2

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 12 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse

)

1 m o m. Allmän uppskattning av

fastighets värde (allmän fastig­

hetstaxering) skall ske vart

femte år.

Värde som fastställts vid

allmän fastighetstaxering gäller från

ingången av det taxeringsår då all­

män fastighetstaxering sker till in­

gången av det taxeringsår då all­

män fastighetstaxering sker nästa

gång, om

ej annat föranledes av stad-

gandena i 2 mom.

2 mom.1 Nya taxeringsvärden —- — — en femtedel.

Taxering, som----------- —- -— — berörda prisläge.

Nytt taxeringsvärde som åsatts en­

ligt första stycket gäller från ingång­

en av det taxeringsår, då värdet

åsatts, till ingången av det taxerings­

år då allmän fastighetstaxering sker

nästa gång eller nytt taxeringsvärde

åsatts till följd av första stycket.

1 in o in. Allmän uppskattning av

fastighets värde (allmän fastig­

hetstaxering) skall ske vart

femte år.

De vid sådan uppskattning

fastställda värdena må ej ändras

förrän vid nästa allmänna fastighets­

taxering, där

ej annat föranledes av

stadgandena i 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1932: 291.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

nåd efter det att beslutet om bygg­

nadslov meddelades.

(Föreslagen lydelse

)

och omfattningen av den byggnads­

verksamhet som avses med beviljade

byggnadslov. Uppgift skall lämnas

för varje fastighet för sig senast

två veckor efter utgången av varje

kvartal och omfatta de byggnadslov

som beviljats under kvartalet.

156 §4

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering ej införts i fastig-

hetslängd inom föreskriven tid eller

har taxering införts för annan fas­

tighet än den taxeringen avsett eller

eljest uppenbarligen

införts

felaktigt

i fastighetslängd, må den lokala

skattemyndigheten besluta om rät­

telse av fastighetslängden i denna

del.

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering ej införts i fastig­

hetslängd inom föreskriven tid eller

har taxering införts

i fastighetslängd

för annan fastighet än den taxering­

en avsett eller eljest uppenbarligen

felaktigt

eller har anteckning om

ägare

i fastighetslängd

blivit oriktig,

må den lokala skattemyndigheten

besluta om rättelse av fastighets­

längden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit —------- rättelse

i denna del.

Efter den-------—- lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse-------— fastighetens ägare.

Den lokala -------— —--------om rättelse.

Talan mot-—- — ---------------------------167 §§.

Närmare föreskrifter---- ---- — Kungl. Maj :t.

167 §.

1 m o in.1 Den som---------- -------------äga rum,

5) om

fastighet på

grund av fel- 5) om

taxeringsbeslut beträffande

räkning, misskrivning eller annat

fastigheten blivit oriktigt

på grund

uppenbart förbiseende

blivit felak-

av felräkning, misskrivning eller an-

tigt taxerad,

nät uppenbart förbiseende,

6) om eljest —-------— ------- felaktigt innehåll.

Besvär enligt —------ ------------ - pröva målet.

Kammarrätten må,----------- av prövningsnämnden.

168 §d

Besvärsrätt tillkommer —-------fastighets garantibelopp.

Vad i 107

samt

110

—112

§§ är

stadgat rörande besvär över taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet

skall i tillämpliga delar gälla jämväl

beträffande besvär över allmän fas­

tighetstaxering.

Utslag av —-

Vid sådant —

Vad i 107,

108 och

110

—113

§§ är

stadgat rörande besvär över taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet

skall i tillämpliga delar gälla jämväl

beträffande besvär över allmän fas­

tighetstaxering.

det länet.

- att iakttaga.

1 Senaste lydelse 1969: 709.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nefatta åsättande av nytt taxerings­

värde eller andra omständigheter

skäl till det, må länsstyrelsen efter

hörande av den lokala skattemyndig­

heten förordna att område inom lä­

net skall utgöra särskilt f a s-

tighetstaxeringsdistrikt.

Sådant förordnande skall avse visst

taxeringsår och meddelas senast den

30 november året näst före taxerings­

året.

För särskild fastighetstaxering in­

om särskilt fastighetstaxeringsdi-

strikt skall i första instans finnas

särskild fastighets taxe­

ringsnämnd.

4

m o m. Särskild fastighetstaxe-

ringsnämnd består av ordförande

samt ytterligare lägst fyra och högst

åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en le­

damot förordnas av länsstyrelsen i

samband med förordnande om sär­

skilda fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kom­

munfullmäktige. Länsstyrelsen be­

stämmer antalet ledamöter med hän­

syn till det särskilda fastighetstaxe-

ringsdistriktets omfattning. Består

särskilt fastighetstaxeringsdistrikt

av mer än en kommun, bestämmer

länsstyrelsen hur många ledamöter

som skola väljas inom de olika kom­

munerna.

Val av ledamöter i särskild fastig-

hetstaxeringsnämnd jämte supplean­

ter, en för varje ledamot, skall för­

rättas senast den 31 december året

näst före taxeringsåret. Den som

därvid fört ordet har att underrätta

länsstyrelsen, ordföranden i den sär­

skilda fastighetstaxeringsnämnden

och de valda om utgången av valet.

I fråga om val av ledamöter och

suppleanter i särskild fastighetstaxe-

ringsnämnd gäller 13 § i tillämpliga

delar.

Bestämmelserna i 133 § 2 mom.

äga motsvarande tillämpning på sär­

skild fastighetstaxeringsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

att sådant förhållande, som enligt

1 mom. föranleder deklarationsskyl­

dighet, icke förelegat, skyldig avgiva

särskild fastighets deklaration röran­

de fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed lik­

ställd innehavare av fastighet är ef­

ter anmaning skyldig att till ledning

vid fastighetens taxering avgiva upp­

gift jämväl angående andra förhål­

landen än dem, som angivas i dekla-

rationsformulåret.

4

m o m. Särskild fastighetsde-

klaration, som skall avgivas utan an­

maning, skall avlämnas senast den

15 februari.

Om plats för avlämnande av sär­

skild fastighetsdeklaration samt om

anmaning rörande deklaration eller

uppgift till ledning vid särskild fas­

tighetstaxering ävensom om delgiv­

ning skola bestämmelserna i 3b §

4

mom., 35 och 36 §§ samt 51—55 §§

äga motsvarande tillämpning.

176

Brandförsäkringsanstalt är efter

anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna

uppgift rörande försäkringsvärdet å

byggnader, som äro hos anstalten

försäkrade mot brandskada.

177

1 mom. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske

kan, företaga sådan taxering. Nämn­

den har därvid att för varje fastig­

het, å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxerings­

värde skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall uppta­

gas. För övriga taxering underkas­

tade fastigheter skola nästföregåen­

de års taxeringsvärden oförändrade

upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att

§•

Vid behandling av taxeringsfråga,

som kräver särskild sakkunskap, må

taxeringsnämnd och prövnings-

nämnd anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxe­

ringsnämnd, tillkallas sakkunnig av

ordföranden efter samråd med förste

taxeringsintendenten.

§•

Det åligger lokal skattemyndighet

att medverka vid taxeringsarbetet i

den omfattning Kungl. Maj:t eller

länsstyrelsen föreskriver.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

II. Om skyldighet att avlämna särskild

fastighetsdeklaration in. m.

178 §.

1 in o in.

Taxering, som till följd

av prövningsnämnds beslut tillkom­

mit eller blivit fastställd annorlunda

än taxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i vederbörlig fastighets-

längd.

2 m o in.

Bestämmelserna i 92 §

om underrättelse angående pröv­

ningsnämnds beslut i fråga om taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet

skola äga motsvarande tillämpning å

sådan nämnds beslut rörande sär­

skild fastighetstaxering, därvid vad

som avser skattskyldig skall gälla

ägare eller därmed likställd inneha­

vare av fastighet och annan, för vil­

ken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig in­

komst. 3

1 m o in.

Har vid ingången av år,

då allmän fastighetstaxering icke

äger rum, beträffande viss fastighet

förhållande förelegat av beskaffen­

het att böra jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen föranleda å-

sättande av nytt taxeringsvärde, är

den som var ägare av fastigheten

vid nämnda tidpunkt skyldig att utan

anmaning till ledning för fastighe­

tens taxering det året avgiva deklara­

tion (särskild fastighets­

deklaration).

Har fastighet eller komplex av fas­

tigheter, som vid senaste fastighets­

taxering behandlats som taxerings­

enhet, därefter uppdelats mellan fle­

ra ägare, skola särskilda fastighets-

deklarationer avgivas av samtliga

ägare, av envar beträffande hans del

av taxeringsenheten.

2 in o in.

Under år, då allmän fas­

tighetstaxering icke äger rum, är

ägare av fastighet skyldig att efter

anmaning till ledning för fastighe­

tens taxering avgiva särskild fastig­

hetsdeklaration ävensom avlämna

uppgift om andra förhållanden än

sådana som skola angivas i deklara­

tionen.

3 mom. Särskild fastighetsde­

klaration skall avfattas på blankett

enligt fastställt formulär. Bestäm­

melserna i 136 § 1 mom. äga mot­

svarande tillämpning på sådan de­

klaration.

i mom. Särskild fastighetsde­

klaration, som avgives utan anma­

ning, skall ingivas till länsstyrelsen

eller till lokal skattemyndighet i det

12

Kungl. Maj:ts proposition hr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

ligt denna paragraf skall vad i 96

och 97 §§ är stadgat rörande besvär

till kammarrätten i fråga om taxe­

ring för inkomst och förmögenhet

äga motsvarande tillämpning. 1 för­

teckning över anförda besvär skola

besvär över särskild fastighetstaxe­

ring upptagas för sig utan samman­

blandning med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrät­

tens handläggning av mål angående

särskild fastighetstaxering skall vad

i 165 § är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

181

S.

1 m o in. Vad i 99 § stadgas skall

äga motsvarande tillämpning, om

ägare eller därmed likställd inneha­

vare av fastighet icke erhållit i 177 §

3 mom. föreskriven underrättelse se­

nast den 15 juli under taxeringsåret.

2 m om. Besvär i fråga om sär­

skild fastighetstaxering må jämväl

anföras i särskild ordning av ägare

eller därmed likställd innehavare av

fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom

skattepliktig, ehuru den är undanta­

gen från skatteplikt, eller taxering

ägt rum av annan egendom än som

enligt 4 § tredje stycket kommunal­

skattelagen är att hänföra till fastig­

het,

2) om fastighet taxerats å mer än

en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga

rum, samt

3) om fastighet på grund av fel­

räkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende blivit felak­

tigt taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av

prövning snämnden i länet. Har taxe­

ringen prövats av pr övning snämn­

den eller kammarrätten, ankommer

det dock på kammarrätten att pröva

målet.

Kammarrätten må, om besvär som

anförts i särskild ordning finnas bö-

Anmaning må utfärdas av taxe­

ringsnämnd, taxering sintendent och

prövning snämnd.

I anmaning må vite föreläggas,

utom i fall då anmaningen gäller

skyldighet för ägare av fastighet att

lämna uppgift om andra förhållan­

den än dem som angivas i deklara-

tions formulär et. Om anmaning gäl­

ler i övrigt 52, 54 och 55 §§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

13

ra upptagas till prövning, förordna

att målet skall upptagas och vidare

handläggas av prövningsnämnden.

3 m o in. I fall som i 2 mom. sägs

må besvär jämväl anföras av taxe-

ringsintendent.

4

m o m. Besvär, som i denna pa­

ragraf avses, skola för att kunna

upptagas till prövning vara inkomna

före utgången av femte året efter

taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i sär­

skild ordning hos prövningsnämnd,

skall vad i 75 § stadgas äga motsva­

rande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gäller i tillämpliga delar

vad som stadgas i 96 § första stycket

och 97 §.

(Nuvarande lydelse)

182

Över kammarrättens utslag i mål

angående särskild fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1

mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kom­

munalskattelagen, må klagan icke fö­

ras.

Den som icke åtnöjes med kam­

marrättens utslag i mål angående

särskild fastighetstaxering, såvitt an­

går annan fråga än i första stycket

sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka änd­

ring genom besvär, som skola vara

inkomna till finansdepartementet

inom två månader efter det klagan­

den erhållit del av kammarrättens

-

utslag.

183

Besvärsrätt liksom för ägare eller

därmed likställd innehavare av fas­

tighet tillkommer jämväl annan för

vilken garantibelopp för fastigheten

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst, så ock arrendator, vilken

jämlikt avtal, ingånget efter kommu­

nalskattelagens ikraftträdande, gent­

emot ägaren eller innehavaren har

att ansvara för skatt för fastighets

(Föreslagen lydelse)

III. Om förberedande åtgärder

§•

Länsstyrelsen skall senast den 15

november till riks skatteverket av­

giva förslag till anvisningar för föl­

jande års taxering. Senast den 20

december året före taxeringsåret

fastställer verket sådana anvisning­

ar. Länsstyrelsen skall senast den

15 januari under taxeringsåret till­

ställa taxeringsnämnderna de anvis­

ningar som gälla för länet.

§■

Länsstyrelsen kan då den finner

lämpligt kalla ordföranden och högst

två andra ledamöter från varje taxe­

ringsnämnd inom länet eller del där­

av att på lämplig ort sammanträda

för överläggningar rörande taxe-

ringsarbetet. Länsstyrelsen kan till

sådant sammanträde kalla även and­

ra personer, som på grund av sin

verksamhet eller av annan anledning

14

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

garantibelopp.

kunna antagas äga sakkunskap i frå

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

i 107, 108 samt 110—113 §§

är stadgat rörande besvär över taxe­

ring för inkomst och förmögenhet

skall i tillämpliga delar gälla jämväl

beträffande besvär över särskild fas­

tighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styc­

kena och 169 § stadgas skall äga

motsvarande tillämpning beträffande

särskild fastighetstaxering.

184

Därest efter taxeringsårets ut­

gång fastighets taxeringsvärde i an­

ledning av anförda besvär ändras el­

ler taxeringsvärde åsättes fastighet,

som icke blivit taxerad, har pröv-

ningsnämnden att efter anmälan av

taxeringsintendent vidtaga däremot

svarande åtgärder för efterföljande

år under taxeringsperioden, där ej

beträffande fastigheten sådant för­

hållande inträffat, som jämlikt 12 §

2 mom. kommunalskattelagen bör

föranleda åsättande av nytt taxe­

ringsvärde.

Sådan anmälan hos prövnings-

nämnden må jämväl göras av fas­

tighetens ägare eller därmed likställd

innehavare eller, om besvären an­

förts av annan än ägaren eller inne­

havaren, av denne.

ga om värdering av fastigheter.

IV. Om taxeringsnämndernas

verksamhet m. m.

§•

Bestämmelserna i 7 §, 16 § 3 mom.

samt 17 och 59 §§ äga motsvarande

tillämpning vid särskild fastighets­

taxering.

Samtliga ledamöter i taxerings­

nämnden må deltaga i granskningen

av särskilda fastighetsdeklarationer

samt uppgifter och andra handlingar

som ingivits till ledning för den sär­

skilda fastighetstaxeringen.

För avgivande av yttrande i be-

svärsmål, som är anhängigt i pröv-

ningsnämnd, må ordföranden rådgö­

ra med ledamot i taxeringsnämnden.

Ordföranden må för ändamålet även

kalla ledamöterna till sammanträde

utan hinder av att nämndens arbete

i övrigt är avslutat.

185 S.

Vad i 117 § första, tredje och

fjärde styckena samt 122 § första

stycket stadgas om tystnadsplikt och

om påföljd för brott mot sådan plikt

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om särskild fastighetstaxering.

Bestämmelserna i 61 § 1,

4

och 5

inom., 62 och 65 §§ samt 151 § tred­

je—femte styckena gälla i tillämp­

liga delar särskild fastighetstaxe­

ring.

Beslut om taxering må icke fat­

tas av taxeringsnämnd såvida icke

ordföranden och minst två eller, i

taxeringsnämnd vars distrikt omfat­

tar mer än en kommun, minst tre

andra ledamöter äro tillstädes. Den

omständigheten att ledamot av

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 är 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

189 §.

Den lokala skattemyndigheten

skall så snart det kan ske sända un­

derrättelse på blankett enligt fast­

ställt formulär till den som var äga­

re av fastighet vid ingången av taxe­

ringsåret samt den som därefter bli­

vit ägare och som hos myndigheten

anmält att han önskar erhålla sådan

underrättelse, om taxeringsnämnden

åsatt fastigheten nytt taxerings­

värde,

icke åsatt fastigheten nytt taxe­

ringsvärde i det fall särskild fastig-

hetsdeklaration avgivits,

enligt 8 § sista stycket kommu­

nalskattelagen, med avvikelse från

vad som varit gällande under näst­

föregående taxeringsår, fördelat taxe­

ringsvärdet på olika fastigheter eller

delar av fastigheter som ingå i taxe­

ringsenhet eller avslagit framställ­

ning om vidtagande av sådan taxe-

ringsåtgärd,

beslutat i fråga om skatteplikt

eller beskattningsnatur för fastighet

och beslutet innebär ändring av vad

som gällt under nästföregående taxe­

ringsår.

I underrättelsen skall lämnas upp­

lysning om innehållet i taxerings­

nämndens beslut samt, i förekom­

mande fall, de enligt 10 § kommu­

nalskattelagen redovisade särskilda

vården som bestämts. Underrättelsen

skall vidare innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anföran­

de av besvär över taxeringsnämn­

dens beslut.

1 övrigt äga bestämmelserna i 69 §

4 mom. andra stycket motsvarande

tillämpning beträffande underrättel­

se som nu sagts.

190 §.

Bestämmelserna i 156 § om rättel­

se av fastighetslängd och fastighets-

taxeringsnämnds beslut, om inhäm­

tande av yttrande från nämndens

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

17

(Nuvarande lydelse)

ordförande och om underrättelse

om beslut som avser rättelse äga

motsvarande tillämpning på sär­

skild fastighetstaxering. Rättelse må

dock ej beslutas efter utgången av

november månad under taxerings­

året, om ej anmärkning i fråga om

felaktigheten gjorts dessförinnan

hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rät­

telse enligt första stycket må ej fö­

ras särskilt. Talan mot taxeringen

må även i den del beslutet avser fö­

ras i den ordning som föreskrives i

191 och 195 §§.

Närmare föreskrifter om förfaran­

det vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj:t.

(Föreslagen lydelse)

V. Om besvär över taxeringsnämnds

beslut

191 §.

1 mom. Talan mot taxerings­

nämnds beslut må genom besvär hos

pr övning snämnden föras av ägare

av den fastighet beslutet rör samt av

vederbörande kommun och taxe­

ring sintendent.

Har prövningsnämnden avgjort

besvär över viss taxering, må taxe-

ringsintendenten ej anföra besvär

hos nämnden rörande samma taxe­

ring.

2 mom. Besvären skola ha in­

kommit senast, från ägare den 15

augusti under taxeringsåret, från

kommun den 30 september under

taxeringsåret och från taxeringsin-

tendent den 30 april året efter taxe­

ringsåret.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §

äga motsvarande tillämpning på be­

svär enligt denna paragraf.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

VI. Om prövningsnämndernas

verksamhet

192 §.

1 mom. Bestämmelserna i 160

—

162 §§ om fastighetsprövningsnämn-

dernas verksamhet äga motsvarande

tillämpning på särskild fastighets­

taxering. Därvid skall vad som sägs

om fastighetsprövningsnämnd avse

pr övning snämnd.

2 mom. Prövningsnämnd skall

pröva besvär rörande särskild fastig­

hetstaxering så snart det kan ske.

Besvär av ägare eller kommun, som

inkommit under taxeringsåret, samt

besvär av taxeringsintendent som

inkommit före utgången av därpå

följande april månad, skola vara av­

gjorda senast den 30 juni året efter

taxeringsåret.

VII. Om besvär överprövningsnämnds

beslut och kammarrättens utslag

193 §.

Bestämmelserna i 164 § om be­

svär över fastighets pr övning snämnds

beslut och översändande av hand­

lingar från fastighetsprövnings­

nämnd till kammarrätten äga mot­

svarande tillämpning på särskild

fastighetstaxering. Därvid skall vad

som sägs om fastighetsprövnings­

nämnd avse prövningsnämnd.

Bestämmelserna i 165 § äga mot­

svarande tillämpning på kammar­

rättens handläggning av mål angå­

ende särskild fastighetstaxering och

därmed sammanhängande frågor.

194- §.

Talan må ej föras mot kammar­

rättens utslag i mål angående sär­

skild fastighetstaxering såvitt gäller

tillämpning av 6 § 1 mom. eller

7—

12 § kommunalskattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål

20

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

särskilda skäl föreligga för prövning

av besvären,

7) om underrättelse som avses i

189 § haft felaktigt innehåll.

3 mom. Besvär enligt denna pa­

ragraf prövas av pr övning snämnden.

Har taxeringen prövats av pröv-

ningsnämnden eller kammarrätten,

skall kammarrätten pröva målet. Har

taxeringen i den del besvären avser

prövats av Kungl. Maj:t skall dock

Kungl. Maj:t pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär en­

ligt denna paragraf finnas böra upp­

tagas till prövning, förordna att må­

let skall upptagas och vidare hand­

läggas av prövningsnämnden.

4

mom. Besvär enligt 2 mom.

skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i sär­

skild ordning hos pr övning snämnd,

äger 75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gälla 96 § första stycket

och 97 § i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

IX. Övriga bestämmelser om besvär

196 §.

Besvärsrätt tillkommer den som

vid ingången av taxeringsåret är

ägare av fastighet liksom den som

därefter, dock senast före ingången

av femte året efter taxeringsåret

eller, om allmän fastighetstaxering

äger rum dessförinnan, senast före

ingången av det år då den allmänna

fastighetstaxeringen äger rum, blivit

ägare av fastigheten ävensom arren-

dator, vilken jämlikt avtal, ingånget

efter kommunalskattelagens ikraft­

trädande, gentemot ägare har att an­

svara för skatt för fastighets garanti­

belopp.

Bestämmelserna i 168 § andra

—

fjärde styckena och 169 § äga mot­

svarande tillämpning på särskild

fastighetstaxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

21

(Nuvarande lydelse)

197 §.

Om efter taxeringsårets utgång

fastighets taxeringsvärde med an­

ledning av anförda besvär ändras

eller taxeringsvärde åsättes fastighet,

som ej blivit taxerad, har prövnings-

nämnden att efter anmälan av taxe-

ringsintendent vidtaga däremot sva­

rande åtgärder för efterföljande år

under taxeringsperioden, om ej be­

träffande fastigheten sådant förhål­

lande inträffat som enligt 12 §

2 mom. kommunalskattelagen bör

föranleda åsättande av nytt taxe­

ringsvärde.

Sådan anmälan hos prövnings-

nåmnden må jämväl göras av fastig­

hetens ägare eller, om besvären an­

förts av annan än ägaren, av denne.

(Föreslagen lydelse)

X. Om straff

198 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjär­

de styckena samt i 122 § första styc­

ket stadgas om tystnadsplikt och om

påföljd för brott mot sådan plikt

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om särskild fastighetstaxering.

199 §.

Den som i särskild fastighetsde-

klaration eller i uppgift som avses i

178 § 1 mom. uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig upp­

gift, ägnad att leda till för låg taxe­

ring, skall, där ej gärningen är be­

lagd med straff i brottsbalken, dö­

mas till dagsböter.

XI. Gemensamma bestämmelser

200

§.

Om fastighet innehaves av någon,

som enligt

47

§ kommunalskattela­

gen är att anse såsom ägare eller är

i ägarens ställe skyldig att erlägga

skatt för garantibelopp för fastighe­

ten. gäller vad som föreskrives be-

22

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

träffande ägare i stället sådan inne­

havare.

Bestämmelserna i denna förord­

ning om taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet

beträffande taxeringen för inkomst

och förmögenhet samt för sådan

taxering meddelade gemensamma be­

stämmelser om deklarationer och

andra uppgifter liksom föreskrifter­

na om riksskatteverket, de särskilda

föreskrifterna om vit en i 123—125 §§

och om kostnader för taxer ing sarbe­

tet i 129 §, 130 § och 173 § 2 mom.

äga motsvarande tillämpning i fråga

om handhavandet av särskild fastig­

hetstaxering i den mån ej annat fö­

reskrivits.

Ledamot av kammarrätten åtnju­

ter för tid, varunder han varit in­

kallad till tjänstgöring enligt 193 §

andra stycket, ersättning av stats­

medel enligt grunder, som fastställas

av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmel­

serna om särskild fastighetstaxering skall tillämpas första gången vid sär­

skild fastighetstaxering som sker år 1971. Därvid iakttages dock följande.

Förordnande enligt 174 § 3 mom. första stycket och 4 mom. andra stycket

skall meddelas senast den 31 december 1970. I stället för 182 § gäller att

landskamreraren skall upprätta förslag till anvisningar till ledning för den

särskilda fastighetstaxeringen och senast den 4 januari 1971 insända för­

slaget till riksskatteverket, som fastställer sådana anvisningar senast den 1

februari 1971. Länsstyrelsen skall senast den 10 februari 1971 tillställa

taxeringsnämnderna de anvisningar som gäller för länet. I den mån an­

visningar erfordras till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen före

den 1 januari 1971 fastställes dessa av riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

23

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson,

H

olmqvist

, A

spling

, S

ven

-

eric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

eijer

, M

yrdal

,

O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

,

C^arlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

ändrade bestäm­

melser om särskild fastighetstaxering

och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering skall äga rum vart femte år. Den senaste all­

männa fastighetstaxeringen har ägt rum detta år. Särskild fastighetstaxe­

ring sker varje år då allmän fastighetstaxering inte äger rum. Nästa sär­

skilda fastighetstaxering skall således äga rum år 1971.

Fastighetstaxeringskommittéerna, som tillkallades med stöd av Kungl.

Maj:ts beslut den 13 maj 1966, har den 30 juni 1968 avlämnat betänkandet

Fastighetstaxeringens regler och organisation (SOU 1968: 32). Betänkandet

innehöll förslag till ändrade regler för såväl allmän som särskild fastig­

hetstaxering. Betänkandet har legat till grund för lagstiftning om den all­

männa fastighetstaxeringen (prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968:

729—734). Beträffande den särskilda fastighetstaxeringen framhöll departe­

mentschefen att det nya system för särskild fastighetstaxering som föresla­

gits borde få gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.

Förutom nyssnämnda lagstiftning har på den allmänna fastighetstaxe­

ringens område ytterligare lagstiftningsåtgärder genomförts (prop. 1969: 96,

BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969: 97, BeU 44, rskr 211,

SFS 1969: 209, prop. 1969: 147, BeU 70, rskr 409, SFS 1969: 709 och 710

samt prop. 1970: 132, BeU 43, rskr 269, SFS 1970: 231).

Fastighetstaxeringskommittéerna har den 17 augusti 1970 avlämnat ett

betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild

fastighetstaxering (Stencil Fi 1970: 11, kallas i fortsättningen kommittéför­

slaget).

Kommittéernas författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokol­

let i detta ärende som

bilaga 1.

Över kommittéförslaget har efter remiss yttranden avgetts av kammarkol­

legiet, statskontoret, kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska central­

byrån (SCB), riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokfö­

rings- och uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk, fortifikations-

förvaltningen, domänverket, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen — som

bifogat yttrande av överlantmätaren i Stockholms län — skogsstyrelsen, sta­

tens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata

(CFD), länsstyrelserna i Stockholms — som bifogat yttrande från den lo­

kala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — Kalmar, Hallands, Göte­

borgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och

Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbun­

det, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, För­

eningen Sveriges fögderichefer, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogs­

industriernas samarbetsutskott, Svensk industriförening, Sveriges fastig­

hetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Taxerings-

nämndsordförandenas riksförbund och Sveriges jordägareförbund.

Sveriges lantbruksförbund har såsom sitt yttrande hänvisat till ett utlå­

tande som upprättats av lantbrukets skattedelegation.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

DEN SÄRSKILDA FASTIGHETSTAXERINGEN

Allmänna synpunkter

Nuvarande ordning

Särskild fastighetstaxering sker formellt beträffande varje fastighet de

år när inte allmän fastighetstaxering äger rum (2 § 1 mom. första stycket

taxeringsförordningen (1956: 623; TF). Därvid tas närmast föregående års

taxeringsvärde upp oförändrat om inte nytt taxeringsvärde skall sättas

(177 § 1 mom. första stycket). Nytt taxeringsvärde skall sättas, om under

löpande taxeringsperiod

det inträffat sådant förhållande att taxeringsenhet bör delas upp i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör slås samman till en,

ändring inträffat i fastighets beskattningsnatur,

fastighet, som förut varit skattefri blivit skattepliktig,

fastighets värde minskats genom eldsvåda, vattenflöde e. d. eller genom

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Omredigering av författningstexten

Kommittéerna föreslår att den fjärde avdelningen i TF, vilken rör sär­

skild fastighetstaxering och som ej är uppdelad på avsnitt, får en indelning

likartad den som nu gäller beträffande den tredje avdelningen i TF, vilken

behandlar allmän fastighetstaxering. Därigenom kommer det kronologiska

förloppet vid taxeringen och i besvärsprocessen att i huvudsak följas.

