Prop. 1971:34

Kungl. Maj:ts proposition om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola

Nr34

Kungl. Maj:ts proposition om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola; given Stockholms slott den 12. mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsårenden, föreslå riksdagen att bi- falla dct förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe— mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

.INGVAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av en promemoria som upprättats inom utbildningsde— partementet föreslås i propositionen att studie- och yrkesorienteringen (syo) skall förstärkas inom gymnasieskolan. En gemensam organisa- tion för syo bör införas i grundskolan och gymnasieskolan. Den som närmast svarar för syo bör normalt vara en särskilt utbildad kommunalt anställd funktionär som ägnar sig uteslutande åt syo inom skolväsendet. Den nuvarande organisationen, där arbetsmarknadsverkets yrkesvägle— dare i samarbete med kuratorer närmast svarar för syo inom gymnasium och fackskola och yrkesvalslärare närmast svarar för syo på grundsko— lan, bör gradvis avvecklas. Yrkesvalslärarna bör stimuleras att verka inom den nya organisationen.

Varje kommun och landstingskommun bör, oavsett storleken, få statsbidrag motsvarande minst ett schablonbelopp. Om antalet elever i grundskolans årskurs 6—9 och gymnasieskolan tillsammans överstiger 750 skall ytterligare statsbidrag utgå. Antalet heltidsanställda syo-funk- tionärer i en kommun bör ungefär motsvara antalet schablonbelopp. Den föreslagna organisationen är så flexibel att den lätt kan utvidgas till att omfatta syo inom vuxenutbildningen.

Den nya organisationen bör införas den 1 juli 1973 i första och andra årskursen i gymnasieskolan och den 1 juli 1974 i övriga årskurser i gym- nasieskolan och i grundskolan. Under budgetåret 1972/ 73 bör ett statsbidrag motsvarande 60 schablonbelopp utgå till kommunerna. Stats- bidraget bör fördelas av skolöverstyrelsen och användas för syo i gym- nasieskolan.

Prop. 1971: 34 2

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP— LlNG, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om studie- och yrkesoricntering i grundskola och gymnasieskola, och anför.

1. Inledning

I prop. 1968: 129 angående revidering av läroplan för grundskolan framhöll min företrädare att frågan om utformningen av studie- och yrkesorienteringen borde ytterligare övervägas med utgångspunkt i det nya läge som beslutet om ny läroplan för grundskolan kunde skapa. [ prop. 1968: 140 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet an- förde han att studie- och yrkesvägledningcn självfallet var lika viktig inom yrkesutbildningen som inom nuvarande gymnasium och fackskola. En gemensam organisation för denna verksamhet inom mellanskolans olika utbildningslinjer måste tillskapas. Organisationen av studie- och yrkesvägledning inom gymnasiet och fackskolan måste omprövas med hänsyn till de ökade krav som verksamheten inom en integrerad mellan- skola skulle komma att ställa. Självfallet kunde denna fråga inte isoleras från frågan om utformningen av motsvarande verksamhet inom grund- skolan. Min företrädare avsåg att senare återkomma med förslag i ämnet.

Med utgångspunkt i dessa uttalanden upprättades inom utbildnings- departementet en promemoria (Ds U 1970: 16) om studie- och yrkes- orientering i grundskola och gymnasieskola. I arbetet med promemorian medverkade expertis från bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknads- styrelsen (AMS) och Svenska kommunförbundet.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskontoret, SÖ, universitetskanslersämbetet (UKÄ), AMS _— efter hörande av läns- arbetsnämnderna —, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsför-

Prop. 1971: 34 3

bundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges skolkuratorers förening, Svensk yrkesvalslärarförening, Svensk yrkesvägledarförening, Sveriges socionomförbund, Elevförbundet TLE, Sveriges elevers centralorganisa- tion (SECO), Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Riksförbundet Hem och Skola (RHS).

SÖ har till sitt yttrande bifogat yttranden från lärarhögskolorna i Gö- teborg, Malmö, Stockholm, Linköping, Umeå och Uppsala och från länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Väster- bottens län. UKÄ har till sitt yttrande bifogat yttranden från universi- teten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm samt högskolenheten i Linköping. Vidare har Lärarnas riksförbund (LR), Svenska facklärar- förbundet (SFL) och Sveriges lärarförbund (SL) för kännedom till ut— bildningsdcpartementet överlämnat sina yttranden till SACO resp. TCO.

Beredningen av ärendet har omfattat överläggningar med dels SACO och TCO, dels Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsför- bundet.

I fråga om flera av departementspromemorians förslag fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas dock kortfattat även vissa av dessa förslag.

2. Nuvarande ordning

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1971:34: Avsnitt 3.3

2.1. Grundskolan

Enligt skolstadgan (1962: 439, omtryckt 1966: 114, ändrad senast 1971: 39) åligger det 5 ko i che fe n att verka för anordnandet av studieorientering och yrkesorientering (3 kap. 8 $"»).-

Studie- och yrkesorienteringen (syo) i grundskolan behandlas i ett särskilt avsnitt i Läroplan för grundskolan 1969 (s. 37—40), där det bl. a. sägs att det åligger all personal i skolan att lämna erforderligt bi- stånd till kontaktarbetet inom studie- och yrkesorienteringen.

I arbetet med syo inom grundskolan medverkar rektorer, studierek- torer, lärare, skolpsykologer, Skolläkare, Skolsköterskor och kuratorer. Dessutom medverkar många utanför skolan. Funktionen som samord- nare och specialist på syo utövas av y r k e s v al sl ä r a r e. De flesta yrkesvalslärare är vidareutbildade folkskollärare med tjänst i samhälls- kunskap med yrkesvägledning. De förenar denna tjänst med arvodes- befattning hos länsarbetsnämnden.

I skolstadgan sägs att i tjänst som lärare i läroämnen och övningsäm- nen på grundskolan och i tjänst som folkskollärare med speciallärarut- bildning må, utöver undervisning i ämnen som ingår i tjänsten, inräknas

Prop. 1971: 34 4

för yrkesorientering erforderligt kontaktarbete enligt de bestämmelser överstyrelsen meddelar (10 kap. 36, 48 och 79 åå).

Med stöd av 1 kap. 65 i skolstadgan har SÖ den 13 maj 1964 ut- färdat anvisningar beträffande tillsättning, behörighet och undervis- ningsskyldighet för yrkesvalslärare (se Utbildningsväsendets författnings- bok UFB 1970/71, del 2, s. 157 och 158). I anvisningarna sägs bl. a. att y r k e s v al s l ä r a r tj ä n st avser grundskolans högstadium. Ordinarie tjänst ledigförklaras efter länsskolnämndens medgivande inom ramen för det fasta antalet tjänster i a) ett läroämne jämte samhällskunskap med yrkesvägledning,

b) samhällskunskap med yrkesvägledning,

e) ett eller flera läroämnen eller yrkesämnen med yrkesvägledning, eller i

d) ett övningsämne med yrkesvägledning.

För b e h ö r i g h et till yrkesvalslärartjänst fordras a) behörighet att inneha den ordinarie lärartjänsten samt b) att ha genomgått av SÖ anordnad terminskurs i yrkesvägledning eller

att vad avser utbildning före 1957 antingen ha genomgått av AMS anordnad s.k. längre kurs för yrkesvalslärare eller att ha av SÖ efter samråd med AMS förklarats äga likvärdig utbildning. I samband med tillsättning av yrkesvalslärartjänst skall länsarbets- nämnden beredas tillfälle att yttra sig.

För yrkesvalslärares undervisningsskyldighet gäller följande.

Länsskolnämnden fastställer efter förslag av skolstyrelsen för varje läsår det antal veckotimmar, varmed för studie- och yrkesorienteringen erforderligt kontaktarbete må inräknas i yrkesvalslärartjänst. Antalet veckotimmar beräknas med utgångspunkt i antalet elever i årskurserna 6—9. Eleverna i årskurs 6 fördelas i regel på den yrkesvalslärare, som tjänstgör vid det högstadium, för vilket ifrågavarande klasser av års- kurs 6 utgör underlag. I förekommande fall må. skolstyrelsen göra annan fördelning med hänsyn till lämplig lokal organisation av studie- och yrkesorienteringen.

Undervisningsskyldigheten beräknas på nämnda elevunderlag inom följande gränser.

Yrkesvalslärarens Undervisningsskyldigheten resp. arbetsområde medeltjänstgöringen på lärartjänsten

Antal veckotimmar

24 30 36 Antal Nedsättning av undervisningsskyldigheten elever . Antal veckotimmar

91—120 4 5 6 121—240 5—8 6—10 7—12 241—360 9—12 11—15 13—18 361—480 13—16 16—20 19—24 481— 17—20 21—25 25—30

Prop. 1971: 34 5

Vid tillämpningen av dessa normer i fråga om fördelningen på två befattningshavare gäller följande riktlinjer. Arbetsuppgifterna fördelas på två befattningshavare först då elevantalet beräknas stadigvarande överstiga 690 elever. Om elevantalet stadigvarande beräknas ligga inom intervallet 691—720, bör fördelningen göras så, att den nytillkommande befattningshavaren ansvarar för det elevantal som överstiger 600. Om elevantalet stadigvarande beräknas överstiga 720 elever, bör arbetet för- delas lika mellan de två befattningshavarna. Vid fullt utbyggt 2—3- parallelligt högstadium bör, oavsett elevantal, nedsättningen fastställas inom intervallet 9—12 veckotimmar.

Inom ett intervall bör i regel nedsättningen för yrkesvalslärare uppgå till en veckotimme per klassavdelning. Yrkesvalslärarens undervisning i klass skall dock icke understiga fyra (fem resp. sex) veckotimmar. Vid fr.o.m. läsåret 1963/ 64 fullt utbyggda högstadier må, övergångsvis, fördelningen av nedsättningen mellan redan befintliga yrkesvalslärare ske med de mindre avsteg från" ovan angivna riktlinjer, som betingas av lokala förhållanden.

För tjänst såsom folkskollärare med speciallärarutbildning, i vilken för studie- och yrkesorientering erforderligt kontaktarbete avseende elever i specialklass ingår, gäller särskilda bestämmelser i fråga om un- dervisningsskyldigheten.

Yrkesvalslärarens a r h e t 5 u p p gif t e r finns inte beskrivna i nor- malinstruktion eller andra centralt utgivna anvisningar. Vad som f.n. gäller är i stora drag beskrivet i de anvisningar rörande yrkesvägled- ningen vid försöksskolans högstadium som SÖ efter samråd med AMS och överstyrelsen för yrkesutbildning utfärdade den 1 juli 1960 (åter- givna i Aktuellt från skolöverstyrelsen 1960: 30) med de anpassningar som betingas av utvecklingen från enhetsskola/försöksskola till 1962 års grundskola. Yrkesvalsläraren har följande arbetsuppgifter.

»Teoretisk yrkesorientering» förmedlad i den egna undervisningen i samhällskunskap (andra lärare, som saknar utbildning inom detta om— råde, skall ha erforderligt stöd av yrkesvalsläraren); studieorientering till elever och föräldrar i samverkan med rektor och lärare.

»Anlagsorienterande» verksamhet genom undervisning och kontakt- arbete (1äraromdömen, test, skolläkarutlåtanden m. in. efter behov).

Enskild vägledning i form av samtal med elever och/eller föräldrar vid val av Studieväg, plats för praktisk yrkesorientering (pryo), yrke och/ eller anställning, fortsatt utbildning efter grundskolan etc.

Pedagogiskt och administrativt för- och efterarbete av pryon. Vissa moment i studie- och yrkesorienteringen ingår i yrkesvalslärarens - uppgifter i hans egenskap av deltidsanställd hos länsarbetsnämnden:

Enskild yrkesvägledning. Yrkesorienterande föräldramöten. Efterkon- takt med avgångna elever. Platsackvisition i samband med pryo och vid elevers skolavgång. Tillhandahållande och skötsel av yrkesorienterande material. Medverkan i det fortlöpande instruktions- och informations- arbetet inom skolan.

Yrkesvalsläraren har i samråd med klassföreståndaren hand om den studie- och yrkesorienterande verksamheten som avser elever i special- undervisningen (se anvisningar utfärdade av SÖ den 2 juni 1964, åter-

Prop. 1971: 34 6

givna i bil. 3 i departementspromemorian Studie- och yrkesorientering). Specialklasseleverna inräknas i underlaget för yrkesvalslärares undervis- ningsskyldighet. Om antalet specialklasselever i årskurserna 6—9 över— stiger 36, kan en speciallärare tilldelas viss del av det studie- och yrkes- orienterande kontaktarbet'et. Sådan lärare kallas k 0 n t a k t l ä r a r e och har följande uppgifter.

Kontakt med och information till arbetsliv och arbetsförmedling i samband med pryo samt annan utplacering i arbetslivet av specialklass— elever;

kontakt med övriga speciallärare för insamlande och i förekommande fall förteckning av studie- och yrkesorienterande elevdata;

kontakt med elever/föräldrar och vårdnadshavare i samband med studieorientering rörande högstadiet; '

kontakt med yrkesvalslärare, skolans övriga funktionärer samt med myndigheter.

Nära samarbete mellan yrkesvalslärare och kontaktlärare bör ske, inte minst i fråga om efterkontakt med avgångna elever. Arbetsfördel- ningen bör vara att yrkesvalsläraren följer elevernas studie- och yrkes- anpassning medan kontaktläraren svarar för kurativa åtgärder.

Inom särskolan har en av lärarna i kunskapsämnen med sär- skild utbildning i yrkesvägledning (kallad yrkesvalslärare) hand om det kontaktarbete som behövs för yrkesorienteringen. (Se stadga, 1968: 146, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, ändrad senast 1970: 705, 865 och anvisningar utfärdade av SÖ den 9 juli 1969, åter- givna i UFB 1970/71, del 2, s. 627 och 628.)

Till yrkesvalslärare utses i första hand den som genomgått skolöver- styrelsens terminskurs i yrkesvägledning för särskolans lära-re. Yrkes- valslärarens arbetsuppgifter skall i tillämpliga delar vara desamma som för yrkesvalslärarei grundskolani övrigt.

Då det på vissa särskolenheter inte finns någon yrkesvalslärare ges en viss del av kontaktarbetet åt en lärare i kunskapsämnen. Kontakt- läraren skall främst organisera den praktiska yrkesorienteringen, hålla kontakt med eleverna under praktikperioden o. d. Yrkesvalsläraren och kontaktläraren bör samarbeta regelbundet i dessa frågor.

Uppdrag som kontaktlärarc kan även ges åt en yrkesvalslärare vid reguljär grundskola om det anses lämpligt.

2.2. Gymnasium, fackskola och yrkesskola

Inom gymnasiet hade arbetsmarknadsverket erbjudit yrkesvägledning sedan början av 1940-talet. En förändrad organisation för syo inom gymnasium och fackskola tillkom genom 1964 års riksdagsbeslut ( prop. 1964: 171 , SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407). Syo ombesörjs både av arbetsmarknadsverkets personal och skolans befattningshavare.

Prop. 1971: 34 7

Skolkuratorn ansvarar för de praktiska samordningsfrågorna och biträ- der arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare vid den yrkesvalsanknutna studieorienteringen och studievägledningen. För yrkesskolan finns ingen organisation för syo.

Även för gymnasium, fackskola och yrkesskola gäller skolstadgans bestämmelse att det åligger skolchefen att verka för anordnandet av studieorientering och yrkesorientering (3 kap. 8 5). I skolstadgan sägs vidare att studie- och yrkesorientering anordnas i gymnasium och fack— skola (11 kap. 135 och 15 kap. 115). Vid gymnasium och fackskola finns kurator och yrkesvägledare (14 kap. 1 5 och 18 kap. 1 $). Samråd och studierådgivning med elev — och med dennes föräldrar om han ej är myndig »— bör äga rum beträffande elevens fortsatta skolgång rn. m. (12 kap. 33 å och 16 kap. 22 å).

De anvisningar från SÖ som nu gäller för syon i gymnasium och fackskola är avsedda att vara dels underlag för överläggningar i skolan och för rektors beslut, dels information och vägledning för de med- verkande (förordet den 4 januari 1968 till Studie- och yrkesorientering i fackskola och gymnasium, SÖ juli 1966 och mars 1968, dnr 3 171/ 66 U). De skall enligt förordet betraktas som preliminära och bli föremål för revidering alltefter praktiska erfarenheter och behovet av över— väganden kring den integrerade gymnasieskolan. Motsvarande anvis- ningar från AMS återfinns i bilaga till cirkulärmeddelande den 10 juni 1970 (Y 10/1970).

Studie- och yrkesorienteringen behandlas i gymnasiets och fackskolans läroplaner. Av anvisningar och läroplaner framgår att utöver yrkesväg- ledare och kurator även skolledare, lärare och övrig elevvårdande per- sonal m. fl. bör medverka i syo.

3. Departementspromemorian

3.1. Studie- och yrkesvägledning i samhället

I enlighet med internationellt språkbruk används termen »studie- och yrkesvägledning» som sammanfattande beteckning i utbildningsdeparte- mentets promemoria (Ds U 1970: 16) medan termen »studie- och yr- kesorientering (syo)» används om studie- och yrkesvägledningen i skolan. Studie- och yrkesvägledningen har organiserats av samhället för att bistå individen i ett samhälle som präglas av industrialisering, specia- liseringar och större komplexitet inom yrkeslivet. Utvecklingen inom psykologin har spelat stor roll. Faktorer som i framtiden ytterligare kan komma att accentuera behovet av studie- och yrkesvägledning är bl. a. utbyggnaden av vuxenutbildningen, diskussionen om återkommande

Prop. 1971: 34 8

utbildning och ändring av kompetensreglerna för tillträde till högre utbildning. Uppsökande studie- och yrkesvägledning kan komma att spela en betydelsefull roll i samband med insatser för grupper som i olika avseenden är missgynnade.

