4

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

INLEDNING

Förslag beträffande musikutbildningen har avgetts av 1965 års mu-

sikutbildningskommitté (ledamöter riksdagsmannen Sigurd Lindholm, ordf., pro­

fessorn Bertil Carlberg, lektorn Bengt-Olof Engström, musikdirektören Harald

Göransson, musikkonsulenten Yngve Härén och lektorn Bo Wallner; direktiv se

1966 och 1968 års riksdagsberättelser s. 285 resp. 256) i betänkandena Musikut­

bildning i Sverige I (SOU 1968: 15) och II (SOU 1968: 49). Det andra betänkan­

det behandlar i huvudsak tim- och kursplaner för den högre musikutbildningen.

Betänkandena betecknas i det följande I och II. Efter remiss har yttranden över

betänkandena avgetts av överbefälhavaren, kammarkollegiet (I), statskontoret,

byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (I), kungl. biblioteket (II), universitetskans-

lersämbetet — efter hörande av universiteten —, skolöverstyrelsen — efter höran­

de beträffande betänkande I av samtliga länsskolnämnder och beträffande betän­

kande II av länsskolnämnderna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göte­

borgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, vidare av

samtliga lärarhögskolor, Folkliga musikskolan Ingesund, Framnäs folkhögskola,

Birkagårdens folkhögskola, Lunnevads folkhögskola, Oskarshamns folkhögskola,

Folkhögskolan Mellansel (I), Gävleborgs läns folkhögskola, Geijerskolan (I), Kä-

vesta folkhögskola (I), Birka folkhögskola (I), Södra Vätterbygdens folkhögskola

(I), Sjöviks folkhögskola (I) och Malungs folkhögskola (I) —, arbetsmarknads­

styrelsen, statens avtalsverk, länsstyrelsen i Hallands län med yttrande från drät­

selkammaren i Flalmstad (I), domkapitlen i Uppsala, Linköping (I), Skara, Sträng­

näs (I), Västerås (I), Växjö (I), Lund, Göteborg, Karlstad (I), Härnösand (I),

Luleå, Visby (I) och Stockholm (I), forskningsbiblioteksrådet (II), Musikaliska aka­

demiens styrelse — som bl. a. hört musikhögskolans lärarråd och elevkår samt

vissa av akademiens kommittéer —, Göteborgs musikkonservatorium, Stiftelsen

Malmö musikkonservatorium med yttrande från konservatoriets lärarförening och

elevkår, teater- och orkesterrådet — efter hörande av de statsunderstödda yrkes-

orkestrarna i Stockholm, Göteborg (I), Malmö, Norrköping (I), Hälsingborg (I)

och Gävle (I) samt Västerås musiksällskap (I) och Örebro orkesterstiftelse (I) —,

Kungl. teatern (II), Stiftelsen Institutet för rikskonserter (II), organisationsnämn-

den för militärmusiken (I), huvudmannautredningen (I), konsertbyråutredningen,

yrkesutbildningsberedningen, kompetensutredningen, läromedelsutredningen (II),

pedagogikutredningen, 1968 års musikkommitté (II), Örebro musikpedagogiska

institut, Stockholms musikpedagogiska institut, Stockholms borgarskola (I), Svenska

diakonsällskapet, dåvarande Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbun­

det (I) numera Svenska kommunförbundet (II), Svenska landstingsförbundet, Sve­

riges Radio AB, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) — med yttranden

6

beslut till Kungl. Maj:t ingett framställningar med förslag dels angående riktlinjer

för det frivilliga skolväsendet, dels till reviderad läroplan för fackskolan.

Med anledning av riksdagens beslut angående rikskonserter m. m. (prop. 1968:

45, SU 114, rskr 263) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den

5 april 1968 särskilda sakkunniga med uppdrag att ytterligare utreda vissa frågor

rörande militärmusikkårerna. De sakkunniga, som antagit benämningen 1968 års

musikkommitté, avgav den 31 mars 1969 sitt betänkande Regionmusik (SOU

1969: 12). Förslag i frågan kommer att föreläggas årets riksdag (prop. 1970: 1

bil 10 s. 21).

Teater- och orkesterrådet och 1968 års musikkommitté har gemensamt ingett

förslag till ensembleskolning av blivande musiker i symfoniorkester och inom re­

gionmusikorganisationen.

Kungl. Maj:t uppdrog den 21 maj 1965 åt den särskilda utredningsman (över­

intendenten Åke Meyerson), som sedan 1963 haft till uppgift att närmare över­

väga organisationen av en statlig scenisk utbildning i Stockholm m. m., att i sam­

band därmed även ta upp till behandling frågor angående utbildningen i konst­

närlig, scenisk dans. Utredningsmannen överlämnade den 29 oktober

1968 betänkandet Statens skolor för scenisk utbildning, 3 (Stencil U 1968: 9).

Förslaget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av statskontoret, bygg­

nadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, Musika­

liska akademiens styrelse, Koreografiska institutet, teater- och orkesterrådet -—•

efter hörande av statens scenskolor —, yrkesutbildningsberedningen, interimssty-

relsen för dramatiska institutet, Svenska kommunförbundet, Kungl. teatern, Malmö

stadsteater, Dramatiska teatern, Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms uni­

versitet, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) — som

hört Svenska facklärarförbundet och som hänvisar till ett gemensamt yttrande från

Teatrarnas riksförbund, Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet

—, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisa­

tion (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföre­

ningen (SAF) — vilka hänvisar till nyssnämnda yttrande från bl. a. Teatrarnas

riksförbund —, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd (Klys), Stiftelsen Dansmuseet och Kungl. teaterns balettelevskolas

föräldraförening. Vidare har synpunkter inkommit från Kulturarbetarnas social­

demokratiska förening i Stockholm, representanter för rytmiklärarna samt från

fyra enskilda danskonstnärer.

I fråga om flera av de framförda förslagen fordras inte beslut av riksdagen. För

överblickens och sammanhangets skull berörs emellertid även vissa av dessa för­

slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

8

Årskurs i. 1 vte musik alternativt teckning samt 1 vte konst- och musikhistoria

i humanistisk-samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig tillvalsgrupp.

För elev, som inte läser två nybörjarspråk finns möjlighet att välja till 1 vte

estetiska ämnen. De som redan valt musik skall därvid delta i teckning och omvänt.

Årskurs 2. 1 vte musik alternativt teckning samt 1 vte konst- och musikhistoria

på humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig linje.

Möjlighet finns till 3 vtr estetisk specialisering i musik genom utbyte av ett mo­

dernt språk på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje samt på ekonomisk linje,

ekonomisk-språklig gren.

Årskurs 3. Möjlighet till estetisk specialisering i samma utsträckning som i åk 2.

I den estetiska specialiseringen sker undervisningen i mindre grupper med sär­

skilt intresserade elever. Ganska långtgående individuella önskemål kan tillgodoses,

både för de elever som exempelvis vill förbereda sig för en fortsatt musikalisk

yrkesutbildning eller avser att bli lärare samt för dem som endast vill ha musik

som hobby.

Estetiska varianter förekommer läsåret 1967/68 vid skolenheter med gymnasium

i 38 kommuner.

Ett musikgymnasium finns inrättat i Stockholm fr. o. m. läsåret 1959/60.

Undervisningen inriktas på att ge eleverna möjligheter till praktisk musikutövning

samt fördjupade musikteoretiska och musikhistoriska insikter. Liksom i musik­

klasserna saknas utvidgat timantal för instrumentalmusik. Trots den kraftigt ut­

vidgade musikundervisningen avser musikgymnasiet enligt kommitténs uppfattning

inte att förbereda eleverna direkt för musikeryrket. Musikämnet får ökad plats i

musikgymnasiets timplan dels genom någon utökning av timantalet per vecka, dels

genom att teckning gjorts till frivilligt tillvalsämne och att ämnet konst- och musik­

historia tagits bort.

I fackskolan kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt valämne och som

fritt tillval i klassundervisning samt som ämne i estetisk variant.

Ämnet har följande timtilldelning.

Årskurs 1. 2 vtr musik alternativt teckning på social linje. Inom ramen för fritt

tillval kan musik på social linje få 3 vtr och på ekonomisk linje 2 vtr.

Årskurs 2. Möjlighet finns till musik inom ramen för fritt tillval på social linje

i 2 vtr och på ekonomisk linje i 1—2 vtr.

Efter medgivande av skolöverstyrelsen kan estetisk variant med sammanlagt 8

vtr estetiska specialämnen anordnas i årskurs 2 på social linje. Detta sker genom

att 5 vtr tillvalsämnen ersätts av estetiska ämnen samt genom utbyte av kontors-

teknik (1 vte) och biologi (2 vtr) alternativt historia (3 vtr) mot estetiska ämnen.

I fackskolans läroplan läggs mycket stor vikt vid sång och spel, dvs. elevens eget

aktiva musicerande. Musikläraren i fackskolan bär större möjlighet till en elev-

anpassad och personligt utformad musikundervisning än i någon annan skolform.

Estetisk variant har hittills endast inrättats i Stockholm. Av kursplanen för

ämnet musik framgår bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kursen i musik vänder sig till de elever som förvärvat grundläggande färdighet

på ett instrument. Vissa elever kan ha intresse av att förvärva en breddad grund för

fortsatt amatörmusicerande, andra kan överväga en musikalisk yrkesutbildning.

Ämnet musik har följaktligen allmänt utbildande prägel men innehåller vissa fär-

dighetsmornent i en begynnande musikalisk utbildning, som den musikintresserade

tillägnar sig tidigt. Behovet av en fördjupning i gehörs- och musiklära samt sats­

lära bör uppmärksammas. Det är också nödvändigt att tidigt komma igång med ett

biinstrument.

Elevernas ålder och sannolikt även redan förvärvad musikalisk färdighet gör det

önskvärt att instrumentalundervisningen och undervisningen i solosång kan ske

individuellt och att teoriundervisningen sker i form av grupparbete.

Ensemblespel i större eller mindre grupper är ett betydelsefullt led i utbildningen

och bör ordnas antingen på anslagen tid utanför timplanen eller inom ramen för

den individualiserade undervisningen.

I skolöverstyrelsens förslag till reviderad läroplan för fackskolan ingår en ny

konstruktion av den estetiska varianten på fackskolans sociala linje. Överstyrelsen

föreslår att varianten skall göras tvåårig med samma tim- och kursplaner i de

estetiska specialämnena som i gymnasiet samt att variant skall införas även på eko­

nomisk linje.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

9

1.2

Frivillig musikundervisning

1.2.1 Skolans frivilliga musikundervisning

I grundskolan finns enligt läroplanen möjlighet till frivillig undervisning i kör­

sång, solosång och instrumentalmusik (inklusive ensemblespel). Undervisningens

omfattning beräknas i fråga om körsång efter 1 vte för varje fullt femtiotal del­

tagande elever vid skolenheten, dock minst 1 vte, samt i fråga om instrumental­

musik och solosång efter 1 vte för varje fullt femtiotal elever på högstadiet vid skol­

enheten, dock minst 1 vte. Även elever från låg- och mellanstadiet kan få delta

i undervisningen. Om denna anordnas på skoltid kan för deltagande elev tiden för

annan undervisning få minskas med högst 20 lektioner per läsår, om möjligt för­

delad på flera ämnen.

I gymnasiet och fackskolan finns också i läroplanen upptagen instrumentalmusik

(inklusive ensemblespel), solosång och körsång. Det föreskrivs särskilt att undervis­

ningen skall anordnas utanför schematid. Timtilldelningen vid skolenheten är i

fråga om instrumentalmusik och solosång 1 vte för varje fullbordat 30-tal elever

och i körsång 1 vte för varje påbörjat 50-tal deltagare.

Om undervisningen gäller vidare att den bör samordnas med motsvarande un­

dervisning i andra skolformer i skolenheten. Samordning kan även ske mellan

olika skolenheter.

10

För den läroplansreglerade frivilliga musikundervisningen i dessa skolformer

utgår statsbidrag som för undervisning i övrigt.

1.2.2 Annan frivillig musikundervisning

Vid sidan av den frivilliga musikundervisning som anordnas inom det allmänna

skolväsendet finns f. n. följande andra former av frivillig undervisning i musik för

barn och ungdom, nämligen

kyrkomusikernas fria musikundervisning,

studieförbundens musikcirklar,

kommunal musikskola,

annan av kommunen genom skolstyrelsen anordnad frivillig musikundervisning,

privat musikundervisning.

Undervisningen i musikcirkel och i kommunal musikskola är vanligen belagd

med mindre elevavgift, medan den privata undervisningen oftast är helt finansierad

genom avgifter.

Kyrkomusikernas fria musikundervisning är reglerad i kyrkomusikerstadgan

(1950:375, omtryckt 1958:369, ändrad senast 1967: 189). Organist är skyldig

att i den kyrkomusikaliska delen av sin tjänst fullgöra 5 vtr och kyrkokantor 2 vtr

sådan undervisning. Samverkan med andra former av musikundervisning sker i

regel inte. Kommittén räknar med att ca 2 270 vtr sådan fri musikundervisning

ingick i de tjänster, som fanns den 1 januari 1965.

Studieförbundens verksamhet med musikcirklar grundar sig på bestämmelserna i

kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsar­

betet (ändrad senast 1968: 298). För studiecirkel är den nedre åldersgränsen för

deltagande i allmänhet 14 år. I musikcirkel får dock upp till hälften av deltagarna

vara yngre. Högst hälften av studietiden (generellt minst 20 studietimmar) för mu­

sikcirkel får användas för studier i grupper om minst tre deltagare, ledaren in­

räknad. Sådana studier får dock inte avse musikteori, musikhistoria eller övningar

i rytm, gehör och notläsning. Bedrivs musikcirkelverksamhet i form av ensemble

eller kör får deltagarantalet överstiga 20.

Den frivilliga musikundervisningen i kommunal regi bedrivs i regel som kommu­

nal musikskola. Musikutbildningskommittén uppger att antalet musikskolor läsår

1959/60 var 98 och att detta antal år 1966 ökat till ca 350.

Ur skolöverstyrelsens enkät år 1966 till kommunala musikskolor (291 inkomna

svar) hämtar kommittén bl. a. följande uppgifter avseende 1965/66. Elevantalet

uppgick till ca 98 300. Kostnaderna för undervisningen år 1965 uppgick till ca

28,4 milj. kr. Mer än 200 av skolorna leddes av kommunens skolstyrelse, de övriga

av musiknämnd, kulturnämnd eller på annat sätt. Verksamheten är uppdelad i för­

beredande undervisning (ett- eller tvåårig), egentlig instrumentalundervisning samt

ensembleverksamhet. I den egentliga instrumentalundervisningen dominerar pianot.

Antalet elever som spelar orkesterinstrument är förhållandevis stort, inalles uppemot

20 500 elever, varav minst 8 000 spelar violin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

11

Musikutbildningskommittén framhåller att de estetiska ämnena, däribland musik,

intar en viktig plats i folkhögskolans undervisning. Under senare år har en allt

starkare tendens att utveckla musikundervisningen framträtt. Musikverksamheten

kan enligt kommittén uppdelas på allmänna musiklinjer, utvidgad musikundervis­

ning och vanlig musikundervisning. Därjämte anordnas vid Folkliga musikskolan

Ingesund i Arvika och inom musiklinjen vid Framnäs folkhögskola yrkesinrik­

tad utbildning av musikpedagoger. Allmänna linjer och utvidgad musikundervis­

ning finns vid Folkliga musikskolan Ingesund, Framnäs folkhögskola jämte Ka­

pellsbergs musikskola, Birkagårdens folkhögskola, Lunnevads folkhögskola, Os­

karshamns folkhögskola, Kävesta folkhögskola, folkhögskolan i Mellansel och

Gävleborgs läns folkhögskola i Bollnäs. Denna undervisning syftar till att ge elever­

na fördjupade musikaliska färdigheter och förbereda dem för vidare

musikalisk

yrkesutbildning. Musiklinjerna är två- eller treåriga. Elevantalet vid samtliga an­

givna skolor var läsåret 1967/68 ca 185. För musikundervisningen utgår statsbi­

drag vid de fyra förstnämnda skolorna beräknat efter högst 4,0 lärartimmar per

elev och kursvecka, vid de sistnämnda efter högst 2,8 lärartimmar per elev och

kursvecka.

Vid flera andra folkhögskolor, däribland Geijerskolan, Ransäter, Västkustens

ungdomsskola, Ljungskile, Väddö och Tollare folkhögskola samt Birka folkhög­

skola, Ås, läggs stor vikt vid musikverksamhet.

Även utanför folkhögskoleområdet har vissa initiativ tagits för att anordna fort­

satt instrumental undervisning för musikbegåvade elever, som lämnat grundskolan,

bl. a. för att förbereda dem för inträde till högre musikutbildningsanstalter. Exem­

pel på detta är Kopparbergs läns landstings högre musikskola i Falun och högre

musiklinjen vid Eskilstuna musikskola.

1.3 Yrkesutbildning i musik

F. n. finns endast en helt statlig skola för den högre musikutbildningen, näm­

ligen musikhögskolan i Stockholm. Bestämmelser angående musikhögskolans upp­

gifter finns bl. a. intagna i reglementet (1940: 960) för musikhögskolan (omtryckt

1945: 576, senast ändrat 1968: 192). Musikaliska akademien har genom sin sty­

relse överinseende över musikhögskolan. Skolans uppgift är att meddela konst­

närlig utbildning i musik (i s. k. specialklasser) samt anordna utbildning för vissa

examina (examensklasser). Den konstnärliga delen av undervisningen omfattar in­

strumentalämnen, solosång samt komposition och dirigering. Vid examenslinjerna

utbildas kyrkomusiker, musiklärare och musikpedagoger, musikledare samt musik­

direktörer och musikunderofficerare för militärmusiken. Vidare anordnas utbild­

ning i pianostämning. Närmare redogörelse för de olika utbildningsvägarna lämnas

i det följande (3.1—3.7 Nuläge).

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

För tillträde till utbildningen fordras genomgången grundskola. Genom inträdes­

prov kontrolleras att de sökande uppfyller de i reglementet ställda kraven på musi­

kalisk begåvning och tillräcklig vokal, instrumental eller musikteoretisk utbildning

för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Antalet intagningsplatser är inte

centralt fastställt. Kommittén anger att elevantalet höstterminen 1967 var 486,

varav 34,2 % var elever i flera klasser samtidigt.

Elev i specialklass kan få intyg som anger under vilken tid undervisning åtnjutits.

Solistdiplom kan utfärdas efter särskilt prov.

I kungörelsen (1940: 961) om examina som avläggs vid musikhögskolan eller

eljest under inseende av Musikaliska akademien (omtryckt 1959: 370, senast änd­

rad 1969: 604) föreskrivs i vilka ämnen elev i olika examensklasser måste avlägga

examensprov. Elev har möjlighet att efter tillstyrkan av vederbörande lärare före

den slutliga examen genomgå prov i något av sina examensämnen. Examensprov

anordnas vid vårterminens slut och proven sker inför särskild nämnd, bestående

av minst fem personer. Godkänt betyg sätts efter en femgradig skala. Under tio­

årsperioden 1957/58—1966/67 uppgår enligt kommitténs beräkningar antalet ut­

examinerade vid musikhögskolan till 897, varav 349 med högre kyrkomusikaliska

examina, 298 med musiklärarexamen, 140 med musikpedagogisk examen och 17

med musikledareexamen. Antalet utexaminerade militära musikdirektörer uppgår

till 22. Examen i pianostämning har avlagts av 71 elever. Härtill kommer sedan

läsåret 1962/63 98 utexaminerade musikunderofficerare.

Musikhögskolan leds av en direktör, en lärarnämnd och ett lärarråd. Lärar­

personalen består av två professurer, en i komposition och en i dirigering, en tjänst

som lärare i metodik och praktisk lärarutbildning, en tjänst som lektor i musik­

historia och musikalisk formlära, 23 ordinarie, 22 extra ordinarie och 6 extra

lärartjänster samt ett antal timlärare, s. k. biträdande lärare.

Musikkonservatoriet i Göteborg, som startades med Göteborgs orkesterförening

som huvudman, leds numera av en särskild styrelse. Musikkonservatoriet i Malmö

är organiserat som en stiftelse. Undervisning och examination vid musikkonser-

vatorierna anordnas enligt gällande statsbidragsbestämmelser i huvudsaklig över­

ensstämmelse med de bestämmelser som gäller vid musikhögskolan. Examination

sker i närvaro av censorer utsedda av Musikaliska akademien. Kommittén anger

antalet närvarande elever läsåret 1966/67 i Göteborg till 106 och vårterminen

1968 i Malmö till 76. Antalet utexaminerade läsåren 1959/60—1966/67 uppges

vid de båda konservatorierna vara sammanlagt 192, varav 83 musiklärare, 59

kyrkomusiker och 50 musikpedagoger.

Kostnaderna för konservatoriernas verksamhet täcks numera helt av statsme­

del. Konservatoriernas lärare har löneförmåner motsvarande dem som gäller vid

musikhögskolan.

Vid två folkhögskolor bedrivs som tidigare nämnts yrkesutbildning i musik. Vid

Folkliga musikskolan Ingesund och Framnäs folkhögskola anordnas utbildning

för musikinstruktörsexamen och instrumentalpedagogisk examen. Skolorna får

13

statsbidrag för denna del av utbildningen som är beräknat efter högst 8,0 lärartim-

mar per elev och kursvecka. Det sammanlagda elevantalet i denna utbildning var

läsåret 1967/68 75.

Musikledarutredningen föreslog 1962 i sitt betänkande Lärare och handle­

dare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet (SOU 1962: 51), att musik-

instruktörsutbildningen delvis skulle omformas, att pedagoglinjerna vid Folkliga

musikskolan Ingesund och Framnäs folkhögskola skulle omorganiseras till stats­

understödda treåriga musikinstruktörsskolor samt att ytterligare fyra musikinstruk-

törsskolor skulle inrättas. Förslaget har inte genomförts.

Vid Örebro musikpedagogiska institut bedrivs instrumental- och sångpedagogisk

utbildning. Örebro stad och Örebro läns landsting är tillsammans huvudmän för

skolan och svarar vardera för 50 % av kostnaderna. Musikaliska akademien har

inseende över skolan och utser bl. a. censorer vid examinationen. Institutet hade

läsaret 1967/68 33 elever. Under åren 1963—1967 har 27 musikpedagoger ut­

examinerats.

En relativt omfattande musikpedagogutbildning bedrivs vid musiklinjen och

musikpedagogiska institutet vid Stockholms borgarskola. Musikutbildningen vid

skolan är sedan läsåret 1966/67 ställd under inspektion av Musikaliska akade­

mien. Antalet elever i de olika pedagogklasserna var läsåret 1967/68 68. Antalet

utexamierade sedan 1954 uppgår till 183.

Kurser för utbildning av sång- och instrumentalpedagoger anordnas sedan ett

flertal år vid Stockholms musikpedagogiska institut, som är en stiftelse. Verksamhe­

ten finansieras genom studiecirkelbidrag och kursavgifter samt vissa mindre bidrag

från Stockholms stad och staten. Antalet deltagande elever i de läsåret 1965/66

anordnade kurserna var 21.

Den lägre kyrkomusikaliska utbildningen omfattar utbildning för organist- och

kantorsexamen samt utbildning av kyrkokantorer. Utbildningen sker vid statliga

sommarkurser i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Kurserna står

under inseende av Musikaliska akademien. I 1967 års kurser deltog sammanlagt

104 elever, varav 70 var lärare eller lärarkandidater. Härjämte förekommer för­

beredande kurser vid seminarier och lärarhögskolor. Särskilda kurser, delvis i form

av brevkurser, anordnas för avläggande av pedagogisk examen för kyrkokantorer.

Vid Svenska diakonsällskapets diakonskola (Sköndalsinstitutet) anordnas utbild­

ning av kyrkokantorer vid skolans kyrkomusikaliska linje. Till utbildningen utgår

bidrag ur kyrkofonden och examination sker inför censorer, som förordnas av

Musikaliska akademien. Höstterminen 1968 fanns 20 elever vid institutet. 63 elever

har under åren 1960—1967 avlagt kyrkokantorsexamen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

2 Musikutbildningens uppgifter och struktur

2.1 Kommittén

2.1.1 Principiella utgångspunkter

I sitt första betänkande framhåller kommittén att den sett som en av sina

främsta uppgifter att fullfölja 1960-talets skolreformer även på musikens område.

Kommittén uppehåller sig därför särskilt vid förutsättningarna för att göra musik­

ämnet likvärdigt med övriga ämnen i skolundervisningen. Skolan kan enligt kommit­

tén göra en väsentlig insats för att demokratisera musiken i den meningen att alla

från början får tillgång till den, lär sig att uppfatta musiken som en del av sitt

dagliga liv och kan utveckla ett varaktigt intresse. Kommittén anser det väsentligt

att denna fostran börjar redan på förskolestadiet. Sedan gäller det att bygga vidare

på den grund skolan har lagt och i samhället utanför skolan erbjuda en musik­

verksamhet som tar vara på det musikintresse som byggts upp under skolåren och

som tillfredsställer behoven både av lyssnande till musik och av fortsatt eget

musicerande. Kommittén betonar i sammanhanget att begreppet musik; bör fattas

i vid mening, i linje med den allmänna vidgningen av kulturbegreppet.

Kommittén anser det svårt att generellt formulera riktlinjer för ett utvecklings­

program för musikfostran och musikverksamhet i skola och samhälle. Både sociala

och estetiska synpunkter bör enligt kommittén få inverka på ett sådant program.

Kunskaper om musik och musikintresse kan förmedlas i mycket växlande yttre

former och programmet måste utformas för att nå fram både till enskilda och grup­

per av individer i olika stadier och situationer. Ett utvecklingsprogram måste också

ta hänsyn till vissa individuellt betingade faktorer. Kommittén framhåller det nära

samband som råder mellan personligt musikval och den individuella musikaliska

begåvningen eller gehöret. Givetvis påverkas även musikvalet av sådana faktorer

som smak och attityder samt av den sociala miljön.

Kommittén slår emellertid fast att syftet med ett utvecklingsprogram bör vara att

på längre sikt försöka påverka musikvalet bland barn, ungdom och vuxna. Enligt

kommitténs mening är det i första hand fråga om att söka utveckla gehöret, dvs.

den enskildes förmåga att lyssna till musik på ett alltmer kvalificerat sätt och där­

med uppfatta och minnas t. ex. melodiska förlopp. Det är kommitténs bestämda

uppfattning att den mest effektiva formen för en sådan gehörsträning är det aktiva

musicerandet i ensemble, instrumentalt eller vokalt. Den möjlighet till ett upprepat

lyssnande till ett musikstycke som detta innebär är för de flesta människor nöd­

vändigt för att de skall kunna tillgodogöra sig och uppfatta musik, som inte är av

speciellt lättillgänglig art.

Kommittén anser att man kan ha anledning att räkna med att en gehörsutveckling

är på väg genom det kvantitativt starkt ökade lyssnandet till musik förmedlad ge­

nom grammofon och genom radio och TV. Hemmalyssnare med kvalificerade

Kungl. Ma]:ts proposition nr 25 år 1970

15

grammofonanläggningar finns i växande skaror och kan i fråga om musikalisk

förmåga snabbt nå samma nivå som amatörmusikerna. Men kommittén tror att

också lyssnandet till det mycket stora utbudet populärmusik innebär möjlighet att

förvärva gehörsförmögenheter som i sin tur på lång sikt kan medföra en ökad

beredskap att uppfatta musikalisk kvalitet.

Det stora utbudet av musik har enligt kommittén sitt starkaste gensvar biand

ungdomen. Deras lyssnande torde i fråga om engagemang, intensitet och kvantitet

vara större än de vuxnas. Detta tar sig också uttryck i ett ökat intresse för aktivt

musicerande. Ungdomens musiklyssnande är nära knutet till instrumentaltekniskt

sett förhållandevis lättillgängliga former av musicerande. Detta har i betydande

omfattning gett upphov till ensembler för gehörsspel och improvisation. Kommittén

anser att popperioden givit flera beaktansvärda erfarenheter. Det är ungdomen

själv som med utgångspunkt i sin egen musikvärld ordnar sitt musicerande vid sidan

av vad skola, musikskola eller andra undervisningsformer har att erbjuda. Pop-

musicerandet har satt gehörsspelet i högsätet och gjort det på en så elementär nivå

att det blivit åtkomligt och fått en långt bredare förankring än den gehörsmässigt

ojämförligt mycket mer krävande jazzmusiken.

Ett annat mycket starkt bevis på ungdomens intresse för aktivt musicerande är

de stora och ständigt växande skaror som söker utbildning i de kommunala musik­

skolorna. Från en blygsam början har denna frivilliga musikundervisning på 30 år

utvecklats till en ungdomsröreise med mer än 100 000 aktiva medlemmar.

Kommittén framhåller således ungdomens musikintresse som den stora kraft­

källan i svenskt musikliv. Detta intresse måste tas till vara och kanaliseras på ett

sätt som i största möjliga utsträckning leder till ett aktivt musicerande. Musik­

intresset måste hållas vid liv genom hela skoltiden. Särskilt erfordras bärkraftiga

arbetsformer och kontakter vid den kritiska tidpunkt som de tidigare tonåren utgör.

Kommittén har med dessa utgångspunkter funnit det vara av speciellt intresse att

behandla musikens situation i skolan, särskilt den obligatoriska skolan, med hän­

syn till möjligheterna att främja ett aktivt musicerande. Detta har medfört att

kommittén som en av huvudpunkterna i sitt förslag förordar en betydande för­

stärkning av skolans frivilliga musikundervisning.

Kommittén utgår ifrån att det ökade intresset för musicerande bland ungdomen

har sin motsvarighet även bland vuxna. Rekryteringen till det vuxna amatörmusice­

randet förväntas öka. Vid en fortsatt utveckling av vuxensektorn har studieför­

bunden enligt kommittén en betydelsefull uppgift. De kan bl. a. utgöra ett förbin­

delseled mellan skolans musikverksamhet och den amatörmusikaliska verksamhet

som bedrivs i orkesterföreningar o. d.

Den vidgade musikfostran i skolan och i bildningsarbetet, som kommittén förut­

sätter, medför behov av speciella insatser för att förbättra lärarsituationen. Kom­

mittén framhåller musikläraren-ledaren som nyckelpersonen i all musikverksamhet

i skola och samhälle och förordar en särskild satsning på utbildningen för de musik­

pedagogiska uppgifterna, såväl i fråga om kvantitet som kvalitet.

En av de centrala punkterna i kommitténs förslag rör möjligheterna att förstärka

16

det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet på musikområdet. Enligt kom­

mittén är musikämnet i detta hänseende illa tillgodosett i jämförelse med andra

ämnen. Kommittén framhåller särskilt att de institutioner, som bedriver pedagogisk

och psykologisk forskning, endast sporadiskt arbetar med uppgifter som har att

göra med musik. Lärarhögskolornas metodiska utvecklingsarbete på musikom­

rådet är kvantitativt obetydligt. Även inom skolöverstyrelsen har verksamheten

hittills koncentrerats till enstaka projekt. Ett organ för samarbete och kontakt mel­

lan forskare och musikpedagoger saknas.

Det arbete som pågår på området är således enligt kommitténs mening både

osystematiskt och långt ifrån tillräckligt för att åstadkomma en pedagogisk för­

nyelse av musikundervisning och musiklärarutbildning. För klassundervisningen i

musik, speciellt när det gäller ogallrat elevmaterial, är det enligt kommittén sär­

skilt betydelsefullt att få bättre grepp om på vilket sätt undervisningsinnehåll och

arbetssätt kan anpassas till elevernas behov och förmåga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

2.1.2 Förskolan

Förskolan bör enligt kommitténs mening erbjuda tillfällen till olika slag av musi­

kaliska aktiviteter, anpassade till barnens ålder och utvecklingsstadium. Det spon­

tana skapandet bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Anknytningen mellan förskola och grundskola har kommittén sett som ett vä­

sentligt problem, som bör uppmärksammas. Förskolans uppgift bör vara att så

långt möjligt skapa ett gemensamt utgångsläge i fråga om barnens musikaliska

erfarenheter inför övergången till grundskolan. En viss överensstämmelse bör

finnas mellan aktivitetsformerna i förskolan och på lågstadiet. Detta förutsätter i

sin tur åtgärder för att närma lärarutbildningen för resp. stadier till varann, t. ex.

genom att låta auskultationer på olika stadier ingå som ett led i utbildningen. Kom­

mittén föreslår möjligheter till specialisering i musik för förskollärare samt tillfälle

till fortbildning i ämnet. Musikrepertoaren såväl för förskolan som inom förskol-

lärarutbildningen bör breddas.

2.1.3 Def allmänna skolväsendet

Frivillig musikundervisning

Det bör enligt kommitténs uppfattning vara skolans uppgift att svara för all den

musikundervisning som riktar sig till barn och ungdom, i varje fall i skolplikt^

ålder. Alla former av musicerande bör vara företrädda i skolans musikverksamhet

och ha en funktion i skolans gemenskapsliv. Att de estetiska ämnena, däribland

musik, i den kommande nya läroplanen för grundskolan görs obligatoriska på

högstadiet anser kommittén viktigt och väl motiverat dels från rättvisesynpunkt, dels

med hänsyn till dessa ämnens stora betydelse för personlighetsutvecklingen.

Samtidigt kan därigenom rekryteringen till kommande yrkesutbildning förstärkas

17

och breddas. Men den klassvis bedrivna musikundervisningen kräver en komplette­

ring med frivillig undervisning, som ger eleverna tillfälle att delta i en individuali­

serad musikundervisning som syftar till att utveckla deras färdighet att spela ett

instrument eller att sjunga. I andra skolämnen finns, framhåller kommittén, möj­

lighet till motsvarande individualisering på de vanliga lektionerna i form av en­

skilda studier inom klassens ram. I musikämnet är enligt kommittén detta i stort

sett inte möjligt. Den gruppverksamhet som i viss utsträckning förekommer i den

obligatoriska musikundervisningen går mera ut på att ge eleverna en lämpligt av­

passad samspeluppgift än på att utveckla den enskilde elevens instrumentala och

vokala färdighet. Den lämpliga undervisningsformen för denna färdighetsträning

är i de flesta fall individuell och specialiserad handledning, även om metodut­

vecklingen på vissa instrument kan göra det möjligt med undervisning i mindre

grupp.

Kommittén framhåller att flertalet barn redan under mellanstadiet når en sådan

musikalisk och allmän mognad att de kan lära sig spela ett instrument. Många gör

det redan på lågstadiet. Förutsättningen för att nå ett kvalificerat resultat på ett

instrument är att studierna påbörjas så tidigt som möjligt.

Skolan har hittills haft endast begränsade möjligheter att erbjuda frivillig musik­

undervisning. Först på grundskolans högstadium anvisas medel för särskild under­

visning i instrumentalmusik och sång. För elever på grundskolans låg- och mellan­

stadium svarar kommunerna och studieförbunden för så gott som hela den frivilliga

verksamheten. Detta medför enligt kommitténs uppfattning många för musikverk­

samheten ogynnsamma förhållanden. Verksamheten är organisatoriskt splittrad och

mycket ojämnt geografiskt fördelad. På många platser uppstår en ofruktbar kon­

kurrens mellan olika anordnare av frivillig musikundervisning. Olika pedagogiska

uppfattningar speglas i alltför hög grad i metodiken och svårigheter uppstår att ge

arbetet på en förnyelse av metodik, studiematerial, repertoar etc. karaktären av

planmässigt utvecklingsarbete. Samordning med den klassvis bedrivna musikunder­

visningen förekommer blott sporadiskt. Olika huvudmän, lönesättning och behö­

righetsvillkor gör det administrativt svårbemästrat att samordna lärartjänster inom

de olika verksamhetsformerna.

Skolans frivilliga musikundervisning handhas enligt kommittén i huvudsak av dess

egna musiklärare. Kommittén anser att det ur lärarnas synpunkt är riktigt att så

sker. Musikläraren kan därigenom få fördjupad kontakt med ett antal elever i en

mer individualiserad undervisning. Genom den frivilliga undervisningen skapas un­

derlag för att få fram flera hela lärartjänster. Nackdelarna med systemet är emel­

lertid, framhåller kommittén, att undervisningen binds till de instrument läraren

behärskar, dvs. vanligen piano, orgel, ett stråkinstrument och blockflöjt. Ur den

synpunkten är det betydelsefullt att skolan kan anlita särskilda instrumentallärare.

Musikutbildningskommittén sammanfattar sin principiella syn på den frivilliga

musikundervisningen och dess betydelse på följande sätt.

1. Den frivilliga musikundervisningen är en viktig del av den samlade musik­

undervisningen.

2 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

2. Den frivilliga musiken bör såsom en del av undervisningen ligga inom skol­

väsendet.

3. All skolungdom i landet måste ha samma rätt och möjlighet till instrumental

och vokal utbildning. Genom en sådan verksamhet kan skolan lämna ett betydelse­

fullt stöd för den personliga utvecklingen hos all den ungdom som har intresse och

fallenhet för musik.

4. Den frivilliga musikundervisningen är en förutsättning för en ensemble-, kör-

och orkesterverksamhet, som kan ha en betydelsefull funktion i skolans gemen-

skapsliv.

5. Skolungdomens aktiva musicerande är grunden för samhällets musikliv, för

intresse och musikkultur, och en oumbärlig rekryteringskälla för utbildningen av

pedagoger och tonkonstnärer.

På det gymnasiala stadiet är, framhåller kommittén, elevernas intresse för musik

mer differentierat och delvis yrkesinriktat. Som framgår av det följande föreslår

kommittén att möjlighet till yrkesinriktade musikstudier erbjuds inom fackskolan.

Förslag om ytterligare differentiering av gymnasiet bör däremot enligt kommitténs

mening avvisas, bl. a. med hänsyn till att musikintresserade gymnasieelever redan

inom nuvarande gymnasieorganisation har möjlighet att förbereda en högre mu­

sikutbildning, även på det instrumentala och vokala området, genom att utnyttja

timtilldelningen för estetisk variant och genom att delta i frivillig undervisning. För­

utsättningen är dock att den av kommittén föreslagna samordningen av den frivil­

liga musikundervisningen kommer till stånd och att därigenom lärarfrågan för

specialintresserade elever kan lösas.

Kommittén föreslår att all frivillig undervisning i grundskolan skall ombesörjas

av det allmänna skolväsendet. På det gymnasiala stadiet bör skolväsendet svara för

viss fortsatt frivillig undervisning samt för yrkesutbildning i musik. Denna verksam­

het kan sedan komma att kompletteras med studieförbundens musikcirklar och mu-

sikundervisning vid folkhögskola. Musikcirkelverksamheten bör inriktas på en­

semblespel, körsång, lyssnande, musikteori etc. och stå öppen för alla kategorier av

ungdom från 16 års ålder.

Den statligt och kommunalt bekostade musikundervisningen bör överallt ledas

av den kommunala skolstyrelsen. Centralt bör verksamheten läggas under skol­

överstyrelsen. Även den kommunalt bekostade frivilliga musikundervisningen bör

enligt kommittén vara avgiftsfri för eleven. För ledningen av musikundervisningen i

kommunen föreslår kommittén att de nuvarande kommunala musikledarna ersätts

med till skolstyrelsen knutna rektorer i musik. I små kommuner föreslås en anknyt­

ning till huvudlärarorganisationen ske genom att en huvudlärare i musik kan före­

stå den frivilliga musikundervisningen.

Kyrkomusikernas fria musikundervisning utgör enligt kommitténs mening ett

värdefullt bidrag till samhällets insatser på det musikpedagogiska området som

bör samordnas med övrig musikundervisning i kommunerna. Kommittén anser att

i varje kyrkomusikertjänst, för vilken krävs examen med pedagogisk utbildning,

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

19

bör ingå undervisningsskyldighet i musik med lägst fem veckotimmar. Musikun-

dervisningen bör inte tillhöra de kyrkomusikaliska åliggandena utan fastställas av

skolstyrelsen efter vederbörandes önskemål och de lokala behoven.

Kommittén föreslår följande omfattning av den statsunderstödda frivilliga under­

visningen:

Skolform m. m.

Grundskola

åk 2

Deltagande, timantal

samtliga elever

1 vte förberedande undervisning per klassavdelning

åk 3

30 % av årskullen

1 vte fortsatt förberedande undervisning

gruppstorlek: 6 elever

15 % av resten av årskullen

1 vte egentlig instrumentalundervisning

gruppstorlek: 3 elever

åk 4—6

15 % av årskullen

1 vte instrumentalundervisning

gruppstorlek: 3 elever

körsång enligt nuvarande

bestämmelser för högstadiet

(beräknat totalt 800 vtr)

åk 7—9

15 % av årskullen

1 vte instrumentalundervisning

gruppstorlek: 2 elever

körsång enligt nuvarande bestämmelser

Gymnasium,

fackskola

10 % av årskullen

1 vte instrumentalundervisning

gruppstorlek: 1 Vz elev

körsång enligt nuvarande bestämmelser

För samtliga stadier och skolformer anser kommittén att undervisningen schema-

tekniskt bör läggas så att den kan äga rum under skoltid genom att eleverna får

ersätta lektion i annat ämne med musikundervisning.

Musikjackskolci

I motiveringarna till sitt förslag till yrkesutbildning i musik på det gymnasiala

stadiet framhåller kommittén att behovet av en sådan utbildning är väl doku­

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

menterat. Ytterst få elever kan klara inträdesproven till musikhögskola omedelbart

efter grundskolan. De är därför hänvisade till de möjligheter till kompletterande

utbildning som erbjuds genom bl. a. folkhögskolor eller på privat väg. Detta finner

kommittén otillfredsställande. Med tanke på att ca 80 % av en årskull elever i

början av 1970-talet beräknas fortsätta direkt från grundskolan till det gymnasiala

stadiet är det enligt kommittén angeläget att erbjuda en musikalisk för- eller yrkes­

utbildning på detta stadium. Då en musikutbildning på denna nivå dessutom har

ett omfattande innehåll med fördelning på många delämnen är det enligt kom­

mitténs uppfattning, liksom då det gäller t. ex. ekonomisk utbildning, motiverat att

inrätta en särskild linje för musik i fackskolan.

Den föreslagna musiklinjen benämns musikfackskola.

Som allmän utgångspunkt anför kommittén att musikfackskolan bör erbjuda

varje elev möjlighet till utbildning, som är avpassad och tillrättalagd efter elevens

egna önskemål och förutsättningar med hänsyn tagen till samhällets behov. Av

utbildningen bör krävas att den dels snabbt leder till yrkesverksamhet, dels utgör

grund för vidare utbildning.

