2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M

oberg

.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om undervisning för ut­

landssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige och anför.

I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) förklarade jag mig ha för avsikt att senare före­

slå Kungl. Maj:t att förelägga 1968 års riksdag proposition om bl. a. ökat statligt

stöd till utlandsskolor på grundval av förslag från 1964 års utlands- och internat-

skoleutredning (SOU 1966: 55). I avvaktan härpå beräknades medelsbehovet under

anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. öka med sammanlagt 1,4 milj. kr.

avseende merkostnader för ändamål som omfattas av ifrågavarande förslag. Vidare

har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197) föredraganden vid sin anmälan av anslaget

Privatskolor: Bidrag till vissa privatskolor anmält, att vissa förslag från utredning­

en avsågs bli behandlade i särskild proposition till årets riksdag.

Beredningen av dessa frågor är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för

dem närmare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari 1964 tillkallade dåva­

rande chefen för ecklesiastikdepartementet den 25 februari 1964 sex sakkunniga

för att utreda frågan om de utlandssvenska barnens skolgång, skolinackordering

för vissa elevgrupper och frågan om vissa minoriteters skolgång, nämligen leda­

moten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Gunnar Helén, un­

dervisningsrådet Åke Fältheim, redaktören Bengt Gustafsson, rektorn Rolf Hill-

man, ledamoten av riksdagens första kammare, numera statsrådet Alva Myrdal

samt direktören Per Zethelius. Tillika uppdrogs åt Helén att såsom ordförande leda

de sakkunnigas arbete. Den 18 mars 1965 uppdrogs åt professorn Sten Karling att

såsom sjunde ledamot ingå i utredningen. (Direktiv se 1965 års riksdagsberättelse

s. 274). De sakkunniga antog benämningen 1964 års utlands- och intematskoleut-

redning.

Som experter har docenten Urban Dahllöf, numera byrådirektören Sven Rei-

nans, undervisningsrådet John Ulne, psykologen i socialstyrelsen Kurt Gordan och

departementssekreteraren Lars Lindén biträtt de sakkunniga.

Till utredningen har överlämnats en ansökan från S:t Eriks katolska skola i

Stockholm och Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame’s barn och ungdomsverksam­

het.

Sina överväganden och förslag har utredningen i augusti 1966 framlagt i be­

tänkandet Skolgång borta och hemma (SOU 1966: 55).

Till betänkandet har fogats reservationer avgivna av ledamoten Karling och av

ledamöterna Fältheim och Myrdal jämte Gustafsson.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen — efter

hörande av länsskolnämnderna, ett antal av förslaget närmare berörda kommuner

samt huvudmän för internatskolor och svenska utlandsskolor —- vidare statskon­

toret, dåvarande socialstyrelsen, dåvarande medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), centrala studiehjälpsnämnden, styrelsen för inter­

nationell utveckling (SIDA), statens ungdomsråd, svenska institutet för kulturellt

utbyte med utlandet, yrkesutbildningsberedningen, arbetsgruppen för invandrarfrå­

gor, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsför­

bundet samt -—■ i gemensamt yttrande — Sveriges industriförbund (Industriförbun­

det), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges allmänna exportförening

(Exportföreningen), vidare Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) som överläm­

nat yttrande från Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Målsmännens riksförbund (MR), Utlandssvenskarnas förening, Riksför­

eningen för svenskhetens bevarande i utlandet, De enskilda läroverkens förbund,

Svenska privatskolors riksförbund, Centralförbundet för finska föreningar i Sverige,

Estniska kommittén, Esternas representation i Sverige, Mosaiska församlingarnas

4

centralråd — som överlämnat yttrande från Hillelskolans i Stockholm ledning —-

Katolska biskopsämbetet, Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame, Hermods korres­

pondensinstituts stiftelse (Hermods-NKI) och Kristendomslärarnas förening.

Styrelsen för Sigtunaskolans aktiebolag, styrelsen för Estniska gymnasiet i Stock­

holm, Osby samskolas föräldraförening, Osby Handels- & Industriförening och

Skånes handelskammare har dessutom inkommit med skrifter.

I det följande redovisas för sammanhangets skull på vissa punkter förslag, som

inte kräver beslut av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet

2.1 Nuvarande förhållanden

Flertalet utlandssvenska barn fullgör enligt vad utredningen kunnat finna av sina

undersökningar sin skolgång i utländska eller internationella skolor. Detta berox

i vissa fall på ekonomiska eller andra hinder för svensk skolgång men i andra fall

på att föräldrarna med avsikt valt utländsk skolgång. Vissa utlandssvenska föräld­

rar ser det som en förmån för barnen att de får gå i en skola där undervisningen

sker på ett av världsspråken eller anser att skolgång i utländsk skola kan ha eu

gynnsam inverkan på barnens förmåga till förståelse av människor av annan natio­

nalitet m. m. Andra utlandssvenskar som bosatt sig utomlands strävar inte efter

att ge barnen svensk skolutbildning utan låter dem assimileras i bosättningslandet. Ut­

redningen är dock av den uppfattningen, att de flesta utlandssvenska föräldrar anser

att svensk skolgång på vissa stadier är av mycket stort värde för barnen och kon­

staterar, att praktiskt taget alla utlandssvenskar som uppfattar sin vistelse i utlan­

det som ett begränsat skede i familjens liv önskar att barnen skall få en svensk

uppfostran.

Svensk undervisning meddelas f. n. vid närmare 30 statsunderstödda svenska sko­

lor utomlands. Skolorna är i allmänhet mycket små. För svenska skolor i utlandet

utgår statsbidrag till kostnaden för avlönande av lärare enligt följande grunder.

För undervisning på realskolestadiet vid svenska skolan i Paris utgår statsbidrag

till avlönande av två lärare med 21 500 kr. för vardera tjänsten. I övrigt utgår vid

ett elevantal av 7—20 elever statsbidrag för en lärartjänst, vid 21—30 elever stats­

bidrag för två lärartjänster och vid mer än 30 elever statsbidrag för tre lärartjäns­

ter. Om särskilda skäl föreligger kan skolöverstyrelsen medge att statsbidrag får

utgå för mer än tre lärartjänster, dock högst för fem lärartjänster.

För statsbidragsberättigad lärartjänst, som avser undervisning i högst årskurs 3.

utgår statsbidrag med 12 000 kr. och för annan tjänst med 15 000 kr.

De lokaler som står till skolornas förfogande är i många fall inte lämpade för

ändamålet. Skolornas standard beträffande pedagogisk utrustning och olika hjälp­

medel är i allmänhet också låg. Enligt vad utredningen funnit är föräldrar med er­

farenhet av svenska utlandsskolor i allmänhet nöjda med undervisningen och andan

vid skolorna men missnöjda främst med skolornas materiella standard.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

2.2 Utredningens förslag

Utredningen framhåller att begreppet utlandssvensk inte är entydigt. I en för

individ och familj så central och viktig fråga som barnens uppfostran har utredning­

en inte ansett det lämpligt att tolka begreppet restriktivt. Då det gäller att ange vil­

ka som skall anses vara utlandssvenskar i den betydelsen att de bör äga rätt till de

förmåner, som från Sveriges sida kan medges utlandssvenskarna i fråga om barnens

skolgång, förordar utredningen att alla personer, oavsett medborgarskap och man­

talsskrivningsort, skall betraktas som utlandssvenskar om de är bosatta utomlands

och om de

är eller under någon del av sitt liv varit svenska medborgare.

är eller varit gift med svensk medborgare,

är barn till person som är eller varit svensk medborgare eller

använt svenska som vardagsspråk med en av föräldrarna samt betraktar sig som

svenskar.

I tveksamma fall rekommenderar utredningen en generös tolkning.

Från såväl arbetskraftssynpunkt som från social och kulturpolitisk synpunkt fin­

ner utredningen det motiverat att förbättra de utlandssvenska barnens skolmöjlig-

heter utomlands. En ändring av villkoren för och omfattningen av statsbidragen till

svenska utlandsskolor är enligt utredningen den mest angelägna åtgärden för att

åstadkomma en sådan förbättring.

Statsunderstödd svensk undervisning i utlandet föreslås få anordnas i form av

svensk grundskola (svensk utlandsskola), undervisning i grupp, svensk undervis­

ning vid internationell eller internordisk skola, korrespondensundervisning samt

undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden vid sidan av skolgång

i utländska skolor (svensk kompletterande undervisning).

Utredningen, som av olika skäl anser att organisationen av utlandsskolorna icke

lämpligen kan anförtros åt något av befintliga departement, verk eller nämnder,

föreslår att ett särskilt organ, utlandsskolnämnden, inrättas för ledning

och tillsyn av undervisningen för utlandssvenskars barn och att detta organ skall

avgöra vilken form av undervisning som bör väljas för att tillgodose ett aktuellt

undervisningsbehov.

Utlandsskolnämnden skall enligt utredningens förslag bestå av en ordförande

jämte fyra ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Utredningen finner att såväl

skolerfarenhet som utlandserfarenhet och juridisk erfarenhet bör finnas inom nämn­

den och anser därför att utrikesdepartementet bör ge förslag på en ledamot, skol­

överstyrelsen på två ledamöter och Utlandssvenskarnas förening på en ledamot.

Ordföranden utses efter gemensam beredning av utrikes- och utbildningsdeparte­

menten. Sekreterare i nämnden och chef för dess kansli, som i rationaliserings- och

besparingssyfte förutsätts vara samordnat med dåvarande skolnämndens för Stock­

holms stad och Stockholms län, dvs. nuvarande länsskolnämndens för Stockholms

län, skall vara en utlandsskolinspektör.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Utredningen föreslår även åtgärder för att underlätta de utlandssvenska barnens

skolgång i Sverige. Dessa förslag redovisas i samband med utredningens förslag

angående skolinackordering i Sverige för olika elevgrupper.

2.2.1 Svenska utlandsskolor

Undervisningsbehovet för utlandssvenska barn i låg- och mellanstadieåldern bör

enligt utredningen i första hand tillgodoses genom svenska utlandssko-

1 o r. Svensk utlandsskola föreslås få inrättas när elevunderlaget på nämnda sta­

dier inom ett lämpligt rekryteringsområde mera stadigvarande uppgår till tolv. Vid

detta elevantal bör enligt utredningen två lärare kunna anställas. Det är enligt ut­

redningen lämpligt att en av lärarna får ansvaret för den pedagogiska ledningen av

skolan och för vissa organisatoriska uppgifter. En tjänst som studierektor föreslås

därför inrättad. Med hänsyn till att barnen utomlands ofta blir skolpliktiga tidigare

än i Sverige och att det av pedagogiska skäl anses önskvärt att de utlandssvenska

barnen får sin första ^undervisning på svenska föreslår utredningen, att för­

skoleverksamhet skall kunna anordnas vid svensk utlandsskola om barn­

antalet på detta stadium uppgår till åtta. Normalt beräknas en svensk utlandsskola

bestå av förskola, lågstadium och mellanstadium. Högstadieundervisning för

utlandssvenskars barn förutses däremot ske huvudsakligen i skolor i Sverige. I den

mån högstadielever undervisas i svenska utlandsskolor bör denna undervisning i all­

mänhet ha formen av lärarledd korrespondensundervisning. Endast på orter där ett

större antal svenskar är bosatta anses regelrätt högstadium med muntlig undervis­

ning kunna anordnas. Fråga om inrättande av högstadium bör enligt utredningen

prövas från fall till fall.

Utredningen anser, att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjli­

gaste mån bör kvalitativt motsvara den som ges i skolor i Sverige och att de utlands­

svenska barnen bör jämställas med de hemmasvenska även i fråga om skolsociala

anordningar.

För att man vid utlandsskolorna skall kunna få tillräckligt kvalificerade lärare

måste enligt utredningen dels tjänsterna som utlandslärare utannonseras och till­

sättas efter samma principer som gäller för lärartjänster i Sverige, dels lönevillkoren

ändras på ett sådant sätt att en lärare som tar utlandstjänst under några år inte

lider ekonomiskt avbräck eller försenas i befordringshänseende. Eftersom lärarna

vid utlandsskolorna ofta har att arbeta självständigt och utan möjlighet till kontakt

med andra lärare av samma slag och med samma uppgifter, bör enligt utredningens

mening vid tillsättningen stor vikt läggas vid att vederbörande lärare har tillräcklig

praktik inom yrket i Sverige för att kunna skapa en sådan miljö och sådan arbets­

situation som överensstämmer med svenska skolförhållanden. Några bestämda krav

på viss tids tjänstgöring eller andra behörighetskrav utöver dem som normalt krävs

för ordinarie tjänst vid skola i Sverige har dock inte ansetts böra uppställas. Utred­

ningen föreslår, att lärarna vid utlandsskolorna skall vara statligt anställda och åt­

njuta i huvudsak samma löne- och anställningsvillkor som vid anställning i Sverige.

Anställning av lärare bör enligt utredningen ske genom utlandsskolnämnden, vil­

ken står som arbetsgivare för läraren och sänder ut honom för tjänstgöring vid viss

skola utomlands. Lärarna förordnas för en tid av tre år med möjlighet till nytt tre-

årsförordnande i omedelbar följd. Därefter bör samma lärare normalt icke på nytt

förordnas utomlands innan han under minst två år tjänstgjort vid skola i Sverige.

Den kontanta lönen bör enligt utredningen så långt möjligt bestämmas så att lä­

rarens allmänna levnadsstandard kan hållas på samma nivå som i Sverige och meri­

ter och tjänsteår beräknas på samma sätt vid utlandstjänstgöring som vid tjänstgö­

ring i Sverige. Rese- och flyttningsersättning föreslås utgå vid till- och frånträde av

tjänst i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för jämförlig personal

i utrikesförvaltningen. Dessutom föreslås att lärare vid utlandsskola vartannat år

skall kunna få reseersättning vid hemresa under ferier om läraren under en del av

ferierna deltar i studiedagar eller fortbildningskurs.

Utredningen föreslår vidare, att statsbidrag skall utgå till kostnader för lokaler

och stadigvarande undervisningsmateriel för utlandsskolorna samt till vissa skol-

sociala anordningar.

I de fall skollokalerna hyrs föreslås statsbidrag kunna utgå till hela hy­

reskostnaden. Det bör enligt utredningen även vara möjligt för en skolförening att

få statsbidrag till inköp av fastighet eller att svenska staten förvärvar fastighet

utomlands för skoländamål eller att skolförening beviljas ränte- och amorterings-

fritt lån för ändamålet. För första uppsättningen stadigvarande undervisningsmate­

riel föreslås statsbidrag utgå med förslagsvis 15 000 kr. per skola.

De utlandssvenska barnen bör enligt utredningen jämställas med hemmasvenska

barn i fråga om rätten till fri undervisningsmateriel. Elever vid de svenska utlands­

skolorna bör därför enligt utredningen erhålla fria läroböcker. Till övrig

undervisnings- och förbrukningsmateriel föreslås statsbidrag

utgå med 40 kr. per elev och år. Vidare föreslår utredningen att dagliga skolre-

s o r skall subventioneras till 100 % om de sker med reguljära fortskaffningsmedel

och eljest med belopp motsvarande bensinkostnaderna för en mindre bil om privat

bil anlitas eller med högst 3 kr. per elev och dag om skolskjuts organiseras. Stats­

bidrag till skolmåltider föreslås utgå med 1 kr. per elev och läsdag vid de

utlandsskolor, där styrelsen beslutat att skolmåltider skall anordnas. I fråga om

skolhälsovård föreslår utredningen att varje elev skall läkarundersökas vid

inskrivningen samt därefter minst vartannat år och att statsbidrag för ändamålet

skall utgå med 10 kr. per elev och år. En skolläkare skall finnas vid varje skolen­

het. Varje skola bör också ha kontakt med en sköterska som kan anlitas vid före­

kommande behov.

