Prop. 1975/76:39

om skolans inre arbete m.m.

Regeringens proposition 1975/76139

om skolans inre arbete m. m.

beslutad den 5 februari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovan nämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en fortsatt utveckling av grundskolans inre arbete samt en utökad omsorg för barn och ungdom under skoldagen och i nära anslutning till denna.

I propositionen förordas att grundskolan i högre grad än f. n. skall tillämpa arbetssätt och arbetsformer som mer knyter ant till förskolepedagogiken. Vikten av en mjuk skolstart betonas. Skolmognadsprov och Skolmognads- klasser bör inte längre förekomma. För att underlätta samverkan mellan personal i förskola och grundskola bör lokala arbetsgrupper inrättas. Ett utökat samarbete mellan hem och skola förordas, bl. a. genom att skolan åläggs att anordna två klassmöten per år. Klassföreståndarens betydelse för kontakten mellan elev och skola och mellan skola och hem framhålls.

Utgångspunkten för förslagen är att kommuner och skolenheterna i kom- munen bör ges möjlighet att anpassa undervisningen efter enskilda elevers eller grupp av elevers behov. Särskild vikt bör läggas vid elevens färdig- hetsträning. Skolan bör i högre grad än f. n. sträva efter ett arbetssätt som knyter an till elevernas verklighet. Klassen skall även i fortsättningen vara allsidigt sammansatt och utgöra basgruppen för undervisningen. Undervis— ningsgruppernas storlek kommer liksom (. n. att ofta avvika från klassens och anpassas till behovet i klassen, ämnet, undervisningsmomentet. Någon fast elevgruppering som bygger på elevernas kunskaps- eller prestationsgrad får inte förekomma. Elevers behov av specialpedagogisk träning bör kunna tillgodoses inom den ordinarie undervisningsgruppens ram.

För elever med påtagliga handikapp bör det finnas möjlighet för skol-

Prop. 1975/76:39 2

styrelsen att anordna särskild undervisningsgrupp. där undervisningen eller delar av den bedrivs under längre tid. Även för elever med påtagliga skol- svårigheter kan en sådan undervisningsgrupp anordnas, dock med kortare varaktighet.

l propositionen förordas vidgade möjligheter för de lokala skolenheterna att anpassa undervisningen till lokala förhållanden vid bl. a. stadieövergång- ar. Målet skall vara att förstärka färdighetsträningen. Vidare förordas ökade möjligheter att anpassa Studiegången för enskild elev.

Någon generell sänkning av delningstalen för inrättande av klasser för- ordas inte. Skolans förstärkningsanordningar bör i huvudsak användas för insatser för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

] propositionen förordas att skolenheterna indelas i arbetsenheter, som kan bestå av två eller flera klasser. Arbetsenheterna skall utgöra en or- ganisatorisk indelning av eleverna för t. ex. elevvårdsinsatser. I propositionen förordas att den personal som arbetar i arbetsenheten bör ses som ett arbetslag som gemensamt tillsammans med eleverna planerar undervisningen och samverkar i övrigt. Arbetslagen bör kunna växa fram successivt bl. a. med hjälp av fortbildning.

Till grund för förslagen ligger en helhetssyn på eleven och dennes skoldag. I propositionen föreslås en samlad skoldag dock utan att skoldagen nämnvärt förlängs. För barnen i de två lägsta årskurserna bör skoldagen omfatta fem timmar. För övriga årskurser bör skoldagen omfatta sex till åtta timmar. Kommunen beslutar när den samlade skoldagen skall införas och om skol- dagens längd. Vikten av att timplanebunden undervisning och annan verk- samhet varvas under skoldagen framhålls. Föreningslivet bör beredas möj- ligheter att bedriva verksamhet tillsammans med eleverna både inom ramen för den samlade skoldagen och i anslutning till skoldagen. Behovet av sam- ordning med fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten understryks. Till kommun som beslutar om en samlad skoldag föreslås ett särskilt statligt bidrag utgå. Detta motsvarar 65 milj. kr. i dagens löneläge.

I anknytning till skoldagen och under annan skolfri tid föreslås att allmän fritidsverksamhet anordnas som huvudsakligen bör ledas av föreningslivet. Det statliga bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör därför utgå från 7 års ålder fr. o. m. budgetåret 1977/78. Till kommunerna föreslås särskilt bidrag för fritidsverksamheten utgå. Detta senare bidrag beräknas till 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås få i uppdrag att se över mellanstadiets läroplan med sikte på en sänkning av timtalet med två till tre veckotimmar per årskurs. Även vissa frågor rörande högstadiets timplan, bl.a. tillvals- konstruktionen, bör ses över av SÖ.

Studie- och yrkesorienteringen föreslås förstärkt bl.a. genom en utökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Den praktiska yrkesorienteringen för eleverna på högstadiet bör mer än f. n. inriktas på arbetslivsorientering.

Prop. 1975/ 76:39

Skolan måste verka för att både flickor och pojkar från olika socialgrupper under utbildningstiden får kontakt med de delar av arbetslivet som de er- farenhetsmässigt inte väljer i framtiden. En översyn av den praktiska yr- kesorienteringen bör göras av SÖ i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter.

I propositionen föreslås ett nytt statsbidragssystem. Skolstyrelsen erhåller dels en basresurs som beräknas på antalet klasser vid skolenheten i stort enligt nuvarande regler, dels en förstärkningsresurs som Skolstyrelsen lår fördela. Förstärkningsresursen ersätter nuvarande timplanebundna resurs- timmar, specialundervisningstimmar samt timmar för bl. a. fritt valt arbete, frivillig musikundervisning och maskinskrivning samt medel för särskilda åtgärder på skolområdet.

Förstärkningsresursen beräknas utifrån antalet elever i en kommun, vilket gör att det nya statsbidraget medför en omfördelning från kommuner med relativt låga elevantal till kommuner med höga elevantal per skolenhet. En särskild glesbygdsgaranti föreslås för att minska övergångsproblemen för skolor i glesbygd.

Vissa delar av förstärkningsresursen skall användas för bl.a. fritids- och föreningsverksamhet i skolan. Utgångspunkten för den friare fördelning som föreslås beträffande förstärkningsresursen bör när det gäller undervisnings- insatser vara att förbättra färdigheterna hos elever med svårigheter. Där- utöver bör dessa medel fördelas till sådana ämnen och moment som kräver små undervisningsgrupper. SÖ föreslås få i uppdrag att utarbeta exempel på hur förstärkningsresursen skall kunna användas för att uppnå målen för skolans verksamhet.

I propositionen föreslås en förstärkning av skolledningen. För att uppnå en anpassning av skolorganisationen till den förordade verksamheten föreslås att vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter i skolan skall kunna an- passas efter lokala önskemål i den enskilda skolenheten. "Frågan om stats- bidrag till reservvikarier är föremål för förhandlingar mellan staten och kom- munförbundet.

Flera åtgärder som gäller personalutbildning och fortbildning föreslås. Så- lunda föreslås särskild skolledarutbildning. Åtgärder vidtas för att erhålla fler kvinnliga skolledare samt fler skolledare som är lärare i stetiska och praktiska ämnen. I propositionen föreslås att behörighetsreglerna för skol- ledare ändras. Vidare föreslås en personalfortbildning med syfte att stimulera till ökad samverkan mellan skolans personal för att möjliggöra en övergång till det arbetssätt och de arbetsformer som bör prägla skolans verksamhet. Denna fortbildning bör omfatta personal från alla rektorsområden. Dessutom föreslås en kraftig utökning av särskild ettårig utbildning i specialpedagogik. Under läsåret 1977/78 kommer en särskild fortbildning för alla lärare och övrig skolpersonal att anordnas. Målet för denna utbildning är framför allt att förbereda skolledning och personal för en övergång till ett system med friare resursanvändning.

Prop. 1975/76:39 4

Frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna bör utredas ytterligare. Strävan bör vara att det vid det varje skolenhet inrättas ett ledningsorgan med re- presentanter för elever, personal och i vissa fall föräldrar. Detta ledningsorgan bör besluta i sådana frågor som skolledningen i dag beslutar om. Ansvaret för fördelningen av de fria resurserna och vissa andra principiellt viktiga frågor ankommer enligt förslaget på skolstyrelsen, Vikten av ett väl funge- rande klassråd och ett reellt inflytande på undervisningen från eleverna betonas. Frågan om hur de förtroendevalda skall kunna få ett ökat inflytande över skolans verksamhet kommer att utredas.

Utvärderingen av skolans hela verksamhet kommer att utgöra ett viktigt underlag för fördelning av förstärkningsresursen. Utvärderingen bör ses som en naturlig del i skolans verksamhet. SÖ och länsskolnämnderna bör bistå kommunerna med information och exempel på hur utvärderingsarbetet kan bedrivas.

Genomförandet av förslagen skall ske successivt. Personalfortbildningen skall påbörjas läsåret 1976/77. Statsbidraget för allmän fritidsverksamhet bör utgå fr. o. m. 1977/78. Förstärkningen av skolledarorganisationen i kom- munerna träder i kraft fr.o.m. läsåret 1977/78. Den samlade skoldagen kan införas av de kommuner som så beslutar fr. o. m. läsåret l978/79 då hela det nya resurssystemet genomförs i samtliga kommuner.

Prop. l975/76:39 _ _ år... 5

Utdrag

UTBlLDN lNGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL _ vid regeringssammanträde 1976-02-05

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist, Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Lidbom. Carlsson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om skolans inre arbete m. m.

INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet den 27 maj 1970 sju sakkunniga' med uppgift att utreda frågan om åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan och därmed sammanhängande frågor. bl. a. skolans arbetsmiljö (direktiv se 1971 års riksdagsberältelse, U49). De sakkunniga antog benämningen utredningen om skolans inre arbete (SIA).

Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU l974:53) Skolans arbetsmiljö samt en separat bilagedel (SOU l974:58). Utredningen har därutöver av- lämnat tre sammanställningar av forskningsrapporter: (DSU 197411) Skolan som arbetsplats. (DSU l974:2) Problem och svårigheter i skolan och (DSU 197413 Grundskolans lokalresurser.

Över huvudbetänkandet har efter remiss yttranden avgivits av social- stvrelsen, riksrevisiansverket ( RRV), statistiska centralbyrån (SCB), statskon- toret. sko/överstyrelsen (SÖ) — som överlämnat yttranden från länsskolnämn- derna. lärarhögskolorna, förskoleseminarierna, seminarierna för huslig ut- bildning, slöjdlärarseminariet, statens institut för högre utbildning av sjuk- och teckningslärarinstitutet — universitetskanslersämbetet (UKA). statens ung- domsråd, statens kulturråd. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). soda/utredningen. 1973 års betvgsutredning (BU 73). utredningen om skolan. staten och kom— munerna (SSK). utredningen om den kommunala demokratin (KDU), statens

' Vid tidpunkt för avlämnande av utredningsförslagen sekreteraren Carin Beckius. riksdagsledamöterna Thorsten Larsson och Britt Mogård. f. riksdagsledamoten Alvar Mårtensson, generaldirektören .lonas Orring (ordförande). docenten Gunnar Richards- son samt filosofie kandidaten Levi Svenningsson.

Prop. 1975/76:39 6

persona/nämnd (SPN). Svenska kommunförbundet, Landstings/örhundet. Stockholms kommun. Uppsala kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings kom- mun. Norrköpings kommun. Jönköpings kommun. Växjö kommun. Kalmar kommttn, Helsingborgs kommun. Malmö kommun. Halmstads kommun. Gö- teborgs kommun. Uddevalla kommun. Trollhättans kommun, Borås kommun. Örebro kommun, Karlskoga kommun, Västerås kommtttt. Borlänge kommun. Gävle kommun. Haninge kommun. Sundsvalls kommun. Östersunds kommun, Umeå kommun. Luleå kommun. Hudiksvalls kommun. Lycksele kotntnun, Fv- t'esö kommun. Mörbv/ånga kommun, Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centra/organisation (TCO), Centralorganisationen SACO/ SR. Svenska arbetsgivare/öreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Elevförbundet, Sveriges elevers centraltmganisation (SECO), Centerns ungdoms- förbund (CUF). Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Kommunistisk ungdom (KU), Moderata ungdomsförbundet (MUF). Sveriges soda/demokratiska ung- domsförbund (SSU), FoIkbildningsförbundet, Handikappkirbundens central- kommitté ( HCK), Sveriges/örenade studentkårer (SFS) och Svenska förbundet I/ör specialpedagogik (SFSF).

Vidare har yttranden avgetts av statens avta/sverk (SAV), statens handi- kappråd. statens kulturråd, brotts/örebvggande rådet (BRÅ). Ärkebiskopen. Sveriges lärar/örbttnd (SL), Svenska,fäck/ärarförbundet (SFL), Lärarnas riks- förbund ( LR), Skolledarförbundet. Soda/demokratiska kvinnoförbundet (SSKF), Sveriges kristna socialdemokratersförbund (SKSF), Förbundet Vi Unga. Unga Örttars riksförbund ( UÖR), Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Ungdomsrådens samarbetskommitte ( URSK), Svenska ungdomsringen för bvgdekultur. IOGT—NTO-rörelsen. Svenska scoutförbundet. Svenska röda korset/Ungdo- mens röda kors (SRK/ URK). K F UK / K F UM :s riksförbund. Sveriges riksidrotts- . förbund (RF). Svenska korporationsidrotts/örbundet. Skid- och friluf'tsf'rätnian- det (SFF), Svenska frisksportarförbundet (SFSF), Sveriges sko/kuratorers_/ör- ening, riks/öreningen för SYO. Sveriges allmänna biblioteks/örening (SAB), Föreningen Sveriges soda/chefer ( FSS), De ltandikappades riksförbund (DHR), Husmodersförbundet hem och samhälle. Fredrika Bremer—förbundet (FBF). Samkristna skolnämnden. rådet _för kristet barn- och familiearbete (RKBF), Sveriges kristna ungdomsråd (SKU) samt av sko/styrelserna i Arjeplog, Atvika, Botkyrka. Filipstad. Grums, Höör, Karlstad. Kil. Kristianstad. Kristinehamn, Nynäshamn. Pajala, Ronneby, Trelleborg, Täby. Vårgårda, Östra Göinge och Öckerö kommuner.

Därutöver har ett stort antal synpunkter i ärendet lämnats av studiecirklar. föräldraföreningar. organisationer, skolpersonal och elever.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet Odhnoff den 26 april 1968 sju sakkunniga' med uppgift att utreda frågor

' Vid tidpunkten för avlämnande av utredningens förslag. barnavårdsdirektören Karl- Erik Granath . riksdagsledamoten Mats Hel lström(ord förande), riksdagsledamoten Blen- da Ljungberg, ombudsmannen Elin Mossberg, skoldirektören Lennan Orehag samt re- daktionschefen Carl-Eric Sandblad.

Prop. l975/76:39

rörande barnstugeverksamheten. [ tilläggsdirektiv den 21 november 1969 fick de sakkunniga i uppdrag att utforma. riktlinjer för utarbetande av kom- munala barntillsynsplaner och i tillägg-sidiiezktiv den 22 *s'éptér'iiber 1972 fick de i uppdrag att överväga frågor om personaltillgång och personalbehov för förskole- och fritidsverksamhet.

De sakkunniga antog benämningen [968 års barnstugeutredning (BU). Utredningen har till statsrådet och chefen för socialdepartementet av- lämnat betänkandet (SOU l974:42) Barns fritid. fritidsverksamhet för 7—12- åringar.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av soda/styrelsen. nämnden för sjukvårds- och sot'ta/vårdsbyggnader ( NSB). arbetarskyddsstyrel- sen. statskontoret. RR V, SÖ. AMS. bostadsstyre/sen. statens institut,/ör bygg- nadsf'orskning. statens invandrarverk (SIV). statens p/anverk.BRÅ, statens han- dikappråd. statens kulturråd. statens ungdomsråd. soda/utredningen. barnom- sorgsgruppen, boendeutredningen. länsstvrelserna i Blekinge. Östergötlands. Kopparbergs. l-'österrtorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbun- det. Landstingsförbundet, LO. TCO. C entraloiganisationen SACO/SR, Sve- riges socionomförbund. FSS . HC K . ABF. Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), CUF. FPU. MUF, SSU. UÖR. Förbundet Vi Unga, Svenska scottl- , förbundet. ! OG T-N TO.'s_jttttiorförbttnd, K F UK -K F UM :s riksförbund, SFF . RF , Sveriges Kristna Ungdomsråd. RHS, Elevförbundet, Hyresgästernas Riksför- bund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), AB Svenska bostäder, HSB:s riksförbund samt kommunstyrelserna 1" Stockholm. Botkyrka. Uppsala, Västerås. Norrköping. Malmö. Burlöv. Göteborg. Karlstad. Skellefteå. Luleå Och Kiruna kommuner.

Yttranden har även inkommit från Kommunala fritidstjänstemäns riks- förbttnd. Sveriges fritidspedagogers riksförbund, elever och lärare vid utbild- ningen av fritidspedagoger i Stockholm. Öckerö kommuns lärarkår. persona/ert vidf'ritidshemmen på Essingen och Kungsholmen. personalen vidhitidshemmen i Sundbvbeng. konsulenter och teaterföreståndare vid Vår Teater i Stockholm, förskolesentinariet i Stockholm. _f'ritidsledarskolorna, pedagogutbildningssektio- nen inom Sveriges Förenade Studentkårer. Agnes Nobel vid Pedagogiska itt- stittttionen vid lärarhögskolan i Uppsala, Sveriges skolkuratorers, förening. S vens- ka kyrkans utbildningsnämnd. Söndagssko/nämnden inom Svenska Kyr- kans Centra/råd, Ärkestifiets nämnd för barn- och familjearbete. Växjö stifts söndagsskolnämnd. Halmstads kyrkonämnd. Huddinge kyrkliga samfällighets kyrkoråd. Barn- (n'/tfamiljenämnden i Västerås stift. Rådet-för kristet barn- och f'amiljearbete. Nämnden för barn- och familjearbete i Härnösands stift. Nämnden för Kyrkans barn- ochfamiljearbete i Göteborgs stift, Riksförbundet Kyrkans Ungdom. Svenska Kyrkans församlings- och pastoratsförbund, är- kebiskopen (efter hörande av övriga biskopar). Örebromissionens ungdoms- förbund. Kristen Demokratisk Ungdom, Sveriges Socialdemokratiska K vinno- förbttnd. Unga Örnar i Örebro län, Svenska Livräddningssä/Iskapet—Simfräm- .jandet, Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar. Samarbetskommitten

Prop. 1975/76:39 3

mot barnolvcksf'all. Fredrika Bremer-förbundet. Riksförbttndetföt' Rörelse/tind— rade Barn och Ungdomar samt Riksförbundet för Utvecklingsstt'irda Barn.

GÄLLANDE BESTÄMMELSER

Samhällets ansvar för barns och ungdoms fritid spänner över vida fält. Kommunerna åläggs visst ansvar genom kommunal speciallagstiftning. Hit hör bl. a. barnavårdslagen och skollagen. Kommunernas kompetens enligt denna lagstiftning omfattar både obligatoriska och frivilliga uppgifter.

! skollagen (1962z319) sägs att den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och an- svarskännande samhällsmedlemmauå l).

Undervisningens innehåll i grundskolan bestäms i första hand av läro- planens mål och riktlinjer samt allmänna anvisningar för skolans verksam- het. som i anslutning till skollagens första paragrafger skolans undervisning en bestämd inriktning. Dessa mål och riktlinjer samt allmänna anvisningar tillsammans med de tim- och kursplaner som återfinns i läroplanen ger uttryck för regeringens och riksdagens uppfattning om hur undervisningen skall utformas och vad den skall innehålla. ] läroplanens mål och riktlinjer utsägs vad en för alla medborgare gemensam referensram måste innehålla.

Läroplanens bestämmelser och anvisningar avgör inte helt och hållet un- dervisningens innehåll. Skolledare och lärare skall i samverkan med eleverna i planeringen och genomförandet av undervisningen ge den dess slutgiltiga form.

I valet av undervisningsform och arbetssätt ger läroplanen stor frihet. Lära- ren skall i samverkan med skolledning. andra lärare och eleverna utforma sin undervisning så. att den med det arbetssätt som är bäst för honom själv och ele- verna, leder till åsyftat resultat. Lärarens frihet medför ett stort ansvar att stän- digt verka för en förbättrad undervisning.

Skolförordningen ( 19711235) föreskriver att skolstyrelserna i frågor om ele- vernas fritidssysselsättning i lämplig utsträckning bör samarbeta med bar- navårdsnämnden eller annan kommunal nämnd som handlägger sådana frågor, och med ungdomsorganisationema på orten (22). I den mån det med hänsyn till elevernas mognad är lämpligt. skall skolan främja elevernas deltagande i verksamheten inom föreningar med ideella syften (5:3).

Läroplanen anger i sina riktlinjer att lärare efter samråd med rektor bör ge verklighetsunderlag åt undervisningen genom att bl. a. söka kontakt med representanter för organisationer och folkrörelser samt kommunala och stat- liga organ för att få deras medverkan i undervisningen. Vidare ges an- visningar om att skolans lokaler skall upplåtas under eftermiddagar och kvällar. [ läroplanen poängteras skolans ansvar för elevens fritid. Skolan skall även främja en aktiv kulturmiljö samt föraineleveni närsamhällets kultutaktiviteter.

Prop. 1975/76:39 ' _ . 9 :'i-.-*-.--."-

[ barnavårdslagen (1960297) uttrycks samhällets ansvar för barn och ung- dom 1 en allmänt förebyggande barna- och ungdomsvård (l 5). l varje kom- mun skall finnas en barnavårdsnämnd (2 5). Nämnden skall bedriva upp- sökande. verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms Ievnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana un- deråriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning. hcm- och litmiljeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Nämnden skall vidare bl.a. verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom (3 ä).

1 ännu högre grad än när det gäller undervisningens innehåll är dess organisation i detalj reglerad. Skollagen innehåller bestämmelser om grund- skolans stadie- och årskursindelning (24 å).

Skollagen reglerar även frågor om elevområdcn för grundskolan. Beslut om elevområden skall i allmänhet fattas av länsskolnämnd efter yttranden från kommunerna. I vissa fall beslutar regeringen eller den myndighet regeringen förordnar (4042 åå). Ytterligare bestämmelser om elcvområden finns i skol- lörordningen(2:16, l7och 19).

1 skolförordningcn finns bestämmelser om skolenhet för grundskola (2:20 och 21 ).

Sko/ledningens omfattning

För bedömning av hur omfattande en kommuns skolväsende är eller hur omfattande en skolenhet är i olika sammanhang finns enligt skolförord- ningen ett poängsystem (117). Varje klass eller motsvarande ger poäng, varvid klass på låg- eller mellanstadiet ger 1 poäng och varje klass på högstadiet 1.5 poäng. Dessutom tillkommer 0,5 poäng för varje fullt 13-tal veckotimmar samordnad specialundervisning och stödundervisning för invandrarelever. Poängsystemet omfattar grundskolan. gymnasieskolan. kommunal och stat- lig vuxenutbildning, andra skolor och elevhem. Klasser av särskola och specialskola kan integreras i skolanläggningar för grundskola eller gymna- sieskola. I sådana fall ges inte poäng till enheten för klass av specialskola men för klass av särskola beräknas 1 poäng. En skolcnhets eller kommuns poängtal ligger nu till grund för beslut om inrättande av tjänster för rektorer. studierektorer, skoldirektörer och biträdande skoldirektörer. Poängtalet är även avgörande för hur stor undervisningsskyldighet rektor och studierektor skall ha. Det kan även användas för beräkning av storleken på andra per- sonalinsatser. 1 vissa andra sammanhang är elevantal eller klassantal be- räkningsgrund härför.

Enligt skollagen skall i varje kommun finnas en skolchef. Omfattar skol- väsendet i en kommun mindre än sju klasser eller föreligger eljest särskilda skäl, får Skolöverstyrelsen besluta att skolchef inte skall finnas (3 S'). Alla kommuner har numera skolchef.

Prop. l975/76:39 10

Om kommunens skolväsende under skolstyrelscns förvaltning omfattar lägst 150 poäng, finns enligt skolförordningen en ordinarie tjänst som skol- chef (skoldirektör). Sådan tjänst får finnas redan vid 130 poäng. om skol- överstyrelsen medger det, samt vid lägre poängtal än 130. om synnerliga skäl löreligger och regeringen medger det (1113).

I varje kommun finns enligt skolförordningen minst en ordinarie tjänst som rektor vid grundskolan (1211 a). Om den del av skolväsendet i kom- munen som är underställd rektor vid grundskolan omfattar lägst 71 poäng finns två eller flera tjänster som rektor vid grundskolan i kommunen(1212). Om särskilda skäl föreligger och om Skolöverstyrelsen medger det,får antalet ordinarie rektorstjänster vara högre resp. lägre än som följer av dessa be- stämmelser (1213).

Vid grundskolan i en kommun finns en ordinarie tjänst som studierektor för varje rektor, vars arbetsområde omfattar lägst 43 poäng eller, om hög- stadium ingår i arbetsområdet, lägst 22 poäng (1214). Den pedagogiska led- ningen av ett rektorsområde kan emellertid efter medgivande från länsskolnämnden förstärkas på annat sätt än genom anställande av stu- dierektor, om anordningen inte medför högre kostnader för statsverket än om studierektor är anställd (12:16).

Amnen och lim/lianer i grum/skolan

1 läroplan för grundskolan (Lgr 69)anges i timplaner antalet veckotimmar eller lektioner för ämnen och annan verksamhet. 1 skolförordningen anges vilka ämnen som skall förekomma och såvitt avser högstadiet vilka som är obligatoriska ämnen, tillvalsämnen och frivilliga ämnen (517 och 8).

Tillvalsämnen förekommeri grundskolan på högstadiet (tre eller fyra veckotimmar/årskurs) för att ge eleverna möjlighet att efter eget intresse välja studieväg.

l skolförordningen (5110—12) och i timplanebestämmelserna finns fö- reskrifter om praktisk yrkesorientering i grundskolan, studie- och yrkes- orientering, undervisning i minoritetsspråk, instrumentalmusik m. m. samt friluftsdagar. Dessa föreskrifter är detaljerade och anger t. ex. antal frilufts- dagar (fyra—åtta).

Frivilliga ämnen i grundskolan utöver maskinskrivning är instrumen- talmusik. solosång och körsång (518 och 11). l gymnasieskolan får anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik. solosång, körsång, teckning.dra- matik och gymnastik vid sidan av utbildningen (815).

Timplancrna för grundskolan anger i regel för varje ämne och årskurs ett exakt antal veckotimmar. Undantag från denna ordning utgör orien- teringsämnena i grundskolan.

På lågstadiet ingår religionskunskap och hembygdskunskap i orienterings- ämnena och dessa är tilldelade 5, 6 resp. 7 veckotimmar i årskurserna ]. 2 och 3 med viss fördelning på de olika ämnena.

På motsvarande sätt anges den huvudsakliga fördelningen mellan reli-

Prop. 1975/76:39 . ll

gionskunskap samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap. vilka ämnen ingår i orienteringsämnena på mellanstadiet. _

På både låg- och mellanstadierna föreligger vissa möjligheter att under ett läsår förskjuta tid mellan orienteringsämnena. Denna anordning har till- kommit för att man skall kunna period- eller koncentrationsläsa oriente- ringsämnena.

På högstadiet ges ännu större frihet att förskjuta undervisningstid mellan orienteringsämnena. Där har dessa ämnen sammanlagt tilldelats 10 vecko- timmar i varje årskurs och i timplaneanmärkningar anges en sammanlagd tidsram per ämne för hela stadiet. Varje högstadieskola får alltså avgöra timfördelningen i dessa ämnen. Planen skall fastställas av rektor. Olika undersökningar visar att 80—90? Gav skolorna väljer den timfördelning som läroplanssupplementet Planering har | sitt enda exempel på timfördelning. Främsta orsak härtill torde vara att så gott som alla läromedel på området utarbetats för att passa planeringssupplementets exempel på timfördelning.

Vissa möjligheter till jämkning av timplanerna finns. Enligt punkt8ide allmänna bestämmelserna till timplanerna får skolstyrelse besluta om mindre jämkningar, i första hand inom samma stadium. Därvid får hela antalet veckotimmar under ett läsår öka eller minska med en veckotimme under förutsättning att motsvarande förskjutning sker under det följande läsåret. Det sammanlagda antalet veckotimmar för ett ämne räknat över samtliga årskurser får inte ändras. Tidigare gällde att inget ämne fick uteslutas. I samma bestämmelse föreskrivs rätt för Skolöverstyrelsen att inom ramen för det totala antalet veckotimmar på grundskolans skilda stadier medge mindre jämkningar därutöver.

På grundskolans låg- och mellanstadier får skolstyrelsen i vissa fall nedsät- ta undervisningen med högst två veckotimmar och efter medgivande av länsskolnämnden med ytterligare högst två veckotimmar. Av skolstyrelsen beslutad nedsättning kan efter länsskolnämndens medgivande ges i form av s. k. växellov.

En särskild och tidsmässigt mycket begränsad form av timplanejämkning utgör den anordning som reguljärt tillämpas i grundskolan under de två—fyra första veckorna i årskurs 1, där undervisningstiden genom gruppdelning begränsas och successivt utökas.

Försöksvis kan samma anordning med successiv ökning av undervis- ningstiden under de två—fyra första veckorna av läsåret efter medgivande av Skolöverstyrelsen få tillämpas i årskurserna 4 och 7.

En speciell möjlighet till jämkning i timplanen finns i årskurs 9. Den gäller enbart för enstaka fall av elever och återfinns i anmärkning 12 till timplan 5. Där föreskrivs att om i undantagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan erhålla en utbildning som i rimlig grad är avpassad efter hans intressen och anlag, får skolstyrelsen besluta om sådanjämkning i Studiegången i åk 9 som bedöms vara nödvändig för att elevens skolgång skall bli meningsfull.

