;o) nyttjanderätt, rätt till elekt­

risk kraft eller till avkomst eller an­

nan förmån samt rätt till servitut,

som icke är av beskaffenhet att skola

oansett egendomens försäljning äga

bestånd, såframt rättighet, som nu

sagts, är intecknad eller grundar sig

å skriftlig handling, vilken blivit av

rättsägaren till auktionsförrättaren

ingiven eller eljest är för honom till­

gänglig.

______________utmätning skett.

ionsförrättaren framställt.

111

§•

Nyttjanderätt och återköpsrätt så

ock rätt till elektrisk kraft, till ser­

vitut eller till avkomst eller annan

förmån av egendomen upptagas i

borgenärsförteckningen utan att nå­

got värde för dem utsättes.

Är bostadsrätt----------------------- till

Nyttjanderätt så ock rätt till elekt­

risk kraft, till servitut eller till av­

komst eller annan förmån av egen­

domen upptagas i borgenärsförteck­

ningen utan att något värde för dem

utsättes.

>mmer bostadsrättshavaren.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion

å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 §

hållits för köpeskillingens fördel­

ning, åligge det auktionsförrättaren

att därom genast göra anmälan å lan­

det hos domaren och i stad hos

rätten samt därvid tillika insända det

vid sammanträdet förda protokoll

jämte borgenärsförteckningen; har

Sedan laga kraft åkommit auktion

å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 §

hållits för köpeskillingens fördel­

ning, åligge det auktionsförättaren

att därom genast göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos

rätten samt därvid tillika insända

det vid sammanträdet förda proto­

koll jämte borgenärsförteckningen;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

försäljningen skett utan förbehåll

om beståndet av intecknad nyttjan­

derätt, återköpsrätt eller rätt till

servitut, till elektrisk kraft eller till

avkomst eller annan förmån av egen­

domen, skall tillika uppgift därom

lämnas.

Har vid — —--------------------------- ii

Säljes egendom,----------- -------------

(Föreslagen lydelse)

har försäljningen skett utan förbe­

håll om beståndet av intecknad nytt­

janderätt eller rätt till servitut, till

elektrisk kraft eller till avkomst el­

ler annan förmån av egendomen,

skall tillika uppgift därom lämnas.

ända fördelningslängden.

---------visar fördelningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 58 a § förordningen den 16 juni 1875 an­

gående inteckning i fast egendomi skall upphöra att gälla, dels att 24 § 1

mom., 36 § 2 mom., 46 och 48 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. samt 61 § samma

förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

24 §.

1 mom. Har i-------------------------------------23 § sägs.

Har egendom------ -----------------------------äga tillämpning.

Köpes egendom åter enligt lagen

om återköpsrätt till fast egendom,

skall densamma, sedan rättens utslag

*

Senaste

lydelse av 24 § 1 mom., 46 och 48 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom., 58 a § och 61 § se

1924:387 samt av 36 § 2 mom. se 1925:335.

15

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

vunnit laya kraft och löseskilling,

där så skall ske, blivit hos veder­

börande myndighet nedsatt, ej vi­

dare häfta för andra inteckningar

än dem, som påvila egendomen med

rätt framför återköpsrätten. Anteck­

ning därom skall, såsom i 23 § sägs,

göras i inteckningsprotokollet, sedan

till rätten eller domaren inkommit

anmälan, att löseskillingen nedsatts,

eller, där nedsättning ej skall ske,

rättens utslag visats hava vunnit laga

kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

38 §.

2 mom. Ej heller skola i det fall,

att enligt gällande bestämmelser om

expropriation en eller flera av ge­

mensamt intecknade egendomar helt

eller delvis avträdas till den expro­

prierande eller av honom före expro-

priationens fullbordande tagas i be­

sittning eller ock nyttjanderätt eller

servitutsrätt till en eller flera av

gemensamt intecknade egendomar

upplåtes, eller att enligt vattenlagen

eller gällande bestämmelser om änd­

ring eller utrivning av vattenverk

eller lagen om flottning i allmän

flottled en eller flera av gemensamt

intecknade egendomar varda helt el­

ler delvis avträdda eller åtgärd vid­

tages, som medför skada eller in­

trång å en eller flera av gemensamt

intecknade egendomar, eller att

egendom, som gemensamt med an­

nan häftar för inteckning, återköpes

enligt lagen om återköpsrätt till fast

egendom eller helt eller delvis avträ-

des enligt lagen om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område,

2 mom. Ej heller skola i det fall,

att enligt gällande bestämmelser om

expropriation en eller flera av ge­

mensamt intecknade egendomar helt

eller delvis avträdas till den expro­

prierande eller av honom före ex-

propriationens fullbordande tagas i

besittning eller ock nyttjanderätt el­

ler servitutsrätt till en eller flera av

gemensamt intecknade egendomar

upplåtes, eller att enligt vattenlagen

eller gällande bestämmelser om änd­

ring eller utrivning av vattenverk el­

ler lagen om flottning i allmän flott­

led en eller flera av gemensamt in­

tecknade egendomar varda helt eller

delvis avträdda eller åtgärd vidtages,

som medför skada eller intrång å en

eller flera av gemensamt intecknade

egendomar, eller att egendom, som

gemensamt med annan häftar för in­

teckning, helt eller delvis avträdes

enligt lagen om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa un­

der nyttjanderätt upplåtet område,

eller att frälseränta, som gemensamt

med annan fast egendom häftar för

16

Kungl. AIaj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

eller att frälseränta, som gemensamt

med annan fast egendom häftar för

inteckning, varder inlöst för stats­

verkets räkning eller avlöst, de öv­

riga egendomarna häfta för inteck­

nat belopp, varför betalning utfallit

vid ersättnings fördelning; skolande

jämväl därom göras anteckning i in-

t eckningsprotokollet enligt vad i 1

mom. andra stycket sägs.

{Föreslagen lydelse)

inteckning, varder inlöst för stats­

verkets räkning eller avlöst, de öv­

riga egendomarna häfta för inteck­

nat belopp, varför betalning utfallit

vid ersättnings fördelning; skolande

jämväl därom göras anteckning i in-

teckningsprotokollet enligt vad i 1

mom. andra stycket sägs.

46

Är äganderätt------- —----------------

Varder fastighet, till vilken nytt­

janderätt upplåtits, återköpt enligt

lagen om återköpsrätt till fast egen­

dom, vare nyttjanderätten bestån­

dande, om inteckning därför sökts

före den dag, då återköpsrätten för­

behölls, eller, där återköparen här­

ledde sitt tidigare fång från någon,

som förvärvat fastigheten under för­

behåll om nyttjanderättens bestånd,

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid efter det lagfart medde­

lades å den sistnämndes fång; i annat

fall gälle vad i lagen om nyttjande­

rätt till fast egendom är stadgat.

48

Har någon vid överlåtelse av ägan­

derätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till

egendomen eller någon del därav, el­

ler skall, utan att sådant förbehåll

skett, arrende- eller hyresavtal, ef­

ter ty särskilt är stadgat, äga be­

stånd mot nye ägaren, eller är fast

egendom utmätningsvis såld med

förbehåll om beståndet av nyttjan­

derätt, som ej är intecknad, eller

skall vid återköp dylik ej intecknad

§•

■--------egendom stadgas.

§•

Har någon vid överlåtelse av ägan­

derätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till

egendomen eller någon del därav, el­

ler skall, utan att sådant förbehåll

skett, arrende- eller hyresavtal, ef­

ter ty särskilt är stadgat, äga be­

stånd mot nye ägaren, eller är fast

egendom utmätningsvis såld med

förbehåll om beståndet av nyttjan­

derätt, som ej är intecknad; vare

nyttjanderätten gällande mot nye

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

rätt, enligt vad därom är stadgat,

äga bestånd; vare nyttjanderätten

gällande mot nye ägaren, ändå att

denne söker lagfart å fånget, innan

inteckning för nyttj anderätten sökes.

Har vid överlåtelse eller försälj­

ning skett förbehåll, som nyss sagts,

eller skall återköp anses hava ägt

rum med förbehåll om nyttjanderät-

tens bestånd, och överlåter nye äga­

ren sedan fastigheten till annan, va­

re lag samma, där inteckning sökes

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid efter det lagfart medde­

lades å den förres fång.

(Föreslagen lydelse)

ägaren, ändå att denne söker lagfart

å fånget, innan inteckning för nytt-

j anderätten sökes.

Har vid överlåtelse eller försälj­

ning skett förbehåll, som nyss sagts,

och överlåter nye ägaren sedan fas­

tigheten till annan, vare lag sam­

ma, där inteckning sökes inom den

i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade

tid efter det lagfart meddelades å

den förres fång.

56 §.

1 m o m. Överlåtes äganderätt--------------- --------- servitut stadgas.

Varder fastighet, till vilken servi­

tutsrätt upplåtits, återköpt enligt la­

gen om återköpsrätt till fast egen­

dom, vare servitutet beståndande, om

inteckning därför sökts före den dag,

då återköpsrätten förbehölls, eller,

där återköparen härledde sitt tidi­

gare fång från någon, som förvärvat

fastigheten under förbehåll om ser-

vitutets bestånd, inom den i 11 kap.