Kommittén anser att vissa generella förutsättningar bör vara uppfyllda för att

musikfackskolan skall kunna hävda sig som en alternativ studieväg inom den kom­

mande enhetliga gymnasieskolan. I utbildningen bör ingå ett tillräckligt omfattande

inslag av allmänna obligatoriska ämnen för att tillgodose elevernas allmänbildnings-

behov samt deras önskemål att både kunna byta utbildningslinje och få tillträde till

postgymnasiala studier. Kommittén delar yrkesutbildningsberedningens uppfattning

att så långt möjligt försöka göra första årskursen i gymnasieskolan sammanhållen.

Musikutbildningen bör därför organiseras i etapper med stegvis specialisering.

Även om kommittén vid konstruktionen av musikfackskolan tagit hänsyn till att

musikstudier måste påbörjas i tidig ålder bör möjlighet finnas även i sådan utbild­

ning att uppskjuta det definitiva valet av yrke. Först i sitt slutskede bör därför ut­

bildningen vara klart inriktad mot bestämda yrken och funktioner på den musika­

liska arbetsmarknaden. Det är vidare kommitténs mening att målinriktningen och

det yrkesinriktade inslaget i studiekurserna kommer att få särskild betydelse för att

ge musikfackskolan dess konkurrenskraft.

Det genomgående syftet med utbildningen i musikfackskolan är enligt kommit­

téns förslag att ge pedagogisk skolning. Denna påbörjas redan i årskurs 1. I denna

årskurs sker även enligt förslaget en indelning på linjer, nämligen en allmän linje

(A), en kyrkomusikalisk linje (K), en linje för militär- och underhållningsmusiker

(M) samt en linje för pianotekniker (P). Utbildningsgången beskrivs närmare i det

följande (3.1.2, 3.2.2, 3.3.2, 3.4.2 och 3.7.2).

För de två första årskurserna eller förutbildningsåren har kommittén utgått från

fackskolans ekonomiska linje vid konstruktion av timplanen. Ekonomiämnena har

ersatts av musikämnen, vilket innebär ett veckotimtal av 23 vtr i årskurs 1 och

25 vtr i årskurs 2 för dessa ämnen. En viss förändring föreslås bland de allmänna

ämnena, bl. a. att engelska byts ut mot tyska.

Utöver de två studieår, som motsvarar fackskolan, föreslår kommittén ett tredje

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

21

år som avslutas med examen. Timplanen för det tredje året upptar inga allmänna

ämnen. Av praktiska och pedagogiska skäl anses det avslutande studieåret böra

sammanhållas med den tidigare utbildningen.

Kommittén framhåller att den i sitt kursplanearbete behandlat undervisningen

vid musikfackskolan med särskild omsorg och utförlighet. I musikfackskolan läggs

grunden för de studier som sedan breddas och fördjupas på högskolenivån. Kom­

mittén anser att det bör råda en nära överensstämmelse mellan studiemål och

anvisningar på de båda stadierna, endast med den olikheten att kraven och

nivåerna skiljer sig.

Vid utformningen av utbildningen har kommittén utgått ifrån den förutbildning

som bör kunna tillgodoses av den obligatoriska skolan.

För tillträde till musikfackskola bör enligt kommitténs förslag krävas inträdes­

prov i gehör och instrumental/vokal färdighet. Kommitténs förslag att bygga ut

och förbättra den frivilliga musikundervisningen på grundskolenivå är en förut­

sättning för att eleverna skall kunna uppfylla de speciella behörighetskraven för

fackskolestudierna.

Uppbyggnaden av musikfackskoleorganisationen bör enligt kommittén ske suc­

cessivt och påbörjas som försöksverksamhet. Av avgörande betydelse är att för­

söksverksamheten får en central och ytterst omsorgsfull planering och uppföljning.

Uppbyggnaden bör börja på de orter där förutsättningar redan finns, bl. a. ge­

nom en väl uppbyggd musikskoleverksamhet och god tillgång på lärare. I sitt för­

slag till lokalisering upptar kommittén 25 musikfackskolor, varav två i centrala

Stockholm och en vid Stora Sköndal samt de övriga i Eskilstuna, Norrköping, Lin-

köping-Lunnevad, Jönköping, Växjö, Visby, Oskarshamn, Lund, Hälsingborg,

Malmö, Göteborg, Borås, Örebro, Ingesund, Västerås, Falun, Gävle, Östersund,

Sundsvall, Mellansel, Umeå och Framnäs. Förslaget innebär att kyrkomusiklinjen

vid Stora Sköndal, Folkliga musikskolan Ingesund, Kopparbergs läns högre musik­

skola i Falun, musiklinjen vid Framnäs folkhögskola och Örebro musikpedagogiska

institut ombildas till musikfackskolor. Folkhögskolorna i Lunnevad, Oskarshamn

och Mellansel föreslås få musikfackskolelinjer. För samtliga skolor anges upptag­

ningsområden utom för Ingesund som föreslås få riksrekrytering. Stockholms bor­

garskolas musiklinje och Stockholms musikpedagogiska institut förutsätts anpassa

sin verksamhet till den nya musikutbildningens organisation och innehåll.

Beträffande de folkhögskolor med utvidgad musikundervisning som ligger utan­

för den föreslagna musikfackskoleorganisationen framhåller kommittén att dessa

lämpligen bör fortsätta denna undervisning utan direkt inriktning på musikalisk

yrkesutbildning. Inget hinder föreligger enligt kommitténs mening att ytterligare

någon folkhögskola får tillstånd till sådan utvidgad musikundervisning.

2.1.4 Högre musikutbildning

Enligt kommitténs mening kommer kraven på en effektiv och funktionsduglig

högre musikutbildning att ställas allt högre. Förutom utvecklingen på skolområdet

22

erinrar kommittén i detta sammanhang om rikskonsertverksamhetens utveckling

och radions omfattande musikproduktion. Vidare ökar de konstnärligt-tekniska

ambitionerna i samband med de snabba förändringarna inom vår tids tonkonst.

Kommittén har i sin planering av den högre musikutbildningen utgått från föl­

jande allmänna grundsatser:

1. Den musikaliska yrkesutbildningen skall relateras till musiklivets och ton­

konstens utveckling. Med öppenhet och rörlighet skall denna utveckling följas såväl

i repertoar som i musikpedagogisk forskning och utvecklingsarbete.

2. Det musikpedagogiska arbetet skall främja en effektivisering av undervis­

ningen och ge material till framställning av nya läromedel.

3. Undervisningen skall präglas av en dynamisk växelverkan mellan praktik och

teori.

4. Undervisningen skall samtidigt som den ger en grundutbildning tillvarata

varje elevs speciella begåvning och intressen.

5. Undervisningen skall göra eleven medveten om målsättningen i det framtida

arbetet och ge insikter om musikens möjligheter i samhället.

Kommittén har genom sina förslag velat skapa en kontinuerlig utbildningsgång

i musik genom den obligatoriska skolan över musikutbildning på det gymnasiala

stadiet till den högre musikutbildningen på eftergymnasial nivå. Musikutbildningen

i landet skulle därmed i stort kunna bli likställd med annan yrkesutbildning, som

avslutas med studier vid högskola. Den högre musikutbildningen är sålunda i kom­

mitténs förslag utformad så att den förutsätter genomgång av två- eller treårigt

gymnasialt stadium. Möjlighet till dispens från detta generella behörighetsvillkor

måste enligt kommitténs mening finnas. För tillträde till den högre musikutbild­

ningen måste därjämte enligt kommittén uppställas speciella behörighetsvillkor.

Inträdesprov till de olika utbildningslinjerna bör enligt förslaget anordnas i den

omfattning som närmare framgår av det följande (3).

Liksom f. n. kommer den högre musikutbildningens uppgifter att bli omfattande

för att kunna täcka musiklivets många olika utbildningsbehov. Den uppgift som

stått i centrum för kommitténs intresse gäller utbildningen av lärare och ledare

för undervisning och annat bildningsarbete i musik. Kraven på denna utbildning

är enligt kommittén många och stora. Utbildningen måste ge förmåga att leda

musikalisk verksamhet i såväl skolklass som vuxenensemble. Framför allt bör

gehörsutbildningen utformas så att den ger tillräcklig säkerhet för att leda sam-

sång och samspel, inte minst vid improvisation eller musicerande efter gehör. De

blivande lärarna och ledarna bör genom sin utbildning få erfarenheter av alla

former av musik och musicerande. Utbildningstiden bör skapa en positiv attityd

till musiklivets olika yttringar. Detta betraktar kommittén som en väsentlig förut­

sättning för att kunna följa med i de snabba förändringar som sker på det

musikaliska området. Utbildningen bör också ge tillfälle till sådan specialisering

som kan bidra till att utveckla ett särskilt intresseområde och ge individuell prägel

åt den enskilde lärarens kunnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

23

Kommittén anser att den brist vi har i dag på musiklärare är särskilt allvarlig och

att den största satsningen bör ske på lärarutbildningen. Möjligheterna till kapacitets­

ökningar för annan musikutbildning är enligt kommitténs uppfattning helt beroende

av att lärarfrågan löses. Den utbildningsorganisation, som kommittén föreslår, är

konstruerad i avsikt att tillförsäkra musikområdet en jämn och tillräckligt omfat­

tande lärarförsörjning. Den bör samtidigt snabbt kunna ställas om med hänsyn till

förändringar på behovssidan. I likhet med vad som gäller annan lärarutbildning

utgår kommittén från att musiklärarutbildningen inte kan dimensioneras så snävt

att den enbart täcker skolväsendets (inklusive den frivilliga musikundervisningens)

och studiecirklarnas behov. Radio-TV, film, bibliotek, musikadministration etc.

behöver också personal med sådan utbildning. Över huvud taget har, framhåller

kommittén, dess förslag om de olika utbildningsvägarna gjorts upp med hänsyn till

en ökad rörlighet inom musikområdet, inte minst på lärarsidan.

Kommittén framhåller behovet av genomgripande förändringar inom den nuva­

rande högre musikutbildningen och av att studietiderna förkortas.

Antalet examenslinjer är f. n. ganska stort. En stor del av kursstoffet och ut­

bildningsinnehållet är gemensamt för flera av dessa linjer. Eleverna kan därför

genom att fortsätta någon tid efter sin första examen avlägga flera examina. Gäl­

lande studieordning och system för bedömning av studieprestationer medför enligt

kommittén avsevärda nackdelar i form av långa studietider, betygsjäkt och bris­

tande individuell anpassning av studierna. Eleverna försöker nu nå maximala pres­

tationer i samtliga examensämnen och vill därför i regel utnyttja hela den med­

givna studietiden i varje ämne — i många fall begärs även s. k. tilläggsterminer.

Kommitténs förslag rörande utbildningen på högskolenivå innebär att examens-

linjerna begränsas till tre, musiklärarlinje, musikpedagoglinje och kyrkomusiker-

linje. Musiklärarlinjen skall avse utbildning av lärare av två kategorier, dels s. k. ett-

ämnesmusiklärare för undervisning enbart i ämnet musik, dels tvåämnesmusik-

lärare för undervisning i musik i kombination med annat ämne. Musikpedagogut-

bildningen föreslås ske dels på allmänna pedagoglinjer, dels på särskilda linjer för

utbildning av pedagoger i musikteori och rytmik. Kommittén har haft som ut­

gångspunkt att var och en av ett begränsat antal examina bör ge så bred behörighet

som möjligt för det musikaliska arbetsfältet. Detta har enligt kommittén inte be­

hövt hindra att utbildningen målinriktas klarare än vad som nu är fallet.

Kommittén föreslår vidare att den normala genomströmningstiden för elever vid

musikhögskola bör bli 4 år. Vissa avvikelser bör kunna förekomma från denna

normalstudietid och vissa särskilt angivna möjligheter bör finnas till fortsatta

studier.

Beträffande studiernas organisation krävs enligt kommittén en nyordning som

innebär att de studerande på examenslinje dels får en tillfredsställande grundut­

bildning, dels får möjlighet till specialisering med hänsyn till förutsättningar och in­

tresseinriktning. Kommittén föreslår att utbildningen indelas i grundkurser och

tillvalskurser. Grundkurserna föreslås så långt det är möjligt vara enhetligt utfor­

25

40. Den sammanlagda poängsumman för den totala studietiden fördelas på de olika

i timplanen upptagna ämnena i form av grundpoäng, som anger godkänd presta­

tion i ämnet och som därjämte är vägt med hänsyn till den genomsnittliga studie­

tiden i varje ämne och ämnets betydelse i totalutbildningen. Kommittén anser det

vidare vara av intresse både för elever och avnämare att genom betyget få ett mått

på prestationens kvalitet. Grundpoängen för ett ämne skall därför kunna höjas

med högst 50 % vid maximal prestation. Kommittén framhåller att denna regel

för ett ämne av huvudämneskaraktär med normal betygspoäng medger en fingra-

dering av bedömningen efter en tiogradig skala. Vidare anser kommittén att syste­

met inte skall vara så konstruerat att det uppmuntrar eleverna till en poängjakt i

alla ämnen utan i stället leder till en mer intressestyrd fördjupning. Med hänsyn

härtill föreslår kommittén att poängvärdet för tillvalskurs, antingen det gäller över­

kurs i redan studerat ämne eller annan tillvalskurs, sätts lika för alla kurser. De

obligatoriska tillvalen är inräknade i den sammanlagda poängsumman medan de

frivilliga tillvalen ger poäng därutöver.

De föreslagna kursplanerna bör enligt kommittén bilda underlag för en försöks­

verksamhet som bör sättas i gång med det snaraste. Kursplanerna bör ha riksgiltig­

het för att garantera att eleverna får en likvärdig utbildning var de än studerar.

Kursfordringarna måste vara klart definierade för att de avsedda studietiderna

skall kunna hållas. Denna likformighet utesluter enligt kommitténs mening inte

möjligheten för de olika musikhögskolorna att skapa sin egen konstnärliga profil.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

2.2

Remissyttranden1

2.2.1 Allmänna synpunkter

I flertalet remissyttranden över kommitténs första betänkande hänvisas till det

omfattande utredningsarbete som sedan lång tid lagts ner på musikutbildningen.

Det framhålls att kommittén både lyckats sammanfatta och konkretisera detta ar­

bete och att föra det vidare. Kommitténs strävan att foga in musiken i ett vidgat

kulturbegrepp och den positiva inställningen till olika musikyttringar, som följer

därav, anses vara av stort värde i diskussionen om musikutbildningen och kunna

bidra till större öppenhet och bredd i utbildningsprogrammet. Man anser det riktigt

att kommittén i sitt arbete lagt musikundervisningen i skolan som grund och där­

vid eftersträvat både att allmänt bredda musiklivet och att skapa en rekryterings­

bas för yrkesutbildningen. Den föreslagna kontinuiteten i utbildningen med början

på förskolestadiet och med obruten fortsättning upp till högskolenivå anses vara

en av betänkandets stora förtjänster. En del av den mer generella kritik, som riktas

mot förslaget, går ut på att kommittén ägnat sig mera åt att bredda basen inom

den föreslagna utbildningspyramiden och mindre åt sin egentliga uppgift, dvs. den

1 Under 2.2.3, Frivillig musikundervisning redovisas även uttalande av 1968 års kyrkomöte

(kskr 1968: 47).

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

högre musikutbildningens innehåll och omfattning. Man accepterar att kommittén

prioriterat lärarsidan i musikutbildningen men anser samtidigt att detta lett till en

överbetoning av de pedagogiska uppgifterna och det pedagogiska inslaget i all mu­

sikutbildning. Den nuvarande bristen på lärare och pedagoger på alla stadier av

musikundervisning anses ytterst besvärande. Man befarar att bristsituationen kom­

mer att ytterligare accentueras genom kommitténs olika förslag. Ett stort antal

remissinstanser anser att de av kommittén föreslagna åtgärderna för att komma till

rätta med lärarbristen medför dels uppenbar risk för en överdimensionering av

utbildningen, dels en utbildningskvalitet som kan ifrågasättas.

De förslag som läggs fram i kommitténs betänkande II med tim- och kursplaner

för musikutbildningen på olika stadier ger enligt remissmyndigheternas uppfattning

bättre möjlighet att bedöma innebörden av grundtankarna i kommitténs förslag. I

princip kvarstår såväl den positiva bedömningen av utredningens förslag som de

kritiska synpunkter som tidigare förts fram. Det konstateras att kursplanearbetet i

vissa delar gett ett mycket kvalificerat resultat, t. ex. beträffande gehörs- och sats-

läreundervisningen, men i andra delar är uttryck för en traditionell syn på ut­

bildningen.

Musikaliska akademien anser att kommittén i överensstämmelse med sina direk­

tiv borde ha granskat innehållet i utbildningen på högskolestadiet och sökt bedöma

vår utbildningsstandard, helst i jämförelse med utländsk musikutbildning. Både

Musikaliska akademien och teater- och orkesterrådet, musikkonservatorierna i

Göteborg och Malmö, konsertbyråutredningen, 1968 års musikkommitté, Rådet

för utbildning av musiker och Sveriges Radio anser att förslaget är bristfälligt i vad

avser utbildningen av utövande musiker och att den högre solistutbildningen och

annan specialutbildning inte är tillräckligt utförligt behandlad.

Teater- och orkesterrådet anser att det vore motiverat att närmare studera musik­

utbildningens och den musikaliska yrkesverksamhetens inbördes relationer för att

kunna göra en bedömning av vilka medel som är lämpligast för att påverka vårt

lands musikutveckling. Måhända skulle enligt rådet en utbildning, som tar betydligt

större hänsyn till varje elevs önskemål och förutsättningar, kunna ge musiklivet

möjlighet att utvecklas mot större flexibilitet och mångfald, även om det skulle med­

föra kontinuerliga förändringar i musikundervisningens och musikutbudets yttre

former.

Institutet för rikskonserter framhåller att ett levande samband mellan undervis­

ningssituationen i dess bredaste mening och den marknad och yrkesmiljö, dit stu­

dierna syftar, måste finnas. Institutet erinrar om den mycket snabba utveckling

som sker på det musikaliska arbetsfältet såväl från kompositions- och instrumental-

vokalteknisk synpunkt som socialt, dvs. i fråga om formerna för musikutbudet,

musikmiljön. Detta kräver kompletteringar av de traditionella utbildningsformerna.

Kommittén anses endast delvis ha lyckats förmedla denna grundsyn i sitt förslag till

reform av utbildningen. Institutet finner t. ex. att anknytningen till den nya musiken

är väl beaktad inom de teoretiska facken. Rådet för utbildning av musiker instäm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

27

mer och ifrågasätter om inte den nya musikens krav borde på ett starkare sätt

komma till synes också inom den instrumentala och den vokala delen av utbild­

ningen. Huruvida inriktningen av utbildningen mot den nya musiken skall göras

endast på högskolenivå eller förberedas redan på fackskolenivå anses vara svårt att

bedöma. Praktisk och teoretisk information om modern spelpraxis bör i vart fall

ges så tidigt som möjligt.

Folkbildningsförbundet anser inte att nyorienteringen av kursplanerna mot en

fördomsfriare syn på musikbegreppet och de musikaliska uttrycksmedlen är helt

konsekvent genomförd.

Enligt Sveriges Radio har kommitténs förslag till kursplaner inte genomgående

påverkats av den nutidsmedvetna grundsyn som kommittén velat företräda.

Det stora behovet för musikutbildning på alla nivåer av pedagogiskt forsknings-

och utvecklingsarbete framhålls av en enhällig remissopinion.

2.2.2 Förskolan

I många yttranden finner man det värdefullt att kommittén ägnat uppmärksamhet

åt förskolan. I likhet med skolöverstyrelsen är det många remissinstanser, däribland

Musikaliska akademien, universitetskanslersämbetet, teater- och orkesterrådet,

Malmö musikkonservatorium, Örebro musikpedagogiska institut samt TCO m. fl.

fackliga organisationer, som tar upp kommitténs synpunkter på kontinuiteten mellan

förskoleverksamhet och lågstadieundervisningen. Yrkesutbildningsberedningen be­

tonar betydelsen av att över huvud taget förstärka det estetiska inslaget i förskole-

undervisningen.

Universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, teater- och orkesterrådet, Svenska

landstingsförbundet, TCO, Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund

har invändningar mot att skärpa kraven på musikalisk färdighet för tillträde till

förskollärarutbildning. Specialisering på musik bör enligt universitetskanslersäm­

betet hellre ske genom tillval inom utbildningen.

Örebro musikpedagogiska institut anser att den kommunala musikskolan bör

bereda även 6-åringar i förskolan tillfälle till förberedande musikundervisning.

Enligt TCO bör det material som kommittén framlagt bli av betydelse för den

nyligen tillsatta utredningen om den framtida barnstugeverksamheten.

2.2.3 Det allmänna skolväsendet

Frivillig musikundervisning

Teater- och orkesterrådet framför uppfattningen att man i skolan inte endast bör

koncentrera sig på det aktiva musicerandet bland barn och skolungdom utan också

söka utveckla lyssnandet för att därigenom undvika att musiken blir ett intresse

endast för en viss kategori av specialbegåvningar.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Remissinstanserna är genomgående överens med kommittén om behovet av ökad

samordning mellan olika former av frivillig musikundervisning. Remissopinionen är

emellertid inte lika enhällig beträffande kommitténs förslag att låta grundskolan

överta så gott som hela ansvaret för denna undervisning.

Skolöverstyrelsen är av den bestämda uppfattningen att den nuvarande splitt­

ringen av den frivilliga musikundervisningen på ett stort antal olika anordnare

behöver ersättas med en så långt möjligt enhetlig organisation. Förutom uppen­

bara organisatoriska olägenheter innebär nuvarande förhållanden orationell hushåll­

ning med allmänna medel och personella resurser. Skolöverstyrelsen anser det sär­

skilt allvarligt att resultatet blivit en mycket ojämn geografisk fördelning av under­

visningen, vilket utgör ett hinder för att förverkliga en av kommitténs grundtankar,

nämligen att all ungdom i landet skall ha samma rätt och möjlighet till vokal och

instrumental utbildning.

Skolöverstyrelsen saknar emellertid närmare anvisningar från kommittén hur den

önskvärda samordningen kan genomföras i praktiken. Överstyrelsen anser också

att kommittén bort utarbeta allmänna riktlinjer för undervisningens mål och verk­

samhetsformer. Kommitténs förslag innebär enligt skolöverstyrelsen att kommunen

kvarstår som huvudman för den frivilliga musikundervisningen, som således blir

en statligt stödd kommunal verksamhet. Skolstyrelsen bör leda och samordna verk­

samheten på det lokala planet. Kommitténs beräkning av undervisningens omfatt­

ning accepteras av skolöverstyrelsen, som därjämte uttalar sig för att frivillig mu­

sikundervisning bör förekomma även inom yrkesskolan.

Bland de remissinstanser, som anser att förslaget har odiskutabla fördelar såväl

musikaliskt, ekonomiskt som administrativt, återfinns teater- och orkesterrådet,

musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö, TCO, Framnäs folkhögskola och

Musiklärarnas riksförening.

Andra remissinstanser har på vissa punkter en avvikande uppfattning i vad avser

den föreslagna samordningen. Musikaliska akademien och konsertbyråutredningen

anser att förslaget bör kunna genomföras redan nu på vissa platser, där samarbete

existerar mellan de kommunala musikskolorna och den lokala skolledningen.

På andra håll bör samordningen däremot ställas på framtiden. Akademien anser

att man bör begränsa utbyggnadstakten för den frivilliga undervisningen så länge

bristen på välutbildade musiklärare kvarstår. Akademien anser vidare att kommit­

téns avgränsning av antalet deltagare från olika årskurser samt normerna för

gruppstorlekar borde kunnat ges en friare utformning. Utformningen av undervis­

ningen borde ha preciserats i förslag till kursplaner eller anvisningar. Slutligen

anser akademien att det borde övervägas om inte frivillig musikundervisning bör

påbörjas redan i grundskolans första årskurs.

Svenska facklärarförbundet, Riksförbundet Sveriges musikpedagoger, Örebro

musikpedagogiska institut och Stockholms skoldirektion anser förslaget vara princi­

piellt riktigt men finner det föreslagna statliga stödet otillräckligt.

Folkliga musikskolan Ingesund har svårt att acceptera kommitténs uppfattning,

att en enhetlig pedagogisk ledning av den frivilliga musikundervisningen skapar

29

förutsättningar för en väsentligt breddad rekryteringsbas för bl. a. musikfackskolan.

För att ett sådant resonemang skall vara riktigt är det enligt skolans uppfattning

nödvändigt att ett tillräckligt antal skickliga lärarkrafter ställs till den frivilliga mu­

sikundervisningens förfogande. Skolan är inte övertygad om att kommitténs förslag

om musikfackskola skulle säkerställa utbildningen av kvalificerade lärare för den

frivilliga musikundervisningen.

Svenska kommunförbundet, ABF, TBV och Studieförbundet Medborgarskolan

anser att både den kommunala musikskoleorganisationen och studieförbundens

verksamhet bland barn i grundskoleålder bör bibehållas. Även skolöverstyrelsen,

Musikaliska akademien, teater- och orkesterrådet, konsertbyråutredningen, Sveriges

frikyrkoråd m. fl. anser att nu gällande bestämmelser för studieförbundens musik­

cirklar bör bibehållas.

I Folkbildningsförbundets remissyttrande över kommitténs andra betänkande kon­

stateras att folkbildningsorganisationernas uppgifter i den frivilliga musikundervis­

ningen avsevärt begränsas genom de av kommittén framlagda förslagen. I högre

grad än tidigare blir folkbildningsorganisationerna hänvisade till verksamhet i form

av kör- och ensembleverksamhet, lyssnargrupper och liknande.

Svenska kommunförbundet redogör i korthet för bakgrunden till de kommunala

musikskolornas framväxt. Tidigare dominerades detta undervisningsområde av

privatundervisning, som var både kostsam för eleverna och av ojämn standard. De

allmänna skolorna hade otillräckliga resurser för att tillgodose behoven av instru­

mentalundervisning. Ett ytterligare motiv för den kommunala undervisningens

framväxt var behovet att stödja amatörmusiken i kommunerna och att medverka till

rekryteringen av aktiva musiker för den lokala orkester- och körverksamheten m. m.

Musikskolorna omfattas av kommunerna med mycket stort intresse.

Förbundet anser att kommitténs förslag att till den allmänna skolan överföra all

den frivilliga musikundervisning, som riktar sig till grundskolans elever, är föga

realistiskt. Av principiella skäl är det enligt förbundets uppfattning synnerligen

tveksamt om grundskolan bör åläggas att ombesörja en frivillig verksamhet av den

stora omfattning som de kommunala musikskolorna och studieförbunden nu svarar

för. Kommittén har också, framhåller förbundet, varit medveten om att det inte

är praktiskt genomförbart att tillgodose hela behovet av frivillig undervisning inom

skolans ram. Det skulle ändå alltid komma att krävas kompletterande

kommunala

och andra insatser redan på grundskolestadiet. Dessutom skulle behovet av kom­

munal musikskolverksamhet kvarstå oförändrat för hela det gymnasiala området

och för andra äldre elever.

Samordningsbehovet för olika former av frivillig musikundervisning kan enligt

kommunförbundets uppfattning tillgodoses på andra sätt. Förbundet anser den

lämpligaste lösningen vara att en mera samlad ledning organiseras i kommunerna.

Starka skäl anses tala för att man också i fortsättningen aktivt stöder den redan

föreliggande tendensen att anförtro ledningen av den kommunala musikskolan åt

kommunens skolstyrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

30

En förbättrad samordning anses också möjlig genom ett rationellare utnyttjande

av tjänsten som kommunal musikledare, en tjänst som i allmänhet inrättas i sam­

band med upprättandet av kommunal musikskola. Vid sidan av den organisa­

toriska och pedagogiska ledningen för musikskolan bör kommunal musikledare

kunna fungera som konsulent för musikundervisningen i grundskolan och even­

tuell gymnasial skola samt, där så är möjligt och lämpligt, ha viss undervisning i

den reguljära skolan och/eller i musikcirkel.

Ett successivt ökat ekonomiskt engagemang från statsmakternas sida i den fri­

villiga musikundervisningen bör enligt kommunförbundet förverkligas även vid

bibehållande av den kommunala musikskolorganisationen. Formerna för statsbi­

drag till de kommunala musikskolorna bör bli föremål för överläggningar med för­

bundet.

Problemet att samordna de frivilliga musikstudierna och grundskolans musikun­

dervisning bör även enligt ABF:s mening bäst kunna lösas, om de kommunala in­

satserna kanaliseras via skolstyrelsen. ABF anser emellertid att kommunerna även

i fortsättningen bör ha frihet att själva bestämma omfattning och inriktning av dessa

insatser. Jämsides härmed kan staten enligt ABF:s uppfattning öka sina åtaganden

för musiken i grundskolan genom att ge statsbidrag till frivillig undervisning i kör­

sång, solosång och instrumentalmusik även på låg- och mellanstadiet i takt med

ökningen av antalet musiklärare. ABF delar kommitténs uppfattning att all skol­

ungdom måste ha samma rätt och möjlighet till instrumental och vokal utbildning

men anser att utredningens beräkning beträffande deltagarfrekvensen ter sig helt

ohållbar. Den av kommittén föreslagna begränsningen av de statliga insatserna

kan på ett olyckligt sätt bli normerande. I verkligheten får man räkna med att del­

tagarfrekvensen blir minst dubbelt så stor som utredningen beräknat och man bör

därjämte av pedagogiska skäl räkna med en fördubbling av den föreslagna under­

visningstiden.

ABF anser sig böra påpeka, att kommitténs förslag skulle komma att ge den fri­

villiga musikundervisningen en mycket kraftig dominans framför andra aktiviteter

på det estetiska området.

Svenska facklärarförbundet anser att den föreslagna musikutbildningen bör kunna

medverka till en brytning av den nuvarande slentrianen i den frivilliga musikunder­

visningen bland barn. Redan på lågstadiet bör en specialisering ske av barnens

musikintresse. Violin och andra soloinstrument bör i större utsträckning ersätta

piano i musikskolorna.

Kommitténs förslag om att inordna kyrkomusikernas fria musikundervisning i

den övriga musikundervisning, som bedrivs i kommunerna på frivillig basis, får

ett ganska blandat mottagande bland de kyrkliga remissinstanserna. Domkapitlen

i Uppsala och Visby samt Kyrkomusiker organisationernas samarbetskommitté för­

utsätter att den kyrkliga myndigheten alltid skall vara huvudman för de berörda

tjänsterna. Däremot har domkapitlen såväl i Strängnäs som i Växjö och Karlstad

ingen erinran mot förslagen. Domkapitlet i Luleå anser att körverksamhet bland

barn och ungdom bör hänföras till kyrkomusikaliska tjänsteåligganden. Enligt dom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

31

kapitlet i Härnösand bör det finnas möjlighet att byta ut den av skolstyrelsen fast­

ställda musikundervisningen mot kyrklig musikalisk verksamhet av olika slag.

Kyrkomötet. 1968 års kyrkomöte (kskr 1968: 47) tar bl. a. upp frågan om kyr­

komusikernas fria musikundervisning. Denna bör enligt kyrkomötet bibehållas vid

den karaktär den f. n. har och således även i fortsättningen räknas som ett kyrko-

musikaliskt åliggande.

Musikfackskola

Kommitténs förslag om att en utbildningslinje i musik skall anordnas på det

gymnasiala stadiet inom skolväsendet har mottagits mycket positivt. Invändningarna

mot den föreslagna utformningen av den gymnasiala utbildningen är å andra sidan

talrika. Flera remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen, yrkesutbildningsbered-

ningen, Svenska kommunförbundet och TCO, erinrar om riksdagens beslut om en

integrerad gymnasial skola. Den föreslagna musikfackskolan eller musiklinjen i

fackskolan bör betraktas som ett utbildningsalternativ inom denna integrerade skol­

form. Kommittén anses inte tillräckligt ha beaktat de nya organisatoriska förhål­

landena på det gymnasiala stadiet.

Den allmänna uppläggningen av den gymnasiala yrkesutbildningen kan i stora

delar accepteras av yrkesutbildningsberedningen, som emellertid anser att musik­

utbildningen inte får helt isoleras från andra estetiska aktiviteter. Yrkesutbildnings­

beredningen föreslår att utbildningen får den utformning, som beredningen tidigare

föreslagit, dvs. utformas som en gren av en estetisk linje på yrkesskoleområdet.

Även Svenska kommunförbundet och TCO anser att utbildningslinjen bör samordnas

med den av yrkesutbildningsberedningen föreslagna estetiska linjen. Svenska

landstingsförbundet och TBV uttalar sig för att musikutbildningen inordnas i en

bredare estetisk utbildning.

Statskontoret anser att utbildningen närmast hör till yrkesskoleområdet men att

det över huvud taget inte är önskvärt med en benämning som anknyter till skolform.

Statskontoret ifrågasätter i övrigt om fackskoleutbildningen bör vara treårig. Sista

årskursen skulle alternativt kunna förläggas till musikhögskola som påbyggnads­

utbildning.

Även Svenska kommunförbundet, som inte vill uttala sig om vilken utformning

en yrkesinriktad musiklinje i den gymnasiala skolan bör få, påpekar att anord­

ningen med ett frivilligt tredje fackskoleår med helt genomförd yrkesinriktning

(utan allmänna ämnen) innebär ett klart avsteg från fackskolans organisation i

övrigt.

ABF menar att musikfackskolan, genom att ge möjlighet till tidig inriktning på

yrkesmässig verksamhet inom olika musikområden, framstår som ett av kommitténs

viktigaste delförslag.

Skolöverstyrelsen framhåller att fördelningen mellan allmänna ämnen och musik­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

ämnen i musikfackskolan i huvudsak överensstämmer med vad överstyrelsen i annat

sammanhang föreslagit beträffande vissa yrkesutbildningslinjer i det integrerade

gymnasiet.

Kompetensutredningen anser att musikfackskolan liksom övrig gymnasial ut­

bildning under alla omständigheter bör vara examensfri. Kravet på att genom­

gången musikfackskola skall ge samma allmänna behörighet till fortsatta studier

som fackskolan i övrigt i dess nuvarande utformning är enligt utredningen tillgodo­

sett i kursplaneförslagen.

En allmän uppfattning bland remissmyndigheterna är att musikfackskolan endast

kan accepteras som grund- och förutbildning för vidare specialisering på efter­

gymnasial nivå. En treårig utbildningstid direkt efter grundskolan anses allmänt

vara för kort för att nå de mål för utbildningen, som kommittén ställt upp.

Skolöverstyrelsen anser att kommittén i sitt förslag till kursplan för musikfack­

skolan varit alltför optimistisk när det gällt att beräkna förkunskaper och ställa

krav på personlig och musikalisk mognad med tanke på den åldersgrupp som

fackskolan omfattar.

TCO anser att kommitténs förslag om musikfackskola kräver en stark omarbet­

ning, som bl. a. bör gå ut på att göra om den gymnasiala musiklinjen till en mer

allmän musikalisk grundutbildning, varifrån eleverna sedan skall kunna gå vidare till

institut eller högskolor på eftergymnasial nivå. TCO motsätter sig således bestämt

att specialinrikta den gymnasiala musikutbildningen mot de fyra i förslaget an­

givna områdena. En generalisering och breddning av utbildningen behöver enligt

TCO inte hindra en viss, ganska klart definierad målinriktning mot vissa yrkes­

områden, såvida eleverna på eftergymnasial nivå bereds tillfälle till lämplig påbygg­

nad och specialisering.

TCO framhåller vidare att det ter sig särskilt betänkligt att direkt efter grund­

skolan starta en utbildning som är speciellt inriktad på läraryrket. Denna uppfatt­

ning delas bl. a. av musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö, Örebro musik­

pedagogiska institut, Folkliga musikskolan Ingesund och Framnäs folkhögskola.

Pedagogikutredningen framhåller att musikfackskolans målsättning så till vida

är unik att den har en pedagogisk syftning, dvs. avser att utbilda personer verk­

samma inom musikutbildning. Pedagogisk utbildning sker annars f. n. i stort sett

endast på postgymnasial nivå.

Stockholms borgarskola finner det anmärkningsvärt att den föreslagna lösningen

av utbildningsproblemet huvudsakligen är inriktad på helt andra åldersgrupper än

som hittills varit aktuella vid musikalisk yrkesutbildning. Det förefaller som om

kommittén förbisett att musikutbildningen även framdeles i stor utsträckning

måste komma att bedrivas som vuxenundervisning. I själva verket kan endast ett

fåtal specialbegåvade ungdomar tänkas påbörja och på tre år fullfölja en musika­

lisk yrkesutbildning omedelbart efter genomgången grundskola.

Folkliga musikskolan Ingesund anser att en linjeindelning av musikfackskolan är

föga motiverad, då kursinnehållet på detta stadium mer bör anpassas efter elevens

33

begåvningstyp än efter yrkesinriktning. Skolan lägger fram en timplan för en två­

årig gymnasial utbildningslinje i musik utan pedagogiskt inslag.

Musikaliska akademien uttalar sig mycket försiktigt om musikfackskolans möj­

ligheter att ge något mer än enbart fackskolekompetens. Akademien anser vidare

att utbildningen bör innehålla en gemensam grundutbildning och därefter föra fram

till specialiseringar inom en musiklärarlinje, en musikerlinje och en kyrkomusiker-

linje.

Rådet för utbildning av musiker, Institutet för rikskonserter, Svenska facklärar­

förbundet m. fl. remissinstanser framhåller att det pedagogiska syftet med utbild­

ningen inte är helt konsekvent genomfört i alla kursplaner. I vissa kursplaner

poängteras att målet för utbildningen är pedagogisk verksamhet, medan i andra

målet anges vara förmåga att sköta en orkesterstämma eller utföra en solistisk

uppgift.

LO och SAF (genom Rådet för utbildning av musiker) samt konsertbyråutred-

ningen återfinns bland de remissinstanser som anser att musikfackskolan inte ger

tillräcklig utbildning vare sig för uppgifter av pedagogiskt slag eller för utövande

musiker. De yrkesinriktade och teoretiska inslagen i utbildningen bör minskas och

musikstudierna inriktas på att ge vokal och instrumental färdighetsträning.

Många remissinstanser anser att utbildningen är alltför specialiserad på musik

och att inslaget av allmänna ämnen bör breddas.

1968 års musikkommitté har i remissyttrande och i sitt betänkande Region­

musik (SOU 1969: 12) lagt fram en principskiss för hur utbildningen av musiker

inom den föreslagna nya regionmusikorganisationen bör utformas med särskild

hänsyn till deras framtida arbetsuppgifter inom rikskonsertverksamheten. Kommit­

téns förslag avser en sexårig utbildningsgång, vari två års gymnasial musikutbild­

ning skulle ingå. I den gymnasiala delen av utbildningen anser kommittén att mu­

sikämnenas omfattning bör begränsas till 12—14 vtr och att tyngdpunkten bör

ligga på instrumentalundervisning. Musikkommittén anser att musikämnena i den

föreslagna musikfackskolan alltför mycket inkräktar på de allmänna ämnena. Ele­

verna på detta utbildningsstadium bör vid sidan av sin fortsatta musikaliska grund­

utbildning kunna studera allmänna ämnen i sådan omfattning att andra yrkesval

inte omöjliggörs.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att uppsättningen allmänna ämnen i den före­

slagna musikfackskolan ger en snäv bas för fortsatt eftergymnasial utbildning i jäm­

förelse med andra linjer inom fackskolan. Det finns t. ex. ingen naturvetenskaplig

orientering inlagd i den obligatoriska undervisningen.

Åtskilliga remissinstanser anser att det på det gymnasiala stadiet bör finnas flera

yrkesförberedande utbildningslinjer i musik.

Enligt Klys har kommittén hamnat i ett dilemma genom att å ena sidan vilja

hävda kvalitetskravet med en långt driven specialiserad musikutbildning på fack-

skolestadiet och å andra sidan kravet på att fackskoleutbildningen skall ligga till

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

34

grund för en utbildning av musiklärare som även undervisar i annat ämne. Ett

sådant dilemma kan enligt Klys’ mening inte lösas genom ett kompletteringsförfa-

rande. Klys föreslår att musikfackskolans konstruktion ändras i syfte att tillgodose

såväl det musikaliska kvalitetskravet som universitetens förkunskapskrav genom att

ett större antal veckotimmar avsätts för undervisning i allmänna ämnen. Alternativt

kan Klys tänka sig att kommitténs förslag till timplan bibehålls, om dessutom en

särskild gymnasial musiklinje inrättas som ger såväl bredare allmänbildning som

tillträde till universitetsstudier.

Musikaliska akademien anser att yrkesförberedande musikundervisning bör prö­

vas även på gymnasiet och att estetiska varianter bör kunna inrättas i ökad om­

fattning i både gymnasium och fackskola. Musikkonservatorierna i Göteborg och

Malmö framhåller i likhet med akademien att behovet av att förbättra rekryte­

ringsbasen för musikhögskoleutbildningen är särskilt stort. Konservatoriet i Göte­

borg anser att kommitténs val av fackskolan som enda musikutbildningsform på

gymnasialt stadium inte ger någon garanti för att musikyrkena väljs av de ung­

domar som bäst lämpar sig därför. Osäkerheten i en tidig bedömning av lämplig­

heten för ett musikyrke gör det enligt konservatoriet angeläget att utbildningen på

det gymnasiala stadiet ger eleverna största möjliga frihet att välja annat yrke. Kurs­

planerna för fackskolan visar att kommitténs strävan att tillgodose såväl elevernas

önskemål därvidlag som kravet på en pedagogisk och musikalisk yrkeskompetens

efter tre års studier skapat viss osäkerhet beträffande målet för undervisningen för

olika ämnen.

De båda musikkonservatorierna framför önskemål om att förberedande musik­

skola eller preparandkurs anordnas för elever som genomgått annan utbildning på

det gymnasiala stadiet än musikfackskola.