Utredningen föreslår, att det i anslutning till svensk utlandsskola efter medgivan­

de av Kungl. Maj:t skall kunna inrättas elevhem. Statsbidrag till sådant elev­

hem föreslås utgå efter samma principer som till elevhem vid det allmänna skolvä­

sendet i Sverige.

Utredningen finner det vara befogat med hänsyn till det ekonomiska ansvar och

de förvaltningsuppgifter som kommer att åligga huvudmannen att vissa be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

7

8

stämmelser meddelas rörande huvudmannens styrelse och skolans styrelse. Utred­

ningen knyter an till den tanke som ligger bakom konstruktionen av det kommunala

huvudmannaskapet i Sverige och föreslår, att som huvudman för en utlandsskola

skall stå en förening med minst tio medlemmar knuten till orten eller området och

med driften av skolan som huvudsyfte. För denna förening skall finnas en styrelse

på sju ledamöter, vilken även skall vara skolans styrelse och ha säte i skolans verk-

samhetsland. Skolstyrelsen skall i huvudsak ha sådana uppgifter som svarar mot en

kommunal skolstyrelses uppgifter i Sverige. Utredningen föreslår, att en av ledamö­

terna i styrelsen skall utses av utlandsskolnämnden, att skolchefen, dvs. utlandssko-

lans studierektor, skall vara självskriven ledamot och att övriga fem ledamöter skall

utses av föreningen.

2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorganisationen.

Kravet på minst tolv elever för att utlandsskola skall kunna inrättas medför att

möjligheten att grunda sådan skola begränsas. Utredningen vill emellertid inte för­

sämra möjligheterna att anordna svensk undervisning utomlands och föreslår där­

för att grundskole undervisning i mindre grupper skall kun­

na anordnas vid ett elevunderlag av sammanlagt minst sex elever. Även för sådan

undervisning föreslås utlandsskolnämnden kunna sända ut en statligt anställd lärare.

Statsbidrag föreslås vidare kunna utgå till lokalkostnader om särskild lokal behöver

hyras samt till förbrukningsmateriel och stadigvarande undervisningsmateriel. Ut­

redningen föreslår också att utlandsskolnämnden skall sända ut korrespondenskur­

ser och läroböcker vid undervisning i grupp.

För de utlandssvenska barn som går i utländska skolor föreslås att k om p 1 et­

ter a n d e undervisning skall få anordnas i svenska språket och om sven­

ska förhållanden.

Till kompletterande undervisning föreslås statligt stöd i form av bidrag motsva­

rande hela lärararvodet eller genom utsändande av svensk lärare för ändamålet.

Statsbidrag föreslås också kunna utgå till eventuell lokalhyra samt till stadigvaran­

de undervisningsmateriel och till elevbibliotek.

Material för korrespondensstudier, inklusive själva korrespondens­

kurserna, föreslås utlandsskolnämnden kostnadsfritt kunna tillställa de elever som

är hänvisade att studera med hjälp av korrespondenskurser. Korrespondensunder­

visning bör enligt utredningen främst komma i fråga för högstadie- och gymnasie­

elever men även — då elevunderlaget inte möjliggör utsändande av svensk lärare

— för låg- och mellanstadieelever. Statsbidrag föreslås utgå till lärarlön för hand­

ledare vid korrespondensundervisning. Föräldrarna förutsätts i vissa fall kunna

handleda sina barn vid korrespondensundervisningen. Utredningen föreslår, att in­

struktioner utarbetas för sådana föräldrar.

Statsbidrag föreslås även kunna utgå till internationell skola, vid

vilken svenska elever undervisas, under förutsättning att viss undervisning meddelas

i svenska språket och i samhällsorienterande ämnen med anknytning till Sverige, att

skolans allmänna arbete och kursplaner väsentligen motsvarar den svenska grund­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

10

Utredningen finner det svårt att bedöma i vilken omfattning undervisning i grupp

eller handledd korrespondensundervisning kommer att kunna anordnas. Anordnan­

de av undervisning i grupp på de orter, där utlandsskola nu finns men elevantalet

är för lågt för att utlandsskola enligt utredningens förslag skall kunna inrättas, be­

räknas kosta ca 250 000 kr.

Utredningen räknar med att det vid ungefär tio utlandsskolor kommer att finnas

underlag för anordnande av förskoleverksamhet. Kostnaderna härför beräknas till

ungefär 250 000 kr.

Vid ett genomförande av utredningens förslag under budgetåret 1967/68 har

utredningen för detta budgetår totalt räknat med ett medelsbehov av — enligt

1965 års kostnadsläge — 2,2 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolväsendet.

Utredningen räknar beträffande de därpå följande åren med att det av utredning­

en föreslagna ökade statliga stödet till utlandsskolorganisationen kommer att med­

föra såväl en ökning av elevantalet vid befintliga utlandsskolor som en ökning av

antalet utlandsskolor. Vid oförändrat antal utlandsskolor bör enligt utredningen för

budgetåret 1970/71 beräknas ett medelsbehov av 2,6 milj. kr. för utlandsskolorga­

nisationen. Nya utlandsskolor antas under tiden fram till budgetåret 1970/71 kun­

na upprättas på högst tio nya orter. Kostnaderna för en dylik utökning av utlands­

skolorganisationen skulle uppgå till närmare 1 milj. kr. Under angivna antaganden

räknar utredningen sålunda för budgetåret 1970/71 med ett maximalt medelsbe­

hov av 3,6 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolorganisationen.

Beträffande medelsbehovet för investeringar förutsätter utredningen att lokalbe­

hovet för utlandsskolorna för de närmaste åren i huvudsak skall kunna tillgodoses

genom förhyrning av lokaler.

För utlandsskolnämnden räknar utredningen med ett årligt medelsbehov av

90 000 kr. till avlöningar och 30 000 kr. till omkostnader. För budgetåret 1967/68

räknar utredningen dessutom med ett medelsbehov av 8 000 kr. för engångsanskaff-

ning av kontorsinventarier och annan utrustning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

2.3 Remissyttranden

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till den generösa tolkning av be­

greppet utlandssvensk, som utredningen förordar. Centrala studiehjälps-

nämnden finner det emellertid inte motiverat att erbjuda skolförmåner och studie­

socialt stöd åt sådana tidigare svenska medborgare, som av eget initiativ lämnat

Sverige i avsikt att kvarstanna i utlandet.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens principiella utgångspunkt

att en ändring av villkoren för och omfattningen av statsbi­

dragen till utlandsskolorna är motiverad för att förbättra de ut­

landssvenska barnens möjligheter till skolgång utomlands och i flera yttranden fram­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

de speciella förhållandena skall ha viss frihet att välja andra böcker än dem som

används i hemlandets undervisning.

Centrala studiehjälp snämnden upplyser med anledning av utredningens förslag

om statsbidrag till elevhem att studiehjälp kan utgå för elevs skolgång

utomlands och ifrågasätter om inte ett särskilt undervisningsbidrag bör kunna utgå

för studier på grundskolenivå utomlands.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget angående skolhälsovård medan

skolöverstyrelsen ifrågasätter om inte hälsokontrollen bättre kan ske genom läkar­

undersökning av skolläkaren på framställning av föräldrarna i det individuella fal­

let. Överstyrelsen anser, att en skolsköterska bör knytas till varje svensk utlandssko-

la för viss tjänstgöring eftersom blott kontaktmöjligheter med en sådan inte är till­

fyllest.

Beträffande utredningens förslag angående svensk undervisning

utomlands utanför den egentliga skolorganisationen

har remissinstanserna i allmänhet inte något att erinra.

SIDA och TCO betonar behovet av korrespondensundervisning.

Skolöverstyrelsen utgår från att elever på högstadiet i första hand får sin under­

visning vid skolor i hemlandet och framhåller, att korrespondensundervisning en­

sidigt tillämpad inte kan ersätta en vanlig skola även om elever på nämnda stadium

kan tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter genom handledd korrespondensun­

dervisning. Överstyrelsen är ännu mer tveksam beträffande förslaget rörande kor­

respondensundervisning även för elever på grundskolans låg- och mellanstadier

samt påpekar, att erfarenhet därav i princip saknas i Sverige och att inte heller

något material finns utarbetat.

2.4 Departementschefen

1964 års utlands- och internatskoleutredning har framfört olika förslag för att

förbättra utbildningsmöjligheterna för utlandssvenska barn samt andra barn med

behov av skolinackordering. Förslag har också framförts angående undervisning

av språkliga och religiösa minoriteter i Sverige.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget att utbildningsmöjligheterna

för de utlandssvenska barnen förbättras. Enligt min mening bör därvid såsom en

första åtgärd vidtas förbättringar av möjligheterna till svensk undervisning utom­

lands.

Då det gäller att avgöra om någon skall ha rätt att erhålla svensk undervisning

bör som utredningen föreslagit en generös tolkning tillämpas av begreppet ut­

landssvensk. Rätt till svensk undervisning bör kunna komma i fråga även

för den som ej är svensk medborgare. Svensk utlandsskola bör dock endast inrättas

på plats där det finns utlandssvenskar med reell anknytning till Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

13

Svensk undervisning för svenska barn i utlandet bör få anordnas i form av svensk

grundskola (svensk utlandsskola), kompletterande svensk undervisning åt svenska

barn som går i utländska skolor samt korrespondensundervisning eller undervis­

ning inom internationell skola.

Utredningen har föreslagit att en särskild utlandsskolnämnd skall in­

rättas för ledning och tillsyn av undervisningen för utlandssvenska barn. Förslaget

har kritiserats av bl. a. skolöverstyrelsen, som anser att ett organ med så begränsa­

de arbetsuppgifter kan bli isolerat från det svenska skolväsendet i övrigt. Eftersom

utlandsskolväsendet är en statlig angelägenhet av rikskaraktär bör enligt översty­

relsen arbetsuppgifterna anförtros åt den centrala skolmyndigheten. Jag delar över­

styrelsens uppfattning och föreslår alltså att dessa uppgifter skall ankomma på

skolöverstyrelsen.

Svensk utlandsskola bör normalt få inrättas om antalet barn på låg-

och mellanstadiet är lägst tolv. Frågan om det skall finnas en eller flera lärartjänster

får prövas med hänsyn till elevernas fördelning på dessa stadier. Jag räknar med att

två lärare endast skall anställas om det finns minst sex elever på vartdera låg- och

mellanstadiet och att fler än två lärare endast i undantagsfall skall komma i fråga.

Även om antalet barn är mindre än tolv, dock lägst sju, bör efter närmare pröv­

ning av omständigheterna svensk utlandsskola liksom hittills kunna få inrättas.

Prövningen bör bl. a. inbegripa en bedömning av om det med hänsyn till förekoms­

ten av andra skolor av god standard kan vara lämpligare att i stället för svensk ut­

landsskola endast anordna kompletterande svensk undervisning. Fråga om bibe­

hållande av statsbidrag till svensk utlandsskola bör prövas enligt hittills tillämpade

riktlinjer.

Undervisning på högstadiet i svensk utlandsskola bör förekomma endast i un­

dantagsfall och efter prövning i varje särskilt fall.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

att meddela föreskrifter angående huvudmannaskap och styrelse för svensk utlands­

skola. I fråga om huvudmannaskap godtar jag i huvudsak utredningens förslag.

Kompletterande svensk undervisning för elever som går i ut­

ländska skolor kan vara en lämplig lösning på orter där på grund av otillräckligt

antal elever svensk utlandsskola ej kan inrättas eller undervisning ej meddelas på

det aktuella stadiet. Efter särskild prövning av skolöverstyrelsen bör statsbidrag

kunna utgå för lärarledd kompletterande undervisning. Jag räknar därvid med att

den kompletterande undervisningen skall meddelas av lärare vid svensk utlands­

skola eller annan lämplig person på orten. Icke lärarledd kompletterande undervis­

ning bör kunna komma i fråga för varje utlandssvensk elev. För kompletterande

undervisning bör fri undervisningsmateriel tillhandahållas enligt vad skolöverstyrel­

sen bestämmer.

På ort där det finns en svensk utlandsskola bör statsbidrag normalt ej utgå för

lärarledd kompletterande undervisning på samma stadium. På grund av särskilda

omständigheter, t. ex. stora avstånd kan det emellertid i undantagsfall vara moti­

verat att statsbidrag utgår till olika former av svensk undervisning på samma ort och

stadium.

Korrespondensundervisning bör på låg- och mellanstadiet kunna

komma i fråga som en form av kompletterande undervisning. Däremot torde kor­

respondensundervisning ej kunna ersätta skolgång på låg- och mellanstadiet. På

högstadiet och på gymnasialt stadium bör korrespondensundervisning få anordnas

dels som en form av kompletterande undervisning, dels som ersättning för skolgång

på detta stadium.

Utredningen föreslår, att statsbidrag under vissa förutsättningar skall kunna utgå

även till internationell skola. Jag finner det lämpligt att statsbidrag skall

kunna utgå för undervisning av utlandssvenska barn vid internationell skola. Kungl.

Maj:t bör äga att efter en bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall be­

sluta om statsbidrag till sådan skola.

Huvudman för svensk utlandsskola bör som utredningen föreslagit vara skyldig

att, på samma villkor som gäller för utlandssvenskar i skolan ta emot barn till med­

borgare i annat nordiskt land. Jag biträder också förslaget att statsbidrag under vis­

sa villkor skall kunna utgå till skola som anordnas av intemordisk huvudman.

Utredningen föreslår att förskoleverksamhet med statsbidrag skall

kunna anordnas om barnantalet beräknas bli minst åtta. Jag är inte beredd att nu

tillstyrka detta förslag. Frågan om statsbidrag bör utgå till förskoleverksamhet

torde få tas upp på nytt om det exempelvis på grund av skolpliktsbestämmelser

utomlands skulle uppstå behov av att anordna undervisning på förskolestadiet.

Utredningen anser det viktigt att lärarpersonalen är duglig och be­

sitter tillräcklig erfarenhet för att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna

i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges i Sverige. För att tillräck­

ligt kvalificerade lärare skall kunna anställas föreslår utredningen att lärarna vid

svenska utlandsskolor skall vara statligt anställda. Några remissinstanser, däribland

skolöverstyrelsen och yrkesutbildningsberedningen, ställer sig tveksamma till detta

förslag.

Även jag är tveksam beträffande lämpligheten av statlig anställningsform. Syftet

att underlätta rekryteringen av lärare kan tillgodoses genom en förbättring av stats­

bidraget till lärarlöner samt föreskrifter rörande tjänstetillsättning och tjänstgöring­

ens tillgodoräknande i merit- och pensionshänseende. Jag föreslår därför att lärar­

na vid de svenska utlandsskolorna liksom hittills skall vara anställda av huvudmän­

nen för skolorna. För att dessa skall kunna erbjuda löner av samma storlek som i

Sverige föreslår jag att till svensk utlandsskola skall utgå statsbidrag till

lärarlöner med schablonbelopp motsvarande lönen enligt näst högsta löne-

klassen i ortsgrupp 5 i lönegrad som gäller för tjänst för folk- resp. småskollärare i

Sverige, dock högst med belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna. För

kompletterande undervisning och handledd korrespondensundervisning bör stats­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

15

bidrag utgå med schablonbelopp anknutet till kostnad för timarvode för motsva­

rande undervisning i Sverige.

Tjänstgöring vid svensk utlandsskola bör i merithänseende jämställas med tjänst­

göring vid grundskola i Sverige. Jag förutsätter även att lärare vid svensk utlands­

skola skall beredas pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

Kostnaderna härför bör täckas genom statsbidrag i den ordning Kungl. Maj:t före­

skriver. Den avsedda pensionsregleringen medför behov av vissa ändringar i pen-

sionsreglementet. Frågan bör därför underställas riksdagen i ett senare samman­

hang.