2 § jordabalken stadgade tid efter

det lagfart meddelades å den sist­

nämndes fång; i annat fall galle

vad i lagen om servitut är stadgat.

Vad i---- ------------------------------------------å servitut.

58

2 mom. Har någon vid överlåtelse

av fast egendom förbehållit sig eller

annan rätt till elektrisk kraft från

egendomen, eller skall, utan att så­

dant förbehåll skett, avtal om rätt

till elektrisk kraft, efter ty särskilt

är stadgat, gälla mot nye ägaren, el-

§•

2 mom. Har någon vid överlåtelse

av fast egendom förbehållit sig eller

annan rätt till elektrisk kraft från

egendomen, eller skall, utan att så­

dant förbehåll skett, avtal om rätt

till elektrisk kraft, efter ty särskilt

är stadgat, gälla mot nye ägaren, el-

2*—

814321

18

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ler är fast egendom utmätningsvis ler är fast egendom utmätningsvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

såld med förbehåll om beståndet av

rätt till elektrisk kraft, som ej är in­

tecknad, eller skall dylik ej inteck­

nad rätt, enligt vad därom är stad­

gat, gälla mot återköpare; då skall,

där de i 1 mom. första stycket an­

givna förutsättningar för intecknings

meddelande äro för handen, rättens

innehavare i förhållande till nye äga­

rens borgenärer njuta den rätt, som

enligt lag tillkommer ogulden köpe­

skilling.

61

Vid rätten skall i överensstäm­

melse med inteckningsprotokollet fö­

ras bok så inrättad, att därav lätte­

ligen kan ses: varje egendom, däri

inteckning blivit sökt, tiden då det

skett, sökandens namn, beloppet av

fordran eller beskaffenheten av an­

nan rättighet, varför inteckning är

sökt, så ock, där inteckning blivit

beviljad eller avslagen, förnyad, ned­

satt, annorledes förändrad eller dö­

dad, eller ock ansökning om inteck­

ning blivit förklarad vilande eller

därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 58

a § h mom. avtal intagits i protokol­

let eller enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34,

36, 38 eller 45 § anteckning skett

därstädes, värde ock det i boken an­

märkt.

De närmare----------- -------- -----------

såld med förbehåll om beståndet av

rätt till elektrisk kraft, som ej är in­

tecknad; då skall, där de i 1 mom.

första stycket angivna förutsättning­

ar för intecknings meddelande äro

för handen, rättens innehavare i för­

hållande till nye ägarens borgenärer

njuta den rätt, som enligt lag till­

kommer ogulden köpeskilling.

§•

Vid rätten skall i överensstämmel­

se med inteckningsprotokollet föras

bok så inrättad, att därav lätteligen

kan ses: varje egendom, däri inteck­

ning blivit sökt, tiden då det skett,

sökandens namn, beloppet av ford­

ran eller beskaffenheten av annan

rättighet, varför inteckning är sökt,

så ock, där inteckning blivit beviljad

eller avslagen, förnyad, nedsatt, an­

norledes förändrad eller dödad, eller

ock ansökning om inteckning blivit

förklarad vilande eller därefter åter

hos rätten anmäld, tiden då sådant

skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26,

34, 36, 38 eller 45 § anteckning skett

i protokollet, varde ock det i boken

anmärkt.

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

19

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation

Härigenom förordnas, att 30 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

30 §.

Då fastighet-----------------------------------------------— skulle äga.

Vid uppskattning av återköpsrätts

inverkan till förminskande av fas­

tighets värde skall hänsyn tagas

jämväl till det i samband med åter-

köpsrätten avtalade villkoret angå­

ende fastighetens användning. Vär­

det av återköpsrätten skall anses

uppgå till belopp motsvarande den

sålunda uppskattade förminskning­

en av fastighetens värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

Senaste lydelse av 30 § se 1949:663.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 om fastighets­

bildning i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

(Föreslagen lydelse)

Sammanläggning enligt------------—----------------------annorledes styrkes.

Sammanläggning må------------------------------------stycket sägs.

Vid tillämpning — —------------------------------hans säkerhet.

Förslag till----------------—-----------------av sökanden.

Vad i-------------------------------------- 11 kap. 2 § jordabalken.

Är område, som skall med annat

sammanläggas, föremål för åter-

köpsrätt, må sammanläggning ej i

något fall äga rum utan medgivande

av återköpsråttens innehavare.

Finner ägodelningsdomaren-------------------------------------ägodelningsrättens

prövning.

Har ägodelningsdomaren------------------------- fastställas till efterrättelse.

Ägodelningsdomaren åligger------------------------angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet------------------------ lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

1 Senaste lydelse av 3 kap. 3 § se 1947:703.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

21

10) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 (nr 474)

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till

elektrisk kraft m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Sker överlåtelse —----------- ---------------------avtalets bestånd.

Säljes fastighet------------------ --------- — — rättighetens bestånd.

Återköpes fastighet enligt lagen om

återköpsrätt till fast egendom, vare

därifrån upplåten rätt till elektrisk

kraft ej beståndande mot återköpa-

ren, med mindre denne sådant ut-

fäst eller han själv är upplåtare eller

tidigare förvärvat fastigheten an­

tingen med förbehåll om rättens be­

stånd eller ock under sådana för­

hållanden att rätten utan särskilt

förbehåll varit mot honom gällande.

Har rätt — — — —--------------------särskilt stadgat.

16 §.

Har rätt------- — --------------- — —

I fråga om rätt till skadestånd,

där rätt till elektrisk kraft förfallit

i följd därav att fastighet, varifrån

den upplåtits, efter klander vunnits

eller genom utövande av återköps­

rätt, som förbehållits tidigare än

rätten till elektrisk kraft upplåts,

är förverkad.

I fråga om rätt till skadestånd,

där rätt till elektrisk kraft förfallit

i följd därav att fastighet, varifrån

den upplåtits, efter klander frånvun-

nits upplåtaren eller den, till vilken

fastigheten från honom övergått,

skall vad i 1 kap. 6 § i lagen om nytt-

1 Senaste lydelse av 15 och 16 §§ se 1924:394.

22

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

blivit återköpt från upplåtaren eller janderätt till fast egendom är stad-

den, till vilken fastigheten från ho- gat hava motsvarande tillämpning,

nom övergått, skall vad i 1 kap. 6 §

i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom är stadgat hava motsvaran­

de tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

11) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

om sammanläggning av fastigheter å landet

Härigenom förordnas, att 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926 om samman­

läggning av fastigheter å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8

§•

Häftar fastighet,--------------—-------

Samma lag —----------------------------

Fastighet, som är föremål för åter­

köpsrätt, må ej sammanläggas med

annan fastighet utan medgivande av

återköpsrättens innehavare. Vad så­

lunda stadgats skall äga motsva­

rande tillämpning, när eljest någon

har villkorlig eller ovillkorlig rätt

att återtaga äganderätten till eller

lösa fastighet, dock ej i fråga om lös-

----------för honom.

av sammanläggningen.

Har någon villkorlig eller ovill­

korlig rätt att återtaga äganderät­

ten till eller lösa fastighet, må fas­

tigheten ej sammanläggas med an­

nan fastighet utan medgivande av

rättighetens innehavare. Vad som

nu sagts gäller dock ej i fråga om

lösningsrätt enligt lagen den 18 juni

1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för

1 Senaste lydelse av 8 § se 1968:286 och av 14 § se 1947:701.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ningsrätt enligt lagen den 18 juni

1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa un­

der nyttjanderätt upplåtet område,

ej heller beträffande kronans eller

arrendators förköpsrätt.

(Föreslagen lydelse)

nyttjanderättshavare att inlösa un­

der nyttjanderätt upplåtet område,

ej heller beträffande kronans eller

arrendators förköpsrätt.

14 §.

Ej må--------------------------------------avstyckningens fastställande.

Sammanläggning må--------------------------------------stycket sägs.

Vid tillämpning av vad sålunda

stadgats skall avseende icke fästas

vid inteckning för servitut eller nytt­

janderätt, såframt den intecknade

rättigheten icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen, eller vid

inteckning, vars dödning blivit hos

inskrivningsdomaren sökt i fastig­

het varom fråga är, såframt hinder

mot dödningsåtgärden ej föreligger

därest sammanläggningen genomfö­

res. Vad i andra stycket 2 och 3 är

föreskrivet om att inteckningshavare

skall hava medgivit sammanlägg­

ningen gäller icke, om denna är vä­

sentligen utan betydelse för hans

säkerhet. I fråga om inteckning för

återköpsrätt gäller vad i 8 § stadgas

om sådan rätt.