Konsertbyråutredningen framhåller att kommittén genom att avvisa andra former

av musikalisk yrkesutbildning än musikfackskolan förorsakat allvarliga utbildnings­

problem för vissa yrkeskategorier av typ musikproducent, musikhistoriker och

musikbibliotekarier. Dessa grupper behöver dels praktisk musikutbildning, dels mu-

sikhistorisk och teoretisk utbildning, t. ex. genom studier vid universitet. Den som

gått igenom musikfackskola torde enligt utredningen inte kunna fortsätta med uni­

versitetsstudier och den som gått igenom gymnasiet med dess obetydliga möjlig­

heter till musikundervisning har en alltför otillräcklig praktisk musikkunskap. Utred­

ningen anser att det i princip borde vara möjligt att anordna en musikfackskole-

linje, som innehåller ett så stort mått av allmänna ämnen att den ger tillträde till

fortsatta universitetsstudier.

Skolöverstyrelsen erinrar om att nuvarande timplaner inom gymnasiet och fack­

skolan ger möjlighet till utbildning i musik som kan bli rätt omfattande. Elever

med specialintressen, som väljer estetisk variant med inriktning på musik, har

möjlighet till utbildning som inte är mycket mindre än den som ges vid musik­

gymnasiet. Den estetiska specialiseringen skall kunna tillgodose även elevernas in­

tresse av yrkesinriktad utbildning. På fackslcolans sociala linje finns möjlighet till

musikalisk specialisering av samma omfattning som på gymnasiet.

Kungl. May.ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

35

Universitetskanslersämbetet anser i likhet med kommittén att förslaget att in­

rätta en humanistisk gymnasievariant med yrkesförberedande musikundervisning

bör avvisas.

Skolöverstyrelsen framhåller att det generella behörighetskravet för tillträde till

musikfackskola bör vara genomgången grundskola, utan krav på särskild studie­

gång i denna. Övergångsvis bör dock krav på betyg i musik från grundskolans hög­

stadium hänföras till de speciella behörighetsvillkoren.

Skolöverstyrelsen kan ej godta förslaget om särskilt inträdesprov till musikfack­

skola och erinrar om att kompetensutredningens principiella ställningstagande

innebär att övergång från en skolform till en annan bör ske på basis av utfärdade

slutbetyg. I de fall antalet fackskolebehöriga sökande överstiger antalet tillgängliga

elevplatser kan överstyrelsen dock tillstyrka ett intagningsförfarande, som ger

företräde åt de för utbildning vid musikfackskola mest lämpade sökandena. Det

bör uppdras åt överstyrelsen att utarbeta normer för intagningsförfarande i dylika

fall.

Pedagogikutredningen påpekar att urvalsprincipen för studier vid musikfackskola

enligt kommitténs förslag blir en annan än för övriga linjer på fackskolan. Därest

vissa av de av kommittén föreslagna inträdesproven i olika kursmoment skall kom­

ma till stånd, krävs ett relativt omfattande utvecklingsarbete av lämpliga mät­

metoder.

Även Musiklärarnas riksförening fäster uppmärksamhet på att de föreslagna

omfattande prövningarna vid inträde och examination principiellt avviker från för­

hållandena inom andra fackskolelinjer liksom inom skolväsendet i övrigt.

Svenska facklärarförbundet går särskilt in på de inträdeskrav som ställs på elever

i violin. I nuvarande bristsituation måste enligt förbundet alla intresserade, oavsett

ålder, kunna få utbildning på stråkinstrument.

Enligt skolöverstyrelsens mening bör betygssättningen ske efter ett enhetligt möns­

ter och ansluta sig till det inom gymnasieskolan gängse betygssystemet. I kommit­

téns kursplaneförslag ges talrika anvisningar om bedömningsgrunder för elevernas

arbetsresultat men det framgår inte, vilket betygssystem kommittén förordar.

Folkliga musikskolan Ingesund förordar på försök ett system med betygskurser

i stället för årskurser, vilket i korthet innebär att elev som fullgjort musikaliska, tek­

niska och repertoarmässiga kursmoment svarande mot ett visst betyg skulle få rätt

att förslagsvis vid två tillfällen varje termin, oavsett fullgjorda studieterminer, få

avlägga prov i dessa avsnitt inför särskild nämnd.

Skolöverstyrelsen anser att förslaget att Folkliga musikskolan Ingesund och

musiklinjen vid Framnäs folkhögskola skall upphöra med sin nuvarande kvalifice­

rade musikpedagogutbildning och i stället bedriva utbildning på gymnasial nivå bör

omprövas.

I övrigt framhåller överstyrelsen att folkhögskolan i princip skall vara en fri sektoj

36

inom utbildningsväsendet. En del folkhögskolor ger bl. a. en utbildning med starka

yrkesutbildande inslag, t. ex. på musikens område. Dessa folkhögskolor med musik­

linjer bör enligt överstyrelsen så långt möjligt behållas och kunna fritt utveckla sin

särprägel, ofta betingad av anknytning till en folkrörelse. Det väsentliga är, fram­

håller skolöverstyrelsen, att man är beredd att i kompetenshänseende — för fort­

satta studier resp. yrkesutövning — jämställa vissa folkhögskolors musikutbild­

ning med musikyrkesutbildningen.

Musikaliska akademien tillstyrker förslaget att folkhögskolor med musiklinjer

skall kunna anordna sina grundkurser så att de leder till musikfackskolekompetens.

TCO finner det angeläget att folkhögskolor får inrätta gymnasiala musiklinjer

som leder fram till samma kompetens som musikfackskolan.

Enligt ABF bör folkhögskolor med särskilda musiklinjer även i fortsättningen

beredas möjlighet att rekrytera äldre elever för en utbildning som kan göras lik­

värdig med den som ges vid musikfackskola.

Örebro musikpedagogiska institut anser att man på försök bör starta förslagsvis

ett 10-tal musikfackskolor, som förläggs till befintliga folkhögskolor med musik­

linjer.

Svenska landstingsförbundet anser det inte klarlagt hur musikutbildningen vid

folkhögskolor skall anknytas till kommitténs förslag i övrigt.

Framnäs folkhögskola anser att den nuvarande allmänna musiklinjen vid skolan

kan omvandlas till musikfackskola om man accepterar denna som grundutbildning

för vidare pedagogisk utbildning. Den för Sundsvall-Härnösands-området före­

slagna musikfackskolan bör förläggas till Kapellsbergs musikskola i Härnösand.

I olika yttranden framläggs förslag till förändringar beträffande den av musik-

utbildningskommittén föreslagna lokaliseringen av musikfackskoleutbildningen.

Skolöverstyrelsen finner det oklart om de av kommittén föreslagna upptag­

ningsområdena skall ha karaktär av elevområden. Om så är fallet konstaterar

överstyrelsen att utbildningsmöjligheter, dvs. tillgången till utbildningslinjer, och

antal elevplatser i förhållande till elevunderlaget varierar starkt mellan de olika

områdena. Kommitténs förslag till lokalisering av den gymnasiala musikeryrkes­

utbildningen kan bl. a. av detta skäl inte godtas av överstyrelsen.

Stockholms borgarskola tolkar kommitténs rekommendation att skolan skall an­

passa sin verksamhet till den nya musikutbildningens organisation så att skolans

utbildning av musikpedagoger bör kunna fortsätta med samma målsättning som

förut, dvs. med en anpassning till vad som gäller för musikhögskolan i fråga om

inträdesfordringar och examination. Styrelsen förutsätter att skolans musikpedagog-

utbildning i fortsättningen blir statsbidragsberättigad. I

I övrigt innehåller remissyttrandena en omfattande redovisning av synpunkter

och intryck till följd av en detaljgranskning av de föreslagna kursplanerna. I denna

del torde få hänvisas till handlingarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Ma):ts proposition nr 25 år 1970

37

2.2.4 Högre musikutbildning

Skolöverstyrelsen framhåller att det vid en jämförelse mellan musikfackskolans

och musikhögskolans kursplaner är svårt att få en uppfattning om var den förra

skolformen slutar och den senare tar vid i studiegången. Denna uppfattning delas

av många. Likaså framhålls svårigheterna att precisera kursinnehåll i den högre

musikutbildningen utan praktisk erfarenhet av vilken kunskapsnivå fackskolan

leder till.

Enligt kompetensutredningen är det nödvändigt att närmare definiera vilka vägar

som skall kunna leda till musikhögskola. De allmänna behörighetsvillkoren för

tillträde till musikhögskola bör fastställas av Kungl. Maj:t. Villkoren bör inte vara

alltför olika dem som gäller övriga allmänna utbildningsvägar på detta stadium.

Vidare bör de inte formaliseras så att de, som på annat sätt än genom skolmässig

utbildning erhållit för studiernas bedrivande nödvändiga förutsättningar, utesluts

från den högre musikutbildningen.

I fråga om särskilda behörighetsvillkor påpekar kompetensutredningen att det inte

närmare definierats i förslaget vilken utbildningsnivå inträdesproven skall avse.

Huvudprincipen för anknytning till underliggande skolform bör enligt kompetens-

utredningens mening vara att sådan sökande till musikhögskolan, som genomgått

minst tvåårig musikfackskola eller motsvarande utbildning, i regel ej skall behöva

undergå inträdesprov avseende kunskaper och färdigheter som tidigare bedömts

och betygsatts.

Rådet för utbildning av musiker, Klys och Föreningen Sveriges jazzmusiker

framhåller behovet av dispensförfarande, kompletteringskurser etc. för särbegåv­

ningar som inte lyckas nå upp till den allmänbildningsnivå som kommittén kräver.

Rådet förutsätter dessutom som självklart att nuvarande bestämmelse om godkänd

provspelning för tillträde till musikhögskola bibehålls. Rådet betraktar detta som

en kärnfråga, när det gäller rekryteringen till den högre utbildningen av yrkes-

musiker.

Sveriges förenade studentkårer beklagar att kommittén inte ägnat behörighets-

och meritvärderingsproblematiken vid intagning till musikhögskola någon påtaglig

uppmärksamhet. Intagningsbestämmelserna bör enligt organisationen tas upp till

förutsättningslös behandling av kompetensutredningen i samband med att utred­

ningen utarbetar förslag rörande motsvarande bestämmelser vid övriga postgym­

nasiala utbildningslinjer. Behörighetskraven anses inte behöva bli likformiga för alla

utbildningslinjer.

Statskontoret ifrågasätter om studietiden för högre musikexamina generellt be­

höver vara fyra år. Vid filosofisk fakultet kommer grundexamen att avläggas efter

normalt tre år, varefter den studerande har rätt att i viss utsträckning komplettera

sin grundexamen med ytterligare kurser. Sistnämnda modell förefaller lämpligare än

ett system med genomgående lika lång utbildning för samtliga.

Vidare förordar statskontoret att antalet examina minskas ännu mer än vad

kommittén föreslår. I analogi med vad som kommer att gälla för filosofisk fakultet

38

synes en enda examen tillräcklig. Utbildningens innehåll och inriktning kan på

lämpligt sätt anges i det bevis över genomgången utbildning högskolan utfärdar,

utan att särskilda examina inrättas för varje utbildningslinje.

Enligt Folkliga musikskolan Ingesund måste den pedagogiska yrkesutbildningen

på högskolenivå i viss mån ändras om det av skolan utarbetade förslaget till två­

årig musikfackskola skulle vinna beaktande. Musikfackskolans tredje årskurs bör

ersättas med fristående musikpedagogiska institut eller musikhögskolefilialer med

postgymnasial två- eller treårig utbildning. Närmare uppgift om skolans förslag

till utbildning vid dessa institut lämnas i det följande.

Förslaget att anknyta musikutbildningen till systemet med fasta studiegångar har

i allmänhet ansetts vara principiellt riktigt.

SACO anser det önskvärt att undervisningen vid universitet och vid fackhög­

skolor som musikhögskolan organiseras på ett likartat sätt, bl. a. för att möjliggöra

blandade utbildningar.

Teater- och orkesterrådet och Göteborgs musikkonservatorium anser att kom­

mittén inte lyckats genomföra sina intentioner vid utformningen av utbildnings­

gången inom examenslinjema. Grundkurserna är alltför arbets- och tidskrävande

för att det skall finnas utrymme för individuellt styrd specialisering. Det obligato­

riska valet omfattar en mycket liten del av utbildningen och det frivilliga tillvalet

kommer att ha mycket små möjligheter att göra sig gällande.

Skolöverstyrelsen understryker vikten av att kursplanerna inom den högre mu­

sikutbildningen blir identiska för att garantera eleverna likvärdig utbildning och

för att underlätta avnämnarnas bedömning av de sökande oavsett var de fått sin

utbildning. Eftersom den högre musikutbildningen omfattar ett relativt litet antal

studerande bör kursplanerna vara gemensamma också av det skälet att framställ­

ningen av ny kurslitteratur och andra läromedel eljest försvåras och den önskvärda

förnyelsen därmed äventyras.

Universitetskanslersämbetet anser att utbildningsinnehållet måste kontinuerligt

omprövas och anpassas till nya krav och att detta är lättare med mindre hårt bundna

tim- och kursplanerna. Även Sveriges förenade studentkårer anser det angeläget

med alternativa kursplaner inom musikutbildningen för att de olika utbildnings-

anstalterna skall kunna utnyttja lärarkrafter med höggradig specialisering och till­

godose speciella behov inom musiklivet.

Göteborgs musikkonserv atorium anser att möjligheterna för olika skolor att, som

kommittén menar, skapa sin egen konstnärliga profil begränsas genom kommit­

téns förslag till riksgiltiga kursplaner.

Teater- och orkesterrådet har vissa invändningar mot kommitténs synpunkter på

orkestermusikernas pedagogiska verksamhet och pekar på bl. a. de svårigheter

som uppstår när —• inom ramen för rikskonserter — orkestrar och ensembler

i framtiden blir mera rörliga. Rådet vill därför förorda att den pedagogiska verk­

samheten så långt möjligt överflyttas på speciallärare. Även Malmö musikkon-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

39

servatorium framhåller att bristen på pedagoger inte får skymma behovet av kvali­

ficerade utövande artister.

Det föreslagna systemet för redovisning och bedömning av studierna har fått ett

mycket blandat mottagande. Ett flertal remissinstanser, däribland bl. a. Musikaliska

akademien, Svenska facklärarförbundet, SACO och Sveriges Radio anser med

större eller mindre tvekan att systemet bör prövas. Folkliga musikskolan Ingesund

anser också kommittéförslaget intressant och värt att beakta men påpekar att det

inte är lämpligt med ett system som skiljer sig från vad som gäller vid annan hög­

skoleutbildning. Enligt skolan bör det finnas möjlighet att pröva den föreslagna

formen av värderingssystem inom musikfackskolan.

Enligt universitetskanslersämbetet är flera av remissvaren från universiteten kri­

tiska mot det föreslagna poängsystemet. Man anser att detta innebär en beklaglig

sammanblandning av kvantitativ poängberäkning och kvalitetsbedömning.

Skolöverstyrelsen instämmer i huvudsak i kommitténs kritik av den nuvarande

examensordningen inom den högre musikutbildningen och anser något slags system

med poängberäknade grund- och tillvalskurser vara värt att pröva, även om över­

styrelsen inte kan dela kommitténs optimistiska syn på det föreslagna systemets

avstressande effekt. Sannolikt kommer de studerande att försöka tillvinna sig merite­

rande poäng genom att, så långt deras studiekapacitet medger, delta i så många

icke obligatoriska tillvalskurser som möjligt. Därvid blir de minst tidskrävande

kurserna troligen de mest frekventerade, eftersom poängen föreslås bli densamma

för alla tillvalskurser. Man får vidare räkna med att många kommer att utnyttja

möjligheten att välja större kurs och därmed tillgodoräkna sig högre poäng i ämnen

med alternativa kurser.

Skolöverstyrelsen är mot denna bakgrund särskilt tveksam beträffande utform­

ningen av poängberäkningssystemet och förordar i stället ett system som närmare

ansluter till vad som torde komma att tillämpas vid universiteten. För en dylik

samordning talar bl. a. den omständigheten att tvåämnesmusiklärare eljest kommer

att få vitsord efter olika principer.

Göteborgs musikkonservatorium har ingående granskat förslaget och anser att

kommitténs förslag till poängberäkningssystem har större brister än det system

som skall ersättas.

Den föreslagna poängsättningen av de olika ämnena är enligt konservatoriet

knappast möjlig att göra på ett rättvisande sätt. Bl. a. bör möjligheterna till fingra-

dering av betygen inte göras beroende av antalet högskoleterminer i ämnet. Därtill

kommer den svåra olägenheten att varje detaljändring av grundpoängen i något

ämne måste medföra poängkorrigeringar i övriga ämnen, vilka återverkar såväl

på grundpoäng som tilläggspoäng. Konservatoriet anser också att den föreslagna

kvalitetsbedömningen av studieresultaten av flera skäl är diskutabel.

Konservatoriet är ense med kommittén att det är önskvärt att kunna påverka

studierna mot en mera intressestyrd fördjupning. Konservatoriet anser emellertid

att det föreslagna poängsystemet är ett osmidigt instrument för en sådan intresse­

styrning.

Konservatoriet presenterar i en bilaga till sitt yttrande ett system för studie­

redovisning som är byggt på andra principer än kommitténs förslag.

Malmö musikkonservatorium anser att kommitténs poängberäkningssystem bör

ytterligare utredas. Konservatoriet för fram tanken på ett system som anger

kunskaps- och prestationsnivå i den totala skolningen genom alla skolstadier.

Sveriges förenade studentkårer anser att kommitténs förslag till examenssystem

på vissa punkter är förtjänstfullt, t. ex. vad beträffar deltentamina i stället för

samlade redovisningar vid slutet av studietiden i varje ämne. I fråga om poäng­

systemet tar organisationen avstånd från förslaget om kvalitetsbetyg.

De synpunkter, som förts fram vid remissbehandlingen av kommitténs förslag

till utformning av olika utbildningslinjer och utbildningens organisation, behandlas

ytterligare i det följande.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3 Utbildningsvägar inom yrkesutbildningen

i musik m. m.

3.1 Utbildning av musikpedagoger

3.1.1 Nuläge

I det följande lämnas vissa uppgifter om olika förekommande former av musik-

pedagogutbildning, som ger kompetens för instrumentalundervisning på olika nivåer,

som iedare av musikcirklar m. fl. uppgifter inom frivillig musikundervisning och

musikbildningsverksamhet.

Vid musikhögskolan i Stockholm anordnas sedan 1949 en försöksverksamhet

med utbildning av instrumental- och sångpedagoger. Utbildningen avslutas med mu-

sikpedagogisk examen. Till en början var ändamålet med utbildningen att ge

kompetens åt lärare i privat musikundervisning, samtidigt som man genom en

kontrollerad lärarutbildning ville främja ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom

denna sektor av musikundervisningen. På senare år har de flesta som utexaminerats

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

41

från pedagogklasserna fått anställning i kommunala musikskolor eller i yrkesutbild­

ningen i musik. Utbildningen, som först var tvåårig, är fr. o. m. höstterminen 1966

treårig. Från början anordnades pedagogklasser i sång, piano och violin. Senare

har tillkommit vissa biåsinstrument samt musikteori. Betyg ges i egen färdighet

i huvudämnet, undervisningsskicklighet på lägre stadium samt undervisningsskick­

lighet på högre stadium. Utbildning i ett andra och även i ett tredje instrument är

frivillig. Studieämnen är bl. a. piano, musikteori, musikhistoria, repertoarkännedom,

pedagogik, talvård och välläsning. Genom ett samarbete som inletts med Stock­

holms kommunala musikskola ges eleverna tillfälle till övningsundervisning och

auskultation.

En särskild utbildning av ledare för den kommunala musikskoleverksamheten

försiggår sedan 1958 på försök vid musikhögskolan. Utbildningen är fyraårig och

omfattar i fråga om praktiskt musicerande ämnen både sång, piano samt ett stråk-

eller biåsinstrument. Betyg ges vidare i undervisningsskicklighet samt bl. a. i kör-

och ensembledirigering. Bland studieämnena förekommer kommunalkunskap och

föreningsteknik.

Vid musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö kan musikpedagogisk examen

avläggas i vissa instrument (främst piano, violin, violoncell, klarinett) eller solosång,

vil malmökonservatoriet även i rytmik. Intagning, undervisning och examination

sker efter samma principer som vid musikhögskolan i Stockholm. Övningsunder­

visningen med objekt har i Göteborg ordnats genom samarbete med Göteborgs

skolstyrelse som ställt den frivilliga musikundervisningen i ett rektorsområde till

konservatoriets förfogande. I Malmö har konservatoriet egen övningsskola.

Örebro musikpedagogiska institut utbildar piano-, violin- och sångpedagoger med

blockflöjt som andra instrument. I examen, som avläggs efter tre års utbildning,

ges betyg i, förutom huvudinstrument och blockflöjt, musikalisk satslära och struk­

turanalys samt i undervisningsskicklighet på huvudinstrument och blockflöjt. Insti­

tutets övningsundervisning arrangeras genom samarbete med Örebro musikskola

och Kävesta folkhögskola.

Sedan mitten av 1950-talet har vid Folkliga musikskolan Inge sund anordnats

utbildning för musikinstruktörsexamen, främst för att förse de kommunala musik­

skolorna och det frivilliga musikbildningsarbetet bland vuxna med lärare och ledare.

Motsvarande utbildning anordnas vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Båda

skolorna har även numera särskilda musikpedagogiska linjer som också avslu­

tas med examen. Såväl instruktörs- som pedagogutbildningen är treårig. Tim­

planen för musikinstruktörslinjen i Ingesund upptar bland betygsämnena instru­

mentalt huvudämne eller solosång, minst ett obligatoriskt biinstrument, sång och

piano (om ej huvudämne), blockflöjt samt musikteori, musikhistoria, dirigering,

kontrapunkt, instrumentation och psykologi. Bland studieämnena förekommer

orkesterspel, körsång och kammarmusik. Metodik och övningsundervisningen upp­

tar metodik på huvudämnet, blockflöjtsmetodik, gruppmetodik och övningsunder­

visning med elev. Instruktörsutbildningen i Framnäs har i princip samma upplägg­

42

ning. I Ingesund bedrivs utbildning på en stråkpedagogisk linje med violin/viola/

violoncell som huvudämne. Ett andra instrument kan studeras frivilligt. I Framnäs

kan musikpedagogisk examen avläggas i violin, piano, gitarr, flöjt och klarinett

samt i sång.

Vid Stockholms borgarskolas musikpedagogiska institut bedrivs också utbildning

av instrumentalpedagoger med en studietid av normalt tre år. Institutet har pedagog­

linjer med följande huvudinstrument, nämligen piano, violin, violoncell, gitarr, flöjt

och blockflöjt. Utbildning anordnas även i biinstrument, som kan tas med och

betygsättas i examen. Examination sker enligt samma fordringar som gäller för

motsvarande examina vid musikhögskolan i Stockholm.

Stiftelsen Stockholms musikpedagogiska institut anordnar pedagogkurser i sång-,

gitarr-, blockflöjt-, violin- och bleckblåsinstrument. Undervisningen ges i form av

obligatoriska centralkurser, koncentrerade till en dag i veckan. Kurserna varar

två till tre år. I undervisningen ingår bl. a. gruppmetodik. Examensproven om­

fattas solistiskt prov på huvudinstrumentet, undervisningsprov, prov i musikhistoria,

psykologi, sång samt musikteori och gehör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.1.2 Kommittén

Kommittén föreslår att utbildning av musikpedagoger skall anordnas på två

nivåer, dels vid musikfackskola, dels vid musikhögskola.

Musikpedagogisk utbildning ges enligt kommitténs förslag både på musikfack-

skolans allmänna linje (linje A), kyrkomusikaliska linje (linje K) och linje för mili­

tär- och underhållningsmusiker (linje M) vid sidan av den för varje linje speciali­

serade utbildningen. Tre års utbildning på dessa linjer leder till samma musikpeda­

gogiska kompetens.

Fackskolepedagoger föreslås få behörighet att

undervisa inom förberedande musikundervisning,

leda gruppundervisning av nybörjare på två instrument,

meddela individuell undervisning på två instrument på nybörjar- och något

avancerad nivå,

leda musikcirklar (nybörjarundervisning) i instrumental och vokal ensemble, lyss-

narverksamhet och elementär musikteori samt

leda ensembleverksamhet i grundskolan.

Timplanerna för samtliga linjer i musikfackskolan är utformade på sådant sätt

att de först upptar de allmänna ämnena, vilka följs av en grupp för alla linjer

gemensamma ämnen. Därefter upptas den grupp ämnen, som är speciella för varje

linje, samt slutligen lärarledd överspelning, timme till förfogande och fördjupnings­

kurs.

I det följande återges den föreslagna timplanen för linje A. Beträffande den linje-

specialiserade delen av utbildningen för linjerna K och M se 3.3.2 och 3.4.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

43

Linje A

A. Allmänna ämnen

C. Linjespecialisering

B. För alla linjer gemensamma ämnen D. Övrigt

Veckotimmar i

Ämne

åk 1

åk 2

åk 3

A. Svenska ............................................... 4

3

Tyska6 ................................................... 3

2

Historia ............................................... 2

—

Samhällskunskap ................................ —

2

Tillvalsämne* ........................................ (3)

(3)

B. Instrument I .......................................... 2

2

Instrument IT8 1

1

Sång ........................ I8

l8

Gehörsutbildning med satslära7............. 3

3

Musikhistoria med formlära................. 4

4

Rytmik och improvisation..................... 2

1

Pedagogik-metodik (blockämne)........... 1

3

Muntlig framställning .......................... —

—

C. Ensemble ............................................. 4

3

Blockflöjt/gitarr7 ................................ —

2

Körsång ............................................... —

2

Dirigering ............................................ —

—

D. Lärarledd överspelning8......................... 5

2

Timme till förfogande.......................... —

l3

Fördjupningskurs10 ................................ —

—

Summa vtr

32 (35)

32 (35)

2

1

l8

3

4

1

4

1

2

4

_2

25

1 Piano, om instrument I inte är piano.

2 Tiden fördelas på lämpligt sätt mellan instrumenten. Viss tid beräknas för ensemblespel.

3 Denna timme kan bl. a. utnyttjas till instrumentkännedom.

* Frivilligt tillval.

6 Tyska är B- eller C-språk.

6 Kan utgå i särskilda fall enligt rektors bestämmande.

71 detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörspel på

piano. Häri inbegrips ackompanjemang, transponering, improvisation m. m.

8

V

2

+ V

2

.

9 Läraren leder simultant 3—6 elever.

10 Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, instrument III, sats­

lära med arrangemang, improvisation eller dirigering.

Kommittén anser att de två första åren av linje A skall tjäna uppgiften att vara

förutbildning till en rad olika musikyrken. Efter två års studier kan eleven söka

inträde till fortsatt utbildning vid musikhögskola (eller annan postgymnasial utbild-

ningsanstalt) eller lägga till ett tredje studieår på musikfackskola.

Enligt kommittén bör elev som visar särskilt stor fallenhet för sitt huvudinstru­

ment och redan från början är inställd på fortsatt solistutbildning vid musikhög­

skola efter tillstånd av rektor kunna befrias från skyldigheten att ha ett andra

instrument. Eleven kan då koncentrera sig på sitt huvudinstrument och får ägna

detta inte bara den lektionstid utan även all den överspelningstid, som annars skulle

ha tagits i anspråk för det andra instrumentet.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

Musikpedagogutbildningen på musikhögskola bör enligt kommittén vara spe­

cialiserad och ligga på mycket hög nivå i vad avser konstnärlig och pedagogisk

förmåga.

Instrumental- och sångpedagogutbildning sker enligt förslaget på allmänna

pedagoglinjer där huvudämnet kan vara ett instrument, sång och ensembleinstruk­

tion (ledning av kammarmusikensembler). Utbildningen, som bygger på genom­

gånget gymnasialt stadium, föreslås bli fyraårig och avslutas med examen. Inträdes­

prov förutsätts ske i huvudämnet, i satslära och gehörsutbildning med allmän musik­

lära samt, för den som inte har piano som huvudämne, i piano. Den pedagogiska

skolningen koncentreras enligt förslaget till de två sista åren med en pedagogisk

strimma redan under det andra. Nedan återges timplanen för de allmänna musik-

pedagoglinjerna. Kommittén påpekar att timplanen får ses som ett normalexempel

som kan modifieras alltefter huvudämnets olika karaktär.

Ämne

åk 1 åk 2 åk 3 åk 4 Betygs­

poäng

Huvudämne ................................................

Gemens, lekt. m. repertoar o. interpret.-

analys .....................................................

Piano1 .......................................................

Ensemble, kör, orkester..............................

Ensembleledning ........................................

Gehörsutb. och satslära..............................

Musikhist. och formlära2 ...........................

Rytmik och avspänning

m. plastik och gestik..............................

Röst- och talvård m. välläsning och muntlig

framställning............................................

Pedagogisk utb.:

Musikpsyk. och -pedagogik.....................

Metodik m. ausk. och övn.-undervisning .

Lyssnarkurs- och cirkelmetodik.............

Obl. tillval ..................................................

S:a veckomoduler* elev/åk

6

6

6

6

6

6

(3)

(3)

(3)

12

12

—

—

6

—

9

9

9

6

6

6

6

—

—

(3)3

(3)3

3

—

3

12

48

48

45

(51,54) (51,54) (48)

6

32

6

12

I! } 24

—

18

—

14

—

2

6

2

3

18

6

_312_

51 S:a 160

1 För elever som inte har piano som huvudämne. Betygspoängen (=6) läggs härvid till den

sammanlagda poängsumman.

2 Grundkurs av något mindre omfattning än på musiklärarlinje.

8 Endast för sångare.

* Veckomodul=15 min.

Utbildningen på pedagoglinjema är enligt kommittén konstruerad så att stude­

rande i andra årskursen av instrumentalist- och solosångklass utan alltför omfat­

tande komplettering skall kunna gå över till tredje årskursen på pedagoglinje.

I fråga om tillval föreslår kommittén att studerande på de allmänna pedagog­

linjerna får göra sina obligatoriska val bland kurserna i instrument (dock ej huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

45

ämnet), Collegium musicum, Musica nova, kammarmusik, sång (ej på sångpeda-

goglinje), akustik och ljudöverföring med apparatkännedom, bandslöjd och ele­

mentär elektronisk komposition, jazz och modern underhållningsmusik. På sång­

pedagoglinje tillkommer som obligatoriskt val litteraturkunskap och textanalys.

Kommittén föreslår vidare att en särskild rytmikpedagoglinje skall anordnas

med i princip samma uppbyggnad som de allmänna pedagoglinjema.

Den egentliga inriktningen på rytmik sker först i årskurs 3, där ämnet rytmik

(anatomi, rörelseteknik och plastik, rörelsekomposition m. m.) blir huvudämne. De

två första årskursernas utbildning har så långt möjligt gjorts likartad med utbild­

ningen i instrumentalist- och solosångklass för att underlätta övergång mellan lin­

jerna.

Kommittén föreslår följande timplan för rytmikpedagoglinje.

Ämne

åk 1 åk 2 åk 3 åk 4 Betygs­

poäng

Instrumentalt huvudämne .......................... 6

3

Gemens, lekt............................................. 6

3

Piano1 ......................................................... (3)

(3)

Sång ........................................................... —

3

Blockflöjt/gitarr ........................................ —

3

Rytmik med anatomi, rörelseteknik, plastik,

rörelsekomposition m. m.......................... 6

6

Ensemble ................................................... 12

9

Ensembleledning ........................................ —

6

Gehörsutb. och satslära.............................. 9

6

Musikhist. och formlära2............................. 6

6

Röst- och talvård m. välläsning och muntl.

framställning .......................................... —

—

Pedagogisk utb.:

Musikpsyk. och -pedagogik..................... 3

—

Metodik m. ausk. och övn.-undervisning .

—

3

Obl. tillval................................................... —

—

S:a veckomoduler1 elev/åk 48

48

(51)

(51)

(3)

30

6

6

6

3

12

33

66

(69)

1

12

2

2

30

36

—

}

28

—

14

—

14

6

3

18

33

66

S:a 160

1 För elever som inte har piano som huvudämne. Betygspoängen (=6) läggs härvid till den

sammanlagda poängsumman.

2 Mindre grundkurs, jfr allmän pedagoglinje.

3 Historiska danser och modern dans.

4 Veckomodul=15 min.

Dessutom föreslås en specialiserad utbildning av musikteoripedagoger, förlagd

till musikhögskolan i Stockholm. Det generella behörighetskravet föreslås vara

detsamma som vid annan musikhögskoleutbildning. Inträdesprov sker i ämnena

gehörsutbildning med allmän musiklära, satslära och formlära. Därtill kommer ett

pedagogiskt lämplighetsprov. Utbildningen föreslås normalt omfatta fyra år men

kan vara kortare för elever som redan genomgått annan utbildning med höga betyg

i gehörsutbildning och satslära.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kommittén föreslår följande timplan för teoripedagoglinje.

åk 1 åk 2 åk 3 åk 4 Betygs-

Ämne

poäng

Gehörsutb........................................................ —

Satslära ....................................................... 27

Instrumentation .......................................... —

Formlära ................................................... 3

Musikhist.1 ..................................................... 12

Musikteorins historia m. litteraturkännedom

—

Kompositionsseminarium ........................... —

Elementär kurs i komposition................... —

Akustik och ljudöverföring m. apparatkänne­

dom ....................................................... —

Bandslöjd och elementär elektronisk kompo­

sition ....................................................... —

Pedagogisk utb.:

Musikpsyk. och -pedagogik..................... —

Metodik m. ausk. och övn.-undervisning .

—

Lyssnarkurs- och cirkelmetodik.............. —

S:a veckomoduler2 elev/åk

42

1 Samma grundkurs som på musiklärarlinje.

2

Veckomodul=15 min.

9

9

3

3

12

3

39

6

6

9

3

1.

50

3

3

9

6

10

6

3

—

6

3

12

42

21

6

42

6

46

S:a 160

Kommittén framhåller att det bör vara möjligt att efter musikpedagogexamen

fortsätta studierna för diplom i instrument, sång eller ensemblespel. Diplomstudier

föreslås normalt omfatta två år.

Den särskilda utbildningslinjen för musikledare bör enligt kommittén upphöra.

Kommittén anser att behovet av administrativ skolning för de rektorer — studierek­

torer, som enligt kommitténs förslag skall handha den pedagogiska ledningen av

kommunernas obligatoriska och frivilliga musikundervisning, kan tillgodoses genom

kursverksamhet.

3.1.3 Remissyttranden

Efter granskning av kursplaneförslagen framhåller skolöverstyrelsen att kom­

mittén i sin ambition att göra musikutbildningen vid musikfackskolan så omfattande

som möjligt förletts att överskatta utbildningens värde och användbarhet i under-

visningssammanhang. Man torde inte enligt överstyrelsen kunna vänta sig att alla

elever, som genomgått musikfackskola, skall äga personliga förutsättningar och

sådan musikalisk och pedagogisk mognad att utbildningen generellt kan ge behö­

righet till lärartjänst inom offentligt anordnad frivillig musikundervisning. Detta

så mycket mindre som arbetsområdet beräknas innefatta gruppundervisning av

nybörjare på två olika instrument, vilken metodik torde tillhöra instrumentalunder­

visningens svåraste och minst utforskade områden.

47

Folkliga musikskolan Ingesund är övertygad om behovet av en lägre musikpeda-

gogutbildning. Skolan räknar inte med att utbildningen vid musikhögskola kommer

att kunna täcka det stora behovet av musikpedagoger i den frivilliga musikunder­

visningen på grundskolenivå. Musikskolan ifrågasätter dock starkt möjligheten av

att eleverna i musikfackskolan under den av utredningen föreslagna utbildnings­

tiden kan inhämta kunskaper som motsvarar kraven. Musikskolan föreslår, som

tidigare nämnts, att kommitténs förslag till timplaner formas om till att gälla två­

årig musikfackskola och att den tredje årskursen i musikfackskolan förläggs till

ett i förhållande till fackskolan fristående musikpedagogiskt institut.

För tillträde till ett sådant institut bör krävas genomgången tvåårig musikfackskola

eller motsvarande utbildning, att sökanden fyllt 18 år samt godkända inträdesprov.

Utbildning av musikpedagoger skall inom institutet kunna ske på en allmän

musikpedagogisk linje som bör vara tvåårig med möjlighet till ett tredje påbyggnads­

år (fördjupningskurs). Utbildningen avslutas med musikpedagogisk resp. utökad

musikpedagogisk examen. Den förstnämnda examen föreslås ge kompetens för

instrumentalundervisning på grundskolans låg- och mellanstadium, medan den

senare är avsedd att ge behörighet för grundskolans samtliga stadier.

Vidare föreslår musikskolan att vid musikpedagogiskt institut inrättas special­

pedagogiska linjer med studierna koncentrerade till instrumentblock, såsom stråk-,

trä/bleckblås- och klavérinstrument. Utbildningen, som föreslås bli treårig och

leda fram till specialpedagogisk examen, avses bli ett komplement till instrumental­

pedagogiska linjer vid musikhögskola med studierna koncentrerade till ett enda

instrument. Specialpedagogisk examen bör ge behörighet att undervisa på grund­

skolans samtliga stadier. Musikskolan räknar med att i synnerhet mindre kommu­

ner kan ha nytta av sådan pedagogutbildning.

TCO och musikkonservatoriet i Göteborg anser också att det kan finnas behov

av en lägre musikpedagogutbildning och att det bör krävas ett par års studier på

eftergymnasial nivå för att utbildningen skall kunna ge erforderlig kompetens.

Framnäs folkhögskola föreslår att skolans nuvarande utbildning av instrumental­

pedagoger bibehålls. I

I fråga om de föreslagna allmänna pedagoglinjema på högskolenivå framhåller

Göteborgs musikkonservatorium att det är tveksamt vilka tjänster som kan erbjudas

sådana kvalificerade solistpedagoger med ibland ovanliga instrument. Även skol­

överstyrelsen, TCO och teater- och orkesterrådet anser att pedagogutbildningen bör

bättre ansluta sig till behoven på arbetsmarknaden. Inte bara ett huvudinstrument

utan också ett eller flera betygsatta biinstrument är i de flesta fall nödvändiga i ut­

bildningen för att öka underlaget för pedagogisk verksamhet. Den omständigheten

att olika musikpedagoger sannolikt kommer att leda ensembler och orkestrar av

skiftande sammansättning understryker ytterligare vikten av bredd i utbildningen.

Göteborgskonservatoriet anser att de allmänna pedagoglinjema bör kunna sam­

ordnas närmare med instrument- och solosångklasserna.

ABF, Studieförbundet Medborgarskolan och Svenska facklärarförbundet fram-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

håller att det är av vitalt intresse att olika kategorier av musikpedagoger får ingående

kännedom om gruppmetodik och vuxenpedagogik.

Förslaget om en särskild rytmikpedagoglinje på högskolenivå får stöd. Samtidigt

kritiseras kursplaneförslaget beträffande rytmikämnet av musikkonservatorierna i

Göteborg och Malmö, Svenska facklärarförbundet samt av vissa enskilda rytmik­

lärare vid musikutbildningsanstalterna. Kursplanerna i ämnet både på fackskole-

och högskolenivå behöver helt omarbetas och ges en inriktning mot musikalisk

rytmik. Samma remissinstanser anser det vara möjligt att inrikta utbildningen av

rytmikpedagoger på olika nivåer alltefter arbetsuppgifter på samma sätt som före­

slagits beträffande instrumentalpedagoger.

Göteborgs musikkonservatorium anser att den föreslagna teoripedagogutbild-

ningen uppenbarligen ligger på sådan nivå att annan form av musikalisk hög­

skoleutbildning normalt kommer att fordras för inträde. Konservatoriet finner

denna högre utbildning önskvärd men vill samtidigt efterlysa en teoripedagogisk

utbildning på samma nivå som övrig pedagogutbildning vid musikhögskolorna. En

prognos beträffande den framtida arbetsmarknaden hade varit önskvärd.

Universitetskanslersämbetet och Stockholms universitet framhåller att teoripeda-

gogutbildningen är av stort intresse för universiteten. Utbildningen bör därför

anpassas till universitetens krav och anknytas närmare till universitetens musik­

vetenskapliga utbildning. Musikhögskolans elevkår betonar att teoripedagogutbild-

ningen bör få en bestämd inriktning mot den nutida musiken.

3.2 Utbildning av musiklärare

3,2.1 Nuläge

För behörighet till tjänst som lärare i musik inom skolväsendet krävs musik­

lärarexamen, som kan avläggas vid musikhögskolan i Stockholm samt vid musik-

konservatorierna i Göteborg och Malmö. Utbildningen, som i regel är fyraårig,

är i sin helhet förlagd till dessa utbildningsanstalter. Sökande till musiklärarutbild­

ningen genomgår prov i gehör och allmän musiklära samt i sång, piano, stråk­

instrument och harmonilära. Härtill kommer ett s. k. pedagogiskt lämplighetsprov.

Följande examensämnen ingår i utbildningen: sång, piano, violin (viola eller violon-

cell), harmonilära, musikens historia och estetik, pedagogik, undervisningsskick­

lighet och dirigering. Därtill kommer som studieämnen kontrapunkt, formlära, in­

strumentation, musik och gehörslära samt talteknik och välläsning. Tillträde till

den praktisk-pedagogiska delen av utbildningen, provårskursen, som sedan 1965 är

förlagd till de två sista terminerna, kan ske först sedan eleverna avlagt godkända

prov i samtliga examensämnen utom pedagogik och undervisningsskicklighet.

49

Provårskursen är uppdelad i åtta delstudiekurser, propedeutisk kurs, pedagogik,

metodik, konst- och kulturhistoria, ensemblespel, blockflöjt, ackompanjemang och

improvisation samt sång, stråk- och pianopedagogik. Vissa undervisningsmoment är

motiverade av att musiklärarutbildningen även ger kompetens för uppgifter som

musikpedagog inom den frivilliga musikundervisningen, bl. a. för lärartjänst i kom­

munal musikskola. Betyget i undervisningsskicklighet sätts på grundval av vissa

serier med egen handledd undervisning i skolor på olika stadier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.2.2 Kommittén

Kommittén föreslår en utbildning av musiklärare, som är uppdelad på två olika

utbildningsnivåer och ger olika kompetens.

Den ena lärarkategorin föreslås få behörighet att handha grundskolans obliga­

toriska musikundervisning samt lägre nivåer inom frivillig musikundervisning och

musikcirkelverksamhet, medan den andra kategorien föreslås svara för musikun­

dervisningen i gymnasium, fackskola, frivillig musikundervisning och musikcirkel­

verksamhet på mera avancerad och konstnärligt kvalificerad nivå samt musikyrkes­

utbildning. Den senare lärarkategorin skall även vid behov kunna ta hand om

musikundervisningen på grundskolans högstadium.

