Prop. 1975/76:110

om radio och television i utbildningsväsendet

Prop. 1975/76: 110 Regeringens proposition 1975/76: 110

om radio och television i utbildningsväsendet /

beslutad den l 1" mars I976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas på grundval av betänkande från utredningen an- gående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbild- ningsväsendet (TRU-kommittén) förslag om organisation. inriktning och lokalisering av den framtida produktionen av utbildningsprogram. För att tillgodose behoven av ljud- och bildprogram för olika delar av utbildnings- väsendet föreslås att ett särskilt utbildningsprogramorgan bildas som bör ha till uppgift att framställa läromedel i form av ljud- och bildprogram för i första hand etersändning. Detta förelås ske genom att fr.o.m. den [juli 1977 — den nuvarande TRU-kommitténs verksamhet läggs samman med Sveriges Radios utbildningsprogramverksamhet. Förslaget innebär bl.a. att Sveriges Radios verksamhet inom vuxenutbildningen, som nu finansie- ras med mottagaravgifter. överförs till det nya utbildningsprogramorganet.

Verksamheten föreslås bedrivas i form av en statlig stiftelse som är fri- stående i förhållande till myndigheter och Sveriges Radio.

Framställningen av ljud- och bildprogram bör i första hand inriktas mot sådana utbildningsvägar och grupper för vilka brist på läromedel råder. Förskolan och vuxenutbildningen bör därvid prioriteras.

Riksdagen föreslås fatta beslut om att det nya utbildningsprogramorga- net skall ha egen sändningsrätt. Intill det beslut fattats med anledning av förslag från radioutrcdningen bör särskilda avtal om sändningsutrymme och andra samarbetsfrågor träffas mellan utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio. Detta innebär att några ändringar i radiolagen. radioansva- I-- Riksdagen FHS/70. I xiuul. Nr IIU

Prop. 1975/76: 110 2

righetslagen eller avtalet mellan staten och Sveriges Radio inte föreslås i propositionen.

Den föreslagna stiftelsens styrelse bör utses av regeringen som också fastställer stiftelsens stadgar.

I likhet med andra program som etersänds bör även stiftelsens utbild- ningsprogram kunna granskas av radionämnden. En särskild utredning kommer att tillkallas för att utreda frågor kring videogram m.m.

Det nya utbildningsprogramorganet föreslås bli lokaliserat till södra de- len av Stockholmsområdet.

För planeringsuppgifter m. rn. i samband med bildandet av stiftelsen och sammanläggningen av produktionsenheterna kommer en särskild organisa- tionskommitté att tillkallas. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med anslagsframställning för stiftelsen för budgetåret 1977/78. Utbild- ningsprogramorganet bör kallas Sveriges Utbildningsradio.

På grundval av kommitténs betänkande om distansundervisning inom högskoleområdet föreslås att regionala och lokala organ inom högskolan år ansvaret för planering och genomförande av distansundervisning.

Prop. 1975/76:110 3 Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTE'I' PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1976—03-11

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer, Bengtsson. Norling, Lid- bom. Carlsson. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson

Föredragande: statsrådet Zachrisson

Proposition om radio och television i utbildningsväsendet

1. INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 februari 1967 tillkalla- de dåvarande chcfen för eeklesiastikdepartementet. statsrådet F.denman. samma år sakkunniga för att utreda frågan om användningen av radio och television i utbildningsväscndet samt för att leda försöksverksarnhet inom detta område (U 1968: 44).

De sakkunniga antog benämningen kommittén för television och radio i utbildningen (TRU l).

Kommittén avlämnade två betänkanden: (SOU 1971 : 36) Produktionsre- surser för TV och radio i utbildningen samt (SOU 1973: 19) TRUzs försöks- verksamhet 1967—1972.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 tillkal- lade dåvarande statsrådet Moberg samma år sakkunniga1 för att utreda frå- gan om den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbild- ningsväsendet (U 1971: 13).

De sakkunniga antog benämningen utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU 11).

' När betänkandet avlämnades: statssekreteraren Leif Andersson. ordförande. ge- neraldirektören Lars Ag. direktören Lars Marcus och fortbildningsledaren Ulf Per- stedt.

Prop. 1975/76: 110 4

TRU "11 fick i uppdrag att dels planera och leda produktionsverksamhe- ten. som främst skulle inriktas på vuxenutbildning och förskola. dels lägga fram förslag om hur radio- och TV-inslag m. m. skall utnyttjas på dessa om- råden. dels lägga fram förslag om hur en framtida organisation av verksam- heten skulle utformas.

Den 28 december 1972 erhöll TRU ll tilläggsdirektiv att utreda frågan om ett svenskt utbildningssystem efter mönster av det brittiska The Open University. Dessutom fick kommittén den 23 november 1973 i uppdrag att pröva frågan om den framtida lokaliseringen av de verksamheter, som be- rörs av organisationsförslaget.

De riktlinjer. som TRU l erhöll för försöksverksamheten med förskole- program. har gällt även efter det att ansvaret för denna övergått till TRU ll. Motsvarande gäller uppdraget att särskilt beakta de handikappades pro- blem samt att ägna särskild uppmärksamhet åt handikappade barn. Utöver direktiven har TRU ll fått vissa riktlinjer för sin verksamhet i statsverks- och budgetpropositioner och regleringsbrev.

'l"RU 11 har avlämnat betänkandet (Ds U 1975z8) Kabelvision Kiruna och huvudbetänkandet (SOU 1975: 28) Program för ljud och bild i utbild- ningen.

Över huvudbetänkandet har efter remiss yttranden avgetts av socialsty- relsen. statens handikappråd. televerket. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). statens kulturråd. bamfrlmrådet. radionämnden. skolöverstyrelsen (SÖ) som överlämnat yttranden från ett antal länsskolnämnder. skolsty- relser. lärarutbildningsanstalter och folkhögskolor statens institut för lä- romedelsinformation. universitetskanslersämbetet (UKÄ) som över- lämnat yttranden från universiteten, de tekniska högskolorna. högskolan i Luleå. karolinska institutet och bi'bliotekshögskolan nämnden för socio- nomutbildning som överlämnat yttranden från socialhögskolorna i Stockholm. Östersund och Umeå lantbruksstyrelsen, arbetsmarknads- styrelsen (AMS), länsstyrelsen i Stockholms län. länsstyrelsen i Östergöt- lands län —- som överlämnat yttranden från Norrköpings kommun och Ös- tergötlands läns landsting och länsstyrelsen i Västerbottens län som överlämnat yttranden från Umeå kommun. Västerbottens läns landsting och Sveriges Radio. Västerbottens distrikt. Vidare har yttranden avgetts av massmedieutredningen (JU 1970: 59). utredningen (JU 1974: 14) om rek- lam i videogram, handikapputredningen (S 1966: 38). utredningen (U 1972: ()6) om skolan. staten och ltommunema (SSK), folkhögskoleutred- ningen (U 1972: ()8), 1974 års llärarutbildningsutredning. LUT 74 (U l974:()4) och radioutredningen (U 1974: 08). Dessutom har yttranden in- kommit från Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet. Sveriges allmänna biblioteksförening (SAiB). Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Stiftelsen Institutet för rikskonselter (Institutet för rikskonserter). Sveri- ges Radio AB (Sveriges Radio). Arbetamas bildningsförbund (ABF). Folk- universitetet. Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan), Tjänstemän-

Prop. 1975/76: 110 5

nens bildningsverksamhet (TBV). Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens eentralorganisation (TCO). Svenska industritjänsteman- naförbundet (SIF). Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Svens- ka arbetsgivareföreningen (SAF) och Kooperativa förbundet (KF). Vidare har yttranden inkommit från Handikappförbundens centralkommitté (HCK) — som överlämnat yttranden från Riksförbundet för rörelsehindra- de bam och ungdomar. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. De blin- das förening, Sveriges dövas riksförbund och Hörselfrämjandets riksför- bund Statsföretag AB (Statsföretag). Sveriges förenade studentkårer (SFS). Brevskolan. Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL). Riksförbundet Hem och Skola (RHS). Sveriges civilingenjörsförbund CF- STF. Norrtälje kommun och Svenska Teaterförbundet.

Över TRU llzs betänkande (SOU 1975: 72) Distansundervisning har ef- ter remiss yttranden avgetts av statskontoret. RRV. UKÄ som överläm- nat yttrandcn från universiteten. de tekniska högskolorna, högskolan i Lu- leå. karolinska institutet och bibliotekshögskolan nämnden för sociono- mutbildning. sarnarbetsnämnden för joumalisthögskolorna. styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt. AMS. sta- tens invandrarverk. radioutredningen. den centrala organisationskom- mittén för högskolereformen (H 75). SÖ och handelsflottans välfärdsråd. Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstings- förbundet. LRF, Sveriges Radio. ABF. Folkunivcrsitetet. Vuxenskolan. L(), TCO. SACO/SR. SAF. Statsföretag. SFS. Brevskolan och Fredrika Bremerförbundet.

Prop. 1975/76:11() 6

2. TRU-KOMMITTENS BETÄNKANDE PROGRAM FÖR LJUD OCH BILD 1 UTBILDNINGEN

2.1. Kommitténs allmänna överväganden

2.1.1. Utbildningssamhället och de nya medierna

Utbildningsväsendet i Sverige har under de senaste årtiondena under- gått genomgripande förändringar. Riksdagen har nyligen beslutat om infö- rande av en allmän förskola. Det gamla parallellskolesystemet med folk- skolan och realskolan har ersatts av en nioårig obligatorisk sammanhållen grundskola. De olika gymnasiala skolformema — allmänt gymnasium, han- delsgymnasium. tekniskt gymnasium och fackskola — har tillsammans med yrkesskolan integrerats i gymnasieskolan. Också den eftergymnasiala utbildningen har förändrats och byggts ut.

inom vuxenutbildningen har kommunal vuxenutbildning och statens skolor för vuxna tillkommit. Arbetsmarknadsutbildningen har expanderat kraftigt.

Till följd av den sociala och ekonomiska utvecklingen och skolreformer- na har antalet elever i de frivilliga undervisningsformema mångdubblats på kort tid. en utveckling som har sin motsvarighet också inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Allteftersom medier såsom film. radio och TV har utvecklats har de allt- mer kommit att användas i undervisning av skilda slag. Teknikens utveck— ling under de senaste årtiondena har förbättrat möjligheterna att använda ljud- och bildprogram i undervisningen.

Under 1950-talet började ljudbandspelare tas i allmänt bruk i undervis- ningen. Mot slutet av 1950—talet inleddes också uppbyggnaden av ett riks- omfattande nät av särskilda enheter för audiovisuellt material (AV-centra- ler). som bandar och lagrar undervisningsprogrammen och svarar för den fortsatta distributionen ut till skolor och studieförbund. Ungdomsskolan. högskolan och. fastän i mindre grad. även förskolan är i dag välförsedda med teknisk utrustning; stillbildsprojektorer. ljudbandspelare, filmprojek- torer. radio- och TV-apparater tillhör den normala utrustningen. Video- bandspelare för uppspelning och sedan något år videokassettspelare för bandning och uppspelning av TV-program finns i betydande omfattning i skolorna.

Studieförbunden är i dag relativt välförsedda med filmprojektorer och ljudbandspelare. På några få skolor men framför allt inom universiteten och lärarhögskolorna finns dessutom utrustning för egen intern TV-pro- duktion.

Radioprogram för utbildning används i dag huvudsakligen i bandad form.

Prop. 1975/76: 110 7

Inom vuxenutbildningen är dock direktmottagning fortfarande vanlig. [ takt med att skolor och studieförbund får tillgång till videokassettspelare kommer i ökad utsträckning även "TV-programmen att användas bandade.

Att olika medier bör användas i undervisning är knappast längre ett kon- troversiellt påstående. Frågan gäller.hur de skall användas och till vad. lnom pedagogiken har olika synsätt brutits och bryts alltjämt mot varand- ra. Förmedlingspedagogik. aktivitetspedagogik. problemorienterad under- visning och dialogpedagogik utgör några huvudlinjer. Frågan om radions och TV:ns uppgifter i undervisningen kan inte diskuteras isolerat från den pedagogiska utvecklingen i övrigt.

Användningen av radio och TV måste liksom andra läromedel sättas i relation till de mål. metoder och arbetsformer som är aktuella inom skolvä- sendet och ft')lkbildningsarbetet. Därmed måste mediernas användning i första hand ses utifrån pedagogiska och utbildningspolitiska utgångspunk- ter. inte som en teknologisk fråga.

Huvudfrågan är vilka kvaliteter som ljud- och bildmedierna kan tillföra verksamheten i skolan och studiecirkeln och vilka bidrag de kan lämna för att motivera och rekrytera nya grupper av studerande. Därvid måste beak- tas vilka erfarenheter som i dag finns samlade i Sverige och i andra länder när det gäller användningen av ljud- och bildprogram. vilka behov som föreligger. vilka förutsättningar som bör gälla i tekniskt och pedagogiskt avseende och slutligen hur den framtida produktionen av undervisnings- program skall organiseras och vilken inriktning den skall ha.

2.1.2. Produktion och distribution av ljud- och bildprogram

l undervisning används ljudband och ljudkassetter i stor utsträckning. Banden och kassetterna är standardiserade. Sedan 1930-talet är 16 mm film det vanligast förekommande formatet för distribution av undervisnings- film. Videogram är en samlingsbeteckning för videoproduktioner som lag- ras på band eller skiva avsedda att spelas upp via en TV-apparat. Sedan år 1973 används i utbildningen videokassetter och videokassettspelarc. som visat sig vara mera lätthanterliga än videoband och videobandspelare. De båda videokassettsystem som är aktuella är VCR och U-matic. Systemen är inte kompatibla. dvs. en U-matickassett kan inte användas i en VCR- spelare och vice versa. Videoskivan finns ännu inte i bruk i Sverige.

Produktion av ljud- och bildprogram för olika utbildningsområden före- kommer i viss utsträckning utanför Svcn'ges Radio och TRU. Läromedels- producenterna har ökat sin produktion av ljudband och ljudbildband under senare år. Viss filmproduktion sker med skattemedel inom försvaret, Li- ber Läromedel, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), de affärs- drivande verken m.fl.

Den kommersiella svenska originalproduktionen av undervisningstilm är av blygsam omfattning främst beroende på de begränsade möjligheterna att försälja kopior. Flertalet undervisningstilmer är importerade.

Prop. 1975/76: 110 g

'l'V-produktion av undervisningsprogram förekommer. förutom vid TRU och Sveriges Radio. vid vissa högskolor. inom försvaret och vissa landstingskommuner. Framför allt vid de större lärarhögskolorna före- kommer en relativt omfattande produktion. Också inom näringslivet pro- duceras TV-program för bl. a. internutbildning och marknadsföring.

Distribution "av radio- och 'l'V-program sker genom etersändning och s. k. markdistribution. Eterdistribution av utbildningsprogram för direkt- mottagning är fortfarande relativt vanlig för förskolan och lågstadiet. För övriga skolformer etersänds programmen för bandning vid AV-centraler eller direkt i skolorna. AV-centralernas service till skolorna med bandade radio- och 'l'V-program är av stor omfattning. AV-centralerna förser också skolorna med filmkopior. En rad större bibliotek svarar också för viss AV-service.

2.1.3. Pedagogiska teorier kring ljud- och bildprogram

Kommittén anför att användning; av ljud- och bildmedier i undervisning- en är naturlig i den s. k. bildåldem. Stora delar av människans uppfattning om den verklighet som ligger utom räckhåll grundar sig på erfarenheter ge- nom bl.a. radio och TV.

Det finns enligt kommittén två huvudmotiv för användning av ljud- och bildprogram i undervisningen.

För det första: Ljud- och bildprogram kan underlätta inlärningen genom att förse människan med "levande uppfattningar” om företeelser i verklig- heten. Medierna kan likaså tillvarata människans förmåga att skaffa sig och bibehålla vetande genom bilder och föreställningar. Genom reportage. intervjuer. dramatiseringar och dokumentära program. men också genom stiliseringar. animation och trickfilm. kan människans föreställningsvärld förankras i upplevelser. som underlättar förståelsen av förhållanden och processer i verkligheten.

För det andra: Genom de stora möjligheter till skiftande presentations- sätt som medierna erbjuder ökar förutsättningarna för att variera bearbet- ningssätt och arbetsformer och utveckla undervisningsmetoderna. Rätt ut- formade kan ljud- och bildprogrammen stimulera till verksamhet. som ger möjlighet till både samverkan (dialog) och individualisering.

Kommittén framhåller vidare att: erfarenheter från programverksamhe- ten vid TRU och Sveriges Radios Utbildningsprogramenhet (SR/UTB) vi- ' sar att de största kvalitetsvinstema kan utvinnas ur ljud- och bildmediema om dessa på lämpligt sätt anknyts till och samordnas med övriga inslag i undervisningen. Produktionen av flermedieserier men även mer fristående program bör således föregås av en noggrann undervisningsplanering så att användningen av medierna sätts i relation till de mål, metoder och arbets- former som man inom skolan och det fria och frivilliga folkbildningsarbetet vill arbeta för. Hur långt man på planerings- och produktionsplanet skall

Prop. 1975/76:110 9

driva denna samordning skiftar allt efter syfte. ämne. målgruppens förut- sättningar och de allmänna omständigheter som råder för en viss utbild- ning.

2.1.4 Nuvarande verksamhet vid TRU och SR/UTB

Kommittén ger i betänkandet en utförlig redogörelse för de fyra sektorer inom utbildningsområdet för vilka läromedel och studiematerial har produ- cerats inom TRU. SR/UTB inkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/VUX). nämligen för barn i förskoleåldem. för ungdomsskolan. hög- skolan och vuxenutbildningen. 1 det följande lämnas en kortfattad sam- manfattning av kommitténs redogörelser. För en mer utförlig beskrivning hänvisas till kommitténs betänkande. TRU:s produktion inom förskoleo rn rådet inleddes år 1971 och har omfattat främst etersända TV-program (OM-program) men även tryckt kompletterande material. Produktionen har riktats till förskolebarn. för- äldrar och andra vuxna samt personal inom förskoleverksamheten. För- skoleprogrammen har syftat till att aktivera barnen och ge allsidig oriente- ring om grundläggande matematiska begrepp. om samhälle och natur samt att ge stimulans för språk- och känslomässig utveckling. Från budgetåret 1973/74 har flertalet TV-program producerats i färg. Antalet program har ökat från tio budgetåret 1970/71 till 32 budgetåret 1973/74. Undersökningar har visat att antalet förskolebarn som tittar på OM-programmen i hemmen ökar samt att barn på mer än hälften av samtliga daghem regelbundet bru- kar titta på dessa program. De etersända OM—programmen har även an- vänts inom grundskolans lågstadium och inom spccialundervisningcn. Det gäller särskilt särskolans högstadium eftersom programinnehåll. tempo och svårighetsgrad har visat sig vara väl anpassade till dessa elevers behov och förutsättningar. Bambibliotek använder också regelbundet ()M-pro- grammen antingen när de etersänds elleri samband med filmvisningar för både enskilda barn och förskolegrupper.

Erfarenheterna från såväl Sveriges Radios som TRU:s verksamhet vi- sar. att utnyttjandet av programmen till stor del är beroende av den för- handsinformation som ges om sändningstider. programinnehåll etc. TRU har gjort särskild information om förskoleproduktionen för att upplysa om kommande TV-program och trycksaker för att stimulera till ett aktivt tit- tande.

SR/UTB:s programutbud för ungdomsskolan har riktats till elever och lärare i grundskolan och gymnasieskolan. Program har producerats i första hand för de obligatoriska ämnena eller sådana tillvalsärnnen som valts av ett stort antal elever. Under de senaste åren har SR/UTB påbörjat ett utvecklingsarbete och en begränsad produktion för elevgrupper med särskilda behov. Det gäller svagpresterande elever i grundskolan. invand- rarelever och elever i special- och särskola. Sedan år 1966 har årliga be- hovsanalyser genomförts, varigenom olika intressenter på skolans område

Prop. 1975/76:110 10

har beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på utbudets omfattning och inriktning. '

Riksutbudet från SR/UTB omfattade under budgetåret 1974/75 omkring 700 nyproduktioneri radio och 90 nyproduktioner i TV. Härutöver sänds omkring 500 radioprogram och 3510 TV-program i repris. Utöver riksutbu- det produceras årligen omkring 270 regionala skolradioprogram. Regional skol-TV förekommer inte. Erfarenheterna från den regionala program- verksamheten är positiva. '

Vid sidan av elevprogrammen har flera stora lärarfortbildande projekt genomförts i samarbete med SÖ. Elevserier produceras ofta med ambitio- nen att vara utlöpare av nya läroplaner. Det gäller t. ex. Trialog för högsta- diet samt lågstadieserien Klotet.

Vid sidan av skolprogrammen har sedan år 1967 TRU I:s arbetsgrupp för skolan. TRUAS. bedrivit försöksverksamhet med ljud- och bildpro- gram i undervisningen i gymnasieskolan. År 1972 överflyttades ansvaret för TRUAS-projekt till Sö. 1 en rapport från SÖ. Parallell användning av flermedieläromedel i gymnasieskolan. redovisas erfarenheterna av det samlade TRUAS-försöket.

Genom direktiven till TRU ll begränsades TRU:s produktion för hög- skoleområdet.

På förslag av TRU 11 har den obligatoriska användningen av förproduce- rat material vid universitetet i Linköping upphört. Universitetet beställer och finansierar numera självt produktion som dock till största delen utförs av TRU. Denna produktion är främst inriktad på tillämpade tekniska äm- nen. lnom det samhällsvetenskapliga området har framtagits ett läromedel i undervisningsteknologi.

Bristen på lämpliga läromedel är betydande inom många områden i hög- skoleutbildningen. Skälen härtill är bl. a. små målgrupper. en mångfald av ämnesområden och ämnesvariationema vid olika högskolor. Detta har lett fram till att en betydande läromedelsproduktion sker inom de olika högskolcenheterna. Produktionen finansieras både över särskilda anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete och med medel från driftkostnadsan- slag.

Sedan år 1967 har vid högskolorna ordnats lokala produktionsresurser såväl för tryckta läromedel som för AVM.l lnom UKÄ-området äger den största TV-produktionen rum vid universiteten i Linlöping och Stock- holm. lnom SÖ-området svarar de sex större lärarhögskolorna för en bely- dande TV-produktion. Från läsåret 1968/69 kan intern TV betraktas som ett etablerat inslag i lärarutbildningen. Erfarenheterna från lärarhögskolor- nas TV-verksamhet. vilka är väl dokumenterade. är övervägande positiva och tillämpbara även för annan högskoleutbildning.

' AVM =audiovisuellt material samlingsbeteckning för stillbild och/eller rörlig bild i form av diabild. film. direktmottagna eller bandade TV-program. radioprog- ram eller ljudband. i samtliga fall med eller utan tryckt material.

Prop. 1975/76:110 11

Eterburen vu xenundervisning har funnits under lång tid i vårt land. Radio och TV är unika medier för distribution av undervisning till stora. geografiskt spridda målgrupper som också på detta sätt kan nås i hemmiljö. Vissa radio- och TV—kurser har kunnat nå och aktivera en för- hållandevis stor publik. Även om pedagogiskt och metodiskt betydelseful— la insatser har förekommit tidigare i synnerhet i fråga om språkundervis- ningen i radio — så är det först under de senaste åren som man gått i när- kamp med de problem som gäller den eterburna undervisningens integre- ring i andra former av vuxenutbildning. framför allt i studiecirkelverksam- heten. Detta har medfört en strävan mot ökad differentiering och flexibili- tet hos de kursprojekt som tagits fram.

Kommittén redovisar därför erfarenheterna från SR/UTB och TRU med exempel på olika grader av komplexitet: Erersända program man något stödmatcrial. l-Itersända program med enkelt kompletterande stötlmaterial.

litcrsända program som inslag i tlermedieprojekt. 1,jud- och bildprogram i rnaterialpaket utan etersändning. Under budgetåret 1973/74 utnyttjades TRU- och SR/VUX-kurser i 32 285 studiecirklar med 281084 deltagare. Detta innebär en ökning under en treårsperiod med ca 52 frå-. Mest använda är kurseri främmande språk. framför allt i engelska. Även antalet deltagare kring AVM i folkhögskolor visar en ökning under perioden. medan användningen inom kommunal vuxenutbildning minskat till följd av att kurser lämpade för denna studie— form inte har producerats under senare år. AVM har även använts inom arbetsrnarknadsutbildningen med tillfredsställande resultat.

[ betänkandet redovisas den verksamhet som TRU bedrivit bland syn- skadade (främst talböcker). bland hörselskadade och döva (textsättning. speciella produktioner där teckenspråk ingår) och bland psykiskt utveck- lingsstörda (anpassningar av redan producerade program samt speciella |)l'tttllllxllnltt'l' t.ex. dokumentationer av samtal med utvecklingsstörda). 'l'lx'tl har även utnyttjat etersändningar för att informera allmänheten om de handikappades situation.

Insatserna i form av AVM för invandrare har hittills varit begränsade. Nägl'a radio- och 'l"V—kurser i svenska och i sarnhällsorientering för in- vandrare har varit ganska flitigt utnyttjade men ännu återstår mycket att göra för att erbjuda de språkliga minoriteternai Sverige liknande möjlighe- ter till vuxemltbildning som står den svensktalande befolkningen till buds.

2.1.5 Behov av och önskemål om ljud- och bildinsatser Någon systematisk och genomgripande inventering rörande behovet av ljud och bild inom de behandlade utbildningssektorema har kommittén in- te kunnat göra. De metodiska svårighetema i samband med en sådan in- ventering är betydande. Däremot redovisar kommittén ett relativt omfat- tande material som beskriver intresse för. synpunkter på och inställning till

Prop. 1975/76:11() 12

ljud— och bildprogram hos olika avnämare och utbildningsintressenter.

Ett uttryck för opinionsläge och bedömning rörande Utbildningspro- gramverksamheten utgör de remissyttranden som kommit in över TRU I:s betänkanden. Detta remissbehandlades inte i vanlig mening. I stället om— bads ett stort antal instanser att lämna synpunkter på en rad preciserade frågeställningar. Sammanlagt inkom ett hundratal yttranden. Detta förfa— rande kan enligt kommitténs uppfattning ses som ett led i själva utred— ningsarbetet och en kartläggning av erfarenheter. önskemål och attityder på avnämarsidan.

Så gott som samtliga instanser som yttrade sig över TRU 125 andra be— tänkande TRU:s försöksverksamhet 1967—1972 uttryckte en positiv in— ställning till TRU:s förskoleverk samhet och ansåg att behovet var stort av en fortsatt produktion för både hemmavarande barn och barn i för— skola. Dessutom underströk ett flertal instanser värdet av en ljud- och bild— produktion för föräldrar och andra vuxna samt för fortbildning av försko— lans personal.

Flertalet yttranden framhåller att behovet av ljud- och bildprogram för barn med särskilda behov av stöd och stimulans är stort. liksom att pro- duktionen för hemmavarande barn successivt bör inriktas mot barn under sex år i takt med att den allmänna förskolan införs för sexåringar. I flera yttranden pekas på nödvändigheten av att TRU bedriver forsknings- och utvecklingsarbete rörande användningen av ljud- och bildprogram bland förskolebarn.

Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning (SR/PUB) har vid skilda tillfällen undersökt hur många barn som tittar på TRU:s OM- program och hur sändningstidema passar målgmppernas behov. Under- sökningarna har visat att antalet förskolebarn som tittar på OM-program- men i hemmen successivt ökar. Det är särskilt möjligheten att utnyttja en senare eftermiddagstid. i närheten av TV-kanalemas mera etablerade barnprogramtider. som inneburit en markant förändring.

1 november 1972 genomfördes i samarbete med SR/PUB. ljudradion och de båda TV-kanalerna en undersökning av daghemmens apparatinnehav. TV-vanor m.m. Undersökningen visade att omkring 77 % av daghemmen hade tillgång till TV. 72 %- av dessa. dvs. ungefär 55 %: av samtliga daghem. uppgav att de brukade titta på TRU:s OM-program varje tisdag. Ca 80 % av daghemmen har tillgång till radio. Inga daghem har videoutrustning medan 59% har tillgång till filmprojektorer och 97% till grammofon. Det kan beräknas att omkring 10% av deltidsgruppema har tillgång till TV. TV-innehavet hos barnfamiljer är mycket högt och det torde vara sällsynt att förskolebarn saknar tillgång till TV.

De etersända OM-programmen har även använts inom grundskolans lågstadium och inom specialundervisningen. Det gäller särskilt särskolans högstadium eftersom programinnehåll. tempo och svårighetsgrad har visat sig vara väl anpassade till dessa elevers behov och förutsättningar. Barn-

Prop. 1975/76: 110 13

bibliotek använder också regelbundet OM-programmen antingen när de etersänds eller i samband med filmvisningar för både enskilda barn och förskolegrupper.

Flertalet remissinstanser som avgett synpunkter på TRU I:s andra be- tänkande rörande ljud och bild i u ngdo mss kolan . menar att förplane- rade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bild- band är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Ett stort antal remissinstanser välkomnar också ett studiematerial. som kan underlätta för lärarna att utveckla sina nya roller i undervisningen. Flertalet remissinstanser avvisar däremot tanken på direkt ekonomiska vinster genom att ersätta läraren med studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband. Remissinstansema anser således att det föreligger ett behov av ljud- och bildprogram för att höja undervisningens kvalitet och för att frigöra lärarna för andra angelägna uppgifter främst av individua- liserande slag i undervisningen.

Utfallet av behovsanalysema åren 1973 och 1974. som genomfördes av SÖ och SR/UTB. blev i huvudsak följande. Det övervägande antalet in- stanser anser att huvudparten av programutbudet bör inriktas mot de stora målgruppema och de breda ämnena i ungdomsskolan. Många understryker dock behovet av insatser också för elever med särskilda behov. När det gäller programformer önskar flertalet remissinstanser flermediematetial i form av kombinationer av ljud. bild och tryckt material. Många framhåller också behovet av fristående program. I vissa fall anses s. k. heltäckande material motiverade. framför allt i den grundläggande språkinlärningen och språkträningen.

Gemensamt för de flesta remissinstansema är också att de framhåller mediernas förtjänster när det gäller att förmedla aktuell information till skolan. Insatserna bör i första hand inriktas på sådana moment eller under- visningsområden där radio/TV har speciella förutsättningar att skapa sti- mulans. individualisering och elevaktivitet. Insatser bör emellertid också göras för målgrupper som f. n. av olika anledningar ägnas mihdre intresse av läromedelsproducenterna. Det kan gälla ämnesområden där lärarbrist föreligger. t. ex. i den tvååriga gymnasieskolan och för elevgrupper med särskilda behov i specialskolan. särskolan och i invandrarundervisningen.

Med få undantag anser de flesta remissinstansema att radio och TV är särskilt lämpliga medel att på olika sätt behandla de s. k. övergripande mål- frågorna i läroplanerna. Det gäller då både program om de övergripande målens plats i undervisningen och särskilt material där personlighetsut- vecklande mål integreras med kunskaps- och färdighetsmål.

Flera yttranden tar upp behovet av lärarprogram och större satsningar efterlyses. Detta anses angeläget bl. a. mot bakgrund av att fortbildnings- projekt via radio och TV för mottagarna ställer sig mycket tilltalande ur kostnadssynpunkt.

Prop. 1975/76:110 I4

Det finns ett stort behov av regionala insatser. Det regionala skolpro- gramutbudet kan t. ex. svara för information om arbetsmarknad. näringsliv och utbildningsvägar och dagsaktuella förhållanden i lokal/regionalsamhäl- let samt ge studie- och yrkesorientering.

Praktiskt taget över hela världen används ljud och bild som ett komple- ment till konventionell högskoleundervisning. TV används inom de flesta ämnesområden men i särskilt: hög grad inom de medicinska och tek- niska ämnesområdena. I USA finns vid de statsunderstödda universiteten centraler som medverkar på olika sätt vid produktion av undervisnings- program. Erfarenheterna från lokal och central läromedelsproduktion i Holland överensstämmer till stora delar med dem som vunnits i Sverige. Det mönster som utbildats i Holland i samspelet mellan nationell produk- tionsenhet och lokala AV-centraler är till stor del överförbart på svenska förhållanden.

De instanser som yttrat sig över TRU I:s andra betänkande vitsordar värdet och behovet av inslag av rörlig bild och ljud i högskolans undervis- ning.

I mars 1974 anordnade UKÄ ett TV-symposium med deltagare från samtliga fakultetsområden. Härvid framfördes önskemål om ljud- och bild- insatser i utbildningen vid samtliga fakulteter. Ljud- och bildi'nslag för hög- skolan bedömdes av symposiedeltagarna som särskilt lämpade för motive- rande inslag. för konkretiseringar samt för demonstrationer och reportage.

Vid en undersökning 1974 gav flertalet av de tillfrågade 300 institutioner- na uttryck för att den låga utnyttjandegraden av ljud- och bildprogram var en brist i undervisningen och att behov förelåg av att i högre grad utnyttja rörlig bild och ljud. Liknande erfarenheter har TRU vunnit vid genomgång av studieplaner med representanter för ett 40-tal institutioner. I övervä- gande antalet fall konstaterades att det fanns moment där ljud- och bildin- slag skulle ge en kvalitetshöjande effekt.

En första kartläggning av behovet av intemtelevisionsprogram (ITV) vid samtliga lärarutbildningsanstalter ii Stockholmsområdet har genomförts. Denna visar att en mycket stor del av lärama är positiva till att använda ITV-program i den egna undervisningen.

I den s.k. distansundervisningen spelar läromedlen en central roll och måste i väsentliga avseenden ha annan utformning än i konventionell un- dervisning. Inslag av ljud och bild torde här kunna bidra till att förbättra och sprida utbildningen. Inom försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning föreligger behov av ljud- och bildprogram. Inslag av ljud och bild torde också kunna bidra till att genomföra de utbildningsinsat- ser som UKÄ:s intemationaliseringsutredning föreslagit.

Inom vårdyrkesutbildningen finns speciella problem som sammanhäng- er med möjligheterna att utnyttja gemensamt material över flera vårdut- bildningar som står under olika huvudmannaskap. Det gäller grundutbild- ning av medicine kandidater. sjuksköterskor och annan vårdyrkesperso-

Prop. 1975/76: 110 15

nal. Inom landstingen bedrivs vidare en omfattande fortbildning av sjuk— vårdspersonal med hjälp av bl. a. AVM. Fortbildning av läkare och vidare- utbildning av sjuksköterskor är andra inslag. Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping har framfört förslag om en riksinstitution för vård- pedagogisk forskning. Institutionens verksamhetsområden föreslås bl.a. omfatta produktion av AVM. Omfattande produktioner av AVM för un- dervisningsändamål med krav på hög kvalitet föreslås däremot bli utförda centralt.

En intresseundersökning som gjorts av SR/PUB visar att det hos enskil- da vu xna finns ett betydande intresse för att delta i kurseri radio och TV. Denna undersökning liksom flera andra visade även att intresset för studier var betydligt större bland yngre än bland äldre personer liksom bland personer med god skolunderbyggnad. De korttidsutbildade var fram- för allt intresserade av ämnena engelska. svenska och samhällskunskap.

En undersökning rörande vuxnas val mellan olika Studieformer visar att kurser i radio och TV av många uppfattas som ett alternativ. Detta gäller särskilt de äldre åldersgrupperna. som föredrar radio/TV-kurser närmast efter cirkelstudier.

Nästan samtliga yttranden över TRU I:s andra betänkande stödde re- kommendationema rörande verksamhetens inriktning på de korttidsutbil- dade. Flertalet förordade även den föreslagna inriktningen på samtliga tre huvudtyper av vuxenutbildning. den yrkesinriktade. den som bygger på skolans läroplaner och folkbildningen. I fråga om avvägningen mellan ma- terial för gruppstudier och enskilda studier förekom olika bedömningar men flertalet framhöll behovet av material för såväl gruppstudier som en- skilda studier. Vad gäller distribution av programmen delade flertalet re- missinstanser TRU I:s bedömning att såväl eterdistribution som andra dis- tributionsformer bör utnyttjas beroende på arten av utbildning och vilka grupper som avses. TRU I:s förslag till ämnesval samhällsfrågor i vid mening. grundläggande skolkunskaper i främst färdighetsämnen som svenska. matematik och främmande språk. i orienteringsämnen och i bete- endevetenskaper samt komplettering och aktualisering av yrkeskunskaper — bemöttes med instämmande. Flera instanser yttrade sig även positivt om försöken att skapa friare och rörligare kurstyper. bl.a. innebärande öppna modulsystem. som medger stor flexibilitet i utnyttjandet.

Av synpunkterna på TRU I:s andra betänkande framgår också klan öns- kemålen om ökade insatser för de handikappade.

2.1.6 Nya distributionsformer — videogram och kabel-TV Videokassettens användning är svår att överblicka. Många initiativ har tagits och punktinsatser har gjorts. Endast ett fåtal större utbildningsinsat- ser har genomförts och utvärderats. De utländska erfarenheter som redo- visas berör utbildningsområdet medan några exempel från Sverige även

Prop. 1975/76:110 16

avser information/marknadsföring. intem utbildning och kultur/underhåll- ning. Allmänt kan sägas att videokassetten i ökande utsträckning används inom utbildnings- och kultursektorn såväl i utlandet som i Sverige. I Sveri- ge fanns vid årsskiftet l974/75 enligt uppgift över 3 000 videokassettspelare i bruk. främst i industrin. skolor och landsting (sjukvården). Kommittén. som enligt sina direktiv skall beakta även andra distr'ibutionsformcr än eterdistribution. har gjort försök med program på videokassett för både barn och vuxna. Erfarenheterna av videokassetter inom utbildningsområ- det är fortfarande alltför begränsade för att tillåta långtgående slutsatser: det gäller särskilt program, som producerats direkt för kassettanvändning. Så långt materialet medger är dock erfarenheterna positiva och visar på stora möjligheter för videokassettekniken.

Den snabba utvecklingen inom den nya kommunikationsteknologin kommer att få konsekvenser också för utbildningsområdet. De flesta be- dömare i både Europa och USA anser att det är först med Videoskivan som det stora genombrottet för videoindustrin kommer att ske. Med stöd av vissa internationella erfarenheter konstaterar kommittén att det finns risk för att videoindustrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intres- sen. De erfarenheter' som redan gjorts liksom de tendenser som kan utläsas för framtiden visar på behovet av samhällsansvar för produktion. distribu- tion och användning av program på videokassett och videoskiva.

Kabel-TV startade för ca 25 år sedan i USA som ett ecntralantennsys- tem för att förbättra mottagningen av 'l'V-signaler i områden där det var svårt att få signalerna att gå fram till TV-apparaterna. I dag används ka- bel-TV som ett lokalt medium på många håll i världen dels för sändning av egna eller bandade program. dels för distribution. av grannländers pro- gram. Experiment pågår även med flerkanaliga system där man kan delta i omröstningar hemifrån eller få trycksaker distribuerade genom kabelsyste- met.

TRU har tillsammans med Sveriges Radio och Kiruna kommun i två om- gångar. våren l974 och våren 1975. gjort försök med kabel-TV-sändningar i en del av Kiruna. Tonvikten har legat på lokalt producerade program. Ut- rustningen har varit förhållandevis enkel. och personalen fåtalig. I den andra försöksomgången producerades flera program av ortsbor och lokala organisationer.

Kabel-TV-programmen lockade tittare framför allt bland sådana som annars skulle ha sett förströelscprogram i riksprogrammen från Sveriges Radio eller inte ha sett på TV alls. Programmen intresserade i stor ut- sträckning korttidsutbildade som annars är svåra att nå med samhällsinfor- mation. Den största förtjänsten med programmen ansågs vara att kabel- TV tagit upp lokala frågor och att man låtit Kirunabor medverka i pro- grammen.

Kommittén drar den generella slutsatsen av de båda försöksperioderna att kabel-TV som den har använts i Kiruna bör betraktas som ett självstän-

Prop. 1975/76:110 17

digt medium jämfört med den vanliga televisionen. Kabel-TV är varken en ren utbyggnad eller en miniatyrversion av riks-TV. Den bör i första hand utnyttjas för sådana uppgifter som riks-TV inte kan utföra: att nå speciella grupper snarare än en allmän publik. att betona den lokala anknytningen och utifrån ett lokalt perspektiv söka skapa förståelse för generella pro- blem. Kabel-TV bör framför allt göras tillgänglig för dem som inte har till- gång till några andra uttrycksmedel. Den bör användas för utbildning i vid betydelse och för att ge möjlighet till vidgad debatt om samhälle. konsum- tion etc.

Slutligen anför kommitte'n att det skulle vara av värde om ett till tiden. området och innehållet mer omfattande försök genomfördes med bl.a. er- farenheterna från Kirunaförsöket som utgångspunkt.

2.2. Kommitténs förslag i organisationsfrågan 2.2.1 Utbildningsprogramverksamhetens finansiering

För att främja produktion av läromedel för små målgrupper utgår statligt stöd. s. k. produktionsstöd. Kommittén anser att läromedelsförsörjning vad avser bildprogram och kostnadskrävande ljudprogram. i likhet med tryckta läromedel för små målgrupper. bör karakteriseras som ett bristom- råde och att statligt stöd således bör utgå för dylik bild- och ljudproduktion inom utbildningsområdet.

Det statliga stödet bör enligt kommitténs uppfattning utgå direkt till pro- ducenten i form av statsanslag. Kommittén avvisar sålunda tanken att ut- bildningsmyndigheterna eller ett särskilt planeringsråd skulle finan- siera produktionen genom att lägga ut beställningar. De främsta motiven härför är dels att det inte är möjligt att skilja mellan planering och produk- tion som ett sådant system skulle förutsätta. dels att en sådan lösning är svår att förena med de regler som gäller för rundradioverksamhet.

2.2.2. Utbildningsprogramorganets ställning

Enligt kommitténs mening finns inte skäl för att den statligt finansierade produktionen av utbildningsprogram skall ske vid två från varandra fristå- ende enheter. Kommittén föreslår därför att TRU och SR/UTB läggs sam— man till en enhet.

SR/VUX ingår organisatoriskt i SR/UTB men till skillnad från skolpro- grammen finansieras SR/VUX med mottagaravgifter. Enligt kommitténs bedömning skulle det innebära en olycklig trppsplittring av resurserna om vuxenutbildningsprogram i större utsträckning i framtiden produceras bå- de inom Sveriges Radio och inom ett fristående utbildningsprogramorgan. Kommittén föreslår därför att utbildningsprogramorganet ges sådana re- l—Riksdagen l975/76. ( saml. Nr ll0

Prop. 1975/76:110 18

surser att det kan svara också för den vuxenutbildningsverksamhet som f.n. bedrivs av SR/VUX. Kommittén framhåller dock att detta förslag en- dast avser den verksamhet som f.n. bedrivs inom SR/VUX och som är mycket likartad den som bedrivs inom TRU.

Kommittén diskuterar om utbildningsprogramorganet bör ingå som en enhet i Sveriges Radio. knytas till Sveriges Radio i form av ett dotterbolag. ingå i Liberkoncernen eller vara fristående.

De skäl som talar för att utbildningsprogramorganet skulle placerats inom Sveriges Radio är enligt kommittén till stor del av praktisk och eko- nomisk natur. Det gäller sambruk av tekniska och personella resurser. ar— kiv av olika slag samt tillgång till det kunnande som finns samlat inom Sve- riges Radio. En placering inom Sveriges Radio medför också att frågan om ändring av Sveriges Radios ensamrätt till etersändning inte blir aktuell.

Kommittén anser att de skäl som talar mot en placering'inom Sveriges Radio och för en självständig produktionsenhet med egen sändningsrätt i första hand är utbildningspolitiskt betingade. Det nya utbildningsprogram- organets verksamhet kommer enligt kommitténs uppfattning att i väsentli- ga avseenden avvika från den som Sveriges Radio bedriver. Kommittén betonar att Sveriges Radios uppgift inom utbildningssektorn, liksom inom andra samhällssektorer. är i huvudsak att producera program om olika ut- bildningsvägar och utbildningsformer. medan utbildningsprogramor- ganets uppgift i huvudsak bör vara att producera program för olika ut- bildningsvägar och utbildningsformer. Inriktningen av verksamheten kan enligt kommitténs mening inte grundas på journalistiska bedömningar utan framför allt på utbildningspolitiska-pedagogiska bedömningar. Verksam- heten förutsätter en bred kontakt: med hela utbildnings-Sverige för att få fram de mest angelägna behoven och synpunkterna på gjorda insatser. Eterdistributionen är ett sätt att nå vissa målgrupper. Valet av distribu- tionsform måste enligt kommitténs uppfattning i första hand bero på hur man bäst når de avsedda målen.

Enligt kommitténs mening finns det sammanfattningsvis starkare skäl som talar mot att utbildningsprogramorganet placeras inom Sveriges Radio än skäl som talarjör.

Kommittén har också prövat alternativet att förlägga utbildningspro- gramorganet som ett dotterbolag under Sveriges Radio. Kommittén konstaterar att en sådan lösning skulle kunna innebära allt ifrån en så långtgående samordning att den i praktiken påminner om en organisatorisk inordning i Sveriges Radio till en så självständig ställning att dotterbolaget får karaktären av ett fristående företag. Vidare anser kommittén att gent- emot dotterbolagsaltcmativet kan i princip anföras ungefär samma syn- punkter som för alternativet att förlägga utbildningSprogramorganet som en enhet inom Sveriges Radio.

