2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1

dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå,

dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §,

148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§,

164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubri­

kerna omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff»,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya ru­

briker närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

72

Har taxering för------------------------

Har taxering av-------------------- —

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller mot­

svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om stat­

lig inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning eller i frå­

ga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att om­

besörja längdföring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart

2 Senaste lydelse 1965:558.

(.Föreslagen lydelse)

a §.2

denna del.

särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller mot­

svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om stat­

lig inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning, 4

4) uppenbar felaktighet i fråga om

ortsavdrag eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen eller motsvarande avdrag en­

ligt förordningen om statlig inkomst­

skatt i fall då den skaitskyldiges in­

komst eller, vad angår samtaxerade,

de skattskyldigas inkomster helt el­

ler till helt övervägande del utgjorts

av folkpension,

må den myndighet som har att om­

besörja längdf öring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

före 163 och 170 §§ 1963:683.

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning

som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden,

ma på nämnden.

135 a §d

Det åligger----------------------- denna längd,

4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe­

viga handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen före-

fastighetstaxeringsnämnd till läns- skriver annat, översända deklaratio-

styrelsen senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som in-

taxeringsåret samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxerings-

derna på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastig-

Kungl. Maj :t föreskriver,

hetslängderna på den tid och i den

ordning Kungl. Maj :t föreskriver,

5) i den —---------------------vid taxeringsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

136 §.

1 m om.1 Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fas­

tighet, med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning

avgivas deklaration (allmän fas­

tig hetsdeklaration). Därest

fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är

att anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten, skall

vad nn sagts om ägare i stället gälla

1 in o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fas­

tighet, med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning av­

givas deklaration (allmän fas­

tig hetsdeklaration).

---- fastställt formulär.

-------- och anskaffnings-

sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla -

kostnader.

Kungl. Maj :t------------------------statistiskt ändamål.

2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är äga-

eller därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till led­

fastighet skyldig att till ledning vid

fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden

än dem, som finnas angivna i dekla-

ning vid fastighetens taxering av­

giva uppgift jämväl angående andra

förhållanden än dem, som finnas

angivna i deklarationsformuläret.

rationsformuläret.

138

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del

1 Senaste lydelsen 1969:210.

2 Senaste lydelse 1963:683.

§-2

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del

6

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

taxerings ombud med verksamhets­

område inom länet och andra i fas­

tighetsvärdering kunniga och erfar­

na personer för att erhålla upplys­

ningar av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål.

Vid fullgörande------------------- kan anvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

148

2 m o m.1 Sammanträde med fas-

tighetstaxeringsnämnd skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare eller där­

med likställd innehavare av fastighet

är dock berättigad att företräda inför

nämnden för att meddela upplys­

ningar till ledning vid taxering av

fastigheten.

150

1 in o m.1 Fastighetstaxerings-

nämnden skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxerings­

värden och, sedan ägare eller där­

med likställd innehavare av skatte­

pliktig fastighet beretts tillfälle in­

komma med erinringar, slutligt fast­

ställa taxeringsvärdena.

§•

2 mom. Sammanträde med fas-

tighetstaxeringsnämnd skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare av fastig­

het är dock berättigad att företräda

inför nämnden för att meddela upp­

lysningar till ledning vid taxering av

fastigheten.

§•

1 mom. Fastighetstaxerings-

nämnden skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxerings­

värden och, sedan ägare av fastig­

het, som skall taxeras, beretts till­

fälle inkomma med erinringar, slut­

ligt fastställa taxeringsvärdena.

152 §.2 3

Fastighetstaxeringsnämndens arbete----------- under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall se­

nast den 15 februari under taxerings­

året underrätta ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet,

som skall taxeras,

1) om den —---------------------preliminärt bestämts,

Lokal skattemyndighet skall se­

nast den 15 februari under taxerings­

året underrätta ägare av fastighet,

som skall taxeras,

2) om att ägaren eller innehava­

ren äger senast den 10 mars till fas­

tighetstaxeringsnämndens ordföran­

de avgiva skriftliga erinringar mot

förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren eller in­

nehavaren avgivit erinringar mot

preliminärt åsatt taxering eller om

2) om att ägaren äger senast den

10 mars till fastighetstaxerings­

nämndens ordförande avgiva skrift­

liga erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren avgivit

erinringar mot preliminärt åsatt

eller om

taxering

fastighetstaxe-

1 Senaste lydelse 1963:683.

3 Senaste lydelse 1969:210.

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom

kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor

före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.

156 §d

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering ej införts i fastig-

hetslängd inom föreskriven tid eller

har taxering införts för annan fastig­

het än den taxeringen avsett eller el­

jest uppenbarligen införts felaktigt i

fastighetslängd, må den lokala skat­

temyndigheten besluta om rättelse av

fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering blivit oriktigt till

följd av

1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring

av belopp eller annan uppgift från

den allmänna fastighetsdeklaratio-

nen,

må den lokala skattemyndigheten,

om ej särskilda skäl föranleda att

fastighets pr övning snämnden bör av­

göra frågan, besluta om rättelse i

denna del.

Efter den 1 oktober under taxe­

ringsåret må rättelse enligt denna pa­

ragraf beslutas endast om anmärk­

ning i fråga om felaktigheten gjorts

dessförinnan hos den lokala skatte­

myndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om

detta ej är överflödigt, yttrande in­

hämtas från fastighet staxerings­

nämndens ordförande och, om hin­

der ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten

skall, om detta ej är uppenbart över­

flödigt, inom två veckor tillställa

fastighetens ägare underrättelse om

beslut i fråga om rättelse i den ord­

ning som i 69 § 4 mom. andra styc­

ket föreskrives för underrättelse be­

träffande taxeringsnämnds beslut

samt underrätta förste taxeringsin-

tendenten och vederbörande kom- 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mun om beslutet i fråga om rät­

telse.

Talan mot beslut i fråga om rät­

telse enligt denna paragraf må ej fö­

ras särskilt. Talan mot taxeringen

må även i den del beslutet avser fö­

ras i den ordning som föreskrives i

158 och 167 §§.