Musiklärarutbiidningen bör enligt kommittén ansluta sig till annan lärarutbild­

ning och således i princip bestå av en grundutbildning, som innehåller en ämnes-

teoretisk del och av praktisk-pedagogisk del, samt av fortsatt utbildning i form

av fortbildningskurser.

Musiklärarnas ämnesutbildning och instrumentalpedagogiska utbildning före­

slås, vad beträffar musiklärare för grundskolan, ske vid musikfackskola och vad gäl­

ler övriga musiklärare vid musikhögskola. Den praktisk-pedagogiska utbildningen

bör för båda kategorierna förläggas till lärarhögskola med ämneslärarlinje. Denna

förändring i förhållande till nuläget anser kommittén vara nödvändig för att an­

passa musiklärarutbildningen till annan lärarutbildning och för att bryta musik­

lärarnas isolering från andra lärargrupper. Därjämte fullföljs enligt kommittén en

utveckling som redan tagit sin början vid musikhögskolan, där den praktisk-

pedagogiska utbildningen sedan 1965 sammanförts till den sista fasen i musik­

lärarutbildningen .

Utbildningen vid musikfackskola har närmare beskrivits under 3.1.2. Kommittén

föreslår att elev som avlagt musikpedagogisk examen vid fackskola vid någon av

linjerna A, K eller M skall kunna fortsätta sina studier med praktisk lärarutbild­

ning under ett år vid lärarhögskola för att därmed skaffa sig behörighet även för

klassundervisning i musik på grundskolans alla stadier. Trots att de fackskoleut-

bildade musiklärarnas verksamhetsområde föreslås begränsat till grundskolan har

kommittén inte ansett sig kunna förorda någon förkortning av studietiden för dessa

i förhållande till den nuvarande musiklärarutbildningen. Kommittén räknar med

4

—

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 25

50

att musiklärare i grundskolan kommer att i ökad omfattning få tjänstgöra även på

mellanstadiet och dessutom i större omfattning än tidigare kunna utnyttjas för

frivillig musikundervisning. Den sammanlagda studietiden blir för musiklärare i

grundskolan enligt kommitténs förslag 1—2 terminer kortare än klasslärarutbild­

ningen, som bygger på genomgången fackskola jämte 2Vi—3 års studier vid lärar­

högskola. Detta finner kommittén motiverat med hänsyn till att klasslärarutbild­

ningen omfattar så många fler ämnen än utbildningen av musiklärare för grund­

skolan.

Musikundervisningen på det gymnasiala stadiet bör enligt kommitténs förslag

ombesörjas av musiklärare med ämnesutbildningen förlagd till musikhögskola.

Möjlighet till utbildning i musik i kombination med annat ämne bör erbjudas.

Musiklärarutbildning vid musikhögskola kan därför enligt förslaget dels avse utbild­

ning av lärare med inriktning enbart på undervisning i musik, ettämnesmusik-

lärare, eller på musik i kombination med annat ämne, tvåämnesmusiklärare. Utbild­

ningen omfattar i båda fallen — med den praktiska lärarutbildningen inräknad —

fyra års studier.

Musiklärarutbildningen på högskolenivå bygger på genomgånget gymnasialt

stadium med minst fackskolekompetens.

Inträdesprov föreslås ske i ämnena sång, instrument, gehörsutbildning med all­

män musiklära samt satslära. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov. De

som genomgått treårig musikfackskola på linje A, K eller M kan efter godkända

inträdesprov gå direkt in i andra årskursen av utbildningen för ettämnesmusik-

lärare.

Kommittén framhåller en rad fördelar med att i musiklärarutbildningen kom­

binera musik med ett annat ämne. Detta kan pedagogiskt sett innebära fördelar

för musikundervisningen och en möjlighet att integrera denna med skolans övriga

undervisning. För lärarna kan det betyda möjligheter till bättre kontakt med

elever och kolleger. Underlaget för lärartjänster kan ökas. Dessutom räknar kom­

mittén med att möjligheten till blandad utbildning kan bredda rekryteringen.

Kommittén föreslår att ämnena historia, religionskunskap, ett modernt språk,

filosofi, psykologi och matematik skall kunna ingå i kombination med musik i ut­

bildningen av tvåämnesmusiklärare. Studierna i universitets ämnet skall avse två

betygsenheter (motsv.) och bör ske på två terminer. Studiegången bör läggas så att

universitetsstudierna sker antingen första eller tredje året.

Även för ettämnesmusiklärare föreslår kommittén en studietid av tre år för den

musikaliska utbildningen, vilket medför möjlighet till ämnesfördjupning och sam­

tidigt ger bred kompetens för frivillig musikundervisning.

Kommittén föreslår en betydligt utvidgad valfrihet beträffande vilka instrument

som skall kunna ingå i musiklärarutbildningen. Som huvudinstrument skall kunna

väljas piano, violin, viola, violoncell, flöjt, blockflöjt, oboe, klarinett, saxofon,

fagott, trumpet, hom, basun eller gitarr. Instrument som kontrabas, gamba, luta,

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

cembalo, orgel, harpa och slagverk kan endast väljas som tillval. Piano bör vara

obligatoriskt biinstrument för de elever som har annat huvudinstrument.

Undervisningen i musikhistoria och formlära bör för såväl tvåämnes- som ett-

ämnesmusiklärare avse två akademiska betygsenheter (motsv.) och läggas upp

på ett sätt som i stort sett motsvarar universitetens grundkurs i musikvetenskap.

Kommittén föreslår följande timplaner för musiklärarutbildningen.

Kungl. May.ts proposition nr 25 år 1970

51

T våärnnesmusiklämre

åk l1

åk 2* 1

2

åk 32 4

Betygs-

Ämne

poäng

Sång ........................................................... (3)

Gemens, lekt............................................. —

Instrument I............................................... (3)

Gemens, lekt............................................. —

Instrument II8............................................. —

Gehörsutb., satslära, instrumentation.........

—

Röst- och talvård med välläsning............. —

Körsång....................................................... —

Kördirigering ............................................. —

Gruppövn.................................................. —

Ensemble ................................................... —

Ensembleledning ........................................ —

Musikhist. och formlära ............................ —

Rytmik och avspänning ............................. —

Obl. tillval5................................................. —

Pedagogisk utb.:

Musikpsyk. och -pedagogik..................... —

Ped.-metodisk utb. i sång/instr................ —

Ped.-metodisk utb. i teori6..................... —

Vuxenped., cirkel- och ämnesmetodik ..

—

S:a veckomoduler7 elev/åk

(6)

66

69 S:a 80

(69)

(72,78)

1 Under universitetsåret, som också kan ligga i åk 3, kan vid behov viss praktisk musikunder­

visning förekomma.

2 Musikhögskolestudier; kan alternativt inleda studiegången.

3 Om instrument I inte är piano är detta obligatoriskt biinstrument. Betygssumman (=4) läggs

till den samlade poängsumman.

4 Inräknas i betygspoängen för pedagogisk utbildning.

5 Endast

ett

obj. tillval.

6 Frivilligt.

7 Veckomodul=15 min.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Ettämnesmusiklärare

Ämne

åk 1

åk 2

åk 3 Betygs­

poäng

Sång ........................................................... 4

4

Gemens, lekt............................................ —

3

Instrument I............................................... 4

4

Gemens, lekt............................................ —

3

Instrument II ............................................. 3

(3)

Gehörsutb., satslära, instrumentation..........

9

9

Röst- och talvård med välläsning............. 3

—

Körsång....................................................... 6

6

Kördirigering ............................................. —

6

Gruppövn.................................................. —

1

Ensemble ................................................... —

6

Ensembleledning ........................................ —

—

Musikhist. och formlära ............................ 12

12

Rytmik och avspänning ............................ 6

—

Obl. tillval................................................... —

3

Pedagogisk utb.:

Musikpsyk. och -pedagogik ................... 3

—

Ped.-metodisk utb. i sång/instr................ —

—

Ped.-metodisk utb. i teori ..................... —

—

Vuxenped., cirkel- och ämnesmetodik . .

3

3

S:a veckomoduler2 elev/åk 53

60

(63)

1 Inräknas i betygspoängen för pedagogisk utbildning.

2 Veckomodul=15 min.

4

3

4

3

9

6

1

6

6

3

18

18

8

¹⁸

1

18

2

12

S:a 120

Ettämnesmusiklärare har i sin utbildning både huvud- och biinstrument samt

pedagogisk-metodisk skolning i två ämnen (sång eller instrument samt satslära med

gehörsutbildning eller formlära).

I båda utbildningarna föreslås att det obligatoriska tillvalet sker bland följande

ämnen: Collegium musicum, Musica nova, kammarmusik, akustik och ljudöverfö­

ring med apparatkännedom, bandslöjd och elementär elektronisk komposition, jazz

och modern underhållningsmusik. Det bör observeras att kommittén i tvåämnes-

lärarutbildning inte ansett sig kunna räkna med mer än ett obligatoriskt tillval.

Kommittén anser det vara angeläget att alla elever, som genomgått ämnesutbild-

ningen för musiklärare, i princip utan spärr skall kunna fortsätta sina studier direkt

vid lärarhögskola på den ort där ämnesutbildningen ägt rum. Kommittén har inte i

detalj utarbetat någon studieplan för den praktiska lärarutbildningen. Allmänt bör

enligt kommittén gälla att de nya studieplaner och anvisningar, som till följd av

lärarutbildningsreformen utarbetats för ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola,

skall kunna tillämpas sedan de kompletterats med provisoriska bestämmelser för

musiklärarutbildning, i avvaktan på att senare även andra s. k. övningslärargrupper

kan komma att få sin praktiska lärarutbildning förlagd till lärarhögskola. Kom­

mittén räknar inte med att musiklärarutbildning vid lärarhögskola skall kunna

starta förrän tidigast hösten 1972.

Möjlighet till praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola bör enligt kommittén

ges också till studerande vid andra utbildningslinjer än musiklärarlinje, antingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

53

som en komplettering i direkt anslutning till deras övriga studier eller som vidare­

utbildning efter några års yrkesverksamhet.

Beträffande fortbildningen av musiklärare framhåller kommittén att denna bör

i huvudsak kunna ske inom ramen för den fortbildningsorganisation som vuxit fram

under senare år.

Det av kommittén framlagda förslaget till utbildningsgång för musiklärare inne­

bär eu med klasslärarutbildningen (beträffande grundskolan) och med adjunktsut-

bildningen (beträffande det gymnasiala stadiet) i princip likvärdig utbildning. Kom­

mittén har inte funnit vägande skäl att föreslå någon högre utbildningsgång vid mu­

sikhögskola, som skulle motsvara licentiat- eller doktorsnivå inom universitetsutbild­

ningen. Kommittén har inte heller förordat inrättande av fasta lektorstjänster i musik

på det gymnasiala stadiet. En karriärmöjlighet bör dock enligt kommittén erbjudas

lärare på detta stadium. Ett bedömningssystem bör införas, varigenom lärarna

kan få en högre kompetens på egen tjänst prövad och fastställd och tjänsten upp­

flyttad i lönehänseende. Ett system för en sådan bedömning bör utarbetas och

handhas av skolöverstyrelsen.

Kommittén framhåller särskilt de stora krav som kommer att ställas på lärarhög­

skolornas lektorer i musikens metodik. Kommittén föreslår att för behörighet skall

utöver musiklärarexamen krävas minst fem års väl vitsordad tjänstgöring och för­

djupade insikter inom område av betydelse för tjänsteutövningen. Som ett obliga­

toriskt led i denna fördjupning bör ingå en kurs vid ett av kommittén föreslaget

s. k. musikpedagogiskt centrum (4). Dessa kurser bör framför allt syfta till att ge

de blivande metodiklektorerna möjlighet att studera det samlade resultatet av det

musikpedagogiska utvecklingsarbetet, vilket är nödvändigt för att få överblick

och förmåga att bedöma de för musikundervisningen speciella metodfrågorna.

3.2.3 Remissyttranden

Ytterst få remissinstanser stöder kommitténs förslag om att musiklärarutbild­

ningen delas upp på två olika utbildningsnivåer som ger olika kompetens. I de fall

där förslaget inte direkt avstyrks eller bedöms som mindre lämpligt, anses det kunna

accepteras endast med hänsyn till den markanta musiklärarbristen. Detta anser

t. ex. Svenska kommunförbundet och Stockholms skoldirektion. Inte heller Lärarnas

riksförbund eller Musiklärarnas riksförening avvisar förslaget men anser att de

fackskoleutbildade lärarna bör få sin undervisning begränsad till låg- och mellan­

stadiet, där de enligt organisationernas mening kan inverka förmånligt på under­

visningens kvalitet.

Skolöverstyrelsen anser uppdelningen av musiklärarna på två kategorier obefo­

gad och orationell och föreslår att musiklärare både för grundskolan och det

gymnasiala stadiet skall utbildas vid musikhögskola och lärarhögskola.

Universitetskanslersämbetet framhåller att ett realiserande av kommitténs förslag

leder till en klyvning av lärarutbildningen som avviker radikalt från riktlinjerna för

54

den av 1967 års riksdag beslutade lärarutbildningsreformen. Musiklärarutbildning

bör enligt ämbetet såvitt möjligt ansluta till övrig lärarutbildning.

Göteborgs musikkonservatorium anser att skillnaden i sammanlagd utbildnings­

tid enligt förslaget mellan musiklärare i grundskolan och musiklärare i gymnasiet

inte står i rätt förhållande till kraven på de två lärarkategorierna.

TCO vänder sig bestämt emot att den gymnasiala musiklinjen skulle ge hela

den ämnesmässiga delen av den lägre musiklärarutbildningen. Musikstudierna för

blivande lärare bör i stället enligt TCO:s mening efter de två gymnasiala åren

fortsättas ett par år på eftergymnasial nivå, förlagd antingen till musikhögskola

eller till speciella musiklärarinstitut. I likhet med kommittén anser TCO att denna

utbildning bör avslutas med ett års praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola.

TCO framhåller att en lägre musiklärarutbildning enligt denna modell skulle ge

behörighet för hela grundskolan och även i övrigt kunna leda till ett vidgat kom­

petensområde, särskilt då inom den kvalificerade frivilliga musikundervisningen

och studiecirkelverksamheten.

Även Musikaliska akademien, yrkesutbildningsberedningen, Malmö musikkon-

servatorium, Örebro musikpedagogiska institut, Folkliga musikskolan Ingesund,

Framnäs folkhögskola, Svenska facklärarförbundet, Sveriges lärarförbund och

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger anser att utbildningstiden för musiklärare

för grundskolan enligt förslaget är för kort för att kunna fylla kraven. En för­

längd utbildningstid förordas inte bara av kvalitetsskäl utan även för att åstadkom­

ma likvärdighet mellan utbildningen av musiklärare och klasslärare.

Yrkesutbildningsberedningen, som framhåller betydelsen av yrkeserfarenhet,

anser att fackskoleutbildningen för blivande lärare bör kompletteras med några års

sådan erfarenhet. Skulle detta av olika skäl inte anses praktiskt framhåller bered­

ningen att den skolmässiga utbildningen bör utökas med minst ett, troligen två års

studier vid musikhögskola.

Malmö musikkonserv atorium och Svenska facklärarförbundet anser att utbild­

ningen av musiklärare för grundskolan bör förlängas med ett år, förlagt till musik­

högskola.

Kommitténs förslag till musiklärarutbildning på högskolenivå har i huvudsak

tillstyrkts. Motiveringen för en utbildning av lärare i musik i kombination med annat

ämne och för att inrätta lärartjänster med en sådan kombination anses över­

tygande.

De föreslagna ämneskombinationerna godtas med ett tillägg från Svenska fack­

lärarförbundet, som anser att litteraturhistoria bör tas med bland universitetsäm-

nena. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att den föreslagna ämneskretsen bör vidgas.

Flera länsskolnämnder nämner särskilt att kommitténs skäl för att införa två-

ämneslärare i gymnasiet är relevanta även för grundskolans högstadium.

Göteborgs musikkonserv atorium stöder förslaget att inrätta en kombinerad

yrkesutbildning på postgymnasial nivå, där musik är den ena komponenten i utbild­

ningen. Konservatoriet anser att utbildning med sådan ämneskombination bör göras

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

mer variabel och kunna avse annat mål än lärarverksamhet. Konservatoriet fram­

håller särskilt musiklärarutbildningen som exempel på en utbildningsgång som i

kommitténs förslag innehåller så många obligatoriska ämnen och arbetsuppgifter

att det knappast finns tid över till önskvärd fördjupning eller specialisering.

Enligt Folkliga musikskolan Ingesund är den instrumentalpedagogiska skol­

ningen för begränsad inom musiklärarutbildningen för att lärarna skall kunna

användas i frivillig undervisning på olika stadier. Denna undervisning bör enligt

skolan ombesörjas av specialutbildad arbetskraft.

Vissa kommentarer och invändningar görs emellertid till förslaget att utbild­

ningstiden för ettämnes- och tvåämneslärare föreslås bli lika lång.

Statskontoret ifrågasätter om inte utbildningen för ettämnesmusiklärare kunde

organiseras som påbyggnadsutbildning efter en för ett- och tvåämnesmusiklärare

gemensam grundutbildning.

Yrkesutbildningsberedningen anser att endast ettämnesmusiklärare bör före­

komma men med sådan utbildning att de kan undervisa inom såväl grundskolan

som gymnasieskolan. Om förslaget till utbildning av tvåämnesmusiklärare accepteras

måste man enligt beredningen beakta att ämnesutbildningen i musik är uttunnad

som en följd av att två ämnen skall samsas om samma tid som för ettämnes­

musiklärare upptas enbart av musik.

Enligt Malmö musikkonservatorium kan den praktiska musikutbildningen för

tvåämneslärare anses bli underdimensionerad om man av den tvååriga studietiden

i musik skall anslå erforderlig tid både för att nå tvåbetygsnivå (motsv.) i musik­

historia och formlära och för gehörsutbildning, satslära och instrumentation. Sam­

tidigt anser både konservatoriet och Svenska facklärarförbundet att det finns en

viss risk för att tvåämnesläraren kommer att betraktas som mer kvalificerad. Fack­

lärarförbundet framhåller att tvåämnesmusikläraren i regel kan beräknas starta sin

utbildning med det allmänna gymnasiet som grundutbildning, vilket ur musik­

synpunkt är en svaghet. Den praktiska lärarutbildningen i musikämnet reduceras

av att lärarhögskoleåret också skall ägnas åt utbildning i universitetsämnet. Fack­

lärarförbundet motsätter sig därför att utbildningsgången för tvåämnesmusiklärare

binds uteslutande till den föreslagna timplanen. De musikaliska kraven får inte

eftersättas. Studierna bör under alla förhållanden påbörjas vid musikhögskola.

Universitetskansler sämbetet konstaterar att utbildning i musikhistoria och form­

lära i tvåämneslärarutbildningen förutsätts vara densamma som i ettämneslärar-

utbildningen trots att inom tvåämneslärarutbildningen även studier motsvarande

två betygsenheter i filosofiskt examensämne avses skola ingå. Skillnaden mellan

ettämnes- och tvåämneslärarutbildningen synes närmast ligga däri att utbildning

i ett andra instrument tillkommer i den förstnämnda utbildningen. Mot denna bak­

grund bör enligt ämbetets mening kommittén justera studieplanerna.

Kanslersämbetet kommer vidare in på de speciella problem som kombinationen

mellan musik och annat ämne för med sig för de elever som examinerats från

musikfackskola och som inte nu utan vidare kan vinna inträde vid universitet.

Kompletteringsstudier för att uppfylla de särskilda förkunskapskraven blir nöd­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

55

56

vändiga. Det står givetvis de studerande fritt att före studierna vid musikhögskola/

universitet fullgöra kompletteringsstudierna. För att de inte skall försenas i sin

utbildning bör de enligt kanslersämbetet få möjlighet att påbörja studierna vid

musikhögskola utan att förkunskapskraven för studier i universitetsämnet har in­

hämtats. Kompletteringsstudierna kan i sådant fall fullgöras under de inledande

två årens musikhögskolestudier.

Kompetensutredningen är f. n. inte beredd att tillstyrka att studerande på grund­

val av enbart fackskolekompetens — om den av kommittén föreslagna musikfack-

skolan kommer till stånd — skall få börja sin musiklärarutbildning genom studier

vid universitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Ingen remissinstans motsätter sig att musiklärarnas praktisk-pedagogiska ut­

bildning förläggs till lärarhögskola. Det anmärks dock från flera håll att kommit­

tén inte tillräckligt ingående redogjort för fördelarna med nuvarande ordning.

Skolöverstyrelsen framhåller att de problem som genom förslaget uppkommer

för lärarhögskolorna bör uppmärksammas på ett tidigt stadium. För ettämnes-

musiklärama behövs en särskild utformning av lärarhögskoleåret.

Beträffande den variant av kursplanen i pedagogik-metodik, som skall utarbetas

för musiklärarutbildningen vid musikhögskola, anser överstyrelsen att ämnet bör

begränsas till instrumentalmetodik, medan övriga moment hänskjuts till lärarhög­

skoleåret.

SACO anser att förslag till musiklärarnas praktiska lärarutbildning snarast bör

utarbetas och remissbehandlas.

Pedagogikutredningen påpekar att musiklärarutbildningen i motsats till ämnes-

lärarutbildningen vid universitet innehåller en pedagogisk utbildning i anslutning

till utbildningen i musik.

3.3 Utbildning av kyrkomusiker

3.3.1 Nuläge

Kompetenskrav m. m. för olika kyrkomusikertjänster regleras i kyrkomusiker-

stadgan (1950: 375, ändrad senast 1967: 189).

Organisttjänsten är en självständig kyrkomusikalisk tjänst, som kan utfyllas med

tjänstgöring som musiklärare vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt om inte

de kyrkomusikaliska åliggandena räcker till för en heltidstjänst. Till följd av denna

tjänstekonstruktion, som har tillkommit i avsikt att skapa heltidstjänster, har för

behörighet uppställts krav på såväl högre organist- och högre kantorsexamen som

musiklärarexamen.

Kantorstjänster finns av två slag, skolkantors- och kyrkokantorstjänster. Skol-

kantorstjänsten är som kyrkomusikertjänst betraktad en deltidstjänst och är för­

enad med folk- eller småskollärartjänst. Det kyrkomusikaliska kompetenskravet är

organist- och kantorsexamen. Kyrkokantorstjänsten är en självständig kyrkomusika-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

57

lisk tjänst med minst halvtidstjänstgöring. En kyrkokantor skall ha avlagt organist-

och kantorsexamen samt med godkända vitsord genomgått en pedagogisk kurs. 1

kyrkomusikerdistrikt, där arbetsuppgifterna är av ringa omfattning, finns arvodes-

befattningar för s. k. orgelspelare. Enda kompetenskravet är ett intyg om spel­

färdighet m. m.

De högre kyrkomusikaliska examina, som krävs för organisttjänst, avläggs vid

musikhögskolan i Stockholm samt musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö.

I högre organistexamen ingår betygsämnena orgel, piano, harmonilära, orgelns

stämning och skötsel samt liturgik och studieämnena kontrapunkt, formlära, musik-

och gehörslära samt musikens historia och estetik. I högre kantorsexamen är be­

tygsämnena sång, piano (med orgel som fyllnadsämne), harmonilära, liturgik och

kördirigering och studieämnena kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära,

liturgisk sång, talteknik, välläsning samt musikens historia och estetik.

Innehållet i den för organistkompetensen nödvändiga musiklärarutbildningen

har tidigare nämnts (3.2.1). Många ämnen är gemensamma för de tre examina. För­

slag har också framförts vid ett flertal tillfällen om att sammanföra dem till en en­

hetlig kyrkomusikerexamen. Sedan höstterminen 1964 har vid musikhögskolan

genomförts en kombinerad studiegång för de tre utbildningslinjerna. I utbildning­

en har vidare försöksvis införts vissa nya studieämnen, bl. a. cembalo, liturgisk

kördirigering, liturgiska tillämpningsövningar samt övningstjänstgöring i kyrka.

I den lägre organist- och kantorsexamen ingår betygsämnena orgel (liturgiskt och

solistiskt orgelspel), sång, piano, harmonilära med musik- och gehörslära, orgel­

kännedom och kördirigering. För blivande kyrkokantorer tillkommer därutöver en

pedagogisk kurs, som innefattar musikhistoria och pedagogik samt metodik jämte

övningsundervisning och som ger betyg i undervisningsskicklighet.

För orgelspelare saknas enhetlig utbildning men viss kursverksamhet före­

kommer.

3.3.2 Kommittén

Kommittén lägger fram en grundskiss till en delvis ny organisation för den

kyrkomusikaliska verksamheten. Denna innebär bl. a. att de nuvarande skol-

kantorstjänsterna successivt avvecklas och ersätts i första hand med heltidstjänster,

vari ingår både kyrkomusikaliska och musikpedagogiska uppgifter. Vid sidan av

dessa tjänster skall också kunna inrättas självständiga kantorstjänster av deltids­

karaktär, vilka i förekommande fall skall kunna förenas med lärartjänst i grund­

skolan. De nuvarande orgelspelarna bibehålls enligt förslaget under benämningen

extra kantorer men kompetenskraven ökas. Organisttjänsterna bibehålls som hel­

tidstjänst med kyrkomusikalisk tjänstgöring förenad med verksamhet som musik­

pedagog.

Kommittén föreslår således utbildning för fyra olika typer av kyrkomusiker-

befattningar, nämligen extra kantorer, självständiga kantorer, kantorer med musik-

pedagogisk kompetens och organister.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

För extra kantorer liksom för självständiga kantorer fö­

reslås utbildningen äga rum vid statliga sommarkurser. Kurserna för självstän­

diga kantorer är i förekommande fall tänkta som en fortsättning på utbildningen

av extra kantorer. Kurserna bör enligt kommittén inte som hittills reserveras hu­

vudsakligen för blivande lärare utan stå öppna för alla. Utbildningen av själv­

ständiga kantorer bör ske i så nära överensstämmelse som möjligt med den kyrko-

musikaliska delen av musikfackskolans kyrkomusikerutbildning. Examensford­

ringarna bör också överensstämma med dem som gäller för motsvarande ämnen

vid musikfackskolan.

Den kyrkomusikaliska utbildning som äger rum vid lärarhögskolor och semina­

rier bör enligt kommittén bibehållas i någon form.

Kantorer med musikpedagogisk kompetens föreslås utbil­

dade vid kyrkomusikalisk linje (linje K) vid musikfackskola.

De två första åren av denna linje ger en förutbildning som i vissa avseenden är

speciellt inriktad på kyrkomusikeryrket. Efter denna förutbildning kan eleven an­

tingen söka inträde vid musikhögskola eller fortsätta vid musikfackskolans tredje

årskurs och där avsluta utbildningen med examen, som ger behörighet till tjänst som

kantor/musikpedagog. Den musikpedagogiska kompetensen är densamma som till

fackskolans linje A. Denna examen kan kompletteras med ettårig praktisk lärar­

utbildning.

Kommitténs förslag till utformning av musikfackskolans timplaner har redovisats

under 3.1.2. I den där återgivna timplanen för linje A upptas de allmänna och

musikaliska ämnen som är lika för alla de föreslagna linjerna av fackskolan. Instru­

ment I och II för linje K är orgel resp. piano. Ämnen och timtal för linjespeciali­

seringen på linje K framgår av följande uppställning. Det sammanlagda veckotim-

talet är 32 (35) vtr i årskurserna 1 och 2 och 25 (27) vtr i årskurs 3.

Linje K

Veckotimmar i

Ämne

åk 1

åk 2

åk 3

C. Ensemble ............................................. 4

2

Blockflöjt/gitarr .................................. —

2

Körsång ............................................... —

2

Liturgisk sång och liturgisk dirigering . .

—

—

Liturgik ............................................... —

—

Dirigering ............................................ —

—

Övningstjänstgöring i kyrka.................. —

—

Orgelkunskap ...................................... —

—

2

1

2

2

1

4

_

_t

1

D. Lärarledd överspelning* 1

2 ....................... 5

Timme till förfogande ......................... —

Fördjupningskurs* .............................. —

3

—

l3

—

⁽ 2

)

1 Enligt särskilt schema.

2 Läraren leder simultant 3—6 elever.

3 Denna timme kan utnyttjas till instrumentkännedom, bl. a. förberedande orgelkännedom.

* Frivilligt tillval i något av ämnena piano, orgel, sång, satslära (med improvisation), instru­

ment III.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

59

Organister bör enligt kommittén utbildas vid musikhögskola på en enhetlig

fyraårig utbildningslinje, som bygger på genomgånget gymnasialt stadium med

minst fackskolekompetens. Examen på denna linje föreslås ge behörighet för

tjänst som organist kombinerad med musikpedagogisk tjänst, i princip vid det

gymnasiala stadiets frivilliga musikundervisning. Utbildningen kan kompletteras

med ett års praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola och därmed ge lärarbehörig-

het för klassundervisning i musik på det gymnasiala stadiet.

Inträdesprov skall enligt förslaget ske i ämnena orgel (liturgiskt och solistiskt

orgelspel), piano, sång, gehörsutbildning med allmän musiklära samt satslära. Därtill

kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov. Efter avslutad utbildning på musikfack-

skolans linje K kan sökande, efter godkända inträdesprov, normalt tas in i andra

årskursen av organistutbildningen.

Kommittén föreslår följande timplan för kyrkomusikerlinje.

Ämne

åk 1 åk 2 åk 3 åk 4 Betygs­

poäng

Orgel

solistiskt ................................................. 3

3

4

liturgiskt .................... 3

3

3

Piano ......................................................... 3

4

—

Gemens, lekt............................................. 3

3

—

Sång ........................................................... 4

4

4

Gemens, lekt............................................. —

3

3

Gehörsutb., satslära, instrumentation.........

9

9

9

Röst- och talvård m. välläsning ............. 3

—

—

Körsång ..................................................... 6

6

—

Kördirigering ............................................. —

—

6

Gruppövn.................................................. —

—

1

Liturgisk sång............................................. —

—

4

Liturgisk dirigering .................................... —

—

—

Gruppövn.................................................. —

—

—

Ensemble ................................................... —

—

6

Ensembleledning ........................................ —

—

—

Övn.-tjänstg. i kyrka .................................. —

—

X

Musikhist. och formlära............................ 6

6

6

eller

(12)

(12)

—

Liturgik ..................................................... —

—

—

Orgelkunskap ............................................ —

4

—

Rytmik m. avspänning .............................. 6

—

—

Obl. tillval ................................................. —

3

—

Pedagogisk utb.:

6

3

18

(som ettämnesmusiklärare)

Pedagogisk specialisering ......................... —

—

—

S:a veckomoduler2 elev/åk 52

51

64

(58)

(57)

(60)

1 Inräknas i betygspoängen för pedagogisk utbildning.

3 Veckomodul=15 min.

—

14

—

10

= }

10

-

)

18

—

¹⁸

1

6

1

4

1

6

6

X

9

3

24

60

24

14

(18)

12

6

2

12

20

S:a 160

I

I

Den pedagogiska specialiseringen föreslås ske i två ämnen och vara koncentrerad

till de sista terminerna. Specialisering kan väljas bland ämnena orgel, piano, sång,

satslära med gehörsutbildning, formlära eller kördirigering.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Grundkursen i musikhistoria och formlära är av något mindre omfattning än

på musiklärarlinje. För de studerande som önskar komplettera sin utbildning med

praktisk lärarutbildning krävs den större grundkursen. Det obligatoriska tillvalet

i organistutbildning föreslås ske bland ämnena Collegium musicum, Musica nova

samt akustik och ljudöverföring med apparatkännedom.

3.3.3 Remissyttranden

Den helt övervägande delen av remissinstanserna har en mycket positiv inställ­

ning till den av kommittén framlagda grundskissen för den kyrkomusikaliska orga­

nisationen. Detta gäller även de förslag som berör kantorstjänstema. Flertalet

remissinstanser, i första hand skolmyndigheterna, tillstyrker förslaget om avveck­

ling av skolkantorstjänstema. Det tidigare motståndet från kyrkligt håll mot en

sådan avveckling har numera i allmänhet upphört. Domkapitlen i Skara, Västerås

och Visby vidhåller emellertid sin uppfattning att skolkantorstjänstema bör bibe­

hållas. Sveriges lärarförbund, Svenska pastoratens riksförbund och Kyrkomusiker­

or ganisationernas samarbetskommitté är av samma mening.

Från många håll uttrycks tillfredsställelse över att orgelspelartjänsterna ombildas

till extra kantorstjänster med krav på väsentligt förbättrad utbildning. Svenska

pastoratens riksförbund befarar dock att de ökade kompetenskraven kan komma

att medföra rekryteringssvårigheter. Kyrkomusikeror ganisationernas samarbets­

kommitté anser å sin sida att det är eftersträvansvärt att kunna kräva kompetens

motsvarande den nuvarande organist- och kantorsexamen för alla kantorstjänster.

Kommitténs förslag beträffande organisternas ställning i den nya organisationen,

framför allt strävandena till en sådan konstruktion av organisttjänstema som möj­

liggör såväl förkortad utbildningstid som ökad specialisering och ett maximalt ut­

nyttjande av denna musikerkategori i musiklivet, lämnas i allmänhet utan erinran.

Beträffande utformningen av kyrkomusikerutbildningen tillstyrks i allmänhet

huvudlinjerna i kommitténs förslag.

Domkapitlet i Uppsala framhåller att kommittén åstadkommit en smidig anpass­

ning till kyrkomusikernas olika begåvningstyper och intresseinriktningar.

Domkapitlet i Linköping, lärarhögskolan i Stockholm och Musiklärarnas riks­

förening betraktar det som helt verklighetsfrämmande att den treåriga fackskole-

utbildningen skall kunna leda till en examen som är jämförbar med nuvarande

organist- och kantorsexamen.

TCO, Folkliga musikskolan Ingesund m. fl. framhåller att konsekvensen av att

göra om musikfackskolan till en examensfri skola för grund- och förutbildning blir

att även speciallinjer för kyrkomusiker förs upp på eftergymnasial nivå. Musik­

skolan föreslår en särskild kyrkomusikalisk linje vid de musikpedagogiska institut

som nämnts under 3.1.3.

I fråga om den kyrkomusikaliska utbildningen på högskolenivå anför Göteborgs

musikkonservatorium att antalet kyrkomusikertjänster med högre musikutbildning

61

som kompetenskrav f. n. är så ringa att en särskild utbildning för statskyrkans

behov måste kunna sättas i fråga. En högre utbildning för alla kyrkosamfund borde

i stället diskuteras. Liknande synpunkter framförs av Musikaliska akademien,

Malmö musikkonservatorium, Svenska facklärarförbundet, Örebro musikpedago­

giska institut och Sveriges frikyrkoråd.

Svenska pastoratens riksförbund uttalar att — om det slutliga avgörandet i

kyrka—statfrågan kommer att resultera i en i förhållande till staten fri kyrka —

det ingalunda är säkert att denna fria kyrka har ekonomiska möjligheter att bibe­

hålla en kostnadskrävande kyrkomusikerorganisation utan den utjämning som nu

sker över kyrkofonden.

3.3.4 Kyrkomötet

1968 års kyrkomöte (kskr 1968:47) ansluter sig till kommitténs plan för de

kyrkomusikaliska tjänstetyperna. Kyrkomötet anser därjämte att skolkantorstjäns-

terna bör bibehållas. De nackdelar, som är förenade med skolkantorstjänstema i

dess nuvarande utformning, bör enligt kyrkomötet kunna undanröjas eller mildras,

bl. a. genom att göra det möjligt att kombinera den kyrkomusikaliska delen av

tjänsten även med andra typer av lärartjänst än tjänst som klasslärare. Kyrko­

mötet understryker värdet av att organister och kantorer får möjlighet att kombi­

nera den kyrkomusikaliska tjänstgöringen med musikpedagogisk tjänst eller musik­

lärartjänst både vid gymnasium och grundskola eller kommunal musikskola.

I fråga om kyrkomusikernas utbildning ansluter sig kyrkomötet till de synpunkter

och förslag som musikutbildningskommittén framfört och anser det särskilt önsk­

värt att förbättra utbildningsmöjligheterna för innehavare av de föreslagna extra

kantorstjänsterna för att kunna upprätthålla vissa krav på musikalisk kompetens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.4

Utbildning av militär- och imderhållningsmusiker

3.4.1 Nuläge

Utbildning till militärmusiker sker dels vid militära förband, dels vid musikhög­

skolan i Stockholm. Den sammanlagda utbildningstiden är åtta år, inklusive prak­

tik.

Intagning till den grundläggande militärmusikutbildningen sker efter avslutad

grundskola. Den grundläggande utbildningen omfattar tre år (ett elevår och två

aspirantår) och är indelad i sex skeden. Undervisningen ges på tre instrument, i

musikteoretiska ämnen, signalblåsning, trumslagning och ensemblespel. Därtill

kommer undervisning i allmänbildande ämnen (inklusive musikhistoria). Utbild­

ning meddelas dels vid den musikkår eleven tillhör, dels centralt vid ett förband.

Samtidigt med musikutbildningen pågår militärutbildning. I samband med andra

aspirantårets slut sker utnämning till musikfurir.

62

Därefter fortsätter musikfuriren med musiktjänst och fortsatt utbildning vid

egen musikkår under tre år. Under denna tid skall han bibringas den musikaliska

kompetens som krävs för att bli antagen till musikunderofficersutbildning vid

musikhögskolan.

Antagning till musikunderofficersutbildning vid musikhögskolan sker efter in­

trädesprov. Utbildningen omfattar fyra terminer och avslutas med musikunder-

officersexamen. Undervisning ges på tre instrument, i musikteori, musikhistoria,

orkesterspelning m. m.

Yrkesinriktad musikutbildning saknas för vad som i vid mening skulle kunna

kallas underhållningssektorn i musiklivet.

Den enda utbildningstyp som nu står till förfogande är vissa allmänna linjer vid

musikfolkhögskola och motsvarande institutioner samt, om vederbörande är till­

räckligt musikaliskt avancerad och begåvad, musikhögskolan och musikkonserva-

torierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.4.2 Kommittén

Kommittén har i sitt förslag till militärmusikerutbildning utgått ifrån att någon

grundläggande utbildning inte längre skall förekomma vid försvaret utan att ansvaret

skall läggas på den civila musikutbildningsorganisationen. En sådan utveckling lig­

ger enligt kommittén i linje med 1968 års riksdags beslut att omvandla militär­

musikkårerna till s.k. regionensembler, som vid sidan av vissa militära uppgifter

i huvudsak skall utnyttjas för uppgifter inom rikskonsertverksamheten.

Kommittén föreslår att vid musikfackskolan inrättas en utbildningslinje med sikte

på kommande verksamhet som militärmusiker. Utbildningen har utformats för att

svara mot kraven vid regionensemblernas militära tjänstgöring. Efter treårig fack­

skola beräknas musikerna kunna provspela för befattning som andreblåsare,

tuttiviolinist o. d. i militärmusikkår/regionensemble. Efter eventuell orkesterprak­

tik står det musikerna fritt att söka inträde vid musikhögskola för fortsatt instru-

mentalistutbildning som kan leda till mer kvalificerade konstnärliga uppgifter som

orkestermusiker eller solist.

Kommittén föreslår att den föreslagna fackskolelinjen också skall ges en spe­

ciellt mot underhållningsmusik av olika slag inriktad utbildning. Till gruppen un-

derhållningsmusiker räknar kommittén dansmusiker, teatermusiker, restaurangmu­

siker, jazzmusiker och popmusiker. Underhållningsmusiker har hittills endast kun­

nat erbjudas en i fråga om ämnesinnehåll, repertoarval m. m. mer traditionell

musikutbildning. En organiserad utbildning skulle enligt kommittén kunna med­

föra en väsentlig kvalitetshöjning inom denna sektor av musiklivet. Kommittén

räknar med att medlemmar i ungdomarnas egna ensembler, popgrupper m. m.

genom förslaget får en möjlighet att parallellt med allmän utbildning utveckla dels

Kungl. Mai:ts proposition nr 25 år 1970

63

sin egen musikaliska förmåga, dels ensemblens egenart. Deras möjligheter till fort­

satt utbildning förbättras samtidigt.

Kommittén har således funnit det lämpligt att föreslå en gemensam utbildnings­

linje (linje M), för militär- och underhållningsmusiker. Examen på denna linje ger

även musikpedagogisk kompetens, motsvarande den som ges på allmänna linjen.

Kommitténs förslag till utformning av musikfackskolans timplaner har redovisats

under 3.1.2. I den där återgivna timplanen för linje A upptas de allmänna och

musikaliska ämnen som är lika för alla fackskolans linjer. För elever, som valt

mot militärmusik inriktad utbildning, är instrument I antingen ett i stämbesätt­

ningen för militärmusikkår ingående instrument eller ett stråkinstrument. Om instru­

ment 1 är oboe eller fagott är slagverk obligatoriskt som instrument II. För övriga

elever är instrumentvalet fritt. Ämnen och timtal för linjespecialisering på linje M

framgår av följande uppställning. Det sammanlagda veckotimtalet är 32 (35) vtr

i årskurs 1, 33 (36) vtr i årskurs 2 och 25 (26) vtr i årskurs 3.

Linje M

Veckotimmar i

Ämne

åk 1

åk 2

åk 3

C. Ensemble .............................................

4 (3)1

3

51

2

Biinstrument3 ......................................

1

1

Slagverk ...............................................

—

1 (O)4 *

1 (O)6

Piano0 ...................................................

0)

(1)

0)

Ackompanjemang och repertoarkänne­

dom .......................................................

2

Satslära med arrangemang.....................

—

—

47

Improvisation ........................................

—

—

— (D“

Dirigering .............................................

—

—

2

D. Lärarledd överspelning8.........................

5 (4)°

2

—

Timme till förfogande .........................

—

(D“

—

Fördjupningskurs ................................

—

(1)‘

2“

1 3 vtr ensemble för elever med slagverk som instrument II.

2 Olika ensembletyper.

3 Med biinstrument avses med instrument I eller II närbesläktat instrument t. ex. piccola (flöjt),

saxofon (klarinett), engelskt horn (oboe), viola (violin), gamba (cello).

4 Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk. Eleven väljer i stället 1 vte fördjupnings­

kurs i instrument I, instrument II eller biinstrument.

B Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk, som ersätts med 1 vte improvisation (detta

ämne ingår också i satslära med arrangemang samt i rytmik).

