Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslag läggs fram om nya grunder för statens stöd till ungdoms- organisationernas och idrottsrörelsens lokala verksamhet. Det nuvarande stödet till fritidsgrupper ersätts med ett allmänt aktivitetsstöd till orga- nisationerna, vilket inom varje organisation bör utgå till de lokala enhe- terna efter antalet sammankomster. Med sammankomst avses en planc- rad aktivitet, i vilken deltar minst fem personer i åldern 12—25 år och som omfattar minst en timme. Organisationerna själva bör i princip vara ansvariga för bidragens fördelning och användning.

Anslaget till den nämnda verksamheten har beräknats till 17,5 milj. kr. vilket i förhållande till nuvarande anslag till fritidsgrupper innebär en ökning med 3 milj. kr. Beloppet föreslås blir fördelat med 13 milj. kr. på idrottsrörelsen och 4,5 milj. kr. på övriga ungdomsorganisationer. Fördelningen mellan organisationerna av sistnämnda belopp föreslås ske på grundval av medlemsantalet.

För ungdomsorganisationernas centrala verksamhet beräknas för bud- getåret 1971/72 ett anslag av 7 milj. kr.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 32. 2

Utdrag ur protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter fråga om stöd till zmgdomsorganisationcrnas lo- kala verksamhet m. m. och anför.

I prop. 1971: 1 (bil. 10 s. 95) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1971/ 72 beräkna till Bidrag till zmgdonzsorganisationernas centrala verksamhet ett anslag av 7 000 000 kr. och till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet ett rcservationsanslag av 17 500 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

1. Inledning

Vid 1969 års riksdag fattades — på grundval av bl. a. 1962 års ung- domsutrcdnings slutbetänkande (SOU 1967: 19) Statens stöd till ung— domsverksamhet —— beslut om nya riktlinjer för statligt stöd till ung- domsorganisationcrnas centrala verksamhet och ungdomsledarutbild- ning (prop. 1969: ]. bil. 10 s. 91, SU 1969: 43, rskr 1969:129). Ung— domsutredningens förslag angående bidragsgivningen till ungdomens fritidsverksamhet togs härvid inte upp till behandling.

I betänkandet (SOU 1969: 29) Idrott åt alla berörde idrottsutredning— en även frågan om fritidsgruppsstödet. 1 prop. 1970: 79 (SU 1970: 122, rskr 1970: 291) angående stöd till idrotten framhöll. departementsche- fen, med hänsyn till att Kungl. Maj:t uppdragit åt statens ungdomsråd att allsidigt utreda samhällets stöd till lokalt bcdrivet ungdomsarbete, att stödet till fritidsverksamhet alltjämt borde utgå under åttonde huvud- titeln.

Genom omorganisationen av statens ungdomsråd har rådet fått ut- ökade uppgifter. Enligt de av Kungl. Maj:t den 30 december 1969 ut- färdade bestämmelserna skall rådet utreda frågor rörande bl. a. samhäl- lets stöd till lokalt bedrivet ungdomsarbete. Ungdomsrådet uppdrog i

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 32 3

februari 1970 åt en arbetsgrupp1 att utreda hithörande frågor. Arbets- gruppen avlämnade i september 1970 till rådet betänkandet (stencil) Det statliga stödet till ungdomsorganisationcrnas lokala verksamhet.

Betänkandet har remissbehandlats genom statens ungdomsråd, varvid yttranden inkommit från följande myndigheter och organisationer.

Skolöverstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, 1968 års barnstugeutredning, kulturrådet, gles- bygdsutredningen, handikapputredningcn, statens invandrarverk, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Ans— garsförbundet inom svenska kyrkan, Centerns studentförbund, Cen- terns ungdomsförbund, De handikappades riksförbund, Evangeliska fos- terlandsstiftelsens ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Fria moderata studentförbundet, Frikyrkliga gymnasiströrelsen och Frikyrk- liga studentrörelsen, Frivilliga skytterörelscns ungdomsorganisation, Frälsningsarméns scoutförbund och Frälsningsarméns ungdom, Förbun- det Hem och Ungdom, Förbundet Vi unga, IOGT—NTO:s juniorför— bund, IOGTzs scoutförbund, KFUKzs och KFUM:s riksförbund, KFUKzs och KFUM:s scoutförbund, Metodistkyrkans ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet, MH F-Ungdom, Ridfrämjandcts ungdoms- nämnd, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, Riksförbundet Kyr- kans ungdom, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar, Riksför- bundet Sveriges 4H, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska alliansmis- sionens ungdomsförbund, Svenska baptisternas ungdomsförbund, Svens- ka blå stjärnans ungdomskår, Svenska brukshundsklubbens ungdomsråd, Svenska frisksportförbundet, Svenska frälsningsarméns ungdom, Svenska korporationsidrottsförbundet, Svenska missionsförbundets ungdom, Svenska scoutförbundet, Svenska ungdomsringcn för bygdekultur, Sve- riges blåbandsungdom, Sveriges folkhögskolelevers förbund, Sveriges fältbiologiska ungdomsförcning, Sveriges kristna ungdomsråd, Sveriges modellflygförbund, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges socialdemokra- tiska ungdomsförbund, Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund, Sveriges unglottor, Elevförbundet TLE, Unga forskares riksförbund, Unga Örnars riksförbund, Ungdomens nykterhetsförbund, Ungdomens röda kors, Örebromissionens ungdom, Arbetarnas bildningsförbund, 'Blåbands- rörelsens studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemplarordens studieförbund, KFUK:s och KFUM:s studieförbund, Nationaltcmplar— ordens studieförbund, Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet och Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund.

* Riksdagsmännen Åke Gustafsson. ordf., sekreteraren Hans Anderson, riks- konsulenten Sven Eklöw, förbundsombudsmannen Sven Ingvar Eriksson, kon- sulenten Curt Fredin. sekreteraren Leif Herngren, sekreteraren Ernst Lind. förbundssekreteraren Alvar Lindqvist samt som arbetsgruppens sekreterare pol. stud. Jan-Olof Gurinder.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 32 4

På grundval av arbetsgruppens förslag och inkomna remissyttran- den har statens ungdomsråd den 6 november 1970 till statsrådet Odh- noff avgett förslag angående bidrag till ungdomsorganisationernas loka- la verksamhet.

2. Bakgrund 2.1 Nuvarande statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Efter förslag från 1953 års utredning om stöd åt nykterhetsorganisa- tioner och ungdomsvårdande sammanslutningar infördes det statliga fri— tidsgruppsbidraget år 1954. Statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp utgår enligt kungörelsen (1954: 575) om statsbidrag till ungdomens fri- tidsverksamhet (ändrad senast 1969: 128). Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som samlas för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med föreskrifter som gäller för verksamheten.

Statsbidrag utgår dels med högst hälften av kostnaderna för handled- ning och materiel, dock högst med 5 kr. 50 öre per medlem, dels med 2 kr. per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Bi- draget skall beräknas på grundval av det genomsnittliga antalet närva- rande mcdlemmar vid tio av gruppens sammankomster. Skolöverstyrcl— sen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge ett högre bidrag för hand— ledning och materiel.

Bidraget utgår till studieförbund eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för fritidsverksamheten. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1958 har Sveriges riksidrottsförbund i detta avseende jäm- ställts med studieförbunden.

För fritidsgrupper, som anordnas av organisation med huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekono- miska intressen, eller för verksamhet, som får statligt stöd i annan ord- ning, kan något bidrag inte utgå.

Som särskilda villkor för erhållande av fritidsgruppsbidrag gäller vi— dare att medlemmarna i en grupp skall vara mellan 12 och 25 år, att verksamheten skall omfatta minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster, att gruppen skall bestå av lägst 5 och högst 25 med- lemmar, och att minst 5 medlemmar skall vara närvarande vid varje sammankomst. Politisk och religiös propaganda får inte förekomma vid gruppens sammankomster. För fritidsgruppen skall finnas en an- svarig person, som godkänts av vederbörande huvudman, och gruppen skall dessutom vid verksamhetens början anmäla sig till vederbörande kommunala organ.

I anslutning till kungörelsen har skolöverstyrelsen utfärdat särskilda anvisningar. Av dessa framgår att varje form av ideell, intellektuell, konstnärlig, praktisk eller sportslig ungdomsverksamhet är bidragsbe-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 32 5

rättigad, om den utformats i enlighet med kungörelsens villkor. Utöver vad som sägs i kungörelsen gäller vidare att fritidsgruppens verksamhet i allmänhet skall bedrivas under minst 10 veckor och att ingen deltagare får vara medlem i mer än 2 "rupper samtidigt.

2.2 1962 års ungdomsutredning

I betänkandet (SOU 1967: 19) Statens stöd till ungdomsverksamhet behandlade 1962 års ungdomsutredning bl. a. frågan om stöd till ung- domens fritidsverksamhet. I sina allmänna överväganden framhöll ut- redningen därvid att villkoren för det existerande fritidsgruppsbidraget visat sig lättast att tillämpa på de inom t.ex. scoutförbunden och idrottsrörelsen traditionella verksamhetsgrenarna. Organisationer där möten, diskussionsaftnar, underhållningsträffar, debatter, föreläsningar och liknande varit dominerande i arbetet hade haft betydligt svårare att tillgodogöra sig bidragsformens ekonomiska fördelar. De har för att få del av stödet haft att omorientera och nyskapa arbets- och verksamhets- former. Så torde också enligt utredningen ha skett i viss utsträckning, men denna senare typ av organisationer hade ändå varit avgjort mindre gynnade av den statliga bidragsgivningen än de tidigare nämnda. Utred- ningen framhöll vidare att det i stödformen fanns vissa inslag som kun- de leda till att organisationens arbete påverkades.