Närmare föreskrifter om förfaran­

det vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxe-

nas verksamhet

1

ringsnämnds beslut

158

Sedan fastighetslängderna med

tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna även­

som fastighetstaxeringsnämndernas

protokoll granskas, varvid taxerings-

intendent har att hos fastighetspröv-

ningsnämnden göra framställningar

om de åtgärder, som erfordras för

åstadkommande av en med skatte-

författningarna överensstämmande,

jämn och likformig fastighetstaxe­

ring.

Länsstyrelsen äger, där så anses

erforderligt, kalla ordförande eller

ledamot i fastighetstaxering snämnd

i länet eller andra i fastighetsvärde­

ring kunniga och erfarna personer

att under granskning sarbetet infinna

sig för upplysningars meddelande.

160

1

m o in.- Fastighetsprövnings-

nämnds arbete skall vara avslutat

senast den 31 oktober under taxe­

ringsåret.

2

mom. Fastighetsprövnings-

nämnd eller dess ordförande äger,

där så anses erforderligt, kalla ord-

1 Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968:733.

§-x

1 mom. Talan mot fastighets­

taxering snämnds beslut må genom

besvär hos fastighetspröuningsnämn-

den föras av ägare av den fastighet

beslutet rör samt av vederbörande

kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd av­

gjort besvär över viss taxering, må

taxeringsintendenten ej anföra be­

svär hos nämnden rörande samma

taxering.

2 mom. Besvären skola under

taxeringsåret ha inkommit senast,

från ägare den 31 maj, från kommun

den 30 juni och från taxeringsin­

tendent den 31 oktober.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §

skola äga motsvarande tillämpning

på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om fastighetsprövningsnämnder-

nas verksamhet

§•

.

Ha besvär anförts av ägare av fas­

tighet eller av kommun, skall yttran­

de inhämtas från taxeringsintendent.

Innan så sker skall, när det icke är

överflödigt, yttrande infordras från

f astighetstaxeringsnämndens ordfö­

rande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

förande eller ledamot i fastighets­

taxering snämnd i länet eller andra i

fastighetsvärdering kunniga och er­

farna personer att infinna sig vid

sammanträde med fastighetspröv-

ningsnämnden eller hos dess ordfö­

rande för att meddela upplysningar.

161

Genom prövningsnämndens kans­

li skola införskaffas erforderliga ytt­

randen över hos fastighetsprövnings-

nämnden anförda besvär och gjorda

framställningar; där yttrandena där­

till föranleda, skola påminnelser in­

fordras från vederbörande. Taxe­

ring sintendent har att åvägabringa

för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

162

Beträffande fastighetsprövnings-

nämnds verksamhet skall i övrigt

vad som stadgas om prövningsnämnd

i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till-

lämpliga delar, därvid vad som stad­

gas angående besvär av taxeringsin-

tendent skall tillämpas jämväl å

framställning enligt 158 § samt vad

som avser skattskyldig skall gälla

ägare eller därmed likställd inneha­

vare av fastighet och annan, för vil­

ken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig in­

komst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola,

sedan fastighetsprövningsnämndens

arbete avslutats, företagas av pröv-

ningsnämnden i länet.

Över besvär som anförts av taxe­

ring sintendent eller kommun skall

ägaren, om ej hinder härför möter,

erhålla tillfälle att avgiva förkla­

ring där ej fråga är om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När det är påkallat, skall yttrande

inhämtas från vederbörande kom­

mun samt påminnelser eller nytt ytt­

rande infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom pröv­

ningsnämndens kansli.

Det åligger taxering sintendent att

vid besvär eller vid yttrande, som

avgives över besvär, foga tillgänglig

utredning.

§■

Beträffande fastighetsprövnings-

nämnds verksamhet gälla 78, 80—

88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga de­

lar. Därvid gäller vad som sägs om

skattskyldig ägare av fastighet som

beröres av besvären.

§•

Sammanträde med fastighetspröv-

ningsnämnd må ej övervaras av an­

nan än tjänsteman, som biträder

nämnden, om ej muntlig förhand­

ling äger rum. Utan hinder härav

må taxeringsintendent vara närva­

rande vid handläggning av ärende i

vilket han ej är part. Taxerings­

intendent må även infinna sig för

att lämna muntlig upplysning, när

fastighetsprövningsnämnden för

visst fall finner det påkallat av sär­

skilda skäl.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ar 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

der e/fer det att besvären inkommit

till prövningsnåmndens kansli.

Vid besvär över fastighetspröv-

ningsnämnds beslut i fråga om fas­

tighetstaxering skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

taxeringslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten.

I förteckning-------------------- övriga

Vid besvär över fastighetspröv-

ningsnämnds beslut i fråga om fas­

tighetstaxering skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

fastigbetslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten,

besvär.

166 8.

1 m o m.1 Besvär över allmän

fastighetstaxering må hos prövnings-

nämnden i länet anföras i särskild

ordning av ägare eller därmed lik­

ställd innehavare av fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom

skattepliktig, ehuru den är undanta­

gen från skatteplikt, eller taxering

ägt rum av annan egendom än som

enligt 4 § tredje stycket kommunal­

skattelagen är att hänföra till fastig­

het,

2) om fastighet taxerats å mer än

en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga

rum,

3) om fastighet på grund av fel­

räkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende blivit felak­

tigt taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i

152 § tredje stycket eller 154- § 1

mom., haft felaktigt innehåll.

Har taxeringen prövats av kam­

marrätten eller av fastiglietspröv-

ningsnämnd, skola dock besvären

anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som

anförts i särskild ordning finnas bö­

ra upptagas till prövning, föror dna

att målet skall upptagas och vidare

handläggas av i första stycket av­

sedd prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs

må besvär anföras jämväl av taxe-

ringsintendent.

3 mom. Besvär, som i denna pa­

ragraf avses, skola vara inkomna fö-

1 Senaste lydelse 1963:683.

Talan må ej föras mot kammar­

rättens utslag i mål angående all­

män fastighetstaxering såvitt gäller

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9,

10, 11 eller 12 § kommunalskatte­

lagen.

Mot kammarrättens utslag i mål

angående allmän fastighetstaxering,

såvitt angår annan fråga än som av­

ses i första stycket, föres talan hos

Kungl. Maj:t genom besvär. Besvä­

ren skola vara inkomna till finans­

departementet inom två månader ef­

ter det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

14

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ringen prövats av fastighetspröv-

ningsnämnden, prövningsnämnden

eller kammarrätten, skall kammar­

rätten pröva målet. Har taxeringen

i den del besvären avser prövats av

Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t

pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär en­

ligt denna paragraf finnas böra upp­

tagas till prövning, förordna att må­

let skall upptagas och vidare hand­

läggas av fastighetsprövningsnämn-

den eller, om dess arbete avslutats,

av prövningsnämnden.