[ anvisningar från Skolöverstyrelsen understryks karaktären av undan-

Prop. 1975/76139 12

tagsfall och bestäms att anordnande av jämkad studiegång som medför extra kostnader måste medges av länsskolnämnden. Jämkad studiegång har hittills anordnats i mycket ringa omfattning.

Spec'iultmdw'visning. särskild umlw'wsning och srödundervisning

1 skollagen (24 Msägs bl. a. att i grundskolan anordnas specialundervisning för sådana barn, som har svårt att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan. och särskild undervisning för barn. som på grund av lyte. långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete.

Föreskrifter för specialundervisning i grundskolan återfinns i skolförord- ningen (5138—44). Kompletterande anvisningar och kommentarer samt vissa bestämmelser för specialundervisning i grundskolan återfinns i läroplans- supplementet "Specialundervisning". Därutöver har Skolöverstyrelsen med- delat närmare bestämmelser för specialundervisningen i grundskolan. Där regleras omfattningen av specialundervisningen inom en kommun till högst 0.3 lärarveckotimmar/ elev. Skolstyrelse som anser behov föreligga av ytter- ligare resurstimdelning skall förelägga länsskolnämnden detta för prövning. lnnan denna kvotering trädde i kraft den 1 januari 1972 fanns inga be- gränsningar för anordnande av samordnad specialundervisning i grundsko- lan. För anordnande av specialklasser gällde även tidigare att antalet spe- cialklasser bör motsvara högst 15 ”'l) av antalet övriga klasser i en kommun.

Föreskrifter för särskild undervisning i grundskolan återfinns i skolför- ordningen (5145—49). Särskild undervisning skall anordnas för elev. när enligt läkares bedömning hinder för skolgång kommer att föreligga under minst tre veckor efter det undervisningen kan påbörjas. 1 vissa fall kan särskild undervisning anordnas även under frånvaro som understiger tre veckor. Undervisningen skall omfatta fem veckotimmar för elev som åtnjuter un- dervisningen enskilt. Vid gruppundervisning ökas antalet veckotimmar till högst 26 per grupp. På sjukvårdsanstalter och barnhem eller liknande anstalt får undervisningen organiseras i klasser enligt bestämmelser i_.skolförord- ningen. ' '

Stödundervisning vid sidan av den vanliga undervisningen kan förekom- ma på grundskolans högstadium enligt bestämmelserna i läroplanen för elever, som önskar ändra studieinriktning eller som på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av extra stöd från skolans sida under viss. begränsad tid. Varje skolenhet disponerar för detta ändamål 40 lektioner. (Skolenheter med 800 elever på högstadiet eller flera får ett högre antal lektioner.) Länsskolnämnden får medge stödundervisning i större omfattning. om särskilda skäl föreligger. Beslut om stödundervisning fattas efter klasskonferensens hörande av rektor.

Lämna/er och elevs ledighet

Enligt skolförordningen omfattar ett läsår 40 veckor (280 dagar) (115). läsåret indelas i en hösttermin och en vårtermin och bör börja i augusti

Prop. 1975/76z39 13 och sluta senast i juni. Inom dessa fasta tidsramar har skolstyrelsen att fastställa dagar för terminernas bör-jan och slut (5123)._. ._...

Skolförordningen innehåller vidare bestämmelser om antalet lovdagar (tio), studiedagar (fem) och friluftsdagar (fyra—åtta) (5112. 30 och 31). 1 det sistnämnda fallet har skolstyrelsen en viss möjlighet att själv inom ramarna besluta om antalet, men i övrigt inskränker sig skolstyrelsens befogenhet till att bestämma när lovdagarna skall tas ut.

Skolförordningen föreskriver femdagarsvecka i skolan. länsskolnämnden kan medge fyradagarsvecka för klass eller grupp i årskurserna 1 och 2 (5125).

Den dagliga undervisningstiden i årskurserna ] och 2 i grundskolan får i regel omfatta högst sex lektioner och i övriga årskurser i skolan högst åtta lektioner. Förläggningen av den dagliga undervisningstiden bestäms av skolstyrelsen (5126).

Skolförordningen innehåller för grundskolan bestämmelser om morgon- samling (5127). Före dagens första lektion används en tid av högst 10 minuter för morgonsamling. I vissa fall får samlingen uppgå till 15 minuter. Rektor får bestämma om sammanläggning av morgonsamlingstiden till en eller flera samlingar per vecka. Om särskilda skäl föreligger får rektor besluta att morgonsamlingen skall förläggas senare än före dagens första lektion.

Begreppet lektion definieras i skolförordningen som en tidsenhet om 40 minuter under vilken undervisning meddelas(l:5). Eftersom undervisningen — i synnerhet i grundskolan — ofta organiseras i arbetspass av annan längd än 40 minuter, har förskrivits att rektor får bestämma att lektioner skall läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än 40 minuter (5128).

1 läroplan för grundskolan förordas att man vid schemaläggningen skall sträva efter att åstadkomma "längre sammanhängande arbetspass", givetvis med hänsyn tagen "till vederbörande ämnes karaktär och till de arbetssätt och läromedel som används". SkolöverStyrelsen har gett anvisningar om att arbetspassen i regel inte bör omfatta mer än 80 minuter.

Även för raster finns noggranna bestämmelser i skolförordningen (5129). Visst utrymme för lokala variationer finns dock genom att tiden för rast anges till 5—30 minuter och för måltidsrast till 40—60 minuter. Vid fem lektioner i följd bör eleverna efter andra eller tredje lektionen få rast om 20 minuter. Rektor får bestämma annan fördelning av lektioner och raster, om undervisningen kräver det.

På grundskolans högstadium har skoldagens utformning blivit delvis för- ändrad jämfört med tidigare. På grund av de organisatoriska problem som undervisning i andra arbetsenheter än klassen skapar, är s.k. håltimmar för eleverna inte ovanliga. Inställningen till dessa håltimmar är mycket skif- tande. Det finns exempel på skolor, där man för att uppfylla kravet på ett håltimmesfritt schema gått ifrån läroplanens principer. På andra håll har man accepterat en eller ett par håltimmar per elev och sökt motverka

Prop. 1975/76z39 14

nackdelarna därmed genom att ordna med uppehållsrum, cafeterior etc. SÖ:s skolledarenkät 1972 visar att ca 90 % av alla högstadieskolor har fri- tidslokaler eller uppehållsrum. Ungefär hälften av skolorna har cafeteria eller kaffeautomat i skolan.

] åtskilliga kommuner har särskild personal såsom fritidsassistenter och skolvärdinnor anställts för att ordna sysselsättning för elever på raster och håltimmar. Samarbete mellan skola och andra kommunala organ, t. ex. fri- tidsnämnd, har etablerats på många håll. Bl. a. i samband med byggande av nya skolor har man strävat efter integrering av fritids- och skollokaler.

Skolförordningens bestämmelser om ledighet för elev i grundskolan är mycket detaljerade och reglerar t. 0. m. frågan om vem som skall göra sjuk- anmälan (6124—27). Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

1 grundskolan är föräldrarna eller den hos vilken eleven vistas skyldig att snarast anmäla hinder för elev att besöka skolan på grund av sjukdom eller av annan orsak.

Skolstyrelsen avgör om vid elevs frånvaro intyg skall avges om anled- ningen till frånvaron. ,

Ledighet för enskilda angelägenheter för elev beviljas av klassförestån- daren för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar för läsår. Om särskilda skäl föreligger, får ytterligare sådan ledighet beviljas av rektor för högst tre dagar och i övrigt av skolstyrelsen.

Om särskilda skäl föreligger. får rektor i mindre omfattning befria elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete.

Kol/egier och konferenser

1 3 kap. skolförordningen finns bestämmelser om kollegium. klasskon- ferenser, ämneskonfcrenser, sammankomster rörande studie- och yrkes- orientering (s.k. syo-konferenser) m. m. och samarbetsnämnd — den sist- nämnda vid skolenhet med gymnasieskola. Vid skolenhet med grundskola kan samarbetsnämnd försöksvis finnas, vilket dock inte regleras i skolför- ordningen. Vid skolenhet med gymnasieskola kan finnas en biblioteks- nämnd. Skolförordningen reglerar i detalj dessa organs verksamhet.

För varje skolenhet med grundskola eller gymnasieskola finns ett kol- legium. som består av rektor. biträdande rektor och studierektor samt lärare med minst 10 veckotimmars tjänstgöring vid skolenheten. Rektor är ord- förande. Vid behandling av fråga om elevs hälsa är även Skolläkare och skolsköterska ledamot. Kollegiet sammankallas av rektor och handlägger de frågor som ankommer på kollegiet enligt skolförordningen eller andra föreskrifter samt de frågor som rektor tar upp.

För varje klass finns en klasskonferens som består av rektor och de lärare som undervisar i klassen. Rektor får kalla biträdande rektor och studierektor att som ledamöter delta i klasskonferensens överläggningar och beslut. Rek- tor är ordförande men kan överlämna ordförandeskapet till biträdande rektor. studierektor eller klassföreståndare. Även kurator och skolsköterska brukar

Prop. 1975/76:39 ' 15 delta i överläggningarna. Vid behandling av vissa frågor skall såvitt gäller klass i gymnasieskolan, elevrepresentanter kallas att delta i konferensens överläggningar men inte i besluten. Klasskonferensen behandlar huvud- sakligen frågor rörande eleverna och skolarbetet i vederbörande klass. Kon- ferensen skall sammanträda minst en gång per termin. I regel torde minst två konferenser hållas varje termin.

Ämneskon/erensen är forum för frågor som sammanhänger med kurspla- neringen och läromedelsbehovet i anslutning härtill. Rektor och lärarna i ämnet vid skolenheten är ledamöter av konferensen. Berörda biträdande skolledare kan kallas att delta i såväl överläggningar som beslut. Konfe- renserna sammankallas av rektor minst två gånger per läsår. Vanligen över- lämnar rektor ordförandeskapet till biträdande skolledare eller huvudlärare i ämnet. Även elevrepresentanter skall på gymnasieskolan kallas att delta i överläggningarna men inte i besluten. Ämneskonferensens befogenhet att planera undervisningen är oklar, bl. a. såtillvida som någon skyldighet för lärarna att följa denna plan inte föreligger.

Förutom de i skolförordningen upptagna konferenserna m. m. förekom- mer dessutom t.ex. elevvårdskonferenser. huvudlärarkonferenser, stadie- konferenser, samrådsgrupper och morgonsamlingskommittéer. läroplanen för grundskolan ger anvisningar om elevvårdskonferens, både när det gäller vilka som skall ingå i konferensen. hur ofta den skall sammanträda och vad den skall behandla. Konferensen leds oftast av rektor, som ensam har att fatta beslut i frågor, där elevvårdskonferensen gemensamt lämnar råd. Konferensens syfte är att genom lämpliga åtgärder — i förekommande fall efter utredning genom olika experters försorg — underlätta elevens eller klas- sens anpassning till skolsamhället och skolarbetet. [ elevvårdskonferensen deltar utom rektor vederbörande klassföreståndare samt skolsköterska och kurator. ofta också skolpsykolog. yrkesvägledare och läkare.

F rilidshem och fritidsverksamhet

Fritidshemmen svarar för omvårdnad av skolbarn under den skolfria del av dagen då barnens föräldrar förvärvsarbetar. Verksamheten avser främst barn i åldrarna 7—12 år. För år 1975 har antalet platseri fritidshem beräknats uppgå till 22 400.

Som ett komplement till fritidshemmen får de kommunala familjedag- hemmen för barn i skolåldern ses. Antalet barn i åldern 7—14 år som var inskrivna i sådana familjedaghem uppgick enligt SCB år 1973 till 13671.

De olika ungdomsorganisationerna svarar för mycket stora insatser be- träffande barns och ungdomars fritidsverksamheter. År 1974 redovisade or- ganisationerna 1 310 000 medlemmar i åldrarna 7—25 år varav 396 000 avsåg åldersgrupperna 7—11 år. I dessa medlemssiffror kan viss dubbelredovisning förekomma, vidare är inte idrottsrörelsen medräknad. Inom ramen för det statliga lokala aktivitetsstödet redovisades under verksamhetsåret 1974/75

Prop. 1975/76:39 16

från ungdoms- och idrottsorganisationerna mer än 3 800000 sammankom- ster.

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår till den centrala verksamheten inom de ungdomsorganisationer som regeringen för- klarat bcrättigade till statsbidrag enligt förordningen (19711388) om stats- bidrag till ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466).

Statsbidrag till central verksamhet utgår endast till organisation som be- driver verksamhet huvudsakligen bland barn och ungdom och som har minst 3 000 medlemmar i åldern 7—25 år samt har lokalavdelningar i minst hälften av landets landstingskommuner. Som medlem räknas den som under närmast föregående redovisningsår varit ansluten till lokalavdelning inom organisationen och som därvid haft stadgeenliga möjligheter att påverka beslut rörande organisationens verksamhet och inriktning. Dessutom krävs att avgift erlagts till organisationen för det verksamhetsår som upphörde under nämnda redovisningsår. Skolöverstyrelsen (SÖ) får dock medge att kravet på erlagd avgift inte skall gälla för kristen ungdomsorganisation. varvid skall anges på vilket annat sätt medlemskapet skall styrkas.

Statsbidraget utgåri form av grundbidrag och rörligt bidrag. Grundbidraget utgör 150000 kr. Det rörliga bidraget utgår för antalet medlemmar över 3000 i åldern 7—25 år i intervallet 3001—15000 med 20 kr., i intervallet 15 001—40000 med 15 kr. och i intervallet 40 001 och däröver med 10 kr. för medlem. För organisation som första gången erhåller bidrag till central verksamhet samt för organisation som inte längre uppfyller villkoren i fråga om antalet medlemmar och lokalavdelningar gäller särskilda bestämmelser om statsbidragets storlek.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår enligt för- ordningen om statsbidrag till ungdomsroganisationer (19711388, omtryckt 1975:466).

Berättigade till statsbidrag för lokal verksamhet är dels de ungdomsor- ganisationer som enligt l & nämnda förordning förklarats berättigade att erhålla bidrag under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m.. dels Sveriges riksidrottsförbund och övriga organisationer med organisationsstöd under nionde huvudtiteln. vilka förut erhållit stats- bidrag enligt kungörelsen (19541575) om statsbidrag till ungdomens fritids- verksamhet (ändrad senast 19691128, upphävd genom 19711388). dels ock de ungdomsorganisationer som erhåller statsbidrag i särskild ordning under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m.m.

Statsbidraget utgår med bestämt belopp för varje bidragsberättigande sam- mankomst. Med sådan sammankomst förstås en av lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst fem deltagare i åldern 12—25 år, som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av sådan art och inriktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar till bidrag.

Prop. 1975/76:39 _ 17

UTREDNINGAR OCH REMISSYTTRANDEN M. M. A. SKOLANS ARBETSMILJÖ ..

] Utgångspunkter

1.1 SlA-utredningen

Sia framhåller att de undersökningar som belyser elevernas svårigheter i skolan visar att det inte finns några enkla lösningar för att hjälpa elever med Skolsvårigheter. som kan tillämpas på alla elever.

Skolans och det övriga samhällets arbete måste innefatta flera olika slag av åtgärder.som smidigt kan anpassas till individer och situationer. Genom- förda forskningar pekar på behovet av andra åtgärder än enbart under- visning för att komma till rätta med framför allt socialt relaterade Skol- svårigheter och bristande motivation. Gränserna mellan olika former av arbetsinsatser kan och bör inte i detalj regleras genom centrala bestämmelser utan bör vara beroende av bedömningar av dem som lokalt arbetar med barn- och ungdomsfrågorna.

Hur skolan Skall sätta in sina stödåtgärder kan inte heller preciseras i riksgiltiga anvisningar som likformigt över landet begränsar hjälpmöjligheter till olika årskurser eller ämnen. Elevernas svårigheter sådana de upplevs av dem själva. av deras föräldrar och av skolans personal måste få styra insatsen av skolans stödmöjligheter. Ett problemorienterat arbete fordrar därför menar SlA en friare resursanvändning och en ökad utbildning och medvetenhet hos dem som arbetar i skolan om svårigheternas bakgrund och om skilda arbetsformers betydelse. Utredningen framhåller vidare att en strävan att uppnå lika utbildningsmöjligheter måste innebära en medvetet selektiv resursfördelning, med förebyggande och behovsorienterad inrikt- ning.

Enligt SlA har debatten under senare år om hur elever. med svårigheter skall hjälpas oftast rört administrativa frågor, vilken organisationsform för arbetsinsatserna som är den bästa: vanlig klass, specialklass eller klinik. Frågeställningen leder till att uppmärksamheten koncentreras på tekniska indelningar och stadgemässiga benämningar utan pedagogisk giltighet. De av utredningen redovisade studierna ger inget belägg för att detta är en fruktbar utgångspunkt. Arbetsresultatet är inte i första hand knutet till or- ganisatoriska åtgärder. Väsentlig är däremot den metodik, som tillämpas i arbetet, och den samlade miljö,som utformas i skolans arbete. En miljö och en metodik varmed Skolan strävar att förebygga och minska. elevernas svårigheter bör prägla hela dess arbete. Möjligheterna kan och bör inte be- gränsas genom administrativa indelningar, där vissa timmar hålls isär från skolans totala resurser. Enligt utredningen framträder specialundervisningen som organisationsform numera huvudsakligen som ett annat namn på resurstimmar. dvs. ytterligare lärarinsatser för att underlätta individualisering och hjälp till elever med

2 Riksdagen I975/76. I sam/. Nr 39

Prop. 1975/76:39 18

svårigheter. Enligt utredningen kan det därför inte längre vara motiverat med dessa timmar som särskild organisation skild från skolans övriga för- stärkningsresurser. Arbetet bör i stället inriktas på att ge en specialpedagogisk metodik så stor spridning och genomslagskraft som möjligt i skolans hela arbete. Instrumentet för detta måste vara bl. a. en omfattande fortbildning av alla lärare och ett nära samarbete mellan utbildade speciallärare och sko- lans övriga personal. Specialpedagogik måste mot denna bakgrund menar SlA åter erhålla en kvalitativ innebörd och vara uttryck för väl utarbetade åtgärdsprogram.

För att eleverna skall kunna tillgodogöra sig de kunskaper skolan för- medlar och delta i grupparbeten av olika slag fordras väl inövade. grund- läggande basfa'rdigheter. Den tid olika elever behöver för att nå sådana fa'r- digheter. så att skolarbetet känns motiverande. kan variera. Att kunna er- bjuda ytterligare tid — Stödundervisning — måste då vara en av skolans hand— lingsmöjligheter.

SlA anser att det i dag finns betydande förstärkningsresurser tillgängliga inom grundskolan. Däremot är stödmöjligheterna för elever som övergår till gymnasieskolan eller går direkt ut i arbetslivet efter skolpliktens slut ytterligt begränsade eller helt obefintliga. Det synes därför angeläget med en mer långsiktig arbetsinsats från skolans sida, en aktivt uppföljande och stödjande verksamhet.

Slutligen framhåller utredningen att skolan måste samverka med andra organ som inom kommunen också hartill uppgift att verka i ett förebyggande barn— och ungdomsarbete. Denna samverkan måste — för att ge påtagliga resultat — ges en betydligt fastare form än som nu är vanligt.

1.2 Remissyttranden

SÖ erinrar i sitt yttrande att de förslag SlA lagt fram får ses mot bakgrund av de utvecklingstendenser inom skolans område som kan väntas de när- maste åren samt den rådande situationen i skolorna. För att förverkliga utbildningsmålen torde under de närmaste åren krävas ökad decentralisering. ökat lokalt engagemang och ansvarstagande samt en ökad samverkan mellan utbildning. arbetsliv och fritid. SÖ menar att det är önskvärt att skolan samverkar med andra kommunala organ som fritidsnämnder. ungdoms- styrelser. barnavårds- och socialvårdsorgan. med polisen och med förenings- och organisationslivet. Detta kan medverka till att göra såväl skoldag som fritid mera meningsfull för eleverna och därigenom stödja skolans före- byggande och speciella elevvård.

Enligt SÖ visar undersökningar att. trots förändringar i skolsystemet. de som socialt redan har en stark ställning utnyttjar uthildningsmöjlighetcrna bäst. Det är därför en angelägen jämlikhetsfråga att i den fortsatta utveck- lingen av skolan särskilt uppmärksamma och stödja de elever som har svårast att se skolan meningsfull, SlA:s inriktning och förslag är ett uttryck för

Prop. 1975/76:39 __ 19

det speciella ansvar som samhället måste ta för dessa elever. Genom att utveckla elevernas basfärdigheter och balls-kunskaper, genom-vatt tillämpa en aktivitetspedagogik under medverkan av eleverna. genom att ge undervis- ning verklighetsanknytning och genom att öka samarbetet i skolan främjar man elevernas allsidiga utveckling och bidrar till ökad jämlikhet. SlA:s för- slag är en fråga om en samhällsinriktad förändring av skolan, som ger ele- verna möjligheter att vara med i den verksamhet som ungdomsorganisa-

tioner och folkrörelser kan erbjuda samtidigt som dessa får möjligheter att vidga sina uppgifter i vån samhällsliv. SÖ finner att den friare resursan- vändningen är en nödvändig förutsättning för att realisera de åtgärder som SlA föreslår.

SÖ anser att om en så långt gående förnyelse av skolarbetet som SlA föreslår skall förverkligas, måste man också vara beredd att inom vissa ramar acceptera mindre skillnader mellan kommunernas och skolornas sätt att organisera och driva skolverksamheten. Detta får emellertid inte leda till. understryker SÖ. att den grundläggande principen om ett enhetligt skol- system och en likvärdig utbildningsstandard för landets alla delar frångås.

Majoriteten av länsskolnämnderna uttrycker i sina yttranden en klart po- sitiv inställning till grundtankarna i SIA. Så t. ex. menar länsskolnämnden i Gotlands län att den organisation av skolan som föreslås är bättre anpassad än dagens till de förutsättningar som läroplanen kräver.

Länsskolnämnden i Södermanlands län påpekar att ett ökat socialt ansvar för skolan för med sig en rad förändringar av arbetssättet. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att ett förverkligande av SlA:s huvudidéer bör kunna leda till en positiv utveckling av skolan.

Socialstyrelsen anser att samverkan mellan skolan och andra samhällsorgan är nödvändig mot bakgrund av elevens allmänna bakgrundssituation. SIAzs förslag har dock slagsida mot en skoldirigerad samverkan. Grundprin- cipen, att ansvaret för barnen i första hand'vilar på föräldrarna. synes ibland bli undanskymd menar socialstyrelsen. Styrelsen efterlyser också en klarare gränsdragning mellan det obligatorium som är utgångspunkten för undervisningen och deltagande i frivilliga aktiviteter.

Statskontoret delar i allt väsentligt SlAzs principiella syn på skolan och menar att en vidgad ambition för skolans verksamhet i närsamhället ställer krav på väsentliga strukturförändringar av skolans inre arbete.

RRV påpekar att det åtgärdsprogram som SlA föreslår inte är resultat av system- och funktionsanalyser av skolväsendet utan ett försök att inordna skolan som organisation i ett större socialt sammanhang. RRV menar att SlAzs förslag inte berör det inre arbetet i skolan utan tar sikte på den yttre organisationen och grunderna för tilldelningen, fördelningen och använd- ningen av resursen. Samma uppfattning redovisas av UKÄ. SFL. RHS. SECO. FPU m. fl. UKÄ framhåller att en decentralisering av beslutande- rätten i organisatoriska och ekonomiska frågor i hög grad underlättar en kontinuerlig förnyelse av undervisningen.

Prop. 1975/ 76:39 20

AMS framhåller att köpplingen mellan skola och arbetsliv är av stor be- tydelse och att arbetet i skolan bör utformas med beaktande av detta.

Statens ungdomsråd menar att skolan utgör den ojämförligt största resursen för satsningar på barn och ungdom. Mot bakgrund härav är det angeläget att åstadkomma en skola, som inte är en isolerad och specialiserad institution för utbildning utan en viktig del av samhällets arbete för utveckling och fostran. Ungdomsrådet delar utredningens helhetssyn på eleven och till- styrker förslaget om en samlad skoldag.

Utredningen lägger stor vikt vid elevernas medverkan i utformandet av den egna arbetsmiljön, vilket är uttryck för en dynamisk människosyn som BRÅ helt delar. BRÅ framhåller det väsentliga i att organisatoriska problem inte överbetonas utan att samspelsroller och gruppdynamik utnyttjas.

Enligt SSK har skolan i mer allmän omfattning inte lyckats engagera och aktivera eleverna som läroplanerna anger. Därför menar SSK är den uppgift SIA haft angelägen och väsentlig. SSK ansluter sig till utredningens viktigare och principiella förslag.

BU 73 anför att utformningen av betygssättningen har visat sig ha ogyn- samma verkningar, i synnerhet förde elevgrupper som SIA främst behandlar.

SL framhåller att förbundet under utredningsarbetets gång ofta framhållit att SIA borde utarbeta förslag till åtgärder både på kort och lång sikt. Skolan kan inte underlåta att söka bekämpa dagens skolsvårigheter, även om man är väl medveten om att de stora skolproblemen endast kan lösas på lång sikt. SL beklagar därför att SIA:s åtgärdsprogram huvudsakligen är lång- siktigt.

SACO/SR och LR anser att genomgripande förändringar i skolan är moti- verade om de leder till en totalt sett förbättrad arbetsmiljö för elever och personal. vilket inte SIA:s förslag gör. Enligt SACO/SR:s mening kommer SIA:s förslag till åtgärder att få en begränsad effekt. eftersom förslagen enbart syftar till förändringar av skolan utan att reformer samtidigt sker i det om- givande samhället.

Skolledarförbundet understryker sin positiva grundinställning till SIA:s arbete liksom till huvudtankarna i utredningens förslag samt accepterar i princip utredningens grundsyn med dess uttalade krav på att skolans mål- sättning och arbete i allt högre grad måste ses mot bakgrund av samhällets fortgående utveckling och förändring. SIA har enligt förbundets mening gjort en ingående analys av hur förändringar i samhället utanför skolan i grunden förändrat barnens och ungdomens villkor i samband med att allt lier föräldrar inte längre har möjlighet att ge barnen omsorg under en del av den utanför skoldagen liggande tiden. Förbundet ansluter sig till utredningens grundsyn att det i ett sådant läge måste vara samhällets skyldig- het att träda till och hjälpa hemmen i omsorgen om barn och ungdom, dels genom att själv påtaga sig ett omsorgsansvar. dels genom att ge ökade möjlig- heter för olika frivilliga krafter attmedverka i detta arbete. Skolledarförbundet delar därför helt SIA:s värdering och uppfattning att skolan i kraft av sina per-

Prop. 1975/76:39 21

sonella och lokala resurser, sin ledningsorganisation och sina rika erfarenheter av arbete med barn och ungdom är den?-institution som ärbäst ägnad att bära huvuddelen av detta ökade samhällsansvar. Förbundet anser vidare att de av utredningens förslag som baseras på sociala krav måste ges en mycket hög angelägenhetsgrad. De bör därför prioriteras om de kan komma att stå i viss motsättning till andra av utredningen framlagda förslag.

LO menar att SIA kan medverka till att förverkliga nuvarande läroplaner och anser att många skäl talar för att skolan bör erbjuda något mer än lektioner och att det är angeläget att skolan gör mer för att träna eleverna att kunna samarbeta. att ta ansvar och att kritiskt granska undervisningen. SAF anför liknande synpunkter och menar att skolans arbetsmiljö angår hela ar- betslivet då varje person för att fungera i samhället och i arbetslivet måste få en utbildning vars mål överensstämmer med kraven. SAF menar att en av de viktigaste orsakerna till att alltför många elever misslyckats i skolarbetet är att synen på arbetet i skolan i alltför hög grad varit präglad av att lära ut snarare än att skapa inlärningssituationer. Man bör klarare ange vilka möjligheter lä- rare och elever har att bestämma undervisningens innehåll. SAF understry- ker särskilt vikten att SIA:s målsättning om en mot samhället öppnare skola kom mer att gälla kontakterna med arbetslivet.

Kommunförbundet uppfattar det som positivt att SIA vill skapa en öppnare skola som i högre grad än hittills skall samverka med närsamhället, med andra kommunala förvaltningar, med folkrörelser och föreningsliv. Det ökade kommunala inflytandet över skolan är ett steg i rätt riktning menar förbundet liksom att SIA:s förslag måste få genomföras genom upplysning, rådgivning och fortbildning och ej med tvingande regler.

Landstings/örbimdet konstaterar att SIA ej har behandlat särskolan och in- ternatskolorna, vilka har särskilda behov av t. ex. fria och frivilliga akti- viteter. SIA:s förslag skulle. menar förbundet, kunna medverka till att sär- skolans elever lättare kom i kontakt med elever i grundskolan.

RHS finner det helt följdriktigt att SIA föreslår större frihet för skolan att i samverkan med närsamhället forma den bästa möjliga skolmiljön till hjälp för elever med svårigheter samt större inflytande för dem som är berörda för att tillförsäkra skolan deras medansvar, intresse och engagemang. RHS ser detta som förslagets grundtankar och biträder dem med stöd av nästan alla landets Hem och Skola-föreningar. RHS anser att SIA fullföljer på flera punkter 1946 års skolkommissions program.

Elevförbundet stöder en öppnare skola som är förankrad i verkligheten och ser närmandet skola-samhälle som ett avgörande för att skolan skall få den inriktning och utformning som förbundet slagit fast i sitt hand- lingsprogram.

SSU påpekar att SIA-utredningen utgör ett viktigt steg i det pågående utvecklingsarbetet för att bättre förverkliga och följa upp läroplanernas mål och riktlinjer och uppnå en bättre skolsituation. Detta innebär att skolans reformarbete måste inriktas på att förankra skolan i det omgivande samhället,

Prop. 1975/ 76:39 22

demokratisera skolans arbete. stimulera elevernas engagemang i samhälleligt och ideellt arbete, en flexibel inre organisation av skolan och ett förändrat innehåll och nya arbetsformer i skolan. SSU betraktar den helhetssyn. som utredningen ger uttryck för. som ett villkor för att skolarbetet skall utformas så att det bidrar positivt till en social och demokratisk samt allsidig utveckling av alla elever. Skolan skall mot den bakgrunden ges en bättre förankring i samhället och utgöra en del av samhällets totala insatser bland barn och ungdomar.