Kommittén avvisar också en placering av utbildningsprogramorganet i Liber-koneemen. Enligt kommitténs mening är det i och för sig önskvärt

Prop. 1975/76: 110 [9

att de statliga resurserna samordnas så långt möjligt. En samordning med Liber Läromedel skulle dock förutsätta antingen att verksamheten finge koncentreras till produktion av AVM för distribution i form av bandko- pior. filmkopior och trycksaker men inte omfatta program producerade för eterdistribution eller att det nya företaget skulle ges möjlighet till etersänd- ning. Kommittén menar att en tänkbar möjlighet vore att Liber kunde pro- ducera program som antingen kunde säljas till Sveriges Radio eller som ge- nom avtal kunde överlåtas till Sveriges Radio för etersändning. Med hän- syn till Libers ställning som kommersiellt läromedelsföretag skulle en så- dan lösning på ett påtagligt sätt rubba förhållandet mellan läromedelsförla- gen och är därför enligt kommitténs mening inte realistisk. Enligt kom- mitténs mening är det inte ändamålsenligt att låta ett företag svara för pro- duktion avsedd enbart för s. k. markdistribution. Det viktigaste skälet här- för är enligt kommittén att förfarandet vid produktion av program avsedda för eterdistribution och andra distributionsformer är identiskt. Vidare framhåller kommittén att man i produktionen bör utgå från att de framtag- na bild- och ljudprogrammen bör kunna användas i olika distributionsfor- mer. eventuellt efter bearbetning och att vissa avsnitt t. ex. kan användas i rekryterings- och stimuleringsprogram i TV medan de undervisningsbä— rande delarna ligger på band. Dessutom menar kommittén att det är nöd- vändigt att man i många projekt använder sig både av banddistribuerat ma- terial och etersändningar för att nå den avsedda målgruppen, t. ex. studie— cirkeldeltagare. Kommittén anser att det i sådana fall skulle bli besvärliga samordningsproblem samt betydligt dyrare om produktionerna skedde på var sitt håll.

Kommittén betonar vidare de speciella regler som gäller för etersänd- ningar bl. a. radiolagen, radioansvarighetslagen och avtalet mellan staten och Sveriges Radio angående rundradions programverksamhet. Enligt ra- diolagen äger radioföretaget att med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning. Vidare föreskriver radiolagen att avtalet mellan staten och Sveriges Radio skall innehålla vissa regler för programmens utformning. Kommittén framhåller därför att beslutanderät- ten över programmens utformning måste ytterst ligga hos radioföretaget. även om projektarbetet sker i en expertgrupp med företrädare för t. ex. oli- ka myndigheter och organisationer. Enligt kommitténs mening innebär detta att man inte utan vidare kan använda program producerade för band- distribution för etersändning. För ett utbildningsprogramorgan med möj- lighet att utnyttja såväl eter- som markdistribution blir det enligt kom- mitténs uppfattning naturligt att vid produktionen, slutande av avtal m. m. redan från början beakta att materialet kan komma att användas för olika distributionsformer. Kommittén anser att det — med hänsyn till alla olika aktiviteter som ryms inom Liberkoncernen är olämpligt att ge ett sådant företag rätt till etersändning.

Prop. 1975/76: 110 20

Enligt kommitténs uppfattning bör utbildningsprogramorganet således som en fristående enhet sortera under utbildningsdepartementet.

2.3. Vissa frågor av betydelse för den närmare organisationen av ut- bildningsprogramorganet

2.3.1. Sändningsrätt i etern

För att lösa sändningsfrågorna finns. enligt kommittén. följande alterna- tiva lösningar:

- Sveriges Radio behåller ensamrätten för all rundradiosändning och för- hållandet mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet regle- ras i ett särskilt avtal.

Regeringen överlåter ensamrätten till utbildningsprogramorganet för sändning av utbildningsprogram efter förslag från Sveriges Radio enligt 5 & radiolagen.

Utbildningsprogramorganet tilldelas ensamrätt att sända program i ra- dio och TV inom ramen för de uppgifter som åvilar organet. I likhet med de synpunkter som 1969 års radioutredning (RUT 69) förde fram i sitt betänkande (SOU 1973: 8) Radio i utveckling anser kommittén att programorganet bör ges ensamrätt när det gäller utbildningsprogram i radio och TV. Programorganets ensamrätt att sända i radio och TV bör, ge- nom statsmakternas beslut. grundas direkt på radiolagen och i den stadga som utfärdas för verksamheten. Som motiv för detta anger kommittén att det inte är rimligt att ett företag (Sveriges Radio) skall ha ett formellt an- svar för en omfattande och reguljär produktion som framställs av ett annat organ. Detta gäller såväl ansvaret enligt radioansvarighetslagen som an- svaret enligt radiolagen och avtalet mellan staten och Sveriges Radio. En- ligt det nuvarande systemet kan Sveriges Radio när det gäller det egna ut- budet i radio och TV inte bortse från TRU-programmen när det gäller att beakta avtalets krav på att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Enligt kommitténs upp- fattning bör det organ som svarar för programproduktionen också bära ansvaret enligt de olika lagar och regler som gäller.

1974 års radioutredning skall enligt sina direktiv ta ställning till huruvida Sveriges Radio skall behålla ensamrätten till alla slags radio- och TV-pro- gram. Slutlig ställning till frågan om sändningsrätt för det av kommittén fö- reslagna utbildningsprogramorganet bör därför lösas i samband med ställ- ningstagandena av radioutredningens förslag. Intill dess bör utbildnings- programorganet. i likhet med vad TRU hittills gjort. under en övergångstid träffa avtal med Sveriges Radio angående sändningstider m. m.

Beträffande fördelningen av sändningsutrymme anför kommittén att det- ta i första hand bör ske genom överenskommelser mellan Sveriges Radio

Prop. 1975/76:110 21

och utbildningsprogramorganet. För den händelse en överenskommelse inte kan uppnås bör frågan hänskjutas till en av regeringen utsedd person för avgörande.

2.3.2 Behov av ytterligare kanaler i radio och TV

Frågan om det är önskvärt att etablera särskilda utbildningskanaleri ra- dio och TV har övervägts av kommittén. som därvid har funnit att detta f.n. inte är motiverat. Kommittén anför dels att man sannolikt när och in- tresserar en större publik för utbildningsprogrammcn om dessa varvas med det övriga utbudet. dels att bedömningarna av behovet av etersänd- ningsutrymme i nuläget inte motiverar att särskilda utbildningskanaler in- rättas.

Kommittén understryker däremot att det framdeles torde bli aktuellt med en fjärde ljudradiokanal. bl. a. beroende på att lokalradion kommer att medföra återverkningar för programsättningen i alla tre ljudradiokanaler- na.

På TV-sidan kommer utbildningsprogramorganets etersändningsbehov att vara störst under dagtid då program för ungdomsskolan och förskolan kotnmer att sändas. Kommittén påpekar att det finns anledning att räkna med ökad trängsel under dagtid bl.a. till följd av ett ökat utbud av försko- leprogram. och att det därför är angeläget att pröva omäven TV 2 kan an- vändas för programsändningar under dagtid.

2.3.3. Förhållande till Sveriges Radio

Kommittén diskuterar utbildningsprogramorganets förhållande till Sve- riges Radio utifrån två aspekter: dels gränsdragning för programutbudet mellan de två företagen. dels samarbetet för olika områden mellan företa- gen.

När det gäller gränsdragningen mellan Sveriges Radios och det föreslag- na utbildningsprogramorganets verksamhet torde det. enligt kommitténs mening. inte vara möjligt att precisera uppgifterna närmare än att utbild- ningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och Sveriges Radio svara för övriga program. Man får dock i praktiken räkna med att Sveriges Radio. inom ramen för sin allmänna programverksamhet. kan komma att göra program som även kunde ha gjorts av utbildningsprogramorganet och vice versa.

F.n. får TRU utnyttja Sveriges Radios arkiv samt vid behov vissa tek- niska resurser inom Sveriges Radio. Kommittén menar att det är viktigt att även det föreslagna utbildningsprogramorganet ges dessa möjligheter lika-

Prop. 1975/76: 110 22

väl som Sveriges Radio kan behöva hyra resurser hos utbildningsprogram- organet.

2.3.4. Förhållande till myndigheter

Beträffande utbildningsprogramorganets avgränsning mot och samord- ning med utbildningsmyndigheter m.fl. verksamheter konstaterar kom- mittén att radiolagen är en viktig utgångspunkt. Radiolagen stadgar att myndighet eller annat allmänt organ inte i förväg får granska eller föreskri- va förhandsgranskning av radioprogram och inte heller förbjuda radio- sändning eller trådsändning på grund av dess innehåll. Kommittén menar att samma stadganden måste gälla för produktion av utbildningsprogram som sänds i radio och TV.

Kommittén anser att det är viktigt att relationen till myndigheterna är väl definierad. Den utbildningsprogramverksamhet som skall bedrivas. va- re sig det är fråga om etersända program eller program som distribueras på annat sätt. måste självfallet ha sin utgångspunkt i de mål som samhället i andra sammanhang lagt fast för olika utbildningsområden. Enligt kom- mitténs bedömning bör utbildningsprogramorganet ha en självständig ställ- ning i förhållande till myndighetema. Ett sådant synsätt synes också bäst överensstämma med radiolagen.

Det gäller att finna sådana samarbetsformer att berörda utbildningsmyn- digheter kan framföra sina synpunkter samtidigt som utbildningsprogram- organets självständiga ställning inte rubbas. Detta kan ske genom att rådgi- vande kommittéer knyts till utbildningsprogramorganet.

2.4. Utbildningsprogramorganets verksamhet m. m.

2.4.1. Verksamhetens inriktning

Inriktningför de olika sektorerna

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet inom ramen för de medel som anvisas över riksstaten skall ha till uppgift att framställa bild- och ljudprogram med eller utan trycksaker för utbildningssektorema för- skola. ungdomsskola. högskola och vuxenutbildning. Syftet med AVM- utbudet skall vara att bidra till att uppnå de mål som samhället formulerat för de olika utbildningssektorema. AVM-utbudet bör vidare bidra till att stödja den fortgående utvecklingen av nya metoder, presentationssätt och arbetsformeri undervisningen i anslutning till det pedagogiska reformarbe- tet. Genom att utnyttja mediernas kommunikations- och uttrycksmöjlighe-

Prop. 1975/76: 110 33

ter bör AVM-utbudet bidra till att underlätta införandet av aktuella utbild- ningsreformer.

Följande allmänna inriktning bör enligt kommitténs mening prägla verk- samheten inom de olika sektorerna.

Som ett bidrag till strävan att tillgodose barns behov av en stimulerande uppväxtmiljö syftar fö r s k ole p r o d u k t i o n e n till att förmedla informa- tion. stimulera fantasi och känsla samt till ett aktivt utforskande av om- världen. lnsatsema skall vidare hos barnen bidra till större självkännedom samt förståelse för och kommunikation med andra barn och vuxna.

Kommittén föreslår att förskoleproduktionen skall riktas till följande målgrupper: El Barn i förskoleåldern El Personal inom förskoleverksamheten El Föräldrar och andra vuxna

Produktionen bör successivt omfatta alla förskolebarn i åldrarna 2—6 år. Produktioner bör göras dels för användning i förskoleinstitutioner. dels för hemmavarande barn. Som en utgångspunkt för den särskilda produktionen för förskolan bör ligga den arbetsplan för förskolan som socialstyrelsen har utarbetat. Behovet av ljud- och bildprogram för och om barn med särskilda behov är enligt kommitténs bedömning stort och dessa barn bör därför ägnas speciell uppmärksamhet i produktionen. Programutbudet för barn med särskilda behov bör utformas så att blinda och synskadade. döva och hörselskadade samt utvecklingsstörda barn ges möjlighet att ta emot och bearbeta materialet. Enligt kommitténs mening bör målsättningen och innehållet i ljud- och bildproduktionen i huvudsak inte avvika från produk- tionen för övriga barn. Kommittén menar dock att handikappade barns självkänsla i allmänhet är sämre som följd av motgångar och fördomar som drabbat dem under uppväxten. Program som stimulerar självkänslan samt olika känSIo- och viljeyttringar framstår därför som särskilt angelägna för barn med särskilda behov. Dessutom är språkutveckling och grundläggan- de begreppsbildning ofta sämre utvecklade hos dessa barn vilket innebär att programmen även bör stimulera dessa områden. Produktionen skall även omfatta material för stöd till invandrarbams utveckling. Kommittén understryker också vikten av att ett kontinuerligt forsknings- och utvärde- ringsarbete sker i nära anslutning till produktionen för förskolan.

Kommittén föreslår vidare att behovet av AVM inom u ngdo m ssko- lan bör mötas med ett fortlöpande årligt grundutbud och. när skäl förelig- ger. med särskilda insatser.

Målgrupp är samtliga skolformer inom ungdomsskolan. Speciellt bör uppmärksammas behoven inom lärarfortbildningen samt inom vissa brist- områden, t.ex. gymnasieskolan. specialundervisningen. invandrarunder- visningen och B-skolan.

Grundutbudet avser att öka inslaget av konkretion och upplevelse i stu-

Prop. 1975/76: 110 24

dierna samt att underlätta utvecklandet av nya metoder och arbetsformer i skolarbetet. l grundutbudet bör särskilt betonas aktualitetsaspektcr för att i undervisningen underlätta anknytningen både till samhällsutvecklingen i stort och till utvecklingen inom olika ämnesområden. Grundutbudet kan bestå av såväl fristående program som flermedieserier.

De särskilda insatserna kan aktualiseras av olika skäl. Produktionen av- ser att täcka akuta brister i läromedelstillgången inom olika ämnen och skolformer.

Grundutbudet är det fortlöpande årliga utbudet av AVM medan de sär- skilda insatserna mer är av engångskaraktär. Gränserna är ingalunda skarpa. Det som ena året betraktas som en särskild insats kan påföljande år ingå i grundutbudet. Grundutbudet och de särskilda insatserna avser programverksamheten både på riksnivå och på regional nivå.

Enligt kommitténs uppfattning bör den nuvarande treårsregeln. som in- nebär att AV-centralema och skolorna måste avmagnetisera programmen efter tre år. ändras. Denna regel försvårar ett rationellt utnyttjande av till- gängliga resurser. eftersom bruksvärdet av åtskilliga program sträcker sig över en betydligt längre tidsperiod än tre år.

Kommittén konstaterar att för att ljud- och bildprogram skall nå full ef- fekt i undervisningen förutsätts en viss beredskap hos lärarna. Behandling av metodiska frågor kring användningen av AVM är således enligt kom- mitténs mening en angelägen uppgift i grundutbildningen och fortbildning- en av lärare. Kommittén konstaterar vidare att informations- och kontakt- verksamheten mellan producent, AV-centraler och skolor bör förbättras och byggas ut. Enligt kommitténs mening bör därför en konsulentverksam- het liknande den som TRU försöksvis har prövat på regional nivå på vux- enutbildningsområdet prövas även för ungdomsskolans del.

Utbildningsprogramorganets verksamhet för högskolan skall enligt kommitténs mening syfta till att utgöra ett komplement till de befintliga produktionsresursema vid universitet och högskolor. Kommittén konstaterar att institutionerna inom högskoleområdet ofta har behov av rent lokalt organiserad läromedelsproduktion. Det är dock inte möjligt att dimensionera de lokala resurserna så att all önskvärd pro- duktion kan ske lokalt. Behov föreligger av medverkan från regionalt eller centralt organiserade enheter. Med utgångspunkt i den lokala produktions- nivåns resurser har kommittén sökt precisera de funktionsområden där ett utbildningsprogramorgan skulle kunna vara av påtaglig betydelse för ut- veckling av AVM inom högskolesektorn, nämligen El pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning Cl tillhandahållande av avancerad teknik i] produktion av mer omfattande AVM-projekt El produktion av läromedel för nya utbildningar med läromedelsbrist El produktion av utbildningsprogram för etersändning

Kommittén konstaterar också att helt genomarbetade och producerade

Prop. 1975/76: 110 25

läromedelspaket som ofta kan nyttjas inom de grundläggande skolformer- na är mindre användbara inom högskolesektom. Läromedel som skall kunna utnyttjas utanför den läroanstalt. där de framtagits, bör därför ut- märkas av modulutformning, som tillåter val av önskvärda avsnitt eller re- videring av dem som är inaktuella.

Vad gäller de tekniska möjligheterna till produktion finner kommittén nuvarande tekniska resurser vid de lokala läromedelscentralema vara tillräckliga för att genomföra största delen av den nu efterfrågade produk- tionen. _

Vissa produktioner ställer dock krav på tillgång till avancerad teknik, t. ex. TV-studio. dock utan att omfattningen av de samlade behoven vid en enstaka högskola kan motivera en lokal anskaffning av erforderlig utrust- ning rn. m. Mot bakgrund av |975 års högskoleproposition har kom- mittén diskuterat möjligheterna till ett vidgat regioth samarbete. Enligt kommitténs mening bör denna fråga utredas vidare.

Kommittén anser det vidare nödvändigt att någon form av informations- . system rörande läromedelsproduktion inom högskoleområdet tillskapas. Dokumentationen bör i första hand avse registrering av filmer och video- band.

Kommittén föreslår vidare att, i analogi med nuvarande relationer mel-- lan SR/UTB och SÖ, avtal bör tecknas mellan utbildningsprogramorganet och UKÄ om verksamheten för högskolan. Avtalet bör grundas på gemen- samma undersökningar och bedömningar av högskolans aktuella behov.

En viss del av anslaget till utbildningsprogramorganet bör kunna använ- das för produktion för högskoleområdet. Men ett centralt utbildningspro- gramorgan bör också kunna utföra beställningsproduktion från UKÄ eller lokala högskoleenheter.- Produktioner avsedda att etersändas kan enligt kommitténs mening inte ta formen av beställningsprojekt.

Verksamheten för v u x e n u tb ild ni n ge n skall bidra till en vidgad till- gång till vuxenstudier genom att tillvarata etermediemas möjligheter att nå ut till stora grupper av människor. dels med information om och stimulans till vuxenstudier, dels med för medierna lämpade och för målgruppen an- gelägna utbildningsinsatser.

Vidare föreslår kommittén att utbildningsprogramorganet skall utveckla läromedel och metoder som är speciellt anpassade för såväl olika former av gruppstudier särskilt cirkelstudier som enskilda studier.

I linje med samhällets övergripande mål för vuxenutbildningen. att över- brygga utbildningsklyftorna inom och mellan generationerna. bör utbild- ningsprogramorganet enligt kommittén prioritera insatser för dem som är eftersatta i utbildningshänseende. framför allt korttidsutbildade. fysiskt och psykiskt handikappade och invandrare. Insatserna bör bidra till att ge de eftersatta grupperna ökade möjligheter till aktivt deltagande i samhälls- arbetet. till förstärkt ställning i arbetslivet och till ökad delaktighet i kultur- livet.

Prop. 1975/76: 110 26

Kommittén anser att utbildningsprogramorganet bör eftersträva en in- riktning av utbud och verksamhet som främjar övergången till och utveck- landet av ett system för återkommande utbildning.

Enligt kommitténs bedömning rnåste åtgärder vidtas för att lösa frågan om framför allt studieförbundens möjligheter att anskaffa utrustning för ' uppspelning av videogram. Detta bör enligt kommitténs mening främst ske genom att medel anslås inom ramen för anslaget till studieförbundens pe- dagogiska verksamhet. Kommittén menar att man under ett övergångsske- de och för att möjliggöra en försöksverksamhet kan skapa en central re- surs för utlåning eller förhyrning av uppspelningsapparatur till olika utbild- ningsanordnare. framför allt till studieförbund.

Regional och lokal verksamhet

Kommittén har funnit att kontakt- och informationsinsatser på rikspla- net inte är tillräckliga för att stimulera till användning av AVM i det lokala studiearbetet. Behovet av regionala och lokala kontakter är därför angelä- get. TRU har sedan år 1972 bedrivit försöksverksamhet med regionala konsulenteri Norrbottens, Östergötlands och Skaraborgs län. Erfarenhe- . tema av TRU:s försöksverksamhet med regionala konsulenter är så enty- digt positiva när det gäller möjligheterna att ge information till de lokala studiecirkelanordnarna och underlätta användningen av rörlig bild och ljud. att kommittén finner det angeläget att utbildningsprogramorganet kan repliera på ett betydligt finmaskigare nät av konsulenter än som varit möj- ligt under TRU:s försöksverksamhet. Kommittén påpekar att motivet med regionala konsulenter inte enbart är att få till stånd en ökad användning av produkterna utan i lika hög grad en fråga om att ge produktionsenheten er- farenheter direkt från fältet. För den närmaste framtiden anser kommittén det vara mest angeläget att utveckla konsulentorganisationen beträffande vuxenutbildningen. Kommittén framhåller dock att den är medveten om att motsvarande behov finns också inom övriga utbildningssektorer och föreslår därför att utbildningsprogramorganet försöksvis bör pröva värdet av regionalt placerade konsulenter även inom andra sektorer.

Såväl TRU som SR/UTB har erfarenheter av regional programproduk- tion. Dessa erfarenheter har enligt kommitténs mening visat att det finns stort intresse för regionalt anknutet och producerat studiematerial. I syfte att bygga ut denna verksamhet föreslår kommittén att ett organiserat sam- arbete bör prövas mellan det föreslagna utbildningsprogramorganet. lokal- radion och lokala utbildningsanordnare.

Avvägning nie/lan olika sektorer

Kommittén har föreslagit att den vuxenutbildningsverksamhet som be- drivs inom SR/VUX överförs till utbildningsprogramorganet och således i fortsättningen finansieras med statliga medel. lnom högskoleområdet har kommittén lagt fram förslag som innebär en utökningjämfört med den rela-

Prop. 1975/76: 110 27

tivt blygsamma omfattning verksamheten har f.n.

Härutöver framstår för kommittén vissa insatser som speciellt angelägna för ett framtida utbildningsprogramorgan. Det gäller i första hand att få till stånd ett ökat programutbud för förskolebarn. för handikappade, för in- vandrare samt material för föräldrautbildning. Sammantaget leder detta till vissa förskjutningar i relationema mellan olika sektorer i jämförelse med nuläget.

Den nivå som kommittén anger vara lämplig för budgetåret 1977/78 med- ger inte att all den programverksamhet kan genomföras som kommittén anser som önskvärd. Kommittén anser det dock inte realistiskt att redan budgetåret 1977/78 kunna uppnå en sådan omfattning. Det bör enligt kom- mittén ankomma på utbildningsprogramorganet att i sina anslagsframställ— ningar äska medel för att under senare budgetår kunna ge verksamheten en sådan omfattning. Kommittén understryker att de i tabell 2.1 angivna siffrorna för budget- året l977/78 enbart gäller programverksamheten. Till detta skall också läg- gas kostnader för erforderliga investeringar i teknisk utrustning samt di- stribution. De totala kostnaderna för det föreslagna utbildningsprogramor- ganet framgår av avsnitt 2.4.8.

Tabell 2.1 Förslag till omfattning av olika delar av utbildningsprogramorganets verk- samhet under 1977/78. I milj. kr.1

1974/75 1977/78 Ökning Ökning milj. kr. i 'if.-

Förskola. inkl.

föräldrautbildning 4.7 ca 8 3.3 ca 70 Grundskola. gymnasie-

skola I9.9 02123 3.l ca l5 Vuxenutbildning 13.8 ca 20 6.2 ca 45 Högskola 0.5 ca 1.5 1.0 ca 200 Övrig verksamhet 2.l ca 2.5 0.4 ca 20 Summa 41.0 ca 55 14,0

' Exkl. investeringar och sändningskostnader men inkl. SR/VUX.

Övrig verksamhet Kommittén konstaterar att utvecklingen inom det område där utbild- ningsprogramorganet föreslås arbeta går mycket snabbt. Detta innebär att det kommer att finnas ett betydande behov av information samt av teknisk och metodisk rådgivning. Kommittén föreslår därför att utbildningspro- gramorganet skall få möjlighet att bedriva viss övrig verksamhet som har nära anknytning till produktionen av utbildningsprogram. De övriga upp- gifter som kommittén därvid anser bli aktuella för utbildningsprogram- organet är i första hand: — bevakning och värdering av medie- och metodutveckling inom utbild- ningsområdet

Prop. 1975/76: 110 28

försöksverksamhet och utvecklingsarbete. t. ex. försök med ny teknik spridning av information om utvecklingen till skilda målgrupper rådgivningsverksamhet av teknisk/pedagogisk karaktär inom utbild- ningsområdet.

Kommittén anser vidare att det bör vara möjligt för utbildningsprogram- organet att i begränsad utsträckning göra produktioner tillsammans med annan part. Kommittén avser här projekt där samarbetspartnern t. ex. sva- rar för en del av finansieringen. s.k. samprojekt. Kommittén understryker dock att samprojekt endast skall göras i undantagsfall och när särskilda skäl föreligger. Det får inte komma i fråga att samprojekt av olika slag får en sådan omfattning att utbildningsprogramorganet för sin verksamhet blir beroende av inkomster vid sidan av statsanslaget.

Med samprojekt avser kommittén inte det samarbete med studieförbun- den som måste förekomma när det gäller vuxenutbildningsprogram eller SÖ när det gäller program för ungdomsskolan.

Som riktmärken för samprojekt bör enligt kommitténs mening följande gälla: El Målen för projektet måste överensstämma med de mål som gäller för verksamheten i övrigt. El Speciella skäl måste finnas för en partiell finansiering vid sidan av stats- anslaget. Sådana skäl kan vara t. ex. att en snabb insats är önskvärd och att utbildningsprogramorganet inte har medel i sin ordinarie budget att helt finansiera projektet eller att nya erfarenheter och kunskaper kan erhållas som kan utnyttjas i den fortsatta verksamheten. El Samprojekten bör avse enstaka insatser och vara tidsbegränsade. El Så långt möjligt bör den externa finansieringen avse vissa komponenter i ett projekt. t. ex. trycksaker. information, kopieringar och liknande. D Utbildningsprogramorganet avgör huruvida ett samprojekt skall kom- ma till stånd eller inte.

EJ Utformningen av bild- och ljudmaterialen bestäms ytterst av utbild- ningsprogramorganet. Detta måste med hänsyn till de regler som gäller för rundradioprogram gälla för etersända program. Med tanke på att program. som primärt inte avses för etersändning. ändå helt eller delvis bör kunna användas för etersändning i annat sammanhang. skall utbild- ningsprogramorganet ha yttersta beslutanderätt även för bild- och ljudprogram som distribueras på. annat sätt än genom etern. När det däremot gäller eventuellt tryckt material kan beslutanderätten vara de- lad mellan parterna. ll Det bör också vara möjligt för u[bildningsprogramorganet att i särskilda fall samarbeta med en part. t. ex. ett studieförbund. Samarbetsproduk- tioner av detta slag kan dock inte etersändas. Bild- och ljudmaterialet bör kunna anpassas till studieförbundets speciella målgrupper. l det tryckta materialet bör det också vara möjligt för studieförbundet att

Prop. 1975/76: 110 29

markera de frågeställningar man finner speciellt angelägna att behandla. Kommittén påpekar att den är medveten om att detta slag av samarbete med enbart en part rymmer många problem. Bl.a. blir följden av ett samarbete med t. ex. ett studieförbund att också samarbete med andra studieförbund måste ske.

Kommittén föreslår också att utbildningsprogramorganet under vissa omständigheter skall få framställa utbildningsprogram m.m. på beställning från t. ex. myndigheter eller organisationer. Skillnaden mellan beställ- ningsproduktion och samprojekt är enligt kommittén att beställaren helt svarar för kostnaden för en beställd produktion medan kostnadema förde- las mellan parterna när det gäller samproduktion. Kommittén föreslår att följande riktlinjer bör gälla för beställningsproduktion: |: Målen för projektet måste överensstämma med de mål som gäller för ut- bildningsprogramorganets verksamhet i övrigt. lZ Utbildningsprogramorganet avgör om en önskad beställningsproduk- tion skall utföras. Beställaren har den yttersta beslutanderätten när det gäller utformning av både bild- och ljudprogram samt tryckt material. C Beställning kan inte gälla program som direkt är avsedda för etersänd- ning.

[: Det bör markeras i programmet att det är beställaren som är ansvarig och att utbildningsprogramorganet endast utfört produktionen på upp- drag av beställaren.

Härutöver bör. enligt kommitténs mening. utbildningsprogramorganet ha möjlighet att i likhet med vad som hittills gällt för TRU hyra ut resurser. t. ex. studiolokaler och kamerautrustning. Sådan verksamhet bör dock en- dast ske utan men för den ordinarie verksamheten.

Hänvisningar till S2-4-1

2.4.2. Utbildningsprogramorganets verksamhetsform

Kommittén diskuterar möjliga verksamhetsformer för det föreslagna ut- bildningsprogramorganet. nämligen myndighet. aktiebolag och stiftelse. Vid en vägning av olika synpunkter finner kommittén att det inte kan anses ändamålsenligt att inrätta ytterligare en utbildningsmyndighet. Myndig- hetsformen är dessutom inte förenlig med de radiorättsliga reglerna och framför allt då radiolagen. Kommittén anför vidare att myndighetsformen ter sig olämplig med hänsyn till verksamhetens art.

Vid valet mellan aktiebolag och stiftelse synes det kommittén att aktie- bolagsformcn främst är avsedd för verksamhet med en inriktning på klart definierade lönsamhetskrav. som siktar till en rimlig avkastning på det eg- na kapitalet på lång sikt. Visserligen drivs Sveriges Radio som aktiebolag. men utbildningsprogramorganet kommer att skilja sig från Sveriges Radio bl. a. beträffande finansieringen. som föreslås ske med statliga medel. Med hänsyn till den icke kommersiella karaktären och finansieringen över stats-

Prop. 1975/76:110 30

budgeten kan kommittén inte förorda att den föreslagna verksamheten be— drivs i aktiebolagsform.

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet drivs som en statlig stiftelse. Organet blir därigenom i likhet med Sveriges Radio en självstän- digjuridisk person och kan ha egna fordringar och skulder. sluta avtal samt uppträda som part inför domstol e'-:c. Eftersom detaljerad civilrättslig lag- stiftning saknas för stiftelseformen föreslår kommittén att de regler som bör gälla för stiftelsen bör tas in i dess stadga.

2.4.3. Utbildningsprogramorganets styrelse m. m.

Kommittén föreslår att styrelsen för utbildningSprogramorganet skall bestå av sju ledamöter. varav fem utses av regeringen. Styrelseledamöter- na bör ha sakkunskap inom utbildningsområdet i stort. medietekniken samt beträffande juridiska och ekonomiska frågor. Även om ingen styrel- serepresentation är föreskriven för anställdai verksamheter som bedrivs i stiftelseform anser kommittén att två representanter för de anställda med vardera en suppleant bör ingå i styrelsen. I huvudsak samma regler som gäller för personalrepresentanter i statliga lekmannastyrelser bör gälla för dem i utbildningsprogramorganets styrelse.

Kommittén avvisar således tanken att styrelsen skulle bestå av repre- sentanter för olika myndigheter och organisationer. Kommittén motiverar denna ståndpunkt med att en styrelse med företrädare för olika intressen- ter blir för omfattande för att kunna fungera effektivt samt att det inte är praktiskt möjligt för en styrelse för en verksamhet som här avses att utöva något reellt inflytande över de enskilda projekten. Kommittén påpekar dock att den är väl medveten om behovet av nära kontakt med utbildnings- myndigheter och organisationer. Dessa kontakter bör enligt kommitténs mening ske dels genom det löpande arbetet från dag till dag. dels genom in- rättandet av särskildaexpertgrupper. s. k. rådgivande kommittéer, inom de olika utbildningssektorema och dels genom ett samråd motsvarande det som nu i avtalet mellan staten och Sveriges Radio är föreskrivet mellan Sveriges Radio och utbildningsmyndighetema.

Kommittén föreslår att fyra rådgivande kommittéer knyts till utbild- ningsprogramorganet. De rådgivande kommittéerna för förskole- och vuxcnutbildningssektorerna bör i stort sett ha den sammansättning som de båda expertgrupperna nu har inom TRU. medan den för ungdomsskolan bör ha ungefär den sammansättning Sveriges Radios skolkommitté har. För högskolan bör motsvarande kommitté inrättas med representanter för UHÄ. högskolor. lärar- och elevo-rganisationer. Dessa kommittéer skall enligt kommitténs förslag vara rådgivande till styrelsen och ledningen för verksamheten. De bör höras innan förslag till anslagsframställning före- läggs styrelsen och projekt- och målgruppsinriktning inom resp. sektor bör diskuteras inom resp. kommitté. Kommittén understryker dock att

Prop. 1975/76:110 31

kommittéerna i huvudsak skall befatta sig med den övergripande plane- ringen och inriktningen inom resp. sektor. Ledamöterna i de rådgivande kommittéerna bör utses av styrelsen för viss tid. förslagsvis tre år.

Utöver de rådgivande kommittéerna och det särskilda samrådsförfaran- det föreslår kommittén att ett särskilt representantskap eller förvaltnings- råd knytes till styrelsen. 1 detta förvaltningsråd bör ingå 15—35 personer. vilka utses av myndigheter. folkrörelser. lärar- och elevorganisationer m.fl. Uppgiften för förvaltningsrädet. som bör sammanträda ca två gånger per år. är att såsom rådgivande organ för styrelsen vara ett forum för dis- kussion av övergripande frågor som rör inriktningen av verksamheten och fördelningen i stort mellan olika sektorer.

2.4.4. Vissa juridiska frågor

Lag- ot'h arta/.sfrågor

Kommittén diskuterar vilka konsekvenser förslaget om att inrätta ett ut- bildningsprogramorgan med egen sändningsrätt får för den gällande radio- lagstiftningen. Enligt kommitténs mening bör inte ett särskilt avtal tecknas mellan staten och utbildningsprogramorganet. De regler som erfordras bör i stället tas in i stiftelsens stadgar.

Stat/gar för stiftelsen

Med hänsyn till anslagsfinansieringcn och ändamålet med verksamheten föreslår kommittén att stiftelsens stadgar fastställs av regeringen.

Enligt kommitténs förslag bör stiftelsen få rätt att inom ramen för sitt än- damål avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i sändning från sändare här i riket. Med hänsyn till stiftelsens statliga karaktär bör bestäm- melse härom intas i stiftelsens stadgar och inte i ett avtal mellan staten och stiftelsen. Vidare anser kommittén att sändningsrätten bör skyddas på lik- nande sätt som Sveriges Radios ensamrätt enligt avtalet mellan staten och bolaget. Detta avtal gäller för en tioårsperiod och kan under avtalstiden sä- gas upp endast om bolaget brutit mot avtalet. Ledning för hur frågan skall lösas i förevarande fall kan hämtas från det förslag till stadgar för stiftelsen Sveriges Radio som lades fram av 1960 års radioutredning. Enligt detta för- slag skulle stadgarna för Sveriges Radio gälla för fem år i taget med auto- matisk förlängning om Kungl. Maj:t inte beslöt om ändring. Under giltig- hetstiden skulle. föreslog utredningen. Kungl. Maj:t få ändra stadgarna i fall det skedde med godkännande av minst sex ledamöteri stiftelsens sty- relse och efter bemyndigande av riksdagen. Kommittén anser att en lik- nande konstruktion bör väljas för det nya utbildningsprogramorganet. Stadgarna föreslås gälla för sex år i taget och förlängas om regeringen inte beslutar om ändring. Regeringen får även under giltighetstiden meddela

Prop. 1975/76:110 32

beslut om ändring i fall det godkänns av en kvalificerad majoritet inom stif- telsens styrelse.

Sändningsrätten kräver prograrnregler av motsvarande slag som åter- finns i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Dessa regler bör i tillämp- liga delar också gälla sådana program som inte rundradiosänds. 1 övrigt bör stiftelsens verksamhet ges så fria former som möjligt och inte regleras annat än genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Det ankommer på stiftelsens styrelse att genom arbetsordning eller på annat sätt utfärda närmare bestämmelser om verksamhetens bedrivande.

Den bestämmelse i 6 å i avtalet mellan staten och Sveriges Radio som fö- reskriver att programverksamheten skall bedrivas med beaktande av ljud- radions och televisionens centrala ställning i samhället har inte införts i stadgarna eftersom bestämmelsen i 26 s" i förslaget till stadgar för stiftelsen får anses tillgodose de ändamål som avses med avtalets bestämmelse.

Samrådet med berörda myndigheter och organisationer har enligt kom- mittén grundläggande betydelse för verksamheten. Det samråd som före- slås ske genom förvaltningsrådet och de rådgivande kommittéerna bör reg- leras i stadgarna men inte bindas genom detaljerade föreskrifter.

Det nu gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio innebär bl. a. att Sveriges Radio har ensamrätt att bedriva utbildningsverksanrhet i rund- radion. Avtalet gäller t.o.m. den 30 juni 1977. Om avtalet alltjämt gäller när stiftelsen skall börja sin verksamhet. måste radioprogramverksam- heten inom stiftelsen under en övergångsperiod bedrivas i samverkan med Sveriges Radio på sätt som nu gäller för TRU. Programansvaret kommer därmed att åvila Sveriges Radio och ej stiftelsen. Bestämmelser om stiftel- sens sändningsrätt i fråga om utbildningsprogram i i'undradion och riktlin- jer för denna verksamhet kan under sådana förhållanden ingå i stadgarna först sedan nu gällande radioavtal upphört att gälla.

Kommittén framhåller att vid utformningen av stadgarna ledning främst har hämtats från stadgarna för Stiftelsen Institutet för rikskonsertcr. avta- let mellan staten och Sveriges Biografägareförbund m. fl. i dess lydelse från 23 februari 1972 samt det förslag till stadgar för Stiftelsen Sveriges Radio som lades fram av 1960 års radioutredning. Riktlinjerna för radioprogram- verksamheten har. utom 26 å. i tillämpliga delar överförts från avtalet mel- lan staten och Sveriges Radio.

Kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen avslutar denna redogörelse för kommitténs betänkande (s. 45).

Granskning av ulbildningspnigrani

Utbildningsprogram kan beröras av både radionärnndens och lärome- delsnämndens granskning.

Radionämnden. I radiolagens 7 & stadgas att granskning av radiopro- gram som förekommit i rundradiosändning görs i radionämnden. För ut- bildningsprogram gäller samma regler som för övriga rundradioprogram.

Prop. 1975/76: 110 33

Samtliga program som anmäls till radionämnden granskas. Nämnden kan också själv besluta om granskning av program.

Lära/nedelsnämnden. Den inom SÖ inrättade läromedelsnämnden har till uppgift att granska att läromedlen är objektiva och att deras innehåll även i övrigt inte strider mot mål och riktlinjer i läroplanema. Nämnden skall granska alla centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen samt i religionskunskap i grundskolan och i övriga obligatoriska skolformer samt i gymnasieskolan. privatskola som avses i privatskolestadgan samt kom- munal och statlig vuxenutbildning. Nämnden kan efter eget initiativ eller efter anmälan från t. ex. enskild person eller organisation granska även centrala läromedel i andra ämnen än de samhällsorienterande.

Enligt kommitténs mening bör följande gälla i fråga om granskning av lä- romedel som innehåller bild- och ljudprogram: El Den granskning som utförs av radionämnden och läromedelsnämnden avseri båda fallen objektiviteten men utifrån olika utgångspunkter. Ra- dionämnden övervakar att Sveriges Radio utövar sin ensamrätt opar- tiskt och sakligt samt i övrigt efterlde riktlinjer för programverksamhe- ten som fastställts i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Lärome- delsnämndens granskning avser huruvida läromedlens innehåll står i överensstämmelse med läroplanernas mål och riktlinjer. El Alla utbildningsprogram som har sänts i etern bör kunna granskas av ra- dionämnden. De eterdistribuerade programmen bör normalt uppfylla kraven enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio (enligt kom- mitténs förslag bestämmelserna i stadgarna för det föreslagna utbild- ningsprogramorganet).

Kommittén anser att det bör ges utrymme för radionämnden att i sin granskning av etersända program också ta hänsyn till eller beakta att ett utbildningsprogram i vissa fall kan behöva bedömas även i relation till andra komponenter inom samma flermediepaket. I första hand bör det vara möjligt för utbildningsprogrammcn att kunna balansera genom andra etersända program inom samma programserie/projekt. I andra hand bör nämnden kunna beakta den balansering som i vissa fall kan ske genom andra komponenter än program. I båda fallen bör i eller i an- slutning till programmen redovisas på vad sätt det enskilda programmet står i relation till andra program och annat material. Dessa upplysningar bör bedömas som väsentliga för dem som utnyttjar programmen.

Kommittén föreslår att 2 5 i instruktionen för radionämnden komplet- teras med ett förtydligande tillägg med innebörden att nämnden när sär- skilda skäl föreligger får beakta material som ej ingår i sändningen men som tillhör utbildningsprogrammet. El Kommittén anser att läromedelsnämndens granskning av centrala läro- medel i samhällsorienterande ämnen, vari ljud- och bildprogram ingår, bör omfatta samtliga komponenter i läromedlet, således även program- men. Iäromedelsproducenten ansöker hos statens institut för lärome- 3—Riksdagen 1975/76. l saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110

34

delsinformation om att läromedlet ifråga skall godkännas som centralt läromedel. Därefter översänder institutet ärendet till läromedelsnämn- den för objektivitetsgranskning. Utbildningsprogramorganet bör därför svara för att statens institut för läromedelsinformation och läromedels- nämnden förses med samtliga de komponenter som bör bli föremål för obligatorisk granskning. Ljud- och bildprogrammen bör därvid tillhan- dahållas i bandad form. Utbildningsprogramorganet avgör självt om programmen skall sändas in för granskning före eller efter etersändning.

Om programmen sänds in till statens institut för läromedelsinformation för registrering som centralt läromedel före etersändning är detta därige- nom också att betrakta som frivillig förhandsgranskning som utbildnings- programorganet på eget initiativ och i eget intresse hemställer om för att få bedömt om programmen äri överensstämmelse med läroplanens mål och riktlinjer och om de således kan godkännas för användning som centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen i skolorna. Sådan frivillig för- handsgranskning innebär inte brott mot radiolagens censurparagraf (& 8), då utbildningsprogramorganet självt avgör vilka hänsyn man skall ta till lä- romedelsnämndens synpunkter på programmen innan de sänds i etern.

Tabell 2.2. Förslag till granskningsförfarande av utbildningsprogram i radionämnden och läromedelsnämnden.

].

Id

Radionämnden Läromedelsnämnden

Etersända program utan kopp- .ling till andra komponenter.

a) Centrala läromedel b) Icke centrala läromedel

. Etersända program med kopp-

ling till andra komponenter. a) Centrala läromedel

b) Icke centrala läromedel

. Icke etersända program med eller utan koppling till andra komponenter. &) Centrala läromedel

b) Icke centrala läromedel

Granskning avser programmens överensstämmelse med utbild- ningsprogramorganets stadgar (f.n. avtalet mellan staten och Sveriges Radio).

Kan granskas ' Kan granskas

Kan granskas

Gäller program men med beaktande av andra komponenter när särskilda skäl föreligger.

Kan granskas Gäller program men med beaktande av andra komponenter när särskilda skäl föreligger.

Ej aktuellt Ej aktuellt

Granskningen avser centrala läromedels (enl. SFS 1974: 438) överensstämmelse med läroplanernas mål och riktlinjer

Granskas 1 Ej aktuellt

Alla komponenter granskasl

Ej aktuellt

Alla komponenter granskasl Ej aktuellt

1 Gäller obligatoriskt för centrala läromedel i SO—ämnen.

Prop. 1975/76:110 35

Granskning efter etersändning kan t.ex. ske när utbildningsprogram- organet önskar få ett tidigare etersänt program eller en programserie re- gistrerat som centralt läromedel i ett samhällsorienterande ämne. Gransk- ning av centrala läromedel i andra ämnen än samhällsorienterande ämnen. som kan ske till följd av anmälan eller på nämndens eget initiativ. får förut- sättas alltid ske efter etersändning.

Enligt vad som här föreslagits avgör utbildningsprogramorganet självt om och när utbildningsprogram skall sändas in till läromedelsnämnden för granskning och den frivilliga förhandsgranskning som ibland kan förekom- ma inskränker inte utbildningsprogramorganets ensamrätt att avgöra vad som skall sändas i etern.

Hänvisningar till S2-4-4

Sammanfattningsvis föreslår kommittén att granskningen i radionämn- den och läromedelsnämnden bör ske i enlighet med tabell 2.2.

Upphovsrättsfrågar

l betänkandet redogörs dels för tillämpningen av upphovsrättsreglerna för den allmänna programverksamheten inom Sveriges Radio och dels för skilda upphovsrättsliga frågor som TRU kommit i kontakt med i sin verk- samhet.

Kommitténs principiella utgångspunkt är att det material som produce- ras skall komma till största möjliga användning och i de former som använ- darna önskar.

TRU och i viss utsträckning även SR/UTB har slutit avtal med upphovs- män i syfte att friköpa det producerade materialet. Friköpen har inneburit att fri bandning och försäljning eller utlåning av bandkopior från t.ex. AV-centraler och bibliotek möjliggjorts.

Nordiska upphovsrättskommittén (Ju 1970: 62) föreslår i ett delbetän- kande avgivet i februari 1974, att den nuvarande rätten vad gäller radio- program bibehålls Vidare föreslås att inspelningsrätten utsträcks till att även omfatta bildupptagning av etersända TV-program. De sakkunniga förordar dock att den fria inspelningsrätten begränsas till att avse program som utsänds i undervisningssyfte. Reellt innebär detta beträffande rätten att spela in radioprogram en inskränkning ijämförelse med gällande regler. Undantag görs vidare för filmer och videogram. Vad gäller den tid under vilken inspelningen får bevaras föreslås att den nuvarande treårsregeln upphävs och att beslut om en ny tidsgräns fattas på administrativ väg. För- slagen innebär även att en gjord inspelning får mångfaldigas. I fråga om verk som inte omfattas av förslagen till fri inspelningsrätt anser upphovs- rättskommittén att avtal bör slutas mellan det allmänna och upphovsmän- nens organisationer.