Ungdomsutredningcn fann det inte möjligt att försöka inordna alla de varierande mötes-, tävlings-, läger- m.fl. aktiviteter, som faller utan- för bidragsgivningen, i ett helt nytt statligt bidragssystem. För att öka smidigheten och anpassningsbarheten i bidragsgivningen föreslog ut- redningen ändrad bidragskonstruktion, schablonisering och höjning av bidragsbeloppen samt reducering av minimiantalet sammankomster för grupperna. Vidare föreslogs att ungdomsorganisationerna i likhet med studieförbunden skulle kunna fungera som huvudmän för fritidsgrupps- verksamheten. Utredningen ansåg att de föreslagna ändringarna innebar att stödet till en del ändrade karaktär. Det skulle enligt utredningens mening inte längre vara ett bidrag enbart för fritidsgruppsaktiviteter — även om förutsättningen för att det skulle utgå alltjämt var att grupp- verksamhct av visst slag bedrevs — utan kunde mycket väl ses som ett statligt bidrag till lokal föreningsverksamhet.

Utredningen betraktade det statliga fritidsgruppsstödet som ett grund- bidrag som borde kompletteras med kommunala insatser. Enligt utred- ningens mening borde statsbidrag inte längre utgå till av kommunerna anordnade fritidsgruppen

Mot bakgrund av uppfattningen att organisationernas idémässiga sär- prägel också borde få återspegla sig i den praktiska verksamheten före- slog utrcdningen att förbudet mot religiös och politisk propaganda skulle slopas. Utredningen framhöll att efterlevnaden av denna bestäm-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 32 6

melse inte kunnat kontrolleras och att den i praktiken inte spelat nå- gon roll.

I fråga om åldersgränserna för deltagande i fritidsgruppsarbete före- slog ungdomsutredningen en sänkning av den nedre åldersgränsen till 10 år. Avgörande för utredningens förslag om en sänkt åldersgräns var att ungdomsorganisationerna hade ett stort antal medlemmar i åldrarna under 12 år och att organisationerna hade svårt att finansiera denna verksamhet.

För att få statsbidrag skulle vidare enligt ungdomsutredningens för— slag varje fritidsgrupp utse en för verksamheten ansvarig person, ge- nomföra minst 7 sammankomster om minst 2 timmar under minst 7 verksamhetsveckor, ha lägst 5 och högst 20 deltgare samt till mer än hälften (dock lägst 5) bestå av deltagare i åldern 10—25 år.

Statsbidraget skulle enligt förslaget beräknas på grundval av antalet sammankomster vid vilka minst 5 deltagare i de angivna åldrarna varit närvarande. Bidrag föreslogs utgå med 12 kr. per sammankomst, var- vid högst en gruppsammankomst i veckan skulle vara bidragsgrun- dande.

' Beträffande kontrollen av bidragsgivningen förordade ungdomsutred- ningen ett system grundat på självkontroll och lojal samverkan mellan tillsynsmyndighet och huvudmän, samt mellan de senare och deras un- derorganisationer på olika plan.

2.3. Idrottsutredningen

I sitt förslag angående statens stöd till idrotten, Idrott åt alla (SOU 1969: 25), tog idrottsutredningen också upp fritidsgruppsstödet till behandling. Utredningen fann härvid att den kraftiga ökningen av till Sveriges riksidrottsförbund redovisade fritidsgrupper var ett uttryck för att idrott i olika former var en i sammanhanget lämplig verksamhet och ett belägg för idrottsrörelsens stora dragningskraft på ungdom i olika åldrar. Bidragsformen hade enligt idrottsutredningen ett sådant värde för de lokala idrottsföreningama att den borde bibehållas. Det var emellertid enligt utredningens uppfattning tveksamt om de gällande bestämmelserna var de ur idrottsrörelsens synpunkt mest ändamåls- enliga.

Idrottsutredningen framhöll att fritidsgruppsbidraget borde utvidgas till att omfatta också tävlingsverksamhet. Frågan om åldersgränserna borde prövas förutsättningslöst vid en översyn av bidragsbestämmelser- na. En förenkling av redovisnings- och rapporteringsförfarandet samt . av kontrollapparaten var också enligt utredningens mening önskvärd.

Inte heller de av 1.962 års ungdomsutredning föreslagna förändring- arna av bidragsbestämmelserna ansågs i alla avseenden lämpliga för idrottsorganisationerna.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 32 7

Idrottsutredningen föreslog att de fritidsgruppsmedel under åttonde huvudtiteln som fördelades via riksidrottsförbundet skulle sammanföras med det övriga idrottsstödet. Enligt utredningens uppfattning borde detta också leda till att hela ansvaret för denna del av fritidsgruppsstö- det i fortsättningen skulle falla på riksidrottsförbundet.

Utredningen förutsatte vidare en årlig uppräkning av bidragsmedlen, så att en utökad verksamhet skulle kunna tillgodoses. På grundval av de senaste årens utveckling av fritidsgruppsverksamheten inom riks- idrottsförbundet samt den aktivitetsökning som eventuella förändringar av gällande bidragsbestämmelser kunde tänkas medföra beräknade ut- redningen den årliga ökningen av medelsbehovet till 10 % per år.

För att fritidsgruppsstödet skulle kunna utnyttjas på bästa sätt, be- hövdes särskilda bestämmelser för varje verksamhetsområde. Förslag om fritidsgruppsbcstämmelser för idrottens del borde framläggas av riksidrottsförbundet, men samma möjlighet att utforma särskilda be- stämmelser borde också stå till buds för andra organisationer.

3. Förslag om bidrag till ungdomsorganisationernas lo- kala verksamhet

3.1. Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Beträffande grunderna för ett samhällsstöd till u n g d 0 m 5 o r g a n i s a ti o n e r n a betonar arbetsgruppen, liksom tidigare 1962 års ungdomsutredning, att en positiv syn på organisa- tionernas egenvärde bör ligga till grund för ett sådant stöd. Denna värdering har varit vägledande för gruppens arbete med att skapa ett nytt system för den statliga bidragsgivningen till ungdomsorganisatio- nernas lokala verksamhet. Detta synsätt är emellertid enligt arbetsgrup- pen inte oförenligt med uppfattningen att organisationernas verksamhet har en allmänpreventiv effekt. I ungdomsorganisationerna får ung- domarna själva ta ansvaret för den bedrivna verksamheten och tillämpa demokratins principer i praktiskt arbete. Genom att förbättra organi- sationernas förutsättningar att verka på ett meningsfullt sätt, skapar man inte enbart möjligheter till meningsfull fritidssysselsättning för ungdom utan också på lång sikt förutsättningar för en bättre fungerande demokrati. Arbetsgruppen framhåller vidare organisationernas sam- hällsfostrande uppgifter. I organisationerna kan unga människor ut- bildas och förberedas för kommande uppgifter inom vuxenorganisa- tioner och olika samhällsorgan. För den enskilde individen kan för- eningsarbetet också bidra till att bryta isolering från medmänniskor, skapa förståelse för andra människors uppfattningar samt på annat sätt fullgöra viktiga sociala funktioner. Ökade möjligheter för ett omfattan-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 32 8

de organisationsarbete innebär också att fritiden kan fyllas med enga- gerande och personlighetsutvecklande aktiviteter.

Arbetsgruppen framhåller att samhällsstödet är en garanti för organi- sationernas oberoende i förhållande till andra åsiktsgrupper och olika kommersiella intressen. En förutsättning för att bidragen inte skall hindra organisationernas rörelsefrihet och utveckling är att bidragen är av generell karaktär. Detta framstår för arbetsgruppen som än mer vä- sentligt då stödet oftast är av stimulanskaraktär och endast täcker en del av kostnaderna för verksamheten. Ett statligt stöd måste utformas på ett sådant sätt att det låter sig förenas med det stora flertalet organisationers målsättningar och verksamhetsinriktningar. Utformningen av de gene- rella bidragen får inte inkräkta på organisationernas integritet. Enligt arbetsgruppens mening är emellertid inte samhället förhindrat av hän- syn till organisationernas frihet och oberoende att söka engagera dessa i olika uppgifter av mera allmänt och samhälleligt intresse, t. ex. i olika typer av upplysningsverksamhct.

Arbetsgruppen understryker att den inte uppfattar samhällsstödet som ett stöd till ungdomen och dess fritidssysselsättningar, utan som ett klart och entydigt stöd till organisationerna. Det är en väsentlig sam— hällsuppgift att stimulera organisationerna och därmed den verksamhet som bedrivs bland ungdom. Samhällsstödet skall inte heller vara ett stöd till viss form av verksamhet. All verksamhet skall enligt arbets- gruppen i princip berättiga till bidrag.

Arbetsgruppen anser inte att det nuvarande fritidsgruppsbidraget och inte heller att 1962 års ungdomsutrednings förslag till bidrag uppfyller de krav som bör ställas på ett samhälleligt stöd till ungdomsorganisatio- nerna. Arbetsgruppen har därför valt att söka skapa ett helt nytt system för den statliga bidragsgivningen till organisationernas lokala verksam- het.

Förbudet mot religiös och politisk propaganda finner arbetsgruppen vara mycket otillfrcdsställande, eftersom det medfört att politiska och religiösa organisationer inte kunnat påräkna bidrag för den idéprägla- de verksamheten. Detta förbud bör slopas så att bidrag kan utgå till organisationernas naturliga verksamhet enligt deras egna grundläggande värderingar. Då ungdomsorganisationerna i dag är fullt medvetna om värdet av att arbeta i små grupper, anser arbetsgruppen det inte på- kallat att i bidragsreglerna införa några krav på sammanhållning av del- tagare i aktiviteter under en längre tidsperiod. Arbetsgruppen betonar dock det värdefulla oeh eftersträvansvärda i sammanhållna grupper. Principen att bidragsreglerna inte skall styra verksamheten med avseen- de på form och innehåll har sålunda varit vägledande för arbetsgruppen.

Bidragssystemet skall vidare enligt arbetsgruppen vara administrativt enkelt. Nuvarande redovisningsformer upplevs av många föreningsleda- re som krångligt och det administrativa arbete som krävs medför ibland

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 32 9

att föreningarna avstår från att rapportera viss verksamhet. Flera skäl talar också för att bidraget bör utformas som ett schablonbidrag och inte som ett kostnadstäckningsbidrag av det nuvarande fritidsgruppsbi- dragets typ. Arbetsgruppen nämner bl.a. svårigheterna att fastställa vad som skall betraktas som bidragsgrundande kostnader, svårigheterna att få till stånd ett effektivt kontrollsystem samt att ett kostnadstäck- ningsbidrag tenderar att gynna redan ekonomiskt starka föreningar.

