2

inom ett särskilt bolag, vilket övergångsvis skall vara dotterföretag till apo­

teksbolaget under två år.

Förslag läggs fram om åtgärder som syftar till att underbygga en aktiv

prispolitik.

Vidare föreslås en ökad satsning på en av producentintressen obunden

läkemedelsinformation.

I propositionen läggs också fram förslag om en omorganisation och en

avsevärd förstärkning av läkemedelskontrollen. Nu befintliga enheter sam­

manförs till en läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen samtidigt som

en utbyggnad sker. En omlokalisering till Uppsala föreslås.

Reformen föreslås genomförd den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

4

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1954: 519) angående kost­

nadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §.‘

Har apotekare mot recept utläm­

nat läkemedel, som avses i 2 §, kost­

nadsfritt eller läkemedel, varom sägs

i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av

riksförsäkringsverket erhålla ersätt­

ning med belopp motsvarande i förra

fallet fastställt försäljningspris och

eljest föreskriven prisnedsättning.

Har från apotek mot recept ut­

lämnats läkemedel, som avses i 2 §,

kostnadsfritt eller läkemedel, varom

sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger den

som driver apoteket i den ordning

Konungen bestämmer av riksförsäk­

ringsverket erhålla ersättning med

belopp motsvarande i förra fallet

fastställt försäljningspris och eljest

föreskriven prisnedsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1962: 405.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12

§

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Detaljhandel med läkemedel må

bedrivas endast av apoteksförestån­

dare.

Utan hinder av vad i första stycket

stadgas må den som äger idka parti­

handel med läkemedel, i den ut­

sträckning och på de villkor som sär­

skilt stadgas, försälja läkemedel till

sjukvårdsinrättning samt, såvitt an­

går bakteriologiska preparat, jämväl

till läkare och veterinär.

Detaljhandel med läkemedel ma

bedrivas endast av den som, enligt

vad därom är särskilt stadgat, har

rätt att driva sådan handel.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

7

4) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i giftförordningen (1962:702)

Härigenom förordnas i fråga om giftförordningen (1962: 702),

dels att i 2 § 1 mom. och 21 § ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut

mot »socialstyrelsen»,

dels att 14 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Handel med------------- —

b) apoteksföreståndare; samt

c) den som-------------------------

(Föreslagen lydelse)

14 §.

------- tillverkat varan;

b) den som har rätt att driva de­

taljhandel med läkemedel; samt

---------------- — sådan vara.

15 §.

Gift må — —- ——---------------------

Apoteksf öreståndare må därutöver

överlåta gift till envar som fyllt ader-

ton år och som visar sig hava behov

av giftet för konstnärligt, tekniskt,

vetenskapligt eller annat jämförligt

ändamål.

------ i yrkesutövning.

Från apotek må därutöver överlå­

tas gift till envar som fyllt aderton

år och som visar sig hava behov av

giftet för konstnärligt, tekniskt, ve­

tenskapligt eller annat jämförligt

ändamål.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

5) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i narkotikaförordningen (1962:704)

Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. narkotikaförordningen (1962: 704)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6

§.

c) annab som

1 mom. Handel med — —-----

b) apoteksföreståndare; samt

-------------------------tillverkat varan;

b) den som har rätt att driva de­

taljhandel med läkemedel; samt

--------------- med varan.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Utdrag av protokollet över socialurenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 mars

1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

A

ndersson

, L

ange

,

H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, B

engtsson

,

N^orling, L^öfberg, L^idbom, C^arlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny organisation

av läkemedelsförsörjningen m. m. och anför.

Inledning

År 1963 tillkallades apotekaren Rune Lönngren att utreda och lägga

fram förslag om läkemedelsförsörjningen. Utredningen antog benämningen

läkemedelsförsörjningsutredningen. Uppdraget avsåg en översyn av stora

delar av läkemedelsförsörjningens organisation. Sålunda skulle förslag

läggas fram om en ny ordning på detaljhandelsplanet, som skulle ge sam­

hället ett ökat grepp om de betydelsefulla frågorna på läkemedelsförsörj­

ningens område. Etablerande av ett statsägt monopolföretag för grosshan­

del med läkemedel skulle övervägas. Det skulle vidare undersökas om inte

från konkurrenssynpunkt en ökad läkemedelstillverkning i allmän regi

borde komma till stånd.

Inom ramen för läkemedelsförsörjningens arbete har enligt särskilt upp­

drag förhandlingar förts som lett till en mellan staten och apotekarsocieteten

under vissa förutsättningar träffad överenskommelse om formerna för av­

lösning av nuvarande apotekssystem.

Läkemedelsförsörjningsutredningen har den 31 oktober 1969 avlämnat

sitt betänkande Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969: 46).

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av socialstyrelsen — som

inhämtat yttranden från läkemedelsnämnden, statens farmacevtiska labora­

torium (SFL) och läkemedelsbiverkningsnämnden —, försvarets sjukvårds­

styrelse, direktionen för karolinska sjukhuset, riksförsäkringsverket, statens

bakteriologiska laboratorium (SBL), statskontoret, universitetskanslersäm-

12

kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen (1963: 439).

Med hänsyn till produktionssättet skiljer man mellan två huvudgrupper

av läkemedel, nämligen farmacevtiska specialiteter och extemporebered-

ningar. Med farmacevtisk specialitet förstås standardiserat läkemedel, som

är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpack­

ning. En extemporeberedning är ett för tillfället för viss patient iordning­

ställt läkemedel.

Principiellt får endast sådana farmacevtiska specialiteter försäljas som

godkänts (registrerats) av socialstyrelsen. Endast sådana specialiteter som

medicinskt och farmacevtiskt är ändamålsenliga och som betingar ett skä­

ligt pris får registreras. F. n. finns inom landet tillgängliga omkring 3 000

farmacevtiska specialiteter. Dessa har framställts vid ungefär 45 svenska

och 175 utländska läkemedelsfabriker, inom det civila apoteksväsendet

samt vid militärapoteket. Extemporeberedningar framställs endast på

apotek.

Försäljning av läkemedel till konsument är i princip förbehållen apo­

teken. Andra företag än apotek som vill tillverka läkemedel eller idka parti­

handel med sådana (droghandel) måste ha tillstånd av socialstyrelsen.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning omhänderhas till största delen av det

privata apoteksväsendet. Karolinska sjukhuset och lasaretten i Boden och

Karlskrona försörjs emellertid av det statliga militärapoteket och sex andra

sjukhus av kommunala sjukhusapotek.

Kostnaderna för de i Sverige under 1969 förbrukade läkemedlen var drygt

en miljard kr. Samtidigt beräknas apotekens omsättning, som även inbe­

griper andra varor än läkemedel, ha uppgått till 1 200 milj. kr.

Av den totala läkemedelsförbrukningen belöper 3/4 på recept som ut­

färdats av läkare medan 1/4 är inköp utan recept. Under 1969 expedierades

omkring 37,7 milj. recept till patienter i öppen vård. Kostnaderna härför

uppgick till 712,8 milj. kr. Därav utbetalade riksförsäkringsverket till apo­

teken 451,8 milj. kr. inom ramen för läkemedelsrabatteringen.

Den ojämförligt största delen av de förbrukade läkemedlen utgörs av

farmacevtiska specialiteter. Dessa svarar värdemässigt för omkring 95 %

av hela förbrukningen. Extemporemedlen svarar för återstoden eller unge­

fär 5 %.

Av de farmacevtiska specialiteterna hade år 1968 drygt 40 % (värdemäs­

sigt sett) tillverkats i utlandet. För de i Sverige tillverkade specialiteterna

svarade apoteksväsendet för omkring 1/10 medan 9/10 kom från svenska

läkemedelsfabriker.

Över 95 % av de i landet försålda och i Sverige tillverkade läkemedlen

produceras av ett tiotal läkemedelsfabriker samt av apotekens distriktslabo-

ratorier. De avsedda fabrikerna är Astra, Bofors, Draco, Ferrosan, Hässle,

Kabi, Leo, Pharmacia, Recip och Vitrum. Aktiemajoriteten i Kabi, Recip

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

13

och Vitmm ägs av staten (jfr prop. 1969: 142, SU 169, rskr 382). De övriga

företagen är privata.

Produktionen på apotekens distriktslaboratorier är koncentrerad till ett

tiotal tillverkningsställen. Produkterna saluförs under varumärket ACO.

Viss läkemedelstillverkning sker också vid SBL, SVA, militärapoteket

samt förenade fabriksverken. Denna tillverkning tillsammans med den som

sker vid de statliga fabrikerna och vid distriktslaboratorierna tillgodoser

mellan 20—25 % av landets nuvarande läkemedelskonsumtion.

Mot den svenska läkemedelsexporten svarar en ungefär lika stor import.

Denna sker främst från England, Schweiz och USA.

Apoteken förvärvar huvuddelen av sina varor från partihandelsföretag

(droghandel). En droghandelsrörelse, Astra Distribution är inte ett fri­

stående företag utan en del av AB Astra. På motsvarande sätt bedrivs inom

Vitrum såväl fabrikation som grosshandelsrörelse inom ett och samma

bolag. De övriga — ADA, Kronans Droghandel och Läkemedels-Distribu-

tion — är särskilda aktiebolag med uppgift att idka partihandel med läke­

medel. Härtill kommer att distriktslaboratorierna driver partihandel med

sina egna produkter. Varje apotek behöver dock endast ha kontakt med ett

distriktslaboratorium.

Inte bara Astras och Vitrums grosshandelsverksamhet har anknytning

till läkemedelsfabrikation. Så är fallet även med ADA, som ingår i Fortia-

koncernen, dit även läkemedelsfabriken Pharmacia hör. Kronans Drog­

handel ägs av ett konsortium, i vilket ingår ett flertal svenska och utländska

läkemedelsfabriker. Läkeinedels-Distribution ägs av Leo AB.

Vissa läkemedel tillhandahålls apoteken endast genom en droghandlare

(enkanaldistribution). Detta är fallet med Astrakoncernens produkter som

blott säljs genom Astra Distribution och Leos läkemedel som endast salu­

hålls av Läkemedels-Distribution. Båda dessa droghandlare säljer även

vissa andra företags produkter, delvis med ensamrätt.

Droghandelsföretagen ADA, Vitrum och Kronan har i stort sett samma

sortiment. De tillhandahåller läkemedel från svenska och utländska fabri­

ker som i motsats till Astra och Leo föredragit att låta mer än ett gross-

handelsföretag saluföra sina produkter (flerkanaldistribution). Medan ADA

och Vilrum arbetar enbart med varor som distribueras genom flera kana­

ler har Kronans Droghandel ensamrätt på distributionen av vissa av de

sålda produkterna.

Omkring 1 000 personer är sysselsatta inom droghandeln.

Sammanlagt köpte apoteken av droghandeln läkemedel för 577,8 milj. kr.

1967 mot 313,9 milj. kr. 1962. De farmacevtiska specialiteterna dominerar

droghandelns försäljning. För var och en av droghandlarna har försälj­

ningen på läkemedel ökat med 10—20 % årligen under 1960-talet.

Med utbyggnad och rationalisering har droghandeln mött den ökade

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

14

efterfrågan på läkemedel. En mer eller mindre utbyggd ADB-verksamhet

finns hos samtliga droghandelsföretag. Antalet distributionscentraler är 16.

Apoteken innehas med s. k. personligt privilegium av apotekare, som ut­

nämnts av Kungl. Maj :t efter förslag från socialstyrelsen. Apoteksinne-

havare pensioneras vid 67 års ålder.

Det fanns vid utgången av år 1969 362 självständiga apotek och till

dessa anknutna 232 filialapotek samt 19 sjukhusapotek.

Apoteksinnehavarna är förenade i en sammanslutning, apotekarsocie-

teten, som numera i hög grad framstår som ett centralt ledande organ för

apoteksväsendet. I spetsen för apotekarsocieteten står en direktion, vald

av fullmäktige, vilka i sin tur utsetts genom direkta val inom societetens

lokala kretsar. Apotekarsocietetens kansli och övriga centrala organ har en

personal av omkring 200 personer.

Apoteksinnehavarnas inkomster är liksom läkemedelspriserna reglerade

av bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj :t. Den sakliga innebörden av

bestämmelserna är bl. a. att enhetliga läkemedelspriser skall hållas i hela

landet, att mindre bärkraftiga apotek stöds av mer bärkraftiga och att

apoteksinnehavarnas behållna inkomster är reglerade så att de i normalfal­

len varierar inom ganska snäva gränser trots stora skillnader i apotekens

omsättningssiffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Läkemedelskontrollen

Inledning

Grundreglerna om läkemedelskontrollens utformning och avgränsning

av kontrollområdet ges i läkemedelsförordningen och i föreskrifter som

meddelats med stöd av denna förordning. Tillsynsmyndighet för läkeme-

delskonlrollen är socialstyrelsen.

Läkemedelskontrollens innebörd och allmänna syfte framgår av 4 § läke­

medelsförordningen där det sägs att läkemedel skall vara av fullgod be­

skaffenhet och att det vid normal användning inte får medföra skadeverk­

ningar, som står i missförhållande till den avsedda effekten. Bestämmelsen

är en ramföreskrift för varje läkemedelstillverkare och en bas för kontroll­

organets handlande i det enskilda fallet.

EnligL säkerhetslagstiftningen på läkemedelsområdet ställs vissa minimi­

krav i fråga om formerna för tillverkningen. Vidare inrymmer den ett efter

olika läkemedelstyper anpassat system för produktkontroll. Slutligen ut­

stakar den sådana handelsvägar, att även distributionsformerna blir led i

kontrollkedjan. Till ledning för såväl tillverkare som kontrollorgan finns

vissa farmakopéinässiga föreskrifter och andra standardnormer beträffande

läkemedlens kvalitet.

16

Kungl. Maj ds proposition nr 7 b år 1970

avdelningen att granska anmälningar om kliniska prövningar av nya

oregistrerade läkemedel.

Läkemedelsbiverkningsnämnden är en rådgivande medicinsk expertnämnd

med representation även från läkemedelsindustrin. Den har en verkställande

ledamot med ett eget kansli. Nämndens ledamöter är utsedda av socialsty­

relsen. Nämnden arbetar fristående från SFL men i nära kontakt med

laboratoriets farmakoterapevtiska avdelning, vilken liksom socialstyrelsen

är representerad i nämnden.

Svenska farmakopékommittén är ett självständigt organ vars uppgift är

att arbeta med farmakopéfrågor. Kommittén som består av sju av Kungl.

Maj :t utsedda ledamöter, biträds av en sekreterare och ett antal labora-

torieapotekare. Övrig personal som behövs för löpande kontors- och labora­

toriearbete tillhandahålls av SFL. Kommittén disponerar eget laboratorium

som förestås av kommitténs sekreterare.

Den nordiska farmakopénämnden består av tre medlemmar från vart och

ett av de fyra deltagande länderna hämtade ur de nationella farmakopé-

kommittéerna. Generalsekreterare hos nämnden är f. n. sekreteraren i den

svenska farmakopékommittén.

Två experter inom bakteriologi har utsetts att vara statens kontrollanter

för den tillverkning och import av bakteriologiska preparat som sker vid

SBL och vid SVA. Kontrollanterna är formellt knutna till socialstyrelsen

resp. veterinärstyrelsen.

Statens institut för folkhälsan utför vissa vitaminanalyser åt statens

farmacevtiska laboratorium. Tjänsterna debiteras laboratoriet.

Statens bakteriologiska laboratorium utför sterilitetskontroll samt mikro­

biologiska haltbestämningar av antibiotikapreparat.

Tillverkningskontroll

Läkemedelsförordningen föreskriver (7 §) att yrkesmässig tillverkning

av läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare samt av den som

erhållit tillstånd därtill. Utan särskilt tillstånd får bakteriologiska preparat

tillverkas vid SBL och SVA. Med tillverkning förstås i sammanhanget såväl

framställning som förpackning eller ompackning.

Tillstånd att tillverka läkemedel annorstädes än på apoteken meddelas av

socialstyrelsen. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan avse

visst eller vissa läkemedel eller läkemedel i allmänhet. Tillverkningen skall

förestås av en av socialstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av

större omfattning får särskilda föreståndare godkännas för olika avdel­

ningar.

Enligt läkemedelsförordningen och dess tillämpningskungörelse kan so­

cialstyrelsen genom inspektion av företag där läkemedel tillverkas eller

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lh- år 1970

Den förberedande granskningen av registreringsansökningar sker vid

SFL. Det slutliga avgörandet i registreringsärenden träffas i socialstyrel­

sens namn av läkemedelsnämnden.

Registrering kan återkallas om förhållanden som legat till grund för re­

gistreringen inte längre är för handen. Återkallelse av registrering kan

också ske om villkor för specialitetens tillhandahållande åsidosätts eller

om specialiteten är föremål för reklam som innefattar oriktig, starkt över­

driven eller vilseledande uppgift om specialitetens verkan eller egenskaper

i övrigt. En registrerad specialitet kan givetvis tas ur marknaden av till­

verkaren, som därvid skall anmäla detta till socialstyrelsen.

Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras genom

socialstyrelsens försorg. Efterkontrollarbetet handhas väsentligen av statens

farmacevtiska laboratorium.

Ett led i efterkontrollen är den verksamhet som utövas av den tidigare

nämnda läkemedelsbiverkningsnämnden. Enligt nämndens rekommendation

x*apporterar läkarna iakttagelser om oväntade biverkningar vid läkemedels­

behandling. Rapporterna bearbetas och följs upp av nämnden.

Extemporeberedning kallas sådant för tillfället berett läkemedel som

komponerats av läkare, veterinär eller tandläkare för en speciell patient.

För receptutfäi-dare gäller vid hans komponerande att han har att handla

i överensstämmelse med vetenskap och bepi'övad erfarenhet. Den expedie­

rande farmacevten har att handla enligt farmakopéns och socialstyrelsens

föreskrifter och i överensstämmelse med god farmacevtisk praxis. Några

speciella kontrollåtgärder kan av praktiska skäl i regel inte komma i fråga.

Enstaka prov på extemporeberedningar tas av I ä k em e d e 1 s in s p e k t ör e r n a

vid förekommande apoteksinspektioner.

Handelsvågarna

Läkemedelsförordningen utstakar vissa handelsvägar för läkemedel. Här­

vid skiljs mellan partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås för­

säljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare eller apo­

tek. Annan försäljning är detaljhandel.

Partihandel får bedidvas endast av den som behörigen tillverkat läke­

medlet, apoteksföreståndare samt den som erhållit tillstånd att idka parti­

handel med läkemedel. Reträffande tillståndsgivning och åtnjutande av till­

stånd gäller motsvarande bestämmelser som för tillverkning.

Detaljhandel med läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare.

I viss utsträckning får dock partihandlare sälja läkemedel direkt till sjuk­

vårdsinrättning och bakteriologiska preparat kan få försäljas direkt till

läkare och veterinär från SBL resp. SVA.

20

Slutligen finns en råd detaljbestämmelser om förvaring och kontroll av

läkemedlen på apotek. Efterlevnaden av dessa bestämmelser kräver tillgång

till viss analysutrustning och vissa speciella förvaringsanordningar, m. m.

När det gäller finansiering av apoteksövertagande brukar det kapitalbehov,

som föreligger för övertagande av en apoteksrörelse, beräknas till mellan

100 och 110 % av värdet av varulager och inventarier. Den övervägande de­

len av det i apoteken investerade kapitalet utgörs av lån som erhållits med

företagsinteckningar som säkerhet. Huvudsakliga kreditgivare är Apotekar-

kårens kreditkassa ekonomisk förening, affärsbanker och sparbanker.

Den 31 december 1968 uppgick det bokförda värdet av inventarier och

varulager till omkring 135 milj. kr. Som eget kapital i apoteksrörelsen be­

räknas apotekarna ha satt in omkring 20 milj. kr.

Nu gällande medicinaltaxegrunder är så konstruerade att apotekens

prissättning beräknas efter tre olika taxor, nämligen en för kemi­

kalier och droger, en för farmacevtiska specialiteter samt en beträffande

arbetet på apoteket med tillredning av extemporeläkemedel.

Med ledning av fastställda grunder har apotekarsocietetens direktion att

räkna ut läkemedlens utförsäljningspriser och införa dem i en medicinal-

taxa som skall tillämpas av apoteken. En grundläggande regel är att apo­

teken vid försäljningen inte får ta ut högre priser än vad som anges i

medicinaltaxan.