I avvaktan på att de upphovsrättsliga frågorna får en tillfredsställande lösning genom avtal eller lagstiftning är det enligt kommitténs mening nöd- vändigt att utbildningsprogramorganet friköper sina produkter i likhet med vad som hittills skett av TRU.

Mot bakgrund av bl.a. nordiska upphovsrättskommitténs förslag tog

Prop. 1975/76:110 36

nordiska ministerrådet upp frågan om upphovsrättens funktion i ett vidare kulturpolitiskt sammanhang. Ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen. Rådet antog därvid vissa riktlinjer som skall ligga till grund för revisionsarbetet. Detta skall bedrivas i nationella kommittéer. Direktiven för den svenska kommittén

har utfärdats i mars i år. I direktiven anges bl.a. att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt bl. a. när det gäller vissa frågor om rätt att spela in TV-program för undervisning.

2.4.5 Distributionsfrågor

Ererdixrriburion

Kommittén anser att eterdistribution av utbildningsprogram kommer att vara nödvändig under lång tid framåt. Möjligheterna att distribuera och spela upp program i form av t. ex. kassetter ökar visserligen stadigt. men det finns en rad situationer där distribution via etern är bästa lösningen.

Behov av eterdistribution föreligger för samtliga utbildningssektorer. Ut- över behoven av tid för rikssändningar finns ett ökat behov av regional sändningstid för ljudradio.

Kommittén beräknar att sändningstid i TV under dagtid behövs för för— skole- och skolsändningar. vissa vu xenutbildningsprogram samt eventuellt för högskoleprogram. Då TV-kanalerna kan behöva dagtid för reprissänd- ningar etc. anser kommittén att även TV 2 bör öppnas på dagtid. För ut- bildningsprogramorganet erforderlig tid kan sedan disponeras i lämplig ka- nal. Kommittén bedömer att ca fyra timmar per vecka under mellantid (lördagar och söndagar före kl. 19 samt vardagar kl. 17—19) erfordras för sändning av förskoleprogram samt för repriser av skol- och vuxenpro- gram. Omkring hälften av sändningstiden under mellantid bör förläggas till lördagar och söndagar. Även utan större ökningar av utbudet erfordras 3—4 timmar per vecka under kvällstid.

För ljudradiosändningar erfordras dagtid under vardagar i en kanal un- der ca tolv timmar per vecka samt under lördagar och söndagar ca tio tim- mar per vecka. För program i t. ex. samhällsämnen och elementär svens- ka önskar kommittén sändningstid inte bara i P2 utan även i P1 och P3. Kommittén anser vidare att de regionala sändningarna i ljudradion bör kunna rymmas inom ramen för ovan angiven tid.

Utöver de sändningstidsbehov som huvudsakligen avser terminstid, dvs. slutet av augusti—mitten av december och slutet avjanuari—mitten av maj, berörs också vissa tider under sommaren. Detta gäller för t. ex. vissa vuxenkurser i P1 och för reprissändningar av förskoleprogram i TV.

Kommittén beräknar det sammanlagda sändningsutrymmet i TV för det föreslagna utbildningsprogramorganets verksamhet till ca 500 timmar, var-

Prop. 1975/76: 110 37

av drygt hälften på dagtid. För sändning av utbildningsprogram i ljudra- dion beräknas en sammanlagd sändningstid om ca 1000 timmar per år.

Annan distribution

Kommittén utgår från att det för ett utbildningsprogramorgan bör vara en strävan att finna den för användarna lämpligaste distributions- och an- vändningsformen för såväl eter- som annan distribution. En samlad och lättillgänglig information om vad som finns att tillgå i fråga om bild- och ljudprogram bör också åstadkommas.

Enligt kommitténs mening behöver registrering och information av ak- tuellt bild- och ljudmaterial inom utbildnings- och kulturområdena inte kopplas samman med frågan om distribution av materialet. Det kan i stället vara en fördel att ha flera distributörer av framför allt rörlig bild.

Kommittén finner det angeläget att insatser görs för att underlätta för användarna både att få information om vad som finns att tillgå beträffande rörlig bild och på ett enkelt sätt erhålla önskat material. Kommittén fram- för några principförslag till lösning av registrerings-1 resp. distributionsfrå— gorna.

Med hänsyn till registrerings- och inforrnationsaspektema delar kom- mittén upp utbudet av bildprogram inom utbildningsområdet i tre kategori- er: för det första material av intresse främst för skolan, dvs. filmer, band och kassetter som anknyter till läroplanerna för de olika skolstadiema. för det andra material för högskolan som ofta är mer specialinriktat och mer faktabetonat än material för skolan (t. ex. medicinsektom) och för det tred- je material som efterfrågas inom vuxenutbildningen och av alla de organi- sationer och institutioner som arbetar inom kulturområdet. För alla kate- gorierna avser kommittén såväl material producerat inom landet som im- porterat material.

Kommittén påpekar att en registrering antingen kan ske på ett ställe eller också delas upp kategorivis. Kommunsamköps filmsektion svarar nu för skolområdet. Kommittén menar att ett utbildningsprogramorgan bör. som specialist på bild och ljud. kunna ha en funktion inom högskoleområdet. Med den roll, som utbildningsprogramorganet enligt kommitténs förslag bör få som centralt serviceorgan för bild och ljud inom högskoleområdet. kan det enligt kommitténs uppfattning vara naturligt att all registrering för högskolan sker hos utbildningsprogramorganet. Detta kan också un- derlättas av det internationella kontaktnät som enheten måste ha.

För den tredje kategorin, vuxenutbildningsområdet samt kultursektorn, har möjligheten att utnyttja Kommunsamköps organisation diskuterats. Från olika håll har dock hävdats att ett samlat ansvar för såväl registrering som distribution bör åvila staten eller en av mottagarna gemensamt ägd or-

! Med registrering avser kommittén inspelning och arkivering. I detta begrepp in- kluderas även information om det registrerade materialet samt upplysning om var materialet kan erhållas.

Prop. 1975/76: 110 38

ganisation och inte kommunerna. En central registrering skulle, som un- derstrukits i propositionen om den statliga kulturpolitiken 2 (prop. 1975120), medföra stora fördelar. Den överblick som ett framtida utbild-

ningsprogramorgan får över en stor del av bild- och ljudområdet kan tala för att en sådan funktion knyts till detta organ. Å andra sidan faller kultur- området till stora delar utanför utbildningsprogramorganets ansvarsområ- de.

Om en lösning väljs som innebär registrering av de tre kategorierna på skilda håll bör genom användning av data behövlig samordning kunna ske.

Kommittén anser det angeläget att frågan om registrering av rörlig bild får en snabb lösning. Det har legat utanför kommitténs uppdrag att närma- re analysera denna fråga. Kommittén föreslår därför att en särskild utred- ning tillsätts. Kommittén anser atl: följande tre organisatoriska alternativ i första hand bör övervägas. El Registrering organiseras efter mottagargrupper. Kommunsamköps verksamhet fortsätter direkt inriktad på förskola. grundskola och gym- nasieskola. Utbildningsprogramorganet svarar för registrering av mate- rial för vuxenutbildnings— och kulturområdet. El En särskild enhet för registrering av rörlig bild inrättas inom utbild- ningsprogramorganet. El En särskild fristående enhet inrättas. Här kan eventuellt en samman- koppling göras med det av dataarkiveringskommittén (U 1968: 48) i be- tänkandet (SOU l974: 94) Bevara ljud och bild föreslagna arkiverings- systemet eller med den registrering av läromedel som sker inom statens institut för läromedelsinformation.

Kopiering och distribution

I och med den ökade tillgången. på videokassettspelare kommer utnytt- jandet av befintligt material. svenskt och utländskt. att öka kraftigt. Hur snabbt denna utveckling kommer att gå beror bl. a. på hur de upphovs- rättsliga frågorna löses. Kommittén anser dock att möjligheterna att ut- nyttja befintligt material bör kunna bli stora för icke-kommersiellt bruk inom t. ex. utbildningsområdet. Detta kommer att ställa anspråk på kopie- ringsresurser för rörlig bild. Den kopiering som behövs för utbildnings- och kulturområdet bör ske utan vinstintresse.

Liksom beträffande registrering kan kopieringen antingen ske helt fristå- ende eller kopplas till produktionen av rörlig bild. Kommittén anser att flera skäl talar för att kopieringen t.v. bör ske i anslutning till utbild- ningsprogramorganets verksamhet. Utbildningsprogramorganet måste dis- ponera kopieringsresurser för att kunna mångfaldiga det egna materialet. Överföring till videokassett innebär oftast behov av professionell utrust- ning för uppspelning av moderband. För att kunna utnyttja ett befintligt material behövs ofta bearbetning. vilket i sin tur innebär behov av både teknik och sakkunnig personal. Om kopieringsresurser (elektronik) samlas på ett ställe kan beställningar samordnas t. ex. via distributören. Kopiering

Prop. 1975/76: 110 39

kan också ske på den lediga maskintid som uppstår i produktionen.

Kommittén framhåller att TRU har byggt upp en kopieringsresurs som utnyttjas i stigande omfattning. Om behovet av kopiering inom kulturom- rådet (t.ex. av videoskivor) blir så stort att det kräver en separat resurs. kan en sådan inrättas vid senare tidpunkt. Dessa frågor skulle en utredning om registreringsfrågorna också kunna överväga. Kommittén anser det dock angeläget att en eventuell utredning inte innebär något hinder för att utbildningsprogramorganet disponerar egna resurser för kopiering av vi- deokassetter.

Distributionen av rörlig bild bör enligt kommitténs mening liksom i dag ske via olika distributörer. Där så är lämpligt sker distributionen direkt från producenten (t. ex. utbildningsprogramorganet). ] andra fall utnyttjas annan distributör, t.ex. Föreningstilmo eller Liber Läromedel. Här bör också nämnas biblioteken, som enligt kommitténs mening kommer att ut- göra ett viktigt led i distributionen av rörlig bild. Biblioteken kan vara pri- märdistributörer, dvs. erhålla material direkt från producenten, eller se- kundärdistributörer där mterialet kommer från t. ex. en filmdistributör el- ler en AV-central.

Såväl TRU som SR/UTB erhåller i dag medel för eterdistribution på sär- skilda anslagsposter inom resp. anslag. Dessa medel utgår för att täcka te- leverkets sändningskostnader. Kostnaderna för de program SR/VUX sän- der betalas inom ramen för Sveriges Radios sändningsanslag. Kommittén anser att det är viktigt att ett framtida utbildningsprogramorgan har möjlig- het att välja distributionsform i varje särskilt fall. Distribution av program i form av filmkopior eller videokassetter kan i många fall klaras utan särskil- da kostnader för producenten. I andra fall. t. ex. när det gäller program för små målgrupper såsom olika grupper av studerande med särskilda behov. måste även distributionen subventioneras. Kommittén påpekar att kostna- derna för detta visserligen inte uppgår till samma storleksordning som för etersändning men att de likväl bör beaktas. Det är också angeläget. fram- håller kommittén. att vid beslut om projekt hänsyn kan tas till samtliga kostnader. dvs. också till distributionskostnader. Kostnaderna för eter- sändning är så stora att i vissa fall andra distributionsvägar bör övervägas enbart av kostnadsskäl.

Kommittén anser det därför angeläget att frågan om en särskild anslags- post för sändningskostnader tas under övervägande. Ett skäl till att det i dag finns en särskild anslagspost för sändningskostnader är televerkets behov av att veta omfattningen av de medel verket kommer att disponera. I ett läge med varierande distributionsformer måste detta lösas på ett annat sätt. Det kan ske genom att televerket för varje budgetår erhåller en garan- ti om ett visst minimiantal sändningstimmar och därmed anslagsmedel. Kommittén föreslår att sändningskostnadema antingen inkluderas i pro- duktionsanslaget eller. om en särskild anslagspost för distribution behövs. denna avser olika former av distribution. Utbildningsprogramorganet bör

Prop. 1975/76: 110 40

också enligt kommittén ha vissa möjligheter att kunna flytta medel mellan anslagsposterna.

2.4.6 Förlagsverksamhet

Trycksakproduktionen utgör en integrerad del av de projekt och flerme- diematerial som SR/U'fB och TRU producerar. SR/UTB svarar genom sin skolmaterielsektion för produktion och distribution av trycksaker som hör till skolprogrammen och SR/VUX har producerat kurslitteraturi samarbe- te med Sveriges Radios förlag. TRU har producerat trycksaker såväl i egen regi som i samarbete med olika förlag.

Enligt kommitténs mening bör utbildningsprogramorganet i väsentlig ut- sträckning kunna förlägga trycksaker. Genom en sammanläggning av SR/UTB och TRU uppkommer en sådan resurs bestående av skolmateriel- sektionen och de personer inom TRU som i dag handlägger förlagsfrågor. Härigenom skulle utbildningsprogramorganet få en förlagsresurs som i stort sett har samtliga resurser som erfordras för att svara för produktion, distribution och marknadsföring av trycksaker. Kommittén anser att ut- bildningsprogramorganet i huvudsak bör svara för produktion av de tryck- saker som ingår i flermedieprojekt. I vissa fall är det dock fördelaktigt att söka samarbete med ett annat förlag. Skäl för sådant samarbete kan vara att förlaget i fråga har tillgång till speciell sakkunskap och speciella resur- ser eller att förlaget har bättre möjligheter att nå ut till den avsedda mål- gruppen genom en väl inarbetad marknad.

Kommittén anser det viktigt att utgivning av läromedel inte dubbleras i den mån detta kan undvikas. Utbildningsprogramorganet bör därför infor- mera andra läromedelsförlag om vilka insatser som planeras för att på så sätt undvika dubbleringar.

Kommittén anser att utbildningsprogramorganet måste ha möjlighet att kunna subventionera också trycksaker. Det gäller framför allt komplette- rande trycksaker som ges ut till etersända program och som försäljs till all- mänheten via Pressbyrån. bokhandeln etc. Riktpunkten bör dock vara att trycksaksproduktionen skall vara självbärande. Produkterna bör säljas till självkostnadspris. dvs. med full kostnadstäckning. men någon vinst bör in- te uttagas. Rimlig säkerhetsmarginal bör dock enligt kommittén finnas.

2.4.7 Resursbehov

Personal

Vid beräkningar av personalresurser utgår kommittén från att den perso- nal som f. n. finns anställd på TRU. SR/UTB inkl. SR/VUX kommer att er- bjudas anställning hos utbildningsprogramorganet. Vid årsskiftet 1974/75 uppgick antalet tjänster vid TRU och SR/UTB till sammanlagt 277,5. Dess- utom ingick ett antal tjänster som SR/UTB betalar för inom Sveriges Ra-

Pmp. 1975/76: 110 . 41

dios centrala organisation samt tjänster inom tekniken för vilka SR/UTB genom sitt garantiåtagande svarat för. Sammanlagt uppgick detta antal tjänster till 66. Kommittén påpekar att den föreslagna utökade verksamhe- ten kommer att kräva personal utöver den som idag finns vid TRU och SR/UTB. Ökningen i antalet tjänster bör dock begränsas dels med hänsyn till tillgången på frilansresurser. dels för att få en rimlig balans i förhållan- det mellan fasta och rörliga kostnader. I likhet med vad som hittills gällt för TRU, bör utbildningsprogramorganets styrelse enligt kommitténs uppfatt- ning ha möjlighet att påverka utnyttjandet av statsanslaget. Detta gäller t. ex. huruvida en person bör anställas eller frilanspersonal utnyttjas.

Tekniska resurser

Utifrån en analys av resursutnyttjandet vid TRU och SR/UTB under 1974 har kommittén beräknat resursbehov för en enhet som kan svara mot de föreslagna utökade uppgifterna. Kostnaderna för teknisk utrustning be- räknas uppgå till totalt 21 .1 milj. kr. Av detta belopp är ca 15 milj. kr. kost- naderna för de ytterligare investeringar i utrustning som erfordras utöver den som TRU redan disponerar. De av kommittén föreslagna resurserna ger även visst utrymme för s. k. beställningsproduktion.

Lokaler Kommittén har med utgångspunkt i Sveriges Radios och TRU:s erfaren- heter gjort en överslagsberäkning av lokalbehovet för den föreslagna enhe- ten. Beräkningarna bygger på befintliga normer för resp. kategori av ut- rymme. Lokalbehoven för produktionsverksamhetcns olika delar uppgår till föl-

jande

Elektronik 3 200 m2 Film 350 m'—' Radio/ljud 750 m2 Ateljé I 650 m2 Trycksaker 2 200 m2 Gemensamma resurser 2 150 m2

Av det totala ytbehovet erfordras ca 4 300 rn2 med minst dubbel takhöjd. I övrigt erfordras kontorsutrymmen med tillhörande gemensamma ut- rymmen för ca 400 medarbetare.

Kommittén har på grund av en rad osäkra faktorer inte kunnat göra nå- gon detaljerad analys av lokalbehovet och kostnaderna för att täcka detta. Sådana osäkra faktorer är t. ex. verksamhetens lokalisering. användning av nya eller gamla lokaler etc.

Prop. 1975/76: 110 . 42 2.4.8 Kostnader

lni'csrc'ringskus[nm/er

Kommittén beräknar att kostnaderna för teknisk utrustning kommer att uppgå till totalt ca 21.1 milj. kr. TRU måste lämna nuvarande lokaler i och med utgången av år 1978. Därför har i investeringsramama även inräknats den fasta utrustning (t. ex. belysningssystem) som behövs i nya studioan- läggningar. Av dessa 21.1 milj. kr. utgör ca 6 milj. kr. kostnader för denna fasta utrustning medan ca 15 milj. kr. är kostnader för den övriga tekniska utrustning som erfordras för att erhålla resurser enligt kommitténs förslag. Projekterings- och installationskostnader. vars storlek är beroende på typ av lokaler. är inte inräknade. Kommittén förutsätter att gängse normer för avskrivning och nyanskaffning tillämpas.

Driftkostnac/er

Kommitténs förslag innebär att anslaget ökas från 40.4 milj. kr. budget- året 1974/75 (TRU:s och SR/UTB:s anslag samt kostnaderna för SR/VUX) till 54.4 milj. kr. budgetåret 1977/78. På samma sätt som nu gäller för TRU bör medel för återanskaffning av teknisk utrustning m.m. rymmas inom ramen för anslaget.

Slutligen bör frågan om beställningsproduktion och försäljning av tek- niska tjänster inkl. kopiering till videokassetter beaktas. Genom sådan verksamhet har täckning erhållits för vissa fasta kostnader (teknik. perso- nal). För budgetåret 1974/75 beräknas intäkterna uppgå till ca 0.7 milj. kr. 1 kommitténs förslag har utöver nuvarande produktion inräknats resurser för ytterligare ett 30-tal produktionsdagar (elektronik). De föreslagna re- surserna lämnar dock utrymme för en större produktion än den som kom- mittén föreslår. Denna överkapacitet bör kunna utnyttjas av andra intres- senter. Med en beställningsproduktion och försäljning av tekniska tjänster på ca 100 dagar per år tillförs verksamheten som täckning för fasta kostna- der 1.5—2 milj. kr. Därutöver kommer kopieringsverksamhet som med fö- reslagen kapacitet kan tillföra ca 0,5 milj. kr. [jämförelse med den verk- samhet som TRU f.n. bedriver innebär detta en ökning av täckningen av fasta kostnader med ca 1.5 milj. kr. Detta innebäri sin tur att det reella an- slagsbehovet i 1974 års penningvärde blir ca 53 milj. kr.

För distribution av den produktion som kan utföras inom det föreslagna utbildningsprogramorganet erfordras ca 12,5 milj. kr. budgetåret 1977/78, dvs. en ökning med ca 4.4 milj. kr. ijämförelse med budgetåret 1974/75. Härvid har dock inte inräknats den andel SR/VUX i dag har av Sveriges Radios totala sändningskostnader. dvs. ca 3 milj. kr. Nettoökningen stan- nar således vid ca 1,4 milj. kr. Av totalkostnaden 12.5 milj. kr. beräknas ca 1 milj. kr. utgöra kostnader för annan distribution än eterdistribution.

Prop. 1975/76: 110 ' 43

2.4.9 Förslagets genomförande

Kommittén föreslår att frågan om att inrätta ett utbildningsprogram- organ bereds på ett sådant sätt att riksdagen kan fatta beslut under våren 1976. Omedelbart efter det att riksdagen tagit ställning till de av kommittén framförda förslagen bör en organisationskommitté tillkallas. Dess uppgift bör enligt kommittén vara att förbereda sammanslagningen av TRU och SR/UTB till ett nytt utbildningsprogramorgan. Det bliri det sammanhanget aktuellt att inrätta tjänster och anställa medarbetare. att lösa lokalfrågorna samt att införskaffa erforderlig utrustning. Enligt kommitténs förslag bör utbildningsprogramorganet börja sin verksamhet den 1 juli 1977. Kom- mittén framhåller att det vid den tidpunkten torde vara svårt att ha löst lo- kalfrågan så att verksamheten kan bedrivas i permanenta lokaler. Ändock bör utbildningsprogramorganet starta sin verksamhet vid halvårsskiftet 1977 och. om nödvändigt. därefter under en övergångsperiod bedrivas i nuvarande lokaler.

Frågan om radions och televisionens fortsatta utveckling utreds f. n. av radioutredningen. Enligt kommitténs mening bör dess arbete inte hindra att kommitténs förslag förverkligas. Det nu gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio löper ut den 30juni 1977. Därest det skulle bli aktuellt att förlänga nuvarande avtal med något är, bör utbildningsprogramorganet ändå kunna börja sin verksamhet den 1 juli 1977. Enligt 4 % i avtalet skall vid Sveriges Radio bl. a. finnas en särskild programenhet för utbildnings- program. Utbildningsprogramverksamheten skall enligt 10 å i avtalet be- drivas i samråd med SÖ och UKÄ. Därest avtalet skulle förlängas att gälla längre än till den 30juni 1977 erfordras enligt kommitténs mening inget sär- skilt beslut om att ändra avtalets formuleringar beträffande utbildnings- programverksamheten. Genom riksdagsbeslutet om att inrätta utbildnings- programorganet bör klart framgå att Sveriges Radio. fr.o.m. den tidpunkt från vilken utbildningsprogramorganet skall börja sin verksamhet. inte längre är ålagd att ha en särskild Utbildningsprogramenhet.

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet får egen sändnings- rätt. Frågan huruvida Sveriges Radio även i fortsättningen skall ha ensam- rätt till sändning av alla slag av radio- och TV-program prövas av radio- utredningen. Det är inte rimligt att besluta om sändningsrätt för utbild- ningsprogramorganet. innan utredningens förslag föreligger. Enligt kom- mitténs mening bör dock inte frågan om sändningsrätt motivera ett upp- skov med inrättandet av utbildningsprogramorganet. Under en övergångs- tid kan verksamheten repliera på Sveriges Radios ensamrätt genom ett av- tal mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet enligt samma mönster som hittills har gällt för TRU.

Prop. 1975/76:110 44 2.5 Utbildningsprogramorganet; lokalisering

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog år 1970 att TRU och SR/UTB skulle lokaliseras till Umeå. Kungl. Maj:t föreslog emellertid i prop. 1971:29 angående omlokalisering av viss statlig verk- samhet en lokalisering till Norrköping. främst med hänsyn till programor- ganets behov av täta kontakter med olika verksamheter i Storstockholm- sområdet. Riksdagen beslöt att frågan om möjligheterna att förlägga verk— samheten till Umeå skulle utredas skyndsamt varvid även andra lokalise- ringsaltemativ borde kunna övervägas. På hösten 1973 fick TRU II i till- läggsuppdrag att utreda lokaliseringsfrågan.

Valet av lokaliseringsort för utbildningsprogramorganet kan enligt kom- mittén ske från två olika utgångspunkter. nämligen dels ur ett regionalpoli- tiskt perspektiv. dels från synpunkten hur verksamheten skall fungera. De- legationen för lokalisering av statlig verksamhet hade i sitt arbete som ut- gångspunkt riksdagens uttalande år 1969 om att en omlokalisering av stat- lig verksamhet från Storstockholmsområdet borde ske som ett led i strä- vandena att dämpa tillväxten i storstadsregionerna. särskilt Storstock- holm. Delegationen konstaterade i sitt första betänkande (SOU 1970: 29) Decentralisering av statlig verksamhet att tillväxten av storstadsområdena inte hade visat några tecken att minska. Att åstadkomma en omlokalise- ring från Storstockholmsområdet var enligt delegationen ett av två huvud- motiv. Det andra var att åstadkom ma vissa effekter genom en omlokalise- ring till vissa regioner. Omlokaliseringen borde sålunda ses som ett led i de regionalpolitiska strävandena och ske till ett fåtal orter som fyller kriterier- na för att kunna utvecklas till storstadsalternativ. En annan utgångspunkt var att de verksamheter som skulle omlokaliseras skulle kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen.

Kommittén understryker att den regionala utvecklingen under 1970—talet i vissa avseenden varit en annan än under 1960-talet. Utgångspunkten är enligt kommitténs uppfattningi detta avseende förändradjämfört med den som gällde för lokaliseringsdelegationen. Kommittén konstaterar därvid att tillväxten inom Storstockholmsområdet nu har upphört samtidigt som den snabba befolkningsminskningen i vissa andra delar av landet har mins- kat eller upphört. Kommittén framhåller att det ur regionalpolitiska syn- punkter i dag finns mycket som talar för en lokalisering av utbildningspro- gramorganet till Stockholmsregionen. Därest en utlokalisering ändå skulle bli aktuell anser kommittén att de "regionalpolitiska bedömningarna mera talar för Norrköping än för Umeå.

När det gäller möjligheterna för utbildningsprogramorganet att bedriva sin verksamhet effektivt och rationellt anser kommittén att väsentliga nackdelar skulle uppstå genom en utlokalisering. Det gäller främst möjlig— heterna att anlita tillfälliga medarbetare och utnyttja Sveriges Radios arkiv och tekniska resurser. Vid ett val mellan Norrköping och Umeå förordar kommittén en lokalisering till Norrköping med hänsyn till de bättre möjlig- heterna till kontakter med Stockholmsregionen.

Prop. 1975/76: 110 45

Enligt kommitténs uppfattning talar såväl regionalpolitiska som före- tagsmässiga skäl för att utbildningsprogramorganet förläggs inom Stock— holmsregionen. Kommittén ,tar dock inte ställning till var inom regionen verksamheten bör lokaliseras.

2.6 Kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen

Grundläggande bestämmelser l ä

Stiftelsen består av medel som regeringen anvisar för det ändamål som anges i 3 &.

2.5

Stiftelsen har till ändamål att. i enlighet med de grunder för statsbidrag som riksdagen godkänt med anledning av proposition 1975/76: 00 angående utbildningsprogramorganet m.m.. främja utbildningsverksamhet inom för- skola. ungdomsskola. högskola och vuxenutbildning genom att för rundra- diosändning eller annan distribution producera eller på annat sätt anskaffa bild- och ljudprogram med eller utan trycksaker eller annat stödmaterial. Stiftelsen skall inom ramen för sitt verksamhetsområde bedriva erforder-

ligt utvecklingsarbete.

3.5

Stiftelsen har inom ramen för det ändamål som anges i 2 5 rätt att avgöra vilka radioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) som skall förekom- mai sändning från sändare häri riket.

4 i?

Televerket svarar för distribution av radioprogrammen. Distribution av trycksaker och andra bild- och ljudprogram än radioprogram ombesörjes av stiftelsen.

5.5

Stiftelsens verksamhet skall inom sektorerna ungdomsskola och hög- skola bedrivas efter samråd med skolöverstyrelsen resp. universitets- och högskoleämbetet.

Förvaltning m. m. 6 Få

Stiftelsens verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsräd.

Prop. 1975/76: 110 46

7?

Styrelsen skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen.

Två av ledamöterna skall företräda dem som är anställda hos stiftelsen. För dessa ledamöter skall utses två suppleanter. 1 fråga om personalföre- trädarna tillämpas vad som föreskrives i 11— 12 och 15 åå i Kungl. Maj:ts kungörelse (1974: 224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. '.

Styrelsens ledamöter skall i övrigt besitta sakkunskap inom utbildnings- och bildningsområdet i stort samt teknisk.juridisk och ekonomisk sakkun- skap. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

89'

Styrelsen har sitt säte i . . .

95

Av styrelsen avgöres viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet. organisation och ekonomiska förvaltning.

105

Ärenden. som inte skall avgöras av styrelsen. avgöres under styrelsens tillsyn av en verkställande direktör för stiftelsen. Det skall åligga denne bland annat att övervaka. att radioprogrammen ej innefattar brott mot be- stämmelseri lag och stiftelsens stadgar och mot andra för stiftelsen gällan— de föreskrifter eller avtal.

Verkställande direktören skall närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna och att till protokollet anteckna sär- skild mening i de ärenden som avgöres.

Vid hinder för verkställande direktören fullgöres dennes åligganden av den tjänsteman som verkställande direktören bestämmer. om styrelsen in- te beslutar annat.

Genom arbetsordning eller särskilt beslut får överlämnas åt annan tjäns- teman än verkställande direktören att avgöra ärenden eller grupp av ären- den som ej är av beskaffenhet att prövningen bör ankomma på verkställan- de direktören.

115

Hos stiftelsen är. fönltom verkställande direktören. personal anställd i mån av behov och tillgång på medel.

125

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordförande. när denne finner det lämpligt eller när minst tre ledamöter begär det.

Prop. 1975/76: 110 47

Vid behandling av fråga som avses i 34 & skall kallelse utsändas senast fyra veckor före sammanträdet. I annat fall utsändes kallelse. om ej hinder möter. senast två veckor före sammanträdet.

Styrelsen är beslutsför. när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig el- ler, vid lika röstetal. den mening som ordföranden biträder.

135

Vid styrelsens sammanträden föres protokoll. Av detta skall framgå vil- ka som varit närvarande. styrelsens beslut och de skiljaktiga meningar som uttalats. Protokolletjusteras av ordföranden och ytterligare en ledamot av styrelsen.

14%?

Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till stiftelsens styrelse. För- valtningsrådet består av minst 15 personer utsedda av styrelsen på förslag av organisationer och myndigheter som berörs av stiftelsens verksamhet.

1552

Styrelsen bestämmer senast i mars varje är vilka organisationer och myndigheter som skall inbjudas att låta sig representeras i förvaltningsrå- det.

16.5

Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkställande direktören får inte vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

175

Styrelsen bör inhämta förvaltningsrådets synpunkter i frågor av större betydelse.

185

Förvaltningsrådet sammanträder minst två gånger om året. För gransk- ning av stiftelsens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådet senast två veckor efter berättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet av- ger snarast därefter utlåtande över granskningen till styrelsen. Förvalt- ningsrådet sammanträder vidare så snart förslag till budget för stiftelsens verksamhet föreligger.

195

Förvaltningsrådet sammanträder på kallelse av styrelsen. Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen närvara. Vid sammanträden skall föras protokoll. Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande.

Prop. 1975/76: 110 48

20.5

Till stiftelsen skall vara knutna rådgivande kommittéer för förskola. ungdomsskola. högskola och vuxenutbildning med uppgift att lämna råd och synpunkter på verksamheten inom resp. sektor.

Ledamöterna utses av styrelsen.

21.5

Ordföranden och övriga ledamöter i stiftelsens styrelse utses för högst tre år.

Förvaltningsrådets ledamöter utses för ett år. Ledamöterna i de rådgivande kommittéerna utses för högst tre år. Verkställande direktören förordnas av regeringen för högst sex år. An- ställningsvillkoren för tjänsten som verkställande direktör fastställes under medverkan av regeringen eller statens avtalsverk.

Annan personal anställes av stiftelsen.

Ekonomi m.m. 22 &

Stiftelsens räkenskaper löper från den 1 juli till den 30juni.

23å

Styrelsens och direktörens förvaltning samt stiftelsens räkenskaper skall årligen granskas av två revisorer. Revisorerna. varav en skall vara auktori- serad. utses av regeringen för sex räkenskapsår. Senast den 15 oktober skall berättelse över nästföregåcnde räkenskapsår överlämnas till reviso- rerna. vilka har att senast den 15 november till styrelsen och för kännedom till förvaltningsrådet avgiva revisionsberättelse.

24%

Stiftelsens verksamhetsberättelse jämte yttrande från förvaltningsrådet skall senast den 15 december överlämnas till regeringen.

25å

Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Riktlinjer för radioprogramverkswnhelen 26 %

Radioprogrammen skall i lämplig form främja utbildningen inom stiftel- sens verksamhetsområde.

Prop. 1975/76: 110 49

275

Stiftelsen skall i radioprogramverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena.

285

Bestämmelserna i 6 % radiolagen om opartiskhet och saklighet skall till- lämpas. med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfri— het skall råda i rundradion.

Stiftelsen skall före sändning av radioprogram så noggrant som omstän- digheterna medger kontrollera sakuppgifteri programmet.

Den enskildes privatliv skall respekteras. om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

Felaktig sakuppgift skall beriktigas. när det är påkallat. Den som har be- fogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Beriktigande och plats för genmäle skall ges utan skäligt dröjsmål.

29 å

Stiftelsen får ej mot vederlag medge kommersiell reklam i radioprogram eller programinslag. 30 &

Stiftelsen skall utan onödigt dröjsmål tillställa radionämnden det mate- rial som behövs för nämndens granskningsverksamhet.

Riktlinjer-för Övrig programverksamhet 31 55

Vad som föreskrives i 26—30 äs om radioprogramverksamheten skall i tillämpliga delar även gälla stiftelsens programverksamhet i övrigt.

Stadgar/ms giltighetstid 32 så

Dessa stadgar gäller för en tid av sex år.

33.5

Regeringen får meddela beslut om ändring av stadgarna från och med ut- gången av giltighetstiden.

Har tiden utgått utan att regeringen meddelat beslut om ändring. gäller stadgarna för en ytterligare tid av sex år och på samma sätt för följande perioder av sex år. 4—Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76: 110 50

345

Regeringen får även under giltighetstiden meddela beslut om ändring. ifall det godkännes av minst fem ledamöteri stiftelsens styrelse.

Bestämmelse som ändrats enligt första stycket skall ändå gälla för sam- ma tid som övriga bestämmelser.

Prop. 1975/76: 110 51

3. REMISSYTTRANDEN 3.1. Behov av ljud- och bildprogram i undervisningen

Flertalet remissinstanser delar kommitténs syn på användning av ljud och bild i undervisningen. Socialstyrelsen anser att ljud- och bildprogram kan vara en viktig del i den fortlöpande information som förs ut i olika for- mer och till olika målgrupper. Styrelsen betonar samtidigt att AVM aldrig får ersätta den direkta kontakten mellan t. ex. lärare och elev utan endast får ses som ett komplement till andra undervisningsformer. Televerket konstaterar att betänkandet i huvudsak tar upp positiva effekter av att an- vända ljud och bild i undervisningen. Det vore enligt televerkets mening värdefullt att få en allsidig och objektiv belysning och bedömning även av vad som händer om olika produktionsvillkor för att nå de positiva effekter- na inte uppfylls. RRV anser att en utgångspunkt för bedömningen av verk- samheten med radio och TV i utbildningen bör vara att denna verksamhet är en del av utbildningspolitikens medel och att den därför inom varje ut- bildningssektor måste jämföras med och vägas mot utbildningsmetoder som förutsätter personlig lärarmedverkan. Enligt RRV hade det varit vär- defullt om kommittén kunnat göra en mera systematisk utvärdering av ut- bildning genom radio och TVjämfört med andra utbildningsmetoder. RRV är medvetet om att detta är svårt på grund av att undervisningen i radio och TV till stor del kan vända sig till nya stora målgrupper vid sidan av dem som deltar i lektionsbunden eller liknande undervisning. nämligen främst hemmavarande barn och vuxna. Även i dessa fall måste emellertid en avvägning göras mellan resursinsatser med radio/TV och andra utbild- ningsmedel. SÖ. som också delar kommitténs uppfattning, understryker att medieinslagen bör föregås av en noggrann undervisningsplanen'ng där användningen av medierna sätts i relation till de mål, metoder och arbets- former. som finns inom olika utbildningar. SÖ delar också kommitténs uppfattning om att den ökade användningen av bilden som kommunika- tionsmedel i samhället i sig motiverar att den ges utrymme i undervisning- en bl.a. för att utveckla individens förmåga att förstå och använda bildens uttrycksmöjligheter. SÖ framhåller vidare att det är viktigt att klargöra bil- dens förhållande till den verklighet den speglar. Eleverna bör ges möjlighe- ter att utveckla sig till aktiva. kunniga och kritiska lyssnare och tittare. AMS framhåller att information om och stimulans till studier är ytterst vik- tig för människor som t. ex. av geografiska och sociala skäl är svåra att nå med utbildningsinsatser. Etersändning kan härvid ses som en form av upp- sökande verksamhet. Styrelsen betonar att de människor som är sämst ut-

Prop. 1975/76:110 52

bildade och har största behovet av utbildning van't svårast att nå med de utbildningsmöjligheter som erbjuds. AMS framhåller vidare det stora be- hovet av AVM i olika former av vuxenutbildning för handikappade och in- vandrare för att förbättra deras möjligheter på arbetsmarknaden och un- derlätta deras deltagande i samhällslivet. Statens handikappråd framhåller att föräldrar till handikappade barn och personer som i sitt yrkesutövande kommeri kontakt med handikappade behöver information och kunskaper om olika handikappgruppers behov. Statens kulturråd anser att en ökad användning av ljud och bild i skilda utbildningssammanhang är en förut- sättning för att de estetiska ämnena skall kunna få en större plats. Rådet anser vidare att ljud och bild har en naturlig plats i den moderna undervis- ningen och rådet delar kommitténs uppfattning att riktigt utformade pro- gram som integreras i undervisningen kan stimulera till aktivitet. En ökad användning av TV i undervisningen får dock inte understryka det omfat- tande passiva TV-tittandet på fritid. Användningen av ljud och bild bör i stället stimulera till ett kritiskt utnyttjande av bilden. både stillbilden och den rörliga bilden.

Statens institut för Iäromedelsinfarmation betonar starkt nödvändighe- ten av att det nya organets inriktning i första hand koncentreras till sådana elevgrupper och sådana moment i undervisningen där TV och radio har särskilda och unika förutsättningar att göra en god insats. Folkhögskola utredningen konstaterar att det med stöd av vunna erfarenheter är lätt att instämma i kommitténs motiveringar kring de fördelar som användning av ljud- och bildprogram i undervisningen ger. Ett stigande antal folkhögsko- lor torde efter hand alltmer utnyttja ljud- och bildinslag i undervisningen. något som utredningen betraktar som mycket viktigt i studiearbetet bland kortutbildade vuxna. då de under tidigare skolgång inte fått träning i att lä- sa och förstå bilder. Folkhögskoleutredningen anser det viktigt att till AVM fogas detaljerade innehållsbeskrivningar och att man utformar enkla modeller. som gör det möjligt att snabbt gå in i ett program och fånga in just det som är viktigt vid det tillfälle man söker det. LUT 74 konstaterar att ljud och bild i undervisningen inte bara är en fråga om den lämpliga pro- duktionen och bearbetningen av stoff som förmedlas i direkt syfte att stöd- ja skolans undervisning. Det är även en fråga om den lämpliga produktio- nen och bearbetningen av stoff som förmedlas i direkt syfte att stödja sko- lans undervisning. Det är vidare en fråga om hur detta stoff skall avvägas mot annan information som distribueras av massmedia. och hur en sam- ordning skall kunna ske så att bearbetningen även träffar det stoff som inte är direkt skol- eller undervisningsdestinerat. Utredningen efterlyser i detta sammanhang en närmare diskussion om det rimliga i en kraftig satsning på förproducerade program. Landstingsförbundet uppskattar kommitténs ambition att ägna speciell uppmärksamhet åt barn med särskilda behov av stimulans och åt vuxna med fysiska och psykiska handikapp. Förbundet anser detta vara områden där ett utvecklat samarbete med utbildnings-

Prop. 1975/76: 110 53

programorganet ter sig angeläget. Andra sådana områden är vårdutbild- ning på gymnasie— och högskolenivåema. LRF delar och understryker kommitténs uppfattning att positiva effekter kan uppnås genom en lämplig samordning och samplanering av olika medier i utbildningen. LRF anser att ljud- och bildprogram underlättar inlärning och ger större möjligheter att välja presentationssätt. arbetsformer och bearbetning med hänsyn till syfte. ämne och målgruppens förutsättningar. Institutet för rikskonserter vill i likhet med kommittén understryka de tekniska möjligheterna till och det pedagogiska behovet av audiovisuella hjälpmedel i utbildningen. Detta gäller i hög grad musikområdet till vilket kommittén enligt institutets me- ning dock inte tagit tillräcklig hänsyn.

Sveriges Radio instämmer i kommitténs allmänna värdering av utbild- ningsprogramverksamheten. Bild- och ljudprogram i olika distributionsfor- mer utgör enligt Sverigcs Radio ett verksamt medel att uppnå väsentliga utbildningsmål. ABF anser att de gångna årens verksamhet inom 'l'RU och Sveriges Radio på ett övertygande sätt har dokumenterat bild- och ljudra- dioprogrammens möjligheter i utbildningen och framför allt på vuxenut- bildningsområdet. Det finns därför enligt ABF:s mening realistiska förut- sättningar för att ge programproduktionen den organisatoriska stabilitet och ställning. Som krävs för ett mera systematiskt utnyttjande av bild- och ljudprogram i utbildningen. Valens/tolum erfarenheter av programserier och studiematerial som producerats av TRU och SR/VUX är positiva. En- ligt vuxenskolans bedömning skulle ett ökat utbud baserat på nära kontak- ter mellan den nya programenheten och Studieförbunden med sina med- lemsorganisationer skapa förutsättningar för att nå ut till nya grupper med vuxenutbildning. TBV konstaterar att utnyttjandet av ljud- och bildpro- gram i TBV:s cirkelverksamhet årligen ökar. TBV framför att användandet av audiovisuella hjälpmedel i cirkelverksamheten bl. a. bidrar till att belysa och få in verkligheten i cirkelarbetet på ett stimulerande sätt. Enligt TCO:s uppfattning ger de av kommittén redovisade utvärderingsresultaten otve- tydiga uttryck för förstärkta behov hos olika mottagare av en fortlöpande och samlad produktion av AVM såväl för etersändning som för annan di- stribution. SIF ser positivt på den presentation och diskussion som skeri betänkandet angående värdet av ljud och bild i utbildningen. och instäm- mer i de huvudmotiv som där anges för användning av AVM i undervis- ningen. SACO/SR konstaterar att radio och TV:s möjligheter att snabbt nå ett stort antal individer med information har ett stort värde. Enligt SACO/SR:s mening borde man i högre grad kunna ge sig i kast med egen framställning av ljud- och bildmaterial på det lokala planet. En sådan pro- duktion kan komplettera ett centralt producerat material och verka stimu- lerande på den allmänna inställningen till frågan om ljud och bild i under- visningen. Statsföretag understryker det positiva i att audiovisuella hjälp- medel används i olika undervisningssammanhang. AVM är. rätt använda. särskilt lämpade för att ge stimulans och skapa motivation. konkretisera

Prop. 1975/76: 110 54

undervisningsinnehållet och bidra till alternativa former för samverkan. dialog och individualisering. Enligt Statsföretag är etermediema särskilt värdefulla då de kan utnyttjas för AV-distribution av undervisning även till personer. som av geografiska eller personliga orsaker inte har möjlighet att delta i annan undervisning med AVM-inslag.

Brevskolan delar helt kommitté-ns uppfattning att insatser i form av AVM bidrar till att förverkliga samhällets mål att överbrygga utbildnings- klyftorna mellan och inom generationerna och att en prioritering bör göras av de utbildningsrnässigt mest eftersatta grupperna. Dessutom anser Brev- skolan att vuxenutbildningen skall stimulera till engagernangi samhällsfrå- gor. Brevskolan menar att alla insatser som kan underlätta och påskynda utvecklingen inom dessa områden måste anses önskvärda. Länsstyrelsen i Viisterlmttens Iiin anser att det varit värdefullt om kommittén hade kunnat presentera en mer ingående undersökning kring relationen utbud/efterfrå- gan/användning/pedagogisk effekt. Enligt länsstyrelsens mening kan det förhålla sig så att utbudet vida överstiger utnyttjandet. och då det rör sig om stora ekonomiska belopp vore det viktigt att kartlägga orsakerna till en eventuell obalans. Länsskolnämnden i Östergötlands län finner kom- mitténs konstaterande att det finns behov av ökade insatser med ljud och bild inom samtliga utbildningssektorer ganska ointressant. Ökade behov kommer alltid att upplevas inom alla verksamhetsområden menar läns- skolnämndcn. I stället borde man diskutera vilka av de upplevde behoven av utbildningsprogram. som mottagarna verkligen är betjänta av att få till-

godoscdda.

3.2. Inriktning och uppgifter

Manga remissinstanser berör kommitténs förslag till inriktning och upp- giflcr l'ör någon/nagra eller samtliga fyra utbildningssektorer förskola. ungdomsskola. högskola och vuxenutbildning — inom det föreslagna ut- hlldningsprogramorgancl. Flertalet remissorgan delar i huvudsak kom- mitténs uppfattning om de fyra seklorernas allmänna inriktning och uppgif- ter. I många remissyttranden. bl.a. från socialstyrelsen. SÖ, AMS, Lands- tingsförbundet och HC [( . betonas "vikten av kommitténs förslag om att be- hovet av program för och om handikappade barn och vuxna skall ägnas särskild uppmärksamhet i det föreslagna programorganets verksamhet. Statens lmmli/tappriii/ understryker att all programproduktion måste pla-' neras med beaktande av hamlikappades problem och speciella behov. Det gäller program riktade till samtliga utbildningssektorer.