Bl.a. FPU. KU. sko/styrelserna i Karlstad och Arvika samt Göteborgs kommun är kritiska mot att SIA ej har behandlat betygsfrågan. FPU anför att så länge undervisningen fortgår på ett teoretiskt plan med auktoritära under- visningsmetoder kommer ingen avgörande förbättring av skolans sociala si- tuation att kunna uppnås. KU menar att SIA, MUT och BU 73 kan medföra en skola, där eleverna delas upp i tre olika nivåer. Den gamla skiktade skolan har då återskapats i en ny "flexibel" form. De resultat som fram- kommit av SIA:s egna försök visat att nivågruppering ofta blivit följden av SIA:s flexibilitet.

MUF finner det angeläget att SIA genomförs så snart statliga och kom- munala resurser så medger.

SSKF tycker att SIA ej har ägnat sig åt hur de övergripande målen i skolan skall kunna konkretiseras.

SFSP, FSS. Riksföreningen/ör SYO, HCK m.fl. noterar med tillfreds- ställelse SIA:s betonande av skolans roll som en integrerad del av samhället och ett vidgat socialt ansvarstagande från skolans sida.

Ärkebiskopen noterar att SlA medför ökade möjligheter för kyrkan att komma in i skolan och att eleverna får möjlighet att deltaga i ett rikt varierat utbud av engagerande och motivationsskapande sysselsättningar. Liknande synpunkter framhåller även Samkristna skolnämnden, SRK /URK. m.fl.

Haninge kommun ser skolan som en del av kommunens och bostadsom- rådets resurser för barn och ungdom och menar att det är mycket positivt att utredningen föreslår insatser för förbättrad fritidsverksamhet.

Halmstads kommun finner att det är riktigt att. när den yttre organisationen av den nya svenska skolan är genomförd, man vill analysera vad som är bra och vad som är mindre bra inom denna organisation och föreslå åtgärder för att lösa problemen i skolans inre arbete. Kommunen menar att det är riktigt att skolan inte ensam kan lösa problemen, utan dessa måste lösas i samverkan mellan alla myndigheter. som har ansvar för barn och ungdom och att det skapas samverkansorgan mellan förvaltningarna för skola, so- cialvård, fritid och kultur.

Göteborgs kommun menar att SIA öppnar vägarna för ett arbetssätt som överensstämmer med synen på skolan som en del av samhället.

Umeå kommun instämmer i den syn som utredningen lämnar på skolan

Prop. l975/76:39 23

som en del av samhället. Skolan får inte betraktas som en isolerad sektor i samhället, utan skolan har i dag ett betydande ansvar för elevernas sociala fostran och utveckling. Skolan skall inte endast förmedla kunskaper och träna färdigheter utan också fostra eleverna till ansvarskännande medborgare i ett demokratiskt samhälle. vilket också under de senaste åren alltmer kommit att prägla skolans inre arbete. Målet för skolan måste vara att med de resurser samhället erbjuder söka hjälpa varje individ i skolan att utvecklas allsidigt och på ett positivt sätt.

Tyresö kommun finner mot bakgrunden av de erfarenheter som gjorts det synnerligen tillfredsställande att SIA föreslår ökade möjligheter för en kommun att efter eget bedömande av de olika behoven använda viss del av förstärkningsresursen till fria och frivilliga aktiviteter. Kommunen menar att SIA borde ha ifrågasatt skolårets konstruktion då de långa sommarferierna innebär avsevärda svårigheter för omsorgen om barnen.

Även övriga kommuner och skolstyrelser som yttrat sig är positiva till utredningen och den helhetssyn som där finns samt den vidgade funktion som skolan borde kunna ha för de boende i närsamhället.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om samordning mellan förslagen från SIA och från 1968 års barnstugeutredning i betänkandet (SOU 1975:42) Barns Fritid, fritidsverksamhet för 7—12-åringar. Så t. ex. anser kom/nun- jörhundei att det bör ske en samlad bedömning av de båda utrednings- förslagen. Liknande synpunkter framförs bl.a. av socialstvrelsen. SSK. TCO. SFI., RHS. Luleå kommun. Gävle kommun. Göteborgs kommun. Stockholms kommun. ABF. Vi Unga. SSU och SACO/SR. Även en del länsskolnämnder påtalar behovet av en samordning.

UKÄ menar att innan resultatet av SSK:s pågående utredningsarbete fö- religger är det inte möjligt att ta ställning till alla delar av SlA-utredningens förslag. Detta framhålls från flera instanser t. ex. SCB, SL, Göteborgs kom- mun. Helsingborgs kommun och Luleå kommun. .-

Prop. 1975/ 76:39 24

2. Kontakten mellan skolan och samhället i övrigt 2.1 Utredningen

2.1.l Skolan som en del av kommunens insatser för barn och ungdom

Enligt SIA har det varit svårt att utveckla en fritidsverksamhet som knyter an till skolan. Orsaken är de omfattande regelsystem som styrt resursinsalsen i skolmiljön samt att lärararbetet binds till lektioner. SIA nämner även andra faktorer som hämmat utvecklingen mot en mer skolanknuten verksamhet. Så t. ex. har skolan ofta betraktats som en specialiserad institution. avsedd huvudsakligen för kunskapsförmedling och fårdighetsträning och inte som en del av och resurs i det övriga kommunala barn- och ungdomsarbetet. Under senare år har emellertid skolans anknytning till social verksamhet. till fritidsverksamheten enligt SIA är f.n. dess brist på enhetligt mål, på organisatorisk enkelhet och konsekvens.

SIA ger en omfattande redogörelse över den skolanknutna verksamheten som vuxit fram under senare år.

Det fritt valda arbetet (avsnitt 9.1.1) har enligt SIA inneburit en mycket omfattande anknytning av skolan till fritidsverksamhet. De or- ganiserade grupperna har fått en klart praktisk och konkret inriktning. I betydande omfattning har de inte varit årskursbundna. Handledningen av eleverna sker ännu i hög grad av lärare. Av organisationerna är det främst idrottsorganisationer som engagerat sig i fritt valt arbete. Idéburna or- ganisationer har haft Svårt att i tillräcklig omfattning engagera eleverna.

Problemen med fritt valt arbete är enligt SIA främst målkonflikter. an- knytning till närsamhälle och organisationer samt ledningens dimensione- ring. SIA framhåller att det fritt valda arbetets bindning till skoltid har förstärkt svårigheterna med att rekrytera lämpliga ledare utanför skolans fast anställda personal.

Enligt SIA finns det f.n. kom in u nal m usikskola (avsnitt 9.1.4) i flertalet av landets kommuner. Denna för eleverna frivilliga verksamhet, är den helt dominerande utanför kursplanens ram. Verksamheten berör ca 285000 elever. Musikskolans verksamhet berör i allmänhet inte skolled- ningen inom rektorsområdena annat än i vissa praktiska frågor främst vad gäller lokaler, schemaläggning och Skolskjutsar. Poängsystemet för rektors arbetsområde har varit hämmande för en pedagogisk och administrativ in- tegrering.

Enligt SIA:s undersökning bedriver många kommuner verksamhet under elevernas raster, håltimmar och under tiden före och efter skoldagen. Variationerna mellan kommunerna är stora. 1 läraruppgiften ingår 5. k. skol- vakt, vilken ibland förbinds med passiv övervakning och har skiftande ut- formning och omfattning på olika skolor. I samband med Skolmåltider an- vänds ibland vaktmästare för tillsynsuppgifter, och ibland finns särskild kom- munalt arvoderad personal. Vid sidan av skolvaktmästare finns i flera kom-

Prop. 1975/76z39 25

muner s. k. skolvärdar som är kommunalt anställda. vissa av dessa är av- lönade med medel som kommunerna erhållit från arbetsmarknadsstyrelsen.

SIA redovisar ingående pågående utveckling och försöksverksamhet inom barn- och ungdomsarbete med anknytning till skolan. Utredningen har själv initierat en rad olika försöksverksamheter (avsnitt 9.2.3.5).

] Lycksele kommun har SIA bedrivit en fö r s ö k 5 v 0 r k 5 a m h e t m c d friare resursanvändning och omdisponering av statsbidraget. Enligt SIA har försöket inneburit ökade möjligheter att vidta åtgärder för att stödja och stimulera elever med olika handikapp. Insatserna har i stor utsträckning inriktats på att genom en samlad skoldag för i första hand eleverna från det egentliga glesbygdsomårdet aktivera dem under fri- tiden i skolan, att genom olika verksamheter dels erhålla en jämnare för- delning av samhällets fritidsutbud, dels öka motivationen och intresset för skolan hos elever med skolsvårigheter. Läsåret 1973/ 74 bedrevs det sålunda en försöksverksamhet med samlad skoldag vid tio skolenheter inom gles- bygdsområden och vid kommunens högstadieskola i Lycksele tätort. I gles- bygdsskolorna hade alla skolskjutselever från årskurserna 1—6 en skoldag som omfattade ca 370 minuter dvs. den tid som erfordras för undervisning och raster i årskurserna 5—6. Den undervisningsfria delen av skoldagen för de yngre eleverna disponerades för verksamheter av olika slag: Fritt ska- pande. gruppdynamiska övningar för att ge inblick i sociala relationer. ska- pande dramatik, sago- och samlingsstunder, förenings- och föräldraverk- samhet. arbete för att förbättra den egna miljön. stödundervisning och läx- hjälp. Fritidsledare hade anställts vid varje skolenhet inom glesbygdsom- rådet. En fritidskonsulent, anställd vid fritidsnämnden, svarade under rektor för planläggning, kontakter och information. Under läsåret 1973/74 kost- nadsberäknades verksamheten till ca 135000 kr. Denna kostnad täcktes till 50 % ur anslaget för Skolskjutsar och till 50 % genom omdisponering av statsbidraget.

Östersunds kommun har deltagit i SIA:s försöksverksamhet med omdis- ponering av statsbidrag. Kommunens grundskola består av åtta rektors- områden med totalt ca 6 300 elever. Rektorsområdena innefattar såväl om- råden av glesbygdskaraktär som mindre tätorter och en större centralort. Inom kommunen finns således olika typer av skolstorlekar och skolformer.

De lokala olikheterna vad gäller bl.a. befolkningsmässig struktur. möj- lighetertill social stimulans. fritidsverksamheteroch familjekontakt har tagits som utgångspunkt för resursdispositionen inom kommunen. Avvägningen mellan resurserna avsågs bli beroende av de huvudsakliga problemen inom de olika rektorsområdena. [ vissa områden har eleverna ansetts företrädesvis behöva mer social stimulans med betoning på intellektuella sysselsättningar och med ökat engagemang också av föräldrarna. I andra områden har sats- ningen ansetts böra ske så. att fullständiga elevvårds/behandlingslag upp- rättas inom rektorsområdet. Huvuduppgiften för dessa har varit att göra kurativa och psykologiska insatser med syfte att behandla skol- och fa-

Prop. 1975/76:39 26

miljesituationen som helhet för det enskilda barnet. Medgivandet att göra omdisponeringar av statsbidraget har således utnyttjats på ett mycket skif- tande sätt i Östersunds kommun. Fritidsledare, psykologer, fritidspedagoger och kuratorer har bl. a. kunnat anställas.

Försöksverksamheten i Hudiksvall koncentrerades till ett rektorsområde. Där tillämpade såväl fri resursanvändning som omdisponering av statsbidrag. SIA ger här en utförlig redogörelse för hur kommunen inom ramen för en samlad skoldag om 28 kalendertimmar lyckas väva ihop undervisning och andra verksamheter.

! Tyresö kommun har försöksverksamhet pågått med omdisponering av statsbidrag. Verksamheten har förlagts till ett rektorsområde. Målet har varit att hos eleverna söka skapa en positiv attityd till skolan, aktivera dem till ökat ansvar för den gemensamma skolmiljön. ge föreningslösa elever möj- ligheter till stimulerande kontakter. upptäcka och motverka mobbnings- tendenser och söka engagera elevernas föräldrar till aktivt deltagande i pla- nering och genomförande av olika verksamheter i skolan.

Enligt SIA talar många skäl för att utveckla skolans arbetsdag i riktning mot ett mer mångsidigt och varierat innehåll. SIA sammanfattar sina m 0 - tiv för en sådan utveckling av skoldagens innehåll i sex huvudpunkter (avsnitt 9.3.1).

1. Föräldrarna har huvudansvaret för sina barns tillsyn och fostran. Den höga frekvensen förvärvsarbetande bland såväl män som kvinnor ställer dock höga krav på samhällets service. Enligt SIA bör därför skolans möj- ligheter till o m so r g om barnen främst på låg- och mellanstadierna förbätt- ras. Utanför ramen av skoldagen bör skolans lokaler dessutom kunna utnytt- jas för att erbjuda olika aktiviteter och omsorg om barnen också före skolda- gens början och under eftermiddagstid. Detta kan exempelvis enligt SIA ges formen av ett utvidgat fritidshem enligt barnstugeavdelningens förslag.

2. Genom att till skolmiljön knyta e n fria re se k t or a v v c rk - s a m h e t e r bereds samhället möjligheter att i ökad utsträckning upphäva den påfallande ojämlikheten i utnyttjande av fritiden.

3. Flera av de svårigheter som eleverna upplever är av den att att åtgärder måste innefattaandra verksamheter än lektioner. SIA fram- håller vidare att genom att skoldagens program utökas förbättras möjlig- heterna till individualisering, och förutsättningarna ökar för att allt fler elever finner områden i skolans arbete där de kan få uppleva glädjen av att lyckas.

4. En av skolans centrala uppgifter är att ge eleverna 5 0 c i al t r ä nin g till samverkan och eget ansvar. Inom ramen för skoldagens olika verk- samheter ökar dessa möjligheter betydligt, såväl att ge eleverna eget ansvar som att skapa arbetsgrupper som inte är åldersbundna utan sammansatta av elever från olika årsklasser.

5. Enligt SIA är det en angelägen uppgift för skolan att stödja de id ee l l a o r g a n i s at io n e r n a och de fritidsaktiviteter som ungdomen själv organiserar.

Prop. 1975/76:39 27

6. Ett ökat utbud inom skolmiljön av olika verksamheter ger förutsätt- ningar för mer varierande .arbetsbetingelser [för sko- la n s pe rs o n al . SIA framför "en syn på lärarrollen som innebär att lärararbetet inte enbart blir knutet till lektioner. SlA framhåller (avsnitt 9.3.2) att det varken är önskvärt eller möjligt att centralt ange annat än mål och övergripande ramar för den fria verk- samheten i skolan, Utformningen av verksamheten bör inom angivna ramar ankomma på kommunerna och på de bestyrelser som SIA i annat sam- manhang föreslår. Den kommunala beslutanderätten bör också gälla skol- dagens omfattning inom ramen för vissa minimi- och maximivärden. Som ett obligatorium för kommunen bör dock gälla att utforma en skoldag så att resurser ges för omsorg och f ritidsverksamheten under hela den tid som eleverna är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör betraktas som en helhet på samma sätt som gäller för förskolan. Detta förutsätter intim samverkan mellan skolstyrelse. fritidsnämnd. kulturnämnd, barnavårdsnämnd och öv- riga sociala organ samt organisationslivet i kommunen. SlA har funnit (avsnitt 9.3.3) det ändamålsenligt att skilja mellan följande begrepp i diskussionen av skoldagen: Skoldag: Den tid eleverna obligatoriskt vistas i skolan. Skolanknutna aktiviteter: Aktiviteter i vid mening knutna till skolan och skolans elever.

Fasta aktiviteter: De aktiviteter under skoldagen där mål, hu- vudmoment och omfattning anges i en riksgiltig läroplan.

Fria a k t i v iteter: De aktiviteter som till innehåll och omfattning beslutas på lokal nivå och som ingår i skoldagen.

Frivilliga aktiviteter: Skolanknuten verksamhet i övrigt. Uppdelningen på fasta och fria aktiviteter har enligt SIA två syften. Genom ett bestämt antal fasta aktiviteter skapas förutsättningar för en i alla skolor gemensam referensram för eleverna. Genom fria aktiviteter ges utrymme för lokala initiativ och lokalanpassad utformning av delar av verksamheten.

Enligt förslaget bör såväl fasta som fria aktiviteter ingå i skoldagen och i skolans verksamhet. Därigenom blir skoldagen i högre grad än nu en samlad skoldag, där resurser för och tid till omsorg om eleverna skall avsättas också för de fria aktiviteterna._

SlA framhåller (avsnitt 9.3.4) att all verksamhet inom skolan bör ha både ett pedagogiskt och ett socialt mål. Fasta aktiviteter regleras till mål, innehåll och i huvudsak även till volymen i gällande läroplan. Även de fria ak- tiviteterna bör enligt SIA vara styrda av mål. Däremot behöver de inte vara styrda av kurS- och timplaner utan innehåll, metoder och tider bör kunna utformas lokalt. Enligt SIA:s förslag upphör nuvarande timplane- bindning för det fritt valda arbetet. De fria aktiviteterna på högstadiet bör kunna organiseras i annan form än 40-minutersmoduler, såvida skolan finner detta ändamålsenligt.

Prop. 1975/ 76:39 28

Det är enligt utredningen (avsnitt 9.3.4) inte möjligt och inte heller önsk- värt att fastställa en för grundskolan i alla kommuner giltig omfattning av skoldagen bl. a. beroende på kommuners och kommundelars olika struk- tur. föräldrars skiftande arbetstider, olika reseavstånd för elever. kommu- nernas varierande ekonomiska möjligheter liksom varierande tillgång på lämpliga ledare. Mot denna bakgrund menar SIA bör skoldagens omfattning därför avgöras av skolstyrelsen i kommunen. Utformningen bör likna den som barn och föräldrarär vana vid från förskolan. SIA framhåller att växlande tider för skoldagens början och slut under olika veckodagar bör undvikas på låg- och mellanstadierna och om möjligt också på högstadiet. Därigenom ges föräldrarna en klar uppfattning om under vilka tider skolans barnomsorg gäller. SIA framhåller i detta sammanhang att särskilt för de små barnen försiktighet bör iakttas att göra skoldagen avsevärt längre än nu. Närmar sig arbetsveckans längd de maximivärden som anges bör enligt SIA mel- lanmål övervägas.

Beträffande utformningen av verksamheten under skoldagen framhåller utredningen att bestyrelsen på skolan bör avgöra hur fria och fasta aktiviteter på bästa sätt skall kunna samordnas. Sociala och pedagogiska liksom per- sonalorganisatoriska och lokalmässiga skäl talar mycket klart för att man så långt möjligt söker integrera fasta och fria aktiviteter för att nå en sti- mulerande och avspänd arbetsmiljö i skolan, anser utredningen.

Enligt SIA (avsnitt 9.3.6) kommer det att mot bakgrund av nuvarande kursplanebundna aktiviteter på mellanstadiet att bereda betydande svårig- heter för skolorna då det gäller att ge utrymme för lokalt utformade fria aktiviteter och för stödundervisning. SIA menar att det därför är angeläget att genom en läroplansrevision ompröva mängden av fasta aktiviteter på mellanstadiet. Dessförinnan bör arbetsenhetskonferensen på mellanstadiet göra noggrann avgränsning av vilka huvudmoment som kan behandlas mycket översiktligt och därvid beakta att en betydande del av stoffet åter- kommer på högstadiet. Vid en sådan begränsning bör det enligt SIA bli möjligt att ge en åt två veckotimmar av de fasta aktiviteternas kursinnehåll en friare utformning. Det bör också vara möjligt att vissa elever utnyttjar tid för stödundervisning i grundläggande basfa'rdigheter.

Obligatorium respektive frivillighet kan enligt SIA (avsnitt 9.3.7) ses ut- ifrån två utgångspunkter — dels skolans, dels elevernas. SlA anser att det bör ankomma på skolan att obligatoriskt erbjuda omsorg om och aktiviteter för eleverna under skoldagen. Skolanknutna aktiviteter i övrigt — utanför den av skolstyrelsen fastställda skoldagen — ankommer på kommunen att bygga ut.

De frivilliga aktiviteterna före och efter skoldagen bör vara ett erbjudande till elever och föräldrar. Det är angeläget att skolan vid inskrivningen och under föräldramöten i övrigt orienterar om vilken omsorg och vilka verk- samheter skolan kan erbjuda utanför skoldagen.

Prop. 1975/76z39 29

Verksamheten under skoldagen, såväl fasta som fria aktiviteter, bör ses som en helhet och vara obligatorisk för eleverna. Skoldagenrfår inte göras mer omfattande än att tillräckliga resurser finns avsatta för omsorg. läxhjälp och meningsfulla aktiviteter utanför lektionerna. Skolledningens möjlighet att ge lov medger en anpassning till skilda elevers behov.

Tiden före skoldagens början kan, menar SIA, vara ett problem för många familjer där båda föräldrarna har förvärvsarbete och måste vara på sin ar- betsplats före skoldagens början. För lågstadiebarn och även för elever på mellanstadiet är detta en källa till oro som kan påverka dem negativt. Enligt SIA bör vid resursfördelningen inom kommunen detta beaktas i samband med att frivilliga skolanknutna aktiviteter byggs ut och erbjuds föräldrarna som ett led i barnomsorgen.

Vid en sådan verksamhet bör skolans lokaler, bibliotek och uppehållsrum vara tillgängliga. Personal bör finnas tillgänglig och möjlighet till enklare morgonmål bör föreligga. Utredningen framhåller vidare att det under raster finns ett deklarerat behov hos såväl låg- som mellanstadiebarn av vux- enkontakt.

Enligt SIA måste än väl avvägd skoldag också innehålla tid för avkoppling och helt fria sysselsättningar.

När det gäller skolans möjligheter att stimulera elevernas fritidsintressen, anknytningen till frivilliga organisationer och elevernas sociala träning i fritidsgrupper under skoldagen torde den lokala variationen bli stor. Verk- samheten kan få större eller mindre anknytning till stoff och arbetsområden

'i skolans kursplaner.

De fria aktiviteterna under skoldagen bör naturligt flyta över i en frivillig eftermiddagsverksamhet, som innebär omsorg och verksamhet i olika fri- tidsgrupper. Denna skolanknutna verksamhet bör bygga på anmälan för föräldrar/elever så att det för såväl skola som hem är klart vem som har tillsynsansvaret.

Viktiga fria aktiviteter är gemensam ma samlingar och tid för kontaktlära ren (klassföreståndaren), liksom tid för klass- råd och elev rådsmöten. Vidare framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet.

En viktig insats på alla stadicrärstödu ndervisning och hjälp med individuella uppgifter och läxor. På lågstadiet är det enligt SIA betydelsefullt att genom att ge ytterligare tid för den grund- läggande Iärdighetsträningen — att läsa och skriva — motverka att eleverna i de fortsatta studierna får allvarliga svårigheter med åtföljande svag moti- vation. SIA framhåller att stödundervisningen bör ges en sådan omfattning — och inriktas på elever med svårigheter i den grundläggande färdighets- träningen — att den så långt möjligt förhindrar tendenser till differentiering av eleverna. Inom lågstadiets skoldag tyder hittillsvarande försök på att detta kan ske utan att konkurrera med andra aktiviteter som de erbjuds under dagen. Enligt SIA är det vid planeringen av stödundervisning an-

Prop. 1975/76:39 30

geläget att denna läggs mot tid för fria studier, inte mot exempelvis id- rottsaktiviteter. Stödundervisningen kan också förläggas utanför den ob- ligatoriska skoldagen.

Skol | U nc hen och verksamheten kring denna bör enligt SIA vara ett tillfälle att engagera, vilket kan leda till att lunchtiden blir en positiv faktor att räkna med i skolans fostran.

SIA framhåller att tiden före skoldagens början och tiden efter dess slut liksom tiden för raster och den del av lunchtiden som inte upptas av skol- lunchen är en del av dagen för vilken skolans omsorg, tillsyn och hjälp till elever också skall fungera. SIA framhåller (avsnitt 9.3.8.2) att den or- ganiserade verksamhet som anordnas under tid för fria aktiviteter och som inte avser stödundervisning, läxhjälp och handledning av individuella upp- gifter bör ha som mål

att tillgodose ungdomens verksamhetsbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans

att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet och därvid se till att den betraktas och behandlas som elevernas egen angelägenhet organiserad och ledd av dem själva

att stimulera till deltagande i skolans beslutsprocesser och gå eleverna till handa med hjälp och stöd i elevkårs- och elevrådsarbetet

att bredda kontaktytan mot vuxna verksamma utanför skolan

att bredda kännedomen om ortens förenings- och friluftsliv och stimulera till engamang och aktivt deltagande i detta

att engagera i samma grupper elever i skilda åldrar och av olika kön att innebära en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna att speciellt söka engagera svagmotiverade och handikappade elever och hos dem skapa en positiv attityd till skolmiljön

att utveckla ett naturligt och otvunget umgänge mellan elever och vuxna. På lågstadiet bör enligt SIA de fria aktiviteternas innehåll huvudsakligen anknyta till vad eleverna är vana vid från förskolan. På lågstadiet blir grän— serna mellan fasta och fria aktiviteter flytande liksom i förskolan.

På mellanstadiet och högstadiet — och i många fall redan på lågstadiet — kan eleverna syssla med teman som har sitt ursprung i lektionernas ar- betsområden. Det är därför enligt SlA viktigt att man inom olika ämnen fortlöpande söker nya vägar att berika elevernas fritid. Inom varje ämne bör man kontinuerligt se över möjligheterna att fördjupa upplevelsen av fritidsmiljön samt ge idéer och uppslag till konstruktiva aktiviteter.

Andra aktiviteter kan ha anknytning till allmänt idrottsliga. hobbybe- tonade. estetiska eller idéburna intressen.

En tredje grupp aktiviteter är de som med medveten profilering bör or- ganiseras av olika organisationer och föreningar.

I fråga om gruppstorlek under organiserade fria aktiviteter anser utred- ningen (avsnitt 9.3.9) att någon central reglering inte kan komma i fråga.

SIA anser att det även i framtiden är angeläget att personal med skilda

Prop. 1975/76:39 31

utbildningar och erfarenheter engageras i Skolans arbete.

Den överväldigande delen av lärarens arbete kommer.,enligt SIA även i fortsättningen att behöva koncentreras på lektioner. stödundervisning, läx- hjälp, handledning i specialarbeten och kontaktarbete med föräldrar. Lä- rarrollen måste emellertid fattas i vid bemärkelse och innefatta en allmän omsorg om barnens utveckling. I lärarens arbete bör därför också — i va- rierande omfattning beroende på erfarenhet och intresse — kunna ingå hand- ledning för fria aktiviteter och fritidsgrupper.

Omfattningen av lärarens engagemang i de fria och frivilliga aktiviteterna är en komplicerad avvägningsfråga. Flera skäl talar såväl mot som för ett omfattande engagemang. SlA har bedömt det som ett övergripande mål att knyta skola och samhälle i övrigt närmare varandra. För att nå ett sådant mål behövs medverkan av skolpersonal av olika kategorier, föräldrar, skolans egna elever. fritidshemspersonal, ungdoms- och fritidsledare inom föreningar m. fl.

Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter skulle enligt SIA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så dyrbart att det måste bli synnerligen begränsat i omfattningen. Detta skulle på sikt innebära en stark begränsning av lärarnas arbetsmarknad och lärargruppens avgränsning till en specialiserad kategori inom skolan. Det skulle också starkt försvåra möjligheterna att bereda trygg anställning åt lärare. om elevunderlagen varierar.

För ett ökat engagemang av lärare talar flera skäl. Dels motverkas ten- densen till specialisering av de skolanställda. dels är det bra med ett bredare engagemang från lärarpersonalen för att tillgodose en elevvårdande helhets- syn på elevens situation.

Ytterligare en väg att åstadkomma en koppling mellan lärararbete och fria aktiviteter/fritidsarbete är att skapa kombinationstjänster lärare/ung- domsledare. Kombinationstjänster av typ kyrkomusikertjänster, fyllnads- tjänstgöring inom vuxenutbildningen och fölkhögSköllärartjänster i kom- bination med verksamhet inom Studieförbunden kan ses som exempel på tekniska lösningar av en sådan arbetssituation. Önskvärdheten av kom- binationstjänster har under senare år framförts inom flera områden. F.n. omöjliggörs de på grund av olikheter i bestämmelserna rörande beräkning av arbetstid, behörighetsbestämmelser, lönesättning och ekonomiskt hu- vudansvar.

Antalet lärarassistenter och skolvärdar har ökat kraftigt under de senaste åren. Lärarassistenternas uppgifter omfattar främst rutinuppgifter i samband med Iektioner,efterarbeten, materialhantering och närvarokontroll. Skolvär- darna står i främsta hand för vaktuppgifter, materialdistribution, hjälp åt elever under raster. fritidsuppgifter, trivselinriktade aktiviteter m. m. Enligt SIA kan framför allt skolvärdarna komma att fylla en viktig uppgift i skol- dagens fria aktiviteter.

Gruppen bibliotekarier. kuratorer och psykologer är specialutbildad ar- betskraft (avsnitt 9.1 1.3). Bibliotekarierna kan spela en central roll i skolans

Hänvisningar till S2

Prop. 1975/76:39 32

arbetsmiljö som stöd och hjälp till elever med svårigheter och i fria ak- tiviteter. Kuratorers och psykologers arbetsinsatser torde i hög grad behöva tas i anspråk för elever med speciella problem.

Erfarenheterna från fritt valt arbete på högstadiet visar att det varit ganska svårt att engagera föreningsledare som handledare för dessa aktiviteter. SIA föreslår några olika sätt att lösa de problem som hittills förelegat. Bl.a. föreslås att av organisation utsedd ledare som genomgått godkänd hand- ledarkurs skall erhålla lagstadgad rätt till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år för att tjänstgöra i skolan. Förutsättningen är därvid att handledarens insatser planeras in t. ex. vid arbetsdagens början eller slut eller utgör en sammanhängande period, så att bortovaron inverkar så litet som möjligt på det ordinarie arbetet. Skolan skall då utge ersättning för förlorad arbetsförtjänst. vilket enligt SIA bör maximeras till att motsvara lönegrad U 19 och täckas av de medel i för- stärkningsresursen som avser fria aktiviteter enligt utredningens förslag i kapitel 16.