Studie- och yrkesvägledningen vidgar individens perspektiv och bidrar till ökad självkännedom och ökad kunskap om valmöjligheter. Den kan också bidra till en rationellare användning av samhällets resurser, efter- som den strävar efter att motverka sådana felinvesteringar i yrkesut- bildning, studieavbrott, yrkesbyten etc. som beror på oklara eller fel- aktiga föreställningar om egna intressen och anlag, om utbildningens innehåll eller om förhållanden på arbetsmarknaden. Studie- och yrkes- vägledningen kan i vissa fall medverka till en bättre balans mellan ut- bildningsval och arbetsmarknad, t.ex. genom att informera om prog- noser och om mindre kända yrkessektorer. Men en av studie- och yrkes- vägledningens uppgifter är att ge individen en ingående och sann in— formation, och en sådan kan också tänkas leda till ökad brist på arbets- kraft inom vissa sektorer och överskott inom andra, t. ex. genom att skillnader i förmåner och möjligheter till arbetstillfredsställelse mellan olika yrken framstår-tydligare. Detta kan i sin tur leda till förändringar på arbetsmarknaden på längre sikt.

I promemorian citeras målbeskrivningar av arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik, internationella rekommendationer om studie- och yrkesvägledning och några exempel från den debatt om studie— och yrkesvägledningens inriktning och yrkesvägledarens roll som pågår bland yrkesvägledare, yrkesvalets teoretiker m.fl. Mot bakgrund av detta skisseras studie- och yrkesvägledningens uppgifter. Studie- och yrkes- vägledningen bör vara individcentrerad, vilket utesluter att man mer eller mindre dirigerar individen i viss riktning eller undanhåller informa- tion som den enskilde själv bör ta ställning till. Generellt bör sådana attityder som medför inskränkningar i valmöjligheterna motverkas. Sär- skilda insatser bör göras för missgynnade grupper, t. ex. fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och socialt handikappade. Information om krav och möj- ligheter som olika utbildningsvägar och arbeten innebär för individen ingår i vägledningen, men denna bör också bidra till utbildningens och arbetslivets anpassning till de enskilda individerna.

3.2. Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet

Antalet rådsökande vid arbetsmarknadsverkets yrkesvägledningsexpe- ditioner har under perioden 1962—1969 stigit från ca 60000 till ca 90 000 per år. 1969 erhöll ca 10 200 personer arbetspsykologisk under- sökning genom yrkesvägledningen. Bland de grupper som söker studie- och yrkesvägledning finns t. ex. ungdomar som har särskilda svårigheter med utbildnings- och yrkesval, värnpliktiga, vuxna som på grund av

Prop. 1971: 34 9

strukturförändringarna i näringslivet måste byta arbete och gifta kvinnor som vill återgå till arbetsmarknaden. Ett reguljärt samarbete mellan de olika verksamhetsgrenarnas förmedling, arbetsvård och yrkesvägledning förekommer. Bl. a. gör yrkesvägledama insatser i den interna kursverk- samheten i yrkes- och utbildningsinformation och deltar i samarbets- grupper för att lösa yrkesvals- och omskolningsproblem. Särskilda in- satser görs för handikappade.

3.3. Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet 3.3.1 Inledning

Promemorian omfattar en översikt över studie- och yrkesvägledningens utveckling inom utbildningsväsendet från 1940-talet och framåt och tidigare förslag angående studie- och yrkesvägledningens organisation i skolan. Den nuvarande organisationen av syo i grundskola och gym- nasium/fackskola redovisas (se avsnitt 2 ).

Hänvisningar till S3-3

3.3.2. Grundskolan

Läsåret 1968/ 69 var antalet verksamma yrkesvalslärare i grundskolan 864. Av dessa var 717 behöriga och 147 icke behöriga. Mer än hälften av yrkesvalslärarna hade högsta nedsättning av undervisningsskyldig- heten, dvs. 20—30 timmar per vecka beroende på vederbörandes under- visningsskyldighet. Ungefär en tredjedel av de övriga hade näst högsta nedsättning, dvs. 16—24 timmar per vecka. Av de återstående hade en- dast ett ringa antal lägsta nedsättning.

Bl. a. följande drag i utv e e k l i n g e 11 kan enligt promemorian påverka syons uppläggning och organisation i grundskolan.

1. Vissa strukturella ändringar i högstadiet med färre valmöjligheter av betydelse för det kommande valet av studieväg. Förändringar i gym- nasieskola och högskola. De ändrade intagningsbestämmelserna till gym- nasieskolan liksom nya behörighets- och meritvärderingsregler för fort- satt utbildning.

2. Vissa undervisningsorganisatoriska och pedagogiska drag. Den förändrade uppläggningen av pryon med studiebesök i årskurs 8, pryo i årskurs 9 och möjlighet till individuellt förlängd pryo. Arbetsområdes- metodiken i undervisningen i orienteringsämnena.

3. Ungdomarnas växande benägenhet att fortsätta skolgången efter grundskolan.

4. De svagpresterandes och handikappades situation i denna utbild- ningsexplosion. 5 . Betoningen i läroplanens syo-kapitel på vikten av att öka elevernas förmåga och beredskap att göra egna, självständiga, upprepade val och

Prop. 1971: 34 10

beslut. Dess föreskrifter om arbetssätt med betoning av alla ämnens (och lärares) möjligheter att medverka till elevens ökade kunskaper om sig själv och om arbetslivet och till arbetsträning.

I promemorian anges några av de problem som finns för syo i grundskolan.

Syo-programmet lider fortfarande av en svaghet: tillräcklig tid och omsorg kan inte ägnas uppföljningsverksamhctcn för de ungdomar, som lämnar grundskolan utan att vilja eller kunna komma in i fortsatt ut- bildning. För bl. a. elever i spccialundervisning är en sådan uppfölj- ningsverksamhet föreskriven. Det gäller alltså att också för en rad margi— nalfall ordna samma service, kanske delvis av uppsökande karaktär.

Det är också troligt att samhällskunskapen inte utan vidare kan fylla sin roll beträffande arbetslivsorienteringen helt tillfredsställande, om läraren i ämnet inte har utbildning för denna del av ämnet. Först under de senaste två åren har syo ingått som ett obligatoriskt inslag i grund- utbildningen för blivande lärare i samhällskunskap. Dessförinnan har all utbildning skett via fortbildning, som varit frivillig.

Yrkesvalslärarens roll i fråga om värde— och måldebatt, hans uppgift som aktiv deltagare i opinionsbildning (via ungdomarna eller direkt), hans del i träningen av beslutsprocessen och andra drag i syo-program— met har poängterats på senare år. Frågan om nya drag i grundutbild— ningen och en effektivare fortbildning, bl. a. för att hålla den ideolo- giska debatten bland yrkesvalslärare och andra medverkande i syo-pro- grammet levande, förs fram mot denna bakgrund.

Det har inte rått någon tvekan om syo-programmets väsentliga roll i skolan. Anknytningen till arbetsmarknadsverket har i stort sett funge- rat väl, t. ex. genom att den underlättat fortbildning i yrkes- och arbets- marknadsfrågor, ökat förståelsen mellan de båda yrkesgrupperna inom skola och arbetsförmedling, medgett att visst arbete kan utföras på icke skoldagsbunden tid osv. Internationellt har yrkesvalslärarorganisationen vunnit stort intresse. Svagheter i systemet kan dock noteras så till vida, att en del av arbetet regelmässigt måste utföras som övertidsarbete i arbetsmarknadsverkets tjänst under det att en del arbete för skolans räkning före och efter terminer (eller läsår), inte kunnat åläggas yrkes— valsläraren på grund av hans rätt till ferier. I viss utsträckning är också den traditionella skoldagen olämplig. Kontorsarbetstid kunde i stor ut- sträckning vara bättre från såväl skolledningens som elevens synpunkt.

3.3.3. Gymnasium och fackskola

I de gymnasiala skolorna har skett en utvecklin g i fråga om innehållet i informationen. Man har strävat efter att vidga elevernas inriktning efter gymnasiet till utbildning även utanför de traditionella universitetsstudicrna samt att för dem som går till universitet också

Prop. 1971: 34 11

vidga synen på möjliga arbetsuppgifter och yrkeskarriärcr efter dessa studier. Sådan information har i stor utsträckning skett genom lektio- ner och genom tryckt material. För information i valsituationer har också andra medier, t. ex. annonser och affischer, prövats av AMS, SÖ och UKÄ i samverkan.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med speciell yrkesoriente— ringsvecka i gymnasiet har enligt inkomna rapporter varit positiva. Ele— verna i årskurs 2 som deltagit har enligt rapporterna blivit mer enga- gerade och intresserade av sitt studie— och yrkesval.

I promemorian nämns vissa p roblem. Arbetsmarknadsverkets yrkesvägledande program i de gymnasiala skolorna har under senare år ökat i omfattning men tillgången på personal har inte vuxit i samma ut- sträckning som efterfrågan på tjänsterna. Förstärkningen av den yrkes- vägledande personalen har i stort sett disponerats för andra aktiviteter. Personalresurserna har inte svarat mot alla uppgifter inom syo. Man har därför inte alltid rationellt kunnat utnyttja hjälpmedel i form av informationsmaterial och -medier.

I fråga om den praktiska tillämpningen av organisationen av syo- insatsema inom ramen för läroplaner och anvisningar har rått viss oklar— het i skolorna. Studierektor skall planera den pedagogiska delen och skolkuratorn ha hand om samordningen av insatserna. Planeringskon- ferenser där även länsarbetsnämndens yrkesvägledare skall delta, före- kommer men fungerar ännu inte tillfredsställande.

Orienteringen om studiernas uppläggning inom skolan handhas ofta av studierektor under medverkan av andra lärare och/eller kurator. Uppdelningen och genomförandet varierar i olika skolor. Det förekom- mer att yrkesvägledarna ger denna studieorientering, även då den inte är direkt yrkesvalsanknuten. Omvänt förekommer att kurator ger stora delar av den yrkesvalsanknutna studieorienteringen.

Samordningen av undervisningen i samhällskunskap och psykologi med den kollektiva yrkesvägledningen har endast delvis kunnat genom- föras. Graden av samordning har varierat i olika skolor.

Den viktigaste delen av yrkesvägledningsprogrammet är för huvud- parten av eleverna den enskilda vägledningen. Enligt olika uppföljnings- undersökningar efterfrågar eleverna enskild yrkesvägledning mer än kollektiv och allmän information. När man känner behov av att få in- formation och personligt stöd, vill man kunna vända sig till en person som finns i skolan med tid för djupgående samtal och stor kunnighet om faktiska förhållanden.

Eleverna i skolorna har uppmanats att för enskild vägledning helst söka yrkesvägledaren på dennes expedition på arbetsförmedlingen. Yrkes- vägledarna har av tidsskäl inte haft möjlighet att ge samtliga elever en grundlig enskild yrkesvägledning i form av längre och återkommande samtal. De snabba förändringarna i utbildningssystemet och på arbets-

Prop. 1971: 34 12

marknaden gör specialistmedverkan nödvändig. Samtidigt har önskemå- let att en syo-specialist kontinuerligt finns tillgänglig i skolan ofta förts fram.

3.3.4. Utbildningsväsendet i övrigt

Sedan 1940-talet handhar arbetsmarknadsverket yrkesvägledning i f o lk h ö g 5 k 0 1 o r, vilket innebär att det där ges kollektiv och en- skild yrkesvägledning.

Inrättandet av kommunal vuxenutbildning år 1968 ( prop. 1967: 85 , SU 1967: 117, 129, 2LU 1967: 45, rskr 1967: 277, 290) gör att man kan räkna dessa studerande som en kategori, vilken av allt att döma kommer att öka betydligt i antal. De är i stort behov av såväl studie- som yrkesvägledning. Många behöver också en mera ingående yrkesvägledning som tar hänsyn till deras personliga, sociala och ekono- miska situation. Arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare har hittills en- dast i ringa utsträckning kunnat göra insatser i dessa skolor. I stats- bidraget till de kommunala vuxenskolorna ingår bl. a. resurser för syo.

Vid universitet och högskolor har resurserna för stu- dierådgivning och studievägledning ökat. Ett 60-tal tjänster som studie- vägledare har inrättats vid universiteten och högskolorna jämte ett antal tjänster vid universitetens utbildningsbyråer som studierådgivare ( prop. 1969: 4 , SU 1969: 34, rskr 1969: 101). Särskilda tjänstemän från läns- arbetsnämnderna har, helt eller delvis, avdelats för yrkesvägledning på universitetsorterna.

3.4. Mål och program för syo

De övergripande mål som gäller för samhällets studie- och yrkesväg- ledning gäller också för syon i skolan liksom denna givetvis är under- kastad de mål och riktlinjer som gäller för skolarbetet i sin helhet. I promemorian ges vissa exempel på och kommentarer till målformule- ringar i mål och riktlinjer för grundskolan och gymnasieskolan som har särskilt stor betydelse för syon.

Om syon skall kunna bidra till elevernas personliga utveckling, själv- ständighet och mognad, kan den inte inskränkas till information som ges vid vissa valtillfällen. Attityder och föreställningar som har betydelse för yrkesvalet formas under en lång utvecklingsprocess, och skolan på- verkar eleverna genom undervisning och andra aktiviteter redan från första årskursen. Självuppfattning, intressen, värderingar av olika arbe- ten och roller, föreställningar om utbildningsväsendet och arbetsmark- naden, kunskaper om hur man kan skaffa och utvärdera informationer och hur man klargör för sig valalternativ och motivet för olika val är omständigheter av avgörande betydelse när man tar ställning till studie—

Prop. 1971: 34 13

väg eller arbete. Skolans personal har ett kontinuerligt behov av infor- mation, stimulans, fortbildning och hjälp från specialister på syo.

Möjligheterna till individualisering är störst i det enskilda studie- och yrkesvägledningssamtalet. En viktig roll spelar elevens samtal med lä- rarna kring intressen och framtidsplaner. Härigenom blir det möjligt att individuellt planlägga studiegången eller enskilda studiemoment. Syon kan på detta sätt bidra till att den enskilde eleven efterfrågar undervisning och upplever den som väsentlig.

Syo bör uppmuntra individens egen aktivitet, självanalys och bedöm- ning av valaltemativ. Det ökar elevens möjlighet att klara andra val- situationer och kunna ändra utbildnings- och yrkesvalet, t. ex. när studie— och yrkesplanerna på grund av yttre omständigheter eller ändrad in- tresseinriktning måste modifieras. Detta innebär inte att den som ger den enskilda studie- och yrkesvägledningen bör förhålla sig passiv. Om syo-specialisten bara fungerar som förmedlare av information som efterfrågas, blir syo inte någon stark motvikt mot inflytande från hem- miljö, kamrater, massmedier etc. Syo bör motverka sådana begränsningar i yrkesvalet som t. ex. beror på social bakgrund, kön, bristande motiva- tion att analysera sin situation etc., även om detta leder till ifrågasät- tande av ett beslut som eleven fattat och gör valet svårare eftersom de upplevda alternativen ökar.

Särskilt med tanke på skolans ansvar för dem som av fysiska, psykiska eller andra skäl har svårigheter i skolarbetet är det värdefullt om syo- specialisten finns till hands för samarbete med elever, föräldrar, lärare och elevvårdspersonal. Invandrarbamen har ofta särskilt behov av syo. Elever i spccialundervisning och elever som går direkt ut i arbetslivet efter grundskolan behöver ägnas speciell uppmärksamhet och tid.

Kravet på reell tillgång till lika utbildningsmöjligheter för alla elever oberoende av bostadsort och andra yttre villkor motiverar att särskilda syo-insatser görs för elever i glesbygder och på mindre orter.

Syon har en viktig roll att spela när det gäller att verka för jämställd- het mellan män och kvinnor. Syo-specialisten har ansvar för att material om könsrollsfrågan tillförs skolan och för att läroplanens intentioner förverkligas. Skolan bör på olika sätt underlätta elevernas möjligheter att välja yrke och vuxenroll utan traditionella könsrollsföreställningar. Skolan bör därvid också uppmärksamma de faktiska skillnader i löne- villkor m. in. som bidrar till att konservera könsbundna val.

Föräldrar till barn i grundskolan och, om eleven önskar det, även föräldrar till ungdomar i gymnasieskolan, bör kontaktas av syo-specia- listen och erbjudas samtal. Detta är särskilt viktigt när det gäller barn med handikapp av olika slag. Den uppsökande och aktivt informerande verksamheten har stor betydelse för invandrarbarnens föräldrar.

Målet att skolan skall utveckla elevernas förmåga att pröva kritiskt och självständigt och motstå tendentiös påverkan, bör ständigt aktuali-

Prop. 1971: 34 (Se 5. 18)

14

SYO- PROGRAMMET

1 Programpunkt »Vad» och »till vem»?

2

Medverkande m.m. (med undantag av syo-funktionären) »Vem» och »hur»?

1. »Teoretisk studie- och yrkesorientering» och fär- dighetsträning avseende ele- verna. (>>Färdighetsträning» står för bl. a. konsten att informera sig. bedöma och utvärdera infoma- tion, förstå och tillämpa stegen i en beslutsprocess.)

Studierektor samt lärare i samhällsorienterande och beteendeorien- terande m.fl. ämnen, bl.a. svenska, beträffande skolgång, utbild- ning, yrkesvärld, arbetsliv, arbetsmarknad, yrkesvalspsykologi, yr- kes- och behörighetskrav m.m. i lektioner och andra undervisnings- former.

Klasslärare i årskurs 6 beträffande fortsatt studiegång.

Alla lärare beträffande pedagogisk anknytning studieval —— fram- tidsplaner samt färdighetsträning.

Bibliotekarien beträffande syo-material för undervisning och infor- mation.

Arbetsnzarknadsverkets personal beträffande speciell yrkcs-, utbild- nings- och arbetsmarknadsinformation. Näringslivsrepresentanter och fackliga företrädare m. fl. beträffande särskilda punktinsatser vid timmar till förfogande m.m.