3.2.1. Förskolan

De remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag till inriktning för förskolesektorn tillstyrkeri allt väsentligt detta. S()('f(lle_Vl'('/SUII under-

'Prop. 1975/76: 110 55

stryker bl. a. att ljud- och bildprogram bör ses som ett viktigt inslag i för- skolan. Ljud- och bildprogram för denna åldersgrupp bör vara utformade så att de leder till egna direkta upplevelser. Vidare bör programmen följas upp av samtal mellan personal. föräldrar och barn för att klarlägga och för- tydliga värderingar. attityder och innehåll. Socialstyrelsen anser vidare att handledningar till programmen bör ges ut på olika språk samt att den tryckta annonseringen om förskoleprogram bör göras på de vanligaste in- vandrarspråken. SÖ framhåller att det behövs ytterligare kartläggning och forskning för att ge språkligt handikappade barn ökad möjlighet att ta emot bildinformation. Behovet av textsatta 'l"V-program för hörselskadade och döva barn har hittills enligt SÖ i ringa utsträckning tillgodosetts. varför ut- bildningsprogramorganet bör avsätta resurser för sådan textsättning. Sta- tens Irandikuppråcl understryker att det är angeläget med program om han- dikappade barn i olika samhällssituationer riktade till barn i förskolan och ungdomsskolan för att på ett tidigt stadium motverka fördomar och negati— va attityder till handikappade. Program riktade till förskolebam där handi- kappade barn på ett naturligt sätt leker med andra barn kan enligt rådet ha stor betydelse för förskolebarns inställning och förståelse för olika handi- kapp. Statens kulturråd anser att produktionsbehovet för invandrarbam särskilt bör beaktas av programorganet. Import och bearbetning av pro- gram bör enligt kulturrådet kunna tillhöra programorganets uppgifter. Vidare borde det enligt rådets mening vara möjligt att organisera import av program som kan distribueras genom invandrarföreningarnas försorg.

Barnfilmrådet understryker att man inte endast bör se till bildens och ljudets fördelar utan att man också bör vara uppmärksam på att en ökad användning av ljud och bild kan leda till ökad passivisering. Det är därför enligt rådets uppfattning nödvändigt att stimulera till kritiskt användande av ljud och bild. Rådet anser det också angeläget att stödja import av barn- program pä invandrarspråk. att producera program för invandrarbarn samt att större resurser bör ges till utbildningsprogramorganet för produktion av handikapprogram. ] detta sammanhang understryker rådet att det är ange- läget att samhället vidtar åtgärder för att förse handikappade med appara- ter för uppspelning av ljud- och bildprogram. Speciella program bör göras för särskolans högstadium. Barnfilmrådet stöder förslaget om en fortsatt forskning om hur barn tillgodogör sig AVM samt betonar behovet av forsk- ning kring underhållningsväldets och dokumentärvåldets effekter på barn. Ft>llt/rögskMantra/ningen anser att i de ämnen som inordnas under begrep- pet föräldrautbildning bör studierna utökas genom intensivkurser och kampanjer. Vidare understryker utredningen att verksamheten inom detta område bör planeras så att folkhögskolans insatser kan vidgas och att upp- läggningen bör vara sådan att den främjar samspelet mellan folkhögskola och studieförbund. SAB betonar bibliotekens roll som förmedlare av infor- mation och barnkultur och framhåller att biblioteken därvid inte enbart får betraktas som en lokal för visning av rörliga bilder. Enligt SAB:s mening

Prop. 1975/76:110 56

bör utbildningsprogramorganet satsa på viss speciell produktion av inskol- nings- och utbildningsprogram såväl på förskolans område som på övriga åldersstadier inom utbildningssektorn. LO anser det angeläget att produk- tionen av förskoleprogram riktas till såväl fem- och sexåringar som till yng- re förskolebarn. Vidare understryker LO att radio- och 'l'V-programmen skall utformas i enlighet med de pedagogiska mål som fastställts för försko- lan. TCO anser bl. a. att alltför specialiserade program. som riktar sig till en bestämd målgrupp. bör undvikas. TCO delar inte kommitténs uppfatt- ning om att produktionen i hög grad bör inriktas på samverkansproblern. Även om programproduktionen delvis kan behöva inriktas på sådana pro- blem. finns det enligt TCO:s mening ett betydligt mer differentierat behov av fortbildning för förskollärare t.ex. inom vuxenpedagogik. kommunal- kunskap m.m. Fortbildningen måste därför inriktas på många områden och inte begränsas till enbart den inriktning som kommitten förutsätter. Sveriges Civilingenjörsförbund ("F-STF menar att det är viktigt att de grundläggande naturvetenskapliga begreppen och teknikorientering tas upp redan i förskoleprogrammen.

3.2.2. Ungdomsskolan

SÖ. som delar kommitténs uppfattning om utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter för ungdomsskolan. betonar bl. a. vikten av att ut- budet för vissa delar av ungdomsskolan och då speciellt gymnasieskolan ökar. SÖ framhåller också att programorganet även bör producera pro- gram för de yrkestekniska linjerna inom gymnasieskolan. Enligt Sözs me- ning är det vidare angeläget med produktion för elever med särskilda be- hov samt viktigt att särskilt material för hemspråksträning produceras för invandrareleveri grundskolan. Beträffande kommitténs mening om att det föreligger behov av särskilda fortbildningsinsatser för skolpersonal anför SÖ att dessa insatser främst bör avse metodiska frågor vid användning av ljud och bild. t. ex. medieval. Man bör därvid beakta hur programorga- nets erfarenheter och resurser bäst kan utnyttjas i sådana sammanhang och finna former för samverkan mellan enheten och centrala och regionala organ. Statens hundikappråd framhåller att elever i såväl ungdomsskolan som högskolan bör informeras om de handikappades situation genom pro- gram om handikappade som en del av samhället. Statens kulturråd vill mot bakgrund av den diskussion som förts med anledning av förslagen från utredningen om skolans inre arbete peka på betydelsen av en för- skjutning av tyngdpunkten i skolans arbete från den rent verbala kun- skapsförmedlingen mot en varierad metod där elever med skilda förutsätt- ningar tillgodoses bättre. Ljud- och bildprogram böri stor utsträckning in- riktas på att förmedla och stimulera till upplevelser där den estetiska eller konstnärliga uttrycksformen bör få en ökad plats. SAB anser att radions förplanerade och förproducerade studiematerial med ljudband. som distri-

bueras till skolorna via AV-centralema. utgör det bästa utbudet för ung- domsskolan. En satsning på att hålla detta material aktuellt bör enligt SAB:s mening prioriteras. SAB anser vidare att produktionen av gymnasie- program bör kompletteras med åtgärder för att stimulera till ökad använd- ning av AVM i gymnasieskolan. Bristen på lämpliga AVM för denna skol- form har enligt SAB:s mening medfört ett minskat intresse för AVM hos både lärare och elever i gymnasieskolan. Statens institutför läromedelsin- formation betonar nödvändigheten av att programorganets inriktning i första hand koncentreras till sådana elevgrupper och sådana moment i un- dervisningen. där radio och TV har särskilda och unika förutsättningar att göra en god insats. Enligt institutet talar inte enbart pedagogiska och eko- nomiska skäl för en sådan ståndpunkt utan också hänsynen till Liber Läro- medel. Vidare understryker institutet behovet av ett intimt samarbete mel- lan institutet och det nya organet när det gäller insatser på bristområdena. LO framhåller att det är angeläget att radio- och TV-programmen såväl i förskolan som i ungdomsskolan används för att förmedla information om och skapa kontakt med föreningslivet. TCO konstaterar att programutbu- det för ungdomsskolan under senare år inriktats mot de större målgrupper- na och att det nu finns skäl att överväga om produktionen även kan inrik- tas mot andra målgrupper. t. ex. små elevgrupper och då speciellt i de fall där man genom radio/TV bättre kan förse dessa med ett omväxlande och intresseväckattde material. Vidare anser TCO att man vid val av program- inslag bör pröva vilka som kan tjäna som komplement till andra förlagspro- dtrcerade läromedel och att hänsyn därvid bör tas till sådana moment eller undervisningsområden där radio/TV har speciella förutsättningar att skapa stimulans. individualisering och elevaktivitet. TCO pekar även på att det finns behov av AVM inom de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan och i arbetsmarknadsutbildningen. SACO/SR anser det angeläget att såväl lä- rare som elever deltar i planeringsarbetct för programproduktionen inom ungdomsskolan. Vidare anser SACO/SR det rimligt att AVM i ungdoms- skolan i första hand tillgodoses genom produktion av ett grundutbud. RHS. som betonar att AVM inom ungdomsskolan främst bör gälla områ- den där bild- och ljudprogram har unika förutsättningar, ställer sig tveksam till att detta kräver en mer omfattande specialproduktion. Enligt RHS tor- de det ordinarie utbudet i radio och TV vara tillräckligt under förutsättning att det görs lätt tillgängligt. Specialproducerade program för ungdomssko- lan bör enligt RHS främst avse sådana ämnesområden som av olika skäl ägnas mindre intesse av läromedelsproducenterna. t. ex. specialundervis- ningen. invandrarundervisningen och B-skolan. Sveriges Civilingenjörsför- bund C F-STF finner det angeläget att skolprogramutbudet används för yr- ' kesvägledning och information om yrken och utbildningsvägar.

Prop. 1975/76:110 58

3.2.3. Högskolan

UKÄ anför att de yttranden som inkommit från läroanstalterna i huvud— sak varit positiva till kommitténs förslag angående utbildningsprogram- organets planerade verksamhet inom högskoleområdet. Läroanstaltema betonar samtidigt att deras egna AV-centraler är och bör vara de viktigas- te producenterna av AVM inom högskolan. UKÄ framhåller i detta sam- manhang vikten av att möjligheterna ökas för att producera läromedel lo-' kalt. Remissinstanserna inom UKÄ-området har genomgående betonat be- hovet av AVM i den högre utbildningen och UKÄ instämmer i kommitténs bedömning att övervägande skäl talar för en fortsatt och utökad använd- ning av AVM inom högskolan. UKÄ anser vidare att frågan om utbildning om audiovisuella läromedel bör beaktas inom ramen för den fortsatta ut- vecklingen av pedagogisk utbildning av högskolelärare. Därvid bör tyngd— punkten snarast ligga på metodiska och planeringsmässiga frågor och såle- des inte bara på det tekniska handhavandet av apparaturen. Statens kultur- rlltl konstaterar att utbildning för kultur- och informationsyrken inte har berörts i betänkandet och understryker att man även inom dessa områden bör ta hänsyn till de pedagogiska problem som uppstår vid de mindre ut- bildningsvägar som med begränsade lärarresurser ändå har krav på en bred och varierad utbildning. Folkuniversitetet anser att en ambition till ökad användning av AVM måste utgå från en noggrann analys av de institutio- nella och studieorganisatoriska förhållanden som präglar högskolan. Man måste bl. a. observera mångfalden av ämnesområden. lokala forskningsin— tressen och de i förhållande till ungdomsskolan jämförelsevis små elev- grupperna. Folkuniversitetet understryker vidare kommitténs betoning av lokal produktion inom högskoleområdet. SFS instämmer i att en ökad pro- duktion och användning av AVM bör utgå från den lokala produktionsni- vän och att den bör ges stark anknytning till de lokala kursledarna och de studerandes kursvärderingar. De lokala produktionsenheterna måste en- ligt SFS:s mening tilldelas ökade materiella och personella resurser för att kunna möta och i vissa fall tillgodose en ökad efterfrågan. För en produk- tion av material som kräver mer avancerad teknik är tillgång till centrala produktionsresurser en nödvändighet. Nämnden för socionomutbildning framhåller önskvärdheten av ett större utnyttjande inom socionomutbild— ningen av i synnerhet TV för återgivande av befintliga inspelningari form av videoband och för produktion av egna undervisningsinslag. För sociala linjen vid socialhögskolorna är en utveckling i denna riktning av särskilt in- tresse.

3.2.4. Vuxenutbildningen

SÖ. som i allt väsentligt instämmer i kommitténs förslag angående in- riktning för vuxenutbildningssektorn. konstaterar att TRU huvudsakligen

Prop. 1975/76: 110 59

har inriktat sin verksamhet mot folkbildningen och att program för och i samråd med den kompetensinriktade vuxenutbildningen inte förekommit i någon större utsträckning. Utbildningsprogramorganet bör enligt SÖ:s me- ning även inrikta sin verksamhet mot den kompetensgivandc vuxenutbild- ningen. Detta gäller även information till och inskolning av lärare. Vidare anför SÖ att programorganet i sin verksamhet bör ta hänsyn till det behov av programproduktion som föreligger inom arbetsmarknadsutbildningen samt för invandrare. Ail'IS ser mycket positivt på kommitténs förslag om AVM inom vuxenutbildningen och anser det bl.a. vara angeläget att via AV M ge de vuxenstuderande information om arbetsmarknaden. AMS an- för vidare att etersänd undervisning för hcmarbetande kvinnor kan under- lätta övergången till arbetslivet när de önskar börja förvärvsarbeta. Fulk- [Mies/(olentra/ningen understryker att vuxenutbildningen skall bedrivas så att den ökar den enskilda människans medvetande om sina egna och om- världens villkor. Utredningen anser vidarc att AVM rätt använt gör läro- stoffet mer tillgängligt. stimulerar till engagemang och underlättar förståel- se och inlärning. Vidare anser utredningen att samhället bör vidta åtgär- der. som leder till att enskilda studerande erbjuds kompletterande studie- inslag. De enskilda studierna bör berikas av intensivkurser. som anordnas som korta kurser vid folkhögskola. Folkhögskoleutredningen framhåller dessutom vikten av kontakter och samverkan med folkhögskolor och stu- dieförbund vid produktion av vuxenutbildningsprogram. SAB framhåller att ett ökat samarbete mellan ungdomsskolan. bibliotek och studieorgani— sationer inom kommunen kan bidra till ökad effektivitet och reducerade kostnader för vuxcnundervisningen i kommunen. Exempel på aktuella samarbetsområden är gemensamma inköp. samutnyttjandc av lärare. Ioka- ler. apparatur och AVM m.m. SAB pekarocksä på möjligheten att i samar— bete med lokala handikapporganisationer nå ut med information och ut- bildning. där AVM ingår som naturliga element. Exempel på detta är loka- la taltidningar. som kan upplysa om utbildningsmöjligheter eller innehålla vissa direkt undervisande moment.

ABF delar helt kommitténs uppfattning om att insatserna på AVM- området bör utgå från de övergripande målen för samhällets vuxenutbild- ningspolitik samt att de största och mest angelägna uppgifterna är att till- godose utbildningsbehoven för de eftersatta grupperna i samhället. ABF anför vidare att en AVM-produktion som utgår från mål och grundvärde- ringar inom organisationer och folkrörelser kommer att få ökad aktualitet under de närmaste åren. ABF förutsätter att utbildning, som är direkt rela- terad till de fackliga organisationemas mål och uppgifter och utformad i samförstånd med dessa organisationer, skall anses ligga inom ramen för samhällets vuxenutbildningspolitik. Folkuniversitetet framhåller beträffan- de kommitténs förslag om att de utbildningsmässigt mest eftersatta grup- perna skall prioriteras i produktionen inom vuxenutbildningssektorn. att detta inte får innebära att alla kurser m. m. läggs på en elementär nivå. En

Prop. 1975/76: 110 60

mängd områden och andra nivåer bör enligt Folkunivcrsitetets mening till- godoses vid produktion av AVM. Vuxenskolans erfarenheter av program- serier och studiematerial som producerats av TRU och SR/VUX är positi- va. Vuxenskolan anser att den nya programenheten i första hand bör inrik- ta sig på produktion av program och studiematerial för bearbetning i grup- per och då företrädesvis studiecirklar. Möjligheterna till samverkan med folkhögskolan i form av ämneskurser bör också tas till vara. TBV betonar att de olika Studieförbunden har skilda möjligheter att nå olika grupper av samhällsmedborgare och att det därför är viktigt att vid behovsinvente- ringar och planering beakta detta. LO framhåller att för att programmen inom vuxenutbildningssektorn skall få en ändamålsenlig utformning krävs ett nära samarbete mellan å ena sidan utbildningsprogramorganet och å andra sidan folkbildningsorganisationema. fackföreningsrörelsen och and- ra folkrörelser. TCO framhåller särskilt värdet av eterdistribuerade inslag i flermediesystem avsedda för olika former av gruppstudier. Dessa utbild- ningsprogram måste dock. när de samtidigt vänder sig till allmänheten eller när deltagarna i gruppstudiema förutsätts följa programmen vid sändnings- tillfällena. placeras på för flertalet tillgängliga sändningstider. TCO pekar också på det stora behov av utbildning som organisationerna på arbets- marknaden inom kort står inför med anledning av starkt förändrad arbets- miljö och arbetsrättslagsstiftning. Möjligheterna till AVM-insatser för att konkretisera och levandegöra dessa förändringar bör enligt TCO:s mening undersökas. SACO/SR instämmer i att behovet av utbyggd AVM-service av många skäl kommer att öka. Den kommunala vuxenutbildningen bör enligt SACO/SR:s mening inte vara sämre lottad än ungdomsskolan på AVM-området, även om en starkt individualiserad och tidsmässigt pressad undervisning ger något färre möjligheter till att utnyttja sådant material. KF anser att den av kommittén formulerade målbeskrivningen för vux- enutbildningen skall vidgas så att den även innefattar aktivt stärkande av konsumenternas ställning i samhället. Vidare anser KF att utbildnings- programorganet i samarbete med folkrörelsema bör framställa ett utbud för folkrörelsernas verksamhet och att även denna verksamhet skall beta- las via medel som anvisas ur riksstat. Statsföretag påpekar att många vux- na ställer sig mycket positiva till studiecirkelstudier och till korrespon- densstudier och att det därför vore befogat att i stor utsträckning integrera radio- och TV-undervisning med studiecirkelverksamhet och korrespon- densundervisning. Statsföretag anser det angeläget att framhålla det värde- fulla i den tvåvägskommunikation med pedagogisk och ämnesmässig ex- pertis. som genom korrespondensundervisning kan erbjudas inte bara en- skilda studerande utan också studiecirklar och då främst icke lärarledda cirklar. Brevskolan framhåller värdet av att de folkrörelseanknutna studi- erna blir tillgodosedda med etersändning. Då det pedagogiska värdet hos ett studiematerial inte ovillkorligen är beroende av om det sänds i etern el- ler ej anser Brevskolan att eterrnedias speciella fördelar skall vägleda ut-

Prop. 1975/76:110 61

nyttjandet. Brevskolan anser att etersändning bör förbehållas program för stimulans och information om vuxenstudier samt program för enskilda stu- derande som av olika skäl inte kan delta i annan vuxenutbildning. Vidare anser Brevskolan att utbildningsprogramorganet kan göra speciella insatser inom kulturområdet.

3.3. Nya distributionsformer — videogram och kabel-TV

Kommittén konstaterar att det finns risk för att videoindustrin blir domi- nerad av kortsiktiga kommersiella intressen. Vidare redogör kommittén för de försök med kabel-TV. som TRU utfört tillsammans med Sveriges Radio och Kiruna kommun, och anför i detta sammanhang att det skulle vara värdefullt med en vidgad försöksverksamhet med kabel-TV. Statens kulturråd. TCO och ABF delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att samhället tar ett aktivt ansvar för produktion av videogram inom utbild- nings-. kulturella- och informativa ändamål för att förhindra att kommer- siella intressen helt kommer att dominera marknaden. Statens kulturråd anför vidare att det inom kulturområdet finns klart dokumenterade behov av videogramproduktion. Beträffande förslaget om ytterligare försöksverk- samhet med kabel-TV anser rådet att satsningar inom detta område måste noga vägas mot en alternativ användning av de stora ekonomiska medel som därvid erfordras. Kulturrådet vill dessutom utifrån erfarenheterna med distributionsförsöken med videokassetter vid bibliotek understryka att dessa enbart fungerar negativt. såvida inte upplevelserna bearbetas i dia- log och via andra aktiviteter med vuxna och barn. Behovet av personal ökar därför med antalet apparater. Rådet påpekar vidare att det är olyck- ligt att landsting och kommuner använder olika videosystem. Detta inne- bär att all samverkan mellan kommun och landsting i arbetet med video omöjliggörs. Televerket ställer sig positivt till en vidgad provverksamhet med kabel-'l'V och är intresserat av att delta i en sådan verksamhet. Tele- verket anför att det därvid framstår som naturligt att verket anförtros upp- draget att sköta anläggning och teknisk drift av eventuella kabel-TV-nät i Sverige.

3.4. Regional och lokal verksamhet

Kommittén föreslår att den regionala konsulentverksamheten bör byggas ut inom vuxenutbildningsområdet samt att programorganet för- söksvis bör pröva värdet av regionalt placerade konsulenter även inom andra utbildningssektorer.

Förslaget om att den regionala konsulentverksamhcten bör byggas ut inom vuxenutbildningen tillstyrks bl.a. av folkhögskolantredningen. LO

Prop. 1975/76:110 62

och TBV. Folkhögskoleutredningen föreslår i detta sammanhang att man vid en utbyggnad av denna verksamhet inom vuxenutbildningen söker samverkan med folkhögskolor. Enligt l.('):s mening är systemet med regio- nala konsulenter för vuxenutbildning så värdefullt att det bör byggas ut till hela landet. LRF. som tillstyrker förslaget. framhåller vikten av en nära kontakt med lokala förhållanden och lokala anordnare. LRF anser vidare att i den utsträckning resurser kan åstadkommas bör produktionen kunna ske även regionalt som ett komplement till den centrala produktionen. SÖ konstaterar att erfarenheterna från TRU:s försöksverksamhet med regio— nala konsulenter varit positiva men att erfarenheterna dock är alltför be- gränsade för att man med dem som grund skall kunna fatta beslut om vil- ken omfattning en eventuell konsulentverksamhet skall ha. SÖ föreslår att försöksverksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen därför skall fortsätta. Remissinstanserna inom SÖ-området är splittrade vad gäller förslaget om en regional konsulentverksamhet för vuxenutbild- ningen. Sko[styrelser-na i Kiruna. Lidingö och Halmstad och liinsskol- nämnden i Kronobergs län är positiva till förslaget. Liinssko/nii/nndernu i Kristianstads, Kalmars. Jämtlands och Kopparbergs län anser att sådana konsulenter bör knytas till länsskolnämnderna. Skolst_rrr-*lsen i Malmö stäl- ler sig tveksam till förslaget och ser hellre en fortsatt försöksverksamhet. Länsskolnämnde/z [ Gotlands län är tveksam till förslaget men understry- ker starkt behovet av läromedelskonsulenter vid länsskolnämnderna efter indragningen av LPH-föreståndartjänsterna. Skolstyrelsen i Linköping av- styrker förslaget om särskilda konsulenter och anser att informationen bör kanaliseras genom lokala och/eller regionala läromedelscentraler. Statens handikappråd och HCK anför att detär nödvändigt att de regionala konstr- lenterna får kunskaper om de olika handikappgruppernas speciella pro- blem och behov av stödåtgärder samt att de regionala konsulenterna sam- arbetar med lokala handikapporganisationer. SAB anser att den föreslagna konsulentverksamheten även borde innefatta biblioteksservice till barn samt till vuxna som arbetar med barn i förskolan. Remissinstanserna inom SÖ-området är likaså splittrade när det gäller förslaget om att inrätta en särskild regional konsulentverksamhet för ungdomsskolan.

Kommittén föreslår att ett organiserat samarbete bör prövas mellan pro- gramorganet. lokalradion och lokala utbildningsanordnare i syfte att bygga ut verksamheten med regional produ ktion.

SÖ anser att de lokala tekniska produktionsresurser. som finns på olika håll, och det betydande pedagogiska och metodiska kunnandet hos lärarna bör kunna utnyttjas vid den typ av läromedelsproduktion som programor- ganet skall bedriva. Radioutrea'ningen. som bl.a. har i uppdrag att ta ställning till hur stor andel av produktionen som distrikten bör svara för. framhåller att frågor rörande decentralisering. regional produktion och distriktsverksamhet är av mycket stor betydelse för den framtida rundradioverksamheten. Radioutredningen anser att kommittén borde ha

Prop. 1975/76:110 63

ägnat frågan om decentraliseringen av utbildningsprogram större upp- märksamhet. Enligt radioutredningen är det av stor betydelse att utbild- ningsprogramorganet får i uppdrag att pröva olika former för decentralise- rad produktion av både radio och TV-program samt att programorganet ut- över det föreslagna samarbetet med lokalradion etablerar kontakter och utvecklar lämpliga samarbetsformer med Sveriges Radios distriktsorgani- sationer.

Sveriges Radio understryker värdet av en lokal förankring av utbild- ningsprogrammcn och anser att det torde finnas goda förutsättningar för ett samarbete mellan utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio/Sve- riges Lokalradio. Sveriges Radio vill i detta sammanhang peka på möjlighe- ten att förena den regionala konsulenteri och den lokala utbildningspro- gramproducenten i en tjänst. UKÄ anser i likhet med rektorsi'itnln'tat vid llllit't"l'silt'l('l i Lund att institutionernas primära behov ligger inom de loka— la möjligheterna till läromedelsproduktion och att det är viktigt att möjlig- heterna ökas att producera läromedel lokalt. Rcktorsämbetat vid universi- rarar t' Uppsala anseratt lokala program möjliggör en lokal anknytning och snabb förnyelse, stimulerar till lärarengagemang. kan produceras på en re- lativt enkel teknisk nivå till låg kostnad och är direkt inplanerade i under- visningen så att de kommer till intensivt utnyttjande.

3.5. Övriga uppgifter

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet skall få möjlighet att bedriva viss annan verksamhet. som har nära anknytning till pro- duktion av utbildningsprogram. t.ex. information. metodisk och teknisk rådgivning samt bevakning av utvecklingen inom medieområdet. Vidare föreslås utbildningsprogramorganet få möjlighet att i viss utsträckning göra produktioner tillsammans med eller på beställning av an- nan part. Kommittén anger vissa riktlinjer som föreslås gälla vid sådan verksamhet.

SÖ konstaterar att kommittén inte klart preciserar vilka uppgifter utbild- ningsprogramorganet avses få vad gäller utvecklingsarbete inom undervis- ningsområdet. Enligt Sözs mening skall det utvecklingsarbete som pro- gramorganet skall bedriva begränsas till det egna verksamhetsområdet.

LRF tillstyrker kommitténs förslag vad gäller samprojekt. SÖ finner att de riktmärken, som kommittén uppställer för samprojekt. innehåller en rad oklarheter. Dessa skulle enligt SÖ:s mening kunna leda till konflikter med radiolagens bestämmelser om förbud mot förhandsgranskning. Enligt SÖ bör program i samprojekt inte få etersändas. Lantbruksstyrelsen. som har goda erfarenheter av samprojekt med TRU. delar inte kommitténs uppfatt- ning om att samprojekt endast skall ske i undantagsfall. Enligt styrelsen bör sådana projekt mycket väl få förekomma. Styrelsen delar kommitténs

Prop. 1975/76: 110 64

uppfattning om att det bör vara utbildningsprogramorganet som avgör huruvida ett samprojekt skall komma till stånd eller inte. Radioutredning- en understryker att samprojekt måste utformas så att utbildningspro- gramorganets integritet skyddas. Sveriges Radio anser att eftersom utbild- ningsprogramorganets verksamhet skall bedrivas med samma integritet gentemot myndigheter och organisationer. som gäller för Sveriges Radio. bör den externa finansieringen ej få avse program utom i de fall då samar- betspartnem är Sveriges Radio. Sveriges Lokalradio eller utländskt rund- radioföretag. Vuxenskolan anser i likhet med kommittén att egna projekt bör dominera programorganets verksamhet, men understryker starkt att studieförbund och andra folkrörelser bör ges möjlighet att medverka i be- hovsinventeringen och vid prioriteringen mellan de önskemål som fram- förs. Vuxenskolan ftnner det vidare angeläget att resurser avdelas för pro- jekt i samarbete med en eller flera organisationer samt att sådana möjlighe- ter bör skapas såväl centralt som lokalt. TCO ansluter sig till kommitténs förslag att samprojekt skall vara tidsbegränsade och skall avse enstaka och begränsade insatser som inte skall kunna förlängas. Bestämmelserna för samprojekt bör enligt TCO utformas så att företagets integritet skyddas. TCO påpekar vidare att om samprojekt skall kunna förekomma måste ut- bildningsprogramorganet ensamt svara för alla kostnader i samband med produktion av ljud- och bildprogram och den totala beslutanderätten över dessa programs utformning måste ligga hos utbildningsprogramorganet. SIF uttalar betänkligheter mot de riktlinjer kommittén föreslår skall gälla för samprojekt och menar att om dessa riktlinjer följs kan företagets inte- gritet allvarligt ifrågasättas hos mottagama av programorganets produkter. SÖ och LRF delar kommitténs mening vad gäller beställningspro- j e k t. Radioutredm'ngen ställer sig tveksam till beställningsprojekt och un- derstryker starkt att Sådan produktion endast får ges marginell omfattning. Sveriges Radio ställer sig tveksam till den av kommittén förutsedda om- fattningen av beställningsproduktion och de intäkter som kan väntas upp- stå. TCO understryker att beställningsprojekt inte får tillåtas utgöra annat än en mindre del av produktions'verksamheten. SIF ansen att det från in- tegritetssynpunkt är viktigt att beställningsproduktionen inte tillåts expan- dera både vad gäller antalet produktioner och omfattningen '-av desamma.

3.6. Utbildningsprogramverksamhetens finansiering

Kommitténs uppfattning. om att statligt stöd bör utgå för bild- och i viss mån ljudproduktion samt att detta stöd bör utgå direkt till producenten av utbildningsprogrammcn. delas eller lämnas utan erinran av SO. lant— bruksstyrelsen. AMS, statens kulturråd, statens institut för läromedelsin- formation. SSK. radioutredningen. utredningen om reklam i videogram. Svenska kommunförbundet, LO,-TCO, SIF. KF och Bret-skolan.

Prop. 1975/76:110 65

Radioutredningen. som tillstyrker förslaget, anser att förutsättningen för att utbildningsprogramorganet skall kunna bedriva sin verksamhet obundet av skilda myndigheter är att det statliga stödet utgår direkt i producentledct. LRF biträder kommitténs mening att ett statligt stöd är nödvändigt för produktion av AV M. men understryker starkt att en ensidig inriktning av det statliga stödet kan medföra risker för en statlig monopoli- sering av hela AVM-området. LRF anser vidare att det statliga stödet via statens institut för It'irornedelst'nformation till privat läromedelsproduktion bör öka kraftigt i samband med att utbildningsprogramorganet bildas samt att sådant stöd även bör utgå till produktion av AVM. LRF förordar i detta sammanhang att frågan om ett fristående planeringsorgan för en mer över- gripande planering av hur behovet av läromedel skall tillgodoses bör prö- vas ytterligare. Sveriges Radio vill i avvaktan på förslagen från radio— utredningen inte ta ställning till hur utbildningsprogramorganet skall fi- nansieras. Sveriges Radio anför dock att oberoende av hur finansieringen skall ske bör medlen utgå direkt till producenten av utbildningsprogram- men. FSL framhåller att statligt stöd för läromedelsproduktion även fort- sättningsvis bör fördelas via statens institut för läromedelsinformation. som i samverkan med SÖ och UKÄ har att verkställa statsmakternas be- slut inom det utbildningspolitiska området. FSL anför vidare att för den del av utbildningsområdet, som avser täcka minoritetsgruppers och speci- ella institutioners behov, bör samtliga förlag konstituera ett konsortium som med av statens institut för läromedelsinformation tilldelat produk- tionsstöd genomför sådana produktioner utan krav på kommersiell vinst.

3.7. Organisatorisk ställning

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker kommitténs förslagom att lägga samman TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX till ett särskilt utbildningsprogramorgan. Bland dem som tillstyrker försla- get återlinns bl. a. RRV, statskontoret. UKÄ. SÖ, statens kulturråd. folk- högskoleutredningen, SSK, radioutredningen. statens institut för läro- medelsinformation, Sveriges Radio. ABF, Folkuniversitetet, LO och TCO. AMS, som ansluter sig till kommitténs förslag. menar att en sam- manläggning av enheterna kommer att innebära att de personella och tek- niska resurserna som satsas på utbildning kan utnyttjas optimalt. samtidigt som samordningsfrågor rörande bl. a. prioritering av insatser i den statliga utbildningspolitiken underlättas.

Flertalet av de remissinstanser som ansluter sig till förslaget om att in- rätta ett utbildningsprogramorgan tillstyrker likaså förslaget om att detta skall utgöra en fristående enhet under utbildningsdeparte-

me ntet. Radioutredningen finner inga avgörande principiella skäl 5—Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 110

Prop. 1975/76: 110 66

mot kommitténs förslag. Svenska kommunförbundet har inget att erinra mot förslaget om att utbildningsprogramorganet skall utgöra en själv- ständig organisation förutsatt att samarbete kan etableras med Sveriges Radio. Sveriges Radio anser att utbildningspolitiska skäl talar för ett fristå- ende utbildningsprogramorgan men anser att frågan om organets slutgiltiga organisatoriska placering bör avgöras först när förslagen från radio- utredningen föreligger. Beslutet om sammanläggning bör enligt Sveriges Radios mening fattas av riksdagen redan under våren 1976. Detta beslut bör också innefatta beslut om starttid för utbildningsprogramorganet i dess slutgiltiga organisationsform samt riktlinjer för hur verksamheten skall be- drivas under den mellanliggande tiden. Ledamoten Gunnar Hallingberg i Sveriges Radios styrelse har i ett särskilt yttrande förordat att programpro- duktionen skall decentraliseras. FSL föreslår att TRU:s och SR/UTB:s nu- varande tekniska produktionsresurser sammanförs till ett inom Statsföre- tag fristående aktiebolag med uppgift att parallellt och i fri konkurrens med andra företag och organisationer på marknaden svara för den tekniska pro- duktionen av ljud och bild grundat på av enskild beställare utarbetat manu- skript eller synopsis. FSL anför att TRU:s och SR/UTB:s särkunskaper inom det tekniska området på detta sätt bäst skulle komma att utnyttjas. SIF anser att de skäl som kommittén anför mot en inordning av programor- ganet inom Sveriges Radio är svaga och ej motsvarar de nackdelar som uppstår genom att den nya enheten särskiljs från Sveriges Radio. SIF för- ordar i stället att utbiIdningsprogramorganet placeras inom Sveriges Ra- dio. Enligt förbundets mening tillgodoses därigenom två väsentliga krav nämligen skyddet för den företagsmässiga och programmässiga integrite- ten och tillgången på en varierad och mångsidig teknik till rimliga kostna- der. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF ställer sig tveksam till kom- mitténs uppfattning om att programorganet, som föreslås finansieras med allmänna medel, skall ha till uppgift att både planera och producera utbild- ningsprogram. Förbundet menar att andra organisatoriska former. som kunnat uppfylla de krav som följer av att monopoliserad eterdistribution kommer att hänga samman med programorganets verksamhet, borde ha diskuterats. SAF anser att starka skäl talar för att organet ingår Som en en- het i Sveriges Radio. SAF motiverar detta med att programorganet på så sätt får en självständig ställning gentemot utbildningsmyndighetema.

3.8. Sändningsrätt och sändningsutrymme i etern

Kommitténs förslag om att u'tbildningsprogramorganet bör få egen sä n d n i ngsrä tt i etern tillstyrks av ett flertal remissinstanser däribland statskontoret. UKÄ, SÖ. massnzedieutredningen. utredningen om rek/ant i videogram. folkhögskoleutredtringen, Folkunit-'ersitetet, Vuxenskolan. ABF. TBV. KF och Brevskolan. Televerket har från distributionssynpunkt inget att erinra mot att programorganet får egen sändningsrätt i televerkets

Prop. 1975/76:110 67

nuvarande sändningskanaler. AMS, som tillstyrker förslaget. anser att målen för verksamheten bäst kan uppfyllas om utbildningsprogramorganet erhåller egen sändningsrätt. Radioutredningen framför att eftersom distri- butionskanalema i etern ytterst disponeras av samhället är det från samhällssynpunkt rimligt att programorganet självt förfogar över en del av det tillgängliga sändningsutrymmet. Utredningen påpekar dock att sänd- ningsrätten för det nya programorganet visserligen skulle omfatta utbild- ningsområdet men att det inte kan innebära ensamrätt för organet att sända utbildningsprogram. Sveriges Radio anser i likhet med kommittén att ut- bildningsprogramorganet självt bör få rätt att avgöra vilka program som skall etersändas. Sveriges Radio påpekar dock att begreppet ensamrätt in- te kan användas eftersom kompetensområdena för olika sändningsrättsin- nehavare inte klart definieras. Enligt LO bör utbildningsprogramorganet för att det självständigt skall kunna planera och genomföra verksamheten och för att det skall komma ifrån konkurrensen mellan vissa utbildnings- program och Sveriges Radios allmänna programverksamhet om attraktiva sändningstider tillförsäkras egen sändningsrätt. särskilt avdelat sändnings- utrymme. eget programansvar och möjlighet till eget programval. SIF an- ser att lösningen med ett självständigt utbildningsprogratnorgan med egen sändningsrätt inom samma kanalutrymme som de existerande TV- och ra- dioproduktionsenheterna förefaller otymplig. Enligt SlF:s mening blir egen sändningsrätt rimlig om man samtidigt tilldelar programorganet en egen kanal. SIF anser att all tablåplanering för såväl programorganet som för TV 1 och TV 2 kommer att omöjliggöras såvida man inte etablerar ge- mensam sändningsplanering. Detta talar enligt SlFför en närmare samord- ning mellan cnheternai stället för en uppdelning på helt skilda företag.

Vad gäller fördelningen av sändningsutrymme anför kom- mittén att detta i första hand bör ske genom överenskommelser mellan programorganet och Sveriges Radio samt att i de fall överenskommelse in- te kan träffas bör frågan hänskjutas till en av regeringen utsedd person för avgörande. Radioutredningen. Sveriges Radio. TCO och SIF avstyrker förslaget om att tvister rörande sändningstiden skall lösas av en av rege- ringen utsedd pe'rson. Radioutredningen föreslår att de stora ramarna för Sveriges Radios resp. utbildningsprogramorganets sändningsutrymme får anges i koncessionsavtal eller på annat lämpligt sätt. Programföretagen får sedan förhandla sig fram till praktiskt tillämpbara lösningar. Om program- företagen misslyckas vid dessa förhandlingar får regeringen fälla avgöran- det i fråga om den mer långsiktiga planeringen.

Med den utökade verksamhet som kommittén föreslär för utbildnings- programorganet beräknas sändningsutrymmet i TV uppgå till ca 500 tim- mar/är och i radio till ca 1000 timmar/är. Detta aktualiserar enligt kom- mittén frågan om ett fjärde ljudradionät. Vidare anser kommittén att det bör prövas om även TV 2 kan användas för sändning av utbildningspro- gram på dagtid.

Prop. 1975/76: 110 68

Radioutredningen. som bl. a. har att överväga frågor rörande sändnings- utrymme i etern. påpekar att man f.n. inte kan ta ställning till programor- ganets behov och önskemål om sändningstider. Radioutredningen an- ser därför att utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio under en övergångstid bör förhandla om sändningsutrymme på liknande sätt som nu sker mellan TRU och Sveriges Radio. Även Sveriges Radio anser att ställ- ningstaganden rörande programorganets sändningsutrymme bör uppskju- tas i avvaktan på radioutredningens kommande förslag. Sveriges Radio finneri likhet med kommittén att det f. n. inte är motiverat att bygga ut en tredje TV-kanal. medan behovet av en fjärde ljudradiokanal bedöms vara mer närliggande. Sveriges Radio påpekar dock att med den ökade sänd- ningstid i en ljudradiokanal som föreslås av kommittén blir det nödvändigt att införa en fjärde ljudradiokanal. Sveriges Radio anser att en sådan reser- vation av sändningstid inte bör få göras utan att man i stället bör pröva oli- ka vägar för att minska utbildningsprogrammens eterutrymme under dag- tid.

3.9. Förhållande till myndigheter och till Sveriges Radio

UKÄ. TCO. Vuxenskolan och STF delar kommitténs uppfattning om att de regler som gäller för myndigheter-mas förhållande till radioverksamheten även bör gälla beträffande deras förhållande till den nya programenheten. SÖ. som likaså tillstyrker kommitténs förslag. anser att man så långt möj— ligt bör söka precisera de relation-er som skall råda mellan det fristående utbildningsprogramorganct och myndigheter. andra samhällsorgan och or- ganisationer. Man måste söka nå och upprätthålla en rimlig balans som dels värnar om programorganets integritet dels garanterar att samhällets mål för olika utbildningsområden tillgodoses.

SÖ och radioutredningen delar kommitténs syn på gränsdragning mel- lan utbildningsprogramorganets och Sveriges Radios programverksam- het. Sveriges Radio anser i likhet med kommittén att det inte är möjligt att ange företagets och det nya programorganets programuppgifter så exakt att alla gränsdragningsproblem bortfaller. Sveriges Radio anser dock att riktlinjerna för gränsdragning borde ha preciserats mer ingående och konstaterar att kommittén löst denna fråga otillfredsställandc. Sveriges Radio. som i sitt yttrande refererar till en av European Brodcasting Union formulerad definition av utbildningsprogram. anser bl. a. att det nya orga- nets program inom vuxenutbildningsområdet och den eterdistribuerade delen av högskoleutbudet som regel bör vara i scrieform och integrerade i ett sammanhang vid sidan om programmen. såsom i förväg organiserade studiecirklar eller kurser och/eller mer omfattande trycksaker. Vad gäller förskolesektom påpekarSveriges Radio att dess bamredaktioner har ett omfattande utbud av program för förskolebarn samt att många av dessa

Prop. 1975/76: 110 69

program är av samma karaktär som TRU:s förskoleprogram. något som _motiverar ett samråd mellan utbildningsprogranwrganet och Sveriges Ra- dio. SIF anser att svårigheterna att göra gränsdragningar mellan program avsedda för utbildning och allmänna program leder till slutsatsen att när- mare samarbete mellan utbildningsprogramproduktion och produktion av allmänna program är nödvändigt. Ett sådant närmande främjas enligt SlF:s mening av att utbildningsprogramorganet ligger inom Sveriges Radio och att företaget får ett uttalat ansvar för att beakta utbildningsaspekterna i sin verksamhet.

Beträffande kommitténs förslag att utbildningsorganet skall ha möjlighet att få tillgång till vissa resurser inom Sveriges Radio såsom t.ex. teknik samt tillgång till Sveriges Radios programarkiv delar SÖ och Sveri- ges Radio kommitténs uppfattning. Svenska kommunförbundet understry- ker i sitt yttrande vikten av att samarbete mellan programorganet och Sve- riges Radio kan etableras så att tillgång till arkivmaterial och utlandspro- gram för undervisningsproduktion kan erhållas.

3.10. Utbildningsprogramorganets verksamhetsform och styrelse

Kommitténs förslag om att utbildningsprogramorganet organiseras som en statlig stiftelse tillstyrks eller lämnas utan erinran av lantbrukssty- relsen, statens kulturråd, statens institut för läromedelsinformation, SSK, massmediautredningen. Svenska kommunförbundet, LRF, ABF och TC O.

Statskontoret. som ansluter sig till förslaget med viss tvekan. anser att den föreslagna stadgan för stiftelsen måste kompletteras med vissa be- stämmelser som ger minst samma säkerhet i fråga om ekonomisk redovis- ning och därtill de möjligheter till insyn som ett val av myndighetsformen eller av ett statligt aktiebolag skulle göra. Statskontoret anför vidare att de förslag som radioutredningen och stiftelscutredningen kan komma att läm- na borde kunna aktualisera en annan och för en helstatlig, budgetfinansie- rad verksamhet mer ändamålsenlig associationsform för det nya program- organet. Med hänsyn härtill bör enligt statskontorets mening koncessions- tiden för det nya utbildningsprogramorganet göras tämligen kort. RRV an- ser att i första hand kostnads- och styraspekter skall uppmärksammas vid bedömningar av organisationsfrågan och framför i sitt yttrande för- och nackdelar med olika organisationsformer för programorganet. RRV av- styrker därvid kommitténs förslag om att programorganet skall drivas som en statlig stiftelse och föreslår i stället att enheten drivs som ett fristående bolag. Om det föreslagna bolaget dessutom träffar ett långsiktigt avtal med Sveriges Radio om tekniskt samarbete bör enligt RRV:s mening vissa kost- nadsfördelar kunna uppnås. RRV förutsätter att verket får möjlighet att be- driva revision av den nya enheten. även om denna inte görs till myndighet, med hänsyn till att verksamheten till övervägande del kommer att vara fi-

Prop. 1975/76: 110 70

nansierad genom statsanslag. Radioutredningen finner inte att de skäl som kommittén anför till stiftelseformens förmån är övertygande. Ut- redningen påpekar att det finns ett flertal exempel på att i huvudsak icke- kommersiell verksamhet med framgång kunnat bedrivas i aktiebolagsform och att ett starkt skäl för denna verksamhetsform är att en mycket detalje- rad eivilrättslig lagstiftning finns. vilken i stort sett saknas beträffande stif- telser. Utredningen anför vidare att den bl.a. har i uppdrag att pröva om rundradioverksamheten i framtiden i skall bedrivas i stiftelseform. Utred- ningen har ännu inte tagit ställning i denna fråga och anser att verksam- hetsformcn för programorganet på nytt bör kunna behandlas när förslag från stiftelseutredningen och radioutredningen föreligger. Sveriges Radio framför liknande synpunkter. SAF anser att programenheten bör ingå som en enhet i Sveriges Radio och konstaterar att det därmed inte skulle bli ak- tuellt med stiftelseformen.

