2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobil-

trafik m. m.

Härigenom förordnas, att 8, 12 och 19 §§, 33

ordningen (1940: 910) angående yrkesmässig

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

8

Över ansökan om tillstånd till lin­

jetrafik skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslut­

ningar av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om för­

hållandena därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och and­

ra, som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linj etrafik med omnibus uteslu­

tande inom viss stad eller inom stad

med dess närmaste omgivning, skall

dylikt tillfälle alltid beredas veder­

börande kommunala förvaltnings­

myndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd som —

4 mom. samt 44 § för-

automobiltrafik m. m. skall

(Föreslagen lydelse)

Över ansökan om tillstånd till lin­

jetrafik skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslut­

ningar av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om för­

hållandena därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och and­

ra, som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linjetrafik med omnibus, skall

dylikt tillfälle alltid beredas veder­

börande kommunala förvaltnings­

myndighet.

— ifrågasatta trafiken.

12 §.2

Trafiktillstånd må meddelas endast------------—■ -------övrigt lämplig.

Prövning av------- ---------------- och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas al­

lenast den, som med hänsyn till er­

farenhet och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omstän­

digheter befinnes lämplig såsom ut­

övare av yrkesmässig trafik. Där fle­

ra sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av-

1 Senaste lydelse 1967: 324.

2 Senaste lydelse 1965: 910.

Trafiktillstånd må meddelas al­

lenast den, som med hänsyn till er­

farenhet och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omstän­

digheter befinnes lämplig såsom ut­

övare av yrkesmässig trafik. Där fle­

ra sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Vad i 15 § är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

beslut om återkallelse eller indrag­

ning av trafiktillstånd. Dylika beslut

ävensom beslut om varning skola

genom myndighetens försorg del­

givas den, som avses med beslutet.

(Föreslagen lydelse)

kommer därtill. Är sökanden kom­

mun, landstingskommun eller kom­

munalt trafikföretag och avser an­

sökningen Unjetrafilc med omnibus,

skall återkallelse ske, när sökanden

gör sannolikt, att trafikförsörjning­

en inom orten eller bygden främjas,

om trafiken utövas av sökanden.

Fråga om återkallelse enligt förs­

ta stycket prövas av den myndighet

som har att pröva ansökningen om

trafiktillstånd.

återkallas tillstånd enligt första

stycket, är ny tillståndshavare, på

begäran av den vars tillstånd åter­

kallats, skyldig att inlösa den rörel­

se som bedrivits med stöd av det

återkallade tillståndet eller, om åter-

kallelsen rör endast viss del av rö­

relse, de tillgångar som använts i

den delen. Framställning om inlösen

skall göras skriftligen hos tillstånds-

myndigheten inom två månader från

det beslutet om återkallelse och nytt

trafiktillstånd vunnit laga kraft el­

ler, om besvär anförts, beslutet bli­

vit slutligen fastställt. Framställ­

ningen prövas i den ordning och en­

ligt de grunder Konungen bestäm­

mer.

Enas parterna i frågan om inlösen,

skall överenskommelsen ingivas till

tillståndsmyndigheten och behandlas

som en framställning enligt tredje

stycket.

3 in o in. Vad i 15 § är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om beslut om återkallelse eller

indragning av trafiktillstånd. Dylika

beslut ävensom beslut om varning

skola genom myndighetens försorg

delgivas den, som avses med beslutet.

33 §.

4 mom. Tillstånd må-------------dem emellan.

Tillstånd skall-------------------------------- prövas nödiga.

Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och

29 § är stadgat i fråga om linjetrafik 29 § är stadgat i fråga om linjetrafik

ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1 ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1

mom. samt 19 och 31 §§ är föreskri- inom., 19 § 1 och 3 mom. samt 31 §

6

Kiingl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, LI^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson,

G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfberg,

L^idbom, C^arlsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sär­

skild rätt för kommun att överta tillstånd till linjetrafik med buss, m. m.,

och anför.

Inledning

Enligt 19 § förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobil-

trafik m. m. (YTF) får återkallelse eller indragning för viss tid av trafik­

tillstånd ske vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i

förordningen, vid underlåtenhet att begagna tillståndet eller när med hän­

syn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig anledning

föreligger till det.

Med anledning av två likalydande motioner (I: 85 och II: 122) har 1968

års riksdag hos Kungl. Maj :t hemställt om ett förtydligande av bestämmel­

serna om återkallelse av trafiktillstånd. Förtydligandet borde syfta till att ge

myndigheterna tillgång till ett medel att kunna hävda det allmännas anspråk

på ändamålsenlighet i fråga om den yrkesmässiga linjetrafikens ordnande,

när en omreglering av trafiken framstår som angelägen från allmän syn­

punkt (3LU 1968: 61, rskr 337).

Inom kommunikationsdepartementet har upprättats en promemoria

(Stencil Iv 1969: 12) angående ökade möjligheter för kommun att i vissa fall

bedriva yrkesmässig trafik med buss. I promemorian föreslås dels att till­

stånd till linjetrafik med buss skall kunna överföras på kommun, om kom­

munen gör sannolikt att trafikförsörjningen i bygden eller orten därigenom

kan ordnas mera ändamålsenligt, dels att kommunen i så fall skall kunna

förpliktas lösa in fordon och annan egendom som använts i den förre till-

ståndshavarens trafikrörelse.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för

Västra Sverige, postverket, statens järnvägar (SJ), ombudsmannen för nä-

ringsfrihetsfrågor (NO), kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Älvsborgs, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommun­

förbundet, Svenska busstrafikförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Nä­

ringslivets trafikdelegation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste­

männens centralorganisation (TCO) och Biltrafikens arbetsgivareförbund.