Förslag till--------------------------------

Vad i — — --------------------------------

Vid tillämpning av vad sålunda

stadgats skall avseende icke fästas

vid inteckning för servitut eller nytt­

janderätt, såframt den intecknade

rättigheten icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen, eller vid

inteckning, vars dödning blivit hos

inskrivningsdomaren sökt i fastig­

het varom fråga är, såframt hinder

mot dödningsåtgärden ej föreligger

därest sammanläggningen genomfö­

res. Vad i andra stycket 2 och 3 är

föreskrivet om att inteckningshavare

skall hava medgivit sammanlägg­

ningen gäller icke, om denna är vä­

sentligen utan betydelse för hans

säkerhet.

av sökanden.

------ 11 kap. 2 § jordabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

12) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom för ordnas, att 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

36 §.

(Föreslagen lydelse)

Mark inom----------- ------- — — ~

Skall en-—----------------------------------

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider ska­

da eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till avkomst eller annan för­

mån eller till servitut eller till elek­

trisk kraft eller av återköpsrätt, och

går till följd av utmålsläggningen så­

dan särskild rätt förlorad eller lider

den intrång, skall ersättning jämväl

därför givas.

Då till-------

— som förorsakas,

därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, var­

för lösen skall givas eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken be­

svärad av rätt till avkomst eller an­

nan förmån eller till servitut eller

till elektrisk kraft, och går till följd

av utmålsläggningen sådan särskild

rätt förlorad eller lider den intrång,

skall ersättning jämväl därför gi­

vas.

förlust ersättas.

37 §.

Lösen och------------------------------------- för sig.

Lösen varde---- —- — — -—--------------- besvär äger.

Erfordras för — —- -— -—• -— —- •—• — — tillika verkställd.

Vid uppskattning av återköpsrätts

inverkan till förminskande av mar­

kens värde skall hänsyn tagas jäm­

väl till det i samband med återköps-

rätten avtalade villkoret angående

fastighetens användning. Värdet av

återköpsrätten skall anses uppgå till

belopp motsvarande den sålunda

uppskattade förminskningen av

markens värde.

25

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre be­

stämmelser fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

13) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen

den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december

1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

38 §.

1 mom. Mark inom----------- —-------- som förorsakas.

Skall en---------------------—---- --------därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vil­

ken lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt an­

nan upplåten, eller är marken be­

svärad av rätt till avkomst eller an­

nan förmån eller till servitut eller

till elektrisk kraft eller av återköps­

rätt, och går till följd av anvisan­

det av mark sådan särskild rätt för­

lorad eller lider den intrång, skall

ersättning jämväl utgå därför.

Förorsakas annan —---------- -------

Är nyttjanderätt till mark, för vil­

ken lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken be­

svärad av rätt till avkomst eller an­

nan förmån eller till servitut eller

till elektrisk kraft, och går till följd

av anvisandet av mark sådan sär­

skild rätt förlorad eller lider den

intrång, skall ersättning jämväl ut­

gå därför,

förlust ersättas.

39 §.

Lösen och------ ---------------- - ----------- för sig.

Lösen skall--------------- -— ----------- - — besvär äger.

Vid uppskattning av återköps-

rätts inverkan till förminskande av

markens värde skall hänsyn tagas

jämväl till det i samband med åter-

Icöpsrätten avtalade villkoret angåen­

de fastighetens användning. Värdet

av återköpsrätten skall anses upp-

26

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

gå till belopp motsvarande den så­

lunda uppskattade förminskningen

av markens värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

Kangl. Maj:ts proposition nr 131 år 196S

27

Utdrag av protokollet över justiticärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 maj 1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

änge

, K

ling

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

,

W

ickman

, M

oberg

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av

1924 års återköpslagstiftning och anför.

Inledning

Enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt till fast egendom

(återköpslagen) får vid försäljning av fastighet som tillhör staten eller

kommun eller som eljest är i allmän ägo förbehåll göras om rätt för säljaren

att köpa tillbaka fastigheten.

I de skilda förslag till ny jordabalk som utarbetats under senare tid har

återköpsrätten tagits med som ett särskilt rättsinstitut i balken. Återköps­

rätten har därvid givits likartad utformning som i återköpslagen.

Under remissbehandlingen av 1960 och 1963 års jordabalksförslag sattes

av några remissinstanser i fråga om återköpsinstitutet på grund av den

obetydliga användning det fått borde införas i balken.

Vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av det inom justitiedepar­

tementet utarbetade förslaget till ny jordabalk underströk jag, att åter­

köpsinstitutet i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning och att

det inte kunde uteslutas att institutet i den form det hade i nämnda lag i

fortsättningen kunde komma att visa sig obehövligt. Vidare framhöll jag,

att institutet har ett visst offentligrättsligt inslag som gör det mindre

väl lämpat för reglering i en lag av jordabalkens karaktär. Jag ansåg

därför motiverat att utmönstra återköpsrätten från förslaget. I detta sam­

manhang förklarade jag mig avse att senare ta upp frågan om ett even­

28

tuellt upphävande av återköpslagen eller att, för den händelse återköps-

institutet ansågs böra bibehållas, framlägga förslag om behövlig omarbet­

ning och utbyggnad av lagen.

Spörsmålet huruvida något behov föreligger att låta återköpsinstitutet stå

kvar inom lagsystemet har sedermera utretts inom departementet. Resul­

tatet av utredningen har redovisats i en under sommaren 1967 färdigställd

promemoria (Stencil Ju 1967:9).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,

lagberedningen, vattenfallsverket, kammarkollegiet, domän styrel sen, lant-

bruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen, av länsstyrelserna i Södermanlands,

Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län samt

av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Yttranden har dessutom avlämnats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­

hus län från stadsfullmäktige i Göteborg, kommunalnämnden i Landvetters

kommun och överlantmätaren i länet, av länsstyrelsen i Södermanlands

län från drätselkammaren i Mariefred och överlantmätaren i länet samt av

länsstyrelsen i Norrbottens län från lantbruksnämnden och överlantmäta­

ren i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Historik

I jordabalken i 1734 års lag förekom ursprungligen inte något förbud

mot att i köpeavtal rörande fast egendom göra förbehåll om rätt för säljaren

att i en framtid köpa tillbaka egendomen. Sedan emellertid uppmärksam­

heten fästs på den osäkerhet i äganderättsförhållandena som kunde föran­

ledas av förbehåll av detta slag, erhöll 1 kap. 2 § jordabalken — vilket lag­

rum innehåller huvudreglerna om överlåtelse av fast egendom — genom

en den 1 maj 1810 utfärdad förordning ett tillägg av innehåll att säljare ej

äger att i köpe- eller skiftesavhandling om jord och fastighet förbehålla sig

eller andra att mot någon i samma avhandling bestämd penningsumma eller

andra villkor få framdeles vinna egendomen åter.

Det sålunda tillkomna återköpsförbudet ansågs under senare delen av

1800-talet hindra att vissa jordpolitiska åskådningar som efter hand börjat

bli förhärskande förverkligades. Dessa åskådningar inbegrep bl. a. önske­

mål om att jord i allmän ägo skulle hållas till handa för att göra det möj­

ligt att bilda egnahemslägenheter och byggnadstomter på villkor som inte

var alltför betungande för befolkningens bredare lager. För att detta önske­

mål skulle kunna tillgodoses, måste det allmänna få kontroll över jordens

användning. En sådan kontroll ansågs dock knappast kunna komma till

stånd, om jorden överläts med vanlig äganderätt. Upplåtelse av jorden

under ordinär nyttjanderätt ansågs å andra sidan ge innehavaren en alltför

osjälvständig ställning för att vara lämplig för ändamålet.

De nu antydda förhållandena gav upphov åt en strävan att få fram rätts­

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

29

liga former som intog en mellanställning mellan de vanliga formerna för

överlåtelse av äganderätt och upplåtelse av nyttjanderätt. Två metoder

framträdde härvid som tänkbara. Den ena innebar att äganderätten modi­

fierades så, att ägaren hindrades från att bruka jorden i strid med de syften

som avsetts med överlåtelsen. Den andra metoden gick ut på att skapa en

förstärkt nyttjanderätt, som erbjöd en trygg ställning åt brukaren.

Frågan om att — med tillämpning av den förstnämnda av de två meto­

derna — införa en rätt till återköp av fast egendom, som sålts av stat eller

kommun, togs upp till övervägande av lagberedningen under det arbete som

ledde till framläggandet av 1909 års förslag till jordabalk. Beredningen

fann sig böra avvisa tanken på att införa ett återköpsinstitut. Däremot för­

ordade beredningen införandet av en rätt för det allmänna att, då en fas­

tighet avyttrades, få förvärva denna till det pris som köparen utfäst sig att

betala för den. Vid sidan av en sådan förköpsrätt borde enligt beredningens

mening, såvitt angick mark i städer och andra större samhällen, tillskapas

en typ av förstärkt nyttjanderätt, nämligen tomträtt. Genom denna upp­

låtelseform skulle det allmänna få möjlighet att tillgodogöra sig inträdd

jordvärdestegring och på så sätt bli i stånd att sörja för billiga bostäder.

Lagberedningens förslag rörande rätt till förköp upphöjdes inte till lag.

Så blev däremot fallet med tomträttsförslaget. Tomträtten införlivades med

lagstiftningen genom lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom.