Enligt kommitténs mening bör det övergripande ansvaret för utbild- ningsprogramverksamheten helt och odelat ligga på en sty re ls e. som bör bestå av sju personer. varav fem utses av regeringen och två av de anställ- da inom programorganet.

Statens institut för Iäromedelsinformation. folkhögskoleutredningen. KF. lantbruksstyrelsen och ABF tillstyrker eller lämnar förslaget utan erin- ran. Statskontoret. som tillstyrker kommitténs förslag. betonar vikten av att styrelsens sammansättning får en stark representation för sakkunska: pen inom utbildningsområdet. LO påpekar att de fackliga organisationerna genom riksdagens beslut 1975 tilldelats ett stort ansvar för utvecklandet av vuxenutbildningen. LO ser det som nödvändigt att representanter från så- väl de stora fackliga organisationerna som från folkbildningsarbetet place- ras både i utbildningsprogramorganets styrelse och i dess förvaltningsråd. SA CO/SR anser att det oavsett styrelsemodell är viktigt att företrädare för personalorganisationema LO. TCO och SACO/SR blir representerade i programorganets styrelse. Statens kulturråd anför viss tveksamhet beträf- fande styrelsesammansättningen och förslaget om ett förvaltningsråd. Rå- det anser att den sakkunskap som erfordras inom organisationen bör fm- nas genom dess personal. Organets styrelse bör besitta viss sakkunskap om produktionsförutsättningar men det är enligt rådets mening viktigare att styrelsen har en kunskap om behov och förutsättningar hos dem som skall utnyttja programmen. Vidare anför rådet att ett förvaltningsråd av det slag som kommittén föreslår har svårt att göra sitt inflytande gällande. SSK finner inte styrelsens sammansättning och kompetensinriktning till- fredsställande eftersom representanter för konsumentledet saknas. Repre- sentation i enbart förvaltningsråd och/eller rådgivande kommittéer kan en- ligt SSKzs mening inte garantera reellt inflytande. SSK anser därför att styrelsen bör utökas med två ledamöter från förslagsvis Svenska kommun- förbundet och Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet har för- ståelse för att alla grupper som har direkt eller indirekt intresse av en pro-

Prop. 1975/76:110 71

gramverksamhet av detta slag inte kan beredas plats i det nya organets sty- relse. Förbundet påpekar dock att en vidgning av programverksamheten till nya målgrupper kommer att kräva organisatoriska åtgärder och med- föra ytterligare kostnader på det lokala planet varför det vore väl motiverat att företrädare för skolans huvudmän. tillsynsmyndigheten och den fria bildningsverksamheten bereds-plats i den föreslagna organisationens led- ning. Svenska kommunförbundet vill därför föreslå att en representant för vardera Svenska kommunförbundet. SÖ och Folkbildningsförbundet skall ingå i den nya företagsstyrelsen. Vuxenskolan finner förslaget oklart vad gäller fördelningen av uppgifter mellan styrelsen. förvaltningsrådet och de rådgivande kommittéerna. Vuxenskolan finner det angeläget att alla tre ledningsorganen får en sådan sammansättning att det skapas goda förut- sättningar för en allsidig och opartisk programverksamhet samt att studie- förbund och andra avnämare genom direkt representation i förvaltningsråd och rådgivande kommittéer bereds möjlighet att medverka i planeringen av verksamheten. TCO framhåller att det är viktigt att lednings- och plane- tingsorganen blir representativt sammansatta och att berörda intressenter får insyn i och möjlighet att påverka verksamheten. TCO finner inte kom- mitténs förslag tillfredsställande i detta avseende. TCO anser att den star- ka betoningen av effektivitetskravet har lett till att de representativa aspekterna har kommit i skymundan och att det borde gå att väsentligt utö- ka antalet ledamöter i styrelsen utan att effektiviteten behöver påverkas negativt. TCO anser vidare att det finns skäl som talar för att de föreslagna rådgivande kommittéema ges större befogenhet än"" vad som föreslås av kommittén. Socialstyrelsen anför att det är av största vikt att programor- ganet får en representant från handikapprörelsen i sin styrelse. SÖ, statskontoret, SSK, lantbruksstyrelsen och TBV ansluter sig i allt väsentligt till för5laget att ett förvaltningsråd och fyra rådgivande kom- mittéer knyts till styrelsen. Statens institut för läromedelsinformation, som tillstyrker förslaget, anser med hänsyn till programorganets insatser på de s.k. bristområdena att institutet bör vara representerat i förvalt- ningsrådet. SAF som likaså delar kommitténs uppfattning framhåller vik- ten av att programorganet har goda kontakter med näringslivet som ar- rangerar och initierar vuxenutbildning för dem som är ute i arbetslivet. Föreningen finner det därför naturligt att SAF liksom övriga arbetsmark- nadsparter blir representerade i den rådgivande kommittén för vuxenut- bildning. Statens handikappråd framhåller att program inom handikapp- området bör utformas i nära samarbete med handikapporganisationema, som också bör få utse företrädare i förvaltningsråd, rådgivande kom- mittéer och eventuella arbetsgrupper. SAB, som sedan länge medverkat i Sveriges Radios folkbildningskommitté, betonar betydelsen därav och fin- ner det angeläget att representanter från biblioteken knyts till de rådgivan- de organen inom utbildningsprogramorganet. LRF delar kommitténs upp- fattning att programorganet bör ledas av en styrelse som kompletteras av

Prop. 1975/76: 110 72

olika rådgivande organ. LRF utgår från att lantbruksgruppen och dess or- ganisationer bereds plats i förvaltningsrådet. De rådgivande kommittéerna bör enligt LRFzs mening ha en mer flexibel sammansättning och inriktning och bör tjäna som kontaktkanaler med alla de parter ute i samhället, som i egenskap av avnämare och utbildningsanordnare är intresserade av pro- gramföretagets verksamhet och produkter. RHS utgår från att förbundet erbjuds representation i förvaltningsrådet och i de fyra rådgivande kom- mittéerna. vilka arbetar med program inom förbundets intresseområde. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-S TF finner förslaget om att komplette- ra styrelsen med ett förvaltningsråd ändamålsenligt. Förbundet önskar få möjlighet att utse en person att ingå i rådet.

3.11. Vissa juridiska frågor

3.11.l Stadgar för stiftelsen

Kommittén föreslår att de regler som bör gälla för utbildningsprogram- organet bör tas in i en stadga för stiftelsen. Stadgarna föreslås gälla för sex år i taget och förlängas om inte regeringen beslutar om ändring. Radiona'mnden hänvisar till att radioutredningen överväger vilka all- männa villkor och närmare föreskrifter som bör gälla för framtida pro- gramföretags programverksamhet. Nämnden anser det sannolikt att de regler. enligt vilka den förslagna stiftelsen skall bedriva sin programverk- samhet. blir så långt möjligt likalydande med övriga programföretags reg— ler för dcnna verksamhet. Med hänsyn härtill anser sig nämnden sakna an- ledning att nu närmare granska utformningen av och innehållet i de före- slagna riktlinjerna för radioprogramverksamheten så som de återges i stad- garna. Statskontorat anser att den föreslagna stadgan för stiftelsen måste kompletteras med vissa bestämmelser som ger minst samma säkerhet i frå- ga om ekonomisk redovisning och därtill de möjligheter till insyn som ett val av myndighetsformen eller av ett statligt aktiebolag skulle göra. TCO avstyrker kommitténs förslag angående stadgarnas giltighet. Kommittén föreslår att stadgarna skall kunna. ändras under löpande avtalsperiod om minst fem ledamöter är eniga om en sådan ändring. TCO påpekar att fem av styrelsens sju ledamöter avses bli utsedda av regeringen och övriga två utses av personalen. Kommitténs förslag innebär att representanterna för personalen kan stå utan möjlighet att påverka ett så viktigt beslut om sty- relsens övriga ledamöter är eniga. TCO anser därför att ändring av stad- garna under löpande giltighetstid endast bör kunna ske om minst sex av styrelsens sju ledamöter blir eniga om att en sådan ändring bör genomfö- ras. TCO och SIF konstaterar att kravet på balans mellan olika åsikter och intressen vad gäller produktion av utbildningsprogram inte återfinns i kom- mitténs förslag till stadgar för stiftelsen. Enligt TCO:s och SlF:s mening bör kravet på balans i utbudet även gälla för produktion av utbildnings-

Prop. 1975/76: 110 73

program. Sveriges Radio anser att ?. ä i stadgeförslaget bör modifieras så att den överensstämmer med vad företaget anför i fråga om gränsdragning- en mellan utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio. Vad gäller för- slaget om stadgarnas giltighet vore det fördelaktigt om programorganet och Sveriges Radio kunde arbeta med samma avtalsperioder. Massmedia»- utredningen anför att eftersom stiftelsen som självständig juridisk person föreslås få sändningsrätten bör verkställande direktören utses av stiftel- sens styrelse och inte av regeringen som kommittén föreslår. Utredningen anser inte att stadgan behöver innehålla en uttrycklig bestämmelse om att verkställande direktören skall ha till uppgift att övervaka att programmen inte innefattar brott mot bcstämmelseri lag och stiftelsens stadgar. Enligt utredningens mening ligger i det i sakens natur att inte bara verkställande direktören utan även stiftelsens styrelse och över huvud alla anställda inom stiftelsen har att iakttaga vad som föreskrivs i lag eller i stiftelsens stadgar.

3.ll.2 Granskning av utbildningsprogram

Kommittén geri betänkandet förslag till regle r för gransk ni ng av läromedel som innehåller bild- och ljudprogram.

SÖ och Sveriges Radio instämmer i kommitténs förslag till regler för granskning av utbildningsprogram. Stn'ialstyrelsen konstaterar att kom- mitténs förslag om att förbudet mot förhandsgranskning i tillämpliga delar bör gälla för utbildningsprogramorganet kan bli komplicerat eftersom kom- mittén anser att det skall vara möjligt för programorganet att i viss ut- sträckning göra produktion för beställning av eller tillsammans med annan part. Radioniimnden har ingen erinran mot utredningens förslag att nämn— den skall kunna granska alla de etersända utbildningsprogram som det fö- reslagna utbildningsprogramorganet skall sända. Den utvidgning av nämn- dens arbetsuppgifter som följer därav har nämnden tidigare förutsett och godtagit. Nämnden vill också erinra om att radionämndsutredningen i sitt betänkande (Ds U 1974: 7) Breddad granskning och ny organisation, fram- hållit som önskvärt, att utbildningsprogrammen hör till de programka- tegorier. som en framtida radionämnd eller annat allmänt organ skall granska i relativt större omfattning än andra programkategorier. Nämnden instämmeri kommitténs förslag att granskningen bör kunna ske med beak- tande av också antingen andra etersända program inom samma programse- rie/projekt eller andra komponenter än program-; SSK avstyrker förslaget att programorganet själv skall avgöra om programmen skall sändas in för granskning före eller efter etersändning. SSK finner granskningsfunktio- nen hos läromedelsnämnden som en väsentlig trygghetsfaktor för kommu- nema för att kvalitativt högtstående läromedel kommer till användning. FSL understryker att utbildningsprogramorganets hela produktion ovill- korligen skall vara föremål för samma granskningsförfarande som gäller all

Prop. 1975/76: 110 74

annan läromedelsproduktion. SI:olst_vrelserna i Kiruna. Lidingö och Sundsvall och länssko/m'imnden i Skaraborgs [ii/1 instämmer i kommitténs förslag angående granskning av utbildningsprogramorganets program.

3.11.3. Upphovsrättsfrågor

[ avvaktan på att frågor rörande upphovsrätt får en tillfredssti'illande lös- ning genom avtal eller lagstiftning föreslår kommittén att utbildningspro- gramorganet friköper sina produkter.

SÖ delar kommitténs principiella uppfattning om att det material som produceras skall komma till största möjliga användning i de former som användarna önskar. Den nuvarande treårsregeln för etersända ljudradio- program bör enligt SÖ:s mening ändras så att programmen finns tillgängli- ga under längre tid. SÖ anser det också angeläget att i likhet med vad som ' hittills skett inom SR/UTB och TRU friköp av TV-program fortsätteri av- vaktan på en lösning av upphosvrättsproblemet. SÖ betonar vikten av att de upphovsrättsliga reglerna utformas så att det blir möjligt. att i utbild— nings- och kultursyfte. få tillgång till vissa program och material ur Sveri- ges Radios arkiv. SAB anför att frågor rörande upphovsmannarätten inte har fått en från bibliotekens sida tillfredsställande lösning och att det där- för är nödvändigt att komma till rätta med dessa problem innan utbild- ningsprogramorganet inrättas. SIF anserdet angeläget att frågan om rätten att använda TV-program i bandad form för utbildningsändamål löses. En- ligt Sles mening borde många av de program ur allmänutbudct. som efter- frågas från skolhåll. kunna användas utan att man behöver gå omvägen via förnyad utsändning på dagtid och under rubriken skol-TV. SIF anser att utbildningsprogramorganet i stället skulle kunna informera skolan om de radio- och 'l'V-program ur allmänutbudet som bedöms lämpliga för skilda ämnen i skolan. Programorganet skulle också i vissa fall kunna åta sig att komplettera programmen med tryckt material, uppföljande program m. m.

UKÄ finner det angeläget att man snabbt finner framkomliga vägar att förfoga över det audiovisuella material sotn produceras inom högskoleom- rådet. I möjligaste mån bör lösningar eftersträvas som ståri samklang med motsvarande regler för andra former av läromedelsproduktion. Vidare an- ser UKÄ att man därvid måste beakta internationella konventioner inom det upphovsrättsliga området. Remissinstanserna inom UKÄ-området be- tonar att frågan om upphovsrätten måste få en snar lösning. Rektorsämbe- tet vid universitetet i Lund instämmer också i förslaget om att all lärome- delsproduktion. som finansieras över statsanslag och för vilken högsko- lans produktionsutrustning utnyttjas, skall vara friköpt. Medicinska fakul- tetens utbildningsnämnd vid universitetet i Umeå anser att friköpsproble- met måste bli en förhandlingsfråga vid varje enskilt tillfälle och inte bli föremål för en generell lösning.

Prop. 1975/76: 110 75 3.12 Registrering och distribution

Enligt kommitténs mening bör en central regi s t re ri ng av och infor- mation om tillgängliga utbud ordnas. För förskolan och ungdomsskolan skrrlle en registrering kunna ske genom Kommunförbundet/Kom- munsamköp, för högskolan hos utbildningsprogramorganet och för vuxen— utbildningen hos ett särskilt inrättat organ. Kommittén föreslår att en sär- skild utredning tillkallas föratt närmare belysa frågan om hur registrering bör ske. Kommittén föreslår också att distribution av rörlig bild frikopplas från frågan om information och registrering samt att distributionen bör ske direkt från producenten eller genom särskilda distributörer. Statskontoret. UKÄ och statens kulturråd till-styrker förslaget om att en särskild utred- ning omregistrering bör tillsättas. Statskontoret förutsätter att detta utred- ningsarbete skeri nära samverkan med det fortsatta utredningsarbetet i an- ledning av dataarkiveringskommitténs förslag. Statens kulturråd anser att den föreslagna utredningen även bör behandla distributionsfrågor i stort med sikte på att folkbiblioteken bör fungera som programbas på det lokala planet. St)('illlSt_t'rt'lS('II anser det vara av största vikt att en katalogisering av läromedelsprodukter sker samt att denna görs lättåtkomlig för avnämar- na. Styrelsen ser vidare positivt på den samordning och distribution som påbörjats av Kommunförbundet/Kommunsamköp och förutsätter att den- na verksamhet kan vidareutvecklas och förbättras till förmån för dem som ytterst skall nås av programmens budskap. Svenska kam/nnaförbundet de- lar kommitténs uppfattning om att ett centralt register för rörlig bild borde upprättas. Förbundet påpekar att det har ett centralt databaserat filmregis- ter under uppbyggnad inom filmsektionen av Kommunsamköp. Förbundet finner det inte meningsfullt att det finns flera rcgistreringscentraler för film och videogram och således bör inte ytterligare en registreringsccntral för- läggas till utbildningsprogramorganet. Förbundet _anser att registrerings- och informationsfrågor bör handhas av ett kommunalt organ t. ex. filmsek- tionen inom Kommunsamköp. Landstingsförhunde! anser att mycket talar för att en central registreringsenhet skapas inom eller fristående från ut- bildningsprogramorganet. Sveriges Radio finner att inrättandet av en sär- skild fristående enhet för registrering är mest lämpligt. Med en särskild fristående enhet avser Sveriges Radio det mediearkiv som dataarkiverings- kommittén föreslagit i betänkandet Bevara ljud och bild och som enligt dess bedömning inte bara skulle ansvara för en central arkivering av pro- grammaterial utan även utge årliga kataloger över inkommet material. Uppdraget för den särskilda registreringsutredning som kommittén före- slår. bör enligt Sveriges Radios mening kunna begränsas till hur mediaarki- vets. Sveriges Radios och utbildningsprogramorganets uppgifter skall sam- ordnas. Enligt statens institut för läromedelsinformations mening bör frå- gan om den framtida distributionen av utbildningsprogrammcn ägnas ett stort intresse från det nya programorganets sida. Alla möjligheter att

Prop. 1975/76: 110 76

åstadkomma en samlad distribution bör undersökas. varvid hänsyn bör tas till de olika krav på distributionen som kan finnas inom skilda utbildningar. Enligt institutets mening bör frågan om inspelning och arkivering av bild— och ljudmaterial med fördel föras samman med frågan om distribution av material. Statens institut för läromedelsinformation avser med registrering endast registrering av vissa uppgifter om materialet såsom t. ex. beställ- ningsnummer och uppspelningstid. institutet kan mot bakgrund av att det skall samla och sprida information om läromedel inte dela kommitténs uppfattning om att frågan om ansvaret för registrering av bild- och ljudma- terial ytterligare behöver utredas. Svenska kommunförbundet finner det otillfredsställande att många av TRU:s program distribueras via olika dis- tributörer. Detta har enligt förbundet medfört att program för små mål- grupper inte finns tillgängliga vare sig för hyra eller för köp. Förbundet an- ser att alla program bör vara tillgängliga i en icke-kommersiell distribution och att det är principiellt felaktigt att direkt eller indirekt täcka produk- tionskostnader genom kopieförsäljning till utbildningsväsendet. Förbundet konstaterar vidare att de enda köparna av filmkopior är de kommunala AV-centralerna samt att förhyrningar av film bekostas till 75 % direkt eller indirekt av kommunala medel. Förbundet föreslår att den alternativa dis- tributionen bör byggas på de kommunala AV-centralerna. som nu har riks- omfattande täckning. F nlkltögskoleutredningen bedömer det vara viss risk att folkhögskolor och studieförbund kan komma i kläm om Kommunsam— köp, som drivs kommersiellt. och Kommunförbundet skall ta ansvar för distributionen. Barnfilmråa'et anser att en utredning bör tillsättas med upp- gift att se över vilket organ. på län:;- och lokal nivå, som är lämpligast för förvaring och distribution av film- och olika videograminspelningar från programorganet. Rådet tillstyrker förslaget om att distribution av rörlig bild liksom hittills bör ske av olika distributörer.

3.13. F örlagsverksamhet

Kommittén föreslår att trtbildningsprogramorganet i väsentlig utsträck- ning bör kunna förlägga try c k sa ke r. Riktpunkten för trycksakspro- duktionen bör vara att den är självbärande. men kommittén anser att pro- gramorganet måste ha möjlighet att också subventionera trycksaker. Pro- dukterna bör vidare enligt kommitténs mening säljas till själv kostnadspris.

Kommitténs förslag om att utbildningsprogramorganet bör kunna förläg- ga trycksaker delas av SÖ och SSK. Vuxenskolan och LRF understryker att programorganet i betydande utsträckning bör samarbeta med andra för- lag. t. ex. då ett förlag besitter speciell sakkunskap. speciella resurser eller kanaler till en väl inarbetad marknad. Brevskolan konstaterar att det nya utbildningsprogramorganet kommer att förfoga över stora förlagsresurser. vilket innebär goda möjligheter till planering och integrering av de olika

Prop. 1975/76:110 77

medieenheterna. Brevskolan anser detta vara en viktig pedagogisk förbätt— ring och delar kommitténs mening i förlagsfrågan med tillägget att utbild- ningsprograrnorganet i vissa fall också bör kunna samarbeta med andra producenter även om detta inte enbart är betingat av pedagogiska och marknadsmässiga hänsyn. .S'mtsjöretag konstaterar inledningsvis att kom- mittén föreslår bildandet av ytterligare ett statligt Iäromedelsföretag med verksamhetsinriktning inom samtliga de områden där Liber Läromedel re- dan verkar. Statsföretag anser att det inte är tilltalande att integrera en an- slagsfinansierad verksamhet med en affärsmässigt driven sådan. Vidare anför Statsföretag att det är angeläget att finna sådana former för samver- kan och samordning av de statliga resurserna på läromedelsområdet, att den förlagsresurs och det kunnande som Liber representerar utnyttjas i en samlad resursinsats. Statsföretag ifrågasätter därför förslaget. att utbild- ningsprogramtu'ganet skall bedriva egen förlagsverksamhet och föreslår i stället att ett samarbetsavtal upprättas mellan programorganet. Liber Lä- romedel och Hermods skola med innebörden att Liber Läromedel och Hermods skola svarar för all förlagsproduktion. marknadsföring och distri- bution. Enligt Statsföretags mening kan Liber svara för förlagsproduktion för både produkter. som utges och finansieras genom försäljning och för beställningsuppdrag som betalas av utbildningsprogramorganet. varav föl- jer att programorganet endast behöver begränsade förlagsresurser för sam- verkan med förlagsproducenten. Hermods skola kan på motsvarande sätt svara för såväl produktion av speciella materialkomponenter för tvåvägs- kommunikation som för undervisning med sådan tvåvägskommunikation. Vidare anser Statsföretag att behov och tilldelning av produktionsstöd bör avgöras i vanlig ordning av statens institut för läromedelsinformation alternativt i samråd mellan,utbildningsprogramorganet och institutet om stödet utgår ur programorganets anslagsdel. Ett särskilt samråds- och sam- planeringsorgan för programorganet, Liber Läromedel och Hermods skola bör enligt Statsföretags mening upprättas. Sveriges Civilingenjörsförbund ("F-STF avstyrker förslaget om att utbildningsprogramorganet i väsentlig utsträckning själv skall förlägga sina trycksaker. Enligt förbundets mening innebär detta en onödig centralisering. Skolstyrelserna i Lidingö och Sundsvall och Iänsskolnämnderna i Skaraborgs och Örebro län anser att programorganet bör ha egna förlagsresurser och att dess produkter skall erbjudas till självkostnadspris. Skolstyrelsen i Linköping menar dock att utbildningsprogramorganet i största möjliga utsträckning skall koncentrera verksamheten kring ljud- och bildproduktionen och att den hittillsvarande förlagsverksamheten bör ses över för att undvika onödig konkurrens med redan etablerade läromedelsförlag men också för att undgå risken att ljud- och bildproduktionen binds till en viss form av tryckta läromedel.

Prop. 1975/76:110 78 3.14 Resurser för utbildningsprogramorganet

Kommittén förutsätter att den personal som f.n. finns anställd på TRU, SR/UTB inkl. SR/VUX kommer att få anställning hos utbildnings- programorganet. Vidare föreslår kommittén att programorganet får egna te k n is k a re 5 U rs e r. Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig i frågan om programorganets resurser.

Statskontoret utgår från att frågor rörande resurser för det nya program- organet överlämnas till den särskilda organisationskommitte som enligt kommitténs förslag skall tillsättas för att bl.a. utarbeta detaljorganisation för utbildningsprogramorganet. SÖ konstaterar att utvecklingen på den all- männa marknaden inom medieområdet är snabb och att ett tjugotal företag i dag är etablerade vid sidan av Sveriges Radio. SÖ finner därför att man bör överväga i vilken utsträckning man inom det föreslagna utbildnings- programorganet behöver bygga upp egna resurser för kopiering, konverte— ring och registrering av ljud- och bildmaterial. Lantbruksstyrelsen förutsät- ter att det föreslagna programorganet får tillräckliga resurser för att kunna upprätthålla viss kontinuitet med den verksamhet som före omorganisatio- nen var för sig bedrivs av SR/UTB och TRU. Statens institut för lärome- delsinformation ifrågasätter om det från samhällsekonomisk synpunkt är riktigt att det nya organet skaffar sig en parallell teknisk utrustning till den som redan existerar på Sveriges Radio. Institutet anser att utbildnings- programorganet i möjligaSte mån bör tillförsäkra sig nödvändiga tekniska resurser genom samarbetsavtal med Sveriges Radio. Vuxenskolan instäm- mer i kommitténs förslag om att programorganet i huvudsak skall vara självförsörjande ifråga om tekniska resurser.

Sveriges Radio utgår liksom kommittén från att samtliga personer som är anställda vid SR/UTB inkl. SR./VUX erbjuds anställning inom utbild- ningsprogramorganet. Vad gäller kommitténs bedömning av behovet av tekniska resurser för utbildningsprogramorganct anser Sveriges Radio att beslut i denna fråga inte bör fattas innan radioutredningen lagt fram sina förslag. eftersom dessa förslag kan komma att påverka Sveriges Ra- dios tekniska enhets ställning. Vidare anser Sverigcs Radio att kommitténs beräkningar av resursbehoven ytterligare bör ses över. 'I'C'O understryker särskilt vikten av att personalen inom SR/VUX bereds anställning inom ut- bildningsprogramorganct.

3.15. Utbildningsprogramorganets lokalisering

Kommitténs förslag om att utbildningsprogramorganet bör lokaliseras till Stockholmsregionen tillstyrkts av statskontoret. SÖ. statens institut för läromedelsinformation. SSK. ABF och TBV. Statskontoret finner i likhet med kommittén att såväl regionalpolitiska som företagsmässiga skäl talar

Prop. 1975/76:110 79

för en lokalisering av programorganet till Stockholmsregionen. SÖ. som tillstyrker förslaget motiverar detta med överstyrelsens nära och frekventa samarbete med TRU och SR/UTB. Statens institut för läromedelsinforma- tion anser att programorganet genom samarbetsavtal med Sveriges Radio bör tillförsäkra sig nödvändiga tekniska resurser och med hänsyn till detta blir en lokalisering till Storstockholmsområdet nödvändig.

Instituteth'ir rikskonserter. Sveriges Radio. TCO och SIF framhåller att utbildningsprogramorganet bör lokaliseras till Stockholms kommun så nä- ra Sveriges Radios lokaler som möjligt. Sveriges Radio förordar att pro- gramorganet får lokaler i närheten av Sveriges Radios i Stockholm. Som skäl härför anges dels Sveriges Radios förslag att programorganet bör tit- nyttja företagets resurser. dels det omfattande samarbetet i övrigt mellan de två företagen. Ledamoten Nils-Eric Gustafsson i Sveriges Radios sty- relse reserverar sig mot styrelsens förslag i lokaliseringsfrågan. Reservan- ten anser att styrelsen borde ha förordat Umeå som lokaliseringsort. Som skäl härtill anförs regionalpolitiska överväganden och närheten till Umeå universitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Norrtälje kommun förordar en loka- lisering till Norrtälje kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län grundar sitt ställningstagande dels på regionalpolitiska bedömningar. dels på att läns- styrelsen anser att det finns goda förutsättningar för programorganet att bedriva sin verksamhet i Norrtälje. Norrtälje kommun anser att en lokali- sering av utbildningsprogramorganet till Norrtälje är såväl från statsfinan- siell som från samhällsekonomisk synpunkt det bästa alternativet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att TRU-kommittén enligt riksdagens beslut haft att utreda möjligheten att förlägga utbildningsenhe- ten till Umeå. Styrelsen konstaterar att så inte har skett varför det är nöd- vändigt mcd en ny fördjupad utredning av lokalisctingsmöjlighetcrna för berörda verksamheter. Länsstyrelsen framhåller samtidigt att många fakta talar till Umeås fördel och att det borde vara möjligt att förlägga någon del av verksamheten till Umeå. Svenska kommtuzjöt'lmmlet berör inte frågan om lokaliseringsort för utbildningsprogramorganet. Sju av Styrelseledamö- tema representerande centerpartiet och folkpartiet har till yttrandet avgi- vit en reservation i vilken de förordar att ytterligare överväganden bör gö- ras om lokalisering av delar av verksamheten till bl.a. Umeå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar en lokalisering till Norrkö- pings kommun. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att regional- politiska bcdömningar talar för en lokalisering av programorganet till Norrköpings kommun.

AVS understyrker betydelsen av ingående regionalpolitiska övervägan— den vid val av lokaliseringsort. LRF medger att det finns starka skäl som talar för att utbildningsprogramorganet lokaliseras i närheten av de resur— ser som redan finns i Stockholmsområdet men att hänsyn även bör tas till regionalpolitiska aspekter.

Prop. 1975/76:110 80

4. TRU-KOMMITTENS BETÄNKANDE DISTANS- UNDERVISNING

4.1 Inledning Kommitténs överväganden harmed hänsyn till att dess uppdrag grunda- de sig på utbildningsutskottets betänkande UbU 1972: 33 avgränsats till att avse högskolan. Denna begränsning är enligt kommittén ett uttryck för bl. a. en prioritering inför högskolereformen men inte ett ställningstagande mot ett framtida utnyttjande av di.stansundervisning inom andra delar av undervisningsområdet.

Kommittén grundar sina överväganden om distansundervisningens or- ganisation och vissa hjälpfunktioner på uppfattningen av distansundervis- ningen som ett i vissa fall nödvändigt instrument för att överbrygga av- stånd i tid och rum. Andra utgångspunkter har varit den av riksdagen år 1975 uttalade meningen att distans-undervisning är ett komplement till och inte ett alternativ till reguljär utbildning. Som ytterligare underlag för över- vägandena tjänar en utförlig redogörelse för utländska och inhemska erfa- renheter av distansundervisning och liknande former av utbildningsdistri- bution.

När det gäller erfarenheterna från andra liknande system understryker kommittén att främst skilda förutsättningar i olika länder gör det omöjligt att helt anamma ett befintligt system såsom det brittiska Open University. Inom Sverige pågår försöksverksamhet med distansundervisning vars to- tala resultat ännu inte kan överblickas. Det har emellertid varit möjligt att på en rad punkter utnyttja erfarenheter från de redan befintliga distansun- derVisningssystemen och andra liknande distributionsformer.

4.2. Distansundervisning i andra länder

Kommittén redogör för organisationen av distansundervisningen i Australien. Kanada. Frankrike. USA. Japan. Sovjetunionen och Östeuro- pa. Storbritannien och Västtyskland. Nedan återges i sammanfattning vad som i betänkandet sägs om de två sistnämnda länderna.

[ Västtyskland genomförs sedan mitten av 1960-talet två stora distans- undervisningsprojekt där man utnyttjar integrering av flera olika medier. Dessutom har nyligen inrättats ett "distansuniversitet" i delstaten Nordrhein-Westfalen.

Tele/volley är ett undervisningssystem som utnyttjar TV. tryckt material och gruppsammankomster i en systematisk kombination. De första pro— grammen började sändas i januari l967 genom Bayerischer Rundfunk. Syf- tet var att förbereda deltagarna för den tyska examen ”Fachschulereife". vilken i stort motsvarar fackskolelinjema i den svenska gymnasieskolan. Denna examen ger behörighet att bedriva studier vid högre läroanstalter för utbildning i tekniska. ekonomiska. sociala och konstnärliga yrken.

Prop. 1975/76:110 81

Utbildningen planlades för personer som redan hade en yrkesutbildning. Förutsättningen för deltagande var fullbordad elementarutbildning.

Projektet Quadriga-Funltkallegs är ett samarbetsprojekt mellan ett antal radiobolag. utbildningsministerier i en rad delstater, Deutsches Institut för. Fernstudicn (DlFF). "Volkshochschulen" och universitet. Syftet med projektet är att meddela universitetsutbildning till en bredare allmänhet och att därigenom ge alla — oberoende av tidigare utbildning. geografisk bosättning. socio-ekonomiska förhållanden möjlighet till högskolestu- dicr.

Vidare kan man med metoden ge fortbildning och vidareutbildning till redan utbildade. vilket anses nödvändigt med tanke på den snabbt ökande kunskapsmassan.

Hittills har sex olika kurser utformats och genomförts. Dessa har haft något olika utformning. Gemensamt för alla vad avser medier/metod har varit distribution av radioprogram och gruppsammandragningar. De sex kurserna har omfattat samhällskunskap. pedagogik. matematik. ekonomi. modern lingvistik och pedagogisk psykologi.

Utöver dessa projekt. som har etablerats. pågår f.n. ett relativt långt framskridet arbete med ett "distansuniversitet" i delstaten Nordrhein- Westfalen. Enligt planerna skall detta påbörja sin verksamhet läsåret 1975/76. De studerande kommer att från sina hem kunna följa undervis- ningen med hjälp av studiebrev och ljudkassetter. Dessutom planerar man l8 olika studiecentra i delstaten. där man skall genomföra veckoslutskur- ser för de studerande.

Under första läsåret kommer man att erbjuda 7000—9000 studerande högskoleundervisning i matematik och ekonomi. Kursutbudet skall sedan utökas efter hand.

Förebilden för detta universitet är det brittiska Open University men så länge de juridiska frågoma rörande radions och 'l'st utnyttjande för undervisning och utbildning inte generellt lösts i förbundsrepubliken. avser man inte att utnyttja dessa medier.

1 sin redogörelse för de internationella etfarenhetema av distansunder- visning ägnar kommittén jämförelsevis stort utrymme åt ()pen University och de förutsättningar utifrån vilka detta verkar. dess organisation och hur dess verksamhet ter sig i relation till svenska förhållanden. Kommittén konstaterar att ett tungt vägande skäl för tillkomsten av Open University var de brittiska universitetens relativa slutenhet. Universiteten grundar sin ställning i samhället på ett Royal Charter som tillerkänner dem autonomi och rätten att besluta om antagning av studerande samt om utbildningens och forskningens mål. Detta har bl. a. föranlett statsmaktema att dela upp den högre utbildningen i en universitetsdel och en annan del. kallad the Al- ternative Further Education Sector, med huvudansvaret för den yrkesin- riktade eftergymnasiala utbildningen. Open University fungerar som ett komplement till universitetsdelen. Det skapades i syfte att ge de stora o—Riksdagen l975/76. l saml. Nr th

Prop. 1975/76: 110 82

grupper i samhället en möjlighet att få en högre utbildning som de p. g. a. skolsystemets konstruktion samt av sociala och ekonomiska skäl tidigare inte fått. Benämningen "Open University" har täckning i flera avseen- den: inga' formella studiemeriter krävs för att skriva in sig som studerande vid Open University. Bland antagningskriterierna märks främst att sökan- de måste ha fyllt 21 är. att den sökande bedöms kunna tillgodogöra sig un- dervisningen och att det föreligger ett behov av fördjupd utbildning inom den sökandes förvärvsområde. Open University är. liksom övriga univer- sitet i Storbritannien självständigt.. Dess högsta administrativa och beslu- tande organ hari stort sett samma funktioner som vid de traditionella uni- versiteten. men skiljer sig till sin sammansättning. Bland annat förekom- mer viss studerandcrepresentation. De speciella undervisningsformema och den egna läromedelsproduktionen gör att Open University även i öv- rigt i många avseenden skiljer sig från övriga universitet. Storbritannien har delats upp i tretton regioner som står under ledning av var sin rektor. Open University har ett betydande samarbete med BBC, grundat på ett av- tal dem emellan. Den del av Open University's studiematerial som eter- sänds produceras och distribueras av BBC. Programinnehället står dock under ett avgörande inflytande från Open University's ämnessakkunniga.

Open University's ämnesutbud är huvudsakligen detsamma som för öv- riga universitet. Först på senare tid har man gjort försök att anknyta utbild- ningen till olika yrkesområden.

Undervisningen vid Open University avses pågå 36 veckor och stål- ler stora krav på tidsinsats från de studerandes sida. minst tio timmar i vec- kan genomsnittligt. De studerande har till sitt stöd ca 260 studiecentra spridda över hela landet. Vid dessa centra finns tillgång till viss lärarperso- nal och studierådgivare.

De studerandes fördelning på yrken visar att kategorin lärare. som utgör en procent av befolkningen. dominerar stort med över 30 (37: av totala anta- let under de första åren och 23 % år 1975. Stora yrkesgrupper som t. ex. jordbrukare. grav-. industri- och transportarbetare utgör endast tre pro- cent av de studerande trots att de utgör 22 % av befolkningen.

Kommittén finner vid en jämförelse av förutsättningama i Storbritan— nien och Sverige för att förverkliga en utbyggnad av vuxenutbildningen på högskolenivå att en avgörande olikhet utgörs av universitetens ställning i samhället. Som berörts i det föregående föreligger stor skillnad i synen på universitetens rättigheter och skyldigheter samt relationer till samhället i övrigt. 1 Sverige har statsmaktema helt andra möjligheter än i Storbritan- nien att låta universitet och högskolor medverka i genomförandet av de ut- bildningspolitiska besluten. Färska exempel på detta är de nya reglerna för vidgat tillträde till högre studier och den pågående försöksverksamheten med nya distributionsformer.

Kommittén anser därför att det inte föreligger samma formella skäl i Sverige att skapa ett nytt — i förhållande till befintliga organisationer fri-

Prop. 1975/76:110 83

stående organ för att fullgöra de uppgifter som i Storbritannien lagts på Open University.

Kommittén konstaterar vidare i sin jämförelse mellan länderna att det rikt utvecklade lokala vuxenutbildningsnätet i Sverige innebär att vissa av de resurser som i Storbritannien motsvaras av Open University's' nyskapa- de lokala organisation redan existerar. Vidare finns i Sverige erfarenheter och resurseri fråga om produktion. distribution. undervisningsprocess och fältorganisation inom eftergymnasial utbildning. En annan viktig faktor som enligt kommitten jämte den författningsmässiga aspekten måste till- mätas avgörandc betydelse vid ett ställningstagande till frågan om ett svenskt Open University är Sveriges jämförelsevis ringa folkmängd och andel därav som äri yrkesverksam ålder. Detta kan enligt kommittén dels medföra att dcltagarunderlaget blir svagt i något eller några ämnen och/el- ler att ämnessortimcntet blir begränsat. dels göra kostnaderna per stude- rande avsevärt större i Sverige än i Storbritannien.

4.3. Olika organisatoriska lösningar

Kommittén har utarbetat olika alternativ för organisation av distansun- dervisningen i Sverige.

Ett centralt alternativ med tre varianter: en ny. särskild distanshögskola (A I). distansundervisning anknuten till ett universitet (A 2) resp. till ett samhällsägt företag inom läromedelsområdet (A 3).

Variant A I en ny, särskild högskoleenhet för distansundervisning

Den för distansundervisning avsedda organisationen har utformats som en högskoleenhet med i princip samma ställning som en sådan och med ansvar för distansundervisning inom hela landet. Distanshögskolan har ett eget landsomfattande rekryterings-. planerings- och samverkansansvar. Övriga högskoleenheter och regionala styrelser har att samverka med dis- tanshögskolan i frågor som rör distansundervisningen. Den centrala hög- skolemyndigheten (UH Ä) har tillsynsansvar för distanshögskolan.

Variant A 2 — distansamlervisning organiserad av ett befintligt universitet

Det utmärkande för denna variant av en central organisation för distans- undervisning är att undervisningen ombesörjes av en redan befintlig hög- skoleenhet. Distansundervisningsorganet är alltså en del av ett universitet och infogat i dess organisation på det sätt som de särskilda uppgifterna be— tingar.

Variant A 3 — distansandervisning organiserad av ett institut knutet till en

befintlig satrilzr'illsr'igd enhet inom läromedelsomrädet

En annan möjlighet är att knyta ledningen av distansundervisningen till

Prop. 1975/76: 110 84

en samhällsägd enhet inom läromedelsområdet. Flera sådana lösningar fö- rekommer utomlands. Kommittén har dock bedömt att en sådan variant endast behöver beskrivas schematiskt.

Kommittén erinrar om att den i sitt huvudbetänkande Program för ljud och bild i utbildningen uttalat som sin åsikt att den föreslagna produktions- enheten primärt skall ägna sig åt produktion av audiovisuellt material. Där- emot skall undervisningen ombcsörjas av skolmyndigheter och utbild- ningsorganisationer.

Ett regionalt alternativ med två varianter: en rent regional organisation baserad på de sex universiteten (B 1) och en mer decentraliserad organisa- tion baserad på ett större antal högskolor (B 2"). .

Gemensamt för de båda organisatoriska varianterna under alternativ B är att distansundervisningens administration är regionalt organiserad. I dessa organisatoriska alternativ har de olika regionstyrelserna huvudansvaret för planering och fördelning av resurser till distansundervisningen inom resp. region. Ett annat utmärkande drag för den regionala modellen är att de medverkande högskoleenhetema i huvudsak har en regional rekrytering till distansundervisningen.

Enligt kommittén är det dock möjligt att med varianten B ] med de sex universiteten som administratörer — även bedriva distansundervisning med riksrekrytering. En viss samordning regionerna emellan krävs i så- dant fall.

De ovan redovisade alternativen omfattar den yttre organisationen. Till samtliga alternativ hör en komplettering av denna med en lältorganisation för den nödvändiga verksamheten på eller i närheten av de studerandes hemorter (flertalet hemorter-). Den yttre organisationen såväl i fråga om ansvarig anordnare av distansundervisning som i fråga om fältorganisation har gruppen baserat på en relativt enhetlig skiss för distansundervisning- ens inre organisation och vissa andra med undervisningen sammanhängan- de förhållanden. Studiesystemet avses således byggas upp av följande komponenter: rena distansstudier med utnyttjande av därför lämpliga medier. Härtill hör viss individuell handledning organiserad studievägledning. främst i grupp. på ett stort antal orter och med utnyttjande av lokala resurser intensivkurser. förlagda till befintliga lämpliga läroanstalter (motsva- rande).

Enligt kommittén möjliggör en central organisation en koncentrerad in- sats av enhetlig distansundervisning genomförd med en samlad administra- tion. En sådan organisation garanterar att verksamheten uteslutande inrik- tas på att tillgodose behoven av distansundervisning. Den centrala organi- sationen kan medföra fördelar i form av effektiv information lärornedels- produktion av hög kvalitet. För distributionen kan alla medier utnyttjas. De nackdelar som kan förutses är bl. a. att de studerandes situation kan bli

Prop. 1975/76: 110 85

negativ genom att den enskilde fär alltför opersonliga relationer till en stor organisation. Den fältorganisation som måste administreras kommer att bli mycket stor. För att begränsa de studerandes resor måste intensivkurserna förläggas till olika platseri landet. Ett centralt alternativ skulle enligt kom— mitten också medföra stora initialkostnader att upprätta och stora fasta kostnader för kursproduktion. Ekonomin blir därför starkt beroende av ett stort elevunderlag. vilket i sin tur kan leda till en inriktning som inte helt tillgod oscr malen.

Kommittén konstaterar att om en regional modell väljs för organisatio- nen av distansundervisning kommer redan existerande lokala resurser för läromedelsframställning att kunna utnyttjas. Kommittén anser det också troligt att dessa resurser i stort sett kommer att visa sig tillräckliga. [ den utsträckning man väljer att i en eller annan organisationsform göra distans- undervisning riksrekryterande anser kommittén att radio- och TV-material samt korrespondensmaterial kommer att spela en större roll. Den typen av material förutsätter centrala produktionsresurser. Enligt kommitténs be- dömning är det dock mest ändamålsenligt att sådan produktion sker i samarbete med den för ifrågavarande kurs ansvariga högskolan. ln- formationen kommer att bli mindre enhetlig ur rikssynpunkt men fullt en- hetlig inom regionen. Bland fördelarna med en regional organisation näm- ner utredningen dels att fältorganisationen blir mer hanterlig. dels att stu- derandesituationen blir bättre än i en central organisation.

Kommittén konstaterar att man vid redovisningen av de alternativa or- ganisationsformer—na av överskådlighetsskäl har renodlat de olika model- lerna. Vissa kombinationer av central och regional organisation torde kun— na göras.

Kommittén lägger inte fram något förslag om vilket alternativ som bör väljas. Skälen härtill är enligt kommittén dels att utbildningsmyndigheter m. fl, bör få tillfälle att närmare bedöma de administrativa och organisato- riska förutsättningarna och konsekvenserna av olika alternativ i samband med en utbyggnad av högskolan. dels att dessa organ bör få tillfälle att bl.a. bedöma frågan om läromedelsproduktion och mediakombinationer inom högskolesektorn i samband med att kommitténs huvudbetänkande remissbehandlas. dels att framtagandet av ett antal alternativ i stället för ett enda förslag får ses som naturligt från kommitténs utgångspunkter. ef- tersom det här gäller frågor som till stor del ligger inom myndigheternas m.fl. ansvarsområden och således inte slutgiltigt bör beredas av kom- mittén.