I TF:s fjärde avdelning bör därför enligt kommittéerna införas avsnitt

med följande rubriker: I. Om taxeringsorganisationen, (174—177 §§),

II. Om skyldighet att avlämna särskild fastighetsdeklaration m. in., (178—

182 §§), III. Om förberedande åtgärder, (183—184 §§), IV. Om de särskil­

da fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m„ (185—195 §§), V. Om

besvär över särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut, (196 §), VI. Om

prövningsnämndernas verksamhet, (197 §), VII. Om besvär över prövnings-

nämnds beslut och kammarrättens utslag, (198 och 199 §§), VIII. Om be­

svär i särskild ordning, (200 §), IX. Övriga bestämmelser om besvär, (201

och 202 §§), X. Om straff, (203 och 204 §§), XI. Gemensamma bestämmel­

ser, (205 §).

I samband med omredigeringen föreslås vissa delar av nuvarande para­

grafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås att innehållet i vissa

paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Målsättningen att anpassa reglerna om förfarande, besvär och rättelser

vid särskild fastighetstaxering efter dem som numera gäller vid den all­

männa fastighetstaxeringen tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Riksskattenämnden

tillstyrker att förfarandet vid den särskilda fastig­

hetstaxeringen i görlig mån anpassas efter vad som gäller i motsvarande

hänseenden vid den allmänna fastighetstaxeringen.

CFU

och

Föreningen Sveriges fögderichefer

finner det angeläget att före­

skrifterna för den särskilda fastighetstaxeringen anpassas till motsvarande

bestämmelser för allmän fastighetstaxering. Även

Svenska försäkringsbolags

riksförbund

finner det helt riktigt att en sådan anpassning sker så att

största möjliga enhetlighet uppnås.

Endast

länsstyrelsen i Skaraborgs län

redovisar betänkligheter mot för­

slaget att anpassa bestämmelserna om särskild fastighetstaxering efter be­

stämmelserna för allmän fastighetstaxering. Länsstyrelsen anser att det kan

ifrågasättas om så omfattande omreglering av den särskilda fastighetstaxe­

ringen som den ifrågasatta nu skall företas med hänsyn till att länsstyrel­

serna står inför en omfattande omorganisation med betydande förändringar

av arbetsuppgifterna för åtskillig länsstyrelsepersonal. Länsstyrelsen fram­

håller att de principer som gällt vid 1970 års allmänna fastighetstaxering

skall gälla även vid de särskilda fastighetstaxeringarna fram till nästa all-

27

männa fastighetstaxering. De förarbeten som gjorts vid den allmänna fas­

tighetstaxeringen kan därför komma till användning även vid de särskilda

fastighetstaxeringarna. Behovet av nya regler är därför enligt länsstyrelsens

mening inte så stort och de ytterligare kompletteringar, som kan erfordras,

anser länsstyrelsen i huvudsak kunna rymmas inom ramen för nuvarande

lagstiftning.

Det övervägande antalet remissinstanser har anslutit sig till förslaget att

omredigera författningstexten efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten

har intet att erinra mot den föreslagna omredigeringen

av författningstexterna. Genom den tekniska anpassningen av bestämmel­

serna om allmän fastighetstaxering vinner man enligt kammarrättens me­

ning avsevärda fördelar i fråga om såväl översiktlighet som tillämpning.

Riksskattenämnden,

som tillstyrker att kommittéförslaget läggs till grund

för lagstiftning, framhåller bl. a. att fördelar vinns i fråga om översiktlig­

het genom en anpassning av bestämmelserna för särskild fastighetstaxering

efter vad som i motsvarande hänseenden gäller vid den allmänna fastighets­

taxeringen.

Lantmäteristijrelsen

uttalar att den föreslagna omredigeringen

i allt väsentligt synes ändamålsenlig.

Mot den föreslagna omredigeringen bär betänkligheter framförts endast

av

länsstyrelserna i Hallands

och

Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Hallands län

diskuterar lämpligheten av den föreslag­

na lagtekniska utformningen. Det föreslagna utbyggandet av avdelningen

om särskild fastighetstaxering skulle enligt länsstyrelsens uppfattning i

många stycken innebära en ren avtryckning av bestämmelser som redan

finns i kapitlen om inkomsttaxering eller allmän fastighetstaxering. Det

sätts i fråga om denna upprepning är nödvändig, i all synnerhet som hän­

visningar ändå i stor utsträckning skett till vad som gäller om inkomsttaxe­

ring och allmän fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anför att omredigeringen av författnings­

texten visserligen medför att det kronologiska förloppet i den särskilda fas­

tighetstaxeringen och besvärsprocessen blir mera följdriktigt beskrivet än

i nu gällande bestämmelser. Å andra sidan innebär omarbetningen att man

tynger texten mer och gör författningen vidlyftigare än vad som kan anses

nödvändigt genom att man i stället för hänvisningen till bestämmelserna

om årlig taxering och allmän fastighetstaxering måste göra åtskilliga upp­

repningar. Med hänsyn till den särskilda fastighetstaxeringens trots allt be­

gränsade betydelse ifrågasätter länsstyrelsen nödvändigheten av så bety­

dande ingrepp. Länsstyrelsen förklarar sig därvid ha fäst avseende vid att

man inom en relativt nära framtid antagligen ändå måste företa genom­

gripande omredigeringar med hänsyn till riksskatteverkets tillkomst och

länsstyrelsernas omorganisation den 1 juli 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

28

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 år 1970

Taxeringsorganisationen

Särskilda fastighetstaxeringsnämnder och distrikt

Nuvarande ordning m. m.

Särskild fastighetstaxering utförs nu inom varje lokalt taxeringsdistrikt

av dettas lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid indelningen i taxe­

ringsdistrikt förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fas­

tighetstaxering än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § förs­

ta stycket TF).

Bestämmelserna i TF om taxeringsnämndernas verksamhet m. m. beträf­

fande taxeringen för inkomst och förmögenhet skall äga motsvarande till-

lämpning vid den särskilda fastighetstaxeringen (174 § andra stycket TF).

Fastighetstaxeringskommittéerna uttalade i sitt betänkande SOU 1968:32

(s. 96) bl. a. att resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vilkas omfatt­

ning för övrigt varierade kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrik-

ten emellan, visade att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blivit ojämna.

Till stor del ansågs detta bero på att den särskilda fastighetstaxeringen i

regel åvilade lokala taxeringsnämnder, vilkas huvuduppgift låg inom in­

komst- och förmögenhetstaxeringens område och vilkas insikter i fastighets­

taxering inte sällan var begränsade. Det förekom sålunda att varken ordfö­

rande eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast föregående

allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte hade någon direkt er­

farenhet av de värderingsprinciper eller den taxeringsteknik som då tilläm­

pades. Man kunde också i fråga om många taxeringsdistrikt konstatera att

taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighetstaxe­

ring överskridit taxeringsvärdenivån vid senaste allmänna fastighetstaxe­

ring. Förhållandet torde enligt kommittéernas uppfattning bero på att man

— mot gällande författningar — tagit hänsyn till den allmänna prishöjning

som ägt rum efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

För att uppnå bättre ordning i berörda hänseende föreslog kommittéerna

att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skulle finnas för särskild fastig­

hetstaxering och att dessa nämnders verksamhetsområde skulle benämnas

särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Sådant distrikt borde utgöras av kom­

mun eller del av kommun. När särskilda skäl förelåg borde två eller flera

kommuner kunna sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.

Distriktsindeiningen borde beslutas av länsstyrelsen senast den 30 novem­

ber året före taxeringsåret.

Länsstyrelsen skulle, enligt kommittéernas förslag av år 1968, förordna

ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd samtidigt med att distrikts­

indeiningen skedde. Samtidigt skulle en person utses att vara ledamot i

29

nämnden såsom kronoombud. Under december samma år skulle fullmäktige

i vederbörande kommun eller kommuner välja ledamöter i den särskilda

fastighetstaxeringsnämnden. Om ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt be­

stod av flera än en kommun skulle länsstyrelsen förordna om hur många le­

damöter som skulle utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda anta­

let nämndledamöter borde dock utgöra minst tre och högst åtta, varvid det

skulle tillses att om ett distrikt bestod av flera kommuner minst en ledamot

valdes för varje kommun. För varje ledamot som valts av kommun skulle

också väljas en suppleant.

I prop. 1968: 154 (s. 111) uttalade departementschefen efter remissbe­

handlingen av kommittéernas förslag bl. a., att hans intryck var att en över­

väldigande del av de remissinstanser som hade erfarenhet av det praktiska

taxeringsarbetet betraktade de nuvarande förhållandena på den särskilda

fastighetstaxeringens område som otillfredsställande och ansåg att inrättan­

det av särskilda nämnder skulle ge avsevärd förbättring av taxeringsresul-

taten när det gällde rättvisa och likformighet. Därmed kunde man vinna

lättnader i arbetet för de högre instanserna. Departementschefen förklarade

sig vara beredd att i princip medverka till inrättandet av särskilda fastighets-

taxeringsnämnder i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittéerna

föreslagit. Han ansåg emellertid i motsats till kommittéerna och flertalet re­

missinstanser inte att dessa nämnder borde träda i verksamhet redan under

år 1969. Det föreföll honom lämpligare att låta det nya systemet för särskild

fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering

ägt rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att de skäl som framfördes år 1968 för en

omorganisation av taxeringsorganisationen i första instans vid den särskil­

da fastighetstaxeringen alltjämt föreligger. Behovet av en sådan omorgani­

sation sägs nu framstå ännu klarare till följd av erfarenheterna vid 1970

års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering har nämligen en utveck­

lad värderings- och administrationsteknik kommit till användning, grundad

främst på anvisningar av riksskattenämnden. Denna teknik föreslås an­

vänd även vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Det förefaller kommit­

téerna orealistiskt att utgå från att de lokala taxeringsnämnderna skall hin­

na tillägna sig denna teknik.

1968 års förslag om omorganisation av nämnder och distrikt vid den sär­

skilda fastighetstaxeringen förordas därför av kommittéerna nu bli genom­

fört med vissa tillägg och ändringar. Särskilda fastighetstaxeringsnämnder

med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt såsom verksamhetsområde bör

enligt kommittéförslaget finnas fr. o. m. 1971 års särskilda fastighetstaxe­

ring.

30

Länsstyrelsen skall enligt kommittéförslaget vidare, efler hörande av lo­

kal skattemyndighet, senast den 30 november under året före taxeringsåret,

indela länet i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. Vid distriktsindelningen

bör länsstyrelsen normalt låta en kommun (eller kommunblock om kom­

munsammanslagning ej sker per den 1 januari 1971) utgöra ett särskilt fas­

tighetstaxeringsdistrikt. Emellertid måste länsstyrelsen beakta att frekven­

sen av fastighetsbildnings- och bebyggelseförändringar inom olika delar av

en kommun kan behöva föranleda uppdelning av kommunen i flera distrikt.

Någon begränsning av länsstyrelsens handlingsfrihet vid distriktsindel­

ningen bör enligt kommittéförslaget inte inskrivas i författningen.

Med utgångspunkterna i kommittéförslaget kan fastighetstaxeringsdi­

strikt vid 1971 års och de närmast därpå följande årens taxeringar beräknas

bli i genomsnitt 350 å 400.

Kommittéerna föreslår att antalet ledamöter i den särskilda fastighets-

taxeringsnämnden skall vara, förutom ordföranden, lägst fyra och högst

åtta. Länsstyrelsen bör få bestämma antalet ledamöter med hänsyn till

distriktets omfattning.

Ordföranden och ytterligare en ledamot bör enligt kommittéerna utses av

länsstyrelsen samtidigt med distriktsindelningen, dvs. senast den 30 no­

vember året före taxeringsåret. Övriga ledamöter och en suppleant för en­

var av dessa bör väljas av kommunfullmäktige, vid kommunsammanslag­

ning den 1 januari 1971 av fullmäktige som valts under hösten 1970. Om

distriktet består av mer än en kommun bör länsstyrelsen få bestämma hur

många ledamöter som skall väljas inom de olika kommunerna. Kommuner­

nas val bör liksom nu gäller äga rum senast den 31 december året före

taxeringsåret. Frågan om vilka ledamöter som är valbara m. m. bör regleras

på samma sätt som vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, alltså enligt

13 § TF. Besvär över val av ledamöter och suppleanter bör kunna anföras i

samma ordning som i 133 § 2 mom. är föreskrivet beträffande den allmänna

fastighetstaxeringen.

I kommittéförslaget framhålls att erfarenheterna av 1970 års allmänna

fastighetstaxering med nya och tekniskt mera komplicerade värderingsnor­

mer, som skall tillämpas fram till nästa allmänna fastighetstaxering, gett

vid handen att det inom fastighetstaxeringsnämnderna finns behov av en

ledamot med yrkesmässig sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Vid

den senaste allmänna fastighetstaxeringen tillgodosågs detta behov till viss

del genom fastighetstaxeringsombuden. Som fastighetstaxeringsombud

tjänstgjorde i tätorter och angränsande områden övervägande lantmätare

och stadsingenjörer, i genuina jordbruksområden agronomer och i några

skogsdistrikt jägmästare. Dessa fastighetstaxeringsombud svarade fram­

för allt för utarbetandet av markvärdekartor och upprättandet av bygg­

nadsvärdetabeller. Några fastighetstaxeringsombud finns inte och föreslås

ej heller skola finnas vid särskild fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

31

Kommittéerna framhåller angelägenheten av att samma värderingsnormer

praktiseras vid särskild fastighetstaxering som vid den senaste allmänna

fastighetstaxeringen och föreslår att antingen ordföranden eller den av läns­

styrelsen förordnade ledamoten i särskild fastighetstaxeringsnämnd skall

antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Det synes kommittéerna ändamålsenligt även att länsstyrelserna nu får i

behövlig utsträckning ställa sakkunniga till de särskilda fastighetstaxe-

ringsnämndernas förfogande när det gäller taxering av skog och skogsmark,

industrier och andra speciella slag av fastigheter.

Lokal skattemyndighet bör åläggas att i den omfattning Kungl. Maj :t el­

ler länsstyrelsen bestämmer medverka i taxeringsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att särskilda fastighetstaxerings­

nämnd e r och särskilda fastighetstaxeringsdistrikt

skall inrättas har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det till­

styrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan, såsom

kammar­

kollegiet, statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, statens vatten-

fallsverk, lantmät er istyr elsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stock­

holms, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorr-

lands

och

Jämtlands län, Svenska kommunförbundet, Samfundet för fastig­

hetsvärdering

samt

Sveriges fastighetsägareförbund.

Övriga remissinstanser

har lämnat förslaget utan erinran.

Statskontoret

anför att utvecklingen under senare år på flera länsstyrel­

ser gått i riktning mot att bryta ut den särskilda fastighetstaxeringen från

de lokala taxeringsnämnderna. Statskontoret tillstyrker att den särskilda

fastighetstaxeringen frikopplas på föreslaget sätt mot bakgrund av behovet

att nå specialisering i arbetet i första instans.

Kammarrätten

förklarar sig kunna vitsorda att den hittills gällande ord­

ningen varit behäftad med allvarliga brister. Det har klart framgått att in­

komsttaxeringsnämnderna ej varit lämpade att handha ärenden om sär­

skild fastighetstaxering. Den i betänkandet föreslagna nya ordningen med

särskilda fastighetstaxeringsnämnder är därför enligt kammarrättens me­

ning befogad. Den föreslagna organisationen synes ändamålsenlig och äg­

nad att råda bot för hittills förekommande brister vid den särskilda fastig­

hetstaxeringen vad gäller såväl rättvisa och likformighet vid taxeringen

som övervakningen av att gällande bestämmelser verkligen kommer att till-

lämpas.

Riksskattenämnden

anför att den årliga särskilda fastighetstaxeringen,

som hittills utförts av de lokala taxeringsnämnderna med främsta uppgift

att verkställa taxering av inkomst och förmögenhet, enligt riksskattenämn­

dens mening ej fungerat tillfredsställande. Det föreligger därför enligt riks­

32

skattenämndens mening ett starkt behov av en omorganisation. Redan i sitt

remissyttrande över kommittéernas betänkande Fastighetstaxeringens reg­

ler och organisation (SOU 1968:32) tillstyrkte riksskattenämnden det då

framlagda förslaget om inrättande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder

med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt som verksamhetsområden. Kom­

mittéerna har nu fullföljt och utvecklat detta förslag. Riksskattenämnden

anser det vara av vikt att förslaget nu genomförs. Den föreslagna omorgani­

sationen och sammansättningen av nämnderna kommer enligt riksskatte­

nämndens mening att skapa förutsättningar för ett från likformighets- och

rättvisesynpunkt bättre taxeringsresultat än tidigare. Genom den föreslagna

organisationen vinns också kontinuitet i fastighetstaxeringen på så sätt att

de erfarenheter, som vunnits vid de allmänna fastighetstaxeringarna, bättre

kan utnyttjas vid de årliga särskilda fastighetstaxeringarna.

Lantmäteristijrelsen

framhåller att det kanske viktigaste förslaget i be­

tänkandet är det som avser ett genomförande av särskilda fastighetstaxe­

ringsnämnder med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. Den nuvarande or­

ganisationen där inkomsttaxeringsnämnderna även handhar de årliga fas­

tighetstaxeringarna är från många synpunkter inte tillfredsställande. För att

hålla kvalitén vid de särskilda fastighetstaxeringarna på en rimlig nivå bör

arbetet anförtros åt särskilda nämnder, som har detta som sin huvudupp­

gift.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anför att den omfattande markexploate­

ringen och utvecklingen på fastighetsmarknaden i övrigt i detta län ställer

ökade krav på den särskilda fastighetstaxeringen. Inrättandet av särskilda

fastighetstaxeringsnämnder, vilket föreslagits i betänkandet, synes läns­

styrelsen ägnat att förbättra taxeringsresultatet. Länsstyrelsen förklarar att

länsstyrelsen i flertalet kommuner i länet inrättat särskilda taxeringsdistrikt

för fastighetstaxeringen.

Sveriges fastighetsägareförbund

ansluter sig till förslaget att särskilda

fastighetstaxeringsnämnder skall inrättas. Förbundet anser att detta inne­

bär ett steg i rätt riktning, då man inte torde kunna förutsätta att de lokala

taxeringsnämnderna har kompetens för uppgiften att pröva omtaxeringar

av fastigheter med de svårbedömbara problem, som ofta kan uppstå i sam­

band därmed. Det har därför inträffat, att den särskilda fastighetstaxering­

en blivit ojämn och att taxeringen ofta blivit alltför hög på grund av att

man tagit hänsyn till prisstegringen på fastigheter som inträtt efter den se­

naste allmänna fastighetstaxeringen — ett förfarande som står i strid mot

bestämmelserna i 12 § 2 mom. andra stycket KL. Då särskilda fastighets­

taxeringsnämnder nu avses skola inrättas synes detta kunna leda till ett

mera tillfredsställande resultat.

Några remissinstanser har yttrat sig i frågan om de särskilda fas-

tighetstaxeringsdistriktens storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

33

Länsstyrelsen i Kalmar län

vill i detta sammanhang trycka på att ej blott

det beräknade antalet ny- och omtaxeringar av fastigheter inom kommunen

utan även kommunens arealmässiga storlek kan medföra att en uppdelning

av kommunen i flera distrikt blir nödvändig. Inom alltför stora distrikt

kommer nämndens ledamöter inte att kunna besitta den för fastighetstaxe­

ringen så viktiga ortskännedomen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att flera landskommuner i

allmänhet torde kunna sammanföras till ett taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anför att enligt tillgänglig statistik för

taxeringsåren 1967—1969 antalet ny- och omtaxeringar av fastighet i länet

uppgår till 3 000—4 000 per år, vilket per kommun (kommunblock) i länet

motsvarar i genomsnitt ca 200—250 per år. En anknytning av distriktsindel-

ningen direkt till den nya kommunindelningen (resp. kommunblocksindel-

ningen) kommer alltså att i vissa distrikt inte ge en normal arbetsbörda.

Det måste därför betecknas som tillfredsställande att man slopat kommun­

bandet i de nya ifrågasatta bestämmelserna så att man för den särskilda

fastighetstaxeringen kan skapa speciella nämnder, varigenom kravet på lik­

formighet och önskemålet om bättre anknytning till den allmänna fastighets­

taxeringens värderingsprinciper kan tillgodoses. Å andra sidan kan detta

tänkas medföra tillskapande av till ytvidden så stora taxeringsdistrikt att

med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i den särskilda

nämnden kravet på god kännedom om förhållanden på orten och om den

ifrågavarande fastigheten i synnerhet inte kan tillgodoses. Denna konsekvens

kan självfallet i viss mån undvikas om man ger nämnden vidgade möjlig­

heter — bl. a. i ekonomiskt hänseende —- att besiktiga till ny- och omtaxe­

ring aktuella fastigheter.

Sveriges jordägareförbund

anser att det i betraktande av kommunsam­

manslagningarna vid kommande årsskifte är av vikt att ej för stora distrikt

tillskapas. Ett distrikt för den särskilda fastighetstaxeringsnämnden bör

därför inte vara större än det område, som en nuvarande kommun omfattar.

Man kan enligt förbundets mening inte begära att invånarna i de nya stor­

kommunerna har tillräcklig lokalkännedom, och detta gäller i synnerhet då

en landsbygdskommun uppgår i en större tätort.

Statskontoret

föreslår beträffande antalet nämndledamöter i

distrikt, som omfattar endast en kommun eller del därav, att nämnden bör

omfatta fyra ledamöter.

Förslaget att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde

nämndledamoten skall besitta sakkunskap i fråga om fastig­

hetsvärdering har i huvudsak upptagits positivt. Förslaget tillstyrks

eller lämnas utan erinran av

riksskattenämnden, domänverket, lantmäteri-

styrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, Svenska

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

34

försäkringsbolags riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering

och

Sve­

riges fastighetsägareförbund.

Domänverket

hälsar med tillfredsställelse förslaget att till fastighetstaxe-

ringsnämnderna knyta ledamot med yrkesmässig sakkunskap.

Lantmäteristgrelsen

anser i likhet med kommittéerna att endera ordfö­

randen eller den av länsstyrelsen särskilt utsedde ledamoten skall vara

kunnig i fastighetsvärdering. I första hand bör fastighetstaxeringsombudet

komma i fråga. Styrelsen förklarar sig för sin del beredd söka föranstalta så

att lantmätare som får dylikt uppdrag även får möjlighet att i viss utsträck­

ning utföra sina uppgifter i nämnden under tjänstetid. Styrelsen är givetvis

även beredd låta personal inom lantmäteristaten i tjänsten biträda nämnden

i frågor som ligger inom verkets arbetsområde.

Skogsstyrelsen

förklarar sig vara positiv till förslaget och är införstådd

med att då personal från skogsvårdsorganisationen anlitas, detta kan kräva

ett ianspråktagande under vederbörandes ordinarie arbetstid vartill tjänst­

ledighet i viss utsträckning skulle behöva beviljas.

Samfundet för fastighetsvärdering

anser det lämpligt att fastighetstaxe-

ringsombud vid 1970 års allmänna fastighetstaxering anlitas för uppgiften

att vara värderingssakkunnig ledamot i nämnden.

Länsstyrelserna i Hallands, Kalmar

och

Skaraborgs län

är kritiska mot

förslaget att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde nämnd­

ledamoten skall besitta sakkunskap i fastighetsvärdering.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anser det vara helt orealistiskt att räkna med

att de personer, som vid 1970 års allmänna fastighetstaxering fungerat så­

som fastighetstaxeringsombud, skulle annat än undantagsvis vara villiga

att åta sig uppdrag som ordförande eller ledamot av särskild fastighets-

taxeringsnämnd med hänsyn till den påräkneliga ersättningen för sådana

uppdrag. Den för fastighetstaxeringen viktiga kontinuiteten kan enligt läns­

styrelsens mening bäst uppnås genom att man försöker besätta ordförande­

posterna i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna med personer som

varit ordförande i fastighetstaxeringsnämnd vid 1970 års allmänna fastig­

hetstaxering. I den mån sådana personer även kan anses vara värderings-

sakkunniga bör dessa givetvis i första hand engageras. Enligt länsstyrelsens

mening bör därför i den föreslagna lydelsen av 175 § andra stycket TF ordet

”skall” utbytas mot ”bör”.

Länsstyrelserna i Hallands

och

Skaraborgs län

anser att föreskriften bör

utgå.

Länsstyrelsen i Hallands län

anför att i begreppet sakkunskap får an­

ses ligga krav på dokumenterad utbildning eller erfarenhet. Vid brist på

kandidater med dylik sakkunskap eller då tillgängliga kandidater av detta

slag inte bedöms lämpliga för taxeringsuppdrag bör länsstyrelsen kunna ut­

se även andra personer. Föreskriften bör kunna ersättas med en mindre ka­

tegoriskt utformad rekommendation, eventuellt i anvisningar från riks­

skattenämnden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

kan inte finna någon anled­

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1970

36

nämnd som handhar särskild fastighetstaxering för särskild fastighetstaxe-

ringsnämnd och distrikt för sådan taxering för särskilt fastighetstaxerings-

distrikt. Man har inte på detta sätt bestämningen ”allmän” vid den allmän­

na fastighetstaxeringen. Någon olägenhet av att också vid den särskilda

fastighetstaxeringen tala endast om fastighetstaxeringsnämnd och fastig-

hetstaxeringsdistrikt har inte synts föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Taxeringsförfarandet

Deklarationsskyldighet m. m.

Nuvarande ordning

I 174 § andra stycket TF föreskrivs att i förordningen meddelade gemen­

samma bestämmelser för inkomst- och förmögenhetstaxeringen om deklara­

tioner och andra uppgifter skall äga motsvarande tillämpning vid den sär­

skilda fastighetstaxeringen.

Deklarationsskyldigheten regleras i 175 § 1 mom. första och andra styc­

kena TF, vari föreskrivs att fastighetens ägare eller därmed likställd inne­

havare är skyldig att utan anmaning avge särskild fastighetsdeklaration till

ledning för fastighetens taxering, om vid ingången av år då allmän fastig­

hetstaxering inte äger rum beträffande viss fastighet förhållande förelegat

av beskaffenhet att böra jämlikt 12 § 2 mom. KL föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde. Om fastighet eller komplex av fastigheter, som vid

senaste fastighetstaxering behandlats som taxeringsenhet, därefter uppde­

lats mellan flera ägare eller innehavare, skall deklaration avges av alla be­

träffande envars del av taxeringsenheten. I tredje stycket samma moment

föreskrivs att särskild fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett en­

ligt fastställt formulär och innehålla upplysning om det förhållande som

skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde. I övrigt gäller om sådan

deklaration bestämmelserna om allmän fastighetsdeklaration i tillämpliga

delar.

I 175 § 2 mom. TF sägs att ägare är deklarationsskyldig efter anmaning

även om han anser att sådant förhållande som sagts i första momentet sam­

ma paragraf inte förelegat. I 3 mom. föreskrivs skyldighet att efter anma­

ning lämna uppgift till ledning för taxeringen även om andra förhållanden

än dem som anges i deklarationsformuläret.

Enligt 175 § 4 mom. första stycket TF skall särskild fastighetsdeklaration,

som skall avges utan anmaning, avlämnas senast den 15 februari. Enligt

andra stycket i samma moment skall bestämmelserna om inkomst- och för­

mögenhetstaxeringen i 34 § 4 mom., 35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga mot­

svarande tillämpning vid den särskilda fastighetstaxeringen i fråga om

plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt i fråga om an-

37

maning rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastighets­

taxering liksom i fråga om delgivning.

