2

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 1 mom samt punkterna 6 och 11 av anvis­

ningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angiv­

na lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

32 §.

1 m o m.1 Till intäkt-------------

Som intäkt--------------------------------

Sådan ersättning på grund av kol­

lektiv avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare till förmån

för arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även till andra omstän­

digheter än den försäkrades levnads­

ålder och anställningstid räknas en­

dast delvis som intäkt av tjänst på

sätt närmare angives i punkt 11 av

anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare

------- § avses.

------------med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kol­

lektiv avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare till förmån

för arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även till andra omstän­

digheter än den försäkrades levnads­

ålder och anställningstid räknas en­

dast delvis som intäkt av tjänst på

sätt närmare angives i punkt 11 av

anvisningarna. Motsvarande gäller i

fråga om sådan avgångsersättning

som annorledes än på grund av kol­

lektiv avgångsbidragsförsäkring ut­

betalas av staten till arbetstagare.

— annan fastighet.

Anvisningar

till 32 §.

6.2 Värnpliktig för--------------- — — skattepliktig intäkt.

För annan----------------------------------------— § krigsavlöningsreglementet.

Den för----------------------------------- --------deras bestridande.

Familjebidrag, vilket —------------------------------- -— i fråga.

1 Senaste lydelse 1967: 159.

2 Senaste lydelse 1966: 274.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styc­

kena sägs skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan per­

sonal vid krigsmakten som avlönas

enligt de för värnpliktiga gällande

grunder, vapenfri tjänstepliktig, ci-

vilförsvarspliktig som inkallats till

tjänstgöring enligt 12 § civilför­

svarslagen och annan som avlönas

enligt för civilförsvarspliktiga gäl­

lande grunder. Civilförsvarspenning

likställes med penningbidrag.

It.1 Med bestämmelsen i 32 § 1

mom. tredje stycket avses sådan

kollektiv avgångsbidragsförsäkring

som meddelas av Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag. Ersättning på

grund av dylik försäkring utgår dels

med ett s. k. A-belopp, som bestäm­

mes med hänsyn endast till den för­

säkrades levnadsålder och anställ­

ningstid, dels med ett s. k. B-belopp,

som bestämmes med hänsyn även

till övriga omständigheter i det en­

skilda fallet. Som intäkt av tjänst

räknas dels ersättningens A-belopp,

dels den del av ersättningens B-be­

lopp som överstiger ett belopp, mot­

svarande två gånger det basbelopp

som fastställts för januari månad

under taxeringsåret med stöd av 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i —--------------------

aktiebolag.

(Föreslagen lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styc­

kena sägs skall äga motsvarande till-

lämpning i fråga om annan personal

vid krigsmakten som avlönas enligt

de för värnpliktiga gällande grun­

der, vapenfri tjänstepliktig, hem-

värnspersonal och annan personal

som frivilligt fullgör utbildning för

att nå eller bibehålla kompetens för

placering inom totalförsvaret, civil-

försvarspliktig som inkallats till

tjänstgöring enligt 12 § civilför­

svarslagen och annan som avlönas

enligt för civilförsvarspliktiga gäl­

lande grunder. Civilförsvarspenning

likställes med penningbidrag.

11. Med bestämmelsen i 32 § 1

mom. tredje stycket om kollektiv av­

gångsbidragsförsäkring avses sådan

försäkring som meddelas av Arbets­

marknadens försäkringsaktiebolag.

Ersättning på grund av dylik försäk­

ring utgår dels med ett s. k. A-be­

lopp, som bestämmes med hänsyn

endast till den försäkrades levnads­

ålder och anställningstid, dels med

ett s. k. B-beiopp, som bestämmes

med hänsyn även till övriga omstän­

digheter i det enskilda fallet. Som

intäkt av tjänst räknas dels ersätt­

ningens A-belopp, dels den del av er­

sättningens B-belopp som överstiger

ett belopp, motsvarande två gånger

det basbelopp som fastställts för ja­

nuari månad under taxeringsåret med

stöd av 1 kap. 6 § lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring.