Även efter tillkomsten av tomträttsinstitutet hävdades från en del håll

att behov fanns av en återköpsrätt. Införandet av en sådan rätt kom efter

hand att tillmätas betydelse också för statens tillhandahållande av mark

för jordbruksändamål.

Ett lagförslag angående återköpsrätt förelädes 1924 års riksdag (prop.

190). Förslaget innebar att förbehåll om återköpsrätt skulle tillåtas vid för­

säljning av fastighet i allmän ägo. Den nya överlåtelseformens främsta upp­

gift skulle vara att trygga ändamålet med samhällets tillhandahållande av

jord. Vidare ville man vinna den fördelen att, om samhället i framtiden

fick behov av att åter komma i besittning av jorden, detta skulle kunna ske

på en enklare och billigare väg än den som anvisades i gällande författ­

ningar om expropriation. Ett tredje samhällsintresse som avsågs skola till­

godoses var att tillförsäkra avhändaren andel i jordvärdestegring. Slutligen

åsyftades att bereda mindre bemedlade personer möjlighet att ägna sig åt

jordbruk under trygga förhållanden.

Lagförslaget angående återköpsrätt antogs av riksdagen, som dock in­

skränkte tillämpningsområdet för återköpsinstitutet till att omfatta endast

jord inom städer och stadsliknande samhällen. Lagen trädde i kraft den 1

januari 1925.

För statens tillhandahållande av mark för jordbruksändamål ansågs även

andra metoder än överlåtelse med återköpsrätt kunna komma i fråga.

30

Sålunda förordades av somliga att en förstärkt nyttjanderätt i form av ett

tidsenligt åborättsinstitut skulle införas. Åborätten skulle innebära en till

tiden obegränsad, ärftlig och överlåtbar jordbesittning. Åborätt infördes ge­

nom lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss

jord. I prop. 1968:47 föreslås att denna lag skall upphöra att gälla. Som

skäl åberopas att lagen inte längre är behövlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Återköpslagens innehåll

Återlcöpslagen har ett betydande omfång och regleringen är mycket detal­

jerad. Endast huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande.

Återköpsrätt kan förbehållas bara vid försäljning av fastighet som tillhör

staten, kommun eller municipalsamhälle eller som eljest finns i allmän ägo.

Som framgår av vad som anförts nyss gällde från början återköpslagen

bara sådan fastighet som var belägen inom stad eller stadsliknande sam­

hälle. Efter ändringar företagna i samband med tillkomsten av annan lag­

stiftning kan numera beträffande statens jord återköpsrätt stipuleras obe­

roende av om jorden ligger i stad eller på landet, medan i fråga om övriga

kategorier av jord i allmän ägo en förutsättning för avtal om återköpsrätt

är att fastigheten är belägen inom ort, där den för städerna gällande ord­

ningen för bebyggande skall iakttas, eller inom område, för vilket fastställts

byggnadsplan eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan skall upp­

rättas.

Återköpsrätt skall förbehållas i köpehandlingen. Rätten är giltig bara om

den förknippas med villkor om skyldighet för fastighetsinnehavaren att an­

vända fastigheten för visst ändamål eller att underlåta viss användning av

den. Rätten till återköp kan förbehållas för obestämd eller för bestämd tid.

Återköpsrätten skall intecknas inom den tid efter det att lagfart meddelats

på köparens förvärv som gäller enligt 11 kap. 2 § jordabalken i fråga om

inteckning för ogulden köpeskilling. Sker inte detta, förfaller förbehållet om

återköp.

Avlösning av återköpsrätten kan ske genom förordnande av domstol efter

yrkande därom från fastighetsägarens sida. Förutsättning för ett förord­

nande om avlösning är att villkoret om fastighetens användning blivit oskä­

ligt betungande för ägaren till följd av ändrade förhållanden. Om löseskil­

ling för sådant fall gäller att den skall bestämmas genom ett på visst sätt

anordnat skiljeförfarande.

Återköpsrätten får utövas endast i en del i lagen noggrant angivna fall.

Dessa är, att avtalat villkor angående fastighetens användning åsidosatts

och att vad som förekommit i sådant hänseende inte är av ringa betydenhet,

att fastigheten vanvårdas, så att det ändamål, för vilket den enligt avtalat

villkor skall användas, uppenbarligen äventyras, att fastigheten på grund

av ändrade förhållanden blivit uppenbart olämplig att användas enligt av­

31

talat villkor, att fastighetens ägare instämt talan om återköpsrättens avlös­

ning och innehavaren av rättigheten gör denna gällande antingen innan det

visat sig, om stämningen leder till avlösning, eller också, därest talan

bifallits, inom viss tid från det utslaget vann laga kraft, att fastighetsäga­

ren skriftligen hembjudit fastigheten till återköp och rättighetsinnehavaren

gör rättigheten gällande inom viss tid efter hembudet eller att, om hembud

inte ägt rum eller om mer än två år förflutit från det att hembud skedde,

fastigheten överlåts å annan än närskyld person eller någon som äger lott

i fastigheten och innehavaren av rättigheten gör denna gällande inom viss

tid från det den nye ägaren sökt lagfart på sitt fång.

Vad angår återköpsförfarandet var detta ursprungligen förlagt till all­

män domstol. Rätten skulle meddela beslut i frågan om återköp fick äga

rum. Därefter skulle en för ändamålet tillsatt s. k. återköpsnämnd be­

stämma löseskillingen för fastigheten. Sedan detta skett, skulle rätten

genom utslag fastställa löseskillingen.

I samband med 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen över­

flyttades återköpsförfarandet från allmän domstol till expropriationsdom-

stol. Angående rättegången i mål om återköpsrätt gäller numera i allt

väsentligt bestämmelserna i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropria­

tion. Parter i rättegången är emellertid endast återköpsrättens innehavare

och fastighetens ägare. Detta förhållande föranleds av att övriga rättsägares

intresse tas till vara på särskilt sätt. Återköpsrätten betraktas som en vid

fastigheten häftande gravation. Äterköparen behöver inte utan utfästelse

tåla gravationer som tillkommit på grund av förbindelser ingångna efter

det att återköpsrätten förbehölls. Innehavare av fordringsinteckning eller

av inteckning för rätt till avkomst med sämre företrädesrätt än återköps­

rätten tillgodoses enligt samma princip som gäller vid expropriation eller

således genom ersättning ur köpeskillingen i den mån den räcker. Beträf­

fande innehavare av andra sakrätter har dessa en rätt till skadestånd av

upplåtaren.

Sedan mål om återköpsrätt anhängiggjorts kan parterna under vissa för­

utsättningar ingå överenskommelse om löseskillingen för fastigheten. Träf­

fas inte sådan överenskommelse, skall för fastigheten betalas en köpeskil­

ling, vilken svarar mot fastighetens värde med hänsyn tagen till den be­

gränsning i användningen, som innefattas i det stipulerade villkoret, och

till den inskränkning i ägarens förfoganderätt, som själva återköpsrättens

tillvaro inneburit.

I sin dom skall expropriationsdomstolen bestämma löseskillingen. Dess­

utom skall i domen meddelas bestämmelser om tillträde av fastigheten och

om löseskillingens nedsättande hos länsstyrelsen.

Sedan domen vunnit laga kraft och nedsättningsskyldigheten blivit full­

gjord, övergår fastigheten på äterköparen, fri från andra fordringar än

sådana som åvilar den med bättre rätt än återköpsrätten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Återköpslagen i praxis

Den genom återköpslagen tillskapade möjligheten att vid försäljning av

jord i allmän ägo göra förbehåll om rätt att få köpa tillbaka jorden har —

såsom antytts i det föregående — inte på långt när tagits till vara i den

utsträckning som vid lagens tillkomst tydligen förutsattes skola bli fallet.

I den mån möjligheten begagnats torde f. ö. ej sällan försummelse att söka

inteckning till säkerhet för beståndet av återköpsrätten ha föranlett att för­

behållet om denna har förfallit.

Under de sju första åren av återköpslagens giltighetstid eller således fram

till år 1932 var antalet ärenden angående inteckning till säkerhet för åter-

köpsrätts bestånd så lågt som mindre än tio om året. Därefter ökade antalet

successivt. Det översteg första gången 100 år 1946 och 150 år 1953. Åren

1961—1965 utgjorde antalet 262, 388, 350, 348 resp. 345. Ärendena har

fördelat sig på endast ett fåtal domstolar, ungefär en tiondel av härads­

rätterna och en femtedel av rådhusrätterna. Fördelningen har varit syn­

nerligen ojämn. Sålunda har under några av de sist angivna fem åren mer

än hälften av ärendena fallit på en och samma domstol, nämligen rådhus­

rätten i Luleå. Hur stor andel av samtliga försäljningar av jord i allmän

ägo som de med återköpsförbehåll gjorda försäljningarna innefattat är ej

möjligt att ange i fråga om tiden före år 1965, eftersom förstnämnda försälj­

ningar då inte redovisades i den officiella statistiken. Beträffande år 1965

uppgick hela antalet sökta lagfarter på grund av försäljningar av fast egen­

dom, som tillhörde stat, kommun och annan menighet, till 17 622. Av an­

givna försäljningar utgjorde alltså de som skett med förbehåll om åter-

köpsrätt inte mer än omkring 2 %.