Uppgiftsskyldighet för annan än ägare föreligger enligt 176 § TF efter

anmaning för brandförsäkringsanstalt beträffande uppgift till ledning vid

särskild fastighetstaxering rörande försäkringsvärdet på byggnader, som är

försäkrade hos anstalten mot brandskada. Vidare föreskrivs i 139 § 1 mom.

tredje stycket att byggnadsnämnd skall underrätta lokal skattemyndighet

om beviljat byggnadslov inom myndighetens verksamhetsområde senast en

månad efter det beslutet om byggnadslov meddelades. Enligt kungörelsen

(1970:29) om ändring i kungörelsen (1953:479) angående skyldighet för

inskrivningsdomare att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter m. m.

skall inskrivningsdomare senast den 15 i varje månad till lokal skattemyn­

dighet lämna avskrifter av bevis på de lagfarter som meddelats under den

nästföregående månaden. Likaså senast den 15 i varje månad får lokal skat­

temyndighet från vederbörande förrättningsmyndighet uppgifter om de fas­

tigheter som under den sistlidna månaden införts i eller uteslutits ur jord-

och fastighetsregister m. m. /35 § förordningen (1908: 74) angående jord-

register och 37 § förordningen (1917:281) med närmare föreskrifter om

fastighetsregister för stad/.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att deklarationsskyldigheten är beroende i

första hand av ägarens egen bedömning av om omtaxeringsskäl enligt 12 §

2 mom. KL föreligger. Detta förhållande kan enligt kommittéernas mening i

och för sig inte anses tillfredsställande. Kommittéerna anser emellertid det

vara svårt att ersätta de nuvarande reglerna för deklarationsskyldighet med

annat än en skyldighet för samtliga fastighetsägare att varje år avlämna

fastighetsdeklaration. Att införa en så omfattande deklarationsskyldighet

anses dock inte böra övervägas nu. Därför föreslås att bestämmelserna om

deklarationsskyldighet bibehålls. Då ägare av varje registerfastighet, beträf­

fande vilken ny- eller omtaxeringsskäl föreligger, skall vara deklarations-

skyldig finns enligt kommittéerna däremot inte anledning att låta även de i

andra stycket samma paragraf intagna bestämmelserna kvarstå.

Deklarationsblanketterna för särskild fastighetsdeklaration bör enligt

kommittéerna i allt väsentligt vara lika dem som använts vid senaste all­

männa fastighetstaxering. Samma slag av uppgifter bör sålunda lämnas

som vid den allmänna fastighetstaxeringen. Dock föreslås på grundval av

erfarenheterna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, att uppgifter om

för fastigheten gällande plan- och byggnadsbestämmelser obligatoriskt skall

innefattas i fastighetsdeklarationen.

Byggnadsnämnderna har viss uppgiftsplikt, framhålls det i kommitté­

förslaget. Erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering sägs

38

emellertid visa att de uppgifter om byggnadslov som då stod fastighetstaxe-

ringsnämnderna till förfogande inte var till sådant gagn vid taxeringen som

antagits. Uppgifterna var ofta alltför kortfattade och ibland för hand kom­

primerade på sammanställningslistor. Oavsett om så var fallet eller ej gjor­

des många hänvändelser till byggnadsnämnderna för att få fram upplys­

ningar om hustyps-, storleks-, ålders- och standarddata för villor och hyres­

hus, som skulle taxeras. Dessa erfarenheter har lett till att önskemålet om att

byggnadsnämndernas uppgiftslämnande hädanefter skall ske på centralt

fastställda, enhetligt utformade formulär, som tillgodoser behovet av upp­

gifter för jämförelse med och komplettering eller korrigering av uppgifter i

avlämnade fastighetsdeklarationer.

Kommittéerna föreslår därför att skyldigheten för byggnadsnämnd att

senast en månad efter det beslut fattats om byggnadslov rapportera beslutet

till lokal skattemyndighet utbyts mot en bestämmelse om att byggnads­

nämnd skall senast två veckor efter utgången av varje kvartal på blanketter

enligt fastställda formulär till lokala skattemyndigheten inge uppgifter om

byggnader, som avses i de av nämnden under kvartalet beviljade byggnads­

loven. Anspråken på byggnadslovsrapporteringens fullständighet bör enligt

kommittéernas mening inte ställas för höga i de fall byggnadsnämnderna

ännu ej har tillräcklig kapacitet för sådan rapportering. Uppgifterna från

byggnadsnämnd liksom också inkomna uppgifter om ändringar i jord- och

fastighetsregister efter laga förrättning och uppgifter från planmyndigheter

och lantbruksnämnder bör enligt kommittéförslaget kunna utnyttjas också

för att påminna fastighetsägare om deklarationsskyldigheten.

I mån av behov bör enligt kommittéförslaget de särskilda fastighetstaxe-

ringsnämnderna alltjämt kunna från försäkringsbolag inhämta uppgifter

om brandförsäkringsvärden på byggnader, som är aktuella för ny taxering.

Bestämmelsen om skyldighet för brandförsäkringsbolag att på anmaning

lämna uppgift om brandförsäkringsvärden föreslås således oförändrad i

sakligt hänseende.

Även ägares skyldighet att efter anmaning avge deklaration eller lämna

uppgifter om andra förhållanden än dem som finns angivna i deklarations-

formuläret föreslår kommittéerna skola kvarstå.

Kommittéerna erinrar om att taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt

prövningsnämnd nu har rätt att utfärda anmaning. Det tillägget bör göras

att även lokal skattemyndighet får sådan rätt. Skälet till det är enligt kom­

mittéförslaget att den lokala skattemyndigheten i största möjliga utsträck­

ning bör utföra expeditionella sysslor för de särskilda fastighetstaxerings-

nämnderna samt fungera som deras kansli. Av samma skäl bör lokal skatte­

myndighet vid den särskilda fastighetstaxeringen sända ut den erinran som

nu föregår anmaningen vid såväl inkomst- och förmögenhetstaxeringen

som vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Fastighetsdeklarationerna skall enligt nu gällande bestämmelser avläm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

39

nas till länsstyrelsen, lokal skattemyndighet eller taxeringsnämndens ord­

förande senast den 15 februari under taxeringsåret. Dessa bestämmelser

föreslås oförändrade med endast den ändringen att deklarationer ej längre

skall kunna inges till ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd. Änd­

ringsförslaget överensstämmer med kommittéernas övriga förslag att av­

lasta ordföranden vissa kanslifunktioner genom att överföra dem på lokal

skattemyndighet.

Enligt kommittéförslaget bör dessutom vissa gemensamma bestämmelser

för inkomst- och förmögenhetstaxeringen rörande deklarationer och andra

uppgifter gälla även vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Några remissinstanser har framhållit svårigheten för fastighetsägare att

på grund av nu gällande och föreslagna bestämmelser avgöra om han är

deklarationsskyldig eller ej.

Kammarrätten

anför att det enligt kammarrättens mening är uteslutet att

avfordra fastighetsägare fastighetsdeklaration varje år. Möjligen skulle

man kunna tänka sig att fastighetsägaren t. ex. i samband med avgivande av

självdeklaration åläggs lämna upplysning om fastigheten undergått någon

förändring av betydelse eller ej under beskattningsåret. Det är uppenbart att

stora olägenheter är förenade med att uppgiftsskyldigheten grundas på be­

stämmelserna i 12 § 2 mom. KL angående omtaxering av fastighet under

löpande taxeringsperiod. Lagrummet är synnerligen svårtolkat och numera i

viktiga delar föråldrat. Såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna

ställs därför f. n. inför stora svårigheter vid bedömning av deklarations­

skyldigheten. Enligt kammarrättens erfarenhet — som för övrigt bestyrks

av den i betänkandet redovisade specialundersökningen — synes omtaxering

i huvudsak inskränka sig till sådana fall, där en påtaglig fysisk förändring

inträffat under löpande taxeringsperiod. Andra fall av inte mindre vikt,

såsom ändringar i fastighets beskattningsnatur och skatteplikt, har däremot

ofta inte beaktats. En viss förbättring kan möjligen förväntas efter genom­

förande av den föreslagna organisationen med särskilda fastighetstaxerings-

nämnder och vidgad möjlighet till övervakning genom den ökade upp­

giftsskyldigheten för byggnadsnämnd m. m., som föreslagits i kommittéför-

slaget. Enligt kammarrättens mening torde emellertid en tillfredsställande

bestämning av deklarationsskyldighetens omfattning inte kunna nås utan

en genomgripande omarbetning av 12 § 2 mom. KL. Det är angeläget att en

sådan kommer till stånd så snart som möjligt.

Riksskattenämnden

säger sig dela kommittéernas uppfattning att det inte

är tillfredsställande att deklarationsskyldigheten i första hand är beroende

av ägarens egen bedömning av om omtaxeringsskäl föreligger enligt 12 § 2

mom. KL och att detta förhållande inte kan anses tillfredsställande. Det

40

kan enligt riksskattenämndens mening inte anses tillfredsställande att de­

klarationsskyldigheten är beroende av den skattskyldiges egen bedömning av

t. ex. huruvida hans fastighets värde genom ny-, till- eller ombyggnad så

förhöjts att taxeringsvärdet med anledning därav skall höjas med minst en

femtedel. Med hänsyn till de skärpta straffbestämmelser, som föreslås in­

förda för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet, anser riksskat­

tenämnden det angeläget att — i den mån deklarationsskyldigheten vid sär­

skild fastighetstaxering även framdeles skall vara knuten till 12 § 2 mom.

KL — detta lagrum utformas på ett sådant sätt, att den skattskyldige erhål­

ler erforderlig ledning för sin bedömning. Även andra skäl talar för en

översyn av bestämmelserna i 12 § 2 mom. KL. Bestämmelserna är föråldra­

de och har inte anpassats efter samhällsutvecklingen. De reglerar exempelvis

inte sådana på taxeringsvärdet inverkande förhållanden som fabriksnedläg-

gelser i anledning av den pågående strukturomvandlingen i samhället,

bebyggelseplaner m. m. Kommittéerna har anmärkt att de haft under be­

handling förslag till ändring och viss utvidgning av bestämmelserna i 12 § 2

mom. KL men att de stannat för att ej framlägga sådana förslag med syfte

på ikraftträdande redan vid 1971 års särskilda fastighetstaxering. Riks­

skattenämnden vill under hänvisning till vad som ovan anförts understryka

vikten av att kommittéerna får i uppdrag att snarast överse de ifrågavaran­

de bestämmelserna om ny- och omtaxeringsanledningarna i 12 § 2 mom. KL.

Förslaget att uppgifter om plan- och byggnads bestämmelser

obligatoriskt skall lämnas i fastighetsdeklarationen har tagits upp av en del

remissinstanser, bl. a.

riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms

och

Jämtlands län, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund

och

Svenska sparbanksföreningen.

Samtliga remissinstanser

som yttrat sig i frågan har ansett att det inte bör vara obligatoriskt att läm­

na dessa uppgifter.

Riksskattenämnden

ifrågasätter lämpligheten av att uppgifter om för

fastigheten gällande plan- och byggnadsbestämmelser obligatoriskt skall

lämnas i fastighetsdeklarationen. Åtskilliga skattskyldiga torde enligt riks­

skattenämnden sakna kännedom om dessa förhållanden och därför vara

nödsakade att vända sig till vederbörande myndigheter för att få erforderliga

upplysningar. Det kan inte vara lämpligt att berörda myndigheter skall

överhopas med dylika förfrågningar. Riksskattenämnden anser därför att

den vid 1970 års allmänna fastighetstaxering tillämpade ordningen att upp­

gifterna skall lämnas frivilligt bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Stockholms län

förklarar att den ställer sig tveksam till

den föreslagna ändringen i 136 § TF angående fastighetsdeldarations inne­

håll. Svårigheterna för fastighetsägarna i allmänhet att lämna riktiga upp­

gifter om gällande plan- och byggnadsbestämmelser för fastigheterna torde

bli alltför stora. Felaktiga uppgifter i denna del kan medföra onödigt kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

41

trollarbete för taxeringsnämnderna. Vid taxering av flertalet fastigheter sak­

nar dessutom uppgifter i angivna avseenden nämnvärd betydelse. Uppgifter­

na bör enligt länsstyrelsen inte vara obligatoriska.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

anför att det vid ett stickprov bland ett fem­

tiotal i länet avlämnade allmänna fastighetsdeklarationer befanns att endast

ca 50

%

av deklaranterna gjort ett försök att lämna den då icke obligatoriska

uppgiften men i vissa fall inte besvarat frågorna fullständigt eller t. o. in.

lämnat felaktiga upplysningar. Kännedom om gällande plan- och byggnads-

bestämmelser torde i betydande utsträckning saknas i vart fall bland ägare

till fastigheter som förvärvats bebyggda. I den mån plan- och byggnads-

bestämmelserna är av relevans vid taxeringsvärdets åsättande synes det

länsstyrelsen mer motiverat att fastighetstaxeringsnämnden genom bygg­

nadsnämnd e. d. själv inhämtar upplysningar härutinnan.

Frågan om uppgift om brandförsäkringsvärde skall anges i

fastighetsdeklaration har tagits upp av

Svenska försäkringsbolags riksför­

bund.

Förbundet föreslår att denna uppgiftsplikt skall utgå och hänvisar där­

vid till bl. a. att brandförsäkringsvärde numera i allmänhet inte är mätare på

byggnadsvärde, eftersom de flesta byggnaderna torde vara nyvärdeförsäk-

rade. Vid fullvärdesförsäkringar, som numera är vanliga för villafastigheter,

meddelas dessutom försäkringstagaren inte något försäkringsbelopp.

Mot förslaget att fastighetsdeklaration ej skall få avlämnas hos

ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden har kritik an­

förts av

riksskattenämnden, länsstyrelsen i Hallands län

och

Sveriges indu­

striförbund.

Dessa remissorgan anser att ordföranden skall vara skyldig att

motta fastighetsdeklarationer.

Riksskattenämnden

framhåller att det inte

föreligger någon anledning att tillämpa en annan ordning för den särskilda

fastighetstaxeringen än som gäller i övrigt.

Sveriges industriförbund

anser

att en försämring av taxeringsmyndigheternas service på detta område inte

kan godtas.

Förslaget om ändrade bestämmelser för byggnadsnämndernas b y g g-

nadslovsrapportering har intresserat många remissinstanser. Det

har mottagits i huvudsak positivt av de flesta remissinstanser som yttrat sig

i frågan.

Lantmäteristyrelsen

anför att taxeringsnämndens redovisningsskyldighet

är betydligt utvidgad i förhållande till tidigare. Förutom taxeringsvärden

omfattar den vissa koder och värdefaktorer som är av stort intresse även för

verksamhetsgrenar utanför skattesektorn, bl. a. samhällsplaneringen. En

jämn och hög kvalité på nämnda data är därför allmänt sett av stort in­

tresse. Av grundläggande betydelse därvidlag är att nämnden i sitt arbete

vet tillräckligt mycket om fastigheten i fråga. Den information som nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

42

derna får genom självdeklarationerna är speciellt vid de särskilda fastig­

hetstaxeringarna ofta mycket bristfällig. Förslaget att utvidga byggnads­

nämndernas nuvarande byggnadslovsrapportering till att omfatta även tek­

niska data om bebyggelsen är därför synnerligen välkommet. Såvitt styrel­

sen kan bedöma har rapporteringen fått en lämplig utformning. CFD har

tidigare föreslagit en byggnadsredovisning av samma typ, men betydligt mer

omfattande. Eftersom den av CFD föreslagna byggnadsredovisningen knap­

past kan förverkligas under de närmaste åren, bl. a. beroende på det be­

tydande arbete som återstår innan bl. a. nomenklaturfrågor och frågor kring

redovisningens omfattning blivit lösta, är det angeläget att den nu före­

slagna rapporteringen, som är av starkt begränsad omfattning, snarast

kommer till stånd. Den är, framhåller styrelsen, av värde även i andra sam­

manhang än taxeringsarbetet. Några principiella svårigheter att åstadkom­

ma den erforderliga samordningen med CFD:s byggnadsredovisning när den

förverkligas synes inte föreligga. Någon större ökning i arbetsbelastning för

byggnadsnämnderna bör förslaget inte innebära, eftersom det är sannolikt

att taxeringsnämnderna — ifall förslaget ej genomförs — kommer att söka

andra former för att få del av de uppgifter som finns i byggnadsnämndernas

arkiv.

SCB

aktualiserar i detta sammanhang frågan om en byggnadsregistrering

även för andra ändamål än fastighetstaxering, varvid verket erinrar om det

förslag rörande insamling av nybyggnadsdata som ett led i tillskapandet av

ett byggnadsregister som CFD har framlagt tidigare i år, enligt vilket bygg­

nadsnämnderna skulle medverka vid uppgiftsinsamlingen. En sådan med­

verkan äger för övrigt redan rum i samband med nuvarande statistikproduk­

tion, främst vad gäller uppgiftsinsamlingen till bostadsbyggnadsstatistiken.

Med hänsyn till den aktuella och väntade efterfrågan på statistisk informa­

tion om byggnadsbeståndet och dess förändringar föreligger enligt SCB:s

uppfattning ett stort behov av ett register omfattande landets totala bygg­

nadsbestånd. Det är därför angeläget att ett byggnadsregister skapas. SCB

vill också erinra om att verket den 23 januari 1970 av Kungl. Maj :t erhållit

särskilda medel till planering av en statistik över avgången av lägenheter.

En dylik statistik torde kunna framställas enbart genom medverkan av

byggnadsnämnderna. Eftersom det synes vara ändamålsenligt att byggnads­

nämnderna anlitas i uppgiftsinsamlingen till ett byggnadsregister bör den

av fastighetstaxeringskommittéerna föreslagna byggnadslovsrapporteringen

på sikt kunna modifieras och samordnas med övrigt uppgiftslämnande

för att byggnadsnämnderna inte skall belastas i onödan. Denna samordning

bör också avse nuvarande statistikproduktion. Härvid blir det enligt SCB:s

mening nödvändigt med en översyn av byggnadslovsrapporteringens innehåll

och av tillämpad nomenklatur. I detta sammanhang omnämner SCB också

att det för bostadsbyggnadsstatistiken krävs rapportering månadsvis. Med

hänsyn härtill kan möjligen ifrågasättas om en omläggning till kvartals-

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

43

redovisning nu bör genomföras. Med hänsyn till de många gemensamma

frågorna i anslutning till insamling, bearbetning och redovisning av upp­

gifter med anknytning till fastigheter förefaller det lämpligt att en ända­

målsenlig samarbetsform upprättas mellan fastighetstaxeringskommittéerna,

CFD och SCB.

Bostadsstyrelsen

framhåller att de föreslagna byggnadslovsrapporterna

synes kunna komplettera den information, som nu erhålls genom bl. a.

bostadsbyggnadsstatistiken och särskilda räkningar. Den ytterligare in­

formationen om ombyggnader och fritidsbebyggelse samt de möjligheter att

kombinera tekniska och ekonomiska data som erhålls är därvid av särskild

betydelse. Möjligheterna att utnyttja informationen är dock starkt beroende

av att kvalitetskontrollen blir från statistisk synpunkt tillfredsställande, att

ett system för statistisk bearbetning och redovisning på olika regionala

nivåer utarbetas och samordnas med annan statistikproduktion samt att de­

finitionerna samordnas med annan statistik. Styrelsen förutsätter att dessa

problem beaktas vid den fortsatta bearbetningen av förslaget.

Statskontoret

anser att skäl föreligger att överväga om inte uppgift om

byggnadslov bör tillställas inte bara fastighetstaxeringsnämnden utan även

den vanliga taxeringsnämnden. Statskontoret förutsätter att insamling och

distribution av byggnadslovsdata för nämndernas behov samordnas med

motsvarande behov hos andra avnämare.

CFD

anser att under förutsättning att taxeringsarbetet inte kan avvakta

den uppbyggnad av det byggnadsregister i en markdatabank som nämnden

föreslagit i PM den 11 december 1969 med förslag till insamling av nybygg-

nadsdata m. m. (Ju 1969:32), införandet av rapportsystemet inlemmas i

uppbyggnaden av densamma. CFD anför bl. a. att de data som avses bli

inhämtade genom den föreslagna byggnadslovsrapporteringen torde täcka

fastighetstaxeringens primära behov. I kommittéförslaget nämns att de

uppgifter som återfinns i fastighetslängden och fastighetsbandet är av in­

tresse även för t. ex. samhällsplaneringen. CFD instämmer i och för sig i

detta. I många sammanhang, inte minst för planerings- och forskningsända­

mål, krävs dock tillgång till väsentligt mer omfattande data. En samman­

ställning av vissa uttalade önskemål lämnas i CFD:s nyssnämnda PM. Enligt

CFD:s mening bör insamlandet av data om bebyggelsen i princip ses i ett

större sammanhang. Det är ej lämpligt att skapa insamlingsrutiner, som i

huvudsak avser att förse enbart fastighetstaxeringsmyndigheterna med data.

Kommittéernas förslag torde medföra ökad arbetsbelastning på kommuner­

na. Mot de därav föranledda kostnaderna skall givetvis ställas de fördelar

som vinns genom den förbättrade datatillgången. Enligt CFD:s mening bör

man dock vid rapporteringen ta till vara möjligheterna att utvidga data­

fångsten så att ett fullständigare byggnadsregister kan hållas. Det synes

mindre lämpligt att isolerat införa den föreslagna rutinen, eftersom den

inom kort kan komma att ersättas av annan, som är anpassad efter data­

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

44

bankens behov. Resultatet av den fortsatta utredningen om byggnadsredo-

visning bör beaktas. CFD förutsätter att det nära samarbetet med fastighets-

taxeringskommittéerna därvid kan fortsätta. I utredningsarbetet bör ingå

en genomgång av möjligheterna till samordning av datafångsten för fastig­

hetstaxeringens behov, viss statistikproduktion och föreslagen byggnads-

databas i fastighetsdatabanken. CFD förklarar att de data som föreslagits i

rapportsystemet emellertid kanske kan tänkas utgöra första steget i en suc­

cessiv utbyggnad av byggnadsdatabanken. Det är av utomordentlig vikt att en

successiv uppläggning överensstämmer med de målsättningar och de system,

som den pågående utredningen söker klarlägga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

finner det ändamålsenligt att

blanketter kommer till användning och att smärre reparationsarbeten och

andra mindre åtgärder undantas från uppgiftsskyldigheten. Länsstyrelsen

anser emellertid att uppgifterna bör insändas månadsvis. För åtminstone de

större fögderierna medför kvartalsvis redovisning betydande olägenheter

från arbetssynpunkt.

Sveriges fastighetsägareförbund

anser det värdefullt med ett utarbetat

förslag till byggnadslovsrapport, som nu framlagts, för att uppgifterna om en

fastighets status skall bli så tillförlitliga som möjligt.

Lokala skattemyndig­

heten i Stockholms fögderi

tillstyrker livligt den föreslagna nya ordningen

beträffande byggnadslovsrapporter.

Samfundet för fastighetsvärdering

häl­

sar med tillfredsställelse att den nuvarande byggnadslovsrapporteringen av­

ses bli utvidgad och kommer att omfatta också tekniska data om bebyggelse,

vilket torde kunna underlätta taxeringsnämndernas arbete och därigenom

främja en jämn och riktig taxering. Även

Taxering snämnds ordförandenas

riksförbund

uttrycker tillfredsställelse särskilt med förslaget att byggnads­

nämndernas uppgiftslämnande skall ske på centralt fastställda, enhetligt

utformade formulär. Därmed bereds fastighetstaxeringsnänmderna möj­

lighet att jämföra och korrigera fastighetsdeklarationernas motsvarande

uppgifter.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

instämmer i kommittéernas ut­

talande att anspråken på rapporteringens fullständighet ej bör ställas för

höga i de fall byggnadsnämnderna ännu ej har tillräckliga resurser för rap­

porteringen.

Några remissinstanser har varit tveksamma inför förslaget om utvidgad

byggnadslovsrapportering eller avstyrkt förslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

ifrågasätter nyttan av den föreslagna ut­

byggda rapportskyldigheten mot bakgrunden av det merarbete byggnads­

nämnderna härigenom åsamkas. Enligt uppgifter från ett par kommuner i

länet med relativt stor frekvens av bebyggelseändringar anser sig byggnads­

nämnderna inte ha tillräcklig personal för att kunna redovisa beviljade

byggnadslov enligt det förslag till byggnadslovsrapport som upprättats av

kommittéerna. Detta gäller i synnerhet alla data beträffande själva bygg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

45

nadsbeskrivningen. Däremot ansluter sig länsstyrelsen helt till kommittéer­

nas uppfattning om att informationsflödet i viss utsträckning behöver sty­

ras. Byggnadslov som är utan nämnvärt intresse för fastighetstaxerings-

nämnderna, såsom t. ex. omfärgning av fasad e. d., bör således inte rappor­

teras. Länsstyrelsen finner för sin del att rapporten kan begränsas. Om fas-

tighetstaxeringsnämnden anser sig i något särskilt fall behöva ytterligare

upplysningar har nämnden möjlighet att själv ta del av byggnadsnämn­

dens handlingar.

Svenska kommunförbundet

avstyrker förslaget. Förbundet har visserligen

förståelse för önskemålet om en enhetlig utformning av rapporteringen,

men anser att denna måste vara anpassad till de arbetsrutiner, som nu till-

lämpas vid behandlingen av byggnadslovsärenden, så att något merarbete

för byggnadsnämnderna i princip inte uppstår. Det föreslagna formuläret

”byggnadslovsrapport” innehåller emellertid ett så stort antal sakuppgifter

om den byggnad som berörs av byggnadslovet och en så detaljerad bygg-

nadsbeskrivning — även i det fall det endast gäller ombyggnad — att ifyl­

landet av alla de begärda uppgifterna kommer att medföra ett väsentligt

merarbete och en stark arbetsbelastning för byggnadsnämnderna. Den före­

slagna tidsfristen för rapporteringen — senast två veckor efter utgången av

varje kvartal — är alltför kort för en byggnadsnämnd med ett större antal

byggnadslovsärenden. Detta gäller speciellt i fråga om ärenden som behand­

lats vid nämndsammanträde i slutet av ett kvartal. Det bör även beaktas att

byggnadsnämnderna i det stora antal kommuner, som nybildas eller vidgas

vid kommande årsskifte, till följd av sammanläggningen får särskilt stor ar­

betsbörda och svårligen under år 1971 kan utan kostnadskrävande personal­

förstärkning hinna med de ytterligare arbetsuppgifter som en utökad rappor­

tering skulle innebära.

Även om en effektiv och rättvisande fastighetstaxering också är ett kom­

munalt intresse, är det enligt kommunförbundets mening inte rimligt att i

kontrollsyfte belasta byggnadsnämnderna med en så omfattande uppgifts-

skyldighet. Det är dock i första hand de deklarationsskyldigas uppgifter och

då bl. a. uppgifter om byggnadskostnader som skall ligga till grund för fas­

tighetstaxeringen. Byggnadskostnadernas storlek kan byggnadsnämnderna

inte uttala sig om, och den uppgiften ingår inte heller i den föreslagna bygg-

nadslovsrapporten. Eftersom rapporteringen avser ny-, till- eller ombygg­

nader kommer ändock data om huvuddelen av det befintliga byggnadsbe­

ståndet att för lång tid framöver bygga på de deklarationsskyldigas uppgif­

ter. Förbundet avstyrker därför förslaget om en utvidgning av byggnads­

nämndernas rapporteringsskyldighet såsom det är utformat och hävdar att

byggnadslovsrapporteringen bör omfatta enbart uppgifter om vad byggnads­

loven avser och ske i form av exempelvis kopior av protokoll. Endast i de

fall de i fastighetsdeldarationerna lämnade uppgifterna bedöms vara otill­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

46

förlitliga, bör fastighetstaxeringsnämnderna i kontrollsyfte inhämta motsva­

rande uppgifter från byggnadsnämnderna.

Det finns enligt kommunförbundet all anledning att avvakta resultatet av

den utredning som företas av CFD om bl. a. insamling av byggnadsdata för

en planerad fastighets- och databank, så att en samordning av en insamling

av byggnadsdata för skilda ändamål kan komma till stånd och dubbel­

arbete undvikas. Även av detta skäl bör enligt förbundet byggnadslovsrap-

porteringen till lokal skattemyndighet inte nu vidgas i den omfattning som

kommittéerna föreslår.

Även

Svenska sparbanksföreningen

avstyrker förslaget och anser att det

vore tillräckligt om byggnadsnämnderna rapporterade en gång per år vilka

byggnadslov som meddelats. Föreningen föreslår att denna rapportering

skulle ske den 15 februari och avse förhållandena den 1 januari samma år.

Några remissinstanser har behandlat förslaget att brandförsäkringsanstalt

även i fortsättningen skall efter anmaning vara skyldig att lämna uppgift

om försäkringsvärdet på byggnader.