------- Arbetsmarknadens försäkrings-

1 Senaste lydelse 1967: 159.

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Med bestämmelsen i 32 § 1 mom.

tredje stycket om avgångsersättning

som utgår annorledes än på grund

av kollektiv avgångsbidragsförsäk­

ring avses sådan avgångsersättning

som staten utbetalar till arbetstaga­

re och som utgår enligt motsvarande

grunder som ersättning på grund av

kollektiv avgångsbidragsförsäkring i

Arbetsmarknadens försäkringsaktie­

bolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be­

stämmelserna tillämpas, såvitt gäller statlig avgångsersättning, på ersätt­

ning av detta slag som utbetalats efter utgången av år 1965. I övrigt tilläm­

pas de nya bestämmelserna första gången vid 1970 års taxering.

Har någon under något av åren 1967—1969 taxerats för statlig avgångs­

ersättning som avses i 32 § 1 mom. tredje stycket får han anföra besvär

över taxeringen i särskild ordning. I sådant fall får besvär anföras även av

taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. Rörande besvär enligt

detta stycke gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956:

623) i tillämpliga delar.

6

bygger på försäkring. I vissa fall innebär detta att ersättning utgår under

villkor och med belopp som nära ansluter till AGB-försäkringens. Detta

kan gälla även i fråga om sådan avgångsersättning av statsmedel som un­

der särskilda förutsättningar utgått och framdeles kan komma att utgå

till avskedad icke statsanställd personal.

I kommunalskattelagen (1928 : 370), KL, finns specialbestämmelser om

beskattning av avgångsersättning som utgår på grund av försäkring till fri­

ställd arbetstagare. Dessa bestämmelser gäller endast kollektiv avgångsbi­

dragsförsäkring, dvs. AGB-försäkring. KL innehåller också särskilda be­

stämmelser om beskattning av viss statlig avgångsersättning till småbru­

kare. Gemensamt för dessa skattebestämmelser är att de innebär en inte

oväsentlig skattelindring för mottagaren av bidrag eller ersättning genom

att viss del av beloppet är skattefri. För alla andra former av avgångser­

sättning gäller däremot KL:s generella regler om inkomstbeskattning. I och

för sig beloppsmässigt och i övrigt likartade ersättningar i samband med

avskedanden på grund av driftmässig ändring beskattas således inte enligt

enhetliga regler.

Dessa förhållanden uppmärksammas av 1968 års bevillningsutskott som i

sitt av riksdagen godkända betänkande BeU 1968: 60 (rskr 347) framhöll

att vissa avgångsersättningar av statsmedel till anställda vid hampbered-

ningsverket i Visby och linberedningsverket i Laholm skattemässigt borde

bedömas enligt KL:s bestämmelser rörande AGB-försäkring. Enligt utskot­

tets mening borde sålunda denna skattelagstiftning anses omfatta även

statliga avgångsersättningar som inte utgår efter gynnsammare grunder

än ersättning på grund av AGB-försäkring.

I ett av regeringsrätten den 9 september 1969 avgjort skattemål har av­

gångsersättning av statsmedel till arbetstagare vid linberedningsverket i

Laholm i sin helhet ansetts utgöra skattepliktig inkomst. KL:s bestämmel­

ser om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring har således

inte ansetts tillämpliga på annan avgångsersättning.

Eftersom jag inte anser det uppkomna läget tillfredsställande har jag

som svar på en enkel fråga den 30 oktober 1969 i riksdagens andra kam­

mare förklarat mig beredd att anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t och

föreslå åtgärder för att tillgodose riksdagens intentioner beträffande be­

skattningen av statlig avgångsersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Gällande skatterätt

För den skatterättsliga behandlingen av avgångsersättning gäller som jag

nyss framhållit i princip KL:s generella bestämmelser om beskattning av

inkomst från förvärvskälla. Utgör ersättningen någon form av kompensa­

tion för förlorad arbetsförtjänst är sålunda bestämmelserna i 32 § KL till­

lämpliga. Ersättningen utgör intäkt av tjänst och är i sin helhet skatteplik­

tig.

I fråga om sådan avgångsersättning till avskedad arbetstagare som ut­

går på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring gäller emellertid sär­

skilda regler. Dessa är intagna i 32 § tredje stycket KL och punkt It av

anvisningarna till paragrafen. Bestämmelserna avser dock endast AGB-för-

säkring av den typ som meddelas av AFA och Folksam.