Kostnaderna för statsbidrag till lärarlöner i enlighet med vad jag nu förordat

kan beräknas till närmare 1,5 milj. kr., vilket är ca 900 000 kr. mer än vad som

beräknats för statsbidrag till de svenska utlandsskolorna för innevarande budgetår.

Jag biträder utredningens förslag att i fråga om behörighet till

tjänst vid svensk utlandsskola samma villkor skall gälla som vid

svenska grundskolor. Jag räknar emellertid med att en friare dispensgivning skall

kunna tillämpas. Frågan om i vilken utsträckning dispens övergångsvis skall med­

delas för nu anställda lärare bör prövas av skolöverstyrelsen.

Arbetsuppgifterna för lärare vid svensk utlandsskola bör i princip vara desam­

ma som för lärare vid skolor i Sverige. Som utredningen föreslagit bör emellertid

lärare vara skyldig att undervisa även på annat stadium eller i ämne som inte in­

går i tjänsten men där vederbörande kan anses ha förutsättningar att undervisa.

Som villkor för statsbidrag till svensk utlandsskola bör gälla att lärartjänst ledig-

förklaras och tillsätts efter samma principer som gäller för motsvarande lärartjänst

i Sverige. Jag föreslår att ledigförklarandet av tjänsterna skall ombesörjas av skol­

överstyrelsen. Tjänst bör emellertid tillsättas av skolans styrelse. Beslut om till­

sättning av tjänst bör kunna överklagas hos skolöverstyrelsen.

I enlighet med utredningens förslag bör förordnande som lärare vid svensk ut­

landsskola meddelas för en tid av högst tre år. Efter denna tid bör läraren kunna

få ett nytt lika långt förordnande.

Till rese- och flyttningskostnader vid till- och frånträde av tjänst

vid svensk utlandsskola föreslår jag att statsbidrag får utgå med skäligt belopp

och i den ordning Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen föreskriver. Jag

räknar för budgetåret 1968/69 med ett medelsbehov för ändamålet av ca 90 000

kr.

Om synnerliga skäl föreligger bör statsbidrag kunna utgå till lokalkostna­

der. Kungl. Maj:t bör även kunna besluta om bidrag till elevhem vid svensk ut­

landsskola. Statsbidrag till kostnader för anskaffande av skol- och elevhemslokaler

bör belasta investeringsramen för byggnadsarbeten vid grundskolan och gymnasia­

la skolor.

Förslaget att skolöverstyrelsen skall fastställa läroboksförteckning för utlands­

skolorna samt skicka ut läroböcker och annan undervisnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

materiel, t. ex. korrespondensmateriel, kostnadsfritt biträder jag. Kostnaderna

härför beräknar jag till ca 50 000 kr. för budgetåret 1968/69.

Bidrag bör även kunna utgå till första uppsättningen stadigvarande undervisnings­

materiel. För budgetåret 1968/69 räknar jag med ett medelsbehov av högst 150 000

kr. för bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

Utredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider, skolskjutsar och skolhälso­

vård är jag däremot ej beredd att tillstyrka. Som villkor för statsbidrag till svensk

utlandsskola bör emellertid gälla att huvudmannen anordnar tillfredsställande skol­

hälsovård.

De i förhållande till vad som utgår i statsbidrag enligt nuvarande bestämmelser

sammanlagda merkostnaderna för genomförande av här framlagda

förslag angående svensk undervisning i utlandet beräknar jag till 1 250 000 kr.,

varav ca 900 000 kr. för lärarlöner och ca 350 000 kr. för övriga ändamål.

Medel för ifrågavarande förslag har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) beräknats un­

der anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m., ur vilket anslag större delen

av kostnaderna bör bestridas. Skolöverstyrelsens medelsbehov för ledning och till­

syn av undervisningen för utlandssvenskars barn bör emellertid bestridas ur över­

styrelsens anslag till avlöningar och omkostnader. Eftersom dessa anslag är för­

slagsvis betecknade erfordras inte någon uppräkning av anslagen med anledning

härav. Eventuella bidrag för uppförande av skol- eller elevhemslokaler bör bestri­

das ur anslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

besluta att fr. o. m. den 1 juli 1968 statsunderstöd får utgå

till svensk undervisning i utlandet enligt av mig angivna grunder

och riktlinjer.

3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper

3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning

Enligt uppgifter, som utredningen inhämtat från länsskolnämnderna och lands­

tingen, fanns höstterminen 1965 664 platser vid elevhem avsedda för elever vid

obligatoriska skolor, 614 platser vid elevhem avsedda för elever vid gymnasier

och 11 438 platser vid elevhem avsedda för elever vid yrkesskolor. I dessa siffror

ingår inte platser vid elevhem knutna till internatskolor. Elevhemmen för elever

i den obligatoriska skolans åldrar är huvudsakligen lokaliserade till glesbygder.

Vid internatskolorna fanns läsåret 1965/66 1 257 internatelever på grundskole-

stadiet och 1 043 elever på gymnasiestadiet.

17

Centrala studiehjälpsnämnden har räknat med att vid denna tid ca 35 000 ele­

ver i gymnasiala skolor var inackorderade. Omkring 22 000 elever vid gymna­

siala skolor skulle alltså enligt dessa uppgifter ha varit inackorderade i privatfamil­

jer eller bott självständigt i uthyrningsrum eller i egna lägenheter på annan ort än

föräldrarna.

Elevhem för elever vid det allmänna skolväsendet drivs i Sverige dels av kom­

munerna (framför allt elevhem vid det obligatoriska skolväsendet), dels av lands­

tingen (framför allt elevhem vid gymnasiala skolor), dels av stiftelser (framför allt

då hemmet främst är avsett för särskilda grupper av ungdomar eller har till ända­

mål att fostra ungdomen i en viss riktning).

Ett stort antal elevhem finns vid yrkesskolor. Dessa hem är av delvis annan ka­

raktär än elevhemmen för motsvarande stadier av den allmänna skolan. De drivs

främst av landstingen i anslutning till centrala yrkesskolor eller andra yrkesskolor,

men även i anslutning till enskilda yrkesskolor (företagsskolor) finns elevhem in­

rättade. Även staten driver elevhem i anslutning till vissa statliga yrkesutbildnings-

anstalter såsom lantbruks- och skogsskolor, riksyrkesskolor och sjuksköterskesko-

lor. Ett fåtal elevhem finns i anslutning till yrkesskolor med hushållningssällskap

som huvudman.

Tillsynen av eleverna är betydligt mindre intensiv vid elevhemmen än vid inter­

natskolorna och personaltätheten väsentligt lägre. Vid internatskolorna är det van­

ligt att såväl föreståndare som biträdande föreståndare finns för ett hem på 30—

35 elever, medan vid elevhemmen vid gymnasiala skolor oftast endast en före­

ståndare finns för samma antal elever och ibland t. o. m. en föreståndare för ett

dubbelhem med sammanlagt närmare 60 elever. Vid yrkesskolhemmen är personal­

tätheten ännu lägre, så att exempelvis ett gift föreståndarpar kan få svara för ett

elevhem med tillsammans 180 elever.

Till kostnaderna för uppförande av elevhem utgår statsbidrag enligt kungörelsen

den 15 maj 1936 (nr 202) angående statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras

inredning, kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skol­

hem för lärljungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt

skolhem (ändrad senast 1967: 471) samt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480)

om statsbidrag till yrkesskolor (ändrad senast 1967: 822). Statsbidrag utgår för

uppförande av såväl elevhem för elever vid kommunala skolor som elevhem knut­

na till privata internatskolor. Gäller det elevhem för det obligatoriska skolväsen­

det eller elevhem vid internatskola bestäms bidraget från fall till fall. För uppfö­

rande av elevhem vid yrkesskola utgår statsbidrag med hälften av kostnaderna.

Bidraget till övriga elevhem utgår med 75 % av de verkliga kostnaderna med möj­

lighet för Kungl. Maj:t att, om särskilda skäl föreligger, höja bidraget till 90 %.

Enligt kungörelsen den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till driftkost­

nader för det allmänna skolväsendet (omtryckt 1962: 478, senast ändrad 1967:823)

samt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för

lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

2

—

Bihang till riksdagens protokoll 1968.

1 samt. Nr 67

utgår även statsbidrag till kostnader för avlönande av föreståndare vid sådant skol­

hem.

Till skolverksamheten vid de internatskolor, för vilka privatskolstadgan den 26

april 1967 (nr 270) gäller, utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 23 april 1964

(nr 137) om statsbidrag till vissa privatskolor (ändrad senast 1967: 172) med 60 %

av ett bidragsunderlag, omfattande kostnader för avlöning, sjukförsäkringsavgifter

m. m. för rektor, studierektor och lärare. Efter ansökan hos Kungl. Maj:t kan skola

erhålla ytterligare statsbidrag. Bidragen till samtliga här avsedda privatskolor får

dock sammanlagt inte överstiga 78 % av skolornas sammanlagda bidragsunderlag.

Till vissa andra internatskolor utgår statsbidrag med 6: 50 kr. per elev och dag

av läsåret. Till Grännaskolan utgår statsbidrag med ett av riksdagen för budgetåret

1967/68 beslutat belopp av 350 000 kr.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

3.2 .Utredningens förslag

3.2.1 Behov av skolinackordering

Utredningens överväganden begränsar sig i enlighet med direktiven till att avse

utlandssvenska barn, elever med behov av miljöbyte och glesbygdsungdom. De

utlandssvenska barnens möjligheter till skolgång i Sverige har särskilt beaktats.

Utredningen har funnit att privat inackordering oftast är en god lösning för

mellanstadiebarn och i synnerhet för lågstadiebarn. Så snart eleverna nått högstadie-

åldern anses dock inackordering i elevhem eller i en internatskola vara likvärdiga

alternativ. Utredningens förslag avser främst åtgärder beträffande elevhem och in­

ternatskolor. Några direkta åtgärder för att förbättra eller standardisera inackorde­

ringen i privata familjer föreslås däremot ej.

Utredningen föreslår emellertid, att utlandsskolnämnden skall söka upprätta en

översikt av antalet på skolorter tillgängliga privata inackorderingsplatser. En sådan

inventering skulle göra det möjligt för utlandsskolnämnden att tjäna som förmed-

lingsbyrå. Dessutom erhålls en överblick över hur stor del av inackorderingsbehovet

som lämpligen kan tillgodoses genom privat inackordering.

Utlandsskolnämnden föreslås i samarbete med berörda organ svara för plane­

ringen av den nödvändiga utbyggnaden av internatskole- och elevhemsväsendet

till den del den avser att tillgodose de utlandssvenska elevernas behov samt även

delta i den regionala planeringen för elevhem, avsedda för glesbygds- och miljö­

elever i gymnasiala skolformer. Avsikten är att de utlandssvenska barnens intres­

sen skall bli beaktade även i dessa sammanhang, dels genom att de regionala

hemmen om möjligt placeras på orter som är lättillgängliga för utlandssvenska

föräldrar, dels genom att hemmen dimensioneras för att även kunna ta emot ett

inslag av utlandssvenska barn.

Elever i grundskolan och andra skolpliktiga elever har rätt att få sin inackor­

dering organiserad genom kommunens försorg. Utredningen finner det naturligt

att kommun även skall vara skyldig att anordna inackorderingsmöjligheter för barn

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

överskrider vad som anses lämpligt för en internatskola. För att en internatskola

med såväl högstadium som gymnasium skall kunna fungera tillfredsställande fin­

ner utredningen att ett samarbete måste organiseras med en skola utanför internat­

skolan och anger, att detta samarbete kan ske med den obligatoriska skolan i den

kommun i vilken internatskolan är belägen eller med en näraliggande internatskola

genom att den ena skolan tillhandahåller vissa valmöjligheter medan den andra sva­

rar för de återstående. Undantag från eljest gällande minimiantal elever som villkor

för inrättande av klass eller undervisningsgrupp finner utredningen böra kunna

beviljas men föreslår dock inga generellt giltiga undantagsbestämmelser härvidlag

utan förordar, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom i varje sär­

skilt fall.

Beträffande det gymnasiala stadiet finner utredningen att varje internatskola bör

kunna erbjuda gymnasial skolgång på de olika linjerna såväl inom gymnasiet som

inom fackskolan och yrkesskolan och konstaterar, att om man vill undvika att öka

elevantalet utöver vad som kan anses lämpligt, kan tillfredsställande valmöjligheter

på det gymnasiala stadiet blott åstadkommas genom samverkan på sätt som före­

slagits beträffande högstadiet.

Utredningen har gjort vissa beräkningar angående det väntade behovet av in-

ackorderingsplatser på olika skolstadier. Med hänsyn till de många osäkra fakto­

rer som ingår i beräkningen anser emellertid utredningen att dessa inte kan läggas

till grund för förslag om den framtida dimensioneringen av internatskolorna. Ut­

redningen anser också att beslut angående den framtida omfattningen av internat-

skolorganisationen bör anstå till dess erfarenheter vunnits under en period då in­

ternatskolor och elevhem framstått som jämbördiga alternativ. Utredningen fram­

håller emellertid att det ej finns anledning att inrätta någon ny internatskola på

något skolstadium.

Utredningen anser, att i första hand Sigtuna humanistiska läroverk och Sigtuna-

skolan har möjlighet att uppnå en sådan skolorganisation beträffande elevernas

valmöjligheter, geografiskt läge m. m. som motsvarar utredningens krav. Nära

dessa kommer Viggbyholmsskolan och Grännaskolan. Nämnda skolor föreslås i

första hand skola tas i anspråk för att tillgodose behovet av internatplatser för

utlandssvenska elever och andra elever med behov av inackordering. Skolorna kan

erbjuda sammanlagt 969 platser. Om detta platsantal visar sig för litet skall även

andra skolor kunna tas i anspråk. I första hand finner utredningen att skolorna

i Lundsberg och Solbacka då kan komma i fråga.

För att tillgodose behovet av valmöjligheter mellan internatskola och elev­

hem särskilt med tanke på utlandssvenska elever föreslår utredningen, att tre

elevhemsanläggningar med sammanlagt 180 platser uppförs. Dessa elevhem, som

skall vara av rikskaraktär, föreslås få sådana personella resurser att de kan be­

traktas som likvärdiga alternativ till internatskolor när det gäller att tillgodose

inackorderingsbehovet för sådana elever som mera permanent har sin bostad i

elevhemmet. Varje hem om 30—40 elever föreslås förutom ekonomipersonal ha

en föreståndare och en biträdande föreståndare med en vecko tjänstgöring (om­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

om han uppfyller gällande behörighetskrav. Har eleven tillbringat något av de två

senaste åren i utländsk eller internationell skola, som inte direkt kan jämföras med

svensk utlandsskola, bör han enligt utredningen antas som extra elev på lämplig ut­

bildningslinje. Intagningen bör således i detta fall inte göras definitiv på grund av

osäkerheten angående elevens förkunskaper. Inom ett läsår skall dock kollegiet ta

ställning till om han skall tas in i gymnasiet antingen i den önskade årskursen eller

i klass av annan årskurs.

De utlandssvenska elever som har bristfälliga kunskaper i svenska eller andra

ämnen föreslås få stödundervisning. Särskilda preparandkurser bör enligt utred­

ningen även kunna anordnas. Utredningen anser vidare att som en förberedelse

för övergången till svensk skola särskilda korrespondenskurser bör kunna komma

till användning redan under utlandsvistelsen.