Svenska sparbanksföreningen

anser att uppgiftsskyldigheten för försäk­

ringsgivarna bör utökas. Föreningen anför att alla försäkringsbolag nyvär­

derar villor, hyreshus, lantgårdar, industrier etc. Detta sker efter schablon­

mässiga regler på särskilda formulär. Uppgifter infordras av försäkrings­

tagaren, om inte bolagens egna ingenjörer utför besiktning före värdering.

Uppgiftsskyldigheten för försäkringsgivarna bör utökas att gälla även under­

laget för beräkning av försäkringsvärdet när det gäller särskild fastighets­

taxering. Kostnaden härför inskränker sig i stort sett till kopierings- och

portokostnader, och utbytet blir avsevärt större än det från byggnadsnämn­

derna. Därtill utelämnas i byggnadsbeskrivningen i försäkringsformulären

aldrig någon standardhöj ande detalj.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

och

Svenska försäkringsbolags

riksförbund

har den uppfattningen att försäkringsvärdena inte är till led­

ning vid taxeringen med hänsyn till de försäkringsformer som numera ofta

tillämpas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

anför bl. a. att de flesta

byggnader torde numera vara nyvärdeförsäkrade. Detta innebär som regel

att vid totalskada utgår ersättning med belopp som motsvarar kostnaden

för uppförande av ny byggnad av samma eller liknande slag. Brandförsäk­

ringsvärdet är därför ingen mätare av byggnadens nuvarande värde. Härtill

kommer att — med anledning av utvecklingen av i detta sammanhang be­

rörda försäkringsgrenar — möjligheterna att lämna uppgifter om brand­

försäkringsvärde torde bli mer och mer begränsade. I fråga om villafastig­

heter har flera försäkringsbolag infört beloppslös fullvärdesförsäkring. Öv­

riga bolag torde komma att införa liknande system. Vid tecknandet av en

försäkring lämnar försäkringstagaren vissa uppgifter om sin fastighet i en­

lighet med ett av försäkringsbolagen utarbetat system. Med ledning av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

47

uppgifter, som dels är av värdekaraktär, dels av riskkaraktär, beräknar för­

säkringsbolaget premien för försäkringen. Försäkringstagaren meddelas ej

något försäkringsbelopp utan vet endast att hans fastighet är försäkrad till

fulla värdet. Dessa premieberäkningsmetoder torde ganska snart komma

att utvidgas till andra delar av fastighetsförsäkringsmarknaden. Det kan

nämnas att kreditinstituten vid sin långivning numera ej kräver uppgift om

brandförsäkringsvärde utan anser uppgiften att fullvärdesförsäkring före­

ligger tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anser för sin del att det skulle vara lämpligt

att till nuvarande bestämmelser foga en föreskrift om skyldighet för hy-

poteksinrättning att efter anmaning lämna uppgift om det belåningsvärde,

som åsatts i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet. För fastig­

hetstaxeringen torde det enligt länsstyrelsens mening vara av större vikt att

känna ett dylikt belåningsvärde än brandförsäkringsvärdet.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna i första hand bör utsända

erinran om skattskyldighet och anmaning att deklarera har tagits

upp av ett antal remissorgan.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi

anser det vara på tiden

att genomgående slopa erinran som föregångare till anmaning. Myndigheten

har inte någon invändning mot att också de lokala skattemyndigheterna

skall kunna utfärda anmaning.

Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Västernorrlands

och

Jämtlands län

samt

Sveriges industriförbund

avstyrker förslaget att de lokala skattemyn­

digheterna ges rätten att utfärda anmaning.

Riksskattenämnden

anser att en anmaning är en åtgärd av allvarlig na­

tur och bör utfärdas med urskillning och omdöme. Detta gäller i synnerhet

om i anmaningen föreläggs vite. Något ”datamässigt” anmaningsförfarande

bör inte ifrågakomma. Enligt riksskattenämndens mening är det ur prak­

tiska synpunkter tillräckligt att lokal skattemyndighet får möjlighet att

erinra om deklarationsplikten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

finner inte

tillräckliga skäl föreligga för att lokal skattemyndighet ges rätten att ut­

färda anmaning, utan anser att anmaning bör liksom vid den årliga taxe­

ringen i övrigt och vid allmän fastighetstaxering endast utskrivas av den

lokala skattemyndigheten men undertecknas av fastighetstaxeringsnämnds-

ordföranden.

Sveriges industriförbund

anför bl. a. att något praktiskt behov

av att ge lokal skattemyndighet möjlighet att utfärda anmaning inte före­

ligger.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Förberedande åtgärder av länsstyrelse m. m.

Nuvarande ordning

De nuvarande bestämmelserna i TF om taxeringsmyndigheternas förbe­

redande åtgärder vid den särskilda fastighetstaxeringen finns intagna i 174 §

genom föreskrift i paragrafens andra stycke att bestämmelserna i förord­

ningen om taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas verksamhet be­

träffande taxeringen för inkomst och förmögenhet liksom föreskrifterna om

riksskattenämnden skall äga motsvarande tillämpning vid särskild fastig­

hetstaxering, i den mån inte annorlunda är stadgat. Enligt 93 §, vartill hän­

visas, har landskamreraren att upprätta förslag till anvisningar för inkomst-

och förmögenhetstaxeringen i länet och tillställa riksskattenämnden försla­

get senast den 1 december året före taxeringsåret. Senast den 20 samma må­

nad skall riksskattenämnden återsända förslaget jämte sina erinringar mot

detsamma. Prövningsnämnden skall därefter fastställa anvisningarna för

taxeringen, vilka senast den 15 januari under taxeringsåret skall tillställas

taxeringsnämnderna och riksskattenämnden. För den allmänna fastighets­

taxeringen gäller i stort sett motsvarande regler, även om andra datuman­

givelser lämnas (144 § 3 mom.).

Kommittéförslaget

De förberedande åtgärder vid den särskilda fastighetstaxeringen som en­

ligt kommittéerna fortsättningsvis bör regleras i TF är främst utarbetandet

av anvisningar och andra direktiv för taxeringsarbetet. Därvid bör, sägs det,

de nu gällande reglerna i ämnet inte ändras utom såtillvida att det bör stad­

gas att i anvisningarna skall ingå bl. a. statistiska och andra uppgifter, som

skall underlätta för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna att iaktta de

normer för taxeringen som anges i 12 § 2 mom. KL. Anvisningarna bör till­

ställas förutom de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna och riksskatte­

nämnden även de lokala skattemyndigheterna.

Enligt kommittéförslaget bör vidare föreskrivas att länsstyrelse har att i

övrigt vidta sådana förberedande åtgärder som underlättar arbetet i de sär­

skilda fastighetstaxeringsnämnderna. Med hjälp av den fastighetstaxerings-

specialist, som kommittéerna föreslår alltjämt skola finnas hos varje läns­

styrelse och som bör kunna medverka i bl. a. förarbetena till nyssnämnda

anvisningar, bör länsstyrelsen inför en förestående särskild fastighetstaxe­

ring kunna göra erforderliga sammanställningar av tillämpade värderings­

principer beträffande såväl markvärden och åkervärden m. in. som bygg­

nadsvärden för att främja en rättvis och likformig bedömning vid taxering­

en. Vidare bör enligt kommittéerna specialisten insamla och eventuellt sam­

manställa uppgifter om ändrade planförhållanden o. d. som synes böra leda

till omprövning av fastigheters beskattningsnatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

49

I kommittéförslaget erinras om att länsstyrelsen vid den allmänna fastig­

hetstaxeringen skall kalla ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och

vissa ledamöter i dessa nämnder till förberedande överläggningar om till-

lämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastig­

hetstaxeringen. Vissa sakkunniga kan även kallas till detta sammanträde.

När det gäller den årliga taxeringen kan länsstyrelsen kalla ordföranden och

högst två ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav

till sammanträde inför landskamreraren rörande taxeringsarbetet. Särskilda

sakkunniga kan kallas till detta sammanträde för lämnande av upplys­

ningar.

Det kan enligt kommittéerna förutsättas att det även i fortsättningen

kommer att föreligga behov för länsstyrelsen att kunna samla nämndord­

förande, vissa nämndledamöter och vissa sakkunniga för att informera dem

om det förberedelsearbete för den särskilda fastighetstaxeringen som ut­

förts inom länsstyrelsen samt om de anvisningar för taxeringen som utfär­

dats av riksskattenämnden och av prövningsnämnden samt för att hålla

överläggningar om det kommande taxeringsarbetet. Det synes därför enligt

kommittéförslaget lämpligt att ta upp i huvudsak de bestämmelser i detta

hänseende som nu gäller för den årliga taxeringen samt tillfoga att till sam­

manträde, som här avses, skall kunna kallas även andra personer som på

grund av sin verksamhet eller av annan anledning kan antas äga sakkunskap

i fråga om värdering av fastigheter.

Förberedelsearbetet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna bör en­

ligt kommittéernas mening kunna regleras genom anvisningar av riksskatte­

nämnden.

Remissyttrandena

I fråga om anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen före­

ligger delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet remissinstanser

har lämnat förslaget utan erinran. Några remissinstanser finner de före­

slagna anvisningarna vara alltför omfattande och två remissinstanser anser

att behov av anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen inte förelig­

ger.

Taxering snämnds ordförandenas riksförbund

finner det välbetänkt att åt­

gärder föreslagits för att underlätta de särskilda fastighetstaxeringsnämn-

dernas arbete genom meddelande av anvisningar och andra direktiv för

taxeringsarbetet o. d.

De remissinstanser som finner de föreslagna anvisningarna vara alltför

omfattande är

länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands

och

Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus

samt

Västerbottens län

föreslår att de anvisningar som behövs tas in i de årliga anvisningar som

jämlikt 93 § TF utfärdas för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 160

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Länsstyrelsen i Kalmar län

framhåller att anvisningarna i fråga såvitt

länsstyrelsen f. n. kan bedöma torde komma att bli tämligen kortfattade

och huvudsakligen innehålla hänvisningar till de av fastighetsprövnings-

nämnden till ledning vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering

fastställda anvisningarna. Därutöver bör tas in en redogörelse för prisut­

vecklingen efter det år som varit nivåbestämmande vid den senaste allmän­

na fastighetstaxeringen samt en komplettering av de i fastighetsprövnings-

nämndens anvisningar intagna tabellerna över generella hyreshöjningar och

normalhyror beträffande hyresfastigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anför bl. a. att anvisningar för fastig­

hetstaxering inte förekommit mellan allmänna fastighetstaxeringar. I den

mån statistiskt material och t. ex. förändringar i byggnadskostnaderna ger

behov av anvisningar mellan allmänna fastighetstaxeringar ser länsstyrel­

sen i vart fall f. n. den lösningen ligga närmast till hands att central myn­

dighet utfärdar behövliga anvisningar. Länsstyrelsen utgår från att behov

av länsanvisningar kommer att föreligga endast i undantagsfall.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

ifrågasätter om statistiska uppgifter

skall vara obligatoriska i anvisningarna för särskild fastighetstaxering. Vid

1970 års allmänna fastighetstaxering visade det sig nämligen, att det statis­

tiska underlaget i tämligen stor omfattning — där det inte helt saknades —

var så svagt att det inte kunde anses godtagbart. Man torde kunna utgå

ifrån att underlaget inte kommer att vara bättre inför de särskilda fastig­

hetstaxeringarna. Mot bakgrunden härav synes ett obligatorium inte böra in­

skrivas i författningstexten. Centralt utarbetade närmare riktlinjer för eller

mallar till anvisningar bör utarbetas och föreligga i god tid.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

anför bl. a. att behovet av anvisningar

torde vara växlande från län till län och kan förutsättas öka för varje år

som förflyter från senaste allmänna fastighetstaxering. I många län torde

vid 1971 års särskilda fastighetstaxering andra anvisningar till ledning för

värderingen ej kunna föreskrivas än de vid 1970 års allmänna fastighets­

taxering tillämpade, möjligen kompletterade med uppgift om utvecklingen

av byggnadskostnadsindex. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför be­

stämmelsen om anvisningar för särskild fastighetstaxering modifieras, för­

slagsvis genom att den föreslagna avfattningen i stället får lydelsen ”Lands-

kamreraren har att i erforderlig omfattning upprätta förslag till anvisningar

till ledning för nästkommande års särskilda fastighetstaxering inom länet”.

Länsstyrelserna i Skaraborgs

och

Jämtlands län

anser att anvisningar

av föreslagen art inte behövs.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser att såda­

na anvisningar inte fyller något som helst behov och helt kan undvaras. Om

något behov av anvisningar skulle yppa sig kan enligt länsstyrelsens mening

förste taxeringsintendenten utfärda sådana. Länsstyrelsen ställer sig dess­

utom helt frågande inför det ifrågasatta behovet vid den särskilda fastighets­

taxeringen av statistiska uppgifter om prisutveckling efter senaste allmänna

51

fastighetstaxering. Den särskilda fastighetstaxeringen skall ju grundas på

förhållandena vid den senast verkställda allmänna fastighetstaxeringen. Vad

som därefter hänt på fastighetsmarknaden saknar därför varje intresse för

de särskilda nämnderna och uppgifter härom utgör snarare ett incitament

till missförstånd om vilken taxeringsnivå som skall tillämpas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

ställer sig frågande till att särskilda anvis­

ningar skall behöva utfärdas inför en särskild fastighetstaxering. En allmän

erinran om vilka grunder som skall tillämpas torde enligt länsstyrelsens

mening vara tillfyllest. Länsstyrelsen anser däremot att det givetvis är såväl

nödvändigt som lämpligt att förste taxeringsintendenten med fastighetstaxe-

ringsspecialistens medverkan vidtar sådana förberedande åtgärder som un­

derlättar arbetet för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna såsom sam­

manställningar av tillämpade värderingsprinciper m. m. inom varje distrikt

för att främja en rättvis och likformig bedömning vid taxeringen och för

att undvika ”glidning uppåt” av taxeringsvärdenivån.

Statskontoret, länsstyrelsen i Skaraborgs län

och

lokala skattemyn­

digheten i Stockholms fögderi

har erinrat om förslaget i PM med förslag till

skatterätt och länsrätt (Stencil C: 3 juni 1970) om att skatterätten skall be­

frias från uppgiften med länsanvisningar.

Statskontoret

anför i anknytning

härtill att om årliga länsanvisningar bedöms erforderliga för den särskilda

fastighetstaxeringen anvisningarna, enligt statskontorets mening, bör utar­

betas inom länsstyrelsens taxeringsenhet i samråd med riksskatteverket. Nå­

got i författning reglerat förfarande för dessa anvisningar synes därvid inte

behövas. Länsstyrelsen eller riksskatteverket bör i mån av behov kunna ta

initiativ till länsanvisning på fastighetstaxeringsområdet.

Förslaget att länsstyrelsen skall kunna sammankalla ordförande och två

andra nämndledamöter samt vissa sakkunniga till sammanträde för

överläggningar inför taxeringsarbetet har tagits upp av några remissinstan­

ser.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

och

Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund

finner det välbetänkt att länsstyrelsen ges möjlighet att kunna sam­

la ordförandena m. fl. till informationsmöte.

Länsstyrelsen i Stockholms län

utgår från ett behov av att kunna sam­

mankalla till sammanträden för taxeringsarbetet vid särskild fastighets­

taxering inför landskamreraren kommer att föreligga endast i undantags­

fall.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser att behov av föreskrift om möjlig­

het att sammankalla till ifrågavarande sammanträden inte föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Taxeringsarbetet

Nuvarande ordning

F. n. skall bestämmelserna om taxeringsnämndernas verksamhet vid in­

komst- och förmögenhetstaxering äga motsvarande tillämpning vid särskild

fastighetstaxering i den mån inte annorlunda är stadgat (174 § andra styc­

ket TF). Särskilda föreskrifter om taxeringsnämndens arbete m. m. vid sär­

skild fastighetstaxering finns intagna i bl. a. 177 §.

I 177 § 1 mom. första stycket föreskrivs att taxeringsnämnden skall un­

der de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, företa sådan taxe­

ring så fort det kan ske. Vidare föreskrivs att nämnden har att för varje

fastighet, för vilken jämlikt 12 § 2 mom. KL nytt taxeringsvärde skall sät­

tas, besluta till vilket belopp det nya värdet skall tas upp. För övriga fastig­

heter, som skall taxeras, skall nämnden ta upp nästföregående års taxerings­

värden oförändrade. Enligt andra stycket samma moment skall nämnden

också pröva framställningar om sådant särskilt angivande av värden på olika

i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter som avses i

8 § sista stycket KL.

Enligt 177 § 2 mom. TF skall de beslutade taxeringarna tas upp i fastig-

hetslängd. Sådan längd skall föras för varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om

sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun. För var­

je fastighet, som taxeras, skall i längden anges taxeringens belopp och nam­

net på den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten. Närma­

re bestämmelser om längdföringen finns i taxeringskungörelsen (1957: 513).

I 177 § 3 mom. TF föreskrivs att taxeringsnämnden skall underrätta fas­

tighetsägaren i de fall nämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller, med

avvikelse från vad som under nästföregående taxeringsår varit gällande, för­

delat taxeringsvärde på olika fastigheter, som ingår i taxeringsenhet, eller

på olika delar av fastigheter eller avslagit framställning om här avsedd taxe-

ringsåtgärd. För sådan underrättelse skall bestämmelserna i 69 § 4 mom.

TF äga motsvarande tillämpning.

Enligt 177 § 4 mom. TF får samtliga ledamöter av taxeringsnämnd delta

i granskningen av särskild fastighetsdeklaration.

Kommittéförslaget

Till den särskilda fastighetstaxeringen skall enligt kommittéförslaget över­

föras i huvudsak de arbetsformer och bestämmelser som numera införts för

den allmänna fastighetstaxeringen. Det synes därför kommittéerna lämpligt

att avsnittet om de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet i

likhet med motsvarande avsnitt beträffande såväl inkomst- och förmögen­

hetstaxering som allmän fastighetstaxering bör inledas med föreskrifter om

länsstyrelsens och förste taxeringsintendentens övervakande uppgifter vid

taxeringen.

53

Lokal skattemyndighet bör vid de kommande särskilda fastighetstaxering­

arna svara för en väsentlig del av nämndens kanslifunktioner. Som redovi­

sats i det föregående anser kommittéerna att ordföranden i särskild fastig-

hetstaxeringsnämnd inte bör vara skyldig att ta emot deklarationer. Den av­

vikelsen från formuleringen av motsvarande bestämmelse vid allmän fastig­

hetstaxering bör således göras att ordföranden åläggs att ombesörja att

deklarationer och andra uppgifter införskaffas. I praktiken sker detta ge­

nom lokal skattemyndighets försorg. Ordföranden bör vidare åläggas att

lämna annan taxeringsmyndighet eller lokal skattemyndighet behövliga

uppgifter. Liksom numera gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen bör

enligt kommittéerna ordföranden kunna rådgöra med nämndledamot för av­

givande av yttrande i besvärsmål och även inkalla ledamöterna i nämnden

utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.

För det fall att ordföranden inte är värderingssakkunnig bör enligt kom­

mittéerna den av länsstyrelsen särskilt utsedde ledamoten besitta sakkun­

skap i fråga om fastighetsvärdering. En föreskrift om att den ledamot som

länsstyrelsen utsett skall särskilt, i den utsträckning ordföranden beslutar,

granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar samt i övrigt biträda

ordföranden i hans arbete finns också upptagen i kommittéförslaget.

Kommittéerna finner angeläget att i möjligaste mån avlyfta expeditionella

sysslor från nämnden och dess ordförande. Därför bör nämnden få åtnjuta

biträde av personal som för sådant ändamål kan anvisas. I första hand av­

ses personal inom lokal skattemyndighet, men även personal vid lantmäteri-

kontor bör kunna komma i fråga vid biträde i frågor av fastighetsteknisk

karaktär.

De bestämmelser som vid allmän fastighetstaxering gäller i fråga om

nämndsammanträden, protokoll och rätt att närvara vid allmän fastighets­

taxering bör enligt kommittéförslaget även gälla vid särskild fastighetstaxe­

ring. Samma regler bör gälla också beträffande jäv, omröstning, beslut, av­

vikande eller särskild mening och reservation. Särskild fastighetstaxerings-

nämnd föreslås skola få fatta beslut om inte ordföranden och minst två and­

ra ledamöter eller, om antalet ledamöter i nämnden förutom ordföranden är

minst fem, minst tre ledamöter är närvarande.

F. n. skall särskild fastighetstaxering ske så fort som möjligt. Kommittéer­

na föreslår att den särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete skall börja

så snart det kan ske sedan nämnden från den lokala skattemyndigheten fått

handlingar till ledning för taxeringen, dock senast den 1 mars under taxe­

ringsåret. Vid nämndens första sammanträde bör nämndordföranden enligt

kommittéförslaget lämna en redogörelse för de värderingsgrunder, som vid

föregående allmänna fastighetstaxering tillämpats inom skilda delar av di­

striktet, och de anvisningar som meddelats för taxeringsarbetet samt de för­

beredelser som i övrigt utförts för detta arbete.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut om ny taxering föreslås

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

54

inte avse andra fastigheter än sådana som skall ny- eller omtaxeras enligt

12 § 2 mom. KL. För övriga fastigheter i distriktet skall således som hittills

närmast föregående års taxeringar upptas oförändrade.

Till ledning vid taxeringen har nämnden — utöver det material som cen­

tralt eller av länsstyrelsen eller genom nämndens egen försorg färdigställts

under förberedelsearbetet — det material som utgörs av fastighetsdeklaratio-

ner, uppgifter från byggnadsnämnder, fastighetsbildningsorgan, lantbruks­

nämnder och planmyndigheter samt fastighetstaxeringsavier, som enligt

kommittéförslaget skall framställas av länsstyrelsens datakontor och över­

lämnas av den lokala skattemyndigheten. På fastighetstaxeringsavierna bör

finnas förtryckt den senaste fastighetslängdens uppgifter om taxeringsenhe­

terna och även andra uppgifter om dessa, som finns antecknade på fastig-

hetsavierna hos den lokala skattemyndigheten. Kommittéerna anser att riks­

skattenämnden skall få ge närmare anvisningar om den ordning i vilken

den lokala skattemyndigheten skall tillställa fastighetstaxeringsnämnden

handlingar som avser fastigheter som kan bli aktuella för ny- eller omtaxe­

ring men för vilka fastigheter deklaration inte inkommit. Avgörandet om

ny- eller omtaxering skall ske bör i första instans enligt kommittéerna all­

tid falla på den särskilda fastighetstaxeringsnämnden. Den lokala skatte­

myndigheten bör sålunda till nämnden vidarebefordra uppgifter om varje

fastighet beträffande vilken det inte framstår såsom helt uppenbart att ny-

eller omtaxering inte kan vara aktuell.

Taxeringsbeslutet bör antecknas på fastighetstaxeringsavin liksom regeln

är vid allmän fastighetstaxering. Riksskattenämnden bör få utfärda närmare

anvisningar i ämnet. Kommittéerna föreslår endast den regeln att nämndens

beslut skall antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning

som föreskrivs av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­

mer.

Enligt kommittéförslaget bör deklarationer, som behandlats, med därtill

hörande handlingar, bl. a. avierna med nämndens beslut och anteckningar,

inlämnas fortlöpande till den lokala skattemyndigheten. Leveransplan bör

upprättas av nämnden och lokal skattemyndighet gemensamt.

Lokal taxeringsnämnds arbete skall f. n. vara avslutat före utgången av

juni månad under taxeringsåret. De handlingar, protokoll m. m., som

nämnden har, skall lämnas till länsstyrelsen senast den 15 juli under taxe­

ringsåret. I kommittéförslaget föreslås att den särskilda fastighetstaxerings-

nämndens arbete skall vara avslutat senast den 31 maj under taxeringsåret.

Skälet är dels att de lokala taxeringsnämnderna avslutar sitt arbete senast

den 30 juni och att de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas beslut kan

inverka på förmögenhetstaxeringen samma år, dels att datamässig behand­

ling av de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas beslut föreslås skola ske

vid längdframställningen och framställning av underrättelser, in. in. Denna

dataproduktion bör inte sammanstöta med motsvarande dataproduktion

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

55

vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås vidare i kommittéför­

slaget att protokoll och övriga handlingar bör sändas till länsstyrelsen senast

den 15 jnni.

Även om den 31 maj anges såsom sista tidpunkt för det egentliga taxe-

ringsarbetet i första instans bör enligt kommittéerna arbetet läggas upp så,

att det i allt väsentligt är avklarat senast den 15 maj. Deklarationsmaterialet

bör i sin helhet vara avlämnat till den lokala skattemyndigheten senast den

1 juni.

Liksom hittills bör enligt kommittéernas mening underrättelser om den

särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut utsändas till fastighetsägare

i rekommenderade brev. Delgivningsbestämmelserna i övrigt i 69 § 4 mom.

andra stycket TF bör därvid gälla. Underrättelse bör skickas ut såväl då

nämnden åsatt fastighet ny taxering enligt 12 § 2 mom. KL som då inkom­

men deklaration inte föranlett beslut om ny taxering. Lokal skattemyndig­

het bör få svara för att uppgifterna i underrättelserna överensstämmer med

den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut och för att underrät­

telserna utsänds till fastighetsägarna. Framställandet av underrättelserna

bör kunna ske datamässigt hos länsstyrelserna.

Underrättelse skall enligt kommittéförslaget liksom hittills innehålla

uppgift om nämndens beslut. I motsats till tidigare bör emellertid samtliga

de uppgifter som finns införda i fastighetslängden tas med i underrättelsen.

Därigenom kommer såväl nämndens beslut om taxering som grunderna för

detta beslut att meddelas ägaren.

Underrättelsen bör innehålla upplysning även om vad som skall iakttas

vid anförande av besvär över den särskilda fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Underrättelsen skall om möjligt expedieras före utgången av juni

månad under taxeringsåret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Mot den föreslagna tiden för arbetet i de särskilda fastighets-

taxeringsnämnderna har flertalet remissinstanser inte något att erinra.

Några remissinstanser finner emellertid att senaste dag för arbetets början

inte bör föreskrivas. Två remissinstanser anser att det bör övervägas om

inte taxeringsarbetet kan förläggas till annan tidsperiod.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anför att såvitt länsstyrelsen kan bedöma de

lokala skattemyndigheterna inte kan hinna att distribuera deklarationsma­

terialet till samtliga särskilda fastighetstaxeringsnämnder före den 1 mars.

Att tvinga nämnderna till ett första sammanträde enbart för genomgång av

värderingsgrunderna synes föga rationellt. Liknande synpunkter anförs av

länsstyrelserna i Hallands

och

Västernorrlands län.

Statskontoret

anför att det bl. a. mot bakgrund av att lokal skattemyn­

dighet under den föreslagna tiden har arbetstoppar på andra områden vore

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

önskvärt, att förutsättningarna att förlägga angivna arbetsuppgifter till an­

nan tidpunkt övervägs. Om man undantar informationsbehovet på inkomst-

taxeringssidan för bl. a. kontantberäkningar synes något väsentligt samband

med inkomsttaxeringen inte föreligga. Visst samband föreligger däremot med

förmögenhetstaxeringen. Statskontoret anser emellertid inte att detta utgör

skäl för att arbetet tidsmässigt måste sammanfalla.

Svensk industri öreni ng

anser att redan nu koncentrationen av deklarations- och taxeringsarbetet

innebär problem för både deklaranterna och deras medhjälpare samt för

skattemyndigheterna. Enligt föreningens åsikt bör man därför överväga om

inte en spridning av detta arbete vore möjligt. Detta skulle kunna ske om

sista dagen för ingivande av särskild fastighetsdeklaration sattes till den 15

januari i stället för den 15 februari.

Beträffande beslutförhet i de särskilda fastighetstaxeringsnämn-

derna förordar

länsstyrelsen i Jämtlands län

att oavsett nämndernas sam­

mansättning nämnden skall vara beslutför om ordförande och minst två

andra ledamöter är närvarande.

Frågan om beslut vid fastighetstaxeringen skall kunna fattas av fastig-

hetstaxeringsnäinndsordföranden ensam har tagits upp av

länsstyrelsen i

Stockholms län.

Länsstyrelsen anför att någon motsvarighet vid fastighets­

taxeringen till 63 § TF, enligt vilken beslut som inte avser avgörande i sak

må fattas av ordföranden ensam, f. n. inte finns och inte heller har före­

slagits i betänkandet. Länsstyrelsen anser emellertid att en sådan motsvarig­

het bör finnas, så att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd ensam kan

pröva exempelvis framställning om allmän handlings utbekommande. Med

hänsyn bl. a. till taxeringsarbetets omfattning och den tidspress, varunder

det i regel måste utföras, synes det inte lämpligt att hela nämnden skall bli

tvungen att sammanträda enbart för beslut i fråga som måste avgöras

skyndsamt men inte innefattar avgörande i sak. Det synes inte heller på­

kallat från rättssäkerhetssynpunkt att i förevarande avseende tillämpa en

annan ordning vid fastighetstaxeringen än vid taxeringen för inkomst och

förmögenhet.