Den användning återköpsinstitutet fått har i huvudsak hänfört sig till

kommunal markförsäljning inom en del mindre städer och stadsliknande

samhällen. Angående spörsmålen om antalet kommuner som vid fastighets-

försäljning betingat sig rätt till återköp samt om förhållandet mellan be­

gagnandet av denna överlåtelseform, å ena, och annat slag av överlåtelse

ävensom nyttjanderätt supplåtelse, å andra sidan, kan upplysningar inhäm­

tas från undersökningar, som 1963 års markvärdekommitté företog när­

mast i avsikt att erhålla kännedom om omfattningen av tomträttsinstitutets

tillämpning. Resultatet av undersökningarna har redovisats bland de bi­

lagor som utgör del II av kommitténs år 1966 publicerade betänkande

»Markfrågan» (SOU 1966:24). En av kommittén under januari 1964 hos

rikets samtliga städer och köpingar gjord enkät, på vilken svar ingick från

128 städer och 86 köpingar, utvisar beträffande åren 1961—1963, att endast

34 kommuner avyttrat fastigheter under villkor om återköpsrätt, att denna

avyttring i bara hälften av kommunerna innefattat en mera betydande del

av det totala tillhandahållandet av jord samt att bara tre samhällen —

Mariefred, Åsele och Åstorp — begagnat sig av enbart ifrågavarande form

33

av överlåtelse. Rörande de av Mariefreds stad verkställda överlåtelserna kan

framhållas att staden inte i något fall föranstaltat om inteckning till säker­

het för återköpsrättens bestånd.

I fråga om statens försäljningar av mark framgår av inhämtade upplys­

ningar, att jordbruksfastigheter mycket sällan säljs med förbehåll om åter-

köpsrätt och att det även beträffande andra fastigheter är mindre vanligt

att avhändelse av detta slag kommer till användning. Sålunda har tillämp­

ningen av återköpsinstitutet från domänstyrelsens sida inskränkt sig till

ett 30-tal fall. Även inom kammarkollegiets verksamhetsområde har åter-

köpsklausul förekommit endast i enstaka fall av försäljning av jordbruks-

och andra fastigheter. Lantbruksorganisationens försäljningar av jord har,

såvitt lantbruksstyrelsen har sig bekant, aldrig förknippats med förbehåll

enligt återköpslagen. Däremot har vattenfallsverket, då det gällt överlåtelse

av tomtmark dels i och omkring Trollhättan, dels inom Porjus-området,

infört återköpsklausul i köpeavtalen. Detta har skett på det förstnämnda

stället vid så pass många överlåtelser som omkring 1 000 men på det sist­

nämnda i betydligt mindre utsträckning.

Rörande frågan hur ofta det hänt att säljare behövt göra bruk av förbe­

hållen rätt till återköp har fullständiga uppgifter inte stått att vinna. Emel­

lertid har kunnat konstateras att ett par av de säljare som mest utnyttjat

återköpsinstitutet, nämligen Luleå stad och vattenfallsverket, inte i något

fall behövt begagna sig av förbehållen återköpsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Departementspromemorian

Efter redogörelser för återköpslagens tillkomst samt för lagens innehåll

och för dess tillämpning ävensom för den behandling återköpsinstitutet fått

i de senare jordabalksförslagen behandlas i promemorian frågan huruvida

något behov av återköpsrätt finns.

Först erinras om att när den överlåtelseform det här är fråga om infördes

i lagsystemet dess främsta uppgift angavs vara att trygga ändamålet med

samhällets jordöverlåtelser. Det ansågs vara ett berättigat anspråk från

samhällets sida att inte behöva overksamt se hur det ändamål för vars

främjande samhället kanske gjort stora uppoffringar, förfuskades eller för­

felades genom att den överlåtna jorden blev föremål för markspekulation

eller på annat sätt kom till en inte avsedd användning. Samtidigt under-

ströks att samhället borde kunna påkalla att den med en viss ändamåls-

bestämning överlåtna jorden återfördes till samhället, om ändamålet för­

felades i anledning av att fastigheten sedermera visade sig vara olämplig

för den tillämnade användningen.

Det påpekas i promemorian att enligt återköpslagen rätt till återköp kan

göras gällande i fyra olika fall, när ändamålet med överlåtelsen kan sägas

vara åsidosatt eller äventyrat.

34

Det första av de fyra fallen är det, att fastighetens innehavare antingen

direkt använder fastigheten för otillåtet ändamål eller också, när han är

skyldig att bruka fastigheten på visst sätt, åsidosätter denna skyldighet i

sådan utsträckning, att det avsedda ändamålet inte blir tillräckligt tillgodo­

sett. Föreliggande fall anses ha sin huvudsakliga betydelse med avseende på

mark som i städer och stadsliknande samhällen överlåtits för något särskilt

slag av bebyggelse, t. ex. bebyggelse med villor eller radhus. För sådan be­

byggelse gäller emellertid speciella regler i byggnadslagstiftningen. I bygg­

nadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och i byggnadsstadgan den 30 decem­

ber 1959 (nr 612) har sålunda sammanförts de bestämmelser som funnits

behövliga för byggnadsverksamhetens reglering. Denna reglering sker ge­

nom att markens användning för byggnadsändamål föregås av planläggning

och att en förhandsprövning sker av att byggnadsföretagen inte strider mot

gällande planer och givna föreskrifter samt genom tillsyn över byggnads­

verksamheten. Genom bestämmelser om vite, ansvar m. in. är i byggnads­

lagstiftningen också sörjt för att de förordnanden som meddelats blir efter­

levda. Enligt promemorian får återköpslagens bestämmelser i förevarande

del betraktas såsom skäligen betydelselösa, om de ses i belysning av de

möjligheter byggnadslagstiftningen erbjuder för att komma till råtta med

en inte åsyftad användning av försåld fastighet.

Beträffande det andra av de fyra återköpsfallen — ett fall som grundar

sig på att det ändamål, för vilket den överlåtna fastigheten skall användas,

äventyras genom att fastigheten vanvårdas så att fara uppstår för att den

blir oduglig för den åsyftade användningen — anges i promemorian, att

detta fall närmast är av intresse beträffande fastigheter som avyttrats för

jordbruksändamål. I motiven till förslaget rörande återköpslagen åberopa­

des sålunda som exempel på återköpsrätt av denna anledning att en fastig­

het, som överlåtits med skyldighet för förvärvaren att på den driva jord­

bruk, till betydande del och under avsevärd tid kom att ligga obrukad. Det

konstateras i promemorian att för vinnande av rättelse i missförhållanden

av detta slag föreskrifter om ingripande mot vanhävd står till förfogande.

Sådana föreskrifter finns i lagen den 30 juni 1947 (nr 288) om uppsikt å

jordbruk och — för verkligt svårartade fall av vanhävd — i lagen samma

dag (nr 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. Den rätt

att köpa tillbaka överlåten fastighet, som enligt återköpslagen tillkommer

den tidigare ägaren till fastigheten vid vanvård av denna anses i prome­

morian vara utan nämnvärd betydelse, om den sätts i relation till vanhävds-

lagstiftningens bestämmelser.

Av de fyra återköpsfall som har sammanhang med villkor om fastighe­

tens användning avser båda de återstående fallen frågan om fastigheten

passar för det avtalade användningssättet. I det ena fallet inträder möjlig­

heten att utöva återköpsrätten när fastighetens olämplighet är uppenbar

och i det andra när fastighetsägaren anser sig så besvärad av olägenheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

35

att han påyx-kar avlösning av återköpsrätten. I promemorian förutsätts att,

antingen det ena eller det andra av de bägge fallen är för handen, i den före-

liggande situationen utsikt finns för att en åter försälj ning av fastigheten kan

komma till stånd i vanlig ordning utan större svårighet.

Härefter anmärks i promemorian att ett annat syfte med återköpsinsti-

tutets upptagande i lagstiftningen — vid sidan av syftet att trygga ända­

målet med samhällets jordöverlåtelser — var att göra det möjligt att på ett

enklare och billigare sätt än det som stod till förfogande genom att tillgripa

expropriation åstadkomma ett åter förvärv av överlåten mark som blivit be­

hövlig för samhällets egen räkning. Det betonas att i fråga om detta syfte ett

ändrat läge inträtt sedan det rättsliga förfarandet i mål om återköp över­

flyttats från allmän domstol och återköpsnämnd till expropriationsdomstol.

Vad som numera skiljer ett återköpsmål från ett expropriationsmål är en­

dast att i återköpsmålet frågan om återköp bedöms av domstolen själv, me­

dan i expropriationsmålet en prövning från Kungl. Maj :ts sida av ansökan

om expropriation föregår domstolens behandling av målet.