I enlighet med åsikten att bidraget skall vara ett ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationerna och deras verksamhet anser arbetsgruppen att stödet enbart skall utgå till de riksomfattande organisationernas lokala verksamhet. Arbetsgruppen finner det inte vara en statlig angelägenhet att stödja lokala, mer eller mindre tillfälliga grupper, medan det gi- vetvis bör stå kommunerna fritt att ge dessa grupper bidrag. Om bidra- get utformas så att det kan utgå till all lokal verksamhet, är det enligt arbetsgruppens mening helt naturligt att ungdomsorganisationerna blir huvudmän för verksamheten. Stödet till de lokala avdelningarna bör därför fördelas via riksorganisationerna.

För många lokalavdelningar är det kompletterande kommunala stö- det väsentligt för ekonomin. Arbetsgruppen anser att det statliga bi- draget även i fortsättningen skall vara så utformat att det medger enkla kompletteringar med kommunala bidrag.

Arbetsgruppen anser det väsentligt att bidraget utgår i proportion till de lokala avdelningarnas aktivitet. Såväl befintliga som nya verk- samhetsformer bör stimuleras genom det nya bidraget.

I fråga om ungdomsorganisationernas ansvar för bid r a g 5 a 11 v ä n (1 n i n g e n finner arbetsgruppen det naturligt att utbetalningen av bidrag till lokal verksamhet sker via ungdomsorganisa- tionerna. Bidragsgivningen kommer då att bli en integrerad del av orga- nisationernas totala verksamhet. Lokalavdelningarna har i dag regel- bundna kontakter med sina distrikts- och riksorganisationer för att få information och materiel, och de lämnar å sin sida uppgifter, som skall ligga till grund för organisationens ramplanering. De riksomfattande ungdomsorganisationerna bör sålunda enligt arbetsgruppens förslag bli huvudmän för den lokala verksamheten och därigenom ansvariga för redovisning och bidragsutbetalning gentemot tillsynsmyndigheten. Efter- som lokalavdelningarna ytterst är ansvariga för verksamheten och för de uppgifter om denna som lämnas till tillsynsmyndigheten, är dessa enligt arbetsgruppens mening att betrakta som anordnare av och ansva- riga för verksamheten. Arbetsgruppen föreslår därför att de lokala av- delningarna står som bidragsmottagare.

Genom överförandet av huvudmannaskapet till organisationerna ökar antalet huvudmän kraftigt och därmed eventuellt också de totala admi- nistrativa kostnaderna. Möjligheterna för tillsynsmyndigheten till kon-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 32 10

troll och överblick torde också minska med ett ökat antal huvudmän. Arbetsgruppen anser emellertid att fördelarna med att föra över huvud- mannaskapet är så uppenbara att de väl uppväger nackdelarna. Detta huvudmannaskap för den lokala verksamheten måste enligt arbets- gruppens mening framstå som helt naturligt för riksorganisationerna och borde inte heller medföra några problem i fråga om det admini- strativa arbetet. De organisationer som inte vill eller kan åta sig huvud- mannaskap bör enligt arbetsgruppen samarbeta med någon annan orga- nisation i frågor rörande redovisning, kontroll och bidragsutbetalning. Vidare anser arbetsgruppen att lokalavdelningarna i en liten organisation i undantagsfall skall ha möjlighet att sända sina redovisningar och bi- dragsrekvisitioner direkt till tillsynsmyndigheten, om riksorganisationen inte har möjlighet att ensam eller i samarbete med annan organisation sköta de administrativa uppgifterna.

I konsekvens med uppfattningen att stödet skall avse organisationer- na och deras verksamhet föreslår" arbetsgruppen att bidrag skall utgå endast till de riksomfattande ungdomsorganisationernas lokalavdelning- ar. Föreningar av lokal och av mer eller mindre tillfällig karaktär ställs härigenom utanför bidragssystemet i den meningen att de själva inte kan bli huvudmän för verksamheten. Arbetsgruppen anser emellertid att dessa organisationer har möjlighet att redovisa sin verksamhet via någon av de riksomfattande organisationernas lokalavdelningar. Detta bör enligt arbetsgruppens mening kunna möjliggöra ett värdefullt sam- arbete mellan nybildade grupper och redan etablerade organisationer.

Det av arbetsgruppen föreslagna bidraget är ett renodlat organisa- tionsbidrag, vilket således enligt gruppens mening medför att kommu- nerna i fortsättningen inte bör erhålla statligt stöd till motsvarande barn- och ungdomsverksamhet. Arbetsgruppen framhåller att ett relativt blyg- samt stimulansbidrag inte kan vara det bästa stödet till kommunernas verksamhet på detta område.

Arbetsgruppen framhåller att bidragsgivningen till idrottsorganisa— tionernas lokala ungdomsverksamhet och till övriga organisationers verksamhet bör utgå efter samma grunder. En uppdelning på idrotts- organisationer och övriga skulle också komplicera bidragsgivningen till de organisationer som inte är idrottsorganisationer, men som har en omfattande idrottsverksamhet. En sådan uppdelning skulle också en- ligt arbetsgruppens mening försvåra utformandet av enhetliga kommu- nala kompletteringsbidrag. Bidragsgivningen till idrottsorganisationemas lokala verksamhet bör också i fortsättningen ske över åttonde huvud— titeln med Sveriges riksidrottsförbund som huvudman.

Begreppet sammankomst utgör utgångspunkt för arbetsgruppens förslag beträffande bidragssystemets närmare utform- ni 11 g. Genom antalet sammankomster får man enligt arbetsgruppen

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 32 1 1

en god uppfattning om de lokala avdelningarnas aktivitet. Arbetsgruppen föreslår därför att bidraget fördelas efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning. Den föreslagna bidragskonstruktionen premierar verk- samhet i små grupper samtidigt som även övriga former av samman- komster blir berättigade till bidrag. Arbetsgruppen förmodar att den verksamhet som inte blir bidragsberättigad är av ganska ringa omfatt- ning i de flesta organisationer.

Arbetsgruppen har även behandlat frågan om bidrag till organisatio- nerna för verksamhet bland barn under 12 år. Då möjligheterna till för- eningsengagemang i sådan verksamhet kommer att utredas av 1968 års barnstugeutredning, har arbetsgruppen i sina överväganden funnit det motiverat att låta frågan om utformningen av det samhälleliga stödet till barnverksamhet lösas av barnstugeutredningen. Arbetsgruppen före- slår att nuvarande åldersgränser för statliga bidrag till ungdomsorga- nisationerna bibehålls tills vidare.

Arbetsgruppen erinrar om att begreppet sammankomst förekommer i kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer, enligt vilken en avdelning under redovisningsåret skall ha genomfört minst 25 sammankomster. Skolöverstyrelsen har i sina tillämpnings- föreskrifter gett exempel på vad som avses med sammankomst, men någon generell definition av sammankomst har inte givits. Arbetsgruppen anser att en sammankomst i princip kan karakteriseras med hänsyn till antalet deltagare och till den tid sammankomsten varar.

Den nedre gränsen för en aktivitets varaktighet bör enligt arbets- gruppen sättas till en timme. Härigenom finns stora möjligheter att beakta aktiviteter som av olika skäl måste begränsas tidsmässigt. I en sammankomst bör också enligt arbetsgruppens mening minst fem personer delta för att den skall vara bidragsberättigad. Vid ett mindre antal deltagare försvinner mycket av värdet med gruppverksamheten. Någon övre gräns vill arbetsgruppen inte förorda. Från en del organi- sationers sida har man velat ställa bidraget i relation till antalet delta- gare i sammankomsterna. Arbetsgruppen anser sig inte kunna tillgodose detta önskemål i sitt förslag. Arbetsgruppen har valt att definiera sammankomst på följande sätt: i

Med sammankomst förstås planerad aktivitet anordnad av ungdoms— organisation, i vilken deltar minst fem personer i bidragsberättigad ål- der. Sammankomsten skall omfatta minst en timme. Samma person kan dock delta endast i- en bidragsgrundande sammankomst per dag.

Arbetsgruppen anser det nödvändigt att i viss mån avgränsa de akti- viteter som enligt denna definition skulle vara bidragsgrundande. Kom- mersiella arrangemang, såsom danser, bingo och basarer, samt aktivi- teter med huvudsakliga inslag av hasard, såsom vadhållning och kort- spel, bör enligt arbetsgruppen inte vara berättigade till bidrag. Det bör

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 32 12

inte heller vara möjligt att få bidrag för verksamhet med uteslutande individuellt deltagande, t. ex. filmförevisning av typen passiv film- konsumtion och föreläsningar utan åtföljande grupparbete. Bidrag skall heller inte utgå till verksamhet för vilken statligt stöd utgår på annat sätt. Arbetsgruppen är medveten om de gränsdragningsproblem som kan uppstå och föreslår att tillsynsmyndigheten, statens ungdomsråd och ungdomsorganisationerna regelbundet diskuterar hithörande frågor.

Med den föreslagna schabloniseringen av bidragsreglerna har arbets- gruppen funnit det svårt att ange en lämplig nivå för det bidragsbelopp som bör utgå per sammankomst. Omläggningen av bidraget får enligt arbetsgruppens mening inte medföra att någon organisation bidrags- mässigt kommer i en sämre situation än f. n. Arbetsgruppen anser där— för att bidraget per sammankomst inte bör sättas lägre än det nuvarande genomsnittliga bidraget per fritidsgruppssammankomst. Arbetsgruppen föreslår att bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skall utgå med 10 kr. per sammankomst.