Frågan om vilka taxeringar som skall prövas har berörts

av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Hallands län

anser att fastighetstaxeringsnämnden liksom

hittills bör taxera samtliga fastigheter i distriktet och inte enbart dem, för

vilka nytt taxeringsvärde verkligen åsätts. Taxeringen består i huvuddelen

av fallen i att konstatera att omtaxeringsgrund alls inte föreligger. I några

fall kan nämnden ha skäl att överväga omtaxering men finna att t. ex. verk­

ställd ombyggnad inte föranleder höjning med en femtedel. Slutligen åter­

står de fall då nytt taxeringsvärde skall åsättas enligt 12 § 2 mom. KL. Det

måste emellertid fasthållas att alla fastigheter taxeras. Varje taxering skall

57

kunna överklagas även om oförändrat värde åsätts t. ex. därför att ägare

anser att nytt taxeringsvärde bort åsättas med tillämpning av bestämmel­

serna i 12 § 2 mom. KL.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anför bl. a. att den föreslagna lydelsen

av 191 § 1 mom. TF bör förtydligas så att det klart framgår att taxering i

princip företas även av de fastigheter för vilka nästföregående års taxerings­

värden skall upptas oförändrade. Den nuvarande lydelsen av 177 § 1 mom.

TF synes länsstyrelsen något tydligare i denna del. Det bör nämligen enligt

länsstyrelsen observeras att frågan om skatteplikt skall prövas årligen och

att överförande av skattepliktig fastighet till skattefri inte föranleder änd­

ring av taxeringsvärdet.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi

föreslår att man frångår

den hittills gällande ordningen att vid den särskilda fastighetstaxeringen be­

slut skall meddelas rörande samtliga fastigheter, alltså även sådana som inte

skall eller kan omprövas jämlikt 12 § 2 mom. KL (191 § TF). Föreskrifter

bör i stället på lämplig plats ges om att fastigheter, vars taxering inte om­

prövas vid särskild fastighetstaxering, skall tas upp i fastighetslängden med

oförändrade värden (och data i övrigt).

Förslaget om lokal skattemyndighets skyldighet att underrätta fas­

tighetsägarna om åsatt taxering har lämnats utan erinran av samt­

liga remissinstanser. Den föreslagna utvidgningen av underrättelseplikten

till samtliga uppgifter om fastigheten som finns införda i fastighetslängden

tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan utom en.

Lantmäteristyrelsen

förklarar att styrelsen med tillfredsställelse noterat

att samtliga de uppgifter som införs i fastighetslängden även avses skola re­

dovisas till fastighetsägaren. Detta bör enligt styrelsens uppfattning bidra till

att öka allmänhetens förtroende för fastighetstaxeringsnämnderna samt un­

derlätta möjligheterna att anföra sakskäl vid ett eventuellt besvär. På sikt

bör åtgärden härigenom underlätta arbetet hos prövningsnämnderna och

kammarrätten.

Vissa remissinstanser har förordat en längre gående underrättelseplikt än

den föreslagna. Bl. a.

kammarrätten, riksskattenämnden

och

statens vatten-

fallsverk

anser att skälen för den föreslagna taxeringen bör anges uttryck­

ligare.

Kammarrätten

förklarar sig i princip instämma i att samtliga de uppgif­

ter som finns införda i fastighetslängden skall medtas i underrättelsen om

taxeringen. Frågan om utformningen av underrättelser rörande fastighets-

taxeringsnämnds beslut är beroende av besvärsrättens materiella innehåll.

Av departementschefens uttalande i prop. 1969: 147 (s. 86) framgår att be-

svärsrätten kan gälla såväl värden som andra uppgifter i fastighetslängd,

men att en närmare precisering av vilka uppgifter som kan bli föremål för

saklig prövning genom besvärstalan inte då kunde närmare anges utan fick

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

58

avgöras i praxis. Detta är enligt kammarrättens mening ett ytterligare skäl

för att samtliga i fastighetslängden förekommande uppgifter skall tas in i

underrättelserna. En förutsättning för att underrättelsens innehåll skall bli

begripligt för allmänheten är givetvis att det ges utförliga och lättförståeliga

förklaringar till de olika faktorernas innebörd och inverkan på värdebe­

stämningarna. Förklaringarna bör införas på underrättelseblanketten på så­

dant sätt att den skattskyldige verkligen uppmärksammar dem.

Riksskattenämnden

konstaterar med tillfredsställelse att underrättelser­

na är avsedda att få ett mera omfattande innehåll än vad som var fallet vid

1970 års allmänna fastighetstaxering. Detta får enligt riksskattenämnden

anses stå i överensstämmelse med vad departementschefen uttalat om be-

svärsrättens materiella innehåll i prop. 1969: 147 (s. 85). Beträffande under­

rättelserna vill riksskattenämnden vidare framhålla önskvärdheten av att

de förklaringar, som skall lämnas på underrättelseblanketten, blir tydliga

och klarläggande för fastighetsägaren.

Statens vattenfallsverk

anför att det i samband med 1970 års allmänna

fastighetstaxering har konstaterats, att i de fall då vattenfallsverket föresla­

git ett byggnadsvärde för en industrianläggning, framräknat med ledning av

anläggningskostnaden och centralt utfärdade anvisningar för värdering av

industrifastigheter i fråga om omräkningstal och avskrivningsnormer, och

fastighetstaxeringsnämnden frångått det föreslagna byggnadsvärdet, det

har varit svårt att få fram skälen för avvikelsen. Det har varit nödvändigt

att göra skriftlig förfrågan hos fastighetstaxeringsnämndens ordförande. I

de flesta fall har den aktuella förfrågan besvarats genom att verket tillställts

en kopia av den industrisakkunniges yttrande i samband med dennes ge­

nomgång av deklarationen i fråga. I några fall har emellertid något svar inte

lämnats på verkets förfrågan. För att kunna anföra fullständiga besvär och

under besvärsprocessens gång även kunna avgiva påminnelser med anled­

ning av vederbörande taxeringsnämndsordförandes resp. taxeringsinten-

dents yttranden i målet, är det självfallet nödvändigt att känna till grun­

derna för åsättande av det värde besväret avser. I flera fall har verket blivit

tvunget att anföra reservationsbesvär, enär skälen för gjord avvikelse från

föreslaget värde saknats eller kommit till vattenfallsverkets kännedom först

i nära anslutning till besvärstidens utgång. En ordning av nu nämnt slag

synes otillfredsställande ur den skattskyldiges synpunkt. Med hänsyn till

taxeringsvärdenas allt större betydelse i bl. a. inkomst- och förmögenhets-

sammanhang torde en noggrann uppföljning av taxeringsvärdena vara nöd­

vändig för de skattskyldiga. Den skattskyldiges möjligheter att göra en dy­

lik uppföljning av taxeringsvärdena bör därför underlättas och verket vill i

det följande lämna förslag härtill. I fråga om värden som åsätts villafastig­

heter bör en förklaring lämnas hur värdet beräknats av fastighetstaxerings­

nämnden, vilket lämpligen bör ske genom att på underrättelseblanketten

ange vilken byggnadsvärdetabell och kolumn som använts vid taxeringen. När

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

59

det gäller hyres- och affärsfastigheter används vid taxeringen som regel en

avkastningsmetod baserad på antingen ett brntto- eller nettokapitaliserings-

förfarande. Även i dessa fall synes en anteckning böra göras vilken metod

som lagts till grund för taxeringen och vilka tabellvärden som använts.

Också dessa tabeller bör finnas tillgängliga på länsstyrelsen och hos lokala

skattemyndigheten. I fråga om taxering av industrifastighet är den vanli­

gaste metoden den s. k. anläggningskostnadsmetoden. Även vid taxering av

kraftverk och regleringsdammar utgör oftast anläggningskostnaden grund

för byggnadsvärdets bestämmande. Vid avlämnande av deklaration för dessa

olika slags fastigheter framräknas i många fall av den skattskyldige ett för­

slag till byggnadsvärde. När detta förslag till värde — oftast är det här fråga

om mycket höga taxeringsvärden — inte godtas av vederbörande fastig-

hetstaxeringsnämnd, bör nämnden vara skyldig att lämna en motivering för

avvikelsen och i de fall, då detta ej klart framgår av själva motiveringen,

även redovisa hur nämnden beräknat sitt åsatta värde. I de fall, då den

skattskyldige inte själv föreslagit något taxeringsvärde, behöver denne i

regel få besked om vilken anläggningskostnad och anskaffningsperiod som

lagts till grund för byggnadsvärdets bestämmande samt omräkningstalet, år­

lig nedskrivningsprocent och reduktionen till taxeringsnivå. Här ovan före­

slagna kompletteringar i frågor rörande fastighetstaxeringsnämndens under­

rättelseskyldighet gentemot den skattskyldige avser i enlighet med fastighets-

taxeringskommittéernas betänkande arbetet med den särskilda fastighets­

taxeringen. De åtgärder verket föreslagit torde, enligt verkets mening, kun­

na medverka till en begränsning av besvärsärendena till prövningsnämnderna

som i många fall nu är en följd av bristande eller för sen kännedom om hur

taxeringsnämnden behandlat vederbörandes fastighetsdeldaration.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser att underrättelseplikten inte bör ut­

vidgas. Länsstyrelsen anför att i de underrättelser, som vid den allmänna

fastighetstaxeringen tillställts fastighetsägarna, angetts endast taxerings­

värdet och dettas delvärden. I förslaget har angetts att även grunderna för

fastighetstaxeringsnämndens beslut skall anges, eftersom samtliga de upp­

gifter, som införs i fastighetslängden, även skall meddelas fastighetsägarna.

Länsstyrelsen anser att fastighetsägarna i och för sig bör ha så många upp­

gifter som möjligt för att kunna ta ställning till om åsatta värden är riktiga.

De uppgifter som finns i fastighetslängden ger emellertid inte hela underla­

get för den åsatta taxeringen. En utvidgad underrättelseskyldighet kompli­

cerar i hög grad taxeringsförfarandet och skapar dessutom ytterligare fel­

källor.

Några remissinstanser förordar att ytterligare precisering görs i författ­

ningstexten om innehållet i underrättelserna till fastighetsägarna.

Riksskattenämnden

och

kammarrätten

anser att föreskrift om vad under­

rättelsen skall innehålla bör tas in i TF.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anser att föreslagna bestämmelser bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

60

kompletteras med föreskrift om underrättelseskyldighet även rörande beslut

angående undantag från skatteplikt.

Länsstyrelsen i Hallands län

anför att tidsangivelse för expedition av un­

derrättelse finns vad gäller inkomsttaxeringen i taxeringskungörelsen och

anser att förhållandet bör vara samma vad gäller särskild fastighetstaxering-

Länsstyrelsen ifrågasätter om inte fastighetsägare borde erhålla underrättel­

se om preliminärt åsatt värde i likhet med vad gäller vid allmän fastighets­

taxering och i fråga om avvikelser från självdeklaration vid inkomsttaxe­

ring. Även

statens vattenfallsverk

anser att underrättelse om preliminärt

beslut om åsatt taxering borde utsändas till ägarna. I vart fall bör enligt

verkets mening skyldighet att utsända ifrågasatt avvikelse till fastighets­

ägaren föreligga, när denne i avgiven fastighetsdeklaration yrkat ett visst

byggnadsvärde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

Längdföring m. m.

Nuvarande ordning

Enligt bestämmelserna i 177 § 2 mom. TF skall fastighetslängd vid den

särskilda fastighetstaxeringen föras för varje lokalt taxeringsdistrikt eller,

om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun. För

varje fastighet, som taxeras, skall taxeringens belopp och namnet på den

som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten anges. Utförliga

bestämmelser om hur fastighetslängd skall läggas upp och hur fastigheter­

na skall anges i sådan längd återfinns i taxeringskungörelsen. Där föreskrivs

bl. a. att lokal skattemyndighet svarar för längdföringen inom sitt fögderi

samt att längdföring sker med ledning av vad som antecknats på deklaratio­

ner och handlingar (38 § 1 inom.).

Kommittéförslaget

För 1970 års allmänna fastighetstaxering har införts ett nytt system för

uppläggning och förande av fastighetslängd. Kommittéerna föreslår att detta

system, som visat sig medföra betydande vinster ur säkerhets-, tids- och kost­

nadssynpunkt, i princip skall tillämpas även vid den särskilda fastighets­

taxeringen. Systemet är närmare beskrivet i prop. 1968: 154, i prop. 1969: 96

och i riksskattenämndens anvisningar till 1970 års allmänna fastighetstaxe­

ring. För den särskilda fastighetstaxeringen skulle systemet i korthet inne­

bära bl. a. att nämnderna meddelar sina beslut jämlikt 12 § 2 mom. KL och

vad som i övrigt skall längdföras enligt anteckningar vid dylika beslut till

den lokala skattemyndigheten på fastighetstaxeringsavier, signerade av ord­

föranden. I överensstämmelse med vad som angetts på dessa avier bör längd­

föringen utföras datamässigt på länsstyrelsernas datacentraler. I längderna

bör även, på grundval av protokollsutdrag från den särskilda fastighetstaxe-

61

ringsnämnden, föras in nästföregående års taxeringar för de fastigheter som

enligt vad nämnden beslutat inte skall åsättas nya värden jämlikt 12 § 2

mom. KL och vars fjolår staxeringar därför skall tas upp oförändrade.

Kommittéerna anser att fastighetslängderna bör läggas upp enligt nor­

mer som anpassats efter de numera faktiskt föreliggande förhållandena. Lo­

kal skattemyndighet bör enligt kommittéerna ansvara för längdföringen och

skriva under längden. Närmare föreskrifter om längdens förande bör med­

delas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Omfat­

tande sådana anvisningar har till 1970 års allmänna fastighetstaxering ut­

färdats av riksskattenämnden. Liknande anvisningar torde böra utfärdas

inför de särskilda fastighetstaxeringarna.

Kommittéerna föreslår att det skall åligga den lokala skattemyndigheten

att fortlöpande lämna de taxeringsnämnder, som har att taxera fastighets­

ägaren till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skriftlig uppgift om den

nya taxering som den särskilda fastighetstaxeringsnämnden beslutat. Den­

na rapportering bör ske genom att lokala skattemyndigheten vidarebeford­

rar kopior av fastighetstaxeringsavierna kompletterade med den särskilda

fastighetstaxeringsnämndens beslut till inkomsttaxeringsnämnden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Förslaget om längdföring har i huvudsak lämnats utan erinran

av remissinstanserna.

CFJJ, riksrevisionsverket

och

länsstyrelsen i Hallands län

påpekar att

tingslag såsom utdebiteringsområde upphör att finnas den 1 januari 1971.

Länsstyrelsen i Hallands län

anför att — om församling är delad på olika

fastighetstaxeringsdistrikt — särskild fastighetslängd bör uppläggas för var­

je sådan del.

CFU

framhåller att fastighetslängden med kommittéernas förslag läggs

upp utan hänsyn till distriktsindelning, varigenom ett från många håll fram­

fört önskemål tillgodoses. Detta är vid särskild fastighetstaxering möjligt

enligt det föreslagna förfarandet för taxeringsarbetet. Taxeringsnämnden

för inkomsttaxering får en ADB-mässigt framställd underrättelse om åsatt

taxeringsvärde. Uppgifter från den allmänna fastighetstaxeringen lämnas

för alla taxeringsenheter. Vid den särskilda fastighetstaxeringen framställs

underrättelse till inkomsttaxeringen endast för ny- eller omtaxerad taxe­

ringsenhet. Det kvarstår således ej något krav att dela upp fastighetsläng­

den på inkomsttaxeringsdistrikt.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Besvär

Den ordinära processen

Nuvarande ordning

Besvär över särskild fastighetstaxering handläggs f. n. av prövnings-

nämnden med samma sammansättning som vid handläggning av besvär i

fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Bestämmelserna i TF om pröv-

ningsnämndernas verksamhet i övrigt vid sistnämnda slag av taxering skall

enligt 174 § andra stycket äga motsvarande tillämpning vid den särskilda

fastighetstaxeringen. I fråga om kammarrättens handläggningar av mål om

särskild fastighetstaxering skall bestämmelserna i 165 § om kammarrättens

handläggning av mål om allmän fastighetstaxering äga motsvarande tillämp­

ning (180 § 3 mom.).

Över taxeringsnämnds beslut om särskild fastighetstaxering får besvär

anföras hos prövningsnämnden, av ägare senast den 15 augusti under taxe­

ringsåret, av vederbörande kommun före utgången av september månad un­

der taxeringsåret samt av taxeringsintendent intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret (179 § 1 mom. TF). Besvären skall inges till pröv-

ningsnämndens kansli (179 § 2 mom.). Över prövningsnämnds beslut om

särskild fastighetstaxering får besvär föras hos kammarrätten enligt be­

stämmelser, som finns intagna i 180 § 1 och 2 mom. Över kammarrättens

utslag i mål som inte gäller tillämpning av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ KL

får talan föras hos regeringsrätten (182 §).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att nuvarande regler om överinstansernas organisa­

tion vid särskild fastighetstaxering bör stå kvar oförändrade till dess frågan

om skattedomstolarnas omorganisation blivit slutligt avgjord. För att få viss

överensstämmelse med uppställningen i tredje avdelningen i TF angående

allmän fastighetstaxering föreslås dock vissa omredigeringar av författnings­

texten.

I fråga om besvärsförfarandet föreslår kommittéerna att de regler som

nyligen införts för besvär över den allmänna fastighetstaxeringen skall få

gälla även vid besvär över särskild fastighetstaxering.

Remissyttrandena

Förslaget att den ordinära besvärsprocessen vid särskild

fastighetstaxering utformas enligt samma principer som gäller vid allmän

fastighetstaxering har lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr t60 år 1970

63

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning

Enligt 181 § 1 mom. TF har fastighetsägare extraordinär besvärsrätt vid

särskild fastighetstaxering om han inte fått föreskriven underrättelse om

taxeringsnämnds beslut senast den 15 juli under taxeringsåret. Bestämmel­

serna i 99 § skall därvid äga motsvarande tillämpning.

I 181 § 2 mom. första stycket föreskrivs att ägare får anföra besvär i sär­

skild ordning,

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, fastän den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket KL är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten inte bort äga rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad.

Enligt 181 § 3 mom. får även taxeringsintendent anföra besvär i särskild

ordning, om sådana skäl som angetts i 2 mom. första stycket föreligger.

Besvär i särskild ordning vid särskild fastighetstaxering skall för att kunna

tas upp till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxe­

ringsåret (181 § 4 mom.).

Kommittéförslaget

Samtidigt med att nya regler infördes för den ordinära besvärsrätten vid

den allmänna fastighetstaxeringen utvidgades möjligheterna till extraordi­

när besvärsrätt vid denna taxering. Den extraordinära besvärsrätten vid

särskild fastighetstaxering bör, enligt kommittéernas mening, utvidgas av

samma skäl som anförts för den utökade extraordinära besvärsrätten vid

allmän fastighetstaxering (prop. 1969: 147 s. 48—57 och 90—92). Extra­

ordinär besvärsrätt bör, sägs det, föreligga på i princip samma grunder vid

den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Detta innebär att den

nuvarande rätten att i särskild ordning anföra besvär över särskild fastig­

hetstaxering materiellt sett vidgas i fyra hänseenden, nämligen

1) om fastighet av förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt

annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligger för prövning,

4) om underrättelse till fastighetsägaren haft felaktigt innehåll.

Vidare föreslår kommittéerna att, i enlighet med vad som gäller vid den

allmänna fastighetstaxeringen, extraordinär besvärsrätt skall tillkomma för­

utom ägare och taxeringsintendent även kommun.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Förslaget att den extraordinära besvärsrätten vid särskild fastighetstaxe­

ring utvidgas så att den i tillämpliga delar motsvarar vad som gäller vid den

allmänna fastighetstaxeringen har lämnats utan erinran av remissinstan­

serna.

Kammarrätten

och

riksskattenämnden

har anfört vissa synpunkter på

besvärsgrunderna.

Kammarrätten

anför att i prop. 1969: 147 (s. 86) har beträffande besvärs-

rättens materiella innehåll uttalats att vissa uppgifter i fastighetslängden

kan bli föremål för materiell prövning, fastän de inte har någon inverkan på

taxeringsvärdet. Om såsom där uttalats sådana uppgifter faller under ordi­

när besvärsrätt, synes även rätt att föra talan i särskild ordning böra före­

ligga. Till att börja med torde extraordinär besvärsrätt kunna ifrågakomma

om föreskriven underrättelse om uppgiften inte avgetts av fastighetstaxe-

ringsnämnd eller om underrättelsen haft felaktigt innehåll beträffande upp­

giften. Vidare torde extraordinär besvärsrätt böra föreligga om felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende förelupit vid uppgiftens be­

stämmande eller då eljest sådana uppgifter föreligger som bör föranleda

väsentligt annorlunda bestämning av uppgiften och särskilda skäl förelig­

ger för prövning. Det bör enligt kammarrätten beaktas att i de fall, då talan

förs rörande uppgift i fastighetslängden, den skattskyldige ofta inte har nå­

gonting att invända mot åsatt taxeringsvärde eller delvärde av detta utan

endast önskar att få uppgiften ändrad. Av fall som kommit under kam­

marrättens prövning kan som exempel nämnas besvär över att fastighets-

taxeringsnämnden upptagit fastighets åkerareal mindre än ägaren angett. I

och för sig har detta varit till ägarens fördel vid taxeringen eftersom jord­

bruksvärdet upptagits till lägre belopp än som skulle ha skett om ägarens

arealuppgifter följts. För ägaren torde emellertid denna fördel vid taxe­

ringen ha haft mindre betydelse än det faktum att fastighetslängdens upp­

gifter om åkerareal bildar underlag för beräkning av vissa bidrag, som han

går miste om vid sänkning av arealsiffran. Hans talan hos kammarrätten

går därför ut på ändring av arealuppgiften utan rubbning av åsatt taxerings­

värde. Han för alltså visserligen talan mot fastighetstaxeringsnämndens

beslut men inte mot taxeringen, vilken han i och för sig är nöjd med. Det

torde kunna ifrågasättas om fall som detta kan inrymmas under föreslagna

bestämmelser rörande extraordinär besvärsrätt, vilka enligt ordalagen tar

sikte på rättelse av taxering. Motsvarande gäller vid den allmänna fastighets­

taxeringen.

Riksskattenämnden

ifrågasätter om följande grund för extraordinär be­

svärsrätt, nämligen ”om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort

föranleda väsentligt annorlunda taxering, om särskilda skäl föreligga för

65

prövning av besvären” som nu oförändrad föreslås bli införd verkligen täc­

ker de fall som åsyftas av departementschefen i hans uttalande i prop.

1969:147 (s.85).

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag

Nuvarande ordning

Om fastighets taxeringsvärde ändras efter taxeringsårets utgång med an­

ledning av anförda besvär eller därför att taxeringsvärde åsätts fastighet,

som inte blivit taxerad, skall prövningsnämnden jämlikt 184 § första stycket

TF efter anmälan av taxeringsintendent vidta däremot svarande åtgärder

för efterföljande år under taxeringsperioden, såvida inte sådant förhållande

inträffat att enligt 12 § 2 mom. KL nytt taxeringsvärde bör åsättas fastig­

heten. Anmälan hos prövningsnämnden kan göras även av fastighetens

ägare eller annan som besvärat sig (184 § andra stycket TF). Har genom

överinstans utslag eller beslut sådan ändring gjorts i fråga om fastighets­

taxering att inkomst- eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till an­

nat belopp än som skett, får yrkande om sådan ändring anföras av den

skattskyldige, taxeringsintendenten, och när det gäller taxering till kom­

munal inkomstskatt, vederbörande kommun (102 § första stycket).

Kommittéförslaget

I remissyttranden äver fastighetstaxeringskommittéernas betänkande (SOU

1968:32) framfördes önskemål om att arbetet med uppföljning av skatte-

domstolarnas beslut skulle överföras på lokal skattemyndighet. En sådan

åtgärd ansågs medföra en både enklare och snabbare handläggning av den­

na typ av ärenden.

Även kommittéerna anser det lämpligt att ersätta förfarandet enligt 184 §

TF med ett förfarande som liknar förfarandet vid rättelse av taxerings- och

fastighetslängd. Uppföljningen bör enligt kommittéernas mening göras av

lokal skattemyndighet, bl. a. med hänsyn till denna myndighets ansvar för

längdföringen vid fastighetstaxeringen och dess möjlighet att göra rättelser

i fastighetslängden. Kommittéerna föreslår därför att det bör föreskrivas att

den lokala skattemyndigheten skall längdföra de ändringar eller taxeringar

som föranletts av besvär, inte bara i avskriften av fastighetslängden för det

taxeringsår besvärsmålet avser utan också i motsvarande avskrifter för de

taxeringsår, som under den löpande taxeringsperioden följt efter den taxe­

ring som beslutats på grund av besvären. Denna uppföljning i längdav­

skrifter för senare år under taxeringsperioden skall dock brytas av ny taxe­

ring som åsätts vid särskild fastighetstaxering enligt 12 § 2 mom. KL.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Enligt kommittéförslaget skall den lokala skattemyndigheten tillställa

fastighetens ägare och förste taxeringsintendenten samt prövningsnämn-

dens kansli och den kommun, som berörs, underrättelse om den vidtagna

åtgärden. Ägare bör underrättas i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom.

andra stycket TF.

Remissyttrandena

Förslaget att uppföljning av skattedomstolars beslut och utslag skall ut­

föras av lokal skattemyndighet har lämnats utan erinran av de flesta remiss­

instanserna.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi

anser att det inte finns

anledning att invända mot förslaget i denna del, om inte hinder föreligger

av taxeringstekniska skäl.

CFU

tillstyrker förslaget men anser att den begränsningen bör göras i upp­

följningen att längdföring i efterföljande års fastighetslängd ej bör ske i de

fall den ändrade taxeringen avser byggnad under uppförande.

Föreningen Sveriges fögderichefer

anser att den föreslagna bestämmelsen

bör ses över och förtydligas så att den inte medför felaktiga längdförings-

åtgärder av lokal skattemyndighet. När t. ex. skattedomstol ändrar taxering

av fastighet för visst år kan, om ombyggnad skett senare år, enligt förening­

ens uppfattning tillämpning av den s. k. femtedelsregeln medföra komplika­

tioner.

Även

länsstyrelsen i Stockholms län

anser att vissa komplikationer kan

inträffa med den utformning förslaget fått. Uppföljningen kan kräva eu real-

prövning av efterföljande års taxeringar. En fastighetsägare kan t. ex. i be­

svär över åsatt nytt värde hävda att detta värde bör gälla från och med året

efter det värdet först blivit åsatt. Sådant fall eller liknande är inte ovanligt på

grund av att taxeringsnämnderna, när de arbetar på våren, kan vid värde­

ringen råka av misstag ta hänsyn till fastighetsarbeten som varit utförda vid

taxeringstillfället men först efter taxeringsårets ingång. Vid bifall till besvä­

ren medför förslaget nedsättning även i de värden som enligt förslaget skall

åsättas efterföljande år innan besvären blivit avgjorda — även om ändrat

värde bort åsättas senare år enligt 12 § 2 mom. KL. Man måste även beakta

att en ändring av taxeringsvärdet påverkar tillämpningen av femtedelsregeln

i 12 § 2 mom. KL, vilket kan få betydelse för de efterföljande taxeringarna.