Av lokaltrafikföreningens medlemmar har — förutom SJ som låtit till för­

eningens yttrande foga kopia av sitt eget remissyttrande — GDG Biltrafik

AB (GDG), Aktiebolaget Linjebuss, Södertälje Omnibus AB, AB Eskilstuna

Omnibustrafik och AB G. Lundborgs Omnibustrafik reserverat sig mot för­

eningens yttrande och till det fogat särskilda yttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län bär avlämnat yttranden från trafiknämn­

den i Stockholm, kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regio­

nala frågor (KSL) som bifogat yttranden från AB Storstockholms lokaltrafik

(SL), Stockholms handelskammare och Stockholms busstrafikförening.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län har avläm­

nat yttranden från bl. a. regionala busstrafikföreningar, kommuner, polis­

myndigheter och handelskammare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

7

Gällande rätt

Yrkesmässig trafik är enligt 1 § YTF sådan trafik, i vilken automobil

jämte förare mot ersättning tillhandahålls allmänheten för person- eller

godsbefordran. Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställ-

ningstrafik (4 §). Förutsättning för rätt att bedriva yrkesmässig trafik är

enligt 5 § att vederbörligt tillstånd, s. k. trafiktillstånd, meddelats. Till­

stånd att bedriva linjetrafik eller beställningstrafilc med buss meddelas av

länsstyrelsen i det län, där trafiken skall äga rum resp. stationsort för be-

ställningstrafiken skall förläggas. Skall linjetrafik bedrivas på vägsträcka,

som är belägen i mer än ett län, eller mellan ox-ter inom skilda län, med­

delas tillståndet av länsstyrelsen i det län, där längsta delen av vägsträc­

kan är belägen.

Förfarandet i samband med ansökan om trafiktillstånd regleras i 7—It §§.

Avser ansökan rätt till busslinjetrafik uteslutande inom viss stad eller inom

stad med dess närmaste omgivning, skall enligt 8 § tillfälle att yttra sig

alltid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall läns­

styrelsen inhämta yttrande från länsstyrelsen i annat län som berörs av

den ifrågasatta trafiken.

Vid prövning av ansökan om trafiktillstånd skall enligt 12 § avseende

fästas främst vid frågan om trafikens behövlighet och lämplighet samt huru­

2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 155

8

vida sökanden kan anses lämpad att bedriva avsedd trafik. Finns det flera

sökande, är tidpunkten för ansökans ingivande inte avgörande för företräde

dem emellan. Gäller ansökan tillstånd till linjetrafik som kan komma att

konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spår­

vägs- eller sjötrafik skall, om tillstånd anses böra meddelas och förhållan­

dena inte föranleder annat, tillstånd lämnas utövaren av sådan trafik, om

denne gjort ansökan därom och är lämplig. Vid förarbetena till denna be­

stämmelse (prop. 1940: 115 s. 94) framhöll dåvarande departementschefen

att någon absolut företrädesrätt för redan bestående trafikföretag inte av­

sågs. Företrädesrätten skulle gälla endast om inte en prövning på rent sak­

liga grunder ledde till företräde för annan sökande. Under den angivna för­

utsättningen syntes emellertid den föreslagna företrädesrätten vara fullt

befogad. I 12 § finns vidare en bestämmelse om att meddelat trafiktill­

stånd skall ställas på viss fysisk eller juridisk person. Tillstånd till be-

ställningstrafik får dock med visst undantag meddelas juridisk person en­

dast om särskilda skäl föreligger. Tillstånd skall uppta de villkor och be­

stämmelser som behövs, varvid givetvis bl. a. erforderliga föreskrifter om

samtrafik skilda busstrafikföretag emellan kan meddelas. För samtrafik

med vissa andra trafikföretag är sörjt genom en bestämmelse, att tillstånd

till linjetrafik i behövlig utsträckning bör uppta föreskrift om skyldighet att

driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag

samt om sättet för samtrafikens bedrivande.

Enligt 29 § skall utövare av yrkesmässig trafik vara underkastad de be­

stämmelser om taxa som fastställs av den myndighet som meddelat trafik­

tillståndet. Allmänna grunder för uppställning av taxor fastställs av trans­

portnämnden efter länsstyrelsernas hörande.

Trafiktillstånd skall enligt huvudregeln gälla tills vidare (17 § 1 mom.).

Har tillståndshavaren avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen under

vissa förutsättningar fortsättas under högst ett år (17 § 2 mom.). Då till-

ståndshavare avlidit eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligger,

får trafiktillstånd överlåtas på annan efter medgivande av den myndighet,

som meddelat trafiktillståndet. Vid ansökan om tillståndets överförande på

annan skall fogas avtal, som kan ha upprättats om överlåtelsen. Länsstyrel­

sen skall pröva framställningen och då beakta skälen och villkoren för över­

låtelsen, lämpligheten hos den, som önskar överta tillståndet, samt omstän­

digheterna i övrigt (18 § 1 mom.). I praxis har därvid godkänts överlåtel­

ser, där vederlag lämnats inte endast för i rörelsen ingående materialvärden

utan också för viss s. k. goodwill. Avlider tillståndshavare som bedrivit yr­

kesmässig trafik som självständigt yrke får länsstyrelsen på framställning

av dödsboet som villkor för tillstånd som beviljas annan föreskriva skyldig­

het för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning inlösa det eller de

fordon som den avlidne eller dödsboet använt i sin rörelse (18 § 2 mom.).

I 19 § meddelas bestämmelser om återkallelse eller indragning för viss tid

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

mer någon möjlighet för den tillståndsbeviljande myndigheten att bereda

en trafikutövare vars trafiktillstånd återkallas vare sig ersättning för good­

will, i fall då sådan skäligen bör utgå, eller förmånen av att hans i rörelsen

använda fordon och övrig materiel inlöses av den som får överta tillståndet.

För utredningen syntes det obilligt att, om man bortser från fall av miss­

skötsel eller svårartad försummelse, en trafikutövare kan tvingas avstå från

trafiktillståndet utan någon som helst ersättning. Utredningen föreslog där­

för att återkallelsefallen uppdelas i två grupper, den ena avseende fall, där

anledningen till åtgärden kan läggas trafikutövaren till last, och den andra

avseende fall, i vilka anledningen är någon omständighet, som han inte

kunnat råda över. I det förra fallet skulle inte föreligga rätt till ersättning

men väl däremot i princip i det senare.

I ett första moment i 19 § YTF borde således enligt utredningen anges,

att tillståndsbeviljande myndighet kan återkalla tillstånd till linjetrafik och

beställningstrafilc med buss vid svåra eller upprepade överträdelser av be­

stämmelserna i YTF, vid underlåtenhet att begagna tillståndet och när till-

ståndshavaren i något för trafikens anordnande eller handhavande väsent­

ligt avseende åsidosatt sina skyldigheter. I ett andra moment borde anges

befogenhet för myndigheten att återkalla tillstånd till busslinjetrafik när

det befinns påkallat för vinnande av rationalisering och effektivisering av

iinjetrafiken i en ort eller en bygd eller då eljest med hänsyn till trafikens

ändamålsenliga ordnande synnerlig anledning därtill förekommer. Bestäm­

melsen borde därjämte innefatta befogenhet att återkalla också tillstånd

som kan ha lämnats tillståndshavaren att bedriva beställningstrafik med

buss. För en sådan åtgärd ansåg utredningen synnerlig anledning alltid

kunna anses föreligga bl. a. av det skälet att beställningstrafiken regelmäs­

sigt är ett nödvändigt ekonomiskt komplement till Iinjetrafiken.