"Den i 5 & kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorga— nisationer angivna definitionen på medlem innebär att som sådan räk— nas, förutom den som är registrerad i medlemsmatrikel, även den som deltagit i av organisationen bedriven verksamhet vid minst tio samman- komster under minst tio veckor. Arbetsgruppen anser att det föreslagna sammankomstbegreppet kan ligga till grund för en reviderad medlems- definition. Då inga krav rests på sammanhållning av eventuella grupper under viss tidsrymd eller på ett maximalt antal sammankomster under en vecka, anser arbetsgruppen att kravet på aktivitet i organisationen bör kunna begränsas till deltagande i minst tio sammankomster. Efter- som det vid redovisningen av lokalavdelningarnas aktivitet för erhållan- de av det statliga stödet inte finns något krav på registrering av del- tagarna med namn och adress, måste man enligt arbetsgruppens mening föra in detta krav i medlemsdefinitionen. Arbetsgruppen föreslår därför följande definition av medlem:

Med medlem i organisation förstås dels den som under närmast före- gående redovisningsår varit registrerad som medlem i organisationens medlemsmatrikel, dels den som utan att vara registrerad som medlem under nämnda redovisningsår deltagit och registrerats i verksamhet be— driven av organisationen vid minst tio sammankomster. Listor med namn och adresser på dessa senare medlemmar skall på tillsynsmyndig- hetens anmodan kunna uppvisas för denna.

Arbetsgruppen betonar betydelsen av att de olika organisationerna redovisar underlaget för bidragsberäkningen enligt enhetliga grunder. Varje lokalavdelning skall enligt arbetsgruppens förslag till sin riksorga— nisation redovisa hur många sammankomster som genomförts under den aktuella redovisningsperioden. Uppgifter om datum för aktiviteterna, antalet deltagare, verksamhetens art samt ansvarig ledare skall dess-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1971: 32 13

utom finnas tillgängliga hos lokalavdelningen för att kunna uppvisas vid kontroll. Lokalavdelningen är ansvarig för lämnade uppgifter gentemot riksorganisationen. Denna är i sin tur ansvarig gentemot till- synsmyndigheten. Arbetsgruppen anser det vara tillräckligt om riks- organisationerna uppger antalet sammankomster samt antalet lokalav- delningar, vilka lämnat uppgifter för erhållande av bidrag. Rapporter och uppgifter inom ramen för redovisningsförfarandet skall hållas till- gängliga under fyra år.

Arbetsgruppen har övervägt att låta riksorganisationerna vara bi— dragsmottagare och själva fördela medlen till lokalavdelningarna enligt inom varje organisation utarbetade principer. Härigenom skulle man bl. a. betona samhällets förtroende för organisationerna och för deras förmåga att förvalta samhälleliga medel utan detaljerade regler. Det skulle å andra sidan också innebära att staten indirekt ålägger organisa- tionerna en omfattande arbetsuppgift. Tillsynsmyndighetens möjlig- heter till kontroll och jämförelser av verksamhetens omfattning i olika organisationer skulle också enligt arbetsgruppens mening försvåras. Ar- betsgruppen har sålunda funnit att ett generellt system för utbetalning av bidrag inom organisationerna bör tillämpas. Lokalavdelningarna skall få ett bidrag, som står i direkt proportion till det redovisade antalet sammankomster. Riksorganisationerna får enligt förslaget endast vissa administrativa och kontrollerande uppgifter.

Redovisning av verksamheten samt rekvisition av bidrag kan enligt arbetsgruppen lämpligen ske två gånger om året, 1 februari och 1 juni. Riksorganisationerna redovisar då antalet sammankomster till tillsyns- myndigheten, varefter de erhåller bidrag för vidare förmedling till de lokala föreningarna. Sedan redovisningssystemet prövats en tid, kan man överväga att lägga upp det på datarutiner, för att på så sätt kom- ma ifrån tidskrävande manuellt arbete.

Arbetsgruppen framhåller att den föreslagna bidragskonstruktionen innebär att ansvaret för kontrollen av bidragsmedlens användning främst kommer att ligga på organisationerna själva. Arbetsgruppen understryker att ett system, som till stor del bygger på självkontroll och samverkan mellan bidragsmottagare, huvudmän och tillsynsmyndighet, har ett stort egenvärde. De uppgifter som med den föreslagna bidragskonstruktionen kan kontrolleras är om aktiviteten ägt rum, om omfattningen varit minst en timme samt vilket innehåll verksamheten haft. Arbetsgruppen har övervägt att införa krav på redovisning av namn och adresser på del- tagarna i sammankomsterna, men har kommit till slutsatsen att så inte bör ske.

De frågor som kan uppstå vid tillämpningen av bidrags— b e s t ä m m el s e r n a bör enligt arbetsgruppen föranleda regelbund— na överläggningar mellan tillsynsmyndigheten, statens ungdomsråd och

• Sida 14
•  Original

Prop. 1971: 32 14

ungdomsorganisationerna. Arbetsgruppen tar i detta sammanhang upp några särskilda fall till diskussion.

Med formuleringen »planerad aktivitet» har arbetsgruppen velat un- derstryka att verksamheten, för vilken bidrag utgår, skall ha bestämts och planerats i förväg. Sammankomsten kan t. ex. ha beslutats på ett föregående styrelsemöte. Härmed har arbetsgruppen velat betona värdet och nödvändigheten av planering och kontinuitet i föreningsverksam- heten.

Med »anordnad av ungdomsorganisation» avses enligt arbetsgruppen att aktiviteten skall vara anordnad och genomförd av lokal avdelning av ungdomsorganisation. Bidrag skall således inte utgå till aktivitet an- ordnad av lokalt samarbetsorgan, distrikts— eller riksorganisation.

Kravet på deltagande av minst fem personer i bidragsberättigad ål- der innebär att en lokalavdelning kan rapportera alla sammankomster med minst fem deltagare i åldern 12—25 år. Arbetsgruppen påpekar att verksamhet bland barn och äldre därigenom indirekt kan bli bi— dragsberättigad genom att en aktivitet omfattar olika åldersgrupper. Samtidigt betonar arbetsgruppen att endast aktiviteter i vederbörande ungdomsorganisations egen regi får rapporteras. Däremot får t. ex. inte verksamheten i en ungdomsorganisations moderorganisation redovisas.

Arbetsgruppen avvisar bestämt tanken att längre aktiviteter skall kun- na erhålla bidrag för varje avslutad timme. Varje påbörjad aktivitet kan erhålla endast ett bidrag per dag oberoende av aktivitetens längd. Nå— gon rapporteringsteknisk uppdelning av en aktivitet i lika många sam- mankomster som antalet deltagare är delbart med fem får naturligtvis inte heller göras. Beträffande läger och kurser förordar arbetsgruppen att ett bidrag utgår per dag om deltagarantalet är minst fem i bidrags- berättigad ålder.

I fråga om de generella avgränsningarna av den bidragsgrundande verksamheten framhåller arbetsgruppen att bidrag bör utgå till tävlings- bridge, medan övriga kortspel skall vara utestängda från bidrag. Något hinder för bidrag till aktiviteter med' flera deltagare, där var och en arbetar med sin uppgift, t.ex. hobbyarbete och simträning, bör inte föreligga. I överensstämmelse med nuvarande praxis för fritidsgrupps- bidrag bör även i fortsättningen bidrag utgå till träningstävlingar, tur- neringar för kvarterslag etc. Arbetsgruppen anser däremot inte att stats— bidrag skall utgå till tävlingar som hålls inför betalande publik, till för- enings-, distrikts- och riksmästerskap eller till matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.

Arbetsgruppen har försökt att ge stödet en sådan utformning att un- dantag för speciella fall skall kunna undvikas. I fråga om möjlighet att erhålla dispens från de generella reglerna förordar arbetsgruppen stor restriktivitet.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1971: 32 15

3.2. Remissyttranden

l remissyttrandena ansluter man sig i allmänhet till de av arbets— gruppen angivna grunderna för ett samhällsstöd till ungdomsorganisationerna. Flera remissinstanser uttalar i likhet med arbetsgruppen sitt stora förtroende för ungdomsorganisatio- nerna och deras verksamhet. I flera yttranden betonas organisationernas samhällsfostrande uppgifter och viktiga sociala funktioner. Bland remiss— instanserna råder enighet om att det tidigare så starkt betonade motivet för statligt stöd till ungdomsorganisationerna, nämligen att verksam- heten har en allmänpreventiv effekt, inte längre har samma relevans och inte heller kan utgöra bedömningsgrund för de samhälleliga insat- serna. Kulturrådet menar i detta sammanhang att det finns tillräckligt bärande motiv för att se ungdomsorganisationernas egenvärde som grundval för ett förändrat och utvidgat samhällsstöd. Ett sådant stöd skall enligt kulturrådet utgöra stimulans för verksamhet, som bygger på resp. organisations grundläggande värderingar.

Skolöverstyrelscn framhåller att ungdomsorganisationernas ansvars- tagande i vitala ungdomsfrågor och deras praktiska arbetsformer kom- pletterar skolans fostrande verksamhet. Föreliggande förslag om statligt stöd till organisationernas lokala verksamhet innebär enligt överstyrel- sens uppfattning en klar förbättring och en förenklad administrativ pro- cedur.

Socialstyrelsen anser liksom arbetsgruppen att organisationerna fyl- ler en viktig social funktion i samhället och att det är angeläget att sam- hället ställer ökade resurser till föreningslivets förfogande. Den gene- rella karaktär, som det statliga aktivitetsstödct föreslås få, bidrar enligt socialstyrelsen till att stärka det fria och frivilliga föreningslivets obero- ende ställning.

Den föreslagna bidragskonstruktionen torde enligt arbetsmarknads- styrclsen bättre än fritidsgruppsbidraget främja den del av ungdomsor- ganisationernas verksamhet som har till ändamål att behandla samhälls- frågor. Styrelsen framhåller att organisationerna har en betydelsefull uppgift att fylla i samhället såsom informationskanaler mellan ungdo- men och olika myndigheter. För arbetsmarknadsverket är det sålunda viktigt att kunna planera och genomföra åtgärder mot t. ex. arbetslös- het bland ungdom i samverkan med ungdomens egna organisationer. Inte minst ur denna synvinkel är det enligt styrelsens uppfattning vä- sentligt att det ekonomiska underlaget för dessa organisationers verk- samhet kan säkras.