Vidare föreslår SIA en utveckling av systemet med s. k. instruktörsbidrag. Enligt förslag från 1962 års ungdomsutredning har ett antal kommuner infört ett instruktörsbidrag till lokala organisationer med ett visst medlemstal. Dessa instruktörer kan i viss utsträckning åta sig handledaruppgifter. Vid en utveckling av systemet kan vederbörande instruktör tjänstgöra i skolorna någon dag i veckan.

Ett annat sätt att finansiera handledarnas kostnader för förlorad arbets- förtjänst vore enligt SIA att en ersättningssumma utgick från skolan direkt till organisationen som sedan kunde använda beloppet för hel- eller del- tidsanställd instruktör för arbete i skolan eller till ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt frivilliga handledare.

SIA avvisar att ersättning för aktiviteter utgår över anslaget till lokalt aktivitetsstöd.

På de kommunala fritidsgårdarna finns fritidsgårdsföreståndare, ibland också biträdande sådana. som är heltidsanställda. Dessutom finns deltids- anställda ungdomsledare. Beroende på lokala arbetstidsförhållanden kunde någon eller några förlägga en del av sin tjänstgöring som handledare till skoldagen. Detta skulle innebära en värdefull kontakt skola — kommunal fritidsverksamhet.

En möjlighet är att anställa utbildade fritidspedagoger/ fritidsledare inom skolan. En sådan lösning har prövats i SIA:s försöksverksamhet och visat sig fylla viktiga uppgifter på lågstadiet och mellanstadiet.

Det stora intresset för idrottsaktiviteter gör att man i vissa fall kan behöva anställa fritidsledare som gått speciell idrottslinje vid någon av de folk- högskolor eller gymnasieskolor där detta förekommer, men även i detta sammanhang är det sannolikt att man i de flesta fall måste vända sig till av idrottsföreningarnas anställda eller frivilliga instruktörer samt till lärare i gymnastik.

Prop. 1975/76:39 33

En värdefull Iedarreserv utgörs enligt SIA av föräldrarna. Framför allt för barn i de lägre åldrarna kan föräldrar som arbetar i hemmet utnyttjas. Genom speciella kurser för dessa 'skulle skolan kunna få'eti betydande till- skott av aktivitetsledare. Samarbetet mellan skolan och hemmen skulle på det sättet utökas och fördjupas.

Många elever, framför allt de som har planer på att utbilda sig inom det sociala eller pedagogiska området, skulle enligt SIA kunna utnyttjas i större omfattning än nu genom att de tog i anspråk den egna tiden för fria aktiviteter, pryoperioder eller annan tid efter arbetsenhetskonferensens beslut. Väl fullgjorda uppgifter bör antecknas i elevens betyg. För ut- bildningsändamål kan medel ur förstärkningsresursen användas.

Bl.a. med tanke på värdet av att möta och samverka med äldre människor kan någon eller några ledare rekryteras bland pensionärer. Även denna hand- ledargrupp bör framför allt arbeta med barn i yngre åldrar.

För att tanken på en skoldag med växling mellan undervisning och fria aktiviteter skall kunna realiseras på bästa sätt fordras en omfattande i n - formations- och utbildningsverksamhet. Enligt SIA (av- snitt 9.3.12) bör dessa frågor bli föremål för en fortsatt noggrann analys. Utredningen inskränker sig därför till vissa allmänna synpunkter på frågan.

Skolans mål och metoder bör ingående presenteras vid de kurser som ungdoms- och idrottsorganisationerna bedriver i sin reguljära verksamhet. Skolans personal bör kunna delta i dessa kurser.

Den viktiga grupp av fritidsledare som kommer att utgöras av deltids- anställda föreningsledare och ledare för fria aktiviteter — föräldrar, pensio- närer, idrottsledare m.fl. — bör få en utbildning som omfattar en allmän pedagogisk och metodisk skolning. Sådan utbildning kan ges studiecirkel- form med inslag av korta internatkurser. Dessa internatkurser kan lämp- ligen förläggas till de folkhögskolor som bedriver fritidsledarutbildning.

Utbildningen för ledare inom fritidssektorn är idag splittrad. Många skäl, inte minst den stora satsningen inom alla områden av fritidsverksamhet som kommuner, organisationer och näringsliv gör, talar för en bättre sam- ordning av utbildningen. Utgångspunkten för att åstadkomma en samord- ning är att såväl fritidsledare som olika kategorier av lärare och övrig personal inom skolan och angränsande områden har många grundläggande moment inom resp. yrkesområde som sammanfaller. I den framtida skolan liksom inom allt ungdoms- och fritidsarbete är en god kännedom om andra ar- betsområden än det egna en nödvändighet.

1 en specialutredning har SIA (avsnitt 9.4) undersökt g r u n d 5 k 0 l a n s 10 kal re 5 U rse r. Av denna undersökning framgår att de lokalmässiga förutsättningarna för fria aktiviteter är överraskande goda såvida skolorna inte är överbelagda. Överbeläggning förekommer emellertid nästan inte alls vid låg- och mellanstadieskolor medan en dryg tredjedel av högstadie- skolorna kunde betecknas som överbelagda. De lokalmässiga resurserna för fria aktiviteter är större vid mindre än vid större skolor.

3 Riksdagen 1975/76. ! saml. Nr 39

Prop. 1975/ 76:39 34

2.1.2 Samverkan mellan skola och hem

Utgångspunkter (avsnitt 24.1 .1)för samarbetet mellan hemmen och skolan har fastställts i läroplanens Mål och riktlinjer. SÖ har till dessa grundläggande principer givit vissa kompletterande riktlinjer för de individuella kontakterna lärare—förälder-elev.

SIA framhåller att nu gällande anvisningar om kontakten mellan skolan och hemmen har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. På grundval därav menar SIA finns det därför i dag ganska god erfarenhet av hur de olika samarbetsformerna verkar. Genom pågående utvecklings- och forsknings- arbete om samspelet familj—skola—samhälle har även dokumentationen i dessa frågor ökat.

Sammanfattningsvis pekar SIA på sju områden som bör vara lämplig utgångspunkt för ett utvecklingsprogram för förbättrad samverkan mellan hemmen och skolan nämligen: "kvartssamtal", klassmötcn. uppsökande verksamhet, s_vstematiserad samordning av informationsinsatserna, kontakt- lärarfunktionen, lärarutbildningen och försöksverksamhet. Åtgärderna bör bilda ett nätverk och inte begränsas till punktinsatser samtidigt som en förstärkning eller omdisponering av resurserna måste till.

I sina förslag till åtgärder tar SIA (avsnitt 24.4.2) som första punkt upp ett förslag om att varje förälder till barn i grundskolan bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per barn och stadium, få ledigt från sitt förvärvsarbete för att delta i information och samtal i skolan. Samhället bör genom familjeförsäkringen svara för ersättning för förlorad arbetsför- tjänst. Dessa tre dagar bör kunna delas upp på sex halvdagar. SIA framhåller att det bör ankomma på varje rektorsområdes bestyrelse att svara för pro- gramutformning med stöd av de regionala och centrala insatser som ut- redningen föreslår.

SIA framhåller att skolstarten spelar en betydelsefull roll för att skapa goda kontakter. Den av utredningen föreslagna inskrivningen (kap. 11) av elever i skolan bör utformas så att den för föräldrarna ger en god introduktion i skolans arbete och i den omsorg och tillsyn skolan kan erbjuda barnen under skoldagen och i samband med frivilliga aktiviteter.

SIA föreslår att två klassmöten per läsår skall vara obligatoriska i grund- skolan. Kontaktlärare bör vara skyldiga att kalla till dessa möten och delta i dem som en del av den för kontaktarbetet avsatta tiden.

Utöver vad som nu sägs i skolstadgan om obligatoriskt samråd bör samråd ske med elev—förälder när elev vid utbildningsval inte får sitt förstahandsval till gymnasieskola tillgodosett.

För att ytterligare förbättra möjligheterna i kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan föreslår SIA att skolan tillförs en ytterligare statlig förstärkningsresurs motsvarande fem kronor per elev i grundskolan. Medlen bör få användas efter bcstyrelsens bedömande, främst för uppsökande verk- samhet och för information i samband med föräldradagar.

På regional nivå förutsätter SIA att länsskolnämndernas fortbildnings-

Prop. 1975/76:39 35

organisation skall biträda vid utbildning och information. För att möjliggöra detta bör nämndernas expertanslag tillföras medel motsvarandeen halv kon- sulenttjänst per nämnd. Enligt SIA bör det på SÖ finnas en konsulenttjänst med uppgift att handlägga frågor kring samverkan hem—skola.

SIA förutsätter vidare att samhället såsom tidigare stöder den frivilliga hem- och skolarörelsen på olika sätt bl. a. genom anslag över statsbudgeten.

Slutligen bör utvecklings- och försöksverksamheten intensifieras genom att projekt som rör skolans sociala engagemang erhåller högre prioritet än nu i förhållande till specifikt ämnesmetodiska undersökningar.

2.1.3 Skolan i det ktmmmna/a samarbetar

SIA har starkt understrukit hur nödvändigt det är med en helhetssyn på samhällets ansvar för barn och ungdom. Enligt SIA (avsnitt 22.1) måste då intresset riktas på de medel som den kommunala organisationen kan använda sig av för att skapa en möjlighet till samlad verksamhet och en därpå följande samordning av resurserna.

SIA har utgått från de motiv som kan föranleda kompletteringar i den kommunala organisationens struktur och arbetssätt. dels utifrån en samlad syn på barn- och ungdomsfrågorna, dels utifrån de krav en friare resurs- användning ställer på beslutsunderlag, verksamhetsplanering och utvärde- ring. Utredningen framhåller därvid att skolan är den största satsningen på barn och ungdom. Skolans mål och verksamhet har emellertid nära an- knytning till verksamhet inom andra kommunala förvaltningar såsom fri- tidsnämnd, kulturnämnd och sociala centralnämnden.

SIA har studerat olika modeller för samarbetet mellan kommunala nämn- der i ett antal kommuner (avsnitt 22.2). Framställningen bygger på kom- munförbundets principer för sådan verksamhet. Dessa beskriver vikten av att få en anknytning mellan olika verksamheter och de centrala besluten. Modellen förutsätter att kommunerna delas in i lämpliga distrikt. SlA dis- kuterar ("avsnitt 22.3) befogenheter och ansvar inom samarbetsmodellen för en kommuns barn- och ungdomsverksamhet. SIA föreslår dock inga för- ändringar i lagen, utan förutsätter att kommunaldemokratiska utredningen i sitt arbete behandlar dessa frågor.

Med utgångspunkt i kommunförbundets PM "Modell för samverkan mel- lan barn- och ungdomsvårdande organ i en kommun" föreslår SIA en sam- verkan mellan barn- och ungdomsvårdande organ. För detta föreslås en programgrupp sammansatt av minst två förtroendemän från varje berörd nämnd för att på så sätt bli starkt förankrad i resp. nämnd. Programgruppen skall vara ett beredande organ för verksamhetsprogram rörande den sam- ordnande barn- och ungdomsverksamheten i kommunen. Den viktigaste

Prop. 1975/76:39 36

uppgiften har gruppen i samband med kommunens budgetarbete. Det är då angeläget att programgruppens synpunkter och förslag kommer kom- munstyrelsen till handa så att kommunstyrelsen kan beakta dessa vid ut- arbetande av sina allmänna riktlinjer för budgetarbetet.

SIA framhåller att om man är beredd att ge programgruppen denna an- svarsfulla uppgift måste man också ge den befogenheter att prioritera verk- samheter och föreslå resursanvändning m. m. Programgruppen bör således tillmätas rätten/skyldigheten att föreslå vilken nämnd(er) som skall svara för de olika verksamheterna. Nämnderna har därefter att ta ställning till programgruppens förslag samt fatta beslut om hur verksamheten skall genomföras. SIA framhåller att detta inte minst är centralt för verksamheten inom skoldagen och för skolanknutna aktiviteter liksom för det samordnade sociala arbetet med barn och ungdom. Utredningen är medveten om att detta förfarande försvåras av nuvarande regler för den kommunala arbets- fördelningen och beslutskompetensen enligt kommunallagen.

SIA understryker att en decentralisering — en ökad frihet i beslutsfattande och resursanvänding — förutsätter ett program i kommunen. som klart anger ramar och mål för de lokala verksamheterna och ställer krav på redovisning (utvärdering) av gjorda insatser inom varje område.

För att samarbete skall komma till stånd krävs vid sidan av rekommen- dationer också att (I) kommunen (kommunfullmäktige) får ansvara för att ett samarbetsorgan inrättas, att (2) kommunen (kommunfullmäktige) sam- tidigt med inrättandet av ett samarbetsorgan (programgrupp) anger vilka uppgifter m.m. som skall åvila programgruppen.

SIA framhåller att för att arbetet skall fungera tillfredsställande fordras dels god central service. dels en sa mord n a re som skall bevaka verk- ställigheten av olika beslutade. samordnade verksamheter. Samordnaren har viktiga uppgifter inom vissa specialpedagogiska och sociala insatser. som t.ex. skoldaghem. skolveckohem och dagcentraler, där planeringen kräver större elevunderlag än ett rektorsområde. SIA finner det naturligt att skol- styrelsen blir huvudman för samordnaren.

I varje kommundel (distrikt) bör finnas en pl a n e r i n g 5 g r up p som består av tjänstemän från berörda förvaltningar. Planeringsgruppens uppgift skall vara att med utgångspunkt i de lokala erfarenheterna och behoven vad avser barn- och ungdomsverksamhet ge underlag för initiativ och förslag om hur resurserna inom ett område skall användas. Arbetet i planerings- gruppen kan indelas i tre faser: planering, verkställighet och kontroll.

Resultatet av programgruppens (och eventuella planeringsgruppers) verk- samhet bör bl.a. framträda som ett icke institutions- och nämndbundet arbete på det lokala planet. Verksamheten under skoldagens fria aktiviteter. skolanknutna aktiviteter i övrigt och det förebyggande och åtgärdsinriktade arbetet med enskilda elever är arbetsuppgifter som är gemensamma för per- sonal anställd av olika nämnder. SIA menar att de som engageras i sådan verksamhet kan sägas utgöra olika v e r k 5 a rn h e t 5 g r u p pe r.

Hänvisningar till US1

Prop. 1975/76:39 37

2.2 Remissyttranden 2.2.1 Allmänt

Flertalet länsskolnämnder ansluter sig till förslaget om en samlad skoldag, och bl. a. länsskolnämnden i Östergötlands län menar att motiven för den är riktiga och i konsekvens med de grundtankar som framförts av barn- stugeutredningen. Länsskolnämntlen i Blekinge län framhåller vikten av att skolan i dagens samhälle förbättrar omsorgen om barnen under den tid föräldrarna ej har möjlighet att se till dem.

Socialstyrelsen anser att den sammanhållna obligatoriska skoldagen från många utgångspunkter kan anses vara fördelaktig. Framför allt blir det lättare för föräldrar och andra som har ansvar för barnen att planera sin tid. So- cialstyrelsen ställer sig dock tveksam till skolans möjligheter till utsträckt omsorg i den bemärkelsen, att skolan under skoldagen skall ha ett totalansvar för barnen, varvid hela skoldagen ges ett pedagogiskt styrt innehåll. Enligt styrelsen är det angeläget att förskolans erfarenheter av vikten av avkoppling och avskildhet utnyttjas. Särskilt vissa barn har större behov av att få pe- riodvis vara ensamma.

AMS anser att förslaget kan bidra till att underlätta för hemarbetande kvinnor att gå ut i förvärvslivet.

TCO liksom SACO/SR vill betona att den samlade skoldagen måste ses som en av de samhällets insatser som avser att ge alla barn bättre utveck- lingsmöjligheter. Vad gäller barn med skolsvårigheter vill TCO framhålla vikten av satsningar på barnens miljö innan de börjar skolan.

Sko/It'datjlörbttntlct menar att då skoldagsbegreppet baseras på sociala krav bör det få en hög angelägenhetsgrad.

LO stöder uppfattningen att en helhetssyn bör läggas på skoldagen där lektioner blandas med fria aktiviteter av varierande slag och att deltagande i dessa måste bli obligatoriskt för alla elever. Att skoldagen därefter kan flyta över i frivilliga aktiviteter ligger också i linje med bamstugeutred- ningens förslag om ett vidgat tillsynsansvar för barn till dubbelarbetande eller ensamstående föräldrar, som inte nu kan garanteras sådan tillsyn.

Att kommunen inom ramen för sina egna resurser kan ordna frivilliga aktiviteter samt en skoldag som rymmer fasta och fria aktiviteter anser kr)/rllrlllll/Öl'blII1(f('l liksom Landstings/örbttndet vara bra.

FBF finner den samlade skoldagen värdefull då hemmen länge har saknat den trygghet det innebär att skolan påtar sig ett ansvar för barnen en tydligt angiven tid varje dag.

FSS understryker att man bör undvika en institutionalisering av fritids- verksamheten. Föreningen menar att SIA inte har analyserat vilka sam- ordningsproblem som uppstår om skolan påtar sig delar av heldagsomsorgen. Trygghets- och omsorgsbehoven bör tillgodoses genom utbyggnad av den reguljära fritidshems- och familjedaghemsverksamheten under sociala cen-

Prop. 1975/76:39 38

tralnämnden.

RKBF menar att SlA alltför snabbt kommit till slutsatsen att skolan bör vara centrum för det frivilliga barn- och ungdomsarbetet.

Trollhättans kommun finner att den samlade skoldagen rymmer så vä- sentliga värden då det gäller omsorg. tillsyn och sysselsättning för eleverna att man tillstyrker principen om den samlade skoldagen. Dessa synpunkter om en ökad omsorg under skoldagen anför även ett stort antal remiss- instanser däribland SSU, FPU, MUF. SFS. Unga Örnar, ärkebiskopen. Elev- jörbundet. Borlänge. Helsingborg. Kalmar. Uppsala. Stockholm. Linköping, m. ll. kommuner samt skolstvrelserna i Arvika. Nynäshamn. Täby, Karlskoga. Filipstad och Östra Göinge.

Möjligheterna till social träning anser skolstyrelsen i Karlstad ökar i och med att man inför tid för fria aktiviteter. Den sysselsättning eleverna då ägnar sig åt kan utveckla känslan för samverkan och ansvarstagande. [ bästa fall betyder en samlad skoldag slut på meningslös väntan på Skolskjutsar och sysslolöshet under tråkiga håltimmar. Höörs kommun påpekar att en samordning av skoltider för olika stadier vid en skolenhet kan medföra lägre skolskjutskostnader men genom tillkomsten av frivilliga aktiviteter efter skoldagens slut uppkommer ett nytt transponproblem.

Luleå kommun slår fast, att det är ett grundkrav att ideella och politiska organisationer. folkrörelserna. fackföreningsrörelsen och ungdomsorganisa- tionerna i större utsträckning än hittills måste få komma in i skolverk- samheten.

2.2.2 Skaldagens längd och obligatorium

SÖ delar uppfattningen att utformningen av verksamheten inom angivna ramar skall ankomma på kommunen. Kommunen bör utforma skoldagen så att resurserna för omsorg och fritidsaktiviteter finns avsatta under hela skoldagen och kommer alla skolans elever till del. SÖ finner vidare liksom RRV, Skolledarförbundet, RHS. m. fl.. att en timplaneändring är motiverad för i första hand mellanstadiets del, om den samlade skoldagen skall bli en realitet för alla elever.

SÖ liksom flertalet länsskolnämnder delar utredningens uppfattning att skoldagens fria aktiviteter bör vara 0 bl i g a t o ri s k 3 för eleverna. Samma uppfattning framförs av bl.a. RRV. soda/utredningen, SACO/SR, RHS, Trollhättans, Hudiksvalls. Haninge. Luleå och Malmö kommuner. Länsskolnämnden i Blekinge län efterlyser en lösning på omsorgen under lovdagar samt ferier. livrem kommun anser att man bör ompröva skolårets längd.

LR tillstyrker den samlade skoldagen endast under förutsättning att de fria aktiviteterna blir frivilliga. Samma ståndpunkt redovisas av SAF. MUF. SECO. SFS. Jönköpings kommun, Höörs kommun samt skolstyrelsen i Östra Göinge.

Prop. 1975/76:39 ; ' 39

Frågan om s k old a g e n s lä n g d för eleverna på lågstadiet har be- handlats av ett ston antal remissinstanser. Flertalet ärkritiska mot de fö- reslagna minimi- och maximivärdena för skoldagen för dessa elever. Länssko/nämnden i Hallands län förutsätter att skolstyrelscrna kommer att vara försiktiga vid fastställandet av skoldagens omfattning. TCO accepterar de föreslagna maximivärdena men förordar en restriktiv tillämpning för åk 1 och 2. Samma uppfattning redovisas bl. a. av ärkebiskopen, SL. SFL, SAC O/SR. RHS samt flera kommuner och skolstyrelser, däribland Borås. Malmö. Mörbylånga. Sundsvall och Östersunds kommuner samt sko/styrelserna i Botkyrka och Vårgårda.

SSKF stöder förslaget till maximigräns för lågstadiet och menar att sett mot bakgrund av vistelsetidcrna i daghem får skoldagen ej bli för lång på lågstadiet. ABF anser SIA:s minimitidcr riktiga från jämlikhetssynpunkt.

Örebro kommun anser att då det gäller riktvärden för skoldagens längd bör de av SIA föreslagna 30 timmar per vecka för låg- och mellanstadierna och 35 timmar per vecka för högstadiet utgöra en övre gräns som ej får överskridas. Skolstyrelsens beslut om skoldagens faktiska längd bör sedan baseras på lokala önskemål och behov. Samma uppfattning redovisas av flera kommuner bl. a. av Östersunds, Umeå. Göteborgs, Västerås kommuner och .skolstt'r'elserna i Trelleborg och Täby.

Skolstyrelsen i Ronneby menar att skoldagens längd kan variera mellan olika skolenheter beroende på dess olika behov och de ekonomiska resurser som finns tillgängliga. Ansvar och generositet måste till för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort i kommunen skall få ett rikligt utbud av fria aktiviteter. Behovet av frivilliga aktiviteter måste emellertid kartläggas vid varje skola för sig.

2.2.3 De fria och frivilliga aktiviteternas mål och innehåll

Utredningens förslag om varvning av fasta och fria aktiviteter samt fri- villiga aktiviteter i anslutning till skoldagen och att de fria aktiviteterna får en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig.

SÖ kan i princip instämma i utredningens förslag till innehåll i fria ak- tiviteter men kan inte undgå en känsla av att utredningens redovisning av olika möjligheter att anordna fria aktiviteter väcker en förväntan, som inte står i relation till varken den tid som står till förfogande eller till de ekonomiska resurserna.

Länsskolnämnden iSöderman/ands län anser att det finns bättre möjligheter att lösa problemet med tillsyn för eleverna om fasta och fria aktiviteter varvas under en förlängd skoldag. Länsskolnämnden i Skaraborgs län menar att det måste vara en frihet för kommunen att avgöra vid vilka skolor en utbyggnad av fria aktiviteter skall anordnas. Länsskolnämnden i Gävleborgs län delar ej uppfattningen att resursen för fritt valt arbete skall räknas in

Prop. l975/76z39 40

i förstärkningsresursen utan vill att den i stället bör komma svenskan till del i form av fasta aktiviteter. Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att en meningsfylld skoldag kräver betydligt större resurser för fria och frivilliga aktiviteter.

TCO menar att det är positivt att lokalt verksamma kulturarbetare och ungdomsorganisationer bereds möjlighet att samarbete med skolan. En nöd- vändig förutsättning för att förbättra skolans inre arbete är en metodisk utveckling. De önskemål om genomgripande pedagogiska förändringar som framfördes i direktiven borde ha lett till mera konkreta förslag vad gäller de kursplanebundna aktiviteterna och arbetssättet inom dessa. Avvägningen mellan ”teoretiskt” och ”praktiskt” är inte tillfredsställande på högstadiet. Förslaget att resurserna för fritt valt arbete på högstadiet skall kunna an- vändas för insatser på andra stadier kan i praktiken leda till att högstadiet blir ytterligare teoretiserat vilket skulle kunna få negativa effekter för framför allt de lågt motiverade eleverna. Nya resurser bör därför tillföras så att re- sursen som nu finns för fritt valt arbete även fortsättningsvis kan användas för sådana aktiviteter på högstadiet.

SL tillstyrker att innehållet i de fria aktiviteterna avgörs inom rektors- området. altemativt inom skolenheten. Allmänt vill förbundet framhålla att de fria aktiviteterna inte får betraktas som något artskilt från under- visningen i övrigt, som bör ges ett sådant innehåll att det upplevs me- ningsfullt av eleverna och att arbetsformerna stimulerar till aktivt delta- gande. Detta framhålleräven RHS. SFL tror att det finns risk att de fria akti- viteterna kommer att användas för terapibetonade sysselsättningar.

Flera remissinstanser bl. a RHS anser att termen "fria aktiviteter” bör utgå.

Kommunförbundet anser att man bidrar till att motverka många av dagens skolproblem genom att fylla tid för raster och håltimmar med meningsfulla aktiviteter för eleverna. Samma synpunkt har Eleu/örbundet.

FBF betonar starkt kravet på att möjligheterna tillgodoses för både flickor och pojkar att välja fria och frivilliga aktiviteter efter intresse och fallenhet. så att inte traditionsbundct könsrollstänkantle kvarhålls.

Ett absolut krav från DHR är att utbudet av fria och frivilliga aktiviteter är så rikligt att alla elever. alltså även gravt handikappade, kan deltaga i och fritt välja mellan flera olika aktiviteter utifrån det personliga intresset. Fritidsaktiviteterna måste även vara tillgängliga för elever som går i spe- cialskolor. men bor i hemmen. Detsamma måste även gälla för internat- skoleelever. Liknande synpunkter framförs av Statens Handikappråd och HCK.

RF anser med hänsyn till motiven om ökad kontakt mellan skola och organisationsliv det synnerligen olyckligt att fritt valt arbete som på högstadi- et visat sig vara inkörsporten till konkret samverkan mellan skola och för- eningsliv och som mottagits så positivt av eleverna nu försvinner som tim- planebundet ämne. RF anser att fritt valt arbete nu börjat finna sin form och

Prop. 1975/76:39 . 41

sålunda är en konkret lösning på hur fria aktiviteter kan genomföras på låg-. mellan- och högstadiet. RF föreslår därför "att utbildningsdepartementet prö- var möjligheten att som timplanebundct ämne (fast aktivitet,) införa fritt valt arbete såväl på låg-, mellan- som högstadiet. Samma uppfattning har RR V. som också vill fastslå ett minimum fria aktiviteter som ej används för stödun- dcrvisning.

Samkrisma skolnämnden anser att skolans öppenhet inte kan tillåtas bli total. Vad som skall erbjudas eleverna som ett alternativ under samlings- namnet fria aktiviteter måste av skolans ledning bedömas utifrån de all- männa kriterier på objektivitet som läroplanen anlägger. SKU instämmer i behovet av de olika typer av fria aktiviteter som utredningen föreslagit. Däremot är SKU starkt kritisk till den dåliga överensstämmelsen mellan tid för fria aktiviteter och de mål som satts upp för dessa. SKU anser vidare nuvarande morgonsamlingar och gemensamma samlingar så väsentliga att de bör finnas kvar även inom de fria aktiviteterna. RKBF delar utredningens uppfattning att skolan bör erbjuda ett rikt urval av fria aktiviteter som an- knyter till elevernas intressen och behov. Organisationerna bör på ett aktivt sätt medverka och informera eleverna om vilka möjligheter som erbjuder sig.

Flera remissinstanser menar att st ö (1 U n d e r vis nin g e n ej får kon- kurrera med andra för eleven mer stimulerande aktiviteter. Till dessa in- stanser hör SFL som anser att SIA:s förslag leder till att klyftan mellan svag- och högpresterande ökar i stället för att minska. Länsskolnämnden i Norrbottens län menar att stödundervisningen under fria aktiviteter bör vara frivillig. Liknande synpunkter har ABF, RHF, HCK, DHR. SFSP. Elev- förbundet samt flera kommuner däribland Stockholm. Filipstad. Göteborg och Gävle.

SL tillstyrker däremot att stödundervisning delvis kan förläggas till tid för fria aktiviteter utan att den konkurrerar med visSa andra aktiviteter. SACO/SR har uppfattningen att de fria aktiviteterna bör inriktas på att bli ett stöd för skolans pedagogiska arbete även i form av stödlektioner och läxhjälp,

Skolledarförbundet framhåller i detta sammanhang att det måste bli skolans uppgift att söka olika vägar för att i samverkan med hemmen söka stimulera äVen svagmotiverade elever att ta emot sådana erbjudanden. Viktigt är dock att skolan inte är rädd för att söka nya och kanske okonventionella vägar för att nå detta mål.

Fråganombiblioteksverksam heten tasuppavbl. a.SÖ. statens kulturråd, SACO/SR, SAB, SLF . kommunförbundet och ett flertal kommu- ner. SlA framhåller att skolbiblioteket på olika sätt bör utnyttjas under de fria aktiviteterna. i samband med läxläsning för stödundervisning. för fri läsning. för spel och för allmän avkoppling.

SÖ är överens med SlA om att skolbiblioteket bör få utökade sociala och elevvårdande funktioner och bör vara öppet hela skoldagen. om möjligt

Prop. l975/76:39 42

även på tider för frivilliga aktiviteter.

Detta är en förutsättning för att biblioteket skall kunna fungera som ar- betsplats för såväl läroplansbundna söm fria studier. som informations- och utställningscentrum och som utvecklingsbefrämjande kreativ miljö för ele- verna. Skolbiblioteket kan bli en betydande jämlikhetsfaktor. speciellt för de barn. som kommer från läsovana miljöer. och skolskjutsbarn. vilka i all- mänhet har små möjligheter att komma i kontakt med goda barn- och ungdomsböcker och annan litteratur. Samma förhållande gäller invandrar- barnen. Att stimulera samtliga dessa elevgrupper till läsning är en mycket angelägen och viktig uppgift för såväl bibiliotekets personal som för lärare framhåller SÖ.