Socialstyrelsen skall varje år före den 1 september, efter att ha hört apo-

tekarsocieteten, lägga fram så noggrann beräkning som möjligt av apoteks­

väsendets intäkter och kostnader under närmast följande kalenderår. Sam­

tidigt skall styrelsen framställa förslag om den jämkning i medicinaltaxe-

grunderna som beräkningen ger anledning till. Härefter fastställs medici-

naltaxegrunderna av Kungl. Maj :t.

Apotekspersonalen består av apotekare, receptarier, laboratorietekniker

och apotekstekniker.

Självständiga apotek förestås av en innehavare. Som regel kan en apo­

tekare inte räkna med att få eget apotek förrän efter åtskilliga tjänsteår.

Flertalet apoteksinnehavare är över 55 år.

Utbildning av apotekare och receptarier sker vid farmacevtiska fakulte­

ten vid Uppsala universitet och inkluderar även viss praktikutbildning på

apotek. Apoteksteknikerns utbildning sker numera vid yrkesskola med elev­

intagning från grundskola. Redan yrkesverksamma tekniker kan komplet­

tera sin utbildning genom kvällskurser eller korrespondensundervisning.

Frågan om förändrad utbildningsordning för receptarier och apotekstekni­

ker är f. n. under utredning.

Ersättning till den på apoteken tjänstgörande personalen utgår enligt

bestämmelser i tre kollektivavtal som slutits mellan statens avtalsverk å

ena sidan samt var och en av Sveriges farmacevtförbund, Apotekstekniker­

förbundet resp. Apoteksstäderskeförbundet å den andra. Flertalet löner ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

22

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Nästa enhet i storleksordning är filialapoteket som lyder under ett själv­

ständigt apotek. Det senare kan ha flera filialer. Utåt fungerar ett filial­

apotek på samma sätt som ett självständigt. Ofta är emellertid tillverk-

ningsuppgifter, administrativa funktioner och viss lagerhållning centrali­

serade till moderapoteket. Filialapotek inrättas när befolkningsunderlaget

uppgår till 5 000—-15 000 personer. Av de filialapotek som var i drift i slutet

av 1968 förestods ca 50 av apotekare och övriga av receptarier. Omsätt­

ningen varierar mellan 150 000 kr. och 1,5 milj. kr. Allt vanligare blir

filialapotek av förenklad typ med reducerade möjligheter till beredning av

läkemedel eller med reducerat öppethållande.

Läkemedelsförråd finns av tre olika typer. Det mest utvecklade har for­

men av en mindre butik, i en särskild av apoteksinnehavaren hyrd lokal

och med en av denne anställd föreståndare. Endast standardförpackade

läkemedel eller på apoteken färdigställda förpackningar av lösviktsvaror

får lagerhållas.

Den enklaste typen utgörs av en transportabel låda som byts ut av apo­

teket varje månad, varvid översyn och komplettering av förrådet sker.

Sortimentet begränsas till 20 receptfria läkemedel.

Läkemedelsförsörjningen till många mindre orter ombesörjs genom medi­

cinlådor och kommissionärer.

Antalet medicinlådor uppgår till nära 1 500 och antalet paket som sänds

därigenom är ca 1,3 milj. per år.

Bortsett från de fåtaliga fristående sjukhusapotek som drivs av sjukhu­

sens huvudmän finns vid ett 20-tal sjukhus sjukhusapotek, som är anknutna

till självständiga apotek och som fungerar som filialapotek med speciella

uppgifter. En närmare redogörelse härför lämnas i anslutning till framställ­

ningen om sjukhusens läkemedelsförsörjning.

Totalt finns i landet ca 600 apoteksenheter med kvalificerad personal

och omfattande lagerhållning samt ytterligare 700 utlämningsställen för

läkemedel och ca 1 500 medicinlådor.

A potekarsocieteten

Apotekarsocieteten fungerar som centralt ledningsorgan för apoteks­

väsendet. Societeten består av landets samtliga apoteksinnehavare. Enligt

stadgarna är ändamålet med apotekarsocieteten att befordra farmaciens

och apoteksväsendets utveckling, att tillvarata medlemmarnas gemensamma

intressen, att lämna understöd åt behövande apotekare samt deras änkor

och barn samt att vippmuntra dem, som ägnar sig åt farmacevtiska studier.

Societeten förvaltar till densamma överlämnade fonder och använder deras

avkastning enligt meddelade föreskrifter.

Det högsta beslutande organet är fullmäktige. Dessa består av represen­

tanter för de f. n. 13 kretsar i vilka societetens medlemmar fördelats efter

26

av huruvida läkemedelspriserna är riktigt avvägda. Priserna måste nämli­

gen i princip hållas på sådan nivå att de allmänna avgifterna täcker apo-

tekskollektivets utgifter. Det är emellertid omöjligt att få en sådan pris­

sättning att avgifterna exakt motsvarar nämnda utgifter. Läkemedelspri­

serna måste därför sättas så att en betryggande marginal uppstår, över­

skottet skall som nämnts placeras i fonden. Denna förvaltas av socialsty­

relsen enligt bestämmelserna i det av Kungl. Maj :t den 30 september 1936

utfärdade reglementet för fonden med därefter gjorda ändringar.

Enligt reglementet skall de till fonden influtna medlen, inbegripet av­

kastning, avsättas till dess de uppgår till det belopp som bestäms av Kungl.

Maj:t. Beloppet är f. n. bestämt till 15 milj. kr. Då det bestämda beloppet

uppnåtts skall inflytande medel, sedan förvaltningskostnaderna bestritts,

användas till reglering av läkemedelspriser på sätt Kungl. Maj :t bestäm­

mer. Det åligger socialstyrelsen att hos chefen för socialdepartementet an­

mäla när nämnda belopp uppnåtts. Vidare skall styrelsen lägga fram förslag

till sådan ändring av gällande grunder för läkemedels taxering på apotek,

att läkemedelspriserna nedbringas. Det åligger vidare styrelsen att årligen

lämna uppgift om fondens inkomster och utgifter under det närmast före­

gående kalenderåret samt om influtna allmänna avgifter och därav be­

stridda utgifter.

Regleringsfonden bär i praktiken fungerat som en reservfond för apo­

teksväsendet. Behållningen har fluktuerat starkt. Sålunda uppgick den 1950

till nära 48 milj. kr. men var 1966 nere i 5 milj. kr. Därefter har den åter

stigit och var vid senaste årsskifte omkring 17 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

De bestämmelser, som i första hand reglerar läkemedelsförsörjningen på

sjukvårdsinrättningar m. in. återfinns i kungörelsen (1963:440) angående

läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna, kungörelsen (1963:

439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen samt i medicinalsty­

relsens kungörelse angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrätt­

ningarna (MF 1965: 7).

Enligt kungörelsen angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsin­

rättningarna skall vid sådan inrättning finnas särskilda anordningar för att

tillgodose läkemedelsförsörjningen där.

Om verksamheten vid sjukvårdsinrättning är uppdelad på flera avdelning­

ar skall det, om inte socialstyrelsen bestämmer annat, finnas dels avdelnings-

förråd med läkemedel för den dagliga sjukvården inom avdelningen och

dels sjukhusapotek eller centralförråd för avdelningsförrådens gemensamma

behov.

personer verksamma på de fem sjukhusapoteken och omkring 20 på cen­

tralförråden.

Den sammanlagda apoteksverksamheten på övriga sjukhus i landet upp­

skattas sysselsätta omkring 400 personer.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Totalförsvarets läkemedelsförsörjning

Krigsmaktens centrala organ för dess läkemedelsförsörjning är militär­

apoteket. Det har försvarets sjukvårdsstyrelse såsom chefsmyndighet. Under

chefen är apoteket organiserat på en militär sektion, en sjukhussektion, en

kontrollsektion, en produktionssektion, en administrativ sektion, en läke-

inedelsinformationscentral, en forskningsavdelning samt en dataavdelning.

Militärapoteket arbetar i nära kontakt med karolinska sjukhuset. Det leve­

rerar läkemedel dit och deltar i utrednings- och kommittéverksamhet som

berör läkemedelsområdet.

Militärapoteket är en statlig myndighet, som tilldelas tjänster och medel

efter beslut av riksdagen och Kungl. Maj:t men de ekonomiska förhållan­

dena är delvis jämställda med sådana för självförsörjande verk. Apotekets

alla kostnader för anskaffande av läkemedel samt huvuddelen av personal­

lönerna och uppkomna omkostnader skall täckas genom betalning för full­

gjorda leveranser. Härvid skall som högst-pris gälla de priser som uttas av

andra apotek vid motsvarande leveranser.

Inom socialstyrelsen skall dess beredskapsråd bl. a. handlägga frågor

angående läkemedelsberedskapen och fastställa en lista över s. k. bered-

skapsläkemedel, vilka inte anses kunna undvaras i händelse av krig. Kvanti­

teten av erforderliga läkemedel bedöms med hänsyn bl. a. till den kontinuer­

liga fredskonsumtionen.

I samråd med militärapoteket och överstyrelsen för ekonomisk försvars­

beredskap upprättar socialstyrelsen krigsproduktionsbesked med landets

läkemedelsindustrier så att deras sammanlagda kapacitet kommer det civila

och militära försvaret tillgodo.

Socialstyrelsen planerar vidare i samråd med vederbörande myndig­

heter och företag en utflyttning i krig av såväl grosshandelsföretagen som

ett stort antal apotek med lager till bättre belägna områden än de, där de

är placerade i fred. Likaså sker planeringsverksamhet för bl. a. läkemedels-

tillförsel till beredskapssjukhusen samt för distriktsapotekens omflyttning

och produktion i krig.

Civilförsvarsstyrelsen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för en be-

redskapsuppläggning av vissa läkemedel såsom dextran och nervgasmot-

medel.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

Läkemedelsförsörjningsutredningen

Läkemedelsdistributionen

Allmänna synpunkter

I sina motiv för förändringar anför utredningen inledningsvis att frågor

om läkemedel måste ses som delproblem av samhällets strävanden att be­

kämpa sjukdom och att tillförsäkra medborgarna hälsa. Medicinska och

socialmedicinska synpunkter får därför starkt inflytande på bedömningarna,

men ytterst är det dock alltid fråga om vilken ekonomisk ram som tillmäts

och vidare är det en självklarhet att man alltid måste eftersträva största

möjliga effekt av en bestämd ekonomisk satsning.

Nya sjukdomssituationer skapar nya Iäkemedelsbehov — nya läkemedel

skapar nya hälsoproblem. Det är enligt utredningen därför väsentligt att

det finns goda kontakter mellan det praktiska sjukvårdsarbetet på fältet

och den centrala planeringen för forskning och produktion på läkemedels­

området. Denna synpunkt måste vara central vid planeringen av hela läke-

medelsförsörjningsorganisationen. Med hänsyn härtill har det för läkeme-

delsförsörjningsutredningen tett sig naturligt för att inte säga nödvändigt

att bidra till största möjliga integration mellan läkemedelsförsörjningens

olika led.

Utredningen har ansett det klart att staten bör engagera sig i läkeme-

delsproduktionen. Som skäl härför anges att man måste ha garantier för

att en tillräcklig arsenal av basläkemedel står till förfogande till lägsta

möjliga pris, att forskningsinsatsernas optimala utnyttjande kräver ett

ökat offentligt risktagande. Vidare kan man inte utan det allmännas di­

rekta medverkan i industriell läkemedelstillverkning räkna med de nöd­

vändiga erfarenheterna för att rationellt bedöma frågor om priskalkyler

på läkemedelsområdet.

Målet bör enligt utredningen vara en så stor statlig läkemedelsproduktion

att den blir en reell konkurrensfaktor till den privata industrin. Det är

angeläget att den får så lika villkor som möjligt som den privata och att en

sund konkurrens stimuleras.

Läkemedelsgrosshandeln spelar enligt utredningen en jämförelsevis un­

derordnad roll då det gäller prisbildningen. Den har däremot haft viktiga

funktioner att fylla vad angår den fysiska varuhanteringen. Problematiken

beträffande grosshandeln är enligt utredningens mening främst beroende

av hur man kan tillgodose kravet på att det finns en väl fungerande distri­

butionsapparat samtidigt som man har ett sådant grepp om prisfrågorna

att intet led i kedjan blir obevakat. En viss integration även i droghandels-

ledet är ett alternativ till ett statsmonopol. Kan konkurrensen mellan före­

tagen ytterligare stimuleras sägs detta vara ett framsteg jämfört med

nuläget.

32

fördelar och risker. Här anmäler sig stora möjligheter om man effektivt

tar datatekniken till hjälp. Utöver vad som kan nås inom ramen för den

redan existerande litteraturdokumentationen kan man, som senare skall

något närmare beröras, till låg kostnad få en uttömmande kunskap om

läkemedelsvanor och därmed förbättrade möjligheter att studera bl. a.

biverkningar om automatisk databehandling integreras i apotekens expedi-

tionsrutiner. Härigenom fås även aktuell information som på ett avgö­

rande sätt kan användas i förhandlingar om läkemedelsprisema.

Utredningen betonar att om en samhällelig läkemedelsinformation blir

högklassig undanrycks motiven för en stor del av industrins nuvarande

dyrbara informationsverksamhet. Får man samtidigt instrument för en

effektiv prispolitik från samhällets sida kommer reklamkostnadernas in­

verkan på läkemedelsprisema att minska.

Ytterligare rationaliseringar av väsentlig betydelse inom apoteksväsendet

förutsätter ändrad organisationsform. I utredningens betänkande lämnas

ett flertal exempel på att apoteken varken är typiska enskilda företag eller

allmänna institutioner. De organisatoriska förhållanden som rått har emel­

lertid underlättat rationaliseringar som förekommit under efterkrigstiden.

De rationaliseringar som gjorts innebär bl. a. att den lokalmässiga och

tekniska standarden på apoteken höjts och att en rad lednings-, planerings-

och interna kontrollfunktioner centraliserats. Det mest påtagliga uttrycket

härför är att det inom ramen för apotekarsocietetens verksamhet vuxit upp

en centraladministration som f. n. sysselsätter omkring 200 tjänstemän.

Då apoteksväsendet formellt alltjämt är uppbyggt av omkring 360 ekono­

miskt fristående apoteksrörelser föreligger enligt utredningens mening be­

stämda begränsningar för möjligheten att effektivt utnyttja denna tjänste­

mannastab och samtidigt hålla vid liv ett aktivt rationaliseringsintresse på

fältet. De större möjligheter som annars skulle föreligga att använda auto­

matisk databehandling för lagerstyrning och redovisning bedöms inte till­

närmelsevis helt kunna tillvaratas i och med att apoteksväsendet inte är en

sammanhållen ekonomisk enhet. Förutsättningen för ett djupare ekono­

miskt och socialmedicinskt samarbete med sjukvårdens huvudmän saknas

enligt utredningen så länge apoteksväsendets ledning inte kan planera och

förhandla som företrädare för en sammanhållen enhet med en av stats­

makterna formulerad samhällsinriktad målsättning.

överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten

Den 11 april 1969 uppdrog Kungl. Maj.t åt en särskild förhandlingsgrupp

att i anslutning till utredningen om läkemedelsförsörjningen uppta de för­

handlingar rörande organisationen m. m. av läkemedelsförsörjningen som

kunde påkallas med anledning av utredningens arbete. Till följd av detta

beslut har förhandlingar ägt rum med apotekarsocieteten.

Förhandlingarna resulterade i en den 17 september 1969 dagtecknad

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

34

Mindre delar av apotekarsocietetens centrala organisation kominer att

behållas av apotekarsocieteten för föreningens fortsatta verksamhet. I övrigt

övertas organisationen av apoteksbolaget.

Genom övertagandet förvärvar bolaget hela den tekniska huvudavdel­

ningen (central organisation för ACO) inbegripet apotekens centrallabora­

torium samt större delen av den administrativa huvudavdelningen. I förvär­

vet ingår bl. a. hyresrätten till ca 700 in2 kontorslokaler och 1 800 m2 labora-

torielokaler. Vidare har genom överenskommelsen staten för tiden 1971—

1975 tillförsäkrats förtursrätt att förhyra de relativt omfattande kontors­

lokaler i apotekarsocietetens fastigheter som inte kommer att behövas för

societetens egen verksamhet.

I samband med att apoteken inlöses erbjuds alla apotekare som lämnar sin

rörelse anställning hos bolaget. Därvid skall de i första hand ha rätt att

begära att bli föreståndare för det apotek de förut innehaft. Som ett led i

överenskommelsen har lämnats garanti att de i princip skall bibehållas vid

oförändrad inkomstnivå, dock med viss utjämning och schablonisering.

Det förutsätts att anställningsvillkoren skall fastställas efter förhandlingar

mellan bolaget och de apoteksinnehavare som övergår i bolagets tjänst. En

relativt detaljerad redogörelse för hur begreppet oförändrad inkomstnivå

skall tolkas finns i den promemoria som fogats vid överenskommelsen.

All personal som nu är anställd hos apotekarsocieteten och som sedermera

inte behövs för den ombildade föreningens verksamhet garanteras enligt

överenskommelsen anställning hos apoteksbolaget, dess dotterbolag eller en

i överenskommelsen nämnd organisationsenhet för information och stati­

stik på läkemedelsområdet, som skall stödjas av apotekarsocietetens stiftelse.

Personal som sålunda övergår från societetens tjänst skall inte vidkännas

försämringar i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.

I samband med inlösen av apoteken övertar bolaget bl. a. föreliggande

anställningsavtal. Detta innebär att all personal som arbetar på apoteken

är garanterad fortsatt anställning. Praktiskt taget all personal på apoteken

har sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal. Mellan vart och

ett av Sveriges Farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet och Apoteks-

städerskeförbundet å ena sidan samt statens avtalsverk som företrädare för

apotekarsocieteten å den andra har avtal slutits om anställningsvillkoren vid

tjänstgöring på apotek. De nu gällande avtalen utlöper i och med utgången

av 1970. Detta innebär att all personal på apoteken är garanterad fortsatt

tjänst hos bolaget men att villkoren för anställning måste bli föremål för

förhandlingar mellan bolaget och personalorganisationerna.

Enligt överenskommelsen skall staten per den 1 januari 1970 förvärva

apotekarsocietetens aktieinnehav i Vitrum för 24,4 milj. kr. enligt närmare

regler i ett i samband med överenskommelsen träffat köpeavtal.

Som tidigare nämnts har denna del av överenskommelsen redan godkänts

av riksdagen.

Vid ingången av 1971 skall enligt planer som apotekarsocieteten tidigare

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

36

Det är enligt utredningen tämligen uppenbart att ett mångfilialföretag med

så många lokala enheter skulle bli tungrott och i sig rymma betydande

risker för byråkrati om man inte får till stånd en lämplig balans mellan de

centrala och lokala funktionerna. Enligt utredningen föreligger behov av

replipunkter och överordnade beslutsorgan i komplicerade eller helt oförut­

sedda situationer samt då det gäller mera generella beslut av organisatorisk

eller funktionell art, vissa personalärenden etc. Vidare framhåller utred­

ningen att ett organiserat samarbete på ett decentraliserat plan kan vara av

särskilt värde då det gäller mera systematiska kontakter med sjukvården

och dess organ, läkarkåren etc.

Från dessa utgångspunkter har utredningen ansett det naturligt att en

regional organisation av apoteksbolaget kommer till stånd. Enligt utred­

ningens mening är landets sju sjukvårdsregioner lämpliga områden för en

indelning regionvis även vad apoteken beträffar. Genom att välja dessa som

organisationsenheter bör man få särskilt goda möjligheter till aktivering av

samarbetet mellan apotek och sjukvårdens utövare. Områdena har vidare

den storleksordningen att de ger utrymme för ett kvalificerat och menings­

fullt samordningsarbete. De är å andra sidan inte så stora att de är svåra

att överblicka eller omöjliggör goda personliga kontakter mellan region­

ledningen och alla apoteken inom området.

Vid en regional indelning av föreslagen art skulle apoteksbolagets orga­

nisation i stort få den utformning som åskådliggörs av följande figur.

Utredningen framhåller att den föreslagna regionindelningen överensstäm­

mer med vad som skisserats i en av apotekarsocieteten gjord utredning som

utredningen fogat som bilaga till sitt betänkande. Även i en av farmacevt-

förbundet gjord utredning som också tagits in som bilaga till utredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr

74 dr

1970

Organisationsplan för apoteksbolaget

Styrelse

Umeå

Linkö­

ping

Lund

och

Malmö

Göte-

Stock-

Huvudkontor

Apotek och kommissionsförsäljning.