Vid återkallelse enligt det angivna andra momentet borde enligt utred­

ningen myndigheten som villkor för nytt tillstånd för annan äga föreskriva

skyldighet för denne att inlösa fordon och andra saktillgångar som används

i rörelsen och i förekommande fall att utge vederlag för rörelsens värde.

Om den tillståndsbeviljande myndigheten blev befogad att i samband

med återkallelsen föreskriva ersättningsskyldighet i enlighet med det an­

förda borde återkallelseinstitutet enligt utredningens mening kunna få en

annan och vidgad användning samtidigt som det kunde förväntas att en

omreglering av trafiken oftast skulle kunna åstadkommas genom en över­

enskommelse mellan berörda parter på godtagbara villkor.

Eftersom de berörda spörsmålen enligt utredningen hade aktualitet ock­

så för godstrafikens vidkommande och den frågan föll inom ramen för

1953 års trafikutrednings arbete, framlade utredningen inte något författ-

ningsförslag på grundval av sitt ställningstagande i denna del. Betänkandet

överlämnades till trafikutredningen, som emellertid inte kom att framlägga

något förslag i frågan.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

kalla tillstånd till linjetrafik, då en mer ändamålsenlig ordning av trafiken

inom ett område kräver en sådan åtgärd. En användning av 19 § i sådan

riktning har förekommit i mycket begränsad omfattning. I besvärsmål hos

Kungl. Maj :t har frågan aktualiserats endast vid några enstaka tillfällen.

I dessa fall har anvisats de möjligheter till trafikrationalisering som 19 §

lämnar. Den avfattning paragrafen har, liksom den låt vara mycket be­

gränsade tillämpning av författningsrummet som föreligger när det gäller

åtgärder med avseende på trafikens ändamålsenliga ordnande, ger således

vid handen att återkallelse av trafiktillstånd ifrågakommer som ett korrek­

tiv i de fall då ett sådant ordnande inom ett område uppenbarligen inte kan

åstadkommas genom överenskommelse mellan trafikutövarna eller på an­

nat sätt. Att ifrågavarande stadgande emellertid fått så begränsad använd­

ning i praktiken får ses mot bakgrunden av bl. a. de ekonomiska konsekven­

ser ett återkallelsebeslut kan innebära för den tidigare tillståndshavaren.

Erfarenheterna från praxis får enligt promemorian anses bestyrka be­

hovet av en reform på hithörande område, varigenom kommuns möjligheter

till ingripande i transportförsörjningsfrågor väsentligt ökas.

I promemorian föreslås att 19 § kompletteras med en bestämmelse som

ger kommun större möjlighet än hittills att överta redan gällande till­

stånd till linjetrafik med buss. Förutsättning för återkallelse och nytt till­

stånd för kommunen bör vara att kommunen gör sannolikt att den kom­

mer att svara för trafikförsörjningen inom orten eller bygden på ett mera

ändamålsenligt sätt än som sker enligt rådande förhållanden. Därvid bör

givetvis beaktas också återverkningar på busstrafik som går utanför kom­

munens gränser men som är beroende av det lokala trafikunderlaget.

Vidare framhålls att det är uppenbart att den, för vilken tillstånd åter­

kallas på kommunens begäran, bör ges skälig tid att avveckla sin rörelse.

Återkallelse bör därför i allmänhet ske med verkan på viss angiven tid.

Därvid får beaktas förhållandena i det enskilda fallet — rörelsens omfatt­

ning, tillståndshavarens särskilda villkor etc. — och kortare tid än sex må­

nader torde inte komma i fråga annat än i undantagsfall om exempelvis

tillståndet inte utnyttjas. Någon bestämmelse härom anses inte vara på­

kallad.

Kommun, som övertar tillstånd enligt de nya bestämmelserna, bör skä­

ligen vara förpliktad att, om den förutvarande tillståndshavaren begär det,

överta tillgångarna i trafikrörelsen (fordon, garage, administrationslokaler

etc.). Kommunens inlösningsplikt blir beroende av dess egen begäran om

återkallelse och tillstånd och något hinder att meddela bestämmelser härom

i den ordning som gäller för YTF föreligger därför inte. För rätt till ersätt­

ning bör gälla, att den tidigare tillståndshavaren framställer yrkande till

kommunen inom viss tid från det han fått del av tillståndsmyndighetens

beslut. Fristen bör lämpligen bestämmas till två månader.

Ersättningens storlek blir i första hand en fråga mellan parterna. Upp­

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

men ingalunda enda beviset på att det föreligger behov av samhälleligt

engagemang och bestämmanderätt över den kollektiva trafikens ordnande

och att detta behov också kan väntas öka i framtiden. Kommunikationsfrå­

gornas lösning är dock inte enbart ett storstads- eller tätortsproblem. I lika

hög grad gäller det att genom samhällelig insats ge invånarna i glesbygderna

tillgång till goda kollektiva transportmedel. Bestämmelserna i YTF är inte

helt tillfredsställande instrument för kommunerna i deras strävan att skapa

en god kollektiv trafikservice. Erfarenheterna från arbetet med att samman­

föra de olika lokaltrafikföretagen i stockholmsregionen visar detta. Den

principöverenskommelse som låg till grund för arbetet förutsatte att — om

svårigheter uppstod — vederbörande myndigheter med stöd av bestämmel­

ser i lämnade koncessioner och trafiktillstånd skulle lämna behövliga före­

skrifter. Detta har inte fungerat i praktiken. Det är således inte möjligt att

med stöd av nuvarande lagstiftning åstadkomma en från samhällets syn­

punkt ekonomisk och rationell samordning och drift av kollektivtrafiken

med en för regionens invånare god trafikstandard och acceptabel taxenivå

om inte den som ansvarar för trafiken förvärvar enskilda lokaltrafikföretag,

som redan är etablerade inom regionen. Mot denna bakgrund tillstyrks pro­

memorians förslag som ett steg i rätt riktning. Liknande synpunkter anför

KSL.