Detta framhålls även av kulturrådet som menar att i första hand bör uppmärksamhet riktats på grundskolans bibliotek.eftersom de stora bristerna finns där. För att skolbiblioteket skall få den centrala roll i skolan som utredningen föreslår bör enligt kulturrådet bestämda krav ställas på biblio- teket. Det skall vara lättillgängligt. öppet hela dagen. ha ändamålsenliga lokaler. kunnig personal och ett varierande bokbestånd och andra medier.

S.-f('O/SR menar att skolans ansvar för elevernas kulturella utveckling gör att biblioteken på olika stadier bör inta en central plats. Skolans bibliotek är en utmärkt utgångspunkt för att stimulera olika intressen.

SAB liksom SFL delar utredningens uppfattning att biblioteket på alla stadier bör inta en central plats. Möjligheten att utnyttja skolbiblioteket är en grundläggande rättighet för alla som arbetar i skolan. och det bör vara angeläget att se till att det material och den information som finns i biblioteket verkligen kan användas av dem som så önskar. Erfarenheter från aktivt arbete i skolbibliotek visar att ett obemannat skolbibliotek inte blir det för skolans verksamhet väsentliga miljöalternativ. som kännetecknas av möjligheter till studier, tystnad och avkoppling. Enligt SAB är det uppen- bart. att ambitionerna hos skolbiblioteket och folkbibilioteket i hög grad sammanfaller. Ett samarbete bör därför vara självklart. En liknande upp- fattning redovisas av statens kulturråd.

De kommuner bl. a. Uppsala. Göteborg och Hal/ristad som yttrat sig i frågan betonar skolbibliotekens centrala roll. Halmstads kommun menar emellertid att avsaknaden av lokaler, personal och böcker gör att det på många håll kommer att krävas avsevärda resurser för en upprustning.

Beträffande den k 0 m m u n ala m ti si k 5 k ola n framhåller kommun- förbundet att denna måste trots sin karaktär av frivillighet för såväl kom- munen som eleverna kunna bedriva en stor del av sin verksamhet under skoldagen. Från ett stort antal kommuner har framhållits att kommunerna måste ha frihet att utifrån lokala förhållanden planera in den frivilliga mu- sikundervisningen i skoldagen på ett sådant sätt att den samlade resursen för denna verksamhet kan utnyttjas optimalt och så att även elever med lång resväg kan deltaga. Den kommunala musikskolans aktiviteter bör i ett längre perspektiv även kunna kompletteras med andra verksamhets-

Prop. 1975/76:39 ”__. _. 43

former än musik och på det sättet stimulera till en bredare estetisk utveckling för den enskilda eleven. anser kommunförbundet. Atttskilja mellan "stat- liga" och "kommunala" timmar inom den frivilliga musikundervisningen synes inte längre vara relevant. ] samband med en reform av skolans inre arbete bör därför ansvaret för aktiviteterna under de nuvarande timmarna för intrumentalmusik. solosång och körsång läggas på den kommunala mu- sikskolan, vilken redan i dag på många håll administrerar båda typerna av undervisningstimmar.

Länssko/nämmlan i Kristianstads län anser att SIA skapar ännu bättre möj- ligheter för de kommunala musikskolorna som kan förlägga sin undervisning på dagtid vilket medför lägre kostnader för lärarlöner. En liknande upp- fattning har SFL, som anser det viktigt att den kommunala musikskolan ges resurser att kunna möta elevernas behov av musikundervisning även inom frivilliga aktiviteter i framför allt ensemblemusicerande. SFL vill kraf- tigt understryka behovet av att bestämmelserna i Lgr 69 om frivillig mu- sikundervisning där deltagande elev lår tiden för annan undervisning mins- kad med sammanlagt högst 20 lektioner under ett |äsår.även i fortsättningen skall kunna tillämpas på tid för fasta aktiviteter.

Enligt statens kulturråd talar allt för att musikverksamheten intar en sär- skild ställning bland ungdomens kulturaktiviteter. Mot bakgrund av detta förhållande är det angeläget att skolan får möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdomen.

ABF anser att musikundervisningen i skolorna ökar kontakterna med god musik. En stor del av själva färdighetsträningen bör ligga i skolans regi. Kompletterande musikundervisning samt olika typer av musikaliska arrangemang. ensemblespcl etc. kan med fördel ske i föreningslivets regi. De kommunala musikskolorna måste därför fungera som slussar till mu- sikverksamheten i föreningslivet. .

Umeå kommun understryker de stora möjligheter som kommunala mu- sikskolan har i fråga om medverkan i organisation med fria och frivilliga aktiviteter.

Norrköpings kommun menar att musikundervisning m.m. även fortsätt- ningsvis måste fonlöpa på ungefär samma sätt som nu och täcka in hela skoldagen. bl. a. för att den anställda personalen skall kunna utnyttjas ef- fektivt men att huvudprincipen måste vara. att detta förläggs till tid för fria aktiviteter. där så är möjligt.

Några remissinstanser särskilt de politiska och fackliga ungdomsorgani- sationerna tar upp frågan om elevernas medverkan vid ut- formningen av fria och frivilliga aktiviteter. SIA har starkt understrukit vikten av en aktiv elevmedverkan. FPU bedömer riskerna som stora för att innehållet i de fria aktiviteterna avgörs över elevernas huvuden. Redan i dag fattas alltför många beslut av statliga och kommunala myndigheter samt personal i skolan utan någon egentlig elevmedverkan. De sociala följderna är att skolan inbjuder till passivitet från elevernas sida.

Prop. 1975/76:39 44

Detta förhållande kan ytterligare accentueras i samband med införandet av fria aktiviteter. Eletyörbundet anser det angeläget att poängtera att eleverna skall ha en medbestämmanderätt över den totala skoldagen. Det är lika viktigt att eleverna får vara med och planera och bestämma hur den fasta undervisningen skall se ut som hur den fria och frivilliga undervisningen skall utformas. För att kunna skapa ett engagemang bland eleverna på skolan krävs det att inflytande och medbestämmanderätt för eleverna verkligen införs. Den passivitet som förekommer i dag vid bl. a. fritt valt arbete på högstadiet beror på att detta saknas. Det skall också vara så att eleverna själva skall kunna ansvara för och leda delar av skoldagen anser förbundet.

SECO anser att. för att de fria och frivilliga aktiviteterna skall kunna göras meningsfulla. det krävs att elevernas önskemål om vilken verksamhet som skall bedrivas ligger till grund för verksamhetens utformning. [ annat fall riskerar man att eleverna passiviseras.

I detta sammanhang understryker RHS hur viktigt det är att eleverna får ett reellt medansvar för de fria och frivilliga aktiviteternas innehåll, form och förverkligande. Så gott som alla HOS-föreningar som yttrat sig i frågan finner detta riktigt. Mycket i skolan kan utföras av eleverna själva framhåller RHS. Skolvaktmästare, måltidspersonal. expeditions-och städpersonal skulle kunna göra en mycket stor insats för elevernas sociala utveckling genom att låta eleverna delta i deras arbetsuppgifter och bli handledare för andra elever.

Skolstyrelsen i Arvika liksom bl. a. skolstyrelsen i Täby påpekar att det är viktigt att eleverna får påverka utbudet av fria och frivilliga aktiviteter och att valet av aktiviteter upplevs mera fritt än vad fallet är med fritt valt arbete.

SKU anser att arbete i elevföreningar, som styrs av eleverna själva, är den viktigaste delen av fria och frivilliga aktiviteter. Om inte elevernas egna föreningar ges bättre arbetsmöjligheter förfelas mycket av det SlA vill uppnå, t. ex. stimulering av elevernas egna initiativ och social träning till samverkan pch större ansvar framhåller SKU.

SlA framhåller avslutningsvis att skoldagen också måste innehålla tid fö r av k 0 p pl i n g. SFL anser detta mycket viktigt. Förbundet anser det nödvändigt att ordna tillgång till enskildhet och vila för de elever som har sådant behov. SFL menar att det annars finns risk för överaktivering av eleverna. Speciellt måste uppmärksammas de elever som av fysiska eller psykiska skäl ej orkar delta i gruppaktiviteter under längre tid. Liknande synpunkter framförs av SÖ. flera länsskolnämnder. socialstyrelsen. FSS, sa- eialutredningen och sko/(lagen i Karlstad.

2.2.4 I-Yirt'nings/it'e/s medverkan i skolan

Förslaget om föreningars medverkan i skolan tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser. Från organisations- och föreningshåll

Prop. 1975/76:39 -,- . 45

understryks att föreningarnas profil måste garanteras och att medverkan i skolan måste ske på föreningarns villkor. _ _ _

SÖ framhåller att de förslag av SlA som berör föreningslivet är positiva och bör ge goda möjligheter till ökade kontakter med skolan. Enligt SÖ:s bedömning kan och vill de flesta organisationer åta sig de vidgade uppgifter som det innebär att medverka inom skolans fria aktiviteter liksom den frivilliga verksamheten i anknytning till skoldagen. För föreningarna kom- mer detta att innebära ökade och delvis annorlunda uppgifter. Det är viktigt att framhålla anser SÖ att organisationerna måste få göra sin insats utifrån egna mål och på egna villkor. Detta innebär att de skall kunna arbeta på samma sätt som sker i den sedvanliga verksamheten men med hänsyn tagen till skolans organisatoriska ramar och beträffande verksamhet under skoldagen inom ramen för skolans mål och riktlinjer. Det är givetvis sam- tidigt viktigt att samråd sker i de frågor som berör både skolan och or- ganisationerna. Det är därför av vikt att berörda organ har en konkret möj- lighet att delta i planeringen av verksamheten under och i anslutning till skoldagen. Liknande synpunkter framförs av bl. a. socialstyrelsen och kom- munförbundet.

Statens ungdomsråd anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning tagit konsekvenserna av sin principiella syn beträffande de konkreta för- slagen. Sålunda anser rådet att utredningen alltför lättvindigt behandlat frå- gan om hur föreningslivet skall ges reella möjligheter att medverka inom de fria och frivilliga aktiviteterna. Medverkan i dessa kommer att ställa föreningslivet inför en helt ny situation som kräver hänsynstagande till organisationernas speciella förutsättningar och förtroende att verka på sina egna idémässiga villkor. Enligt ungdomsrådets förhoppning bör skolan via sin administration och personal stödja. underlätta och visa förtroende för föreningslivets insatser i skolan. Ett oeftergivligt krav anser rådet är att medverkan sker på föreningarnas villkor. Detta anför också LO som menar att det är mångsidigheten och den normala aktiviteten hos organisationerna som skall tillföras skolan. Genom att spegla en väsentlig del av verksamheten i samhället och att stimulera eleverna till aktivitet inom demokratin kan de bidra till att bredda de. totala aktiviteterna inom skolan. Med stöd av de mål och riktlinjer som anges i läroplanerna måste de politiska ungdoms- förbunden engageras även i de fasta aktiviteterna för att komplettera skolans samhällsorientering och främja en aktuell politisk debatt i skolan och därvid stimulera eleverna till engagemang i politisk verksamhet. Skolstyrelsen mås- te ges ett ansvar för detta. LO hävdar att den orientering om samhälls- förhållanden som de unga tidigare ftck på arbetsplatser och i organisationsliv utanför skolan nu måste ges under skolåldrarna och stimuleras av skolan.

LO förutsätter att löntagarorganisationemas informationsuppgift i skolan tillgodoses i annan ordning än under fria och frivilliga aktiviteter och att de under alla omständigheter får prioriterad ställning som informations- givande organisationer.

Prop. l975/76:39 46

Förbundet Vi Unga är mycket tveksam till om föreningslivet är organi- satoriskt förberett att utgöra en stor resurs inom de föreslagna fria och fri- villiga aktiviteterna. Enligt förbundet har det länge varit ett mål att försöka få ett bättre förhållande för föreningslivet i skolan. Organisationernas med- verkan måste ske på deras egna villkor menar förbundet. Detta poängteras även av UÖR. IOGT-NTO. RF. SFF. Fri/tillsf'rämiandet. SRK/URK m.fl. UÖR anser att det måste slås fast som en huvudprincip att föreningsdriven fritidsverksamhet skall komma i förhand och att kommunalt organiserad 'verksamhet skall träda tillbaka då föreningslivet är i stånd att organisera motsvarande verksamhet för barn och ungdom. Detta anför även Rikskorpen. Eskilstuna kommun och Kristianstads kommun. UÖR framhåller vidare att den hittillsvarande inriktningen av skolan har ställt krav på neu- tralitet och objektivitet i undervisningen. Denna grundinställning tar sig ofta uttryck i att föreningar med ideologisk inriktning ställs utanför möj- ligheten att medverka i skolans arbete och att skolledningarna av rädsla för att "favorisera" någon särskild grupp hellre avstår från att släppa in föreningslivet i skolan.

MUF, som tillstyrker föreningsmedverkan i skolan, gör ett mycket viktigt undantag för politiska partier och till partiet anknutna ungdoms- och barrt- organisationer såsom de politiska ungdomsförbunden och Unga Örnar. Deras verksamhet bör inom skolans ram avgränsas till elever på gymnasieskolan och grundskolans högstadium. I princip samma inställning redovisas av SECO och SFS. '

DHR anser det vara mycket väsentligt. att skolan fördelar resurserna så att även mindre organisationer ges reell möjlighet att medverka. Eleverna bör få ett så differentierat utbud som möjligt. Det är även väsentligt att de själva får vara med och bestämma och ta egna initiativ.

Riksförbundet KFUM/KFUK önskar ett klarare ställningstagande till frå- gor som har med konkurrenssituationen att göra mellan olika organisationer. Krav som måste tillgodoses är rätten för den mindre och svaga organisationen att föra ut sin profilerade verksamhet. Likaså måste konkurrenssituationen mellan stora och starkare föreningar beaktas.

Enligt Norrköpings kommuns uppfattning föreligger det en bestämd skillnad mellan föreningarnas roll inom fria resp. frivilliga aktiviteter. De förra är en del av skoldagen. varför andra krav på föreningarnas medverkan då bör gälla. Under inga förhållanden får då krävas medlemskap för att få delta i av en viss förening ordnad verksamhet. Hittills har principen gällt att föräldrarna avgjort barnens engagemang i föreningsverksamhet. Det synes också angeläget att utbudet av aktiviteter i skolan ej blir sådant, att elevernas behov av fritidsaktivitet tillfredsställs på ett sådant sätt, att föreningarnas kvällsverksamhet hämmas.

Behovet av stor restriktivitet och aktsamhet i inslagen framför allt på låg- och mellanstadierna måste enligt Linköpings kommun starkt understry- kas. Vid medverkan i de obligatoriska fria aktiviteterna måste vidare lä-

Prop. 1975/76:39 _ 47

roplanens krav på saklighet och allsidighet göras gällande utan att för den skull resp. förenings proftl utslätas. Mai/mökornmun anser att eleverna i fram- för allt låg- och mellanstadierna bör ges tillfälle att komma i kontakt med ett så brett utbud som möjligt av olika fritidsaktiviteter. Med dessa er- farenheter i botten har eleverna reella möjligheter att ta ställning till vad de verkligen är intresserade av och vill göra på sin fritid.

Eskilstuna kommun anför att det är angeläget att verksamheten i synnerhet under de frivilliga aktiviteterna organiseras och präglas av det idéburna för- eningslivet. där huvudprincipen är att folkrörelserna och föreningslivet be- reds möjlighet att medverka i skolarbetet. De bör under skolans fasta ak- tiviteter kunna få presentera sig och sin verksamhet när denna knyter an till något arbetsområde inom Studieplanen.

Västerås kommun menar att för frivilliga aktiviteter svarar fritidsledare under bestyrelsen före den obligatoriska skoldagen. Efter bygger studie- förbunden. föreningarna, fritidsgårdarna. musikskolan m. m. vidare på in- satserna under skoldagen i samverkan med skolstyrelsen. park- och fri- tidsförvaltningen och föreningslivet. De fria aktiviteterna delar man upp mellan skola och föreningslivet. Den förra innehåller elevråden. skolans praktiskt-estetiska ämnen, idrott, musikskolan och bibliotek medan den se- nare exemplifieras genom utställningar. närsamhällets föreningar, politiska ungdomsförbunden samt utbud från studiecirklar.

Även övriga kommuner som t.ex. Borlänge, Kalmar. Kristianstad och Lycksele redovisar en positiv inställning till medverkan av föreningslivet i skolans arbete.

2.2.5 Personalfrågor

Några remissinstanser bl. a. organisationer som driver ungdomsverksam- het tar särskilt upp personalfrågan inom fria och frivilliga" aktiviteter. Vissa skiljaktigheter på hur personalfrågorna skall lösas framkommer därvid.

Statens ungdomsråd ser positivt på möjligheten att hjälpa förvärvsarbetande till att kunna få ledigt från sitt ordinarie arbete för att göra insatser som handledare i skolarbetet. Rådet stöder därför utredningens förslag om lag- stadgad rätt till ledighet på 200 timmar för detta ändamål. Ett problem är dock att ledigheten måste tas ut i början eller slutet av arbetsdagen. Detta innebär att ett mycket begränsat antal förvärvsarbetande kan komma i åtnjutande av den föreslagna möjligheten. De fria aktiviteterna under skol- dagen kommer med all sannolikhet att pågå under andra tidpunkter än när de förvärvsarbetandes arbetsdag börjar eller slutar framhåller ungdoms- rådet.

Rådet ställer sig bakom förslagen om att i ökad utsträckning söka engagera hemarbetande samt elever från högstadie- och gymnasieskolan som ledare bland grupper på låg- och mellanstadiet. ] sammanhanget vill rådet anföra

Prop. 1975/76:39 48

att vad som sägs i utredningen om att föreningsengagerade handledare skall ha genomgått godkänd handledarkurs måste tolkas så att man genomgått en av organisationen godkänd kurs. Ungdomsrådet förordar att ersättning för medverkan i fria och frivilliga aktiviteter utgår enligt de normer ut- redningen föreslagit. Rådet förordar också att ersättningen utbetalas till för- eningarna, som i sin tur får sätta upp regler för arvodering för sina resp. ledare.

SÖ ifrågasätter inte behovet av utbildning för att fungera som handledare i skolan. men finner det angeläget att de utifrån kommande ledarna för de fria aktiviteterna inte alltför mycket påverkas av skolans attityder och arbetsmetoder. Det måste ankomma på skolledningens och bcstyrelsens per- sonkännedom och omdöme att, utifrån de behov skolan har, anlita personal för denna verksamhet.

SÖ noterar med tillfredsställelse SIA:s förslag om lagstadgad rätt till le- dighet från arbetet för föreningsanknutna ledare liksom det till lärarutbild- ningskomntitte'n (LUK) överlämnade förslaget om kombinationstjänster som kan innebära vidgade möjligheter för organisationsinsatser.

Länsskolnämnden i Jämtlands län menar att SlA ej har belyst skoldagens konsekvenser för den kommunalanställda skolpersonalen. Förskolesemina— rierna i Göteborg, Solna och Norrköping menar att stor vikt måste fästas vid att välutbildad personal finns att tillgå under fria och frivilliga aktiviteter.

Kommunförbundet vill fästa uppmärksamheten på de problem som kan uppstå när statliga och kommunala avtal tillämpas inom samma verksam- hetsområde. Redan i dag har kommunen stora svårigheter att dels avgöra var gränsen går mellan statligt reglerade uppgifter och uppgifter som kom- munen själv skall reglera. Förbundet förutsätter att bättre preciseringar av statens resp. kommunernas ansvar för skolan kommer att föreslås av ut- redningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen).

ABF menar att de som skall gå ut som handledare i skolorna från för- eningarna skall vara aktiva föreningsledare och förtroendevalda och inte anställda instruktörer i första hand. Medlen till ersättningen förutsätts enligt ABF tas ur förstärkningsresursen. ABF vill förorda att ersättningarna ut- betalas till föreningarna, som i sin tur får träffa uppgörelser med sina ledare. Detta framhålls även av KF UM /KF UK . ABF vill i detta sammanhang betona vikten av att övriga bidrag till föreningslivet förstärks väsentligt. Utred- ningens förslag om ersättning för förlorad arbetsförtjänst gäller enbart er- sättning under fria aktiviteter och inte under de frivilliga. En fri aktivitet som övergår i en frivillig aktivitet. enligt utredningens modell, skulle menar ABF då i första delen berättiga till ersättning, men inte i den andra. Ett sådant system är orimligt. Ersättning för eventuellt förlorad arbetsförtjänst måste naturligtvis utgå även till handledarna i de frivilliga aktiviteterna. Liknande synpunkter har Förbundet Vi Unga.

ABF är tveksam till utredningens tanke att man bör kunna utbilda fri- tidspedagoger/fritidsledare för direkt anställning i skolorna. En rimligare

Prop. 1975/ 76:39 _ 49

satsning vore att väva in moment från fritidsledarutbildningen i lärarut- bildningen. ABF ställer sig också .tveksam till förslagetatt inrätta kom- binatiosntjänster som lärare/ungdomsledare om detta skulle vara ett uttryck för arbetsmarknadspolitiska avvägningar. Det kan också finnas andra grupper inom skolan än lärarna som skulle kunna fungera med kombinationstjänster om ett sådant system skulle bli aktuellt. Liknande synpunkter anför SRK/URK.

RF finner utredningens förslag beträffande ersättning för förlorad arbets- förtjänst positivt. RF vill samtidigt påpeka nödvändigheten av att de för- eningsledare som ej är förvärvsarbetande — bl. a. hemarbetande och stu- derande som således ej kan förete uppgifter om förlorad arbetsförtjänst -

skall ges en tillfredsställande ekonomisk ersättning. IOGT-NTO anser att begränsningen 200 timmar per år resp. fyra timmar per vecka utgör en orimlig begränsning för att praktiskt kunna lösa ledar- frågan. Organisation, som svarar för fritidsledare inom skolan, skall erhålla ett bidrag som innefattar kontant lön samt arbetsgivar- och sociala avgifter.

Ärkebiskopen tillstyrker förslaget om lagstadgad rätt till av organisation utsedd ledare som genomgått godkänd handledarkurs till ledighet från ar- bete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år. Det för- utsätts att detta även gäller av Svenska Kyrkans församling utsedd frivillig ledare.

De förslag som utredningen för fram för att underlätta ekonomiskt för organisationerna att arbeta i skolan är vällovliga men klart otillräckliga anser Samkristna skolnämnden. För de ledare som skall arbeta inom den samlade skoldagen måste. enligt skolnämndens mening, krävas en mera omfattande utbildning än de 40 timmars utbildning som utredningen fö- reslår. Denna fråga liksom frågan om fortbildning av alla personalkategorier behöver ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Den ledighet som utredningen förutsätter att en föreningsfunktionär skall kunna få från sitt ordinarie arbete för att fullgöra tjänst i skolan, kommer säkert att medföra svårigheter för såväl arbetsgivare som arbetstagare anser Norrköpings kommun. Det ökade engagemang från föteningamas sida som här avses kommer därför att i mycket stor utsträckning kräva heltidsan- ställning av nya instruktörer inom föreningarna med kostnadersom kommer att drabba kommunen. Det är därför angeläget. att staten ställer erforderliga ekonomiska resurser till förfogande.

Kommunerna är överlag positiva till SIA:s förslag. Eskilstuna kommun anser t.ex.;m det kan vara förenat med en del praktiska problem att en av organisationerna utsedd ledare skall erhålla lagstadgad rätt till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år men att förslaget är välkommet och betydelsefullt. Några formella behörighets— krav på medverkan i fria eller fn'villiga aktiviteter får inte uppställas. Sådana skulle komplicera och försvåra anställningen av goda krafter från föreningar och organisationer.

Kalmar kommun liksom Borås kommun och skolstyrelsen i Täby tillstyrker

Prop. 1975/76:39 50

förslaget om att lärare och annan skolpersonal bör kunna engageras i fria och frivilliga aktiviteter. Skolstyrelsen i Täby anser emellertid att utred- ningen undvikit att i detta sammanhang behandla frågor som rör föränd- ringar i tjänsteorganisation. arbetstidsavtal m.m.

2.2.6 Lokal/rågm-

Enligt SIA:s uppfattning behöver inte de verksamhetsformer som utred- ningen föreslår medföra ombyggnad eller andra nämnvärda förändringar av redan befintliga lokaler. SlA pekar också på att de flesta kommuner i dag har en viss underbeläggning av skollokalerna.

Flera remissinstanser framför allt kommuner tar upp denna fråga och redovisar invändningar mot utredningens ståndpunkt.

SÖ delar utredningens uppfattning att skolbyggnaders planläggningsverk- samhet kan underlätta eller försvåra skolans verksamhet. Lokalfrågoma bör därför menar SÖ ingå i en allsidig utvärdering. Med hänsyn till skolbyg- gandets spridning i tid och rum bör en sådan utvärdering göras såväl lokalt som centralt. Länssko/nämnden i Gotlands län anser inte lokalfrågan vara av den betydelsen att den utgör något allvarligt hinder utan det måste bli fråga om en anpassning av aktiviteterna till förutsättningarna.

Statens ungdomsråd ställer sig tveksam till utredningens uttalande om att de lokalmässiga förutsättningarna i befintliga skolor för fria aktiviteter är goda. Rådets erfarenheter talar i annan riktning. Både tillgången på lokaler och utformningen av dem är sådan att väsentliga förändringar och kom- pletteringar måste till. Dessutom vill statens ungdomsråd understryka vikten av att möjligheter till lokalutnyttjande även utanför skolan tillgodoses.

SL liksom SAC O/SR framhåller att merparten av landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt utbud av fria aktiviteter. Lärarförbundet konstaterar att möjligheterna att genomföra SlA:s förslag om en samlad skoldag där fria aktiviteter utgör ett obligatoriskt inslag är starkt beroende av hur lokalfrågorna kan ordnas.

Kommunförbundet framhåller att erfarenheterna av de senare årens läro- plansförändringar, t. ex. Lgr 69, visar hur även måttliga förändringar av skolans arbete så småningom leder till ökade behov av funktionella lokaler. Ambitionen i SIA och i bamstugeutredningens förslag Barns Fritid kan menar förbundet komma att medföra nya liknande anspråk. Detta skulle emellertid innebära mycket betydande kostnader i synnerhet om man mera generellt sökte anpassa lokaler och utrustning i de redan befintliga skolorna till nya arbetssätt. Förbundet anser att ett villkor för att SIA:s förslag skall kunna genomföras är att detta kan ske inom befintliga lokaler eller, om lokalförändringar oundgängligen behövs. i den takt som kommunernas möj- ligheter till investeringar i skolbyggnader medger. Enligt förbundet bör stats- bidrag givetvis utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbätt- ringar.

Även ABF liksom IOGT-NTO-rörelsen är tveksamma till utredningens uppfattning om de lokalmässiga förutsättningarna. ABF framhåller att det

Prop. 1975/76:39 - _ 51

inte alls är säkert att alla fria aktiviteter bör ske i skolans lokaler. En del av de fria aktiviteterna, som förutsätts handledas av föreningsledare, kom- mer förmodligen att kunna förläggas utomhus eller till olika anläggningar för sport och friluftsliv. Även föreningslokaler och klubbhem som finns i anslutning till skolorna måste kunna användas för dessa aktiviteter. Detta gäller i ännu högre grad för de frivilliga aktiviteterna.

En förutsättning för att de integrationstankar som utredningen i övrigt förespråkar skall gälla även under fria och frivilliga aktiviteter är att såväl den yttre som den inre miljön handikappanpassas framhåller HCK. Även DHR framhåller att skolans fysiska miljö måste göras handikappanpassad. Detta måste även gälla skolgårdarnas utformning. Ett handikapp får inte utgöra något hinder för någon vare sig att vara elev eller tjänstgöra i skolan.

Västerås kommun har gjort en undersökning om lokalbehoven. Kommu- nens undersökning av lokalbehoven i samband med SIA påvisar ett ökat lokalbehov. Kalmar kommun liksom Örebro kommun anser att SIA har bon- sett från de lokal- och materielresurser ett fullföljande av förslagen kräver. Varvning av aktiviteter, konferenser och möten, fria aktiviteter, individuella studier, avkoppling och vila kräver en lokalutfomtning som endast ett fåtal skolenheter kan erbjuda.

Trollhättans kommun anser inte att det är möjligt att tillförlitligt bedöma lokaltillgången för fria aktiviteter vid befintliga skolenheter.

Skolstyrelsen i Ronneby anser att lokalbristen på sina håll blir besvärande och att det för att avhjälpa bristerna är nödvändigt dels att skolstyrelsens aktuella skolbyggnadsprogram inte försenas, dels att skolan » särskilt under en övergångstid —- får utnyttja lokaler som förvaltas eller ägs av andra in- stitutioner eller organisationer.

Skolstyrelsen i Karlstad och Västerås kommun framhåller att då det gäller utnyttjandet av lokaler för frivilliga aktiviteter i samband med en förlängd skoldag utgör beläggningsgraden ett hinder. Det ford'ra's'helt andra stats- bidragsbestämmelser för lokaler än de nuvarande för att ovanstående be- rättigade behov skall kunna tillfredsställas samt att SÖ snarast erhåller till- läggsdirektiv för att möta den planeringsberedskap som kommunerna måste upprätta för dessa nya behov. Liknande synpunkter framför Täby skolstyrelse och Botkyrka skolstyrelse.

Under förutsättning av att man har en måttlig ambitionsnivå i startögon- blicket och att övergången till SIA sätts till den angivna tidpunkten, bör det från lokalsynpunkt vara möjligt att genomföra den samlade skoldagen menar Eskilstuna kommun liksom Malmö kommun. Samtidigt framhålls att man inte räknar med att göra några mera omfattande nyinvesteringar i lokaler med tanke på fria och frivilliga aktiviteter. Enligt Eskilstuna kommun bör behovet av utrymmen för fria och frivilliga aktiviteter beaktas i SÖ:s lokalprogram.