Förbundet Vi unga finner den skolning som sker i ungdomsorganisa- tionerna så viktig att stödet till organisationernas verksamhet måste få samma prioriteringsgrad som stödet till vuxenutbildningen genom studie- organisationerna.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1971: 32 16

Remissinstanserna delar allmänt uppfattningen att ett kraftigt sam- hällsstöd är en garanti för att organisationerna skall kunna bibehålla sitt oberoende och sin idémässiga särprägel. Principen att bidragsreg- lerna inte skall styra verksamheten till innehåll och form vinner också remissinstansemas stöd och förslaget om att slopa det nuvarande för- budet mot politisk och religiös propaganda inom fritidsgrupperna hälsas med tillfredsställelse av ett flertal organisationer. Sveriges kristna ung- domsråd ser det som speciellt värdefullt att den ideologiska fostran be— tonas och Örebromissionens ungdom. menar att en avideologisering av ungdomsorganisationernas arbete inte på något sätt kan vara önskvärd i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Arbetsgruppens förslag om generella bidragsnormer hälsas med tillfredsställelse av bl.a. Centerns studentförbund, som menar att administrationsarbetet inom organisa- tionerna ofta har varit betydande och gått ut över den idébärande verk- samheten. Det är också väsentligt för organisationerna att stödet kan utgå till deras hela verksamhet. Detta understryks också i yttranden av bl.a. Frikyrkliga gymnasiströrelsen och Frikyrkliga studentrörelse/z, Svenska frisksportförbundet och Svenska ungdomsringen för bygde- kultur.

Att bidraget, såsom arbetsgruppen föreslagit, bör vara ett schablon- bidrag, framhålls av bl. a. Centerns ungdomsförbund och Sveriges riks- idrottsförbund. Flera remissinstanser, däribland Sveriges riksidrottsför- bund och Metodistkyrkans ungdomsförbund, understryker att bidraget dessutom måste utformas så att det lätt kan kompletteras med kommu— nala bidrag. Kulturrådet menar också att den kommunala bidragsgiv- ningen bör anpassas till den föreslagna statsbidragsformen.

Arbetsgruppens uppfattning att stödet enbart skall utgå till de riks- omfattande organisationernas lokala verksamhet har gett upphov till delade meningar. Moderata ungdomsförbundet poängterar vikten av att endast de organisationer som erhåller statligt centralt stöd skall erhålla statliga stöd till lokal verksamhet. Svenska missionsförbundets ungdom anser emellertid att förslaget innebär en förstärkning för redan existe- rande och etablerade organisationer. Organisationen beklagar att ar- betsgruppen inte lagt fram förslag om stöd till mera tillfälliga aktions- grupper och till grupper, som bedriver reguljär ungdomsverksamhet utan att uppfylla kraven för det nuvarande statliga stödet. Centerns student- förbund betonar att det inte kan vara rimligt att tvinga lokala organisa- tioner att ansluta sig till riksorganisationer för att få del av det statliga stödet till lokal verksamhet. Detta underkännande av lokala initiativ till föreningsaktivitet är enligt förbundet oacceptabelt.

Statens invandrarverk understryker särskilt den betydelse organisa- tionerna bör ha som instrument för anpassningen av invandrare till det svenska samhället. Anpassningen måste enligt verkets uppfattning vara ömsesidig. Ungdomsorganisationerna kan både bryta de invandrade

• Sida 17
•  Original

Prop. 1971: 32. 17

ungdomarnas isolering och öka förståelsen för olika uppfattningar i etiska, religiösa, kulturella och politiska spörsmål.

Glesbygdsutredningen anser det vara viktigt att uppmärksamma de speciella svårigheter som kan vara förknippade med att organisera och driva verksamhet i glesbygder. Man torde här ofta få överväga okon- ventionella lösningar. Det kan enligt utredningen visa sig önskvärt att i högre grad än normalt söka integrera olika typer av fritidsverksamhet, t. ex. genom att samordna aktiviteter för olika åldersgrupper.

Beträffande ungdomsorganisationernas ansvar för b i d r a g 5 a 11 v ä n d 11 i n g e n har arbetsgruppens förslag om en över- föring av huvudmannaskapet till de riksomfattande ungdomsorganisatio- nerna mötts av mycket få invändningar.

Skolöverstyrelsen finner att förslaget om att bidragsutbetalning och redovisning skall ske via organisationerna helt är i linje med dessas direktansvar för och krav på överblick över hela sitt verksamhetsområ- de. Arbetsgruppens synpunkter i frågan om huvudmannaskap delas också av bl.a. Centerns ungdomsförbund, Förbundet Vi unga, Riksför- bundet Kyrkans ungdom, Riksförbundet Sveriges 4H, Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund, Sveriges unglottor, Unga Örnars riks- förbund och Ungdomens nykterhetsförbund.

Socialstyrelsen anser det funktionellt att mindre organisationer, som inte vill eller kan åta sig huvudmannaskap, får tillfälle att rapportera verksamheten till och söka bidrag via kommunen.

Kulturrådet ansluter sig till arbetsgruppens förslag, men vill även i fortsättningen ge studieförbunden möjlighet att med aktivitetsstödet bedriva verksamhet på ämnesområden och på platser där ungdomsorga- nisationerna saknar tillräckliga resurser. Även riksrevisionsverket anser att det bör vara möjligt för studieförbunden att starta bidragsberättigad lokal verksamhet.

De studieförbund, som yttrat sig i frågan, tillstyrker att ungdoms— organisationerna själva i fortsättningen skall vara huvudmän för det lokala stödet. Frikyrkliga studieförbundet är för sin del berett att ha huvudmannaskapet för bidraget, om detta kan underlätta bidragsgiv- ningen till organisationer med pingströrelsens organisatoriska uppbygg- nad. Studiefrämjandet menar också att organisationerna skall ha möj- lighet att rapportera via ett studieförbund.- ABF vill för det fortsatta utredningsarbetet fästa uppmärksamheten på att studieförbunden i be- tydande utsträckning bedriver studieverksamhet och andra aktiviteter bland vissa ungdomsgrupper, t.ex. handikappade och invandrare, och i glesbygder, där ungdomsorganisationerna många gånger har svårt att påta sig dessa uppgifter. ABF anser att studieförbunden även i fort- sättningen bör kunna varå huvudmän för sådan verksamhet.

Svenska Iandstingsförbundet ställer sig tveksamt till att små organisa-l

• Sida 18
•  Original

Prop. 1971: 32 18

tioners lokalavdelningar skulle få möjlighet att sända sina redovisningar och rekvisitioner direkt till tillsynsmyndigheten. Detta innebär enligt landstingsförbundet att huvudmannaskapsfunktionen i realiteten flyttas från en riksorganisation till den statliga tillsynsmyndigheten.

Kulturrådet finner det riktigt att ge föreningar av lokal, tillfällig karak- tär möjlighet att redovisa sin verksamhet via en riksomfattande orga- nisation. Detta kan enligt kulturrådet på sikt minska skillnaden mellan etablerade och icke-etablerade organisationer, samtidigt som konstruk- tiva och stimulerande inslag tillförs verksamheten.

Centerns studentförbund anser å andra sidan att rekommendationen till lokala organisationer att ansluta sig till de etablerade organisatio— nerna är en direkt inblandning i dessa gruppers inre angelägenheter. Statligt stöd skall enligt förbundet utgå till all organiserad aktivitet bland ungdom. Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund menar också att ett enbart lokalt föreningsliv kan vara lika värdefullt för deltagarna som ett riksomfattande.

Svenska kommunförbundet finner inte anledning motsätta sig förslaget att kommunerna i fortsättningen skall undantas från bidrag. Nuvarande statliga bidrag till kommunernas fritidsgruppsverksamhet är enligt kom- munförbundet av förhållandevis liten betydelse både totalt sett och för de berörda kommunerna. Kommunförbundet anser att de ekonomiska frå- gorna bör bedömas i ett helhetsperspektiv, där omfattningen av kom— munernas kompletterande stöd.till ungdomsorganisationernas verksamhet kommer att påverkas av storleken.av statens bidrag. Då nu utgående bidrag kommer att överföras till organisationerna behöver bidragsbort- fallet för kommunerna inte innebära någon ökad ekonomisk belastning.

Socialstyrelsen anser däremot att kommunerna även i fortsättningen bör erhålla statligt stöd. Socialstyrelsen finner det mest rationellt att de statliga bidragen till ungdomens fritidsverksamhet har en och samma utformning för såväl föreningarna som kommunerna.

Några remissinstanser har kommenterat arbetsgruppens förslag att bi- dragsgivningen till idrottsorganisationernas lokala verksamhet också i fortsättningen skall ske över åttonde huvudtiteln med Sveriges riks- idrottsförbund som huvudman. Kulturrådet finner förslaget vara helt riktigt och framhåller önskvärdheten av en integration på alla nivåer och sektioner inom kultur- och fritidslivet, där både ungdoms- och idrotts- organisationerna gör betydande insatser. Unga Örnars riksförbund anser att stödet till idrottsorganisationerna bör utgå via tionde huvudtiteln, eftersom man redan i andra sammanhang följt idrottsutredningens för- slag att sammanföra idrottens statliga anslag till ett och samma departe- ment. Inte heller ABF delar arbetsgruppens förslag, utan förordar i stället en bidragsgivning via tionde huvudtiteln.

I anslutning till arbetsgruppens förslag rörande b i d r a g 5 s y 5 t e-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 32 19

mets närmare utformning har remissinstanserna i första hand diskuterat frågor-om åldersgränser och redovisning. Genomgåen- de tillstyrker remissinstanserna förslaget att aktivitetsstödet skall fördelas efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning. Beträffande defi- nitionen av begreppet sammankomst och storleken av bidraget per sam- mankomst föreligger en del detaljkommentarer.

Frågan om åldersgränser för statliga bidrag till ungdomsorganisa- tionerna har gett upphov till ett stort antal kommentarer. Flertalet re- missinstanser aktualiserar en sänkning av den nedre åldersgränsen med hänvisning till bl. a. det stora samhällsintresset av att barn och ungdom redan i tidig ålder kommer i kontakt med olika fritidsaktiviteter. Flera organisationer, däribland Svenska kommunförbundet, Svenska lands- tingsförbundet, Frälsningsarméns ungdom och Frälsningsarméns scout- förbund, Förbundet Hem och Ungdom, Riksförbundet Sveriges 4H och Sveriges riksidrottsförbund, förordar att gränsen sätts vid 10 år. I yttran- den från bl.a. kulturrådet, Förbundet Vi unga, IOGT.'s scoutförbund och Ridfrämjandets ungdomsnämnd föreslås en sänkning av den nedre gränsen till 7 år. Skid- och friluftsfriimjandet anser att den nedre ålders- gränsen bör vara 5 år.