Kommerskollegium, länsstgrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs

och Västerbottens län, postverket, kommunförbundet, LO och TCO delar

åsikten i promemorian att det är betydelsefullt att kommunerna bereds

möjligheter till ett ökat engagemang och ökad bestämmanderätt när det

gäller den lokala kollektiva trafikservicen.

NO anser att promemorians förslag kan medföra ytterligare begränsning

av konkurrensen inom linjetrafiken med buss. Med hänsyn till det system

som f. n. tillämpas anser NO likväl inte att frikonkurrensskäl utgör hinder

mot att genomföra förslaget. En avgörande förutsättning för återkallelse och

n⁵'tt tillstånd måste dock vara, att trafikförsörjningen från konsumentsyn­

punkt verkligen förbättras och att trafiken får en rationell uppläggning.

De remissinstanser som avstyrker promemorians förslag anför genom­

gående att gällande bestämmelser i YTF ger tillräckliga möjligheter till in­

gripande. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sålunda att det allmännas

uppgift beträffande busslinjetrafiken i första hand bör begränsas till trafik­

planering i syfte att ta tillvara de resurser som finns. Det allmänna bör vi­

dare medverka till att med det stöd nuvarande författningsbestämmelser ger

genomföra sådana planer. En kommunalisering av inte lönsam trafik får

visserligen antas medföra ett bättre tillvaratagande av de sociala intressena

men är ej obetingat en samhällsekonomiskt riktig lösning. Kommunerna

saknar också i flertalet fall företagsekonomisk expertis för att driva buss­

trafik. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om det inte kan anses tillräck­

ligt att i första hand rekommendera länsstyrelser och kommuner att klar­

lägga kommunikationsförhållandena och med stöd av gällande YTF suc­

16

tälje Omnibus AB, AB Eskilstuna Omnibustrafik och AB G. Lundborgs

Omnibustrafik anför synpunkter som överensstämmer med dem som fram­

förts av busstrafikförbundet och Näringslivets trafikdelegation och betonar

dessutom särskilt att uppkommande problem bör kunna lösas genom sam­

arbete mellan busslinj ef öretagen och de statliga och kommunala myndig­

heterna.

Åtskilliga remissinstanser uppehåller sig vid förslagets konsekvenser när

det gäller trafiken inom större regioner. NO uttalar att kom­

muns övertagande av transportföretag inte får medföra att från transport-

synpunkt konstlade gränser, t. ex. överensstämmande med kommungrän­

serna, uppställs för företagens verksamhetsområde eller resulterar i upp­

komsten av alltför små och avgränsade transportföretag. För att undvika

detta torde i många fall en samordning av flera kommuners transportföre­

tag vara påkallad. SJ anför, att kommunen i de flesta fall är en alltför liten

enhet då det gäller att skapa en samhällsekonomiskt ändamålsenlig trafik­

apparat. Vad som är fördelaktigt för en kommun är inte alltid fördelakti­

gast för samhället som helhet eller för ett större trafikområde. Ett kommu­

nalt övertagande av busstrafiken på vissa linjer inom en bygd med enligt

promemorians förslag verkställd inlösen av annat trafikföretags fordon

med anknytning till dessa linjer kommer att medföra en ökad ekonomisk

belastning på kvarvarande linjer, som inte trafikeras av det kommunala fö­

retaget. Inskränkningar i turantalet och nedläggning av vissa linjer blir en

ofrånkomlig konsekvens om inte kommunen vid övertagandet också åtar

sig att täcka inkomstbortfall för den i annan regi kvarvarande trafiken. Det

måste därför krävas att den kommun som begär återkallande av annans till­

stånd redovisar de konsekvenser ett återkallande kan få för andra kommu­

ner inom bygden. Det kan också ifrågasättas om inte ett återkallande då

flera kommuner berörs måste göras av de berörda kommunerna gemensamt

eller av ett kommunalförbund. GDG vill kraftigt understryka att inte en­

bart en kommuns bedömningar bör vara avgörande när det gäller utform­

ning av busskommunikationer som sedan lång tid betjänat flera kommuner.

GDG:s linjer börjar mestadels långt ute på glesbygderna och går sedan ge­

nom flera kommuner och tätorter in till en större centralort. Om den kom­

mun där centralorten ligger utnyttjar den föreslagna möjligheten att till-

tvinga sig GDG:s trafiktillstånd, undanrycks eller minskas väsentligt GDG:s

möjligheter att ge en tillfredsställande trafikservice åt de kommuner, som

ligger utanför centralorten. Busstrafikförbundet framhåller att olika kom­

muners ekonomiska, personella och politiska förutsättningar är olika. Kom­

munala insatser på transportförsörjningsområdet kan väntas följa ett skif­

tande mönster. En betydande risk föreligger — om inte tillståndsmyn-

digheterna har en mycket konsekvent inställning — att ökat kommunalt

engagemang leder till uppsplittring av busslinjetrafiken i trafiksystem

av varierande kvalitet och effektivitet. Detta skulle i sin tur försvåra fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

18

inte en förstärkning av länsstyrelsernas trafiktekniska och trafikekono­

miska expertis måste ske. Näringslivets trafikdelegation uttalar att det

tvångsövertagande som promemorian föreslår skiljer sig från andra om­

sorgsfullt reglerade fall av expropriation i svensk rätt. Någon precisering

av vad som skall avses med »ett mera ändamålsenligt sätt» har inte skett.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län anser att en bestämmelse

som, när fråga uppkommit om kommunalt övertagande av tillstånd, ger

innehavaren av gällande tillstånd tillfälle att visa att han kan ordna trafi­

ken på ett mera ändamålsenligt sätt bör komplettera promemorians förslag.

Näringslivets trafikdelegation anser att den i promemorian skisserade

ordningen för behandlingen av dessa frågor svårligen kan godtas. En pröv­

ning av om kommunen kan ordna trafiken mer ändamålsenligt än den en­

skilde tillståndshavaren förutsätter bl. a. att man känner till vilken egen­

dom som skall inlösas och vad denna kommer att kosta. Särskilda problem

kan uppstå då kommunen avser att överta bara en del av en rörelse. Det

angivna visar att det är nödvändigt att frågorna om de ekonomiska mellan-

havandena mellan kommunen och trafikföretaget löses i omedelbart sam­

band med länsstyrelsens beslut om överförandet av trafiktillståndet på kom­

munen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför liknande synpunkter.