Stora om- och nybyggnadsarbeten av förhållandevis kostnadskrävande natur för lokaler för fria och frivilliga aktiviteter kommer att bli nödvändiga anser Helsingborgs kommun samt Jönköpings kommun.

Prop. 1975/ 76:39 52

2.2.7 Samverkan mellan skola och hem

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och h e m tillstyrks av bl. a. kommunförbundet. Landstingsftirbundel, TC O. SL. SFL, Skolledar/örbundei, RHS. ärkebiskopen. Malmö, Göteborgs, Trollhättans och Östersunds kommuner.

SÖ instämmer i att skolans kontakter med hemmen behöver förbättras. Föräldrarna måste i en helt annan omfattning än nu, såväl individuellt som i gmpp. kunna delta i skolans arbete. En av förutsättningarna för denna samverkan är att föräldrarna är orienterade om skolans arbete och om sina barns situation i skolan. SÖ understryker behovet av en uppsökande verk- samhet från skolans sida med målet att inlemma alla föräldrar i samarbetet.

SÖ har inte något att invända mot SIA:s förslag till åtgärder för att göra samarbetet mellan hem och skola effektivt och givande för alla parter. SÖ vill emellertid markera klassföreståndarens/kontaktlärarens centrala roll i samspelet mellan hem och skola. Åtgärder måste vidtas inom "såväl grund- utbildning som fortbildning kring klassföreståndarens sociala funktioner.

BU 73 menar att förslagen om hur kontaktlärarens verksamhet bör ut- formas och hur skolan skall skapa kontakter med hemmen är förenliga med tillämpningen av ett sådant bedömningssystem som BU 73 beskrivit för grundskolan, men att det torde vara nödvändigt att ålägga skolan att skapa dessa kontakter. Något sådant åläggande finns inte upptaget i förslaget till författning.

Landstingsförbundet anför dessutom att vid föräldrars besök i skolan bör ersättningsfrågan kunna lösas inom ramen för den allmänna försäkringen genom tillägg i 3 kap. 9ä lag om allmän försäkring, så att deltagande i skolans arbete likställs med vård av sjukt barn.

LO är snarare anhängare av ett system som möjliggör differentierade sti- mulanser så att det blir möjligt att söka nya vägar att få kontakter med de grupper av föräldrar som skolan i dag inte når.

SL påpekar att lärarutbildningen och Iärarfortbildningen hittills i mycket ringa utsträckning har behandlat samverkan mellan skola och hem men att det är angeläget att detta utbildningsbehov beaktas.

Skolledarjörbundet menar att det är nödvändigt att särskild betald arbetstid anvisas för kontaktverksamheten på samtliga stadier, och LR understryker särskilt behovet av lämpliga lokaler på skolan för kontakterna mellan hem—skola samt att lärarna har tillgång till telefoner på skolan.

RHS finner det riktigt att utredningen föreslår att barnet och dess för- äldrar bör infinna sig personligen vid inskrivningen, om det ej medför större olägenhet. ] gengäld måste skolan vid detta tillfälle ge föräldrarna en god introduktion i skolans arbete och den omsorg och tillsyn skolan kan erbjuda barnen. Vidare bör lagstadgad ledighet beredas föräldrarna för att de skall kunna följa med bamet till inskrivningen. Detta delas av flera instanser bl. a. Stockholms kommun. RHS anser det naturligt att två 5. k. kvartssamtal per läsår blir obligatoriska samt att deras inplanering i läsårsrytmen och

Prop. 1975/ 76:39 . . 53

deras uppläggning i övrigt bestäms i samråd med föräldrarna och eleverna. Kvanssamtalens värde gör det angeläget" att klassföreStåhdåffrågan får en tillfredsställande lösning på skolans högre stadier. RHS vill se som ett oefter- givligt krav att kontaktläraren har eleverna i sin undervisning så många veckotimmar att han lär känna dem i skolsituationen. RHS biträder förslaget om att en del konsulenttjänster inrättas på central och regional nivå men understryker att motsvarande satsning måste göras på föräldrasidan. RHS hävdar att stödet till HOS-rörelsen skall byggas ut i samma takt som skolans egna resurser för samarbetet med hemmen ökas, så att det föreslagna statliga bidraget på fem kronor per elev betraktas som ett Stimulansbidrag till HoS- föreningarna och förvaltas i enlighet därmed.

ABF vill framhålla föräldrautbildningens betydelse för samverkan mellan hem och skola. Föräldrautbildningen kan också ge ökade kunskaper om skolan och ges i studiecirkelns form. Detta påpekas även av Husmoders- _lörhtmzlet hem och samhälle. RKBF och Lycksele kommun.

I'BF saknar i utredningen alternativet att lägga samhällets insatser på föräldrarna genom införande av sex timmars arbetsdag och en föräldraut- bildning.

Uppsala kommun liksom ABF m.fl. avvisar expertmedverkan från länsskolnämnderna vilka resurser i stället bör kanaliseras via föräldraför- eningar.

Eskilstuna kommun anser i likhet med flera instanser att resurserna för uppsökande verksamhet bör räknas upp på bekostnad av pengarna för fa- miljcförsäkn'ngen.

Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter liksom ska/stvrels'en i Vår- gårda beträffande förslaget om en lagfäst rätt att en arbetsdag per barn och stadium få betald ledighet från sitt arbete för att besöka skolan, nyttan av skolbesökcn, om dessa begränsas till det antal dagar som den föreslagna förmånen skulle ge möjlighet till. '

Några instanser bl. a. Tyresö kommun och Täby skolstyrelse menar att även hemarbetande föräldrar bör ersättas för barntillsyn, arbetshjälp m. m. i sam- band med skolbesök enligt samma principer som de förvärvsarbetande.

2.2.8 Skolan i det kommunala samarbetet

SÖ finner det naturligt, att verksamheten under fria och frivilliga ak- tiviteter, när det gäller central tillsyn och lokalt huvudmannaskap, sam- manförs med skolans ansvarsområde. SÖ vill förorda den fördelning av förvaltningsansvaret som skisseras i SIA:s betänkande. De goda erfaren- heterna från administreringen av "särskilda åtgärder för skolområdet" talar för skolstyrelsen som ansvarig samordnare för hela den samlade skoldagen.

Länsskolnämnden i Uppsala län delar utredningens uppfattning att en sam- ordning mellan de aktuella kommunala förvaltningamas arbete måste ske. Samordningen får dock inte leda till en tung organisation med ringa kontakt med fältarbetet. I den av utredningen föreslagna samverkansmodellen är det särskilt viktigt att den gemensamma områdesindelningen' genomförs.

Prop. 1975/76:39 54

Här förefaller det också naturligt att utgå från rektorsområdet som indel- ningsgrund och att eventuellt flera rektorsområden sammanförs till större administrativa enheter. Länsskolnämnden iA'lvsborgs län anser att det bör fin— nas en fritidsnämnd i varje kommun som svarar för frivilliga aktiviteter. Flera länsskolnämnder däribland den i Malmöhus län ifrågasätter om inte skolstyrelsen borde vara huvudman för hela skoldagen och förskolan.

Statskontoret tillstyrker kommunförbundets samarbetsmodell såsom den i dagens läge mest ändamålsenliga lösningen på hithörande frågor. Frågan om huvudmannaskapet för den kommunala verksamheten med frivilliga aktiviteter utanför skoldagen bör enligt statskontorets mening betraktas som en helt lokal angelägenhet för resp. kommun. AMS framför liknande syn- punkter och anser vidare att, i ett kommunalt samarbete för barn och ung- dom, även frågor i anknytning till arbetslivet måste beaktas.

Statens ungdomsråd anser att utredningen alltför knapphändigt behandlat formerna för det kommunala samarbetet. Ungdomsrådet har förståelse för att företrädare för föreningslivet inte formellt ingår som ledamöter i pro- gramgrupp och planeringsgrupper. Andra former för samråd måste skapas menar ungdomsrådet. som hänvisar till sin förslagna modell i sitt yttrande över bamstugeutredningens betänkande Barns Fritid. En modell av det slag ungdomsrådet föreslår innebär att fritidsnämnderna ges en centralare roll i barn- och ungdomsarbetet. Enligt ungdomsrådet finns det inget skäl att bygga upp ytterligare en kontaktväg mellan föreningslivet och kommunen i form av att skolan skall ha egna kontakter med föreningslivet. Den kom- munala samordningen skall kunna lösas i programgrupp och planerings- grupper.

Liknande synpunkter som ungdomsrådet har KFUM/KFUK, MUF. ABF, Unga Örnar. RF. Luleå kommun och Trollhättans kont/nun.

Enligt kommunförbundet ger SIA:s förslag facknämnderna möjlighet att utforma ett gemensamt verksamhetsprogram för barn- och ungdomsarbetet inom den enskilda kommunen. Den samverkansmodell som förbundet ut- vecklat och som SIA-utredningen rekommenderar har, framhåller förbundet, ännu inte prövats i tillräcklig omfattning varför det är viktigt att påpeka att de problem som kan uppstå vid samplanering är svåra att lösa utifrån en generell modell. Det krävs både tid och anpassning mellan de berörda förvaltningarna för att samordning skall lyckas. och stora krav ställs följ- aktligen på kommunernas interna information och personalutbildningsre- surscr.

Soda/utredningen anser att förvaltningsansvaret inom en kommun bör fast- läggas så att ansvaret för viss verksamhet ligger hos bestämd nämnd och förvaltning oavsett om denna verksamhet förläggs till den ena eller andra lokalen. Inte minst från budgetsynpunkt är det nödvändigt att det råder klarhet om förvaltningsansvaret. Enligt socialutredningens uppfattning bör den verksamhet som avser omsorg om barn åvila den sociala nämnden, oavsett om det gäller barn under _eller i skolåldern.

För att den av utredningen förordade helhetssynen på samhällets ansvar

Ut LA

Prop. 1975/76:39

för barn och ungdom skall kunna realiseras krävs. framhåller BRÅ. att sam- ordningen av resurserna ges en betydligtfastare form än vad som nu generellt är fallet. '

SAF finner att det föreslagna samverkanssystemet verkar mycket kom- plicerat och svåröverskådligt. Det är heller inte klarlagt var det egentliga ansvaret för olika aktiviteter skall ligga. SAF avstyrker därför att ett sådant samverkanssystem införs och menar dessutom att det klarare måste fast- ställas hur ansvaret skall fördelas mellan de kommunala förvaltningarna.

SFL framhåller att ju yngre en individ är desto mer sammanhållen — samordnad bör den samhällsservice vara. som kommer individen till del. Detta talar för att samhällets barn- och ungdomsvårdande verksamhet för åldersgruppen fr.o.m. förskola t.o.m. åk 9 i grundskolan bör inordnas under en och samma kommunala förvaltning. Eftersom skolan disponerar de största resurserna och då det är angeläget att engagera hela skolan i det samordnande barn- och ungdomsarbetet. anser SFL det lämpligt att skolstyrelsen får ta detta ansvar. SL tillstyrker i stort förslagen liksom SACO/SR.

FPU uttrycker farhågor för att de föreslagna samarbetsorganen kan spela över bestyrelsen i dess arbete. Bestyrelsen måtte därför få utse två repre- sentanter till planeringsgruppen.

Förbundet Vi Unga finner det ytterst viktigt att det skapas en organisa- tionsmodell i vilken föreningslivet ges möjlighet att planera sin verksamhet på ett helt annat sätt än i dag.

Unga Örnar menar att det har varit naturligt att lägga totalplaneringen på ett renodlat politiskt organ och inte hos ett samarbetsorgan mellan för- valtningarnas tjänstemannanivå. Detta skulle inte behöva utesluta, menar för- bundet, att varje nämnd eller styrelse ansvarar för den verksamhet som sker inom dess eget förvaltningsområde. Den totalansvariga nämndens sty- relses uppgift blir att inventera verksamheten inom övriga förvaltnings- områden samt ta initiativ till sådana aktiviteter i egen regi att den sam- manlagda verksamheten tillsammans med föreningslivets aktiviteter fyller alla angelägna behov. Unga Örnar förordar att fritidsnämnden blir den an- svariga nämnden och 'att denna görs obligatorisk. Samma uppfattning re- dovisas av ABF. MUF. SSU och Luleå kommun.

,'ft'kehiskopen finner det självklart att Svenska Kyrkans församlingar ges möjlighet att deltaga i den gemensamma planeringen av fritidsverksamhet för barn i kommunen. Ärkebiskopen och nämnden finner det rimligt att församling är representerad i den föreslagna programgruppen.

Flera kommuner tillstyrker SIA:s förslag till programgrupp. Malmö kommun menar att kommunerna måste få behålla sin frihet att utforma och anpassa modeller för nämndövergripande samarbete med hän- syn till lokala förutsättningar. Detta poängteras också bl.a. av Eskilstuna, Göteborgs och Linköpings kommuner. Göteborgs och Jönköpings kommuner anser att SIA:s modell är krånglig och överarbetad.

Prop. 1975/ 76:39 56

3. Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan

3.1. Utredningen 3.1.1 Åtgärdsprogram för elever med sko/svårigheter

Utredningen inför termen å t gä rd 5 p ro g ra m för elever med skol- svårigheter för att skapa ett begrepp som omfattar såväl individuella insatser som en allmän organisationsutveckling.

För att begreppet åtgärdsprogram skall kunna användas meta generellt kan det vara lämpligt enligt SlA att ställa krav på att programmets syfte skall vara att främja utvecklingen av individer, grupper eller den egna skolan som organisation. Insatserna skall sträcka sig utanför den reguljära verk— samhetens ram samt bygga på en plan som beskriver mål, tillvägagångssätt och utvärderingsförfarande.

Ansvaret för elevvården ligger enligt läroplanerna främst på klassföre- ståndare och rektor. Problem som inte kan lösas inom den vanliga under- visningens ram hänskjuts i allmänhet till elevvårdskonferensen. Enligt SlA visar erfarenheterna, att denna samverkansform stundom tenderar att bli alltför omständig och orationell när det gäller arbetet med enskilda clev- problem. Den binder exempelvis många funktionärer, inte sällan i passiva roller, under en ansenlig del av arbetstiden. Det är också sällsynt, att föräldrar och elever bereds tillfälle att aktivt delta.

En övergång till arbetsenheter och arbetslag inom hela skolan innebär en möjlighet att avlasta elevvårdskonferensen en betydande del av dess nuvarande uppgifter. Under förutsättning av en tillräckligt stor och allsidig pcrsonaluppsättning (klasslärare/ämneslärare, speciallärare, elevvårdsspecia- lister och fritidsledare) samt nödvändiga materiella resurser, bör man inom arbetsenheten ha goda förutsättningar att lösa många av de problem som för närvarande behandlas i elevvårdskonferensen.

Genom att från elevvårdskonferensen föra ner de frågor som rör den speciella elevvården till arbetsenheten. kan även andra vinster göras menar utredningen. Inte minst kan det bidra till en önskvärd avspecialisering inom denna del av skolans verksamhet. Arbetslagen ger förutsättningar för di- rektkontakt mellan olika personalkategorier i den miljö där problemen oftast måste avhjälpas.

SlA föreslår mot denna bakgrund att elevvården inom rektorsområdet bör organiseras med arbetsenheten som bas på det sätt som skisserats.

Om systemet med arbetslag skall slå väl ut förutsätter detta. enligt SlA. att skolans personal förbereds och samtränas att fungera som grupper i verklig mening. Väl fungerande arbetslag kan vi erhålla i skolan endast om vi medvetet satsar på att ge laget sammanhållning genom arbetsschema, tjän- stefördelning och samordningsresurser.

SlA framhåller att det är viktigt att lägga e n h el hetssy n på e l e - ven (avsnitt 10.3.4). Ett misslyckande i skolan, även om det kanske är

Prop. 1975/ 76:39 57

begränsat till något enstaka ämne, berör menar utredningen hela pcrson- Iigheten och kan därmed färga elevens upplevelser mera generellt.

Medverkan från elevens och föräldrarnas sida är ofta en viktig förut- sättning för att ett åtgärdsprogram skall kunna genomföras. Genom kon- tinuerlig kontaktverksamhet inriktad på att nå alla hem kan skolan bidra till att skapa attityder, som underlättar föräldrarnas engagemang när det gäller att avhjälpa uppkomna problem.

Utformningen och genomförandet av ett åtgärdsprogram bör mot denna bakgrund enligt utredningen vara ett lagarbete i vilket eleven själv, för- äldrarna och skolan samverkar.

Hänvisningar till S3-1

3.1.2. Åtgärder inom arbetsort/letats ram

SlA ägnar begreppet motiv at io n (avsnitt l0.l) stor uppmärksamhet och menar att det är ett så centralt begrepp inom all undervisning att den måste tas upp till ingående behandling då skolans inre arbete skall belysas. SlA redovisar en del av den forskning som finns på området.

SlA framhåller att elevens studiemotivalion under utbildningen bestäms av en rad förhållanden. Den grundläggs under barnets utveckling och detta kan leda till att eleverna kommer till skolan med mycket olika målinriktning. Skolans uppgifter kan inte lösas genom olika, frågan varandra isolerade in- satser. Skolningen av intellektet, den sociala träningen och utvecklandet av den emotionella sidan är i verkligheten olika sidor av samma process. Om skolan skall kunna bidra till en utjämning av sådana skillnader i stu- dieförutsättningar, som betingas av variationer i elevernas bakgrundsmiliö, får skolan inte nöja sig med en passiv anpassning efter de motiv och mål som präglar varje enskild elevs strävanden. I stället kan det ofta gälla att aktivt söka påverka elevens val av mål mot en annan inriktning som bättre överenesstämmer med skolans syften. Det går knappast att överskatta den betydelsefulla funktion som läraren i detta sammanhang har inom utbild- ningssystemet. Lärarens nyckelroll består i att det huvudsakligen är genom honom som intresset för nya aktiviteter kan väckas och eleven kan stimuleras att utveckla sina outnyttjade resurser. Verksamheten måste arrangeras så, att eleven hela tiden har möjlighet att uppleva hur den egna förmågan utvecklas i en gemenskap med andra, där han känner sig accepterad och uppskattad. Om Skolan på detta sätt förmår möta elevernas skilda motiv, tillfredsställer den därmed också ett övergripande behov av trygghet.

SlA menar att ett enligt vissa regler preciserat mål betraktas som en första förutsättning för effektiv inlärning och för stärkande av elevens motivation. Betydelsefullt när man formulerar ett mål är dess k la rhet, dess be - tyd else och dess nä rh ct i tid e n samt förhållandet mellan dessa. Enligt SIA:s mening är det först efter en analys av hur detta kan påverka motivationen möjligt att komma fram till konkreta åtgärder.

SlA anser att det metodiska arbetet i grundskolan bör få en inriktning

Prop. 1975/76:39 58

mot praktiska, laborativa arbetsformer som prövar andra vägar att orientera om ett område än enbart genom skriftlig förmedling. Flexibla elevgrup- peringar inom ramen för en arbetsenhct och lärarnas samverkan i arbetslag möjliggör en individualisering inte enbart av stoffmängd och hastighet utan också av arbetssättet i skolan.

SIA anser att arbetsenheten bör utgöra bas för såväl planerings— som elev- vårdsarbetet, vilket i väsentliga avseenden sammanfaller. Ett åtgärdsprogram bör inte i första hand riktas mot en enskild elev i skolmiljön för att anpassa denne till krav från omgivningen. Det gäller mer att utveckla relationerna mellan individerna inte minst genom att påverka de förutsättningar under vilka man arbetar. Utredningen anser att friare resursanvändning. flexibla elevgrupper, stödundervisning. fria aktiviteter under skoldagen och frivilliga aktiviteter som anknyter till denna är exempel på åtgärder inom arbets- enheten. Andra excmpel är elevernas egna aktiva insatser i skolmiljön. ele- vernas medverkan i planeringen, ett omväxlande och laborativt arbetssätt. utbyggda föräldrakontakter och gruppsamtal. Förändringar i studiegång. gruppstorlek och läromedelsuppsättning och anknytning till föreningslivet är ytterligare exempel på medel som kan utnyttjas inom en arbetsenhet. Utredningens förslag i det följande. om en omfattande särskild fortbildning i specialpedagogik för stora lärargrupper liksom tjänster som studieledare i arbetsenheterna, är avsedda att stödja och möjliggöra detta arbetssätt. Ut- redningen räknar således inte med någon fast organisation av timmar (spe- cialundervisning) för det specialmetodiska arbetet.

För att kunna ge eleverna hjälp och stöd måste i det löpande arbetet olika grupper bildas. Syftet är att på ett bestämt moment eller avsnitt erbjuda en lämplig metodik eller ge den ytterligare färdighetsträning eleverna be- höver för komman tillämpningsavsnitt. Sådana grupper får enligt SIA under inga omständigheter tillåtas bestå längre än ett bestämt undervisningsmo- ment kräver det. Studieledare och skolledning är ansvariga för att arbetet utvecklas så att någon fast nivågruppering inte uppkommer.

3.1.3. Åtgärder uran/ör arbetsenlrerens ram

Även om strävan bör vara att lösa problemen inom arbetsenheten. torde det dock återstå en mindre grupp elever som kräver en sådan resursinsats anser SIA, att de under en del av eller hela arbetstiden i skolan måste bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Skälen härtill kan vara att undervisningen kräver lokal med speciell utformning eller omfattande tek- nisk utrustning, som måste vara fast installerad. Ett annat skäl kan vara att undervisningen kräver omfattande specialpedagogiska inslag eller att ele- verna har ett uttalat behov av att vistas i mindre grupp med en eller några få lärare.

Med jos! grn/rp avser SIA elever som bildar egen undervisningsgrupp i mer än ett ämne och under längre tid än en termin. De fasta grupperna

Prop. 1975/76:39 59

motsvarar delvis skolans nuvarande specialklasser. Erfarenheterna från lör- söksverksamheten med friare resursanvändning tyder enligt SlA på att be- hovet av specialklassplaceringar minskar när resurserna får användas friare. De fasta grupperna torde därför enligt SlA i framtiden i huvudsak endast komma att omfatta elever med påtagliga fysiska handikapp (syn- och hör- selskador, rörelsehinder) samt vissa av de elever som f. n. är placerade i h_iälp- eller observationsklass (elever med mera uttalade skolsvårigheter).

SlA föreslår att det inte fastställs något bestämt minimiantal elever för att en fast grupp skall få inrättas. Härigenom får också en kommun i glesbygd möjlighet att skapa denna form av resursinsats för elever med allvarligare handikapp. Beträffande den övre gränsen föreslär SlA att det antal elever som samtidigt undervisas i en fast grupp inte bör överstiga det delningstal som nu finns angivet för motsvarande typ av specialklass.

SlA understryker att det är av utomordentlig vikt. att elever som tillhör fast grupp i så stor utsträckning som möjligt ges tillfälle att följa verk- samheten även inom arbetsenheterna. En elev kan t.ex. få undervisning i svenska. matematik och engelska inom fast grupp men följa undervisningen i övriga ämnen inom arbetsenheten. När det gäller vissa typer av svårigheter. främst fysiska handikapp. måste emellertid ofta eleverna erhålla huvuddelen av sin undervisning i fast grupp.

Överföring av elev till fast grupp innebär att resurser utanför arbetsenheten måste tas i anspråk. Avgöranden om sådana placeringar kan därför inte träffas inom arbetslaget. SlA föreslår att sådant ärende tas upp till behandling i elevvårdskonferensen, där rektor fattar beslutet. Motsvarande bör gälla i fråga om återplacering av elev till arbetsenhet. SlA förutsätter att åtgärderna så långt möjligt tillgrips i samförstånd med elev och föräldrar.

Diskussionen om ett system med fasta grupper utanför arbetsenheterna måste även innefatta spörsmålet om elevakter och dokumentation. SlA me- nar allmänt sett att verksamheten i skolan kräver att skolpersonalen gör regelbundna noteringar rörande elevernas utveckling i olika avseenden. En sådan dokumentation utgör ett naturligt moment i det dagliga arbetet. Det torde också vara en förutsättning för en god omvårdnad av eleverna. När problem uppstår och speciella åtgärder skall vidtas inom arbetsenheten, mås- te erfarenheter gjorda av flera personer sammanställas. Det är då viktigt att bedöma vilken form och omfattning denna dokumentation skall ha samt var och hur länge den skall utgöra underlag för målinriktade åtgärder. När emellertid problemet är av sådan art att det måste föras vidare till elev- vårdskonferensen, bör formella krav ställas på elevaktens utformning. Skälet därtill är att det sammanställda materialet kan komma att utgöra underlag för diskussion och åtgärder i situationer där arbetslaget inte är representerat. Detta kan gälla vid remiss till undersökning och behandling inom PBU (Psykiska barn- och ungdomsvården'). överflyttning till fast grupp. placering i skoldaghem etc. Elevakten kan därvid också utgöra ett viktigt hjälpmedel i uppföljningsarbetet. Enligt SlA bör därför de regler rörande elevakter som

Prop. 1975/76:39 60

för närvarande gäller för spccialundervisningen tillämpas beträffande elever i de fasta grupperna.

Elever med grava anpassningssvårigheter är menar utredningen svåra att inordna i den vanliga undervisningen. Orsaken är att skolan inte här, som när det gäller andra handikapp, kan möta problemen med tekniska hjälp- medel eller någon speciell metodik som visat sig vara effektiv. Eftersom dessa elever vidare ofta är mycket störande för kamraterna. är möjligheterna begränsade att inom arbetsenhetens ram anpassa metodik och miljö så att de får tillfredsställande utbyte av undervisningen.

Avsaknaden av effektiv metodik innebär också att de elever som f. n. går i observationsklasser och kliniker inte alltid i önskvärd omfattning kun- nat få hjälp. Enligt SlA krävs det i stället insatser för dessa elever som går utanför skolans konventionella ramar. Även om en till dessa elever anpassad undervisning är ett riktigt medel att påverka också dessa elevers utveckling. är det nödvändigt att finna kompletterande åtgärder som kan ge större totaleffekt. En sådan ökning i antalet åtgärder innebär en påtaglig förändring av den skolmiljö eleverna möter. SIA:s förslag om en helhetssyn på skoldagen och en avvägning mellan kursplanebundna aktiviteter och fria aktiviteter avser att generellt öka möjligheterna till individualisering inom den vanliga skolmiljön. Genom en långtgående förändring även i fråga om den fysiska miljön och de organisatoriska ramarna kan miljöanpass- ningen drivas ännu längre. Detta sätt att angripa de beteendestörda elevernas problem har tillämpats i de s.k. skoldaghemmen.

Tills k old a g h e m (avsnitt 10.5.5) kommer enligt SlA i allmänhet de svårast socialt och emotionellt störda eleverna från grundskolan. Förutom aggressivitet och bristande koncentration anges ofta läs- och skrivsvårigheter vara kännetecknande för dessa elever.

En individuell. terapeutiskt inriktad behandling av eleverna är ett hu- vudsyfte med placering på skoldaghem.

Erfarenheter från bl.a. den psykiska barna- och ungdomsvården visar emellertid att behandling som ensidigt inriktas på det beteendestörda barnet och som lämnar hemmiljön utanför inte är effektiv. I stället måste en hel- hetsaspekt läggas på familjen. Barnets svårigheter kan då ses som symptom på störningar inom familjegruppen. Behandlingen bör därför beröra såväl barnet som föräldrarna.

När en elev avskiljs från sin invanda skolmiljö och placeras i skoldaghem är syftet. enligt SlA. att så snart åtgärden gett åsyftat resultat återföra honom till vanlig arbetsenhet. Skoldaghemmet får alltså inte fungera som en isolerad värld vid sidan av skolan i övrigt. En återplacering skall förberedas tidigt genom att eleven i alltmer ökad omfattning får följa undervisningen i den arbetsenhet. dit han enligt planerna så småningom skall överflyttas.

SlA föreslår att det inrättas skoldaghem i kommuner där det finns ett varaktigt behov av mera omfattande individ- och miljöinriktade åtgärder för elever med allvarliga anpassningssvårigheter. Verksamheten bör så långt

Prop. 1975/76:39 61

som möjligt bli en gemensam angelägenhet för de organ som har ansvar för barn Och ungdom inom kommunen. Hemmen bör ges sådana resurser, att de redan vid starten har förutsättningar att med full effekt fungera som en betydelsefull länk i kommunens program för barn och ungdom. Vidare bör hemmen arbeta Så öppet som möjligt mot den övriga skolan och fri- tidsverksamheten. Hemmen inordnas som en integrerad del av rektors- områdets resurser för elever med svårigheter. Det bör inte läggas under någon separat administration. För befattning som föreståndare bör krävas speciallärarutbildning.

I vissa fall kan det enligt SIA (avsnitt 10.5.6) vara nödvändigt att ytterligare bredda insatserna för elever med anpassningssvårigheter. Missförhållanden, svårigheter eller problem i hem och kamratkrets kan vara sådana att det arbete som utförs inom skoldaghemmen helt omintetgörs. Eleverna är då helt beroende av det totala stöd som kan ges under skolveckorna. Man kan då inrätta s. k. s k 0 1 v ec k oh e m , där eleverna vistas under arbets- veckan men åker hem till sina anhöriga över helgerna. Liksom vid arbetet i skoldaghem är verksam heten i skolveckohemmet ett lagarbete med insatser från framför allt speciallärare, fritidspedagog och husmor men även från Skolpsykolog och kurator. De få skolveckohem som hittills inrättats drivs genom interkommunal samverkan. Man arbetar med stor åldersspridning inom en liten elevgrupp. Eleverna vistas på hemmet under ett antal månader för att så snart det är möjligt återanpassas i den vanliga miljön.

De största kommunerna i landet bedriver en ännu längre gående satsning i behandlande och förebyggande syften för elever från alltför påfrestande eller nedbrytande miljöer. I Stockholm finns det således. vilket SIA redogör för.ettstortantalolikainternat och koloniskolor.