Med hänsyn till att det kvantitativa behovet av distansundervisning inte omgående eller entydigt kan bestämmas anser kommittén dock att man inte nu bör inrätta någon större organisation som i huvudsak skulle vara helt beroende av distansundervisningen. Kommittén finner det dessutom oförenligt med nu gällande utbildningspolitiska grundsatser att välja ett or- ganisatoriskt alternativ som innebär att ansvaret för och genomförandet av distansundervisningen läggs utanför den nya högskoleorganisationcn.

Prop. 1975/76:110 86

5. REMISSYTTRANDEN

5.1. Distansundervisningens syften

Ett flertal remissorgan som behandlat målen för verksamheten med dis- tansundervisning delar kommitténs uppfattning att dessa främst är att vid- ga högskoleutbildningen genom att överbrygga geografiska avstånd. att vara ett instrument för återkommande utbildning. att ge möjlighet till stu- dier på högskolenivå för utbildningsmässigt eftersatta grupper. De ansluter sig också i likhet med kommittén till den i prop. 1975: 9 uttalade uppfatt— ningen att distansundervisning skall ses som ett komplement till och inte som ett alternativ till den reguljära utbildningen.

5.2. Distansundervisningens organisation

Det stora flertalet remissinstanser är positiva till endera av kommitténs båda regionala varianter för distansundervisningens organisation.

Således anser statskontoret att den fortsatta försöksverksamheten med distansundervisning bör inriktas på att vidareutveckla formerna för en de- centraliserad organisation med de nya regionstyrelsema som huvudmän. Nämnden för _rorianonmtbildning anser att en regional organisation för den framtida distansundervisningen är den som bäst svarar mot intentio- nerna bakom högskolereformen. F.nligt nämnden bör denna verksamhet startas med utgångspunkt från B | alternativet. RRV utgår från att orga- nisationen av distansundervisningcn anpassas till den organisation som be- slutats för den nya högskolan. Det ta innebär enligt verket att alternativet en regional modell bör övervägas. Till en början förordar RRV en anknyt- ning till de sex universiteten. En utvidgning av antalet enheter bör enligt RRV övervägas först när erfarenheter av distansundervisningen vunnits. UKÄ konstaterar att remissinstansema inom dess förvaltningsomri'ide har skiftande uppfattningar om vilket av de båda regionala alternativen som är lämpligast. UKÄ ansluter sig dock till uppfattningen att distansundervis- ning skall kunna anordnas även av andra högskolor än universiteten. men att en regional samordning bör utvecklas av de regionala organen som bör bygga på rnedplanering och medbestämmande från ämnesinstitutionernas sida. UKÄ anser även att riksrekrytering av studerande bör kttnna ske till samtliga kurser. SÖ anser att man inte bör överväga inrättandet av en ny organisation för att tillgodose behovet av distansundervisning. SÖ före- språkar att distansundervisning i första hand skall bedrivas av de sex uni- versiteten. men att den successivt skall kunna byggas ut till att omfatta även andra högskolor. H 75 anser att det mot bakgrund av principerna i högskolereformen är naturligt att lägga ett ansvar för distansundervisning på regional nivå. H 75 påpekar att distansundervisningen bör ses som en

Prop. 1975/76: 110 87

integrerad del av utbudet av enstaka kurser. Därigenotn faller ansvaret för samordning av utbudet inom och eventuellt mellan regionerna på resp. re- gionstyrelse. H 75 konstaterar vidare att enligt dess mening inte UHÄ bör ha någon särskild tillsyn över detta slag av undervisning. sedan den nu av UKÄ bedrivna försöksverksamheten avslutas. LO framhåller att det är angeläget att den distansundervisning som berör högskolan också integre- ras med verksamheten inom denna. Av detta följer enligt LO att den orga- nisatoriska modell som väljs bör stämma överens med den av riksdagen beslutade organisationen av högskolan. [ likhet med H 75 anser därför LO att distansundervisningen bör organiseras på regional basis och under re- gionstyrelsens ansvar. Några mer detaljerade regler för hur regionstyrel- serna skall sköta denna del av sitt ansvarsområde finner LO inte behov av.

TCO delar kommitténs mening att distansundervisning sannolikt ganska länge kommer att ha sin tyngdpunkt i en begränsad ämneskrets. Den mest ändamålsenliga organisationen för distansundervisning bör därför vara att basera den på de sex universiteten. även om man inte utesluter en utvidg- ning till andra högskolor i framtiden. ABF ser distansundervisning som en kompletterande distributionsform för yrkesinriktad högre utbildning med begränsade förutsättningar att bidra till en vidgad social rekrytering till högre utbildning. [ konsekvens med detta betraktelsesätt avvisar ABF det organisationsalternativ som innebär utbyggnad av en separat distanshög- skola. För ABF framstår en gradvis utbyggnad av distansundervisningen på regional bas och inom den nya högskoleorganisationen som lämpligast. ABF avstår från att bestämt förorda något av de regionala alternativen B ] och B 2. men påpekar att det ligger i studieförbundens intresse att en orga- nisationsform väljs som möjliggör ett administrativt lätthanterligt samarbe- te mellan studieförbund och folkhögskolor. SAF tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag och förordar att de nya distributionsformerna i första hand integreras i högskolans verksamhet. dvs. alternativ B |. De nya distri- butionsformerna och då främst distansundervisningen kan enligt SAF inte helt anpassa till den nya högskolans decentraliserade konstruktion med sex regioner och inte heller fullständigt integreras i den ordinarie plane- ringen av undervisningsverksamheten inom respektive regioner. En viss riksrekrytering torde enligt SAF erfordras för att tillgodose behov av dis- tansundervisning i visst ämne eller viss kurs från studerande som är bosat- ta i andra regioner än den varifrån distansundervisningen bedrivs. SFS fö- respråkar med bestämdhet en regional organisationsmodell. F.nligt SFS:s mening har B l-alternativet klara fördelar framför B 2-alternativet beroende främst påatt B [ tillgodoser kravet på forskningsanknytning. SACO/SR de- lar kommitténs uppfattning att UKÄzs försöksverksamhet bör fortsätta i nuvarande former i avvaktan på att mer permanenta lösningar skapas för distansundervisning. LRF framhåller betydelsen av att en permanent verk- samhet med distansundervisning kommer till stånd. helst i anslutning till högskolereformen 1977. samt att den vad beträffar organisationsformerna får en regional karaktär.

Prop. 1975/76: 110 88

Vuxenskolan anser att många skäl. bl.a. bristande erfarenheter och osä- kerhet om det verkliga behovets omfattning. talar för en successiv utbygg- nad av distansundervisning. En sådan utbyggnad bör ske utifrån den regio- nala modellen. i första hand variant B 1. Alternativ B skulle å andra sidan ge eleverna bättre kontakt med lärarna och dessutom bättre tillgodose uttala- de önskemål om en decentralisering av verksamheten. Alternativ A eller B l—alternativet med riksrekrytering skulle kräva en alltför stor och dyrbar fåltorganisation och särskilt i variant A ] ge lärarna en sämre forsknings- anknytning.

Folkuniversitetet anser det orimligt att direkt söka överföra ett Open University av engelsk modell på svenska förhållanden eftersom förutsätt- ningarna för detta inte ärjämförbara på ett antal avgörande punkter. Folk- univcrsitetet beklagar att kommittén inte närmare sökt utveckla en modell för distansundervisning som baseras på studieförbundens och folkhögsko- lornas verksamhet. Folktiniversitct förordar därför att man i det fortsatta beredningsarbetet uppmärksammar möjligheterna att utgå från studieför- bund oeh folkhögskolor vid konstruktion av ett distansundervisnings- system. Statsfi'irutag hävdar att såväl pedagogiska kvalitetsskäl som eko- nomiska bedömningar klart visar att en central organisationsmodell eller B l-alternativet med riksrekrytering är den för distansundervisningens fram- tida utveckling bäst lämpade. Statsföretag framhåller vidare att de basre- ' strrser som fordras för A 3-alternativet finns inom den statliga sektorn ge- nom Hermods skola och Liberkoncernen i övrigt. Brat-'.rkulun tar inte deli- nitiv ställning för någon av de organisatoriska modeller som kommitten re- dovisar. Enligt Brevskolan bör studieförbunden ges en betydande roll i verksamheten och studiecirklar bör användas som pedagogiskt instru- ment. Brevskolan anser att en central instans är nödvändig för planering. produktion och information. Denna bör dock utvecklas i anslutning till nå- gon nu existerande institution. ] övrigt anser Brevskolan att resp. region— styrelse i samarbete med studieförbundens lokalavdelningar bör svara för bl. a. uppsökande verksamhet och organisation av studiecirklar.

Remissinstanserna är något splittrade i fråga om fältorganisationen. Statskontoret förordar att den fortsatta försöksverksamheten inriktas på att pröva olika modeller för en faltorganisation. UKÄ konstaterar att re- missinstansema inom dess förvaltningsområde har olika uppfattningar om behovet av en fältorganisation.

UKÄ vill för sin del inte nu tillstyrka att en formell organisation av den föreslagna typen skapas. Skälet "härför är att om distansundervisningen skall regionaliseras böt" formerna för den totala organisationen utarbetas lokalt och dessutom samordnas regionalt. UKÄ föreställer sig att folkbild- ningsutredningen uppmärksammar behovet av samverkan mellan högsko- lorna och studieförbundet] m.fl. om de uppgifter som fältorganisationen föreslås fullgöra. AMS framhåller behovet av studievägledning för de stu- derande inom distansundervisning och ansluter sig därför till kommitténs

Prop. 1975/76:110 89

förslag om en fältorganisation. Styrelsen betonar även vikten av att ut- rymme ges åt frågor som rör utbildnings- och yrkesval och möjligheterna på arbetsmarknaden vid sidan av en mer renodlad studievägledning. SÖ till- styrker kommitténs rekommendationer om att försöksverksamheten med en fältorganisation skall fortsätta. Denna försöksverksamhet bör enligt SÖ:s mening utvecklas ytterligare och utvidgas till andra ämnesområden än dem som hittills förekommit. För att nå andra grupper än sådana som redan är välmotiverade och studievana krävs det. enligt SÖ. en mycket ak- tiv studievägledning. Landstingsfr'irbimdet anser att fältorganisationen i stor utsträckning bör vila på studieförbundens. den kommunala vuxenut- bildningens och folkhögskolornas redan befintliga lokala resurser. Härige- nom kan onödiga organisationsdubbleringar undvikas. ökade möjligheter till lokal anpassning säkras och en under en lång tid samlad vuxenutbild- ningserfarenhet tillgodogöras. TCO erinrar om att distansundervisning ställer höga krav på eleverna. Har dessa bristande studievana och är av- ståndet mellan kursinnehållet och elevernas kunskapsbakgrund stort blir självfallet behovet av en fältorganisation stort. TCO instämmer vidare i kommitténs åsikt att de resurser som finns inom studieförbund. folkhög- skolor och kommunal vuxenutbildning bör kunna utnyttjas genom lämpli- ga samarbetsformer. Även Vll.l't'll.8'k()l(lll understryker behovet av en effek- tiv fältorganisation och konstaterar att studieförbunden har utomordentli- ga förutsättningar för en sådan verksamhet. ABF vill med hänsyn till att distansundervisningen bör byggas ut relativt långsamt. bestämt avråda från att en formell fältorganisation byggs upp. Enligt ABF bör olika organi- sationsformer prövas för samverkan mellan högskola och lokala vuxenut- bildningsanordnare. t. ex. studieförbunden. Detta kan ske i form av en för- söksverksamhet. som får utvecklas efter skilda lokala förutsättningar och leda till olika former för en smidig samverkan för att ge de studerande stöd i form av gruppstudier. Hur denna samverkan bör ske kan komma att över- vägas i utredningen om vissa folkbildningsfrågor m. m.

5.3. Läromedel

UKÄ ansluter sig med hänvisning till sina underinstanser helt till kom- mitténs uppfattning om läromedelsframställning. Man understryker vidare vikten av att samarbete på läromedelsområdet även kommer till stånd inom och mellan regioner. Såväl Stutsji'irutag som SÖ framhåller läromed- lens relativt sett mycket stora' betydelse inom distansundervisning och är benägen att förespråka en mer centraliserad produktion av läromedel. En- ligt SÖ bör det kompletterande material som utöver det reguljära materia- let i ämnet kan krävas för distansundervisning produceras av ett organ med erfarenhet av distansundervisning i samarbete med resp. högskola. Vuxenskolan framhåller i detta sammanhang'att det måste vara helt uteslu-

Prop. 1975/76:110 90

tet att begränsa universitetens möjligheter till fritt val av läromedelsprodu- cent och att införa regler om begränsning av urvalet att endast omfatta Hermods/Liber och Brevskolan. LRF delar inte kommitténs uppfattning att läromedelsproduktionen bör centraliseras till Brevskolan och Her- mods/Liber. Förbundet menar att produktionen av läromedel bör förläg- gas h0s det förlag som i varje enskilt fall bedöms som mest lämpat.

Prop. 1975/76:110 91

6. FÖREDRAGANDEN 6.1 Inledning

Det svenska utbildningsväsendet har under de senaste årtiondena för- ändrats i grunden. En genomgående strävan i reformarbetet har varit och är alltjämt att överbrygga utbildningsklyftor inom och mellan generationer- na. Parallellt med de fortlöpande förändringarna av tttbildningsväsendets organisation har också undervisningsmetoderna utvecklats. Läromedel och studiematerial för undervisning och folkbildning har därigenom fått en annan utformning. Teknikens landvinningar inom film. ljudradio och tele- vision och nya distributionsformer såsom filmkopior. eterdistribution av ljud- och bildprogram samt ljud— och bildkassetter har gett nya möjligheter också inom utbildningsväsendet och folkbildningsarbetet.

Synen på htrr ljud- och bildmediema bör användas i undervisning av oli- ka slag har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen och nya erfa- renheter från pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Numera rt - der inga delade meningar om att ljud- och bildprogram kan fylla väsentliga uppgifter i förskoleverksamheten. i grundskolan. gymnasieskolan och hög- skolan samt i vuxenutbildningen. Frågan gäller vilka kvaliteter som medi- erna kan tillföra verksamheten för att bidra till att förverkliga de uppsatta målen.

l Sverige började film och radioprogram att användas i undervisningen redan under 1920-talet. TV-program infördes i undervisningen är l96l. Är I964 sammanfördes inom Sveriges Radio produktionen av skolradio- och skol-'l'V-program samt skolprogramhäften till en särskild skolprogramav- delning. numera trtbildningsprograrnenheten (SR/UTB). Samtidigt blev verksamheten finansierad genom statsanslag. Är I967 tillsattes den första 'l'RU-kommitte'n (TRU I). och TRU:s produktionsenhet startades som en försöksverksamhet. Från början blev uppgiften att i första hand göra för- sök inom geografiskt begränsade ornräden för gymnasiet och fackskolan samt inom vuxenutbildningen. Vidare skulle TV-program göras för an- vändning i bandad form för den nya tekniska högskolan i Linköping. och bandade radio- och TV-program skulle framställas för användning inom de samhällsvctenskapliga fakulteterna. Direktiven till utredningen präglades av uppfattningen att radio- och TV-program skulle kunna ersätta lärarledd undervisning och därigenom ge betydande rationaliseringsvinster samti- digt som en högre kvalitet skulle kunna uppnås. Främst av kostnadsskäl men också för att på bästa sätt tillvarata erfarenheterna av radio- och TV- program i undervisningen horde verksamheten bedrivas av en central pro-_ duktionsenhet.

Prop. 1975/76: 110 92

TRU I:s betänkande (SOU 197] : 36) Produktionsresurser för TV och ra- dio i utbildningen. som huvudsakligen behandlade organisationsfrägan. la- des fram är l97l. Remissopinionen var mycket splittrad när det gällde ut- redningens förslag till organisatoriska lösningar men anslöt sig allmänt till tanken på ett fortsatt utnyttjande av radio och television i undervisningen.

Försöksverksamheten borde enligt Kungl. Maj:t fortsätta. och en ny kommitté. utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU ll). fick i uppgift att leda och planera den fortsatta försöksverksamheten. vilken främst skulle inrik- tas pa vuxenutbildning på alla nivåer och på förskola.

'l'RU ll hari betänkandet (SOU 1975: 28) Program för ljud och bild i ut- bildningen lagt frarn förslag om produktion av ljud- och bildprograrrr inom olika utbildningssektorer. [ betänkandet redovisas erfarenheter dels från TRU:s samlade försöksverksamhet: samt från Sveriges Radios utbildnings- programverksamhet inom trngdomsskolan och vuxenutbildningen. dels från TRU llzs försöksverksamhet med videokassetter och kabel-TV. Kommittén föreslår att SR/UTB inkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/VUX) och TRU läggs samman till en produktionsenhet för framställ- ning av ljud- och bildprogram för färskoleverksamheten. grundskolan och gymnasieskolan. högskolan och vu xenutbildningen. Förslagen i betänkan- det och remissinstansernas synpunkter harjag redovisat i det föregående.

Synen på ljud- och bildmediernas roll i undervisningen har föri'rndrats m- skilligt under de senaste artiondena. I Sverige liksom i en rad andra länder har strävan under 1950- och l960—talen varit att genom förplancrad och för- producerad undervisning förbättra undervisningens kvalitet och uppnår kostnadsbesparingar. l manga länder såg man framförallt i framställningen av TV-program en möjlighet att komma tillrätta med lärarbristcn. lir'farcn- heterna av ljud- och bildprogram samt av forsknings- och utvecklingsarbe- te har resulterat i en mer nyanserad uppfattning om möjligheterna att rrred mediernas hjälp uppnå väsentliga kostnadsbesparingar och ersätta lärare i undervisningen. Istället har mediernas möjligheter att tillföra undervis- ningen nya dimensioner kommit i förgrunden. TRU II konstaterar att en väsentlig erfarenhet från programverksamheten vid TRU och SR/UTB är att de största kvalitetsvinstema kan utvinnas av ljud- och bildmediema om de på lämpligt sätt anknyts till och samordnas med övriga inslagi undervis- ningen. Liksom ficrtalet remissinstanser delarjag denna uppfattning.

Ljud- och bildprogram kan enligt min mening fylla en väsentlig uppgift inom olika delar av utbildningsväsendet och bildningsverksamheten. lnom förskolan bör inslag av ljud- och bildprogram kunna stimulera barnen till aktivitet och kritiskt tänkande och förmedla kunskap och upplevelser av människor och samhälle. lnom gre ndskolan och gymnasieskolan kan ljud— och bildprogram användas för att fördjupa och levandegöra urrdervisning- en för att konkretisera de övergripande malen i läroplanerna inom många ämnesområden. Salunda kan sådana program medverka i strävandena att

-——___.w-..-:.——- ..

Prop. 1975/763110 93 åstadkomma en ökad internationalisering av undervisningen. De kan ock- sa förmedla närkontakt med olika samhällsområden. Förhållandena i ar- betslivet kan t.ex. konkretiseras genom att skilda arbetsmiljöer skildras. varigenom elevernas kunskaper om arbetslivet breddas. Men det är också angeläget att understryka att medierna när det gäller att skildra olika miljö- er inte får ses som en ersättning för verklighetsupplevelser. Ljud- och bild- medier-na kan aldrig bli ett alternativ till utan endast ett komplement till så- dana verklighetsupplevelser som t. ex. studiebesök och praktisk yrkesori- entering. För invandrarbarn i förskolan och ungdomsskolan kan program på hemspråk verksamt bidra till att utveckla barnens tvåspråkighet och därigenom underlätta deras kontakt med hemlandets kulturmiljö.

Jag vill betona betydelsen av att elever och studiecirkeldeltagare samt lärare och handledare får möjligheter att påverka användningen av ljud- och bildmedier. Arbetssätt och arbetsformer bör således i allt väsentligt beslutas i den enskilda undervisningsgruppen och inte vara fastställda att gälla likformigt för alla som utnyttjar programmen. Mediernas karaktär av envi'rgskommunikation bör också motverkas. Det är därför angeläget att ytterligare utveckla möjligheterna till dialog mellan lärare och elev och att ge de medier företräde som stimulerar till samspel och egen aktivitet. Det är viktigt att träna förmågan att kritiskt bedöma det material som används. Detta gäller särskilt för studerande som inte deltar i handledd undervis- ning.

Vad jag nu har sagt innebär bl.a. attjag. i likhet med skolöverstyrelsen (SÖ) och universitetskanslersämbetet (UKÄ). anser att ljud- och bildmedi-il' erna bör ses som komplement till andra läromedel. Programmen bör med-€å verka till att höja undervisningens kvalitet genom sina särskilda egenska- per i fråga om verklighetsförmedling. möjligheter till metodvariationer och ämnesfördjupning. Det är en fördel om varje programinslag kan utnyttjas fristående. Prodrrktion av t.ex. för ett stadium eller en årskurs heltäckande läromedel i ett ärrrne bör därför undvikas.

.lag vill i detta sammanhang också beröra frågan om hur radio- och TV- program allnränt bör behandlas i undervisningen. 'l'V-tittandet har en stor omfattning i alla åldersgrupper. Barns och ungdomars verklighetsuppfatt- ning påverkas sannolikt i betydande utsträckning av frarrrför allt TV. Det är enligt min mening motiverat att. i likhet med kommitten och SÖ m.fl.. förorda att metoden att kritiskt granska och ifrågasätta skall gälla både pr'ograrrrinnehallet och medierna själva. Särskilt bildprogrammen bör där- vid ägnas uppmärksamhet.

.lag vill i likhet med kommitten betona att användningen av ljud- och bildprogram i utbildningen i första hand bör ses från utbildningspolitiska och pedagogiska synpunkter. Val av läromedel skall grundas på en överty- gelse orn att dessa kan bidra till att nå de mål som satts upp för utbildning- err. Med ett sådant synsätt blir det naturligt att bedöma ett läromedel med hänsyn till dess roll i undervisningssituationen som helhet.

Prop. 1975/76: 110 94'

Kommittén konstaterar att behov av ljud- och bildprogranr föreligger för de utbildningsområden inom vilka kommittén har bedrivit försöksverk- samhet. Kommittén grundar sitt ställningstagande på dels de synpunkter och det intresse som kommit fram under försöksverksamheten. dels de ytt- randen som avgivits över TRU I:s betänkanden.

Yttranden över kommitténs huvudbetänkande bekräftar dess uppfatt- ning om olika användares önskemål om och intresse för ljud- och bildpro- gram i undervisningen. Detta gäller både förskolan. ungdomsskolan. hög- skolan och vuxenutbildningen. Således framhåller socialstyrelsen att ljud- och bildinslag är viktiga i förskolans verksamhet. SÖ betonar bl. a. vikten av att utbudet av sådana program för ungdomsskolan. särskilt gymnasie- skolan. ökar. UKÄ redovisar att universitet och högskolor betonar beho- vet av ljud- och bildprogram iden högre utbildningen. Folkhögskoleutred- ningen. Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Studieförbundet Vuxensko- lan (Vuxenskolan) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) fram- håller betydelsen av ljud- och bildprogram inom olika delar av vuxenut- bildningen. Motiven skiftar beroende på vilket utbildningsområde remiss- instansema behandlar. men gemensamt för samtliga är önskemål om ökad produktion av ljud- och bildprogram. [ fiera fall förordas insatser för ut- bildningsmäSsigt eftersatta grupper och handikappade.

Jag delar kommitténs och remissinstanseras uppfattning om behovet av fortsatt produktion av ljud- och bildprogram för undervisningsändamål. Resultaten av kommitténs försöksverksamhet och erfarenheterna av Svc- riges Radios utbildningsprogramverksamhet för ungdom och vuxna moti- verar en fortsatt produktion av ljud- och bildprogram för samtliga de ut- bildningsområden som kommitten behandlar. För detta talar de utbild- ningspolitiska och pedagogiska skäl som jag tidigare har anfört.

Remissinstanserna har i allmänhet inte erinrat mot den prioritering av produktion av ljud- och bildprogram för förskolan och vuxenutbildningen som kommittén har föreslagit. Enligt min mening är bristen på goda läro- medel och engagerande studiematerial störst inom förskoleverksamheten och vuxenutbildningen. Med hänsyn till de särskilda möjligheter som ljud- och bildprogram erbjuder att stimulera och varierar verksamheten inom dessa områden förordar även jag att produktion för förskola och vrrxenrrt- bildning prioriteras.

Jag vill i detta sammanhang anföra några principiella synpunkter på dis- tributionav ljud- och bildprogram. Genom uppbyggnaden av AV-centraler. som bandar etersända ljud- och bildprogram. och genom de ökade möjlig- heter hos mottagarna att själva banda och spela upp program har program- men i ökad utsträckning kommit att användas i form av videoband. bild- och ljudband och kassetter samt filmkopior. lnom förskolan och grundsko- lans lägstadium är dock direktmottagning av etersända program domirre- rande. Eterdistributionen fyller därför både funktionen att möjliggöra di- rektmottagning och bandning. Den är. framför allt när målgruppen är stor och geografiskt spridd. en förhållandevis billig distributionsform. Det nor-

Prop. 1975/76: 110 95

mala bör därför vara att ljud- och bildprogram etersänds även om direkt- mottagning intc är aktuell. Producenten av programmen bör också tillhan- dahålla tidigare etersända program i bandad form. Strävan bör därvid vara att finna den för användaren lämpligaste distributionsformen.

I vissa fall kan det också bli aktuellt att framställa program där det inte är motiverat med etersändning. Detta kan gälla program för små målgrup- per eller för sådana målgrupper där direktmottagning inte är lämplig. t. ex. för studiecirkelverksamhet. och där distribution direkt från producenten är mera praktisk än distribution via etern till olika bandningscentraler.

Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det avgörande för mina förslag i det följande om utbildningsprogramorganets verksamhets- form och finansiering har varit att dess produktion. med de begränsade un- dantagjag nyss har antytt och senare kommer att närmare ange. skall av- ses för eterdistribution och att det därför bör ha egen sändningsrätt. Min principiella utgångspunkt är således att ljud- och bildinslag avsedda för etersändning skall utgöra centrala delar i de program som utbildningspro- gramorganet producerar.

Utbildningsprogramorganet bör även kunna i fomr av beställningspro- jekt producera ljud- och bildprogram som inte i första hand är avsedda för etersändning. En förutsättning härför är naturligtvis att principen om full kostnadstäckning tillämpas. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

Jag har i det föregående använt begreppet ljud- och bildprogram. Till dessa hör emellertid ofta också tryckt material. Närjag i fortsättningen an- vänder uttrycket ljud- och bildprogram inbegriper jag i förekommande fall också det tryckta materialet.

Förutsättningarna för att ta emot ljud- och bildprogram för skilda delar av utbildningsväsendet har ökat under senare år. Kommittén redovisar att tillgången på utrustning för att banda och spela upp samt ta emot direkt- sändning av program har ökat inom skolväsendet och folkbildningen.

l direktiven till TRU ll anförde föredraganden att med hänsyn till att arbetet inom l969 års radioutredning (RUT 69). 1968 års utbildningsutred- ning (U 68) och läromedelsutredningen kunde komma att påverka valet av en mer definitiv organisationsform någon ändring i dåvarande organisa- tion inte borde göras. Dessa utredningar har nu slutfört sina uppgifter. Riksdagen har fattat beslut om att införa lokalradio. reformering av hög- skolan samt former för information om och stöd för produktion av lärome— del m.m. Vidare har riksdagen på vuxenutbildningens område beslutat om uppsökande verksamhet på arbetsplatser och försök med uppsökande verksamhet i bostadsområden samt om studiestöd till vuxna för kortare och längre studier. Regeringen har tidigare i år lämnat förslag till riksdagen om utbyggnad av förskolan och om reformering av skolans inre arbete. Till detta kommer att ytterligare erfarenheter vunnits i TRU:s försöksverk- samhet och att den tekniska produktionsutvecklingen gått vidare. Kom- mittén har lämnat ett detaljerat förslag i organisationsfrågan. vilket i allt väsentligt tillstyrkts av det övervägande antalet remissinstanser. Tiden är

Prop. 1975/76: 110 96

enligt min mening mogen att avsluta försöksverksamheten och besluta om formerna för en mer stadigvarande verksamhet inriktad på olika delar av utbildningsväsendet. Det är därvid angeläget att sammanföra befintliga centrala resurser för framställning av ljud- och bildprogram inom en orga- nisation. som ges i uppgift att svara för den framtida produktionen. Jag övergår nu till att behandla den fortsatta verksamhetens inriktning. ornfatt- ning. organisation och lokalisering samt formerna för att förbereda en sam- manläggning av TRU och Sveriges Radios utbildningsprogramverk- samhet.

Jag har i frågor som rör förskoleverksamheten samrått med chefen för socialdepartementet och i frågor som rör grtrndskolan och gymnasieskolan samt lärarfortbildningen med statsrådet Hjelm-Wallén. l frågan om verk- samhetens lokalisering har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsde- partementet.

6.2 Utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter

6.2.1 Förskolan

TRU:s förskoleproduktion har i enlighet med direktiven till utredningen främst riktats till barn som inte deltar i ft'jrskoleverksamhet. Programmen för denna målgrupp har. enligt kommitténs redovisning. mottagits mycket positivt. Av redovisningen framgår att barn. som har sett programmen i grupp. på t.ex. förskolor. i fritidshem och i grundskolans lågstadieklasser följt dem med påfallande intresse. Personalen vid förskolorna har också ut- tryckt önskemål om en speciell programproduktion för förskolan. Det finns likaså uttalade behov av utb'ildningsinsatser i form av ljud- och bilti- program riktade till förskolepersorral. föräldrar och andra vuxna.

I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser'jag det ange- läget med en fortsatt produktion av ljud- och bildprogram för förskolan. Under förskoleåren läggs grunden för individernas personlighetsutveck- ling. Det är därför viktigt att på alla sätt söka stimulera barnens förtrtsätt- ningar för en mångsidig utveckling. Ljud- och bildprogram utformade nred detta syfte och rätt infogade i verksamheten kan bidra till en sådan stirntr- lans. De kan t. ex. väcka barnens intresse föratt delta i kulturaktiviteterav skilda slag och underlätta kontakterna med sådana organisationer som be- driver barn- och ungdomsvcrksamhet. [.jtrd- och bildprogrammen bör ock- så kunna spela en viktig roll redan trnder förskoleåren när det gäller att ori- entera om vårt samhälle och förhållandena i andra samhällen samt att röja tlndan fördomar om t. ex. könsroller och framtida yrkesval. På förskolesi- darr är" det svårt att avgränsa utbildrringsprograrrr från allmänna barnpro- gram. Produktionen av li'rrskoleprogram kan därför ses som en väsentlig del av samhällets insatser för barnkulturen. Ljud- och bildproduktionen för förskolan bör riktas hade till hcmnurvarande barn och till dem som del- tar i förskolever'ksarrrhet. Likaså anser'jag att det är angeläget att program- organet prodtrcerar program för såväl föräldrautbildning som för kommu- nernas fortbildning av förskolcpersonal.

Prop. 1975/76:110 - 97

Kommittén konstruerar att drygt två tredjedelar av daghemmen har till- gång till TV. Däremot saknar de flesta förskolorna filmprojektorer och vi- deobandspelare. Kommittén anser det angeläget att förskolorna får till- gång till viss teknisk apparatur främst TV-apparater för mottagning av förskoleprogrammen. En gradvis uppbyggnad av audiovisuell utrustning pågår också för förskoleverksamhetens del.

För barn som är fysiskt. psykiskt eller socialt handikappade samt för in- vandrarbarn är utbildningsinsatser i form av ljud- och bildprogram särskilt angelägna. Dessa barn har ofta ett sämre utgångsläge än andra barn och behöver därför särskilt behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Det är därför viktigt att dessa barns speciella behov ställs i förgrunden när det gäller insatser från samhällets sida. Utbildningsprogramorganet bör såle- des. enligt min mening. i sin produktion för barn i förskoleåldern ägna spe- ciell uppmärksamhet åt barn med särskilda behov. Därvid bör självfallet en bedömning göras om ljud- och bildprogram är de lämpligaste insatserna. I likhet med handikapporganisationerna vill jag understryka vikten av pro- gram som informerar om handikapp av skilda slag. Jag vill i detta santman- hang också framhålla behovet av fortsatt utvecklingsarbete för att så långt möjligt anpassa prodtrktioncn efter barnens skilda förutsi'rttningar att till- godogöra sig programmen. Det samspel som redan sker och kan utvecklas mellan barn- och ungdomsorganisationerna och förskolan bör också åter- speglas i programorganets verksamhet. Likaså bör i samarbetet med folk- rörelserna exempelvis behovet av föräldrautbildning uppmärksammas. Det är därvid av stor betydelse att utvecklingen av föräldratrtbildningen fortsätter och intensifieras.

6.2.2 Ungdomsskolan

Kommittén konstaterar att dokumenterade behov av ljud- och bildpro- gram föreligger inorn ungdomsskolan och anser att dessa behov bör till- godoses genom produktion av ett grundtrtbtrd sanrt vid behov genom sär- skilda insatser. litt särskilt anpassat grtrndutbud bör också göras för elever med särskilda behov. Kommittén föreslår vidare att programutbudet i hu- vudsak täcks genom egen produktion på såväl riksplanet som regionalt och lokalt och att programmen etersänds till största del för att möjliggöra di- rektmottagning främst på låg- och mellanstadierna.

De flesta remissinstanser. som berör den allmänna inriktningen av pro- gramorganets prodtrktion för ungdomsskolan. tillstyrker kommitténs för- slag. Många framhåller betydelsen av att speciella insatser görs för elever med särskilda behov. SÖ betonar att också ljud- och bildutbtrdet för vissa delar av gymnasieskolan bör öka och att programorganet även bör produ- cera program för de yrkestekniska linjerna inom gymnasieskolan. TCO an- ser att ljud- och bildprogram för ungdomsskolan främst bör produceras för sådana undervisningsområdcn där dessa medier har speciella förutsätt- ningar att skapa stimulans. individualisering och elevaktivitet.

Prop. 1975/76: 110 98

l likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anserjag det ange- läget med en produktion av ljud- och bildprogram för ungdomsskolan. Den bör bl. a. kunna användas för att i Undervisning och information till föräld- rar och skolans personal konkretisera och klargöra de övergripande målen för skolan och de allmänna riktlinjerna för arbetet inom denna. Enligt min mening har ljud- och/eller bildinslag. som föregås av en noggrann under- visningsplanering med syfte att åstadkomma en smidig samverkan mellan programmen och andra inslag i undervisningen. också goda möjligheter att bidra till ett mera omväxlande och stimulerande skolarbete. Det är i detta sammanhang viktigt att eleverna tränas till såväl förståelse för som kritisk granskning av den information som förmedlas genom ljud och bild.

Tidigare harjag betonat att ljud- och bildprogram för förskolebarn bl. a. kan bidra till att väcka barnens intresse för kulturaktiviteter. Detta gäller även för ungdomsskolans del. Skolan skall förbereda eleverna för olika ar- betsuppgifter i samhället och/eller fortsatta studier samt göra det möjligt för dem att ge fritiden ett meningsfullt innehåll. Program som förmedlar cr- farenheter från samt kunskap och information om skilda delar av kulturli- vet kan också stimulera eleverna till ett ökat deltagande i kulturell verk- samhet. [ detta sammanhang spelar folkrörelserna en viktig roll. och det är därför angeläget att skolprogrammen förtnedlar information om deras skil- da verksamhetsområden.

Betydelsen av att ungdomsskolans elever så tidigt som möjligt får kon- takt med och erfarenhet av arbetslivet har under senare tid särskilt upp- märksammats. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad statsrådet Hjelm-Wallén har anfört i dessa frågor i prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete m.m. Inom detta område har ljud- och bildprogram förutst'tttningar att utgöra värdefulla inslag i undervisningen. Med ljud- och bildprogram kan eleverna tidigt få en viss uppfattning om skilda arbetsmiljöer och kän- nedom om olika arbetsuppgifter. Vidare kan insatser i form av ljud— och bildprogram medverka till att förändra de attityder som innebär begräns- ningar i individens fortsatta studie- och yrkesval. Jag vill dock betona att ljud- och bildprogram inte kan ersätta elevernas direkta kontakt med skilda arbetsmiljöer och personer verksamma i arbetslivet. De får mera ses som ett komplement till sådana kontakter och ett medel att informera om ar- betsmiljöer som. t. ex. på grund av avstånd. inte är tillgängliga för elever- na.

Jag delar också kommitténs uppfattning att programorganets produktion för i huvudsak ungdomsskolan skall bestå av ett grundutbud samt vid be- hov av särskilda insatser. För vissa grupper inom ungdomsskolan anserjag att produktion av ljud- och bildprogram är speciellt angelägen. Jag avser då elever med särskilda behov av stöd och stimulans i skolarbetet. t. ex. in- vandrarelever och handikappade elever. Som jag tidigare har nämnt delas denna uppfattning av flertalet remissinstanser. För att ljud- och bildmateri- al skall få den avsedda effekten för dessa grupper är det av vikt att det ut- formas på ett sadant sätt att lärarna ges möjligheter att anpassa utnyttjan-

Prop. 1975/76:110 99

det till de individuella behoven. Användning av ljud- och bildprogram får alltså inte leda till minskade kontakter mellan lärare och elever utan skall ge lärarna vidare förutsättningar att stimulera eleverna till aktivitet och ut- veckling. Vid programplaneringen måste en prövning ske om ett ljud- och bildprogram för elever med svårigheter har fördelarjämfört med andra in- satser. Jag vill också stryka under möjligheterna att med ljud- och bild- program sprida information om och förståelse för olika handikapp. I likhet med SÖ anser jag att yrkesutbildningen inom gymnasieskolan bör ägnas ökad uppmärksamhet. Ljud- och bildinslag bör med fördel kunna utnyttjas i många moment inom denna undervisning.

Ljud- och bildprogram kan också enligt min mening användas i fortbild- ning av lärare och övrig skolpersonal bl. a. för att visa på olika förekom- mande arbetssätt i skolan i enlighet med de riktlinjer för skolans förnyelse som statsrådet Hjelm-Wallén förordat i den nyssnämnda propositionen om skolans inre arbete. Sådana insatser bör genomföras efter samråd med SÖ och berörda fortbildningsavdelningar vid länsskolnämnder och lärarhög- skolor.

Kommittén konstaterar att det finns goda tekniska förutsättningar för att använda ljud- och bildprogram i ungdomsskolan. Radioprogram bandas på AV-centralerna för vidare distribution och användning. Skolorna har ock- så god tillgång till ljudbandspelare. På grund av bristande tillgång på appa- ratur för inspelning används TV-programmen på grundskolans låg— och mellanstadier huvudsakligen genom direktmottagning. TV-program kan bandas vid mer än hälften av AV-centralema för användning huvudsakli- gen på högstadiet och i gymnasieskolan. Många skolor har nu också möj- lighet att själva banda TV-program.

[ likhet med kommittén anser jag att det finns skäl som talar för att skolprogram bör etersändas. Det främsta motivet för etersändning är att det blir möjligt för AV-ecntraler och enskilda skolor att banda program- men. Vissa naekdclar är dock förknippade med direktmottagning av eter- sända program. Läraren och eleverna är t.ex. vid sin lektionsplanering bunden av att passa en bestämd tidpunkt och att följa programmet i sin hel- het vid ett enda tillfalle. Detta begränsar möjligheterna både att anpassa progrannnet till den aktuella undervisningssituationen och att under pro- grammets gång diskutera skilda avsnitt i detta. Sålänge grundskolans låg- oeh mellanstadier saknar tekniska förutsättningar att använda bandade 'l'V-program är det likväl angeläget att TV-utbudet till dessa distribueras via etern för direktmottagning.

Kommittén konstaterar att det finns behov av fortbildning för lärare i metodiska frågor kring användningen av ljud- och bildprodukter och före- slår att ökade insatser bör göras på detta område.

En grundläggande förutsi'tttning för att ljud- och bildprogram skall utgöra värdefulla inslag i undervisningen är att lärama liksom beträffande övriga ' läromedel har nödvändiga kunskaper om såväl programmens innehåll som om hur de kan fogas in i undervisningen för att göra denna livfullare och

Prop. 1975/76: 110 100

mera stimulerande. Både i grundutbildning och fortbildning av lärare måste därför tas upp metodiska frågor om användning av ljud- och bildprogram i undervisningen. Så sker också i dag. Kommittén har redovisat positiva er- farenheter av regionala skolprogram. Jag anser att viss regional/lokal skol- radioverksamhet bör bedrivas även fortsättningsvis och jag förutsätter att utbildningsprogramorganet träffar avtal härom med Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

6.2.3 Högskolan

Ljud- och bildprogram för den grundläggande högskoleutbildningen bör- jade framställas i större omfattning först under 1960-talet. Dessa läromedel är således ett ft'irhällandevis nytt inslag i högskoleutbildningen. Särskilda anslag har införts för pedagogiskt utvecklingsarbete ur vilka medel kan ut- gå för olika typer av lärorncdelsprmluktion. Utöver medel från dessa an- slag har läroanstalterna rätt att disponera medel ur resp. driftkostnadsan- slag för framställning av läromedel. Produktionen av ljud- och bildprogram har i allmänhet skett lokalt vid lär'oanstr'rlterna. [ vissa fall har man därvid anlitat särskild personal. För att en lokal produktion av ljud- och bildpro- gram skall vara möjlig har universiteten och de större högskolorna under senare år fått teknisk utrustning och vissa personella resurser. Dessa insat- ser har. tillsammans med en aktiv medverkan från den pedagogiska perso- nalen i framställningsarbetet. medfört att en avsevärd produktion av ljud- och bildprogram har kommit till stånd.

TRU 1 skulle bedriva försöksverksamhet med främst TV-program för grundläggande teknisk utbildning vid dåvarande högskoleenheten i Linkö— ping samt vid samhällsvetenskaplig fakultet. Senare innefattades även medicinsk fakultet i uppdraget. Resultatet av denna försöksverksamhet finns redovisat i TRU lzs slutbetänkr-mde (SOU l973: 19) TRU:s försöks— Verksamhet 1967—72.

'l'RU ll gavs en annan inriktning i och med att förskolan och vuxenut- bildningen skulle prioriteras i dess arbete. Detta innebär att kommitténs in- satser på högskoleområdet har varit begränsade.

Kommittén föreslår nu en fortsatt och utökad användning av ljud- och bildprogram i högskolan. Merparten av produktionen bör även i fortsätt- ningen ske lokalt vid de olika högskoleenhetema. Kommittén grundar dessa förslag på erfarenheter och önskemål från universitet och högskolor. Samtidigt föreslår kommittén att utbildningsprogramorganet bör kunna bi-

.?träda högskoleenhetema med bl.a. produktionsteknisk rådgivning och (

produktion av mer omfattande projekt.

Remissinstanserna inom högskoleområdet tillstyrker i allmänhet kom- mitte'ns förslag om ökad produktion. som till större delen bör utföras lo- kalt. För det nya utbildningsprogramorganet bör enligt remissinstansernas uppfattning uppgifterna inom högskoleområdet — som kommitten har före- slagit -— främst avse produktionsteknisk rådgivning. tillhandahållande av

Prop. 1975/76:110 lOl

avancerad teknik samt produktion av omfattande projekt och insatser för utbildningar med läromedelsbrist.

Jag vill erinra om att förutsättningarna för läromedelsproduktionen för den grundläggande högskoleutbildningen är väsentligt annorlunda än för ungdomsskolan. För ungdomsskolan gäller centralt fastställda läroplaner. l högskolan kommer ansvaret för utbildningens innehåll till mycket stor del att ligga på lokala hiiigskoleorgan. Alla kursplaner. som innehåller bl. a. uppgifter om läromedel. kommer att fastställas lokalt och detta innebär att för en stor del av högskoleutbildningen kommer underlag att saknas för en central produktitm av läromedel som passar för samtliga berörda högskole- enheter. Detta förhållande talar för kommitténs uppfattning att den över- vägande delen av läromedelsproduktionen i fråga om ljud- och bildpro- gram för den grundläggande högskoleutbildningen bör vara lokal.

En annan skillnad mellan ungdomsskolan och högskolan är att den lärar- ledda undervisningen har en avsevärt mindre omfattning i högskolan och att denna undervisning har en annan karaktär än den som vanligen före- kommer i ungdomsskolan.

Jag instämmer i kommitténs och remissinstansernas bedömning av be— hovet av ljud- och bildprogram för den grundläggande högskoleutbilt'lning— en. Jag delar också uppfattningen att merparten av en sådan verksamhet bör äga rum vid högskoleenheter—na och där så befinns lämpligt i samver- kan mellan olika enheter. Kommitténs förslag ligger'i linje med den inrikt- ning för sektorn som regering och riksdag har angett genom särskilda an- slag för pedagogiskt utvecklingsarbete och genom att universitet och hög- skolor har försetts med produktionsutrustning. viss personal och medel för utbildning av lärare i produktionsteknik. Som jag tidigare har förordat bör trtbildningsprogramorganet prioritera insatser för förskolan och vuxenut- bildningen och endast i mindre omfattning producera program för högsko- letltbildningcn. Utbildnirrgsprt')gramorganets uppgifter för högskrzrleområ- det blir därföri produktionshånscende begränsade till dyrbara och tekniskt avancerade läromedel. Utbildningsprogramorganet kan även fylla en vik- tig uppgift som rådgivare i produktionstekniska och likartade frågor. Den närmare inriktningen av utbildningsprogramorganets produktion inom högskoleområdet bör bestämmas efter samråd mellan utbildningsprogram- organet och avnämama inom högskolan. Som allmän riktlinje bör dock gälla att produktionen i första hand skall avse bristomraden inom såväl äld- re som nyare utbildningsvägar.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om de organisatoriska formerna för distansundervisning inom högskolan. UKÄ har på uppdrag av Kungl. Maj:t sedan hösten l973 bedrivit försöksverksamhet med dis- tansundervisning. som f.n. utvärderas. TRU ll har behandlat distansun- dervisningens organisation i betänkandet (SOU I975: 72) Distansundervis- ning. Kommittén för inte f*am något förslag i denna fråga utan begränsar sig till att skissera alternativa organisationer för distansundervisningen på högskolenivå. Ett alternativ är en distansundervisning uppbyggd vid en

Prop. 1975/76: 110 102

central institution. Denna skulle kunna ha formen av en särskild distans- högskola. en särskild avdelning knuten till ett av universiteten eller ett samhällsägt företag inom läromedelsområdet. Enligt ett annat alternativ baseras distansundervisningen endera på de sex universiteten eller mera decentraliserat på ett större antal högskolor. Oavsett vilket alternativ som väljs fordras enligt kommittén en fältorganisation i form av lokala stu- diecentra för den nödvändiga verksamheten på elleri närheten av de stu- derandes hemorter. Till fältorganisationens uppgifter hör bl. a. att informe- ra om och stimulera olika grupper till utbildning. att svara för en organise- rad studievägledning. främst i grupp på ett stort antal orter. samt att ar- rangera intensivkurser under studiernas gång förlagda till lämpliga befmtli- ga läroanstalter.