38

Kungl. Maj.ts proposition, nr

74

år 1970

Kansli

Direktion

Styrelse

Datasektion

Laboratorium

Ekonomienhet

Löner

Pensioner

Redovisning

Finansiering

Fastighets-

och

hyresärenden

Organisations­

enhet

Apoteksloka-

lisering

Utredning

Rationali­

sering

Driftsenhet

Varuinköp

Intendentur

Inspektion

Personalenhet

Rekrytering

Anställning

Utbildning

Informations­

enhet

Läkemedels­

information

Statistik

Personal-

instruktion

Extern PR

sörjning. Enligt överenskommelsen skall stiftelsen vara representerad i

apoteksbolagets styrelse med en tredjedel av antalet ledamöter, dock minst

två personer. Antalet styrelseledamöter föreslås bli sju. Detta innebär att

stiftelsen får två representanter. Styrelsen utser utom eller inom sig den

verkställande direktören.

Utredningen anger några huvuduppgifter för de olika enheterna inom hu­

vudkontoret och anför därvid bl. a. följande.

Driftsenheten skall vara bolagets organ för kontakter med läkemedels-

fabrikanter och läkemedelsgrossister samt med leverantörer av övriga varor

som lämpar sig för försäljning på apoteken. Utöver den inköpande verk­

samheten handhar driftsenheten distributions- och lagerhållningsfrågor samt

beredskapsfrågor. Till enheten hänförs även inköp av kontorsutrustning,

apparater och utensilier m. m. för apotekens, distriktskontorens och den

centrala organisationens behov. Huvudansvaret för erforderlig inspektions­

verksamhet skall också åvila denna enhet.

Ekonomienheten skall handha finansieringsfrågor, kassarörelse, helt cen­

traliserade löneutbetalningar och andra utbetalningar, fakturering, fastig­

hetsfrågor samt bokföring. Andra uppgifter för enheten blir viss räkenskaps-

kontroll av apoteken samt budget- och prognosarbete.

Informationsenheten skall svara för all intern information inom bolaget,

inbegripet produktion av prislistor, handledningar och annan dylik hjälp-

materiel. Det blir också enhetens uppgift att handha bolagets PR-verksamhet

och annan extern information. Bolagets befattning med förbrukningsstati-

stik bör också föras till denna enhet.

40

väsendet utan kan ske successivt. Till att börja med torde de första kon­

toren kunna sammankopplas med något av de större apoteken i regionen.

Vederbörande apoteksföreståndare torde då, under förutsättning att han får

personalförstärkning i övrigt på apoteket, kunna tjänstgöra som regionchef.

Under senare år har allt fler små självständiga apotek förändrats till filial­

apotek. Förändringarna har ansetts vara företagsekonomiskt motiverade.

I den nya organisationen kommer samtliga apotek att ha ställning av

filialer inom ett sammanhållet företag. Detta innebär vissa förändringar

beträffande det nuvarande förhållandet mellan moderapotek och filial­

apotek. Detta kan övergångsvis medföra vissa olägenheter för i första hand

nuvarande filialapotek, som vant sig att kunna vända sig till moderapoteket

i olika frågor. För att få till stånd en mjuk övergång till det nya systemet

föreslår utredningen att en viss bindning under en övergångstid bör kunna

bestå mellan här avsedda apotek i avvaktan på ytterligare erfarenheter.

När apoteksbolaget börjar sin verksamhet torde omkring It 000 personer

vara sysselsatta på apoteken. Det framtida personalbehovet på apoteken

blir beroende av förändringar i omsättning och kundstruktur, av rationali-

seringsåtgärder och servicedifferentiering. Den kapacitet i fråga om per­

sonal som apoteken har i dag tyder emellertid på att bolaget till att börja

med bör gå in för viss restriktivitet vid nyanställningar. Motiveringen här­

till är bl. a. centralisering av vissa uppgifter som nu faller på apoteken samt

översyn av apotekens arbetsrutiner i samband med övergång till ADB.

Statens avtalsverk har sedan 1965 behörighet att förhandla om apoteksan-

ställdas löner. Apoteksväsendet har därvid likställts med allmän inrättning

och avtalsverket inträder som avtalsslutande part. När det gäller statliga

bolag skall verket dock endast på begäran biträda bolagsstyrelsen vid för­

handlingar.

Apoteksföreståndarna bör enligt utredningens mening tillsättas centralt

av apoteksbolaget. Andra farmacevter än apoteksföreståndare samt övrig

personal bör tillsättas av regionkontoren när det gäller permanent personal.

Extra personal och vikarier bör föreståndarna själva få tillsätta.

Den mellan staten och apotekarsocieteten träffade överenskommelsen

innehär bl. a. att staten övertar ansvaret för ingångna anställningsavtal.

Detta betyder, att de anställda från den 1 januari 1971 fortsätter att

tjänstgöra på de apotek där de nu arbetar.

Utredningen har låtit utarbeta förslag till ett nytt system för expediering

och registrering av recept. Detta har skett genom medverkan av stats­

kontoret.

Förslaget innebär att samtliga apotek eller alla av en viss minsta storleks­

ordning utrustas med terminaler av skrivmaskintyp förbundna med en

central datamaskin (centralmaskin). Kommunikation mellan terminalerna

och centralmaskinen sker dels vid expediering av recept dels för informa­

tion i lagerfrågor och annan frågeverksamhet. Kommunikation sker i bägge

Kungl. Maj:ts proposition nr

74-

år 1970

42

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att det föreslagna data­

systemet är flexibelt och utbyggbart. För apotekens del torde konsekven­

serna av datasystemet bli

a) personalbesparingar genom mekanisering av rutiner som taxering

och etikettutskrivning, genom centralisering och mekanisering av order­

arbete och utbetalningar,

b) optimal lagerhållning,

c) kontroll av svinn genom framräkning av apotekens lager med åtföl­

jande avstämning med verkliga inventeringsvärden,

d) snabbare expedition.

Det maskinella orderarbetet innebär också, framhåller utredningen, för­

delar för nuvarande leverantörer genom en mer planmässig beställnings­

rutin. Läkemedelstillverkaren får ett bättre prognosunderlag för sin tillverk­

ning, läkemedelsgrossisten får med ett bättre prognosunderlag lägre kost­

nader för orderbehandling, varuhantcring, transport och lager investering.

För apoteksbolagets ledning innebär datasystemet att man får ett instru­

ment för prognoser och styrning av lagerhållningen. Detta medför möjlig­

heter till kostnadsbesparingar. Man kan vidare följa upp försäljningen ge­

nom rapportering av adekvat information till chefer på olika nivåer. Andra

möjligheter systemet ger är simulering av utfall av olika tänkbara åtgärder,

framtagning av statistik som ger underlag för kostnadsberäkningar och

lönsamhetskalkyler.

Det sammanhållna företaget möjliggör en koncentration och därmed ra­

tionalisering av vissa arbetsuppgifter. Hit hör det kamerala arbetet som med

datasystemets hjälp helt koncentreras till huvudkontoret.

Vad angår det rent farmacevtiska arbetet bör enligt utredningen de

redan pågående rationaliseringsundersökningarna intensifieras och de nya

möjligheterna effektivt utnyttjas. Ansträngningar bör göras att få till stånd

en viss centralisering av extemporeberedningen utan att allmänhetens möj­

ligheter till god service eftersätts.

Under efterkrigstiden har vissa nya typer av distributionsorgan för läke­

medel kommit fram. Sådana är filialapoteket med förenklad utrustning

och läkemedelsförråd typ A (apoteksförråd). Utredningen anser att man i

ökad utsträckning bör söka sig fram till varierade apotekstyper allt efter de

lokala behoven.

Som en serviceåtgärd främst med tanke på poliklinikpatienter och hem­

gående patienter föreslår utredningen vidare att vid varje större sjukhus

inrättas ett särskilt utlämningsställe för läkemedel, en läkemedelsshop. En

sådan bör vara helt skild från den enhet som avser läkemedelsförsörjningen

för sjukhusets interna behov. Apoteksbolaget bör i samarbete med sjuk­

husets huvudman inrätta och därefter driva ett dylikt serviceapotek.

Enligt utredningen finns det också skäl att undersöka om inte vissa ten­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

43

denser i fråga om lokalisering av detaljhandeln i allmänhet bör avspegla

sig i en flexiblare politik beträffande apotekens lokalisering. Av säkerhets­

skäl måste man hålla fast vid principen att läkemedelsförsäljning endast

kan ske under behörig personals ledning och oftast torde starka skäl tala

för att hålla verksamheten samlad i speciella apotekslokaler. Om det emel­

lertid skulle öka bolagets möjligheter att lämna allmänheten service och

även kunna ske till väsentligt lägre kostnad hör det dock i och för sig inte

föreligga hinder för att ett enklare expeditionsapotek, drugstores i modi­

fierad form, inryms inom en stormai*knad eller liknande kommersiellt

centrum.

ACO-bolaget

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall ACO

under minst två år räknat från den 1 januari 1971 drivas som dotterföretag

till apoteksbolaget. Den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen skall vara

representerad i dotterbolagets styrelse. Staten skall för 7,5 milj. kr. för­

värva bl. a. apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inkl. inrett labo­

ratorium (ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkes­

rätter samt hyresrätterna till de av laboratoriet och företagsledningen för

ACO disponerade lokalerna ävensom den fastighet i vilken distriktslabora-

toriet i Sundsvall är inrymt. Det framgår också att staten förvärvar distrikts-

laboratoriernas egna resurser i samband med inlösningen av apoteken.

Enligt utredningen bör ACO fortleva och utvecklas men detta bör ske helt

avskilt från apoteksverksamheten. Anledningen härtill är att utredningen

anser tillverkningen på distriktslaboratorierna fylla en önskvärd funktion

inom läkemedelsförsörjningen och att lönsamheten måste betraktas som

godtagbar. En nedläggning av distriktslaboratorieverksamheten kan därför

inte komma i fråga. Det skulle för övrigt innebära en inte godtagbar kapital­

förstöring. I samband med att apoteksbolaget inlöser de nuvarande apo­

tekens lager och inventarier avskiljs de kvarvarande distriktslaboratorierna

och samlas i ett tillverkningsföretag som till att börja med blir dotterbolag

till apoteksbolaget. Sedermera bör det överföras till den under uppbyggnad

varande statliga tillverkningskoncernen. Företaget bör enligt utredningen

syfta till att utgöra en konkurrensfaktor inom läkemedelstillverkningen ge­

nom att särskilt ha till uppgift att säkra tillgången på neutrala basläkemedel

till låga priser. Genom att inarbeta ACO-verksamheten i ett statligt tillverk­

ningsföretag elimineras också huvuddelen av den kritik som under årens

lopp riktats mot verksamheten. Den allvarligaste invändningen mot den har

varit att verksamheten ekonomiskt inte kunnat helt skiljas från den all­

männa apoteksrörelsen samt att verksamheten finansieras av några enskilda

apoteksinnehavare, som var och en driver sin rörelse medan planering i

stort och central ledning sköts av apotekarsocieteten som organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

44

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

Droghandelns ställning

I direktiven för utredningen uttalas att det allvarligt borde övervägas att

centralisera droghandelsverksamheten till ett statsägt monopolföretag. Detta

uttalande görs sedan det erinrats om att såväl 1946 års läkemedelsutredning

som 1953 års läkemedelskommitté behandlat droghandelsfrågan. Inga åt­

gärder beträffande droghandeln har vidtagits till följd av förslag från dessa

utredningar.

Utredningen grundar sina ståndpunktstaganden dels på material som pre­

senterades av läkemedelskommittén dels på speciella undersökningar och

utredningar.

I en av de åberopade utredningarna används två olika metoder för att

belysa utvecklingen av produktivitet och effektivitet. Enligt den ena har

droghandeln kunnat uppvisa en årlig förbättring av 7—8 %, enligt den

andra stannar den vid 4,5 %.

I jämförelse med andra branscher visar sig droghandeln ligga väl framme

i fråga om utvecklingstakt. Ur undersökningsrapporten hämtas sålunda att

medan droghandelns kostnader i relation till omsättningen minskat från

12,3 % till 8,2 % under 1954—1964 var motsvarande förändring för större

partihandel, alla branscher, en ökning från 12,7 % till 16,2 % samt för

enbart livsmedelsgrosshandel en minskning från 11,5 % till 11,3 %.

Den redovisade ökningen i effektivitet avser droghandelsbranschen som

helhet. Läkemedelsförsörjningsutredningen har visat att betydande skill­

nader föreligger mellan de olika företagen. Sålunda varierade omsättningen

per anställd 1967 från 595 000 kr. till 1 510 000 kr. och omsättningen per

in2 lokalyta från 8 700 kr. till 18 700 kr.

På initiativ av läkemedelsförsörjningsutredningen har utförts en special­

studie av konsekvenserna av en allmän övergång till enkanaldistribution.

Resultatet är på kort sikt en årlig kostnadsbesparing av 11,4 milj. kr.

Härav hänför sig 7,7 milj. kr. till grossistledet och 3,7 milj. kr. till produ­

centledet.

Redan 1953 års läkemedelskommitté hade låtit göra en undersökning av

vilken effekt som skulle erhållas vid en övergång till centraliserad drog-

handelsverksamhet.

De totalt uppskattade kortsiktiga besparingarna inom droghandeln vid

centralisering blev 2—4 milj. kr. i 1954 års kostnadsnivå. Härav avser 1

milj. kr. besparingarna genom minskning av antalet order och 1—3 milj. kr.

besparingarna genom stordriftsfördelar.

Vid de nu gjorda undersökningarna har beräknats hur en centraliserad

droghandelsverksamhet skulle te sig jämfört med enkanaldistribution. En­

ligt beräkningarna skulle en ytterligare kostnadsbesparing av 4 milj. kr. per

år erhållas.

På längre sikt anses emellertid monopoldroghandelns kortsiktiga kost­

nadsbesparing bli absorberad av en lägre utvecklingstakt jämfört med en-

46

givetvis kommer att innebära en styrka vid bolagets strävanden att påverka

prisbildningen. Alternativet att använda den egna apparaten för engros-

distributionen kommer alltid att finnas och bolaget behöver inte riskera

att komma i ett tvångsläge till följd av kartellbildningar eller andra åt­

gärder från de få utomstående droghandelsföretagen. Det bör emellertid fram­

hållas, säger utredningen, att bolaget i sitt agerande måste söka se till hel­

heten. I vissa lägen kanske det för producenten kan vara förenat med särskilt

stora fördelar att den fysiska distributionen sker en viss väg. Om detta

övertygande visas och totalkostnaderna för läkemedlet härigenom minskar

bör detta bestämma distributionsvägen. Inte minst då det gäller de stora

sjukhusens förvärv av stapelläkemedel kan sådana synpunkter komma in

med särskild styrka.

Enligt utredningens mening innebär det nya systemet så många nya

utvecklingslinjer att det finns all anledning att nu pröva vilka effekter som

kan uppnås utan ytterligare ingripanden i droghandelsledet. Utredningen

anser det sålunda inte påkallat att nu införa ett statsmonopol på gross­

handeln med läkemedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Prispolitiken

För de farmacevtiska specialiteterna — som motsvarar 95 % av total­

kostnaderna för läkemedel — sker prisbildningen under det allmännas

medverkan i två steg. Sålunda fastställer socialstyrelsens läkemedelsnämnd

apotekens högsta medgivna inköpspris i samband med registreringen. Till

detta pris som är summan av producentkostnader och distributionskost­

nader till apotek läggs en för apoteken i medicinaltaxan medgiven handels-

avans. Bl. a. under hänvisning till koncentrationsutredningens undersök­

ningar anser läkemedelsförsörjningsutredningen att den nuvarande pris­

granskningen är alltför formell och att en aktiv prispolitik erfordras.

Efter en redogörelse beträffande affärsverkens taxor och priser samt

prissättningen hos monopolföretaget Nya systembolaget framhåller utred­

ningen att apoteksbolaget bör ges befogenhet att självt fastställa sina taxor.

En sådan befogenhet föreslogs även av 1946 års läkemedelsutredning för det

av utredningen föreslagna svenska apoteksaktiebolaget.

Enligt utredningen skall bolaget tillämpa enhetliga priser över hela lan­

det och erhålla täckning för sina kostnader och kunna förränta insatt

kapital.

Eftersom de farmacevtiska specialiteterna numera helt dominerar bilden

är det av största betydelse för totalkostnadernas begränsning att specialitets-

priserna är skäliga säger utredningen och erinrar om att en föreskrift om

att så skall vara fallet finns i läkemedelsförordningen. I samband med att

registrering söks för en farmacevtisk specialitet skall sökanden uppge det

48

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Om ett pris skall fastställas vid registreringen bör detta enligt utredningen

vara producentens högsta medgivna utförsäljningspris. Om den ändringen

jämfört med nuvarande ordning inte vidtas, blir effekten av det förordade

enkanalsystemet i droghandelsledet alltför begränsad. Med en ändring i linje

ined vad här föreslås, ökar konkurrensen i droghandelsledet. Förhoppningen

om att ökad konkurrens skall komma till stånd är ett bärande motiv för att

inte införa en monopoldroghandel i Sverige framhålls det i betänkandet.

Utredningen föreslår sålunda att prisets skälighet alltjämt skall prövas

före registrering men att vad som fastställs som maximipris är producentens

utförsäljningspris eller med andra ord partihandelns inköpspris.

Apoteksbolaget skall fastställa sina utförsäljningspriser som skall vara

enhetliga över hela landet och ge full kostnadstäckning. Prispålägget i gross-

handelsledet bestäms enligt affärsmässiga grunder och blir i praktiken ofta

beroende av överläggningar mellan producent, grossist och apoteksbolaget.

Utredningen framhåller att apoteksbolaget bör följa försäljningsutveck­

lingen för introducerade farmacevliska specialiteter och — då anledning

synes föreligga därtill — ta initiativ till förhandlingar med producenten om

prissänkningar.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

Vad angår läkemedelsförsörjningens organisation vid sjukvårdsinrätt­

ningarna anser utredningen att ökad vikt bör läggas vid att en effektiv

samverkan kommer till stånd mellan den farmacevtiska expertisen samt

läkare och övrig sjukvårdspersonal. I normalfallet skall vid ett sjukhus

finnas antingen en farmacevtisk avdelning eller ett sjukhusapotek för att

betjäna sjukvårdsavdelningarna. Den farmacevtiska avdelningen skall för­

foga över personal, utrustning och lokaler som medger att den inte bara kan

förse vårdavdelningarna med läkemedel för den dagliga sjukvårdens behov

ulan också kan medverka till att rationell läkemedelsterapi tillämpas inom

sjukhuset. Chefsapotekaren som skall förestå den farmacevtiska avdel­

ningen skall utses på motsvarande sätt som gäller för överläkare.

Vid sjukhus som inte har farmacevtiska avdelningar skall enligt utred­

ningen finnas sjukhusapotek. Dessa skall distribuera läkemedel inom sjuk­

huset och i övrigt på ett efter förhållandena lämpat sätt biträda beträffande

sjukhusets läkemedelsförsörjning. Sjukhusapotek skall förestås av apote­

kare eller receptarie som förordnas av direktionen för sjukhuset. De kan

vara avlönade antingen av sjukhuset eller apoteksbolaget beroende av vilka

överenskommelser som träffats mellan bolaget och sjukhuset i fråga om

läkemedelsleveranserna dit. Sjukhusets resurser och den farmacevtiska

personalens tid kan mera odelat ägnas åt läkemedelsfrågorna inom sjuk­

huset (läkemedelsval, intern distribution, säkerhetsfrågor, rådgivning och

uppföljning) i och med att de kommersiella frågorna helt åvilar bolaget.

50

av sina aktier till samma kurs staten betalar enligt överenskommelsen. Detta

motsvarar ett betalningsansvar för apoteksbolaget av högst 3,6 milj. kr.

Bolaget skall vidare erlägga den för 1970 upplupna räntan på riksgälds-

kontorets reverser, vilka utges som likvid för statens förvärv av Vitrum-

aktier. Denna ränta beräknas till 2,2 milj. kr.

Bolagets omedelbara kapitalbehov är sålunda enligt utredningen (31,9 +

27.6 + 3,6 + 2,2 = ) 65,3 milj. kr. Härtill kommer behov av likvida medel av

storleksordningen 10 milj. kr. Mot det samlade kapitalbehovet av ca 75

milj. kr. svarar 45 milj. kr. som satsats av aktieägarna. Ett lånebehov av

30 milj. kr. föreligger sålunda.