Det gymnasium som utlandssvensk elev sökt inträde vid föreslås i princip vara

skyldigt att motta eleven. Ett mera betydande inslag av utlandssvenska gymnasie-

sökande vid ett gymnasium förutsätts kunna motivera att en extra klassavdelning

inrättas.

Utredningen anser, att som allmänt villkor för att en internatskola på

längre sikt skall vara berättigad att erhålla statsbidrag bör gälla att intagningen av

elever i skolan sker enligt följande principer. Vid skolan bör i första hand tas in ut­

landssvenska elever till ett antal motsvarande upp till 60 % av skolans totala in-

ternatkapacitet. I andra hand bör elever med behov av miljöbyte tas in till ett sådant

antal att de tillsammans med de utlandssvenska eleverna utgör minst 90 % av

skolans internatkapacitet. Högst 10 % av eleverna skall få tas in såsom internat-

elever av internatskolans ledning efter eget bedömande bland elever med eller

utan dokumenterat behov av skolinackordering. För att tas in i gymnasium eller

fackskola skall de dock uppfylla gällande minimikrav för sådan intagning.

I fråga om barn med behov av miljöbyte föreslår utredningen att särskilt intyg

rörande elevens behov av inackordering, utfärdat av psykiater eller behörig psy­

kolog, skall bifogas ansökan om intagning.

Om 90 % av platserna i en internatskola inte tas i anspråk för utlandssvenska

elever och elever med behov av miljöbyte bör enligt utredningen återstående platser

beläggas med glesbygdselever, som tas in efter betygspoäng.

Intagningen av utlandssvenska elever i internatskolor och elevhem föreslås skola

ombesörjas av en central intagningsnämnd. Någon anledning att centralisera intag­

ningen av hemmasvenska elever med behov av skolinackordering anser utredningen

däremot inte föreligga.

3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång

Utredningen konstaterar, att det råder stora skillnader mellan kostnaderna för

inackordering i familj, inackordering i elevhem och skolgång i internatskola. En­

ligt utredningens mening bör det ske en normalisering av kostnaderna för skolin-

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ersättning till annan kommun dit en elev är hänvisad för skolgång, finner utredning­

en det naturligt att kommun även skall bidra till de kostnader som av en eller an­

nan anledning är ett nödvändigt villkor för skolgången. För elever som har lång

skolväg eller som saknar önskad utbildningslinje i hemortens skola samt för elever

som på grund av dokumenterat behov av miljöbyte är hänvisade till inackordering

bör därför enligt utredningen hemkommunen lämna ekonomiskt bidrag inte bara

till skolgång utan även till inackordering. Då utlandssvenska elever ofta ej tillhör

någon kommun föreslår utredningen att staten skall lämna motsvarande bidrag för

dessa elever. Utredningen uppskattar kostnaderna för den föreslagna ersättningen

för inackordering av utlandssvenska elever till ca 0,8 milj. kr. för budgetåret 1967/

68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.

Föräldrarna — dock ej föräldrar till glesbygdselever i den obligatoriska skolan

— beräknas av egna medel bidra med ett schablonbelopp som är så avpassat att

det ungefär svarar mot kostnaden för barnen om de bor hemma.

Det ekonomiska ansvaret för elevhemmen åvilar huvudmannen som måste bära

de eventuella kostnader som icke täcks av bidrag och avgifter.

Följande principskiss visar utredningens förslag till finansiering av verksamheten

vid elevhem av rikskaraktär knutet till internatskola eller det allmänna skolväsen­

det.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968

Kostnaderna för detta statsbidrag uppskattas till ca 0,5 milj. kr. för budgetåret

1967/68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.

Till skolverksamheten vid de internatskolor, som tas i anspråk för utlandssven­

ska elever och elever med behov av miljöbyte, föreslås statsbidrag kunna utgå med

100 % av kostnaderna för löner till rektor, skolledare och lärare med avdrag för

det belopp som motsvarar inslaget av elever utan dokumenterat behov av skolin-

ackordering. Till internatverksamheten vid dessa skolor föreslås statsbidrag utgå

enligt samma principer som till elevhem vid det allmänna skolväsendet. Bidrag

föreslås, som tidigare redovisats, kunna utgå även till kostnader för läkare, skol­

sköterska och fritidsledare.

Statsbidrag enligt dessa grunder föreslås utgå till Sigtuna humanistiska läroverk,

Sigtunaskolan, Viggbyholmsskolan och Grännaskolan.

Övriga internatskolor, som nu får statsbidrag enligt 1964 års kungörelse om

statsbidrag till vissa privatskolor föreslås, i avvaktan på erfarenheter rörande beho­

vet av internatskolplatser för nämnda elevkategorier få bibehållas vid oförändrad

bidragsnivå under en övergångstid fram till den 1 juli 1972. De skolor som då ej

överförs till det föreslagna nya statsbidragssystemet bör enligt utredningen ej längre

få statsbidrag som internatskolor. Utredningen tar däremot ej ställning till frågan

om statsbidrag bör utgå till skolorna som till extematskolor.

Utredningen föreslår, att övergången till de nya statsbidragsbestämmelsema skall

ske, i fråga om statsbidrag till lärarlöner samt till kostnader för läkare, sjuksköter­

skor och fritidsledare på en gång fr. o. m. det första läsår då skolan i fråga tilläm­

par de föreslagna intagningsbestämmelserna, och i fråga om bidrag till elevhem

successivt årskurs för årskurs.

Statsbidraget till de fyra nyssnämnda skolor, som enligt utredningens bedöm­

ning i första hand bör tas i anspråk för utlandssvenska elever och elever med do­

kumenterat behov av miljöbyte skulle vid tillämpning fr. o. m. budgetåret 1967/68

av de föreslagna statsbidragsbestämmelsema enligt utredningens beräkningar öka

med 2,9 milj. kr. nämnda budgetår samt med ytterligare 0,4 milj. kr. för vart och

ett av budgetåren 1968/70.

Kostnaderna för överförande av Solbacka läroverk till privatskolanslaget be­

räknas till 370 000 kr.

Statsbidragskostnaderna beräknas öka med ytterligare ca 1,1 milj. kr. om även

Solbacka läroverk och Lundsbergs skola infogas i den av utredningen föreslagna

organisationen för undervisning av utlandssvenska elever och elever med doku­

menterat behov av miljöbyte.

3.3 Remissyttranden

Med anledning av utredningens förslag i fråga om intagning av utlands­

svenska elever i svenska skolor förklarar skolöverstyrelsen, att det bör ankomma

på intagningsnämnden att med tillämpning av de regler som gäller för den s. k.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

allmänna skolväsendet och till skolverksamheten efter i huvudsak samma principer

som gäller för kommunala skolor. Överstyrelsen tillstyrker också förslaget att Sol­

backa läroverk skall få statsbidrag enligt samma grunder, som de skolor på vilka

privatskolstadgan är tillämplig, samt understryker att statsbidrag till Lundsbergs

skola, Solbacka läroverk och Fjellstedtska skolan bör utgå enligt dessa grunder

så länge skolorna rekryterar tillräckligt antal elever.

Beträffande finansieringen av elevhem anser Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet att såväl anläggnings- som driftkostnader i huvudsak bör bäras

av staten.

Centrala studiehjälpsnämnden delar utredningens uppfattning att särskilt stöd

bör komma utlandssvenska föräldrar till del för att underlätta barnens studier i

grundskola i Sverige. Anknytningen till det inackorderingstillägg som utgår enligt

bestämmelserna i studiehjälpsreglementet med 100 kr. i månaden finner nämnden

motiverat. Nämnden anser det däremot inte vara lika klart med den föreslagna an­

knytningen till studiebidraget. Hänsyn måste i detta sammanhang tas till gällande

bestämmelser om de utlandssvenska barnens eventuella rätt till barnbidrag. Endast

i den mån det utlandssvenska barnet inte är berättigat till barnbidrag bör enligt

nämndens mening särskilt inackorderingsbidrag utgå med 175 kr. i månaden. Den

dubbla förmånen med såväl barnbidrag som särskilt inackorderingstillägg med 175

kr. i månaden anser nämnden inte böra ifrågakomma.

3.4 Departementschefen

Utredningen har visat att ett flertal åtgärder kan vidtas för att underlätta skol­

gången för de utlandssvenska barn som behöver undervisning i Sverige samt andra

elever i behov av skolinackordering.

Jag har tidigare föreslagit att skolöverstyrelsen skall svara för ledningen och till­

synen av undervisningen för utlandssvenska barn. Detta innebär bl. a. att utlands­

svenska föräldrar skall kunna vända sig till skolöverstyrelsen för att få upplys­

ningar om möjligheterna till skolgång och inackordering. Överstyrelsen bör därvid

lämna inte endast mera allmän information utan också mera konkreta anvisningar

om vilka åtgärder som skall vidtas av den som önskar erhålla plats vid skola i Sve­

rige. Överstyrelsen bör även kunna lämna anvisningar om inackorderingsmöjlig-

heter.

Utredningen framhåller beträffande olika inackorderingsformer i Sverige att låg-

och mellanstadiebarn bör inackorderas i privata hem och högstadie- och gymnasie­

elever i privata hem, elevhem eller internatskolor.

Utlandssvenska barn som önskar gå i skola i Sverige är nu huvudsakligen hän­

visade till skolgång i internatskola. För att tillgodose behovet av valmöjligheter

mellan internatskola och elevhem särskilt med tanke på utlandssvenska elever före­

slår utredningen att tre elevhem för ett riksklientel med samman­

lagt 180 platser skall uppföras. Dessa elevhem, som skulle vara knutna till det all­

männa skolväsendet, föreslås få särskilda personella resurser.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

skolväg. En annan lösning av frågan är i vissa fall en förbättrad skolskjutsservice.

Frågan om i vilken omfattning internatskolor eller elevhem erfordras för att till­

godose behovet av inackordering får bedömas efter hand med ledning av erfaren­

heter och efterfrågan.

Utredningen föreslår att Sigtuna humanistiska läroverk, Sigtunaskolan, Viggby-

holmsskolan och Grännaskolan skall ges karaktär av riksinternatskolor

med statsbidrag för undervisningen enligt i huvudsak samma grunder som till kom­

munala gymnasiala skolor och att Solbacka läroverk skall få statsbidrag enligt

kungörelsen om statsbidrag till vissa privatskolor. I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197)

har föredraganden förklarat sig f. n. icke kunna tillstyrka dessa förslag.

Jag vill i detta sammanhang anmäla frågan om ett internatgymnasium

vid Osby samskola. Kungl. Maj:t bemyndigades genom beslut av 1962 års

riksdag (prop. 1962: 1 bil. 10 s. 217, SU 8, rskr 8) att besluta om statsbidrag från

anslaget Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk till ett internatgymnasium

vid Osby samskola fr. o. m. det läsår, då den för externatelever från Osby köping

med omnejd tillgängliga realskoledelen vid skolan började avvecklas med anled­

ning av grundskolans framväxande i kommunen. Avvecklingen av realskolan vid

samskolan påbörjas läsåret 1968/69. Osby samskola har på eget initiativ inrättat

ett internatgymnasium vid skolan redan fr. o. m. innevarande läsår. Utredningen

har inte funnit anledning att föreslå inrättande av någon ny internatskola på något

skolstadium. Jag anser i likhet med bl. a. skolöverstyrelsen att det inte finns skäl

att bevilja statsbidrag till ett internatgymnasium i Osby. Härtill kommer att pla­

ceringen av ett gymnasium i Osby med avsedd organisation på grund av den höga

andelen extematelever vid skolan skulle få ogynnsamma konsekvenser för gymna-

sieplaneringen i regionen. Jag avser således inte föreslå Kungl. Maj:t att utnyttja

det av riksdagen år 1962 givna bemyndigandet.

I fråga om intagning i gymnasiala skolor föreslår utredningen att

utlandssvensk elev, som tillbringat de två sista åren i svensk utlandsskola, skall tas

in i gymnasium om han uppfyller gällande behörighetskrav. Utlandssvensk elev

som tillbringat de två senaste skolåren i annan skola utomlands än svensk utlands­

skola eller godkänd internationell skola skall enligt utredningens förslag ha rätt att

tas in som extra elev. Jag anser emellertid att någon absolut rätt till intagning i gym­

nasial skola inte bör föreligga. Det ankommer på intagningsnämnd att med till-

lämpning av gällande regler, bl. a. i fråga om intagning inom den s. k. fria kvoten,

avgöra om elev skall tas in. Vid fastställande av den fria kvoten bör hänsyn tas till

om utlandssvenska elever söker. Utlandssvensk elev bör i övrigt i fråga om rätt till

intagning kunna jämställas med elev tillhörande elevområdet för det gymnasium till

vilket han sökt. Sådana särskilda skäl som avses i 45 § första stycket skollagen

torde nämligen i allmänhet få anses föreligga.

Särskilda stödåtgärder kan komma att behövas för att underlätta skol­

gången för elev som tidigare gått i utländsk skola. Kungl. Maj:t har genom beslut

den 16 juni 1966 medgett att statsbidrag enligt 1958 års kungörelse om statsbidrag

till driftkostnader för det allmänna skolväsendet får beräknas för stödundervisning

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4

. Skolgång för vissa minoriteters barn

4.1 Minoriteter i Sverige

Frågan om språkliga och religiösa minoriteters skolgång är enligt utredningens

mening ett delproblem i ett mycket större frågekomplex, nämligen det om in­

vandrarnas anpassning i Sverige. Utredningen har inte ansett som sin uppgift att

överväga den svenska invandringspolitiken i dess helhet och inte heller att ange

vilken utveckling som är önskvärd. De åtgärder utredningen föreslår beträffande

minoriteternas skolgång tar väsentligen sikte på de närmaste 5 å 10 åren. Be­

folkningsutvecklingen kan längre fram tvinga fram andra lösningar eller göra vissa

föreslagna åtgärder obehövliga.

Det finns i Sverige inte någon officiell statistik över språkliga eller religiösa

minoriteter. Såväl svenska medborgare som utlänningar redovisas endast efter

födelseland och utlänningar dessutom efter medborgarskap. Uppgifterna om antalet

utlandsfödda och utlänningar i Sverige kan emellertid ge en föreställning om pro­

blemens storlek.

Enligt 1960 års folkräkning var 299 879 personer (4,0 % av hela befolkningen)

födda i utlandet. Antalet utländska medborgare uppgick till 199 621 (2,5 % av

hela befolkningen), varav 35 779 personer var födda i Sverige. Invandringen har

växlat starkt från år till år.

Olika länders betydelse i in- och utvandringen belyses i följande tabell:

Utländska medborgare som registrerats som in- resp. utflyttade

åren 1955—1964 efter medborgarskap

Medborgarskap

Invandrare

Utvandrare

Invandrings­

överskott

Danmark ............................................ ........ 35 270

22412

12 858

Finland ............................................... ........ 109 958

32 868

77 090

Norge ................................................. ........ 20 103

10 725

9 378

Italien .................................................. ........ 6 073

2 628

3 445

Polen .................................................. ........ 1 499

651

848

Tyskland ........................................... ........ 29 711

18 310

11 401

Ungern ................................................ ........ 8 462

844

7 618

Övriga europeiska länder.................. ........ 28 392

11 235

17 157

USA ................................................... ........ 6 512

2 566

3 944

Övriga länder...................................... ........ 4 494

1 519

2 975

Samtliga länder ..................................

.......... 250 474

103 758

146 716

Invandringen under 1965 var enligt preliminära siffror 51 595 personer med ett

totalt invandringsöverskott av 35 586 personer, vilket är den högsta siffra som nå­

gonsin registrerats för invandring till Sverige under ett år. Då de invandrade i all-

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Barn med bristande kunskaper i svenska språket efter årskurs och vidtagen åtgärd

höstterminen 1964

Års­

kurs

Ingen

åtgärd

Stöd­

under­

visning

Special­

klass,

lägre

klass

Hjälp

i under­

visning

Övrigt

Summa

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

1 ..........