Sveriges riksidrottsförbund anser det vara en klar brist i bidragskon— struktionen att inte åldrarna för bidragsgivning sänkts, då såväl 1962 års ungdomsutredning som idrottsutredningen föreslagit detta.

Skolöverstyrelsen understryker särskilt det välmotiverade och be- rättigade kravet på sänkning av den nedre fritidsgruppsåldern, men anser i likhet med arbetsgruppen att barnstugeutredningens förslag i hit- hörande frågor skall avvaktas.

Socialstyrelsen anser att det hade varit motiverat att sänka ålders- gränsen till förslagsvis 10 år. Av de skäl som arbetsgruppen anfört finner emellertid socialstyrelsen det godtagbart att avvakta barnstuge- utredningens förslag.

ABF vidhåller sin tidigare ståndpunkt att den nedre åldersgränsen för statsbidrag bör sammanfalla med skolpliktsåldern. ABF delar inte arbetsgruppens uppfattning att denna fråga bör överflyttas till barn- stugeutredningen, utan anser att den skall lösas i det sammanhang där den hör hemma, dvs. i samband med en översyn av stödet till ungdoms- organisationernas lokala verksamhet.

Samtliga handikapporganisationer förordar en höjning av den övre åldersgränsen. Statens handikappråd förutsätter-att statens ungdomsråd, vid prövningen av anslag till särskilt fördyrande verksamhet, tar upp den övre åldersgränsen till förnyad prövning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om inte en lägre övre åldersgräns bör tillämpas. Verket finner det lämpligt att den övre gränsen sammanfaller med myndighetsåldern.

Flera remissinstanser, däribland Förbundet Vi unga, KFUK:s och

• Sida 20
•  Original

Prop. 1971: 32 20

KFUM:s riksförbund, Ridfränzjandets ungdomsnämnd, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar, Frikyrkliga studieförbundet och Kom- munala fritidstjänstemäns riksförbund, anser att åldersgränserna bör samordnas för bidragsgivningen från staten, landstingen och kommu- nerna.

Skolöverstyrelsen framhåller att organisationerna med den föreslagna definitionen av sammankomst får möjlighet till friare och mera framsynt verksamhetsplanering, vilket bör komma medlemmarna till godo.

Socialstyrelsen anser det vara en klar fördel att det föreslagna bidraget skall utgå per sammankomst och att verksamheter i små grupper prc- mieras.

Ridfrämjandets ungdomsnämnd anser det svårt att i de grupper där praktisk ridning ingår komma upp i minimiantalet fem deltagare. Elev- förbundet TLE vill sätta gränsen till minst tre deltagare i bidragsbe— rättigad ålder.

Riksrevisionsverket finner det mindre lämpligt att samma ungdoms- organisation samtidigt kan anordna ett flertal små grupper med samma verksamhet. Under samma termin bör därför enligt verkets uppfatt- ning tillämpas ett delningstal om lägst 15, vilket synes motsvara nuva- rande genomsnittliga deltagareantal. Riksrevisionsverket ifrågasätter vi- dare om' inte tidsgränsen för en sammankomst bör utökas till minst två timmar.

Svenska frisksportförbundet och Sveriges riksidrottsförbund anser att många ungdomar i dag är aktiva inom flera olika organisationer och att det är praktiskt omöjligt att kontrollera att alla bara räknas i en sam- mankomst per dag. Man bör därför enligt förbunden införa begräns— ningen att samma person endast kan delta i en bidragsgrundande sam- mankomst per dag och organisation. Elevförbundet TLE anser att samma person mycket väl kan arbeta för olika projekt inom sin organisation. Ridfrämjandets ungdomsnämnd önskar också få bestämmelserna utfor— made så att en och samma person kan delta i två sammankomster per dag. Dessa skulle kunna uppnås genom en begränsning av antalet sam- mankomster per vecka.

Kommunala fritidstiänstemäns riksförbund finner det angeläget att förhindra att en större sammankomst skall kunna delas upp i smågrup- per. Skid- och friluftsfrämjandet påpekar däremot att en lokalavdelning samtidigt kan ha t.ex. 10—15 skidskolegrupper i verksamhet och att det vore orimligt och skulle innebära en kraftig försämring av bidrags- stödet om detta skulle räknas som en Sammankomst.

Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund hävdar att en be- stämmelse om att inte ge bidrag till verksamhet med uteslutande indivi- duellt deltagande inte får tillämpas alltför formalistiskt. I annat fall skulle många av förbundets arrangemang, såsom möten, föreläsningar och ungdomsgudstjänster, inte bli bidragsberättigade. Svenska ungdoms-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 32 21

ringen för bygdekultur anser för sin del att enskild aktivitet som syftar till samarbete, t. ex. sång, musik och teater, måste räknas som bidrags- berättigad sammankomst. Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund anser att kulturkonsumtion i form av teater, film, musik eller föreläs- ningar är värd att stimulera och föreslår därför att den av arbetsgruppen föreslagna begränsningen utgår ur bidragsvillkoren.

Riksrevisionsverket finner det svårt att med utgångspunkt i det nu framlagda materialet avgöra om det föreslagna bidragsbeloppets storlek på 10 kr. per sammankomst är lämpligt avvägt. Enligt riksrevisionsver- kets mening tycks beloppets storlek närmast vara baserad på en volym- mässig ökning av verksamheten, men även en ökning av kostnadstäck- ningsgraden torde kunna inrymmas.

"Förbundet Vi unga föreslår att bidraget per sammankomst blir 12 kr. och att det också indexregleras. Liknande synpunkter rörande index- reglering och allmän anpassning till kostnadsutvecklingen framförs också av Metodistkyrkans ungdon-zsförbund, Sveriges blåbandsungdom, Ung- domens nykterhetsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan.

Sveriges riksidrottsförbund anser att bidraget borde ställas i relation till antalet deltagare i sammankomsterna, Riksidrottsförbundet finner det synnerligen angeläget att införa en differentierad bidragskonstruk- tion med ett bidrag om 10 kr. per sammankomst för 5—14 deltagare, 20 kr. för 15—30 deltagare och 30 kr. för mer än 30 deltagare.

Flera organisationer uttalar sin tillfredsställelse över det förslag om ett förenklat redovisningssystem som arbetsgruppen lagt fram. Flera remissinstanser, däribland KF UK.-s och KF UM:s scoutförbund, Unga Örnars riksförbund och ABF, framhåller vikten av att klara och enkla rekommendationer rörande den administrativa rutinen utarbetas, så att rapporteringen av verksamheten så långt som möjligt kan synkroniseras med övrig rapportering.

Ett antal remissinstanser förordar andra tidpunkter för rapportering än vad som föreslagits av arbetsgruppen.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller att flera kommuner föreslagit att redovisningen skall lämnas in till kommunens fritidsnämnd, som har god kännedom om den lokala föreningsverksamhcten, för att där förses med stämpel eller underskrift som anger att kommunalt bidrag utgått. Redovisningsblanketten bör vidare enligt riksidrottsförbundet skrivas under av föreningens revisor:

Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund pekar bl. a. på de risker som kan föreligga om organisationsuppgifterna kommer i orätta händer.

Om och när kravet på administrativ enkelhet kolliderar med kravet på kontrollmöjligheter kan man inte enligt statskontoret prioritera kravet på enkelhet till förfång för kontrollkravet. I sitt yttrande över 1962 års ungdomsutrednings betänkande underströk statskontoret bl. a. att för- troendet för ungdomsorganisationernas verksamhet knappast var ett

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 32 22

argument mot förekomsten av en effektiv sakrevisionell kontroll av un- derlaget för statsbidragen till ungdomsverksamhet. Enligt statskontorets mening bör de nu föreslagna förändringarna med avseende på huvud- mannaskap föranleda en noggrannare omprövning av kontrollmetoderna än vad arbetsgruppen redovisat. Statskontoret menar att arbetsgruppen har möjlighet att återkomma till frågan i det fortsatta utredningsarbetet, då man bl. a. skall överväga lämplig tillsynsmyndighet.

Svenska kommunförbundet framhåller att självkontrollen genom orga- nisationerna och den stickprovskontroll som skall åvila tillsynsmyndig- heten i praktiken kommcr att kompletteras av kommunen i samband med prövningen av det kommunala bidrag som regelmässigt utgår till fritidsverksamheten.

Sveriges riksidrottsförbund anser i motsats till arbetsgruppen attakti- vitetsstöd bör utgå till tävlingar av typen förenings-, distrikts- och riks— mästerskap samt matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.

3.3. Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd erinrar inledningsvis om att betänkandet Det statliga stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgör det första för ungdomsarbetet mera genomgripande utredningsförslaget från det omorganiserade ungdomsrådet. Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med ungdomsorganisationerna och andra berörda par- ter. Ungdomsrådet hänvisar här till de positiva kommentarerna i orga- nisationernas remissvar till att organisationerna fått möjlighet att nära följa arbetsgruppens arbete.

Statens ungdomsråd ansluter sig till arbetsgruppens syn på grun- derna för ett samhällsstöd till ungdomsorganisa- tionerna. Ungdomsrådet ansluter sig också till de grundläggande principer som varit vägledande för bidragets konstruktion och inne- håll. Rådet anser sålunda att ett bidrag till ungdomsorganisationcrnas lokala verksamhet, i enlighet med arbetsgruppens förslag, skall vara neutralt med avseende på verksamhetens form och innehåll, admini- strativt enkelt, schablonmässigt, enkelt att komplettera med kommunala bidrag, proportionellt till de lokala avdelningarnas aktivitet, .samt vara ett stöd till de riksomfattande ungdomsorganisationernas lokala verk- samhet.