I sin analys av alternativen pekar kommittén på de skillnader som finns mellan länder där man prövat ett centralt system. t. ex. det brittiska Open University-systemet. och Sverige. Till följd av den starka ställning som folkbildningen har i vårt land genom studieförbundens och folkhögskolor— nas verksamhet finns sedan länge ett rikt förgrenat nät av vuxenutbild— ningsanordnare både geografiskt och idé- och intresscmässigt. Detta för- hållande saknar motsvarighet utanför Norden. Den fältorganisation som är nödvändig för att distansundervisning skall kunna bli effektiv finns således i huvudsak redan uppbyggd i Sverige. medan det i Storbritannien blev en av det centrala organets viktigaste uppgifter att bygga upp en sådan organi- sation. Kommittén framhåller också den skillnad som finns mellan Storbri- tannien och Sverige i synen på universitetens rättigheter och skyldigheter samt deras relationer till samhället i övrigt. Det ekonomiska utfallet av en centralt organiserad distansundervisningi meningen en rimlig kostnad per studerandejämfört med vad som gäller för andra former av undervisning. är starkt beroende av befolkningsunderlaget. Trots att Storbritannien har mångfalt större befolkningsunderlag än Sverige har kursutbudet via Open University blivit begränsat jämfört med vad universiteten i allmänhet er- bjuder. Det är därför mycket tveksamt om det är möjligt att till godtagbara kostnader anordna distansundervisning i en central organisation i vårt land.

Fördelama med en central organisation jämfört med en decentraliserad är enligt kommittén bl. a. att en bättre samordning av utbudet av distans— undervisning kan uppnås och att de centralt producerade studiematerialen med stor sannolikhet kommer att ha en bättre kvalitet och mångsidighet än de lokalt producerade. Samtidigt: försvårar emellertid en sådan organisa— tion den kontakt med de studerande som är en viktig förutsättning för en god distansundervisning. Kommittén betonar också att en centralt organi- serad distansundervisning inte står i överensstämmelse med den av riksda- gen nyligen beslutade högskolereformen.

Remissinstanserna har med endast ett par undantag förordat en regionalt organiserad distansundervisning. Till dem som förordat ett regionalt alter- nativ hör statskontoret. UKÄ. SÖ. den centrala organisationskommittén

Prop. 1975/76: 110 103

för högskolereformen (H 75). Landsorganisationen i Sverige (LO). TCO. Vuxenskolan. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och ABF. Statskontoret anser att en fortsatt försöksverksamhet med distansundervisning bör inrik- tas på att vidareutveckla formerna för en decentraliserad organisation med regionstyrelserna som huvudmän. Enligt H 75 bör distansundervisningen ses som en integrerad del av utbildningsutbudet i högskolan. i första hand utbudet av enstaka kurser. De bör därför enligt kommittén så långt möjligt planeras och ledas i samma former som enstaka kurseri allmänhet. Det in- nebär att regionstyrelserna skall ha det samordnade planeringsansvaret i resp. region och fördela medel på högskoleenheter. Hur många och vilka högskoleenheter i varje region som skall anordna distansundervisning bör enligt H 75:s mening avgöras med hänsyn till förutsättningarna i det enskil- da fallet. Samma uppfattning har LO. som dessutom stryker under att de centrala organisationsalternativen inte torde stå i överensstämmelse med högskolereformen. SÖ och TCO anser att distansundervisningen skall be- drivas av de sex universiteten men på sikt kunna utvidgas även till andra högskolor. UKÄ förordar att undervisningen skall kunna anordnas även av andra högskolor än universiteten men att det bör finnas en regional samordning. Det bör vara de regionala organens uppgift att svara för denna samordning.

För egen del fårjag anföra följande. I prop. 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen framhölljag att jag inte ser distansundervisning som ett altemativ till utbildning i reguljära former vid permanenta enheter utan som ett viktigt och delvis nödvändigt komplement till sådan utbildning. Riksdagen godtog detta synsätt (UbU 1975: 17 s. 69. rskr 1975: 179). Samti- digt godtog riksdagen också att regionstyrelserna inom högskolan skulle ha ansvaret för att samordna och planera utbildningsutbudet inom regionerna samt för fördelningen av medel för enstaka kurser på högskoleenheter och orter. Det är främst för enstaka kurser som distansundervisningen kan ut- nyttjas. Av vad jag har anfört följer att regionstyrelserna skall ha en central roll när det gäller att bedöma behovet av enstaka kurser bl. a. iform av dis- tansundervisning. Betydande resurser finns redan vid åtskilliga högskole- enheter för produktion av material som lämpligen kan utnyttjas i distans- undervisning. Även detta förhållande talar för att initiativ till planering och genomförande av distansundervisning bör ligga på lokal och regional nivå. Regionstyrelsema har då möjlighet att samordna insatserna inom regio- nen. Jag ansluter mig således i detta avseende till de synpunkter som H 75 har framfört.

Utbudet av distansundervisning inom en region kommer givetvis att grunda sig på den efterfrågan och det behov som högskole- och regionsty- relserna anser finns. Det hindrar inte att en viss del av distansundervis- ningen kan förutses vara av intresse även utanför den region inom vilken den anordnas. Det är också tänkbart att någon eller några kurser inom var- je regions distansundervisning är unika för riket. Regionstyrelserna bör ta initiativ till samråd mellan sig och mellan berörda institutioner för att där-

Prop. 1975/76: 110 104

igenom undvika dubbleringar av kurser med vidare intresse än enbart för en region.

Distansundervisningen inom högskolan kommer med säkerhet att ha skiftande utformning. Till en del kan den tänkas ske genom enskilda studi- er förenade med studiehandledning per telefon från vederbörande institu— tion samt med inslag av korta perioder av muntlig undervisning. Till en del kan den tänkas ske genom utnyttjande av kon'espondensmaterial och ma- terial för lokala gruppstudier. I flertalet fall kommer de högskoleenheter till vilka regionstyrelsen anvisar resurser för distansundervisning att själva kunna producera det studiematerial som fordras. I vissa fall är det emeller- tid troligt att högskoleenhetema behöver anlita den service och den rådgiv- ning som centrala produktionsorgan kan ge. När det gäller distansunder- visning baserad i huvudsak på korrespondens utgör Hermods skola nu- mera genom statens medverkan införlivad i Liber Grafiska AB och Brev- skolan sådana produktion sorgan. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett av motiven för statens medverkan vid sammanförandet av Hermods korrespondensinstitut och Liber Grafiska AB var att en sådan åtgärd skulle garantera en fortsatt tillgång till Hermods erfarenheter samt tekniska och metodiska kunskaper på distansundervisningens område. Erfarenheterna av den samverkan som hittills har ägt rum mellan Hermods och högskole- myndigheterna samt Hermods och TRU har varit goda. Jag förutsätter därför att det även i fortsättningen kommer att visa sig ändamålsenligt med en samverkan. I fraga om distansundervisning. för vilken det fordras eter- sända inslag. blir den naturliga samarbetspartnern på central nivå det ut- bildningsprogramt'n'gan som jag i det följande kommer att förorda skall in- rättas. Samverkan med detta kan t. ex. ha formen av beställningsprojekt eller om utbildningsprogramorganet bedömer att det tilltänkta program- met är av tillräckligt allmänt intresse ske på sätt som gäller för utbild- ningsprogramorganets reguljära produktion. Regionala etersändningar kan därvid bli aktuella.

Erfarenheter av TRU:s försöksverksamhet på högskolenivå visar att framställning av program och material för högskoleutbildning måste om det skall utnyttjas i önskvärd omfattning — ske i nära kontakt med och un- der medverkan av de lärare som skall använda materialet. därav följer en- ' ligt min mening att initiativ till cental produktion måste komma från de lo- kala myndigheterna oeh vara samordnade av de regionala. En sådan ord- ning stämmer väl överens med riktlinjerna för högskolereformen.

.Jag förordar således att ansvaret för planeringen av distansundervisning- ens omfattning bör vila på regionstyrelserna. På dem bör också ankomma att ta de initiativ som fordras för att finna lämpliga former för samverkan mellan regionerna. Till en viss del kommer de berörda högskolorna att be- höva anlita centrala resurser för produktion av material för distansunder- visning — såväl etersänt som korrespondensmaterial. Frånsett program för etersändning får detta ske genom beställning. Det bör ankomma på UHÄ att vid behov i samverkan med regionstyrelserna. utbildningsprogramorga-

Prop. 1975/76:110 105

net. LiberGrafiska AB och Brevskolan linna lämpliga former för samarbete mellan samtliga eller några av dessa parter.

.Jag delar kommitténs uppfattning att en framgångsrik distansundervis- ning förutsätter en väl fungerande fältorganisation. Denna skall kunna in- formera om utbildning. arrangera gruppstudier. bistå med studie- och yr- kesorientering m.m. Jag förordar emellertid inte att en sä_rs_kild faltorgani- sation byggs upp. Det är enligt min mening - i likhet med våthommitte'n har förordat —- i stället naturligt att för den erforderliga fältorganisationen samverka med studieförbund och folkhögskolor. Både studieförbunden och folkhögskolorna har en geografiskt väl förgrenad verksamhet och om- fattande erfarenhet av hur en verksamhet av denna karaktär bör organise- ras. Genom sina nära kontakter med folkrörelserna kan de dessutom förut- sättas i betydande utsträckning underlätta rekryteringen av nya grupper till högskoleutbildning. bl. a. i form av distansundervisning. Samverkan mel- lan folkbildningen och högskolan mpåste dock ske på ett sådant sätt att den förras möjligheter att anordna fritt och frivilligt studiearbete inte be- gränsas. De problem som hänger samman med denna samverkan kommer att tas tipp till särskild granskning av den nyligen tillsatta utredningen om vissa folkbildningsfragor m.m.

Av vad jag har anfört framgår att fönltsättningarna i Sverige är goda för att utveckla en distansundervisning för högskolan som är integrerad med dennas övriga verksamhet. Förutsättningar finns därmed också att undgå de problem som uppstår när distansundervisningen organiseras vid sidan av den reguljära högskoleorganisationen.

Med undantag för frågor rörande samverkan mellan högskolan och folk- bildningsorganisationerna synes den fortsatta utvecklingen av distansun- dervisningen i allt väsentligt vara av den karaktären att det bör ankomma på högskolemyndigheterna att. med utgångspunkt i de riktlinjer jag här angivit. vidta erforderliga åtgärder. Den försöksverksamhet med distans- undervisning som UKÄ f.n. bedriver och som jag tidigare har berört bör mot bakgrund av vad jag har anfört fortsätta i nuvarande former till utgång- en av budgetåret l976/77.

6.2.4 Vuxenutbildningen

TRU:s och SR/U'I'st erfarenheter av den hittillsvarande produktionen inom vuxenutbildningsområdet är övervägande positiva. Ljud- och bild- program för detta område har visat sig ha förutsättningar att bidra till att nå de mål som ställs upp för vuxenutbildningen.

Produktionen av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen har i stor utsträckning riktats till utbildningsmässigt eftersatta grupper. och kom- mitte'n föreslår att dessa grupper även i fortsättningen skall ägnas speciell uppmärksamhet. Kommittén föreslår också att produktionen för vuxenut- bildningen till sin huvuddel bör avse insatser som kan komma till använd- ning i studieförbundens verksamhet. Även andra former av vuxenutbild- ning bör emellertid komma i fråga.

Prop. 1975/76:110 |06

Remissinstanserna är genomgående positiva till insatser i huvudsak i form av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen. Många betonar vär- det av att produktionen främst riktas in på de korttidsutbildade. "Ett par re- missinstanser. däribland SÖ och Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). framhåller dessutom att behov av ljud- och bildproduktcr fö- religger även för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Kommittén och ett flertal remissinstanser anser att omfattningen och inriktningen av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen bör bestämmas utifrån de övergripande målen för samhällets vuxenutbildningspolitik.

Programorganet bör enligt min mening främst göra sådana insatser på Vuxenutbildningens område som kan bidra till att överbrygga utbildnings- klyftorna mellan och inom generationerna samt till att öka den enskilda människans medvetenhet och stimulera henne till att aktivt delta i sam- hällsarbete och kulturliv. Jag delar kommitténs uppfattning att produktio- nen för vuxenutbildningen till sin huvuddel bör avse program sorti kan an- Vämläsi studiecirklar. Kommitténs försöksvefksamhet visar påiett överty- gande sätt att förutsättningarna för framgångsrika insatser med ljud- och bildprogram för vuxna med kort grundutbildning frzunför allt ligger i sam- VCrkan och samspel med folkbildningsorganisationema. Vid sidan härav bör också behovet av ljud- och bildprogram för t. ex. arbetsmarknadsut- bildning och kommunal vuxenutbildning uppmärksammas.

Enligt kommittén bör vuxenutbildningsprogram etersändas på goda sändningstider. Motiven härför är dels att informera om och stimulera till Vuxenstudier. dels att distribuera inslag i flermediesystem avsedda för oli- ka former av gruppstudier. dels oeksa att gora det möjligt att enskilt följa undervisningen.

Jag delar kommitténs bedömningar i detta avseende. När det gäller att informera. motivera och rekrytera till olika former av vuxenutbildning är radio och TV viktiga instrument samtidigt som etersända undervisnings- program i många fall har förutsättningar att nå enskilda studerande. I de fall då utbildningsprogrammen vänder sig till allmänheten eller när deltaga- re i gruppstudier har stöd och stimulans av att följa programmen är det likaså angeläget att programmen placeras på sändningstider som är till- gängliga för flertalet människor. Jag återkommer i det följande till frågan om sändningsutrymme (6.3.4). __

Kommittén anser att det är en angelägen uppgift för programorganet att fortsätta arbetet med att utveckla läromedel och metoder som är anpassa- de för de utbildningsmässigt eftersatta grupperna. Vidare föreslår kom- mittén att korta ämneskurser vid folkhögskolor bör kunna anordnas för dem som följer undervisning i radio och/eller TV på samma sätt och enligt samma villkor som kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbild- ning (FÖVUX) har föreslagit vad gäller kombinationen cirkelstudier och folkhögskolekurser.

Enligt min mening bör utbildningsprogramorganet fortsätta utvecklings- arbetet rörande t.ex. medieval. presentations— och bearbetningsformer.

Prop. 1975/76:110 107

Ett sådant arbete är särskilt meningsfullt när det gäller att utveckla lärome- del som passar väl för grupper med bristande studievana och otillräcklig motivation. Många vuxna är på grund av arbetstidens förläggning eller bo— stadsort förhindrade att bedriva studier i grupp. Andra föredrar att studera enskilt. Oavsett studiernas ambitionsnivå ställer enskilda studier inte säl- lan höga krav på den enskilde studeranden. Många studerande skulle inte kunna fullfölja sina studier utan den stimulans och det stöd som de får ge- nom att delta i någon form av gruppstudier. Vid den försöksverksamhet som FÖVUX bedrev utgjorde ämneskursema vid folkhögskolor ett inslag som uppskattades mycket av studiecirkeldeltagama. Ämneskurserna gav bl. a. deltagama tillfälle att mera koncentrerat ägna sig åt studierna. pröva på undervisning och diskussion i större grupper samt möjligheter att utbyta erfarenheter med andra vuxenstuderande. Mycket talar enligt min mening för att korta kurser vid folkhögskolor på samma sätt som i FÖVUX" verk- samhet även här skulle kunna utgöra ett värdefullt inslag i studierna både för enskilda studerande och studerande som följer undervisningen i grupp. Det bör därför vara en angelägenhet för programorganet att efter samråd med SÖ och i'samverkan med—studieförbund och folkhögskolor söka finna lämpliga former för att åstadkomma såväl cirkelstudier som korta kurser —vid folkhögskolor i anslutning till etersända utbildningsprogram.

Jag framhöll i prop. 1975: 23 om vidgad vuxenutbildning och studiestöd till vuxna den betydelsefulla roll vuxenutbildningen bör spela när det gäller att erbjuda arbetstagama de kunskaper som fordras för deras medverkan i reformarbetet på arbetslivets område. Den nu förestående reformeringen av arbetsrätten kommer som arbetsrättskommittén (Ds A 1975: 11) Infor- mation och utbildning kring arbetsrättsreformen framhåller att fordra om- fattande utbildningsinsatser. Jag vill i detta sammanhang i likhet med bl. a. ABF och TCO framhålla de möjligheter som finns att med hjälp av ljud- och bildmaterial konkretisera och levandegöra de förändringar som genom den nya lagstiftningen inträffar på arbetsplatserna. Det bör således bli en viktig uppgift för programorganet att efter samråd med bl. a. de fackliga or— ganisationerna pröva vilka insatser som lämpligen bör göras inom detta område.

I detta sammanhang vill jag också framhålla nödvändigheten av att det ljud- och bildmaterial som framställs för användning i studiecirkel utfor- mas på ett sådant sätt att det stimulerar till debatt och aktivt engagemang i studierna. Jag delar kommitténs uppfattning att ljud— och bildmaterialet på många områden t. ex. i synnerhet när det gäller att orientera om förhållan- den i olika samhällen. beskriva naturvetenskapliga och tekniska processer m.m. lämpar sig väl för att vitalisera cirkelstudier och att göra dem mer problemorienterade. Använt på detta sätt bör ljud- och bildmaterial kunna bidra till en fortsatt utveckling av folkbildningen i enlighet med de grund- läggande idéerna för denna.

Lokal och regional produktion och sändning av utbildningsprogram ger goda möjligheter till konkretisering och närhet särskilt i samhällsämnen.

Prop. 1975/76: 110 108

Programorganet bör pröva formerna och omfattningen av detta i samråd med Sveriges Lokalradio.

Kommittén föreslår vidare att ljud- och bildproduktionen inom vuxenut- bildningen för handikappade främst bör inriktas på att anpassa det ordina- rie utbudet efter olika handikappgruppers behov. att utföra särskild pro- duktion för grupper med speciella perceptionssvårigheter samt att infor- mera allmänheten 'om de handikappades situation.

Jag delar kommitténs uppfattning att framställning av ljud- och bildpro- gram för olika grupper av handikappade är en viktig uppgift för utbild- ningsprogramorganet. Vidare anser jag att det är angeläget att programor- ganet även producerar ljud- och bildprogramkurser med syfte att ge all- mänheten kunskap om och förståelse för de handikappades situation.

Programorganet bör inhämta de handikappades egna synpunkter på och önskemål om produktions- och anpassningsinsatser samt det utvecklings- arbete som bör bedrivas i anslutning till produktionsverksamheten. En form för att inhämta synpunkter är de rådgivande kommittéer som jag se- nare kommer att förorda skall knytas till programorganets styrelse.

Kommittén föreslår att programorganet skall ha till uppgift att framställa speciella ljud- och bildprogram för olika ändamål inom invandrarundervis- ningen samt att i största möjliga utsträckning också anpassa det ordinarie vuxenutbildningsutbudet till förhållandena inom denna.

I likhet med ett flertal remissinstanser anserjag att det är angeläget att programorganet vidtar speciella åtgärder för att öka invandrarnas möjlig- heter till utbildning. Jag delar således kommitténs mening att programorga- nets insatscr för invandrarna dels bör bestå av särskilt producerade ljud- och bildprogram. dels att vissa redan producerade vuxenutbildningspro- gram bör bearbetas för att komma till användning inom invandrarundervis- ningen. I likhet med vad jag har förordat för handikappområdet bör pro- gramorganet eftersträva att i görligaste mån inhämta invandrarnas egna synpunkter och önskemål.

6.2.5 Övriga uppgifter

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet även skall ha möjlig- het att bedriva viss verksamhet som har anknytning till produktion av ut- bildningsprogram. Som exempel på sådan verksamhet nämns information om t.ex. medieutveckling. metodisk och teknisk rådgivning samt bevak- ning av utvecklingen inom medieområdet. Dessutom föreslår kommittén att beställningsproduktion och samprojekt i begränsad utsträckning skall kunna genomföras.

SÖ framhåller att kommittén inte klart preciserar programorganets roll när det gäller utvecklingsarbete inorn undervisningsområdet och anser att det är nödvändigt att ange vilka ansvarsområden som olika institutioner och myndigheter skall ha. Enligt SÖ är en möjlighet att skapa en rimlig samordning av och överblick över dessa frågor att bilda en kontaktgrupp

Prop. 1975/76: 110 109

som kan vara rådgivande till programorganet i forsknings- och utvecklings- frågor.

Jag delar de synpunkter som SÖ har framfört när det gäller utvecklings- arbete och förordar därför att programorganets uppgift på detta område endast bör vara att följa utvecklingen inom medieområdet i den utsträck- ning som fordras för produktionen. Jag förutsätter emellertid att lämpliga former för samråd utvecklas mellan utbildningsmyndigheterna och utbild— ningsprogramorganet i dessa frågor.

Kommittén föreslår också att programorganet i överensstämmelse med målen för verksamheten skall ha möjlighet att göra program tillsammans med annan part. samprojekt. eller på beställning av annan part. beställ- ningsprojekt. Vid samprojekt bör enligt kommitténs mening kostnaderna fördelas mellan parterna medan beställaren helt svarar för kostnaderna vid beställningsproduktionen. Med samprojekt avser kommittén således inte det samarbete med studieförbunden som bör förekomma när det gäller vuxenutbildningsprogram eller SÖ när det gäller program för ungdomssko- lan. Kommittén anser vidare att samprojekten och beställningsverksamhe— ten inte bör ges någon större omfattning utan endast bör avse enstaka och tidsbegränsade insatser. Vidare bör vissa riktlinjer anges för sådan pro- gramproduktion. Bl.a. föreslår kommitten att för samprojekt utformningen av ljud- och bildinslagen ytterst skall bestämmas av utbiIdningsprogramor- ganet. Detta är en förutsättning föratt programmen eller delar av dem skall kunna etersändas. När det däremot gäller eventuellt tryckt material kan i samprojekt beslutanderätten vara delad mellan samarbetsparterna. I be— ställningsprojekt har beställaren den yttersta beslutanderätten om materia- lets innehåll och utformning. Kommittén framhåller att beställningsprojekt inte kan avse program som är direkt avsedda för etersändning. Utöver sam- och beställningsprojekt föreslår kommittén att programorganet skall ha möjlighet att försälja tekniska tjänster i den mån tillgängliga resureser medger detta.

Remissinstanserna har delade meningar om förslaget rörande sam- och beställningsprojekt. LRF och lantbruksstyrclscn tillstyrker förslaget om samprojekt. Andra remissinstanser. t.ex. radioutredningen och TCO. ut- talar tveksamhet mot sådana projekt främst beroende på att det finns risk föratt programorganets integritet kan komma att ifrågasättas. Sveriges Ra- dio anser att extern finansiering endast bör avse sådana projekt där Sveri— ges Radio. Sveriges l_.okalradio eller utländskt rundradioföretag är samar- betspartnern. Beträffande beställningsprojekt tillstyrker SÖ och LRF för- slaget mellan bl. a. radioutredningen och Sveriges Radio uttalar tveksam- het.

Som jag tidigare har nämnt bör utbildningsprogramorganet kunna utföra beställningsprojekt. Som exempel harjag angett ljud- och bildprogram för högskolan. Program för studieförbund. folkrörelser och myndigheter är andra exempel. Som jag har framhållit i prop. 1973/lo:135 angående den statliga kulturpolitiken 3 bör också Stiftelsen Riksutställningar när det gäl-

Prop. 1975/76:110 ] 10

ler framställning av mer omfattande ljud- och bildmaterial för sin utställ- ningsverksamhet kunna göra beställningar hos utbildningsprogramorga- net. Även om beställningsprojekt inte skall avse program direkt avsedda för etersändning bör det enligt min mening vara möjligt för utbildnings- programorganet att förvärva programmet för etersändning om programor- ganet bedömer att det producerade materialet uppfyller kraven för eter- sändning.

Enligt min mening bör programorganet få möjlighet att utföra sampro— jekt. Sådana produktioner bör dock endast utgöra en begränsad del av pro- gramorganets totala produktion och det bör vara en förutsättning att de ansluter till målet för verksamheten. Somjag tidigare har anfört bör dock produktionen syfta till att programmen skall etersändas. Även om sampro- jekten ur denna synvinkel kan medföra vissa problem är det enligt min me- ning öriskvärt att programorganet får möjlighet att i särskilda fall samarbe- ta mcd endast en part t. ex. ett studieförbund eller en myndighet som ön- skar genomföra ett program för internutbildning. Ljud- och bildmaterialet kan anpassas till ett studieförbunds speciella målgrupper och i det tryckta materialet kan studieförbundet markera de frågeställningar som anses sär- skilt intressanta. För att ljud- och bildinslagen i sådana program skall kom- ma i fråga för etersändning fordras givetvis att utbildningsprogramorganet bedömer att materialet fyller kriterierna för etersändning. Ide fall sampro- jekten mynnar ut i program där andra distributionsformer än etersändning bedöms lämpliga får utbildningsprogramorganets andel av produktions- kostnadema bestridas ur den del av anslaget somjag i det följande kommer att förorda skall avsättas för produktion som inte i första hand avses för etersändning. Myndigheter. organisationer m.fl. kan också ha behov av att köpa tekniska tjänster. Av praktiska skäl kommer alltid utnyttjandet av den egna tekniken att variera. varför programorganet bör ha möjlighet att i mån av resurser sälja teknik.

Jag ansluter mig i övrigt till de riktlinjer som kommittén föreslår skall gälla vid samprojekt och beställningsprojekt och anser att de bör skapa ett tillfredsställande skydd för programorganets integritet.

Den försöksverksamhet med regionala konsulenter inom vuxenutbild- ningen som TRU har bedrivit under ett par år har givit kommittén positiva erfarenheter varför kommittén föreslår att denna verksamhet skall byggas ut över hela landet. SÖ har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och anser att erfarenheterna från verksamheten har varit allt för begränsade för att man med dem som grund skall kunna fatta beslut om vilken omfattning en eventuell konsulentverksamhet skall ha. SÖ föreslår därför att försöks— verksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen skall fortsätta. Jag instämmer med vad SÖ anför i sitt yttrande och förordar att den befintliga försöksverksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen skall fortsätta. För att berika erfarenheterna av den för- ordar jag också att försöksverksamheten breddas. vilket bör vara möjligt genom en viss omfördelning av medel mellan centrala och regionala ända-

Prop. 1975/76:110 1 | |

mål. Det bör då också bli möjligt att pröva nya former för konsulentverk- samheten och olika metoder för att i programmen spegla förhållandena i skilda delar av landet. Kommitténs förslag om försöksverksamhet med re- gionala konsulenter för ungdomsskolan ärjag däremot inte beredd att föra fram.

6.3 Utbildningprogramverksamhetens organisation 6.3.1 Nuvarande organisation

Innan jag går in på kommitténs förslag till utbildningsprogramverk- samhetens framtida organisation. villjag kortfattat redogöra för nuvarande organisation vid SR/UTB och TRU.

SR/UTB utgör en av Sveriges Radios programenheter vid sidan av ljud- radion. TV 1. TV 2. centralredaktionen. utlandsprogrammet och distrik- ten. Verksamheten omfattar skolradio och skol-TV. och enheten har en skolmaterielsektion. som framställer trycksaker och annat kompletterande material. samt en vuxenundervisningssektion som producerar program på uppdrag av TV 1. TV 2 och ljudradion. Kursböcker m.m. i anslut- ning till vuxenkurserna utges av Sveriges Radios förlag. Enheten hade 163 anställda den 1 januari 1975. Dessa fördelade sig på 107 för skol- program. 38 för skolmateriel och 18 för vuxenundervisning. Denna perso- nal omfattar programpersonal. förlagsredaktörer och administrativ perso- nal i olika funktioner. Övriga tjänster som hör till programverksamheten erhålls från Sveriges Radios gemensamma administration.

Skolprogramverksamheten finansieras med skattemedel. För budgetåret 1975/76 disponerar SR/UTB 19.9 milj.kr. för programverksamhet och drygt 5.5. milj. kr. för täckande av televerkets sändningskostnader. Skol- materielsektionen är självbärande och dess produkter säljs till skolväsen- det till självkostnadspris. Omsättningen var budgetåret 1973/74 ea 10.2 milj. kr. Vuxenundervisningsprogrammen finansieras med mottagaravgif- ter. Medel för programproduktion erhålls genom ljudradion och de båda TV-kanalerna. Budgetåret 1974/75 var vuxenundervisningens budget 2.9 milj. kr. Till detta kommer vissa tekniktjänster inom ramen för ljudradions och de båda TV-kanalemas anslag. Den del av Sveriges Radios förlags om— sättning som hänför sig till kursböcker m. m. för vuxenkursema i radio och TV var budgetåret 1973/74 ca 6.6 milj. kr.. vilket motsvarade fyra femtede- lar av den totala omsättningen.

SR/UTB:s personal disponerar fyra paviljonger på Sveriges Radios tomt på f. d. A 1 vid Valhallavägen i Stockholm. Där finns vissa tekniska resur- ser.

TRU hade 157 personer anställda (inkl. regionala konsulenter) den 1 ja- nuari 1975. varav programpersonalen omfattade ca 75. den tekniska perso- nalen ca 40 och den administrativa personalen ca 40 medarbetare.

TRU:s anslag uppgår budgetåret 1975/76 till ca 20.4 milj. kr. Till detta kommer 2.6 milj. kr. för täckande av televerkets sändningskostnader.

Prop. 1975/76: 110 112

TRU:s omsättning är dock högre och beräknas under budgetåret 1975/76 uppgå till ca 22.5 milj. kr. Detta beror på att TRU medverkari några sam- arbetsprojekt där vissa kostnader täcks av samarbetspartnern men räknas in i TRU:s omsättning. TRU utför också beställningsproduktion samt be- driver viss försäljningsverksamhet av tekniska tjänster. program och trycksaker.

TRU:s lokaler i Stocksund. Danderyds kommun. har anskaffats genom förhyrning och viss nybyggnad. Studiolokalerna hyrs av kommunen men har byggts till och byggts om för statliga medel. Programpersonalen är in- rymd i två paviljonger. varav den ena är uppförd med statliga medel. Av kommunen hyrs vidare en tidigare privatvilla. Avtalet mellan staten och Danderyds kommun om mark och lokaler går trt den 31 december 1978.

6.3.2 Utbildningsprogramorganets finansiering

Kommittén erinrar om att statligt stöd redan utgår för utveckling och produktion av läromedel. Ett sådant stöd är enligt kommittén en förutsätt- ning för att bildprogram och mer krävande ljudprogram skall kunna produ- ceras i större omfattning. Försörjningen av läromedel i form av bildpro- gram och kostnadskrävandc ljudprogram bör.-i likhet med tryckta lärome- del för små målgrupper. karaktäriseras som ett bristområde. Kommittén anser att det statliga stödet för sådan produktion bör utgå direkt till produ- centen. Något planerings— och beställningsorgan för programproduktionen mellan statsmaktema och utbildningsprogramorganet bör inte inrättas.

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstan- serna. För egen del vill jag anföra följande.

Statligt stöd utgår till läromedelsproduktion för bristområden. Således fördelar statens institut för läromedelsinformation produktionsstöd till oli- ka läromedelsproducenter för framställning av läromedel för bristområden inom skolväsendet och ,den statliga och kommunala vuxenutbildningen. SÖ och UKÄ förfogar över medel för läromedelsutveckling inom sina resp. ansvarsområden. Till studieförbunden utgår statsbidrag för utveck- ling och produktion av studiematerial. Särskilt stöd utgår för framställning av studiematerial för olika handikappgrupper. 1 prop. 1973: 76 anförde då- varande chefen för utbildningsdepartementet att statligt produktionsstöd är en riktig väg att initiera produktion inom områden där lärornedelsutbu- det är otillfredsställandc. Stödet bör vidare användas till att förbättra läro- medelstillgången för små målgrupper inom olika delar av skolväsendet. Riksdagen anslöt sig till dessa principer (UbU 1973z28. rskr 1973:242). De största statliga resurserna avsätts till TRU och SR/U'l'B för produktion av utbildningsprogram för radio och TV.

Enligt min mening bör inte typen av läromedel eller storleken av utveck- lingskostnaden i sig utgöra grund för en klassificering av bristområden. I likhet med vad som gäller för tryckta läromedel bör tillgången på och beho- ven av läromedel inom det avsedda användningsområdet avgöra om detta

Prop. 1975/76: 110 1 13

kan betraktas som bristområde och om framställning av läromedel för om- rådet således kan berättiga till statligt stöd.

Även vid bedömningen av ljud- och bildprogram måste man ta hänsyn till vilka målgrupper som de avses för. Det är särskilt angeläget att produk- tionen koncentreras till de delar av utbildningssektorema där det råder brist på läromedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vadjag i det före- gående har anfört om ljud- och bildprogrammens möjligheter att höja un- dervisningens kvalitet. Jag har tidigare angett de allmänna riktlinjer och mål som bör gälla för den fortsatta verksamheten och vilka utbildningsom- råden som produktionen bör avse. Utbildningsprogramorganet bör ha möj- lighet att inom ramen för dessa riktlinjer självständigt välja de projekt och metoder det finner lämpliga. När det gäller val av projekt för skolområdet och den statliga och kommunala vuxenutbildningen är det dock angeläget att samverkan sker med statens institut för läromedelsinformation.

Som jag tidigare har anfört utgår det statliga stödet till läromedelspro- duktion till producenterna. Jag delar kommitténs uppfattning. som mött in- stämmande från remissinstansema. att det statliga stödet även i fortsätt- ningen bör utgå till läromedelsproducenterna. Jag anser inte att det förelig- ger något behov av att inrätta ett särskilt planerings- och beställningsorgan för fördelning av stödet. Tidigare har jag förordat att en övervägande del av programorganets produktion bör etersändas. Ett särskilt planerings- och beställningsorgan är under sådana förhållanden svårt att förena med den integritet som programorganets sändningsrätt fordrar. Utbildnings- programorganet bör därför självt direkt disponera ett anslag i statsbudge- ten. Till vissa särskilda frågor om programorganets produktion av tryckta läromedel återkommerjag längre fram (6.4.6).

6.3.3 Utbildningsprogramorganets ställning

En av kommitténs huvuduppgifter har varit att lägga fram förslag om hur utbildningsprogramverksamheten bör organiseras. Kommittén föreslår att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman och bildar ett självständigt utbildningsprogramorgan direkt under utbildningsdepartementet. Enligt kommittén bör organet. med hänsyn till utbildningsprogramverk- samhetens särskilda karaktär. inte knytas till Sveriges Radio. Kommittén har också övervägt möjligheten att inordna verksamheten i det statliga lä- romedelsföretaget Liber Grafiska AB. Mot en sådan lösning anför kom- mittén dels att ett kommersiellt förlag inte bör förfoga över sändningsrätt i radio och TV. dels att Liber Grafiska AB skulle få en omfattande icke— kommersiell verksamhet.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman. Bland dessa återfinns statskontoret. SÖ. UKÄ. riksrevisionsverket. Sveriges Radio. TCO och radioutredning— en. Flertalet remissinstanser. däribland radioutredningen. anser att utbild- ningsprogramorganet kan ges ställning som fristående enhet. Sveriges Ra- R—Riksdagen 1975176. | sarnl.Nr110

Prop. 1975/76: 110 114

dio framför liknande synpunkter i denna fråga men anser att frågan om för- hållandet till Sveriges Radio bör lösas senare. Svenska industritjänsteman- naförbundet (SIF) och Svenska arbetsgivareföreningen förordar att orga- net inordnas i Sveriges Radio. Statsföretag och Föreningen svenska läro- medelsproducenter förordar att den framtida produktionen handhas av Statsföretag/ Liber.

Jag delar kommitténs och remissinstansemas uppfattning att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX bör läggas samman till en ny produktionsenhet. Därigenom samordnas de statliga resurserna för framställning av ljud- och bildprogram inom ett företag. Somjag har anfört bör det nya organet finan- sieras med statsmedel. [ fråga om kommitténs förslag att det nya utbild- ningsprogramorganet skall ha en självständig ställning vill jag anföra föl- jande. De främsta skälen mot att inordna u(bildningsprogramorganet i Sve- riges Radio är att de båda företagen har olika syften. Till skillnad från Svc- riges Radio. som skall bedriva allmän programverksamhet. skall utbild- ningsprogramorganet framställa ljud- och bildprogram enbart för utbild- ningsverksamhet med den inriktning som regering och riksdag beslutar. Denna verksamhet kommer att finansieras med statliga medel till skillnad från Sveriges Radios mottagarfinansierade verksamhet. Det nya utbild— ningsprogramorganet bör dessutom liksom fallet är med TRU idag på be- ställning från t. ex. studieförbund. organisationer och myndigheter kunna framställa ljud— och bildprogram för annan distribution än via etern. Av dessa skäl kan jag instämma i kommitténs bedömning att utbildningspro- gramorganet inte bör inordnas i Sveriges Radio.

Flera skäl talar också enligt min mening mot att inordna verksamheten i Liber Grafiska AB. Det är således inte lämpligt att ge sändningsrätt till ett företag som bedriver kommersiell verksamhet. Inte heller är det lämpligt att inom ett och samma företag inrymma både helt statsunderstödd pro— duktion och kommersiellt grundad produktion.

Utbildningsprogramorganet bör bl.a. av dessa skäl bli en fristående. statlig enhet inom utbildningsdepartementets ansvarsområde. Därigenom skapas ett organ som kan lämna verkningsfulla bidrag i arbetet med att nå de av samhället uppställda utbildningspolitiska målen. I samband med det årliga budgetarbetet kan t. ex. den närmare inriktningen av verksamheten på olika sektorer prövas på sätt som hittills skett för TRU. Som jag i det följande närmare kommer att redovisa utesluter inte en ordning med ett fristående företag att ett-omfattande och nära samarbete med Sveriges Ra- dio kan förekomma även i fortsättningen.

6.3.4 Sändningsrätt och sändningsutrymme i etern

En principiellt viktig fråga är trtbildningsprogramorganets rättigheter och skyldigheter beträffande etersändning av de program som företaget framställer. F.n. har Sveriges Radio enligt radiolagen (1.966: 755. omtryckt 1972: 240. ändrad senast 1975: 2421 ensamrätt till rundradiosändning. För-

Prop. 1975/76:110 1 15

hållandet mellan 'l'RU och Sveriges Radio regleras genom ett särskilt avtal i vilket bl. a. anges sändningsutrymme m.m. för TRU:s program. Riksda- gen har förra året beslutat att lokalradiosändningar skall ske genom ett sär- skilt dotterbolag till Sverige Radio ( prop. 1975: 13 . KrU 1975: 6. rskr 1975: 82). I samband därmed beslöt riksdagen att ändra radiolagen. Enligt lagändringen får regeringen bestämma att Sveriges Radio får överlåta på dotterbolaget att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokalradion. Genom beslut förra året har regeringen också medgett att Sveriges Radio får överlåta till dotterbolaget att besluta om så— dan överlåtelse.

RUT 69 hävdade i sitt betänkande (SOU 1973: 8) Radio i utveckling att ett fristående utbildningsprograrnorgan måste få egen sändningsrätt. sär- skilt avdelat sändningsutrymme. eget prograrnansvar och möjlighet till eget programval.

TRU II har för sin del redovisat tre olika möjligheter att lösa frågan om sändningsrätt. Den första möjligheten innebär att Sveriges Radio behåller ensamrätten för all rundradiosändning och att förhållandet mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet regleras genom avtal. Den andra möjligheten innebär att regeringen överlåter ensamrätten i fråga om sänd- ning av utbildningsprogram till utbildningsprogramorganet enligt bestäm— melserna därom i radiolagen. Den tredje möjligheten innebär att utbild- ningsprogramorganet tilldelas ensamrätt att sända program i radio och TV inom ramen för de uppgifter som åvilar programorganet. Av dessa alterna- tiv förordar kommittén att utbildningsprogramorganet ges rätt att sända ut- bildningsprogram. Ett sådant principbeslut bör enligt kommittén kunna fattas utan hinder av att radiotrtredningen har att lägga fram förslag i sänd- ningsrättsfrågan. Under en övergångstid bör avtal om sändningstider m.m. träffas mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. t. ex. statskontoret. SÖ. UKÄ. televerket. radioutredningen. LO. ABF och Sveriges Radio. tillstyr- ker att utbildningsprogramorganet ges egen sändningsrätt. Däremot anser radioutredningen och Sveriges Radio att programorganet inte bör få en- samrätt att sända utbildningsprogram.

Jag anser att kommitténs förslag om egen sändningsrätt är väl motive- rat. Jag har tidigare förordat att 'l'RU och SR/U'l'B inkl. SR/VUX läggs samman till ett självständigt utbildningsprogramorgan. Detta kontmef att förfoga över betydande resurser och kan producera ett stort antal program för etersändning. Det är då inte rimligt att programorganet ytterst skall vara hänvisat till ett annat företags bedömning i fråga om vilka program som skall etersändas och att Sveriges Radio skall vara ansvarigt enligt ra- dioansvarighetslagen (1966: 756) för program som företaget inte självt pro- ducerar. Jag förordar således att utbildningsprogramorganet skall ha egen sändningsrätt. lntill dess beslut har fattats med anledning av förslag i sänd- ningsrättsfrågan från radioutredningen bör frågoma om sändning regleras genom särskilt avtal mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorga-

Prop. 1975/76: 110 116

net. På liknande sätt bör avtal kunna slutas när det gäller lokala radiosänd- ningar. '

Tills beslut fattats med anledning av förslag från radioutredningen kom- mer radiolagens bestämmelser att den etersända programverksamheten skall utövas opartiskt och sakligt enbart att avse Sveriges Radio även vad gäller utbildningsprogramorganets verksamhet. I likhet med radioutred- ningen och Sverigcs Radio anserjag att det bör vara möjligt även för Sveri- ge_s Radio och Sveriges Lokalradio att sända utbildningsprogram.

Kommrtten föreslår att fördelningen av sändningsutrymme mellan Sve- riges Radio och utbildningsprogramorganet i första hand sker genom över- enskommelser mellan parterna. Om inte enighet kan nås bör en av rege- ringen utsedd person tillsammans med dessa söka finna en lösning och. vid fall av fortsatt oenighet. ha att ensam avgöra tvister. Detta förfarande före- slås bli tillämpat vid den långsiktiga fördelningen av sändningsutrymmet. Beslut om att förskjuta utbildningsprogram till en annan tidpunkt på dygnet på grund av att annat program tagit längre tid i anspråk än beräknat bör en- ligt kommitten fattas av Sveriges Radio. Om sändningsledningen däremot vill flytta utbildningsprogrammet till en senare dag bör kontakt tas med ut- bildningsprogramorganet.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan avstyrker radioutred- ningen. Sveriges Radio och TCO förslaget. Radiotttredningen anser att parterna bör förhandla sig fram till lösningar. Vid fall av oenighet om den långsiktiga planeringen bör enligt radioutredningen regeringen besluta. Även Sveriges Radio och TCO menar att parterna bör förhandla sig fram till lösningar.

Jag delar de nämnda remissinstansernas tveksamhet inför kommitténs förslag. Eftersom en lösning av frågan om fördelning av sändningsutrym- me inte är en förutsättning för den omorganisation av utbildningsprogram- verksamheten somjag förordar, kan denna fråga tas upp i ett senare sam- manhang. Jag vill erinra om att radioutredningen har i uppdrag att lämna förslag om utnyttjande av sändningstider för olika typer av produktion. så- väl Sveriges Radios egen som annan. Jag anser att radioutredningens för- slag i denna fråga bör avvaktas innan slutlig ställning tas till fördelningsfrå- gan. Intill dess bör Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet samt i förekommande fall Sveriges Lokalradio lösa aktuella fördelningsfrågor ge- nom förhandlingar. Sveriges Radio har under hand förklarat sig beredd att medverka härtill.

Kommittén har även behandla?: frågan om utbildningsprogramorganets behov av sändningsutrymme och föreslår dels att frågan om en fjärde ljud- radiokanal aktualiseras. dels att det bör prövas om inte också TV 2 kan an- vändas för sändning av utbildningsprogram på dagtid. Någon särskilt ut- bildningskanal i radio och TV bör däremot enligt kommitténs mening inte inrättas.