6 Om instrument I eller II inte är piano tillkommer 1 vte piano, varvid timantalet i andra

ämnen minskas enligt följande:

åk 1 lärarledd överspelning från 5 till 4 vtr

åk 2 timme till förfogande tas i anspråk för pianoundervisning

åk 3 1 vte improvisation byts ut.

7 Särskild kursplan för denna linje. Ämnet ersätter 3 vtr gehörsutbildning med satslära, som

finns i timplan för linje A och K.

8 Läraren leder simultant 3—6 elever.

8 Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, biinstrument, satslära

med arrangemang, improvisation, slagverk eller dirigering.

64

Kommittén nämner att någon utbildning i signalblåsning inte förekommer på

timplanen. Behovet av sådan utbildning för militärt bruk bör enligt kommittén

med fördel kunna tillgodoses genom kurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.4.3 Remissyttranden

Vissa allmänna synpunkter från remissinstansernas sida på förslaget om utbild­

ning för blivande musiker vid musikfackskola har tidigare återgivits. Några om­

dömen om kommitténs förslag att denna även bör omfatta utbildning av under-

hållningsmusiker har inte avgetts.

I princip är remissinstanserna eniga med kommittén om att musiker inom mili­

tärmusikorganisationen i fortsättningen bör utbildas inom den allmänna musikut-

bildningssektorn. Ett antal remissinstanser, däribland teater- och orkesterrådet,

Musikaliska akademien, konsertbyråutredningen och Rådet för utbildning av

musiker, fäster uppmärksamheten på att milltärmusikerna i och med beslutet våren

1968 om rikskonsertverksamheten kommer att få kvalificerade orkester- och kam­

marmusikaliska uppgifter och således arbeta på samma sätt som andra, civila

orkestermusiker. Detta föranleder bl. a. akademien att vända sig mot kommitténs

förslag om en särskild utbildningslinje för militärmusiker vid musikfackskola.

Vidare leder det till ett ovillkorligt krav på att utbildningen av dessa musiker bör

fortsätta på eftergymnasial nivå och ansluta sig till övrig orkestermusikerutbildning.

Akademien framhåller att det är helt orealistiskt att den föreslagna fackskole-

linjen skulle kunna ersätta både den nuvarande sexåriga grundutbildningen och den

tvååriga musikhögskoleutbildningen. Enligt akademien behövs minst en treårig

fackskoleutbildning som ersättning för grundutbildningen samt dessutom en post-

gymnasial påbyggnad för att militärmusikerna skall klara sina framtida avancerade

uppgifter.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund m. fl. menar att kommittén genom sitt

förslag raserar den nuvarande musikunderofficersutbildningen utan att sätta någon

motsvarighet i stället. TCO ansluter sig till Försvarsväsendets underbefälsförbund

och Svenska underofficersförbundet, vilka förordar att den nuvarande musikunder­

officersutbildningen bibehålls till dess annan motsvarande utbildning står till buds.

Inget avgörande bör enligt TCO träffas förrän 1968 års musikkommitté avslutat

sin utredning.

De förslag beträffande musikerutbildning, som lagts fram bl. a. av 1968 års

musikkommitté, redovisas under 3.5.3.

65

3.5 Utbildning av instrumentalister, sångare och korister

3.5.1 Nuläge

Utbildningen av sångare och instrumentalister sker i s. k. specialklasser vid

musikhögskolan i Stockholm samt vid musikkonservatorierna i Göteborg och

Malmö.

Från höstterminen 1965 har utbildningen av orkestermusiker vid musikhögskolan

i Stockholm sammanförts i den s. k. orkesterskolan.

Enligt musikhögskolans reglemente finns möjlighet att bedriva specialstudier i

följande ämnen: orgel, piano, solosång, stråkinstrument, harpa samt biåsinstrument

av trä resp. mässing. Undervisning på piano tillkommer för samtliga som inte har

orgel eller piano som huvudinstrument. Alla elever i specialklass har dessutom

harmonilära, musik- och gehörslära samt musikens historia och estetik. I solo­

sångklassen studeras även talteknik och välläsning.

I praktiken förekommer en rikare differentiering av utbildningen än reglementet

anger.

Någon fast organiserad, speciell koristutbildning existerar inte. Man är i stället

hänvisad till den kursverksamhet som anordnas av på området verksamma insti­

tutioner och organisationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.5.2 Kommittén

Kommittén föreslår att de nuvarande specialklassema vid musikhögskola kallas

instrument- och solosångklasser. Utbildningstiden föreslås normalt bli fyra år, var­

efter elev efter godkända grundkurser erhåller avgångsbetyg.

För solistdiplom erfordras ytterligare högst två års studier. Diplom kan för­

värvas även i ensemblespel.

För tillträde till utbildningen krävs minst fackskolekompetens. Inträdesprov

sker enligt förslaget i huvudämne samt i gehörsutbildning med allmän musiklära

och, för den som inte har piano eller orgel som huvudämne, i elementärt pianospel,

Följande instrument kan enligt förslaget vara huvudämnen: piano, orgel, violin,

viola, violoncell, kontrabas, flöjt, oboe, klarinett, saxofon, fagott, trumpet, hom,

basun, tuba, slagverk, harpa, gitarr eller luta, blockflöjt, gamba och cembalo. Kom­

mittén påpekar att dessa klasser, med undantag av klasserna i solosång, piano,

orgel och gitarr (luta), i princip motsvarar den s. k. orkesterskolan vid musikhög­

skolan i Stockholm. Utanför de stora ensemblemas ram faller oftast också instru­

ment som blockflöjt, gamba och cembalo.

Kommittén har som redan nämnts konstruerat timplanen för de allmänna

musikpedagoglinjerna på sådant sätt, att elev i instrument- och solosångklass skall

efter viss komplettering i satslära och musikhistoria kunna gå direkt in i årskurs 3

av pedagoglinje.

Kommittén föreslår följande timplan för instrument- och solosångklasser.

5 —

B Plan g till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Ämne

åkl

åk 2

åk 3

åk 4

Huvudämne ............................................... 6

6

Gemens, lekt. med repertoar o. interpret.-

analys ..................................................... 6

6

Piano1 .............................. (3)

(3)

Ensemble, kör, orkester2 ............................ 24

27

Gehörsutb. och satslära.............................. 6

6

Musikhist. och formlära3............................ 6

6

Rytmik och avspänning ............................. 6

—

Ped.-metodisk utb. i huvudämnet (metodik,

ausk. och övn.-underv.)........................... —

3

S:a veckomoduler* elev/åk 54

54

(57)

(57)

6

6

30

6

_6

54

6

6

30

_9

51

1 För elever som inte har piano som huvudämne.

2 För instrumentalister ingår kammarmusik (Collegium musicum för dem som studerat gamla

instrument) och orkester, för sångare liedsång och solistisk ensemble samt körsång. För

sångare och vissa andra kategorier lägre timtal.

3 Grundkurs av mindre omfattning än på musikpedagog- och kyrkomusikerlinje.

4 Veckomodul=15 min.

I princip tillkommer därjämte frivilliga tillval. Litteraturkunskap och textanalys

är obligatoriskt tillval för elever i solosångsklass.

Kommittén framhåller att körsångsverksamheten kan väntas bli alltmer yrkes­

mässigt betonad och föreslår att en särskild koristutbildning inrättas vid musik­

högskolan i Stockholm. Den s. k. mindre kören, dvs. eliten av de elever som deltar

i körsång, kan där enligt kommittén utan större organisatoriska förändringar om­

bildas till koristskola. Inträdesfordringarna bör ställas relativt högt och avse vokal

skicklighet samt färdighet i å vista-sång. Kommittén räknar med att eleverna i regel

kommer att rekryteras ur de kategorier vid musikhögskolan, som har sång som

huvudämne, men att de också kan komma att rekryteras från annat håll. Kommittén

anser inte att bestämd studietid kan fastställas, eftersom studierna kan beräknas

bli påbörjade från mycket skiftande utgångsnivåer. Av samma anledning har

kommittén avstått från att göra upp någon formell timplan. Efter godkända grund­

kurser utfärdas koristbetyg.

3.5.3 Remissyttranden

Yttrandena rörande den här avsedda utbildningen domineras av krav på för­

bättrad orkesterutbildning.

Musikaliska akademien anser att väsentliga delar av musikhögskolans utbildning,

t. ex. orkesterskolan och den högre solistutbildningen, ej har planerats tillfreds­

ställande av kommittén.

Rådet för utbildning av musiker konstaterar för sin del att kommittén inte tagit

upp det i direktiven givna uppdraget att närmare ange innehåll och organisation

för en orkesterskola. Även teater- och orkesterrådet och konsertbyråutredningen

instämmer i kravet på en fortsatt skyndsam utredning med uppgift att undersöka om

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

67

en effektiv, kvalitativt och kvantitativt utbyggd utbildning av orkestermusiker kan

anordnas vid samtliga tre musikhögskolor.

1968 års musikkommitté har i sin tidigare nämnda principskiss för den framtida

utbildningen för musiker i regionensembler lämnat ett eget förslag till utbildnings­

gång, som bygger på tvåårig fackskola. Därutöver förordar kommittén en fyra­

årig utbildning. Under det första året erhåller eleven enligt förslaget specialiserad

instrumental och allmänmusikalisk utbildning, som kan ges vid sådana region­

ensembler som har erforderliga resurser. Efter värnpliktstjänstgöring följer två års

instrumentalistutbildning vid musikhögskola. Utbildningen avslutas med ett års

orkesterskolning, förlagd till regionensemble, som är avsedd att ge den erforderliga

orkester- och ensemblerutinen. Enligt kommittén kan detta sista år av utbildningen

organiseras som ett första anställningsår, aspirantanställning, vid regionensemble.

Även konsertbyråutredningen och Rådet för utbildning av musiker understryker

behovet av att den praktiska utbildningen av orkestermusiker tillgodoses på ett helt

annat sätt än hittills. Rådet framhåller att de erfarenheter, som kan erhållas genom

musikhögskolornas elevorkestrar, är värdefulla men att de inte kan ersätta praktik

i en yrkesorkester.

Sveriges Radio anser det betydelsefullt att instrument som slagverk, gitarr, block­

flöjt, gamba och cembalo enligt förslaget skall kunna vara huvudämne, dvs. betrak­

tas som jämställda med vanliga stråk- och biåsinstrument och piano. Detta är av

största betydelse för rekryteringen av ensembler för både ny och »gammal» musik.

I de av Folkliga musikskolan Ingesund föreslagna musikpedagogiska instituten

bör enligt skolan ingå även en vokal/instrumental utbildningslinje. Begåvade elever

utanför storstadsregionerna kan härigenom få möjlighet till fördjupade specialstu­

dier av vokal och instrumental art.

Teater- och orkesterrådet, som noterar att timplaneförslagen för instrument- och

solosångklasser inte innefattar något obligatoriskt tillval, framhåller att dagens

och morgondagens musikutbud inte bara kräver specialisering utan även mångsidig­

het och flexibilitet hos den enskilde musikern. Rådet föreslår i likhet med 1968 års

musikkommitté att specialklassindelningen ersätts med en indelning efter instru­

mentfamiljer (tangentinstrument, stråk- och knäppinstrument, träblåsinstrument,

slaginstrument, sång-tal etc.). Eleven skulle då själv kunna få avgöra om tillgänglig

undervisningstid för huvudämnet skall utnyttjas för en specialisering på detta

eller för att uppöva färdighet även på andra instrument.

Även Göteborgs musikkonservatorium finner att de föreslagna timplanerna

medför en ensidig instrumentspecialisering. Konservatoriet anser det önskvärt att

de studerande ges möjligheter att efter egen önskan studera även ett andra instru­

ment. Konservatoriet föreslår vidare att instrument- och solosångklasserna sam­

manförs med motsvarande pedagogklasser vad gäller den musikaliska utbildningen.

Den pedagogisk-metodiska utbildningen kan ordnas som alternativa tillvalskurser.

Solistutbildningen kommer som följd härav att utvidgas, bl. a. i musikhistoria och

genom tillägg av vissa speciella ämnen. Konservatoriet anser att utvidgningen är be­

68

rättigad med hänsyn till de nya och stora krav som ställs på orkestermusikerna.

Flera remissinstanser framför önskemål om att musikerutbildningen anpassas till

det faktum att musikerna i allt större utsträckning kommer att tas i anspråk för kon-

taktskapande verksamhet i musiklivet. Grundkurser i pedagogik och psykologi är

därför av stort värde.

Förslaget om den nya koristutbildningen välkomnas i särskilt hög grad av Sve­

riges Radio, Rådet för utbildning av musiker och Sveriges körförbund. Även

Göteborgs musikkonservatorium anser att utbildning på området är väl motiverad

men framhåller att arbetsmarknaden för heltidstjänster är ytterst liten. Malmö

musikkonserv atorium efterlyser en prognos beträffande det framtida behovet av

korister i yrkesmässig verksamhet. Operan nämner att det även krävs utbildning

av korister för de musikdramatiska scenerna. Enligt teatern bör även musikdrama­

tiska skolan medverka i en sådan utbildning.

Beträffande lokalisering av den föreslagna koristutbildningen anser Sveriges kör­

förbund, Föreningen Sveriges kammarkorister, Svenska facklärarförbundet och

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger m. fl. att sådan utbildning snarast bör

komma till stånd även i Göteborg och Malmö. Det förhållandet att kommittén

föreslagit koristutbildning som frivillig tillvalskurs utanför grundkursernas ram

medför rimligtvis att denna valmöjlighet skall finnas vid varje musikhögskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.6 Utbildning av dirigenter och tonsättare

3.6.1 Nuläge

Utbildning av dirigenter har hittills endast förekommit vid musikhögsko­

lan i Stockholm. Intagningen görs på grundval av inträdesprov som, förutom av

prov i gehör och allmän musiklära, består av instuderings- och repetitionsarbete av

valda orkesterverk med musikhögskolans symfoniorkester.

Utbildning av militära musikdirektörer sker vid musikhögskolan

i Stockholm. I utbildningen ingår som betygsämnen ett blåsinstrument av trä, ett

biåsinstrument av mässing, violin, viola eller violoncell, piano, harmonilära samt

instrumentation för militärorkester och orkesterdirigering. Därtill kommer studie­

ämnena musik- och gehörslära samt musikens historia och estetik. Utbildningen

avslutas med examen.

Även utbildningen av tonsättare är förlagd till musikhögskolan i Stock­

holm. Urvalet av elever till kompositionsklassen sker främst på grundval av be­

dömning av inlämnade kompositioner. En viktig del i utbildningen är det s. k.

kompositionsseminariet, där aspekter på nutida musikskapande blir föremål för

diskussion och demonstration under medverkan av in- och utländska specialister.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

69

3.6.2 Kommittén

Utbildning av dirigenter på professionell nivå kommer enligt kommittén att

ske i en liten, högt kvalificerad klass som kräver stora resurser i form av instru­

mentala och vokala ensembler samt lärarassistans i samtliga orkesterinstrument.

Kommittén anser att dirigentutbildning även i fortsättningen endast bör finnas vid

musikhögskolan i Stockholm. Intagningen kan begränsas till 2—3 elever årligen.

Inträdesfordringarna bör ligga mycket högt och i stort sett motsvara högsta betyg

i dirigeringsämnena inom den högre musiklärar- och kyrkomusikerutbildningen

samt i övrigt minst fackskolekompetens.

Utbildningen föreslås delad i två grenar, en för orkesterdirigering med en studie­

tid av normalt tre år och en för kördirigering med två års studietid. Motiveringen

för den längre studietiden i orkesterdirigering är de större tekniska kraven i arbetet

och den mera omfattande repertoaren. Eftersom eleverna kommer in i utbild­

ningen med olika förkunskaper räknar inte kommittén med att utbildningen skall

vara alltför bunden. Inte heller bör uppdelningen på två grenar fattas alltför bok­

stavligt som en exklusiv specialisering på antingen orkester- eller kördirigering

utan snarast ses som en tyngdpunktsförskjutning inom en relativt enhetlig utbild­

ning. Möjlighet skall finnas på båda grenarna till fortsatt utbildning under ett år i

kombination med praktik. Efter detta avslutande år utfärdas diplom.

Kommittén föreslår följande timplaner för dirigentklass.

Orkesterdirigering

Ämne

åk 1

åk 2

åk 3

(åk 4)

Orkesterdirigering

Dirigeringsövn. m. orkester...............

Individuell undervisn..........................

Gemens, lektion................................

Partiturspel ......................................

Generalbasspel ..................................

Repetitörsteknik ..............................

Instrumentation ................................

Instrumentationskunskap och partitur­

analys ..............................................

Uppförandepraxis..............................

Radio- och grammofonteknik...........

Orkesterinstrument................................

Sång.......................................................

Gehörsutb...............................................

Formlära och harmonisk analys...........

Körsång.................................................

Kördirigering ........................................

Rytmik, plastik......................................

Psykologi ..............................................

Komposition (seminarium) ...................

Orkesteradministration..........................

Obl. tillval.............................................

Auskultationer ......................................

21

21

21

(praktik)

3

3

3

(3)

3

3

3

—

3

3

3

—

—

—

3

3

(3)

3

—

—

_

3

3

3

3

3

—

—

3

3

—

—

4

—

—

3

3

3

3

—

—

6

6

—

—

6

6

3

—

—

3

—

—

—

9

9

(9)

—

—

3

Efter anvisning

3

S:a veckomoduler1 elev/åk

61

63

66

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kördirigering

Ämne

åkl

åk 2

(åk 3)

Kördirigering

Dirigeringsövn. m. kör...........................

12

12

(praktik)

Individuell undervisn................................

3

3

(3)

Gemens, lektion......................................

3

3

Partiturspel .. *......................................

3

3

Generalbasspel ........................................

3

—

(3)

Repetitörsteknik ....................................

—

3

Instrumentation ......................................

3

—

Instrumentationskunskap och partitur-

analys...................................................

—

3

Uppförandepraxis....................................

3

3

Radio- och grammofonteknik.................

—

3

Orkesterinstrument

Praktisk orientering ................................

3

—

Orkesterdirigering........................................

6

9

Sång m. körtonbildning..............................

4

4

Gehörsutb.....................................................

3

3

Formlära och harmonisk analys.................

3

—

Körsång2 .....................................................

2

2

Rytmik, plastik............................................

3

—

Psykologi ...................................................

3

—

(9)

Komposition (seminarium) .........................

9

9

Köradministration ......................................

—

3

Obl. tillval...................................................

Auskultationer ............................................

Efter anvisning

3

S:a veckomoduler1 elev/åk

64

64

1 Veckomodul=15 min.

2 Ingår i kördirigering.

Elever i dirigentklassen bör som obligatoriskt tillval ha deltagande i komposi-

tionsseminariet och litteraturkunskap med textanalys. I klassen för orkesterdiri­

gering kan viss specialisering mot opera eller konsert ske under tredje och fjärde

studieåret.

Kommittén framhåller att den nuvarande mycket kvalificerade utbildningen till

militär musikdirektör främst motiveras av att de militära musikdirektörerna leder

till militära förband förlagd musikutbildning. I framtiden bör kraven på kvalifi­

cerad militärmusikalisk utbildning kunna tillgodoses genom den högre musikut­

bildningens nya möjligheter till specialisering och genom kursverksamhet. Kom­

mittén föreslår därför att den nuvarande särskilda examenslinjen utgår.

Av samma skäl som anförts i fråga om dirigentutbildningen anser kommittén att

fullständiga utbildningsmöjligheter i komposition bör finnas endast vid musikhög­

skolan i Stockholm. Kompositionsklassen bör på grund av det mycket begränsade

antalet kvalificerade begåvningar och de stora kraven på tekniska resurser liksom

på speciallärare på hög nivå begränsas till en grupp av endast 5—6 elever. Dessa

bör tas in efter vissa musikteoretiska prov samt bedömning av inlämnade komposi­

tioner. Samma generella behörighetsvillkor som till dirigentutbildningen bör upp­

ställas.

Studierna i kompositionsklassen måste vara starkt individualiserade. Målet för

undervisningen bör enligt kommittén vara att ge eleverna en så mångsidig skolning

som möjligt i vår tids kompositionsteknik. Detta innebär ingående studier både av

de traditionella uttrycksmedlen och av arbete med elektroniskt material.

Undervisningen bedrivs både individuellt, i smärre grupper samt i seminarie- och

föreläsningsform (kompositionsseminariet). Särskilda förhållanden kommer enligt

kommittén att gälla för utbildningen i elektronisk kompositionsteknik, där eleverna

förutsättas kontinuerligt kunna arbeta i en studio med utrustning för kurser i

bandslöjd och elektronisk komposition. Denna elektroniska studio kommer enligt

förslaget att nyttjas också av andra elevkategorier. Kommittén föreslår att en studio

av liknande typ men med något mindre utrustning skall finnas även vid övriga

musikhögskolor.

Kommittén framhåller att möjligheterna till bevakning och information av både

konstnärlig och pedagogisk natur rörande vår tids musik är av stor vikt för hela

musiklivet och av intresse inte bara för tonsättare utan också för interpreter,

pedagoger och musikforskare. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att ett insti­

tut för ny musik inrättas vid musikhögskolan i Stockholm under ledning av en

arbetsgrupp med professorn i komposition som ordförande. På denna grupp läggs

även ansvaret och skötseln av den elektroniska studion.

Kommittén föreslår följande timplan för kompositionsklassen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

71

Ämne

Komposition...............................................

Komposition (seminarium) .........................

Specialkurser

(instrumentationsteknik, instuderingspro-

blem i nutida musik etc.).........................

Auskultationer

(instrument, sång, kör- och orkesterdirige­

ring, pedagogisk och metodisk undervis­

ning) ...................................................

Elektronisk komposition med arbete i studio

S:a veckomoduler1 elev/åk

1 Veckomodul=15 min.

åk 1

åk 2

åk 3

4

4

4

9

9

9

3

3

3

6

3

(3)

—1515_

22

34

31

(34)

3.6.3 Remissyttranden

Remissinstanserna anser allmänt att ett framtida, mer mångsidigt musikutbud

med ensembler och orkestrar av olika storlek och skiftande uppgifter, kräver en

betydligt mera varierad utbildning av konstnärliga ledare och dirigenter. Den ut­

bildning kommittén föreslår anses vara för ensidigt inriktad på verksamhet med

symfoniorkester. Teater- och orkesterrådet och 1968 års musikkommitté vill införa

det vidare begreppet ensembleledare. Rådet föreslår att möjligheter skapas för ele­

verna att inom föreslagen timplan fortsätta exempelvis med specialstudier i något

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

instrument, att utöva och instruera kammarmusik eller att specialisera sig inom

vissa musikformer, exempelvis opera. De studerande bör inte föras in i ett

stelt orkester- eller körtänkande utan ges tillfälle att komplettera sin tidigare utbild­

ning på ett relativt fritt sätt. Studier i orkesteradministration bör ges ökat utrymme.

Göteborgs musikkonservatorium anför erinringar mot att ensembleledning och

dirigering på högskolenivå delats upp på olika utbildningslinjer.

Både Svenska facklärarförbundet och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger

betraktar kommitténs motivering att förbehålla Stockholm specialutbildningen av

dirigenter som svag. Behovet av ensembleledarutbildning är enligt teater- och

orkesterrådet så stort att utbildning kan anordnas även i Göteborg och Malmö.

Enligt Göteborgs musikkonserv atorium bör den föreslagna specialiserade dirigent­

utbildningen förläggas enbart till en högskola medan ensembleledarutbildningen

bör finnas vid samtliga skolor.

Musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö framhåller att det finns utom­

ordentligt starka skäl för att ge även den högre musikutbildningen utanför Stock­

holm resurser för undervisning i komposition. Enligt konservatoriet i Göteborg är

det av stor vikt för bl. a. instrumentalister att de under sin utbildning har tillfälle

till kontakt med tonskapande verksamhet. Resurserna behöver emellertid inte vara

lika utbyggda vid alla skolor. I Göteborg kunde exempelvis anordnas en kompo-

sitionsklass med inriktning på teatermusikarrangemang o. d.

Teater- och orkesterrådet och Sveriges Radio stöder kommitténs förslag om ett

institut för ny musik.

3.7 Utbildning av pianotekniker

3.7.1 Nuläge

Vid musikhögskolan i Stockholm meddelas undervisning i pianostämning vid en

särskild tvåårig examenslinje. Vid Stockholms och Linköpings stads yrkesskola finns

därjämte särskilda pianoteknikerlinjer. Yrkesutbildning för pianostämmare be­

drivs även vid Tomtebodaskolan i Stockholm.

3.7.2 Kommittén

Kommittén anser att utbildningen av pianostämmare/pianotekniker bör kunna

påbörjas direkt efter grundskola och att den bör flyttas från musikhögskolan.

Kommittén föreslår en särskild linje för pianotekniker (linje P) vid musikfack-

skolan. Kommittén kan dock även tänka sig att linjen alternativt förläggs till

yrkesskola.

Kommittén framhåller att särskilda åtgärder bör vidtas för att det skall bli möj­

ligt att integrera de blinda elever, som nu studerar vid Tomtebodaskolan, i fack-

skoleutbildningen i Stockholm.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 25 år 1970

73

Utbildningen skall ge eleverna färdighet att stämma pianon, flyglar, cembalon,

stavspel, orgelharmonier och de instrument som ingår i ett ordinärt skolinstrumen-

tariuin. Eleverna skall vidare kunna bedöma omfattningen av instrumentens behov

av reparationer och service, justera och fintrimma en mekanik samt utföra

mekanikrenovering.

Kommittén föreslår följande timplan för pianoteknikerlinje.

A. Allmänna ämnen

C. Linjespecialisering

B. För alla linjer gemensamma ämnen

D. övrigt

Veckotimmar i

Ämne

åk 1

åk 2

A. Svenska ....................................................... 4

Tyska1 ........................................................... 3

Historia......................................................... 2

Samhällskunskap ......................................... —

Tillvalsämne* 1

2 ........................................ (3)

B. Instrument I3 ............................................... 2

Instrument H4................................................ 1

Sång............................................................... 1

Gehörsutbildning med satslära..................... 3

Musikhistoria med formlära ....................... 4

Pedagogik (blockämne)................................ 1

Rytmik med improvisation........................... 2

C. Tillämpad matematik-fysik-kemi (block­

ämne)5 *

............................................... .—.

Yrkesritning och mätteknik................... —

Varukännedom...................................... —

Arbetsteknik .......................................... —

Ensemble ............................................. ⁴

D. Lärarledd överspelning8......................... 5

Timme till förfogande7........................... —

Summa vtr

32

1 Tyska är B- eller C-språk.

2 Frivilligt tillval.

3 Instrument I är obligatoriskt piano.

4 Orkesterinstrument, blockflöjt, gitarr eller cembalo.

5 Häri ingår även akustik och materiellära.

8 Läraren leder simultant 3—6 elever.

7 Bl. a. för instrumentkännedom.

3

2

2

(3)

1

4

2

2

13—16

1

(33—

36)

åk 3 1

4

2

19—28

26—

35

Kommittén tar även upp behovet av musikutbildad personal inom bl. a. musik­

handel och musikförlag. Utbildningen bör enligt kommittén kunna tillgodoses genom

kurser, som bör utformas av skolöverstyrelsen och förläggas till yrkesskola.

3.7.3 Remissyttranden

Utbildningen av pianotekniker bör enligt bl. a. skolöverstyrelsen, Musikaliska

akademien, Göteborgs musikkonservatorium, konsertbyråutredningen och Rådet

för utbildning av musiker hellre förläggas till yrkesskola.

74

Folkliga musikskolan Ingesund anser att utbildningen för pianostämmare bör —

efter genomgången tvåårig fackskola — utformas som en egentlig praktisk yrkes­

utbildning i enlighet med kommitténs förslag.

Enligt skolöverstyrelsen bör utbildningen ändras för att ge pianoteknikema vidgad

instrumental kännedom. Sveriges Radio nämner att utbildningen av musiktekniker

är önskvärd på olika stadier.

Göteborgs musikkonservatorium anser att utbildning bör ordnas även för andra

instrumenttekniker (gitarr- och fiolbyggare, elektroninstrumenttekniker etc.).

Sveriges pianostämmare och teknikerförening framhåller att utbildningskapaci­

teten på yrkesskolenivå är för hög i förhållande till arbetsmarknadens behov. Sam­

tidigt stiger efterfrågan på arbetskraft med mer avancerad utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.8 Utbildning av talpedagoger

3.8.1 Nuläge

Den nuvarande talpedagogiska fackutbildningen omfattar utbildning av logopeder

med medicinsk inriktning samt av talpedagoger/logopedassistenter. Kommitténs för­

slag avser utbildning av en kategori talpedagoger, som betecknas logonomer. Lo-

gonomen arbetar dels förebyggande för att hindra uppkomsten av röst- och tal­

rubbningar, dels för att korrigera tal och språk samt för att utveckla den friska rös­

ten och skapa förståelse för och kunskap om den muntliga kommunikationens bety­

delse.

Någon statlig utbildning av logonomer har hittills inte förekommit. Behovet av

logonomer har i viss utsträckning kunnat tillgodoses genom specialkurser. Tvååriga

kurser har sedan ett antal år anordnats inom kursverksamheten vid Stockholms

universitet i samarbete med Svenska sång- och talförbundet. Många av nu verk­

samma logonomer har erhållit sin utbildning utomlands.

För logopeder, dvs. personer avsedda för talterapeutisk verksamhet vid i första

hand sjukhusens foniatriska avdelningar, anordnas sedan 1964/65 på försök en

treårig utbildning (jfr prop. 1964: 1 bil. 10 s. 429, SU 55, rskr 158). Utbildningen

omfattar dels universitetsstudier för sammanlagt tre betyg (motsv.) i ämnena fonetik

och pedagogik, dels praktisk och teoretisk utbildning i logopedi. Sistnämnda utbild­

ning, som bedrivs vid karolinska institutet, omfattar viss medicinsk propedeutik,

röst-, tal- och språkrubbningar, träning av egen röst och tal samt muntlig fram­

ställningskonst. Antalet intagningsplatser uppgår till 16 var tredje termin.

Utbildningen av talpedagoger/logopedassistenter, som sker vid speciallärarlin­

jerna vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg, avser i första hand att till­

godose skolans behov av speciallärare för undervisning av barn med talsvårigheter.

Utbildningen omfattar ett läsår. För tillträde till utbildningen krävs i princip viss

tidigare lärarutbildning och tre års tjänstgöring som lärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

75

3.8.2 Kommittén

Efter en översikt av den talpedagogiska verksamheten konstaterar kommittén

att det finns starka skäl för att en reguljär statlig utbildning av logonomer bör

komma till stånd snarast. Utbildningen föreslås få formen av en tvåårig påbyggnads­

utbildning på vissa specificerade examina eller andra avslutade studier, vilka inne­

hållit röst- och talutbildning, såsom musiklärarexamen, sång- och sångpedagogisk

utbildning, skådespelarutbildning, klass- och ämneslärarutbildning m. m. Dess­

utom bör krävas genomgången gymnasial utbildning. Utöver dessa särskilda för­

kunskaper bör enligt förslaget för tillträde till utbildningen fordras särskilda inträ­

desprov i form av läs- och talprov samt gehörsprov. Studierna leder fram till logo-

nomexamen, som avläggs efter prov i examensämnena röstorganets och örats

anatomi och fysiologi, röst- och talvård, prosodi och stil, muntlig framställning

och undervisningsskicklighet. Betygsättningen bör enligt kommittén ske efter det för

musikutbildningen föreslagna poängsystemet. Logonomexamen ger enligt för­

slaget behörighet att undervisa i röst- och talvård, talteknik och muntlig framställ­

ning. För behörighet till lärartjänst vid lärarutbildningsanstalt samt i skolväsendet

fordras därjämte lärarutbildning.

Utbildningen föreslås bli förlagd till en särskild skola, underställd den av kom­

mittén föreslagna centrala ledningen för musikhögskolorna. Kommittén räknar med

en årlig intagning av 12 elever. Under de första åren bör utbildningen koncentreras

till en skola, förslagsvis i Stockholm eller Göteborg. Kostnaderna för lärarlöner,

omkostnader, materiel och utrustning är beräknade till 488 000 kr. Vidare föreslås

kursverksamhet för utbildningskomplettering och fortbildning m. m.

3.8.3 Remissyttranden

Uppfattningen att det föreligger behov av utbildning i röst- och talvård stöds

genomgående av remissmyndigheterna. Flera av dessa, däribland SACO, Musik­

lärarnas riksförening, Riksförbundet Sveriges musikpedagoger, Sveriges Radio,

Svenska sång- och talpedagogförbundet samt flera av domkapitlen tillstyrker kom­

mitténs förslag såväl i fråga om utbildningens innehåll som dess organisation. En

rad andra remissmyndigheter anser å andra sidan att kommitténs förslag är för

ofullständigt för att kunna bedömas. Statskontoret ifrågasätter särskilt förslaget om

en självständig skola.

Skolöverstyrelsen anser att det kan ifrågasättas om den föreslagna organisatoriska

utformningen av logonomutbildningen är ändamålsenlig. Överstyrelsen delar kom­

mitténs uppfattning att utbildningen bör vara eftergymnasial men anser att tillträde

till utbildningen bör beviljas inom en så vid ram att personer med olikartad, i vissa

fall kanske t. o. m. formellt otillräckligt dokumenterad grundutbildning men person­

lig fallenhet för uppgiften, kan lockas att ägna sig åt logonomyrket, eventuellt efter

avgång från eller jämsides med annan verksamhet. Överstyrelsen anser det vidare

önskvärt att logonomutbildningen skall kunna ingå som en del i en utbildning som

76

består av flera ämnen. Hela frågan om omfattningen av utbildningen m. m. bör

enligt överstyrelsen bli föremål för förnyade överväganden.

Yrkesutbildningsberedningen framför samma skäl mot förslaget att tillskapa en

särskild utbildning av logonomer.

Teater- och orkesterrådet förordar en provisorisk lösning av utbildningen i an­

slutning till lärarhögskolornas speciallärarlinjer i det fall ett särskilt logonominstitut

inte skulle visa sig realiserbart.

Både arbetsmarknadsstyrelsen och Musikaliska akademien anser att frågan om en

enhetlig grundutbildning för olika typer av talpedagoger borde ha prövats. Enligt

akademien kunde sådan grundutbildning följas av specialiseringar för både logo-

nom och logoped.

Både akademien och Svenska facklärarförbundet anser att utbildning även borde

kunna anordnas i Göteborg och Malmö.

Svenska sång- och talpedagogförbundet tillstyrker förslaget men anser att en mer

definitiv utbildningsgång borde bestå i en gemensam grundutbildning på förslagsvis

två år för logopeder och logonomer. Härefter kunde utbildningen under ytterligare

två år differentieras efter de olika linjernas målsättning, dvs. med inriktning för

logopederna på det patologiska och för logonomema på det profylaktiska och

hygieniskt-estetiska området.

Förslag om anordnande av logonomutbildning i Umeå framförs av universitetet i

Umeå och domkapitlet i Uppsala.

Kompetensutredningen framhåller att det bör vara tillräckligt att som allmänt

behörighetsvillkor för tillträde till logonomutbildningen uppställa något av de i för­

slaget angivna fackutbildningarna. Kravet på avgångsbetyg från gymnasial utbildning

bör i så fall bortfalla. Utredningen rekommenderar att de särskilda behörighets­

villkoren i övrigt så långt möjligt begränsas. Även yrkesutbildningsberedningen

anser att inträdeskraven bör ses över.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.9 Kursverksamhet

3.9.1 Kommittén

En relativt mångskiftande kursverksamhet förekommer på det musikaliska om­

rådet. Denna är dock enligt kommitténs bedömning mycket ojämn i fråga om

geografisk spridning och standard. Inom den högre musikutbildningen är resurserna

för kurser och konferenser mycket begränsade.

Kommittén framhåller att behovet av en omfattande, rikt differentierad och väl

organiserad kursverksamhet på det musikaliska och musikpedagogiska området vid

sidan av den reguljära musikutbildningen är mycket stort. Kommittén nämner inte

bara den kursverksamhet som musikhögskoleorganisationen bör svara för utan

även sådan kursverksamhet som bör åvila skolöverstyrelsen och sådan som i fort­

sättningen bör bedrivas av studieförbund m. fl.

77

Kommittén delar upp kursverksamheten i fyra kategorier. Den första gäller

stimulanskurser, i huvudsak ensemblekurser, som anordnas av kommu­

ner och organisationer m. fl., dels för barn och ungdom inom ramen för den fri­

villiga musikundervisningen, dels för vuxna amatörer. Till kurser inom denna kate­

gori räknar kommittén även sådana specialkurser på olika instrument för ungdo­

mar i skolpliktig alder vilka bör anordnas centralt, t. ex. av skolöverstyrelsen. I

kursverksamheten inom musikhögskoleorganisationen bör ingå att ge sommar­

kurser för musikhögskolelever och avancerade musikfackskolelever i bl. a. orkes­

terspel och körsång.

Den andra av kommittén avsedda kategorien kurser avser fortbildning

och utbildningskomplettering för bl. a. lärare i musik inom skol­

väsendet. Skolöverstyrelsen bör enligt kommittén få möjlighet att göra en starkare

satsning på fortbildning i musik. Kommittén framhåller särskilt behovet av fortbild­

ning för blivande lärare vid musikfackskola. Vidare bör överstyrelsen svara för

fortbildningskurser även för lärare inom den frivilliga musikundervisningen. De s. k.

kompetenskurserna, som syftar till att ge pedagogisk grundkompetens för instru­

mentallärare i kommunala musikskolor och musikcirklar, bör i fortsättningen an­

ordnas i samverkan mellan musikhögskoleorganisationen och skolöverstyrelsen.

Regelbunden fortbildningsverksamhet bör anordnas för orkestermusiker. Vidare

nämns behovet av kyrkomusikaliska fortbildningskurser.

Bland den tredje kategorien kurser, varmed avses kurser för vidareutbild­

ning och omskolning, nämner kommittén i första hand vidareutbildning

för icke behöriga lärare i musik inom skolväsendet. Kommittén framhåller sär­

skilt att vidareutbildning av klasslärare med någon utbildning av musikalisk art

(organist- och kantorsexamen) samt musiker med enbart instrumental/vokal eller

instrumentalpedagogisk utbildning kan tillföra skolväsendet goda lärare som ofta

är speciellt intresserade för musikundervisning i grundskolan. Musikhögskoleorga­

nisationen och skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att utforma och organisera denna

vidareutbildning.

En speciell form av vidareutbildning är enligt kommittén de kyrkomusikaliska

sommarkurser som Musikaliska akademien anordnar för organist- och kantors­

examen eller kyrkokantorsexamen. Kurser för utbildning av kantorer bör enligt

kommitténs förslag bibehållas och anordnas av musikhögskoleorganisationen på

det sätt som redovisats under 3.3.2. Vidareutbildningskurser för militärmusiker

med hänsyn till deras verksamhet inom rikskonsertverksamheten bör anordnas i

samråd mellan de militära myndigheterna, Institutet för rikskonserter och musik­

högskoleorganisationen.

I kursverksamheten inom den högre musikutbildningen bör ingå specialkurser,

däribland mästarkurser på instrument och i solosång för elever som genomgått di­

plomutbildning.

Slutligen bör periodiskt återkommande konferenser och symposier

kunna anordnas, bl. a. för musikhögskole- och musikfackskolelärare.

Den här föreslagna kursverksamheten bör enligt kommittén få en så stor lokal

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

78

spridning som möjligt. Som lämpliga förläggningsorter, förutom Stockholm, Göte­

borg och Malmö, föreslås i första hand Ingesund och Framnäs.

3.9.2 Remissyttranden

Den av kommittén föreslagna kursverksamheten berörs i flertalet yttranden. I de

flesta fall begränsar man sig till att framhålla att denna är utomordentligt viktig och

värdefull, särskilt under en övergångstid, och att kommittén bort ytterligare preci­

sera arbetsformer, innehåll och kostnader.

Skolöverstyrelsen framhåller att det behövs en utvidgad konsulent- och kursverk­

samhet i musik men att en sådan utvidgning i vad avser skolans personal är bero­

ende av de totala resurser som ställs till förfogande. Om den frivilliga musikun­

dervisningen enligt förslaget inordnas i skolans musikundervisning, bör berörda

lärares fortbildningsbehov beaktas i samma utsträckning som övriga lärares.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

3.10

Musikvetenskaplig utbildning vid universiteten

3.10.1 Kommittén

Kommittén framhåller att fullständiga utbildningsmöjligheter i musikvetenskap

vid Stockholms universitet länge varit ett aktuellt önskemål. Tanken att lokal­

mässigt samordna den högre musikutbildningen och en musikvetenskaplig institu­

tion vid universitetet till ett musikbildningscentrum i Stockholm har förts fram

i flera utrednings- och petitasammanhang. Enligt kommittén ingår musikveten­

skaplig utbildning som en självklar del av en mångsidig högre musikutbildning.

För de studerande erbjuder Stockholm en mängd påtagliga fördelar genom kontakt­

möjligheterna med centrala musikinstitutioner, Musikaliska akademiens bibliotek,

museer och arkiv på musikområdet, annan högre konstnärlig utbildning m. m.

Kommittén kan därför kraftigt biträda de förslag som förts fram från universitets-

myndigheternas sida om en professur i musikvetenskap vid Stockholms universitet.

3.10.2 Remissyttranden

Universitetskanslersämbetet hänvisar till, att ämbetet tidigare prioriterat för­

slaget om en professur i musikvetenskap i Stockholm. Det ligger enligt ämbetet

nära till hands att verksamheten vid universitetens musikvetenskapliga institutioner,

både i Stockholm och på andra orter, samordnas med utbildningen vid musikhög­

skolorna i syfte att gemensamt utnyttja lokaler, lärare och utrustning. Ett samarbe­

te bör etableras mellan musikhögskola och universitet innan resp. kurs- och stu­

dieplaner fastställs. I likhet med humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet

anser ämbetet att man bör pröva en samundervisning mellan musikhögskola och

universitet på grundkursnivå på de orter där detta är möjligt. Ämbetet åberopar

också yttrandet från humanistiska fakulteten vid Lunds universitet, som framhåller

fördelama med att inordna den musikvetenskapliga verksamheten vid universitetet

i den högre musikutbildningen i Malmö.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser det anmärkningsvärt att

kommittén nästan helt negligerat den musikvetenskapliga utbildningens plats och

funktioner inom det presenterade utbildningssystemet.