Promemorians förslag till regler för ersättning från kommunen till

den tillståndshavare som fått tillstånd återkallat på kommunens ansökan

tillstyrks av kommunförbundet, majoriteten av medlemmarna i lokaltrafik­

föreningen, KSL och SL. KSL stryker under nödvändigheten av att sub­

stansvärdet kommer att ligga till grund för värderingen av fordon och

annan egendom som skall lösas in. Genom generella, upprepade taxehöj-

ningar för samtliga bussföretag inom landet har de kostnadssänkande eller

trafikökande faktorerna inom expanderande regioner inte kommit att på­

verka taxorna för enskilda bussföretag. Det vore därför olämpligt att an­

vända avkastningsvärdet för värdering vid inlösen av sådant företag. SL an­

för att utöver vad som sägs i promemorian mot värdering med utgångspunkt

från förväntad avkastning bör framhållas att en förväntad hög avkastning

på trafikrörelse ofta har sin grund i ekonomiskt krävande insatser från

samhällets sida.

Flera remissinstanser, innefattande också sådana som i princip godtar

promemorians förslag, ställer sig mer eller mindre kritiska mot den före­

slagna ersättningsregeln som anses för snäv. Eftersom det inlösta företagets

tillstand att driva busstrafik vilat på en monopolställning som grundar sig

på ett medgivande från den tillståndsgivande myndigheten och ett godkän­

nande av tillämpade taxor, anser kommerskollegium det i och för sig vara

riktigt att företaget inte får tillgodoräkna sig något egentligt affärsvärde

för rörelsen. Trots detta finner kommerskollegium att det i vissa fall inte

bör vara uteslutet att ett visst värde för den i rörelsen skapade organisa­

tionen får räknas in i överlåtelsevärdet. Länsstyrelsen i Malmöhus län

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

19

anser också att möjlighet måste finnas att få ersättning utöver tillgångar­

nas substansvärde, bl. a. för s. k. goodwill. Postverket och Näringslivets

trafikdelegation har samma uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

finner att, om särskilda skäl föreligger, ersättning bör kunna utgå utöver

tillgångarnas substansvärde. Klara regler för värderingen är nödvändiga

bl. a. därför att en kommun bör kunna göra en ungefärlig uppskattning av

de kostnader som skulle uppkomma om ett trafikföretag skall tas över.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län som tilläg­

ger att reglerna bör utformas så att parterna blir benägna till frivilliga över­

enskommelser. Detta betonas också av länsstyrelsen i Stockholms län som

vidare anser att det inte kan komma i fråga att överlåtaren skall komma i

sämre ställning vid en tvångsvis överlåtelse enligt 19 § i promemorians för­

slag än vid en frivillig överlåtelse enligt 18 §. Hovrätten för Västra Sverige

finner att ett lagfästande av promemorians ersättningsregel i många fall

skulle leda till ett uppenbart obilligt resultat. SJ anser att resultatet i en

rörelse i hög grad påverkas av andra faktorer än taxeläget, t. ex. struktur­

rationaliseringar i form av tidtabellsuppläggning, fordonsutnyttjande samt

trafikunderlaget. SJ kan därför inte biträda promemorians uppfattning att

avkastningsvärdet inte kan läggas till grund för värderingen. I promemo­

rian bortses också från de konsekvenser en inlösen kan ha för en enskild

linjetrafikutövare som driver rörelsen för egen försörjning. I bl. a. sådana

fall anses andra värderingar än de som föreslås i promemorian böra komma

i fråga. Busstrafikförbundet finner anmärkningsvärt att promemorian fö­

reslår värderingsprinciper enligt vilka man helt skall bortse från de värden

som ligger i en redan etablerad rörelse. Det skulle därmed inte bli fråga om

ett normalt expropriationsförfarande med de rättsgarantier detta ger den

enskilde utan snarare om konfiskation. Liknande synpunkter anförs av Bil­

trafikens arbetsgivareförbund, Aktiebolaget Linjebuss, Södertälje Omnibus

AB, AB Eskilstuna Omnibustrafik och AB G. Lundborgs Omnibustrafik.

Vissa remissinstanser framhåller att promemorian inte tar upp de problem

som uppstår beträffande ersättningen när det är fråga om en partiell in­

lösen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att kommunen bör vara skyldig

att inlösa också den del av rörelsen som inte berörs av den ursprungliga an­

sökan, om den kvarvarande rörelsen blir olönsam och ägaren begär inlösen.

Postverket finner att överlåtelsens negativa inverkan på den del av företa­

get, som inte berörs av överlåtelsen, också bör bedömas. Liknande syn­

punkter anförs av SJ och Näringslivets trafikdelegation. GDG upplyser att

företaget har iklätt sig omfattande pensionsförpliktelser. Det för detta än­

damål avsatta kapitalet arbetar i trafikrörelsen. Eftersom de mera lönsam­

ma linjerna kan förmodas ligga närmast till för ett kommunalt övertagande

skulle ett bortfall av dem medföra att GDG:s kvarvarande linjer skulle få

en orimlig pensionsbörda. Reglerna måste därför utformas så att ersättning

kan utgå också i detta avseende.

20

Hovrätten för Västra Sverige anser det önskvärt att en regel om av­

veck lin gstidens längd införs. En väl tilltagen uppsägningstid är

av allra största vikt inte bara för den anställda personalen utan också för

ägaren av företaget och för reglering av ingångna hyres- och leveransavtal

in. in. Postverket finner den i promemorian angivna tiden — i regel minst

sex månader — vara i kortaste laget. Den bör enligt verkets mening för­

längas. Näringslivets trafikdelegation uttalar att en avveckling inom sex

månader av ett trafikföretag som det tagit kanske årtionden att bygga upp

är praktiskt utesluten. Emellertid torde det i allmänhet vara ekonomiskt

olämpligt att rörelsen avvecklas om, som väl bör vara en förutsättning,

kommunen skall fortsätta trafiken.