Täckandet av detta kapitalbehov har enligt utredningen samband med

den fortsatta utvecklingen av pensionsfrågan för dem som tidigare haft

anknytning till apoteksväsendet. Utredningen erinrar om att pensionsfrågan

för de inom apoteksväsendet verksamma behandlades i prop. 1963: 157.

Enligt propositionen uppgick de för tryggande av sådana pensioner särskilt

avsatta fonderna till omkring 60 milj. kr. Enligt föredragande departements­

chefen borde ytterligare fondering inte ske. I stället borde en statsgaranti

beslutas. Sådan garanti borde förutsätta att staten inträdde som avtalsslu­

tande part i fråga om både löne- och pensionsförmåner. Frågan om den

närmare utformningen av de statliga åtgärderna skulle senare underställas

riksdagen. Vad sålunda förordats godkändes av riksdagen (SU 1963: 147,

r skr 1963:335).

Statens avtalsverk har sedermera inträtt som avtalsslutande part för

apotekarsocieteten gentemot personalorganisationerna och har träffat över­

enskommelse med dem om pensionsförmånerna.

Apoteksinnehavarnas pensioner hade inte omreglerats då betänkandet

avgavs men en uppräkning av nu utgående belopp var avsedd att ske för

innehavare som övergår i bolagets tjänst.

Sedan avsättning till pensionsfonderna upphört bestrids pensionsutgif-

terna i växande grad av löpande inkomster från apoteken. Efter tillkomsten

av apoteksbolaget bör detta enligt utredningen åläggas att svara för full­

görandet av befintliga och tillkommande pensionsutfästelser på området. En

konsekvens är att pensionsfonderna överförs till bolaget.

Det bokförda värdet av pensionsfonderna uppgick den 30 juni 1969 till

59.7 milj. kr. Härav arbetade 13,4 milj. kr. som kapital inom apoteks­

väsendet i det att detta belopp utlånats till apotekarkårens kreditkassa.

Utredningen har utgått från att förutsättningar skapas för att pensions­

fondernas totala kapital skall kunna arbeta inom apoteksbolaget och finner

att några omedelbara svårigheter inte bör föreligga för bolagets kapital­

försörjning.

Utredningen har inte gjort några mera ingående beräkningar av apoteks­

bolagets kapitalbehov på längre sikt. Utredningen framhåller att de största

investeringarna under de första åren av bolagets verksamhet torde samman­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

52

skapar ett läkemedelsinstitut som blir ett samarbetsorgan för information

och statistik på läkemedelsområdet. Utredningen förordar att ett sådant

läkemedelsinstitut kommer till stånd.

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall av­

kastningen av den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen, dvs. det ka­

pital som sätts in i apoteksbolaget, tillföras en organisationsenhet med

uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet.

Utredningen anser att denna enhet bör bli identisk med det läkemedels­

institut utredningen förordat. Under förutsättning att de insatta medlen

förräntas efter 6 % blir den årliga utdelningen 0,75 milj. kr.

Utredningen framhåller att läkemedelsinstitutets verksamhet kommer att

främja en ändamålsenlig användning av läkemedlen. Att så blir fallet måste

vara ett intresse även för de seriösa läkemedelsproducenterna. De bör därför

bidra till finansieringen. Eftersom en fullständig anslutning inte kan för­

väntas på frivillig väg och då varje producent bör bära sin del av bördan an­

ser utredningen att det bidrag som bör lämnas av industrin måste komma

i form av obligatoriska avgifter.

Utredningen föreslår att bestämmelser om en avgift till främjande av en

ändamålsenlig användning av läkemedel som är farmacevtiska specialiteter

tas in i läkemedelsförordningen. Med hänsyn till risken för onödiga biverk­

ningar och andra icke önskvärda effekter vid en olämplig användning av

läkemedel synes det nämligen vara ett säkerhetsintresse att effektiva åt­

gärder sätts in för att trygga att läkemedlen används på ett ändamålsenligt

sätt. Avgiften bör sättas i relation till en producents försäljning av hans

specialiteter. Med hänsyn till de f. n. föreliggande behoven, som närmare

preciseras i fortsättningen förordar utredningen att avgiften t. v. kommer

att uppgå till 0,7 procent av försäljningssumman. Avgiften bör inkasseras

av socialstyrelsen och ställas till läkemedelsinstitutets disposition.

Omsättningen av farmacevtiska specialiteter uttryckt i apoteksbolagets

försäljningspriser kan beräknas bli 1 000 milj. kr. år 1971. Producentbidra­

get till läkemedelsinstitutet skulle alltså bli 7 milj. kr. Totalt skulle insti­

tutet sålunda vid starten disponera inemot 8 milj. kr. för sin verksamhet.

Nordisk läkemedelskommitté har kraftigt understrukit behovet av stöd åt

den kliniska farmakologiska forskningen. Man har också framhållit vikten

av ett samhälleligt stöd åt forskning som syftar till jämförelser mellan

olika preparat med likartade indikationsområden. I de i vårt land fram­

förda kraven på samhälleliga insatser för en bättre läkemedelsinformation

har också frågan om jämförelser mellan olika preparat varit central.

För att rättvisande jämförelser skall kunna göras mellan olika preparat

med likartade indikationsområden är det nödvändigt, anför utredningen, att

tillräckligt exakta metoder finns inte bara för att mäta de enskilda med­

lens effekter vid klinisk användning utan också för att korrelera effek­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

54

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

goda kontakter med industrin och dit framföra synpunkter och önskemål

från fältet. Dessa befattningshavare, konsulter i läkemedelsfrågor, bör regel­

mässigt delta i överläggningar inom sjukhuset rörande läkemedel.

Utredningen anser det vara lämpligt att ungefär halva antalet konsulter är

läkare och halva antalet apotekare. Till en början torde ett belopp av 1,5

milj. kr. vara tillräckligt men allt eftersom tillgången på lämplig personal

ökar måste högre belopp ställas till förfogande. 0,2 milj. kr. beräknas för

stipendier i klinisk farmakologi.

Verksamheten vid den av socialstyrelsen startade kommittén för läke­

medelsinformation faller helt inom ramen för de uppgifter institutet skall

främja. Det synes därför enligt utredningen naturligt att institutet övertar

kostnaderna för denna verksamhet som beräknas till 0,8 milj. kr.

Utredningen anser att ett oundgängligt komplement till den tryckta

översiktsinformationen är sådan som kan erhållas vid mera specialiserade

symposier. Sådana anordnas även i viss utsträckning av läkemedelsfabri-

kanterna. Det är angeläget att läkemedelsinstitutet med sin obundna ställ­

ning kan arrangera och stödja symposier som bedöms värdefulla. Särskild

vikt bör läggas vid att erkänd utländsk expertis inbjuds liksom att svenska

fackmän får möjlighet att medverka vid symposier och liknande i utlandet.

Även kursverksamhet beträffande läkemedel för vidareutbildning av läkare

och apotekare bör stödjas av institutet. För ändamålet beräknar utred­

ningen ett medelsbehov av 0,4 milj. kr. årligen.

Apoteksbolagets dataanläggning är för bolaget primärt av värde från

rent ekonomisk synpunkt. Emellertid kommer den att möjliggöra framtag-

ning och bearbetning av åtskillig statistik av stort medicinskt värde. Utred­

ningen anser att bidrag bör lämnas till bolaget i den mån det åtar sig att

utföra speciella tjänster på detta område. I avvaktan på närmare utredning

beräknas bidraget till 2 milj. kr. årligen.

Utredningen föreslår att det nya läkemedelsinstitutet skall ledas av en

styrelse med bred förankring inom läkemedelsområdet. Sålunda bör före­

trädare finnas för socialstyrelsen, statens läkemedelskontroll, universiteten,

apoteksbolaget, sjukvårdens huvudmän, läkarkåren, apotekarsocieteten,

andra yrkessammanslutningar och läkemedelsindustrin. Då i flera fall mer

än en företrädare bör ingå om en tillräcklig allsidig representation skall

komma till stånd torde antalet styrelseledamöter komma att uppgå till minst

15. Den dagliga ledningen av institutet bör enligt utredningen handhas av

en befattningshavare med professors ställning. Till sin typ torde chefen

närmast böra motsvara vad man kräver av en forskningsadministratör. Han

skall sålunda äga vetenskaplig utbildning och ha god överblick över det

stora verksamhetsfältet. Han skall vara initiativrik och ha förmåga att i

stort följa arbetet även utanför det egna området. I styrelsen skall han fun­

gera som föredragande.

Som ett beredande organ åt styrelsen och som ett koordinationsorgan för

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Remissyttrandena

Apoteksbolagets utformning och verksamhet

Beträffande tillkomsten av ett av staten och apotekarsocieteten

gemensamt ägt apoteksbolag konstaterar ett antal remissinstanser

utan kommentar att en överenskommelse föreligger medan andra mera

direkt tillstyrker eller säger sig inte ha något att invända mot att ett sådant

bolag bildas.

Bland de myndigheter och organisationer som uttalat sig positivt beträf­

fande tillkomsten av ett apoteksbolag märks riksförsäkringsverket, kom-

merskollegium, LO, TCO, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerför­

bundet, Svenska landstingsförbundet och Sveriges köpmannaförbund. Av-

styrkanden förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksför­

bund.

Sveriges grossistförbund invänder att det saknas belägg för att det nya

systemet skulle bli effektivare och att man därför bör avvakta med beslutet

till dess att nödvändiga kompletterande undersökningar företagits.

Vidare uttalar Föreningen Sveriges droghandlare att förslaget inte ger det

bästa totala systemet, dvs. det system som skulle givit de största samman­

lagda integrationsfördelarna inom de olika leden av läkemedelsförsörj­

ningen.

Vad angår apoteksbolagets verksamhet är det LIF.s bestämda uppfattning

att denna bör begränsas till apoteksverksamhet. Det förefaller LIF orimligt,

oriktigt och offentligrättsligt tvivelaktigt att staten startar ett aktiebolag som

man sedan försöker ålägga uppgifter och befogenheter som i vårt land nor­

malt tillkommer ämbetsverk eller andra myndigheter. Om apoteksbolaget

får myndighetsbefogenheter — direkt eller indirekt — måste detta skapa

osäkerhet i rättstillämpningen och i hög grad försvåra apoteksbolagets hu­

vuduppgift: att i samverkan med övriga delar av läkemedelsförsörjningen

bli ett effektivt distributionsorgan. LIF kräver därför att det görs en be­

stämd boskillnad mellan staten som övervakande myndighet och staten

som ensamdistributör av läkemedel. LIF anser det dock rimligt att apoteks­

bolaget får viss bestämmanderätt över sina egna angelägenheter såsom lo­

kalisering, personalfrågor, kostnadsnivå och apotekspålägg.

Beträffande bolagets organisation ansluter sig statskontoret i

princip till utredningens förslag. På några punkter ifrågasätter ämbetsver­

ket om den föreslagna arbetsfördelningen är den bästa. Statskontoret anser

bl. a. att fler arbetsuppgifter borde decentraliseras.

Apotekarsocieteten instämmer med utredningen i att de i betänkandet

presenterade organisationsplanerna för bolaget främst bör betraktas som

modeller som underlag för diskussion. Beträffande huvudkontorets funk­

tionsenheter framhåller apotekarsocieteten att då apotekarsocieteten i dag i

många avseenden fungerar som centralt samordningsorgan för apoteks­

58

Sveriges farmacevtförbnnd förutsätter liksom utredningen att bolaget or­

ganiseras som ett företag där samtliga apotek har ställning av filialer inom

en sammanhållen organisation. Med instämmande av SACO föreslår förbun­

det inrättande av ett antal apoteksregioner, högst 40. Förbundet föreslår

vidare att under bolagets successiva uppbyggnad försöksvis organiseras

olika regionindelningar. Enligt förbundets uppfattning är det dock nödvän­

digt att regioncheferna redan vid bolagets start är fristående från annan

verksamhet inom organisationen. Sålunda bör inte regionchef eller region­

kontor ens övergångsvis vara knutet till något apotek i regionen.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner starka skäl tala för att regionkontor

inrättas i residensstäderna och har sitt arbete förlagt till länen.

Riksförsäkringsverket uttrycker önskemål om representation i apoteks­

bolagets styrelse. Svenska landstingsförbundet och Göteborgs sjukvårds­

styrelse framhåller att sjukvårdshuvudmännen bör erhålla representation i

bolagets styrelse. Apoteksteknikerförbundet påpekar att även de anställda

bör — utöver den farmacevtiska representation styrelsen får genom den av

apotekarsocieteten grundade stiftelsen — garanteras representation i sty­

relsen. Sveriges arbetsledareförbund anser att representation i styrelsen

från tjänstemannaorganisationerna måste noga prövas. Apotekarsocieteten

framhåller att bolagsstyrelsen för att få en tillräckligt allsidig sammansätt­

ning bör bestå av nio personer. Flera av handelskamrarna förordar att

läkemedelsindustrin bereds plats i bolagets styrelse, detta mot bakgrund

av yrkanden om insyn på olika sätt i apoteksbolaget.

På det hela taget tillstyrks att bolaget får avgöra ärenden som rör

apotekens lokalisering m. in. Apotekarsocieteten tillfogar dock att

då det gäller inrättande eller nedläggande av apotek bör former för samråd

med socialstyrelsen kunna etableras. Svenska landstingsförbundet under­

stryker att sjukvårdens huvudmän måste få inflytande över planeringen,

lokaliseringen av nya apotek och liknande.

Länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges köpmannaförbund och Svenska

läkaresällskapet erinrar om glesbygdens apoteksservice, som kan lösas på

olika sätt men som inte får eftersättas.

Socialstyrelsen har inga invändningar mot de nya reglerna om minskad

skyldighet för apoteken att tillhandahålla vissa medicinskt betydelselösa

preparat men förutsätter en mjuk övergång. Liknande synpunkter redovisas

av apotekarsocieteten.

Göteborgs sjukvårdsstyrelse ifrågasätter det medicinska värdet av en del

av handköpsverksamheten.

Utredningens förslag om en ökad flexibilitet i fråga om apote­

kens service har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Sålunda

delar statskontoret uppfattningen att apoteksorganisationen bör göras mer

flexibel genom nya apotekstyper och nya principer för lokalisering. Även LO

menar att s. k. expeditionsapotek på mindre orter samt andra former för

Kungl. Maj:ts proposition nr

7

4- år 1970

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 7A år 1970

får leda till en av enbart ekonomiska skäl grundad styrning av apotekens

lagerhållning.

Apotekar societ et en anger som sin bestämda uppfattning att projektet får

ses på betydligt längre sikt än vad som angivits i utredningen. En etappvis

vidareutveckling av ADB-frågorna rekommenderas.

Föreningen Sveriges droghandlare bedömer att totalsystemet inte torde

kunna sättas i drift förrän i slutet av 1970-talet. Föreningen finner det där­

för angeläget att snarast finna ett system, som kan ge omedelbara kost­

nadssänkningar och föreslår att i avvaktan på ett totalsystem ett automatiskt

beställningssystem mellan apoteken och grossisterna snarast införs. Ett

alternativt beställningssystem presenteras som innebär att apoteksbolaget

skulle utnyttja datamaterial från läkemedelsgrossisterna. Systemet innebär

direktkontakt mellan apotek och grosshandelscentral. Grossisterna kan med

lämpliga intervall till bolaget överföra på magnetband registrerade uppgifter

om mottagna order. Även om man efter en genomförd systemanalys skulle

finna det lämpligt att utveckla ett totalsystem bör enligt föreningens mening

det av dem föreslagna systemet trots allt genomföras som en interimistisk

lösning.

Socialstyrelsen ifrågasätter om man inte snarast borde utreda möjlig­

heterna till snabb övergång till redan nu existerande datasystem för varu­

beställning utan patientstatistik. Enligt styrelsens mening är det inte lämp­

ligt att utan ytterligare förstudier och problemanalys igångsätta ett projekt

av denna storleksordning. Svenska läkaresällskapet uttalar att för mera

allmän statistik rörande läkemedelsförbrukningen torde flera billigare vägar

stå till buds. Moderna stickprovsundersökningar torde erbjuda goda möjlig­

heter och god säkerhet. Liknande synpunkter framförs av läkemedelsbiverk-

ning snämnden, Apotekar societ et en och LIF.

Spri förordar att mot bakgrunden av den väntade utvecklingen av infor­

mationssystem inom sjukvården bör ett nära samarbete i berörda avseenden

etableras med Spri. Göteborgs sjukvårdsstyrelse ansluter sig också till tan­

ken om att information om öppenvårdspatienternas läkemedelsstatus i fram­

tiden integreras i den slutna vårdens kommande ADB-rutiner för läkemedel.

Ett klarläggande av de juridiska förutsättningarna för registrering av en­

skilda personers läkemedelsförbrukning efterlyses av socialstyrelsen, läke­

medels nämnd en, Sveriges farmacevtförbund och Svenska läkaresällskapet.

Beträffande personalens ställning och villkor framhål­

ler Apotekarsocieteten och Apoteksteknikerförbundet betydelsen av en fri

och rörlig lönepolitik. Vidare påpekar dessa organisationer samt Sveriges

farmacevtförbund att bolagsledningen bör aktivt verka för en god kontakt

mellan den centrala organisationen, arbetsledningen och övriga anställda,

bl. a. genom företagsnämnder och andra former av samråd.

Apoteksteknikerförbundet framhåller särskilt att apoteksteknikernas an-

svarsställning alltid varit en av de stora frågorna inom apotekstekniker»

62

vill i sammanhanget endast peka på önskvärdheten av att man vid en sådan

koncentration av produktionen tar till vara ACO-preparatens marknads-

mässiga goodwill. Bland annat gäller detta bibehållandet av preparatens

lågprisprofil. Sveriges farmacevtförbund påpekar också att om ytterligare

koncentrering av produktionsenheternas verksamhet befinns lämpligt bör

dessas betydelse från service- och försvarssynpunkt övervägas.

Från beredskapssynpunkt kan det inte anses tillfredsställande med endast

ett eller eventuellt inget distriktslaboratorium i framtiden, hävdar över­

styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

I fråga om registreringsplikt finner socialstyrelsen tiden nu

mogen att låta alla marknadsförda farmacevtiska specialiteter bli under­

kastade likformig granskning, ACO-preparaten inbegripna.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Droghandelns ställning

Statskontoret finner det inte styrkt att konkurrensen mellan drog­

handlarna på längre sikt skulle tvinga fram en snabbare rationalisering

jämfört med en central droghandel. Statskontoret delar inte utredningens

uppfattning att konkurrens skulle vara den enda drivfjädern — eller ens

den viktigaste för rationaliseringen. Målet för organisationen av läkemedels-

distribution måste som statskontoret ser det vara att inom ramen för be­

fintliga krav på snabbhet, säkerhet in. m. välja den för konsument och

samhälle billigaste metoden. Statskontoret anser att de mer långsiktiga

konsekvenserna av de båda diskuterade alternativen i detta avseende inte

blivit tillräckligt belysta. Liknande synpunkter framförs av Apotekstekni­

kerförbundet och LO. LO vill förorda att även droghandeln monopoliseras

och Apotekar societ et en ifrågasätter om inte apoteksbolaget på längre sikt

finner det ändamålsenligt att själv omhänderta partihandelsfunktionen.

Riksförsäkringsverket vill ifrågasätta om det över huvud taget kommer att

finnas behov av särskilda grossister på läkemedelsområdet i Sverige, då

apoteksbolaget får inköpsmonopol. Om avansen i grossistledet tillfördes

apoteksbolaget, borde den enligt riksförsäkringsverket i stället kunna an­

vändas till prissänkningar.

Näringsfrihetsombudsmannen däremot hälsar med tillfredsställelse att

alternativet om bildande av ett centralt statligt droghandelsbolag avvisats.

Handelskamrarna, LIF och RUFI har också en negativ syn på ett grosshan-

delsmonopol och anser att den nuvarande droghandeln fungerar rationellt.

Föreningen Sveriges droghandlare finner det angeläget framhålla att ut­

redningen inte i något avseende funnit anledning att rikta kritik mot den

service, som droghandeln lämnar apoteken.

Beträffande en kanaldistributionen framhåller Föreningen

Sveriges droghandlare att införandet av ett centralt apoteksbolag med de

finns avser enkanaldistribution efter fabrikat och inte efter produkt.