72

13

402

75

32

6

10

2

21

4

537

100

2—3 .. .

66

9

576

80

48

7

17

2

14

2

721

100

4—6 .. .

89

11

628

78

40

5

18

2

35

4

810

100

7—9 ...

34

9

284

78

14

4

7

2

24

7

363

100

gymn. ..

11

1

. .

0

6

5

23

100

okänd ..

0

11

0

0

2

13

100

272

11

1902

77

134

5

58

2

101

4

2467

100

Elever med bristande kunskaper i svenska finns enligt utredningens uppgifter

i ca 350 kommuner. De kommuner som har störst antal sådana barn är Malmö,

Stockholm, industriorter och några kommuner runt Stockholm och Göteborg.

Försök har gjorts att placera minoritetsbarn i särskilda klasser. Resultaten av

dessa försök har emellertid i flera fall ansetts otillfredsställande. När man t. ex.

i Borås hade en rent finsk klass blev barnen så isolerade från de svenskspråkiga

barnen att stora inskolningsproblem återstod efter läsårets slut. Metoden bedömdes

därför som mindre lämplig och ersattes med direkt placering i svenska klasser, vil­

ket också det medförde störningar och förseningar i skolarbetet. Man har därför i

stället upprättat två genomgångsklasser med tvåspråkiga lärare för finskspråkiga

barn med bristande kunskap i svenska språket. I Västerås har man positiva erfa­

renheter av vad man där kallat en inflyttningsklass med en svensk- och finsksprå­

kig lärare. Klassen har lågt elevantal och eleverna har möjlighet att få stödunder­

visning i svenska.

Beträffande de språkliga minoriteternas möjligheter att i skolan studera sitt mo­

dersmål nämner utredningen, att i kommun med delvis finsktalande befolkning

finska får ingå i en tillvalsgrupp i årskurs 7 och 8 i den obligatoriska skolan. Andra

språk kan f. n. inte ingå i tillvalsgrupp och möjligheten att välja finska har utnyttjats

i mycket liten utsträckning, vilket enligt utredningen förmodligen beror på att finska

på högstadiet inte har kunnat väljas inom sådan studiegång som normalt leder till

gymnasiet. I gymnasiet ingår finska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska,

italienska och ryska i de allmänna läroämnena. Elev, som inte inom ramen för det

obligatoriska tillvalet valt sådant ämne, får delta frivilligt i undervisningen i ett eller

flera av bl. a. dessa läroämnen (s. k. utökad studiekurs) under förutsättning att

eleven bedöms kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig både de obligato­

riska och de frivilliga ämnena.

Föräldrar eller olika minoritetsföreningar har vid sidan av den ordinarie skol­

undervisningen anordnat viss kompletteringsundervisning. Denna verksamhet orga­

niseras mycket olika inom olika grupper och på olika orter. Den vanligaste formen

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ma i fråga om barnens föräldrar i samråd med barnet önskar det. Detta medför en­

ligt utredningen, att tillhörighet till en »minoritet» inte kan definieras genom ut­

ländsk härstamning, inflyttning till Sverige inom en viss tid eller dylikt. En person

anses tillhöra en viss språklig minoritet endast om han själv känner sig tillhöra mi­

noriteten i fråga.

Det övervägande antalet barn som tillhör inflyttade språkliga minoriteter full­

gör sin skolplikt i det allmänna svenska skolväsendet. Den i detta sammanhang

aktuella dubbla frågeställningen gäller hur dessa barns inskolning och undervis­

ning i svenska ordnas samt hur kontakten med deras egna språk och kulturer upp­

rätthålls. Utredningen förutsätter, att samtliga skolpliktiga barn och ungdomar

som tillhör minoritetsgrupper i Sverige skall dels få hjälp att behärska svenska

språket och kunskaper om svenska förhållanden, dels få den undervisning i mo­

dersmålet och andra ämnen av central betydelse för minoritetsgrupperna som

resp. grupper önskar. Utredningen har till grund för sina överväganden inhäm­

tat synpunkter från olika minoritetsgrupper. Representanter för språkliga minori­

teter har därvid betonat angelägenheten av undervisning i det egna modersmålet.

Utredningen betraktar för sin del kunskaper i andra språk än svenska och om för­

hållanden i andra länder som ett tillskott till Sveriges kulturella resurser. För stör­

re språkliga minoriteter bör enligt utredningen möjligheterna att vidmakthålla språk­

kunnighet och viss kulturanknytning tillgodoses redan inom det allmänna skolvä­

sendet. Den kvantitativa omfattningen av åtgärderna blir beroende av de berörda

föräldrarnas inställning och kan därför f. n. inte överblickas.

Beträffande tvåspråkighet och dess konsekvenser för un­

dervisningen anför utredningen, att forskare funnit ny bör j arundervisning

på modersmålet vara att föredra i de fall barnet saknar eller har bristande kunska­

per i svenska. Ett förverkligande av fullständig nybörjarundervisning på moders­

målet måste emellertid medföra att särskilda undervisningsavdelningar skapas för

minoriteternas barn, vilket enligt utredningens uppfattning inger starka betänklig­

heter. Mot utredningens uppfattning härvidlag har dock representanter för de mi-

noritetsskolor utredningen besökt hävdat, att minoritetsskolorna överbrygger mot­

sättningar mellan familjens och det omgivande samhällets värderingar och att se­

parat skolgång kan medföra bättre anpassning till samhället än om eleven placeras

i en klass där kamrater och lärare upplever det avvikande barnet som främmande.

Utredningen betonar emellertid faran för att särundervisning av språkliga minori­

teters barn kan medföra isolering från samhälle och kamrater, något som inger be­

tänkligheter även av utvecklingspsykologisk och pedagogisk art.

Utredningen anser det lyckligast om i Sverige bosatta barn med annat moders­

mål än svenska lär sig svenska redan innan de kommer upp i skolåldern. Samti­

digt framhåller utredningen att den första läsundervisningen bör ske på det språk

som barnet lättast använder för att bilda nya begrepp på. För det fall detta språk

är ett annat än svenska bör den första läsundervisningen ske på barnets moders­

mål.

Utredningen finner det vara ytterst angeläget att de kommuner som har ett större

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ser för icke-svenskspråkiga barn finner utredningen inte vara tillräckliga och för­

ordar, att försöksverksamheten fortsätter i samråd med länsskolnämnder och skol­

överstyrelsen.

Särskilda introduktionskurser på en månad för inflyttade ungdomar

i högstadieåldern bör enligt utredningens förslag kunna anordnas, under vilka des­

sa undervisas i svenska språket och i svensk samhällskunskap. Länsskolnämnder-

na föreslås skola inventera behovet av kurser och samordna åtgärderna inom och

mellan länen. Efter introduktionskursen börjar ungdomarna i de högstadieskolor

som de enligt den svenska skolorganisationen skall tillhöra. Under hela det första

skolåret i Sverige bör dock enligt utredningen en del av svenskundervisningen be­

drivas i särskilda grupper, varvid de sex veckotimmar utnyttjas till vilka statsbi­

drag kan erhållas.

Om det i framtiden uppstår behov av introduktionskurser för ungdomar som av­

ser att söka inträde i gymnasial skola i Sverige bör man överväga att anordna

även sådana.

I den mån inflyttade föräldrar vid sin ankomst till Sverige åtföljs av barn som

är inställda på gymnasial skolgång, bör barnen enligt utredningens förslag under

acklimatiseringsperioden beredas tillfälle att följa undervisningen på en lämplig

linje av årskurs 9, eventuellt efter den nyss berörda introduktionskursen och med

den stödundervisning som de är berättigade till. Efter inskolningsperioden i årskurs

9 föreslås de få betyg i likhet med resten av klassen, varefter deras gymnasieintag-

ning bör ske på grundval av dessa betyg. Utredningen anser att de också bör kun­

na tas in som extra elever trots undermeritering i enstaka ämnen samt föreslår,

att skolöverstyrelsen skall utfärda instruktioner härom till ledning för intagnings-

nämnderna. Frågan om den definitiva intagningen bör avgöras efter det första

läsåret. I högre årskurs av gymnasial skola bör intagning beslutas av rektor i mån

av plats.

I fråga om kompletterande undervisning i ursprungslandets

språk för språkliga minoriteters barn föreslår utredningen att den möjlighet som nu

finns för barn i delvis finskspråkiga kommuner att på grundskolans högstadium

välja finska i tillvalsgrupp skall utvidgas till att gälla även andra språk, om det

finns förutsättningar. Statsbidrag föreslås utgå för sådan undervisning redan när tre

barn anmält sig. Även för obligatorisk eller frivillig undervisning i gymnasiet i

språk som utgör elevernas modersmål föreslås statsbidrag utgå om enbart tre

elever anmält sig.

Utredningen anser att åtgärder för att tillgodose minoritetsbarnens behov av un­

dervisning i modersmålet och andra »nationella» ämnen lämpligen bör vidtas ge­

nom skolan samt föreslår, att den ordinarie undervisningen upp till två veckotim­

mar per årskurs skall få bytas ut mot undervisning i härkomstlandets språk, histo­

ria, geografi, musik etc. Utöver dessa två veckotimmar bör enligt utredningen få

anordnas ytterligare upp till två veckotimmars frivillig undervisning utanför den

schemabundna tiden om minst fem elever deltar i undervisningen. Statsbidrag av­

ses därvid utgå efter samma regler som för övrig undervisning.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

För undervisning i barnens modersmål och om ursprungslandets kultur, historia

och geografi krävs läroböcker och annan undervisningsma­

teriel på vederbörande språk. I de fall man torde kunna använda undervisnings­

materiel som är framställd i utlandet föreslår utredningen att ansträngningar skall

göras att genom överenskommelser på diplomatisk väg få kostnadsfria leveranser

från de aktuella länderna. Det föreslås ankomma på skolöverstyrelsen att från fall

till fall bedöma om undervisningsmateriel från visst land motsvarar rimliga krav

på objektivitet. I annat fall bör skolöverstyrelsen i mån av resurser ta initiativ till

att skolböcker och annan undervisningsmateriel framställs i Sverige.

Ett villkor för de av utredningen föreslagna åtgärderna är att lärare kan

anskaffas i tillräckligt antal. För undervisning i barnens modersmål fordras särskilda

lärare som förutom detta språk helst behärskar svenska åtminstone relativt väl.

För den elementära undervisningen i svenska fordras helst svenska lärare som dess­

utom behärskar barnens modersmål eller landsmän till barnen som behärskar

svenska. Det bedöms dock som viktigast att lärarna behärskar en god metodik

vid undervisningen, som bör bedrivas enligt direktmetoden. För att underlätta re­

kryteringen av lärare med utländskt ursprung föreslår utredningen att vid varje

länsskolnämnd ett register upprättas över personer som bedöms användbara som

lärare för undervisning av barn av resp. nationalitet. Dessa personer föreslås genom­

gå av skolöverstyrelsen särskilt anordnade pedagogiska kurser under exempelvis tre

veckor eller en månad för att utbildas till lärare i svenska och svensk samhälls­

kunskap. Vid tjänstgöring bör dessa lärare avlönas som andra timlärare på mot­

svarande stadium. I viss utsträckning kan även import av lärare från de berörda

länderna vara möjlig. Svenskundervisningen bör dock sedan eleverna fått sina

första kunskaper i svenska handhas av infödda svenska lärare så att elevernas

språkbehärskning kan bli fullständigt idiomatisk och så vitt möjligt fri från främ­

mande brytning.

Utredningen har inte funnit det möjligt att göra några närmare beräkningar av

kostnaderna för sina förslag beträffande undervisning för inflyttade språkliga

minoriteters barn. Kostnaderna för genomförande av dessa förslag torde emellertid

enligt utredningen inte bli av sådan storlek att hänsyn till förslagen behöver tas

vid bedömningen av medelsbehoven under de anslag, ur vilka dessa kostnader skall

bestridas.

4.2.3 Remissyttranden

Remissinstanserna finner frågan om minoritetsbamens skolgång vara angelägen.

Statskontoret framhåller, att den internationella utvecklingen tyder på att även

Sverige kommer att få motta en växande mängd utlänningar på sin arbetsmarknad,

varför utom allmänt omfattade sociala värderingar även praktiska omständigheter

talar för att ökad uppmärksamhet ägnas dessa skolfrågor. Arbetsgruppen för in­

vandrarfrågor påpekar, att utredningens uppgifter om antalet invandrade avser

1960 och att en stark invandring har pågått sedan dess. Den andel av barnen som

berörs av problemet bör alltså nu vara större.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

inte förrän sex å sju månader efter inflyttningen. Nämnden föreslår därför dels

att alla som anställer nyinflyttad utländsk arbetskraft anmodas att genom kontakt

med pastorsexpeditionen kontrollera att kyrkobokföring skett, dels att pastorsexpe­

ditionerna åläggs att omedelbart meddela skolmyndigheterna när skolpliktigt barn

kyrkobokförts.

Den av utredningen antagna målsättningen för undervisningen

av barn tillhörande minoriteter tillstyrks av remissinstanserna, som dock i vissa fall

hyser andra meningar om det sätt på vilket målsättningen bör förverkligas eller om

möjligheterna att förverkliga dem.

Remissinstanserna instämmer i utredningens mening att kunskaper i främman­

de språk och kulturer är ett tillskott till landets kulturella resurser. Arbetsgruppen

för invandrarfrågor anser att lärarna borde uppmuntra de invandrade barnens intres­

se för den egna kulturen. Därigenom kan man också för de svenska barnen illustre­

ra internationella sammanhang och olika kulturer.

Katolska biskopsämbetet anför med anledning av utredningens ståndpunkt om

möjligheter för minoriteterna att bevara sitt kulturarv, att den religiösa anknyt­

ningen ofta är minst lika betydelsefull för vederbörande som den språkliga och

kulturella. De språkliga och de religiösa minoriteterna sammanfaller till stor del.

Några remissinstanser, däribland statskontoret, antyder att, på samma sätt som

Sverige stöder svenska skolor utomlands, andra länder kan tänkas ha intresse för

utlandsskolverksamhet i Sverige.

Centralförbundet för finska föreningar i Sverige påpekar, att frågan om de fin­

ska barnens skolgång i Sverige behandlas på internordisk nivå. Centralförbundet

anser de centrala frågorna vara dels att de finska barnen som är födda i Finland

eller flyttat till Sverige i förskoleåldern inte kommer i sämre ställning än svenska

barn och att de har möjlighet att vid eventuell återflyttning utan större svårigheter

fortsätta sin skolgång i Finland, dels att de barn som flyttat till Sverige i skolåldern

får undervisning i två språk genom särskilda finskspråkiga klasser och lektioner i

finska genom hela grundskolan.

Skolöverstyrelsen anför, att det f. n. finns ca 150 000 utlänningar i Sverige för­

delade på 100-talet nationaliteter. Frågan om tvåspråkigheten är därför ett pro­

blem som inte bara berör skolungdomen. Undervisningsväsendet bör enligt över­

styrelsens mening ta på sig ett ansvar även för undervisning i svenska och om

svenska samhällsförhållanden för den äldre icke-svenskspråkiga befolkningen.

Problemen vid undervisningen av barn och äldre är inte desamma men frågorna

bör dock behandlas i ett sammanhang. Överstyrelsen utreder f. n. frågor rörande

språkundervisning för utlänningar. Det framhålls även av andra remissinstanser —

främst länsskolnämnderna ■—- att även föräldrarnas behov av undervisning bör upp­

märksammas såväl vid introduktionskurser som vid stöd- och ferieundervisningen.