Ersättning på grund av AGB-försäkring är uppdelad på ett A-belopp och

ett B-belopp. Skattebestämmelserna innebär att hela A-beloppet utgör in­

täkt av tjänst. Detta belopp, som bestäms med hänsyn till den avskedades

levnadsålder och anställningstid, är sålunda i sin helhet skattepliktigt. B-

beloppet är beroende även av andra omständigheter i det enskilda fallet än

levnadsålder och anställningstid. För detta senare belopp gäller en begrän­

sad skatteplikt. B-beloppet räknas nämligen som intäkt av tjänst endast

till den del det överstiger ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet

enligt lagen (1962 : 381) om allmän försäkring. Beräkningen skall grundas

på det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret

och kan leda till skattefrihet för B-belopp upp till f. n. 12 000 kr.

Förutom dessa specialbestämmelser som rör inkomst av tjänst finns lik­

nande bestämmelser i fråga om inkomst av jordbruksfastighet. Dessa är in­

tagna i punkt 10 av anvisningarna till 21 § KL. Anvisningspunkten innebär

att statlig avgångsersättning, här kallad avgångsbidrag, till jordbrukare

som upphör med sitt jordbruk visserligen i princip utgör intäkt av jord­

bruksfastighet men i vissa fall är skattefri. Skattefrihet föreligger sålunda

när ersättning utgår till småbrukare som är födda år 1912 eller tidigare

eller till sådana yngre småbrukare som av sociala skäl ansetts böra jäm­

ställas med de äldre. Detta kommer i författningstexten till uttryck genom

att skattefriheten för avgångsersättningen görs beroende av om jordbruka­

ren fått eller haft rätt att få ett särskilt övergångsbidrag av statsmedel.

Det särskilda övergångsbidraget utbetalas till vissa småbrukare såsom en av

stödåtgärderna i samband med jordbrukets rationalisering.

Utöver de nämnda bestämmelserna innehåller KL inga liknande special­

bestämmelser om avgångsersättning. Fråga i vad mån ömmande omständig­

heter skall anses föreligga i det enskilda fallet till följd av friställning får

bedömas enligt bestämmelserna i skattelag om avdrag för nedsatt skatteför-

måga.

Kungl. Maj:ts proposition nr ltl år 1970

7

AGB -f örsäkring

Genom AGB-försäkringen har en form av avgångsersättning tillskapats

som med hänsyn till försäkringsvillkor och övriga omständigheter ansetts

kunna motivera speciella hänsyn vid beskattningen. Utformningen av den­

na försäkring är därför av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

I prop. 1967: 39 lämnas en närmare redogörelse för försäkringens innebörd

och tillkomst. Jag kan därför hänvisa till denna redogörelse och här be­

gränsa mig till att i korthet redovisa vad som f. n. gäller på detta område.

Ersättning på grund av AGB-försäkring utgår till försäkrad arbetstagare

som utan egen förskyllan avskedas i samband med driftmässig ändring av

den verksamhet, där han är anställd. Försäkringsskyddet inträder den dag

då arbetstagaren varit oavbrutet anställd och utfört avlönat arbete under

fem år hos arbetsgivare med gällande försäkring. Arbetstagaren skall ha

fyllt 50 år. Är han yngre krävs att hans anställningsår och levnadsår sam­

manlagda uppgår till minst 60 år. Sedan försäkringsskyddet inträtt täcker

det tiden fram till dess den försäkrade arbetstagaren fyller 67 år under

förutsättning att han utan längre avbrott under denna tid utfört avlönat

arbete hos arbetsgivaren. Försäkringsskyddet är vidare utformat så, att det

täcker även arbetstagare inom branscher där arbete normalt utförs hos fle­

ra än en arbetsgivare.

Ersättning på grund av AGB-försäkring består av två delbelopp, A-be­

lopp och B-belopp. A-beloppet utgår med 100 kr. för varje fullt anställ­

ningsår av den tid som arbetstagaren varit anställd och utfört avlönat

arbete. Bätt att få ut A-belopp föreligger för försäkrad arbetstagare om de

nyss nämnda förutsättningarna beträffande levnadsålder och anställnings­

tid är uppfyllda. I vissa fall, exempelvis vid inträffad arbetsoförmåga, kan

A-belopp utgå även om de krav inte är uppfyllda som annars ställs på bl. a.

levnadsålder och anställningstid. A-belopp utgår då med belopp som försäk-

ringsanstalten finner skäligt.

A-belopp utgår vid tidpunkten för avskedandet och bestäms som fram­

gått i princip med hänsyn till den avskedades levnadsålder och anställ­

ningstid.