2 mom. Besvär enligt 1 mom.

skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

3 m om. Anföras besvär i särskild

ordning hos fastighetsprövnings-

nämnd eller prövningsnämnd, äger

75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gälla 96 § första stycket

och 97 § i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

168

Besvärsrätt liksom för ägare eller

därmed likställd innehavare av fas­

tighet tillkommer jämväl annan för

vilken garantibelopp för fastigheten

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst, så ock arrendator, vilken

jämlikt avtal, ingånget efter kom­

munalskatt elagens ikraftträdande,

gentemot ägaren eller innehavaren

har att ansvara för skatt för fastig­

hets garantibelopp.

• Vad i------------------------------ allmän

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­

tighetstaxering skall, därest utsla­

get innefattar ändring av prövnings-

nämnds beslut, för kännedom till­

ställas, förutom klaganden, den som

vid taxeringsårets ingång ägt fastig­

heten eller varit skyldig att erlägga

1 Senaste lydelse 1965:753.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

i

Besvärsrätt liksom för ägare av

fastighet tillkommer jämväl arren­

dator, vilken jämlikt avtal, ingånget

efter kommunalskattelagens ikraft­

trädande, gentemot ägaren har att

ansvara för skatt för fastighets ga­

rantibelopp.

fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­

tighetstaxering skall, därest utslaget

innefattar ändring av fastighets-

prövningsnämnds beslut, för känne­

dom tillställas, förutom klaganden,

den som äger fastigheten, den kom­

mun, där fastigheten är belägen,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

2-'r oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

statsråden

S^träng, L^ange, H^olmqvist, A^spling,

S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, M^oberg,

B^engtsson, N^orling, L^öfberg, L^idbom, C^arlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärs-

förfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år

1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa

ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffan­

de förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729

—734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969:

97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.)

De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande

förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxe-

ringsnämnd. Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt

gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxe­

ring genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet

vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat

sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxe-

ringslängd, som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar

motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande.

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag

till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m.

(Stencil Fi 1969: 7).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och upp-

bördsnämnden (CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogssty­

relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

18

som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 §

lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd in­

nehavare av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxerings-

nämndens beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxerings-

intendent genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgär­

der för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likfor­

mig fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut

(158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut

får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kom­

mun och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 §

1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i

mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast

såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen

av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsätt­

ningen betecknad KL (167 § TF).

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Allmänt

Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisa­

tionen av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis före­

mål för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, fram­

hålls det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda

ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning.

I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg

till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxerings-

processen i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen

vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det

torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önske­

mål att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform

i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De

sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighets­

taxering i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal änd­

ring av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i

avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande

det övriga taxeringsarbetet.

De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart

besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna

annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part.

Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även

förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be­

19

stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastig-

hetstaxeringsnämnds beslut mera formlöst än andra besvärsparter.

Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum,

åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna

av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid han­

den, heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor

utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmän­

na fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmö-

genhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxe­

ringens besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för mot­

svarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vi­

dare i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska

förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och över­

skådligare.

På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fas-

tighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m., (147—157 §§), införs av­

snitt med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksam­

het, (160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut

och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ord­

ning, (167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§).

Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföl­

jande rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§),

XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§).

I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nu­

varande paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att inne­

hållet i vissa paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare an­

slutning till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma

ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit prome­

morians förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastig-

hetslängd lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstift­

ning.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak­

20

tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av be-

svärsreglerna och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar.

Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärs-

förfarandet i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomst­

taxeringen. Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast

delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner

inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna

väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir

lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och för­

mögenhet.

Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av

att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxe­

ring verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975

års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt

större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen

av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera lång­

siktigt perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är

i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan ut­

formning att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delega­

tionen. De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit

sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där

risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de fram­

lagda förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de

skattskyldiga positivt sätt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium,

vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till för­

slaget att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella

reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.

Omredigering av författningstexten

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera för­

fattningstexten i TF efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översikt­

ligare. Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmä-

teristyrelsen uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt

steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomst-

och förmögenhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

21

Ägares besvärsrätl

Nuvarande ordning

Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan före­

komma ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande

kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom.,

164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF).

Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad

som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan

att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.

Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis

partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex."

besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsför-

farandet» s. 187).

Promemorian

Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av

fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha

bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skatte-

domstolar. Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att

avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tid­

punkt ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklar­

het vid fastighetstaxeringen.

Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits

upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten

vid taxeringsårets ingång.

Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en

departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxe-

ringskungörelsen (1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxe­

ring (Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten.

1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett

ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i tex­

ten på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om prelimi­

närt taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär an-

fors av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde be-

svärshänvisningen lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta av­

seende utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR

den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.)

Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte

med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome­

22

morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27

s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt.

Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitima­

tion den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför

sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet

anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts.

Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Där­

emot kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssucces-

sion kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i

hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i

rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer

(sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rät­

tegång slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som

part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuc-

cession äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång.

Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part an­

fört besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu

inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare

av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov).

På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång

är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende,

berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emel­

lertid även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan.

Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även

att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip

inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt till­

kommer inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter

saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men

krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest

beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är.

(Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvalt­

ningsförfarandet redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse

av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.)

Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu

person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det

år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter

årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta en­

ligt de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt

för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av

taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i

förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmö­

genhet sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga

om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall er­

lägga vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om nor­

malt fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe-

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

24

för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom

bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF.

Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före ut­

gången av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden

bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära be­

svär där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare

besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig

inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär

i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skatt­

skyldig, dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering.

Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden

gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —•

prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt.

Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som

sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen

inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill

den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går ut­

över de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina

nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild

besvärsrätt, heter det vidare i promemorian.

Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång

har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för

fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka

vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan an­

gående taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av

preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av

innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver

både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt

före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av

den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om

nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelse­

förfarandet till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian med­

delas av riksskattenämnden.

Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom.

TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärs­

rätt liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp

skall upptas såsom skattepliktig inkomst.

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxerings­

årets ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga

remissinstanser.

26

åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså för­

hållanden före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL

varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning,

som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande

för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som

stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men

innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den in­

nebörden bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett

förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på

formella skäl och anför.

Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd inne­

havare» samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL.

Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden,

att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxerings­

året ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär

(»liksom för ägare etc-------») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i

168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för

fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för

»annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i

1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den

dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxe­

ringsförordning har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats.

— Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd inne­

havare» avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed

har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den

1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de

skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för

garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlig­

het eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxe­

ringsförordning, vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i

163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garanti­

belopp. Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening

kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knap­

past bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare

eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta

resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker

införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området?

Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara

av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuel-

la frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna

framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestäm­

melse vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej

varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm)

säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och såle­

des tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för

»annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna

några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattar­

na anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

27

besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fas­

tighet. Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvän­

digt att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärs­

rätt, kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följan­

de sätt:----------- »tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv

av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastighe­

ten —---------».

Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla

sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastig­

hetsägareförbund inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye äga­

ren inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett

yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets

mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta

skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har

att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Ut­

vidgningen av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att

både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning

av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvä­

ren har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exem­

pel.

En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av

100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång

ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärs-

tiden, att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs

fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att

det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxerings-

intendenten biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner

fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till

140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta

detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF

jämförd med 86 § TF.

Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom

den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser läns­

styrelsen inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till

ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller

150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av be­

stämmelserna i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye

ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsinten-

denten biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot

något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte före­

ligga. Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsstäl­

lande och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolk­

ning av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat

för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av

Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969

28

bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat

till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt

länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuva­

rande ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds be­

slut, fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må be­

stämma taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta

belopp någondera av dessa parter yrkat.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten

för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län

föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kom­

mun utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekono­

miskt intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastig-

lietsprövningsnämnd föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxerings­

värde. Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en

objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad

nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra

talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fas­

tigheter, för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens

mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna be­

fogenhet att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden.

Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan in­

går som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskat­

ten inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten mot­

svaras av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL,

inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin.

Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållan­

det beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets ka­

raktär — är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i all­

mänhet ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i in­

komstskatteunderlaget. Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten

i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och

komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för

besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att

nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till

förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens all­

männa besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste

taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande

viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd inne­

havare, föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte

särskilda skäl talar däremot.

Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxerings­

nämnds beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

30

om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse —

i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd

innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emel­

lertid särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna

ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på ut­

rönandet av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med

hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de prelimi­

nära underrättelserna skall utsändas.

Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad

än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda

fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förut­

sätter att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina

rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.

En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av

länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen

Sveriges fögderichefer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den,

som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv

begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter

taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fas­

tighet kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelast­

ning för de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyn­

digheten i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skatte­

myndigheternas möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxerings­

värden i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan

underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos

lokal skattemyndighet.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna

om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter

hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare

utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra.

Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med

ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex.

jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för

att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen

bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra så­

dana konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nu­

varande knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya ar­

betsuppgiften på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att

myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på

grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vi­

dare anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att

övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom

framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med

skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighets­

taxering, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första

stycket och 163 § 2 mom.).

Promemorian

I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU

1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighets­

taxeringsnämnds beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den

allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initia­

tiv till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall

borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt.

Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxerings­

intendenten i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas

att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av

uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vi­

dare i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom

i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för så­

dana framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma

grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet.

Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra

mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av

formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett

mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg

fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifika­

tion av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablå­

form. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintenden­

ten i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärs-

parter. Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill

överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den

utgör underlag för meningsfylld kommunikation.

Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxerings­

intendent givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagan­

de av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt

att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,

bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad,

skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare

exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift.

Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i lik­

het med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds be­

slut genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i

promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första

stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF

om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövnings-

nämnd utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom.,

160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till

särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt.

Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fort­

sättningen måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är

om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras

summariska.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt

promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och

att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör un­

derlag för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen

avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att re-

servationsbesvären i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången

av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den

föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969

33

Granskningsskyldigheten

Nuvarande ordning

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighets-

prövningsnämnden med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första

stycket TF'). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för

meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd

med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt

kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att

av denne erhålla upplysningar.

3 Bihang till riksdagens protokoll

1 samt. Nr 147

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxe­

ringar som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den pe­

riod, då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet

och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian.

Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss

del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövnings­

nämnden som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myn­

dighet torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor.

I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han

således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbe-

tet av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen.

Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där lands-

kamreraren både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighets­

prövningsnämnden, bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som

denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra.

Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå.

Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där

så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxerings-

nämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna perso­

ner alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplys­

ningar (158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att

det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i

hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas.

Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i

det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och

annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar un­

der taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av

att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den all­

männa fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvär­

dering kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastig-

hetstaxeringsombuden intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastig­

hetstaxeringsnämnderna motiverar att han bör kunna inkalla även ombud

för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §,

dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas.

Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i sam­

band med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxe­

ringen i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade.

Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordfö­

rande eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upp­

lysningar vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet

begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas

onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Vissa tidsfrister in. in.

Nuvarande ordning

Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens prelimi­

nära beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari un­

der taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall

av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret under­

rättas om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt be­

stämts. ¹ underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den ¹⁰ mars

äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar

över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket).

Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs

datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna

blanketterna senast den 10 februari ⁽⁶⁸ § andra stycket TK) och stommen

senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd

skall under tio dagar före den ¹⁰ mars viss angiven tid på dagen hållas till­

gänglig på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen

av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ord­

förande i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde

stycket TF).

Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25

mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastig-

hetstaxeringsnämnden, utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet

annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det

preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande under­

rätta ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxerings-

nämnden slutligt bestämt (154 § 1 mom.).

Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst

14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom

kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och

76 § 2 mom. tredje stycket TK).

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas

till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av

ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret

(163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsinten-

dents framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring

i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § ² mom.).

Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 okto­

ber under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF).

Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från

självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den

38

De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmel­

serna för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan,

och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade

av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom per­

sonlig delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som

åsatts deras fastigheter.

Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta

besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fas-

tighetslängderna utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rätts­

säkerhet — talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighets-

taxeringsnämnds beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden änd­

ras att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för in­

komst- och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian

sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxe-

ringsnämndens beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande fak­

torer som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighets­

prövningsnämnden borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgiv­

ning av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde

få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande.

Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning

av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxe­

ring. I första hand skulle då ca ² milj. underrättelser om preliminär taxering

utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle

underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca

100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt

skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighets­

prövningsnämnden in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara ut­

gångspunkt för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att

mjuka upp besvär sreglerna.

Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om pre­

liminärt taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.

Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare

underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av

dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den

25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31

mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämn­

dens handlingar till länsstyrelsen.

Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler

maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter

om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs

det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt till-

lämpas för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om

de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969

40

1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut ut­

går och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden före­

skrivs i 158 § ² inom., nämligen för

ägare till utgången av maj månad,

kommun till utgången av juni månad och

taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret.

Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär

hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat

med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd före­

slås i 158 § 2 mom. TF.

Tid för utläggande av fastigheislängd

Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläg­

gande av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är

att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a.

faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter.

Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men

uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl

är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jäm­

föra den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter.

Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd

till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser

är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Efter­

som här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången

av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för

utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3

mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under

minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

Underrättelse om slutlig taxering in. in.

Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten över­

flyttas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skatte­

myndigheten. Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet

till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran.

En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny

ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus

och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna.

Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxe­

ringsnämnds beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för an­

förandet av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan

42

En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas där­

emot av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands

län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sve­

riges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hant­

verks- och industriorganisation.

Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskatte­

nämnden till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e n-

d e r a t brev.

Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering

föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse

ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras,

medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otill­

fredsställande. I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte er­

håller underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hän­

visa den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom

den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att

ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun

där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända un­

derrättelse om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser

kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i

de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En

skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör

enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär

i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten med­

ger att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna

men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör

hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta

sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxerings-

processen, underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses till­

fyllest. Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas

maskinellt ifyllda.

Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå

till ca ¹⁰⁰

⁰⁰⁰ fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommende­

rade brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpli­

gen kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i

54 § TF.

De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifråga­

satts av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt

inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt.

Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe-

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

44

ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970

års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av veder­

börande lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de läm­

nade uppgifterna.

Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska

bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för

sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening

i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxerings­

värdet, utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen

grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en be­

tänklig brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser

som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i prak­

tiken att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fas-

tighetstaxeringsnämndens beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har anfört liknande synpunkter.

I detta sammanhang har fråga om översändande av deklara­

tioner från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av

CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av under­

rättelser enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF

bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklaratio­

nerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde

lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin

granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att se­

naste tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15

maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra

stycket TF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969

Senaste tidpunkter för besvär

I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen god­

tagits av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förläng­

ning och en som avstyrker varje förlängning.

En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som

i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestäm­

melserna avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrenda-

tor och »annan» innehavare.

Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig

att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl fram­

lagts för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet

förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun

och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma be­

svärstid till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome-

46

tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen

vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som

tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emeller­

tid inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt,

varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna

fråga.

Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av

tre remissinstanser.

Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att med­

ge kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen

har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts

börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fort­

sättningen får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om be­

svärstiden utgår den 31 maj.

Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika

besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl.

och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser

länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl

ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i

huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell gransk­

ning. Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl för­

sedda med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc.

att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt

⁸__9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt­

terligare utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda.

Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som

anförs av annan än taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun,

föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser

liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att fram­

flytta besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari

varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju

också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit

framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden.

I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland re­

missinstanserna delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker för­

slaget men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång.

Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för

taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommu­

nikation med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett

rättssäkerhetskrav.

Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin-

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

48

En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den

15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten,

den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighets-

prövningsnämndens arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den

tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxe­

ringsintendentens besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna

samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut,

anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsva­

rande tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna

tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför

länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kop­

parbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför

menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om

man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla

sig inom.

Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbe­

gränsning inte angett någon viss senaste dag.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969

Tid för utläggande av fastighetslängd in. in.

Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd

har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korre­

spondera med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fas-

tighetstaxeringsnämnd och för anförande av besvär.

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning

Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering

finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid

den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grun­

der för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid

den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed lik­

ställd innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning

före utgången av femte året efter taxeringsåret

¹. om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen

från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till

fastighet enligt 4 § tredje stycket KL,

². om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten inte bort äga rum,

50

Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069

komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt

att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre

taxering än den som åsatts.

Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet

grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om

taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som

vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in.

Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte

kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis

inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastig­

hetsägarna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen del­

ges besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4

mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid före­

slås i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den änd­

ringen att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt,

underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret.

Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det

alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i

god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen.

Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär

som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det

vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av be­

svär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordi­

narie besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsproto­

kollet i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana

där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slut­

lig taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar

över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxering­

en, trots att det preliminära beslutet ändrats.

Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra

rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fas­

tigheten är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att

själv ta del av den utlagda fastighetslängden.

Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för

beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att

taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så

lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes

det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra

extraordinära besvär.

Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

I fråga om den vid ⁶) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest

sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt an­

norlunda taxering, har remissinstanserna varit delade i sin upp­

fattning. Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik

riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammar­

rätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Ska­

raborgs och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även

fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss

tveksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att

den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i

167 § 1 mom. vid ⁶) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande

bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger

såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av

åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan ¹⁰⁰ §

vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsinten­

dent att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med

hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som

fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som

om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu

berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast

egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskat­

ten, varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena,

sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i

förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom

länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fas-

tighetstaxeringskommittéers betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlig­

het föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt.

Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel

för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid

en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon sär­

skild bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i ¹⁰⁰ § vid

⁶) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära be-

svärsregler. Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid ⁶) har emellertid

getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även

sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i ¹⁰⁰ § vid

⁶) berörda besvärsgrunderna.

Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten

ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både

det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den prin­

cipiella innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be­

54

rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvaran­

de begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighets­

taxering, vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på fak­

tiska förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att

det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxe­

ringen stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan

ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt an­

går fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärs-

rätten till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När

det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständig­

heter och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmel­

ser vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga

taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det

omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära

besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av

uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det

för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat

eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF

vid ⁶) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst

utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening

finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid ⁶)

tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt ⁶ lika svårtolkad som

motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots

den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen

anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som

åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar

härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer.

Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för

de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera

preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får

betraktas som väsentlig ändring.

Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrät-

ten bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande

inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kom­

mittéerna dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annor­

lunda taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.

Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda n-

tagits från skatteplikt, har kommenterats av endast en remiss­

instans.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

58

Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969

taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas

den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet

får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emeller­

tid föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet av­

ser.

Promemorian

Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits

fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av

förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131,

vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria

(Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skatte­

myndighet skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av

taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längd-

föringsfel. Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse

skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomst-

och förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighets-

längder för både allmän och särskild fastighetstaxering.

Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han

i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av för­

enklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna

hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastig­

het slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall.

Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsent­

ligaste skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseför­

farande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering

snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna

få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skatte­

myndighet borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans

i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt

längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen

få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktig­

heter som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden

(s. 36).

Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k.

tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa

prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har

t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts

ca ⁶ 300 ärenden angående rättelser.

I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet

60

I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till

rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller

beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning

skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift

gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att

endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av

den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undan­

tagsfall böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra

grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skatte­

myndigheten att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering

och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall

myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse

till prövningsnämndens kansli.

De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den

lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden

färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längd-

föringen som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och

underskrift.

Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober

under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före

nyssnämnda datum.

Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse

av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse

inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndig­

heten att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller

vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt.

I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning.

Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få

kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse.

Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxe­

ringsvärde förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxerings­

intendenten finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av

principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för

besvär.

Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna

156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs

kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbok­

förings- och uppbördsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i

vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags

62

da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner

lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överläm­

na sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan

misstänkas bero på feltaxering.

Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata

hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians ut­

talande att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna

korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fas-

tighetstaxeringsnämndernas beslut. Utan tvekan måste i annan ordning pre­

ciseras vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det

kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera

att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar.

Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering fö­

reslås av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordföran-

denas riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxe­

ring kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark,

när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklara-

tion, medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på

fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åt­

komst av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa

avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndig-

het bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag.

I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort

sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock an­

fört erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten.

Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att

denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxe­

ringsåret, med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden

för taxeringsintendents besvär.

Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxerings-

nämnden framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om

korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande

grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande

svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxerings-

tekniskt fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxerings-

ordföranden kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vin­

nas om det gäller en bedömningsfråga eller ej.

Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av läns­

styrelsen i Hallands län som anför.

Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I

båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

64

mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för

det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men under­

rättelse om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid,

förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång.

Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen.

Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks

förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yr­

kande om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal

inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yr­

kandet inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej

heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxerings­

värde samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts

i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna

har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfas­

tighet — t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan

ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Vis­

serligen torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt

ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men

då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör

enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktig­

heter i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående

allmän fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

47

år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Promemorian

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet

Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövnings-

nämnden liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller

att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig

handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort

framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig för­

handling kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och

tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra.

Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent

närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vil­

ket han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att läm­

na muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl.

Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastig-

hetstaxeringsnämnd kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sam­

manträde, oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första

stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).

66

delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma

för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.

Redaktionella ändringar

Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §,

164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.

Remissyttrandena

Fastighets prövning snämndens verksamhet

Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande be­

stämmelse, därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxe­

ringen (79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets

prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som

eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempel­

vis ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i

processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav

har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxe­

ringsnämnd kommit till användning och också visat sig mera ändamålsen­

ligt.

En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastig-

hetsprövningsnämnds sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund.

Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövnings-

nämnd inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden,

såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som be-

retts taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i

vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i

fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under

domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastig-

hetsprövningsnämnden bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna

muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör

emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt

skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör er­

hålla tillfälle att yttra sig.

Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skom­

mittéerna i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklaga­

de beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad

sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den

sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i

författningstexten.

I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

67

intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att

förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefal­

len får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet

under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits

att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår

det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av pro­

cessen fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta

av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här

oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår

därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle

att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kom­

mun.

I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser

länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande

skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på

något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas

tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens

arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser fin­

ner dock tiden alltför lång.

Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunk­

ten för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i pro­

memorian.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade upp­

fattningen, att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete

med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses

från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan med­

föra betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av

tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögen­

het. Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så för­

stås, att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nöd­

vändigtvis behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret

oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att

besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastig-

hetsprövningsnämnd.

De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhets­

tiden är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Väster­

bottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastig­

hetsprövningsnämndens arbete endast under förutsättning att taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

72

Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommu­

nal inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts

från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig in­

komstskatt.

3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvs­

källorna och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering.

4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg

taxering.

Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på

samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att sam-

taxering skall ske och även har yrkats.

5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt ned­

satt skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där

riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning.

6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxe-

rats inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi.

Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irrita­

tion hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej man­

talsskrivna personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastig­

het i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör

bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen

i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas

som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i

skrivelsen.

Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av

taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om

den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till pröv-

ningsnämnden över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76,

100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas

att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxe­

ringsnämndens ordförande.

Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges

möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan

meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god

tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper

man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på till­

kommande skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av över­

skjutande skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket för­

farande givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det

allmänna undviks också härigenom.

Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring

av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse

även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt

Kungl. Maj. ts proposition nr

747

år 1969

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat prin­

cipiellt motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättel­

sebefogenhet men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till

det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten an­

ser det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning

av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade pro­

blematiken tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner

sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till

stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa reglering­

en. I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade

rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta

önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast fin­

nas för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad re­

missbehandling. En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär

och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt ange­

lägen eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskriv­

ningar, felräkningar o. d.

CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av

de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till

den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid

taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfaren­

heterna bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med

en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka fram­

ställningen.

Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten

av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande

departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föie-

slagna förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög

taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av be­

stämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångs­

punkt från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en

sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de

skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan

rättas snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyn­

digheterna inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndig­

heten i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna

inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie­

förts:

1966

1967

1 545

2 228

989

1769

1968

Stockholms stad

B-län .................

AB-län .............

6 318

76

förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl

de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder.

Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte

överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket en­

kel beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet

— hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anled­

ning räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat hand­

lade de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa

281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket

i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså

inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon

mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens

arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handlägg­

ningen förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin

betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen.

Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i

72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxerings-

fel vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med

hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett

smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbö­

rande uppenbarligen för högt påförd taxering.

Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhål­

ler att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisa-

tionsundersökningarna beträffande taxeringsarbetet i första och andra in­

stans slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen in­

skränka sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas med­

verkan vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att

dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxerings­

nämnderna inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och

dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktig­

heter av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu

gällande bestämmelser.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inlednings­

vis att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkomman­

de. Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med

mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att be­

sluta om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekom­

mit som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande

genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan

fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläg­

gas av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra

reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969

78

I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning fram­

håller kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål

för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse

av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhål­

ler kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse

år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag

bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom

rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om orts­

avdrag i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfaran­

de och avstyrker framställningen i denna del.

Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör

ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skat-

teförmåga, särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor

beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emel­

lertid ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om

taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande

kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — sär­

skilt som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordfö­

randens i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsätt­

ningar, påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst

än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser dom­

stolen att starka skäl dock talar för att rättelse får ske.

CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda

hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefat­

tar en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämn­

dens anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid

prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til!

JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen

år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berät­

telsen, är av följande lydelse.

För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag

för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål

utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaleda-

möterna i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på

mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytter­

ligare kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta

är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras be­

dömande. Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighets-

fråga som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig

för »förlikning» mellan parterna.

Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och

framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i all­

mänhet är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov-

Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF.

Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen

nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skatte­

myndighets ändring av taxering.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Fastighetstaxeringen

Allmänt

Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar

nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse

som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen

avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna

som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträck­

ning sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS

1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet be­

rör nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skatte­

myndigheternas verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen

av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längd-

föring med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning

har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen.

Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefat­

tande bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter,

har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxerings-

deklarationerna skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan

vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna

slutsatser av det nya förfarandet.

De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig

vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre

instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än

bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan

dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gäl­

lande regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande

dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt

värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område.

Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämn-

derna vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400.

Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett

antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre

antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redi­

geringen av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt

skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för

besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemo­

rian en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstäm­

melse med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen.

Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har

allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den

lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den

rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder

»IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs av­

snitt med följande rubriker.

»V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158

och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733),

»VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160—

163 §§,

»VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammar­

rättens utslag», omfattande 164—166 §§,

»VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och

»IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§.

Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnum-

reras.

Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvaran­

de här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kom­

mer att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som

regleras i bestämmelserna.

Besvär

Den ordinära processen

Ägares besvärsrätt

Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får

enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Be­

svärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp

för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator

som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för

skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Pro­

memorian innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse

för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att

84

målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxerings­

årets ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK

om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare

eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som där­

efter kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den

fastighet beslutet avser.

Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det

blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på

nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut be­

höver underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intres­

se att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt

min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs

alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop.

1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om

beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en service­

åtgärd från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta syn­

sätt inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där under­

rättelser krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att

ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga

beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kom­

mer att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hän­

syn till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande in­

tresse vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att

tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet

av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxerings-

nämnds beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare

som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den

ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet.

I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärs­

rätt och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i pro­

memorian och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det föl­

jande. Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i

både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån

olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxe­

ringsbeslutet.

Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om under­

rättelse om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av

kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxe­

ring. Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämn­

dens beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket.

I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt

underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl­

Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

86

Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att av­

gränsa de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastig-

hetstaxeringsnämndens beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas

i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli

aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grund­

faktorer för skogstaxeringen.

Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i

fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De fles­

ta uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet,

som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighets­

längden ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet,

under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas

med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av besluts­

skäl. Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av

beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex.

med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så

avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till

inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig

betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga

taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är

givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i

taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under

fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd

om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra

vem besvärsrätten tillkommer.

Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med led­

ning av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i

vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.

Besvär av taxeringsintendent, m. m.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i

fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och

erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för

att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsar-

betet att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär­

der som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna över­

ensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av

nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetspröv-

ningsnämnd av taxeringsintendent.

Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, be­

vaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir

Kungl. Maj.ts proposition nr l'r7 år 1969

88

nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att be­

svära sig i särskild ordning.

I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med per­

sonlig delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom

offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuva-

varande systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående.

I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna.

Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden,

har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig del­

givning genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig

med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser

skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga

fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd

vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ord­

ning.

Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den

ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare sy­

nes, i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lät­

tare att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt

inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxerings-

beslut i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögen-

hetstaxeringens område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prö­

vat i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem

med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att

utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här

nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och för-

mögenhetstaxeringen. Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden av­

viker från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får under­

rättelse, själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fas­

tighetstaxeringen är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om

avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan

den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det

logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om

taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande

form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller

nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära

underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev.

En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till

1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte be­

redd att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip

oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjlighe-

terna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxerings­

året. Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF.

I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden

i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag bi­

träder promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.

Den extraordinära processen

I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning an­

föra besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hän­

seenden nämligen

1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsent­

ligt annorlunda taxering.

Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och

taxeringsintendent även kommun.

För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i

166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås

besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret.

Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör för­

anleda väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i

materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från

remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats

utan erinran.

Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remiss­

instanserna. Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskat­

tenämnden, några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har

ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort

sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa.

I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas

om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom känne­

dom saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det fram­

står som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständig­

heten eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning

av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär

besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra styc­

ket TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid

inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre

taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits.

Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika

enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå­

92

fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även

för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot

kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån

än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nu­

varande 167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat

innehåll flyttas till 166 §.

Rättelse av fastighetslängd

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år

1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdfö­

rande myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel

i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari för­

slaget till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av

förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade

rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tids-

besparingssynpunkt. Under remissbehandlingen av tidigare förslag till för­

bättringar i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts

önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fas­

tighetstaxeringens område.

I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat

rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild

av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvi­

sar också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som

numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastig­

hetslängd, om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n.

senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan

fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt

i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få be­

sluta om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxe­

ringsbeslutet blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart

felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastig-

hetsdeklarationen. Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall

dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxe-

ringsprocessen — gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetspröv-

ningsnämnden bör avgöra frågan.

Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter

den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som

gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhäm­

tas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflö­

digt.

Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

96

taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skat­

temyndighet efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i de-

klarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogen­

het rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut.

För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att före­

varande rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att

uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsa­

des vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande —

till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid

ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skatt­

skyldigas intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas

snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbe­

talning av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av

en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund

av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och

liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar

det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism.

Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hit­

tills begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om

att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkom­

ma denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författ­

ningen klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade

ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig

till klart angivna fall.

Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig över­

föring av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana

allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att

starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och före­

slår därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möj­

ligheten att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i

fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att

bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i

fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering.

Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall

kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller

enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag.

Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av

felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen

uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för ned­

satt skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxe­

ring. Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tvek­

samhet inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip

inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel-

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969

98

införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om

längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat

rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär be-

svärsrätt enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjlig­

heten att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärs-

rätten föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses före­

ligga vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt

felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har

förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses

i 72 a § TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr

747

år 1969

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättat förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Bilaga 2

o

o

Specifikation av besvär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering inkomna efter ordinarie besvärstidens utgång

Besvären avsåg yrkande om

Summa

Antal %

Uppgiven orsak till att besvären inkommit för sent

FPN:s beslut

Ej angi­

ven %

Erhållit vet­

skap i samband

med annan åt­

gärd %

Ej erhållit

underrät­

telse %

Annan

orsak %

Helt el­

ler delvis

bifall %

Avslag

%

Ej pröv­

ning %

Lägre taxering .......................................................

384

50

71

8

8

13

37

17

46

Högre taxering.......................................................

35

5

66

14

—

20

46

8

46

Ändrad areal...........................................................

82

10

77

11

12

—

69

16

15

Överföring från jordbruksfastighet till annan fas­

tighet eller tvärtom...............................................

36

5

61

3

14

22

25

8

67

Överföring från skattefri fastighet till ej skatte­

fri fastighet eller tvärtom.......................................

29

4

76

14

3

7

72

17

11

Anteckning i fastighetslängden (även taxering av

rätt ägare)................................................................

52

7

87

5

4

4

77

13

10

Gemensam taxering av taxeringsenheter eller

uppdelning av taxeringsenhet...............................

32

4

75

13

3

9

62

19

19

Rättelse av dubbel taxering, felräkning och

andra misstag............................................................

88

11

82

2

3

13

89

3

8

Åtgärder i övrigt ...................................................

27

4

81

4

11

4

37

15

48

Summa och medelprocent ...................................

765

100

74

8

7

11

52

14

34

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom L- och M-län.

FPN = f astighetsprö vningsnämnd.

K

u

n

g ^l.

M

a

j:

ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

H

7

å ^r

196

9

Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering

Bilaga 3

Nuvarande ordning

Febr

15

FTO un-

derr. äg.

om slutligt

beslut

Mars

April

Maj

10

28

31

15

Stomme till fast.-

längd utläggs un­

der 10 dagar

30

Juni

31

Juli

Fast.-längd utläggs

14 dagar före 15.5

30

Aug

31

Sept

31

Okt

30

Dec

30

31

Föreslagen ordning

Mars

Förkortningar:

LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämn-

dens ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.

Stomme till fast.-

längd utläggs un­

der 10 dagar

Fast.-längd utläggs

under 3 veckor

i maj

K

u

n

g

l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

H

7

å ^r

1

96

9

1

0

1

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Bilaga 4

översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

72 a § st. 3

164 § 1 mom.

164 § 1 mom.

102 §

102 §

2 mom.

2 mom.

131 § 2 mom.

131 § 2 mom.

4 mom.

4 mom.

135 a §

135 a §

166 § st. 1

167 § st. 1

136 § 1 mom.

136 § 1 mom.

st. 2

st. 2

2 mom.

2 mom.

VIII rubrik (167 §)

VI rubrik (163 §)

138 §

138 §

167 § 1 mom.

166 § 1 och 2 mom.

144 § 1 mom.

144 § 1 mom.

2 mom.

3 mom.

147 § st. 3

172 § 1)

3 mom.

4 mom.

148 § 2 mom.

148 § 2 mom.

IX rubrik (168 §)

VI rubrik (163 §)

150 § 1 mom.

150 § 1 mom.

168 §

168 §

152 §

152 §

X rubrik (170 §)

VII rubrik (170 §)

154 § 1 mom.

154 § 1 mom.

XI rubrik (172 §)

VIII rubrik (172 §)

3 mom.

3 mom.

172 § st. 1

172 § st. 1

156 §

—

st. 2

136 | 1 mom. st. 1

V rubrik (158 §)

158 § 1 mom. st. 1

st. 2

2 mom.

3 mom.

VI rubrik (160 §)

160 §

161 §

162 §

163 § st. 1

st. 2

VII rubrik (164 §1

VI rubrik (163 §)

163 § 1 mom. st. 1

och 2 mom.

163 § 1 mom. st. 3

st. 2

V rubrik (158 §)

161 §

162 § st. 1

160 § 2 mom.

160 § 1 mom.

162 § st. 2

VI rubrik (163 §)

173 | 1 mom.

173 § 1 mom.

Rättelse vid den årliga taxeringen .................................................................. 70

Nuvarande ordning ....................................................................... 70

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer................... 71

Remissyttrandena........................................................................... 73

Departementschefen............................................................................................ 80

Fastighetstaxeringen....................................................................................... 80

Allmänt........................................................................................................ 80

Omredigering av författningstexten.......................................................... 82

Besvär ........................................................................................................ 82

Den ordinära processen........................................................................... 82

Ägares besvärsrätt............................................................................... 82

Besvärsrättens materiella innehåll ................................................. 85

Besvär av taxeringsintendent, m. m................................................. 86

Underrättelse om slutlig taxering......................... 87

Besvärstider m. m................................................................................ 89

Den extraordinära processen .............................................................. 90

Rättelse av fastighetslängd ............................................................... 92

Övriga frågor om fastighetstaxering.......................................................... 94

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet......................................... 94

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................................ 94

Tiden för översändande av besvärsakter............................................. 94

Konsekvensändringar m. m.................................................................... 95

Rättelse vid den årliga taxeringen .............................................................. 95

Hemställan............................................................................................................ 98

Bilagor ................................................................................................................. 99

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

MARCUS BOKTR. STHLM I?ö9 690503