Statskontoret efterlyser en samlad utbyggnadsplan för musikvetenskaplig forsk­

ning och undervisning vid universitet och högskolor och anser att man bör efter­

sträva en koncentration till en å två universitetsorter.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) och SACO framhåller möjligheterna till

samundervisning mellan musikhögskola och universitet. Enligt SFS bör en samun-

dervisning på grundkursnivå kunna innebära klara fördelar från såväl pedagogisk

som ekonomisk synpunkt.

Bland de remissinstanser som särskilt framhåller behovet av en musikvetenskaplig

institution med professur är Sveriges Radio.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

79

4 Den högre musikutbildningens organisation m. m.

4.1 Kommittén

Kommittén föreslår att högre musikutbildning tills vidare bör anordnas vid tre

statliga musikhögskolor. De nuvarande musikkonservatorierna i Göte­

borg och Malmö bör förstatligas och omvandlas till musikhögskolor, jämställda med

musikhögskolan i Stockholm. De tre musikhögskolorna bör vid fullt utbyggd verk­

samhet ta emot 1 100 elever. I den mån ytterligare elevplatser kommer att erfordras

i framtiden bör en fjärde musikhögskola inrättas och förläggas till Umeå.

Vid utbildningen av musiklärare bör ämnesstudierna i musik förläggas till mu­

sikhögskola, medan den praktisk-pedagogiska lärarutbildningen bör ske vid lärar­

högskola med ämneslärarlinje.

För ledningen av utbildningsverksamheten vid musikhögskolorna samt för

övriga centrala uppgifter föreslår kommittén att en särskild central styrelse inrättas,

styrelsen för musikhögskolorna (SfM). Av förslaget följer att Musikaliska akade­

mien bör avlastas det direkta ansvaret för den högre musikutbildningen. Kommittén

anser att akademiens arbete redan nu i alltför hög grad domineras av musikhög­

skolans ärenden och att akademiens möjligheter att sköta sina andra betydelsefulla

uppgifter i svenskt musikliv skulle bli ytterligare beskurna om akademien skulle få

överinseende över ytterligare två musikhögskolor.

I den centrala styrelsen bör enligt kommitténs förslag såväl utbildningsväsendet

som avnämarsidan vara representerade. Styrelsen bör bestå av sju ledamöter, som

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

tillsätts av Kungl. Maj:t. Förutom ordförande och chefen för den centrala förvalt­

ningen av musikhögskolorna föreslås i styrelsen ingå en representant för universi-

tetskanslersämbetet eller skolöverstyrelsen, en för arbetsmarknadsstyrelsen, en

för Musikaliska akademien, en för konsertväsendet och en för Sveriges Radio.

För den centrala förvaltningen föreslås styrelsen få till sitt förfogande en förvalt­

ningsenhet med planering och administration som huvuduppgifter. Förvaltningen av

musikhögskolorna bör av praktiska skäl vara förlagd till Stockholm. Vissa sam-

arbetsfrågor mellan bl. a. den centrala styrelsen och musikhögskolorna i Göteborg

och Malmö bör behandlas i det s. k. rektorskonventet.

Kommittén föreslår vidare att en samordningsdelegation bör finnas för de många

frågor som är av gemensamt intresse för musikhögskolor, musikfackskolor, lärar­

högskolor, universitet in. fl. I delegationen bör ingå en representant för den centrala

musikhögskoleförvaltningen samt en representant för vardera skolöverstyrelsen och

universitetskanslersämbetet.

Någon ingående diskussion om de förändringar som kommittén anser bör ge­

nomföras beträffande organisationen vid skolorna förs inte. Kommittén konstaterar

att ledningen av verksamheten vid varje högskola bör åvila rektor, studierektor,

lärarråd och lärarkollegium. Även personalförhållandena, både i fråga om lärar-

och kanslipersonal, berörs mycket kortfattat.

En stor del av den kursverksamhet, som nämnts under 3.9.1, bör organiseras ge­

nom musikhögskolorna. Den centrala styrelsen bör vara närmast ansvarig. Samar­

bete förutsätts ske i första hand med skolöverstyrelsen.

Kommittén framhåller som utomordentligt viktigt att musikhögskolornas behov

av biblioteksresurser tillgodoses och anser det berättigat att för detta

ändamål i ökad utsträckning ta i anspråk Musikaliska akademiens bibliotek. Kom­

mittén framhåller att detta bibliotek nu fungerar som ett riksbibliotek på musikens

område. Dess samlingar av noter och musikalier, handskrifter, brev och musik­

litteratur m. m. har gett biblioteket en rangställning bland musikbiblioteken i

världen. Samlingarna är uppbyggda dels genom donationer till Musikaliska aka­

demien, dels med statliga medel. Biblioteket lyder under Musikaliska akademien

och leds av en överbibliotekarie.

De interurbana lånen till andra bibliotek, orkesterföreningar och andra musik­

institutioner utanför Stockholm samt till utlandet utgör den största delen av ut­

låningen. Biblioteket utnyttjas däremot inte i någon större utsträckning av de

studerande vid musikhögskolan.

Biblioteket behöver enligt kommittén både personalförstärkningar och bättre

lokaler. Kommittén föreslår att Musikaliska akademiens bibliotek förläggs till den

planerade nybyggnaden för musikhögskolan i Stockholm. Därmed skulle bibliotekets

betydelse som centralbibliotek för den högre musikutbildningen kunna avsevärt öka.

Staten bör helt överta driften av biblioteket, som bör underställas den centrala

styrelsen för musikhögskolorna. Äganderätten till samlingarna bör alltjämt förbli

81

delad mellan Musikaliska akademien och staten. Institutionsbibliotek bör byggas

upp vid musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. Dessa bör vara filialer till

stockholmsbiblioteket. Kommittén utgår ifrån att den inre biblioteksorganisationen

skall behandlas av statskontoret.

Kommittén föreslår att i Stockholm inrättas ett musikpedagogiskt

centrum för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete på musikområdet.

Detta centrum skall inte bara betjäna den högre musikutbildningen utan även

skolväsendets musikundervisning och övrigt musikbildningsarbete i samhället.

Bland uppgifterna för ett sådant centrum nämner kommittén samordning och idé-

givning rörande musikaliskt utvecklingsarbete i kontakt med myndigheter och in­

stitutioner, som bl. a. ägnar sig åt musikalisk och pedagogisk forskning, eget ut­

vecklingsarbete, vidareutbildning samt dokumentation. En viktig uppgift för musik­

pedagogiskt centrum skulle enligt kommittén vara utbildning av metodiklektorer

i musik för lärarhögskolorna. Härmed skulle detta centrum på ett fast sätt med­

verka i musiklärarutbildningen och stärka sambandet mellan den ämnesteoretiska

och den praktisk-pedagogiska delen av denna utbildning.

Musikpedagogiskt centrum bör enligt förslaget vara en självständig enhet, lokal­

mässigt inordnad i musikhögskolan i Stockholm. Institutet bör sortera under den

centrala ledningen för musikhögskolorna. Den direkta ledningen bör handhas av

en fast anställd chef i professors ställning. Vidare bör två fast anställda projekt­

ledare finnas. Personalen bör i övrigt bestå av tillfälligt anställda forskningsassi­

stenter samt experter, bl. a. för materialbearbetning. I fråga om kontorsservice

förutsätter kommittén samverkan med andra inom samma byggnad förlagda in­

stitutioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

4.2 Remissyttranden

Inga invändningar görs mot förslaget att förstatliga konservatoriema i Göteborg

och Malmö.

Arbetsmarknadsstyrelsen, teater- och orkesterrådet, Musikaliska akademien,

Lärarnas riksförbund, Musiklärarnas riksförening, Sveriges förenade studentkårer,

Svenska tonkonstnärsförbundet, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar samt filo­

sofiska fakulteten vid Umeå universitet och Umeå stads kulturnämnd uttalar sig

för att en musikhögskola inrättas i Norrland (Umeå) snarast eller i varje fall från

budgetåret 1972/73. I dessa fall åberopas allmänt geografiska rättviseskäl.

Skolöverstyrelsen önskar att all utbildning av musiklärare för grundskolan och

det gymnasiala stadiet förläggs till musikhögskola och lärarhögskola. Detta medför

enligt överstyrelsens bedömning dels att antalet musikhögskolor måste utökas med

två, varav en placerad i Norrland, dels att ytterligare en lärarhögskola snarast bör

inrättas i Örebro.

I samband med övervägandena rörande musiklärarutbildningen bör enligt över-

6 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

82

styrelsen den nuvarande musikpedagogutbildningen vid Folkliga musikskolan Inge­

sund och Framnäs folkhögskola beaktas. Skolöverstyrelsen anser att denna utbild­

ning bör infogas i musiklärarorganisationen på så sätt att eleverna efter genom­

gången pedagogutbildning vid nämnda folkhögskolor skall ha tillträde till musik­

lärarutbildningen vid lärarhögskola, eventuellt efter viss komplettering vid musik­

högskola.

Musikaliska akademien föreslår att Folkliga musikskolan Ingesund, musiklinjen

vid Framnäs folkhögskola, Örebro musikpedagogiska institut och Stockholms

borgarskolas musiklinje och musikpedagogiska institut försöksvis får formen

av musikhögskolefilialer. Samma uppfattning har Örebro musikpedagogiska institut.

Konsertbyråutredningen och Göteborgs musikkonservatorium anser att utbild­

ningen vid dessa skolor bör bibehållas i varje fall till dess de föreslagna musik-

fackskolorna varit i verksamhet under några år och gett erfarenhet av utbildningen.

Folkliga musikskolan Ingesund framhåller att musikskolan och musiklinjen vid

Framnäs folkhögskola snabbt och utan genomgripande förändringar kan omvandlas

till sådana musikpedagogiska institut som skolan föreslagit.

Ett mer allmänt formulerat önskemål om decentralisering av högskoleutbild­

ningen framför Riksförbundet Sveriges musikpedagoger som förordar att högskole­

organisationen utvidgas med en relativt flexibel filialorganisation med riksintagning.

Musikaliska akademien framhåller att upplösningen av det nära sambandet mel­

lan akademien och musikhögskolan för med sig åtskilliga följdproblem som

kommittén inte alls berört.

Teater- och orkesterrådet, musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö samt

ABF avstyrker liksom akademien förslaget om en gemensam styrelse för högsko­

lorna. Universitetskansler sämbetet anser det inte lämpligt med en särskild led­

ningsorganisation för den högre musikutbildningen. Musikkonservatoriet i Göte­

borg nämner som ett alternativ till lokala styrelser för musikhögskolorna en gemen­

sam styrelse på varje högskoleort för olika institutioner för högre konstnärlig ut­

bildning.

Statskontoret tillstyrker förslaget om en central ledning för musikhögskolorna.

Ärenden rörande planering, ekonomi och personaladministration samt utbildnings-

och informationsfrågor vid musikhögskolorna bör som föreslagits sammanföras

till en för högskolorna gemensam förvaltningsenhet, som även bör kunna handlägga

motsvarande ärenden för Musikaliska akademien samt de statliga scenskolorna.

TCO anser att förslaget om central styrelse möjligen kan ses som ett steg i rikt­

ning mot en gemensam ledning för all eftergymnasial utbildning, i ett första steg

i varje fall all högskoleutbildning på det konstnärliga området, och att det därför

kan godtas som ett provisorium.

SACO finner kommitténs redovisning av de synpunkter, som lett fram till att

man föreslår ett helt nytt organ, anmärkningsvärt fåordig. Enligt SACO:s mening

bör frågan om de estetiska högskolornas inlemmande i universitetskanslersämbetet

prövas ytterligare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

83

Svenska facklärarförbundet framhåller att invändningarna mot en central styrelse

kan minskas, om samtidigt beslutsprocessen decentraliseras på samma sätt som

skett inom universitetsväsendet.

Sveriges förenade studentkårer förutsätter att 1968 års utbildningsutredning

(U 68) även kommer att beakta den postgymnasiala musikaliska utbildningen.

Musikhögskolornas organisation bör därför tills vidare endast ges provisorisk ka­

raktär men närmare anknytas till vad som gäller vid universiteten. Organisationen

anser det vidare önskvärt med en samordning bl. a. mellan musikalisk utbildning

på gymnasial och postgymnasial nivå, vilket bör föranleda att ett samarbetsorgan

inrättas på riksnivå.

Göteborgs musikkonservatorium anser att man i framtiden bör tänka sig en för

musikdistribution, musikfostran och musikutbildning gemensam ledning med upp­

gift att utforma ett enhetligt program för samhällets engagemang i musiklivet och

att övervaka realiserandet av detta program. En liknande samordning borde då

också ske på det lokala planet.

Musikaliska akademien anser att det krävs en betryggande och mångsidig kyr-

komusikalisk sakkunskap i den framtida ledningen av den högre kyrkomusikaliska

utbildningen.

Kyrkomusikorganisationernas samarbetskommitté anser att kyrkan bör vara

företrädd i den centrala styrelsen.

Rådet för utbildning av musiker och Svenska tonkonstnärsförbundet anser att

styrelsen bör utökas med en representant för de utövande konstnärerna eller deras

organisationer.

Från många håll framförs kritik mot att kommitténs förslag avsevärt reducerat

både rektorers, lärares och elevers inflytande på skolans ledning och verksamhet.

Musikaliska akademien hänvisar till invändningar som på denna punkt framförts

av bl. a. musikhögskolans elevkår och lärarråd, rektorskonventet och musikkon-

servatorierna i Göteborg och Malmö.

Musikaliska akademien och teater- och orkesterrådet berör frågan om anställ­

ningsförhållandena för musikhögskolornas lärare och anser inte att dessa, som

kommittén ansett, kan lösas enbart genom avtalsförhandlingar. Enligt rådet bör

det övervägas att i högre grad än nu besätta de mer framträdande lärarposterna

inom musikutbildningen för begränsad tid. Akademien hänvisar till sina förslag i

anslagsäskandena för budgetåret 1969/70 och framhåller att kommittén bort preci­

sera behovet för musikhögskolans del av en utökning av lärarpersonalen med ett

antal tjänster på professors-, lektors- och assistentnivå i syfte att höja utbildningens

kvalitet.

Svenska facklärarförbundet framhåller att förslaget inte ger någon klar bild av

den interna organisationen. Lärarnas egen konstnärliga verksamhet måste på alla

sätt underlättas och stödjas.

ABF kan inte biträda förslaget att lägga hela ansvaret för ledningen av kursverk­

samheten hos musikhögskolornas centrala styrelse.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Flertalet domkapitel och Kyrkomusiker organisationernas samarbetskommitté an­

ser att kommittén inte ger tillräckliga upplysningar om hur samordningen och

ledningen av den kyrkomusikaliska kursverksamheten skall utformas.

Kommitténs behandling av biblioteksfrågan har mötts av invändningar från

flera håll.

Statskontoret tillstyrker att staten övertar det omedelbara ansvaret för biblioteket

i samband med reformeringen av musikhögskoleutbildningen men förutsätter att

bibliotekets organisation i övrigt skall behandlas i annat sammanhang.

Kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet anser att bibliotekets lokalfråga

bör lösas i första hand och att biblioteket som föreslagits bör förläggas till musik­

högskolans nybyggnad. Staten bör bli huvudman för biblioteket. Emellertid krävs

en specialutredning, som bör tillsättas omedelbart, för att klarlägga bibliotekets

funktioner och planera lokalerna. Kungl. biblioteket anser att en sådan utredning

också bör ta ställning till förslaget att inrätta filialbibliotek i Göteborg och

Malmö.

Musikaliska akademien anser att biblioteket även i fortsättningen bör ligga under

akademien. Om det av skäl som inte framgår av kommitténs motiveringar skulle

anses önskvärt att ändra huvudmannaskapet vore det enligt akademiens uppfatt­

ning med hänsyn till bibliotekets nuvarande funktioner mera påkallat att välja uni-

versitetskanslersämbetet än den föreslagna styrelsen för musikhögskolorna. Insti-

tutionsbiblioteken i Göteborg och Malmö bör vara självständiga enheter i samarbete

med resp. universitetsbibliotek.

Teater- och orkesterrådet, universiteten i Uppsala och Göteborg, musikkonser-

vatorierna i Göteborg och Malmö, SACO och Sveriges förenade studentkårer anser

att biblioteksfrågan behöver utredas ytterligare. Musikkonservatoriet i Göteborg an­

ser att akademiens bibliotek bör behålla karaktären av forskningsbibliotek och stå

kvar under nuvarande huvudman. Musikhögskolornas biblioteksservice bör där­

emot samordnas med den allmänna musikaliska mediaservice som behövs på varje

ort inte bara för musikutbildningen utan också för ortens musikliv i övrigt.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund anser att biblioteket genom förslaget

kommer att styras av endast en mindre del av dess intressenter och avstyrker

förändringen.

Skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet avstyrker det framlagda för­

slaget om musikpedagogiskt centrum. Överstyrelsen anser att förslaget att för­

lägga forskning i ett ämne till en särskild institution rimmar illa med den mo­

derna syn på samverkan mellan ämnena som numera allmänt accepterats inom

skolan. Den metodisk-didaktiska forskningen bör enligt överstyrelsen knytas till

lärarhögskolorna. Ämbetet instämmer i ett uttalande av humanistiska fakulteten

vid Göteborgs universitet, som anser att man först bör undersöka för- och nack­

delar med att förlägga ett musikpedagogiskt centrum i anslutning till redan etable­

rade institutioner i pedagogik och psykologi vid Stockholms universitet. Ämbetet

85

framhåller vidare att musikpedagogikens kontakt med såväl den beteendeveten­

skapliga som den musikvetenskapliga grundforskningen inom universiteten synes

vara en mycket väsentlig förutsättning för ett metodiskt-didaktiskt utvecklings­

arbete inom musikutbildningsområdet. Ämbetet hänvisar också till den pedago­

giska och ämnesmetodiska forskning som äger rum inom lärarhögskolornas pe­

dagogik- och metodikinstitutioner.

Pedagogikutredningen finner att förslaget innehåller många påståenden och anta­

ganden, som visar att behovet av musikpedagogisk forskning är stort. Utredningens

överväganden har emellertid lett till slutsatsen att det inte föreligger tillräckliga

skäl att som pedagogisk disciplin särbehandla något ämne. Ett ställningstagande

till kommitténs förslag i vad avser försöksverksamhet samt forsknings- och utveck­

lingsarbete inom det musikpedagogiska området och därvid speciellt inrättande av

musikpedagogiskt centrum bör anstå till dess utredningen lagt fram sitt förslag till

organisation av de pedagogiska institutionerna etc.

Statskontoret anser att frågan bör överlämnas till pedagogikutredningen för fort­

satta överväganden.

Göteborgs musikkonservatorium anser att det framgår av redogörelsen för för­

slaget till musikpedagogiskt centrum att kommittén inte bara avsett ett service­

organ för musikundervisning på alla stadier utan även velat utrusta detta med

personal och övriga resurser för musikpedagogisk forskning.

Konservatoriet framhåller att det finns stort behov av ett organ som utarbetar

planer inte bara för musikpedagogisk forskning utan även för andra former av

musikforskning, som kan tjäna samhällets musikverksamhet. Det föreslagna organet

bör enligt konservatoriet kunna bli ett centrum för sådan allmän planering. Den

musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet bör förbli den enda

institutionen i landet med uppgifter av grundforskningsnatur. En fullständig institu­

tion för musikpsykologi och musikpedagogik bör byggas upp vid Stockholms uni­

versitet och en samhällsinriktad musikforskning vid Göteborgs universitet.

Musikaliska akademiens uppfattning att kommitténs förslag att inrätta ett musik­

pedagogiskt centrum i anslutning till musikhögskolan i Stockholm är utomordent­

ligt betydelsefullt delas av Sveriges Radio, TCO, Svenska facklärarförbundet,

SACO, Riksförbundet Sveriges musikpedagoger, Stockholms skoldirektion och

Svenska tonkonstnärsförbundet.

Akademien framhåller särskilt att försöksverksamheten vid musikfackskolor och

musikhögskolor måste noggrant följas av musikpedagogisk forskningsexpertis och

ser här en av de starkaste motiveringarna för att skyndsamt inrätta ett centrum.

Under alla förhållanden behövs provisoriska resurser för olika undervisningspro-

jekt som kan bedömas vara av grundläggande betydelse för att förbereda försöks­

verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

5

Dimensionering, resursbehov och kostnader

5.1. Kommittén

Enligt kommitténs beräkning ger gällande läroplaner för grundskola, gymnasium

och fackskola möjlighet till frivillig musikundervisning under sam­

manlagt 11 820 vtr, vilket motsvarar ca 394 lärartjänster. Den statliga kostnaden

för undervisningen uppgår enligt dessa beräkningar till ca 13,8 milj. kr., beräknat

i 1966 års löneläge. Kyrkomusikernas fria musikundervisning motsvarar enligt

kommitténs beräkning en kostnad av 2,8 milj. kr., räknat i 1967 års löneläge. Slut­

ligen anger kommittén att det statliga bidraget till studieförbundens musikcirkel-

verksamhet för grundskolans elever uppgår till ca 3 milj. kr. Den nuvarande sam­

manlagda kostnaden för dessa former av frivillig musikundervisning uppgår sålunda

till (13,8 + 2,8 + 3=) 19,6 milj. kr.

Den av kommittén föreslagna frivilliga musikundervisningen på grundskolans

låg- och mellanstadium medför ett behov av lärartimmar som totalt uppgår till

drygt 30 500 vtr, vilket motsvarar 1 019 lärartjänster med en tjänstgöringsskyl­

dighet av 30 vtr. Lärarbehovet för den utökade undervisningen i musik på grund­

skolans högstadium, i gymnasiet och i fackskolan uppgår till sammanlagt ca 33 200

vtr eller 1 108 tjänster. Totalkostnaderna för undervisningen beräknar kommittén

till 28,5 milj. kr. för grundskolans låg- och mellanstadium samt till 34,2 milj. kr.

för grundskolans högstadium, gymnasiet och fackskolan. Kostnaden för den före­

slagna pedagogiska ledningen av musikundervisningen i kommunerna är beräknad

till 4,2 milj. kr. Den beräknade sammanlagda kostnaden uppgår sålunda till (28,5

+ 34,2 + 4,2 = ) 66,9 milj. kr.

Kostnadsökningen för den av kommittén föreslagna utvidgningen av skolans fri­

villiga musikundervisning kan således beräknas till (66,9 — 19,6 = ) 47,3 milj. kr.

Kommittén föreslår att ökningen fördelas över en period av fem budgetår med den

största kostnadsökningen det första året i perioden. Kostnadsökningen bör enligt

kommittén minskas med statens utgifter för kommunalt skatteutjämningsbidrag.

Effekten härav har kommittén inte haft möjlighet att räkna fram. Beträffande in­

strument, noter, inventarier o. d. bör man enligt kommittén kunna räkna med

att musikskolorna utan att begära ersättning lämnar över sina förråd till kom­

munens skolväsende, i den mån kommunen inte redan är ägare till denna materiel.

I vissa kommuner torde en genomgripande upprustning vara nödvändig.

Den av kommittén föreslagna dimensioneringen av musikfackskolan

innebär en årlig intagning av ca 1 000 elever. Kommittén antar att ca 1 300 hög­

stadieelever årligen kan väntas söka till musikfackskola. Det årliga intaget föreslås

fördelat på de föreslagna linjerna med 525 elever på allmänna linjen, 255 elever

87

på vardera kyrkomusikalisk linje och linje för militär- och underhållningsmusiker

och 20 elever på linje för pianotekniker. Med vissa antaganden angående över­

gång från andra årskursen av musikfackskola till högre musikutbildning eller annan

utbildning och fördelningen på olika linjer inom fackskolan beräknar kommittén en

årlig examination av 350 musikpedagoger, 175 militär/underhållningsmusiker och

175 kantorer. Av musikpedagoger och kantorer antas ca 400 gå vidare till prak­

tisk lärarutbildning vid lärarhögskola.

Kommittén hänvisar till den stora bristen på musiklärare, instrumentalpedagoger

och utövande musiker men gör inte någon närmare jämförelse mellan den före­

slagna dimensioneringen och arbetskraftsbehovet. Kommittén räknar med att lärar-

behovet, uttryckt i heltidstjänster, för grundskolans obligatoriska och frivilliga

musikundervisning kommer att uppgå till ca 2 350 tjänster.

Beträffande den kyrkomusikaliska utbildningen framhåller kommittén att de

fackskoleutbildade kantorerna med musikpedagogisk kompetens bör överta huvud­

ansvaret för kyrkomusiken på kantorsnivå och samtidigt anförtros viktiga musik­

pedagogiska uppgifter. Fackskoleutbildningen skall vidare utgöra den viktigaste

basutbildningen för högre kyrkomusikaliska studier. Kommittén anser av dessa

skäl att det är angeläget att den kyrkomusikaliska fackskoleutbildningen redan från

början får största möjliga kapacitet.

Beträffande pianoteknikerutbildningen framhåller kommittén att denna till en

början bör dimensioneras relativt måttfullt trots att ett relativt snabbt ökat behov av

pianotekniker kan förutses som följd av den ökade användningen av piano i sko­

lans musikundervisning, utökning av konsertverksamheten genom rikskonserter, ut­

byggnad av musikyrkesutbildningen m. m. Pianoteknikerutbildning bör till en

början förekomma endast vid musikfackskolor i Stockholm och i Linköping. Intag­

ningen bör från början begränsas till 5 elever årligen vid vardera skolan och sedan

successivt utökas till 10 elever årligen i mitten av 1970-talet.

Beträffande den kyrkomusikaliska kursverksamheten föreslår kommittén, att de

statliga sommarkurserna för utbildning av extra kantorer bör kunna ta emot 100

elever per år. Sommarkurserna för utbildning av självständiga kantorer bör fort­

sätta i samma omfattning som f. n.

Vid full utbyggnad av musikfackskoleorganisationen räknar kommittén med att

fackskolans totala lärarbehov i musikämnena kommer att motsvara ca 400 tjänster.

Ungefär en tredjedel av dessa lärarkrafter finns enligt kommittén redan tillgängliga.

Lärarlönekostnaderna beräknar kommittén till 9,5 milj. kr. årligen.

Kommittén har lagt fram förslag till lokalförsörjning för musikfackskolan samt

redovisat vissa uppgifter om behovet av undervisningsmateriel i form av instrument

och apparater. Några kostnader för lokaler och utrustning har ej beräknats eftersom

kommittén anser att försöksverksamheten med musikfackskola i stor utsträckning

bör påbörjas på orter där det redan finns sådana resurser.

För skolöverstyrelsens del innebär kommitténs förslag väsentligt ökade arbets­

uppgifter inom musiksektorn. Överstyrelsens personal bör därför förstärkas med

två konsulenter, en byrådirektör och två biträden. Härtill kommer behov av expert­

Kungl. Majsts proposition nr 25 år 1970

88

medverkan bl. a. för kursplanearbete. De ökade årliga kostnaderna för löner och

expenser m. m. beräknar kommittén till 270 000 kr.

Vid länsskolnämndema i de län, där musikfackskola placeras, föreslår kommit­

tén en ökning av personalen med en kanslisttjänst.

Något egentligt underlag för kommitténs förslag till dimensionering av den

högre musikutbildningen redovisas inte. Behovet av musiklärare för

de gymnasiala skolformernas obligatoriska och frivilliga musikundervisning beräk­

nar kommittén till sammanlagt ca 1 185 tjänster. Kommittén har även beräknat

behovet av lektorer i musikens metodik och instrumentallärare för lärarutbildning­

en.

Kommittén räknar med 450 sökande årligen till musikhögskola, varav 200 från

fackskolans åk 2, 150 från åk 3 och 100 från gymnasium och fackskola. Av dessa

bör enligt kommittén 300 elever årligen tas in vid musikhögskolorna. Fullt utbygg­

da bör enligt förslaget musikhögskolorna ha 1 100 elevplatser, fördelade på 500 i

Stockholm, 300 i Göteborg och 300 i Malmö. Någon närmare redovisning av lä-

rarbehovet eller beräkning av undervisningskostnaderna för högskolorna har ej

gjorts av kommittén. Beträffande undervisningen vid musikhögskolan i Stockholm

anger kommittén att man torde kunna räkna med att kostnaderna i stort sett kom­

mer att rymmas inom skolans nuvarande medelstilldelning.

Kommittén finner det angeläget att lokalfrågorna för den högre musikutbildningen

snarast löses. I både Stockholm, Göteborg och Malmö bör musikhögskolorna lokal­

mässigt sammanföras med scenskolorna i resp. städer samt med universitetens

musikvetenskapliga institutioner. Beträffande utrustning nämns behovet av en

elektronisk studio vid musikhögskolan i Stockholm. S. k. klangstudios för ljud-

laborationer bör enligt kommittén finnas både vid musikhögskolor, musikfack-

skolor och lärarhögskolor med musiklärarutbildning.

Upprättandet av den nya överstyrelsen för musikhögskolorna medför behov av

en personalökning, som kommittén kostnadsberäknat till ca 300 000 kr. För en

studierektor vid var och en av högskolorna samt för utökad biträdespersonal

beräknar kommittén vidare en kostnad av 275 000 kr.

Personalkostnaderna för musikpedagogiskt centrum beräknas till 350 000 kr.

årligen.

Den föreslagna kursverksamheten föreslås bli successivt uppbyggd under en

sexårsperiod från budgetåret 1969/70. Kostnaden beräknas första året uppgå till

100 000 kr. och öka med samma belopp varje år under perioden.

Kungl. May.ts proposition nr 25 år 1970

5.2. Remissyttranden

Svenska kommunförbundet framhåller att kommittén helt förbigått de stora

lokalproblem som generellt uppstår för grundskolans del på grund av den utökade

89

frivilliga musikundervisningen. Kostnaderna härför borde också ingått i kalkylerna.

Även Svenska landstingsförbundet anser att kommittén inte klarlagt vilka re­

sursanspråk — särskilt lokalmässiga — som förslaget skulle innebära.

ABF, som förutser ett betydligt större intresse för den frivilliga musikundervis­

ningen än kommittén, framhåller att den årliga kostnaden för statsverket sannolikt

kommer att röra sig mellan 100 och 150 milj. kr.

Av de många remissinstanser, som betonar risken för att kommittén överdimen­

sionerat utbildningen vid den föreslagna musikfackskolan är det bara skolöversty­

relsen och Göteborgs musikkonservatorium som gått närmare in på kommitténs

beräkningar. Förslaget anses innebära en mycket kraftig överdimensionering av

musiklärarutbildningen på denna nivå. Överstyrelsen anser liksom kommittén att

musiklärarbristen är stor och att det krävs en kraftig utökning av utbildningskapa­

citeten. Överstyrelsen beräknar att kommitténs förslag till dimensionering av musik­

fackskolan skulle resultera i en årlig examination av ca 460 musiklärare och musik­

pedagoger med kompetens för grundskolans musikundervisning. Detta antal svarar

mot ett totalbehov av ca 2 350 heltidsarbetande lärare efter utbyggnad av grund­

skolans musikundervisning enligt kommitténs förslag. Överstyrelsen beräknar lärar-

behovet läsåret 1980/81 för klassundervisning i musik i olika skolformer, för

lärarutbildning samt för yrkesutbildningen i musik till ca 1 570 heltidstjänster. För

den frivilliga musikundervisningen krävs samma år enligt överstyrelsens beräkning

2 656 lärartjänster.

Kommitténs förslag till dimensionering av den kyrkomusikaliska utbildningen

har i allmänhet inte närmare berörts i yttrandena. På sina håll har dock uttryckts

tvekan inför en alltför snabb utbyggnadstakt, främst med hänsyn till dagens

kyrkopolitiska situation.

Sveriges frikyrkoråd anser att den kyrkomusikaliska utbildningen på fackskole-

nivå behöver bli av den omfattning som kommittén föreslagit om utbildningen även

skall svara mot frikyrkornas behov.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner att utbildningen av piano tekniker enligt förslaget

är inriktad på en relativt snäv sektor av arbetsmarknaden med begränsade möjlig­

heter till alternativ i yrkesvalet. Utbildningen bör därför noggrant dimensioneras

efter de reella utkomstmöjligheterna.

Sveriges pianostämmare och teknikerförening framhåller att det är tillräckligt

med en central skola för utbildning av pianotekniker. Arbetsmarknaden för piano­

stämmare fungerar enligt föreningen bristfälligt och endast en mindre del av de ut­

bildade kan få full sysselsättning i sitt yrke.

Skolöverstyrelsen anser att den för överstyrelsen föreslagna ökningen av persona­

len på konsulentsidan bör begränsas. Behovet av expertmedverkan inom översty­

relsen i initialskedet, bl. a. för läroplansarbete i samband med uppbyggnaden av

musikyrkesskolorna, har däremot inte tillräckligt beaktats.

För länsskolnämndema kan personalökningen också begränsas. Behovet av för­

Kungl. Ma]:ts proposition nr 25 år 1970

90

stärkning av den pedagogiska personalen anses kunna tillgodoses inom ramen för

fortbildningskonsulentorganisationen.

Göteborgs musikkonservatorium framhåller att kommitténs förslag till dimensio­

nering av både gymnasial och högre musikutbildning inte bygger på några prog­

noser beträffande det totala arbetskraftsbehovet på musikområdet. Enligt konser-

vatoriets antaganden kommer på högskolestadiet att årligen utexamineras ca 150

musiklärare och musikpedagoger för en arbetsmarknad som omfattar ca 1 300 hel­

tidstjänster. Examinationen av ca 60 musiker från fackskola och ett 100-tal mu­

siker från högskola avser en arbetsmarknad, vars omfattning är liten beträffande

kyrkomusik och helt osäker vad gäller övrig musikutövning. Konservatoriet finner

att den av kommittén föreslagna utbildningskapaciteten ej står i rimlig proportion

till arbetskraftsbehovet och föreslår en minskning med minst 50 %.

Flera remissinstanser anser att kommittén bort lägga fram en utbyggnadsplan

för utbildningen och förslag till övergångsanordningar. Bl. a. är Göteborgs musik­

konservatorium av den uppfattningen att det torde dröja länge innan de tre hög­

skolorna når sin maximala kapacitet. Samtidigt framhålls från andra håll att det är

viktigt för utbildningens standard och effektivitet att studerandeantalet i Göte­

borg och Malmö ökas i snabb takt.

Byggnadsstyrelsen framhåller att utbyggnaden av den högre musikutbildningen

bör ske i takt med att tillgången på ändamålsenliga lokaler ökar. På grundval av

gjorda erfarenheter betonar byggnadsstyrelsen att provisoriska lokallösningar med­

för otillfredsställande resultat såväl från ekonomiska som funktionella synpunkter.

Göteborgs musikkonservatorium anser att kommittén i förslagen till lösning av

lokalfrågorna borde ha prioriterat lokalerna i Göteborg och Malmö.

Musikaliska akademien noterar att kommittén i de flesta fall inte detaljmotiverat

sina kostnadsberäkningar. Särskilt vänder sig akademien mot kommitténs uppfatt­

ning att kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolan i Stockholm kan rym­

mas inom skolans nuvarande medelstilldelning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om det i nuvarande statsfinansiella läge är

lämpligt med en så kraftig satsning på musikområdet som den kommittén förordar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

91

6. Anslagsframställningar för budgetåret 1970/71

6.1 Musikaliska akademien med musikhögskolan: Utbildningskost­

nader

1968/69 Utgift1 ........... 4 952 0592

1969/70 Anslag...........

7 171 000

1970/71 Förslag ......... 7 749 000

1 Anslaget Musikaliska akademien med musikhögskolan: Avlöningar och Musikaliska akade­

mien med musikhögskolan: Omkostnader

2 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budget­

året 1968/69 uppgår till 52 850 kr.

Personal

Lärarpersonal...................................................

Övrig personal1 ...............................................

Anslag

Utgifter

Avlöningar .......................................................

Sjukvård ...........................................................

Reseersättningar...............................................

därav utrikes resor .....................................................

Lokalkostnader ...............................................

Expenser .........................................................

därav utrikes resor ........................................................

Lönekostnadspålägg ........................................

Uppbördsmedel

Lokalhyror m. m...............................................

Nettoutgift

1969/70

Beräknad ändring 1970/71

Musikaliska

Departements­

akademien

chefen

85

+ 5

+0,5

29

+ 15

+ 1

114

+ 20

+ 1,5

5 061 000

+ 1 247 000

+ 317 000

10 000

of.

of.

26 500

+ 60 000

+ 12 000

8 000

of.

of.

849 000

+

97 500

+ 100 000

84 000

+ 434 000

+ 31 000

—

+256 000

—

1 157 000

+ 301 500

+ 118 000

7 187 500

+2 140 000

+ 578 000

16 500

of.

of.

7 171 000

+2 140 000

+ 578 000

Inklusive akademiens bibliotek och en tjänst vid musikhistoriska museet

Musikaliska akademien

1. Löne- och prisomräkning m. m. 418 655 kr.

2. Antalet elever vid musikhögskolan höstterminen 1969 uppges till 527.

De mer kostnadskrävande förslagen till kvalitetsförbättringar av undervis­

ningen vid musikhögskolan har akademien avstått från att ta upp i anslags­

framställningen för nästa budgetår. I framställningen är endast medtagna sådana

förslag som enligt akademien är nödvändiga för att uppehålla en godtagbar stan­

dard. Akademien anser det vara av stor vikt att ett lektorat i gehörsutbildning,

som är ett nyckelämne inom den musikteoretiska undervisningen på olika utbild­

ningslinjer, inrättas vid musikhögskolan. Vidare föreslås som en första etapp i upp­

rustningen av musikpedagogutbildningen att tre av högskolans lärartjänster, en i

92

pianopedagogik, en i violinpedagogik och en i sångpedagogik, omvandlas till lek­

torat. Akademien föreslår dessutom att viss krävande undervisning vid musikhög­

skolan skall få arvoderas efter samma principer som lektorsundervisning vid lärar­

högskola. Slutligen behövs en repetitör till solosångklassen samt ökade medel

till musiklärarlinjens provårskurs, till kursverksamhet och till gästföreläsare.

(+ 360 732 kr.)

3. Musikhögskolans s. k. kompositionsseminarium bör byggas ut till ett insti­

tut för ny musik med uppgift att vara ett forum för allsidig information

och debatt i frågor rörande den nutida musiken. Institutet bör få resurser för att

ordna kurser, konserter m. m. samt för att inbjuda utländska specialister för med­

verkan i institutets arbete. Till professuren i komposition bör för ledning av vissa

undervisningsmoment knytas en assistent. För drift och underhåll av den elektron­

musikstudio, som f. n. är under uppbyggnad vid musikhögskolan och som orga­

nisatoriskt kommer att inordnas i institutets verksamhet, behövs en ljudingenjör.

Övriga driftkostnader för studion, såsom hyra av datamaskintid m. m. beräknas till

66 000 kr. (+ 241 684 kr.).

4. Såväl musikhögskolan som akademiens kansli behöver ökade resurser för

administration m. m. Akademien bedömer det som oundgängligen nöd­

vändigt för att effektivisera musikhögskolans arbete att en tjänst som studierektor

inrättas vid skolan med uppgift — förutom att biträda skolans direktör — att sköta

den elevvårdande verksamheten och organisatoriska uppgifter i samband med under­

visningen. Vid akademiens kansli föreslås en tjänst som biträdande sekreterare

och två biträden, varav ett kvalificerat. Den inspektion av landets orkesterverksam­

het, som ingår i akademiens uppgift, bör skötas av en heltidsanställd inspektör.

Vid musikhögskolan behövs ytterligare en ljudtekniker för bl. a. inspelningsservice

och ett kvalificerat biträde. ( + 291 600 kr.)

5. För att akademiens bibliotek skall kunna fylla sin funktion som landets

enda specialbibliotek för musiklitteratur och musikalier erfordras följande perso-

nalförstärkningar, nämligen en bibliotekarie, en amanuens i reglerad befordrings-

gång, en förste biblioteksassistent med halvtidstjänstgöring, ett förste biblioteks-

biträde och en fotograf. Ökade medel begärs också för den vid bibliotekets hand-

skriftsavdelning bedrivna inventerings- och katalogiseringsverksamheten för det

internationella källexikonet (RISM) samt för skötsel av bibliotekets samlingar av

grammofonskivor och tonband. Slutligen föreslås bl. a. två engångsanvisningar,

en på 46 000 kr. för framställning av en alfabetisk katalog över bibliotekets musi­

kalier och en på 10 000 kr. för anskaffning av montrar till bibliotekets visningssal.

( + 259 694 kr.)

6. Av de begärda ökade medlen till reseersättningar avser 50 000 kr. ökning till

följd av den planerade kursverksamheten vid musikhögskolan och 7 000 kr. rese­

kostnader för musikhögskolans provårskurs i samband med övningsundervisning

m. m.

7. Musikhögskolan räknar med att under nästa läsår, i avvaktan på att frågan

om nybyggnad för akademien och högskolan löses, provisoriskt få överta vissa lo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

kaler på Valhallavägen 104 i Stockholm. Av den begärda engångsanvisningen av­

ser 200 000 kr. kostnader för inredning och utrustning av dessa lokaler.

8. Lönekostnadspålägg för ny personal 239 336 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

93

6.2 Musikaliska akademien med musikhögskolan: Undervisnings­

materiel m. m.

1968/69 Utgift1 ............... 220 705 Reservation .......................... 40 106

1969/70 Anslag............... 245 000

1970/71 Förslag ............. 294 000

1 Anslaget Musikaliska akademien med musikhögskolan: Inköp och bindning av böcker och

musikalier samt underhåll och vård av instrument m. m.

Musikaliska akademien

Musikhögskolan har gjort en inventering av skolans instrumentbestånd, ljudan­

läggningar och annan undervisningsmateriel samt lagt fram en kostnadsberäkning

av medelsbehovet under förevarande anslag t. o. m. läsåret 1974/75. I planen har

också tagits hänsyn till behoven vid Musikaliska akademiens bibliotek. Av den

föreslagna anslagshöjningen för nästa budgetår, sammanlagt 275 000 kr., har

100 000 kr. begärts för nyinköp, vård och underhåll i enlighet med den uppgjorda

planen, 73 000 kr. för kompletterande utrustning vid musikhögskolans elektron­

musikstudio samt 102 000 kr. som engångsanvisning för inköp av inspelningsappa­

ratur m. m. till vissa enheter vid musikhögskolan.