2. Praktisk yrkesorientering avseende eleverna.

(»Praktisk yrkesorientering» täc- ker såväl de obligatoriska stu- diebesöken som den egentliga pryon samt den förlängda pryon. Motsvarande verksamhet i gymnasieskolan är speciell yr- kesorienteringsvecka. Miljöprak- liken för elever på teknisk linje administreras ej inom syo-pro- grammet, men elevernas val och erfarenheter därav bör utnytt— jas i den enskilda vägledningen.)

Lärare på högstadiet i samhällsorientcrande ämnen och arbetsom- råden, andra berörda lärare samt motsvarande i berörd årskurs och berörda ämnen 1 gymnasieskolan.” Arbetsförmedlingrpersonal beträffande organisation och anskaffning av pryo-platser m.m. Skolläkare/skolsköterska beträffande medicinska synpunkter.

Elevvårdskonferens eller klasskonferens beträffande särskilda fall eller ärenden beträffande förlängd pryo.

Handledare m. fl. i näringsliv och organisationer.

3. Enskild vägledning och utredande kontaktarbete för elever och i förekomman- de fall föräldrar.

Anmärkningar:

Alla lärare genom personlig studieorientering i egen klass och egna ämnen samt bidrag till elevens personlighetsorientering (via betyg och andra bedömningar, eleviakttagelscr, elevsamtal). Elevvårdspersonalen i elevvårds- eller klasskonferens, i direktkon- takt med eleven eller personlig kontakt med syo-funktionär, t. ex. Skolläkare/skolsköterska (medicinsk yrkesvägledning), Skolpsykolog eller fackpsykolog (anlagsprov, konsultation m.m.), skolkurator (social utredning, personkännedom, studiesociala åtgärder m.m.). Arl)etsmarknadwerkets personal i vissa fall enskild vägledning, el- jest som konsulter. Handledare m.fl. beträffande intryck av eleverna från pryo, prak- tik m.m.

* Syo-funktionären bör sträva efter att nå kontakt med alla berörda klasser inom sitt verksamhetsområde.

Prop. 1971: 34

3 Årskurs och tyngdpunkt

»Nän)?

Alla årskurser i grundsko- lan och gymnasieskolan be- rörda. Tyngdpunkt fr. o. m. års- kurs 7 och uppåt.

Årskurs 8 och 9, berörd årskurs i gymnasieskolan.

För föräldrar i varje års- kurs där de så önskar, för elever främst fr.o.m. års- kurs 6 eller 7 och uppåt, viss betoning i organisato- riska valsituationer och av- gångsklasser.

15

4 Syo-funktionären

Bör lämpligen och förslagsvis

Sammanhålla undervisning och information från olika håll och medverkande med övrig syo.

Medverka i ämnes- och andra konferenser. Ansvara för syo-material, dess aktualitet och åtkomlighet. Medverka i undervisning och orientering för klasser och grupper.1 I övrig undervisning och information planera in utifrån kommande inslag, bl. a. radio- och TV-program.

Sammanhålla pryo-verksamheten och integrera den med övrig un- dervisning och övriga syo-programpunkter, planera och praktiskt organisera. Samtala med elever om önskemål, vidarebefordra önske- målen till arbetsförmedlingen och fördela tillgängliga platser för studiebesök och pryo.

Informera föräldrar och inhämta deras godkännande.

Pedagogiskt för- och efterarbeta pryo bl.a. genom ärnneskonfcren- ser och kontaktlektioner.

Besöka elever på pryo-platserna. Medverka i information till och utbilda olika representanter för företag, t. ex. handledare.

Ansvara för och bedriva utredande kontaktarbete. Genomföra och vid behov genom uppsökande verksamhet initiera enskild studie- och yrkesvägledning. inkl. individuell utbildningsplanering och andra praktiska stödåtgärder (beträffande efterkontakt se punkt 4).

Göra de noteringar i elevakt som föreskrivs. Vid behov förmedla kontakt mellan elev och föräldrar och specia- lister (inkl. arbetsmarknadsverkets personal) inom och utom skolan.

" Här kan erinras om möjligheten att mer allmänt anordna speciell praktisk yrkesorienteringsvecka resp. andra konkretiserande syo-åtgärder, där elever skulle få tillfälle att komma i kontakt med yrkesfunktioner eller utbildnings- förhållanden de intresserar sig för.

Prop. 1971: 34

16

S Y 0 - P R 0 G R A M M E T (fortsättning från föregående sida)

1 Programth

»Vad» och »till vem»?

2

Medverkande m.m. (med undantag av syo-funktionären) »Vem» och »hur»?

4. Efterkontakt, dvs. fort- satt enskild vägledning och praktiskt stödjande åtgärder avseende elever och i sär- skilda fall föräldrar eller vårdnadshavare.

(Det mer systematiska arbete som bör läggas ner på elever eller elevgrupper med särskilda svårigheter att förverkliga ut- bildnings- och yrkesplaner resp. de som är osäkra på sitt val. Hit hör handikappgrupper, svag- presterande av olika slag, elever med lågt genomsnittsbetyg, ele- ver som avbryter skolgången; hit kan också höra elever som måste flytta långt från hemor- ten för sin utbildning eller förs- ta anställning.)

Avlämnande skolas elevvårdspersonal och klassföreståndare alltefter ärendets art.

Mottagande utbildningsanstalts, institutions eller företags ansvariga personal. Arbetsförmedlingspersonal, särskilt arbetsvårdare och yrkesvägle- dare.

5. Föräldramöten och mot- tagningar, introduktionsda- gar.

Rektor och studierektor. Lärare (klassföreståndare och andra) beträffande studieorienterande och personlighetsorienterande inslag.

Elevvårdspersonal beträffande personlighetsorienterande inslag. Arbetsmarknadsverkets personal beträffande yrkes- och arbetsmark- nadsorienterande inslag. Representanter för näringsliv, förvaltning och organisationer vid yrkesorienterande information 0. d. F öräldraorganisationer.

6. Fortbildning m.m. avse- ende syo-funktionären och andra medverkande i syo- programmet.

7. Administrativt och expe- ditionellt arbete.

Representanter för fortbildnings- och konsulentverksamheten regio- nalt och lokalt.

Arbetsmarknadsverkets personal via kontaktdagar, tjänstematerial m.m.

Rektor/studierektor beträffande inskolning av ny personal m. m.

Skolledning.

Klassföreståndare genom att vara »kontaktman» för egen klass be- träffande syo-programmet. Skolbibliotekarie, i förekommande fall folkbibliotekarie. Elev- och föräldraorganisationer, samarbetsnämnd. Arbetsmarknadsverkets personal särskilt beträffande pryo, fortbild- ning, material och efterkontakt.

Kontorspersonal.

Prop. 1971: 34

17

3 Årskurs och tyngdpunkt

»När»?

4. Syo-funktionären

Bör lämpligen och förslagsvis

Avgångsklasser, särskilt ars- kurs 9 eller motsvarande samt i enskilda avbrottssi- tuationer i gymnasieskolan.

Ansvara för och medverka till information i samband med »över- lämnande» av elev till mottagande instans. Svara för samråd mel- lan avlämnande och mottagande instans beträffande formerna för fortsatt syo för särskilt utsatta elever eller elevgrupper.

Medverka med efterkontaktande atgärder i de fall ej nagon »mot- tagare» finns.

Studieorienterande möten inför organisatoriska studie- val. Yrkes- och arbetsmark- nadsorienterande möten dels' 1 samband med organi- satoriska studieval och pryo, dels' 1 avgångsklasser.

Samtliga årskurser och sta- dier.

Samtliga årskurser, dock senast fr.o.m. årskurs 6.

37%

Medverka vid föräldramötcn och -mottagningar med föredrag och enskild mottagning.

Inf01mera föräldrar om mottagningstider och -lokaler samt om syo-materialet.

Ansva1a för att lärare bl. a. i samhällsorienterande och beteende- orienterande ämnen), elcvvårdspersonal samt representanter för ar- betsmarknadsverket, universitets- och högskolområdet och organisa- tioner och näringsliv via planeringskonferens och andra kontakter samt det officiella informationsmaterialet hålls engage1ade och in- formerade om syo- programmet och sin egen roll däri.

I mån av behov delta i informativ verksamhet utåt (se även punkt 7)

Planera, organisera och administrativt genomföra skolans syo- program. Lägga upp samarbetsrutiner mellan de medverkande.

Föredra ärenden och notera beslut m.m. r1ngskonferens i syo.

vid stadgeenlig plane-

Hålla expedition på tider som passar elever och föräldrar. Ansvara för syo-elevakter och deras konfidentialitet. Redovisa och i mån av uppdrag utvärdera syo-verksamheten.

Prop. 1971: 34 18

seras i syo, inte minst i kollektiv syo och praktisk yrkesorientering (pryo). Den kritiska inställningen innebär bl.a. att eleverna ifrågasätter det teoretiska underlaget för och urvalet av fakta i informationen. Det är t. ex. viktigt att de blir medvetna om osäkerheten i prognoser och test och kritiska mot kategoriska uttalanden om utvecklingen på arbets- marknaden. I syo bör man alltid redovisa källan för informationen och diskutera hur syftet medvetet eller omedvetet färgar urvalet eller fram- ställningen. Den kritiskt analyscrande inställningen innebär också att eleverna i samband med studiebesök, pryo eller praktik ställer frågor och skaffar fram fakta som belyser de sociala relationerna på arbets- platser, värderingar bland olika grupper, problem som målsättning för verksamheten, lönerelationer, yrkens status, förhållandet överordnad- underordnad, könsroller etc. och sedan diskuterar dessa frågor och relaterar dem till den egna yrkesvalsproblematiken.

Kravet att skolan skall vara en positivt skapande kraft i samhällsut- vecklingen innebär tillämpat på syo bl. a. att undervisningen om utbild- ningsväsen och arbetsmarknad också skall ta upp till analys de bakom- liggande värderingar som format dem samt hur och på vilka vägar ut- bildningsväsen och arbetsmarknad kan förändras. Syo bör bl.a. rela— teras till undervisningen och debatten om fackliga och politiska organi- sationer och om den enskildes möjligheter att påverka utvecklingen. Syo-specialisten bör medverka till att sådana problem som syo aktuali- serar förs fram i samhällsdebatten utanför skolan liksom att debatten om utbildningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska problem förmedlas till skolan.

När det gäller skolans mål att ge eleverna en känsla av internationellt medansvar och stärka den internationella orienteringen kan syo spela en viktig roll genom att visa på praktik och yrkesverksamhet i andra länder som ett alternativ eller ett komplement och anknyta till undervisningen i orienteringsämnen.

I en tablå görs ett försök att konkretisera huvudmomenten i läropla- nernas syo-kapitel (se 8. 14—17).

3.5. Organisation

I promemorian framhålls vissa faktorer av betydelse för den organi- satoriska lösningen. Grundskolan och gymnasieskolan är primärkom- munala angelägenheter. Skolväsendct är ofta kommunens största utgifts- post, även om man bortser från statliga bidrag. Under de senaste åren har det funnits en markerad strävan att stärka primärkommunerna. Ett exempel på detta är kommunindelningsreformen. Samma tendens finns inom utbildningsområdet, bl. a. i fråga om huvudmannaskapet för gym- nasieskolan ( prop. 1970: 4 , SU 1970: 32, JoU 1970: 4, rskr 1970: 92, 99). Skolstyrelscns ansvar för de båda skolformerna har skjutits starkt

Prop. 1971: 34 19

i förgrunden i de nya läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan.

För lärarpersonalen gäller statlig lönereglering, men då statsbidrag införts för personal som inte är skolledare eller lärare har detta skett genom en schablonmässig statsbidragsgivning. Denna personal är inte statligt lönereglerad.

Även om antalet kommuner kommer att minska kraftigt under 1970- talets första hälft på grund av kommunsammanläggningarna, kommer skillnader i invånarantal och i skolenheternas storlek och spridning att finnas kvar. Organisationen för syo bör därför utformas så att den kan anpassas till skiftande förhållanden i de olika kommunerna. Vidare bör den kommunala vuxenutbildningens behov av syo beaktas vid valet av organisatorisk lösning.

I promemorian skisseras olika tänkbara organisatoriska modeller, dels med utgångspunkt från ett enhetligt system för gymnasieskola och grund- skola, dels mcd utgångspunkt från skilda system. För ett enhetligt system talar framför allt att fältet för specialister på studie- och yrkesvägled- ning tenderar att växa och att det är en fördel att funktionärer med en i stora delar lika utbildning tjänstgör och är utbytbara inom t. ex. arbets— förmedlingamas verksamhetsområde, vuxenutbildningen, gymnasiesko- lan och grundskolan. Kontinuiteten i undervisning, elevvård och syo- program talar för samma organisation på samtliga stadier.

I promemorian diskuteras tre olika modeller inom ett enhetligt system: a) yrkesvalslärarsystem i hela skolväsendet,

b) system med yrkesvägledare-kurator i hela skolväsendet, och c) system med särskild syo-funktionäri hela skolväsendet.

I en tablå redovisas huvudmodeller och exempel på »marginalmodel— ler» som kan utnyttjas när elevunderlaget inte räcker till hel tjänst.

Efter genomgång av argument för och mot olika modeller föreslås i promemorian ett system med särskild syo—funktionär i hela skolväsendet. I syo ingår uppgifter av pedagogisk natur, vilket förutsätter pedagogisk utbildning, men av detta följer inte att tjänsten måste konstrueras som lärartjänst. Olika aspekter av syo bör ingå som ett moment i de flesta ämnen och inte bara i samhällskunskap. Även om syo har naturlig an- knytning till elevvården, har kurator redan så omfattande arbetsupp- gifter att det är tveksamt om man bör vidga arbetsfältet. För arbets- marknadsverket kan det innebära vissa svårigheter att satsa på en tjänste- man som skall finnas till hands i skolan.

Det viktigaste skälet för att införa en funktionär i skolan som nor- malt uteslutande ägnar sig åt syo är att de mål och det program som uppställts för syo rymmer så många och delvis helt olika moment, att de kräver en funktionär på heltid och en särskild utbildning och fort- bildning. Syo-funktionären skall delta i undervisningen, i färdighets- träning, i anlags- och personlighetsorientering, i enskild vägledning, i ad- ministrativt och pedagogiskt arbete.

Prop. 1971: 34 ' 20

' =egent|ig syo inom vuxenutbildningen och arbetsförmedlingen

=egentlig syo inom skolan

AMS (-syo) = syo i arbets nadsverkets tjänst UKÄ (-syo) = syo vid universitet och högskolor gr= grundskola lär= lärartjänstgöring vux(-syo) = syo inom vuxenutbildning gy = gymnasieskola kur= kurator

HUVUDMODELL

&

Yrkesvalslärare 1 INGA MARGINALMODELLER

EXEMPEL PÅ MARGINALMODELLER

Sya-specialist .” . i grund- och/eller gymnasieskola

Syo i sr/gy + kurator

Syo i grlgy+ vuxenutbildnings- syo

Syo i gr/gy +AMS-syo

Deltids-syo- specialist

Han skall skapa och vidmakthålla kontakter inom och utom skolan. Han bör finnas till hands för samtal, även under ferie-tid. Om syo-funk- tionären tjänstgör inom mer än en skolform kommer eleverna att möta en person som har skolning för och erfarenhet från breda fält inom syo-området.

För att vidga det kommunala inflytandet bör kommunerna få an- vända resurserna för syo mer flexibelt än nuvarande system ger utrymme för. Systemet med heltidsfunktionär för syo går lätt att kombinera med syo inom den kommunala vuxenutbildningen. SÖ skall efter samråd med AMS utfärda riktlinjer för verksamheten. Befattningshavaren bör vara kommunalt anställd och kommunal lönereglering bör gälla. Som syo-funktionär bör endast anställas den som genomgått en speciell ut- bildning för tjänsten eller eljest på grund av föregående utbildning och verksamhet befinns lämplig.

Prop. 1971: 34 21

3.6. Dimensionering

Enligt promemorian bör varje kommun ——- oavsett storleken — få statsbidrag för minst en syo-funktionär. Om antalet elever i grundsko- lans årskurs 6—9 och gymnasieskolan tillsammans överstiger 800, skall ytterligare statsbidrag utgå med hänsyn till elevunderlagets storlek. Möj- ligheter till vinster i nämnvärd omfattning genom arbetsfördelning mel- lan syo-specialisterna beräknas uppkomma först då det totalt finns fyra heltidstjänster i grundskola och gymnasieskola.

Följande statsbidragssystem skall gälla när den nya organisationen är helt genomförd.

Antal elever i årskurs Antal schablonbelopp 6—9 i grundskolan1 och i gymnasieskolans linjer och Specialkurser

—— 800 1 801—1 200 1,5 1 201—3 200 Antalet elever dividerat med 800 avkortat till en deci- mal. 3 201— Antalet elever dividerat med 850 avkortat till en deci-

mal, dock lägst 4.

* Eventuellt antalet elever i årskurs 6—9 i kommunen och de elever i årskurs 6 i andra kommuner som beräknas gå i årskurs 7 i kommunen.

Större insatser än genomsnittligt måste göras för elever med handi— kapp. Nuvarande extra resursgivning till dessa elevgrupper bör finnas kvar.

Resurstilldelningssystemet medför att de något större kommunerna i många fall tilldelas bråkdelar av schablonbelopp. De har då bl. a. möj- lighet att kombinera syo-funktionen för grund- och gymnasieskola med andra funktioner. Den närmast till hands liggande kombinationen är med syo i kommunal vuxenutbildning. Även andra kombinationer kan kom- ma i fråga — t. ex. med kuratorstjänst, lärartjänst etc. (se tablå s. 20).

3.7. Utbildning

F.n. finns en enterminsutbildning i studie- och yrkesvägledning för lärare. Arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare utbildas genom tjänstgö- ring med praktik varvat med kortare teoretiska kurser på tillsammans ca 15 veckor i arbetsmarknadsverkets interna utbildning.

Utbildningen till syo-funktionär bör enligt promemorian ha en sådan bredd att den inte bara attraherar personer som planerar att ägna sig åt syo i skolan utan också blir en god förberedelse för arbete som yrkes— vägledare, arbetsvårdare eller arbetsförmedlare inom arbetsmarknads- verket eller utbildningsadministratör inom näringslivet, inom olika orga—

Prop. 1971: 34 22

nisationer etc. Detta underlättar utbytbarhet mellan olika yrkesgrupper. Utbildningen bör vidare konstrueras så att den också kan bli ett led i återkommande utbildning.