Länsstyrelsen kan därför inte tillstyrka den föreslagna utformningen av

202 § TF. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsens mening innebära möjlig­

het för lokal skattemyndighet att företa följdändring när anledning inte fö­

rekommer till ändrad taxering enligt 12 § 2 mom. KL. Taxeringsintendenten

och ägare bör beredas tillfälle till erinringar innan beslut meddelas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

67

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes år 1965 ett förenklat

rättelseförfarande. Förfarandet är reglerat i 72 a § TF och ger den längdfö­

rande myndigheten rätt att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel i

inkomst- och förmögenhetslängden m. in. Motsvarande möjlighet för den lo­

kala skattemyndigheten att rätta längdföringsfel i fastighetslängd in. in. vid

allmän fastighetstaxering har införts förra året i 156 §, då vissa ändringar

gjordes även i 72 a § (SFS 1969:709).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att de skäl som motiverat ett förenklat rättelseför­

farande vid såväl inkomst- och förmögenhetstaxeringen som den allmänna

fastighetstaxeringen föreligger även i fråga om den särskilda fastighetstaxe­

ringen. I enlighet därmed föreslås att bestämmelserna i 156 § TF om rättelse

av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av

yttrande från nämndens ordförande samt om underrättande om beslut an­

gående rättelse skall äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighets­

taxering. Rättelse bör dock inte få beslutas efter utgången av mars månad

året efter taxeringsåret, om inte anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts

dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Kommittéerna framhåller vidare att erfarenheterna vid 1970 års allmänna

fastighetstaxering har gett vid handen att en förenkling i det administrativa

förfarandet vid rättelse av ägaruppgift, som visats vara felaktig i fastighets­

taxeringsnämnds beslut och därmed även i fastighetslängd, skulle kunna

vinnas om lokal skattemyndighet fick rätta sådan uppgift. Frekvensen av fel

i fråga om ägaruppgift är enligt kommittéerna inte stor men likväl kännbar

på såväl fastighets- som inkomst- och förmögenhetstaxeringens område.

Mot denna bakgrund föreslås att den lokala skattemyndigheten får besluta

om rättelse av felaktig uppgift om ägare. Denna rättelsemöjlighet bör före­

ligga också vid särskild fastighetstaxering.

Remissyttrandena

Förslaget att lokal skattemyndighet skall få samma möjlighet att verk­

ställa rättelse av fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering som vid all­

män fastighetstaxering lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som

i princip är positiva även till den föreslagna utvidgningen av rättelseförfa­

randet till att avse även rättelse av felaktig ägaruppgift i fastighetslängd vid

såväl allmän som särskild fastighetstaxering.

68

Länsstijrelsen i Jämtlands län

tillstyrker att möjlighet införs för lokala

skattemyndigheten till rättelse av fastighetslängd även vid särskild fastig­

hetstaxering samt att rättelsemöjligheten utvidgas till att omfatta även

ägaruppgift. Länsstyrelsen anser att i annan ordning närmare bör precise­

ras under vilka förutsättningar rättelse av ägaruppgift skall vidtas. Vidare

synes det länsstyrelsen nödvändigt att 202 § TF omarbetas så att lokala

skattemyndigheten även efter dylik rättelse har skyldighet att underrätta

fastighetsägare, förste taxeringsintendenten m. fl. Såvitt länsstyrelsen kan

se saknas föreskrift om det.

Länsstyrelsen i Hallands län

anser att viss försiktighet bör iakttas i fråga

om lokal skattemyndighets rätt att besluta om rättelse av uppgift om ägare.

I vissa fall kan det vara svårt att avgöra vem som är rätt ägare. Orden

”visats vara” bör därför utbytas mot ”uppenbarligen är”.

Föreningen Sveriges fögderichefer

tillstyrker förslaget att lokal skatte­

myndighet skall få ändra felaktig ägaruppgift, eftersom tvekan f. n. råder

om i vilken ordning sådan rättelse skall göras.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

ÖVRIGA FRÅGOR

Kommittéförslaget

Uppdelning av taxeringsvärde

Enligt 8 § sista stycket KL och sista stycket av punkt 3 av anvisningarna

till 8 § samt punkt 6 av anvisningarna till 9 § har ägare rätt att begära upp­

delning av åsatt taxeringsvärde på fastighet eller del därav som ingår i taxe­

ringsenhet. Kommittéerna anser att skäl ej längre kan anses föreligga för att

bibehålla rätten att begära uppdelning av taxeringsvärde. Det är sägs det,

särskilt med tanke på de värderingsnormer som tillämpas fr. o. m. 1970

års allmänna fastighetstaxering, i de allra flesta fall inte möjligt för en

fastighetstaxeringsnämnd att företa en sådan uppdelning, eftersom taxe­

ringsenheten åsatts värde med hänsyn till enhetens beskaffenhet i dess hel­

het, varur värde av delar ej kan eller knappast rättvisande kan urskiljas.

Motivet för bestämmelsen var att man ville undanröja vissa olägenheter för

fastighetskreditväsendet som kunde inträffa om uppdelning av taxerings­

enhetens taxeringsvärde ej gjordes (prop. 1927:102 s. 318). Nu anges ej

längre i banklagstiftning taxeringsvärdet såsom underlag för kreditgiv-

ning. Antalet framställningar om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § KL

synes på senare år ha varit mycket ringa.

I detta sammanhang erinras i kommittéförslaget om bestämmelserna om

gemensamma inteckningar i förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteck­

ning i fast egendom. I 32 § förordningen föreskrivs bl. a.: ”Finnes ej i den

69

handling, på grund varav gemensam inteckning beviljas, visst värde utsatt på

varje egendom, skall för bestämmande av ansvarighetsbeloppet varje egen­

doms värde beräknas efter det taxeringsvärde som gällde året näst före den

tid då inteckningen söktes eller, om sådant taxeringsvärde ej fanns, det

taxeringsvärde som därefter först fastställdes. Finnes, när en eller flera av

egendomarna skola utmätningsvis säljas, för någon av dem ej sådant taxe­

ringsvärde, skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden som

åsättas egendomarna av utmätningsmannen enligt utsökningslagen.” Det

torde enligt kommittéernas mening inte vara möjligt för en fastighetstaxe-

ringsnämnd att med stöd av 8 § KL kunna åsätta en fastighet ett sådant

värde som åsyftas i 32 § förordningen angående inteckning i fast egendom

i de fall då det värde som avses är värdet året innan inteckningen söktes.

När det är fråga om fall då taxeringsvärde tillkommit efter det inteckning

sökts kan endast undantagsvis ske en värdeuppdelning som ger uttryck för

någon grad av rättvisa. Därför bör fastighetstaxeringsnämnd inte vara

skyldig att pröva framställning om värdeuppdelning mot bakgrund av be­

stämmelserna i 32 § förordningen angående inteckning i fast egendom. Ett

förtydligande eller en ändring i reglerna om gemensamma inteckningar kan

möjligen behöva göras i annan ordning.

På grund av vad kommittéerna sålunda anser föreslås att 8 § sista stycket

KL, sista stycket av punkt 4 av anvisningarna till 8 § samt punkt 6 av an­

visningarna till 9 § skall utgå.

Fastighetstaxeringsspecialister hos länsstgrelserna

Kommittéerna uppger att man alltsedan förberedelsearbetet inför 1970 års

allmänna fastighetstaxering började kort efter årsskiftet 1968/69 vid varje

länsstyrelse haft en befattningshavare avdelad såsom fastighetstaxerings-

specialist. Dessa tjänstemäns insatser, som varit mycket omfattande och

tidskrävande, sägs av länsstyrelserna ha bedömts vara av stor betydelse för

resultatet av den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

Kommittéerna anser det vara i hög grad angeläget att länsstyrelserna får

anslagsmässiga och personella möjligheter att behålla sina fastighetstaxe-

ringsspecialister även för de särskilda fastighetstaxeringarna under den nu

löpande taxeringsperioden. Behovet av dylika krafter ökar genom de aktuel­

la strävandena — bl. a. uttryckta i kommittéförslaget — till förstärkt tjänste­

mannamedverkan i taxeringsarbetet. Genom sina insatser, som är baserade

på erfarenheterna från aktiv medverkan vid 1970 års allmänna fastighets­

taxering och upprepad fortbildning vid centralt anordnade kurser, kan

specialisterna enligt kommittéernas mening avlasta taxeringsnämndsord-

förandena i väsentlig grad i vad avser åtskilligt förberedelsearbete av värde-

ringsteknisk och administrativ karaktär samt bistå nämnderna och lands-

kamrerare/förste taxeringsintendenten under taxeringsarbetet i första och

andra instans.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Lokal skattemyndighets biträde åt nämnderna

Kommittéerna understryker det rationella i att överföra ett flertal expe-

ditionella och andra kanslifunktioner från ordförandena i de särskilda fas-

tighetstaxeringsnämnderna till de lokala skattemyndigheterna och föreslår

att de lokala skattemyndigheterna skall biträda de särskilda fastighetstaxe-

ringsnämnderna med kansliuppgifter i den ökade utsträckning och inom

ramen för de anslag, varom Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelar beslut

och anvisningar. Riksskattenämnden (riksskatteverket) bör också utfärda

vissa centrala anvisningar.

Om kommittéernas förslag att fastighetstaxeringsnämnderna skall få för­

stärkt värderingsteknisk kapacitet genom att antingen ordföranden eller

den av länsstyrelsen förordnade ledamoten skall antas besitta sakkunskap i

fråga om fastighetsvärdering, att nämnderna skall få förbättrade kanslire­

surser genom att lokal skattemyndighet lämnar biträde åt nämnderna samt

att åtskilligt administrativt och tekniskt förberedelsearbete för nämnderna

bör utföras av länsstyrelsernas fastighetstaxeringsspecialister godtas, synes

det kommittéerna inte längre behövligt att låta bestämmelsen i 16 § 2 mom.

TF om att kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän till för­

fogande för taxeringsarbetet genom hänvisning gälla även för särskild fas­

tighetstaxering.

Redaktionell ändring

Såsom följd av förslaget att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall

inrättas och överta de lokala taxeringsnämndernas funktion som första in­

stans vid särskild fastighetstaxering bör enligt kommittéförslaget göras en

redaktionell ändring i 22 § 2 mom. fjärde stycket förordningen (1941: 416)

om arvsskatt och gåvoskatt.

Remissyttrandena

Mot förslaget att avskaffa rätten för fastighetsägare att begära uppdel­

ning av taxeringsvärde har riktats kritik av

länsstyrelserna i

Stockholms

och

Jämtlands län, Sveriges försäkringsbolags riksförbund

samt

Sveriges jordägareförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anför att som motiv för ändringen har an­

förts bl. a. att det, särskilt med tanke på de värderingsnormer som tillämpas

fr. o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxering, i de allra flesta fall inte är

möjligt för en fastighetstaxeringsnämnd att företa uppdelning av taxerings­

värde då taxeringsenheten åsatts värde med hänsyn till enhetens beskaffen­

het i dess helhet, varur värde av delar ej kan eller knappast rättvisande kan

urskiljas. Emellertid stadgas i punkt 6 av anvisningarna till 9 § KL att man

vid värdering av en taxeringsenhet, som ligger i mer än en kommun, skall

71

utgå från enheten och sedan uppdela enhetens värde på de olika kommuner­

na. Motsvarande gäller taxeringsenhet som visserligen tillhör en och samma

kommun men olika administrativa områden, inom vilka menighet äger ut­

öva beskattningsrätt (8 § KL). En uppdelning är alltså obligatorisk vid fas­

tighetstaxeringen i vissa fall och dessa fall är inte ovanliga. Vidare måste

man ofta i andra sammanhang vid beskattningen ta ställning till hur taxe­

ringsenhetens värde belöper på olika delar t. ex. vid realisationsvinstbe­

räkning och vid beräkning av värdet av arv och gåva. Någon vinning av

förslaget i denna del kan länsstyrelsen inte se. Man måste i stället, anser

länsstyrelsen, vid utformningen av värderingsnormerna beakta att uppdel­

ning förekommer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

påpekar att i de fall då

del av taxeringsenhet jämlikt 12 § 2 mom. KL skall åsättas nytt taxerings­

värde till följd av exempelvis försäljning, fastighetstaxeringsnämnden än­

dock är nödsakad att ta ställning till vilka värden som kan anses belöpa på

de olika delarna.

Sveriges jordägareförbund

anser att det från praktiska synpunkter fort­

farande bör finnas möjlighet till uppdelning. Detta har visat sig påkallat i

synnerhet på landsbygden.

Sveriges försäkringsbolags riksförbund

framhåller att i 274 § lagen om

försäkringsrörelse, där försäkringsbolagens kapitalplaceringar regleras, kvo­

ter av taxeringsvärdena anges som normer för placering av tillgångar mot­

svarande den s. k. försäkringsfonden. Enligt förbundets mening måste där­

för möjligheten att begära uppdelning av taxeringsvärden finnas kvar så

länge nämnda lagrum består. I annat fall försvåras både försäkringsbolagens

uppgiftslämnande till försäkringsinspektionen och dennas kontrollerande

verksamhet. Visserligen har sådan uppdelning i åtskilliga fall kommit till

stånd genom informella förfrågningar hos taxeringsnämndernas ordförande,

varvid uppdelningen accepterats för försäkringsbolagens nyssnämnda redo­

visning. Kvar står dock det formella kravet på uppdelning. Kommittéerna

nämner att antalet framställningar om uppdelning på senare år varit ringa.

Enligt förbundets mening tyder detta förhållande på att något missbruk av

rätten att begära uppdelning ej förekommit.

Frågan om medverkan av fastighets t axeringsspecialister

i arbetet med särskild fastighetstaxering hos länsstyrelsen har behandlats

av ett antal remissinstanser. Av dessa har flertalet varit positiva till vad som

anförts i kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

delar kommittéernas uppfattning om att

behov föreligger av medverkan från specialisten även för de särskilda fas­

tighetstaxeringarna under den nu löpande perioden. Länsstyrelsen finner det

angeläget att länsstyrelsen får anslagsmässiga och personella möjligheter

härtill. Förutom de av kommittéerna föreslagna arbetsuppgifterna finner

länsstyrelsen det värdefullt om specialisten kunde biträda vid handläggning

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

72

av frågor rörande skatt på fastighetsvinster, värdeminskning av skog, repa-

rationsavdrag på fastigheter m. in.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

framhåller att länsstyrelsen i

yttrande över fastighetstaxeringskommittéernas betänkande angående fas­

tighetstaxeringens regler och organisation (SOU 1968:32) tillstyrkte för­

slaget om särskilda fastighetstaxeringsspecialister på länsstyrelserna. Erfa­

renheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering har enligt länsstyrel­

sens mening understrukit behoven av sådana särskilt utbildade specialister.

Länsstyrelsen delar kommittéernas uppfattning att det för de särskilda fas­

tighetstaxeringarna också föreligger ett starkt behov av speciella befattnings­

havare för handläggning av göromål i samband med dessa taxeringar. Detta

behov framstår som särskilt angeläget i de större, expansiva länen. Läns­

styrelsen förordar sålunda, liksom kommittéerna, att en fastighetstaxerings-

specialist skall finnas på länsstyrelserna och att dennes anställnings- och

löneförhållanden regleras på samma sätt som nu i allmänhet sker.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

instämmer i uttalandet att det i

hög grad är angeläget att länsstyrelserna får anslagsmässiga och personella

möjligheter att behålla sina fastighetstaxeringsspecialister även för de sär­

skilda fastighetstaxeringarna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anför att de fastighetstaxeringsspecialister,

som funnits vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, fyllt en stor funktion

men anser det tveksamt om dessa kan få meningsfyllda uppgifter på taxe-

ringsområdet under tiden mellan allmänna fastighetstaxeringar, i varje fall i

län av Skaraborgs läns storlek. Sättet för tillvaratagande av den nuvarande

sakkunskapen i detta hänseende bör övervägas i samband med länsstyrel­

sens blivande omorganisation.

Länsstyrelsen i Stockholms län

har uppfatt­

ningen att arbetsuppgifterna utanför taxeringsprocessens ram i samband

med särskild fastighetstaxering inte torde vara av tillräcklig omfattning

eller av sådan betydelse jämfört med andra angelägna uppgifter på taxe-

ringsområdet att det ens vid de största länsstyrelserna är motiverat att en

befattningshavare avdelas för att syssla med särskild fastighetstaxering.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran försla­

get att de lokala skattemyndigheterna bör biträda de särskilda fastighets-

taxeringsnämnderna med kansliarbete. De remissinstanser som sär­

skilt uttalat sig om och tillstyrkt förslaget är bl. a.

statskontoret, CFU, läns­

styrelsen i Jämtlands län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi,

Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund

och

Sveriges jordägareförbund.

Statskontoret

anser att det i och för sig föreligger möjligheter att gå

längre än vad som föreslagits i fråga om överförande av uppgifter från

taxeringsnämndens ordförande till lokal skattemyndighet. Statskontoret an­

för att förslaget innebär att vissa uppgifter som hittills ombesörjts av taxe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

73

ringsnämndens ordförande överförs på lokal skattemyndighet. Härigenom

har viss överensstämmelse nåtts med den organisation av inkomst- och för-

mögenhetstaxeringen som statskontoret föreslagit i sin utredningsrapport

av den 22 juni 1970. Statskontoret har i sitt organisationsförslag inte närma­

re berört fastighetstaxeringen. Om intentionerna i statskontorets förslag

förverkligas, kan en omprövning av organisationen av fastighetstaxeringen

komma att aktualiseras.

CFU

finner det önskvärt att särskild fastighetstaxeringsnämnds kansli­

funktion så långt möjligt utförs av lokal skattemyndighet.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för och ledningen av lokal skatte­

myndighets kansliarbete åt de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna har

behandlats av ett antal remissinstanser bl. a.

statskontoret, CFU

och

För­

eningen Sveriges fögderichefer.

Enligt dessa remissinstansers mening bör

ledningen av biträdesarbetet ankomma på lokal skattemyndighet och inte

på den särskilda fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

CFU

anför att den lokala skattemyndigheten själv bör leda och ta ansvar

för de sysslor den utför, oavsett om arbetsuppgiften ålagts i författning,

ålagts av länsstyrelsen eller utförs efter överenskommelse. Rationell med­

verkan kräver att arbetsfördelning och ledning utförs av myndigheten. Na­

turligtvis har den särskilda fastighetstaxeringsnämnden att pröva och

komplettera vad myndigheten utfört.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi

anser att man för att und­

vika oklarhet om ansvaret och ”befälsordningen” borde föreskriva t. ex. att

de lokala skattemyndigheterna skall biträda fastighetstaxeringsnämnderna

på sätt riksskatteverket och länsstyrelserna bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

DEPARTEMENTSCHEFEN

Allmänna synpunkter

De år då inte allmän fastighetstaxering äger rum sker särskild fastighets­

taxering. Vid särskild fastighetstaxering beslutas till vilket belopp det nya

värdet skall tas upp för fastighet, som enligt 12 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen (1928: 370; KL) skall åsättas nytt taxeringsvärde. Nytt taxerings­

värde åsätts bara när det inträffat vissa ändrade förhållanden beträffande

en fastighet. Sådana ändrade förhållanden är t. ex. om taxeringsenhet bör

delas upp i flera enheter eller om flera enheter bör slås samman till en,

om fastighetsvärdet minskat genom eldsvåda e. d„ om fastighetsvärdet ökat

genom nybyggnad e. d. eller om ändring skett i fastighetens beskattnings­

natur. För övriga fastigheter som är underkastade taxering skall nästföre­

gående års taxeringsvärden tas upp oförändrade.

Särskild fastighetstaxering skall ske enligt samma uppskattningsgrunder

som tillämpades vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Taxeringen skall vidare ske med utgångspunkt i samma allmänna prisläge

som då tillämpades.

Den senaste allmänna fastighetstaxeringen har skett innevarande år. Be­

räkningar har gett vid handen att drygt 2,2 milj. fastigheter taxerats. År

1971 och följande år fram till nästa allmänna fastighetstaxering sker så­

ledes särskild fastighetstaxering. Antalet fall där nytt taxeringsvärde enligt

12 § 2 mom. KL skall åsättas kan beräknas uppgå för landet i dess helhet

till årligen i genomsnitt ca 10

%

av det bestånd som taxeras vid allmän fas­

tighetstaxering, alltså till drygt 200 000.

Särskild fastighetstaxering utförs av den lokala taxeringsnämnden i det

distrikt vari fastigheten är belägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna

om annan distriktsindelning än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Det nu tillämpade systemet för särskild fastighetstaxering har utsatts för

kritik. Fastighetstaxeringskommittéerna föreslog redan i betänkandet Fas­

tighetstaxeringens regler och organisation (SOU 1968:32) ändrade regler

för den särskilda fastighetstaxeringen. Detta förslag och remissutfallet finns

redovisat i prop. 1968: 154 (s. 105). Förslaget innebar att den särskilda fas­

tighetstaxeringen skulle utföras av särskilda fastighetstaxeringsnämnder.

Dessa nämnders verksamhetsområden, som skulle kallas särskilda fastig-

hetstaxeringsdistrikt, skulle omfatta kommunblock eller del av sådant block.

Förslaget var avsett att tillämpas redan fr. o. in. taxeringsåret 1969. I nämn­

da proposition (s. 111) förklarade jag mig beredd att i princip medverka till

75

Inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad kommittéerna föreslagit. Jag ansåg emellertid inte att

dessa nämnder borde träda i verksamhet redan under år 1969. Det föreföll

mig lämpligare att låta det nya systemet för särskild fastighetstaxering

gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.

Kommittéerna har överarbetat sitt tidigare förslag i ett betänkande med

förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fastighetstaxering

(Stencil Fi 1970: 11). För kommittéförslaget och remissyttrandena över det

har jag redogjort i det föregående. Kommittéförslaget innefattar en detalje­

rad genomgång av det nuvarande regelsystemet för särskild fastighetstaxe­

ring. Den omorganisation av första instans som föreslagits redan i kom­

mittéernas första betänkande, nämligen inrättandet av särskilda fastighets­

taxeringsnämnder, utgör även nu kommittéförslagets viktigaste inslag. I

detta finns dessutom en diskussion med åtföljande synpunkter på änd­

ringar som bör genomföras när det gäller såväl taxeringsförfarandet som

besvär sförfarandet. I dessa delar har de ändringar som gjorts i reglerna för

den allmänna fastighetstaxeringen och de erfarenheter som gjorts vid 1970

års allmänna fastighetstaxering varit vägledande. Kommittéförslaget be­

handlar vidare några andra frågor som hör samman med den särskilda

fastighetstaxeringen.

Kommittéförslaget har på det stora hela tagit blivit väl mottaget av re­

missinstanserna. De föreslagna reglerna har godtagits eller lämnats ulan

erinran när det gäller de principiella frågorna. Vissa anmärkningar mot

detaljer har dock förekommit.

Det är min avsikt att ta upp de olika frågorna i kommittéförslaget var

för sig i särskilda avsnitt i det följande. Här vill jag göra endast några all­

männa reflexioner. Mina överväganden, som redovisats i prop. 1968: 154, står

kvar i princip. En förbättrad organisation av arbetet med den särskilda fas­

tighetstaxeringen i första instans medför lättnader i arbetet även för de högre

instanserna. Kritiken mot det nuvarande systemet är befogad. Vidare är det

nödvändigt att anpassa de nuvarande arbetsrutinerna för den särskilda fas­

tighetstaxeringen till de nya arbetsrutiner som krävs med hänsyn till in­

förandet av ADB inom taxeringsväsendet. Besvärsreglerna måste också änd­

ras för att inte rättsförluster skall uppstå. Kommittéförslaget utgör en god

grundval för ett nytt system på den särskilda fastighetstaxeringens område.

Innan jag tar upp de olika frågorna var för sig vill jag också något beröra

grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen. Som jag nyss nämnt be­

står taxeringen för det övervägande antalet taxeringsenheter — ca 90

%

—

i ett formellt överförande av det föregående årets taxeringsvärde. Endast i

ca 10 % av fallen sker en reell taxering, nämligen när skäl härtill föreligger

enligt 12 § 2 mom. KL. Kommittéförslaget utgår från att om- och nytaxe-

ringsgrunderna i 12 § 2 mom. tills vidare skall gälla oförändrade. Jag är med­

veten om att dessa grunder inte är helt tidsenliga. Några remissinstanser,

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

76

bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden, framställer önskemål om en

snar översyn av dem. Spörsmålet kräver ytterligare övervägande, bl. a. mot

bakgrunden av att frågan om det skatterättsliga fastighetsbegreppet, som

fortfarande utreds, endast är provisoriskt löst. Jag har emellertid i princip

ingenting emot en översyn av 12 § 2 mom. KL. F. n. bör grunderna för om-

ocli nytaxering emellertid inte tas upp till diskussion.

Vidare vill jag ta upp en terminologisk fråga, som kommittéerna inte har

berört i sitt förslag. Det framgår av 6 § 1 mom. andra stycket KL, som be­

handlar grunderna för taxering av fastighet, att vid taxeringens verkställan­

de hänsyn skall tas till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Därvid skall

12 § 1 mom. och 2 mom. sista stycket KL iakttas. Enligt 12 § 1 mom. får de

värden som fastställts vid allmän fastighetstaxering inte ändras förrän vid

nästa allmänna fastighetstaxering, om inte annat föranleds av 2 inom. 1

2 mom. behandlas om- och nytaxeringsgrunderna.

Till de nu beskrivna reglerna i KL ansluter sig vissa regler i taxerings-

förordningen (1956:623; TF), bl. a. den föreskrift i 177 § 1 mom. som

innebär att för de fastigheter, som är underkastade taxering och som inte

enligt 12 § 2 mom. KL skall åsättas nytt taxeringsvärde, nästföregående års

taxeringsvärden skall tas upp oförändrade.

Någon uttrycklig regel om från vilken tidpunkt ett taxeringsvärde skall

gälla finns inte. I praxis anses dock ett åsatt taxeringsvärde gälla fr. o. m.

taxeringsårets ingång till ingången av det taxeringsår då ändring av taxe­

ringsvärdet sker i första instans. Detta tillämpas också när taxeringsvärde

ändras till följd av besvär. Enligt min mening är det i klarhetens intresse

betydelsefullt med en föreskrift i detta hänseende. Föreskriften bör få sin

plats i 12 § 1 och 2 mom. KL. Den avser inte att ändra gällande praxis. Inte

heller är det meningen att den skall ersätta specialregler för användande

av taxeringsvärde, t. ex. vid värdering av fast egendom enligt förordningen

(1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Taxeringsorganisationen

Som jag tidigare nämnt ombesörjs den särskilda fastighetstaxeringen nor­

malt av den lokala taxeringsnämnden i det distrikt där fastigheten är be­

lägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna om annan distriktsindelning

än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Kommittéerna föreslår att den särskilda fastighetstaxeringen skall fr. o. m.

taxeringsåret 1971 utföras av särskilda fastighetstaxeringsnämnder med

särskilda fastighetstaxeringsdistrikt som verksamhetsområden. Normalt

skall ett distrikt omfatta en kommun eller, om kommunsammanslagning

inte sker den 1 januari 1971, ett kommunblock. Länsstyrelsen bör dock en­

ligt kommittéförslaget få göra distriktsindelningar enligt andra grunder och

77

inte vara bunden vid någon författningsbestämmelse. Lokal skattemyndig­

het föreslås dock skola höras. — Antalet distrikt beräknas vid 1971 års och

de närmast därpå följande årens taxeringar bli 350 å 400.

Antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd föreslås av kom­

mittéerna bli lägst fyra och högst åtta. Länsstyrelsen sägs böra få bestämma

antalet ledamöter med hänsyn till distriktets omfattning. Ordföranden och

ytterligare en ledamot avses bli utsedda av länsstyrelsen. Övriga ledamöter

och en suppleant för var och en av dessa skall väljas av kommunfullmäk­

tige. Sker kommunsammanslagning den 1 januari 1971 bör enligt kommit­

téerna valet förrättas av de fullmäktige som valts under hösten 1970. Frågor

om valbarhet m. m. bör regleras på samma sätt som vid val av ledamöter

till lokal taxeringsnämnd. Besvär över val av ledamöter och suppleanter

föreslås få ske på samma sätt som är föreskrivet i fråga om den allmänna

fastighetstaxeringen.

Distriktsindelning bör enligt kommittéförslaget ske senast den 30 novem­

ber året före taxeringsåret. Samtidigt bör ordföranden och den av länssty­

relsen utsedde ledamoten förordnas. Kommunernas val bör enligt kommit­

téerna ske senast den 31 december året före taxeringsåret, dvs. vad som nu

sker i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Kommittéerna föreslår att antingen ordföranden eller den av länsstyrel­

sen utsedde ledamoten skall besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärde­

ring. Fastighetstaxeringsombud avses däremot inte skola förekomma vid

den särskilda fastighetstaxeringen.

Vidare föreslår kommittéerna att länsstyrelserna skall få i behövlig ut­

sträckning ställa sakkunniga till de särskilda fastighetstaxeringsnämnder-

nas förfogande när det gäller taxering av skog och skogsmark, industrier

och andra speciella slag av fastigheter.

Lokal skattemyndighet sägs i kommittéförslaget böra åläggas att med­

verka i taxeringsarbetet i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen

bestämmer.

Det nu sammanfattningsvis redovisade kommittéförslaget beträffande

taxeringsorganisationen har i princip godtagits eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Några detaljanmärkningar har gjorts och jag åter­

kommer strax till dessa.