6.3 Bidrag till vissa musikkonservatorier

1968/69 Utgift.............

1 972 0001

1969/70 Anslag...........

2 197 000

1970/71 Förslag ......... 2 642 000

1 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budget­

året 1968/69 uppgår till 15 430 kr.

Personal

Lärarpersonal............................................

Övrig personal ............................................

Anslag

Bidrag till musikkonservatoriet i Göteborg. .

Bidrag till musikkonservatoriet i Malmö ..

Lönekostnadspålägg....................................

1969/70

Beräknad ändring 1970/71

Konserva-

Departements­

torierna

chefen

36

+ 5

4

+2

40

+7

1 019 000

+ 309 0001

817 000

+271 000

}

+445 000

361 000

+ 129 000 |

2 197 000

+709 000

+ 445 000

Konserv atorierna

1. Löne- och prisomräkning m. m. (Göteborg +85 599 kr. och Malmö

+ 70 478 kr.).

2. Antalet elever uppges vid början av höstterminen 1969 till 97 vid konserva-

toriet i Göteborg och till 98 vid konservatoriet i Malmö. Konservatorierna anför

att de sedan ett antal år inte haft möjlighet att öka elevintagningen trots att bristsi­

tuationen på arbetsmarknaden i fråga om musiker och musiklärare blivit allt stör­

re. Antalet inträdessökande har samtidigt stigit snabbt. Ett flertal kompetenta sö­

kande till exempelvis kyrkomusiker- och musiklärarutbildning har inte kunnat be­

redas plats. Konservatorierna föreslår att de under nästa budgetår ges möjlighet

att öka intagningen till i första hand musiklärar-, musikpedagog- och kyrkomusiker-

utbildningen med ca 30 elever. Konservatorierna föreslår vidare vissa förbättringar

i fråga om undervisningen. (Göteborg +193 366 kr. och Malmö +162 212 kr.)

3. Utvecklingen inom utbildningsväsendet har medfört att konservatoriemas

rektorer fått allt fler administrativa uppgifter. Vid vartdera konservatoriet beräk­

nas medel för en studierektor på deltid med uppgift att avlasta rektorerna sådana

kvalificerade arbetsuppgifter som schemaläggning, organisation och ledning av

övningsundervisning m. m. Därutöver föreslås viss ökning av biträdes- och vakt-

mästarpersonalen samt medel till vikariatsersättningar. (Göteborg +41480 kr.

och Malmö +44 300 kr.)

4. Lönekostnadspålägg för ny personal (Göteborg +54 015 kr. och Malmö

+ 47 791 kr.).

Musikaliska akademien

Akademien har i remissyttrande över konservatoriemas anslagsframställningar

tillstyrkt de framförda förslagen.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

7. Departementschefen

7.1 Musikutbildningens uppgifter och struktur

7.1.1 Inledande synpunkter

Sedan länge föreligger behov av en genomgripande reform av den högre musik­

utbildningen. Förändringar, som bygger på en samlad analys av musikutbildningens

uppgifter och struktur, erfordras för att denna bättre än nu skall kunna svara mot

musiklivets och tonkonstens krav i konstnärligt, socialt och pedagogiskt avseende.

Musikutbildningens effektivitet behöver förbättras och en ökning av dess kapacitet

är också motiverad.

Sedan gammalt har den högre musikutbildningen haft mångskiftande uppgifter.

95

I dessa har ingått att ge föreskriven utbildning av musiklärare för skolväsendet och

av kyrkomusiker samt fri konstnärlig utbildning för olika skapande och utövande

uppgifter inom musiklivet bl. a. som tonsättare, dirigent, instrumentalist och sång­

are. Musiklivets utveckling har medfört nya utbildningsbehov. Musikutbildningens

uppgifter har till följd därav successivt utökats, bl. a. med särskild utbildning av

lärare och ledare för frivillig musikbildningsverksamhet. Musikhögskolan och mu-

sikkonservatorierna har inte räckt till för att möta det växande utbildningsbehovet.

Bl. a. av detta skäl har andra skolor med olika huvudmän tagit på sig uppgifter på

området. De successiva förändringarna har lett till en oenhetlig och splittrad ut­

bildningsorganisation, något som begränsat möjligheterna att samordna de olika

utbildningsuppgifterna och att långsiktigt planera för en samlad utveckling.

Utformningen och organisationen av musikutbildningen erbjuder således många

problem. Ett omfattande utredningsarbete har också lagts ned för att få fram till­

räckligt underlag för en utbildningsreform på detta område. Den senaste av dessa

utredningar, 1965 års musikutbildningskommitté, som gjort en samlad genomgång

av hela problemkomplexet, avslutade sitt arbete år 1968.

Musikutbildningskommittén har lagt fram ett omfattande förslag, varav den

högre musikutbildningen endast är en del. Denna utbildning karakteriseras enligt

kommittén av de höga krav på praktiskt musikaliskt kunnande, dvs. färdigheter i

sång eller spel, som måste ställas upp inom alla specialiseringar av utbildningen.

Utvecklandet av dessa individuella färdigheter måste enligt kommittén börja i tidig

ålder. Färdigheterna måste också kontinuerligt vidmakthållas. Kommittén betonar

att det här är fråga om ett utbildningsområde med tidigt specialisering och tidigt

yrkesval. Det är bl. a. detta förhållande som föranlett kommittén att ägna stor upp­

märksamhet åt den grund i fråga om musikaliskt kunnande och spelfärdighet som

läggs genom undervisningen i musik inom det allmänna skolväsendet och i andra

verksamhetsformer och att föreslå en stark utvidgning av skolans ansvar för fri­

villig musikundervisning. Denna del av förslaget sammanhänger med kommitténs

principiella ståndpunkt att det aktiva musicerandet bör dominera musikbildnings-

arbetet bland barn, ungdom och vuxna. Kommittén anser att musiklivets utveck­

ling i hög grad beror av de läraresurser som står till förfogande för detta musik-

bildningsarbete och att all yrkesinriktad musikutbildning bör innehålla ett större

eller mindre mått av specialisering för pedagogiska uppgifter.

Musikutbildningskommitténs arbete har enligt min mening väsentligt underlättat

möjligheterna att överblicka utbildningsområdet i fråga. Jag delar i stort sett re­

missinstansernas positiva värdering av kommitténs arbete. Remissbehandlingen har

emellertid även klarlagt att förslaget inte är helt ägnat att läggas till grund för en

omedelbar reform. Jag kan inte heller i alla delar biträda kommitténs uppfattning

om hur reformarbetet bör läggas upp. Även om jag således på en rad punkter

anser det nödvändigt med en överarbetning, bör det vara möjligt att på grundval

av förslaget ta ett betydelsefullt steg mot en lösning av utbildningsfrågorna på mu­

sikområdet. Statsmakterna bör nu besluta om riktlinjer för det fortsatta arbetet

med dessa frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Enligt min mening bör reformåtgärderna i första hand inriktas på den högre

musikutbildningen. Vidare kommer jag att förorda att en särskild utbildningslinje

i musik på försök införs inom den del av skolväsendet, som hittills benämnts

mellanskolan, bl. a. med hänsyn till de gynnsamma verkningar en mellanskolut-

bildning kan antas få för rekryteringen till den högre musikutbildningen och för

effektiviteten i denna utbildning. Även insatser på den frivilliga musikundervisning­

ens område bör kunna positivt påverka rekryteringen till musikutbildningen på

både mellanskole- och högskolestadiet. Jag är dock inte beredd att nu förorda in­

satser beträffande frivillig musikundervisning av den omfattning musikutbildnings-

kommittén föreslagit. Fortsatta överväganden kommer emellertid att göras i de

betydelsefulla samordningsfrågor som kommittén tagit upp.

En av de angelägnaste och kanske mest krävande uppgifterna i det fortsatta pla­

neringsarbetet är enligt min mening att utforma utbildningen av pedagoger, främst

musiklärare, för skolans musikundervisning och annan musikbildande verksamhet med

hänsyn till den fortgående förändringen av de pedagogiska uppgifternas art. Ar­

betet måste emellertid också inriktas på att söka analysera andra utvecklingsten­

denser inom musiklivet och de krav som till följd härav ställs på den yrkesutbild­

ning i musik som är specialiserad på andra uppgifter än de rent pedagogiska.

I det följande avses med musikpedagog lärare inom frivillig musikundervisning

och med musiklärare lärare inom skolväsendet.

Föredragande statsrådet kommer att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t

att uppdra åt 1968 års barnstugeutredning att i sitt fortsatta arbete överväga musik-

utbildningskommitténs och remissinstansernas synpunkter i vad avser förskolan.

7.1.2 Musikutbildning inom mellanskolan

Musikutbildningskommittén har lagt stor vikt vid frågan om att inom mellansko­

lan anordna en särskild utbildningslinje i musik, för vilken kommittén använt

benämningen musikfackskola.

Mellanskolutbildning på detta område har tidigare förordats av yrkesutbild-

ningsberedningen (YB), vars förslag (SOU 1966:3 och 1967: 48) redovisats för

riksdagen i prop. 1968: 140 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet.

Förslaget syftade till att inom den av YB benämnda humanistisk-sociala sektorn

av mellanskolan anordna en estetisk linje, fr. o. m. andra terminen uppdelad på

en scenisk, en musikalisk och en konstfacklig gren. I nämnda proposition erinrades

om att även musikutbildningskommitténs första betänkande innehöll förslag om

musikutbildning på mellanskolestadiet. I propositionen togs ej ställning till frågan

om en estetisk utbildning inom mellanskolan i avvaktan på en prövning i ett sam­

manhang av förslagen från YB och musikutbildningskommittén. Vidare nämndes

att även konstnärsutbildningssakkunnigas utredningsarbete rörande den högre

konstfackliga utbildningen kunde behöva beaktas.

97

YB:s och musikutbildningskommitténs allmänna uppläggning av musikutbild­

ningslinjen inom mellanskolan har många gemensamma drag men skiljer sig i två

väsentliga avseenden. Musikutbildningskommittén föreslår en separat utbildnings­

linje i musik medan YB:s förslag innebär att den estetiska utbildningens olika gre­

nar förs samman till ett block med gemensam utbildning under den första termi­

nen. I fråga om målet för utbildningen framhåller YB särskilt att den estetiska ut­

bildningen har till uppgift att förbereda för fortsatt utbildning. I viss mån bör

dock utbildningen enligt YB kunna leda direkt till yrkesverksamhet bl. a. som

kyrkomusiker, militärmusiker och underhållningsmusiker. Musikutbildningskom­

mittén menar också att musiklinjen bör utgöra en naturlig grund för fortsatt utbild­

ning men poängterar starkare än YB att utbildningen bör förbereda för direkt

utträde i arbetslivet. Enligt kommitténs principiella uppfattning är en sådan målsätt­

ning av betydelse för att utbildningslinjen skall kunna hävda sig som ett alternativ

till andra studievägar på mellanskolestadiet. Kommittén anser det möjligt att på

detta stadium anordna färdigutbildning för vissa kategorier av musikpedagoger,

kyrkomusiker och utövande musiker samt av pianostämmare/pianotekniker.

I remissyttrandena över musikutbildningskommitténs förslag, liksom tidigare

över YB:s förslag, ges ett starkt allmänt stöd för uppfattningen att det inom mellan­

skolan bör finnas utrymme för en särskild utbildningslinje med specialisering på

musik. Både YB:s och musikutbildningskommitténs förslag till närmare utform­

ning av en sådan linje har emellertid föranlett invändningar. Som jag redan tidi­

gare framhållit är det av flera anledningar motiverat med en utökning av utbild­

ningsmöjligheterna i musik inom mellanskolan. Jag förordar därför att en sär­

skild musiklinje införs i denna skolform. Enligt min mening bör dock en sådan

utbildning i väsentliga avseenden avvika från både musikutbildningskommitténs

och YB:s förslag. Utbildningen bör få formen av försöksverksamhet.

Jag tar i detta sammanhang inte upp frågor som rör YB:s förslag till en mellan-

skolutbildning specialiserad på det sceniska eller konstfackliga området. Inom

teater- och orkesterrådet pågår sedan några månader en översyn av utbildnings­

verksamheten vid de statliga scenskoloma. Denna översyn kan förutses beröra

också den förberedande utbildningen. Beträffande det konstfackliga området torde

frågan om behovet av utbildning på mellanskolenivå komma att beröras av konst-

närsutbildningssakkunniga, som inom kort väntas avge sina förslag.

YB:s uppfattning att eleverna under den första terminen av en mellanskolut-

bildning i musik bör få en bred estetisk orientering delas inte av musikutbildnings­

kommittén. För egen del finner jag att denna fråga bör bedömas bl. a. mot bak­

grund av de förbättrade möjligheter till kontakt mellan olika estetiska aktivite­

ter som med grundskolans nya läroplan kommer att kunna erbjudas på hög­

stadiet, främst inom tillvalsämnet konst. I kursplanen för ämnet konst i grundskolan

anges bl. a. att undervisningen skall omfatta planering, förverkligande samt för­

medling till åhörare och åskådare av olika arbeten, som till en början läggs upp

med syfte att ge orientering inom flera konstnärliga verksamhetsområden. Efter

hand skall en individuell fördjupning kunna ske inom något område av särskilt

7 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

98

intresse för eleven. Enligt min uppfattning kommer motiven för en integrerad

estetisk utbildning på mellanskolestadiet att avsevärt minska i och med att grund­

skolans nya läroplan träder i kraft. Jag anser därför i likhet med musikutbild-

ningskommittén att mellanskolutbildningen i musik redan från första terminen bör

vara specialiserad till sitt område.

Enligt musikutbildningskommitténs förslag skall musiklinjen ge musikpedago-

gisk yrkesutbildning kombinerad med specialiserad utbildning för vissa andra be­

stämda yrken eller yrkesområden. Utbildningen föreslås omfatta två årskurser,

som huvudsakligen har karaktär av förutbildning, och ett påbyggnadsår med helt

yrkesinriktad utbildning. Endast de två första årskurserna innehåller således inslag

av allmänna ämnen. Den musikpedagogiska kompetens, som utbildningen föreslås

leda till, anser kommittén vara tillräcklig för lärare i frivillig musikundervisning,

ledare av musikcirklar m. m. på de stadier som motsvarar grundskoleområdet.

I remissyttrandena har kommitténs förslag att musiklinjen skall kunna ge av­

slutad pedagogisk utbildning starkt ifrågasatts, trots den begränsning av utbild­

ningens användbarhet, som kommittén avsett. En allmän uppfattning är att kom­

mittén överskattat möjligheterna att på tre år omedelbart efter grundskolan full­

följa en musikalisk yrkesutbildning och att detta är särskilt tveksamt i fråga om

pedagogisk utbildning. Förslaget att lägga musiklinjen till grund för utbildningen

av musiklärare för grundskolan genom att till mellanskolan förlägga hela den äm-

nesmässiga delen av lärarutbildningen avstyrks av en så gott som enhällig remiss­

opinion.

Liksom de flesta remissinstanser anser jag det inte lämpligt att utforma den före­

slagna mellanskolutbildningen i musik som en avslutad utbildning för musik-

pedagogisk yrkesverksamhet. Den pedagogiska specialiseringen inom musikutbild­

ningen bör enligt min mening liksom inom jämförbara sektorer av utbildningsom­

rådet i övrigt ske på eftergymnasial nivå. På mellanskolenivå medför detta i första

hand att det föreslagna tredje utbildningsåret, som direkt sammanhänger med den

genomförda yrkesinriktningen, bortfaller. Musiklinjen bör alltså omfatta två års­

kurser. I det av musikutbildningskommittén föreslagna utbildningsprogrammet för

de två första årskurserna bör de ämnen, ämnesinslag m. m. utgå, som har samband

med den pedagogiska inriktningen av utbildningen. Det finns inte heller någon

anledning att bibehålla den differentiering av utbildningen på olika grenar som

kommittén föreslagit. Den differentiering som är önskvärd bör vara möjlig att

åstadkomma inom ramen för de olika ämnena, i första hand genom individualise-

ring av undervisningen.

Enligt min mening bör syftet med den tvååriga musiklinjen vara att den mer

allmänt än enligt musikutbildningskommitténs förslag skall svara mot elevernas för­

utsättningar och önskemål om en yrkesmässigt betonad musikalisk utbildning med

möjlighet till mera specialiserade studier i musik än vad som f. n. kan erbjudas vid

gymnasium och fackskola. Det bör understrykas att musiklinjen bör ge så stort ut­

rymme som möjligt för intressestyrd studieinriktning, vad beträffar både instru­

ment och musikarter. Liksom i kommitténs förslag bör musiklinjen utformas med

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

99

sikte på att den skall utgöra förberedelse för fortsatt musikalisk utbildning. Musik­

linjen skall sålunda kunna ligga till grund för den högre musikutbildning som

behandlas i det följande. Det kan också förutses, vilket erfarenheterna av den nya

utbildningen får ge närmare besked om, att utbildningen, om än i mer begränsad

omfattning än musikutbildningskommittén avsett, kan lämpa sig som grund för di­

rekt yrkesutövning.

Musikutbildningskommittén har föreslagit särskilda prov för urvalet av sökande

till musiklinjen. För egen del uppfattar jag det som självklart att musikaliskt gehör

och instrumental/vokal färdighet är en förutsättning för att elever skall kunna till­

godogöra sig undervisningen. Det blir en uppgift för studie- och yrkesorienteringen

att klargöra detta för dem som söker sig till den nya utbildningen. I den mån ett

urval erfordras får formerna härför övervägas i det fortsatta planeringsarbetet.

I vissa remissyttranden över musikutbildningskommitténs förslag framhålls be­

tydelsen av att även elever som inte i mellanskolan vill binda sig vid en på musik

specialiserad utbildning får möjlighet att i andra former förbereda sig för en fort­

satt högre musikutbildning. Liksom skolöverstyrelsen anser jag att vissa sådana

möjligheter redan finns i mellanskolan även för musikintresserade elever som

inte väljer den särskilda musiklinjen. De estetiska specialiseringarna skall kunna

i viss utsträckning tillgodose elevernas intresse för yrkesinriktade musikstudier.

Därjämte behövs för dessa elever möjligheter att delta i individuell instrumen­

talundervisning. Detta speciella behov bör i görligaste mån beaktas inom ramen

för den frivilliga musikundervisningen.

Estetiska varianter särskilt inom fackskolan förekommer hittills endast i be­

gränsad omfattning. Skolöverstyrelsen medger efter framställning från vederbö­

rande kommun att estetisk variant får inrättas. Det är enligt min mening angeläget

att estetiska varianter i gymnasium och fackskola inrättas mer allmänt. Jag avser

att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge skolöverstyrelsen i uppdrag att

vidta åtgärder i detta syfte.

Musikutbildningskommitténs förslag till lokalisering av musikutbildningen på

mellanskolestadiet innebär att flera folkhögskolor berörs. Folkliga musikskolan

Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola bör enligt förslaget ombildas

till musikfackskolor och folkhögskolorna i Lunnevad, Oskarshamn och Mellansel

föreslås få musikfackskolelinjer. Utbildningen vid Folkliga musikskolan Ingesund

och Framnäs folkhögskola kommer att beröras i det följande. Detsamma gäller

Örebro musikpedagogiska institut. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag att

folkhögskolor med musikspecialisering även i fortsättningen bör få fritt utveckla

denna del av sin undervisningsverksamhet utan att bindas vid den enhetliga läro­

plan som kommer att bli gällande för en mellanskolelinje i musik. Jag delar också

skolöverstyrelsens uppfattning att möjligheterna att i kompetenshänseende jäm­

ställa dessa folkhögskolors musikutbildning med mellanskolutbildningen bör över­

vägas.

7* ■—-

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

100

Även om den närmare utformningen av den här förordade musiklinjen inte

kräver något beslut av riksdagen, vill jag i detta sammanhang ta upp några av de

synpunkter på musiklinjens utformning som kommit fram vid remissbehandlingen.

Många remissinstanser har ansett att utbildningen enligt musikutbildningskom-

mitténs förslag är alltför specialiserad på musik och att inslaget av allmänna ämnen

bör breddas, bl. a. för att de studerande skall ges större frihet att välja andra vägar

i sin fortsatta utbildning än högre musikutbildning. I flera remissyttranden fram­

hålls att musikstudierna på mellanskolenivå bör inriktas på vokal och instrumental

färdighetsträning och att det föreslagna utrymmet för de musikteoretiska ämnena

bör kunna minska.

Enligt min mening bör de av mig förordade förändringarna av musiklinjens

syfte kunna leda till att önskemålet om en viss utökning av utrymmet för allmänna

ämnen tillmötesgås. Frågan om vilken undervisningstid och vilka ämnen utökning­

en bör omfatta får behandlas i det fortsatta läroplansarbetet.

I förhållande till musikutbildningskommitténs förslag innebär de förändringar

som jag redan förordat beträffande musiklinjen begränsningar både i specialisering

och i graden av färdigutbildning. Jag anser det knappast möjligt att ytterligare be­

gränsa utrymmet för musikämnen. Den musikaliska delen av utbildningen måste

för att rymma alla delområden ta i anspråk en avsevärd del av undervisningsvoly-

men. Elevernas behov av icke schemabunden överspelningstid måste också beaktas.

För att musiklinjen skall kunna svara mot syftet att förbereda för högre musik­

utbildning bör den i princip omfatta undervisning på både huvud- och biinstru­

ment. Samtidigt anser jag det väsentligt att undvika att musiklinjen får en ensidig

inriktning på individuella instrumentala eller vokala studier. I likhet med musik-

utbildningskommittén anser jag det vara av speciellt intresse att få pröva en un­

dervisning, upplagd i princip efter de av kommittén angivna riktlinjerna, i de mu­

sikteoretiska ämnesblocken gehörsutbildning med satslära och musikhistoria med

formlära. Även ämnet rytmik bör enligt min mening ingå i utbildningen och ut­

formas med beaktande av de synpunkter som kommit fram i remissvaren.

7.1.3 Högre musikutbildning

Den högre musikutbildningen bör som musikutbildningskommittén förutsatt om­

fatta utbildning av musikpedagoger, musiklärare, kyrkomusiker, orkester- och en­

semblemusiker, sångare och korister samt ensembleledare. Vidare bör ingå special­

utbildning i komposition och dirigering samt solistutbildning.

Kommittén betonar i första hand utbildningens nära samband med musiklivets

och tonkonstens utveckling. Som ett led i effektiviseringen av utbildningen poäng­

teras behovet av att utveckla undervisningsmetodik och hjälpmedel. Vidare kon­

stateras att det är nödvändigt för en modernisering av utbildningen att undervis­

ningen präglas av växelverkan mellan praktisk och teoretisk musikkunskap. Inom

utbildningen bör finnas utrymme både för den grundutbildning som fordras som

bas för fortsatt yrkesverksamhet och för specialisering med hänsyn till elevens för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

101

utsättningar och intressen. Genom studiderna bör eleverna också göras medvetna

om det sociala sammanhang i vilken musiken ingår.

Jag delar musikutbildningskommitténs uppfattning att de ökade krav som ställs

på den högre musikutbildningen bör föranleda avsevärda förändringar av utbild­

ningen och arbetsformerna. I likhet med remissinstanserna accepterar jag de av

kommittén angivna grundläggande principerna för att förändra och komplettera

de traditionella utbildningsförhållandena. Samtidigt delar jag den allmänna upp­

fattning som kommer till uttryck i remissvaren att kommittén endast delvis lyckats

att i sina praktiska förslag tillämpa de angivna principerna.

Även om jag, bl. a. mot bakgrund av remisskritiken, finner att flera punkter

i musikutbildningskommitténs förslag bör övervägas ytterligare, bör enligt min me­

ning delar av förslaget direkt kunna läggas till grund för reformarbetet. Sålunda

finner jag att kommitténs förslag till begränsning av antalet utbildningslinjer inne­

bär en rationalisering. Som kommer att framgå av det följande anser jag det möj­

ligt att på denna punkt gå ett steg längre än kommittén gjort. Kommittén har före­

slagit förkortning av studietiderna och en mer bestämd målinriktning av utbild­

ningen än vad som nu förekommer. Den av kommittén föreslagna organisationen av

studierna på musikhögskolenivå har stora fördelar i förhållande till den ordning

som nu tillämpas. I samband därmed har kommittén inom olika utbildningsvägar,

med hänsyn till behovet av specialisering och framtida yrkeskrav, sökt begrän­

sa de praktiskt musikaliska ämnenas andel av undervisningsvolymen. Otvivel­

aktigt har i den nuvarande högre musikutbildningen tyngdpunkten kommit att

ligga på de både tids- och lärarkrävande individuella instrumentala och vokala

studierna. Jag vill för egen del starkt betona att tillräckligt utrymme bör ges även

för andra väsentliga inslag i utbildningen än uppövandet av den egna tekniska

färdigheten. Detta gäller inte minst i fråga om musiklärarutbildningen. Till sådana

väsentliga inslag hör det nutida musikskapandet, den improviserade musiken samt

orientering om musikaliska värderingar och om musikens funktion i samhället.

I princip bör genomgången mellanskola gälla som allmänt behörighetsvillkor

för tillträde till den högre musikutbildningen. Denna regel måste dock, som också

musikutbildningskommittén framhåller, kompletteras med förhållandevis vidsträckta

möjligheter till dispens för de särbegåvningar som inte uppfyller detta allmänna

behörighetsvillkor. Den närmare utformningen av de speciella behörighetskraven

och meritvärderingen för tillträde till utbildningen måste enligt min mening särskilt

uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet.

Det av musikutbildningskommittén föreslagna systemet för studiernas organisa­

tion innebär att studierna i vissa basämnen läggs upp i form av grundkurser med

riksgiltiga och så långt möjligt enhetliga studieplaner. För att eleverna skall få

möjlighet till specialisering med hänsyn till sina förutsättningar och intressen före­

slår kommittén ett system av tillvalskurser vid sidan av grundkurserna. Kommitténs

förslag i denna del har vid remissbehandlingen fått ett övervägande positivt motta­

gande. Enligt min mening berättigade invändningar har dock gjorts mot att grund­

kurserna i förslaget blivit så omfattande att det i utbildningen knappast finns tid

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

för den individuellt styrda specialisering som kommittén avsett. Jag anser att det

föreslagna systemet liksom de förordade tillvalsämnena bör kunna accepteras i

princip men att möjligheterna att vidga utrymmet för tillvalskurser bör tas upp till

prövning i det fortsatta planeringsarbetet. I samband därmed bör också övervägas

om det, som förutsätts i förslaget, behövs riksgiltiga studieplaner i alla ämnen,

även instrumentalämnen. En ordning som innebär att varje i utbildningsorganisa­

tionen ingående skola själv kan utforma alternativa studieplaner eller delar därav

medför att skolorna lättare kan utveckla en egen profil och ta till vara den möj­

lighet till specialisering som följer av de egna lärarkrafternas intresseinriktning.

Jag anser det lämpligt med en sådan organisation av studierna att det blir möj­

ligt att genomföra en successiv redovisning av studieresultaten i stället för det

nuvarande, i allmänhet tillämpade systemet med en samlad redovisning i slutet

av studietiden i olika ämnen.

I det följande tar jag upp vissa allmänna riktlinjer för utbildningens uppläggning.

Detaljutformningen av utbildningslinjerna blir en huvuduppgift i det fortsatta plane­

ringsarbetet. Liksom ett flertal remissinstanser anser jag att det krävs ytterligare

överväganden och preciseringar beträffande möjligheterna till påbyggnadsutbildning

liksom i fråga om denna utbildnings närmare utformning och andel av utbildnings­

resurserna.

7.1.4 Reformens genomförande

Jag räknar med att den förordade försöksverksamheten med mellanskolutbild-

ning i musik skall kunna sättas i gång tidigast budgetåret 1971/72. I fråga om

den högre musikutbildningen räknar jag med att det fortsatta planeringsarbetet

kan bedrivas så att en reform skall kunna genomföras successivt med början sam­

ma budgetår.

Som redan framgått kräver en reform av musikutbildningen ett fortsatt pla­

neringsarbete på ett stort antal punkter. Uppgifterna kan i flera fall läggas på be­

fintliga myndigheter. Sålunda bör skolöverstyrelsen svara för planerings- och för­

beredelseåtgärder för musikutbildningslinjen inom mellanskolan. De organisato­

riska förhållandena för den högre musikutbildningen innebär emellertid att det

inte finns något organ med myndighetsfunktion som kan handha det återstående

planeringsarbetet inför en reform av utbildningen på denna nivå. Uppgiften, som

omfattar både utbildnings- och organisationsfrågor, bör därför anförtros en sär­

skild organisationskommitté.

7.2

Utbildningsvägar inom yrkesutbildningen i musik m. m.

Jag kommer här att kortfattat ta upp vissa allmänna riktlinjer för det fortsatta ar­

betet med utformningen av de olika utbildningsvägarna. I viss utsträckning bör

detta arbete kunna bygga på musikutbildningskommitténs studieplaneförslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

103

7.2.1 Utbildning av musikpedagoger

En av de mest diskuterade punkterna vid remissbehandlingen av musikutbild-

ningskommitténs förslag har varit utbildningen av musikpedagoger för olika upp­

gifter inom frivillig musikundervisning och musikbildningsverksamhet. Diskussio­

nen har rört särskilt de ställningstaganden som kommittén gjort beträffande utbild­

ningsnivå och utbildningstid, graden av specialisering i utbildningen på olika nivåer

och sambandet mellan pedagogutbildningen och andra utbildningsvägar (3.1.2).

Jag har tidigare förordat att en mellanskolelinje i musik skall införas. Denna

bör inte ha till syfte att ge avslutad musikpedagogisk yrkesutbildning. Den peda­

gogiskt inriktade utbildningen bör komma in först på eftergymnasial nivå.

Musikpedagogutbildningen bör enligt kommittén omfatta utbildning av flera

kategorier av pedagoger. Pedagoger för undervisning i instrumentalmusik och sång

utgör sannolikt den största gruppen. Härtill kommer pedagoger för undervisning i

rytmik, musikteori och ensembleledning.

Vid remissbehandlingen har klarlagts att det på många håll anses lämpligt att

anordna instrumentalpedagogisk utbildning av varierande längd. Det framhålls att

arbetsfältet för de pedagoger som bedriver undervisning i instrumentalmusik är så

omfattande och uppgifterna så skiftande att det kan finnas anledning att bygga upp

utbildningen så att kompetensen och specialiseringen stegvis vidgas. Jag ansluter

mig till denna tankegång. Två års pedagogutbildning på högskolenivå bör leda till

bl. a. samma kompetens som musikutbildningskommittén ansett att den föreslagna

musikfackskolan skulle ge. Den tvååriga pedagogutbildningen bör kunna byggas på

med ytterligare ett års studier som ger kompetens för instrumentalt sett mer avan­

cerade uppgifter inom den frivilliga musikundervisningen. Denna två- och treåriga

pedagogutbildning bör vara bred i den meningen att den instrumentala delen av

utbildningen i regel bör omfatta två instrument. Undervisningen i instrument och

instrumentmetodik bör inte helt få dominera utbildningen. ^Inriktningen av den in­

strumentala utbildningen och utbildningsinnehållet som helhet bör avvägas efter

en bedömning av de framtida kraven i den kommande pedagogiska verksamheten.

Möjligheter till tillvalskurser bör finnas.

Jag tar i det följande upp frågan om samordning av utbildningen av musikpeda­

goger och musiklärare.

Ett visst utrymme bör finnas för en pedagogutbildning som är specialiserad på

ett instrument. På ett lämpligt stadium bör det finnas möjlighet att gå över till

en sådan utbildning från såväl den rena instrumentalist- och sångutbildningen som

den högre kyrkomusikaliska utbildningen. Den sammanlagda studietiden för en

sådan utbildning bör inte överstiga fyra år.

Pedagogutbildning bör kunna anordnas även med inriktning på undervisning

i sång, rytmik och musikteori. De fortsatta överväganden som krävs beträffande

denna utbildning bör ske mot bakgrund av vad som förordats beträffande utbild­

ningen av pedagoger för instrumentalundervisning.

Den nuvarande särskilda utbildningslinjen för musikledare bör i enlighet med

104

musikutbildningskommitténs förslag avvecklas. Den föreslagna pedagogutbild­

ningen i ensembleledning berörs i det följande i samband med utbildningen av

dirigenter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1970

7.2.2 Utbildning av musiklärare

Musikutbildningskommitténs förslag beträffande utbildningen av musiklärare för

skolväsendet (3.2.2) innebär att utbildningen i vad avser musiklärare för grundsko­

lan i huvudsak förläggs till mellanskolestadiet och i vad avser musiklärare för mel-

lanskolestadiet till högskola.

Mitt i det föregående redovisade förslag beträffande mellanskolutbildningen i

musik innebär att hela den egentliga musiklärarutbildningen kommer att ske på

eftergymnasial nivå. De praktiska motiven för den föreslagna stadieklyvningen av

lärarutbildningen bortfaller därmed. Liksom ett flertal remissinstanser, däribland

skolöverstyrelsen, finner jag det lämpligast att låta utbildningen av musiklärare avse

samtliga stadier och skolformer.

Grundskolans nya läroplan medför att den obligatoriska undervisningen i musik

får ökat utrymme på timplanen för högstadiet. Genom omarbetning av kursplanen

i ämnet har kursinnehåll och arbetssätt i undervisningen förändrats för att bättre

anknyta till elevernas intressen. Den nya läroplanen syftar sålunda både till att

stärka musikens ställning och till att förnya musikundervisningen. Detta medför

att behovet av musiklärare ökar liksom kraven på förändring av deras utbildning.

Kommittén har gjort vissa allmänna uttalanden både om musiklärarnas ämnes-

utbildning och om deras praktisk-pedagogiska utbildning. Enligt kommittén måste

det kunna krävas av musiklärarna att de har en positiv attityd till musiklivets olika

yttringar. Utbildningen bör därför ge förmåga till upplevelse och erfarenhet av

alla former av musik och musicerande. Speciell tonvikt bör läggas på gehörsut-

bildningen, varigenom musiklärarna bl. a. lär sig behärska samsång och samspel

särskilt i form av improvisation eller musicerande efter gehör. Liksom i fråga om

annan lärarutbildning måste musiklärarutbildningen påverkas av den nya skolans

förändrade mål och verksamhetsformer. Kommittén anser att musiklärarnas prak­

tisk-pedagogiska utbildning bör anpassas närmare till annan lärarutbildning.

Jag har ingenting att invända mot att de av kommittén uppställda kraven blir

vägledande för utformningen av musiklärarutbildningen. Enligt min mening är det

av stor vikt att en nyorientering sker av musiklärarutbildningen, varigenom även

målinriktningen av utbildningen mot läraryrket betonas.

Musiklärarutbildningen bör enligt min mening omfatta både utbildning av lä­

rare i musik i kombination med annat ämne och utbildning av lärare i enbart

musik.

Musikutbildningskommittén har haft i uppdrag att särskilt pröva frågan om

införande av en utbildning av lärare i musik i kombination med annat ämne, s. k.

tvåämnesmusiklärare. Den år 1968 tillsatta lärarutbildningskommittén har enligt

sina direktiv (se 1970 års riksdagsberättelse s. 284) att utgå ifrån att lärartjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

105

i vilken ingår s. k. övningsämne, i regel skall omfatta minst två ämnen. Skälen här­

för sammanfaller med dem som musikutbildningskommittén anför för att införa

utbildning av tvåämnesmusiklärare. Jag anser mig kunna godta motiven för en

sådan utbildning och förordar att denna sker vid en särskild fyraårig musiklärar­

linje som innehåller ämnesstudier och praktisk lärarutbildning i, förutom musik,

ett annat ämne. Jag anser emellertid att en överarbetning är nödvändig av den av

musikutbildningskommittén föreslagna läroplanen för ämnesstudiema i musik inom

denna utbildningslinje, bl. a. av det skälet att tvåämnesmusiklärarna i hög grad

kommer att få svara för undervisning på grundskolans högstadium. Frågan om

vilka ämnen som bör ingå i kombination med musik i tvåämneslärarutbildningen

har samband med lärarutbildningskommitténs pågående arbete.

Som framhålls i direktiven till lärarutbildningskommittén bör det inte vara ute­

slutet att det jämte tvåämneslärare skall kunna utbildas lärare i enbart ett s. k.

övningsämne. Möjlighet till en sådan lärarutbildning bör enligt min mening erbju­

das också beträffande musikämnet. Musikutbildningskommittén anser att en sär­

skild utbildningslinje bör behållas för denna lärarkategori. För egen del anser

jag att det finns skäl för att i stället samordna utbildningen för denna lärarkategori

med musikpedagogutbildningen. Musikutbildningskommitténs förslag syftar till en

sådan samordning på mellanskolestadiet, nämligen av den dit förlagda utbildningen

av musikpedagoger för de stadier i den frivilliga musikundervisningen, som i stort

motsvarar grundskolområdet, och utbildningen av ämneslärare i musik för grund­

skolan. Förutsättningar för en samordning bör enligt min mening föreligga även på

musikhögskolestadiet. Utgångspunkten bör vara att ämnesutbildningen för ett-

ämneslärare i musik skall sammanfalla med något alternativ av den tidigare nämn­

da treåriga musikpedagogutbildningen. Denna utbildning bör därefter kompletteras

med ett års praktisk-pedagogisk utbildning. Sammanlagt kommer denna lärarut­

bildning således att omfatta högst fyra år.

Musikutbildningskommittén har föreslagit att den praktisk-pedagogiska utbild­

ningen för båda de här berörda lärarkategorierna förläggs till lärarhögskola. Jag

biträder detta förslag. Arbetet med utformningen av denna utbildning bör uppdras

åt lärarutbildningskommittén.

7.2.3 Utbildning av kyrkomusiker

Musikutbildningskommittén har som utgångspunkt för sitt förslag till utbildning

av kyrkomusiker på både organist- och kantorsnivå lagt fram en översiktlig plan

för omorganisation av den kyrkomusikaliska verksamheten (3.3.2). Bl. a. föreslås

att de nuvarande skolkantorstjänsterna avvecklas och att en ny typ av heltidstjänst

för kantorer införs. I dessa tjänster skall enligt förslaget de kyrkomusikaliska

uppgifterna förenas med musikpedagogiska uppgifter inom frivillig musikbildnings-

verksamhet. Den föreslagna tjänstetypen förutsätter bevarat samband mellan kyrka

och stat. Dessa kantorer med musikpedagogisk kompetens föreslås få sin utbildning

förlagd till mellanskolestadiet.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

I dagens kyrkopolitiska situation finner jag det knappast vara tillrådligt att ge­

nomföra en så omfattande omorganisation av kantorstjänsterna som den kommit­

tén föreslår. Jag har därför inte kunnat tillstyrka att den utbildningslinje i musik

inom mellanskolan, som jag tidigare förordat, utformas i syfte att ge behörighet

för en ny kombinerad kantors- och musikpedagogtjänst. Utan tvivel föreligger ett

stort behov av en förstärkning av den lägre kyrkomusikaliska utbildningen. På sikt

bör den nya musikutbildningen inom mellanskolan kunna tillföra den kyrkomusi­

kaliska verksamheten i dess olika former välutbildad arbetskraft. Man bör dock

räkna med att kantorsutbildningen får förstärkas i första hand genom åtgärder be­

träffande de statliga sommarkurserna. Ett ökat statligt stöd kommer redan från

nästa budgetår att utgå till kurser för orgelspelare, om riksdagen bifaller förslaget

om anslag till Kurser för utbildande av kyrkomusiker m. m. (se prop. 1970: 1

bil. 10 s. 150).

Jag delar musikutbildningskommitténs uppfattning att den nuvarande högre

kyrkomusikaliska utbildningen, som för fullständig organistbehörighet omfattar tre

olika examina, bör sammanföras till en enhetlig utbildningslinje. Kravet på att

organister skall ha avlagt även musiklärarexamen bör bortfalla. Jag anser i likhet

med kommittén att utbildningen vid den högre kyrkomusiklinjen bör utformas på

sådant sätt att organisterna skall kunna kombinera sina rent kyrkomusikaliska upp­

gifter med verksamhet som musikpedagog inom den frivilliga musikundervisningen.

Av praktiska skäl torde det vara önskvärt att organister även i fortsättningen i viss

utsträckning kan fullgöra fyllnadstjänstgöring som musiklärare inom skolväsendet.

Oavsett om den kyrkomusikaliska utbildningen kombineras med instrumental-

pedagogisk utbildning eller med musiklärarutbildning bör enligt min mening —

med hänsyn till behovet av en begränsning av studietiden — den sammanlagda

utbildningen inte omfatta mer än fyra år. Härav följer att den rent kyrkomusika­

liska utbildningen bör vara avslutad efter tre år. Därefter bör möjligheter finnas

att bygga på utbildningen med ett års instrumentalpedagogiska studier. Frågan

om den treåriga kyrkomusikaliska utbildningen, kompletterad med praktisk lärar­

utbildning, är godtagbar för behörighet till tjänst som ettämneslärare i musik krä­

ver ytterligare överväganden.

7.2.4 Utbildning av musiker (instrumentalister, sångare, korister)

Musikutbildningskommitténs förslag till utbildning av instrumentalister (3.4.2

och 3.5.2) omfattar utbildning på både mellanskole- och högskolestadiet. Kom­

mittén har ansett det möjligt att till mellanskolestadiet förlägga dels utbildning av

underhållningsmusiker, dels den del av utbildningen av militärmusiker som svarar

mot kraven på dessa musiker i deras framtida rent militära tjänstgöring. Kom­

mittén föreslår att den eftergymnasiala instrumentalistutbildningen blir fyraårig

och begränsas till ett huvudämne.

Jag delar kommitténs uppfattning att möjlighet bör finnas för musikalisk utbild­

ning som är speciellt inriktad på verksamhet inom vad kommittén sammanfattnings­

vis kallar underhållningssektorn inom musiklivet. Det är enligt min mening natur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

107

ligt att eleverna i en mellanskolutbildning i musik av det slag som jag förordat

skall ha möjlighet att välja en sådan studieinriktning.

Ökade anspråk på utbildningen av musiker ställs bl. a. genom utvecklingen av

rikskonsertverksamheten och vid ett genomförande av den omorganisation av mi­

litärmusiken som föreslagits av 1968 års musikkommitté. Den nuvarande mili­

tära musikerutbildningen kommer vid en sådan omorganisation att successivt av­

vecklas. Detta leder till att ett ökat antal musiker måste beredas plats inom den

reguljära musikutbildningen. Samtidigt sker både inom regionmusiken och de stats­

understödda symfoniorkestrarna förändringar av musikernas arbetssituation och

uppgifter, något som bör återverka på deras utbildning.