Näringsfrihetsombudsmannen erinrar om att det från allmän konkurrens­

synpunkt bedömts kunna medföra skadliga verkningar att en producent för

försäljning av sin vara utväljer endast en distributör. Främst har betänk­

ligheterna sammanhängt med att en sådan ordning oftast helt eliminerar

den s. k. inommärkeskonkurrensen. Möjligen bör dock dylika betänklig­

heter få vika inför de besparingar som kan stå att vinna med enkanal­

distribution just inom läkemedelsbranschen med sin av allt att döma täm­

ligen rika förekomst av substituerbara preparat. Möjligheterna att utnyttja

detta förhållande i priskonkurrenshänseende utan vådliga medicinska följ­

der torde enligt näringsfrihetsombudsmannen komma att öka i takt med

en utbyggnad av den farmakologiskt-kliniska jämförelseforskningen och in­

formation efter utredningens förslag.

Apotekarsocieteten anser det i princip felaktigt att tillverkarna får ett av­

görande inflytande över distributionsapparatens utformning, medan de­

taljistledet får acceptera erbjuden service. För apotekarsocieteten står det

klart att apoteken hittills utan anmärkningar har kunnat fullgöra sina

funktioner mycket tack vare en väl utvecklad och väl fungerande gross­

handel. Apotekarna är angelägna om att för att kunna upprätthålla sitt

professionella ansvar för läkemedelsförsörjningen även i fortsättningen ha

tillgång till en sådan partihandelsfunktion, uttalar societeten. Apotekar­

societeten anser, att en utveckling mot enkanaldistribution är ett från kon­

sumenternas synpunkt avgjort sämre alternativ än ett bibehållande av

sortimentsgrosshandeln.

Beträffande anknytningen av Vit rums grosshandel s-

d e 1 till apoteksbolaget förekommer vissa uttalanden. Sålunda ifrågasätter

kommerskollegium huruvida ej Vitrums grossiströrelse efter 1972 liksom

tillverkningsdelen bör avskiljas från apoteksbolaget bl. a. för att tillgodose

den privatägda droghandelns önskemål om godtagbara garantier för kon­

kurrensneutralitet. Sveriges farmaceut förbund menar att det är ändamåls­

enligt och önskvärt att ett detaljistmonopol på läkemedel strikt begränsar

sin verksamhet till detalj distributionen. Detta innebär bl. a. att droghandeln

drivs avskilt från detaljistmonopolet och måste även gälla det statsägda

Vitrums droghandelsdel.

Föreningen Sveriges droghandlare ställer sig helt avvisande till förslaget

att Vitrums grosshandelsdel även efter 1972 skulle anknytas till apoteks­

bolaget. Även uttalandet att apoteksbolagets besittning av Vitrum innebär

en styrka vid bolagets strävanden att påverka prisbildningen ger uttryck

för samma uppfattning, skriver föreningen. Det är väsentligt att samtliga

grosshandelsföretag likställs så att konkurrensen på lika villkor dem emel­

lan säkerställs för att tillfredsställa kraven på ökad rationalisering och

effektivitet. En favorisering av Vitrum får då inte ske, betonar föreningen,

och vill därför med bestämdhet hävda den uppfattningen att Vitrum bör få

64

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

registreringen fordrar givetvis, att apoteksbolaget får tillgång till behövlig

expertis.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att en gransk­

ning av priset på farmacevtiska specialiteter alltjämt bör ingå i läkemedels-

nämndens prövning vid registrering av farmacevtiska specialiteter. Emel­

lertid förekommer också förslag om att prisgranskningen skall slopas. Så­

lunda anser Göteborgs sjukvårdsstyrelse att det av utredningen konstrue­

rade systemet för prissättning av läkemedel ej synes fylla någon funktion

med hänsyn till att apoteksbolaget bör kunna fungera som garant för

priserna. Socialstyrelsens uppgifter i detta avseende bör därför kunna

undvaras.

Ett mera ingående resonemang om lämpligheten av att slopa prisgransk­

ningen förs av näringsfrihetsombudsmannen som utgår från allmänna erfa­

renheter av prisreglering. Han anför bl. a. att vid den allmänna priskontrol­

lens slopande kunde genom den utredning som föregick beslutet konstateras

att införda maximipriser haft en benägenhet att bli allmänt tillämpade pri­

ser. Denna företeelse har i åtskilliga fall kunnat konstateras på områden

där särskilda av det allmänna åsatta maximitaxor fortfarande tillämpas.

Dessa priser uppfattas i allmänhet av företagarna som godkända. Företa­

gare som finner sig ha utrymme för en prissänkning, vilken normalt skulle

ha genomförts, torde ofta fortsätta att upprätthålla de statligt auktoriserade

priserna i avvaktan på väntade kostnadshöjningar för att undvika svårig­

heter att senare erhålla kompensation för dessa. En administrerad prissätt­

ning innebär enligt näringsfrihetsombudsmannen också risk för att allt för

stor hänsyn tas till kostnadsförhållandena vid mindre rationellt drivna före­

tag, varigenom de fastställda priserna i längden lätt blir högre än vad som

skulle kunna tas ut om konkurrens rådde. Till följd av att en priskon­

troll normalt grundar sig på faktiska kostnader och tillämpade kalkylnor­

mer, föreligger ej heller något påtagligt incitament till sänkning av kostna­

derna, eftersom en rimlig höjning av dessa i regel kan täckas med en pris­

höjning. Utredningen har själv konstaterat att det av socialstyrelsen för

närvarande fastställda högsta priset vid försäljning till apotek i praktiken

blivit det normala priset. Till risker av här angiven art kommer de av allt

att döma betydande vanskligheter som blir förknippade med en bedömning

rörande ifrågasatta prisers skälighet på den sällsynt komplicerade mark­

nad som läkemedelsbranschen utgör, så mycket mera som åtskilliga läke­

medel tillverkas av utländska företag. En betydande olägenhet med förslaget

om särskild prisgranskning torde dessutom uppstå genom den tidsutdräkt

och den administrativa apparat som blir ofrånkomlig. Sammanfattningsvis

ifrågasätter näringsfrihetsombudsmannen om inte förutsättningarna för en

effektiv priskonkurrens i fortsättningen kommer att bli så förbättrade

genom övriga av staten redan genomförda eller av utredningen föreslagna

åtgärder, att särskild prisreglering ej endast blir överflödig utan rentav kan

motverka sitt syfte.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

68

instanserna i den föreslagna allmänna övergången till enkanaldistribution

varvid producenten och grossisten betraktas som en enhet.

Föreningen Sveriges droghandlare anser att ett system med fastställt

producentutförsäljningspris inte ger det incitament till konkurrens i grossist­

ledet som är en förutsättning för enkanaldistribution och den av läkemedels-

försörjningsutredningen föreslagna prismekanismen är främst av detta skäl

helt oförenligt med enkanalsystemet. Föreningen lägger fram ett förslag till

system för ersättning av distributionens prestationer vid enkanaldistribu­

tion av läkemedel.

Vissa remissinstanser har invändningar mot det föreslagna remissförfa­

randet till bolaget. Med hänsyn till gällande sekretessbestämmelser anses

det inte givet att registreringshandlingar kan lämnas ut till tjänstemän i

apoteksbolaget. Denna uppfattning redovisar socialstyrelsen, läkemedels-

nämnden, SFL, Kemikontoret och Svenska läkaresällskapet.

Kemikontoret anmärker att den statliga monopolställning som apoteks­

bolaget får gör det föga lämpat att därutöver bedriva någon speciell pris­

politik för läkemedel sspecialiteter. Motsvarande uppfattning hävdas av

Svenska företagares riksförbund och LIF.

För Kooperativa förbundet synes det mindre lämpligt att låta apoteks­

bolaget starkt kunna påverka sina egna inköpspriser och kommerskollegium

ställer sig tveksamt till utredningens förslag att effektivisera granslcnings-

förfarandet genom att föra in apoteksbolaget som remissorgan innan läke-

medelsnämnden avgör om ett anmält pris är skäligt. Dels kan en dylik

åtgärd skapa risker för intressekonflikter dels torde ej önskvärda förse­

ningar i registreringshandläggningen uppkomma dels synes, såvitt kollegiet

kan bedöma, den nuvarande priskontrollen godtagbart fylla sitt ändamål.

En regelbunden remissgång till apoteksbolaget innebär risk för förse­

ningar i handläggningen, som kan vara medicinskt olämpliga, anför SFL.

Statskontoret som i princip stöder förslaget angående en förstärkt pris-

kontroll anser att det föreslagna remitteringsförfarandet till apoteksbolaget

bör begränsas för att inte vålla förseningar vid registreringen av läkemedel.

LIF hävdar bestämt att priskontroll beträffande läkemedelsindustrins

produkter bör ligga hos en neutral myndighet. Andra led i läkemedelsför­

sörjningen bör inte vara inblandade vare sig direkt eller indirekt. LIF för­

klarar också att det tvärtemot vad som ofta hävdats i de senare årens all­

männa debatt inte yppats några nya förhållanden som motiverar en skärp­

ning av priskontrollen på läkemedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

De föreslagna anordningarna för utbyggd sjukhusfarmaci uppfattas i

huvudsak positivt av remissinstanserna.

Socialstyrelsen tillstyrker en förändring av de större sjukhusapoteken till

70

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

utan anser att de huvudmannaägda sjukhusapoteken även fortsättningsvis

bör ha rätt att inköpa läkemedel direkt från producent och droghandlare om

detta visar sig vara ekonomiskt fördelaktigt. Emellertid anser fyra reservan­

ter i Stockholms stads sjukvårdsstyrelse att hela upphandlingen av läkeme­

del bör vara koncentrerad till bolaget och tillstyrker således förslaget om

ensamrätt för apoteksbolaget att direkt från industri eller grosshandel

inköpa läkemedel.

Socialstyrelsen förklarar att med tanke på de komplicerade organisato­

riska problemen i den nära sammanhängande slutna och öppna läkemedels­

försörjningen på sjukhusen måste huvudmannafrågan för den öppna för­

sörjningen liksom inköpsvägarna för läkemedel analyseras närmare.

Apotekarsocieteten anser att apoteksbolaget helt skall svara för sjukhu­

sens läkemedelsförsörjning. Ett apotekssystem med olika huvudmän sägs

minska möjligheten till en önskvärd utveckling mot en vidgad samordning

av den öppna och slutna vårdens läkemedelsförsörjning.

Sveriges farmacevtförbund vill jämställa sjukhusen med övriga konsu­

menter gentemot apoteksbolaget. Det torde vara svårt att finna vägar som

på ett bättre och billigare sätt kan garantera sjukhusen läkemedel, anser

förbundet.

LIF framhåller att det inte kan vara till gagn för läkemedelsförsörjningen

att sjukvårdsinrättningarna tillskapar ett parallellsystem för distribution

av läkemedel.

Vad icke huvudmannaägda sjukhusapotek beträffar förutsätter Svenska

landstingsförbundet att de stora inköpen av läkemedel kommer att medföra

att skäliga rabattvillkor erhålls vid inköp från apoteksbolaget.

Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse får en eventuell samordning av Iäke-

medelsinköpen inom det civila apoteksväsendet inte äventyra de fördelar

militärapoteket har av möjligheter till direktinköp och import av läkemedel

från partihandel och läkemedelsindustri. SBL och SVA önskar att ord­

ningen med deras försäljning av bakteriologiska preparat till sjukhus, lä­

kare och veterinärer skall få fortsätta.

Det skulle enligt Svenska landstingsförbundet vara synnerligen olyckligt

om sjukhusapoteken fråntas rätten att försälja läkemedel till allmänheten.

Förbundet anser att den föreslagna organisationen är orationell och att den

kommer att bli onödigt personal- och lokalkrävande. Dessutom kan det

förutses att lokaler för sådana expeditionsapotek, som enligt förbundssty­

relsen är en mera ändamålsenlig benämning än läkemedelsshop, inte om­

gående kan anordnas vid alla de sjukhus där sjukhusapoteken nu försäl­

jer läkemedel till hemgående patienter och öppenvårdspatienter. Det kan

inte få komma i fråga att servicen till allmänheten försämras genom att

läkemedelsförsäljningen vid sjukhusen upphör till dess lokaler för expe­

ditionsapotek kunnat anskaffas. Förbundsstyrelsen förordar därför att

farmacevtisk avdelning och sjukhusapotek liksom hittills, där så befinns

lämpligt, får försälja läkemedel direkt till allmänheten.

72

sjukhus och anser att detta bör ske i samarbete mellan det tilltänkta apo­

teksbolaget och sjukhusets huvudman.

Finansieringsfrågor

Utredningen har föreslagit att pensionsfonderna överförs till apoteksbo­

laget och där blir arbetande kapital. Beträffande regleringsfonden har något

utarbetat förslag inte avgetts, men utredningen har menat att det ligger i

sakens natur att den på lämpligt sätt tas i anspråk uteslutande för uppgif­

ter som kan betraktas som apoteksändamål och syften till att hålla läkeme-

delspriserna under kontroll.

Apotekarsocieteten är införstådd med och finner det naturligt, att det

blivande apoteksbolaget på sätt utredningen föreslår fungerar som pensions-

utbetalare vad gäller såväl före den 1 januari 1971 aktuella som därefter

tilkommande pensioner. Icke desto mindre vill societeten markera, att det

är staten som alltjämt är ansvarig för pensionsförpliktelsernas fullgörande,

även om staten, såsom föreslagits i betänkandet, uppdrar åt bolaget att i

första hand fullgöra förpliktelserna.

Det förefaller enligt apotekarsocieteten oklart vad man i betänkandet av­

ser med förslaget att pensionsfonderna skall överlåtas på bolaget (lag­

textens terminologi) eller överföras till bolaget (kommentaren). Därmed

torde nämligen kunna avses antingen att fondmedlen skall överföras i bola­

gets ägo och fonderna upplösas eller alt fondmedlen skall ställas till bola­

gets disposition, men fonderna behållas som särskilda rättssubjekt.

Apotekarsocieteten kan icke godtaga ett upplösande av pensionsfonderna.

Även om pensioneringen inom apoteksväsendet i fortsättningen anordnas

enligt den s. k. fördelningsprincipen finner apotekarsocieteten det nämligen

inte möjligt att utan vidare upplösa fonder, uppbyggda av medel, som i sär­

skild ordning sammanskjutits av vissa grupper personer för pensionerings-

ändamål. Däremot är apotekarsocieteten beredd att diskutera framtida

nyttiggörande av fondernas tillgångar. Dessförinnan måste dock den vi­

lande pensionsfrågan — som står olöst alltsedan ATP genomfördes — för

de äldre pensionärerna få en godtagbar lösning.

LIF framhåller att en mycket stor del av pensionsfondernas bokförda

värde är fiktivt. Utredningen förbigår uppgiften om dagsvärde av pensions­

fonderna. Detta hade så mycket mer varit erforderligt som enligt vad LIF er­

farit bokförda värdet i huvudsak är lika med nominella värdet. Därtill kom­

mer att drygt 40 milj. kr. av tillgångarna är bundna i obligationer löpan­

de med en ränta som i förhållande till dagens ränteläge är mycket låg. Detta

leder till att högst betydande kursförluster kommer att göras om pensions­

fondernas obligationsinnehav skall omsättas i kontanter.

Vad härefter angår regleringsfonden är det enligt Apotekarsocieteten juri­

diskt sett en svår fråga att avgöra vem som har ägande- och dispositions­

rätten till den. Apotekarsocieteten anser, att nämnda rätt inte tillkommer

Iiungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

74

ordas av utredningen. I stället menar förbundet att man skall satsa på en

breddning och aktivering av Iäkemedelsdebatten inom sjukvården genom

att inrätta flera enheter för klinisk farmakologi och genom att förstärka

och bygga ut läkemedelskommittéer vid de större sjukhusen. Enligt läkar­

förbundets mening är det angeläget att de av utredningen föreslagna belop­

pen utan nedskärningar kanaliseras in på den av förbundet skisserade re­

gionala verksamheten.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet delar också

utredningens uppfattning att det krävs större insatser från samhällets sida

på informationsområdet. Landstingsförbundet pekar bl. a. på behovet av

information till allmänheten vilket bör vara en uppgift för socialstyrelsen.

Denna uppfattning delas av flera remissinstanser.

Näringsfrihetsombudsmannen finner det riktigt att den reklam och infor­

mation om olika läkemedel, som nu huvudsakligen industrin svarar för och

som utgör ett betydande och kostnadskrävande inslag i konkurrensen mel­

lan företagen, balanseras och kompletteras genom en av det allmänna driven

neutral upplysningsverksamhet. Likartade synpunkter framförs av kom-

merskollegium.

Veterinär styr elsen och Sveriges tandläkarförbund understryker nödvän­

digheten av att det föreslagna läkemedelsinstitutet ges resurser för infor­

mation även till veterinärkåren resp. till tandläkare.

När det gäller organisationen av informationsverk­

samheten anser socialstyrelsen att den organisationsenhet med uppgift

att främja information och statistik på läkemedelsområdet som enligt av­

talet med apotekarsocieteten skall komma till stånd bör kunna bildas inom

socialstyrelsen som dels redan bedriver information och dels behöver stati­

stikuppgifter för att kunna följa läkemedelskonsumtionens förändringar.

Liknande synpunkter förs fram av UKÄ, som finner det angeläget att en

organisationsenhet för ifrågavarande ändamål blir så representativ som

möjligt och att enheten också kan fungera som ett forskningsråd med upp­

gift att dela ut de medel, som föreslås bli anvisade för undersökningar på

läkemedelsforskningens område.

Även Sveriges tandläkarförbund ifrågasätter om man inte bör inrätta ett

särskilt råd som samordnar informationen och fördelar anslag till informa­

tion. Enligt förbundet bör rådet ställas under socialstyrelsen.

LIF föreslår att man överväger att knyta den centrala läkemedelskom­

mittén till det föreslagna utbyggda kontrollorganet, statens läkemedelskon­

troll. Därigenom skulle ett önskvärt centrum för viktiga läkemedelsfrågor

av olika slag skapas.

Statskontoret ifrågasätter om inte den av utredningen föreslagna förstärk­

ningen av läkemedelsinformationen borde organiseras i anslutning till sta­

tens farmacevtiska laboratorium och till socialstyrelsens nyinrättade kom­

mitté för läkemedelsinformation. Flera skäl talar enligt ämbetsverket för

en sådan lösning.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

76

inrättas för ändamålet. Professurens forskningsinriktning som främst skall

vara bearbetning och analys av det omfattande materialet rörande läkeme-

delsförbrukningens struktur borde dock bättre avspeglas i professurens

benämning.

Socialstyrelsen anser det tveksamt om en professur i farmacevtisk infor­

mationsbehandling bör inrättas, innan man säkert vet vad man kan uppnå

med den och innan man fått ett grepp om kostnaderna för framtaget mate­

rial i förhållande till dess värde. Styrelsen förordar därför att frågan när­

mare utreds av den expertis, som i detalj skall utreda bolagets datasystem.

Enligt Apotekarsocieteten bör medlen för de föreslagna professurerna

användas till att mera punktvis stödja klinisk forskning resp. att låta äm­

nesområdet farmacevtisk informationsbehandling växa fram inom farma-

cevtiska fakultetens avdelning för social- och rättsfarmaci. Andra områden,

där forskningsstöd ter sig angeläget, är enligt societeten biofarmaci samt

läkemedelskontroll med speciell inriktning på generella problemställningar.

Flertalet remissinstanser som uttalar sig angående de föreslagna konsu­

lenterna i läkemedelsfrågor har ställt sig mycket negativa. Signifikativt är

yttrandet av Apotekarsocieteten i vilket man avråder från att konsulter an­

ställda av institutet placeras vid vissa sjukhus. Det åsyftade resultatet kan

enligt societeten bättre uppnås genom att utveckla samarbetet mellan sjuk­

husapotekarna, de kliniska farmakologerna och sjukhusets kliniker bl. a.

inom läkemedelskommittéernas ram. Även denna verksamhet bör ges ett

ekonomiskt stöd. Enligt Svenska landstingsförbundet saknar de föreslagna

konsulenterna läkemedelskonsulenternas nära anknytning till industrins

forskningsavdelningar och torde därför ha begränsade förutsättningar att

överföra vunna forskningsresultat till sjukvården.

Det syfte utredningen angivit sig vilja tillgodose genom förslaget på denna

punkt får kraftigt stöd av socialstyrelsen.