Socialstyrelsen framhåller, att frågan om de utländska minoriteternas anpassning

till det svenska samhället och de samhällsåtgärder som kan visa sig erforderliga på

detta område är ett för framtiden så betydelsefullt problem, att det bör utredas sär­

skilt.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser en anordning som un­

dantar barnen en del av svenskträningen vara olämplig. Nämnden ifrågasätter om

inte extraundervisningen för de icke-svenskspråkiga barnen skulle kunna läggas

utanför den schemabundna tiden — under förutsättning att skolskjutsförhållande­

na medger det. Länsskolnämnden i Norrbottens län är tveksam, om det är psyko­

logiskt riktigt att vid den första läsundervisningen träna barnen i två helt olikarta­

de ljudsystem, exempelvis det finska och det svenska. Det torde enligt nämnden

inte vara praktiskt möjligt i Tornedalsområdet med en allmän övergång till finska

som undervisningsspråk under de första skolåren. Vissa möjligheter återstår att på

andra sätt, utan att splittra klasserna, bygga på och utnyttja finskan i den första un­

dervisningen.

Vid behandlingen av utredningens förslag om introduktion av inflyttade

barn i det svenska skolväsendet har utredningens förslag om stöd­

undervisning tillstyrkts av remissinstanserna. Länsskolnämnden i Hallands län an­

för, att särskild stödundervisning bedrivits inom nämndens verksamhetsområde i

grupper om högst fem elever — oftast från olika länder — och att därvid under

vissa timmar meddelats undervisning helt förd på svenska. Erfarenheterna talar

för att en sådan stödundervisning bör få en så koncentrerad form som möjligt i sitt

första skede för att därefter successivt minska. Skolöverstyrelsen finner förslaget

om särskilda introduktionskurser i och för sig tilltalande men svårt att realisera

i andra kommuner än sådana, där elevunderlaget är stort och ur språksynpunkt nå­

gorlunda homogent. Överstyrelsen anser, att det inte finns anledning att i princip

skilja på behövliga åtgärder för elever som tillhör olika stadier i grundskolan, om

grundförutsättningen är gemensam, nämligen att eleven redan erhållit grundläggan­

de läs- och skrivundervisning i hemlandets skola. Det är möjligt att genomföra in­

troduktion i svenskt språk och svenskt samhälle samt allmän studiehandledning på

modersmålet på alla skolans stadier inom ramen för gällande bestämmelser, även

om en rationell organisation är möjlig endast i kommuner med större elevunderlag.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser, att det bör övervägas om inte alla vuxna

medlemmar i en inflyttad familj borde erbjudas möjlighet att deltaga i introduk­

tionskurser. LR finner att den av utredningen föreslagna tiden för introduktions­

kursen, nämligen en månad, är för knappt tilltagen. En undersökning om detta bör

göras. Introduktionskursernas längd bör avpassas efter varje individs behov.

Beträffande intagning av ungdomar i icke-obligatoriska skolor menar länsskol­

nämnden i Hallands län att den som regel måste ske mer med hänsyn till de ut­

ländska elevernas allmänna förutsättningar än till faktiska betyg. Länsskolnämnden

i Västernorrlands län utgår ifrån att t. ex. barn till inflyttade svensktalande finska

medborgare skall tas in i gymnasiala skolor enligt samma bestämmelser som ut­

redningen föreslagit för utlandssvenska barn.

Som framgått av redovisningen av remissinstansernas uttalanden om den av ut­

redningen angivna målsättningen för undervisning av minoriteternas barn anser

remissinstanserna det värdefullt att invandrarnas barn bibehåller sina kunskaper i

hemlandets språk. Utredningens förslag om kompletterande undervis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

45

ning inom skolan tillstyrks men flera instanser förmodar, att förslagen kommer

att vara svåra att genomföra speciellt på mindre orter, där man kommer att ha för

litet antal elever. Ferieundervisningen och kompletteringsskolor bedöms av denna

anledning få mycket stor betydelse.

Esternas representation i Sverige förutsätter, att den kompletterande undervis­

ningen i skolan under den första tiden får karaktär av försöksverksamhet och fin­

ner därför, att bestämmelserna om anordnande av sådan undervisning bör utfor­

mas så flexibelt som möjligt. Representationen föreslår att för lärjungar som deltar

i sådan kompletterande undervisning vitsord i dessa ämnen skall ges på samma sätt

som i andra läroämnen. Även länsskolnämnden i Hallands län efterlyser bestäm­

melser om eventuell betygssättning i hemlandets språk och kultur och om dessa

betygs kompetensvärde.

Esternas representation förordar att resekonsulenttjänster inrättas för komplet-

teringsundervisningen.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om inte kompletteringsskolor utanför skolschemat

borde organiseras inom ramen för eller i nära samarbete med det offentliga skol­

väsendet. Överstyrelsen förklarar sig ämna återkomma till denna fråga i sin utred­

ning rörande språkundervisning för utlänningar. Esternas representation i Sverige

menar, att även minoritetssammanslutningar -—- åtminstone under en övergångs­

period — bör kunna vara huvudmän för s. k. kompletteringsskolor eller andra an­

ordningar för kompletteringsundervisning. Estniska kommittén förordar reguljära

bidrag till de estniska kompletteringsskolornas arbete till dess att någon annan

bättre och mera praktisk möjlighet att få kompletteringsundervisning i estniska

språket och andra nationellt betonade ämnen har genomförts.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag om val av språk

på högstadiet och i gymnasial skola. Socialstyrelsen betraktar detta förslag som ett

minimum och framhåller vidare betydelsen av att de större minoritetsgrupperna och

främst de finska lär sig väl behärska sitt modersmål så att de kan bilda en två-

språkig grupp i Sverige. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser, att det bör fin­

nas möjlighet att välja lapska på högstadiet och i gymnasiet, eftersom det är rim­

ligt att ett steg finns som förbinder grundskolans undervisning i lapska med uni­

versitetens. Arbetsgruppen för invandrarfrågor förordar att exempelvis handledd

korrespondensundervisning prövas då undervisningsgrupper av föreslagen storlek

inte kan uppnås.

Utredningens förslag om ferieundervisning tillstyrks i allmänhet av

remissinstanserna. Skolöverstyrelsen anser, att statsbidrag skall utgå för utrust­

ning och lärarlöner vid ferieundervisning i nationella ämnen om den utformas en­

ligt tillfredsställande normer. Planläggning av verksamheten bör ske i samråd

med skolmyndighet. AMS menar, att undervisning och uppehälle vid feriekurs

bör vara helt utan kostnad för deltagarna med hänsyn dels till att möjligheterna för

de utländska ungdomarna att få kompletterande undervisning under läsåret torde

bli begränsade, dels till att nyinvandrade utlänningar i allmänhet inte torde ha råd

att bekosta barnens vistelse på feriekurs. Länsskolnämnden i Hallands län fram-

4 — Bihanf! till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

håller, att även föräldrar i mån av plats bör tas emot på feriekurserna. Skolöversty­

relsen anser, att man bör överväga att förlägga ferieskolverksamheten till språk­

hemlandet om arrangemanget inte medför alltför höga kostnader. Överstyrelsen

avser att med Finlands skolstyrelse diskutera möjligheterna att anordna ferieskola

i Finland för de finsktalande. Även Centralförbundet för finska föreningar i Sverige

tillstyrker att ferieundervisning anordnas enligt lägerskolidén både i Sverige och

Finland. Estniska kommittén finner de föreslagna feriekurserna ändamålsenliga

men anser att de inte kan ersätta de nuvarande skolorna och kompletteringsskolor-

na. Länsskolnämnden i Malmöhus län framför med anledning av förslaget om fe­

rieundervisning för ungdomar i åldern 17—25 år önskemålet att begreppet »barn

och ungdom» i skollagen preciseras.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens principiella stånd­

punkt att det inte bör inrättas särskilda skolor för språkliga mi­

noriteters barn. Esternas representation i Sverige föreslår dock att man in­

rättar internationella grundskolor i Sverige.

Representationen anser utredningens principiella inställning till de estniska grund­

skolorna — liksom till minoritetsskolorna i allmänhet — otillfredsställande. Man

godtar skolornas existens och föreslår något ökat statsbidrag men vill inte genom­

föra reformer som skulle innebära att skolornas organisation stärktes. Därmed bi­

behålls enligt representationen skolornas i viss mån provisoriska karaktär och den

ekonomiska belastningen för elevernas föräldrar. Estniska kommittén anser emel­

lertid utredningens förslag vara av stor betydelse för skolornas framtida verksam­

het och ägnade att på ett betryggande sätt vidmakthålla undervisningens pedago­

giska standard på längre sikt. Både representationen och kommittén framhåller, att

statsbidraget till skolorna bör ställas till förfogande via ett förslagsanslag för att

under budgetåret inträffande lönehöjningar till följd av avtal skall kunna beaktas.

De båda remissorganen är angelägna om ett estniskt högstadium av grundskolan.

Representationen anser, att genom att högstadiet organisatoriskt skiljs från låg-

och mellanstadierna, detta förlorar det stöd som de mycket aktiva föräldra- och

stödföreningarna vid skolorna utgör, varjämte kontakten mellan lärare och föräld­

rar försvåras i onödan. Den högstadieklass med estniska elever som finns vid Ka­

tarina grundskola bör organisatoriskt knytas till den estniska skolan. Kommittén vill

grunda estniska grundskolans högstadium i form av internatskola.

Skolöverstyrelsen anser, att det om lämpliga åtgärder vidtas för att tillgodose

kraven på språkliga minoriteters skolgång inte finns anledning att ge statligt stöd

till minoritetsskolor. I avvaktan härpå bör statsbidrag tills vidare utgå till de est­

niska grundskolorna enligt nu gällande principer. Länsskolnämnden i Kronobergs

län föreslår, att statsbidragsbeslutet omprövas, då skolöverstyrelsen genom försöks­

verksamhet lyckats framställa material för läsundervisning på estniska som är an­

vändbart inom den sammanhållna klassens ram. Även länsskolnämnden i Örebro

län och LR föreslår att statsbidraget dras in. LR vill i stället föreslå särskilda est­

niska klasser inom det allmänna svenska skolväsendet.

Utredningens förslag om avveckling av statsbidraget till Estniska gymnasiet till­

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4.3 Religiösa mioriteters skolgång

4.3.1 Nuvarande förhållanden

Enligt 27 § skollagen skall elev på föräldrarnas begäran befrias från att delta i un­

dervisningen i kristendomskunskap i grundskolan, om eleven tillhör trossamfund

som fått tillstånd av Kungl. Maj:t att i skolans ställe ombesörja religionsundervis­

ningen. Sådant tillstånd har katolska kyrkan i Sverige samt mosaiska församling­

arna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den av samfunden ordnade religionsun­

dervisningen i de s. k. religionsskolorna äger rum under läsåret på kvällstid eller

lördagar och söndagar eller på sommartid. Skolöverstyrelsen och vederbörande lo­

kala skolmyndighet skall skaffa sig kännedom om undervisningen, som med den

olikhet som föranleds av skillnaden i religionsuppfattning i huvudsak skall mot­

svara undervisningen i kristendomskunskap i skolorna. Lärjungarna skall få intyg

från undervisningen. Samfunden får inte något statsbidrag för undervisningen. Be­

frielse från kristendomsundervisning har vidare meddelats barn till muhammedanska

föräldrar men däremot inte barn till föräldrar som tillhör frikyrkosamfund i Sve­

rige.

Frågan om befrielse från undervisningen i religionskunskap i gymnasiet skall be­

dömas på samma sätt som gäller i fråga om kristendomskunskap i grundskolan

(prop. 1964: 171 s. 288).

Av följande tablå framgår antalet elever som enligt uppgifter från skolcheferna

var befriade från kristendomsundervisning under höstterminen 1964.

Samfund

Stadium

Mosaiska

trosbek.

Katoliker

Övriga

Samtliga

lågstadiet ........

...................... 85

89

10

184

mellanstadiet .

...................... 204

270

9

483

högstadiet ....

...................... 263

337

7

607

gymnasiet ....

...................... 205

110

3

318

Samtliga 757

806

29

1 592

Utredningen har av de uppgifter som de mosaiska församlingarna och det ka­

tolska biskopsämbetet lämnat kunnat finna, att antalet barn som deltar i undervis­

ningen i religionsskolorna är mycket större än det antal barn som enligt skolche­

fernas uppgifter befriats från kristendomsundervisningen. Enligt de mosaiska för­

samlingarna deltog ca 1 450 barn i deras undervisning. Enligt katolska biskopsäm­

betet erhöll 2 910 barn av församlingarna anordnad religionsundervisning. Av

dessa uppgav ämbetet att 2/3 var befriade från kristendomsundervisningen, dvs.

ca 1 940 barn, medan enligt skolchefernas uppgifter sådana barn var endast ca

800. Skillnaden kan enligt utredningens mening inte enbart förklaras av att upp­

gifterna från församlingarna avser läsåret 1965/66 medan skolchefernas uppgifter

hänför sig till höstterminen 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

49

Befrielse från morgonsamling medges elever i grundskolan som anför samvets­

betänkligheter mot deltagande eller kan åberopa skäl av praktisk art, såsom lång

resväg till skolan.

I det nya gymnasiet och fackskolan äger i stället för morgonsamling s. 1c. ge­

mensamma samlingar om 10—15 minuter rum en eller ett par gånger per vecka

under tid när samtliga elever kan närvara. Dåvarande departementschefen fann

(prop. 1964: 171 s. 373) det vara av vikt att den gemensamma samlingen varken

genom sitt innehåll eller sin utformning skulle strida mot vad som var förenligt

med vissa elevers religiösa uppfattning eller inställning i livsåskådningsfrågor över

huvud. Vid sådant förhållande fanns enligt departementschefen anledning räkna

med att befrielse från gemensam samling behövde meddelas enbart med hänsyn

till skäl av praktisk art. Elever för vilka religiösa spörsmål är ett både personligt

och gemensamt intresse har f. n. möjlighet att inom skolan anordna religiösa sam-

lingsstunder av frivillig karaktär.

Särskilda skolor för religiösa minoriteters barn finns upprättade av de båda sam­

fund som har rätt att i stället för skolans kristendomsundervisning ge barnen egen

religionsundervisning. Dessa skolor, dvs. Hillelskolan i Stockholm, där kristen-

domskunskap är ersatt av judendomskunskap och hebreiska, samt de två romersk­

katolska skolorna i Stockholm och Göteborg har av vederbörande skolstyrelser

godkänts för fullgörande av skolplikt. Beträffande skolan i Stockholm har skoldi-

rektionen meddelat godkännande i avaktan på resultatet av 1964 års utlands- och

internatskoleutrednings arbete.

Hillelskolan grundades 1955 på initiativ av föreningen Chinuch, som är huvud­

man för skolan. Den är organiserad som en grundskola med enkelt låg- och mel­

lanstadium och har läsåret 1967/68 101 elever. Statsbidrag till skolan utgår 1967/

68 med 143 000 kr. Rektor och flertalet lärare är icke-judiska svenska folkskol­

lärare. Skolan är konfessionslös, dvs. den ålägger inte barnen någon religionsutöv­

ning. Undervisningen i judendom är upplysande och i läroplanen ingår även un­

dervisning i andra religioner. Ett stort antal av eleverna kommer från hem där

föräldrarna är religiöst indifferenta eller ateister. En stor del av eleverna är barn

till föräldrar som kommit till Sverige efter kriget. Man anser att skolan är en sär­

skilt stor tillgång för dessa barn, eftersom den blir en brygga mellan hemmet och

den svenska kulturmiljön.