Den särskilda utbildningen bör få formen av en 0 t t å r i g D Y R K - kurs i studie- och yrkesvägledning som också kan ingå som 40 poäng i filosofie kandidatexamen. (Beträffande DYRK-kurser se betänkandet Yrkesinriktade studiekurser vid universiteten, UKÄ, 1968.) Den bör starta läsåret 1971/72 och förläggas till lär a rh ö g - s k 0 l a.

I princip bör det finnas två helt olika vägar att nå b e h 6 ri g h et för den speciella utbildningen i studie- och yrkesvägledning. Dels bör utbildningen ingå som tredje avdelning i framför allt utbildningslinjerna 4, 5 och 8 vid de filosofiska fakulteterna. Dels bör personer som fyllt 25 år och har minst fem års yrkesverksamhet kunna antas till kursen.

För personer som är under 25 år och har mindre än fem års yrkes- erfarenhet bör krävas avslutade studier motsvarande 80 poäng i psyko— logi, pedagogik, sociologi eller samhällskunskap eller 60 poäng i psy- kologi, sociologi eller pedagogik och 20 poäng i annat ämne inom sam- hällsvetenskapli g fakultet. För personer som har fyllt 25 år och har minst fem års yrkesverksamhet bör krävas beteendevetenskapliga kunskaper motsvarande kurs i elementär sociologi och sociologisk metodik inom grundkurs 1 A i sociologi (sammanlagt ca 10 poäng).

Som krav för behörighet bör vida-re för samtliga uppställas minst e tt års erfaren h et av anställning efter 18 års ålder, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande anställning utanför utbild- ningsväsendet. Detta krav uppställs för att garantera att den som har huvudansvaret för syo i skolan också har erfarenheter från arbetslivet utanför skolområdet.

Vid u-rv ale t bland behöriga sökande till DYRK-kursen i studie— och yrkesvägledning bör man ta hänsyn till att det är önskvärt att studie- och yrkesvägledarkåren har en jämn könsfördelning och att den om- fattar människor med olika slag av utbildning och varierande arbetslivs— erfarenheter. Meritvärdet för akademiska studier bör maximeras till 80 poäng för att undvika att DYRK-kursen får karaktär av tilläggs- utbildning. Den närmare utformningen av meritvärderingssystemet bör ske mot bakgrund av kompetensutredningens förslag. För budgetåret 1971/72 bör kursens dim e ns i o n e r i n g bli 120—150 studerande.

Utbildningens mål är enligt promemorian bl. a. att ge grundläg— gande kunskaper om yrkesvalets psykologi och sociologi och om studie- och yrkesvägledningens roll i förhållande till skolans och arbetsmark- . nadspolitikens mål samt att utveckla förmågan att kritiskt analysera dessa frågor. Utbildningen skall också ge grundläggande kunskaper om utbildningsvägar, yrken och arbetsmarknad ur bl.a. sociologiska och ekonomiska aspekter, utveckla förmågan att ge enskild och kollektiv

Prop. 1971: 34 23

syo, ge viss orientering om motsvarande uppgifter inom arbetsmarknads— verket och ge orientering om metoder för studie- och yrkesvägledaren att kontinuerligt förnya sina kunskaper.

De aspekter som betonats i kapitlet om mål och program för syo bör också betonas i utbildningen av syo-funktionären. Dit hör t. ex. valpro— blematiken över huvud taget, frågor som berör svagpresterande, handi- kappade, barn till invandrare och andra grupper som har särskilda pro— blem, könsrollsfrågan, skillnader i inriktning och aspirationsnivå mellan olika socialgrupper och internationell orientering.

I promemorian finns ett utkast till s tu d i e pl a n, som sägs utgöra en första skiss som kan bilda underlag för en fortsatt diskussion om ut- bildningens innehåll. I utkastet ingår följande kurser:

Introduktion (1 poäng), Studie- och yrkesvalsteori (6 poäng), Arbets- marknaden (6 poäng), Yrkesvärlden (5 poäng), Arbetsförmedlingens olika verksamhetsformer (2 poäng), Utbildningsväsendet (6 poäng), In- formation och undervisning (5 poäng), Vägledningens teori och praktik (5 poäng), Syo-arbetets organisation (4 poäng). Kursen Arbetsförmed- lingens olika verksamhetsformer är förlagd till länsarbetsnämnd och arbetsförmedling, där den studerande om möjligt bör praktiskt delta i förmedlingsarbete, arbetsvård och yrkesvägledning. I kursen Information och undervisning ingår bl. a. praktikfall, auskultation och praktiska öv- ningar (lektioner, föräldramöten m. m.).

3.8. Fortbildning

Nu verksamma yrkesvalslärare har omfattande kunskaper och erfaren- heter som de inhämtat i grundutbildning och kontinuerlig fortbildning samt i sin praktiska verksamhet. För de flesta torde dock en kortare fortbildningskurs vara nödvändig för att de på ett tillfredsställande sätt skall kunna arbeta också inom gymnasieskolan. Motsvarande fortbild- ningsbehov kan komma att uppstå för andra grupper.

Den nya grundutbildningen kommer att innehålla inslag som i yrkes— valslärarkurserna behandlats mycket knapphändigt. Även av detta skäl bör enligt promemorian yrkesvalslärare och eventuellt övriga som sysslat med studie- och yrkesvägledning få tillfälle att fortbilda sig.

De första fortbildningskurserna bör anordnas sommaren 1972 främst för de yrkesvalslärare och andra befattningshavare som väljer att gå över till kommunal befattning för syo. Fortbildningskurser enligt denna modell torde komma att behövas åtminstone t.o.m. läsåret 1974/ 75.

En kontinuerlig fortbildning krävs av dem som medverkar i skolans syo-program. Syo-funktionären bör i framtiden kunna få fortbildning inom skolans reguljära fortbildningsverksamhet, t. ex. på studiedagar och sommarkurser. Utöver detta program förutsätts att SÖ, AMS och Svenska kommunförbundet i samråd planerar och ordnar fortbildning i

Prop. 1971: 34 24

form av kurser och studiedagar samt att AMS och SÖ även i fortsätt- ningen kontinuerligt förser skolans syo-specialist med material för den egna fortbildningen.

3.9. Forsknings- och utvecklingsarbete

För att uppnå de mål som tidigare skisserats för syo fordras forsk- nings- och utvecklingsarbete. Många forskningsresultat har visat hur beroende studie- och yrkesval är av t.ex. social bakgrund. Däremot finns få forskningsresultat som direkt hjälper till att konkret angripa dessa problem. En fortsatt utveckling av metodiken i fråga om f ärdighets- träningi »väljandets teknik» fordras.

Forsknings— och utvecklingsarbete för syo berör många forsknings- discipliner, t. ex. pedagogik, sociologi, kulturgeografi, nationalekonomi. Att syo är en tvärfunktion i skolan innebär enligt promemorian också att forsknings- och utvecklingsarbete som primärt berör andra områden ofta är av stor betydelse för syo.

Forsknings- och utvecklingsarbete för syo skall ingå i det pedagogiska forsknings— och utvecklingsarbete som bedrivs av eller på uppdrag av skolöverstyrelsen. Det förefaller också naturligt att anslagen till arbets- marknadsforskning används för projekt som berör syo. Vidare kan projekt självfallet finansieras av t. ex. samhällsvetenskapliga forsknings- rådet och riksbanksfonden.

För utbildningen i studie- och yrkesvägledning är det av stor betydelse att det finns goda kontakter med universitetsinstitutioner i berörda äm- nen. Detta borde kunna åstadkommas genom att universitetslärare från dessa institutioner medverkar i undervisningen och genom att lärarhög- skolan är representerad i olika universitetsorgan.

3.10. Genomförande

Enligt promemorian bör den nya organisationen införas successivt. Det blir då möjligt att göra en anpassning till utbildningskapaciteten och till det slutliga genomförandet av kommunindelningsreformen. Systemet med syo-funktionär bör införas den 1 juli 1972 på gymnasieskolans linjer i årskurs 1 samt i årskurs 2 på de linjer som närmast motsvarar nuvarande yrkesskola. Under budgetåret 1973/ 74 bör systemet vara in- fört i årskurs 2 i gymnasieskolan för att under budgetåret 1974/ 75 in- föras i grundskolan och hela gymnasieskolan. Kommunen bör dock ha möjlighet att besluta att, helt eller delvis, införa systemet tidigare i grundskolan.

Under läsåret 1971/ 72 bör AMS i samråd med SÖ göra en insats för syo i den del av gymnasieskolan som motsvarar nuvarande yrkes- skola.

Prop. 1971: 34 25

3.11. Övergångsbestämmelser

Det successiva införandet underlättar övergångsåtgärderna för yrkes- valslärarna. Fr.o.m. budgetåret 1971/ 72 bör ordinarie tjänster ej få nyinrättas men däremot upprätthållas. Övergångsåtgärderna bör utfor— mas så att yrkesvalslärarna även i framtiden kan utnyttjas för uppgifter inom syo. En ordinarie yrkesvalslärare kan välja att efter fortbildning gå över till kommunal befattning för syo. Om ordinarie yrkesvalslärare inte väljer att gå över till kommunal syo-anställning, kan han antingen fullgöra uppgifter inom undervisningen eller inom syo. Om det förra alternativet väljs, förutsätter detta — om förflyttning skall undvikas — att tillräckligt timutrymme finns att undervisa i det läroämne (vanligen samhällskunskap) för vilket läraren är behörig. Läraren kan emellertid också i sin statligt lönereglerade tjänst helt fullgöra uppgifter inom syo. I vissa fall kan det, enligt ett tredje alternativ, visa sig ändamålsenligt att låta ordinarie yrkesvalslärare kombinera syo—tjänstgöring med regul- jär undervisning.

3.12. Kostnader

Eftersom syo redan finns fullt utbyggd för grundskolan anges endast kostnader för gymnasieskolan. Antalet heltidstjänster kan där uppskat- tas till ca 300. Statsbidragets storlek bör fastställas efter överläggningar med de kommunala huvudmännen.

Kostnaderna för en intagning av ca 120 studerande till DYRK-kursen i studie- och yrkesvägledning kan beräknas till ca 0,5 milj. kr.+1 milj. kr. för studiemedel. Eftersom utbildningen är ett alternativ till val av annat ämne under det tredje studieåret vid filosofisk fakultet kan utbild- ningskostnaderna till stor del ses som alternativkostnadcr.

4. Remissyttrandena

4.1. Studie- och yrkesvägledning i samhället

De remissinstanser som har yttrat sig över detta avsnitt i promemo- rian ställer sig i allmänhet mycket positiva till den syn på studie— och yrkesvägledningens roll i samhället som redovisas där. Till dem som har yttrat sig hör bl. a. lärarhögskolan i Göteborg, UKÅ, AMS, LO, T CO, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarförening och SFS. UKÄ betonar vikten av att studie- och yrkesvägledningen också bidrar till utbildningens och arbetslivets anpassning till de enskilda individerna och inte enbart tvärt- om. AMS framhåller att enligt promemorian bör målet vara annorlun- da än tidigare, då man förordade en mer informativ vägledning, och

Prop. 1971: 34 26

yrkesvägledningen nu i stället vara betydligt mer aktiv, uppsökande och vägledande och samtidigt ifrågasättande. AMS påpekar att såväl prin- cipen om individens frihet att själv fatta beslut och ta ställning till oli- ka alternativa lösningar och de begränsade möjligheterna att överblicka den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden gör yrkesvägledningen till en svår, ansvarsfull och grannlaga uppgift.

SACO konstaterar att dagens samhälle behöver en mer aktiv och vägle- dande, ifrågasättande och provokativ studie- och yrkesvägledning. LO och TCO instämmer i promemorians uppfattning att studie- och yrkes- vägledningen inte bör dirigera den enskilde individen i viss riktning. I stället bör kunskapen om olika vägar vidgas så mycket som möjligt och föreställningar som medför inskränkningar i valmöjligheterna, t. ex. så— dana som beror av traditionella könsroller och social bakgrund, motver- kas.

LO erinrar om att »det sociala arvet» är mycket påtagligt när det gäller yrkesval och utbildning. Även om valet av utbildning och yrke sker under påverkan från andra och starkare krafter, skulle det kanske ändå vara möjligt för en modern och framsynt studie- och yrkesvägled- ning att åstadkomma en förbättring. LO anser att de största kraftan- strängningarna bör sättas in inom vuxenutbildningsområdet. Allt fler vuxna påbörjar studier som ofta inte är så väl förberedda och målinrik- tade.

TCO framhåller att en utökad studie- och yrkesvägledning kan med- verka till förbättrade villkor på arbetsmarknaden genom att människor tack vare en bättre kunskap kommer att söka sig till arbeten med bättre villkor. Detta gäller inte minst för kvinnornas del. TCO understryker kraftigt det jämlikhetskrav som måste resas för eftersatta grupper i sam- hället. Vissa grupper har större behov av vägledning än andra och bör prioriteras så länge resurserna är otillräckliga. De grupper som särskilt behöver hjälp med sitt yrkesval och bli föremål för uppsökande verk- samhet är framför allt fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och socialt handikap- pade.

4.2. Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet

Enstaka remissinstanser gör kommentarer i anslutning till prome- morians beskrivning av studie- och yrkesvägledningen utanför utbild- ningsväsendet. Länsskolnämnden i Gävleborgs län konstaterar att den- na verksamhet till sin art inte skiljer sig från studie- och yrkesvägled- ningen inom utbildningsväsendet och beklagar att promemorian enbart syftar till att ge ett förslag beträffande grundskolan och gymnasieskolan. På detta sätt blir övrig verksamhet lämnad utanför förslaget och kopp- lingen försvåras. AMS påpekar att andelen rådsökande över 20 år vid yrkesvägledningsexpeditionerna f. n. uppgår till ca 70 %. Arbetsmark-

Prop. 1971: 34 27

nadsverkets yrkesvägledare som har att bistå dessa personer möter allt— . så en ständigt ökande ström av vuxna rådsökande. Trots en på olika' sätt rationaliserad service har detta tyvärr i många fall lett till långa väntetider för de sökande. LO framhåller att trots att arbetsmark- nadsverkets yrkesvägledningsexpeditioner kraftigt ökat kapaciteten upp- går väntetiderna fortfarande till flera månader. Arbetsmarknadsverkets resurser måste givetvis främst inriktas på att klara arbetsuppgifterna inom studie- och yrkesvägledningen. En personell upprustning bör sna- rast komma till stånd.

4.3. Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet

De remissinstanser som kommenterar promemorians beskrivning av drag i utvecklingen och problem för syo i gru ndsko ] an instäm- mer i stort sett. AMS konstaterar att behovet av rent yrkesvägledande insatser blivit mindre genom de reformer som enhetsskolan successivt genomgått dels i form av grundskolans genomförande 1962, dels genom den nya läroplanen för grundskolan 1969.

TCO, SL och SFL framhåller att de utvecklingstendenser som be- tonas i promemorian liksom de tre studiebesöken i årskurs 8, pryo- perioden i årskurs 9 och möjligheten till förlängd pryo gör att det krävs lika omfattande insatser från syons sida som tidigare. Elevvårdsfrågor- na kommer att kräva större resurser allteftersom syo—programmet ge- nomtränger skolans hela verksamhet.

SECO konstaterar att erfarenheterna från det nuvarande systemet på grundskolan överlag är mycket positiva. Vissa brister finns dock. Yr- kesvalslärarna borde få mer utbildning för sin uppgift, inte minst i prak- tisk psykologi.

SL, SFL och Svensk yrka.s'valslärarförcning understryker behovet av nya inslag i grundutbildningen och en effektivare fortbildning bl. a. för att hålla debatten levande bland yrkesvalslärare och andra medverkan- de i syo-programmet. LR, SL och SFL tar avstånd från promemorians förmodan att kontorsarbetstid för syo-specialisten skulle vara bättre från skolledningens och elevernas synpunkt. Det har nämligen visat sig att behovet av yrkesvalslärarens insatser under vissa perioder av året är utomordentligt stort, medan däremot efterfrågan på deras tjänster kunnat vara i motsvarande grad mindre under andra tider av arbets- året. Genom den kombination av lärar- och syo-specialisttjänst som yr- kesvalslärarsystemet utgör har en sådan naturlig flexibilitet i tjänstgö- ringen kunnat åstadkommas utan större ingripanden. LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening anser att beskrivningen av hur den nu- varande organisationen på grundskolan fungerar borde ha föregåtts av undersökningar och försöksverksamhet.

De remissinstanser som kommenterat den nuvarande syon i gy m -

Prop. 1971: 34 28

11 a s iu m och f a e k 5 k ola anser i allmänhet att den fungerar otill- fredsställande. Länsskolnämnderna i Kristianstads, Älvsborgs och Öre- bro Iiin, AMS, SACO, T CO, Svensk yrkesvalslärarförening, Svensk yrkesvägledarförening, RHS m.fl. framhåller att personalresurserna är otillräckliga. AMS konstaterar att behovet av insatser i gymnasium och fackskola har ökat. På grund av utvecklingen på arbetsmarknaden har samtidigt mer personal fått avdelas för yrkesvägledning av vuxna råd- sökande bl. a. i samband med arbetsmarknadsutbildning. Detta har lett till att skolorna till sitt förfogande fått en relativt sett mindre del av yrkesvägledningens personalresurser. SACO hävdar att de senaste årens ohämmade tillströmning till universitetens fria fakulteter till stor del har sin grund i de otillräckliga resurserna för yrkesvägledningen i gymnasiet.