Beträffande därefter det med återköpslagen avsedda syftet att tillgodose

samhällets intresse i fråga om framtida värdestegring av överlåten mark

framhålls i promemorian, att detta syfte ansågs kunna nås genom den i

lagen inrymda möjligheten att utöva återköpsrätten i vissa fall då den

som av samhället förvärvat marken önskade i sin tur överlåta denna. I

den mån man i fråga om de problem som sammanhänger med markvärde-

stegringsfrågan sökt finna en lösning genom civillagstiftning har de resul­

tat som vunnits främst hänfört sig till tomträttsinstitutet. För att göra

kommunerna mera benägna än hittills att ta till vara de fördelar detta

institut erbjuder fann 1963 års markvärdekommitté behövligt att för­

utsättningarna för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på

mark förbättrades. För att åstadkomma en sådan förbättring förordade

kommittén en förkortning från tjugo till tio år av avgäldsperioderna be­

träffande mark som upplåts under tomträtt för bostadsbebyggelse. Om

tomträttsbestämmelserna ändras i enlighet härmed och samtidigt ett lag­

förslag angående kommunal förköpsrätt upphöjs till lag, skulle uppen­

barligen i förevarande hänseende ett ännu mindre behov av återköpslagen

komma att föreligga än det rådande.

I fråga om syftet med återköpslagen erinras slutligen i promemorian

om att det åberopats att förbehåll om återköpsrätt kunde vara lämpligt i

sammanhang med överlåtelse av mark åt mindre bemedlade personer för

drivande av jordbruk. Återköpsinstitutet har emellertid endast i ringa

omfattning blivit taget i bruk beträffande jordbruksfastigheter. Detta

förhållande synes utvisa, att av gemene man endast ett innehav av jord

under full äganderätt anses skänka den samhörighet med jorden och den

trygghet i besittningen av denna som är nödvändiga för att med intresse

och framgång bedriva jordbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Sammanfattningsvis yttras i promemorian följande angående det ämne

utredningen avsett. Den obetydliga användning återköpsinstitutet fått är

en omständighet som redan i och för sig föranleder att det kan sättas i

fråga, om inte institutet bör utmönstras ur lagstiftningen. När det gäller

att fatta ståndpunkt till spörsmålet, om institutet trots sitt obetydliga

utnyttjande bör bibehållas inom rättssystemet, leder en prövning av den

redovisade utredningen till den slutsatsen att något behov av institutet ej

kan påvisas. Av de syften man velat vinna med återköpslagen har en del

visserligen inte mist sin aktualitet, men i den mån syftena alltjämt fram­

står som eftersträvansvärda förefaller de kunna förverkligas utan hjälp av

återköpslagen. Med hänsyn härtill och med beaktande även av det önskvärda

i att antalet rättighetstyper inom fastighetsrätten begränsas till enbart

sådana som är påkallade av ett allmänt behov föreslås att återköpslagen

upphävs. Som tidpunkt för upphävandet förordas den 1 januari 1969.

Rörande återköpsrätt som är gällande då ett upphävande av återköps­

lagen träder i kraft framhålls i promemorian att sådan återköpsrätt måste

beaktas. I de flesta fall torde återköpsrättens bestånd vara beroende av

att inteckning till säkerhet därför meddelats eller i vart fall sökts vid

ikraftträdandet. Förhållandet kan emellertid också vara det, att föreskri­

ven tid för sökande av inteckning då ännu inte gått till ända. I dessa fall

bör liksom hittills förbehållet om återköp inte vara förfallet förrän laga-

ståndstiden löpt ut utan att inteckning dessförinnan blivit sökt.

Slutligen föreslås i promemorian ändringar i viss annan lagstiftning

som följd av att återköpslagen upphävs.

Remissyttrandena

Förslaget att upphäva återköpslagen tillstyrks eller lämnas utan erin­

ran av flertalet remissinstanser.

Några av de remissinstanser som intar en positiv ståndpunkt till frå­

gan om återköpsinstitutets avskaffande ger skäl för sitt ställningstagande.

Sålunda förklarar vattenfallsverket, att verket — vars tidigare med för­

behåll om återköpsrätt företagna försäljningar av tomtmark inom Troll-

hätte- och Porjusområdena skett i syfte att reglera bebyggelsen på ända­

målsenligt sätt och inom önskad tidrymd — i fortsättningen kommer att

i endast obetydlig utsträckning avyttra mark av sådan beskaffenhet som

den inom nämnda områden försålda. Kammarkollegiet sätter visserligen

i fråga, om det är till någon större nackdel att ha kvar återköpsinstitutet

som då det gäller att säkra viss markanvändning nog ibland får anses

överlägset andra överlåtelse- och upplåtelseformer, men anser å andra

sidan att om institutet avskaffas syftet med återköpsklausuler kan i

de flesta fall nöjaktigt tillgodoses på annat sätt. Domänstgrelsen uppger

sig ha funnit återköpsrätten vara av viss betydelse särskilt då tveksamhet

rått, huruvida försäljning borde ske eller ej. Rätten till återköp har likväl

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

inte utövats av styrelsen i något fall, och markförsäljning bör enligt sty­

relsens mening i första hand ske efter marknadsmässiga priser. Av lant-

bruksstyrelsen upplyses att vid de tämligen fåtaliga tillfällen, då det an­

setts erforderligt att såvitt möjligt hindra en köpare från att för spekula­

tion använda egendom som förvärvats från lantbruksorgan, andra medel

än återköpsförbehåll kommit till utnyttjande. Ett bibehållande av åter-

köpslagen är därför ej av betydelse för lantbruksorganisationens del. Lant-

mäteristyrelsen understryker att de till jordbruket anknutna syften, som

man avsett att befrämja genom återlcöpslagen, i stor utsträckning mist

sin aktualitet med hänsyn till den ändrade inställningen inom jordbruks­

politiken. Användningen av återköpsinstitutet har sålunda i huvudsak

varit anknuten till försäljning av mark i kommunal ägo. De fördelar som

institutet kan anses innebära vid sådan försäljning står enligt styrelsens

åsikt i allt väsentligt att uppnå utan att man behöver anlita institutet, och

dessa fördelar är f. ö. ej så betydande att de överväger de förenklingsvinster

som ett avskaffande av institutet ger.

Synpunkter som i stort sett överensstämmer med de sist återgivna fram­

förs av överlantmätaren i Södermlanlands län — som i detta sammanhang

poängterar att förekomsten av återköpsrätt ofta inverkar försvårande vid

fastighetsbildning av omregleringsnatur — samt av överlantmätaren i

Göteborgs och Bohus län.

Svea hovrätt ställer sig visserligen på flera punkter kritisk till resultatet

av de överväganden som redovisas i departementspromemorian men an­

sluter sig helt till den däri uttalade uppfattningen att antalet rättighets-

typer på fastighetsrättens område bör begränsas till sådana som är på­

kallade av ett allmänt behov. Med hänsyn främst härtill vill hovrätten

inte motsätta sig att återlcöpslagen upphävs.

Av de remissinstanser som ställt sig avvisande till förslaget om åter-

köpsinstitutets avskaffande förklarar länsstyrelsen i Norrbottens län sig

ha, om än med stor tvekan, kommit till den slutsatsen att institutet bör

bibehållas inom rättssystemet till dess erfarenhet vunnits rörande tillämp­

ningen av ny lagstitftning om tomträtt och förköpsrätt. I och för sig de­

lar emellertid länsstyrelsen åsikten om önskvärdheten av en minskning

av antalet rättighetstyper inom fastighetsrätten. Övriga avstyrkande re­

missinstanser —- länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som grundar

sin inställning särskilt på vad som anförs i det av stadsfullmäktige i Göte­

borg avgivna, synnerligen utförliga yttrandet samt Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet ■— anser att det vid sidan av tomträtts­

institutet fortfarande finns behov av återköpsinstitutet då det gäller att

hålla kommunal mark till handa.

De omständigheter som åberopas såsom skäl mot förslaget att avskaffa

återköpsinstitutet hänför sig främst till spörsmålet om institutets bety­

delse för att trygga ändamålet med samhällets marköverlåtelser genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

37

38

att säkra uppfyllandet av villkor rörande markens användning. Svenska

kommunförbundet betonar att byggnadslagstiftningen inte kan i allo ersätta

de möjligheter återköpslagen erbjuder. Sålunda kan ej med byggnadslagstift­

ningens hjälp genomdrivas att överlåten fastighet blir bebyggd inom be­

stämd tid, vilket däremot kan ske genom att i köpeavtalet villkor därom

förbinds med återköpsförbehåll. Detsamma gäller även beträffande en

del andra fall, t. ex. när det är av intresse att förvärvare av fastighet kom­

mer att driva industrianläggning därå under överenskommen tidrvmd

eller att exploatering av mark som avyttrats för fritidsbebyggelse sker

inom föreskriven tid. Villkor av nu angivna slag kan visserligen också tas

upp i tomträttsavtal, men om så sker medför ej ett åsidosättande av vill­

koret att avtalet hävs. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län, Svenska stadsförbundet och överlantmätaren i

Norrbottens län.