Näringslivets trafikdelegation framhåller att frågan huruvida och i vilken

omfattning kommun skall anställa personal som varit anställd i det

övertagna företaget är av stor betydelse. Särskilda svårigheter kan uppstå

om det är fråga om ett partiellt övertagande. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser att detta problem måste penetreras noga och att fasta riktlinjer

måste finnas innan författningsändring beslutas. Majoriteten av medlem­

marna i lokaltrafikföreningen vill särskilt understryka vikten av att kom­

munerna ser till att personalfrågorna får en tillfredsställande lösning. LO

anlägger samma synpunkter. Man bör i samråd med de fackliga organisa­

tionerna i första hand pröva alla möjligheter att använda den personal som

tidigare arbetat i bussföretaget. Om en central värderingsnämnd inrättas

kan det vara lämpligt att låta den kontrollera vilka finansiella resurser som

vid övertagandet avsätts till avgångsersättningar, utbildning och andra kost­

nader i samband med personalförflyttningar. I övrigt bör de kommunala

myndigheterna redan från början arbeta i samråd med länsarbetsnämnden

för att underlätta anpassningen. Enligt postverket och SJ bör kommun ha

skyldighet att bereda sysselsättning inte bara för arbetarpersonalen utan

också för övriga i företaget engagerade personer.

Kommerskollegium anför att en svår situation kan uppstå om ett före­

tag som skall övertas vägrar avstå sin egendom till kommunen.

Det skulle kunna göra det omöjligt för kommunen att under längre eller

kortare tid sköta trafikförsörjningen. Kollegiet ifrågasätter därför om inte

skyldighet bör införas för ett frånträdande bussföretag att mot ersättning

överlåta fordon och annan egendom till kommun.

Majoriteten av medlemmarna i lokalirafikföreningen anför att det bör

klart framhållas vid genomförandet av promemorians förslag att de syn­

punkter på kollektivtrafikens ordnande som föreligger från det allmännas

sida skall tillmätas avgörande betydelse vid tillämpningen av r e g'l e r n a

om visst företräde för redan etablerad trafik utövare

i 1 2 § Y T F. Företrädesrätten för en etablerad trafikutövare måste redu­

ceras till en rimlig nivå och uttrycket »och förhållandena icke föranleda till

annat» få ett verkligt innehåll. Sker inte detta förloras en väsentlig del av

effekten av ändringen i 19 §.

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

22

bidragsutredning, som enligt sina direktiv bär att se över formerna för ett

nytt system för bidrag till icke lönsamma busslinjer på landsbygden, utfor­

mat så att det främjar rationaliseringssträvandena inom branschen. Den

andra har tillkallats i år och avses leda till åtgärder som kan främja en från

samhällsekonomisk synpunkt förbättrad företagsstruktur inom hela den

yrkesmässiga vägtrafiken.

För att önskvärd omreglering och samordning av trafiken skall kunna ske

förutsätts f. n. att nödvändiga överlåtelser av tillstånd kommer till stånd ge­

nom frivilliga överenskommelser på villkor som tillståndsmyndigheten kan

godkänna enligt 18 § YTF. Bestämmelserna i 19 § ger visserligen möjlighet

till återkallelse av trafiktillstånd inte bara i fali av missbruk och liknande

utan också när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller el­

jest synnerlig anledning föreligger till återkallelse. En tvångsöverlåtelse med

stöd av paragrafen grundar emellertid ingen rätt till ersättning för den tidi­

gare tillståndshavaren och bestämmelsen har visat sig i det närmaste be­

tydelselös som instrument för rationalisering.

Det är givetvis i hög grad otillfredsställande att från allmän synpunkt an­

gelägna omregleringar av den kollektiva busstrafiken skall kunna hindras

eller avsevärt försvåras av koncessioner som kan ha beviljats under förhål­

landen som inte kan jämföras med trafiksituationen i dagens läge. Frågan

om en ändring av 19 § YTF har också väckts vid flera tillfällen. I de motio­

ner som föranledde 1968 års riksdag att hos Kungl. Maj :t begära ett förtyd­

ligande av bestämmelserna åberopas särskilt det nuvarande systemets nack­

delar när det gäller kommunernas strävanden att ordna kommunikationerna

på ett tillfredsställande sätt. Vid remissbehandlingen av den departements­

promemoria om ökade möjligheter för kommun att i vissa fall bedriva yrkes­

mässig trafik med buss, för vilken jag redogjort tidigare, har de remissin­

stanser som direkt eller indirekt representerar de icke-kommunala trafik­

företagens uppfattning inte ansett någon reform påkallad. Av samtliga övriga

myndigheter och organisationer har endast en uttalat, att behov av en för­

fattningsändring inte föreligger.

Mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna från arbetet med att sammanföra

de olika lokaltrafikföretagen i stockholmsregionen konstaterar KSL, SL och

majoriteten av de företag som är anslutna till Svenska lokaltrafikföreningen

att det inte är möjligt att med stöd av den nuvarande lagstiftningen åstad­

komma en från samhällets synpunkt ekonomisk och rationell samordning

och drift av kollektivtrafiken med en för regionens invånare god trafikstan­

dard och för invånarna acceptabel taxenivå, med mindre den som har att

ansvara för trafiken förvärvar redan inom regionen etablerade enskilda lo­

kaltrafikföretag. Det betonas att samma otillfredsställande förhållanden

föreligger eller inom den allra närmaste framtiden kommer att föreligga för

andra storstadsregioner och att det också för glesbygderna i lika hög grad

gäller att genom samhälleliga insatser ge invånarna tillgång till tillfreds­

ställande kollektiva persontransportmedel.

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

gift att driva trafikrörelse och som står under huvudsaklig kommunal för­

valtning eller ledning eller i vilket ett kommunal majoritetsintresse före­

ligger.

Frågan om återkallelse och frågan om beviljande av nytt tillstånd för

kommunen eller det kommunala företaget måste bedömas i ett sammanhang.

Jag anser därför att principen måste frångås att återkallelse av tillstånd all­

tid måste beslutas av den myndighet som beviljat tillståndet. För det fall

ansökningen om nytt tillstånd på grund av bestämmelse i 5 § YTF skall

prövas av annan myndighet bör även frågan om återkallelse prövas av den

myndigheten.

Posten och SJ driver i vissa fall yrkesmässig trafik med stöd av särskilt

bemyndigande av Kungl. Maj :t. I fråga om sådan trafik gäller vissa undan­

tag från YTF:s bestämmelser. Undantagen omfattar inte 19 §. Givetvis måste

emellertid återkallelsen i sådana fall bero av Kungl. Maj :ts medgivande.