De två katolska skolorna — S:t Eriks skola i Stockholm med 122 elever 1967/

68 och Drottning Astrids skola i Göteborg med 118 elever 1967/68 — är bägge

organiserade som grundskolor med enkla låg- och mellanstadier. I både Stockholm

och Göteborg drivs flickinternat för elever i skolorna. Statsbidrag utgår inte till de

katolska skolorna men däremot tillhandahåller kommunerna vissa förmåner såsom

skolmåltider och fria läroböcker.

En ansökan om statsbidrag till S:t Eriks skola har av Kungl. Maj:t överläm­

nats till utredningen att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4.3.2 Utredningens förslag

Utredningen anför, att det i den allmänna debatten om kristendomsundervisning-

en inte sällan hävdas att den faktiska undervisningen ofta inte är objektiv i den be­

tydelse läroplanen föreskriver. Det är enligt utredningens mening angeläget, att lä­

roplanens intentioner förverkligas. Då utredningen haft att överväga om det av

religiösa skäl föreligger behov av särskilda åtgärder inom undervisningen har den

därför ansett sig böra utgå från innebörden i gällande bestämmelser, dvs. kurspla­

nerna för kristendoms- resp. religionskunskap och bestämmelserna om bl. a. mor­

gonsamling. Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande bestämmelser

om befrielse från undervisning i kristendomskunskap resp. religionskunskap samt

morgonsamling i grundskolan eller från gemensam samling i gymnasiala skolor.

Frågan om särskilda skolor för religiösa minoriteter gäl­

ler enligt utredningen dels om skolplikten skall få fullgöras i sådana skolor, dels

om statsbidrag skall utgå till dem.

Skolplikt kan enligt skollagen fullgöras i grundskolan, annan offentlig skola än

grundskolan, enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som meddelas av

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar samt annan enskild skola

— dvs. sådan utan statsbidrag — om skolan godkänts för ändamålet. Sådant god­

kännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän

inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, som

äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skolan.

Utredningen förutsätter, att myndigheterna vid sin prövning av frågan om godkän­

nande av en konfessionell skola såsom skolpliktsskola godtar sådana avvikelser

från grundskolan som fordras för att bereda barnen särskild religionsundervisning

och undervisning i ämnen av särskild betydelse för gruppen i fråga. Utredningen an­

ser det därför inte motiverat att föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser

om rätten att anordna enskilda skolor för konfessionella minoriteter. Utredningen

har å andra sidan, som tidigare redovisats, intagit den principiella ståndpunkten att

de inflyttade språkliga minoriteternas barn bör undervisas tillsammans med övriga

barn. De skäl som utredningen anfört mot inrättande av nya minoritetsskolor anförs

även i fråga om skolor för religiösa minoriteter. Sverige har anslutit sig till artikel

2 i tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europarådets konvention av den 4 no­

vember 1950, där det bl. a. uttalas, att staten skall respektera föräldrarnas rätt att

tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse

med föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta innebär enligt utredningens mening

inte att staten iklätt sig några förpliktelser att bekosta sådan undervisning som för­

äldrarna kan önska anordna vid sidan av det allmänna skolväsendet. Utredningen

intar den principståndpunkten att statsbidrag inte bör utgå till konfessionella sko­

lor. Den judiska Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola intar emellertid enligt

vad utredningens majoritet anfört av olika skäl en särställning främst genom att en

stor del av eleverna är barn i flyktingfamiljer. Utredningen föreslår därför, att

Hillelskolan skall få statsbidrag i samma form som hittills, dvs. med ett visst be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

51

lopp som fastställs för ett år i sänder med hänsyn till skolans elevantal och pedago­

giska standard. Beträffande S:t Eriks katolska skola föreslår utredningen, att stats­

bidrag skall utgå till skolan och det katolska elevhemmet under en försökstid av

tre år. Bidraget föreslås utgå endast för elever som tillhör såväl skolan som elev­

hemmet och vilkas föräldrar är flyktingar eller har invandrat under de senaste tre

åren räknat från elevernas intagning i skolan. Statsbidraget, som begränsas till låg-

och mellanstadiet, bör enligt utredningens mening förenas med en regelbunden in­

spektion från skolmyndigheternas sida, vilken bl. a. bör syfta till att vinna klarhet

i frågan om det från katolska kyrkans sida föreligger planer på att utnyttja denna

och andra skolor i Sverige i direkt missionerande syfte eller om man driver skolan

som en serviceåtgärd åt grupper som i egenskap av politiska flyktingar eller av an­

nan anledning sökt sig till Sverige och som upplever barnens övergång till svensk

skola som problematisk. Utredningen har för sin del antagit, att det senare är för­

hållandet.

Så länge statsbidrag utgår till Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola bör en­

ligt utredningen skolplikt få fullgöras där. Skolornas standard vad gäller ämnen och

kurser, utrustning och lärarkvalifikationer måste kunna jämföras med det allmänna

skolväsendets, så att barnen inte blir lidande på särplaceringen.

Mot utredningens förslag beträffande statsbidrag till Hillelskolan och S:t Eriks

katolska skola har två ledamöter reserverat sig. Statsbidrag bör enligt dessa inte

utgå till S:t Eriks katolska skola och samma princip bör gälla för Hillelskolan dock

att, eftersom denna skola redan åtnjuter statsbidrag, sådant kan fortsätta att utgå

i proportion till de elever som redan intagits i skolan så att de får tillfälle att där

fullfölja sina studier till slutet av den 6-åriga grundskola, för vilken undervisningen

nu är upplagd. Alla barns intressen och behov skall kunna tillgodoses inom den

allmänna grundskolan. Det bör även enligt reservanterna, i samband med en om­

prövning av religionsfrihetens tillämpning, utredas om nyinflyttade barn som till­

hör en religiös minoritet bör kunna få kompletterande undervisning motsvarande

den som utredningen föreslår beträffande de språkliga minoriteterna.

Kostnaderna för statsbidrag enligt utredningens förslag till S:t Eriks katolska

skola beräknas till ca 16 000 kr.

4.3.3 Remissyttranden

Utredningens behandling av frågan om särskilda åtgärder för elever som tillhör

religiösa minoriteter har i allmänhet föranlett remissinstanserna att betona, att den

undervisning som bedrivs inom skolväsendet skall vara neutral i livsåskådnings­

frågor.

TCO menar, att om gällande kursplaner i kristendoms- resp. religionskun-

skapsundervisningen behöver justeras detta bör göras i samband med den nu på­

gående revisionen av läroplanen för grundskolan. Befrielse från gemensam sam­

ling i gymnasiet bör enligt TCO komma ifråga endast av praktiska skäl. Länsskol-

nämnden i Älvsborgs län menar att den angelägnaste uppgiften borde vara att när­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ma undervisningen till läroplanens intentioner. Mosaiska församlingen i Stockholm

finner, att kristendomsundervisningen i grundskolan och religionskunskapsunder-

visningen i gymnasiet inte torde kunna vara helt objektiv, varför skollagens bestäm­

melse om befrielse fortfarande framstår som motiverad. Kristendomslärarnas för­

ening finner däremot ingen anledning att ifrågasätta att denna undervisning har den

avsedda objektiva prägeln. De lärare som handhar undervisningen representerar

själva skilda åskådningar. Det förekommer exempelvis ett flertal kristendomslärare

med katolsk bekännelse. Att i en sådan situation göra denna undervisning obliga­

torisk för dem som tillhör svenska kyrkan men inte för exempelvis katoliker och

judar är enligt föreningens mening oriktigt. Den information om den religiösa si­

tuationen av idag och i gångna tider som undervisningen vill meddela har en så

stor betydelse som allmän orientering, att den bör vara obligatorisk för alla. Även

länsskolnämnden i Malmöhus län menar att kravet på objektivitet i undervisningen

i kristendomskunskap och religionskunskap är mycket klart uttryckt i gällande läro­

planer, varför det inte längre finns skäl att medge befrielse från undervisningen.

Beträffande den religionsundervisning som samfunden anordnar för elever som

befrias från kristendomsundervisningen menar Esternas representation i Sverige att

den bör integreras i skolundervisningen så att skolan ekonomiskt och organisato­

riskt ansvarar för den. Mosaiska församlingen i Stockholm betonar att insyn från

skolöverstyrelsens sida i de mosaiska församlingarnas religionsskolor och erkän­

nande av dessa skolors betyg såsom likvärdiga dem som ges i den allmänna skolan

inte bara skulle ha rent praktisk betydelse utan även psykologisk, i det att ett ökat

anseende och respekt för religionsskolorna i så fall torde vara att räkna med från

elevernas sida.

Samtliga remissinstanser med undantag av de direkt berörda ansluter sig till ut­

redningens principiella ståndpunkt att statsbidrag inte bör utgå till särskilda

skolor för religiösa minoriteter. Läroplanernas intentioner om ob­

jektivitet i undervisningen anses ge en tillräcklig garanti för att alla gruppers intres­

sen tillgodoses. Kristendomslärarnas förening däremot hävdar i en skrift uppfatt­

ningen att religionsfrihetsprincipen kräver, att de föräldrar, som önskar ge sina barn

en av viss religiös bekännelse präglad fostran, får rätt och ekonomisk möjlighet att

göra detta.

Den av reservanterna företrädda uppfattningen att Hillelskolan och S:t Eriks

katolska skola inte bör utgöra undantag från den principiella ståndpunkten

och således inte bör erhålla statsunderstöd har funnit stöd hos skolöverstyrelsen,

statskontoret, socialstyrelsen, länss kolnämnderna i Västerbottens, Västmanlands,

Örebro, Älvsborgs, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län samt SACO. So­

cialstyrelsen anser det vara mera sannolikt att också de barn det här är fråga om

lättare kan anpassas till den svenska miljön om de undervisas tillsammans med

andra barn i svensk grundskola. Skolöverstyrelsen finner att ett ställningstagande

till förmån för dessa skolor med säkerhet skulle åberopas som skäl för att

statsbidrag skulle utgå till andra religiösa minoritetsskolor som redan finns eller

i en framtid kommer att inrättas. Statsbidragsgivningen till Hillelskolan bör dock

53

enligt överstyrelsen avvecklas successivt. Länsskolnämnden i Västerbottens län fin­

ner föreställningen, att endast invandrade minoriteter har väsentligt avvikande me­

ning i livsåskådningsfrågor vara ensidig. Kan man acceptera och t. o. m. önska

att det får finnas även »inhemska minoriteter» med en personlig livsåskådning, så

bör man inte tillhandahålla särskilda skolor som drivs med statsbidrag för att till­

godose specifikt avvikande meningar i religiösa frågor. Länsskolnämnden i Krono­

bergs län hänvisar till utredningens motivering för statsbidrag till Hillelskolan och

S:t Eriks katolska skola, nämligen att man där har vana vid elever från miljöer som

avviker från det svenska genomsnittet. Nämnden ifrågasätter om inte sådana små

svenska grundskolor med karaktär av internationella skolor och försedda med elev­

hem och förskola kunde inrättas och drivas i Stockholm, Göteborg och Malmö,

varvid principen att statsbidrag inte skall utgå till konfessionella skolor kunde

upprätthållas. Arbetsgruppen för invandrarfrågor finner att Hillelskolan intar en

särställning, men anser det möjligt att man av principiella skäl bör och av praktiska

skäl kan avveckla stödet. Detta bör emellertid uppskjutas ytterligare ett antal år

och då avvecklingen sedermera inleds bör den äga rum under en generöst tillmätt

övergångstid.

LO biträder utredningsmajoritetens uppfattning samt instämmer i att krav bör

ställas på att skolornas standard beträffande ämnen, kurser och utrustning samt

lärarnas kvalifikationer måste kunna jämställas med det allmänna skolväsendets.

De av utredningens förslag närmast berörda förordar en förmånligare statsbi-

dragsgivning. Mosaiska församlingen i Stockholm, som själv med ca 20 000 kr. bi­

drar till Hillelskolans verksamhet och inte har möjlighet att öka detta bidrag, finner

ett ökat stöd från stat och kommun berättigat. Katolska biskopsämbetet liksom

Stiftelsen Skolsystrar De Notre Dame vänder sig mot utredningens förslag att stats­

bidraget bör beräknas endast efter antalet barn till flyktingar eller nyligen invand­

rade. Biskopsämbetet förordar, att statsbidraget beräknas utan att särskild hän­

syn tas till vissa kategorier av de elever som besöker de privata skolorna, vilket

bedöms vara det riktigaste sättet att undvika varje form av diskriminering. Stiftel­

sen Skolsystrar De Notre Dame påpekar, att föräldrar som placerar sina barn i en

katolsk skola betalar skatt efter samma grunder som andra, varför avslag på an­

sökan om statsbidrag till S:t Eriks katolska skola inte kan motiveras med ekono­

miska skäl. Stiftelsen framhåller vidare, att konfessionella skolor motsvarande S:t

Eriks katolska skola åtnjuter statsbidrag i så gott som alla europeiska demokratiska

länder. Katolska biskopsämbetet framhåller vidare, att vad utredningen anför om

judendomen i stor utsträckning kan anses gälla även om exempelvis islam och kato­

licismen, nämligen att begreppet även innesluter historiska och kulturella faktorer.

Det är ett önskemål att man betraktar såväl språkliga som andra minoriteter som

ett tillskott till landets kulturella resurser.

Skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser det vara tveksamt

om statsbidrag skall utgå till religiösa minoritetsskolor men menar, att om statsbi­

drag skall utgå utredningens begränsning till två inte synes vara sakligt motiverad.

Länsskolnämnderna i Hallands län och Göteborgs och Bohus län anser att även

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Drottning Astrids skola i Göteborg bör ha statsbidrag, emedan denna skolas verk­

samhet säges starkt påminna om den katolska skolans i Stockholm.

4.4 Departementschefen

Under senare år har ett stort antal invandrare kunnat fogas in i svensk arbets­

marknad och svenskt samhällsliv. Många av dem har funnit sig väl tillrätta. Invand­

rarna har gjort betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många

olika fält. Det är angeläget att samhället känner sitt ansvar för denna grupp och

således vidtar åtgärder för att underlätta dess anpassning till svenska förhållanden.

Frågan om invandrarnas anpassning avser såväl deras inordnande i det svenska

samhället som deras möjligheter att bevara anknytningen till sitt ursprungsland i

fråga om språk, kultur m. m. Förslag till allmänna riktlinjer för invandringspoliti­

ken är avsett att föreläggas 1968 års riksdag enligt vad chefen för inrikesdeparte­

mentet anfört i prop. 1968: 1 (bil. 13 s. 6).

Jag anser skolgången för invandrares barn vara en synnerligen viktig del av

de åtgärder som underlättar anpassningen till det svenska samhället. Under de se­

naste åren har denna fråga ägnats stor uppmärksamhet och betydande förbättringar

i de inflyttade barnens skolgång har efter hand genomförts. Så har t. ex. möjlig­

heterna till stödundervisning utvidgats. Vidare har ett finsk-svenskt samarbetsorgan

inrättats med uppgift att underlätta den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkning­

ens utbildning. Samarbetsorganet har antagit namnet »Finsk-svenska utbildningsrå-

det» och består av tre svenska och tre finska representanter.