Ersättningens B-belopp utgår med högst 6 000 kr. Arbetstagare som fått

fullt eller reducerat A-belopp har rätt till B-belopp, om han fyllt 62 men

ej 67 år. Mellan 62 och 65 år kan fullt B-belopp utgå. Därefter reduceras

B-beloppet först till 5 500 kr. och slutligen till högst 5 000 kr. Också av­

skedad som inte fyllt 62 år men fått A-belopp kan erhålla B-belopp. Detta

är dock reducerat enligt en särskild tabell som är intagen i försäkrings-

villkoren. Enligt tabellen är lägsta ålder som kan komma i fråga i sam­

band med B-belopp 50 år.

B-belopp kan utgå vid tidpunkt som ligger inom fem år räknat från av­

skedandet. Särskilda omständigheter i det enskilda fallet måste emellertid

ha framkommit och den avskedade får inte ha fyllt 62 år när han friställdes.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

9

Statlig avgångsersättning

De statliga aktiebolagen är som arbetsgivare anslutna till AGB-systemet

i AFA. Kollektivanställd arbetskraft omfattas därför också i dessa bolag av

det nyss redovisade försäkringsskyddet.

Inom statliga verksamheter i övrigt tillämpas däremot andra system för

avgångsersättning, olika i skilda verksamheter. Det skall dock understrykas

att man inom exempelvis de affärsdrivande verken i första hand söker und­

vika avskedanden vid driftmässig ändring. Man söker i stället omplacera

övertalig personal antingen inom annan statlig verksamhet eller inom pri­

vat verksamhet. Spärr mot nyanställning under längre eller kortare över­

gångsperioder är en annan utväg som gör det möjligt att låta i och för sig

övertalig personal kvarstå som anställda inom verksamheten. Visar sig des­

sa åtgärder otillräckliga eller inte genomförbara utgår emellertid avgångs­

ersättning. Denna kan för äldre arbetskraft utgöras av årlig ersättning mot­

svarande full ålderspension. För yngre avskedade kan i stället tillämpas ett

system med engångsbelopp som motsvarar en eller flera verkliga eller, i frå­

ga om timavlönade, beräknade månadslöner.

Exempel på en annan typ av avgångsersättning inom statlig verksamhet

finns inom skogsbruket. Mellan skogsstyrelsen samt civilförvaltningens

personalorganisation och Svenska skogsarbetareförbundet gäller sålunda en

överenskommelse om avgångsersättning, kallad avgångsbidrag, till kollek­

tivanställda arbetare. Styrelsen förbinder sig att under ett antal år avsätta

medel till en särskild avgångsbidragsfond. Under förutsättningar och vill­

kor i övrigt som i mycket överensstämmer med vad som gäller inom AFA:s

AGB-försäkring utbetalas från fonden ersättning till avskedad arbetskraft.

En överenskommelse av samma innebörd reglerar avgångsersättningarna

till kollektivanställd arbetskraft hos domänverket.

I vissa fall förekommer att statlig avgångsersättning utgår också till av­

skedade som inte är anställda i statlig verksamhet. Det kan gälla avskedade

i enskild statsunderstödd verksamhet. Exempel på sådan avgångsersätt­

ning utgör de ersättningar av statsmedel som vid årsskiftet 1966/67 utgick

till avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i

Laholm. Dessa ersättningar bestod av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp.

Storleken av dessa belopp överensstämde liksom förutsättningarna för ut­

betalning av ersättningen i stora drag med vad som gäller i fråga om ersätt­

ning på grund av AGB-försäkring. Grundbeloppet utgjorde lägst 1 000 och

högst 2 000 kr. beroende på anställningstidens längd. Tilläggsbeloppet var

minst 1 000 och högst 6 000 kr., avvägt med hänsyn till den avskedades lev­

nadsålder vid tidpunkten för avskedandet. För handikappad avskedad ut­

gjorde avgångsersättningen högst 8 000 kr. oberoende av ålder och anställ­

ningstid.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Departementschefen

Det torde inte kunna undvikas att strukturförändringarna inom närings­

livet i vissa fall medför besvärliga ekonomiska och andra problem för

arbetstagarna. Särskilt hårt kan äldre eller handikappade personer träffas

om de friställs i samband med driftomläggningar på arbetsplatsen. Det

kan ofta vara svårt att få ny eller likvärdig anställning.