Enligt min mening, som jag redan gett uttryck åt i det föregående, bör en

förbättrad organisation av arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen i

första instans leda till lättnader i arbetsbördan för överinstanserna. För­

bättringen kommer också fastighetsägarna till godo genom ökad jämnhet

och rättvisa i taxeringen. Dessutom förbättras underlaget för de allmänna

fastighetstaxeringarna. Man bör emellertid komma ihåg att med nu gällande

grunder för om- och nytaxering — grunder som jag av skäl som anförts i

det föregående inte är beredd att diskutera i detta sammanhang — antalet

om- och nytaxeringar i landet är relativt få i förhållande till det totala an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

78

talet taxeringsenheter och uppgår årligen till ca 10 % i genomsnitt för landet

i dess helhet. Vidare fördelar sig antalet om- och nytaxeringar inte jämnt

över landet. Det säger sig självt att antalet om- och nytaxeringar stiger i för-

hållande till ökad markexploatering och expansion av byggnadsverksamhe­

ten. I glesbygder är om- och nytaxeringar sällsynta. Man kan enligt min

åsikt nå det åsyftade resultatet med åtgärder som är mindre genomgripande

än dem kommittéerna föreslagit. Det synes inte möta något hinder att be­

hålla den nuvarande ordningen med den lokala taxeringsnämnden som första

instans såvitt gäller den särskilda fastighetstaxeringen i flertalet av de di­

strikt där antalet väntade om- eller nytaxeringar är begränsat. Länsstyrel­

serna torde efter hörande av de lokala skattemyndigheterna kunna skapa sig

god överblick över situationen i detta hänseende. När antalet väntade om-

och nytaxeringar, svårighetsgraden hos sådana taxeringar eller andra om­

ständigheter motiverar det bör dock länsstyrelserna kunna inrätta särskilda

fastighetstaxeringsdistrikt, som då skall sköta allt arbete med den särskilda

fastighetstaxeringen inom detta distrikt. Storleken av distriktet hör väljas

med utgångspunkt i att en sådan särskild fastighetstaxeringsnämnd får full

sysselsättning under arbetsperioden. Detta beror dels på antalet ärenden,

dels på ärendenas grad av svårighet. Vid bestämmandet av storleken av ett

särskilt fastighetstaxeringsdistrikt bör hänsyn emellertid också tas till möj­

ligheterna av att få behövlig lokalkännedom inom nämnden och till önsk­

värdheten av att inte försvåra för nämnden att besiktiga fastigheterna.

Distriktsindelningen bör kunna ske utan hänsyn till kommungränser.

Beträffande sammansättningen av särskild fastighetstaxeringsnämnd har

statskontoret uttryckt uppfattningen att om distriktet omfattar endast en

kommun eller del därav, nämnden bör omfatta fyra ledamöter. Dessutom

har frågan om kompetensen hos ordföranden eller den av länsstyrelsen ut­

sedde ledamoten diskuterats. De flesta remissinstanserna har ställt sig po­

sitiva till kommittéernas förslag, som innebär att nämnden tillförs sakkun­

skap när det gäller fastighetsvärdering. Andra remissinstanser, bl. a. några

länsstyrelser, har uttryckt skepsis i fråga om möjligheterna att upprätthålla

ett kompetenskrav av det slag som kommittéerna tänkt sig.

Med min utgångspunkt i fråga om organisationen för den särskilda fastig­

hetstaxeringen kommer frågan om den särskilda fastighetstaxeringsnämn-

dens sammansättning och kompetenskrav på ordföranden och den av läns­

styrelsen utsedde ledamoten i ett något annorlunda läge. För det första vill

jag framhålla att även lokal taxeringsnämnd sålunda också i fortsättningen

kan komma att få ägna sig åt om- eller nytaxering, låt vara i mindre ut­

sträckning än hittills. Länsstyrelserna torde kunna skapa sig en så god över­

blick över exploaterings- och byggnadsverksamheten inom länet att det

relativt lätt går att förutse vilka lokala taxeringsnämnder som kommer att

få ägna sig åt om- eller nytaxering. Enligt min mening bör i sådana fall till

ordförande eller kronoombud utses person som har kunskaper om fastig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

hetstaxering. Någon författningsföreskrift om det förefaller dock inte be­

hövlig.

Därefter vill jag, i fråga om de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna,

påpeka att en av vinsterna med den av kommittéerna föreslagna omorganisa­

tionen synes ligga i kravet på värderingskompetens inom nämnden. Därige­

nom garanteras på bättre sätt än vad som hittills har kunnat ske att värde­

ringen sker i enlighet med de normer — delvis av komplicerad natur — som

numera upprättats och tillämpats vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Länsstyrelserna bör således vid inrättandet av särskilda fastighetstaxerings-

nämnder se till att antingen ordföranden eller den andre av länsstyrelsen

utsedde ledamoten besitter sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Det

synes mig emellertid inte behövligt med någon uttrycklig föreskrift om det

i TF.

Beträffande antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd vilt jag

framhålla att någon begränsning i det hänseende statskontoret föreslagit

inte finns föreskriven för motsvarande situation på vare sig inkomst- och

förmögenhetstaxeringens eller den allmänna fastighetstaxeringens område.

Även om statskontorets förslag förefaller lämpligt är jag inte beredd att

förorda någon föreskrift härom. I övrigt anser jag att kommittéförslaget

i de nu berörda hänseendena kan godtas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

79

Taxeringsför farandet

Deklarationsskyldighet m. m.

Kommittéförslaget innebär oförändrade regler i princip såvitt avser de­

klarationsskyldigheten. Det påpekas att samma slags uppgifter bör lämnas

som vid den allmänna fastighetstaxeringen. En mindre nyhet, som också

avser reglerna för allmän fastighetstaxering föreslås emellertid, nämligen att

uppgifterna om plan- och byggnadsbestämmelser, som lämnades frivilligt vid

1970 års allmänna fastighetstaxering, skall lämnas obligatoriskt av fastig­

hetsägaren hädanefter.

Fastighetsdeklarationer skall f. n. lämnas till länsstyrelsen, lokal skatte­

myndighet eller taxeringsnämndens ordförande. Kommittéförslaget innebär

den ändringen att fastighetsdeklarationerna inte längre skall kunna lämnas

till nämndordföranden.

Vidare föreslår kommittéerna att även lokal skattemyndighet skall få ut­

färda anmaning att inkomma med fastighetsdeklaration m. m.

Kommittéerna behandlar i detta avsnitt också byggnadsnämndernas upp-

giftsskyldighet, för vilken redogjorts i det föregående. De nuvarande be­

stämmelserna på området utsätts för viss kritik och det föreslås att bygg­

nadsnämnd skall senast två veckor efter utgången av varj e kvartal på blan-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

lcetter enligt fastställt formulär lämna uppgift till lokal skattemyndighet om

byggnader för vilka nämnden beviljat byggnadslov under kvartalet.

Förslaget att fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna uppgift om

plan- och byggnadsbestämmelser har väckt kritik från åtskilliga remissin­

stansers sida. Detsamma gäller förslaget att slopa möjligheten att lämna fas-

tighetsdeklarationsblanketterna till nämndordföranden. I båda dessa frågor

har jag förståelse för remisskritiken. Jag är således inte beredd att godta

kommittéförslaget på dessa punkter.

Vidare vill jag i fråga om deklarationsskyldigheten vid den särskilda fas­

tighetstaxeringen anföra följande. F. n. gäller att fastighetens ägare eller

därmed likställd innehavare skall avge särskild deklaration. Utan att det

anges uttryckligen i författningsbestämmelserna avses i praxis med uttrycket

”fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare” den som var ägare

eller sådan innehavare vid taxeringsårets ingång. Detta är också naturligt

med hänsyn till att taxeringen skall ta hänsyn till förhållandena vid taxe­

ringsårets ingång.

Nu är det emellertid så att även annan ägare än den som var ägare vid

taxeringsårets ingång kan ha intresse av att om- eller nytaxering sker och

av taxeringsbeslutet. För den allmänna fastighetstaxeringens vidkommande

har frågan om intresset av taxeringsresultatet för olika ägarkategorier lösts

genom bl. a. en utvidgning av besvärsrätten. Motsvarande utvidgning har,

som skall beröras i det följande, föreslagits även vid den särskilda fastig­

hetstaxeringen. Uttrycket ”ägare och därmed likställd innehavare” bör så­

ledes när det gäller särskild fastighetstaxering, lika litet som då fråga är om

allmän fastighetstaxering, alltid avse endast ägaren eller innehavaren vid

taxeringsårets ingång. I fråga om deklarationsskyldigheten bör emellertid

nuvarande praxis bibehållas. Skyldigheten skall fullgöras av den som var

ägare eller innehavare vid taxeringsårets ingång. Detta bör också komma

till tydligt uttryck i författningstexten. Frågan har betydelse, bl. a. när det

gäller anmaning och vitesföreläggande. Med ägare eller därmed likställd

innehavare bör förstås den som enligt civilrättsliga regler är att betrakta

som ägare eller innehavare.

Frågan om utökad byggnadslovsrapportering har väckt ett visst intresse

vid remissbehandlingen. Kommittéförslaget bemöts i huvudsak positivt.

Emellertid har påpekats att förslaget leder till ökad arbetsbelastning för

kommunerna. Kommunförbundet har avstyrkt förslaget och ansett att man

bör avvakta resultatet av den utredning som företas av centralnämnden för

fastighetsdata (CFD) om bl. a. insamling av byggnadsdata för en planerad

fastighetsdatabank, så att en samordning av insamling av byggnadsdata för

skilda ändamål kan komma till stånd och dubbelarbete undvikas.

Planerna på det byggnadsregister som CFD har berört i sitt remissyttran­

de är ännu inte så långt avancerade att man kan föra in detta register i

diskussionen kring byggnadslovsrapporteringen. Tills vidare är det sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

81

ofrånkomligt med nppgiftsskyldighet från byggnadsnämndernas sida. Jag

har erfarit att en del kommuner inte har tillräcklig kapacitet f. n. att fullgöra

en uppgiftsskyldighet av det slag som kommittéerna tänkt sig, dvs. på cen­

tralt utformade blanketter. Däremot föreligger möjlighet att med det tids­

intervall som kommittéerna föreslagit för varje berörd fastighet lämna upp­

gift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med

byggnadsloven. Byggnadslovsrapportering är inte nödvändig i de fall då in­

vesteringen i fastigheten är av ringa betydelse. Riksskatteverket bör kunna

meddela föreskrifter om begränsning av uppgiftsskyldigheten för sådana

fall. Jag föreslår att den nuvarande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet

för byggnadsnämnderna ändras i enlighet med vad jag nu anfört.

Kommittéerna har inte föreslagit någon ändring i fråga om nu gällande

skyldighet för brandförsäkringsanstalt att efter anmaning lämna uppgift

om försäkringsvärdet på byggnader som är brandförsäkrade i anstalten.

Svenska sparbanksföreningen har i sitt remissyttrande ansett att denna skyl­

dighet bör utvidgas och omfatta även underlaget för beräkning av försäk­

ringsvärdet. Svenska försäkringsbolags riksförbund vill däremot avskaffa

denna uppgiftsskyldighet helt och hållet liksom skyldigheten för fastighets­

ägaren att i fastighetsdeklarationen lämna uppgift om brandförsäkrings­

värdet. Skälet till riksförbundets inställning är att de numera i stor omfatt­

ning förekommande s. k. beloppslösa fullvärdesförsäkringarna inte är till

ledning vid fastighetens taxering eftersom något försäkringsbelopp inte be­

stäms.

För egen del hyser jag förståelse för de synpunkter som Svenska försäk­

ringsbolags riksförbund anfört. Emellertid torde fortfarande brandförsäk­

ringsvärdet kunna tjäna till ledning vid taxeringen av vissa speciella fastig-

hetstyper, t. ex. vid taxering av industrifastigheter. Vidare bör märkas att

försäkringsanstalternas uppgiftsskyldighet inte behöver fullgöras annat än

efter anmaning. Det torde inte innebära något avsevärt merarbete för för-

säkringsanstalterna att, om anmaning skett, upplysa att försäkringsbelopp

inte bestämts.

I frågan om lokal skattemyndighets rätt att utfärda anmaning har olika

uppfattningar kommit till uttryck bland remissinstanserna. Förslaget har

avstyrkts av riksskattenämnden, några länsstyrelser och Sveriges industri­

förbund.

Lokal skattemyndighet har inte rätt att utfärda anmaning när det gäller

den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen och inte heller när det gäl­

ler allmän fastighetstaxering. Trots att vissa praktiska skäl onekligen talar

för att lokal skattemyndighet får utfärda anmaningar på eget ansvar är jag

dock f. n. inte beredd att godta förslaget på denna punkt. 6

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr ISO

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Förberedande åtgärder av länsstyrelse

m. m.

Länsstyrelsernas arbete på det förberedande planet inför den särskilda

fastighetstaxeringen består främst i utarbetandet av anvisningar. Kommitté­

förslaget innebär en viss utvidgning av hittillsvarande verksamhet på om­

rådet.

Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen kan länsstyrelse om

den finner lämpligt kalla ordföranden och högst tre ledamöter från varje

taxeringsnämnd att sammanträda inför landskamreraren för överläggningar

om taxeringsarbetet. Till sammanträdet får kallas även särskilda sakkun­

niga. Det nu anförda gäller även såvitt avser särskild fastighetstaxering.

Kommittéerna föreslår att länsstyrelserna skall kunna kalla även ord­

föranden och vissa ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd samt dess­

utom andra personer som på grund av sin verksamhet eller av annan anled­

ning kan antas äga sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Förberedelsearbetet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna bör en­

ligt kommittéernas mening kunna regleras genom anvisningar av riksskatte-

verket.

Inställningen bland remissinstanserna när det gäller frågan om utfärdan­

det av anvisningar kan sammanfattningsvis sägas vara den att kommitté­

förslaget är något överarbetat. Anvisningar kan behövas, men torde kunna

inarbetas i de årliga anvisningar som utfärdas för inkomst- och förmögen­

hetstaxeringen. Statskontoret och några andra remissinstanser har vidare

påpekat att länsstyrelserna skall omorganiseras inom kort och att således

den instans som är avsedd att ersätta prövningsnämnden, länsskatterätten,

inte avses skola behöva befatta sig med utfärdande av länsanvisningar. Stats­

kontoret hävdar att något i författning reglerat förfarande för dessa anvis­

ningar inte synes behövligt. Länsstyrelsen eller riksskatteverket sägs i mån

av behov kunna ta initiativ till länsanvisning på fastighetstaxeringsområdet.

Länsstyrelserna står som nyss påpekats inför en snar omorganisation,

som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1971. När prövningsnämnden vid

denna tidpunkt omvandlas till länsskatterätt är det inte tillfredsställande

att den fastställer anvisningar på det sätt som hittills skett såvitt gäller

prövningsnämnden. Jag anser det lämpligt att riksskatteverket övertar upp­

giften att fastställa anvisningarna. Länsstyrelserna bör dock utarbeta förslag

till anvisningar. För att riksskatteverket skall få skälig tid att göra de ut­

redningar som kan behövas bör länsstyrelsen lämna sitt förslag senast den

15 november året före taxeringsåret. Verket bör fastställa anvisningarna se­

nast den 20 december. Liksom hittills bör länsstyrelserna senast den 15 ja­

nuari under taxeringsåret tillställa taxeringsnämnderna och de särskilda

fastighetstaxeringsnämnderna de anvisningar som gäller för länet. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

83

taxeringsåret 1971 bör dock särskilda regler gälla i fråga om nyss nämnda

tidpunkter. Dessa bör tas in bland övergångsbestämmelserna.

Kommittéernas förslag om rätt för länsstyrelsen att kalla fastighetsvärde-

ringssakkunniga till förberedelsesammanträdet bär inte mött något mot­

stånd under remissbehandlingen. Behovet av särskilda regler har dock satts

i fråga. Jag är emellertid i detta läge beredd att godta kommittéförslaget som

en lösning. Med hänsyn till den förestående omorganisationen bör dock inte

föreskrivas att sammanträdet skall ske inför landskamreraren.

Taxeringsarbetet

Kommittéerna har föreslagit bestämmelser som i tillämpliga delar över­

ensstämmer med de regler som nyligen införts för den allmänna fastighets­

taxeringen. För kommittéförslagets detaljer har jag redogjort i det före­

gående. Den huvudsakliga innebörden i förslaget är att de särskilda fastig-

hetstaxeringsnämnderna skall i möjligaste mån avlastas kanslifunktioner.

Vad som i övrigt föreslås är i korthet följande.

Taxeringsarbetet skall börja så snart som möjligt, dock senast den 1 mars

under taxeringsåret. Vid första sammanträdet med den särskilda fastighets-

taxeringsnämnden bör ordföranden lämna redogörelse för de värderings-

grunder, som tillämpats inom distriktet vid den senaste allmänna fastighets­

taxeringen, och de anvisningar som utfärdats. De handlingar som nämnden

behöver får nämnden av den lokala skattemyndigheten i den ordning som

Kungl. Maj :t eller riksskatteverket bestämmer. Avgörandet av frågan huru­

vida om- eller nytaxering skall ske skall dock alltid i första instans ligga hos

nämnden. Den lokala skattemyndigheten bör således till nämnden vidare­

befordra uppgifter om alla de fastigheter beträffande vilka det inte är uppen­

bart att om- eller nytaxering är utesluten. Taxeringsbesluten skall antecknas

på fastighetstaxeringsavi. I TF bör dock föreskrivas endast att nämndens be­

slut skall antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning som

föreskrivs av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Behandlade deklarationer bör lämnas till lokal skattemyndighet efter hand

som de blir färdiga enligt leveransplan som upprättas av nämnden och lokal

skattemyndighet gemensamt. Den särskilda fastighetstaxeringen bör vara

avslutad den 31 maj under taxeringsåret för att inte dataproduktionen skall

sammanstöta med den dataproduktion som behövs för inkomst- och för-

mögenhetstaxeringen. Protokoll och övriga handlingar bör enligt kommitté­

förslaget sändas till länsstyrelsen senast den 15 juni under taxeringsåret.

Kommittéerna har i detta sammanhang också tagit upp frågan om under­

rättelse till fastighetsägaren om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens

beslut. Samtliga de uppgifter som finns införda i fastighetslängden sägs böra

tas med i underrättelsen, som om möjligt bör sändas ut före utgången av

84

juni månad under taxeringsåret. Lokal skattemyndighet bör enligt kommit­

téerna svara för underrättelserna.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit de föreslagna arbetsrutinerna

liksom förslaget att lokal skattemyndighet även i övrigt skall biträda nämn­

derna under taxeringsarbetet. Statskontoret har dock uttryckt ett önskemål

om att förlägga arbetsuppgifterna till andra tidpunkter under året. Som skäl

har anförts att den föreslagna arbetsperioden sammanfaller med arbets-

toppen för de lokala skattemyndigheterna. För egen del har jag förståelse

för statskontorets synpunkter. Emellertid föreligger en utredningsrapport

med principförslag till omorganisation av taxeringen i första instans, av­

given av statskontoret den 22 juni 1970. Tidpunkten för arbetet med den

särskilda fastighetstaxeringen bör inte väsentligen ändras innan man över­

vägt tidpunkten för den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen mot

bakgrunden av statskontorets utredningsrapport. Jag kan således i stort sett

godta kommittéförslaget. Vissa smärre modifikationer bör dock ske, be­

roende på min i det föregående redovisade allmänna inställning i organisa­

tionsfrågan.

Förslaget att lokal skattemyndighet skall svara för underrättelserna till

fastighetsägarna har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Likaså rå­

der en nära nog allmän enighet om att underrättelseskyldigheten bör ut­

vidgas och omfatta samtliga uppgifter om fastigheten som finns införda i

fastighetslängden. En länsstyrelse har dock framhållit att en utvidgad un­

derrättelseskyldighet skulle i hög grad komplicera taxeringsförfarandet och

dessutom skapa ytterligare felkällor.

I fråga om underrättelse till fastighetsägaren bör till en början följande

konstateras. Vid allmän fastighetstaxering förekommer offentlig utläggning

av fastighetslängden, vilket f. n. anses som delgivning av fastighetstaxerings-

nämndens beslut. Underrättelsen till fastighetsägaren är där att se som en

serviceåtgärd. Vid den särskilda fastighetstaxeringen finns inget förfarande

som motsvarar den offentliga utläggningen av fastighetslängden. Underrät­

telsen har f. n. — och någon ändring i detta avseende är heller inte tänkt

— karaktär av delgivning av beslutet i fråga om taxeringen. Underlåten

underrättelse grundar extraordinär besvärsrätt, vilket inte är fallet när det

gäller den allmänna fastighetstaxeringen.

Härefter bör i diskussionen om underrättelseförfarandet vid den särskilda

fastighetstaxeringen, såsom jag också i korthet berört på tal om deklara­

tionsskyldigheten, erinras om att besvärsrätten för ägare utvidgades vid den

allmänna fastighetstaxeringen genom ändring (1969: 709) i TF. Besvärsrät­

ten omfattar numera inte bara den som var ägare vid ingången av taxerings­

året utan även den som därefter, dock senast före ingången av femte året

efter taxeringsåret, blivit ägare. Dessutom har i vissa fall arrendator be­

svärsrätt. Om fastighet innehas av någon som enligt 47 § IvL är att anse

som ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

85

lopp för fastigheten, gäller föreskrifterna i TF om ägare i stället sådan in­

nehavare. Enligt kommittéförslaget avses, som jag skall beröra vidare i det

följande, de besvärsregler som nu gäller vid den allmänna fastighetstaxe­

ringen skola införas även såvitt avser särskild fastighetstaxering.

I det föregående har jag anfört att jag finner lämpligt att låta deklara­

tionsskyldigheten knyta an till ägarförhållandena vid taxeringsårets ingång.

Besvärsrätt skall också liksom hittills alltid tillkomma den deklarationsskyl-

dige. Men även efterföljande ägare eller innehavare kan som nyss påpekats

ha intresse av taxeringsbeslutet, vilket avses komma till uttryck genom den

föreslagna utvidgade besvärsrätten. Att låta de lokala skattemyndigheterna

forska efter eventuella ägarskiften efter taxeringsårets ingång synes inte

praktiskt. Även om underrättelserna har stor betydelse för ägaren oavsett om

han förvärvat fastigheten efter taxeringsårets ingång bör det enligt min me­

ning inte föreligga skyldighet att underrätta annan ägare än den som är

deklarationsskyldig och den som anmäler sig hos den lokala skattemyndig­

heten med begäran om att få underrättelse om eventuella taxeringsbeslut.

Till frågan om betydelsen av underlåten underrättelse återkommer jag i sam­

band med behandlingen av fullföljdsfrågorna. Här vill jag endast nämna att

med min inställning i fullföljdsfrågorna det torde saknas skäl att föreskriva

något senaste datum för expediering av underrättelserna. Dessa bör dock

sändas ut så snart det kan ske.

Underrättelse bör ske när fastighet åsatts nytt taxeringsvärde, när avgiven

deklaration inte föranlett åsättande av nytt taxeringsvärde och när beslut

fattats i fråga om skatteplikt och beskattningsnatur för fastighet i det fall

beslutet innebär ändring av vad som gällt under nästföregående taxe­

ringsår. Vidare bör underrättelse ske när taxeringsvärde fördelats på olika

fastigheter eller fastighetsdelar som ingår i taxeringsenhet, om fördelning­

en innebär avvikelse från vad som gällt tidigare, samt i det fall en begäran

om sådan uppdelning inte bifallits.

Eftersom underrättelsen till ägare vid den särskilda fastighetstaxeringen

är den enda formen för delgivning av taxeringsbeslutet är det viktigt att

underrättelsen innehåller informationer om taxeringsbeslutet som är till­

räckliga med hänsyn till besvärsintresset. I varje fall bör alla de uppgifter

om fastigheten som skall längdföras framgå av underrättelsen. Underrät­

telsen bör ske på särskilda blanketter som fastställs av riksskatteverket.

Underrättelse bör som hittills delges på samma sätt som gäller i fråga om

underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

Längdföring

Kommittéförslaget för vilket jag tidigare redogjort utförligt innebär en

anpassning av längdföringsrutinerna till vad som nyligen införts beträffande

den allmänna fastighetstaxeringen. Det föreslås att närmare föreskrifter om

längdens förande bör meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer.

Remissinstanserna har lämnat förslaget i denna del i huvudsak utan erin­

ran och jag biträder det.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Besvär

Den ordinära processen

Besvär över särskild fastighetstaxering får f. n. anföras hos prövnings-

nämnden. Besvär stiden löper ut, för ägare den 15 augusti under taxerings­

året, för kommuner i och med utgången av september under taxeringsåret

och för taxeringsintendenten i och med utgången av april året efter taxe­

ringsåret.

Kommittéerna har föreslagit att de regler som nyligen införts för besvär

över den allmänna fastighetstaxeringen skall få gälla även vid besvär över

särskild fastighetstaxering.

Kommittéförslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kommittéförslaget innebär inte någon omorganisation av prövningsnämn-

den som besvärsinstans. Inte heller föreslås någon ändring av besvärstiderna.

Däremot innebär kommittéförslaget en ändring såvitt gäller rätten för

ägare eller därmed likställd innehavare att anföra besvär. Besvärsrätten av­

ses sålunda inte bli begränsad till den som var ägare eller innehavare vid

taxeringsårets ingång, utan även efterkommande ägare och innehavare skall

kunna fullfölja talan. I detta hänseende sker genom kommittéförslaget en

likställning mellan den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen.

Även i vissa andra avseenden syftar kommittéförslaget till en sådan likställ­

ning. Som exempel kan nämnas besvärsrättens materiella innehåll. I kom­

mittéförslaget hänvisas till departementschefens uttalande i prop. 1969: 147

(s. 85).

Jag biträder vad kommittéerna föreslagit om besvärsrätten utom i ett av­

seende. Vid allmän fastighetstaxering är den som blivit ägare senast före ut­

gången av femte året efter taxeringsåret legitimerad att föra talan som

ägare. När det gäller den särskilda fastighetstaxeringen är enligt min me­

ning den som blivit ägare efter ingången av det år då allmän fastighets­

taxering skall äga rum inte i behov av talerätt såvitt avser de taxeringar

som gäller åren dessförinnan. Talerätten för ägare bör således begränsas i

det hänseende jag nu berört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

87

Den extraordinära processen

F. n. har fastighetsägare och därmed likställd innehavare extraordinär

besvärsrätt vid särskild fastighetstaxering, om han inte fått underrättelse

om taxeringsbeslutet senast den 15 juli under taxeringsåret.

Vidare föreligger extraordinär besvärsrätt för ägare och därmed likställd

innehavare samt taxeringsintendent, om

1) fastighet uppförts såsom skattepliktig, fastän den är undantagen från

skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 §

tredje stycket KL är att hänföra till fastighet,

2) fastighet taxerats på mer än en ort eller annars taxerats i fall där

taxering av fastigheten inte bort äga rum, eller

3) fastigheten på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad.

För att kunna tas upp till prövning skall extraordinära besvär vara in­

komna före utgången av femte året efter taxeringsåret.

Kommittéerna har föreslagit att den extraordinära besvärsrätten utvidgas

i enlighet med vad som nyligen skett på den allmänna fastighetstaxering­

ens område. Den föreslagna utvidgningen innebär att extraordinär besvärs­

rätt skulle föreligga också om

1) fastighet av förbiseende inte blivit taxerad,

2) fastighet undantagits från skatteplikt trots att detta inte bort ske,

3) i övrigt sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsent­

ligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning, eller

4) underrättelse till fastighetsägaren haft felaktigt innehåll.

Vidare har kommittéerna föreslagit att extraordinär besvärsrätt skall fö­

religga även för kommun, vilket gäller på den allmänna fastighetstaxering­

ens område.

Remissinstanserna har lämnat kommittéförslaget utan erinran i detta

avseende. Kammarrätten och riksskattenämnden har emellertid framfört

vissa reflexioner med anledning av den föreslagna extraordinära besvärs-

rättens innehåll.

Med anledning av att talerätten för ägare i fortsättningen avses bli ut­

vidgad i enlighet med vad jag berört i avsnittet om den ordinära processen

hör den extraordinära besvärsrätten vid utebliven underrättelse få en något

annan utformning än vad kommittéerna föreslagit. Extraordinär besvärs­

rätt på grund av utebliven underrättelse bör tillkomma den som var ägare

vid taxeringsårets ingång eller som blivit ägare under taxeringsåret. Nämn­

da kategorier av ägare har nämligen intresse av fastighetstaxeringsbeslutet

med hänsyn till skyldigheten att deklarera för fastigheten i inkomst- och

förmögenhetsavseende för det år fastighetstaxeringsbeslutet avser. Har så­

dan ägare inte fått underrättelse om fastighetstaxeringsbeslutet senast den

88

15 juli under taxeringsåret, bör han ha extraordinär besvärsrätt intill ut­

gången av året efter taxeringsåret.