Styrelsen delar utredningens uppfattning att det föreligger ett stort behov

av att kvalificerade läkare och apotekare får möjlighet att under daglig

verksamhet på sjukhus medverka till att överföra funna forskningsresultat

om rationell läkemedelsanvändning till praktisk sjukvård. Stora insatser

har visserligen på senare tid gjorts på detta område både av farmacevter

och läkare, men mycket återstår. Styrelsen vågar påstå att en farmacevtisk

och klinisk-farmakologisk insats av den storleksordning som utredningen

föreslår endast innebär en nödvändig minimiinsats. Styrelsen anser att kost­

naden härför i princip bör bestridas av sjukvårdshuvudmännen men menar

att en viss samordnande verksamhet synes nödvändig. Efter att ha nämnt

olika uppslag till lösning uttalar styrelsen att oavsett i vems regi en sam­

ordning skall ske kommer en aktiv medverkan från apoteksbolagets sida

att utgöra en nödvändig förutsättning.

Förslaget att ge ekonomiskt stöd till symposier och kurser

har fått ett genomgående positivt mottagande. Föreningen för klinisk far-

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

78

tiska specialiteter samt att varje av statsmakterna fattat beslut om höjda

avgifter av ett eller annat slag återkommer till sist i form av höjning av

konsumentpriserna.

Sveriges grossistförbund anser att kostnaderna för den samordnande

verksamhet, som enligt förbundets mening bör skötas av socialstyrelsen, bör

bekostas i vanlig ordning via budgeten.

Svenska företagares riksförbund anser att finansieringen bör omprövas

och RUFI riktar en allvarlig anmärkning mot den föreslagna finansierings­

metoden.

Författningsfrågor

Enligt RUFI förefaller en särskild monopollag att vara en onödig lagstift-

ningsprodukt. Förslaget innehåller väsentligen intet annat än ett stadgande

om att detaljhandel med läkemedel endast får drivas av staten. En dylik

bestämmelse kan med fördel tas in i läkemedelsförordningen. Då apoteks­

bolaget inte blir helstatligt bör enligt RUFI 3 § utgå och 2 § erhålla en lydelse

av innehåll att detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller

av företag som Kungl. Maj :t därtill utser. Vidare anser RUFI det anmärk­

ningsvärt att förslaget till monopollag inte innehåller någon straffbestäm­

melse vid överträdelse av 2 §.

Västmanlands läns landsting framhåller att rätten för av sjukhushuvud­

man drivet sjukhusapotek att försälja läkemedel direkt till allmänheten

måste komma till uttryck genom ändring i den i betänkandet föreslagna

lagen om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel.

Beträffande den föreslagna ändringen i läkemedelsförordningen förutsät­

ter statens bakteriologiska laboratorium, veterinärstyrelsen och statens vete­

rinärmedicinska anstalt att den ändring som föreslagits i 12 § ej syftat till

någon ändring i laboratoriets resp. anstaltens nuvarande uppgifter att sälja

bakteriologiska preparat till sjukvårdsinrättning samt till läkare och veteri­

när.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Förstärkt läkemedelskontroll

Inledning

Den nuvarande kontrollorganisationen är uppdelad på ett antal mer eller

mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas

således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnd och läkeme-

delsbiverkningsnämnd samt dess kommitté för läkemedelsinformation, SFL,

statens kontrollanter för bakteriologiska preparat, Svenska farmakopékom-

mittén samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens institut för

folkhälsan och SBL i kontrollarbetet.

Då Kungl. Maj :t år 1968 ställde särskilda medel till förfogande för att

socialstyrelsen i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörjningsut-

redningen skulle utreda vissa organisationsfrågor rörande läkemedelskon-

80

tryckas på det sättet, att SLK:s resurser för läkemedelskontroll finns sam­

lade i de olika resursavdelningarna, vilka har egna lokaler, arbetsplatser,

apparatur etc. Resurserna skall dock användas inom de olika funktioner­

na. Detta innebär således, att varje resursavdelningschef får ställa sina

fackresurser till de olika funktionschefernas förfogande.

Med hänsyn till att det föreslagna funktionstänkandet också ger möjlighet

att på sikt införa mer avancerade former för målformulering och resurs­

fördelning och resurskontroll föreslås också att programbudgetering införs

vid SLK.

Utredningen föreslår att SLK får en »total» chef, som inte skall vara

chef för vare sig resursavdelning eller funktion inom SLK. SLK:s chef skall

ansvara för och övervaka resursfördelningen, företräda SLK utåt mot in­

dustrin, andra myndigheter etc. samt delta i kontrollrådets arbete. Befatt­

ningen som chef för SLK föreslås förenad med befattningen såsom föredra­

gande i läkemedelsärenden i socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition, nr

74

år 1970

experter

t ex

registr.

kansli

IONER

FUNKT

utveckling och

standardisering

kontroll

registrering

läkemedels-

biverkn.

nämnd

P-piller

kommitté

vetr. med.

exp

allm.

kansli

Läkemedels-

byrån

Läkemedels-

nämnden

Socialstyrelsens

kontrollråd

farmakologiskt

kliniskt

farmacevtisk

farmakologisk

inspektion

Kontrollorganisationen efter omorganisation

82

industrin finns fortfarande behov av ytterligare diskussion mellan kontroll­

organisationen och industrin men även mellan kontrollorganisationen och

övriga intressenter i denna. Därför föreslås att det inrättas ett organ för

utbyte av information på läkemedelsområdet, kallat socialstyrelsens kon­

trollråd. I detta bör ingå representanter för socialstyrelsen, läkemedels-

nämnden, SLK, veterinär styrelsen, läkemedelsindustrin, apoteken, läkar­

förbundet, statens institut för folkhälsan, giftnämnden och allmänheten.

Utredningen konstaterar att den föreslagna nya organisationen medför

behov av förstärkning av ledningsresurserna. I första hand måste således

förstärkning ske för sådana arbetsuppgifter som planering, styrning, kon­

troll och uppföljning. Följande befattningar erfordras för detta, nämligen

en chef för SLK, en administrativ chef, tillika chef för SLK:s kansli samt

funktionschefer. De två förstnämnda tjänsterna har tidigare berörts. Be­

träffande funktionschefsbefattningarna måste framför allt chefsbefattning­

en inom registreringsfunktionen bli en heltidstjänst. Befattningarna som

chefer för de två övriga funktionerna däremot kan tills vidare kombineras

med andra tjänster inom SLK.

Sammanfattningsvis föreslås att följande tjänster inrättas, nämligen en

som »totalchef», en som administrativ chef och en som registreringsfunk-

tionschef. De båda andra funktionscheferna föreslås få särskilt funktions-

chefsarvode. Kostnaderna för denna förstärkning av ledningsresurserna be­

räknas till 450 000 kr.

En kontrollorganisation måste enligt utredningen vara flexibel och re­

surserna måste kunna omfördelas inom organisationen med hänsyn till det

mål organisationen har vid en viss tidpunkt. Utredningen anser det där­

för viktigt att organisationen får ett resurstillskott som kan sättas in dels

med hänsyn till den typ av personal som kommer att behövas dels — och

framför allt — med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att läggas

på den. Därför föreslås att kontrollorganisationen under den tid som om­

organisationen pågår och fram till det att programbudgetering är helt ge­

nomförd erhåller ett extra anslag av 750 000 kr. fr. o.m. budgetåret 1970/71

utöver den totala kostnadsramen för budgetåret 1969/70 för de nu funge­

rande olika enheterna och utöver de beräknade kostnaderna för ökade led-

ningsresurser. Beloppet skall disponeras för en permanent chef för den far­

makologiska (nuvarande biologiska) resursavdelningen, för laboratorsbe-

fattningar eller motsvarande i galenisk farmaci, i toxikologi och i mikro­

biologi samt dessutom för teknisk förstärkning av resursavdelningarna.

Även kostnaderna för tillfälliga experter och beställningsarbeten skall be­

stridas med detta anslag.

Utredningen föreslår att det nya SLK börjar sin verksamhet den 1 juli

1970, från vilken tidpunkt föreslagna chefstjänster bör vara inrättade. Un­

der början av 1971 bör förberedelser för programbudgetering påbörjas och

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

84

milj. kr., medan däremot en höjning av registreringsavgiften skulle behöva

göras högst betydande för att ge några egentliga pengar.

Kontrollen bör enligt nuvarande principer vara självbärande med kost­

nadstäckning via avgifter. Detta system förordas även i fortsättningen,

vilket innebär att avgifterna bör höjas så mycket att kostnadstäckning

uppnås för hela den nya kontrollorganisationen och dessutom för de tjäns­

ter som nu utförs inom kontrollområdet av statens bakteriologiska labora­

torium.

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

Remissyttranden

Föreslagen organisation

Samtliga remissinstanser utom riksrevisionsverket tillstyrker i allt vä­

sentligt utredningens förslag om sammanförande av de olika or­

ganen inom läkemedelskontrollens område till ett gemensamt or­

gan.

Den av utredningen föreslagna organisationsformen för SLK är enligt

riksrevisionsverket ett exempel på en i statsförvaltningen tidigare inte prö­

vad organisationsform, som i princip innebär att ansvaret för produktio­

nen inte är förenat med disposition av resurser. Detta kan ge upphov till

konflikter mellan de resursdisponerande avdelningscheferna och de funk-

tionsansvariga cheferna. En störningsfri verksamhet i denna organisation

torde enligt riksrevisionsverket i allt för hög grad bli beroende av vilka

personer som utses för de s. k. funktionschefsbefattningarna.

Verket tillstyrker en förstärkning av laboratoriets ledning och dess fack­

liga resurser vilken enligt verkets mening bör kompletteras med en över­

syn av farmacevtiska laboratoriets nuvarande arbetsformer. Verket ifråga­

sätter om inte dessa åtgärder sammantagna inom ramen i övrigt för nuva­

rande organisation kan skapa tillfredsställande arbetsförhållanden för läke-

medelskontrollen. Detta utesluter inte, påpekar verket, att planering och

uppföljning av verksamheten sker genom en programindelning efter funk­

tioner.

Även Sveriges farmacevtförbund uttrycker tveksamhet mot den föreslag­

na organisationsformen. Förbundet ifrågasätter om någon standardiserings-

och utvecklingsfunktion kommer att ligga på den klinisk-farmakologiska

resursavdelningen och inspektionsavdelningen. Inspektionsavdelningen har

inte karaktären av resursavdelning utan bör överföras till kontrollfunktio­

nen med chefsinspektören som funktionschef för hela kontrollen. Standar­

diserings- och utvecklingsfunktionen borde kunna behållas som en sär­

skild funktion med den förutsättningen att utvecklings- och forskningsar­

betet planeras av totalchefen i samråd med resursavdelningscheferna och

med standardfunlctionschefen som samordnare.

LIF anser att läkemedelsärendena i socialstyrelsen bör sammanföras till

86

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

För en sammanhållen läkemedelsinspektion talar enligt förbundet ytter­

ligare att många frågor berör samtliga led inom läkemedelshanteringen,

varvid det är nödvändigt att frågorna får en allsidig belysning och att rik­

tiga och samordnande åtgärder kan vidtas.

LIF däremot utgår från att endast den del som rör inspektion av indu­

striell läkemedelstillverlcning skall föras över till SLK medan övrig verk­

samhet, såsom inspektion av apoteken, skall ligga kvar hos socialstyrelsen.

I anslutning till farmakopéfrågor har några remissinstanser be­

rört formerna för nordiskt och internationellt samar­

bete inom läkemedelsområdet. Sålunda framhåller Svenska farmakopé-

kommittén att det vid ett genomförande av den föreslagna organisationen

måste skapas förutsättningar för att vidareutveckla det nordiska samar­

betet på farmakopéområdet och för en kontinuerlig och mot offentlighet

inriktad standardiseringsverksamhet på läkemedelsområdet. För ändamålet

föreslår kommittén ett särskilt expertorgan under socialstyrelsen eller läke-

medelsnämnden för handläggning av dessa ärenden. LIF understryker vik­

ten av att socialstyrelsens läkemedelsavdelning söker få till stånd en gemen­

sam nordisk registrering och i övrigt tar aktiv del i de harmoniserings-

strävanden som pågår internationellt för att få till stånd en gemensam läke-

medelslagstiftning och gemensamma bestämmelser för läkemedelskontroll.

Även RUFI förordar starkt ökat internationellt samarbete på området.

Sveriges farmacevtförbund pekar på att utredningen inte närmare har

berört hur det fortsatta samarbetet i farmakopéfrågor på det nordiska och

internationella planet skall vara organiserat. Då det måste förutsättas att

ett sådant samarbete även fortsättningsvis skall förekomma bör denna frå­

ga uppmärksammas och lösas. Apotekarsocieteten finner det anmärknings­

värt att utredningen föregripit ställningstagande från den av socialstyrel­

sen förra året tillsatta arbetsgruppen med uppgift att utreda farmakopéns

framtida utformning och uppgifter, och inte heller diskuterat de konsekven­

ser, som ett genomförande av föreslagna åtgärder kan få för det väl ut­

vecklade nordiska samarbetet på farmakopéområdet. Apotekarsocieteten av­

råder därför från att åtgärder beträffande farmakopéarbetets inriktning och

organisation vidtas innan arbetsgruppens förslag föreligger.

Personalrekrytering

Utredningens förslag att SLK bör få möjlighet att kontraktsanställa per­

sonal och att betala individuella lönetillägg har fått ett positivt mottagande

bland remissinstanserna. Flera av dessa har pekat på värdet av att forsk­

ningen inom SLK:s verksamhetsområde hålls på en hög nivå och att den of­

fentliga läkemedelskontrollens resurser i kvalitativt avseende — såväl tek­

niskt som personellt —- skall stå på minst jämbördig nivå med läkemedels­

industrin.

88

tidigt ger den nya organisationsformen ökade möjligheter till rationalise­

ringar genom utnyttjande av moderna tekniska resurser, överenskommelsen

innesluter också nya möjligheter att bedriva läkemedelsinformation i sam­

hällets regi.

Jag vill också framhålla att närmare två tredjedelar av de försålda läke­

medlen betalas av samhället genom sjukförsäkringen och sjukhusen. Apo­

teksbolaget blir genom sin ensamrätt en mycket stor läkemedelsköpare.

Bolaget får möjlighet att driva en aktiv inköpspolitik och får härigenom

både direkt och indirekt ett betydande inflytande över prisbildningen på

läkemedelsområdet.

Den nämnda överenskommelsen har träffats efter förhandlingar i anslut­

ning till läkemedelsförsörjningsutredningens arbete. Utredningen har i sitt

senare avgivna betänkande lagt fram förslag om apoteksbolagets närmare

organisation och verksamhet. Utredningen har vidare föreslagit att den

samhälleliga informationsverksamheten på läkemedelsområdet byggs ut vä­

sentligt. Samtidigt har lagts fram förslag om eu väsentlig förstärkning av

den statliga läkemedelskontrollen.

Vid remissbehandlingen har behovet av de föreslagna åtgärderna vitsor­

dats och jag finner att de framlagda förslagen är väl ägnade att läggas till

grund för de reformer som nu bör genomföras.

Genom de åtgärder som jag i det följande kommer att föreslå skapas för­

utsättningar för ett slagkraftigt apoteksväsende, som smidigt kan anpassa

sig till den medicinska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och där­

igenom även i framtiden kan tillgodose kraven på en god läkemedelsförsörj­

ning. Den betydande förstärkning av läkemedelskontrollen som förordas är

ägnad att göra läkemedelsbehandlingen säkrare och effektivare. Apoteks­

väsende och läkemedelskontroll i förening kommer att medverka till en

utbyggd läkemedelsinformation, obunden av producentintressen.

Den omfattande reform det är fråga om kan successivt väntas ge allt

större effekt. Jag räknar med att ombildningen av det nuvarande apoteks­

väsendet till ett apoteksbolag som börjar sin verksamhet vid ingången av

år 1971, trots omställningen skall kunna ske utan större svårigheter. Detta

bör vara möjligt inte minst därför att apoteksbolaget bildas i samverkan

mellan staten och apotekarna. Jag finner det också av stort värde att de

berörda personalorganisationerna har ställt sig mycket positiva. I detta

sammanhang vill jag understryka vikten av att den organisationskom­

mitté som bör utses för att förbereda apoteksbolagets verksamhet bedriver

sitt arbete i nära samverkan med personalsammanslutningarna och andra

organ som direkt har intresse av bolagets verksamhet.

Som framgår av det följande föreslår jag att staten erhåller ensam­

rätt att driva detaljhandel med läkemedel. Denna rätt bör därvid i prin­

cip upplåtas på det apoteksbolag som bör bildas. Gränserna för den verk­

samhet som utövas av det statliga militärapoteket bör dock tills vidare inte

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

90

skap. Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling

samt en hög farmacevtisk yrkesstandard. En breddning av medlemsunder-

laget skall eftersträvas» så att allsidig expertis på läkemedelsområdet blir fö­

reträdd i föreningen. Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess än­

damål och upplösning skall fastställas av Kungl. Maj :t. Vad angår över­

enskommelsens innehåll i övrigt hänvisar jag till avtalstexten, vilken som

bilaga torde fogas till statsrådsprotokollet.

Vid remissbehandlingen av läkemedelsförsörjningsutredningens betän­

kande har flera remissinstanser utan närmare kommentar konstaterat att

en överenskommelse föreligger medan andra direkt tillstyrkt eller inte

haft något att invända mot att ett apoteksbolag bildas. Formliga avstyrkan-

den förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksförbund.

Bland dem som välkomnat att ett apoteksbolag bildas märks socialstyrelsen,

riksförsäkringsverket, kommerskollegium, Svenska landstingsförbundet, LO,

TCO, Sveriges farmacevtförbund och Apoteksteknikerförbundet.

Tanken att ombilda apoteksväsendet och driva apoteken i bolagsform

bärs sålunda upp av en bred opinion. Jag hälsar med tillfredsställelse att

en överenskommelse kunnat uppnås med apotekarsocieteten. Med särskilt

intresse konstaterar jag att de berörda personalorganisationerna ställt sig

bakom förslaget. Tack vare det positiva ställningstagandet från organisa­

tionerna inom apoteksväsendet kan man räkna med att den förestående re­

formen kommer att genomföras under aktiv medverkan av alla dem som

är verksamma vid apoteken. Detta blir givetvis av stort värde för apoteks­

bolaget i dess strävanden att från första början skapa gynnsamma ar­

betsbetingelser för de anställda och att bereda fullgod service åt allmänhet,

läkare och annan medicinalpersonal.

Enligt min mening bör den träffade överenskommelsen bilda en god

grund för en smidig övergång från den gamla ordningen till den nya. Ut­

över kostnaden för förvärvet av Vitrum, som redan godkänts av riksdagen,

skall staten till apotekarsocieteten betala 7,5 milj. kr. Vidare skall staten

överta ett betalningsansvar som beräknats motsvara omkring 1 milj. kr.

De tillgångar som i gengäld tillförs staten är av stort värde för apoteks­

bolaget och den överenskomna ersättningen får anses skälig. Jag betraktar

det som värdefullt att existerande normer för värdering av apotekens lager

och inventarier visat sig väl ägnade att tillämpas även vid den nu före­

stående överlåtelsen. Därigenom kan man räkna med att några speciella

problem inte behöver uppstå i samband med fastställande av överlåtelse­

beloppen. Däremot är det en praktisk fråga av betydande räckvidd att

genomföra värderingen av alla apotek till kommande årsskifte. Frågan

är emellertid redan långt förberedd av en samarbetsdelegation som handläg­

ger ärenden som har direkt samband med överenskommelsen mellan sta­

ten och apotekarsocieteten.

Jag förordar att överenskommelsen till alla delar godkänns för statens

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

92

I allt väsentligt har förslagen om apoteksbolagets utformning och verk­

samhet mottagits positivt av remissinstanserna. Den diskussion som före­

kommit har främst rört regionindelningen och frågan i vilken utsträckning

man bör utnyttja datateknik. I regionfrågan föreligger en betydande anslut­

ning till tanken att knyta apoteksregionerna till de sju sjukvårdsregioner­

na. Apotekarsocieteten lägger emellertid största vikten vid att apoteksgrup-

per avsedda att betjäna genomsnittligt 50 000 invånare organiseras under

ledning av särskilda chefsapotekare. Regioncheferna bör enligt apotekar­

societeten ha endast rådgivande uppgifter och inte vara överordnade chefs-

apotekarna. Sveriges farmacevtförbund föreslår att man under bolagets

uppbyggnadsperiod försöksvis prövar olika regionindelningar. Antalet re­

gioner bör därvid inte överstiga 40. Förbundet anser att regionkontoren

inte ens övergångsvis bör vara anknutna till apotek.