Hänvisningar till S3-1-3

3.1.4. Bas'fäl'd/jghewr och baskunskaper

Att elevernas studiemotivation visar en sjunkande tendens genom grund- skolan har visats i många forskningsrapporter menar SIA. 1 den allmänna debatten har flera orsaker angivits till denna avtagande motivation hos många elever. Utredningen menar att bristande basfa'rdigheter kan vara en viktig orsak till elevernas vantrivsel. Har de inte fått tillräckliga baskunskaper på tidigare stadier har de svårt att tillgodogöra sig undervisningen på hög- stadiet. Ackumulerade brister på färdighetssidan gör skolans verksamhet alltmer främmande.

Enligt SIA upplever många elever med rätta att läroämnena inte är kon- tinuerligt uppbyggda och att det saknas en röd tråd som går genom års- kurserna och stadierna. SIA menar att det här vore värdefullt med lokala. genom stadierna löpande studiegångar som lärarna själva arbetar fram. Så- dana studiegångar skulle finnas i varje ämne. Detta skulle innebära en pre- cisering av det stoff som skall behandlas på olika stadier.

Enligt SIA skulle det kunna vara en lokal angelägenhet att även hålla

Prop. 1975/76:39 62

kursplanerna aktuella och några mera tidskrävande centrala insatser skulle ej behövas.

Goda basfärdigheter i bl. a. läsning, skrivning och matematik är en grund- förutsättning för en ökad elevaktivitet. SIA menar att eleven därför måste ges ökad tid för inlärning — stödundervisning — under skoldagen samt möj- ligheter till koncentrationsundervisning i t.ex. läsning då och då under den obligatoriska skoltiden. Varje arbetslag borde, enligt utredningen, om möjligt förses med en lärare grundligt utbildad i läsmetodik. Ett sätt att uppnå detta är att lärare under del av sin undervisningsskyldighet tjänstgör på angränsande stadier.

I detta sammanhang tar SIA upp relationen mellan kunskaper och får- digheter. Enligt utredningen bör dessa aldrig ses isolerade från varandra. En ny kunskap ger förutsättningar för inskolning i och träning av en ny färdighet. Utan alltmer avancerade färdigheter blir kunskapsinhämtandet ensidigt och föga motiverande. Av den anledningen måste skolan noggrant synkronisera sin allmänorienterande undervisning med färdighetsträningen.

Enligt SIA är kravet på konkretion viktigt för alla ämnen. Eleven måste få möjlighet att i undervisningen lära genom iakttagelser av den konkreta verkligheten. SIA nämner några förhållanden som förbättrat skolans möj- ligheter till konkretion sedan läroplanen för grundskolan infördes.

Det fritt valda arbetet har gett möjligheter till konkreta arbetsformer. Läromedelsstandarden har allmänt förbättrats. Den schemaläggning med långa sammanhängande arbetspass som numera tillämpas ger gättre möj- ligheter än tidigare att företa studiebesök. exkursioner o.dyl. Inslagen av dramatik i ämnet svenska samt bildskapande i olika former utgör konkreta moment i undervisningen.

Om skolan skall kunna nå en ökad konkretion är det, enligt SIA, nöd- vändigt att komma bort från föreställningen, att inlärning är något som alltid är klassrumsbundet och som kräver kontinuerligt lärarengagemang. SIA behandlar några exempel på vägar att öka konkretiönen i skolan och därigenom också stödet till de s.k. svagmotiverade eleverna.

Föräldrarna utgör en tillgång som skulle kunna bidra till att göra verk- samheten i skolan mera verklighetsnära. Genom föräldramedverkan skulle sannolikt undervisningen, enligt SIA, kunna göras mera konkret på en rad områden, exempelvis beträffande arbetslivet och samhällsförhållandena i vid mening, situationen i andra länder osv.

En ytterligare möjlighet att öka konkretiönen är att eleverna deltar mer aktivt i skolans arbete. Detta kan i stort sett ske på två vägar. Den ena avser medverkan i undervisning och sysselsättning. Hit kan räknas hand- ledning av kamrater i studier och fritidsverksamhet samt medverkan vid framställning av undervisningsmateriel. Ett annat område där eleverna kan engageras gäller den servicebetonade delen av verksamheten. t. ex. inom lokalvård, transport- och budtjänster, vägvisning e. d.

Beträffande elevernas medverkan i olika delar av

Prop. 1975/76:39 _ 63

s k ola n s v e r k 5 a m h et konstaterar SIA att det finns för lite erfa- renhetsunderlag för ett ställningstagande till hur en sådan ökad medverkan konkret skall utformas. Utredningen föreslår därför en försöksperiod på fem år under vilken olika bestyrelser på eget initiativ kan finna lämpliga former. Lokala och regionala insatser. inte minst fortbildningsverksamhet. bör under denna period förmedla kännedom om verksamhetsformer mellan olika sko— lor. Efter försöksperioden bör insatser, inriktning och former omprövas. Verksamheten bör omfatta alla stadier - grundskola såväl som gymnasie- skola — men särskild uppmärksamhet bör ägnas att på lågstadiet grundlägga en ansvarsinställning hos eleverna.

SIA anger vissa riktlinjer för försöksverksamheten (10.2.3). Bl. a. förordas att elevmedverkan i så stor utsträckning som möjligt får ske som lagarbete samt att även förskolans s. k. syskongrupper därvid prövas. Tid för andra elevuppgifter bör i huvudsak rymmas inom tiden för verksamhet utanför timplanen men under skoldagen. För en mer samlad arbetsinsats av ett elevlag kring en uppgift torde dock ytterligare tid behöva ställas till för- fogande. Som en del av försöket bör därför, enligt utredningen, bestyrelsen på skolan kunna besluta att elevlag under en vecka per läsår friställs från undervisning för att utföra en arbetsuppgift i skolmiljön eller på annan plats. där uppgifter leds och organiseras av skolan. Vid en f_vrparallellig skola skulle detta innebära — om gruppstorleken är fem elever — att varje vecka i genomsnitt mellan fem och sex elevgrupper vore engagerade för olika uppgifter. Organisationen bör i enlighet med förslaget utformas så att den berör en bestämd del av en arbetsenhet åt gången.

SIA pekar vidare på möjligheten att låta elever medverka som undervisare eller ledare av gruppaktiviteter. Att äldre elever således i vissa situationer blir lärarassistenter åt yngre kamrater. finner utredningen tilltalande. Tyngd- punkten i fråga om elevernas medverkan torde emellertid komma att ligga inom skolans interna service. '

Elevernas ökade medverkan förutsätter förhandlingar för de personal- grupper som har i avtal begränsad arbetsvolym. SIA har således i sina förslag om t.ex. vilka krav som bör ställas på skolledningen beaktat att tid för ledningsuppgifter ställs till förfogande dels genom minskad undervisning för rektor/studierektor, dels genom förslag om studieledare och kontaktlärare (24.3 och 18.4). I fråga om övrig lärarpersonal har utredningen närmare utvecklat sina synpunkteri kap. 19 och därvid föreslagit att arbetstidsfrågorna blir föremål för förhandlingar. Även beträffande den icke-pedagogiska per- sonalen menar utredningen att de fackliga frågorna måste uppmärksammas. Denna personal får en till vissa delar ny roll genom mer direkt medverkan och ansvar i skolans fostraruppgift.

SIA anger slutligen att en närmare kartläggning bör göras beträffande innehåll och tolkningar av vissa författningar för att bringa klarhet i inom vilka juridiska ramar elevers och personals aktiva medverkan i den egna miljön har att utformas.

Prop. 1975/76:39 64

3. 1 .5 Anpassad studiegång

Nuvarande regler om skolgångsbefrielse, särskild undervisning och jäm- kad studiegång ger skolan vissa möjligheter att hjälpa den lilla grupp låg- presterande eller svagmotiverade elever som har avsevärda svårigheter med skolans reguljära arbete.

De elevproblem det här för det mesta är fråga om låter sig enligt SIA sällan sammanfattas i enkla diagnoser. Några relativt väl avgränsade ka- tegorier elever går dock att urskilja.

En sådan grupp är de 5. k. skolvägrarna. Karakteristiskt för dessa är stark ångest för skolan, ofta uttryck i illamående och gråtattacker när barnet skall lämna hemmet på morgonen. En hämmad personlighet med stark bindning till någon av föräldrarna kan vara andra kännetecken. Att inordna skolvägra- re i regelbunden skolgång kan vara en mycket tidskrävande uppgift om det över huvud taget lyckas. Inte sällan måste man befria dem från skolan under en kortare eller längre tid och därvid kan särskild undervisning ges. I enstaka fall kan elev på detta sätt under en betydande delav sin skolplikt få undervis- ningen begränsad till fem timmar i veckan. Den metod man i allmänhet an- vänder vid skolvägran går ut på att gradvis vänja eleven vid att gå i skolan. Detta kan ske genom att man till att börja med inskränker vistelsen i skolan till någon enstaka lektion per dag, en tid som efter hand utökas. Där PBU har erforderliga resurser kan också föräldrabchandling ingå i åtgärderna. De förfa- ringssätt man nödgas tillgripa när det gäller att komma tillrätta med skolväg- ran förutsätter ofta en långtgående anpassning av elevens studieförhållanden.

En annan grupp är de utåtriktade aggressiva eleverna som ständigt kom- mer i konflikt med omgivningen, varigenom de får föga utbyte av un- dervisningen och försvårar eller omöjliggör ett meningSfuIlt arbete i skolan. Bakom sådana beteenderubbningar kan ligga såväl miljöfaktorer som medi- cinska förhållanden. Trots placering i olika former av observationsunder- visning är det i enstaka fall omöjligt att bereda dessa elever en tillfreds- ställande skolgång, eftersom de inte förmår klara de gruppsituationer som undervisningen innebär.

De utpräglat svagmotiverade eleverna utgör åter en annan kategori i detta sammanhang. Deras bristande intresse för skolan kan exempelvis ta sig sådana uttryck som skolk, passivitet eller aggressivitet. Ibland kan orsakerna ligga inom skolan: upprepade misslyckanden, otillräckliga basfärdigheter etc. Placering i mindre grupp (specialundervisning) är en åtgärd som ofta tillgrips vid sådana svårigheter.

När man inte trots nämnda insatser lyckas tillfredsställande ordna dessa elevers skolsituation har utsträckt pryo varit ett medel som, framför allt innan Lgr 69 infördes. inte sällan utnyttjats. En kombination av praktiskt arbete och viss undervisning torde ge möjlighet till en mera planmässig påverkan av eleven. Under nuvarande förhållanden är detta ett förfaringssätt som endast går att tillämpa i årskurs 9 i samband med jämkad studiegång.

Prop. 1975/76:39 65

Även inom högstadiet i övrigt uppkommer emellertid ibland problem då ett sådant arrangemang skulle gynna eleven.

Nuvarande bestämmelser om särskild undervisning, jämkad studiegång samt skolgångsbefrielse har enligt SlA vissa svagheter, som gör att de ibland är svåra att tillämpa eller som kan medföra negativa konsekvenser för en enskilde eleven. Den särskilda undervisningen innebäri många fall en sken- lösning av pedagogiska problem genom att man sjukskriver eleven. En sådan sjukskrivning sätter eleven i undantagssituatiön som kan vara ett steg i en utstötningsprocess. Den jämkade Studiegången har. bl. a. på grund av den relativt omständiga administrativa proceduren och de schematekniska svårigheterna. inte blivit en smidig metod för lösning av problem på hög- stadiet. Även om kraven skärpts på kommunerna vid tillämpningen av skollagen 36 & beträffande för tidig avgång, är”"annan lämplig sysselsättning" inte en nöjaktig ersättning för reguljär skolgång.

SIA föreslår i stället ett åtgärdsprogram med s.k. anpassad studiegång för enskild elev. Inom ramen för detta program skall ändringar kunna vidtas inom timplanen för årskursen t.ex. omfördelning av tid mellan ämnen, införande eller uteslutning av ämnen eller ämnesmoment, och hela eller delar av inlärningen skall kunna förläggas utanför de ordinarie skollokalerna.

Förfaringssättet bör enligt SIA kunna få komma i fråga inom grund- skolans alla årskurser men torde huvudsakligen få gälla eleverna på hög- stadiet. Vid utformningen av den anpassade Studiegången bör strävan vara att På grundval av elevens behov och intressen tillförsäkra honom bästa möjliga inlärningsbetingelser. Skolan måste ha möjlighet till en friare prio- ritering mellan ämnen och ämnesmoment. Högsta prioritet bör ges bas- färdigheter och andra funktioner, som eleven kommer att vara starkt be- roende av efter fullgjord skolplikt. Eleven själv och hans föräldrar bör ta aktiv del i planeringsarbetet.

Beslut om anpassad studiegång skall enligt SIA kunna fattas av bestyrelsen, när andra åtgärder inom eller utanför arbetsenheten inte gett eller kan för- väntas ge nöjaktigt resultat. Bestyrelsen skall sedan vara ansvarig för att beslutade åtgärder fortlöpande utvärderas. Bestyrelsen skall rapportera till skolstyrelsen i kommunen när beslut om anpassad studiegång fattats. Av rapporten skall framgå hur åtgärdsprogrammet är uppbyggt. Målet för pro- grammet skall anges. innehållet redovisas samt uppgifter lämnas om vilken personal och vilka lokaler som krävs, vilken tidsplanering som gjorts samt vilka metoder som skall användas för utvärdering.

Den inlärning som den anpassade Studiegången skall ge kan enligt SlA ske i de ordinarie skollokalerna. i annan skola, på annan arbetsplats i sam- hället men endast undantagsvis i elevens hem. Strävan bör vara att i möj— ligaste mån förlägga studierna till skolan. För några elever kan dock en arbetsplats utanför skolan skapa bättre förutsättningar för inlärning. Beträf- fande elever med vissa speciella störningar, exempelvis skolvägran, kan det dock vara nödvändigt att åtminstone under en övergångstid godta att studierna helt bedrivs i hemmet.

Prop. 1975/ 76:39 66

Eftersom det gäller en mycket liten grupp elever med påtagligt varierande förutsättningar och behov. torde det vara omöjligt att uppställa fasta krav beträffande den tidsmässiga omfattningen av undervisningen och handled- ningen. Allmänt bör dock gälla. att åtgärdsprogrammet bör omfatta arbets- dagar av samma längd som för övriga elever inom årskursen. En strävan måste också vara att återföra eleven till skolan och kamratgruppen så snart detta lämpligen kan ske.

1 ett fåtal särskilt allvarliga fall torde inte nyss nämnda åtgärder ge skolan möjlighet att ordna elevens skolgång på ett tillfredsställande sätt. Orsakerna kan vara att svårigheterna har sin grund i förhållanden som skolan inte har möjlighet att påverka. I sådana fall måste barnavårdsnämnden ta över skolstyrelsens ansvar. Ibland kan det också vara nödvändigt att hänskjuta frågor som rör enskilda elevers skolgång till länsskolnämnd.

Anpassad studiegång kan för elev innebära bortfall av ämne eller ämnen under kortare eller längre tid. De problem detta kan innebära i samband med årskurs- och stadieövergångar bör ägnas speciell uppmärksamhet vid uppföljningen av åtgärden.

SIA föreslår att elev som genomgått årskurs 9 med anpassad studiegång erhåller grundskolekompetens. Utredningen menar att samma regler be- träffande betygs- och kompetensfrågor som idag gäller förjämkad studiegång skall gälla för anpassad studiegång.

Om möjligheter skapas till anpassad studiegång får detta vissa stadge- mässiga konsekvenser. Bestämmelserna om särskild undervisning enligt skolförordningen 5 kap. 45 & ges ändrad lydelse genom att ”eller liknande omständighet” utgår. Bestämmelsen om skolplikt i skolförordningen 2 kap. ll & andra stycket ges ändrad lydelse genom att "eller annan lämplig sys- selsättning" utgår. Bestämmelserna om jämkad studiegång enligt anm. 12 till timplan 5 i Lgr 69 utgår. I skolförordningen införes bestämmelser om anpassad studiegång och tillämpningsföreskrifter bör utfärdas.

3.1 .6 Sko-[frånvaron

Under läsåret l97l/72 lät SIA göra en undersökning av elevfrånvaron på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Undersökningen visade bl. a. att omfattningen av den totala frånvaron på högstadiet successivt ökade från årskurs 7 till årskurs 8 för att därefter nå en topp i årskurs 9. Flickor hade i allmänhet högre frånvaro än pojkar. Den totala frånvaron i stor— stadsområden visade sig vara högre än i glesbygdsområden. Frånvarons om- fattning inom ett och samma storstadsområde varierade med rekryterings- områdets bebyggelseform så att frånvaron var högre i områden som do- minerades av höghus än i områden med övervägande småhusbebyggelse. Olika skolor uppvisade vidare en betydande inbördes variation i frånva- rohänseende. Stora skillnader förelåg i frånvarons omfattning mellan pa- rallella klasser inom en och samma skola.

Prop. 1975/76z39 67 .

Enligt SIA kan dessa resultat inte generellt gälla samtliga skolor. emedan undersökningen inte är representativ för landet som helhet. men den all- männa slutsatsen är att åtgärder bör vidtas såväl generellt som selektivt för att minska frånvaron.

SIA föreslår att närvarOplikt liksom hittills bör råda i grundskola och gymnasieskola. All frånvaro bör förhandsanmälas och skall registreras. An- mälningsskyldighet vid frånvaro åvilar elevens föräldrar/ annan vårdnads- havare eller på gymnasieskolan eleven själv. Vid icke förhandsanmäld från- varo skall anledningen till frånvaron snarast undersökas. Skolan är ansvarig för frånvaroregistreringens organisation och genomförande liksom för in- formation till eleverna och deras föräldrar om motiven för registreringen samt dess sätt att fungera. Såväl registrering som analys av frånvarons orsaker skall ske fortlöpande. Informationen om frånvaron bör systematiseras så. att den kan utgöra grund för snabba åtgärder och eventuella omfördelningar av resurser. Vidtagna åtgärder utvärderas kontinuerligt och justeringar görs fortlöpande. Elev på gymnasiestadiet bör efter medgivande av skolan kunna få förlägga viss del av arbetet utanför skolans lokaler i form av betingsstudier. vilket beslutas av klasskonferensen. Hemmen skall informeras om förekom- mande frånvaro.

3.1 .7 Sko/starten

Förskolans övergripande mål bör enligt Barnstugeutredningen (SOU 197226 och 27 Förskolan) ge uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till goda utvecklingsmöjligheter. Det bör också ge uttryck för en framtidssyn och relateras till den blivande vuxna män- niskans utvecklingsmöjligheter i hennes ömsesidiga förhållande till sam- hället och dess utveckling.

I de övergripande målen betonas samarbete. öppenhet och mångsidighet i synen på personlighetsutvecklingen.

Barnstugeutredningen slår fast att förskolan har viktiga koppligar till såväl utbildnings-som socialpolitiken. Utredningen framhåller framför allt de pro- blem som är förknippade med kontinuiteten i övergången mellan förskola och lågstadium.

Enligt utredningen utgör förskolan ett fundament för skolan. där det är väsentligt att bevaka att det för det enskilda barnet finns en kontinuitet mellan förskola och skola. Förskolans pedagogik har i viss utsträckning haft inflytande på framför allt lågstadiets pedagogik. Den kontinuitet som bör eftersträvas innebär inte en ensidig inskolning. ] framtiden behöver. fastslår utredningen, skolan byggas upp från förskolan och närmare kopplas till socialpolitiken.

En viktig uppgift på det lokala planet är att söka göra övergången mellan förskola och grundskolans lågstadium smidig. så att barnen upplever en kontinuitet. Dessa samarbetsfrågor kan bli en naturlig startpunkt för den pedagogiska integrering som måste föregås av ett successivt närmande. Ut-

Prop. 1975/76:39 68

gångspunkten fören samordning bör vara att skolan utvecklingspsykologiskt tar vid där förskolan slutar framhåller barnstugeutredningen.

I de utvecklingsteorier och det pedagogiska program på vilket barnstu- geutredningen baserar sina förslag till inre organisation och utbyggnads- planering av förskolan har man sökt beakta kontinuiteten och samverkan organisatoriskt och pedagogiskt så långt som varit möjligt. En utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan rCSp. skolan är enligt bamstugeutredningens mening väsentlig.

C e n t r M | t bör detta ske genom samverkan och samråd enligt den modell som barnstugeutredningen skisserat.

R eg i o n a l t måste dialogen främst avse fortbildning och information genom gemensamma studiedagar regionvis kring samverkan.

Lokalt bör samrådsgrupper bildas i alla kommuner. I förlängningen av den försöksverksamhet som pågår och planeras inom förskole- och skolområdet kan enligt bamstugeutredningens mening skönjas en "stadieskola". dvs. en kontinuitet för barnen utvecklingspsykologiskt. pedagogiskt och metodiskt från förskolan upp till mellanstadiet i grund- skolan.

Barnstugeutredningen framhåller att samarbete mellan förskola och grund- skola är angeläget med hänsyn till att övergången från förskola till lågstadium bör underlättas för varje barn. Förskolan har ett ansvar att förmedla en positiv attityd till den fortsatta skolgången. Den attityden kommer till stånd dels genom att barnet upplever inlärningssituationen i förskolan gynnsamt. dels genom att barnet, i väntan på skolgången, introduceras i skolmiljön. Grundskolan å sin sida bör också inse sitt ansvar att motsvara de förvänt- ningar. som barnet då kan tänkas ställa på ett positivt inlärningsklimat när det börjar i lågstadiet.

Barnstugeutredningen diskuterar olika pedagogiska modeller och väljer utifrån detta en pedagogisk modell. som betonar samspelet mellan individ och omgivning och som kallats dialogmodell. I betänkandet beskrivs den enligt följande:

Den dialogpedagogiska modellen utgår från att det bör försiggå en kon- tinuerlig dialog mellan barn och vuxen. på både ett inre och ett yttre plan. som gäller ett ömsesidigt givande och tagande i fråga om känslor. upplevelser och kunskaper. Målet för detta slag av pedagogik kan sägas vara att individen successivt skall arbeta sig fram till de värderingar och normer den så små- ningom vill hävda och själv efterleva. Framgång i förhållande till detta mål kan knappast under de tidiga barnaåren registreras i kvantitativa kun- skaper eller speciella beteenden. Målet rör i djup bemärkelse individens personlighetsutveckling på sikt. Känslomässigt. socialt och intellektuellt. Modellen förutsätter att den vuxne ser barnet som en människa metl po- tentiella möjligheter till vidareutveckling. med egna uttrycksbehov och med egna resurser att upptäcka valmöjligheter i tillvarOn. Den utvecklingen är endast möjlig genom den vuxnes aktiva engagemang i vad barnet gör och vad det uttrycker. I stället för att utvärdera vad barnet gör måste den vuxne tolka barnets beteende som uttryck för hur det uppfattar sin omvärld. Det

Prop. 1975/76:39 69

betyder att barnet måste möta respekt för sina värderingar och ställnings- taganden. mcn tlet måste också i kontakten med den vuxne lära sig förstå att kunskapsbeteenden. normer etc. "kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. I stället för att barnet får sig att det finns rätta svar på frågor och en viss lösning på ett problem liksom definitiva kunskaper att inhämta. bör det lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta att självt ta ställning till.

Pedagogen i dialogmodellen kan inte fungera statiskt utan måste förstå sig själv som en individ stadd i fortsatt utveckling i en livslång process. där egna erfarenheter och förändringar i den egna livssituationen påverkar sättet att fungera i det pedagogiska arbetet. '

I dialogmodellen befinner sig vuxen och barn i vissa avseenden i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt givande och tagande. Den vuxne har emellertid utvecklingsmässigt nått längre än barnet och har därför större erfarenhetsntaterial. som ställs till barnets förfogande. Men barnet utvecklar också mönster.

Det som väsentligen kan ske i dialogmodellen. är att barnet upplever en vuxen som öppet kan ge uttryck för sina känslor. upplevelser. kunskaper. tankegångar. värderingar m. m. och samtidigt respekterar och tar ställning till vad barnet uttrycker. I en sådan ömsesidig process kan barnets resurser. såväl känslomässigt som intellektuellt. frigöras och fungera som en helhet. Barnet vågar tro på sig självt och sin förmåga att växa till en självständig människa. Den vuxnes dynamiska samspel med barnet kan även tänkas fungera som modell för barnets framtida sociala utspel. därför att barnet konkret upplevt samverkans villkor av givande och tagande (SOU l972z26).

Mål och delmål liksom teoriunderlag och pedagogiskt program avser för- skolan i dess helhet. såväl heltids- och deltidsförskola och för åldrarna sex månader till sju år. Arbetssätt och metodik utformas givetvis något olika i förhållande till olika utvecklingsfaser.

SIA diskuterar skolmognaden (avsnitt 11.4) och jämför tre olika teorier och för alla tre gäller att det ej blir särskilt fruktbart att arbeta med skol- mognaden som en gränslinje mellan förskolan och lågstadiet. Däremot un- derstryks behovet av samverkan mellan stadierna. SIA menar att det finns stora likheter mellan barnen i förskolan och på lågstadiet. Det finns ingen skarp gräns mellan olika faser i utvecklingen. Barnet glider över från ett utvecklingsstadium till ett annat. Skolmognadsbegreppet är menar SIA där- för mycket relativt. Utgångspunkten är därvid en definition av begreppet skolmognad som menar att skolmognad innebär. att barnet nått en utveck- lingsnivå som svarar mot de krav som lärarna ställer på elevens förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i årskurs 1. En definition med sådan utformning uppvisar emellertid svårigheten. för att inte säga omöjligheten. att definiera skolmognadsbegreppet.

De skolmognadsundersökningar som redovisats av utredningen ger vid handen att Skolmognadsprov som utförs under våren är otillförlitliga mät- instrument. Skolmognadsproven är ej heller förankrade i en utvecklings- psykologisk eller psykologisk—pedagogisk teori. Följaktligen menar SIA är

Prop. 1975/76:39 70

det ej möjligt att ange en viss procentuell del av nybörjarna som skolmogna. Om en elev betraktas som skolmogen eller ej katt bero på hos vilken lärare han hamnar. Skolmognadsbegreppet bör därför bytas ut mot mer preciserade begrepp. lämpligtvis mot de som används i läroplanen för grundskolan. t. ex. intellektuell utvecklingshämning. inlärningssvårigheter vid undervis- ningen i svenska samt beteendestörningar.

Skolmognadsproven mäter endast en liten specifik del av den totala per- sonligheten. De mäter kunskaper och färdigheter barnen tillägnat sig före skolstarten. Då det finns risk att nybörjarundervisningen styrs av erhållen poäng på detta prov kan elever från mindre stimulerande hemmiljöer redan från början hamna i ett underläge framhåller utredningen.

Flexibel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens ram. stödundervis- ning och insatser av speciallärare och annan personal bör göra det möjligt att effektivt hjälpa elever som har svårigheter redan vid skolstarten. Någon organisation med s. k. skolmognadsklasser bör därför menar SIA inte fö- rekomma.

Med det beslut som riksdagen fattat om en allmän förskola och med det förslag om skoldag som SIA har lagt fram följer. att vad som sägs om uppskov med skolstarten i skollagen 32 & bör utgå. I lagen om för- skoleverksamhet (197311205) bör av samma skäl 1 och 4 && ändras.

För att en mjuk övergång skall komma till stånd för de enskilda barnen har både barn och föräldrar behov av en fördjupad samverkan kring sta- dieövergången förskola-lågstadium. Många föräldrar behöver ökad upplys- ning om vad skolstarten (avsnitt 11.5) innebär.

SIA föreslår (avsnitt 11.6) att för en mjuk övergång skall komma till stånd behövs därför på det lokala planet s ä r s k l f d a a r b e t 5 g ru p p e r . både för löpande arbete och för planerings- och utvecklingsfrågor som rör i första hand övergången förskola-lågstadium och samverkan mellan sta- dierna. En sådan arbetsgrupp bör bestå av representanter för skolstyrelse. barnavårdsnämnd (social centralnämnd). fritidsnämnd. föräldrar och de båda stadiernas personal. Utredningen tar upp en rad exempel på arbetsuppgifter för detta samverkansorgan.

Ett mycket betydelsefullt inslag i åtgärderna i samband med övergången förskola-lågstadium är utbytet av information mellan skola och föräldrar. Utredningen konstaterar att inskrivningen är en viktig form för informa- tionsutbyte och föreslår att den blir ett obligatoriskt inslag i kontakten hem- skola.

Det av barnstugeutredningen föreslagna pedagogiska programmet i för- skolan. som bl.a. innebär en systematiserad begreppsinlärning. kan enligt vad SIA själv påpekar i sitt betänkande resultera i att ett större antal barn än som nu är fallet är färdiga för t. ex. läsning. skrivning och räkning året före skolstarten. Andra barn däremot har en långsammare utvecklingstakt och är inte alls färdiga för t.ex. läsinlärning vid skolstarten.

Med en allmän förskola blir det konstaterar utredningen synnerligen an-

Prop. 1975/76:39 ' . 71

geläget för grundskolan att beakta den normala spridningen i fråga om ny- börjarnas utvecklingsnivå och att differentiera undervisningen så. att varje barn kan fortsätta där det slutade i förskolan. Det är även viktigt. att grund- skolan beaktar och följer upp förskolans metoder när det gäller att stödja barnets sociala och känslomässiga utveckling.

För att få kontinuitet mellan förskola och lågstadium är det viktigt att de båda lärarkategorierna känner till varandras verksamhetsområden. dessas mål. innehåll. metoder och miljö. De bör även ha kännedom om varandras utbildning samt dess mål och innehåll. För att underlätta samverkan mellan de två lärarkategorierna bör inom resp. rektorsområde - förskoleområtle finnas en lärare med speciella kontaktuppgifter.

Kommunens samverkansorgan för förskolefrågorna bör ta initiativ till att sexåringarna på olika sätt får bekanta sig med grundskolans personal och miljö året före skolstarten. Organisationen av dessa besök måste vila på de lärare som har kontaktuppgifter.

Det är också nödvändigt att förskolans elever får direkt inblick i hur man arbetar på lågstadiet. Sådana skolbesök bör därför vara obligatoriska. Dessa besök är mycket betydelsefulla menar SIA. eftersom de kan vara avgörande för nybörjarnas inställning till skolan längre fram. De lärare som som har kontaktuppgifter bör därför göra upp ett program för dessa skol- besök.