Om villkoren för bifall till ansökan om trafiktillstånd ges bestämmelser i

12 § YTF. I yttrande över departementspromemorian bl. a. från Svenska

lokaltrafikföreningen har det framhållits att den i 12 § tredje stycket med­

givna företrädesrätten för redan etablerad trafikutövare visserligen inte är

absolut, eftersom den inte skall tillämpas om förhållandena föranleder till

annat. Föreningen anser, att det ändå uttryckligen bör anges, att företrädes­

rätten skall vika til! förmån för kommun, under samma förutsättning som

skall leda till att tillstånd återkallas på begäran av kommun. Effekten av en

ändring av 19 § YTF skulle enligt föreningens mening annars väsentligen

utebli. Även om jag kan dela den uppfattning som kommit til! uttryck i pro­

memorian, att 12 § YTF i den nuvarande lydelsen knappast kan hindra att

den föreslagna rätten att överta trafiktillstånd tillämpas på avsett sätt, anser

jag den av föreningen föreslagna ändringen påkallad för det fall det är fråga

om konkurrens vid nyetablering av linjetrafik.

Förslaget i departementspromemorian, att kommun som övertar trafikrö­

relse skall vara skyldig att lösa in de tillgångar som används i rörelsen efter

substansvärdering men inte ha att utge någon ersättning därutöver, bygger

bl. a. på att det med hänsyn till de fastställda taxornas betydelse för rörelse­

resultatet inte kan anses lämpligt att grunda en värdering på förväntad av­

kastning. I yttrandena från kommunalt håll understryks vikten av att er­

sättningsfrågan löses på det föreslagna sättet och tilläggs, att förväntan om

hög avkastning av en trafikrörelse ofta kan ha sin grund i ekonomiskt krä­

vande insatser från det allmännas sida. Åtskilliga remissinstanser är kri­

tiska mot förslaget i denna del och menar, att regeln skulle leda till obilliga

resultat och minska intresset för fortsatt rationalisering inom branschen.

Andra anser, att det i vart fall bör öppnas möjlighet til! ytterligare ersätt­

ning i särskilda fall.

Eftersom fråga är om en näringsverksamhet, byggd på ett koncessions-

system, där företagen är mer eller mindre tillförsäkrade ensamrätt, där in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

25

takterna beror av de taxor som fastställs av myndighet och där en ökning

av trafikunderlaget ofta sammanhänger med samhälleliga åtgärder, finner

jag det för min del uppenbart, att värden som grundar sig på den avkast­

ning rörelsen gett och väntas ge normalt inte kan tillgodoräknas rörelsens

innehavare. Huvudprincipen bör vara en värdering efter marknadsvärdet

av de tillgångar som begärts inlösta. Om tillstånd som återkallats avsett

en hel rörelse och inlösen av hela rörelsen påkallas, skall en substansvärde­

ring ske. Substansvärdet bör framräknas enligt sedvanlig metod vid värde­

ring i samband med överlåtelse av rörelse. Tillgångarna bör även i detta

fall värderas efter marknadsvärdet. Skulle en sådan värdering av tillgång­

arna eller rörelsen ge ett uppenbart obilligt resultat, bör en jämkning av er­

sättningen få ske. En uppräkning med hänsynstagande till tidigare avkast­

ning kan exempelvis i en del fall vara skälig när det är fråga om inlösen av

småföretag, där innehavaren drivit rörelsen huvudsakligen för egen försörj­

ning. Ett annat exempel då en viss sådan uppräkning kan vara påkallad i

särskilda fall är om den ersättning som framräknats enligt de angivna vär­

deringsprinciperna måste anses orimlig med hänsyn till att den nye till-

ståndshavaren direkt tillgodoförs en väl uppbyggd organisation. Om endast

en del av trafiken övertas och påtagligt avbräck vållas i återstående rörelse,

kan det vara skäligt att höja löseskillingen med hänsyn till sådana fasta

kostnader och andra ofrånkomliga utgifter som inte rimligen kan täckas i

den återstående rörelsen under en övergångstid.

För att inlösenskyldighet skall föreligga bör krävas, att den, vars till­

stånd återkallas, inom viss tid anger i vilken omfattning han kräver inlö­

sen. Denna tid bör lämpligen bestämmas till två månader från det beslutet

om återkallelse och nytt tillstånd vunnit laga kraft eller, om det överklagas,

från det beslutet slutligen fastställts. Kravet bör anges skriftligen och inges

till tillståndsmyndigheten. Ersättningsfrågan bör prövas och avgöras av en

särskild för hela landet gemensam värderingsnämnd. Mot nämndens beslut

bör talan inte få föras.

Man torde kunna räkna med, att de nya reglerna om återkallelse och in­

lösen medför att frivilliga uppgörelser blir lättare att nå än tidigare. Träffar

parterna uppgörelse om överlåtelse av tillstånd och villkoren för överlåtel­

sen först sedan ansökan om återkallelse och nytt tillstånd gjorts, övergår

ärendet till en fråga om prövning enligt 18 § YTF. Det är också tänkbart att

parterna, som en följd av ett beslut om överförande av tillståndet eller under

förutsättning av att ett sådant beslut meddelas, enas enbart i frågan om in­

lösen och ersättning. Prövning av en sådan överenskommelse är påkallad av

samma skäl som föranlett att prövning är föreskriven i fråga om ersätt­

ningen vid frivillig överlåtelse. Överenskommelsen bör därför betraktas som

en framställning om inlösen och på motsvarande sätt hänskjutas till värde-

ringsnämnden för prövning och avgörande.

För den prövning av ersättning råd frivillig överlåtelse som sker enligt 18 §

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

YTF gäller i viss män andra principer än dem jag förordat när det gäller

värderingsnämndens prövning. Med hänsyn inte minst till intresset av att

främja frivilliga överlåtelser av trafiktillstånd när kommun vill ordna en

bättre trafikförsörjning i orten eller bygden synes inte tillräckliga skäl före­

ligga att göra de nya värderingsreglerna direkt tillämpliga i sådana fall.

Värderingsnämnden bör bestå av tre ledamöter och suppleanter för dem.

De bör utses av Kungl. Maj :t. Ordföranden och suppleant för denne bör

vara lagfarna och i domarvärv erfarna personer. Övriga ledamöter och

suppleanter bör också vara opartiska samt besitta särskild sakkunskap för

den bedömning som behövs. Kostnaderna för nämnden bör bestridas av sta­

ten men — genom utdebitering efter varje värderingsförfarande — slutligt

belasta dem som förvärvar tillstånd.