Statens ungdomsråd framhåller i fråga om u n g d 0 m 5 o r g a ni s a- tionern as ansvar fö r bidragsanvändningen att en överföring av huvudmannaskapet till ungdomsföreningarnas riksorga- nisationer utgör ett viktigt led i strävandena att bättre samördna orga- nisationernas totala verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår ungdoms- rådet att de riksomfattande ungdomsorganisationerna blir huvudmän för

• Sida 23
•  Original

Prop. 1971: 32 23

det nya bidraget. Detta innebär emellertid inte att de organisationer, som anser sig vara för små för att själva klara huvudmannaskapet, skall tvingas till att äta sig detta. De organisationer som av någon anledning inte vill åta sig huvudmannaskapet bör enligt ungdomsrådet kunna bli befriade härifrån efter särskild framställning hos tillsynsmyndigheten. I sådana fall bör ett erkänt studieförbund eller annan av tillsynsmyn- digheten godkänd organisation överta huvudmannaskapet.

Statens ungdomsråd erinrar om att de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun numera regleras enligt bestämda former. Det finns därför ingen anledning till att i relativt små poster slussa över ytterligare medel till kommunerna. Dessa medel kan inte rent ekonomiskt spela någon större roll för kommunerna, men de är däremot av avgörande betydelse för ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet ansluter sig så- lunda till arbetsgruppens förslag och anser att det föreslagna stödet inte skall omfatta ungdomsverksamhet i kommunal regi.-

Av det av arbetsgruppen framlagda materialet framgår att idrotts- organisationerna har ökat sin andel av det totala antalet fritidsgrupper under vart och ett av de senaste fem åren. Statens ungdomsråd förmodar att fritidsgruppskonstruktionen varit särskilt gynnsam för idrottsorgani- sationerna. Ungdomsrådet finner det värdefullt att stödet till samtliga ungdomsorganisationers lokala ungdomsverksamhet, däribland idrotts- rörelsens verksamhet, hålls samman.

Arbetsgruppens förslag rörande bid r a g s s y ste m e ts n ä r- m a re ut f o r m ni ng godtas i princip av statens ungdomsråd. På ett antal punkter har emellertid ungdomsrådet ytterligare preciserat och kompletterat den föreslagna bidragskonstruktionen.

Statens ungdomsråd finner det angeläget med en samlad bedömning av de samhällsinsatser som är nödvändiga för att skapa en förbättrad fritidsverksamhet för barn. Ungdomsrådet är därför inte berett att i sär- skild ordning behandla den del av samhällsstödet till barns fritidsverk— samhet, som hänger samman med ungdomsorganisationernas insatser. Från organisationslivets synpunkter bör det vara en fördel att organisa- tionernas roll beaktas vid en total bedömning av samhällets insatser. Ungdomsrådet räknar med att dess synpunkter beaktas vid utform- ningen av det förslag sombarnstugeutredningen kommer att lägga fram. Mot denna bakgrund tillstyrker statens ungdomsråd arbetsgruppens för- slag att tills vidare bibehålla nuvarande åldersgränser vid bidragsgiv- ningen.

Statens ungdomsråd anser att antalet sammankomster ger en god och rättvisande bild av organisationernas aktivitet. Det statliga bidraget före- slås sålunda utgå i proportion till antalet genomförda sammankomster i lokalavdelningarna. Ungdomsrådet ansluter sig i princip till arbets— gruppens definition av begreppet sammankomst, men gör därutöver

• Sida 24
•  Original

Prop. 1971: 32 - 24

vissa tillägg till denna:

Med sammankomst förstås en planerad aktivitet anordnad av ung- domsorganisation, i vilken deltar minst fem personer i åldern 12—25 år. Sammankomsten skall omfatta minst en timme. Samma person kan dock delta i endast en bidragsgrundande sammankomst per dag i en och samma riksorganisation. Med begreppet planerad sammankomst menas att aktiviteten skall vara beslutad av lokalavdelningens styrelse, med- lemsmöte eller motsvarande.

Även om det föreslagna bidraget med 10 kr. per sammankomst inte kommer upp till realvärdet av 1954 års bidrag för fritidsgrupper, anser statens ungdomsråd att beloppet kan betraktas som en skälig höjning i en första etapp.

Den av Sveriges riksidrottsförbund hävdade uppfattningen att bidraget bör differentieras med hänsyn till deltagarantalet delas inte av statens ungdomsråd. En sådan bidragskonstruktion skulle enligt ungdomsrådet bli administrativt tungarbetad. Ungdomsrådet ser det vidare som en fördel med regler som stimulerar till små sammanhållna grupper.

Statens ungdomsråd anser i likhet med arbetsgruppen att antalet sam- mankomster, som ungdomarna i de bidragsberättigade åldrarna deltar i, kan ligga till grund för en definition av begreppet medlem. Ungdoms- rådet godtar sålunda arbetsgruppens definition, men tillägger att delta- garnas ålder också bör registreras jämte namn och adress.

Redovisning och kontroll bör enligt statens ungdomsråd grunda sig på antalet sammankomster och samtidigt vara väl anpassat till orga- nisationernas verksamhet. Ungdomsrådet föreslår ett redovisnings- och utbetalningssystem där varje lokalavdelning till sin riksorganisation redo- visar antalet bidragsberättigade sammankomster under redovisningspe- rioden. Rapporten skall före insändandet till riksorganisationen under- tecknas av lokalavdelningens ordförande och två revisorer. Riksorga- nisationen redovisar till tillsynsmyndigheten det totala antalet samman- komster samt antalet lokalavdelningar som söker bidrag. Kopior av redo- visningar från lokalavdelningarna skall finnas tillgängliga hos riksorga- nisationen under fyra år. Lokalavdelningarna skall dessutom på anmodan av tillsynsmyndigheten kunna lämna uppgifter om datum för samman- komst, antalet deltagafe, verksamhetens art och ansvarig ledare.

Enligt statens ungdomsråds förslag skall tillsynsmyndigheten snarast möjligt efter granskningen av inkomna rapporter betala ut bidragen till riksorganisationerna, vilka i sin tur har att fördela bidragen till lokal- avdelningarna i proportion till antalet bidragsberättigade sammankoms- ter. Ungdomsrådet föreslår att bidragen betalas ut dels genom förskotts- utbetalningar, dels genom slutbetalning, sedan organisationen slutredo- visat sin verksamhet. Förskottsutbetalningar bör göras vid de tillfällen och enligt de regler som bestäms av tillsynsmyndigheten efter hörande av organisationerna.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1971: 32 25

Statens ungdomsråd föreslår vidare att redovisning av verksamheten avseende kalenderår bör ske en gång om året. Det bör enligt ungdoms- rådet ankomma på tillsynsmyndigheten att i samråd med ungdomsorga- nisationerna fastställa senaste datum för uppgifternas inlämnande till myndigheten. I likhet med arbetsgruppen anser statens ungdomsråd att redovisnings- och utbetalningssystemet på sikt bör läggas upp på data- rutiner, men att det bör prövas en tid innan sådana åtgärder vidtas.

I fråga om tillämpningen i särskilda fall av de föreslagna bidragsreg- lerna ansluter sig statens ungdomsråd till arbetsgruppens synpunkter. I motsats till arbetsgruppen anser emellertid ungdomsrådet att statligt aktivitetsstöd också bör utgå till tävlingar av typ föreningsmästerskap.

Statens ungdomsråd delar arbetsgruppens principiella uppfattning att det nu föreslagna bidraget inte skall innebära några försämringar för de bidragsberättigade organisationerna. Ungdomsrådet anser därför att tillsynsmyndigheten, i avvaktan på statsmakternas slutliga ställningsta- gande till frågan om stöd till verksamhet bland speciella ungdomsgrup- per, skall ha möjlighet att efter särskild prövning bevilja dispens i fråga om såväl ålder som antalet deltagare vid sammankomster för fysiskt och psykiskt handikappade.

4. Anslagsberäkningar

B 43. Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

1969/ 70 Utgift 5 921 000 1970/71 Anslag 6 900 000 1971/72 Förslag 7 000 000

Vid 1969 års riksdag beslutades en väsentlig förstärkning av bidrags- givningen till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och till ungdomsledarutbildning (prop. 1969: 1 bil. 10 s. 91, SU 1969: 43, rskr 1969: 129). Vidare godkändes nya riktlinjer för det statliga stödet till ungdomsorganisationernas verksamhet. Bl.a. utformades bidraget till ungdomsledarutbildning som ett generellt bidrag till samtliga de kost— nader en organisation har för sin ledarutbildningsverksamhet, vilket innebär ökad rörelsefrihet för organisationerna. Med stöd av riksdagens beslut har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer (ändrad 1970: 152). Ungdomsorganisation, som Kungl. Maj:t förklarat berättigad till statsbidrag, får enligt kun- görelsen statsbidrag till kostnader för central verksamhet och utbildning av ungdomsledare. Statsbidrag utgår enligt kungörelsen endast till ung- domsorganisation som har minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år och som har lokalavdelning i minst 5 % av landets kommuner. Som medlem räknas därvid inte enbart i organisationens medlemsmatrikel

• Sida 26
•  Original

Prop. 1971: 32 26

registrerad medlem utan även den som under ifrågavarande redovis- ningsår deltagit i organisationens verksamhet vid minst tio samman- komster fördelade på minst tio veckor.

Bidrag till central verksamhet utgår enligt bestämmelserna i kungö- relsen i form av grundbidrag och rörligt bidrag. Grundbidraget utgör 30000 kr. Det för rörligt bidrag tillgängliga beloppet fördelas mellan organisationerna med hänsyn till deras medlemsantal och geografiska spridning, varvid organisationerna tillgodoräknas s.k. vägningstal enligt en i kungörelsen intagen tabell. De av en organisation redovisade kost- naderna för central verksamhet skall motsvara minst vad som samman- lagt erhållits i form av grundbidrag och rörligt bidrag. Under inneva- rande budgetår fördelas 6,3 milj. kr. till central verksamhet inom 47 ungdomsorganisationer.

Från anslaget utgår 400 000 kr.. för bidrag till kostnaderna för verk— samhet inom speciella ungdomsgrupper eller till utveckling av nya verk- samhetsformer. Skolöverstyrelsen fördelar dessa medel mellan de orga- nisationer som får bidrag till central verksamhet.