Den av utredningen uppställda målsättningen för minoritetsbarnens

skolgång kan jag helt ansluta mig till. Det måste betraktas som en självklar rättig­

het för dessa barn att få reella möjligheter att följa samma skolgång som andra barn

i Sverige. De av utredningen föreslagna åtgärderna anser jag vara viktiga led i en

strävan att förverkliga detta mål. Det är likaledes rimligt att samhället genom att

erbjuda olika slag av kompletterande undervisning, bl. a. i form av frivilligt folk­

bildningsarbete, medverkar till att den som tillhör en språklig minoritet kan behålla

kontakten med sin ursprungliga kulturmiljö. Självfallet bör deltagande i sådan un­

dervisning vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende av de berörda

barnens och föräldrarnas önskemål härom. Skolan bör här inta en neutral hållning

såväl till frågan om barnens kontakt med ursprungsmiljön som till den grad av assi­

milering till den svenska omgivningen som invandrarbarnen och deras familjer

eftersträvar. Det måste dock anses vara såväl skolans som berörda myndigheters

och organisationers plikt att sprida upplysningar om möjligheterna att få undervis­

ning i ursprungslandets språk och kultur.

De åtgärder som föreslås beträffande minoritetsbarnens skolgång bör gälla både

barn som flyttat till Sverige i avsikt att stanna och sådana barn som kan förutsät­

tas eventuellt åter utvandra. Att invandrade barn går i skolan är nödvändigt för

deras anpassning till det svenska samhället. Skolplikt föreligger för barn som

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

55

är bosatta i riket. Frågan om bosättning föreligger bedöms i första hand efter

samma principer som inom folkbokföringen gäller för skyldigheten att låta kyrko-

bokföra sig. Olika omständigheter dokumenterar huruvida vistelsen i Sverige kan

anses innefatta bosättning, t. ex. arbete och bostad. Det går därför inte att fast­

ställa viss minimitid för att bosättning och därmed skolplikt skall anses föreligga.

Givetvis bör man emellertid söka laga så att skolplikt fullgörs även av barn, som

rätteligen bort kyrkobokföras här men som av någon anledning ännu inte blivit

kyrkobokförda. Det är synnerligen viktigt att personer som invandrar eller tänker

invandra till Sverige får information i dessa hänseenden. Det bör uppdras åt arbets­

marknadsstyrelsen att efter samråd med skolöverstyrelsen sprida sådan information

vid sina kontakter med blivande invandrare till Sverige. Jag vill i detta sammanhang

understryka vikten av att även vuxna som flyttar till Sverige tar till vara de möjlig­

heter till snabbare anpassning till det svenska samhället som erbjuds i form av fri­

villiga kurser dels i svenska språket, dels även i andra ämnen. Skolöverstyrelsen har

den 27 november 1967 utfärdat bestämmelser om bl. a. statsbidrag till undervis­

ning för vuxna invandrare, som i hemlandet fått ringa eller ingen undervisning. Så­

dan undervisning skall avse läroämnen såsom svenska, matematik och svensk sam-

hällsorientering.

Av utredningen nämnda siffror för invandringen ger en antydan om storleken av

den grupp människor för vilka särskilda åtgärder behöver vidtas i form av svensk

undervisning —• även om i siffrorna är medräknade också hemvändande svenskar.

Någon uppskattning av hur många som kommer att utnyttja undervisning i ur­

sprungslandets språk och kultur är däremot inte möjlig att göra, eftersom det är

fråga om frivillig undervisning. Antalet personer som tillhör olika minoriteter är

såsom utredningen konstaterar också svårt att beräkna.

En central fråga rörande undervisningen av barn tillhörande en språklig minori­

tet är om barnen skall undervisas i särskilda klasser eller tillsammans

med svenska elever. Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att

samundervisning är att föredra. I minoritetssammanslutningarnas remissyttranden

finner man den motsatta åsikten. Av utlåtande som Finsk-svenska utbildningsrådet

avgett över skolöverstyrelsens förslag om översyn av grundskolans läroplan fram­

går att enligt rådets uppfattning undervisning inte, annat än såsom en övergångs­

form, s. k. genomgångsklasser, bör anordnas i särskilda klasser. Utbildningsrådet

ansluter sig således till utredningens uppfattning. Jag anser att samundervisningen

har avgjorda fördelar, såväl pedagogiskt som med tanke på att den omedelbara

kontakten mellan invandrares barn och svenska barn bör befrämja den ömsesidiga

förståelsen. Även om någon skulle hysa den uppfattningen att undervisningen i sär­

skilda klasser vore att föredraga ur språkpedagogisk synpunkt, är det av praktiska

skäl inte möjligt att anordna särskilda klasser för undervisning av minoritetsbarn

annat än på ett mycket begränsat antal orter. Försöken med genomgångsklasser

finner jag vara intressanta och anser det värdefullt om dessa försök kan fortsätta.

Frånsett behoven av sådana eller andra åtgärder för att klara den första anpass-

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1968

ningstidens problem torde samundervisning med svenska elever i förening med

lämpliga stödåtgärder och med kompletterande undervisning böra vara den hu­

vudform i vilken undervisning av invandrares barn bör ske. Inte minst med hänsyn

till dessa barns behov att lära sig svenska språket är det önskvärt, att de så snart

som möjligt får kontakt med svenska barn. Flera språkforskare har framfört den

uppfattningen att ett barn bör få sin första läsundervisning på det

språk som barnet behärskar bäst. Detta bör närmare prövas genom försöksverksam­

het, varigenom man även bör utröna hur läsundervisning på minoritetsspråk bäst

anordnas för barn i förskoiåldern och grundskolåldern. Därvid måste dock beaktas

de svårigheter som ofta kan föreligga att finna lärare för sådan undervisning. Skol­

överstyrelsen bör få i uppdrag att anordna sådan försöksverksamhet, till vilken

statsbidrag bör utgå enligt samma grunder som till annan undervisning inom det

allmänna skolväsendet.

Särskilda åtgärder krävs för att elever som tillhör en språklig minoritet och

har bristande eller inga kunskaper i svenska när de börjar sin skolgång i vårt land

snabbt skall lära sig att förstå och själva tala och skriva svenska. Sedan utredning­

en lade fram sina förslag har åtgärder vidtagits i detta syfte, varför frågan om stöd­

undervisning i bl. a. svenska nu kan anses vara tillfredsställande löst. Upp

till sex veckotimmar får användas per undervisningsgrupp för utländska eller stats­

lösa elever samt svenska barn som tagits in från utländska skolor. Undervisningen

sker på svenska av svenska lärare och bedrivs i små grupper av elever. På grund av

den använda undervisningsmetoden behöver eleverna inte ha samma modersmål.

Förutom undervisning i svenska får eleverna annan undervisning och orientering

som underlättar deras inpassning i respektive skolor och klasser. Stödundervisningen

kan även omfatta undervisning i invandrares modersmål eller i annat ämne med na­

tionell anknytning. Stödundervisning för motsvarande elevgrupper i den gymnasiala

åldern är numera utsträckt även till elever i yrkesskolan.

För den allra första tiden efter inflyttningen till Sverige anser jag i likhet med

utredningen att speciella introduktionsåtgärder kan vara befogade för

att ifrågavarande elever på grundskolans högstadium och i gymnasieåldern skall

klara sin svenska skolgång. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att genom försöks­

verksamhet utröna olika möjligheter att lösa den första tidens problem. Att anord­

na särskilda introduktionskurser enligt utredningens förslag förefaller dock möjligt

endast på större orter med koncentrerad invandring från en språkgrupp. Man bör

pröva åtgärder av skilda slag för att möta individuella introduktions- och anpass­

ningsproblem. Skolöverstyrelsen bör åläggas att komma in till Kungl. Maj:t med en

plan för försöksverksamheten samt förslag till bestämmelser om statsbidrag för

denna. Kungl. Maj:t bör bemyndigas bestämma grunderna för sådant bidrag. I fråga

om elever som vill bedriva gymnasiala studier bör som utredningen föreslår en

lämplig anordning kunna vara att de först följer undervisningen på lämplig linje av

årskurs 9 i grundskolan. Intagningen i gymnasial skola sker enligt gällande bestäm­

melser på grundval av betygen från årskurs 9 eller inom ramen för den fria kvo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

57

ten, varför inga ytterligare bestämmelser fordras utöver redan gällande. Även för

intagningen i högre årskurs av gymnasial skola är nuvarande bestämmelser till­

räckliga. Jag förutsätter, att prövningen av den inträdessökande eleven sker med

hänsynstagande till elevens speciella förhållanden.

Som jag tidigare antydde finner jag det vara motiverat att barn och ungdom som

tillhör en språklig minoritet kan få undervisning i sitt modersmål och i sin hem­

kultur. Utredningen har lagt fram flera intressanta förslag till hur denna s. k.

kompletterande undervisning skall kunna anordnas. I vilken grad

det är möjligt att förverkliga dessa förslag är bl. a. beroende av om man kan finna

lämpliga lärare och studiecirkelledare. Även anskaffning eller framställning av

erforderligt studiematerial är en viktig förutsättning för ifrågavarande undervisning.

I viss utsträckning har dessa problem uppstått redan i samband med den tidigare

nämnda stödundervisningen. Möjligheterna för minoritetsbarn att välja sitt moders­

mål i grundskolan kommer att behandlas i samband med förslaget om översyn av lä­

roplanen för grundskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att efter samråd i

lämplig form med företrädare för de olika minoriteterna anordna försöksverksam­

het beträffande den kompletterande undervisningen i övrigt. Kungl. Maj:t bör be­

myndigas att besluta om grunderna för statsbidrag till försöksverksamheten.

Jag delar som framgått av det föregående utredningens och remissinstansernas

åsikt att inflyttade språkliga minoriteters barn bör undervisas tillsammans med öv­

riga barn och inte i särskilda skolor. Det statliga stödet till de est­

niska grundskolorna bör dock alltjämt tills vidare utgå i oförändrad

form, dvs. med ett visst belopp som fastställs varje år med hänsyn till skolornas pe­

dagogiska standard och elevantal. De estniska grundskolorna bör inte byggas ut

med högstadium. Den organisation som nu tillämpas vid en högstadieskola i Stock­

holm, nämligen Katarina grundskola, och som innebär att elever som tidigare gått

i den estniska grundskolan i Stockholm hålls samman i en klass men får bilda till­

valsgrupper tillsammans med övriga elever, tillgodoser rimligen både önskemålen

om särskild undervisning och behovet av tillfredsställande valmöjligheter för ele­

verna.

Elevantalet vid Estniska gymnasiet är en tredjedel av det normala

för varje årskurs. Utredningen föreslår, att statsbidraget till gymnasiet avvecklas.

På grundval av detta förslag har föredraganden i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 199)

för budgetåret 1968/69 beräknat medel för bidrag för endast två årskurser. När

nuvarande elever vid Estniska gymnasiet avslutat skolgången, bör statsbidraget till

gymnasiet således upphöra. Överläggningar med företrädare för skolan har ägt

rum i denna fråga.

Utredningens förslag om anskaffning av läroböcker och annan un­

dervisningsmateriel för undervisningen i minoritetsbarnens modersmål

och andra nationella ämnen finner jag väl motiverade. Det får ankomma på skol­

överstyrelsen att bedöma möjligheterna att använda undervisningsmateriel från ur­

sprungsländerna och att samarbeta med utrikesförvaltningen för att söka anskaffa

sådan materiel samt att ta initiativ till att läroböcker m. m. vid behov framställs i

Sverige. Kungl. Maj:t bör vid behov äga besluta om anvisande av medel för sådant

ändamål.

Som jag framhållit i det föregående är möjligheterna att förverkliga språkunder­

visning och kompletterande undervisning för minoritetsbarnen beroende av tillgång­

en på lämpliga lärare. Det är angeläget att speciella åtgärder vidtas för att lä­

rare skall kunna skaffas. Jag räknar med att tvåspråkiga lärare kommer att behövas

främst för undervisningen i elevernas hemspråk. Utöver vad utredningen framhållit

vill jag erinra om att undervisning enligt direktmetoden tillämpas i allt större ut­

sträckning. Det bör uppdras åt länsarbetsnämnderna att i samarbete med länsskol-

nämnderna upprätta register över personer som förklarat sig intresserade och som

är lämpade som lärare för undervisning av barn och ungdom från en viss språk-

och kulturgrupp. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att undersöka behovet och ut­

formningen av en pedagogisk utbildning för personer som skall tjänstgöra som så­

dana lärare. Förslaget att anställa lärare från berörda länder för undervisningen

i nationella ämnen bör prövas. Det kan övervägas att i samband med avtal om

reglerad invandring från ett land träffa överenskommelse med detta även om in­

vandring av lärare för att ge här avsedd undervisning. I vad gäller finskspråkiga

lärare övervägs åtgärder av Finsk-svenska utbildningsrådet.

I fråga om undervisningen av religiösa minoriteter vill jag framhål­

la att den svenska grundskolan liksom det gymnasiala skolväsendet då det gäller

hänsynstagande till olika uppfattningar i bl. a. religiösa frågor fått en generös ut­

formning. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i principen om en objektiv undervisning.

Dessutom föreligger möjligheter att bli befriad från deltagande i kristendomsunder-

visning eller morgonsamling i grundskolan samt religionsundervisning i gymnasiet

och fackskolan. Härigenom har skapats sådana möjligheter till hänsynstagande att

jag i likhet med utredningen inte anser att någon ändring behöver vidtas i nuva­

rande bestämmelser.

Ett huvudsyfte med den svenska grundskolan är vidare att den skall vara en sko­

la för alla ungdomar oavsett deras sociala, ekonomiska eller religiösa bakgrund. Jag

finner det utomordentligt angeläget att slå vakt härom. Statsbidrag bör med hän­

syn till vad jag anfört inte utgå till särskilda skolor för religiösa minoriteter. Frågan

om statsbidrag till Hillelskolan har emellertid vidare aspekter. Denna fråga bör

bedömas under hänsynstagande till en lång historisk utveckling som innebär att

ett folk parallellt med sin anpassning till vårt och andra västerländska samhällen

funnit angeläget och lyckats med att bevara en nationell och kulturell identitet. En­

ligt min uppfattning måste denna strävan respekteras och jag finner häri speciella

motiv för att tillstyrka fortsatt statsbidrag till Hillelskolan. Kungl. Maj:t beslutar

om storleken av statsbidraget till skolan.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riks­

dagen att

1. godkänna av mig förordade åtgärder för att dels underlätta

skolgången för barn och ungdom som tillhör en inflyttad minori­

tet, dels ge dessa tillfälle till kompletterande undervisning i natio­

nella ämnen,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om grunderna för stats­

bidrag till de ändamål som jag förut angett.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­

delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

59

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

INNEHÅLL

sid.

1. Inledning ........................................................................................................... 3

2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet.............................................. 4

2.1 Nuvarande förhållanden .......................................................................... 4

2.2 Utredningens förslag ................................................................................. 5

2.2.1 Svenska utlandsskolor .................................................................... 6

2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorga­

nisationen ....................................................................................... 8

2.2.3 Kostnader ....................................................................................... 9

2.3 Remissyttranden ....................................................................................... 10

2.4 Departementschefen ................................................................................. 12

3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper .............................................. 16

3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning .................... 16

3.2 Utredningens förslag ................................................................................. 18

3.2.1 Behov av skolinackordering........................................................... 18

3.2.2 Intagning av elever ........................................................................ 21

3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång 22

3.3 Remissyttranden ....................................................................................... 26

3.4 Departementschefen ................................................................................. 28

4. Skolgång för vissa minoriteters barn . ........................................................... 32

4.1 Minoriteter i Sverige ......................„.. ..................................................... 32

4.2 Språkliga minoriteters skolgång............................................................... 33

4.2.1 Nuvarande förhållanden ............................................................... 33

4.2.2 Utredningens förslag ...................................................................... 35

4.2.3 Remissyttranden ............................................................................ 40

4.3 Religiösa minoriteters skolgång............................................................... 48

4.3.1 Nuvarande förhållanden ............................................................... 48

4.3.2 Utredningens förslag ...................................................................... 50

4.3.3 Remissyttranden.............................................................................. 51

4.4 Departementschefen ................................................................................. 54

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

680196