Jag vill för egen del till att börja med betona att apoteksbolagets främsta

uppgift skall vara att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning. I likhet

med flertalet remissinstanser biträder jag förslaget att bolaget beslutar i

frågor om apotekens lokalisering och öppethållande och att det inom ra­

men för avtalet avväger sin servicenivå i fråga om lagerhållning av läke­

medel och tillhandahållande av tjänster. Jag utgår från att bolaget därvid i

erforderlig utsträckning håller kontakt med kommunala organ samt lokala

och centrala myndigheter på sjukvårdens område. Bolaget bör tillse att ser­

vicen till allmänhet och sjukvårdens organ är fullgod. I detta sammanhang

vill jag erinra om det av flera remissinstanser understrukna kravet att

glesbygdens speciella förhållanden beaktas. Samtidigt måste hänsyn tas

till kravet att läkemedelskostnaderna hålls på en rimlig nivå. I den mån

mindre lönsamma distributionsställen måste bibehållas från servicesyn­

punkt bör dessa finansieras inom ramen för bolagets samlade intäkter. Den

centrala frågan om prispolitiken återkommer jag till men vill redan nu

betona att om apoteksbolaget skall kunna fullgöra sina samhällsvilctiga

uppgifter måste det ges en hög grad av självständighet i sitt handlande.

Även om bolagets främsta uppgift blir att tillhandahålla läkemedel bör

man självfallet liksom nu genom apoteken också försälja förbandsartiklar,

hudvårdspreparat och andra varor som naturligen kompletterar läkeme-

delssortimentet.

I fråga om apoteksbolagets organisation måste huvudprincipen vara att

bolagsledningen har frihet och skyldighet att ge bolaget den organisation

den finner mest ändamålsenlig. Jag begränsar mig därför till att något be­

röra ett par frågor av särskild betydelse.

Vad angår styrelsens storlek och sammansättning delar jag utredningens

uppfattning att en styrelse med sju ledamöter bör ge möjlighet att bere­

da plats både för representanter för apotekarsocietetens stiftelse och för

de intressen som i övrigt bör vara företrädda. Med hänsyn till den nära

Kungl. Maj.ts proposition nr

74

år 1970

94

anställdas krav på medinflytande i former som främjar företagets effek­

tivitet och förmåga att fullgöra sina uppgifter.

I anslutning till vad jag här anfört om personalens ställning hos bolaget

vid jag slutligen något beröra frågan om tystnadsplikt och vissa ansvars­

förhållanden. Enligt vissa för apoteken gällande äldre föreskrifter får apo­

tekspersonalen inte yppa för obehöriga vad den genom recept som företetts

fått veta om enskildas personliga förhållanden. Det är angeläget att bestäm­

melser av liknande innebörd blir tillämpliga på personal hos apoteksbolaget

— såväl inom den centrala förvaltningen som i distributionsleden. Jag avser

att innan bolaget träder i funktion ta upp frågan om att meddela sådana be­

stämmelser. Härvid kommer också att uppmärksammas behovet av bestäm­

melser om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden, yrkeshemligheter

o. d. som personalen kan få kännedom om i sin tjänsteutövning. Jag kom­

mer i detta sammanhang också att ta upp till prövning de bestämmelser som

finns i lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare

eller farmacevt från tjänstgöring på apoteksinrättning.

Apotekare och receptarier som är verksamma på apotek är f. n. i sin egen­

skap av medicinalpersonal ställda under socialstyrelsens inseende. Motsva­

rande gäller inte om apoteksteknikerna. Socialstyrelsen framhåller i sitt re­

missyttrande att ansvarsförhållandena mellan apoteksenheterna och central

och regional förvaltning bör klarläggas i vad avser de farmacevtiska ar­

betsuppgifterna. Beträffande det enskilda apoteket synes det styrelsen na­

turligt att föreståndaren, som skall utöva den faktiska tillsynen, i första

hand är ansvarig gentemot socialstyrelsen. Apoteksteknikerförbundet påpe­

kar att teknikernas ansvarsställning nu måste klarläggas och yrkar på att

teknikerna i ansvarshänseende kommer att sortera under socialstyrelsen.

När apoteksbolaget utövar ensamrätten att driva detaljhandel med läke­

medel skall bolaget givetvis ställa sig till efterrättelse vad som föreskrivs

i lag och författning om verksamheten. I viss utsträckning kommer det här­

vid att röra sig om föreskrifter utfärdade av socialstyrelsen. Primärt måste

det vara bolagsledningens uppgift att organisera verksamheten så att den

står i överensstämmelse med gällande bestämmelser. De bestämmelser som

i övrigt kan behövas, kan utfärdas i administrativ ordning.

ACO-bolaget

Den i överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten förutsedda

anordningen att samla ACO-verksamheten inom ett särskilt bolag har inte

mött någon gensaga vid remissbehandlingen. Däremot har några remissin­

stanser, bland dem LIF, yrkat på att ACO-bolaget från början avskiljs från

apoteksbolaget och sålunda motsatt sig att ACO-bolaget får ställning som

dotterföretag till apoteksbolaget under en övergångstid av minst två år. Å

andra sidan har Apotekarsocieteten ansett det olämpligt att man redan nu

tar ställning till relationerna mellan apoteksbolaget och ACO-bolaget efter år

1972. Sveriges farmacevtförbund framhåller att övergångstiden bör utnytt­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

96

partihandelsföretag, nämligen fem s. k. droghandelsföretag samt ett dis-

triktslaboratorium och SBL. Omkring 40 % av de sålda läkemedlen värde­

mässigt sett distribueras med ensamrätt av ett enda företag — enkanal-

distribution — medan återstoden tillhandahålls genom droghandlare som

uppträder som sortimentsgrosshandlare — flerkanaldistribution. Enligt

direktiven för läkemedelsförsörjningsutredningen skulle det övervägas om

inte droghandeln borde monopoliseras. Utredningen har emellertid ansett

att en konsekvent övergång till enkanaldistribution, enligt vilken en vara

alltid följer en viss handelsväg, ger så stora fördelar att den i förening med

de i övrigt ändrade förhållandena bör prövas framför ett statsmonopol på

denna speciella verksamhet.

Vid remissbehandlingen har förts fram skilda synpunkter på denna fråga.

Å ena sidan har ifrågasatts behovet av att bibehålla särskilda droghandels­

företag medan å andra sidan det av utredningen angivna systemet har för­

ordats. Bl. a. EIF och RUFI motsätter sig det framlagda förslaget om att

Vitrums grosshandel även efter utgången av år 1972 skall vara dotterföretag

till apoteksbolaget.

Enligt min mening bör den nuvarande Vitrums droghandel antingen den

drivs som dotterföretag till apoteksbolaget eller om den sedermera direkt

införlivas med bolaget fungera som en inköpsavdelning för bolaget och sam­

tidigt utgöra dess apparat för intern varudistribution. Det är mot denna

bakgrund jag i likhet med utredningen anser att man bör pröva vilka resul­

tat som kan uppnås med mindre genomgripande åtgärder än att monopoli­

sera droghandeln. Liksom nu kommer varje producent av läkemedel som

godtagits för användning i vårt land att ha oinskränkt möjlighet att få sina

produkter sålda av apoteken. Den skillnaden kommer emellertid att finnas

att de nuvarande 375 apoteksinnehavarna i deras egenskap av kunder hos

partihandeln avlöses av en enda kund, nämligen apoteksbolaget. Huruvida

bolaget köper produkterna i större partier för att självt distribuera varorna

till apoteken eller om bolaget låter ett fristående droghandelsföretag ombe­

sörja distributionen bör bli en förhandlingsfråga i det enskilda fallet. Avgö­

rande för bolaget skall vara att så snabbt, tillförlitligt och billigt som möjligt

få fram varorna till apoteken. Tack vare att apoteksbolaget kommer att vara

i besittning av en egen distributionsapparat blir det möjligt att väga olika

alternativ mot varandra och välja det kostnads- och servicemässigt fördel­

aktigaste distributionssättet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möj­

ligheten att effektivisera distribution genom en integration mellan parti­

handels- och detaljhandelsleden. Erfarenheterna från annan detaljhandel

tyder på att sådana rationaliseringsvinster kan uppnås redan genom en be­

gränsad egen partihandelsverksamhet. Denna strävan från apoteksbolagets

sida innebär dock självfallet inte att någon åtskillnad skall göras mellan

olika grosshandelsföretag och producenter enbart på grund av ägandeför­

hållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

98

religger emellertid mycket speciella förhållanden på läkemedelsområdet

som kan göra det vanskligt att släppa prisbildningen helt fri. Sålunda

betalas större delen av läkemedlen av andra än konsumenterna och konsum­

tionen bestäms till stor del av en tredje part, nämligen läkarna. Det förhål­

ler sig vidare så att varusortimentets art och omfattning helt är bestämt

av läkemedelsnämnden som registreringsmyndighet. Skulle man slopa kra­

vet på att läkemedlets pris skall vara skäligt för att registrering skall kunna

beviljas och skulle man inte heller på något annat sätt få något inflytande

över prisernas nivå, kunde följden bli att apoteksbolaget tvingades att spela

en passiv roll såsom distributör av varor som registrerats av ett annat

organ och som skulle tillhandahållas till priser som fabrikanten ensidigt

bestämde. Detta är från samhällets synpunkt inte tillfredsställande.

Med hänsyn härtill anser jag att man bör söka få till stånd en ordning där

förhandlingar mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabrikanterna i fråga

om priset blir det normala men bibehålla kravet på att ett läkemedels pris

skall vara skäligt för att registrering skall kunna ske. Samtidigt bör man

föra in en föreskrift i tillämpningskungörelsen till läkemedelsförordningen

av den innebörden att ett pris varom apoteksbolaget och producenten är ense

skall anses som skäligt, såvida inte särskilda skäl talar för annat. Regelmäs­

sigt bör förhandlingar mellan bolaget och producenten i prisfrågan inledas

i samband med att ansökan om registrering görs. Endast om förhandlingar­

na inte leder till resultat bör socialstyrelsens lälcemedelsnämnd själv i sak

pröva om priset är skäligt och fastställa högsta tillåtna pris. Det pris som

fastställs skall vara producentens försäljningspris.

I fråga om produkter som framställts av företag inom vilka apoteksbo­

laget har ett avgörande inflytande — ACO och Vitrum så länge dessa är

dotterföretag till apoteksbolaget — bör dock alltid prisets skälighet prövas

av läkemedelsnämnden i samband med registreringen.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

Utredningen förordar att man inom sjukhusen vidtar ytterligare åtgärder

för att främja en rationell läkemedelsanvändning. Själva varuanskaffningen

kommer i ett helt annat läge efter tillkomsten av apoteksbolaget och utred­

ningen föreslår att sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen skall ske

med anlitande av apoteksbolaget. Därvid är det en självklar sak att speciella

inköpsavtal bör komma till stånd mellan sjukhusen och bolaget. För pa­

tienter i öppen vård och patienter som skrivs ut från sjukhusen bör enligt

utredningen i ökad utsträckning inrättas utlämningsställen, expeditions-

apotek, som drivs av apoteksbolaget.

Utredningens uttalanden om behovet av att förstärka den farmacevtiska

verksamheten inom sjukhusen har genomgående fått ett positivt gensvar

vid remissbehandlingen. Då det gäller formerna för sjukhusens anskaffning

av läkemedel har några remissinstanser menat att de huvudmannaägda

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Läkemedelsinformationen

Frågan om läkemedelsinformationens omfattning, inriktning och bety­

delse har under senare tid belysts av Nordisk läkemedelskommitté, av kon-

centrationsutredningen och av läkemedelsförsörjningsutredningen. Den

samlade bilden är, att läkemedelsinformationen är av stor betydelse för kon-

sumtionsmönstret, att läkemedelsindustrin gör stora satsningar på informa­

tion, att samhällets insatser vid sidan därav är blygsamma och att behov

av samordning föreligger.

Utredningen har föreslagit att ett läkemedelsinstitut skall inrättas för att

främja och samordna en av producentintressen obunden information. Insti­

tutet skulle få en budget av omkring åtta milj. kr. vid starten. Det skulle

självt endast ha ett fåtal anställda. Huvuduppgiften skulle vara att initiera

och samordna. Mera omfattande arbeten skulle läggas ut som beställnings-

uppdrag hos bl. a. universiteten. Som exempel på åtgärder nämns inrättande

av två professurer — en i komparativ farmakologi och en i farmacevtisk in­

formationsbehandling — anordnande av symposier och kurser, anställande

av konsulter i läkemedelsfrågor för tjänst vid sjukhus och bekostande av

den provisoriskt fungerande centrala läkemedelskommittén. Institutet skulle

finansieras genom speciella avgifter på försäljningen av farmacevtiska spe­

cialiteter samt genom det bidrag apotekarsocietetens stiftelse enligt överens­

kommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall lämna till en orga­

nisationsenhet för information och statistik på läkemedelsområdet.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har i huvudsak an­

slutit sig till utredningens uppfattning om behovet av de angivna åtgärderna.

Många remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statskontoret, UKÄ, kom­

merskollegium, apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet och Svens­

ka kommunförbundet har dock ansett att något nytt organ inte bör tillska­

pas för de föreslagna uppgifterna utan att dessa i stället bör organiseras i

anslutning till socialstyrelsen, SFL eller det nya apoteksbolaget.

Vissa myndigheter och organisationer har ansett att frågan om institutet,

dess förläggning, organisation och finansiering borde bli föremål för ytter­

ligare överväganden.

Jag är för egen del övertygad om att ökade insatser från samhällets sida

behövs för att främja en obunden läkemedelsinformation. Delvis bör detta

ske i anslutning till den förstärkning av läkemedelskontrollen som jag för­

ordar i det följande. Sålunda innebär den av mig i det sammanhanget före­

slagna enheten för klinisk läkemedelsprövning att ett vidgat objektivt under­

lag skapas för läkemedelsinformation. Medel för den verksamhet som nu be­

drivs av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation bör i fortsätt­

ningen också anvisas i anslutning till läkemedelskontrollen. Kommittén har

omfattande informativa uppgifter men har samtidigt direkt anknytning till

frågor av kontrollkaraktär.

Övriga angelägna informationsuppgifter står inte läkemedelskontrollen

101

så nära att de bör inordnas där. Däremot är det helt i linje med min tidigare

deklarerade uppfattning om apoteksbolagets ställning och uppgifter att bo­

laget får ett ansvar för att ekonomiska resurser ställs till förfogande för in­

formation och sådana därmed nära sammanhängande uppgifter som stati­

stik samt speciella undersökningar och utredningar rörande läkemedelsan­

vändningen. Av vem och under vilka former aktiviteterna skall utövas får

bedömas från fall till fall. Därvid synes det lämpligt att bolagsledningen

biträds av en särskild för ändamålet bildad nämnd. I nämnden bör finnas

allsidig sakkunskap på läkemedelsområdet med starkt medicinskt inslag

och representation för sjukvårdshuvudmännen.

I avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör tas in en föreskrift om att

det skall åligga bolaget att verka för förbättrad information och statistik

på läkemedelsområdet. Bolagsstyrelsen bör vid sina priskalkyler ta hänsyn

till att erforderliga medel skall kunna ställas till förfogande för dessa upp­

gifter. Det bör vara bolagets sak att bedöma vilka avsättningar som behövs.

För att belysa den obetydliga effekt denna verksamhet får på läkemedels-

priserna, vill jag erinra om att bolaget vid starten beräknas få en omsätt­

ning av minst 1 400 milj. kr. Även om exempelvis ett så begränsat bidrag

som 0,5 % av omsättningen skulle avsättas innebär detta att 7 milj. kr.

skulle stå till förfogande. Härtill kommer beräknade 750 000 kr. från den

av apotekarsocieteten bildade stiftelsen.

Författningsfrågor

Utredningens författningsförslag har endast undantagsvis berörts av re­

missinstanserna. Jag delar utredningens uppfattning att principen om sta­

tens ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel bör slås fast i lag.

Avsikten är som nämnts att staten skall upplåta rätten att driva den detalj­

handel med läkemedel som tidigare drivits av apoteksväsendet till ett sär­

skilt aktiebolag i vilket staten skall äga 2/3 av aktierna och apotekarsocie­

teten resten genom en av societeten bildad stiftelse. Lagtexten bör därför

utformas så att det framgår av lagen att detaljhandel med läkemedel får

drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten har be­

stämmande inflytande. Lagen bör kallas lag om detaljhandel med läke­

medel.

Lagen bör däremot inte innehålla bestämmelser om straff och förverkan­

de. De bestämmelser som behövs i detta avseende finns redan i 20 och 21 §§

läkemedelsförordningen.

Lagen bör innehålla en fullmakt för Kungl. Maj :t att närmare bestämma

av vem och på vilka villkor detaljhandel med läkemedel får drivas. Kungl.

Maj :t får härigenom möjlighet att i avtalet mellan staten och apoteksbola­

get bl. a. ge bolaget rätt att låta sjukvårdshuvudman för bolagets räkning

tillhandahålla läkemedel åt allmänheten. Vidare kommer Kungl. Maj :t att

kunna meddela de bestämmelser som behövs för att reglera den detaljhan-

8 — Bihang till Riksdagens protokoll 1 saml. nr 74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

102

del med läkemedel som i övrigt förekommer i statlig regi, t. ex. genom mili­

tärapoteket och statens bakteriologiska laboratorium.

I läkemedelsförordningen bör företas huvudsakligen formella ändringar

i enlighet med utredningens förslag. Vad beträffar ändringarna i förord­

ningen vill jag särskilt framhålla följande.

Som jag tidigare anfört i fråga om prispolitiken bör apoteksbolaget självt

fastställa sina utförsäljningspriser. Med anledning härav bör hänvisningen

i 6 § till att närmare bestämmelser om prissättning av läkemedel på apo­

tek meddelas särskilt, utgå.

Enligt It § läkemedelsförordningen får partihandel med läkemedel be­

drivas bl. a. av apoteksföreståndare. Denna paragraf bör få ny lydelse med

anledning av att apoteksföreståndarna inte längre kommer att fungera som

självständiga företagare.

Enligt 12 § första stycket förordningen får detaljhandel med läkemedel

bedrivas endast av apoteksföreståndare. Där bör nu i stället anges att de­

taljhandel med läkemedel får drivas endast av den som enligt särskilda be­

stämmelser har fått rätt att driva sådan handel. De särskilda bestämmelser

som avses är utom lagen om detaljhandel med läkemedel sådana bestäm­

melser varigenom Kungl. Maj:t upplåter rätt att driva detaljhandel med

läkemedel. Med en sådan utformning av 12 § läkemedelsförordningen blir

21 § samma förordning även i fortsättningen tillämplig vid otillåten detalj­

handel med läkemedel.

12 § andra stycket förordningen hänvisar till vissa bestämmelser om rätt

för den som får idka partihandel med läkemedel att sälja läkemedel till

sjukvårdsinrättning samt, såvitt angår bakteriologiska preparat, dessutom

till läkare och veterinär. Dessa bestämmelser blir överflödiga genom till­

komsten av den särskilda lagen om detaljhandel med läkemedel och bör

utgå.

Vidare bör av samma skäl som anförts i anslutning till 11 § läkemedels­

förordningen vissa formella ändringar göras i förordningen (1954: 519) an­

gående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, giftförordningen (1962:

702), narkolikaförordningen (1962: 704) och förordningen (1968: 70) med

vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.

Författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­

slag till

1) lag om detaljhandel med läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel,

3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),

5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

104

träder förslaget att pensionsfonderna får disponeras av apoteksbolaget men

anser att de äldre pensionärernas pensionsfråga dessförinnan måste ha fått

en godtagbar lösning. De anställdas pensionsfråga är löst förhandlingsvägen.

Beträffande pensionerna för de apoteksinnehavare som övergår i bolagets

tjänst har genom överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten

lämnats vissa garantier som innebär en avsevärd höjning. Vad angår pen­

sionen till apoteksinnehavare som pensionerats före bolagets tillkomst har

denna genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1970 omreglerats på ett sätt

som ganska nära ansluter sig till en av apotekar societeten gjord framställ­

ning. Genom föreskrift i avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör bola­

get åläggas att infria gjorda pensionsutfästelser. Som bidrag till fullgöran­

de av detta åläggande bör bolaget få disponera befintliga pensionsfonder.

Dessa, som nu förvaltas av socialstyrelsen, bör överföras till bolaget.

Den tidigare omnämnda samarbetsdelegationen undersöker f. n. i detalj

proceduren vid överlåtelse av apoteken till staten. Det rör sig här främst om

frågor av teknisk natur.