Förevarande spörsmål berörs också i ett par av de remissyttranden, i

vilka förslaget om återköpslagens upphävande godtas. Sålunda anmärker

Svea hovrätt att den offentliga byggnadsregleringen i allmänhet inte inne­

bär något åläggande för markägare att vara verksamma för att planerad

markexploatering genomförs och vidare att byggnadsbestämmelsernas

funktionsområde är i så måtto begränsat att bestämmelserna ej reglerar

arten av den verksamhet som får bedrivas på en fastighet. Rent faktiskt

torde likväl föreskrifterna om bebyggelsens utformning ofta lägga hinder i

vägen för en verksamhet som inte överensstämmer med bebyggelsens ända­

mål. Kammarkollegiet håller för givet att återköpsinstitutet fått sin största

användning då det gällt att framtvinga viss engångsåtgärd beträffande

överlåten fastighet, t. ex. bebyggelse av fastigheten inom bestämd tid,

men föreställer sig att åtgärd av detta slag i allmänhet kan genomdrivas

medelst vitesldausul.

Beträffande det andra av de med återköpslagen avsedda syftena eller

således att göra det möjligt för samhället att på ett enklare och billigare

sätt än genom expropriation åter bli ägare till överlåten fastighet som

visat sig behövlig för samhällets räkning, så har frågan härom inte blivit

föremål för större intresse från remissinstansernas sida. Svenska kommun­

förbundet framhåller dock att den omständigheten att man vid återköps-

förfarandet inte — såsom fallet däremot är vid expropriation — behöver

Kungl. Maj :ts tillstånd innebär en tids- och kostnadsmässig vinst. För­

bundet tillägger, att expropriationslagstiftningen ej medger expropriation

av enstaka fastighet på den grund att denna använts för annat ändamål

än som avsetts vid överlåtelsen. Tankegångar av samma slag som de åter­

givna framkommer i remissyttrandena från Svea hovrätt samt länsstyrel­

sen i Göteborgs och Bohus län.

Beträffande återköpslagens betydelse såsom en faktor för tillgodoseen­

det av överlåtarens intresse i fråga om värdestegring av avyttrad mark

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

39

gör länsstyrelsen i Norrbottens län och överlantmätaren i samma län gäl­

lande att återköpsrätten — vid sidan av tomträtten — utgör ett inte bety­

delselöst instrument för den kommunala markpolitikens förverkligande.

Svea hovrätt finner återköpsrättens värde såsom komplement till tomt­

rätten vara svårt att bedöma. I sin hittillsvarande tillämpning har åter­

köpsrätten emellertid varit av klart underordnad betydelse i förhållande

till tomträtten, och det är väl sannolikt att om kommunernas möjlig­

heter att finansiera investeringar i tomträttsmark ytterligare ökas, insti­

tutet skall visa sig kunna tillämpas även i sådana mindre tätorter, där

återköpsrätten synes ha sin största användning. Länsstyrelsen i Kristian­

stads län framhåller, att även om man inte kan bortse från att återköpsla-

gens bestämmelser i och för sig torde kunna användas som ett medel att

lösa markvärdestegringsproblemet, så visar erfarenheten att återköpsin-

stitutet fått en ytterst blygsam användning, varför det vunna resultatet

måste vara mycket begränsat.

I fråga om det med återköpslagen avsedda syftet att främja jordbruks-

politiska strävanden förekommer i remissyttrandena endast ett par ut­

talanden utöver lantmäteristyrelsens i annat sammanhang redan återgivna.

Svea hovrätt understryker att jordbrukspolitiken sedan länge har en helt

annan inriktning än den hade då lagen antogs och att försäljning med åter-

köpsförbehåll därför som form för överlåtelse av jordbruksfastigheter i

dag saknar praktisk betydelse.

Frågan om behandlingen av sådan återköpsrätt som är gällande vid

tiden för ett upphävande av återköpslagen har uppmärksammats i några

av remissyttrandena. Svea hovrätt påpekar att även om återköpslagen och

därtill anslutna bestämmelser i annan lagstiftning upphävs, verkningarna

av detta regelkomplex med hänsyn till redan intecknade återköpsförbehåll

kan komma att sträcka sig in i en avlägsen framtid och kräva bibehållande

av en mångfald svåröverskådliga övergångsbestämmelser under mycket

lång tid. Hovrätten anser att det förtjänar undersökas, om inte antydda

olägenheter kan undanröjas eller minskas. Lagberedningen håller före

beträffande de föreslagna följdändringarna och då närmast förslag till lag

om ändring i utsökningslagen att utsökningsrättsliga regler, vilka rör

återköpsrätt som äger bestånd vid lagstiftningens ikraftträdande, inte så­

som skett bör överföras från själva lagen till promulgationsbestämmel-

serna utan stå kvar på sin gamla plats. Det gäller ju här rättigheter som

kan komma att bestå för framtiden och inte blott under en kortare över­

gångstid. Utsökningslagen bör ej vara missvisande på den punkten utan

ange vilka rättigheter man får räkna med i exekutionssammanhang. En­

ligt beredningens åsikt är därför i varje fall förslaget till lag om ändring

i utsökningslagen mindre lämpligt. Av kammarkollegiet sätts i fråga,

om det inte för giltigheten av återköpsrätt som består då återköpslagen

upphävs är tillfyllest med en viss övergångstid, t. ex. tio år. Efter så lång

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

40

tid torde förhållandena som regel vara så stabiliserade, att det aldrig blir

aktuellt att återköpa överlåten fastighet. Den delvis retroaktiva verkan som

lagens upphävande härigenom skulle få drabbar endast staten och ett

antal kommuner, således ingen enskild. Principiella betänkligheter mot

en sådan övergångsbestämmelse synes därför inte böra möta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Departementschefen

När jord i allmän ägo skall föras över i enskild besittning sker detta van­

ligtvis genom överlåtelse med äganderätt eller genom arrendeupplåtelse.

Även andra sätt för ett sådant överförande står emellertid till buds. Möj­

lighet föreligger nämligen att för ändamålet begagna vissa med lagstift­

ningen tämligen sent införlivade rättsliga former som intar en mellanställ­

ning mellan de ordinära typerna av äganderättsöverlåtelse och nyttjande-

rättsupplåtelse. Dessa former utgörs av återköps- och tomträttsinstituten.

Den rätt som uppkommer genom förvärv med återköpsförbehåll kan be­

traktas såsom en modifierad äganderätt, medan tomträtten kan karakteri­

seras såsom en förstärkt nyttjanderätt.

Av de två angivna rättsinstituten är det år 1907 införda tomträttsinsti­

tutet det först tillkomna. Institutet utformades från början med väsent­

ligen det dubbla syftet att dels bereda den enskilde tillfälle att utan ka­

pitalinsats få tillgång till mark för egnahemsbebyggelse under betryg­

gande förhållanden, dels åt samhället bevara värdestegringen på den

under tomträtt upplåtna marken. Med tiden började emellertid tomträtten

att användas också för upplåtelser som avsåg hyreshus- eller industri­

bebyggelse. Efter härav föranledda lagändringar utgör tomträtten numera

en nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid och för särskilt ända­

mål mot årlig avgäld i pengar. Institutet har kommit att mera allmänt

tas i bruk huvudsakligen inom en del större samhällen.

Beträffande möjligheten att

And

överlåtelse av jord i allmän ägo göra

förbehåll om rätt till återköp gäller f. n. den år 1924 tillkomna återköps-

lagen. Förbehåll om återköpsrätt enligt denna lag har begagnats i endast

ringa utsträckning. Det har därför under det pågående arbetet på en ny

jordabalk satts i fråga, om inte återköpslagen är obehövlig inom lagsyste­

met och alltså kan upphävas.

Antalet markförsäljningar, som skett med förbehåll om rätt till åter­

köp och beträffande vilka inteckning beviljats till säkerhet för förbehållets

bestånd, har sedan lagens tillkomst varit lågt och på senare år utgjort i

medeltal ungefär 350 om året eller endast ca 2 % av hela antalet årliga

försäljningar av mark i allmän ägo. Försäljningarna med återköpsförbe­

håll hänför sig till ett fåtal, företrädesAus mindre kommuner. Någon allmän,

över landet i dess helhet någorlunda jämnt fördelad användning

aAr

åter-

köpsinstitutet har alltså inte förekommit.

41

Frågan huruvida det även med en så obetydlig tillämpning av återköps-

lagen som den rådande likväl i ett eller annat avseende föreligger ett verk­

ligt behov av lagen har tagits upp till övervägande i departementsprome­

morian. övervägandet har lett till den slutsatsen, att ett sådant behov ej

kan anses vara för handen. De syften som avsetts skola främjas genom

återköp sinstitutet bedöms kunna, i den mån de fortfarande har aktualitet,

bli tillgodosedda på annat sätt än genom anlitande av återköpsbestäm-

rnelser.

Den uppfattning, åt vilken det sålunda ges uttryck i promemorian delas

av det stora flertalet av remissinstanserna. För egen del vill jag anföra föl­

jande. Av de syften man velat gynna med återköpslagen får de flesta i våra

dagar anses antingen sakna betydelse eller kunna tillgodoses på annat och

bättre sätt än genom återköpsförbehåll. Något skäl att för jordbruksnä­

ringens främjande behålla återköpslagen finns uppenbarligen ej längre.