Länsskolniimnden i Kristianstads län framhåller att det finns svag- heter i uppbyggnaden i systemet och brister i utbildningen. Det har varit svårt att få samarbetet mellan berörda parter att fungera. Arbetsmark- nadsverkets tjänsteman har inte funnits till hands i skolan och kontak- ten mellan skolledningcn och tjänstemannen fungerar otillfredsställan- de. Eleverna upplever sig inte ha tillräcklig specialisthjälp i syo. TLE konstaterar att den tidigare yrkesvägledningen skett mest i form av in- formationsbladsutdelning. SECO framhåller att systemet på gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan inte alls fungerar. Uppskattningsvis vet 80 % av eleverna inte om att det finns någon som helst individuell orien- tering. Varken studierektorerna eller kuratorerna har möjlighet att ge tillräcklig information.

Skolkuratorernas förening beklagar att ståndpunkterna i promemorian inte grundats på en utvärdering av hur studie- och yrkesvägledningen fungerat i gymnasium och fackskola.

T CO framhåller att den yrkesorienteringsvecka som f.n. ordnas försöksvis i årskurs 2 i gymnasiet är en värdefull satsning. Effekten skulle dock bli större om den i stället förlades till vårterminen i årskurs ] innan eleverna slutgiltigt valt utbildningslinje. Den bör införas vid samtliga gymnasieskolor.

Beträffande studie- och yrkesvägledning inom ut- bild nin g 5 v ä s e n d e t i 6 v r i gt betonar flertalet remissinstan- ser det stora behovet av studie- och yrkesvägledning för de vuxenstu- derande. Detta understryks särskilt av LO och TCO. TCO anför bl. a. följande.

Vad gäller studie- och yrkesvägledningen inom utbildningsväsendet i övrigt vill TCO starkt framhålla samhällets ansvar för studie- och yr- kesvägledningen för de vuxenstuderande och nödvändigheten av att re- surserna utan dröjsmål förstärks. TCO vill beklaga att utredningen i hu- vudsak begränsats till syo i ungdomsskolan, dvs. grundskola och gym- nasieskola. Det hade varit i hög grad önskvärt att de vuxenstuderandes behov av studie- och yrkesvägledning hade getts samma behandling och att förslag till åtgärder framlagts på detta område. Med tanke på

Prop. 1971: 34 29

den ökande vuxenutbildningen och den funktion den måste få i vårt samhälle kommer studie- och yrkesvägledningen att i allt högre grad bli en angelägenhet även för de vuxna. TCO har tidigare framhållit att det är av stor vikt att de vuxna nås med särskild information i både kollektiv och enskild form.

TCO krävde i sitt reformprogram 1964 bättre central, regional och lokal samordning av de olika vuxenutbildningsinsatserna. Dessa behov har ännu inte tillgodosetts. I många kommuner har man visserligen in- rättat vuxenutbildningsråd, där bl.a. representanter för studieförbun- den ingår. Men även här föreligger ofta mera av konkurrens än av samordning. Folkhögskolorna har inte heller kommit att få den roll som de enligt TCO:s reformprogram borde få genom att tjäna som regionala vuxenutbildningscentra.

Enligt TCO:s mening kräVs lokala vuxenutbildningscentra i första hand för att ge vuxna behövlig rådgivningi fråga om studier och yrkes- val. Dit skall de vuxna kunna gå för att få hjälp med uppläggning av studieprogram och ges råd om var studierna i det enskilda fallet bäst kan bedrivas: inom den kommunala vuxenutbildningen, i ett studie- förbund, företag. arbetsmarknadsutbildning, i riksvuxenskola, eterburen undervisning eller brevskolundervisning, folkhögskola osv. Upplysning- ar skall också kunna lämnas om den rådsökandes möjligheter i arbets- livet. I det fallet förutsätts givetvis nära samverkan ske med närliggan- de arbetsförmedling och att expertis där anlitas.

De av TCO tidigare förordade vuxenutbildningsinstituten bör kunna fungera som lokala rådgivningscentraler av ovan skisserat slag, samti- digt som de svarar för den lokala samordningen av vuxenutbildningen. TCO vill i detta sammanhang betona vikten av att vuxenutbildningen tilldelas särskilda studie- och yrkesorienterare. De vuxna kan inte jäm- ställas med de unga i en rådsökandesituation. En helt annan metodik och psykologi torde krävas för att rätt kunna hjälpa de vuxna med de- ras ofta dåliga självkänsla och stora osäkerhet inför att ta upp studier på nytt eller utbilda sig för ett nytt yrke. Vid en bedömning av »ut- fyllnadstjänst» för en kommunal syo-funktionär är det därför tveksamt om vuxenutbildnings-syon skall integreras i tjänsteunderlagct. Behovet av uppsökande verksamhet bland vuxna generellt torde inte minst mo- tivera denna vuxen-syons särställning. Det stora antalet invandrare med sina speciella utbildningsproblcm kommer likaledes att kräva sto— ra instatser på detta område.

4.4. Mål och program för syo

De remissinstanser som har yttrat sig över mål och program för syo ställer sig i allmänhet mycket positiva till promemorians framställning om detta. SÖ, UKÅ, T CO, LR, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarför- aning och Sveriges sociorzomjörbund m.fl. instämmer i promemorians målanalys och kommentarer. SÖ framhåller att syon måste ses som en fortgående process, som har nära samband med skolans pedagogiska verksamhet. UKA' understryker särskilt syons stora betydelse då det gäller att genom en förstärkt och förbättrad information och vägledning

Prop. 1971: 34 30

till fysiskt, psykiskt och socialt handikappade grupper medverka till en reell jämställdhet i utbildnings- och yrkesvalet. UKÄ betonar också vikten av att de erfarenheter av och synpunkter såväl på sättet att in- formera som på utbildningsväsendets organisation och skolarbetets upp- läggning, som från eleverna når syo-specialisterna, verkligen kanaliseras fram till berörda myndigheter och beslutande organ. TCO noterar med tillfredsställelse att promemorian bl. a. nämner, att förhållandena på arbetsmarknaden bör diskuteras och att de fackliga organisationernas roll därvid bör belysas. Eleverna bör göras uppmärksamma på de stora löneskillnader som finns mellan olika yrken och även mellan män och kvinnor. TCO framhåller också vikten av att alla lärare utanför den direkta syo-funktionen är orienterade om arbetsmarknaden och den an- ställdes situation inom arbetslivet. TCO understryker promemorians uppfattning, att eleverna måste göras uppmärksamma på osäkerheten i prognoser och anlagsprövningar och utveckla en kritisk inställning till kategoriska uttalanden om utvecklingen på arbetsmarknaden.

Svenska kommunförbundet konstaterar att promemorian inte när— mare genomlyst målsättningsfrågorna eller utfört någon mer detaljerad undersökning av behovet av syo-insatser, arbetsuppgifternas omfattning eller deras tidsmässiga fördelning över året. En fördjupad målsättnings- diskussion och en analys av arten och omfattningen av arbetsuppgif- terna inom syo-funktionen bör komma till stånd. En sådan fortsatt ut- redning får dock inte tas till intäkt för att nu skjuta frågan om ny organisation för syo på framtiden. Men det är väsentligt att de anvis- ningar och riktlinjer som kommer att utarbetas för verksamheten ut— formas på ett sådant sätt att systemet inte åläggs mer uppgifter än vad som motsvaras av resurstilldelningen.

4.5. Organisation

Promemorians förslag om en enhetlig organisation för grundskola och gymnasieskola med särskilda syo-funktionärer som är gemensamma för kommunens skolväsen och normalt uteslutande ägnar sig åt syo inom skolväsendet, tillstyrks av bl.a. statskontoret, SÖ, UK./f, AMS, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, Svensk yrkesvägledarförening, Sveriges socionomförbund, T LE, SFS och RHS. SACO anser dock, till skillnad från promemorians förslag, att syo-funktionärernas löne- och anställningsvillkor bör omfattas av stat- lig reglering. Flera remissinstanser, bl.a. SÖ, UKÄ, AMS, Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, SAF och T LE, betonar att syo-organi- sationen bör omfatta även vuxenutbildningen.

SÖ konstaterar att systemet med yrkesvalslärare på grundskolan har tillämpats framgångsrikt under en lång rad av år. Systemet uppvisar emellertid också vissa svagheter, t. ex. svårigheter att förena yrkesvals-

Prop. 1971: 34 31

lärarfunktionen med ett ämneslärarsystem, vilket lett till en jämförelse- vis odifferentierad rekrytering. SÖ framhåller att målet för syon är i stort sett detsamma för hela skolväsendet, att syo bör ingå i allt flera ämnen, vilket kräver insatser av en specialist, och att syo inte längre huvudsakligen är en angelägenhet för lärare i samhällskunskap. Det torde finnas mindre risk för komplikationer i förhållandet klient-rådgi- vare, om syo-funktionen inte är knuten till andra personalkategorier som eleven har kontakt med i skolan. För att förverkliga de mål som uppställs för syo och kunna klara de många arbetsuppgifter som ingår i syo-funktionen krävs en heltidsfunktionär. Även UKÄ framhåller att arbetsuppgifterna är så krävande att de förutsätter speciella heltids- funktionärer. UKÄ anser vidare att det är väsentligt med den konti- nuitet i verksamheten som man kan hoppas uppnå genom att samma funktionärer svarar för syon i grundskolan och gymnasieskolan. Det är värdefullt med utbytbarhet mellan olika typer av syo-funktionärer inom syo-området.

SACO anser det nödvändigt att den personal som har hand om sko- lans syo-uppgifter odelat får ägna sig åt dem. Detta talar mycket starkt emot ett syo-system med yrkesvalslärare eller yrkesvägledare-kurator och för ett system med särskild syo-funktionär. Syo-funktioncn är inte så intimt förenad med vare sig skolkuratorns eller ämncspcdagogens upp- gifter, att det skulle motivera en personalunion. SFS tar bestämt av- stånd från att tjänsten som syo-funktionär skall kombineras med lä- rartjänst, eftersom denna ofta har en elevvårderande funktion. RHS framhåller att den nuvarande yrkesvalslärarinstitutionen har gett utmärkta erfarenheter. Yrkesvalslärarnas stora rutin och kunnande måste ovill- korligen tas till vara i den nya organisationen. RHS tolkar också försla- gets innehåll så, att det alltjämt är möjligt att rekrytera syo-funktionä- rer bland lärare och att förena funktionen med lärartjänst.

Sveriges skolkuratorers förening biträder med tveksamhet förslaget om särskild expert för syo. Föreningen ifrågasätter, om inte ytterligare överväganden bör göras beträffande möjligheterna att på ett mer ade- kvat sätt låta syo ingå som en integrerad del av elevvården. Detta skulle kunna åstadkommas genom att man samlar kurativa och syo-uppgifter med föreslagen resurstilldelning för syo på samma befattningshavare och behåller samverkan med lärarpersonal och arbetsmarknadsverket.

Av de remissinstanser som helt eller delvis avstyrkt promemorians förslag till organisation, anser vissa att man bör eftersträva en ge- mensam syo-organisation för grundskola och gymnasieskola, me- dan andra anser det motiverat med olika system. SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening anser att elevernas situation i gymnasie- skolan ur pedagogisk synpunkt inte i någon avgörande grad skiljer sig från elevernas situation i grundskolan. I båda skolformerna bör ele- verna kontinuerligt tränas i väljandets konst. Det faktum att allt fler

Prop. 1971: 34 ' 32

elever i framtiden väntas övergå till fortsatt utbildning i gymnasieskolan accentuerar behovet av kontinuitet i syo-verksamheten. Samma system bör därför gälla i grundskola och gymnasieskola. T C0 och SAF anser däremot att skillnaderna i mognad mellan elever i grundskolan och ele- ver i gymnasieskolan motiverar att syo-organisationen utformas olika. Arbetsuppgifterna inom syo är inte desamma. De studievägledande och elevvårdande uppgifterna dominerar klart i grundskolan. Däremot överväger behovet av direkt yrkesvägledning i gymnasieskolan.

LR, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarförening och SECO anser att man bör behålla yrkesvalslärarsystemet i grundskolan och införa det i gym- nasieskolan. TCO och SAF anser att yrkesvalslärarsystemet endast bör finnas i grundskolan. För gymnasieskolans del tillstyrker T CO prome- morians förslag, medan SAF vill införa ett system med särskild syo-funk- tionär för gymnasieskolan och den eftergymnasiala utbildningen.

SAF framhåller att det nuvarande systemet med yrkesvalslärare i grundskolan har fungerat förhållandevis bra. För att den nya pryon, som enligt grundskolans läroplan kräver en omfattande information och förberedelse i skolan, skall fungera, bör det i varje skolenhet finnas en lärare som samordnar verksamheten. Denne bör ha ett intimt samar- bete med avnämarsidan för att på bästa sätt konkretisera den teoretiska undervisningen med material, uppgifter och studiebesök. Yrkesvalslä- rarna är mest lämpade för denna uppgift. De har genom åren skaffat sig goda kunskaper om företag, yrken och arbetsuppgifter. De har fått kon- takter mcd företagen och i många fall etablerat ett gott samarbete mel- lan skola och näringsliv.

TCO betonar att om den sociala och könsrollsbetingade selektion som sker redan under grundskoltiden skall kunna elimineras, krävs det just inom grundskolans syo stora insatser, vilka yrkesvalslärarna är väl lämpade att fullgöra. Genom nuvarande system med yrkesvalslärare är varje skolenhet med högstadium tillförsäkrad en syo-funktionär. Yr- kesvalslärarsystcmet med sin automatiska resurstilldelning garanterar att specialister alltid finns till hands för elever och föräldrar och för övriga lärare i skolan. Eftersom det även efter kommunindelningsre- formen kommer att finnas skillnader mellan kommunerna i fråga om antal elever och skolomfattning och eftersom storleken på skolenheterna varierar, är det nödvändigt att behålla yrkesvalslärarsystemet på grund- skolan. Då skulle alla skolor i landet, oavsett geografiska handikapp, kunna tillförsäkras samma standard på studie- och yrkesvägledningen. Det system med syo-funktionärer som föreslås i promemorian, skulle även med ett betydligt sänkt krav på elevunderlaget för varje tjänst -—— frånta ett mycket stort antal grundskolenheter sina egna syo-funk- tionärer. Detta skulle bli särskilt vanligt och besvärande i glesbygderna med ofta långa avstånd mellan skolorna. Ur jämlikhetssynpunkt måste glesbygdseleverna tillförsäkras en omfattande individuell omsorg just

Prop. 1971: 34 33

på grund av sina geografiska handikapp. Fördelarna med yrkesvalslä- rarsystemet är här så uppenbara att de inte kan förbigås.

Systemet med yrkesvalslärare har funnits i enhetsskolan/ grundskolan under ett 20-tal år. Någon egentlig kritik, annat än i detaljer, har inte riktats mot systemet. Att yrkesvalslärarna gjort goda insatser har ofta omvittnats. I stället för att framlägga ett förslag som radikalt avviker från det hittills tillämpade systemet, borde man i promemorian ha prö- vat möjligheterna att genom justeringar i nuvarande system lösa de pro- blem som redovisas. Ett förverkligande av promemorians förslag skulle innebära ett dåligt tillvaratagande av befintliga personella resurser och över huvud taget en dålig personalpolitik.

Frågan om behovet av syo-funktionärens insatser under fcrietid och under den sammanhängande arbetsdagen skulle kunna regleras i sam- band med de pågående diskussionerna om arbetstidsavtal på undervis- ningsområdet. Någon kartläggning av hur stort behovet av yrkesvalslä- rarnas tjänster är under fcrietid har inte gjorts och inte heller av hur efterfrågan på syo-insatser växlar under pågående läsår.

Liknande synpunkter anförs dels av SECO, dels av LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening, som också betonar de praktiska svårig- heter som skulle uppstå om syo-funktionären måste tjänstgöra vid mer än en skolenhet. Han måste delta i en omfattande kontakt- och konfe- rensverksamhet vid båda skolenheterna, vilket försvårar schemalägg- ning, planering av konferenser m. m.

Man citerar vidare vissa delar av promemorians beskrivning av mål och program för syo och konstaterar att dessa har pedagogisk karaktär. För att fullgöra de arbetsuppgifter som krävs, fordras en fullständig pe- dagogisk utbildning, dvs. en lärarutbildning. Detta motiverar ett yrkes- valslärarsystem. Svensk yrkesvalslärarförening anför t. ex. att en lärare har lättare att integrerera syo i undervisningen om utbildning och arbets- liv i de samhällsoricnterande ämnena. En lärare torde vara bäst skickad att hjälpa psykiskt och fysiskt handikappade elever med syo. Syo-specia- listen är som sammanhållande ansvarig för att syo-programmet genom- förs. Detta har följande konsekvenser i grundskolan: kognitiv inlärning av principer, övning i konkreta situationer inom undervisningens ram, övning genom personliga beslut i valsituationer i samband med de obliga- toriska studieorienterande studiebesöken och pryon. Därpå följer logiskt nästa steg, nämligen konkreta personliga val av utbildning efter grund- skolan. Detta program förutsätter från syo-specialistens sida verkligen full insikt i undervisningsmetodik och praktisk pedagogik, annars kom- mer inte programmet in på ett adekvat sätt i undervisningen med hänsyn tagen till undervisningsplanering, lärogång, metodik etc., kanske främst i de samhällsoricnterande ämnena men också i andra ämnen. LR anser att yrkesvalsläraren bör utbildas så att han kan kombinera syo-uppgifter med undervisning i socialkunskap eller samhällskunskap, medan TCO.

Prop. 1971: 34 34

SL och SFL betonar att tjänsterna inte bör vara låsta till vissa ämnen utan kunna kopplas till vilket ämne som helst.

LR, SL, SFL och Svensk _vrkesvalslärarförening instämmer i pro- memorians synpunkt att man bör beakta vuxenutbildningens behov av syo, när man tar ställning till organisationens utformning. Detta kan tillgodoses inom ett yrkesvalslärarsystem genom att man räknar in ar- betsuppgifter för syo inom vuxenutbildningen i nedsättningsunderlaget. Svensk yrkesvalslärarförening anser att i mindre kommuner bör yrkes- valslärarexpeditionen utgöra centrum för denna vuxenvägledning (som ofta knyts till skolenheten) och att motsvarande anordning bör göras i större kommuner.