Läkemedelskontrollen

Grundreglerna om läkemedelskontrollen finns i läkemedelsförordningen.

I denna sägs bl. a. att läkemedel skall vara av fullgod beskaffenhet och vid

normal användning inte medföra skadeverkningar, som står i missförhål­

lande till den avsedda effekten.

Den praktiska målsättningen är att garantera att konsumenten får så

bra läkemedel som möjligt. Eftersom det inte finns några slutgiltiga mallar

att gå efter i kontrollarbetet utan ställningstaganden i allmänhet måste gö­

ras från fall till fall, ställs mycket stora krav på kontrollorganisationen.

Till denna måste vara knutna högt kvalificerade experter som skall ha möj­

lighet att följa med i den vetenskapliga utvecklingen. Det krävs också att

kontrollorganisationen är effektivt administrerad så att nyvunna kunskaper

snabbt blir omsatta i praktiskt handlande.

En effektiv och högt kvalificerad kontrollorganisation i Sverige är på

längre sikt av betydande värde även för den svenska läkemedelsindustrin

i dess exportansträngningar. Om den svenska läkemedelskontrollen har in­

ternationellt högt anseende, får av denna godkända preparat lättare att bli

introducerade på utländska marknader. I detta sammanhang förtjänar ock­

så nämnas att chefen för industridepartementet ämnar ge styrelsen för tek­

nisk utveckling i uppdrag att undersöka behovet av statligt stöd åt till-

lämpad läkemedelsforskning för att främja tillkomsten av nya läkemedel

producerade i industriell skala.

Av min tidigare redogörelse för den nuvarande läkemedelskontrollen

framgår att kontrollorganisationen f. n. är uppdelad på ett antal mer eller

mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas

således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnden och läkeme-

delsbiverltningsnämnden samt styrelsens kommitté för läkemedelsinforma­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

106

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

funktionsansvariga cheferna. En annan invändning som förts fram under

remissbehandlingen är att kontrollorganisationen borde få en fastare an­

knytning till socialstyrelsen än vad förslaget innebär.

Det framstår som betydelsefullt att läkemedelskontrollens organisation

blir så enhetlig och sammanhållen som möjligt. Det är vidare väsentligt alt

socialstyrelsen som tillsynsmyndighet på området och därmed ytterst ansva­

rig för läkemedelskontrollens målsättning och innehåll får ett omedelbart

inflytande över kontrollorganisationen. Med hänsyn härtill och med beak­

tande av de invändningar som gjorts under remissbehandlingen föreslår jag

att kontrollorganisationen —• med den utformning som jag kommer att

redovisa i det följande — knyts till socialstyrelsen som en särskild avdel­

ning. Ett ytterligare skäl för en sådan anordning är att arbetsuppgifterna

vid styrelsens nuvarande läkemedelsbyrå, som f. n. är provisoriskt inordnad

i styrelsens administrativa avdelning (prop. 1967: 68 s. 98, SU 105, rskr 251),

kommer att minska högst väsentligt efter apoteksbolagets tillkomst då ett

flertal apoteks- och läkemedelsärenden överflyttas till bolaget.

Mitt förslag till organisation innebär i korthet följande. Vid socialstyrel­

sen inrättas en läkemedelsavdelning under ledning av en avdelningschef.

Denne skall också vara chef för det laboratorium som i stort sett kommer

att fullgöra den laboratorie- och utredningsverksamhet vilken i dag om­

besörjs av SFL och Svenska farmakopékommittén. Laboratoriet kommer allt­

så att utgöra en del av läkemedelsavdelningen. I denna föreslås vidare ingå

två byråer, en allmän byrå och en registreringsbyrå, vilka ersätter den nu­

varande läkemedelsbyrån. De båda byråerna skall bl. a. biträda avdelnings­

chefen i hans uppgifter som chef för laboratoriet och därvid i praktiken ut­

öva vissa av de särskilda funktioner som anges i den av socialstyrelsen fram­

lagda matrisorganisationen. Vardera byrån föreslås komma att förestås av

en byråchef (medicinalråd). En av byråchefstjänsterna behöver nyinrättas.

Laboratoriet bör i stort sett ha den uppbyggnad som socialstyrelsen före­

slagit för SLK med de ändringar jag funnit motiverade med hänsyn till

framförda önskemål under remissbehandlingen. Jag föreslår att laboratoriet

organiseras på fyra enheter, nämligen en farmacevtisk, en farmakologisk,

en farmakoterapevtisk och en enhet för klinisk läkemedelsprövning. Jämfört

med styrelsens förslag innebär detta bl. a. att någon inspektionsenhet inte

inrättas. De tjänster som föreslogs vid denna anser jag i stället bör placeras

på läkemedelsavdelningens allmänna byrå. Härigenom vinner man att läke-

medelsinspektörerna inte delas upp i två olika grupper utan får utgöra en

organisatorisk enhet med de bättre möjligheter som därvid skapas för att

tillgodose uppkommande behov och skapa elasticitet i arbetet. Farmakotera-

pevtiska enheten svarar i stort mot den av kontrollutredningen föreslagna

klinisk-farmakologiska avdelningen medan enheten för klinisk läkemedels­

prövning är helt ny. Den senare vill jag närmare kommentera utöver vad jag

108

Den av mig nu redovisade organisationen innebär som jag nyss fram­

hållit en samordning av den tidigare splittrade kontrollorganisationen ge­

nom att de olika enheterna förs samman i socialstyrelsens läkemedelsav-

delning. För att möta de ökade krav som under senare år ställts och som

kommer att ställas på läkemedelskontrollen måste denna också få en be­

tydande resursförstärkning. Sammanlagt beräknar jag medel för 106 tjäns­

ter, vilket innebär en förstärkning med 19 nya tjänster.

Jag avser att lämna statens avtalsverk uppdrag att föra de förhandlingar

angående anställnings- och avtalsvillkor som kan föranledas av omorganisa­

tionen.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband med om­

organisationen. I den utsträckning som behövs bör Kungl. Maj :t i samband

med genomförandet kunna föra tjänster på övergångsstat och meddela er­

forderliga övergångsbestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta så­

dana åtgärder bör därför inhämtas.

Lönekostnaderna inklusive lönekostnadspålägg för den nya läkemedels-

avdelningen inklusive läkemedelslaboratoriet kommer för helt år att uppgå

till drygt 6 milj. kr. Vidare beräknar jag för omkostnader och särskilda

undersökningar 1,3 milj. ler. Detta innefattar ökade medel för anskaffning

av ny apparatur. Slutligen beräknas 800 000 kr. för den läkemedelsinforma­

tion som tidigare betalats från kommittéanslaget. De sammanlagda kostna­

derna för kontrollverksamheten kan således totalt beräknas till ungefär 8,2

milj. kr. för helt år.

Tidpunkten för den av mig föreslagna omorganisationen bör samman­

falla med att det nya apoteksbolaget börjar sin verksamhet den 1 januari

1971.

Jag beräknar därför 2 015 000 kr. för SFL:s verksamhet under tiden den

1 juli—den 31 december 1970 och 225 000 kr. för verksamheten vid Svenska

farmakopékommiLtén under samma tid. För SFL:s del har jag därvid beräk­

nat medel för den tjänst som avdelningsföreståndare för den biologiska av­

delningen, som Kungl. Maj:t den 27 juni 1969 medgett får finnas inrättad

Vid laboratoriet.

Kostnaderna för den nya kontrollorganisationen som träder i funktion den

1 januari 1971 bör föras upp under ett särskilt förslagsanslag kallat Stat­

lig läkemedelskontroll. Av de beräknade kostnaderna för detta ändamål

under tiden den 1 januari—den 30 juni på 4,1 milj. kr. utgör 900 000 kr.

kostnader för socialstyrelsens nuvarande läkemedelsbyrå. Sistnämnda kost­

nader är inräknade i anslaget till socialstyrelsen i riksstatsförslaget för bud­

getåret 1970/71 (prop. 1970: 1 bil. 7, s. 52—54). För tiden den 1 januari—-

den 30 juni 1971 beräknar jag därför medelsbehovet under anslaget Stat­

lig läkemedelskontroll för budgetåret 1970/71 till 3,2 milj. kr.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle kostnaderna för resursförstärkning­

en bestridas genom höjda årsavgifter på de farmacevtiska specialiteterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr

74

år 1970

no

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

nerna mellan dessa orter behöver detta knappast medföra några större svå­

righeter. Fördelarna med en förflyttning är i varje fall helt övervägande.

Jag har för avsikt att denna dag föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt bygg­

nadsstyrelsen att snarast inkomma med byggnadsprogram för den nya kon­

trollorganisationen.

Det tar ändå en avsevärd tid innan nya lokaler står klara. I avvaktan på

detta får övervägas hur nu befintliga lokaler kan utnyttjas på bästa möjli­

ga sätt.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t

dels föreslår riksdagen att antaga förslag till

1) lag om detaljhandel med läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel

dels inhämtar riksdagens yttrande över förslag till

3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),

5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestäm­

melser om injektionssprutor och kanyler,

dels föreslå riksdagen att

7) godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av apoteks­

väsendet och för dess verksamhet som jag angett i det föregående,

8) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna den mellan staten och apote-

karsocieteten träffade överenskommelsen om formerna för avlösning av

nuvarande apotekssystem,

9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom likvid för vissa

förvärv från apotekarsocieteten till denna utge en revers på 7 500 000 kr.,

10) bemyndiga Kungl. Maj :t att använda 30 000 000 kr. ur fonden för

reglering av läkemedelsprisen m. m. för aktieteckning i apoteksbolaget,

11) godkänna de riktlinjer för organisation m. m. av den statliga läke-

medelskontrollen som framgår av vad jag anfört,

12) besluta att inom socialstyrelsen skall den 1 januari 1971 inrättas en

läkemedelsavdelning med ett därtill anslutet lälcemedelslaboratorium,

13) besluta att statens farmacevtiska laboratorium samt Svenska farma-

kopékommittén skall upphöra vid utgången av år 1970,

14) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid socialstyrelsen inrätta tjänster på

löneplan C i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående,

15) till Statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1970/71 på

driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 015 000

kr.,

112

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

Bilaga

överenskommelse

mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nu­

varande apotekssystem

Under förutsättning av godkännande å ena sidan av Kungl. Maj :t och

riksdagen samt å andra av apotekarsocietetens fullmäktige har innevarande

dag träffats följande överenskommelse.

Som allmän förutsättning för överenskommelsen gäller att staten genom

lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari

1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett

för ändamålet bildat apoteksbolag.

A. 1. Apoteksbolaget skall svara för att en god läkemedelsförsörjning

upprätthålls i landet. Bolaget, i vilket staten skall äga majoritet, bildas av

staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse. Det skall bereda skälig

förräntning av insatt kapital.

2. Staten inlöser av apoteksinnehavare, som den 31 december 1970 driver

apoteksrörelse, apotekets lager och inventarier samt övertar i apoteksrörel-

sen ingångna anställningsavtal ävensom till rörelsen knutna hyresavtal och

övriga förpliktelser. Härvid skall de f. n. inom apoteksväsendet tillämpade

värderingsnormerna i huvudsak följas. Apoteksinnehavare skall äga påford­

ra, att staten inlöser fastighet, som vid tidpunkten för överlåtelsen av apo­

teket till staten är i hans ägo och som uteslutande eller till huvudsaklig del

används i hans apoteksrörelse. Vid tvist om priset på sådan fastighet avgörs

detta enligt lagen om skiljemän.

3. Staten garanterar att apoteksinnehavare, som driver apoteksrörelse den

31 december 1970, bereds anställning inom apoteksbolaget, i första hand som

föreståndare för sitt då innehavda apotek. Anställningsvillkoren fastställs

etter förhandlingar mellan apoteksbolaget och apoteksinnehavarna, varvid

riktlinjer i en vid överenskommelsen fogad promemoria (Bil. 1) skall följas.

4. Apotekarsocieteten förbinder sig att vidta erforderliga åtgärder för

att i samband med att systemet med apoteksprivilegier upphör, apotekar­

societeten ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlemskap.

Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling samt

en hög farmacevtisk yrkesstandard, bl. a. genom att stödja farmacevtisk

forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verk­

samhet på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt

främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Föreningen skall icke

befatta sig med löne- och anställningsfrågor eller dylikt och ej heller bedriva

verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana aktiviteter som i

övrigt berörs i denna överenskommelse. Till medlemmar i föreningen skall

kunna antas, förutom nuvarande apoteksinnehavare, jämväl andra perso­

ner, som är verksamma i kvalificerade funktioner inom läkemedelsområ­

det och som kan förväntas som medlemmar främja föreningens ändamål. En

breddning av medlemsunderlaget skall eftersträvas, så att allsidig expertis

på läkemedelsområdet blir företrädd i föreningen. Bestämmelserna i för­

eningens stadgar om dess ändamål och upplösning fastställs av Kungl. Maj :t.

113

B. 1. Staten förvärvar per den 1 januari 1970 apotekarsocietetens aktie­

innehav i Apoteksvarucentralen Vitrum Apotekareaktiebolaget för 24,4 mil­

joner kronor enligt ett vid denna överenskommelse fogat köpeavtal (Bil. 2).

2. Staten förvärvar per den 1 januari 1971 av apotekarsocieteten för 7,5

miljoner kronor:

a) apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inklusive inrett labo­

ratorium (ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkes­

rätter samt hyresrätterna till de av apotekarsocieteten disponerade lokaler­

na med adress Döbelnsgatan 58 i Stockholm och Gårdsvägen 10 i Solna;

b) delar av apotekarsocietetens administrativa huvudavdelning jämte till­

hörande lösa inventarier enligt vad som närmare framgår av en till social­

departementet överlämnad förteckning;

c) fastigheten Sköle 2: 31 i Malfors kommun i Västernorrlands län, var­

vid värdet av fastigheten beräknats till 1,6 miljoner kronor.

3. Staten övertar betalningsansvaret för apotekarsocietetens utfästelser

till apoteksinnehavare vilkas distriktslaboratorier nedlagts före den 1 janua­

ri 1971 samt förbinder sig att bereda kvarstående innehavare av distrikts­

laboratorier som så önskar motsvarande ersättningar, beräknade på enahan­

da sätt. Värdet av statens sålunda gjorda åtagande är beräknat till cirka

1 miljon kronor. Härtill har hänsyn tagits vid fastställande av beloppet 7,5

miljoner kronor under B. 2.

C. 1. Apotekarsocieteten överför 15 miljoner kronor till en av societe-

ten grundad stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god

läkemedelsförsörjning. Stiftelsens stadgar antas av apotekarsocieteten och

fastställs av Kungl. Maj :t. Stiftelsens styrelse utses av apotekarsocieteten.

2. Stiftelsens kapital används för att per den 1 januari 1971 teckna ak­

tier i apoteksbolaget.

3. Avkastningen av stiftelsens egendom skall — sedan avdrag gjorts för

vad som åtgår för stiftelsens förvaltning — tillföras en organisationsenhet

med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsom­

rådet. Apotekarsocieteten skall vara representerad i denna verksamhet.

D. 1. Staten medverkar till att personal som nu är anställd hos apote­

karsocieteten och som sedermera icke erfordras för den ombildade apotekar­

societetens verksamhet bereds anställning inom apoteksbolaget, dess dot­

terbolag eller den under C. 3 avsedda organisationsenheten. Personal som

sålunda övergått från societetens tjänst skall icke vidkännas försämringar

i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.

2. Staten skall äga rätt att till utgången av 1975 av apotekarsocieteten

till gängse marknadshyra förhyra de lokaler inom kvarteret Rörstrand i

Stockholm som icke behövs för societetens egen verksamhet eller icke re­

dan disponeras av andra hyresgäster.

E. 1. Under en minimitid av två år räknat från den 1 januari 1971

skall apoteksbolaget i form av särskilda dotterbolag bedriva den verksamhet

som utövas av Vitrum och den som nu utövas genom apotekarsocietetens

tekniska huvudavdelning och distriktslaboratorierna (ACO).

2. Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse genom

Vs av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer. Så länge

Vitrum och ACO är dotterbolag till apoteksbolaget skall apoteksbolagets

styrelse tillse att såväl staten som stiftelsen är representerade i styrelserna

för dotterbolagen.

3. År 1985 skall frågan om stiftelsens fortsatta medverkan i apoteksbo­

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

114

laget omprövas. Om stiftelsen önskar frånhända sig sina aktier i apoteks­

bolaget har staten skyldighet att förvärva dessa aktier. Om staten önskar

inlösa stiftelsens aktier är stiftelsen skyldig låta staten förvärva dessa.

Värdet av aktierna skall därvid fastställas med ledning av det insatta kapi­

talet och den penningvärdesförändring som kan ha skett sedan aktierna ut­

gavs.

Vid upprättandet av denna överenskommelse har vissa protokollsanteck­

ningar gjorts. Dessa fogas till överenskommelsen som Bil. 3.

Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar varav parterna ta­

git var sitt.

Stockholm den 17 september 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7

4

år 1970

För staten:

Rune Lönngren

Tony Hagström

Bo Jonas Sjönander

Bengt Söderqvist

För apotekarsocieteten:

Sven Söderlundh

Sven Eklund

Göran Linden

Kungi. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

115

Innehållsf örteckning

Propositionen............................................................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................................................................... 1

Författningsförslag...................................................................................................... 3

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 13 mars 1970 .................................................. 10

Inledning .................................................................................................................... 10

Nuvarande förhållanden ........................................................................................... 11

Inledande översikt ................................................................................................. 11

Läkemedelskontrollen............................................................................................. 14

Inledning ............................................................................................................ 14

Kontrollerande organ......................................................................................... 15

Tillverkningskontroll ......................................................................................... 16

Produktkontroll................................................................................................... 17

Handelsvägarna................................................................................................... 18

Apoteksväsendet..................................................................................................... 19

Apoteken ............................................................................................................. 19

Apotekarsocieteten ............................................................................................. 22

Distriktslaboratorierna (ACO)........................................................................ 23

Avgiftssystemet............................................................................................... 25

Sjukhusens läkemedelsförsörjning.......................................................................... 26

Totalförsvarets läkemedelsförsörjning.................................................................. 28

Det allmännas läkemedelskostnader ................................................................ 29

Läkemedelsförsörjningsutredningen...................................................................... 30

Läkemedelsdistributionen .................................................................................. 30

Allmänna synpunkter...................................................................................... 30

Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten........................... 32

Apoteksbolagets utformning och verksamhet.................................................. 35

ACO-bolaget..................................................................................................... 43

Droghandelns ställning.................................................................................. 44

Prispolitiken......................................................................................................... 46

Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................................................... 48

Finansieringsfrågor.............................................................................................. 49

Läkemedelsinformationen ..................................................................................... 51

Författningsfrågor................................................................................................ 55

Remissyttrandena.................................................................................................... 56

Apoteksbolagets utformning och verksamhet...................................................... 56

ACO-bolaget............................................................................................................. 61

Droghandelns ställning........................................................................................ 62

Prispolitiken.......................................................................................................... 65

Sjukhusens läkemedelsförsörjning ........................................................................ 68

Finansieringsfrågor................................................................................................. 72

Läkemedelsinformationen ...................................................................................... 73

Författningsfrågor................................................................................................... 78

Förstärkt läkemedelskontroll .................................................................................... 78

Inledning ................................................................................................................. 78

Sid.

Föreslagen organisation ...................................................................................... 79

Personalrekrytering ............................................................................................ 83

Finansiering......................................................................................................... 83

Remissyttranden................................................................................................. 84

Föreslagen organisation .................................................................................. 84

Personalrekrytering ........................................................................................ 86

Finansiering..................................................................................................... 87

Departementschefen................................................................................................ 87

Inledning ............................................................................................................. 87

Läkemedelsdistributionen .................................................................................. 89

Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten .......................... 89

Apoteksbolagets utformning och verksamhet............................................... 91

ACO-bolaget..................................................................................................... 94

Droghandelns ställning.................................................................................... 95

Prispolitiken......................................................................................................... 97

Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................................................... 98

Läkemedelsinformationen .................................................................................. 100

Författningsfrågor................................................................................................ 101

Författningsförslag ............................................................................................. 102

Finansieringsfrågor ............................................................................................. 103

Läkemedelskontrollen......................................................................................... 104

Hemställan.............................. 110

Bilaga: Överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten om formerna

för avlösning av nuvarande apotekssystem .......................................................... 112

116

Kungl. Maj:ts proposition nr

74

år 1970

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014085