I övrigt är jag beredd att godta kommittéförslaget i princip i detta av­

seende. Med anledning av de reflexioner som kammarrätten och riksskatte­

nämnden gjort ser jag skäl att något ändra på ordalydelsen i den förutsätt­

ning för extraordinär besvärsrätt som föreslagits och som avser felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Extraordinär besvärsrätt

bör få komma i fråga inte endast om fastigheten på grund därav blivit fel­

aktigt taxerad utan även om taxeringsbeslut i fråga om fastigheten fått

oriktigt innehåll. Därmed kan uppenbart oriktiga arealuppgifter o. d. bli före­

mål för prövning även om detta inte skulle föranleda ändrad taxering liksom

fall där yrkande om ändrat taxeringsvärde inte fastställts. Motsvarande

justering bör givetvis ske även såvitt avser extraordinära besvär över den

allmänna fastighetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag

En fastighets taxeringsvärde ändras som jag tidigare framhållit inte under

löpande taxeringsperiod, om inte om- eller nytaxering enligt 12 § 2 mom.

KL sker. Har sådan om- eller nytaxering skett i första instans, skall det så­

lunda åsatta nya taxeringsvärdet upptas oförändrat vid de efterföljande

taxeringarna under taxeringsperioden, såvida inte ytterligare om- eller ny­

taxering sker.

Har taxeringsnämnds beslut om taxering ändrats av prövningsnämnd,

kammarrätten eller regeringsrätten, får denna ändring genomslag för senare

år under taxeringsperioden endast i det fallet att prövningsnämnden fått an­

mälan om ändringen. Sådan anmälan görs i första hand av taxeringsinten-

dent eller ägare.

Kommittéförslaget innebär att den lokala skattemyndigheten automatiskt

skall längdföra de taxeringsåtgärder som föranleds av besvär. Ägare av fas­

tighet, taxeringsintendent, prövningsnämnden och kommun, som berörs,

avses bli underrättade om längdföringen.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit det nya förfarandet. En läns­

styrelse har emellertid ansett att komplikationer kan inträffa bl. a. då för­

utsättningar föreligger för en realprövning av efterföljande års taxeringar.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) har ansett att upp­

följning inte bör göras när det är fråga om byggnad under uppförande.

Även om behov uppenbarligen föreligger av ett smidigare förfarande för

uppföljning av taxeringsbeslut som ändrats till följd av besvär är jag inte

beredd att godta kommittéförslaget. Den nuvarande uppföljningen är inte

någon längdföringsåtgärd utan en reell prövning, bl. a. av huruvida om-

eller nytaxeringsgrunder föreligger eller ej. Föreligger sådana grunder kan

det f. n. inte bli fråga om automatisk uppföljning. Vidare kan ett beslut som

89

ändrats efter besvär få inverkan på en fördelning av taxeringsvärden som

skett avseende efterföljande taxeringsår. Även i detta fall krävs en prövning

i sak av taxeringen, något som i princip inte bör ankomma på lokal skatte­

myndighet. Den nuvarande regeln i 184 § TF bör således fortfarande få gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Rättelse av fastighetslängd

År 1969 infördes möjlighet för lokal skattemyndighet att i vissa närmare

angivna fall rätta längdföringsfel i den fastighetslängd som förs vid allmän

fastighetstaxering. Det förenklade rättelseförfarande som då infördes var i

huvudsak upprättat efter förebild av reglerna för rättelser på inkomst- och

förmögenhetstaxeringens område, vilka införts genom lagstiftning år 1965.

Möjlighet att på motsvarande sätt rätta längdföringsfel vid den särskilda

fastighetstaxeringen föreligger inte.

Kommittéerna har föreslagit att i princip samma regler för rättelser som

gäller för den allmänna fastighetstaxeringen skall införas även för den sär­

skilda fastighetstaxeringen. Till skillnad från vad som gäller vid allmän fas­

tighetstaxering har föreslagits att rättelse inte skall få beslutas efter ut­

gången av mars månad året efter taxeringsåret, om inte anmärkning i fråga

om felaktigheten dessförinnan gjorts hos den lokala skattemyndigheten.

Motsvarande tidpunkt är vid den allmänna fastighetstaxeringen den 1 okto­

ber under taxeringsåret. Skillnaden beror på att nämnda tidpunkter an­

knutits till sista dagen för taxeringsintendents besvär hos fastighetspröv-

ningsnämnden resp. prövningsnämnden, vilka är vid allmän fastighetstaxe­

ring den 31 oktober under taxeringsåret och vid särskild fastighetstaxering

såväl f. n. som enligt kommittéförslaget den 30 april året efter taxeringsåret.

Kommittéförslaget innebär härutöver rätt för lokal skattemyndighet att

rätta även felaktig ägaruppgift i fastighetslängd. Denna utvidgade rättelse­

möjlighet avser både allmän och särskild fastighetstaxering.

Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till förslaget om infö­

rande av det förenklade rättelseförfarandet vid särskild fastighetstaxering.

Även förslaget att felaktig ägaruppgift skall få rättas har upptagits positivt.

Jag vill erinra om att ägaruppgift i fastighetslängd enligt rättspraxis inte är en

överklagbar taxeringsfråga. Ägaruppgiften i fastighetslängden har inte heller

i och för sig någon betydelse för ägares rätt att anföra besvär. Däremot har

ägaruppgiften betydelse bl. a. när det gäller underrättelser om företagna

taxeringar.

Jag biträder i princip kommittéförslaget i vad det avser rättelseförfaran­

det. Sista dagen för rättelse eller framställning om anmärkning avseende

rättelse kan emellertid, med hänsyn till att rättelse inte bör ske efter taxe­

ringsårets utgång, lämpligen bestämmas till den 30 november under taxe­

ringsåret.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Övriga frågor

Uppdelning av taxeringsvärde

Ägare av fastighet har, såsom jag tidigare redovisat, enligt 8 § sista styc­

ket KL, rätt att hos taxeringsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd begära

uppdelning av taxeringsvärde på fastighet eller del därav som ingår i taxe­

ringsenhet.

Kommittéerna har föreslagit att bestämmelserna om uppdelning av taxe­

ringsvärde skall avskaffas.

Några remissinstanser har motsatt sig kommittéförslaget i detta hänseen­

de och förklarat att det ur servicesynpunkt är lämpligt att behålla rätten

att begära uppdelning av taxeringsvärde. Svenska försäkringsbolags riksför­

bund har dessutom framhållit att taxeringsvärdena har betydelse för be­

stämmandet av rätten till placering av försäkringsfonden. Möjligheten att

begära uppdelning måste därför finnas kvar så länge nuvarande placerings-

bestämmelser består.

Med hänsyn till främst de synpunkter som Svenska försäkringsbolags riks­

förbund anfört är jag f. n. inte beredd att förorda kommittéförslaget på den­

na punkt.

Fastighetstaxeringsspecialister

Frågan om fastighetstaxeringsspecialister bör inte tas upp i detta sam­

manhang med tanke på länsstyrelsernas förestående omorganisation på

skattesidan.

Övergångsbestämmelser

Bestämmelserna för den särskilda fastighetstaxeringen bör träda i kraft

omedelbart och tillämpas första gången vid 1971 års särskilda fastighets­

taxering. Länsstyrelsens förordnande om inrättande av särskilda fastigliets-

taxeringsdistrikt och förordnande av ordförande och ytterligare en ledamot

i särskild fastighetstaxeringsnämnd bör för taxeringsåret 1971 ske senast

den 31 december 1970. Jag har i avsnittet Förberedande åtgärder av läns­

styrelse in. in. anfört att särskilda regler i detta hänseende bör gälla för

nyssnämnda taxeringsår. Landskamrerarens förslag bör sändas till riks-

skatteverket senast den 4 januari 1971. Verket bör fastställa anvisningarna

senast den 1 februari 1971. Senast den 10 februari 1971 bör länsstyrelsen

tillställa taxeringsnämnderna och de särskilda fastighetstaxeringsnämn-

derna de anvisningar som gäller för länet. I den mån det behövs anvisningar

av central natur före den 1 januari 1971, då riksskatteverket ännu inte

finns, bör dessa fastställas av riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

91

För fa ttningsf örslagen

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för­

slag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) och lag om änd­

ring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Förslaget till lag om ändring i KL

12

§.

Motiveringen för ändringen har jag berört i avsnittet Allmänna syn­

punkter.

Förslaget till lag om ändring i TF

Såvitt avser fjärde avdelningen, ”Särskild fastighetstaxering”, har en

fullständig omdisposition av författningstexten ägt rum. Förslagets motsva­

righet i gällande bestämmelser och gällande bestämmelsers motsvarighet i

förslaget finns intagna i särskilda tablåer, som torde få bifogas statsråds­

protokollet i detta ärende som

bilaga 2.

102

§.

I paragrafens första stycke har företagits en komplettering genom att or­

det ”fastighetsprövningsnämnd” lagts till. Vidare har i redaktionellt hän­

seende en hänvisning till vissa paragrafer slopats såsom obehövlig. Någon

saklig ändring av första stycket har inte åsyftats.

139 § 1 inom.

I momentets tredje stycke finns bestämmelser om byggnadsnämndernas

uppgiftsskyldighet. Denna skyldighet har nu utökats på sätt som behand­

lats i det föregående.

156 §.

Genom ändring i paragrafens första stycke har tillagts den föreslagna

möjligheten för lokal skattemyndighet att i fastighetslängd rätta även fel­

aktig uppgift om ägare. Motivering för förslaget har lämnats i det före­

gående.

167 § 1 mom.

I momentets första stycke 5) har skett en viss ändring, som samman­

hänger med vad som i det tidigare anförts om besvärsrättens innehåll när

det gäller extraordinära besvär.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

168 §.

I paragrafens andra stycke har föreslagits en ändring innebärande att

taxeringsintendent skall ha rätt att anslutningsvis fullfölja talan även när

det gäller allmän fastighetstaxering. Vidare har införts en hänvisning till

113 §, enligt vilken av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må åter­

förvisas till nämnden för förnyad behandling. Denna regel bör gälla även i

fråga om allmän fastighetstaxering.

174 §.

I 1 mom. tas upp bestämmelser som finns i 177 § 1 mom. första stycket.

Någon saklig ändring är inte avsedd.

Paragrafens 2 mom. innehåller regeln att särskild fastighetstaxering verk­

ställs av den lokala taxeringsnämnden om inte annat följ er av 3 mom. Detta

innebär att den lokala taxeringsnämnden inte skall befatta sig med särskild

fastighetstaxering i den mån det lokala taxeringsdistriktet ingår i särskilt

fastighetstaxeringsdistrikt.

I 3 och 4 mom. har tagits upp de regler som avses skola gälla för de sär­

skilda fastighetstaxeringsnämnderna. Med hänsyn till att särskild fastig­

hetstaxering kan företas av såväl lokal taxeringsnämnd som de för ändamålet

inrättade särskilda fastighetstaxeringsnämnderna är det inte lämpligt att,

som vissa remissinstanser har föreslagit, använda endast beteckningen fas-

tighetstaxeringsnämnd. Vidare har synts lämpligt med en bestämmelse av

innebörd att bestämmelserna om taxeringsnämnd eller ordförande i taxe­

ringsnämnd skall gälla även särskild fastighetstaxeringsnämnd, om ej an­

nat särskilt föreskrivs. I övrigt har motivering för de föreslagna reglerna

lämnats i det föregående.

I 5 mom. har tagits upp bestämmelser motsvarande dem som nu finns i

177 § 1 mom. andra stycket.

175 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningsdistrikt.

176 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för taxeringsnämnd och pröv­

ningsnämnd att anlita biträde av sakkunnig. Bestämmelserna, som motive­

rats i det föregående, har sin motsvarighet för inkomst- och förmögenhets-

taxeringarnas vidkommande i 15 § TF.

177 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för lokal skattemyn­

dighet att medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning Kungl. Maj :t eller

länsstyrelsen förordnar. Bestämmelsen har behandlats i det föregående.

94

nämndernas verksamhet i 160—162 §§ TF. I 2 mom. har tagits upp en be­

stämmelse av innebörd att besvär skall prövas så snart det kan ske. Besvär

som kommit in före utgången av taxeringsåret skall vara avgjorda senast

den 30 juni året efter taxeringsåret.

193—194 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om besvär över prövningsnämnds

beslut. Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gäller för allmän fastig­

hetstaxering och har behandlats i det föregående.

195 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om extraordinär besvärsrätt. Bestäm­

melsernas innehåll har behandlats i det föregående.

196 §.

Paragrafen innehåller bl. a. bestämmelser om utvidgad besvärsrätt för

ägare. Bestämmelsernas innehåll har behandlats i det föregående.

197 §.

Paragrafen innehåller de bestämmelser i sak som nu finns i 184 § TF.

198 §.

Paragrafen motsvarar oförändrad nuvarande 185 § TF.

199 §.

Paragrafen innehåller, med några redaktionella ändringar, de straffbe­

stämmelser som nu finns i 186 § TF. Enligt Kungl. Maj :ts remiss till lag­

rådet den 29 juni 1970 med bl. a. förslag till skattebrottslag avses nya straff­

bestämmelser komma att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972 även i fråga om

oriktiga uppgifter i särskild fastighetsdeklaration.

200

§.

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser motsvarande dem som

nu finns för den allmänna fastighetstaxeringen i 172 § sista stycket TF.

I andra stycket har tagits upp bestämmelser motsvarande dem som finns

i 174 § andra stycket TF.

Tredje stycket motsvarar 173 § 2 mom. TF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

95

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upp­

rättade förslagen till

1)

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2)

lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Bilaga 1

Iso) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 8 § samt punkt 3 av anvisningarna till 8 § och

punkt 6 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen (1928:370) skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

8 §d

Varje taxeringsenhet------------------------särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är — —■ —- — — — tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar -—• -----------— -—-av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fas­

tigheter eller delar av fastigheter,

som avses i första stycket under a)

här ovan, skall, därest ägare eller

arrendator av dylik fastighet eller

del av fastighet det påfordrar, angi­

vas, huru stor del av taxeringsvär­

det och de i 10 § omförmälda sär­

skilda värden som belöper å fastig­

heten eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 8 §.2

3. Understundom äro —------- —---------bilda taxeringsenhet.

Detta är------ - -— — — — enhet (skogsblock).

Därest vid —------------------- särskild förmån.

Vidare böra — —-------— — sig taxeras.

Då kameral enhet eller genom laga

förrättning uppkommen del av dylik

enhet utgör del av taxeringsenhet,

kan ägare eller arrendator stundom

hava särskilt intresse att få officiellt

fastslaget, huru stort värde i taxe-

ringshänseende tillkommer den ka­

merala enheten eller delen därav. I

1 Senaste lydelse 1968: 729.

2 Senaste lydelse 1963: 682.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

2:o) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i

taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)

dels

att 102 §, 136 § 1 mom., 139 § 1 inom., 156 och 168 §§ samt 174—-

186 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,

dels

att i förordningen skall införas nitton nya paragrafer, 187—205 §§,

samt nya rubriker närmast före 174, 178, 183, 185, 196, 197, 198, 200, 201,

203 samt 205 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

102 §4

Har fastighets taxeringsvärde le­

gat till grund för inkomsttaxering

eller förmögenhetstaxering och sker

genom utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten eller genom beslut

enligt 167, 181 eller 184 §

av pröv-

ningsnämnd sådan ändring beträf­

fande fastighetstaxeringen att in­

komsttaxeringen eller förmögenhets-

taxeringen bör bestämmas till an­

nat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen för inkomst el­

ler förmögenhet anföras av den

skattskyldige, taxeringsintendent

och, såvitt angår taxering till kom­

munal inkomstskatt, vederbörande

kommun.

Besvären skola-----

Besvär enligt-------

Har fastighets taxeringsvärde le­

gat till grund för inkomsttaxering el­

ler förmögenhetstaxering och sker

genom utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten eller genom beslut av

prövningsnämnd

enligt 167 eller

200 § eller av lokal skattemyndig­

het enligt 202 §

sådan ändring be­

träffande fastighetstaxeringen att in­

komsttaxeringen eller förmögenhets-

taxeringen bör bestämmas till annat

belopp än som skett, må besvär med

yrkande om härav föranledd ändring

i taxeringen för inkomst eller för­

mögenhet anföras av den skattskyl­

dige, taxeringsintendent och, såvitt

angår taxering till kommunal in­

komstskatt, vederbörande kommun.

-------------fastighetstaxeringen meddelades.

-------- —- fastighetstaxeringen föreligger.

136 §d

1 m o m. Till ledning — •—- —• (allmän fasti g hets deklara­

tion).

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas----------- fastställt formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall

innehålla uppgifter om fastighetens innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning areal av olika ägoslag, användning

1 Senaste lydelse 1969: 709.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

digheten må även besluta om rättelse

av sådan i fastighetslängd införd

uppgift om ägare som visats vara fel­

aktig.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut--------------- denna del.

Efter den — — —-------------------lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse----------------------------- fastighetens ägare.

Den lokala----------------------------- om rättelse.

Talan mot--------------- —------- — och 167 §§.

Närmare föreskrifter-------—--------—--------av Kungl. Maj :t.

168 §d

Besvärsrätt tillkommer----------------------

Vad i 107

samt 110—112 §§

är

stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst

eller

förmögenhet skall

i tillämpliga delar gälla jämväl be­

träffande besvär över allmän fastig­

hetstaxering.

Utslag av------- — — —------- - — det länet.

Vid sådant----------------------------- att iakttaga.

----- — — fastighets garantibelopp.

Vad i 107,

108 och 110—113 §§

är

stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst

och

förmögenhet skall i

tillämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande besvär över allmän fastighets­

taxering.

174

Särskild fastighetstaxering verk­

ställes inom varje lokalt taxerings-

distrikt av distriktets lokala taxe­

ringsnämnd. Dock må länsstyrelsen

vid uppdelning av kommun i lokala

taxeringsdistrikt förordna, att vid

särskild fastighetstaxering annan in­

delning skall tillämpas än som före-

skrives för årlig taxering i övrigt.

Vad i denna förordning är stad­

gat rörande taxeringsnämndernas

och prövningsnämndernas verksam­

het beträffande taxeringen för in­

komst och förmögenhet, så ock för

sådan taxering meddelade gemen­

samma bestämmelser rörande de­

klarationer och andra uppgifter

ävensom föreskrifterna om riksskat­

tenämnden, de särskilda föreskrif­

terna i 126—128 §§ samt bestäm­

melserna om viten i 123—125 §§ och

om kostnader för taxering sarbetet i

129 §, 130 § och 173 § 2 mom. skola

äga motsvarande tillämpning med

avseende å handhavandet av särskild

I. Om taxeringsårganisationen

§•

1 mom. För särskild fastighets­

taxering skola i första instans finnas

särskilda fastighets taxe­

ringsnämnder.

Särskild

fastighetstaxerings­

nämnds verksamhetsområde är sär­

skilt fastighetstaxering s-

distrikt.

Länsstyrelsen skall efter lokal

skattemyndighets hörande indela lä­

net i särskilda fastighetstaxering sdi­

strikt. Beslutet skall avse visst taxe­

ringsår samt meddelas senast den 30

november året näst före taxerings­

året.

2 mom. Varje län utgör ett

p r ö v n i n g s d i s t r i k t. Den i 11 §

1 mom. andra stycket omförmälda

prövningsnämnden beslutar över an­

förda besvär i anledning av de sär­

skilda fastighetstaxering snämnder­

nas beslut samt fullgör i övrigt de

åligganden som enligt denna förord­

ning ankomma på nämnden.

1 Senaste lydelse 1969: 709.

102

(■Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse

)

4 in o in. Särskild fastighetsdekla-

ration, som skall avgivas utan anma-

ning, skall avlämnas senast den 15

februari.

Om plats för avlämnande av sär­

skild fastighetsdeklaration samt om

anmaning rörande deklaration eller

uppgift till ledning vid särskild fas­

tighetstaxering ävensom om delgiv­

ning skola bestämmelserna i 34- § i

mom., 35 och 36 §§ samt 51—55 §§

äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

176 S.

Brandförsäkringsanstalt är efter

anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna

uppgift rörande försäkringsvärdet å

byggnader, som äro hos anstalten

försäkrade mot brandskada.

177

1 mom. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske

kan, företaga sådan taxering. Nämn­

den har därvid att för varje fastig­

het, å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxerings­

värde skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall upptagas.

För övriga taxering underkastade

fastigheter skola nästföregående års

taxeringsvärden oförändrade uppta­

gas.

Taxeringsnämnden har jämväl att

pröva hos nämnden gjorda framställ­

ningar om sådant särskilt angivande

av värden å olika i taxeringsenhet in­

gående fastigheter eller delar av fas­

tigheter, varom i 8 § sista stycket

kommunalskattelagen förmäles.

2 mom. För varje lokalt taxe-

ringsdistrikt eller, om sådant distrikt

består av mer än en kommun, för

varje kommun skall föras en längd

över taxeringen av fastigheter (fas-

tighetslängd). De beslutade

taxeringarna skola upptagas i längd-

den. För varje fastighet, som taxeras,

Länsstyrelsen må förordna sak­

kunniga att biträda de särskilda fas-

tighetstaxeringsnämnderna vid taxe­

ring av skog och skogsmark, indu­

strier eller andra speciella slag av

fastigheter.

§•

Det åligger lokal skattemyndighet

att medverka vid taxering sarbetet i

den omfattning Kungl. Maj:t eller

länsstyrelsen bestämmer.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig in­

komst.

179

1 m om. Över beslut av taxerings­

nämnd rörande särskild fastighets­

taxering må besvär anföras hos pröv-

ningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet, såvitt fastig­

heten rörer,

2) av vederbörande kommun, samt

3) av taxeringsintendent.

2 mom. Beträffande besvär en­

ligt denna paragraf skall vad i 75 och

76 §§ är stadgat rörande besvär i frå­

ga om taxering för inkomst och för­

mögenhet äga motsvarande tillämp­

ning.

180

1 mom. Besvär över prövnings-

nämnds beslut rörande särskild fas­

tighetstaxering må anföras hos kam­

marrätten av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos pröv-

ningsnämnden men hans talan icke

bifallits,

2) om prövning snämnden ändrat

fastighetens taxering utan att sådan

ändring påyrkats av honom.

Besvär till kammarrätten må en­

dast innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden

framställt hos prövningsnämnden.

Har denna ändrat taxeringsnämnds

beslut utan att yrkande därom fram­

ställts av klaganden, må besvären

va särskild fastighetsdeklaration rö­

rande fastigheten.

2 m o m.

Särskild fastighetsdekla­

ration skall avfattas på blankett en­

ligt fastställt formulär. Om sådan

deklaration skall i tillämpliga delar

gälla vad som i 136 § 1 mom. är stad­

gat om allmän fastighetsdeklaration.

3 mom. Efter anmaning är äga­

re av fastighet skyldig att till ledning

vid fastighetens taxering lämna upp­

gift jämväl angående andra förhål­

landen än dem som finnas angivna i

deklarationsformuläret.

§•

Särskild fastighetsdeklaration skall

avgivas senast den 15 februari un­

der taxeringsåret och ingivas till den

lokala skattemyndigheten i det fög­

deri eller länsstyrelsen i det län där

fastigheten är belägen.

Har på föranstaltande av eller i

samråd med länsstyrelsen i kommun

vidtagits särskild anordning för mot­

tagande av deklarationer, må dekla­

ration till ledning för taxering inom

länet avlämnas i enlighet därmed.

§•

Brandförsäkringsanstalt är efter

anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna

uppgift rörande försäkringsvärdet på

byggnader, som äro hos anstalten

försäkrade mot brandskada.

106

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

eller kammarrätten, ankommer det

dock på kammarrätten att pröva må­

let.

Kammarrätten må, om besvär som

anförts i särskild ordning finnas

böra upptagas till prövning, förordna

att målet skall upptagas och vidare

handläggas av prövningsnämnden.

3 mom. I fall som i 2 mom. sägs

må besvär jämväl anföras av taxe-

ringsintendent.

4 mom. Besvär, som i denna pa­

ragraf avses, skola för att kunna

upptagas till prövning vara inkomna

före utgången av femte året efter

taxeringsåret.

5 m o m. Anföras besvär i sär­

skild ordning hos pr övning snämnd,

skall vad i 75 § stadgas äga motsva­

rande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gäller i tillämpliga delar

vad som stadgas i 96 § första stycket

och 97 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Över kammarrättens utslag i mål

angående särskild fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1

mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kom­

munalskattelagen, må klagan icke

föras.

Den som icke åtnöjes med kam­

marrättens utslag i mål angående

särskild fastighetstaxering, såvitt an­

går annan fråga än i första stycket

sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka

ändring genom besvär, som skola va­

ra inkomna till finansdepartementet

inom två månader efter det klagan­

den erhållit del av kammarrättens

utslag.

183

Besvärsrätt liksom för ägare eller

därmed likställd innehavare av fas­

tighet tillkommer jämväl annan för

vilken garantibelopp för fastigheten

§•

Anmaning må utfärdas av lokal

skattemyndighet, ordföranden i sär­

skild fastighetstaxeringsnämnd, taxe­

ring sintendent och prövningsnämnd.

1 anmaningen må, utom i fall som

i 31 § 2 mom. andra stycket avses,

vite föreläggas.

Vad i 34 §4 mom., 52, 54 och 55 §§

är stadgat om anmaning skall i till­

lämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande anmaning som här avses.

III. Om förberedande åtgärder

§•

Landskamreraren har att upprätta

förslag till anvisningar till ledning

för nästkommande års särskilda fas­

tighetstaxering inom länet samt se­

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst, så ock arrendator, vilken

jämlikt avtal, ingånget efter kommu­

nalskattelagens ikraftträdande, gent­

emot ägaren eller innehavaren har

att ansvara för skatt för fastighets

garantibelopp.

Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är

stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst och förmögenhet skall i

tillämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande besvär över särskild fastighets­

taxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styc­

kena och 169 § stadgas skall äga mot­

svarande tillämpning beträffande

särskild fastighetstaxering.

184

Därest efter taxeringsårets utgång

fastighets taxeringsvärde i anledning

av anförda besvär ändras eller taxe­

ringsvärde åsättes fastighet, som icke

blivit taxerad, har prövningsnämn-

den att efter anmälan av taxerings-

intendent vidtaga däremot svarande

åtgärder för efterföljande år under

taxeringsperioden, där ej beträffande

fastigheten sådant förhållande in­

träffat, som jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen bör föranleda

åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövnings-

nämnden må jämväl göras av fastig­

hetens ägare eller därmed likställd

innehavare eller, om besvären an­

förts av annan än ägaren eller inne­

havaren, av denne.

nast den 1 december aret fore taxe­

ringsåret insända förslaget till riks­

skattenämnden. I förslaget skall bl. a.

ingå statistiska och andra uppgifter,

som underlättar för de särskilda fas-

tighetstaxeringsnämnderna att iakt­

taga de normer för taxeringen som

angivas i 12 § 2 mom. kommunal­

skattelagen. Riksskattenämnden

skall senast den 20 i samma månad

till landskamreraren återställa för­

slaget jämte de erinringar mot det­

samma, som nämnden funnit anled­

ning framställa. Landskamreraren

har att förelägga prövningsnämnden

omförmälda förslag och erinringar.

Prövningsnämnden skall på grund­

val av nämnda handlingar fastställa

anvisningar för den särskilda fastig­

hetstaxeringen, vilka senast den 15

januari taxeringsåret skola tillställas

de särskilda fastighetstaxerings-

nämnderna samt de lokala skatte­

myndigheterna. Anvisningarna skall

samtidigt översändas till riksskatte­

nämnden.

Länsstyrelsen har att i övrigt vid­

taga sådana förberedande åtgärder

som underlättar arbetet i de särskil­

da fastighetstaxeringsnämnderna.

§•

Länsstyrelsen kan då den finner

lämpligt kalla ordföranden och högst

två andra ledamöter från varje sär­

skild fastighetstaxeringsnämnd inom

länet eller del därav att på lämplig

ort sammanträda inför landskamre­

raren för överläggningar rörande

taxeringsarbetet. Länsstyrelsen kan

till sådant sammanträde kalla även

andra personer, som på grund av sin

verksamhet eller av annan anledning

kunna antagas äga sakkunskap i frå­

ga om värdering av fastigheter.