I syfte att ekonomiskt lindra verkningarna härav utgår avgångsersätt­

ning till de avskedade under förutsättningar som jag berört i det föregå­

ende. Denna är av skiftande slag, såsom ersättning på grund av AGB-för-

säkring i AFA eller Folksam, bidrag från skogsstyrelsens eller domänver­

kets avgångsbidragsfond eller avgångsersättning av statsmedel av den typ

som vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedade vid hampberednings-

verket i Visby och linberedningsverket i Laholm.

Vid beskattning av avgångsersättning till avskedad gäller som huvudre­

gel att hela ersättningen utgör intäkt av tjänst för mottagaren. Skatteplik­

ten är i princip oberoende av om arbetsgivare eller annat organ utbetalar

ersättningen och det saknar även betydelse hur stor ersättningen är och hur

den är utformad. Frågan i vad mån hänsyn i beskattningshänseende skall

tas till ömmande omständigheter i det enskilda fallet får i princip be­

dömas endast enligt skattelagarnas bestämmelser om avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Eftersom den avskedade under beskattningsår då han uppbär

avgångsersättning ofta har även annan skattepliktig inkomst, får till-

lämpningen av dessa bestämmelser dock en mera begränsad räckvidd. I stäl­

let kan viss skattelindring oberoende av ömmande omständigheter komma

den avskedade till godo genom tillämpning av förordningen (1951: 763) an­

gående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. För egen

del vill jag understryka dessa huvudprincipers betydelse i beskattnings-

systemet. Starka skäl krävs för att motivera undantagsbestämmelser.

De speciella undantagsbestämmelserna om beskattning av AGB-ersätt-

ning från AFA eller Folksam bör ses mot denna bakgrund. Fullständig

skatteirihet för AGB-ersättningen har därför inte kunnat ifrågakomma.

Detta gäller även med hänsyn till det krav som taxeringsförordningen

(1956 : 623) uppställer på en i görlig mån likformig och rättvis taxering.

Skulle skattefrihet ha införts för hela AGB-ersättningen skulle detta krav

inte kunna uppfyllas. Av de grunder som gäller för AGB-ersättningens B-

belopp får emellertid anses framgå att en utbetalning av B-belopp i motsats

till utbetalning av A-belopp förutsätter att ömmande omständigheter finns

i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill har skattefrihet för B-belopp

i och för sig ansetts utgöra en principiellt sett försvarbar och i materiella

hänseenden godtagbar väg att bereda den avskedade en lättnad också vid

beskattningen.

11

Även om B-belopp f. n. inte utgår med belopp som överstiger 6 000 kr.

har dock en begränsning av skattefriheten ansetts motiverad. Begränsning­

en motsvarar ett belopp av två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring. Beräkningen av det skattefria beloppet skall göras på grundval

av det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret.

Detta basbelopp utgör för januari 1970 6 000 kr. och gränsen för skattefri­

heten för B-belopp ligger därför nu vid 12 000 kr.

Jag finner ingen anledning att frångå de värderingar som utgör grun­

den för bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund av AGB-för-

säkring. Att dessa endast är tillämpliga på avgångsersättning som utgår på

grund av försäkring och då endast kollektiv avgångsbidragsförsäkring av

den nuvarande AFA- eller Folksamtypen måste från tillämpningssynpunkt

anses fördelaktigt. Därigenom underlättas nämligen bedömningen av ersätt­

ningens behandling i beskattningshänseende för både skattskyldiga och skat­

temyndigheter. Givna förutsättningar för skattefrihet är klara. Enligt min

meningen är nuvarande gränsdragning i fråga om AGB-ersättningens skatte­

fria del tillfredsställande också beloppsmässigt sett. För den övervägande

delen av näringslivet synes vidare kollektiv avgångsbidragsförsäkring av

AFA- och Folksam-typ utgöra en från olika synpunkter väl avpassad metod

att på ett fullt betryggande sätt åstadkomma lindring av ekonomiska svå­

righeter för dem som drabbas av friställning.

Vad jag nu sagt innebär bl. a. att en utvidgning av nuvarande ram för

skattefriheten på området skulle kunna medföra praktiska svårigheter.

Detta talar emot en sådan utvidgning. Vad som vidare talar häremot är, att

det för större delen av näringslivet måste anses naturligt att begagna sig

av AGB-försäkringen. En utvidgad ram för skattefriheten kan därför enligt

min mening inte anses motiverad allmänt sett. Trots att gällande rätt medger

skattefrihet endast för särskild avgångsersättning på grund av speciell för­

säkring, anser jag sålunda nuvarande ram för skattefrihet på området i

princip riktig och väl anpassad för behoven inom den övervägande delen av

näringslivet.