I berörda avseende är lagens tillämplighet begränsad till jord i statens ägo.

Samtliga de statliga remissinstanser som omhänderhar försäljning av jord­

bruksegendomar hyser den åsikten att något behov av återköpsinstitutet

inte existerar. Likaledes torde man kunna bortse från återköpslagens bety­

delse då det gäller syftena att bereda möjlighet att annorlunda än expropria-

tionsvis återförvärva överlåten fastighet, som blivit behövlig för överlå­

tarens räkning, eller att medverka till lösningen av markvärdestegrings-

frågan. Veterligen har återköpsrätt som betingats av sådant syfte inte tagits

i bruk i något enda fall. Vad det senare av de två syftena beträffar bör även

uppmärksammas att det i promemorian omnämnda förslaget om ändring i

tomträttsbestämmelserna blivit upphöjt till lag i slutet av år 1967 (SFS

1967: 869). Det finns mot bakgrunden av den nya lagstiftningen anledning

att anta, att tomträttsinstitutet skall komma att få ökad tillämpning. Där­

med minskar i hög grad behovet av återköpsrätt som medel för lösning av

markvärdestegringsfrågan. I detta avseende har för övrigt återköpsrätten

inte kommit att i praktiken spela någon roll.

Det återstående av de syften som vid återköpslagens tillkomst åberopa­

des såsom skäl för uppfattningen att behov av ett återköpsinstitut förelåg

— nämligen syftet att trygga ändamålet med samhällets marköverlåtelser

— är det enda, rörande vilket en annan mening än den i promemorian

framförda mera påtagligt kommit till synes under remissförfarandet. Såvitt

angår främjandet av nämnda syfte genom uppställande av villkor angå­

ende överlåten fastighets användning anmärks sålunda från en del håll,

att den offentliga byggnadsregleringen inte — såsom det antas i prome­

morian — helt kan ersätta återköpslagen. Man har närmast haft i tankarna

sådana fall, då överlåtare av fastighet vill försäkra sig om att denna blir

bebyggd inom viss tid eller att den kommer att begagnas för speciellt ända­

mål under bestämd tidrymd. Befogenheten av anmärkningen lär inte kunna

sättas i fråga. Emellertid torde — såsom det påpekas i något remissyttrande

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 11)68

42

— strävanden av antytt slag från överlåtarens sida i allmänhet kunna för­

verkligas genom anlitande av andra medel än återköpsförbehåll, exempelvis

genom stipulerande av vite eventuellt med säkerhet av inteckning i fastig­

heten. Även andra former för att tillgodose säljarens ifrågavarande intres­

sen torde kunna komma i fråga.

En särskild omständighet av betydelse för bedömande av frågan om

återköpsinstitutet bör avföras ur lagsystemet är önskemålet att antalet

rättighetstyper inom fastighetsrätten inskränks till enbart sådana som är

betingade av ett allmänt behov. Denna omständighet åberopas såväl i pro­

memorian som i ett par av remissyttrandena. Att något allmänt behov av

institutet inte finns synes stå utom tvivel. Det torde också kunna påstås,

att även om institutet i vissa fall otvivelaktigt kan vara till gagn vid fas-

tighetsförsäljning, det å andra sidan i visst avseende medför påtaglig olä­

genhet. Tillvaron av återköpsrätt kan nämligen — enligt vad som under

remissförfarandet anmärkts från lantmätarhåll — ej sällan inverka för­

svårande på sådan fastighetsbildning som åsyftar omreglering.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört ansluter jag mig till uppfatt­

ningen att återköpslagen bör utmönstras ur lagstiftningen. Såsom lämplig

tidpunkt för lagens upphävande synes kunna väljas den i promemorian

förordade eller således utgången av år 1968.

Beträffande sådan återköpsrätt som består vid sistnämnda tidpunkt lär

i åtskilliga fall rättens giltighetstid vara begränsad till endast ett eller an­

nat år och rätten således snart komma att upphöra. Vad angår de återståen­

de fallen eller således de där återköpsrätten gäller antingen under en längre

bestämd tid eller också under en obestämd tid torde dessa huvudsak­

ligen röra fastigheter som av staten överlåtits för jordbruksändamål. Så­

som i ett par remissyttranden framhållits är det önskvärt att efter ett upp­

hävande av återköpslagen dennas bestämmelser inte kommer att få tillämp­

ning övergångsvis under lång eller obestämd tid. Av anledning som an­

givits i kammarkollegiets yttrande synes hinder inte böra möta mot att i

fråga om de återköpsrätter som kvarstår vid upphävandet av lagen fast­

ställa en viss slutlig tidpunkt för deras giltighet. Denna tidpunkt förefaller

inte behöva förläggas senare än till fem år efter upphävandet. En över­

gångsbestämmelse av antytt innehåll kommer att medföra, att återköps­

institutet vid utgången av år 1973 är helt och hållet avvecklat.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­

rättats förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om

återköpsrätt till fast egendom,

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjan­

derätt till fast egendom,

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

43

3) lag om ändring i lagen den

1968 (nr ) angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom,

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 25) om servitut,

5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,

6) lag om ändring i ut sökning slag en,

7) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angå­

ende inteckning i fast egendom,

8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation,

9) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad,

10) lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920

(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.,

11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet,

12) lag om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938

(nr 314),

13) lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 de­

cember 1960 (nr 679).

Lagförslagen torde få fogas till statsrådprotokollet i detta ärende som

bilaga >.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Förslagen under 2)—13) har uteslutits här. De är likalydande med motsvarande vid

propositionen fogade förslag, så när som på en redaktionell avvikelse beträffande över­

gångsbestämmelsen.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Bilaga

1) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)

om återköpsrätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till

fast egendom skall upphöra att gälla vid utgången av år 1968. Lagen äger

fortfarande tillämpning på återköpsrätt som då består, dock längst till ut­

gången av år 1973.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

45

Protokoll, hållet i lagrådet den 28 maj 1968.

N ärvarande:

f. d. justitierådet L

ind

,

justitierådet

A

lexanderson

,

regeringsrådet R

ingd

én

,

justitierådet

C

onradi

.

Enligt lagrådet den 27 maj 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3

maj 1968, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)

om återköpsrätt till fast egendom, 2) lag angående ändring i lagen den 14

juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 3) lag om

ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346) angående ändring i lagen den

14 ju'ni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 4) lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)

om servitut, 5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vatten­

lagen, 6) lag om ändring i ut sökning slag en, 7) lag om ändring i förord­

ningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om

expropriation, 9 ) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj

1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, 10) lag angående ändrad lydelse

av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om

registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft

m. m., 11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, 12) lag om ändrad

lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) och 13) lag om

ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december 1960

(nr 679).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av departementsrådet Hans-Olov Stark och hovrättsassessorn Sven

Larsson.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet har intet att erinra mot att institutet återköpsrätt avskaffas

från och med den 1 januari 1969 och att avvecklingen av de återköp srätter,

som gäller vid utgången av år 1968, sker under en period av fem år räknat

från nämnda tidpunkt. Avsikten torde vara att en vid utgången av år 1968

bestående återköpsrätt skall kunna utövas, om talan rörande återköp väckes

senast den 31 december 1973. Detta skulle komma till klarare uttryck, om

de två sista punkterna i förslaget till lag angående upphävande av lagen om

återköpsrätt ersättes med en bestämmelse av innehåll att, i fråga om åter­

köpsrätt som då (dvs. vid utgången av år 1968) består, lagen fortfarande

skall tillämpas; dock att återköpsrätt icke får göras gällande efter utgången

av år 1973. Uttrycket »göras gällande» har valts i anslutning till 6 § lagen

om återköpsrätt. Med denna formulering ligger det i sakens natur att

ansökan om inteckning för en återköpsrätt, som ej gjorts gällande dess­

förinnan, skall avslås även om den i 1 § andra stycket andra punkten

lagen om återköpsrätt stadgade fristen för intecknings sökande då ej

skulle ha gått till ända. — Övergångsbestämmelserna i de övriga före­

slagna lagarna skulle, om vad nu anförts vinner beaktande, inte behöva

innehålla mera än att i fråga om återköpsrätt, som består vid ikraftträdan­

det, äldre bestämmelser fortfarande skall gälla.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

47

Utdrag ur protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 juni 1968.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

änge

, K

ling

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

,

WlCKMAN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om åter-

köpsrätt till fast egendom,

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjan­

derätt till fast egendom,

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346) angående ändring i

lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)

om servitut,

5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,

6) lag om ändring i utsökningslagen,

7) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angåen­

de inteckning i fast egendom,

8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation,

9) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad,

10) lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920

(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anlägg­

ningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.,

11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet,

12) lag om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr

314),

13) lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 de­

cember 1960 (nr 679).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet förordar vissa formella jämkningar i förslagens övergångsbe­

stämmelser. Vad lagrådet anfört bör beaktas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen med de angivna ändringarna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968

ESSELTE AB, STHLM 68

814321