Jag delar uppfattningen att en fullständig instrumentalistutbildning för verksam­

het som orkester- eller ensemblemusiker i regel förutsätter studier på musikhög­

skolenivå. Genom de synpunkter på utbildningen som framförts av såväl 1968 års

musikkommitté som teater- och orkesterrådet samt i olika remissyttranden över

musikutbildningskommitténs förslag är det enligt min mening klarlagt att mu­

sikerna, oavsett vilka arbetsuppgifter de kommer att ägna sig åt, bör på denna

nivå utbildas gemensamt.

Mot den av musikutbildningskommittén föreslagna instrumentalistutbildningen

har riktats kritik på i huvudsak två punkter. För det första framhålls behovet av

att musikerna redan på utbildningsstadiet får möjlighet att på annat sätt än

hittills skaffa sig praktiska erfarenheter av sitt kommande arbete i orkestrar eller

ensembler eller genom framträdanden i andra former. För det andra påpekas att

den föreslagna utbildningen innebär en alltför ensidig specialisering på ett instru­

ment.

Som tidigare redovisats har 1968 års musikkommitté och teater-och orkesterrådet

låtit utarbeta och gemensamt ingett förslag till utformning och organisation av den

ensembleskolning som anses böra ingå som ett moment i utbildningen av orkester-

och ensemblemusiker. Förslaget utgår från att den instrumentala utbildningen skall

omfatta ett eller två instrument och omfatta tre års studier, förlagda till musikhög­

skola. Jag anser att förslaget väl beaktat de nyss anförda synpunkterna och att det

bör läggas till grund för den fortsatta planeringen av instrumentalistutbildningen.

Instrumentalistutbildningen bör utformas på ett sätt som ger möjlighet till den

samordning med musikpedagogutbildningen som jag tidigare förordat.

Den högre musikutbildningen bör omfatta utbildning även av sångare och

korister (3.5.2). Jag räknar med att studietiden för den grundläggande sångutbild­

ningen i likhet med utbildningen av instrumentalister kan begränsas till fyra år.

Utbildningen bör utformas med tanke på möjligheter till samordning med sång­

pedagogutbildning. Koristutbildning, utformad i huvudsak enligt musikutbildnings­

kommitténs förslag, bör enligt min mening kunna vara ett värdefullt tillskott till

utbildningssystemet. Vad beträffar både solosång- och koristutbildningen förelig­

ger behov av att beakta sambandet såväl med utbildningen vid statens musikdra­

matiska skola i Stockholm som med den musikdramatiska utbildningen vid scen­

skolorna i Göteborg och Malmö.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1970

7.2.5 Utbildning av dirigenter och tonsättare

Musikutbildningskommittén föreslår en dirigentutbildning med höga krav på

förutbildning förlagd till musikhögskolan i Stockholm (3.6.2). Utbildningen före­

slås vara specialiserad för verksamhet med orkester resp. kör. Därjämte innebär

kommitténs förslag beträffande musikpedagogutbildningen på högskolenivå att

det skall vara möjligt att välja ensembleinstruktion eller ensembleledning som hu­

vudämne i en sådan utbildning.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att kommitténs förslag i denna del

inte kan läggas till grund för något ställningstagande beträffande vare sig dirigent­

utbildningen eller utbildningen av ensembleledare. Den specialiserade dirigentut­

bildningen är enligt min mening att betrakta som en form av påbyggnadsutbild­

ning.

Den nuvarande särskilda utbildningen av militära musikdirektörer bör av­

vecklas.

Undervisningen i komposition avser ett ringa antal elever och ställer stora an­

språk på tekniska resurser och speciella lärarkrafter. I likhet med musikutbild­

ningskommittén och remissinstanserna anser jag att fullständiga utbildningsmöj­

ligheter på detta område bör finnas endast vid musikhögskolan i Stockholm. Det

bör dock vara möjligt att även vid andra skolor inom musikutbildningsorganisa­

tionen ge viss undervisning i komposition som tillvalskurs inom andra utbildnings­

linjer.

De tekniska resurserna för specialutbildningen i komposition i Stockholm har

väsentligt förbättrats sedan Kungl. Maj:t den 27 juni 1969 anvisat 600 000 kr. av

särskilda konstlotterimedel för en elektronmusikstudio för pedagogiskt bruk vid

musikhögskolan. Studion bör i viss utsträckning kunna tas i bruk under år 1970.

Inriktningen av kompositionsundervisningen mot det nutida musikskapandet

finns redan nu beaktad inom det s. k. kompositionsseminariet. Musikutbildnings­

kommittén anser att det krävs åtgärder av både ekonomisk och organisatorisk

natur för att möjligheterna till bevakning av och information om nutida tonkonst

skall förbättras. Verksamheten bör rikta sig inte enbart till tonsättare utan också till

andra musikerkategorier. Kompositionsseminariet bör enligt kommitténs förslag

byggas ut till ett institut för ny musik, som bör ha ansvaret även för den elektro­

niska studion. Musikaliska akademien har i sin framställning om anslag för nästa

budgetår preciserat vilka ekonomiska resurser som krävs för en sådan utvidgad

verksamhet. Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågan. De

organisatoriska formerna för verksamheten och anknytningen till verksamhet utan­

för musikhögskolan, bl. a. Stiftelsen Elektronmusikstudion och den musikveten­

skapliga undervisningen och forskningen, måste övervägas ytterligare.

7.2.6 Utbildning av pianotekniker

Den särskilda examenslinje för pianostämmare, som nu finns vid musikhögsko­

Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1970

109

lan i Stockholm, bör enligt musikutbildningskommitténs förslag (3.7.2) ersättas

med pianoteknikerutbildning inom mellanskolan.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att den föreslagna

pianoteknikerutbildningen bör hänföras till mellanskolestadiet. Enligt min mening

kan dock syftet med utbildningen inte tillgodoses inom den av mig förordade sär­

skilda mellanskolelinjen i musik. Viss utbildning av pianotekniker förekommer re­

dan inom yrkesskolan, bl. a. i Stockholm och Linköping. Vidare anordnas yrkesut­

bildning för pianostämmare vid Tomtebodaskolan i Stockholm. Det fortsatta arbe­

tet på utformningen av pianoteknikerutbildningen bör bygga på de förslag som

framförts av musikutbildningskommittén och remissinstanserna. Möjligheterna till

yrkesutbildning på detta område för blinda bör bibehållas.

Kommitténs förslag att låta den nuvarande särskilda pianostämmarutbildningen

på musikhögskolan upphöra bör enligt min mening godtas. Det kan emellertid

finnas anledning att överväga behovet av bl. a. vidareutbildningskurser.

7.2.7 Utbildning av talpedagoger

Den av musikutbildningskommittén föreslagna utbildningen av s. k. logonomer

(3.8.2) innebär att en ny utbildning för talpedagogisk verksamhet införs vid sidan

av den utbildning av logopeder som sedan ett par år försöksvis anordnas i karo­

linska institutets regi och den utbildning av talpedagoger eller logopedassistenter,

som är förlagd till speciallärarlinjer vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göte­

borg.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att utbildning av lo­

gonomer bör komma till stånd. I remissvaren har dock starka invändningar gjorts

mot förslagets sakliga innehåll. Jag kan för egen del inte godta den av kommittén

föreslagna uppläggningen och organisationen av utbildningen utan anser det nöd­

vändigt med förnyade överväganden. Frågan om sambandet mellan logonom- och

logopedutbildningen bör därvid tas upp. Möjligheterna till en enhetlig grundut­

bildning för i första hand dessa två kategorier av talpedagoger med därpå följande

specialiseringar bör övervägas. Jag avser att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt

universitetskanslersämbetet att ta upp dessa frågor. Det kan finnas anledning att

pröva provisoriska anordningar.

7.2.8 Kursverksamhet

Musikutbildningskommittén har sammanställt behovet av kursverksamhet på

det musikaliska och musikpedagogiska området (3.9.1). F. n. är kursverksamheten

organisatoriskt sett splittrad och samordningen otillfredsställande. En ytterligare

precisering utöver den som gjorts av kommittén krävs dock beträffande ansvars­

förhållanden, former och kostnader för kursverksamheten. Med hänsyn till de re­

surser som verksamheten tar i anspråk bör också ett försök till angelägenhetsgra-

dering göras.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

7.2.9 Musikvetenskaplig utbildning vid universiteten

Inom de olika specialiseringarna av musikhögskoleutbildningen finns ämnen

eller ämnesinslag som har nära anknytning till universitetsämnet musikvetenskap.

Musikutbildningskommittén har i korthet berört frågan om sambandet mellan

musikhögskoleutbildningen och universitetens musikvetenskapliga utbildning och

särskilt tagit upp musikvetenskapens ställning i Stockholm. Enligt kommittén fram­

står det som angeläget att den mångsidiga högre musikutbildningen i Stockholm

innefattar också en professur och en musikvetenskaplig institution vid Stockholms

universitet.

I remissyttrandena påpekas värdet av att närmare samordna utbildningen i mu­

sikvetenskap vid universiteten och den högre musikutbildning som bedrivs vid

bl. a. musikhögskolan. Universitetskanslersämbetet framhåller att det kan vara

möjligt att gå så långt i fråga om samordning att en samundervisning mellan musik­

högskola och universitet på grundkursnivå kan genomföras.

För egen del är jag övertygad om att det från utbildningssynpunkt är angeläget

att en närmare samverkan i utbildningen inom detta ämnesområde mellan musik­

högskola och universitet genomförs. Om man samordnar lärarresurserna torde de

starkt differentierade anspråk som ställs på lärarkrafter inom området, inte minst

från universitetshåll, bättre kunna tillgodoses.

En samverkan mellan universiteten och den högre musikutbildningen inom

det musikvetenskapliga ämnesområdet bör enligt min mening kombineras med

att universitetens lärarresurser förstärks. Forskningsresurserna bör tills vidare kon­

centreras till Stockholm-Uppsala-området. Förutsättningarna för att bygga upp en

universitetsinstitution i Stockholm bör behandlas i samband med det fortsatta ar­

betet på att planera musikhögskoleutbildningen där. Tjänstgöringsskyldigheten för

innehavaren av den befintliga professuren, som f. n. är placerad i Uppsala, bör en­

ligt universitetskanslersämbetets närmare bestämmande kunna fullgöras även i

Stockholm.

Vid universiteten i Lund och Göteborg bedrivs f. n. utbildning i musikvetenskap

med hjälp av extra lärarkrafter. Jag finner det angeläget att verksamheten kan få

permanent karaktär. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t

att den 1 juli 1971 inrätta ett ordinarie universitetslektorat i musikvetenskap vid

vartdera av universitetet i Lund och Göteborg. Innehavarna av lektoraten bör

åläggas tjänstgöringsskyldighet även inom ramen för den högre musikutbildning

som f. n. bedrivs vid musikkonservatorierna i Malmö resp. Göteborg.

7.3

Den högre musikutbildningens organisation m. m.

I enlighet med musikutbildningskommitténs förslag bör organisationen för den

högre musikutbildningen bestå av två statliga musikhögskolor utöver musikhögsko­

lan i Stockholm. Med anledning härav förordar jag att musikkonservatorierna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

in

Göteborg och Malmö förstatligas. Jag räknar med att överenskommelse härmed

skall kunna träffas med konservatoriernas nuvarande huvudmän. Övergången till

statligt huvudmannaskap bör ske vid ingången av budgetåret 1971/72, dvs. vid

den tidpunkt då det nya utbildningssystemet kan börja fungera.

Fördelarna av att musikhögskolorna organiseras som självständiga enheter under

egna styrelser framhålls i flera remissyttranden. Jag delar uppfattningen att det

är lämpligast att högskolorna tills vidare får egna lokala styrelser. Möjligheterna

till samordning mellan musikhögskolorna och andra utbildningsinstitutioner på

samma ort i vad avser administrativa uppgifter och ekonomisk förvaltning bör

uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet.

I fråga om musikhögskolornas uppgifter bör sammanfattningsvis erinras om

att i princip fullständiga utbildningsmöjligheter bör tills vidare finnas endast vid

musikhögskolan i Stockholm. I Göteborg och Malmö bör samtliga utbildnings­

linjer med undantag för viss specialutbildning, bl. a. i komposition, vara företrädda.

En begränsning av antalet utbildningsplatser vid de tre musikhögskolorna är

enligt min mening nödvändig. Genom de stora kraven på ökad kapacitet för

den högre musikutbildningen föreligger behov av att förlägga viss del av utbild­

ningen även utanför musikhögskolorna. Den utbildning som därvid närmast kom­

mer i fråga är den tidigare behandlade två- och treåriga utbildningen av musik­

pedagoger.

Vid Folkliga musikskolan Ingesund, som är en folkhögskola, och vid Framnäs

folkhögskolas musiklinje bedrivs yrkesutbildning i musik som i stort sett kan

jämföras med vissa delar av den nuvarande musikhögskoleutbildningen. De båda

folkhögskolorna har bl. a. i sina remissyttranden över musikutbildningskommitténs

förslag framhållit sitt stora intresse för att denna utbildning inordnas i ett reforme­

rat utbildningssystem på musikområdet. Vid Örebro musikpedagogiska institut,

som drivs av Örebro stad och Örebro läns landsting, har sedan ett tiotal år anord­

nats instrumental- och sångpedagogutbildning. Huvudmännen för verksamheten

har förklarat sig intresserade av att vid institutet anordna såväl musiklärar- och

musikpedagog- som instrumentalistutbildning.

Det är enligt min mening väsentligt att de resurser, erfarenhetsmässiga och ma­

teriella, som byggts upp vid dessa skolor och som är en grundförutsättning för en

effektivt fungerande musikutbildning, kan tas till vara. Med anledning härav för­

ordar jag att delar av den två- och treåriga musikpedagogiska utbildning som skall

närmare utformas i det fortsatta planeringsarbetet från budgetåret 1971/72 för­

läggs till Folkliga musikskolan Ingesund, Framnäs folkhögskola och Örebro mu­

sikpedagogiska institut. En förutsättning härför är emellertid att godtagbara över­

enskommelser kan träffas mellan staten och huvudmännen för berörda skolor i

fråga om denna utbildning. För en överenskommelse med folkhögskolorna krävs

särskilda överväganden, bl. a. beträffande regleringen av skolornas verksamhet,

som nu sker genom folkhögskolestadgan (1958:478, ändrad senast 1969:181).

Jag avser att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt tidigare nämnda organisations­

112

kommittén att vidta de förberedelser som krävs för att de berörda skolorna på an­

givet sätt skall kunna tas i anspråk.

Jag biträder musikutbildningskommitténs förslag att Musikaliska akademien skall

befrias från den direkta uppgiften att ha överinseende över musikhögskolan i

Stockholm. Förändringen bör genomföras med verkan fr. o. m. budgetåret 1971/

72. Akademien bör då befrias även från skyldigheten att i olika former utöva tillsyn

över bl. a. musikkonservatorierna. Jag har berört akademiens uppgifter i övrigt

i prop. nr 1970: 1 (bil. 10 s. 23) vid min anmälan av frågan om teater- och orkes­

terrådets omorganisation till ett centralt ledningsorgan på musikområdet. Genom

dessa åtgärder får akademien en helt oberoende ställning. Det är av stort intresse

att akademien fortsätter sin allmänna bevakning även av utbildningsfrågorna och

genom initiativ och förslag bidrar till utvecklingen på musikutbildningsområdet.

Det förestående reformarbetet beträffande den högre musikutbildningen bör därför

bedrivas i kontakt med Musikaliska akademien. Därvid bör också de sakfrågor

övervägas som följer av att sambandet mellan akademien och musikhögskolan i

Stockholm upplöses.

I samband med förslaget om central ledning för den högre musikutbildningen

har musikutbildningskommittén kommit in på frågan om ledningsorganisation för

hela den konstnärliga sektorn av den eftergymnasiala utbildningen. Denna fråga,

som har samband med 1968 års utbildningsutrednings arbete, måste enligt min

mening tas upp i ett större sammanhang. För den högre musikutbildningen —

vilken med den organisatoriska uppbyggnad jag här förordat kräver en central

tillsynsmyndighet — är det emellertid nödvändigt med en provisorisk lösning. Jag

anser att organisationskommittén bör få i uppdrag att — förutom att planera ge­

nomförandet av musikutbildningsreformen — tills vidare fungerar som tillsyns­

myndighet för denna utbildning från den tidpunkt då reformen kan träda i kraft.

Musikutbildningskommitténs förslag till lösning av frågan om biblioteksresurser

för den högre musikutbildningen har mött kritik vid remissbehandlingen. Me­

ningarna är också delade beträffande frågan om att föra över huvudmannaskapet

för Musikaliska akademiens bibliotek från akademien till staten. Både akademien

och kungl. biblioteket framhåller att bibliotekets nuvarande och framtida funk­

tioner inte tillräckligt klarlagts. För egen del anser jag att ställning, funktioner och

organisation för Musikaliska akademiens bibliotek liksom de därmed samman­

hängande biblioteksförhållandena för hela den högre musikutbildningen bör ytter­

ligare övervägas. Jag har för avsikt att i annat sammanhang ta upp denna fråga.

Både musikutbildningskommittén och en stor del av remissinstanserna fram­

håller att behovet av pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete på musik­

området är mycket stort. Kommitténs konkreta förslag i detta hänseende beträf­

fande ett musikpedagogiskt centrum har emellertid i remissyttrandena mötts av

stark kritik. Bl. a. skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, statskontoret och

pedagogikutredningen avstyrker sålunda förslaget. Andra bedömare anser att det

föreslagna organets uppgifter bör förändras.

Kungl. Mai:ts proposition nr

25

år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

113

Med anledning av det argument som framförts mot att upprätta en särskild

institution för det musikpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet, näm­

ligen att musikämnet inte bör särbehandlas som pedagogisk disciplin, finner jag

mig inte kunna ansluta mig till förslaget om att inrätta ett musikpedagogiskt cen­

trum. Jag är samtidigt medveten om att forsknings- och utvecklingsarbete på om­

rådet är angeläget, inte minst med anledning av det reformarbete som nu inleds.

Om organisationskommittén bedömer det vara av betydelse för det fortsatta arbe­

tet med att förbereda den nya musikutbildningen på olika nivåer att kunna genom­

föra vissa begränsade konkreta projekt, kan frågan om medel för sådana ändamål

prövas i vanlig ordning. Behovet av medel för det fortlöpande arbetet på området

får tillgodoses inom ramen för de allmänna resurser som ställs till förfogande för

pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. På längre sikt blir formerna för

forsknings- och utvecklingsarbetet inom den högre musikutbildningen beroende

av hur den permanenta centrala ledningen på området organiseras.

7.4 Dimensionering och resursbehov

Genom att den tidigare förordade försöksverksamheten med musikutbild­

ning inom mellanskolan i olika avseenden avviker från musikutbildningskommit-

téns förslag finns det enligt min mening anledning att avsevärt begränsa den av

kommittén föreslagna årliga intagningen till sådan utbildning. Under försökspe­

rioden bör utbildningen dimensioneras för ett elevintag av 150—200 elever, för­

delade på högst fem orter i landet.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om inrättande av musikutbildnings­

linjerna inom mellanskolan. I fråga om lokaliseringen finner jag det angeläget att

i görligaste mån tillmötesgå intresset för en nära anknytning mellan musikutbild­

ningen på mellanskole- och högskolestadiet. Kraven på differentierade resurser,

särskilt i fråga om lärarkrafter, är stora. Jag räknar med att av de fem linjerna en

förläggs till Stockholm, en till Göteborg, en till Malmö och en till Karlstad samt

att en utbildningslinje förläggs till Norrland.

En analys av musikutbildningskommitténs förslag till mellanskolutbildning vi­

sar att lärartätheten skulle bli mycket stor och att utbildningen skulle leda till en

större sammanlagd kostnadsökning än den kommittén angivit. Lärarbehovets stor­

lek sammanhänger med att utbildningen innehåller ett stort inslag av individuell

undervisning. En begränsning av lärarbehovet är enligt min mening nödvändig.

Genom att i viss omfattning ersätta den individuella undervisningen med undervis­

ning i grupp bör det enligt min mening vara möjligt att planera utbildningen efter

en lärartilldelning av fem lärarveckotimmar per elev och år.

Flera redan tidigare nämnda faktorer bidrar till att öka utbildningsbehovet

inom den högre musikutbildningen. Den nuvarande intagningskapaciteten vid mu­

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

sikhögskolan och musikkonservatorierna varierar men är begränsad till högst

200 elever per år. Behovet av ökad utbildning av musiklärare är särskilt fram­

trädande, inte minst på grund av att den obligatoriska musikundervisningen för­

stärks i grundskolan. Den nuvarande utbildningen av musiker är inte tillräcklig

för att svara mot rekryteringsbehovet bl. a. till den nya regionmusikorganisationen.

Detsamma gäller utbildningen av musikpedagoger för instrumentalundervisning

m. fl. uppgifter inom det frivilliga musikbildningsarbetet, vars utveckling hämmas

genom den nuvarande splittrade och otillräckliga pedagogutbildningen.

Mot denna bakgrund anser jag det sålunda motiverat med en ökning av den

årliga intagningen till de tre musikhögskolorna. Som tidigare nämnts räknar jag

med att förutsättningar kan skapas för att därjämte ta vissa ytterligare skolor i an­

språk för högre musikutbildning. Den närmare avvägningen av utbildningens di­

mensionering får äga rum i det årliga budgetarbetet.

En ökad intagning till den högre musikutbildningen kan knappast åstadkommas

med en gång. I organisationskommitténs uppdrag bör därför ingå att göra upp

förslag till en utbyggnadsplan. Bl. a. beroende på den aktuella lokalsituationen i

Stockholm, Göteborg och Malmö kan det i inledningsskedet vara motiverat att ta

in ett begränsat antal elever till i första hand den kortare musikpedagogutbildning-

en vid de tre musikhögskolorna. Fördelningen av utbildningsplatserna måste dock

i första hand baseras på att undervisningens standard och effektivitet kan upprätt­

hållas. En viss specialisering vid de olika skolorna alltefter tillgång på lärarkrafter,

särskilt i instrumentalämnen, kan knappast undvikas. Inom den större samman­

hållna organisation, som till följd av vad jag förordat kan komma att stå till för­

fogande för utbildningen, bör det emellertid vara möjligt att säkerställa ett till­

räckligt allsidigt utbud.

Det bör ingå i organisationskommitténs uppdrag att delta i planeringen av elev­

intagningen till höstterminen 1970 vid musikhögskolan i Stockholm och de båda

musikkonservatorierna samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördel­

ning av intagningsplatserna på de olika utbildningslinjerna. Med hänsyn till bris­

ten på musiklärare bör åtgärder vidtas för att i första hand bereda plats för

sökande som är primärt intresserade av musiklärarutbildning. Organisationskom­

mittén har att i samråd med skolorna överväga bl. a. frågan om allmän dispens

från nu föreskrivna krav på att vissa instrument skall ingå i denna utbildning.

Det bör vidare ingå i organisationskommitténs uppdrag att i samråd med bygg­

nadsstyrelsen överväga lokalfrågorna för den högre musikutbildningen. Enligt vad

jag erfarit avser byggnadsstyrelsen att inom kort ge in byggnadsprogram för en

nybyggnad för musikhögskolan i Stockholm. Jag avser att i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att vidta åtgärder med anledning därav. I avvaktan på en

nybyggnad i Stockholm bör musikhögskolans lokalproblem kunna lösas genom

förhyrning.

Lokalsituationen vid skolorna i Ingesund och Framnäs torde vara tillfredsstäl­

lande. Lokalfrågan i Örebro torde i det fortsatta arbetet kunna lösas i samråd

med vederbörande huvudmän.

7.5 Anslagsframställningar för budgetåret 1970/71

De anslagsförändringar som jag för nästa budgetår förordar beträffande ansla­

gen till Musikaliska akademien med musikhögskolan och till musikkonservatoriema

framgår av de under avsnitt 6 redovisade sammanställningarna. Förändringarna

bör möjliggöra vissa angelägna förstärkningar av musikhögskolans personal samt

en ökad elevintagning vid de båda konservatoriema.

Vid musikhögskolan bör inrättas en extra tjänst som studierektor. Vid

min

me­

delsberäkning utgår jag från att kostnaden för tjänsten delvis kan rymmas inom

ramen för musikhögskolans nuvarande medelstilldelning. Vidare beräknar jag me­

del för en tjänst som lektor i gehörsutbildning i utbyte mot en av musikhögsko­

lans nuvarande lärartjänster i motsvarande ämne.

Som tidigare nämnts har 600 000 kr. anvisats av särskilda konstlotterimedel

för att en elektronmusikstudio för pedagogiskt bruk skall kunna byggas vid mu­

sikhögskolan. För nästa budgetår begärs ca 310 000 kr. för personal och andra

driftkostnader vid studion, för verksamhet i form av bl. a. kurser och konferenser

samt för kompletterande utrustning. Jag utgår från att medel inom musikhögskolans

anslag skall finnas tillgängliga för de kostnader som uppstår under nästa budgetår

för driften av studion. I fråga om den verksamhet som är avsedd att äga rum kring

studion i form av kurser, konferenser m. m. hänvisar jag till vad jag tidigare ut­

talat med anledning av musikutbildningskommitténs förslag att ett institut för ny

musik skall inrättas vid musikhögskolan. Vissa medel finns redan tillgängliga inom

anslaget för denna typ av verksamhet. Någon ökad medelstilldelning för detta

ändamål eller för kompletterande studioutrustning är jag inte beredd att nu för­

orda.

Genom den av mig beräknade höjningen av expensposten under Musikaliska

akademien och musikhögskolans anslag till utbildningskostnader bör bl. a. akade­

miens bibliotek få möjlighet att påbörja upprättande av en alfabetisk katalog över

musikalier.

Frågan om inredning och utrustning av musikhögskolans nytillkommande loka­

ler bör prövas i annat sammanhang.

Den beräknade höjningen av statsbidraget till musikkonservatoriema i Göteborg

och Malmö bör medge en nyintagning av sammanlagt minst femton elever nästa

läsår. Fördelningen av medelsökningen mellan de båda konservatoriema bör göras

först sedan resultatet av intagningen föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

117

DANSUTBILDNING

1 Nuläge

1.1 Utbildning av dansare

Dansarutbildning anordnas i huvudsak internt inom vissa teaterföretag.

Kungl. teatern (Operan) har vid sin balettelevskola ca 70 elever, varav en tredje­

del pojkar. Studietiden är för flickor ca 9 år och för pojkar ca 6 år. Utbildningen

är efter elevernas ålder uppdelad i fyra klasser, varav den första omfattar elever i

åldersgruppen 8—11 år.

Undervisningen sker på eftermiddagen efter ordinarie skoltid och även på lör­

dagar. För elever på grundskolans högstadium har skolöverstyrelsen medgivit

vissa begränsningar i den reguljära undervisningen. Särskild klass för balettelever

får inrättas vid Norra Latin i Stockholm under förutsättning att minst tolv elever

anmäler sig till sådan klass. Baletteleverna är befriade från samtliga övningsämnen

utom hemkunskap.

Balettelevskolan vid Stora teatern i Göteborg har ca 100 elever i åldern 8__16

år. Eleverna är indelade i sex grupper efter ålder och kunnande. Undervis­

ningen sker även här efter den ordinarie skolans slut.

Eleverna i balettskolan vid Malmö stadsteater är ca 30 i åldern 7__12 år,

fördelade på två grupper.

Operans balettelevskola har den mest omfattande dansundervisningen. Kost­

naderna är för budgetåret 1967/68 beräknade till ca 135 000 kr. och ingår

i teaterns allmänna budget. I Göteborg och Malmö finansieras undervisningen

helt eller delvis av elevavgifter.

Viss dansarutbildning sker även vid privata skolor.

1.2 Utbildning av koreografer och danspedagoger

Sedan läsåret 1963/64 anordnas utbildning av koreografer vid Koreografiska

institutet i Stockholm. Utbildningen har försökskaraktär. Den står under över­

inseende av Musikaliska akademien och Operan, vilka tillsatt en särskild styrelse.

Institutet leds av en rektor. Under rektor har en särskild avdelningsledare hand

om koreografutbildningen. Utbildningen är i princip treårig men något fast ter-

minssystem förekommer inte. Ungefär tio koreografelever är under utbildning

samtidigt.

8 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 25

med den övriga skolgången. Danslektionerna bör t. ex. inte som nu uteslutande

vara förlagda till eftermiddagarna efter den ordinarie skolans slut.

Det tredje stadiet, som föreslås omfatta tre år, utgör enligt förslaget den egent­

liga yrkesutbildningen. På detta stadium beräknas undervisningen i dansteknik,

omfattande klassisk och fri dans, jazzbalett, rytmik, karaktärsdans m. m. ta i an­

språk 22 veckotimmar eller ca två tredjedelar av undervisningstiden. I fråga om

övriga ämnen är i förslaget upptaget musik, scenisk framställning, scenisk teknik,

sminkning, anatomi, svenska, engelska, olika konstarters historia och teori, sam­

hällskunskap och psykologi.

Ett fåtal högt begåvade elever, som specialiserat sig på klassisk dans eller fri­

dans, bör enligt utredningsmannen få möjlighet till ytterligare ett års studier för

dansteknisk avslipning och specialisering samt för att instudera solistpartier.

Utredningsmannens förslag till förläggning av utbildningen innebär att

likvärdiga utbildningsmöjligheter fr. o. m. det första t. o. m. det tredje stadiet av

dansarutbildningen bör finnas i Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stock­

holm förläggs dansarutbildningen enligt förslaget till en statlig dansskola och i

Göteborg och Malmö till de statliga scenskolorna. Under de två första stadierna

i utbildningen, som ligger parallellt med grundskolans mellan- och högstadium,

kommer huvudmannaskapet för danselevemas utbildning enligt förslaget att delas

mellan kommun och stat. Det tredje stadiet föreslås bli en helt statlig special­

utbildning. Av ekonomiska och pedagogiska skäl anser utredningsmannen att

det föreslagna fjärde stadiet i utbildningen helt bör förläggas till Stockholm.

Organisationsförslaget berörs närmare under avsnitt 2.4.

Utredningsmannen föreslår att intagningen till dansarutbildningens första

stadium vid fullt utbyggd verksamhet skall omfatta sammanlagt 90 elever och till

utbildningens andra stadium sammanlagt 48 elever. Intagningen till tredje stadiet

föreslås omfatta 30 platser. Intagningsplatserna föreslås bli fördelade med en tred­

jedel på var och en av de tre förläggningsorterna. Sex elever beräknas fullfölja ut­

bildningens fjärde stadium.

I princip skall huvuddelen av eleverna som tas in på ett högre stadium väljas

bland elever från det lägre stadiet. Möjligheter skall dock finnas att ta in elever

som utbildas eller påbörjat sin utbildning vid andra dansskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

119

2.1.2 Remissyttranden

Remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till förslaget om att staten

skall ta över ansvaret för dansarutbildningen och att den nuvarande utbildnings­

verksamheten vid teatrarna successivt avvecklas. 'PåMssa håll uttalas dock far­

hågor för att dansarutbildningen härigenom kan

isolerad från le­

vande teaterverksamhet.

*'

I fråga om åldersnivån för intagning till dansarutbildningen är meningarna de­

lade. Socialstyrelsen och yrkesutbildningsberedningen har ingenting att invända

mot den föjcslagna 11-års åldern. Kungl. teatern, Operans balettelevskolas för­

äldraförening, Koreografiska institutet, Teatrarnas riksförbund, Svenska musiker­

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

förbundet och Svenska teaterförbundet anser däremot att utbildningen bör påbör­

jas tidigare. Samma remissinstanser framhåller vidare att dansundervisningen på

första och andra stadiet enligt förslaget minskat i förhållande till vad eleverna vid

Operans balettelevskola nu får. Detta innebär risk för att eleverna inte kommer

att nå en acceptabel dansteknisk standard. Föräldraföreningen anser sig möjligen

kunna godta det föreslagna veckotimtalet under förutsättning dels att intagningen

tidigareläggs, dels att ett intensivt arbete läggs ned på metodutveckling och effek-

tivisering av utbildningen.

Musikaliska akademien framhåller den stora betydelsen av att den musikaliska

skolningen integreras med dansundervisningen.

Många remissinstanser, däribland arbetsmarknadsstyrelsen, teater- och orkes­

terrådet, yrkesutbildningsberedningen, TCO och Folkbildningsförbundet anser att

möjlighet till dansarutbildning för grundskoleelever bör finnas på fler än tre orter

i landet.

Yrkesutbildningsberedningen och TCO anser det vara principiellt felaktigt att

redan på grundskolans mellanstadium påbörja en klart yrkesinriktad utbildning.

Båda remissinstanserna föreslår att den grundläggande dansarutbildningen an­

ordnas i former liknande den frivilliga kommunala musikundervisningen. Vissa

åtgärder borde kunna vidtas för att samordna en sådan frivillig undervisning i

dans med undervisningen i grundskolan, bl. a. kunde dansareleverna befrias från

undervisning i gymnastik och musik. TCO framhåller att en fortsatt och mer

yrkesmässigt betonad dansundervisning på grundskolans högstadium bör kunna

inrymmas under det nya tillvalsämnet konst.

Svenska kommunförbundet anser det inte vara realistiskt att räkna med en

kvalificerad klassisk balettskolning inom den kommunala musikskolans ram. På

sikt skulle emellertid enligt förbundet en del musikskolor kunna tjäna som »för­

skolor» för blivande dansare, bosatta utanför storstadsregionen.

Enligt Folkbildningsförbundet bör studieförbunden kunna i nära samråd med

kommunala myndigheter lägga upp den grundläggande dansarutbildningen.

Operans balettelevskolas föräldraförening, som särskilt framhåller behovet av

en bredare rekrytering för att få fram verkligt utvecklingsbara dansbegåvningar,

finner att den grundläggande dansarutbildningen med fördel skulle i ett antal

städer kunna anordnas under kommunalt huvudmannaskap inom ramen för den

obligatoriska skolan.

I syfte att uppskjuta yrkesvalet så länge som möjligt och för att ge dansar­

eleverna en med andra elever likartad utbildning i allmänna ämnen föreslår TCO

att det föreslagna tredje stadiet i dansarutbildningen inordnas i det reguljära

gymnasiala utbildrtingssystemét I samband därmed bör övervägas att göra detta

stadium tvåårigt. Det tredje stadiets tredje år kan då enligt TCO tillsammans med

det föreslagna fjärde stadiet bilda en eftergymnasial utbildning, förslagsvis cen­

traliserad till den föreslagna dansskolan i Stockholm. Yrkesutbildningsberedningen

föreslår att det tredje stadiet inryms i den av beredningen i annat sammanhang

föreslagna estetiska linjen på det gymnasiala skolstadiet.

121

Teater- och orkesterrådet och Kungl. teatern anser, främst av dimensione-

ringsskäl, att utbildningen på det tredje stadiet bör anordnas endast i Stock­

holm.

Operans balettelevskolas föräldraförening avstyrker helt förslaget om ett fjärde

stadium i utbildningen och anser att detta bör ersättas med möjligheter till vidare­

utbildning av yrkesverksamma dansare i form av kurser och utlandsstudier.

Kungl. teatern är tveksam om 30 fullt utbildade dansare per år kommer att

finna sysselsättning. Inte heller teater- och orkesterrådet kan acceptera att man

utan en närmare analys binder sig för en så kraftig utvidgning av dansarutbild-

ningen. Teatrarnas riksförbund, Svenska musikerförbundet och Svenska teater­

förbundet tror för sin del inte att den föreslagna dansarutbildningen är överdi­

mensionerad medan Folkbildningsförbundet och Balettakademien räknar med ett

större behov av dansare än utredningsmannen.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 25 år 1970

2.2 Utbildning av koreografer

2.2.1 Utredningsmannen

Den nu pågående försöksverksamheten med utbildning av koreografer före­

slås ersatt med en reguljär statlig utbildning förlagd centralt till Stockholm.

Målet för den statliga koreografutbildningen skall enligt förslaget vara att

utbilda koreografer som skapar nya självständiga verk, alltifrån fristående ba­

letter till dansinslag, vidare balettmästare (balettchefer) som utövar konstnärlig

administrativ ledning av balettensembler och iscensätter redan färdiga verk och

slutligen balettproducenter för televisionen.

Antagning till utbildningen skall ske efter prov. Grundkunskap i dans förut­

sätts. Utbildningen föreslås omfatta ca 6 terminer. I förslaget ingår en timplan

för undervisningen men utredningsmannen framhåller att det är nödvändigt att

räkna med en individualiserad studiegång för koreografeleverna. Den årliga in­

tagningen föreslås bli sex elever.

Huvudämnet blir under hela utbildningstiden koreografisk komposition jämte

musikkännedom. Av timplanens ca 38 vtr skall ungefär en fjärdedel avse enskilt

arbete då eleverna med visst stöd från lärares sida ägnar sig åt självständig, ska­

pande verksamhet.

2.2.2 Remissyttranden

Inga invändningar görs mot den föreslagna förändringen av den nu försöksvis

bedrivna koreografutbildningen till en reguljär statlig utbildning. I stort accep­

teras också den föreslagna uppläggningen av utbildningen.

123

Koreografiska institutet konstaterar att det inte räcker med ett påbyggnadsår

för de pedagoger som skall undervisa yrkesdansare. Minst två år bör krävas.

Institutet och även Kungl. teatern räknar för övrigt med att endast den som själv

varit yrkesdansare kan undervisa andra blivande yrkesdansare. Balettakademien

anser däremot att ett år är tillräckligt för att omskola en yrkesdansare till

pedagog.

2.4 Organisation och kostnader

2.4.1 Utredningsmannen

Utredningsmannen föreslår att nuvarande Koreografiska institutet upphör och

att i stället en statlig dansskola inrättas i Stockholm för utbildning av dansare,

koreografer och danspedagoger. Dansarutbildningen vid skolan föreslås omfatta

både den grundläggande utbildningen för grundskoleelever och den egentliga

yrkesutbildningen för elever som lämnat grundskolan. Den dansarutbildning som

bör förläggas till Göteborg och Malmö bör lämpligen anordnas vid de statliga

scenskoloma, som bör utökas med särskilda danslinjer. Dansskolan i Stockholm

är avsedd att förläggas till Svenska filminstitutets nybyggnad på Gärdet i Stock­

holm.

Under uppbyggnadstiden bör dansskolan i Stockholm ledas av en särskild sty­

relse och vara direkt underställd Kungl. Maj:t. Med anledning av att danslinjer

tillkommer vid scenskolorna i Göteborg och Malmö bör skolornas styrelser ut­

ökas med representanter för danskonsten. Teater- och orkesterrådet, som är till­

synsmyndighet för scenskolorna, föreslås även bli tillsynsmyndighet för dansar­

utbildningen på dessa orter. De tre styrelserna bör biträdas av ett råd för det peda­

gogiska utvecklingsarbetet på dansens område.

Utredningsmannen tar i detta sammanhang även upp frågan om den centrala

ledningsorganisationen för den statliga konstnärliga utbildningen. Utredningsman­

nen föreslår att ett centralt ledningsorgan inrättas för hela denna utbildningssek-

tor och att varje skola i princip bör ha egen styrelse. För att nå en rationell admi­

nistrativ ordning bör med varandra besläktade mindre utbildningsenheter på eu

ort samordnas under en gemensam lokal styrelse. Utredningsmannen avråder från

att inrätta gemensamma styrelser för parallella institutioner, belägna på olika platser

i landet.

Den omedelbara ledningen av verksamheten vid dansskolan i Stockholm bör

handhas av en rektor, med biträde av två studieledare. Utöver redan befintlig

administrativ personal vid Koreografiska institutet behöver skolan en kanslist, en

korrespondent samt ett biträde. Vidare erfordras två vaktmästare samt två värdin­

nor för elevvården. Den tekniska utrustningen kräver skötsel, för vilken erfordras

minst en tekniker. Danslinjerna i Göteborg och Malmö bör under scenskolerek-

torerna förestås av egna studieledare. Viss ökning behövs vid dessa skolor av bi­

trädes- och vaktmästarpersonalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970

125

3 Koreografiska institutets anslagsframställning

för budgetåret 1970/71

1968/69 Utgift ........................ 500 0001

1969/70 Anslag........................ 735 0001

1970/71 Förslag .................... 1 565 000

1 Från reservationsanslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål

1969/70

Beräknad ändring 1970/71

Koreografiska

Departements-

institutet

chefen

Personal

Lärarpersonal ................................ 10

+2,5

övrig personal ................................ 4

of.

14

+ 2,5

Anslag

........................................................... 735 000

+972 000

+830 000

Koreografiska institutet

Av det till institutet för innevarande budgetår anvisade statsbidraget beräknas

506 000 kr. behöva disponeras för kostnader till avlöningar. Härav avser 157 000

kr. administrationskostnader, omfattande arvoden till rektorer, studiesekreterare,

assistent och kvalificerat biträde. För undervisningen beräknas sammanlagt 349 000

kr. varav för koreografutbildningen 64 000 kr., danspedagogutbildningen 194 000

kr., undervisning i pantomim 81 000 kr. och sommarkursverksamhet 10 000 kr.

Lokalkostnaderna är beräknade till 29 000 kr., expenser till 85 000 kr. och löne-

kostnadspålägg till 115 000 kr.

Utöver det statliga driftbidraget har för innevarande budgetår anvisats 35 000

kr. från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till handikap­

pades kulturella verksamhet för den undervisning i pantomim som institutet be­

driver bl. a. för hörselskadade.

I avvaktan på förslag till reform av dansutbildningen har institutet för nästa

budgetår föreslagit bl. a. vissa förbättringar av personalens löneförmåner samt be­

gärt medel för de merkostnader som följer av att institutet förutsätts få nya loka­

ler i filmhuset.

1. Löne- och prisomräkning m. m. 31 000 kr.

2. I fråga om institutets administration föreslås att den personal, som

nu är anställd mot arvode, lönegradsplaceras med samma förmåner som personal

med motsvarande uppgifter inom den statliga sektorn (+17 000 kr.).

3. För att ge mer stadga åt undervisningen vid institutet föreslås löne-

gradsplacering av de två arvodesanställda lärare, som nu leder koreograf- resp.

danspedagogutbildningen. Vidare begärs ytterligare sammanlagt 142 000 kr. för ett