4.6. Dimensionering

SÖ, UK./f, AMS, Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, SFS m. fl. anser att promemorians förslag om dimensionering och resurstilldelning inte enbart borde utgå från elevantalet i grundskola och gymnasieskola utan också omfatta vuxenutbildningen. SÖ betonar expansionen inom vuxenutbildningen och framhåller att syo-insatserna för de vuxenstu— derande genomsnittligt torde vara mer tidskrävande än för skolans ele- ver. AMS anför att i aVVägningen mellan ungdomarnas behov av yr- kesvägledning i skolsituationen och de vuxnas behov av vägledning på en arbetsmarknad med snabbt förändrade krav på kunskaper och ut- bildning, vill styrelsen särskilt framhålla behovet av studie- och yrkes- vägledning för de vuxna. Vid beräkningen av antalet syo-funktionärer måste därför hänsyn också tas till det växande antalet studerande i vuxenutbildningen. LO vill starkt framhålla behovet av syo för stora grupper av vuxenstuderande och betonar vikten av att organisationen inte dimensioneras så att syo-funktionärerna redan från början bara kan tillgodose ett minimum av de rådsökande. Svensk yrkesvägledarför- ening anser att utredningen tagit alltför lite hänsyn till samhällets to- tala behov av syo. Det är uppenbart att detta behov bland övriga ålders- grupper bland befolkningen redan nu är så stort, att det ur rättvise- och jämlikhetssynpunkt kan anses diskutabelt att ungdomsskolan får detta stora antal syo-funktionärer till sitt förfogande, medan befolkningen i övrigt endast har tillgång till f.n. ca 250 yrkesvägledare.

Beträffande resursavvägningen mellan grundskola och gymnasieskola anför AMS att behovet av syo-insatser har minskat i grundskolan genom den nya läroplanen, medan behovet i gymnasieskolan med dess nära anknytning till arbetsmarknad och utbildningar utanför skolområdet har ökat starkt. Det förefaller därför rimligt att ändra beräkningen av elev- underlaget, så att den bättre tillgodoser gymnasieskolans behov.

T CO, SL, SFL m.fl. betonar däremot det stora behovet av syo i

Prop. 1971: 34 35

grundskolan. SFS framhåller att den nya organisationen på inga vill- kor får innebära en försämrad situation för grundskoleleverna.

Flera remissinstanser betonar att promemorians förslag till dimen- sionering, enligt vilket ett schablonbelopp skall utgå per 800 elever i berörda årskurser med vissa justeringar beroende på elevunderlagets storlek, inte kommer att täcka behovet av syo i skolan. SAF, LR, SL, SFL och Svensk _vrkesvalslärarförening anser talet 800 elever per syo— funktionär alltför högt. Sveriges skolkuratorers förening biträder försla- get under förutsättning att arbetsplatsen utgörs av en skolenhet. Vid splittring av tjänsten på flera skolor bör elevunderlaget minskas. SACO anser att schablonen bör justeras nedåt med åtminstone 100 elever per heltidstjänst. SFS och TLE önskar sänka elevantalet till 500 per syo- funktionär. SFS betonar dessutom att funktionären inte bör tjänstgöra på mer än två skolor. TCO erinrar om att AMS tidigare framhållit att siffran 300 elever per funktionär torde vara en realistisk beräkning för tjänsteunderlag.

T C0 och RHS betonar att de små kommunerna måste garanteras en generös resurstilldelning. RHS anser att förslaget inger farhågor för vissa orter med så få elever i yrkesutbildning att de fram till år 1974/ 75 hänvisas till gymnasieskolkommuner.

4.7. Utbildning

Av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till utbildning av syo-funktionärer tillstyrker de som ansluter sig till promemorians organisationsförslag i allmänhet också förslaget om en e t t ä r i g kurs i studie- och yrkesvägledning (s.k. DYRK- kurs) som skall kunna inräknas som 40 poäng i en filosofie kandidat- examen, medan de som uttalat sig för ett yrkesvalslärarsystem önskar kombinera utbildningen med lärarutbildning. Till den förra kategorin hör bl. a. statskontoret, SÖ, UKÄ, Svenska landstingsförbundet, LO och SFS. Till den senare hör LR, SL, SFL och Svensk yrkesvals/ärarförening.

Förslaget att förlägga kursen i studie- och yrkesvägledning "till l ä r a r h 6 g 5 k 0 l a tillstyrks av bl. a. lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Umeå och Uppsala och de samlziillsvetenskapliga fakulteter- nas utbildningsnämnder vid universiteten i Uppsala och Göteborg. SÖ, UKÄ, SACO, SFS och universiteten i Uppsala och Lund anser däremot att kursen bör förläggas till universitet. Generaldirektören i SÖ m. fl. tjänstemän har reserverat sig mot Sözs uppfattning.

Beträffande promemorians förslag om vägar till b e h 6 r i gh e t för kursen anser SÖ att beteende- och samhällsvetenskaplig utbildning är värdefull för syo-funktionären men att kursen inte uteslutande bör baseras på linjerna 4, 5 och 8 utan också på andra ämneskombina- tioner. Liknande synpunkter framförs av bl. a. UKÄ, AMS, SACO och

Prop. 1971: 34 36

TCO. SFS anser att samtliga utbildningslinjer bör kunna avslutas med den föreslagna kursen.

Universitetet i Uppsala m. fl. tillstyrker förslaget att personer som har fyllt 25 år, har minst fem års erfarenhet och har kunskaper motsvaran- de 10 poäng i elementär sociologi och sociologisk metodik skall kunna få tillträde till kursen. Lärarhögskolan i Göteborg tillstyrker i de fall yrkesverksamheten gjort dem skickliga och erfarna på områden som har nära anknytning till samhälls- och beteendevetenskaperna. Lärar- högskolan i Uppsala, SACO m. fl. anser att förkunskapskravet är otill- räckligt. Även SÖ befarar detta och hävdar att frågan bör penetreras yt- terligare. Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd i Göteborg anser att 20 poäng i psykologi bör vara ett allmänt behörighetskrav. SFS framhåller däremot att inga särskilda förkunskapskrav bör uppstäl- las för personer som fyllt 25 år och har minst fem års yrkeserfarenhet.

Promemorians förslag om att som krav för behörighet för samtliga också bör uppställas minst ett års erfarenhet av anställ- nin g, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande anställning utanför utbildningsväsendet, tillstyrks av bl. a. SÖ, lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping och Umeå, universitetet i Lund, Sveriges socionom- förbund, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförenlng. Universitetet i Lund och Sveriges socionomförbund betonar att ett års yrkeserfarenhet måste betraktas som ett minimikrav. TCO anser promemorians förslag otillräckligt, eftersom erfarenheter av arbetslivet utanför skolområdet har avgörande betydelse. LO betonar att nytillkommande funktionärer bör ha en grundläggande erfarenhet av arbetsmarknaden och dess problem. SAF framhåller att erfarenhet av yrkeslivet utanför skolområdet är så viktigt för syo-funktionen att den bör ställas som ett krav. UK/f och SACO hävdar att arbetslivserfarenhet utanför utbildningsväsendet är värdefull för syo-funktionärerna men att sådan erfarenhet inte bör krä- vas för tillträde till utbildningen utan i stället vara meriterande vid tjäns- tetillsättning. LR förmodar att erfarenheter från arbetslivet erhålls bätt- re genom olika formcr av studiebesök än genom att under ett år inneha en eller ett fåtal anställningar.

Promemorians synpunkter på principerna för u rv al bland behöri- ga sökande till kursen delas av bl. a. lärarhögskolorna i Göteborg och Umeå. Lärarhögskolan i Linköping anser att en kvotering bör tillämpas vid urvalet för att garantera att andelen personer med minst fem års yrkeserfarenhet inte blir alltför liten inom tjänstemannakåren. SÖ och UKÄ instämmer i promemorians uppfattning att det är värdefullt att personer med olika slag av utbildning och varierande arbetslivserfaren- heter rekryteras till utbildningen. SÖ tillstyrker också promemorians förslag om att meritvärdet för akademiska studier maximeras till 80 poäng för att undvika att kursen får karaktär av tilläggsutbildning. Däremot ifrågasätter SÖ det riktiga i att kårens nuvarande sammansätt-

Prop. 1971: 34 37

ning bör vara vägledande vid urval bland behöriga sökande. UKÄ anser det inte praktiskt möjligt att utforma så detaljerade urvalsbestämmclser att man genom antagningsförfarandet garanterar att vissa bestämda yrkesområden täcks in'. UKÄ ställer sig vidare tveksam till könskvote- ring och vill avvakta dels resultatet av pågående försöksverksamhet. dels intresset för kursen. SACO anser att promemorians förslag innebär en alltför långtgående styrning av antagningen. Urvalet bör i första hand baseras på samhällsvetenskaplig eftergymnasial utbildning.

UKÄ betonar att man vid kursens dimensionering bör ta hänsyn till att den kan vara lämplig även för andra kategorier än blivan- de syo-funktionärer. Med tanke på att kursen också kommer att attra- hera personer som inte avser att ägna sig åt syo inom skolväsendet, anser SACO att den föreslagna intagningen på 120—150 studerande är alltför låg. Även SFS betonar att betydligt fler än som föreslagits måste intas till utbildningen.

Svensk yrkesvägledarförening m. fl. tillstyrker in 11 e h ål le t i den föreslagna kursen i studie- och yrkesvägledning. UKÄ betonar att stu- diekursen bör få en sådan utformning att den lämpar sig som utbild— ning även för andra kategorier, t.ex. yrkesvägledare inom arbetsmark- nadsverket och studievägledare inom universitet och högskolor. SÖ framhåller att studieplancn måste utformas så att syo-funktionärcn bl. a. får en både teoretisk och praktisk utbildning beträffande valproblema— tiken för avvikande grupper och individer, t. ex. handikappade och in- vandrare, och träning i att vägleda elever med handikapp eller andra svårigheter. Specialskolans och särskolans problem bör behandlas. Ut- bildningen bör vidare speciellt uppmärksamma sådana problem som gäller arbetsmiljöer, företagsdemokrati, interaktionen mellan grupper på arbetsplatser, skillnader i inriktning och aspirationsnivå mellan olika socialgrupper när det gäller yrkeslivet, invandrarnas situation på arbets- marknaden, könsroller etc. Syo-funktionärens utbildning bör vara sådan, att han kan bidra till att fördomar och statustänkande om yrken och utbildningar bryts ner. Näringslivets problematik bör beaktas mer kon- sekvent i utbildningen och den bör mera bestämt anknytas till arbets- marknadens organ.

SÖ framhåller vidare att syo-funktionären skall kunna kommunicera med en rad olika ålderskategorier med varierande bakgrund: elever på olika stadier och linjer, vuxenstuderande, lärare, föräldrar, represen- tanter för näringsliv, förvaltning etc. Han behöver därför så långt möjligt få kännedom om innehåll och metodik i alla de ämnen som medverkar i syo-programmet och få'övning i att samverka med lärare på lektioner. Han behöver också få träning i konferens- och sammanträdesteknik och i att leda föräldramöten, ge information till storklasser etc. Till dessa handledda övningar och auskultationer ute i skolorna kommer också praktik på handledarens expedition. Kursen Information och undervis-

Prop. 1971: 34 38

ning, som i promemorians preliminära förslag omfattar 5 poäng, bör därför i stället omfatta 10 poäng. En omfördelning av kursens poängtal skulle kunna bli möjlig genom att låta vissa moment i arbetsmarknads- sociologi och samhällskunskap utgå, eftersom man kan förutsätta att kursdeltagarna redan inhämtat dessa moment i föregående studier. Lik- nande synpunkter framförs av lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm, Linköping, Umeå och Uppsala. Samhällsvetenskapliga fakultetens ut- bildningsnämnd och utbildningsnämndcn vid handelshögskolan i Göta- borg anser att alltför stort utrymme lämnats åt undervisning i admini- strativa och organisatoriska förhållanden i studieplanen på bekostnad av den klientcentrerade undervisningen.

AMS framhåller att en gemensam grundutbildning kan bidra till att studie- och yrkesvägledare inom och utom skolan får ett gemensamt synsätt bl. a. i fråga om studie- och yrkesvägledningens målsättning och metodik och i fråga om informationen om utbildning och arbetsmark- nad, vilket är angeläget. AMS anser att den auskultering på två veckor vid arbetsförmedling, som enligt promemorian bör ingå i kursen, är otillräcklig. Med hänsyn till det omfattande lärostoff som ingår i kur- sen kan styrelsen dock godta en auskultering på två veckor, under förut- sättning att syo-funktionären efter utbildningens slut får möjlighet till en längre praktikperiod och dessutom senare tillfälle till regelbundet åter- kommande tjänstgöring vid arbetsförmedling. Liknande synpunktcr fram- förs av bl. a. SÖ och UKÄ.

4.8. Fortbildning

SÖ betonar, att vid genomförandet av syo-programmet även inom den nya gymnasieskolan utgör yrkesvalslärarna en utomordentlig tillgång och de bör så långt möjligt stimuleras att ägna sig åt syon i gymnasieskolan. De som så önskar bör beredas möjlighet att snabbt kunna börja funge- ra inom det vidgade fältet. SÖ instämmer i promemorians förslag att yrkesvalslärarna bör erbjudas en särskild fortbildning. Innehållet bör dels täcka det vidgade verksamhetsområdet, dels ta upp sådana inslag i den nya grundutbildningen som vidgar syo-funktionärens perspektiv på uppgiften. Planering och genomförande av den särskilda fortbildning- en kräver att särskilda medel ställs till förfogande. Lärarhögskolan i Umeå konstaterar att aktuella områden för fortbildning av yrkesvals- lärare är den enskilda Vägledningens psykologi, universitets- och hög- skolområdet samt gymnasieskolan. Liknande synpunkter anförs av andra remissinstanser.

SACO, Sveriges skolkuratorers förening och Sveriges socionomför- bund framhåller att även andra för syo-funktionen lämpade yrkeskate- gorier, framför allt skolkuratorerna, bör få tillfälle att genomgå sär-

Prop. 1971: 34 39

skilda fortbildningskurser, som ger behörighet för den nya specialist- funktionen.

SÖ framhåller, att alla yrkesvalslärare bör erbjudas fortbildning, och att den bör komma igång redan under vårterminen 1972. Skulle den ges vid sommarkurser enligt promemorians förslag, kommer det av perso- nella och praktiska skäl att dröja ett betydande antal år innan alla får möjlighet att delta. Fortbildningen bör därför planeras med tanke på att yrkesvalslärarna skall kunna utnyttja systemet för självstudier utan att behöva vistas utanför hemorten. SACO anser att den särskilda fortbild- ningen bör starta redan sommaren 1971.

Beträffande den reguljära fortbildningen av syo-funktionärer fram- håller AMS att det finns risk för att personer med hela sin verksam— het förlagd till skolan snart får sina kunskaper om yrken och arbetsliv föråldrade. Ett organiserat samarbete bör komma till stånd mellan läns- arbetsnämndernas funktionärer och skolans funktionärer. Det är syn- nerligen nödvändigt att arbetsmarknadsverket erhåller resurser för in- formation till syo-funktionärerna. Som ett led i denna information måste möjligheter skapas för att syo-funktionärcn i en eller annan form får fullgöra viss regelbundet återkommande tjänstgöring vid länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling. Även UKÄ betonar vikten av samverkan med AMS inom den reguljära fortbildningen.

Svensk yrkesvalslärarförening framhåller behovet av fler fortbild- ningskonsulenter för syo. Föreningen betonar också vikten av att alla lärare, fr. o. m. förskollärarna, får en tillfredsställande grundutbildning i syo. Den nuvarande syo-utbildningen i lärarutbildningen är inte till- fredsställande. Studieplanerna bör därför ses över och fortbildningen för redan verksamma lärare effektiveras.

4.9. Genomförande och övergångsbestämmelser

SÖ m.fl. understryker starkt behovet av att skolans syo utan dröjs- mål utbyggs och effektiveras inom hela skolväsendet. SÖ anför dock vissa problem. Om den ettåriga utbildningen i studie- och yrkesvägled- ning skall börja budgetåret 1971/ 72, krävs att den utannonseras redan i mars 1971, vilket förutsätter att bestämmelser om inträdeskrav m.m. finns publicerade och att klarhet kan ges beträffande de nya syo-funk- tionärernas arbetsvillkor, lönegradsplacering m.m. Eftersom förhand- lingar om detta inte kan vara avslutade så tidigt, finner SÖ skäl tala för att den nya utbildningen anordnas först budgetåret 1972/ 73 och att den nya organisationen börjar införas i gymnasieskolan först budgetåret 1973/ 74. Detta skulle medföra att det finns underlag för heltidstjänster på ett tidigare stadium. Dessa problem måste emellertid vägas mot an- gelägenheten av att eleverna tidigt erhåller god orientering inför utbild- nings- och yrkesvalet.

Prop. 1971: 34 40

Svenska kommunförbundet anser att övergångsperioden bör göras be- tydligt längre än vad som föreslagits i promemorian. Nyinrättning av yr- kesvalslärartjänster bör självfallet ej få ske efter 1971/ 72 men i öv- rigt torde det vara lämpligt med en glidande övergångsperiod. Frågan om tidpunkten för slutligt genomförande bör kunna prövas längre fram. Under uppbyggnadsskedet bör kommunerna få utnyttja yrkesvalslärar- systemet parallellt med andra organisatoriska lösningar med kommuna— la befattningshavare. Svenska landstings/örbundet framhåller att till- gången på utbildad personal kommer att vara obetydlig läsåret 1972/73, och att landstingskommunerna därför bör få möjlighet att anställa an- nan utbildad personal för att i inledningsskedet bygga upp landstings- kommunernas syo-funktion.