Skolöverstyrelsen får i enlighet med vad som anförts i prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 108 och 122) av anslaget disponera 200000 kr., som skall fördelas mellan organisationer som inte erhåller bidrag enligt kungö- relsen, men som bedriver en verksamhet, vilken med hänsyn till om- fattning och inriktning bör erhålla statligt stöd.

Skolöverstyrelsen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1971/ 72 begär överstyrelsen en ökning av anslaget till ungdomsorganisationernas centrala verksam- het med sammanlagt 930 000 kr.

1. Överstyrelsen föreslår, i enlighet med 1962 års ungdomsutred— nings förslag, en höjning av grundbidraget till 40000 kr. per bidrags- berättigad organisation (+ 510 000 kr.).

2. Bland de organisationer som f.n. inte erhåller statsbidrag enligt kungörelsen föreslås Svenska brukshundsklubbens ungdomsverksamhet och Svenska scoutunionen erhålla sådant bidrag från nästa budgetår (+ 320 000 kr.).

3. I avvaktan på erfarenheterna av bidragsgivningen för verksamhet inom speciella ungdomsgrupper och till utveckling av nya verksamhets- former, samt de överväganden det omorganiserade statens ungdomsråd kan väntas göra, föreslår överstyrelsen en mindre höjning av medlen för här avsedda ändamål (+ 50 000 kr.).

4. Medelsbehovet för organisationer som inte får bidrag enligt kun- görelsen beräknas till 500 000 kr.. I avvaktan på ytterligare erfarenheter av detta bidrag föreslår överstyrelsen en ökning till 250000 kr. (+ 50 000 kr.).

5. Överstyrelsen anser alltjämt att ungdomsorganisationernas med-'

• Sida 27
•  Original

Prop. 1971: 32 27

lemmar i åldrarna 7—11 är bör få räknas in i det bidragsgrundande medlemsantalet. Med hänsyn till att statens ungdomsråd och barnstuge- utredningen skall utreda frågor rörande den lokala ungdomsverksam- heten, avvaktar emellertid överstyrelsen resultatet av detta utrednings- arbete.

Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Det förslag om statliga bidrag till lokal verksamhet som arbetsgrup- pen lägger fram innebär bl. a. att organisationerna övertar huvudman- naskapet för verksamheten. Med hänsyn härtill finner arbetsgruppen det skäligt att riksorganisationerna i samband med omläggningen av stödet till den lokala verksamheten erhåller ett ökat bidrag till' sin cen- trala verksamhet. Ett sådant bidrag föreslås beräknat till ett belopp mot- svarande ca 5 000 kr. per vägningstalsenhet i den rörliga delen av bi- draget till organisationernas centrala verksamhet. Detta medför ett ökat medelsbehov av 1,8 milj. kr.

Arbetsgruppen föreslår att organisationerna får medel för att bedriva experimentverksamhet bland skolelever. Särskilda medel bör därför en— ligt arbetsgruppens uppfattning anvisas till experimentverksamhet i or- ganisationsregi bland skolbarn under 12 år. Bidrag föreslås utgå endast till organisationer som får bidrag till central verksamhet enligt kungö- relsen (1969: 129") om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Tillsyns- myndigheten bör pröva inkomna ansökningar om bidrag i samråd med statens ungdomsråd och 1968 års barnstugeutredning. Medelsbehovet be— räknas till 1 milj. kr.

Remissyttranden

Flertalet ungdomsorganisationer påpekar i likhet med arbetsgruppen att det i samband med överflyttningen av huvudmannaskapet kommer att ställas nya krav på organisationernas administration och att detta måste kompenseras med ökat bidrag till central verksamhet.

Arbetsgruppens förslag om anvisande av särskilda medel till experi- mentverksamhet bland barn under 12 år får stöd i flera yttranden.

Svenska kommunförbundet anser att det föreslagna stödet till expe- rimentverksamhet bör införas, vare sig åldersgränserna bibehålls oför- ändrade eller inte. Enligt kommunförbundet bör dock stödet inte be- gränsas till organisationer som får bidrag till central verksamhet.

Kulturrådet anser att en egentlig experimentverksamhet torde förut- sätta större bidrag. Det föreslagna bidraget kunde enligt kulturrådet an- vändas för framställning av lämpligt arbetsmaterial, pedagogiskt ut- vecklingsarbete m. m.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd framför arbetsgruppens förslag om ökat centralt

• Sida 28
•  Original

Prop. 1971: 32 ' 28

stöd. Genom att fältet för bidragsberättigade aktiviteter vidgas, får orga- nisationerna större möjligheter att pröva nya former av verksamhet. Detta kommer att ställa större krav på bl. &. organisatoriska resurser. Med hänsyn härtill och till det ökade administrativa arbete organisa- tionerna får ta på sig genom utformningen av stödet ansluter sig ung- domsrådet till arbetsgruppens förslag om ökat centralt stöd med 5 000 kr. per vägningstalsenhet. Ungdomsrådet beräknar kostnaderna till 1,6 milj. kr.

I enlighet med arbetsgruppens förslag om ett särskilt anslag till för- söksverksamhet bland barn under 12 år finner statens ungdomsråd det vara skäligt att ungdomsorganisationerna får möjlighet att ansöka om anslag för utvecklingsarbete och försöksverksamhet bland skolbarn. För detta ändamål bör de av Skolöverstyrelsen disponerade medlen (400 000 kr. 1970/ 71) för verksamhet inom speciella ungdomsgrupper eller till utveckling av nya verksamhetsformer räknas upp till 1 milj. kr.

B 44. Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet

1969/70 Utgift 13 749 2041 1970/71 Anslag 14 500 0001 1971/ 72 Förslag 17 500 000

* Anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Arbetsgruppen framhåller vissa svårigheter när det gäller att beräkna medelsbehovet för den nya bidragsgivningen till ungdomsorganisationer- nas lokala verksamhet. Stimulanseffektcn av bidragsökningen och den radikalt ändrade bidragskonstruktionen bidrar enligt arbetsgruppen till att öka antalet sammankomster. Det förhållandet att kommunerna och föreningar som inte tillhör riksorganisationer inte längre kan få bidrag, samt en viss fördröjning i den nya konstruktionens genomslagskraft har däremot en dämpande effekt. Arbetsgruppen finner det mindre troligt att organisationer med mycket liten fritidsgruppsverksamhet omedelbart kommer att utnyttja det nya bidraget i full utsträckning. Inledningsvis kommer därför det statliga aktivitetsstödet att i första hand gå till or- ganisationer med omfattande fritidsgruppsverksamhet.

Med en årlig ökning på 10 % beräknas antalet fritidsgrupper inom Sveriges riksidrottsförbund uppgå till ca 123 000 budgetåret 1971/72. Detta skulle enligt arbetsgruppens beräkningar motsvara 1,6 milj. sam- mankomster. Arbetsgruppen utgår ifrån att idrottsorganisationerna i mindre utsträckning än övriga organisationer kommer att kunna rap- portera en större del av verksamheten än som f.n. sker. För den verk-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1971: 32 29

samhet som hittills redovisats genom studieförbunden är det enligt ar- betsgruppens mening rimligt att tänka sig en ökning med 50% i för— hållande till den fritidsgruppsaktivitet som redovisats budgetåret 1969/ 70. Detta skulle innebära att organisationerna budgetåret 1971/72 kom- mer att redovisa ca 500 000 sammankomster. Med ett bidrag om 10 kr. per sammankomst blir sålunda medelsbehovet för det statliga aktivitets- stödet 21 milj. kr. för nästa budgetår. Anslaget bör enligt arbetsgruppen även i fortsättningen vara ett förslagsanslag.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd anser för sin del att arbetsgruppens beräkningar är mycket osäkra. Genom att alla sammankomster med mer än fem deltagare blir bidragsberättigade, uppkommer enligt ungdomsrådet ett starkt tryck mot att anordna många små sammankomster. Det nuva- rande genomsnittet på ca 17 deltagare per sammankomst i fritidsgrupp torde härigenom sjunka och antalet gruppsammankomster öka i mot- svarande mån. Å andra sidan är det enligt ungdomsrådets uppfattning troligt att man inte får full effekt av reformen under det första året, då organisationerna först efter en viss övergångstid kan utnyttja det nya systemet i full utsträckning.

Mot denna bakgrund beräknar statens ungdomsråd antalet bidrags- berättigade sammankomster till 1750 000. Medelsbehovet för budget- året 1971/ 72 blir därigenom 17,5 milj. kr. Ungdomsrådet anser att an- slaget skall vara ett förslagsanslag. Anslagsberäkningcn innebär att sta- tens bidrag till lokal ungdomsverksamhet totalt ökar med 3 milj. kr. Rådet framhåller också att bidraget till kommunerna bortfaller och att det även härigenom inom ramen för anslaget blir ett ökat utrymme för lokalt stöd till organisationerna.

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t fö- reslår riksdagen att

1) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för statligt stöd till ung- domsorganisationernas lokala verksamhet,

2) till Bidrag till ungdon1sargatzisationcrnas lokala i-'m'k.s'al)1lzet för bud- getåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 17 500000 kr., varav 13 000000 kr. till idrottsorganisationernas lo- kala verksamhet och 4 500 000 kr. till övriga organisationers verksamhet.

3) till Bidrag till ungdomsorgan[sationernas centrala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 7 000 000 kr.

Med bifall av vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly- delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 40
•  Original

Prop. 1971: 32 40

Innehåll 1 Inledning 2 2 Bakgrund 4 2.1 Nuvarande statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet 4 2.2 1962 års ungdomsutredning 5 2.3 Idrottsutredningen 6 3 Förslag om bidrag till ungdomsorganisationernas_lokala verk- samhet 7 3.1 Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verk- samhet 7 3.2 Remissyttranden 15 3.3 Statens ungdomsråd 22 4 Anslagsberäkningar 25 5 Föredraganden 29 6 Hemställan 39

TRYCKERIDOLAGET IVAR HÅEGGSTRÖM AE. STOCKHOLM l97l