Frågan om det totala behovet av sändningsutrymme i radio och TV ut- reds av radiotttredningen. Jag anseri likhet med denna och Sveriges Radio

Prop. 1975/76:110 ll7

att frågan om tttbildningsprogramorganets framtida sändningsutrymme bör behandlas när utredningens förslag föreligger. Jag avser att i annat sam- manhang föreslå regeringen att tillsätta en organisationskommitte' för sam- manläggningen av TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX. Denna bör få till upp- gift att genomföra den nya organisationen. Den bör därvid också kunna få i uppdrag att lämna förslag om behov av sändningsutrymme för det första verksamhetsåret. Jag avser att senare återkomma till behovet av resurser för utbildningsprogramorganet för budgetåret 1977/78.

6.3.5 Förhållande till myndigheter och Sveriges Radio

Jag har tidigare förordat att det nya utbildningsprogramorganet inrättas som ett från Sveriges Radio fristående företag med egen sändningsrätt. ln- nanjag går in på frågan om företagets organisation m.m. anserjag det mo- tiverat att kortfattat beröra dess förhållande till Sveriges Radio och olika myndigheter. När det gäller gränsdragningen mellan utbildningsprogram- organets och Sveriges Radios programverksamhet anser kommittén att det inte är praktiskt möjligt att dra en klar gränslinje mellan Sveriges Radios allmänna programverksamhet och utbildningsprogrammen. Det är enligt kommittén svårt att finna någon annan skiljelinje än att utbildningsprog- ramorganet skall göra utbildningsprogram och att Sveriges Radio skall sva— ra för övriga program. Detta hindrar dock inte att även Sveriges Radio skall kunna sända program av utbildnings- och bildningskaraktär.

Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar SÖ och radioutred- ningen kommitténs bedömning.' medan Sveriges Radio har vissa invänd- ningar och anser att gränsdragningen bör göras klarare än vad som föreslås i betänkandet.

För egen del anslttter jag mig till kommitténs allmänna bedömningar att någon exakt gränsdragning mellan de båda företagens programverksamhe— ter inte är möjlig att åstadkomma och att Sveriges Radio även i fortsätt- ningen skall ha rätt att producera vissa program av utbildningskaraktär. Som Sveriges Radio framhåller är gränsdragningsproblemen störst inom förskole- och vuxenutbildningsområdena. Enligt min mening bör man i största möjliga utsträckning undvika att tillgängliga resurser utnyttjas för parallell produktion inom de två företagen. Det av kommittén och Sveriges Radio förordade samrådet mellan företagen om produktionens inriktning är därför nödvändigt för att de båda företagens resurser skall kttnna utnytt- jas effektivt.

Förutom programverksamhetens inriktning innefattas i förhållandet mellan utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio även frågor om sändningsutrymme och resurstttnyttjande m.m. Jag har i det föregående förordat att frågan om sändningsutrymme för utbildningsprogrammct [. v. bör regleras genom särskilt avtal mellan företaget och Sveriges Radio. Kommittén har föreslagit att frågan om gemensamt utnyttjande av de båda företagens resurser även regleras genom avtal. Sveriges Radio har i sitt

Prop. 1975/76:110 t 18

yttrande ställt sig positiv härtill i fråga om Sveriges Radios arkiv och bib- liotek m.m. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Det bör upp— dras åt organisationskommitte'n att förbereda ett sådant avtal. Sveriges Ra- dio har under hand förklarat sig beredd att medverka till lösningar av detta slag.

Sveriges Radio bör ha ansvaret för beredskapsplaneringen även för ut- bildningsprogramorganet.

Jag går så över till frågan om tttbildningsprogramorgancts förhållande till myndigheter.

Om företaget får en sådan ställning som jag har förordat kommer det. bortsett från finansieringssättet. att ha en ställning som i stort sett liknar Sveriges Radios. Kommittén anser för sin del att radiolagens stadganden om att myndighet eller annat allmänt organ inte får förhandsgranska pro- gram eller förbjuda deras etersändning även bör omfatta utbildningspro- gramorganets program. Dessa principer bör enligt kommittén även gälla för all anslagsftnansierad programverksamhet oavsett distributionsform. Härigenom skapas garantier för programverksamhetens integritet. Utbild- ningsmyndigheternas och andra avnämarintressens önskemål och" syn- punkter bör framföras i de olika samarbetsorgan kommitten föreslår.

Remissinstansema. t. ex. SÖ. UKÄ. TCO och Vuxenskolan. delar kommitténs synpunkter på förhållandet mellan myndigheter och program- organet. SÖ anför att dess samarbete med SR/UTB. som haft formen av samråd. har fungerat mycket tillfredsställande.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning i denna fråga. Kommitténs för- slag skapar enligt min mening förutsättningar för en tillfredsställande ba- lans mellan å ena sidan företagets behov av integritet och å andra sidan av- nämarnas intresse av inflytande över programproduktionens inriktning. Myndighet bör inte få förhandsgranska eller förbjuda sändning av utbild- ningsprogram. Jag kommer vid min behandling av frågan om företagets ar- betsformer att beröra i vilka former avnämarintressena bör beredas infly— tande över programproduktionen.

6.4 Utbildningsprogramorganets organisation

6.4. l Företagsform

Kommittén diskuterar i betänkandet tre möjliga verksamhetsformer för det föreslagna utbildningsprogramorganet. nämligen myndighet. aktiebo- lag och stiftelse. Den förordar att utbildningsprogramorganet får formen av en statlig stiftelse. Mot myndighetsformen talar enligt kommittén bl. a. att den inte är ändamålsenlig för denna verksamhetsart. Myndighetsformen går dessutom inte att förena med gällande radiorättsliga regler. När det gäl- ler valet mellan aktiebolag och stiftelse framhåller kommitten att aktiebo- lagsformen främst är avsedd för verksamhet med inriktning på lönsam- hetskrav. Mot stiftelseformen kan enligt kommitten anföras att den saknar en detaljerad civilrättslig lagstiftning. Det är emellertid möjligt att i stad- garna för stiftelsen skriva in de regler som bör gälla.

Prop. 1975/76: 110 I 19

De flesta remissinstanser har inte haft något att invända mot att det nya utbildningsprogramorganet får formen av en statlig stiftelse. Vissa remiss- instanser anser emellertid att en ökad ekonomisk insyn i verksamheten be- hövs och att detta inte kan tillgodoses med kommitténs förslag.

Jag anser att stiftelsen är den mest lämpliga organisationsformen och förordar att denna lösning väljs. Jag är emellertid inte beredd att förorda detta som en slutlig lösning. En möjlighet till omprövning bör finnas redan när ställning tagits till dels radioutredningens förslag i vad avser verksam- hetens form för Sveriges Radio och dels Stiftelseutredningens (JU 1975: 01) förslag. Reglerna för utbildningsprogramorganets verksamhet bör tas in i stiftelsens stadgar. Stadgarna bör skrivas så att en tillfredsstäl- lande ekonomisk insyn i verksamheten uppnås.

6.4.2 Företagets organisation och ledning m. m.

Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganets styrelse skall bestå av sju ledamöter. varav fem utses av regeringen och två ledamöter är per- sonalrepresentanter. Dessutom bör en expertgrupp. s. k. rådgivande kom- mitté inrättas för var och en av de fyra utbildningssektorema. Dessa kom- mittéer bör vara rådgivande till styrelsen och ledningen för verksamheten. I huvudsak bör kommittéerna syssla med den övergripande planeringen och inriktningen av produktionen för resp. utbildningssektor. Vidare fö- reslår kommittén att ett särskilt förvaltningsråd knyts till styrelsen. I för- valtningsrådet föreslås 15—25 personer ingå. Dessa bör utses av myndighe- ter. folkrörelser. lärar- och studerandeorganisationer m.fl. Förvaltningsrå- det som enligt kommittén bör vara ett rådgivande organ till styrelsen bör sammanträda ca två gånger per år.

Jag delar kommitténs uppfattning att styrelsen bör utses av regeringen. Liksom kommittén anserjag att en styrelse med företrädare för olika in- tressenter t. ex. myndigheter och organisationer blir för omfattande för att kunna fttngera effektivt. Jag anser emellertid att antalet styrelseledamöter bör vara nio. varav två bör representera personalen. Därmed bör enligt min mening möjligheter finnas att i styrelsen inrymma såväl personer med erfarenheter från det reguljära utbildningsväsendet som personer med kttn- skaper om folkbildning och facklig verksamhet. Jag är f. n. inte beredd att föreslå ett särskilt förvaltningsråd. Denna fråga-kan eventuellt omprövas i samband med att ställning tas till kommande förslag från radioutredningen. Denna utredning skall nämligen pröva frågan om ett förvaltningsråd för Sveriges Radio. När det gäller förslaget om de rådgivande kommittéerna anserjag liksom vissa remissinstanser att deras ställning bör stärkas jäm- fört med kommitténs förslag. Enligt min mening bör dessa kommittéer medverka i planerings- och bttdgetprocesserna. vilket bör framgå av stif- telsens stadgar. ] övrigt bör de rådgivande kontmittéemas verksamhet i stort vara den som kommittén har angivit. De rådgivande kommittéerna

Prop. 1975/76: 110 120

bör utses av styrelsen och vara totalt fyra. nämligen en för vardera försko— lan. ungdomsskolan. högskolan och vuxenutbildningen. Genom att utöka antalet styrelseledamöter med två personer samt genom att ge de rådgivan- de kommittéerna en starkare ställning när det gäller planering m.m. av ttt- bildningsprogramorganets verksamhet räknarjag med att de berörda myn- digheternas. organisationemas och avnämarnas behov av insyn och infly- tande skall kunna tillgodoses. '

Liksom nu är fallet mellan SÖ och Sveriges Radio. bör avtal om samråd slutas mellan uthildningsprogranrorganet. socialstyrelsen. SÖ och UHÄ.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att fastställa stadgar för stiftelsen.

6.3.3 Granskning av utbildningsprogram

Radioprogram som har förekommit i rundradiosändning kan granskas av radionämnden. Därvid gäller f.n. samma regler för utbildningsprogram som för övriga rundradioprogram. Samtliga program som anmäls till radio- nämnden granskas. Dessutom kan nämnden själv besluta om granskning av program.

Den inom SÖ inrättade läromedelsnämnden skall granska att centrala lä— romedel i samhällsorienterande ämnen uppfyller kraven på objektivitet och att läromedlens innehåll inte strider mot mål och riktlinjer i läroplaner- na. Nämnden har även möjlighet att granska centrala läromedel i andra ämnen. För de av Sveriges Radio producerade icke eterburna läromedlen gäller samma regler.

Kommittén anser att alla utbildningsprogram som har sänts i etern bör kunrta granskas av radionämnden. Dessutom föreslår kommittén att nämn— den. när särskilda skäl föreligger. bör få beakta sådant material som inte ingår i sändningen men som tillhör utbildningsprogramntet. Denna uppfatt- ning delas av radionämnden och Sveriges Radio.

Läromedelsnämndens granskning av etersända program i samhällsorien- terande ämnen bör enligt kommittén omfatta såväl den tryckta delen som AV-materialet i ett läromedel. Utbildningsprogramorganet bör självt avgö- ra om programmen skall sändas in för granskning och om detta skall ske före eller efter etersändning. Ett program kan således sändas till statens in- stitut för läromedelsinformation för registrering som centralt läromedel och därefter till läromedelsnämnden för objektivitetsgranskning före eter- sändning. Detta blir då en frivillig förhandsgranskning. Om utbildnings- programorganet önskar få ett tidigare etersänt program registrerat som centralt läromedel kan granskning ske efter etersändning. De remissinstan- ser som har uttalat sig i denna fråga har i huvudsak godtagit kommitténs förslag. Jag har inget att invända mot detta förslag. Utbildningsprogramor- ganet bör alltså självt avgöra vad som skall granskas och när detta skall ske.

Prop. 1975/76:110 ' IZI

6.4.4 Upphovsrättsfrågor

Som jag tidigare har redovisat ( avsnitt 2.4.4 ) har direktiv nyligen utfär- dats för en utredning som skall se över den upphovsrättsliga lagstiftningen. Utredningsarbctet skall bedrivas skyndsamt bl.a. när det gäller vissa frå- gor om rätt att spela in TV—program för undervisning. l likhet med kom- mittén ftnnerjag att utbildningsprogramorganct i avvaktan på att de upp- hovsrättsliga frågorna lösas bör söka friköpa sina produkter. Om så sker kan de 'l'V-program som utbildningsprogramorganet producerar alltid an- vändas fritt i undervisningen.

6.4.5 Distributionsfrågor

Kommittén redovisar erfarenheter och resultat av försöksverksamhet med de nya distributionsformema videogram och kabel-TV. Enligt kommittén är erfarenheterna av videogram positiva men så begränsa- de att några långtgående slutsatser om deras användning inte kan dras. TRU. Sveriges Radio och Kiruna kommun har gemensamt bedrivit för— söksverksamhet i Kiruna med kabel-TV i två omgångar. Resultaten från den första omgången har redovisats i betänkandet (Ds U 1975: 8) Kabelvi- sion Kiruna. Mot bakgrund av resultaten och en lägesbeskrivning av ka- bel-TV i Sverige framhåller kommittén att det skulle vara värdefullt om ett mer omfattande försök med denna distributionsform genomfördes i framti- den.

Remissinstanserna har med få undantag inte kommenterat kommitténs förslag.

Radioutredningen har bl.a. till uppgift att pröva ett system som innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger rätt till kabel-TV-sändning. Radioutredningen har även till uppgift att pröva olika möjligheter med nuvarande lagstiftning för att lösa de upphovsrättsliga och ekonomiska problem som följer av att producerade program distribueras i nya former. Dessutom har TRU-kommittén f.n. i uppdrag att följa utveck— lingen inom videogramområdet. Jag har för avsikt att senare föreslå rege- ringen att bemyndiga mig att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frågan om videogram och distribution.

Jag delar kommitténs uppfattning att det under lång tid framåt kommer att vara nödvändigt med eterdistribution av utbildningsprogram för alla be- rörda utbildningssektorer även om möjligheterna att distribuera och spela upp program i form av t. ex. kassetter ökar.

Distribution av AV-material vid sidan av etersändningar sker f.n. i olika former bl.a. med hjälp av filmkopior och kassetter. Producenten kan själv ombesörja distributionen eller den kan skötas av speciella distributörer. Så t.ex. distribueras ljud och rörliga bilder till skolväsendet i huvudsak ge— nom de s.k. läns—AV-centralema och de kommunala läromedelscentraler- na. Andra avnämare av ljud och bild. t. ex. folkbildningsorganisationerna. hyr bl.a. film från olika filmuthyrningsföretag. Det är enligt min mening

Prop. 1975/76:110 ' 132

naturligt att de som utnyttjar ljud och bild i undervisning. i studie- eller kul- turverksamhet kan ha olika önskemål om formerna och vägarna för distri- butionen. Såväl olikheterna i utnyttjamas tillgång på teknisk utrustning som deras skiftande intresseinrikt:ningar och kontaktnät är av betydelse i detta sammanhang. När det gäller distributionen av tttbildningsprogramor- ganets egna program anserjag därför i likhet med kommittén att man bör sträva efter att finna de för användarna lämpligaste formerna och vägarna.

Jag kan också instämma i kommitténs uppfattning att avnämarna skulle ha stor nytta av en samlad och lättillgänglig information om förekomman- de ljttd- och bildprogram. En samlad information i detta avseende förutsät- ter emellertid enligt min mening också en enhetlig form av registrering av ljud- och bildprogram. Någon sådan finns f.n. inte. Kommittén — som erin- rar om att den inte haft till uppgift att lämna förslag i dessa frågor disku- terar olika lösningar när det gäller registrering och information. Med regi- strering avser kommittén inspelning. arkivering och information. Registre- ring skulle enligt kommitténs mening kunna ske endera uppdelat efter vilka avnämargrupper som avses eller samordnat i ett enda register som sam- manställs av en central enhet.

F.n. svarar Kommttnsantköps tilmsektion för registrering av vissa AV- medel för skolområdet. Utbildningsprogramorganet borde enligt kom- mittén kunna svara för högskoleområdet. När det gäller vuxenutbildnings- ornrådet och kultursektorn diskuterar kommittén bl. a. de fördelar med en central registrering som understrukits i prop. 1975: 20 om den statliga kul- turpolitiken 2. Med hänsyn till att. det är angeläget att frågan om registre- ring av rörlig bild får en snabb lösning förordar kommittén att den bereds av en särskild utredning.

Ävenjag anser att det är angeläget att frågan om en heltäckande registre- ring av AV-material prövas vidare. Jag vill emellertid inte i begreppet regi- strering inrymma inspelning. arkivering och information utan anser att re- gistreringen endast bör avse att på ett systematiskt sätt sammanställa vissa data om AV-material som sedan kan utgöra en grttnd för informationen till dem som använder materialet. Statens institut för läromedelsinformation har till uppgift att utföra en sådan registrering när det gäller centrala läro- medel — inkl. AV-material — för" grundskolan och gymnasieskolan samt den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Registreringen av de AV- material som inte omfattas av verksamheten vid statens institut för lärome- delsinformation bör enligt min mening läggas ttpp på ett sådant sätt att samverkan eller samordning med registret vid statens institut för lärome- delsinformation möjliggörs. Formerna för registrering av AV-material. vil- ket eller vilka organ som bör har ansvaret för denna samt i vilken tttsträck- ning registreringen också bör vara förenad med uppgiften att informera om utbudet av AV-material bör i likhet med vad kommittén föreslår utredas ytterligare. .Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang. När det gäller arkivering av AV-ntaterial vill jag erinra om att dataarkive-

Prop. 1975/76: 110 123

ringskommittén (U l968:48) i december 1974 avlämnat delbetänkandet (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild. i vilket näraliggande frågor tas upp. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds f.n. inom utbild- ningsdepartementet. Därvid beaktas också frågan om arkivering av AV- material.

Genom ökad tillgång på videokassettspclare inom utbildningsområdet kommer utnyttjandet av befintligt material. svenskt och utländskt. att öka. Enligt kommittén kan möjligheterna att utnyttja befintligt material för icke kommersiellt bruk inom t.ex. utbildningsområdet komma att bli stora. Detta kommer emellertid att ställa anspråk på resurser för kopiering av rörlig bild. Kopieringen inom detta område bör ske utan vinstintresse. En- ligt kommittén talar flera skäl för att kopieringen bör ske i anslutning till ut- bildningsprogramorganets verksamhet. Kommittén framhåller att utbild- ningsprogramorganet måste disponera resurser för kopiering och bearbet- ning av befintligt material.

Jag instämmeri kommitténs uppfattning att utbi|dningsprogramorganet i likhet med vad som hittills har gällt för TRU. skall kttnna använda sina medel för att kopiera och bearbeta befintliga program. Omfattningen av re- surserna härför får bedömas i det årliga budgetarbetet. Det bör också vara möjligt för utbildningsprogramorganet att på beställning kopiera program.

6.4.6 Förlagsverksamhet

TRU. SR/U'l'B inkl. SR/VUX har hittills i anslutning till sin program- verksamhet framställt trycksaker. TRU har gjort detta både i egen regi och i samarbete med olika förlag. SR/UTB har genom sin skolmaterielsektion- producerat och distribuerat trycksaker som hör till skolprogrammen. På motsvarande sätt har förlaget inom Sveriges Radio fungerat som produ- cent och distributör för trycksaker som hör till vuxenutbildningspro- grammen.

Kommittén anser att det nya utbildningsprogramorganet i väsentlig ut- sträckning bör kttnna förlägga trycksaker. Efter sammanläggningen av TRU och SR/UTB bör skolmaterielsektionen och de personer som inom TRU handhar förlagsfrågor inom utbildningsprogramorganet kttnna svara för produktion. distribution och marknadsföring av trycksaker. Utbild- ningsp'rogramorganet bör i huvudsak svara för produktion av de trycksa- ker sotn ingår i llernredieprojekt. men i vissa fall bör det samarbeta med annat förlag. Kommittén anser det vidare viktigt att utgivning av läromedel inte dubbleras. Därför bör utbildningsprogramorganet informera andra lä- romedelsförlag om vilka insatser som planeras.

Enligt Statsföretag är det angeläget att finna sådana former för samver- kan och samordning av de statliga resurserna på läromedelsområdet. att den förlagsresurs och det kunnande som Liber representerar utnyttjas i en samlad resursinsats. Med anledning härav ifrågasätter Statsföretag kom-

Prop. 1975/76: 110 134

mitténs förslag och föreslår bl. a. att Liber skall svara för förlagsproduk- tion både för produkter. sorn utges och finansieras genom försäljning. och för beställningsuppdrag som betalas genom utbiIdningsprogramorganet. Härigenom skulle utbildningsprogramorganet endast behöva begränsade förlagresurser för samverkan med förlagsproducenten.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning, som också Brevskolan under- strukit. att en förutsättning för att åstadkomma meningsfulla studier är att ljud— och bildmaterialet stöds också av tryckt material. Enligt min mening är det därför värdefullt att utbildningsprogramorganet får resurser för att kunna framställa studiematerial i anslutning till produktionen av program som etersänds. Jag delar således kommitténs uppfattning att det är viktigt att utbildningsprogramorganet har möjlighet att kunna förlägga trycksaker. Emellertid bör utbildningsprogramorganet inte ägna sig åt annan tryck- saksproduktion än sådan som har samband med produktion av ljud- och bildprogram. Dessutom bör utbildningsprogramorganet. som TRU hittills har gjort. samverka med andra förlag. Det samarbete som TRU har haft med t. ex. Liber och Hermods beträffande tryckt material bör av det nya utbildningsprogramorganet kunna fördjupas och utvidgas på ett för ut- vecklingen av läromedelsområdet fruktbart sätt sedan genom statens medverkan förlaget och korrespondensinstitutet lagts samman. Jag hari det föregående förordat att utbildningsprogramorganets produktion i hu- vudsak skall avse bristområden inom skilda delar av utbildningsväsendet. Även om en följd härav blir att denna produktion i allt väsentligt kommer att utgöras av projekt som av kom mersiella läromedelsförlag inte kommer att bedömas som företagsekonomiskt lönsamma anserjag likväl att nära kontakter bör finnas mellan utbildningsprogramorganet och dessa förlag. Ett viktigt syfte med dessa kontakter är att undvika dubbelarbete. Det bör ankomma på utbildningsprogramorganet att utveckla sådana kontakter med övriga läromedelsförlag. Jag vill här också erinra om vad jag har an- fört rörande samråd mellan statens institut för läromedelsinformation och utbildningsprogramorganet.

Jag har tidigare förordat att utbildningsprogramorganet skall tillämpa principen om full kostnadstäckning vid försäljning av sina produkter och tjänster. Det innebär att även produktionskostnaderna för program som in- tc avses för etersändning bör beaktas vid prissättningen av dessa program. Det bör ankomma på organisationskommittén att lämna förslag till den närmare utformningen av reglerna för prissättningen.

6.5 Utbildningsprogramorganets lokalisering

Frågan om den framtida lokaliseringen av TRU-kommitténs produk- tionsverksamhet har prövats av statsmakterna både år 1971 och år 1973. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog år 1970 i sin huvudrapport (SOU 1970: 29) Decentralisering av statlig verksamhet att

Prop. 1975/76:110 ],

| .) (Ju

TRU skulle lokaliseras till Umeå och att om dess verksamhet lades sam- man med SR/UTB båda enheterna skulle förläggas dit. ] prop. 1971 : 29 an- gående omlokalisering av viss statlig verksamhet föreslog Kungl. Maj:t att verksamheten skulle förläggas till Norrköping med hänsyn till behovet av närhet till Stockholm. Riksdagen beslöt att frågan om möjligheten att för- lägga vcrksamheten till Umeå borde utredas ytterligare. Även andra loka- liseringsalternativ borde därvid kunna övervägas (InU 1971: 13. rskr 1971: 196). Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet fick i upp- drag att på nytt överväga lokaliseringsfrågan. 1 sin slutrapport (SOU 1972:55) Decentralisering av statlig verksamhet ett led i regionalpoliti- ken föreslog delegationen att TRU 11 skulle ges i uppdrag att även pröva frågan om verksamhetens framtida lokalisering. Kungl. Maj:t och riksda- gen anslöt sig till delegationens förslag (prop. 1973z55. InU 1973: 22. rskr 1973: 220). Kungl. Maj:t gav senare TRU 11 i uppdrag att utreda lokalise- ringsfrågan.

Kommittén föreslår nu att utbildningsprogramorganet av såväl regional- politiska som verksamhetsmässiga skäl lokaliseras till Stockholmsregio- nen. Vid ett val mellan Umeå och Norrköping förordar kommittén Norrkö- ping. Som motiv för att förorda Stockholmsregionen anför kommittén att de nuvarande regionalpolitiska förhållandena i viktiga avseenden är annor- lunda än de som förelåg omkring år 1970 och som då talade för en omloka- lisering från Stockholm. Utvecklingen inom såväl Stockholmsområdet som vissa andra delar av landet har under 1970-talet varit en annan än un- der 1960-talet. Sålunda har den snabba befolkningstillväxten inom Stor- stockholmsområdet upphört samtidigt som befolkningsminskningarna i andra delar av landet dämpats eller helt avstannat.

l valet mellan Norrköping och Umeå vid en ev. omlokalisering anser kommittén att de regionalpolitiska synpunkterna synes ge en svag förtur för Norrköping. När det gäller möjligheterna för utbildningsprogramorga- net att bedriva sin verksamhet effektivt och rationellt anser kommittén att väsentliga nackdelar skulle uppstå genom en omlokalisering. Det gäller främst möjlighetema att anlita tillfälliga medarbetare och utnyttja Sveriges Radios arkiv och tekniska resurser. Vid ett val mellan Umeå och Norr—kö! ping förordar kommittén en lokalisering till Norrköping med hänsyn till de bättre möjligheterna till kontakter med Stockholmsregionen.

Det övervägande flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan. t.ex. statskontoret. SÖ och ABF. tillstyrker kommitténs förslag om lokali- sering tiIl Stockholmsregionen. Några remissinstanser. t. ex. Sveriges Ra- dio och TCO. förordar att programorganet får lokaler så nära Sveriges Ra- dios lokaler i Stockholm som möjligt. De remissinstanser som förordar en lokalisering till Stockholm eller Stockholmregionen betonar främst verk- samhetens karaktär som skäl för sina ställningstaganden. De remissinstan- ser som tillstyrker en omlokalisering representerar olika orter och kommu- ner utanför Stockholm och anför främst regionalpolitiska motiv för sina ståndpunkter.

Prop. 1975/76:110 126

Liksom kommittén anserjag att såväl regionalpolitiska som verksam- hetsmässiga skäl bör beaktas vid lokaliseringen av utbildningsprogramor- ganet.

Vad först gäller de regionalpolitiska aspekterna fårjag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartemcntet anföra följande.

De tidigare överväganden som gjorts när det gäller TRU:s lokalisering hade som bakgrund l960—talets stora obalans i den regionala utvecklingen. De mål som angavs för storstadsområdenas utveckling i 1972 års regional- politiska handlingsprogram och som innebar att tillväxten borde dämpas har nåtts bl.a. beroende på omlokaliseringen av statlig verksamhet från Stockholm. De bedömningar som nu kan göras t. ex. grundade på resul- tatet av länsplanering 1974 eller på den regionaliserade långtidsutredning— en tyder på att utvecklingen i Stockholmsregionen även under resten av 1970-talet skulle bli balanserad. De riktmärken för samhällsplaneringen som har lagts fram av länsstyrelse och kommuner i Stockholms län pekar mot en svag befolkningstillväxt. Det finns från dessa utgångspunkter inget behov av att nu ytterligare avlasta Stockholmsregionen.

Å andra sidan finns ett behov av att förstärka näringslivet på de orter som tidigare övervägts som lokaliseringsorter för TRU nämligen Norrkö- ping och Umeå. En samlad bedömning leder dock till slutsatsen att den nu- varande svaga utvecklingen i Stockholmsregionen inte bör försämras yt- terligare genom utflyttning av central statlig verksamhet utöver den som redan har beslutats.

Regionalpolitiska skäl talar alltså f.n. mot en lokalisering av utbildnings- programorganet utanför Stockholmsområdet.

Beträffande de krav som produktionen av ljud- och bildprogram ställer på lokaliseringsort fårjag anföra följande.

Utbildningsprogramorganet kommer vid en förläggning till annan ort än Stockholmsområdet att behöva ha. en i det närmaste fullständig egen tek- nisk utrustning. Den komplicerade och känsliga instrumentuppsättning som fordras för ljud- och bildproduktion kräver också tillgång till avance- rad service. Sådan frnns på detta område praktiskt taget endast i Stock- holm. Risken för driftavbrott och avsevärt fördyrad service är därmed på- taglig vid annan lokalisering än i Stockholmsområdet. Utbildningspro- gramorganet kan inte heller göras helt självförsörjande ens utrustnings- mässigt. Så t.ex. är det från ekonomiska utgångspunkter orealistiskt att bygga ett eget filmlaboratorium för utbildningsprogramorganet. Inte heller är det möjligt att klara utnyttjandet av Sveriges Radios bild- och ljudarkiv på annat sätt än genom direkta besök vid detta. Arbetet med framställning av program sker effektivast i grupp. och det är därför förenat med stora fördelar om en projektgrupp i sin helhet eller någon del av den tillsammans besöker bild- och ljudarkiv och bibliotek för att på ort och ställe diskutera igenom vilka material man skall ta med i programmen.

När det gäller investeringar i byggnader m. m. förutsätter en omlokalise- ring till ort utanför Stockholmsområdet en total nybyggnad och. som nyss

Prop. 1975/76:110 127

har nämnts. en i det närmaste fullständig teknisk utrustning. En lokalise- ring i Stockholmsområdet medför möjligheter till ett samutnyttjande av tekniska resurser med Sveriges Radio. lnvesteringsbehovet kan på grund härav beräknas till drygt 15 milj. kr. lägre om verksamheten behålls på så- dan ort i Stockholmsområdet att sambruk med Sveriges Radio möjliggörs än om den lokaliseras till någon av de övriga nämnda orterna.

En förutsättning för att nå godtagbar kvalitet på programmen är tillgång till skådespelare. musiker. artister och specialister av skilda slag. Tillgång— en till sådan specialiserad personal är begränsad utanför storstadsområde- na. En lokalisering av utbildningsprogramorganet utanför Stockholms- området kommer att mycket kraftigt begränsa dess möjligheter att få med- verkan från sådan personal. Ett skäl härtill är att en sådan medverkan i de flesta fall inte har formen av anställning utan är tillfällig. Medverkan kan röra några timmar per dag under en viss tid eller heltid för en kortare pe- riod. Den är oftast en bisyssla eller en del i frilansverksamhet. De yrkes- grupper det här rör sig om arbetar främst på orter där arbetstillfällen av nämnt slag kan erbjudas av institutioner som t. ex. svenska frlminstitutet. teatrar. filmbolag m. m. Av vadjag har anfört framgår att de krav som ut- bildningsprogramorganets verksamhet ställer på lokaliseringsort kraftigt talar för en lokalisering av detta till Stockholmsområdet. Mot denna bak- grund och med hänvisning till de regionalpolitiska övervägandenjag tidiga- re har redovisat förordarjag i likhet med kommittén och majoriteten av re— missinstansema att utbildningsprogramorganet bör förläggas till Stock- holmsområdet.

Den närmare lokaliseringen inom Stockholmsområdet bör bestämmas så att den bidrar till en bättre balans mellan arbetsplatsemas och bostädernas lokalisering. Starka regionalpolitiska skäl talar för lokalisering av utbild- ningsprogramorganet till den södra delen av området. Regeringen bör be- myndigas att fatta beslut om utbildningsprogramorganets förläggning till kommun inom den södra delen av Stockholmsområdet.

.Jag vill i detta sammanhang instämma i de synpunkter som kommit till uttryck i några av remissvaren. nämligen att det är angeläget att produktio- nen genomförs på ett sådant sätt att den kan spegla de skiftande förhållan- dena i landets skilda delar. Jag har bl. a. av detta skäl förordat en utbyggd försöksverksamhet av den regionala kontaktverksamhet och produktion som både TRU och SR/UTB har bedrivit. Enligt min mening bör en bety- dande delav utbiIdningsprogramorganets tillkommande resurser användas för en produktion med regional förankring. Detta bör vara möjligt genom att lägga ut programproduktion på de orter där för varje enskilt program lämpliga resurser finns. En förutsättning härför är en noggrann program- planering och en välfungerande central enhet. så belägen att dess kontak— ter med de olika delarna av landet lätt kan byggas ut och upprätthållas.

Jag är däremot inte beredd att biträda de förslag som har förts fram med - innebörden att det borde vara möjligt att förlägga någon del av verksamhe-

Prop. 1975/76:110 128

ten till annan ort än huvuddelen. Tanken skulle då vara att dela verksam— heten så att t. ex. produktionen för vuxenutbildning eller produktion med inriktning mot förslagsvis samhällsvetenskapliga ämnesområden decentra- liseras till någon ort. Varje uppdelning. som innebär att en del av verksam- heten permanent förläggs till annan ort än huvuddelen med syfte att där nå- gorlunda självständigt och med hjälp av egna resurser producera program. kommer att möta alla de svårigheter somjag nyss har redovisat om utbild- ningsprogramorganet lokaliseras utanför Stockholmsområdet.

6.6 Resurser för utbildningsprogramorganet

Kommittén har i sina beräkningar av resursbehoven utgått ifrån en loka— lisering till Stockholmsregionen. När det gäller beräkningarna i fråga om behov av teknisk utrustning bör enligt kommittén utbildningsprogramorga- net i stort sett bli självförsörjande. För att detta skall bli möjligt behöver organet dels överta TRU:s nuvarande utrustning. dels komplettera denna med viss angiven utrustning. Kommitténs beräkningar utgår från en i för- hållande till verksamheten budgetåret 1974/75 ökad produktion.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan är tveksamnra till-'om det nya organet behöver vara självförsörjande i fråga om teknisk utrustning. Statens institut för läromedelsinformation förordar att organet utnyttjar Sveriges Radios resurser enligt särskilt avtal. SIF. som förordar att utbild- ningsprogramverksamheten i sin helhet inordnas i Sveriges Radio. anför som ett huvudskäl för sin ståndpunkt det olämpliga i att bygga upp en ny teknisk enhet utanför Sveriges Radio. Sveriges Radio framhåller att re- sursberäknrngarna bör ses över och att beslut i frågan inte bör fattas förrän förslag från radioutredningen föreligger.

Det nya utbildningsprogramorganet bör börja sin verksamhet den 1 juli 1977. Det finns därför inte anledning att nu besluta om resurser för det nya organet. Resursbehoven beror bl. a. på den framtida verksamhetens lokali- sering. Jag har vid min behandling av lokaliseringsfrågan förordat att ut- bildningsprogramorganet lokaliseras till Stockholmsområdet.

Jag anser att det nya utbildningsprogramorganet bör överta TRU:s nu- varande utrustning. När det gäller att tillgodose behovet av ytterligare ut- rustning bör följande beaktas. Den utrustning som behövs för framställ- ning av utbildningsprogram skiljer sig inte från den som används för der vanliga programverksamheten. Det finns därför möjligheter att utnyttj . samma typ av utrustning för olika programproduktioner. SR/UTB har t. ex. ingen egen utrustning för sin verksamhet utan utnyttjar för närvaran- de tillsammans med övriga delar av Sveriges Radio den inom företaget be- ftntliga utrustningen. lnvesteringskostnaderna kommer dessutom att bli

Prop. 1975/76:110 129

avsevärt högre vid en lösning som innebär att utbildningsprogramorganet blir självförsörjande i fraga om teknik. Det kan därför inte vara rationellt och samhällsekonomiskt försvarligt att. i ett läge när ledig kapacitet upp- står inom Sveriges Radio genom att SR/U'l'B bryts ut. bygga upp en full- ständig teknisk enhet vid sidan av Sveriges Radios. Jag förordar således att utbildningsprogramorganets behov av ytterligare utrustning i första hand bör tillgodoses genom avtal med Sveriges Radio. Jag förutsätter därvid att den prissättning som kommer att gälla för Sveriges Radios tjänster motsva- rar vad SR/UTB och TRU f.n. betalar. Skulle TRU:s befintliga resurser tillsammans med dem som går att utnyttja inom Sveriges Radio inte räcka till för att vidmakthålla utbildningsprogramorgancts produktion kan det dock bli aktuellt med viss utrustningskomplettcring. De båda företagen bör i avtalet ta in bestämmelser som garanterar att befintlig utrustning utnytt- jas på ett effektivt sätt.

Kommittén har beräknat personalbehovet utifrån sitt förslag om utökad verksamhet och därvid förutsatt att den personal som finns anställd inom TRU resp. SR/UTB inkl. SR/VUX vid beslutet om sammanläggning skall erbjudas anställning hos utbildningsprogramorganet. Kommitténs förslag om fortsatt anställning för personalen har tillstyrkts i yttrandena från Sve- riges Radio. TCO och SIF.

Somjag redan har nämnt harjag för avsikt att föreslå regeringen att till- kalla en särskild organisationskommitté som får i uppdrag att närmare ut- reda och planera den nya organisationen m.m. En av dess huvuduppgifter blir att lämna förslag om den framtida verksamhetens omfattning med åt- följande beräkningar av resursbehov. Utgångspunkten för resursberäk— ningarna för det nya programföretaget skall vara verksamhetens omfatt- ning inom TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX budgetåret 1976/77. En annan utgångspunkt bör vara att resurserna fördelas på skilda utbildningsområ- den huvudsakligen i samma proportion som kommittén har föreslagit. En tredje utgångspunkt bör vara att produktionen av sådana program som av- ses för annan distribution än etersändning högst får ta i anspråk fyra pro- cent av utbildningsprogramorganets samlade resurser för produktion.

6.7 Genomförande

Jag har tidigare förordat att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs sam- man till ett nytt utbildningsprogramorgan. Denna sammanläggning bör ske med verkan fr.o.m. den ljuli 1977. Somjag i det föregående har framhållit fordras dock ett vidare förberedelsearbcte. som bör uppdras åt en särskild organisationskommitté. Riksdagen bör därför redan nu ta ställning till de principiella riktlinjerna för den framtida verksamheten.

Organisationskommitténs första uppgift blir att utarbeta förslag till rrn- derlag för beslut om det nya utbildningsprogramorganets tekniska. adrnini- strativa. personella resurser m.m. med erforderliga kostnadsberäkningar.

Prop. 1975/76: 110 130

Förslag i dessa avseenden bör föreligga senast den 1 oktober 1976 så att re- geringens förslag kan föreläggas riksdagen vid 1976/77 års riksmöte. Kom— mittén bör även få bemyndigande att för statens räkning föra de förhand- lingar med i första hand Sveriges Radio som blir aktuella med anledning av sammanläggningen. Till uppgifterna kommer även att höra att utarbeta för- slag om behov av sändningsutrymme i etern och intern organisation för fö- retaget samt att anställa erforderlig personal. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i att sammanläggningen genomförs på ett sådant sätt att personalens anställningstrygghet garanteras. Detta bör kunna llpp- nås genom att de som är anställda vid TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX vid tidpunkten för beslutet om sammanläggningen erbjuds anställning inom det nya programorganet. Organisationskommittén måste för att kunna full— göra sina uppgifter nära samarbeta med TRU och Sveriges Radio. Den bör därför till sig knyta företrädare för ledning och personal vid de båda enhe— terna. Till den tidpunkt då det nya programorganet börjar sin verksamhet svarar TRU II och Sveriges Radio liksom hittills för programproduktionen inom resp. enheter. Under en övergångstid torde även verksamheten kom- ma att bedrivas i skilda lokaler. Det bör i vanlig ordning ankomma på bygg- nadsstyrelsen att svara för den fortsatta planeringen av företagets lokalbe- hov.

Vissa frågor som är av betydelse för utbildningsprogramorganets verk- samhet utreds av radioutredningen. Slutliga beslut i dessa frågor bör som jag tidigare anfört inte fattas i detta sammanhang. Jag avser således att se- nare återkomma till regeringen bl. a. i frågor om nya distributionsformer. sändningsrätt och radionämndens granskningsuppgifter. [ samband där- med kommerjag också att föreslå de författningsändringar som kan behö- vas. Jag avser också att i annat sammanhang föreslå regeringen att utbild- ningsprogramorganet bör ges namnet Sveriges Utbildningsradio.

Hänvisningar till US5

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen fö- reslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för framställning av ljudradio och televisions- program. m.m. för utbildningsväsendet som jag har angett i det föregåen- de.

2. bemyndiga regeringen att besluta om den närmare lokaliseringen av utbildningsprogramorganet.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:110 131

Innehåll

1 Inledning ................................................. 3 2 TRU-kommitténs betänkande Program för ljud och bild i utbild- ningen ...................................................... 6 2.1 Kommitténs allmänna överväganden .................... 6 2.1. 1 Utbildningssamhället och de nya medierna ......... 6 2.1. 2 Produktion och distribution av ljud- och bildprogram 7 2.1. 3 Pedagogiska teorier kring ljud- och bildprogram . . . . 8 2.1. 4 Nuvarande verksamhet vid 'I'RU och SR/U'I'B ..... 9 2. 1. 5 Behov av och önskemål om ljud- och bildinsatser . . . 11 2.1. 6 Nya distributionsformer videogram och kabel-'I'V 15 2.2 Kommitténs förslag i organisationsl'rågan ................ 17 2.2 .] Utbildningsprogramverksamhetens finansiering ..... |7 2.2.2 Utbildningsprogramorganets ställning ............. 17 2.3 Vissa frågor av betydelse för den närmare organisationen av utbildningsprogramorganet ............................. 20 3 _3 1 Sändningsriitt i etern ............................ 30 2.3.2 Behov av ytterligare kanaleri radio och IV ........ 21 2.3.3 Förhållande till Sveriges Radio ................... 2] 2.3.4 Förhållande till myndigheter ..................... 22 2.4 Utbildningsprogramorganets verksamhet m.m. ........... _ 22 2.4.1 Verksamhetens inriktning ........................ 22 2.4.2 Utbildningsprogramorganets verksamhetsform ..... 29 2.4.3 Utbildningsprograrnorganets styrelse m. m. ........ 30 2.4.4 Vissajuridiska frågor ............................ 31 2.4.5 Distributionsfrågor .............................. 36 2.4.6 Förlagsverksamhet .............................. 40 2.4.7 Resursbehov ................................... 40 2. 4. 8 Kostnader ..................................... 42 2 4. 9 Förslagets genomförande ........................ 43 2.5 Utbildningsprogramorganetslokalisering ................. 44 2. 6 Kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen .............. 45 3 Remissyttranden ........................................... 51 3.1 Behov av ljud- och bildprogram i undervisningen .......... 51 3.2 Inriktning och uppgifter ................................ 54 3 3- .1 Förskolan ..... ' ................................. 54 3.2.2 Ungdomsskolan ................................ 56 3.2.3 Högskolan ..................................... 58 3.2.4 Vuxenutbildningen .............................. 58 3.3 Nya distributionsformer videogram och kabel—'I'V ....... 61 3.4 Regional och lokal verksamhet .......................... 61 3.5 Övriga uppgifter ...................................... 63 3.6 Utbildningsprogramverksamhetens finansiering ........... 64 3.7 Organisatorisk ställning ................................ 65 3.8 Sändningsrätt och sändningsutrymme i etern ............. 66 39 Förhållande till myndigheter och till Sveriges Radio ....... 68 3.11] Utbildningsprogramorganets verksamhetsform och styrelse 61) 3.11 Vissajuridiska fragor .................................. 73 3.11.1 Stadgar för stiftelsen ........................... 72 3.11.2 Granskning av utbildningsprogram ............... 73 3.1 1.3 Upphovsrättsfrågor ............................ 74 ..3.12 Registrering och distribution ........................... 75

Prop. 1975/76: 110

3.13 Förlagsverksamhet ................................... 3.14 Resurser för utbildningsprogramorganet ................ 3.15 Utbildningsprogramorganets lokalisering ................ 4 TRU—kommitténs betänkande Distansundervisning ............. 4.1 Inledning ............................................. 4.2 Distansundervisning i andra länder ...................... " 4.3 Olika organisatoriska lösningar ......................... ' 5 Remissyttranden ........................................... 5.1 Distansundervisningens syften .......................... ' 5.2 Distansundervisningens organisation .................... 5.3 Läromedel ........................................... 6 Föredraganden ............................................ 6.1 Inledning .................. ' ........................... 6.2 Utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter ...... 6.2.1 Förskolan ...................................... 6.2.2 Ungdomsskolan ................................ 6.2.3 Högskolan ..................................... 6.2.4 Vuxenutbildningen .............................. 6.2.5 Övriga uppgifter ................................ 6.3 Utbildningsprogramverksamhetens organisation .......... 6.3.1 Nuvarande organisation ......................... 6.3.2 Utbildningsprogramorganets finansiering .......... 6.3.3 Utbildningsprogramorganets ställning ............. 6.3.4 Sändningsrätt och sändningsutrymme i etern ....... 6.3.5 Förhållande till myndigheter och Sveriges Radio . . . . 6.4 Utbildningsprogramorganets organisation ................ 6.4.1 Företagsform ................................... 6.4.2 Företagets organisation och ledning m.m. ......... 6.4.3 Granskning av utbildningsprogram ................ 6.4.4 Upphovsrättsfrågor ............................. 6.4.5 Distributionsfrågor .............................. 6.4.6 Förlagsverksamhet .............................. 6.5 Utbildningsprogramorganets lokalisering ................. 6.6 Resurser för utbildningsprogramorganet ................. 6.7 Genomförande ........................................ 7 Hemställan ............................................... 8 Beslut ....................................................

132

76 78 78 80 80 80 83 86 86 86 89 91 91 96 96 97 100 105 108 111 111 112 113 114 117 118 118 119 120 121 121 123 124 128 129 130 130

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1976