AMS konstaterar att promemorians förslag är oklara, när man anty- der att de lärare som så önskar kan fortsätta sin verksamhet som yr- kesvalslärare. Arbetsmarknadsverkets anställning av yrkesvalslärare bör dock upphöra vid en viss given tidpunkt, då den nya läroplanen för grundskolan inte ger anledning till yrkesvalsrcsonemang av den typ som en gång motiverade yrkesvalslärarnas anställning i arbetsmarknads- verkets tjänst. SÖ, AMS, Svenska landstingsförbundet, SACO, RHS m. fl. betonar att yrkesvalslärarna efter fortbildning bör få tillfälle att övergå till den nya organisationen. SACO, Sveriges skolkuratorers jör- ening och Sveriges socionomförbund understryker att detta bör gälla även kuratorerna. TCO, LR, SL och SFL anser att promemorians för- slag till övergångsbestämmelser är vaga och att man därför inte nu kan ta ställning till dem. Personalorganisationerna bör i stället på sedvan- ligt sätt vid överläggningar och förhandlingar få tillfälle att närmare ut- veckla sina synpunkter mot bakgrund av departementets slutliga ställ- ningstaganden. LR framhåller att alternativet för ordinarie yrkesvalslä- rare att uteslutande undervisa i ett läroämne, vanligen samhällskunskap, förefaller orealistiskt eftersom tillräckligt timunderlag saknas på de flesta skolenheter. Om förslaget till organisation genomförs, bör yrkes- valslärare beredas möjlighet att, utan löneavdrag och på arbetstid som arbetsgivaren ställer till förfogande, vid universitet få läsa in ytterligare ett ämne, något som skulle göra yrkesvalsläraren behörig till ordinarie ämneslärartjänst.

5. Departementschefen 5.1 Inledning

Studie- och yrkesorienteringen i skolan, som jag i fortsättningen kom- mer att kalla för syo, sköttes från början helt av arbetsmarknadsmyn- digheterna. Under 1950-talet infördes ett system med yrkesvalslärare i försöksverksamheten med enhetsskola. Yrkesvalslärarna utförde vissa

Prop. 1971: 34 41

arbetsuppgifter i skolans och andra i arbetsmarknadsverkets tjänst. Ef- tersom den yrkesförberedande utbildningen spelade stor roll i försöks- verksamheten med enhetsskola, hade syon då en annan utformning än nu när inslagen av yrkesförberedande undervisning är avskaffade inom grundskolan och högstadiet är sammanhållet. Eftersom en över- vägande majoritet av eleverna går vidare till fortsatt utbildning efter grundskolan, har studieorienteringen kommit att spela en allt större roll i förhållande till den enbart yrkesorienterande vägledningen. Även andra förskjutningar har skett när det gäller mål och program för syo. F. 11. fungerar yrkesvalslärare som samordnare för syon i grundskolan. De är i allmänhet vidareutbildade folkskollärare med ämneslärartjänster i samhällskunskap och yrkesvägledning.

Inom gymnasiet har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) erbjudit yrkes- vägledning sedan början av 1940-talet. Genom 1964 års riksdagsbeslut angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. (prop. 1964: 171, SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407) infördes en förändrad or- ganisation i gymnasium och fackskola. Syo ombesörjs där av både ar- betsmarknadsverkets och skolans personal. Skolkuratorn ansvarar för de praktiska samordningsfrågorna och biträder arbetsmarknadsverkets yr- kesvägledare vid den yrkesvalsanknutna studieorienteringen och studie- vägledningen.

Som min företrädare framhöll i prop. 1968: 140 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet, är studie- och yrkesvägledningen själv- fallet lika viktig inom yrkesutbildningen som inom nuvarande gymna- sium och fackskola. I likhet med honom anser jag därför att en gemen- sam syo-organisation måste skapas för hela gymnasieskolan. Den nuva- rande organisationen bör omprövas med hänsyn till de nya kraven. Det är i det sammanhanget naturligt att också organisationen för syo i grundskolan omprövas med hänsyn till de förändringar som inträffat där sedan yrkesvalslärarsystemet infördes, och att man överväger om det är möjligt att ha samma organisation i grundskola och gymnasieskola.

Mot denna bakgrund har inom utbildningsdcpartementet upprättats en promemoria (Ds U 1970:16) om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola. I promemorian föreslås att syo i gym- nasieskolan skall förstärkas och att en gemensam organisation för syo skall införas för grundskolan och gymnasieskolan. Statsbidrag skall utgå till kommunerna för särskilda syo-funktionärer som normalt ägnar sig uteslutande åt syo inom skolväsendet. Den nuvarande organisationen skall gradvis avvecklas. Promemorians förslag har tillstyrkts av en bred remissopinion. Jag kommer i det följande att förorda att förslaget för- verkligas.

Många remissinstanser har beklagat att förslaget endast gäller ung- domsskolan. De framhåller bl. a. att den kommunala v u x e n u t b il d- n in g e n, och vuxenutbildningen över huvud taget, befinner sig i stark

Prop. 1971: 34 42

expansion och att behovet av syo snarare är större för vuxna än för ungdomar. Jag är medveten om att behovet av studie- och yrkesvägled- ning för vuxna är stort. Liksom ungdomarna har de behov av syo under utbildningen. Det största behovet av studie- och yrkesvägledning har de dock innan de börjar sina studier.

Hur de studie- och yrkesvägledande insatserna för vuxna skall orga- niseras måste övervägas ytterligare. Det är därför inte möjligt att lösa frågan om syo för vuxenutbildningen och ungdomsskolan på en gång utan att uppskjuta reformeringen av ungdomsskolans syo. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kompetensutredningen i betänkandet (SOU 1970: 21) Vägar till högre utbildning föreslagit allmänna orien— teringskurser för vuxna. Kompetensutredningens förslag bereds f.n. inom utbildningsdepartementet. Jag vill också erinra om att kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) har till uppgift att utveckla lämpliga uppsökande åtgärder som riktar sig till de utbild- ningsmässi gt sämst tillgodosedda.

Den organisation för syo inorn grundskolan och gymnasieskolan som jag i det följande kommer att förorda blir så flexibel att det blir möjligt, för de kommuner som så önskar, att anställa syo-funktionärer som kom- binerar syo-uppgifter inom ungdomsskolan med syo-uppgifter inom vuxenutbildningen.

5.2 Mål och program Promemorian har ingående analyserat mål och program för syo (se Ds U 1970: 16, s. 1——-20 och 62—84 samt s. 7—8 och 12—18 i denna proposition). De remissinstanser som yttrat sig i frågan har så gott som undantagslöst anslutit sig till promemorians uttalanden. Även jag ansluter mig till den syn på studie- och yrkesvägledningens roll i samhället och på mål Och program för syo som kommer till ut- tryck i promemorian. Jag vill i detta sammanhang begränsa mig till att i likhet med remissinstanserna understryka vissa synpunkter. I likhet med bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akade- mikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisa- tion (T CO) vill jag särskilt betona att målet att studie- och yrkesvägled- ningen skall uppmuntra individens egcn aktivitet och självanalys inte får innebära passivitet från studie- och yrkesvägledningens sida. Den skall bidra till att vidga kunskapen om valmöjligheter och måste därför motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet som t. ex. beror på den studerandes sociala bakgrund, traditionella könsrollsföreställ- ningar eller bristande motivation att analysera sin egen situation. Syo bör utgöra en motvikt mot sådana inflytanden från massmedier, hem- miljö, kamrater m. ni. som begränsar perspektivet. Liksom universitetskanslersämbetet (UKÄ) vill jag starkt understryka att studie- och yrkesvägledningen också bör bidra till utbildningens och arbetslivets anpassning till de enskilda individerna och inte enbart tvärt-

Prop. 1971: 34 ' ' 43

om. De synpunkter på utbildningens organisation och skolarbetets upp"- läggning som från eleverna når syo-funktionärerna bör kanaliseras till berörda myndigheter och beslutande organ. Jag vill också betona att syo bl. a. bör ses som en del av samhällsorienteringen. I likhet med TCO anser jag att förhållandena på arbetsmarknaden, bl.a. de stora löneskillnaderna mellan olika yrken och mellan män och kvinnor, bör ' diskuteras i anslutning till syo och de fackliga organisationernas roll därvid belysas.

Genom att orientera om utbildning och arbetsmarknad, öka individens självkännedom och vidga perspektivet bör studie- och yrkesvägledningen kunna bidra till ett mer genomtänkt studie- och yrkesval. Detta minskar de påfrestningar för den enskilde individen som t.ex. studieavbrott, felinvesteringar i utbildning och yrkesbyten kan innebära. Även från samhällets synpunkt är en väl fungerande studie- och yrkesvägledning av stort värde när det gäller att förhindra felinvesteringar i utbildning och därmed slöseri med samhällsresurser.

Beträffande syo-programmet har TCO i sitt remisSyttrande'framhållit att den yrkesorienteringsvecka som i vissa skolor försöksvis anordnas i årskurs 2 i gymnasiet bör förläggas till årskurs l'och införas vid samt- liga gymnasieskolor. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att utvärdera försöksverksamheten och senast den 1 maj 1972 komma in till Kungl. Maj:t med förslag om de åtgärder som skolöverstyrelsen anser önsk- värda.

Skolan och dess ledning bör ha ansvaret för genomförandet av mål och program för syo.

5.3. Organisation

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att kommunerna, som föreslås i promemorian, bör få använda'resurserna för syo på ett friare sätt än vad som är möjligt inom nuvarande organisation. Grundskola och gymnasieskola har kommunal huvudman. Skolväsendct är ofta' kommunens största utgiftspost, även om man räknar bort statliga bi- ' drag. Under de senaste åren har det funnits en markerad strävan att ge primärkommunerna ökat ansvar på skolans område. Skolstyrelsens an- svar för grundskolan och gymnasieskolan betonas starkt t. ex. i de nya läroplanerna.

Statsbidragen inom skolväsendet är f.n. till övervägande del knutna till skolledar- och lärarlönekostnader. För denna kommunala personal gäller statlig lönereglering. Statsbidrag utgår även till kostnader för ' andra än skolledare och lärare. Statsbidraget för dem beräknas efter schablon (jfr prop. 1964: 171 och prop. 1966: 42, SU 1966: 75 rskr 1966: 186). För denna personal gäller inte statlig lönereglering. Kom- munerna får disponera statsbidraget enligt vissa allmänna riktlinjer.

Även i fråga om statsbidrag till undervisningen har detta slag av resurstilldelning fått ökad betydelse. I den nya läroplanen för grund-

Prop. 1971: 34 44

skolan utgör tilldelningen av timmar till fritt valt arbete och viss del av resurstimmarna ett statsbidrag som kommunerna får disponera enligt allmänna föreskrifter (jfr prop. 1968: 129 s. 70 — 72 , SU 1968: 179, 201, 2LU 1968: 71, rskr 1968: 366, 378).

Även om antalet kommuner kommer att minska kraftigt under 1.970— talets första hälft på grund av kommunsammanläggningarna, kommer skillnader i elevantal och skolenheternas storlek och spridning fortfaran- de att finnas kvar. Organisationen för syo bör därför utformas så att den kan anpassas till skiftande förhållanden i de olika kommunerna.

Den kommunala vuxenutbildningen har expanderat kraftigt och an- ordnas nu på ca 300 orter. De vuxenstuderande har, som jag redan framhållit, stort behov av studie- och yrkesvägledning. Även om frå- gan om syo för vuxenstuderande inte nu kan tas upp till behandling, måste man därför vid val av organisation för syo i ungdomsskolan ef- tersträva en form som inte försvårar en framtida lösning av frågan om syo för vuxenstuderande.

När yrkesvalslärarsystemet infördes i grundskolan, utgick man från det system för yrkesvägledning som tillämpats i folkskolan och byggde vidare på praxis att en för ändamålet utbildad lärare som samtidigt var anställd i arbetsmarknadsverket skulle ansvara för syo i samverkan med övrig personal i skolan. I prop. 1964: 171 betonades i stället syo som en del av elevvårdsprogrammet, vilket ledde till riksdagsbeslutet om en annan organisation för gymnasiets och fackskolans del.

Nu aktualiseras åter frågan om en gemensam organisation för syo i skolväsendet. För ett enhetligt system talar enligt promemorian bl.a. att fältet för specialister på studie- och yrkesvägledning tenderar att växa och att det är en fördel att funktionärer med i huvudsak samma utbildning tjänstgör och är utbytbara inom vuxenutbildningen, gymna- sieskolan och grundskolan. Kontinuiteten i undervisning, elevvård och syo-program talar för att samma organisation införs på samtliga stadier. En stark majoritet bland remissinstanserna anser att det bör finnas en enhetlig syo-organisation för grundskola och gymnasieskola. Jag föror- dar att samma organisation införs i båda skolformerna.

I promemorian diskuteras tre olika normalmodeller inom ett enhet- ligt system, nämligen yrkesvalslärarsystem, system med yrkesvägledare- kurator och system med särskild syo-funktionär. Promemorian föreslår ett system med särskild syo-funktionär.

För ett system med en särskild funktionär, som normalt ägnar sig uteslutande åt syo i skolan, talar enligt promemorian bl. a. att de mål och det program som uppställts för syo rymmer så många och delvis helt olika moment, att det krävs en funktionär på heltid och särskild utbild- ning och fortbildning. Systemet med heltidsfunktionär går också lätt att kombinera med syo inom vuxenutbildningen.

Mot ett system där skolkuratorn normalt också har hand om delar

Prop. 1971: 34 45

av studie- och yrkesorienteringen talar enligt promemorian bl.a. att kuratorns arbetsuppgifter redan i dag är så omfattande och krävande att arbetsområdet inte bör utvidgas. Den nödvändiga samordningen mel- lan syo och elevvård som måste finnas i skolan bör äga rum genom olika former av kontinuerliga kontakter mellan syo- och elevvårdsfunk- tionärer.

I syo ingår uppgifter av pedagogisk natur, men enligt promemorian bör tjänsten inte konstrueras som lärartjänst. Olika delar av syo, inte minst den praktiska yrkesorienteringen (pryo), bör i stället integreras i undervisningen i allt fler ämnen. Denna integration underlättas om syo-funktionären har möjlighet att vid vissa tillfällen delta i undervis- ningen i olika ämnen i samtliga klasser inom de årskurser som berörs. Syo-aspekter bör dessutom ingå i utbildning och fortbildning av alla lärare.

Vissa remissinstanser har framhållit att yrkesvalslärarsystemet garan- terar att syo-specialister alltid finns till hands för elever, föräldrar och lärare. Genom systemet med yrkesvalslärare tillförsäkras varje skolenhet med högstadium en specialist, vilket inte skulle bli fallet om det före- slagna systemet med särskild syo-funktionär genomförs. Detta skulle bli särskilt besvärande i glesbygderna, där avstånden mellan skolorna ofta är långa. Om syo-funktionären måste tjänstgöra vid flera skolen- heter, skulle det också uppstå svårigheter vid schemaläggning, plane- ring av konferenser m.m.

Även om det i vissa fall kan vara besvärande att syo-funktionären måste tjänstgöra vid mer än en skolenhet, utgår jag dock från att i de flesta fall eventuella nackdelar med att en del av syo-funktionärerna måste tjänstgöra vid två skolenheter uppvägs av de fördelar som följer av att funktionärerna helt kan koncentrera sig på syo-uppgiftema. Jag ansluter mig till de synpunkter på organisationen som redovisats i pro- memorian och förordar därför, i likhet med den övervägande delen av remissinstanserna, ett system med en särskild syo-funktionär som nor- malt ägnar sig uteslutande åt syo i skolan.

Jag övergår nu till att redovisa riktlinjerna för den organisation som jag förordar. Jag bygger här i allt väsentligt på promemorians förslag. Syo-funktionären bör vara kommunalt anställd och kommunal löneregle- ring bör gälla. Anställningen bör vara förenad med tjänstgöringsskyldig- het vid kommunens grundskola och i förekommande fall gymnasiesko- la. I landstingskommunen bör anställningen avse tjänstgöring vid gym- nasieskolan. Såväl i primärkommun som i landstingskommun bör dock funktionärens tjänstgöring normalt vara koncentrerad till en eller två skolenheter. Syo-funktionären bör, när han tjänstgör vid en skolenhet, vara underställd skolledningen för denna enhet. I primärkommuner bör han också vara underställd skolchefen. Syo-funktionären bör vara skyl- dig att fullgöra syo-funktioner för elever i årskurs 6 i grundskolan i annan kommun, om dessa beräknas gå i årskurs 7 i kommunen.

Prop. 1971: 34 46

Kommuner och landstingskommuner bör få statsbidrag till täckande av kostnader för syo-verksamheten. Detta statsbidrag bör utgå i form av ett eller flera schablonbelopp. Antalet schablonbelopp bör göras be- roende av det faktiska elevunderlaget i kommunen eller landstingskom- munen. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att bestämma schablonbeloppets storlek. Schablonbeloppet bör räknas upp i enlighet med ändringar i den statliga lönenivån. Statsbidraget bör avse hela kommunens skolvä- sen. Det kan i många fall vara lämpligt att en landstingskommun och en primärkommun kommer överens om att primärkommunen svarar för syo även i landstingskommunens gymnasieskola t. ex. om elevantalet i landstingskommunens gymnasieskola inte räcker till för heltidstjänst- göring vid en eller två skolenheter. Om de träffar en sådan överens- kommelse bör kommunen direkt från staten få uppbära det bidrag som annars skulle ha utgått till landstingskommunen.

När reformen är genomförd, bör det normalt i varje kommun finnas minst en heltidsanställd syo-funktionär som ägnar sig uteslutande åt syo. I kommuner (landstingskommuner) där mer än ett schablonbelopp ut— går bör antalet heltidsanställda syo-funktionärer ungefär motsvara an- talet schablonbelopp. I vissa fall kan det finnas skäl för kommunen (landstingskommunen) att avvika från normalmodellen och kombinera syo-funktionen med andra uppgifter (jfr s. 20) eller att ha en deltids- anställd syo-funktionär. Sådana skäl kan t. ex. vara att fler än två hög— stadieenheter ingår i tjänsteunderlaget eller att avståndet mellan skolen- heterna som ingår i underlaget är stort. I andra fall kan kommunen ha tillgång till utbildade syo-funktionärer som önskar deltidsanställning. Organisationen bör vara så flexibel att den kan anpassas till olika lokala förhållanden. Även i sådana fall då kommunen (landstingskommunen) på grund av statsbidragssystemets utformning tilldelas överskjutande de- lar av schablonbelopp kan lösningar som avviker från normalmodel- len krävas.