Inom vissa delar av näringslivet framstår AGB-försäkringen emellertid

inte som den mest naturliga lösningen. Detta gäller särskilt inom statlig

verksamhet som inte drivs i form av aktiebolag. Exempel utgör här skogs­

styrelsens och domänverkets verksamhetsområden, där ett annat system

tillämpas för avgångsersättningar till friställd kollektivanställd arbetskraft.

Villkoren och ersättningsbeloppen överensstämmer emellertid nära med

AGB-försäkringens. Det är dock inte fråga om någon försäkring utan om i

särskild ordning uppbyggda avgångsbidragsfonder. Ersättningar från fon­

derna utbetalas med ett A-belopp och ett B-belopp. A-beloppet utgår med

100 kr. för varje anställningsår som omfattar en tjänstgöringstid av minst

250 dagar. B-beloppet kan utgå med högst 6 000 kr.

Inom dessa och andra grenar av statlig verksamhet kan staten sägas stå

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

12

självrisk beträffande ekonomisk gottgörelse i form av avgångsersättning.

Enligt gällande skatterätt är som framgått dessa avgångsersättningar skatte­

pliktiga i sin helhet och oberoende av om uppdelning av ersättningarna görs

på A-belopp och B-belopp eller på annat liknande sätt. De kan också utgå

i form av ett större eller mindre antal månadslöner i ett för allt eller i

form av förtidspension. Att här närmare redogöra för dessa olika ersätt­

ningsformer för emellertid för långt. Det bör dock ånyo understrykas att

samtliga dessa ersättningar i princip är skattepliktiga.

Statens självrisk i fråga om sådan avgångsersättning bör enligt min

mening ses som den naturliga lösningen inom de områden det här gäller. Med

hänsyn härtill måste det anses mindre lämpligt att AGB-ersättning från

AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt i beskattningshänseende be­

handlas på ett sätt och statlig, materiellt sett likvärdig avgångsersättning

på ett annat. Direkt otillfredsställande är detta förhållande när den statliga

avgångsersättningen till sin allmänna uppbyggnad direkt anpassats efter de

villkor som gäller för AGB-ersättningen.

Också i fråga om viss annan statlig avgångsersättning leder nuvarande

skatteregler till otillfredsställande resultat. Jag syftar i första hand på er­

sättning av statsmedel av det slag som vid årsskiftet 1966/67 utgick till

avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i La­

holm. Ersättningen i Visby- och Laholmsfallen bestod av ett grundbelopp

om lägst 1 000 och högst 2 000 kr. samt ett tilläggsbelopp om lägst 1 000

och högst 6 000 kr. Grundbeloppet var beroende av anställningstidens längd.

Tilläggsbeloppet anknöt däremot till den avskedades levnadsålder vid tid­

punkten för avskedandet. Till handikappade utgick högst 8 000 kr., obe­

roende av ålder och anställningstid. Dessa ersättningar utbetalades på

grund av särskilt beslut av Kungl. Maj :t. Motsvarande statlig avgångsersätt­

ning kan tänkas komma i fråga även inom annan verksamhet som staten

anser sig böra främja genom speciella bidragsformer.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden anser jag att samma möjligheter

till skattelindring bör finnas för den som får statlig avgångsersättning

som för den som får AGB-ersättning från AFA eller Folksam. Jag föreslår att

beskattningsreglerna kompletteras i sådant syfte. En lösning kan då vara

att genom uppräkning i KL ange de statliga avgångsersättningar som bör lik­

ställas med AGB-ersättningen. Formerna för de statliga avgångsersättning­

arna är emellertid inte givna en gång för alla. Nya sådana kan tillkomma

och äldre avvecklas. Självfallet sker också ändringar från tid till annan i vill­

koren för AGB-försäkringen. Då gäller det emellertid en enda försäkrings­

form och det är inte svårt att anpassa skattebestämmelserna till denna eller

en utbyggd AGB-försäkring till skattebestämmelserna. Rent praktiska skäl

talar därför för att nya bestämmelser om statliga avgångsersättningar i KL

utformas så, att de direkt hänvisar till vad som gäller för ersättning på grund

av AGB-försäkring. Därigenom bibehålls huvudprincipen om skatteplikt för

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

13

uppburen avgångsersättning och skattefrihet i det enskilda fallet för viss

del av ersättningsbeloppet. Bestämmelserna bör innebära att vad som gäl­

ler i fråga om AGB-ersättning från AFA eller Folksom skall gälla också be­

träffande sådan avgångsersättning som utbetalas av staten till arbetstagare

och som inte utgår efter förmånligare grunder än AGB-ersättningen. Med en

sådan utformning kommer bestämmelserna att innefatta avgångsersätt­

ningar av statsmedel till anställda såväl i statlig som i annan verksamhet.