I fråga om dessa kostnader ämnar jag förorda att Kungl. Maj:t i stats­

verkspropositionen till 1970 års riksdag föreslår upptagandet under sjätte

huvudtiteln av ett nytt förslagsvis betecknat anslag, benämnt Kostnader för

visst värderingsförfarande. Från anslaget skall bestridas de nyss nämnda

kostnaderna för värderingsnämndens verksamhet. Då dessa kostnader slut­

ligt skall belasta dem som förvärvar trafikstillstånd bör vidare finnas en

motsvarande inkomsttitel — benämnd Ersättning för visst värderingsförfa­

rande — på riksstatens inkomstsida.

Skulle kostnader för nämnda verksamhet uppstå redan före den 1 juli

1970 bör dessa få bestridas med anlitande av sjätte huvudtitelns kommitté­

anslag för budgetåret 1969/70. Några inbetalningar till statsverket torde

däremot inte bli aktuella under nämnda budgetår. Skulle trots allt så bli

fallet bör de influtna medlen redovisas under posten Övriga diverse in­

komster på riksstatens inkomstsida.

Även parternas kostnader för utförande av talan i ärendet hos nämnden

bör bäras av den som erhållit nytt tillstånd. När omständigheterna föranle­

der det bör nämnden emellertid kunna göra undantag från denna huvud­

princip.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att i särskild författning meddela de be­

stämmelser som behövs om värderingen vid inlösen och om värderingsnämn­

den. Jag avser att senare förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana bestäm­

melser i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angetts här.

Enligt 44 § YTF gäller återkallelse inte förrän den som avses med beslutet

fått del av det. Beslut om trafiktillstånd gäller från det att det vunnit laga

kraft eller, om det överklagas, från det beslutet slutligen fastställts. I till­

ståndet kan annat förordnas om tidpunkten. Besvärstiden räknas från den

dag beslutet anslås.

I departementspromemorian har angetts, att återkallelse bör ske med ver­

kan från viss tidpunkt så att vederbörande företagare ges skälig möjlighet

till avveckling av rörelsen. En uttrycklig bestämmelse härom har inte ansetts

påkallad.

27

Det är uppenbart att återkallelsen och det nya tillståndet bör gälla från

samma tidpunkt. Detta bör framgå av 44 § YTF utan att någon ändring görs

i de nyss relaterade bestämmelserna, som bl. a. förutsätter delgivning med

den, vars tillstånd återkallats. Tidpunkten bör bestämmas med hänsyn till

de omständigheter som kan föreligga i det speciella fallet. Eftersom förhål­

landena måste variera starkt från fall till fall är det inte möjligt att bestäm­

ma eller göra några uttalanden om en lämplig tidrymd eller ens ange någon

maximi- eller minimitid. En fastställd tidpunkt måste kunna ändras på be­

gäran av någondera parten med hänsyn till senare inträffade omständighe­

ter. Bl. a. kan ett efter beslutet framställt yrkande om inlösen ge anledning

till en ändrad bedömning. Vill den, vars tillstånd återkallats, inte överläm­

na de tillgångar han begärt inlösta innan ersättningsfrågan avgjorts av vär-

deringsnämnden och ersättningen utbetalats, bör givetvis tidpunkten anpas­

sas därefter, om parten yrkar det.

I flera remissyttranden över promemorian har uppmärksamheten fästs

särskilt vi de personalproblem som kan vara förenade med ett beslut som

innebär att en trafikrörelse måste avvecklas. Jag utgår från att kommuner­

na i de fall det blir fråga om känner ett starkt ansvar att i första hand söka

bereda personalen sysselsättning i den nya trafikrörelsen. I de fall då så

inte kan ske, förutsätter jag att de kommunala organen vidtar särskilda åt­

gärder för att bereda friställd arbetskraft om möjligt likvärdiga arbetsupp­

gifter.

Enligt förslaget i promemorian har som nämnts införandet av det nya åter-

kallelseinstitutet inte berört innehållet i 19 § i övrigt. Nu gällande bestäm­

melse om återkallelse i fall av försummelse och liknande samt när trafikens

ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerliga skäl motiverar återkallelse

har behållits oförändrad i förslaget.

Möjligheten till återkallelse, när det föreligger synnerliga skäl med hän­

syn till trafikens ändamålsenliga ordnande, omfattar alla slag av trafiktill­

stånd. Den kan behöva användas exempelvis när det är påkallat att överföra

viss beställningstrafik, med väsentlig anknytning till linjetrafik i kommunal

regi, på den som driver linjetrafiken. Den kan också behöva utnyttjas för

rationalisering inom den enskilda sektorn. För att bestämmelsen i det nu

berörda avseendet — i motsats till vad som varit fallet hittills — skall kunna

få en praktisk funktion anser jag det befogat och lämpligt att även här till-

lämpa det nya systemet, där frågan om återkallelse och nytt tillstånd prövas

i ett sammanhang och där inlösenskyldighet föreligger.

I linje med ett förslag som på sin tid lades fram av busslinjeutredningen

föreslår jag, att de s. k. försummelsefallen inordnas under ett första moment

i 19 § YTF och att därvid en mer generell klausul läggs till om möjlighet till

återkallelse när tillståndshavaren »eljest väsentligt åsidosatt sina skyldighe­

ter såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande». Samtliga regler

Kiingl. Maj. ts proposition nr 155 år 1969

28

om återkallelse till förmån för annan i rationaliseringssyfte bör sammanfö­

ras i ett andra moment i samma paragraf.

Förslaget till ändringar i 12 och 19 §§ YTF medför att 8 § och 33 § 4 mom.

YTF behöver ändras.

Enligt 8 § skall vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet alltid

beredas tillfälle att avge yttrande över ansökan om rätt till linjetrafik med

buss inom viss stad eller inom stad med dess närmaste omgivning. Detta bör

i fortsättningen gälla oavseit var linjetrafiken skall bedrivas.

Enligt en hänvisning i 33 § 4 mom. gäller 19 § också i fråga om tillstånd

till transportförmedling. Hänvisningen bör ändras så att den inte innefattar

de nya bestämmelser som enligt mitt förslag skall tas in i 19 § 2 mom.

De föreslagna ändringarna i YTF bör träda i kraft den 1 januari 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1969

Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp­

rättats förslag till kungörelse om ändring i förordningen (19W: 910) angå­

ende yrkesmässig automobiltrafik m. in.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition

1. inhämtar riksdagens yttrande över nämnda förslag,

2. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1970

skall inrättas en värderingsnämnd i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad jag förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksda­

gen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6905 8