Som syo-funktionär bör anställas den som på grund av föregående utbildning och verksamhet är lämplig. En särskild utbildning bör an- ordnas. Jag återkommer till detta i det följande.

Det ankommer på skolöverstyrelsen att utfärda anvisningar för syo- verksamheten efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kom- munförbundet och Svenska landstingsförbundet. Det ankommer vidare på SÖ och AMS att i samarbete och efter samråd med kommunförbun- den på grundval av vad som sagts i promemorian dra upp riktlinjerna för arbetsfördelningen när det gäller syo-verksamheten, bl.a. beträf- fande arten och mängden av specialistinsatser i skolan, informations- material via olika medier till eleverna, pryo-verksamhet och studiebesök.

För att syo-funktionärerna skall kunna hålla sina kunskaper om ut- bildningsväsen och arbetsmarknad aktuella fordras en kontinuerlig fort— bildning i olika former. Syo-funktionärerna bör få fortbildning inom

Prop. 1971: 34 47

skolans reguljära fortbildningsverksamhet. Vidare förutsätts att arbets- marknadsverket medverkar i fortbildningen, bl. a. genom att tillhanda- hålla informationsmaterial och anordna konferenser, kurser och auskul- tationer eller arbete vid arbetsförmedling för syo-funktionärer. Ett or- ganiserat samarbete mellan arbetsmarknadsverkets och skolans funktio- närer bör komma till stånd, bl. a. för att säkerställa att aktuella förhål- landen och problem på arbetsmarknaden uppmärksammas i skolans syo. Det ankommer på SÖ och AMS att i samråd med kommunförbun- den dra upp riktlinjerna för ett sådant samarbete inom fortbildningen och vidta de åtgärder som behövs.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har an- slutit sig till de riktlinjer för organisationen som jag redovisat i det före- gående.

5.4. Dimensionering

Enligt promemorian bör varje kommun och landstingskommun — oavsett storleken -— få statsbidrag för minst en syo-funktionär. Om an- talet elcver i grundskolans årskurs 6—9 och i gymnasieskolan tillsam- mans överstiger 800, bör ytterligare statsbidrag utgå med hänsyn till elevunderlagets storlek. Specialskolan och särskolan berörs inte av för- slaget.

Många remissinstanser har framhållit att även vuxenutbildningen bör ingå i dimensioneringsunderlaget. Som jag har redovisat i det före- gående, kan inte frågan om syo för vuxna lösas i detta sammanhang. Den organisation för syo inom grundskola och gymnasieskola som jag har förordat kan dock kombineras med syo-uppgifter för vuxna. Riks- dagen beslöt förra året om en höjning av det schablontillägg som bl. a. används för studiehandledning och syo från 13 % till 25 % för ämnes- kurser på grundskolnivå inom den kommunala vuxenutbildningen ( prop. 1970: 35 , SU 1970: 107, rskr 1970: 273). Fr. o. m. den 1 juli 1972 bör det vara möjligt för de kommuner, som så önskar, att omvandla en del av dessa resurser för studiehandledning m. m. till hel- eller deltidstjänst för syo-funktionär, som eventuellt kombineras med syo-uppgifter inom grundskola och gymnasieskola. Skolöverstyrclsen bör få i uppdrag att komma in till Kungl. Maj:t med förslag om det maximiantal timmar som får omvandlas. Jag vill också erinra om det statsbidrag för intag- ningsverksamhet m.m. som föredraganden förordat i prop. 1971: 37 angående vuxenutbildning.

Många remissinstanser har anfört att promemorians förslag till di- mensionering omfattar alltför många elever per schablonbelopp. Jag delar denna uppfattning. Jag föreslår därför en viss reducering av an- talet elever per schablonbelopp i enlighet med vad som framgår av föl- jande uppställning. Därvid bör man medräkna antalet elever i årskur- serna 6—9 i grundskolan, på gymnasieskolans linjer och i specialkur-

Prop. 1971: 34 48

ser, varvid antalet elever på Specialkurser som är kortare än ett läsår omräknas till motsvarande antal helärsclever. Frågan om eventuellt in- räknande av elever i högre specialkurs inom gymnasieskolan bör avgö- ras senare.

Antal elever i årskur- Antal schablonbelopp serna 6—9 i kommu- nens grundskola och på linjer och angivna spe- cialkurser i kommunens eller landstingskommu- nens gymnasieskola1

— 750 1 751—1 125 1,5 1 126—3 000 Antalet elever dividerat med 750 avkortat till en deci- mal. 3 001— Antalet elever dividerat med 800 avkortat till en deci-

mal dock lägst 4.

1 Kommuner som på högstadiet har elever från en annan kommun bör i sitt elevantal få räkna in eleverna i årskurs 6 i den andra kommunen.

Extra statsbidrag bör utgå för elever med olika slag av handikapp. Det bör motsvara den extra resurstilldelning som nu finns för dessa elever i grundskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att komma in med förslag om hur systemet tekniskt skall utformas.

Extra statsbidrag bör också utgå för glesbygdskommuner med många små högstadieenheter på långt avstånd från varandra eller liknande pro- blem. Skolöverstyrelsen bör få disponera ett visst belopp för fördelning på sådana kommuner. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att besluta om grunderna för nämnda extra statsbidrag.

5.5. Utbildning

I likhet med flertalet remissinstanser tillstyrker jag promemorians förslag om en ettårig kurs i studie- och yrkesvägled- ning som bör kunna tillgodoräknas som studiekurs om 40 poäng en- ligt kungörelsen (1969: 50) om utbildning vid de filosofiska fakulteter- na. Kursen bör ha en sådan bredd att den förbereder inte bara för syo i skolan utan också för arbete som yrkesvägledare, arbetsvårdare eller arbetsförmedlare inom arbetsmarknadsverket eller utbildningsadmini- stratör inom näringslivet, inom olika organisationer etc.

Enligt promemorian bör kursen förläggas till l ä r a r h ö g s k 0 l a. Remissopinionen är delad i denna fråga. Vissa remissinstanser anser att kursen bör förläggas till universitet. För min del anser jag att den peda- gogiska funktionen i syo-funktionärens uppgifter är mycket viktig och att lärarhögskolorna har möjlighet att ge den mest adekvata metodiska

Prop. 1971: 34 49

och pedagogiska utbildningen. Även de som efter att ha genomgått ut- bildningen väljer ett annat arbetsområde än skolans har glädje av att vara väl insatta i och ha personlig erfarenhet av skolans arbetsliv och problem. För lärarhögskolorna är det värdefullt för arbetet i dess hel- het att komma i kontakt med arbetslivet utanför skolan genom de spe- cialister från näringsliv, förvaltning, fackliga organisationer etc. som kommer att medverka i syo-utbildningen.

Kravet på integration av syo i undervisningen gör att syo-funktionären behöver kunskaper om innehåll och metodik i ämnen på olika stadier. Han behöver tränas i samverkan med lärare vid konkreta lektioner. Gemensamma seminarier för lärarkandidater och blivande syo-funktio- närer kan bidra till att stimulera den pedagogiska debatten och göra lärarkandidaterna mer medvetna om syo-aspekter. Samverkan mellan grundutbildning och fortbildning av syo-funktionärerna är också vik- tig. Jag förordar därför att kursen i studie- och yrkesvägledning för- läggs till lärarhögskola.

För behö ri gh et att bli antagen till kursen i studie- och yrkes- vägledning bör krävas dels teoretisk utbildning, dels yrkeserfarenhet. Grundliga kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen är väsentliga för att syo-funktionärerna skall kunna bidra till att förverkliga syo-pro- grammet. För att studie- och yrkesvägledarkåren skall kunna få en all- sidig sammansättning, bör man också kunna nå behörighet att bli an- tagen till kursen genom lång yrkeserfarenhet kompletterad med en kor- tare beteendevetenskaplig utbildning på ungefär en termin eller mot- svarande.

I likhet med flertalet remissinstanser tillstyrker jag promemorians förslag om att samtliga deltagare i kursen i studie- och yrkesvägledning skall ha minst ett års erfarenhet av anställning efter 18 års ålder, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande an- ställning utanför utbildningsväsendet. Detta är nämligen nödvändigt för att garantera att den som närmast svarar för syo i skolan också har erfarenheter från arbetslivet utanför utbildningsområdet.

Beträffande u r v a l et bland behöriga sökande till kursen anser jag att man bör undvika teoretisk övermeritering och därmed långa studie- tider för utbildningen till studie- och yrkesvägledare. Universitetsstudier utöver 80 poäng bör därför inte tillmätas meritvärde. Yrkeserfarenhe- ter bör ges avsevärd vikt. Urvalsprinciperna bör vidare utformas så att studerande med lång yrkeserfarenhet kommer att utgöra en relativt stor andel av kursdeltagarna. Teoretiska utbildningsmeriter bör inte väga alltför tungt när det gäller urvalet bland sökande inom denna grupp. Jag ämnar senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt SÖ och UKÄ att i samråd utforma bestämmelser om behörighet och urval enligt de rikt- linjer som jag här redovisat.

Beträffande dim e n si o n e ri n g e n av kursen i studie- och yr-

Prop. 1971: 34 ' 50

kesväglcdning anser jag —. i likhet med de remissinstanser som yttrat ' sig i frågan — att den bör göras med hänsyn till att utbildningen inte endast skall förbereda för tjänst som syo-funktionär utan också är lämp- lig inom andra områden och att den, som jag framhållit i det föregåen- de, bör kunna tillgodoräknas som studiekurs om 40 poäng enligt kungö- relsen (1969: 50) om utbildning vid de filosofiska fakulteterna. Den är ett led i strävandena att göra universitetsutbildnjngcn mer yrkesinriktad. Kostnaderna för kursen bör i viss mån betraktas som alternativkostna- der till utbildning vid filosofisk fakultet.

Det är naturligt att kursen i studie- och yrkesvägledning till en början får karaktär av försöksverksamhet. Med hänsyn till detta och till den jämförelsevis korta planeringstiden förordar jag att intagningen för bud- getåret 1971/ 72 begränsas till 90 deltagare fördelade på en kurs vid var och en av lärarhögskolorna i Malmö, Stockholm och Umeå. Medel för denna utbildning har beräknats i prop. 1971: 38 (s. 53) under an— slaget Lärarhögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m.m.

Jag tillstyrker promemorians förslag om mål för utbildningen. Utbildningen bör bl. a. ge grundläggande kunskaper om yrkesvalets psy- kologi och sociologi och om studie- och yrkesvägledningens roll i för- hållande till skolans och arbetsmarknadspolitikens mål samt utveckla förmågan att kritiskt analysera dessa frågor. Utbildningen bör också ge grundläggande kunskaper om utbildningsvägar, yrken och arbetsmark- nad ur bl.a. sociologiska och ekonomiska aspekter, utveckla förmågan att ge enskild och kollektiv studie- och yrkesvägledning och ge viss ori- entering om metoder för studie- och yrkesvägledaren att kontinuerligt förnya sina kunskaper. .

De aspekter som betonas i mål och program för syo bör också be- tonas i utbildningen av syo-funktionären. Dit hör t. ex. valproblematiken över huvud taget, frågor som berör svagpresterande, handikappade, barn till invandrare och andra grupper som har särskilda problem, könsrollsfrågan, skillnader i inriktning och aspirationsnivå mellan olika socialgrupper och internationell orientering.

Jag delar de synpunkter på utbildningen som SÖ framhåller i sitt remissvar. Avsnittet Information och undervisning bör utvidgas något jämfört med promemorians förslag. Jag vill betona att studieplanen under de första åren måste betraktas som preliminär och att omsorgs- fulla utvärderingar av hur utbildningen har fungerat bör ligga till grund för fortgående revidering av förkunskapskrav, innehåll och uppläggning. Särskilt viktigt är det att försöka få en uppfattning om i vilken grad utbildningen medverkar till att syo-funktionären kan fylla den roll som krävs för att han skall kunna bidra till att förverkliga det mål och pro— gram som uppställts för syo. Studieplanen bör fastställas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

I likhet med promemorian anser jag att fo r s k n in gs- 0 c h u t-

Prop. 1971: 34 . 51

v e e kl in g 5 a r b e t e för syo skall ingå i det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs av eller på uppdrag av SÖ. Forsk- ning om studie- och yrkesvägledning bör också stimuleras bl.a. inom arbetsmarknadsforskningen. För utbildningen i studie- och yrkesvägled- ning är det av stor betydelse att det finns goda kontakter med universi- tetsinstitutioner för berörda ämnesområden. Sådana kontakter kan åstadkommas bl. a. genom att universitetslärare från dessa institutioner medverkar i undervisningen.

5.6. Genomförande, övergångsbestämmelser, särskild fortbildning

Promemorian föreslår att den nya organisationen för syo skall infö- ras successivt med början den 1 juli 1972. SÖ framhåller i sitt remiss- yttrande att det medför vissa problem att införa den så tidigt. Om den i stället införs fr.o.m. budgetåret 1973/74, kan införandet koncentre- ras till två år och man får underlag för heltidstjänster på ett tidigare stadium. Detta måste emellertid vägas mot elevernas behov att så tidigt som möjligt få en förstärkning av syo. Jag ansluter mig till SÖ:s syn- punkter och förordar därför att den nya organisationen införs med bör- jan först den 1 juli 1973. För budgetåret 1972/ 73 förordar jag att stats- bidrag motsvarande 60 schablonbelopp ställs till kommunernas och landstingskommunernas förfogande för att syon i gymnasieskolan skall kunna förstärkas. Statsbidraget bör fördelas av SÖ. Detta statsbidrag bör utgå endast för ett budgetår. Vid fördelningen bör SÖ inte vara bunden av de principer som redovisats under 5.4.

Fr. o. m. budgetåret 1973/74 bör statsbidrag utgå i form av schablon- belopp beräknade på antalet elever i årskurs 1 och 2 i gymnasieskolan.

Fr.o.m. budgetåret 1974/ 75 bör statsbidrag beräknat på antalet elever i samtliga årskurser i gymnasieskolan och i årskurserna 6—9 i grundskolan utgå. För de kommuner som har yrkesvalslärare i statligt lönereglerade tjänster bör ett belopp som motsvarar yrkesvalslärarnas syo-insatser avräknas från statsbidraget. Den 1 juli 1974 bör yrkesvals- lärarnas anställning i arbetsmarknadsverkets tjänst upphöra.

Yrkesvalslärarna har under lång tid gjort mycket goda insatser när det gäller syo i grundskolan. Det är angeläget att deras kunskaper och erfarenheter tillvaratas i den nya organisationen. Yrkesvalslärarna bör självfallet på grund av föregående utbildning och verksamhet anses lämpliga att anställas som syo-funktionärer. Särskilt med tanke på att många också kommer att tjänstgöra inom gymnasieskolan, bör dock de yrkesvalslärare som så önskar få möjlighet att genomgå en särskild fort- bildning i dc moment som kommer att behandlas utförligare i den nya kursen i studie- och yrkesvägledning än vad som tidigare skett i utbild- ning och fortbildning av yrkesvalslärare. Det ankommer på SÖ att inom ramen för befintliga medel anordna sådan fortbildning.

Prop. 1971: 34 52

Ordinarie yrkesvalslärare som önskar ägna sig helt åt syo bör kunna stå kvar i sin statligt lönereglerade tjänst eller övergå till tjänst som syo- funktionär med kommunal lönereglering. Om kommunen så vill, får or- dinarie yrkesvalslärare under en övergångsperiod i sin statligt lönereg— lerade tjänst kombinera syo och undervisning. Icke ordinarie yrkesvals- lärare som önskar ägna sig åt syo får övergå till kommunalt löneregle- rad anställning som syo-funktionär. För att underlätta för de yrkesvals- lärare som så önskar att övergå helt till undervisning ämnar jag föreslå Kungl. Maj:t att vidta särskilda åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna de riktlinjer som jag förordat för en omorganisation av studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och gymnasie- skolan, 2) bemyndiga Kungl. Maj:t att bestämma dels storleken av de schablonbelopp som skall utgå i statsbidrag enligt vad jag för- ordat, dels grunderna för extra statsbidrag, 3) godkänna de riktlinjer för statsbidrag till studie- och yrkesorien- tering som jag i övrigt förordat, 4) godkänna att det fr.o.m. läsåret 1971/72 anordnas utbildning i studie- och yrkesvägledning enligt de riktlinjer som jag för- ordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G_vllcnsten

Prop. 1971: 34 53

Innehåll Sida 1 Inledning 2 2 Nuvarande ordning 3 2.1 Grundskolan 3 2.2 Gymnasium, fackskola och yrkesskola 6 3 Departementspromemorian 7 3.1 Studie- och yrkesvägledning i samhället 7 3.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet 8 3.3 Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet 9 3.3.1 Inledning 9 3.3.2 Grundskolan 9 3.3.3 Gymnasium och fackskola 10 3.3.4 Utbildningsväsendet i övrigt 12 3.4 Mål och program för syo 12 3.5 Organisation 18 3.6 Dimensionering 21 3.7 Utbildning 21 3.8 Fortbildning 23 3.9 Forsknings- och utvecklingsarbete 24 3.10 Genomförande 24 3.11 Övergångsbestämmelser 25 3.12 Kostnader 25 4 Remissyttrandena 25 4.1 Studie- och yrkesvägledning i samhället 25 4.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet 26 4.3 Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet 27 4.4 Mål och program för syo 29 4.5 Organisation 30 4.6 Dimensionering 34 4.7 Utbildning 35 4.8 Fortbildning 38 4.9 Genomförande och övergångsbestämmelser 39 5 Departementschefen 40 5.1 Inledning 40 5.2 Mål och program 42 5.3 Organisation 43 5.4 Dimensionering 47 5.5 Utbildning 48

5.6 Genomförande, övergångsbestämmelser, särskild fortbildning 51