I praktiken torde inte kunna undvikas att svårigheter emellanåt kan före­

ligga att bedöma i vad mån viss statlig avgångsersättning är jämförbar

med AGB-ersättning. Det synes böra ankomma på riksskatteverket att ge­

nom anvisningar vägleda taxeringsmyndigheter och skattskyldiga i sådana

frågor.

Jag föreslår lagstiftning i enlighet med vad jag nu anfört. Detta innebär

ändring av 32 § 1 mom. KL och punkt 11 av anvisningarna till paragrafen.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1970 års taxering. I likhet med

vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande

BeU 1968: 60 anser jag vidare att de avgångsersättningar av statsmedel som

vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedande vid hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm bör vara delvis skattefria. Skatte­

friheten bör här avse ersättningens s. k. tilläggsbelopp. Enligt min mening

motsvarar detta tilläggsbelopp i stort sett AGB-försäkringens skattefria B-be-

lopp. Vidare bör av handikappbelopp om 8 000 kr. viss del jämställas med

tilläggsbelopp och således vara skattefri. Denna skattefria del bör skäligen

kunna bestämmas till 6 000 kr.

Motsvarande skattefrihet bör gälla även beträffande annan statlig av­

gångsersättning som inte utgått enligt förmånligare grunder än AGB-ersätt-

ningens B-belopp men som beskattats vid taxering något av åren 1967—

1969.

De nya bestämmelserna bör sålunda ges retroaktiv verkan beträffande

1967—1969 års taxeringar. Har arbetstagare något av de nämnda åren taxe­

rats för sådan statlig avgångsersättning som enligt vad jag nyss sagt bör

vara skattefri till viss del bör detta enligt min mening kunna rättas till

genom att den skattskyldige och taxeringsintendenten får rätt att anföra

besvär över taxeringen i särskild ordning.

Jag förordar att regler som gör det möjligt att vidta sådan rättelse in­

förs i form av övergångsbestämmelser till den föreslagna lagändringen i KL.

I övergångsbestämmelserna bör hänvisning göras till 100, 101, 103 och 104 §§

taxeringsförordningen.

Slutligen vill jag föreslå en ändring av punkt 6 av anvisningarna till 32 §

KL som inte har något samband med det föregående.

Genom prop. 1970: 18 har Kungl. Maj :t föreslagit årets riksdag att god­

känna nya grunder för hemvärnets, de frivilliga försvarsorganisationernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

14

och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbildning och

verksamhet. Enligt förslaget ansluter bl. a. den frivilliga personalens eko­

nomiska förmåner i princip till vad som gäller för värnpliktig personal. För­

utom utökning av s. k. värnpliktssociala förmåner såsom exempelvis fa­

miljebidrag föreslås införande av premier för genomgången frivillig utbild­

ning. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL innehåller bestämmelser om skat­

tefrihet för en rad förmåner som värnpliktig erhåller. Skattefria är bl. a.

värnpliktigas naturaförmåner, det under fredstjänstgöring utgående pen­

ningbidraget, utbildningspremie, tjänstgöringspremie och utryckningsbi­

drag. Även familjebidrag är skattefritt, när det inte är fråga om närings­

bidrag. Enligt uttrycklig bestämmelse gäller motsvarande skattefrihet för

såväl vapenfria tjänstepliktigas som civilförsvarspliktigas förmåner.

Jag vill därför föreslå sådan ändring av nämnda anvisningspunkt att den

skattefrihet som gäller förmåner som utgår till värnpliktig, vapenfri tjäns­

teplikt^ och civilförsvarspliktig utsträcks till att gälla även motsvarande

ersättningar till hemvärnspersonal och annan personal som frivilligt full­

gör utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom to­

talförsvaret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928 :370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7C02C5