Föräldrarna bör också få möjlighet att under en dag i början av läsåret få vara med sitt barn i skolan och lära känna barnets nya miljö och de personer som skall ha hand om barnet de första skolåren.

Hänvisningar till S3-1-4

3.1.8. Klass- och undervisningsgriIpper, arbetsenheter

Inledningsvis erinrar SIA om att undervisningsgruppens eller klassens storlek inte påverkas enbart av gällande delningstal utan också av en rad andra förhållanden. Det har därför varit angeläget för utredningen att kart- lägga hur stor del av sin undervisningstid i skolan eleverna i olika årskurser och ämnen tillbringar i undervisningsgrupper av olika storlekar.

SIA visar att eleverna i årskurs 1'tillbringar 28 913 av undervisningstiden i grupper med tio elever eller färre och till 20 % i grupper med 21—25 elever. 1 årskurs 3 är motsvarande 8 % resp. 43 %.

Mellanstadieeleven tillbringar ca 65 % av sin undervisningstid i grupper som till sin storlek ligger nära klassmedeltalet. som är 24.

Inom en högstadieskola med 1—10 klasser tillbringar en elev i genomsnitt 40 % av sin undervistningstid i grupper som liggeri intervallet kring klass- medeltalet som är 27 elever. Återstående del av undervisningen sker i grup- per med 20 elever eller färre. 1 en skola som är större. med 11—19 klasser. tillbringas nästan exakt hälften av undervisningstiden i grupper på 20 elever eller färre. Det intervall inom vilka eleverna tillbringar längst tid är grupper på 11—16 elever och 26—30 elever. ca en tredjedel av tiden i vardera typen av grupper.

Prop. 1975/76:39 72

Utredningen pekar på några förhållanden som har betydelse för under- visningsgruppernas storlek.

1. Närmast verkligheten kommer klassmedeltalet som beskrivning av gruppstorleken i årskurs 3 och på mellanstadiet på grund av de resurser för delning av klass som finns i årskurs 1 och 2.

2. Högstadiets undervisningsgrupper är synnerligen skiftande till sin stor- lek mellan olika ämnen. Den stora resursatsningen ligger på tillvalsämnen. slöjd och hemkunskap. inte på basfärdighetsämnena svenska och matematik.

3. Medan samordnad specialundervisning för ca tio år sedan var i stort sett obefintlig har tillförandet av denna resurs lett till minskning av un- dervisningsgruppernas storlek i basfärdighetsämnen med i genomsnitt 16 ”6 utan att för den skull de administrativa klasserna har minskat i storlek i större omfattning.

4. Specialundervisningens disposition på specialklasser eller samordnad specialundervisning har stor betydelse för undervisningsgruppernas storlek. Eftersom anordning av vanliga klasser baseras på elevantalet i vanliga klasser och ej på det totala elevantalet i kommunen medan specialundervisnings- kvoten baseras på totala elevantalet. betyder detta en resursökning vid över- gång till samordnad specialundervisning. Det finns enligt SIA i huvudsak tre vägar på vilka man kan förändra undervisningsgruppernas storlek: ändring av delningstal. ändring av pla- ningsanvisningar till länsskolnämnderna eller ändring av antalet resurs- timmar och/eller specialundervisningskvot. dvs. ändring i förstärknings- resursernas storlek och användning. Utredningen utvecklar detta resonemang enligt följande.

A. En generell och över hela landet likformig s ä n k nin g av k las s - sto rl e k e n ("avsnitt 14.4) är mycket resurskrävande. Resursökningen lör— delas över hela landet efter enbart antalet elever. Övriga omständigheter av betydelse. antalet invandrare. bebyggelse— och befolkningsstrtiktur m.m.. beaktas ej. Det innebär att den redan förut i dessa avseenden väl ställda kom- munen eller skolan får en lika stor resurs som en kommun eller skola med sämre förutsättningar. En generell. över hela landet lika fördelad minskning av elevantalet i klasserna medför en ökning av den redan befintliga sociala och andra skillnader.

B. Länsskolnämndcn beslutar f. n. såväl om antalet klassanordningar som i vissa fall om upprätthållande av skolenheter i grundskolan. Länsskolnämndsutredningen har föreslagit att nämnderna inte längre skall besluta om skolenheter. SIA delar denna uppfattning.

Utredningen har inte funnit anledning föreslå ändring i de gällande pl a - n e ri n g 5 a n vis ni n g a r n a men vill i detta sammanhang peka på att klassanordningsbeslut enligt SIA:s förslag enbart innebär beslut om antal basresurser som ställs till kommunens förfogande. Storleken på de arbets- enheter skolstyrelsen väljer att inrätta på basis av de samlade resurserna i kommunen påverkas däremot inte.

Prop. 1975/76:39 . 73

"C. Undervisningsgruppernas storlek — däremot inte klasstorleken — på- verkas av ändringar i antal resurstimmar och i specialundervisningskvot. dvs. i de resurser som utredningen inräknat i fö rs t a r k nin g s re 5 U r - s e r . Ökningen av antalet resurstimmar i teknik på högstadiet fr. o. m. läsåret 1973/74 liksom den markanta ökningen av den samordnade specialunder- visningcn i slutet på 1960-talet och början av 1970-talet är exempel på denna metod att minska tiiitlervisningsgrtippcrnas storlek.

Den avgörande frågan är enligt SIA inte vilken storlek den administrativa klassen har utan vilken storlek u n d e r vis nin g s g r.u p p c rna bör ha på olika stadier. i olika ämnen. På detta kati man inte ge något generellt svar. Storleken måste bli beroende av gruppernas sammansättning. elevernas svårigheter. aktuella undervisniiigsmoment. lärarens rutin och vana. Mot denna bakgrund skulle generella beslut om någon fixerad maximistorlek omöjliggöra en till aktuella behov anpassad gruppering i skolan.

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att söka finna vägar för att bättre än hittills utnyttja de personalresurser som grundskolan nu erhållit föratt på ett godtagbart sätt lösa sina uppgifter. Frågan om storleken av undervisningsgrupperna blir då en fråga om det är angeläget att om- disponera de personella resurser som redan finns i skolan. dvs. om nuvarande spridning mellan olika gruppers storlek är för vid eller om fördel n i n g e n på i genomsnitt små grupper i tillvalsämnen och större grupper i centrala färdighetsämnen är den bästa användningen av en total resurs. Dessutom blir det nödvändigt att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning.

Utredningen har inte bedömt det möjligt att centralt ange vilken grupp- storlek som i varje ämne. på varje enskild skola skulle vara den bästa. obe- roende av elevsammansättning. lärarsituation. material- och lokaltillgång. Enligt utredningens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så nära varandra som möjligt. Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar att skolenheten bryts ner i mindre. relativt självstyrande enheter dit beslut kan delegeras. Sådana enheter förekommer redan på högstadiet under namnet arbetsenheter och i flera skolor också på låg- och mellan- stadierna.

De personalgrupper som på låg- och mellanstadierna arbetar inom enheten har betecknats som ett arbetslag. På högstadiet. med dess högre krav på ämnesspecialiserat kunnande. kommer eleverna i arbetsenheten att un- dervisas av flera arbetslag på grund av systemet med ämneslärare.

Denna ram för organisationen av grundskolan — a rbe 1 se n h ete r — synes enligt SIA (avsnitt 15.2) vara den som bäst tillgodoser de väsentliga krav som kan ställas på en god skolorganisation.

Den låser inte gruppstorlekar utan gör att dessa kan växlas beroende på stoff. metodik och elevernas svårigheter. Den skapar förutsättningar för dele- gation och en konkret. verklighetsnära elevvård och för enheter tillräckligt små föratt eleverna skall kunna uppleva ett reellt medinflytande på planering och i ordningsfrågor. Den ger enheter tillräckligt stora för att skapa möjlighet

Prop. 1975/76:39 74

till en arbetsfördelning bland personalen vilken också kan avse relationerna undervisning/annat lärararbete.

Den skapar — utan att tvinga — förutsättningar för ett intimt samarbete och stöd i arbetet.

SlA föreslår att bestyrelsen för skolan får besluta om antalet arbetsenheter inom rektorsområdet.

Inom en arbetsenhet kommer eleverna — liksom i dag — att tillhöra un- dervisningsgrupper av olika storlek och sammansättning.

Utredningen har övervägt namnfrågorna och stannat för att den under- visningsgrupp inom arbetsenheten, som utgör den sociala enheten och till vilken kontaktlärarens arbete är knutet bör benämnas k l a s s. Klassen som beteckning på den sociala enheten kan variera i storlek allt eftersom den lokala skolenheten väljer att disponera de personella resurserna.

Det är angeläget att den grundorganisation utredningen föreslår stöds av övriga åtgärder inom skolan. Detta innebär för organisationen i arbets- enheter:

al/ organisationen inte bör brytas av samläsningsgrupper i matematik och engelska på högstadiet

alt lärare bör erhålla så stor del som möjligt av sin tjänstgöring inom samma arbetsenhet. Möjligheterna är dock begränsade på högstadiet.

att till arbetsenheten bör vara förd en avdelad tidsresurs för samordnings- och ledningsuppgifter. lnom varje arbetsenhet bör således någon fungera som studieledare. I vissa små skolor torde någon behöva fungera som stu- dieledare i mer än en arbetsenhet (exempelvis i två-parallelliga skolor och i stkolor) '

att i arbetsenheten bör flera lärare fungera som kontaktlärare för var sin klass

att för arbetsenhetens personal bör finnas fasta planeringstider inlagda i arbetsschema

alt skolans konferenssystem anpassas efter arbetsorganisationen. Klass- konferenser utgår

all arbetsenhetens elever så långt skolans lokaler medger bör hållas sam- lade i en egen hemavdelning

ar! arbetsenhetens personal och ej enskilda individer i ökad utsträckning bör utgöra målgrupp för fortbildningen på lokal nivå

an grundutbildningen för lärare skall bygga på verksamhet inom arbetslag.

Den klass till vilken eleven hör inom arbetsenheten bör i princip vara slumpvis sammansatt och sammanhållen på samma sätt som klasser i dag. Då eleverna under det löpande arbetet är fördelade på olika grupper får dessa inte göras permanenta och identiska under längre tid eller under ett ämnes alla timmar. såvida grunden för gruppindelning är elevernas stu- dietakt. Stödundervisning — dvs. ytterligare tid för att bearbeta ett moment - bör användas i så stor utsträckning som skoldagens omfattning medger.

Prop. 1975/76:39 75

Skolledningen i samarbete med arbetsenhetens studieledare bör vara an- svarig för att balansgången — mellan att å ena sidan ge särskilt stöd åt svagpresterande elever och att å andra sidan ge detta stöd i sådan form att svagpresterande elever inte bildar permanenta grupper — blir sådan att stadigvarande nivågruppering inte uppkommer. Det bör också vara en viktig uppgift för länsskolnämnden att noga följa utvecklingen av elevgrupperingen i skolan.

Stabila och homogena elevgrupper — som undervisas tillsammans i alla eller i flera ämnen och som motsvarar hittillsvarande specialklasser - får bildas enbart efter de förutsättningar som utredningen angivit (l0.4). Strävan bör vara att sammanhålla eleverna inom arbetsenheten och att söka lösa problemen där utan omplacering av barnen.

Hänvisningar till S3-1-8

3.1.9. Prosana/gr!(ppor/ngar. arbets/ag och sfmlie/wlare

SIA redogör för den skillnad som finns i synen på personalgrupperingar (avsnitt l5.l) i skolan och i förskolan och hänvisar till EU:s förslag (SOU 1972227) att all personal skall arbeta i arbetslag. SIA skisserar fyra tänkbara utvecklingslinjer för personalgruppering i skolan.

l. Elever som alltför mycket avviker från genomsnittet tas om band inom en organisationsform. specialundervisningen. i form av specialklass eller klinik.

Systemet med en lärare i en klass har tidigare — i en stabil samhällssituation — fungerat relativt väl. Det har kunnat bygga på en lång tradition med individualistiskt markerad lärarroll vilken ytterligare betonats i lärarutbild- ningen.

Vid sidan av en samhällsutveckling som komplicerat skolans roll som socialt fostrande miljö och som effektiv kunskapsförmedlare har kraven och förväntningarna på skolan. uttryckt i samhällets mål för denna. ökat. Utvecklingen har följdriktigt lett till åtskilliga försök att genom ändrad per- sonalorganisation skapa bättre förutsättningar att bemästra problemen och kunna genomföra en individualiserande undervisning. SIA bedömer det också så, att ett fortsatt fasthållande vid enlärarsystcm med nuvarande klas- storlek — vid tjänstefördelning. schemauppbyggnad. konferenssystem och lärarutbildning — är ett föga utvecklingsdugligt alternativ.

2. En omfattande satsning görs på individualiserande metodmaterialsys- tem. Eleverna arbetar helt individuellt. relativt isolerat och i olika takt. En stark spridning av eleverna uppkommer inom samma årsklass. Läraren fungerar huvudsakligen som handledare. Strikt genomfört framhäver det materialproducentens och materialkon- struktionens roll i skolan och reducerar den aktiva planeringen och stoff- urvalet hos konsumenterna. lärare och elever. Dessa risker kan visserligen motarbetas genom att ett effektivt individua- liserat arbete ger en tidsvinst som kan utnyttjas för aktiviteter av annat

Prop. 1975/76:39 76

slag. Men då återstår problemet att organisera dessa aktiviteter i någon av de övriga alternativens form.

Betydelsefullt är också att en dominans av skriftligt material i under- visningen premierar god förmåga att organisera sitt arbete med sikte på avlägsna mål. Den premierar elever med god ursprunglig ambition och stu- diemotivation, vilka inte är så starkt beroende av god personligt emotionell kontakt med en lärare för att hålla uppe arbetslusten.

Det kan däremot orsaka svårigheter för elever som saknar dessa förut- sättningar. Detta gäller i hög grad barn från understimulerande miljöer. Läs- och skrivsvårigheter blir säkerligen ett framträdande drag i en skola med dessa kännetecken.

Som en generell lösning kan inte en materielstyrd skola accepteras. Detta behöver inte utesluta att metod-material-system kan vara till god hjälp inom vissa huvudmoment och framför allt vissa elevgrupper.

3. Huvuddelen av skolans totala resurs av personal tas i anspråk för att bil- du mindre klassenheter. Grundskolan har f. n. personalresurser för att hålla en genomsnittlig klas- storlek betydligt lägre än den nuvarande. Strävan inriktas på att söka sam- mansvetsa denna grupp till en verkligt social och inte enbart administrativ enhet. Läraren i klassen har att själv lösa de flesta problem utan stöd av kompletterande lärarinsatser. Utan att tillföra nya ekonomiska resurser vore det fullt möjligt att sänka elevantalet kraftigt genom att utnyttja den totala personalen alltså även skolans reserv i form av lärare inom förstärkningsresursen. Klasstorleken diskuterades ingående i samband med grundskolans in- förande l962. Sedan denna undersökning gjordes har två nya förhållanden tillkommit. Dels har individualiseringsmetoderna utvecklats under ett de- cenniums fortgående fortbildning och lärarutbildning. dels har skolans per- sonaltäthet per elev ökat starkt genom en kraftig expansion av specialun- dervisningen. Det kan därför vara befogat menar SIA. att återigen ställa frågan om den generella gruppstorleken under debatt. Så har också skett genom den försöksverksamhet med alternativ modell för resursanvändning som utredningen tagit initiativ till i åtta kommuner. Det har därför varit fullt möjligt att pröva också ett resursutnyttjande som inom den totala ramen innebär en generell minskning av gruppstorleken. Inget försöksområde har dock valt denna väg.

Försöksverksamheten har visat att elever med skolsvårigheter ej får den kompensatoriska resurs och hjälp. som skolan har som uppgift att ge dem.

Viktigt är också att observera att ett principiellt val av mindre klasser står i strid med idéer om decentralisering och fri resursanvändning.

4. Enlärarsystemet modifieras successivt och skolan organiseras i princip i arbetslag (på personalsidan) och i arbetsenheter(på elevsidan). Huvuddelen av specialundervisningen integreras i form av gruppundervisning inom ar- betsenhetens ram. En sådan modell kan inte innebära att man fastslår en

Prop. 1975/76:39 _ 77

tidpunkt vid vilken ett fullt utbyggt arbetslagssystem skall tillämpas i alla skolor. Vad man centralt kan göra är att skapa förutsättningar för ett sam- verkande arbete inom skolans arbetsenheter.

Medan arbetsenheter är benämning på en organisatorisk indelning av ele- verna. är arbetslag (avsnitt 15.2.3) benämning på den personal som arbetar med en arbetsenhet eller - på högstadiet — med ett ämne eller en ämnesgrupp inom enheten.

Att benämna en personalgrupp arbetslag skapar givetvis inga funktionella. samarbetande grupper. Åsikterna bland lärare hur långt ett samarbete skall sträcka sig är varierande. Utredningens försöksverksamhet visar att där man börjat ett långtgående samarbete blir attityderna snabbt mycket positiva. medan inställningen är mer negativ där man saknar erfarenhet.

Då SIA haft anledning att diskutera arbetslag som en organisation al- ternativ till enlärarsystcm har det varit från utgångspunkten om vilken or- ganisationsform som ger bäst möjligheter att bemästra situationen för elever med svårigheter. Det framgår klart att ett system med arbetslag måste beröra både tidsdispositionen för lärararbete och ledningsstrukturen inom skolan.

I diskussionen om arbetslag jämförda med enlärarsystcm har olika moti- veringar och invändningar framförts. En sammanfattning av de väsentligaste argumenten för arbetslag torde ge följande bild:

]. Lagarbete har över huvud ett värde genom att läraren inte ställs ensam inför uppgifter och problem

2. Arbetslaget kan bli ett medel för inskolning av nya lärare i skilda ar- betsuppgifter och därigenom utvecklas till ett slags fortbildningsinstrument inom skolans interna utbildning

Hänvisningar till S3-1-9

3. Arbetslagen ger eleverna möjlighet att välja olika vuxenkontakter

4. Arbetslagen befrämjar kontinuitet i undervisningen i samband med vikariat och sjukledighet

5. Arbetslagen utgör ett instrument för att öka allsidigheten och "ob- jektiviteten" i bedömningen av eleverna och vid valet av undervisningsstoff

6. Såvida i arbetslagen ingår även assistenter kan läraruppgifter sparas för mer kvalificerade pedagogiska insatser

7. Arbetet i ett lag kan förväntas ge ökad individuell stimulans åt läraren och därigenom förbättra undervisningens kvalitet

8. Antalet vuxna som observerar eleverna ökar vilket innebär bättre för- utsättningar för väl anpassad elevvård

9. Medlemmarna i ett arbetslag kompletterar varandra genom expertkun- nande och fallenhet för olika moment i undervisningen 10. Genom en flexibel sammansättning av arbetslagen kan i många fall stadiegränser mellan lärare överbryggas och stadieavgränsning. som saknar pedagogisk motivering, brytas upp i viss omfattning ll. Genom en organisation av skolpersonalen i arbetslag kan förutsätt- ningar skapas för att bryta upp den nu ofrånkomliga kopplingen mellan tjänst som lärare och undervisning. Man får möjlighet att inom arbetslagets

Prop. 1975/76:39 78

ram eller skolans totala personalram differentiera uppgifter efter individua- litet och också från nya utgångspunkter angripa problemen för lärare med svårigheter i arbetet

12. Ett arbetslag med Specialundervisningens lärare och kurators- och psy- kologtimmar integrerade utgör ett instrument för att inom arbetsenheternas ram kunna bemästra de flesta av de svårigheter som uppstår och förhindra utstötningsmekanismer 13. Samverkan inom ett arbetslag ger förutsättningar för en laborativt inriktad metodik.

De invändningar som kan resas mot arbetslagsprincipen kan sammanfattas enligt följande.

1. Att arbeta tillsammans i ett lag. tvånget att kompromissa i olika frågor, innebär en förändring av den individualistiskt präglade lärarrollen och kan av några upplevas som en irritationsfaktor i skolans arbetsmiljö

2. Grupptrycket inom ett lagarbete kan verka i konformistisk riktning och verka hämmande på initiativ och utveckling

3. Samtidigt som vuxenkontakterna för eleverna ökar, ökar också de en- skilda lärarnas svårigheter att följa enskilda elevers framsteg

4. Samarbete inom ett lag kräver ökad gemensam men minskad enskild planeringstid

5. Differentiering av arbetsuppgifter inom ett lag kan försvåra en samlad överblick av undervisningsprocessen och leda till en splittring av kunskaps- förmedlingen

6. Krav på långsiktig planering för att ett arbetslag skall fungera väl kan göra det svårt att genom improvisationer anpassa undervisningen till ak- tualitetskrav

7. Arbetet inom ett lag ställer också krav på viss administrativ förmåga och förmåga till arbetsledning vilket inte har uppmärksammats tillräckligt i lärarutbildningen

8. Lärarutbildning och lärarfortbildning är över huvud inriktade på en individuell lärarroll.

Utredningen understryker att det inte finns någon koppling mellan stor- klasser och arbetslag. Framför allt är det viktigt att inte uppfatta arbetslag som ett instrument för att minska personalens arbetsinsatser i skolarbetet utan för att fördela dessa på ett meningsfullt sätt. Utredningen framhåller att storgrupper någon enstaka gång kan användas. I övrigt används del- grupper av varierande storlekar.

I rapporter från låg-. mellan- och högstadierna i Malmö och Västerås red0visas att av de olika grupperingarna har storgruppen varit minst ofta förekommande — ca 10 % av tiden på högstadiet; i de lägre årskurserna har det rört sig om ca 5 % av tiden.

På låg- och mellanstadierna torde. konstaterar SlA. storgrupp med hela arbetsenheter således bli sällsynt i rena undervisningssammanhang. En vik-

Prop. 1975/76:39 _, _. :i 79

tig motivering för att organisera skolans personal i arbetslag och eleverna i arbetsenheter i stället för i enlärarsystcm och klasser är den möjlighet som därigenom skapas att inom arbetsenhetens ram inte- grera delar av specialundervisningen (15.2.4)

Kravet på specialundervisningen härrör ur samma krav som ställs på sko- lans hela undervisning: att kunna individualisera kursinnehåll. arbetstakt, krav och förväntningar efter elevernas förutsättningar.

Vid sidan av individualiseringskravet har specialundervisningen också att verka som en kompensatorisk resurs för att ge elever med handikapp ökade möjligheter.

Båda dessa krav kan i de allra flesta fall tillgodoses inom arbetsenhetens ram genom gruppundervisning som nyckelbegrepp. En sådan integrering av Specialundervisningens elever kräver emellertid en grundorganisation som består av arbetsenheter. Att för en enskild lärare inom en enskild klass kunna bemästra en ökad heterogenitet bland eleverna är inte möjligt. Vinsten med en arbetsenhetsmodell ligger på fyra plan:

]. Eleverna flyttas inte ut ur det sociala sammanhang arbetsenheten utgör

2. Resurserna för att hjälpa elever med skolsvårigheter ökar starkt genom att hjälpen kan destineras till just de ämnen och just de moment där eleverna behöver den.

3. Resurserna för att hjälpa elever med skolsvårigheter ökar genom att också resurstimmar ingår i förstärkningsresursen.

4. Problemorienteringen underlättas genom att skolan blir oberoende av en organisationsplan uppgjord föregående läsår.

Några speciella timmar för olika ändamål skall enligt utredningens mening inte vara centralt reglerade. Den specialpedagogiskt inriktade metodiken bör tvärtom prägla så stor del som möjligt av det samlade arbetet på samtliga undervisningstimmar. De ettårsutbildade speciallärarnas insatser bör därför stödjas genom en omfattande fortbildning av samtliga lärare. Speciallärare bör enligt detta synsätt ingå i arbetsenheternas arbetslag. Någon formell sidoorganisation i form av s.k. kliniker förutsätts inte förekomma. För att man skall undvika centralisering inom rektorsområdet måste ar- betsenheter och arbetsenhetskonferenser kunna fungera självständigt: vid resursutnyttjande, undervisningsplanering och elevvårdande åtgärdspro- gram. Detta fordrar att någon inom arbetsenheterna har avsatt tid för sam- ordningsuppgiftcr. Utredningen föreslår beteckningen studieledare (avsnitt 23.45) för de lärare som fullgör dessa uppgifter. Studieledarens uppgifter kan sammanfattas i följande punkter:

l. leda konferenser inom en arbetsenhet

2. samordna den pedagogiska planeringen

3. leda elevvårdsarbetet inom enheten och tillse att beslutade åtgärds- program verkställs och att deras effekter följs upp

4. tillse att elevgrupperingar inte blir stabila

Prop. 1975/76:39 80

5. handleda mindre erfarna lärare

6. hålla skolledningen underrättad om elevproblem inom enheten 7. främja lärares fortbildning.

Som ekonomiskt underlag för studieledarna bör utgå ett statsbidrag på 50 kr. per elev i grundskolan. som skall utnyttjas för att minska under- visningsarbetet för studieledare och bereda dem tid för planerings- och sam- ordningsuppgifter i form av utökad tid för s.k. övrigt lärararbete. Detta gör omkring två veckotimmars nedsatt undervisningsskyldighet vilket torde motsvara ungefär fyra kalendertimmars arbete per vecka. Bidraget bör utgå till skolstyrelsen som sedan har att besluta om dess fördelning på rektors- områden. . .

Om den tillgängliga studieledartidens disposition bör skolans bestyrelse ha att besluta.

Studieledarnas uppgifter överensstämmer till stora delar med huvudlä- rarnas på grundskolan.

H u v u (] l ä rare (avsnitt 2411 .2) har genom betydande arbetsinsatser och Stort intresse för sina uppgifter kunnat göra viktiga insatser. Utredningen ifrågasätter emellertid om den ekonomiska insatsen och arbetet står i rimlig relation till den pedagogiska effekten. Flera skäl av såväl pedagogiska. or- ganisatoriska som ekonomiska talar enligt utredningen för en förändring av huvudlärarinstitutionen. Mot en förändring kan menar SIA anföras att huvudlärartjänster innebär en pedagogisk förstärkning vid skolan.

Utredningen gör emellertid den bedömningen att de med huvudlärar- organisationen avsedda vinsterna för skolan betydligt bättre kommer det inre arbetet tillgodo inom en studieledarorganisation med dess klart av- gränsade ansvarsområde och den möjlighet till reell delegation av arbets- uppgifter som därmed skapas. Huvudlärarorganisationen bör därför avveck- las på grundskolan i vad som avser den pedagogiska planeringen.

SIA tar i detta sammanhang upp ytterligare en aspekt och framhåller att huvudlärare i vissa fall har fullgjort uppgifter som institutionsförestån- dare. Genom riksdagens beslut (prop. l974z99) har arvodestjänster för in- stitutionsföreståndarc föreslagits i vissa ämnen på högstadiet. Utredningen har utgått ifrån att denna organisation vidareutvecklas. Speciell hänsyn måste då också tas till institutionsarbete inom exempelvis teckning. hemkunskap och slöjd.

Inom högstadiet kan erfordras tid för vissa ämnesspecifika arbetsuppgifter. Utredningen anser att i de fall bestyrelsen bedömer att särskild tid behövs för sådana uppgifter bör inget hindra att vissa medel avsätts också för detta. Det av utredningen föreslagna bidraget om 50 kr. per elev får då utnyttjas. Enligt utredningens beräkning överstiger bidraget med omkring 5 kr. nu- varande kostnad för huvudlärarorganisationen och innebär således även bi- dragsmässigt en försträkning av den pedagogiska planeringsverksamheten vid skolorna.

Organisationen med huvudlärare avses enligt utredningens förslag bibe-

Prop. 1975/76:39 __ _ 81

hållen inom gymnasieskolan med en bidragsform per elev. Den för hu- vudlärararbetet avsedda tiden bör också på gymnasieskolan utgöras av ökad tid för s.k. övrigt lärararbete.

Genom den föreslagna konstruktionen med nedsatt undervisningstid för studieledare på grundskolan och huvudlärare på gymnasieskolan i stället för en arvodeskonstruktion uppstår ett ökat personalbehov för att fullgöra den undervisning från vilken studieledare och huvudlärare befrias.

3. l . 10 K onlaktlärare

Klassföreståndarfunktionen skiljer sig enligt SlA från övrig specialisering inom skolan på två sätt. Funktionen är en skyldighet för lärare inom det ordinarie arbetet utan arvode eller nedsatt undervisningsskyldighct. Tra- ditionellt men utan logisk motivering har övningslärare inte brukat åläggas uppgiften. På grund av tillvalssystemets konstruktion och uppdelning på olika kurser har även andra stora lärargrupper. exempelvis språklärare, mera sällan varit klassföreståndare. Uppgiften kan vidare växla från år till år. Skolberedningen framhöll svårigheterna i att lösa klassföreståndarfrågan på grundskolans högstadium. Olika grupperingar inom klassens ram.olika sam- läsningsgrupper mellan klasser och nya undervisningsformer har gjort det svårt att finna en lärare-klassföreståndare. som har något nämnvärt tim- underlag i egen klass.

Vid en undersökning i 166 klasser fann SIA att elever i genomsnitt träffade sin klassföreståndare 3,7 timmar i veckan.

Vid de olika försök som gjorts för att lösa detta problem gäller att man har att arbeta med nuvarande arbetstidsbegrepp. som enban reglerar un- dervisningsdelen av lärarnas arbete och inte lämnar möjlighet till omdis- position mellan lektioner och övrigt lärararbete. I stor utsträckning har två modeller anlitats:

]. Morgonsamlingstid har koncentrerats till ett pass schemalagt för klass- föreståndarens möte med klassen. Enligt SÖ:s undersökning tillämpades detta i betydande omfattning.

2. Så långt möjligt har man sökt överföra den rent tekniskt/administrativa sidan till annan personal för att klassföreståndaren skall få mer tid till kon- takter med hem och elever.

En vanlig organisationsmodell på grundskolans högstadium efter det suc- cessiva införandet av Lgr 69 är uppdelningen av en årskurs i arbetsenheter av storleksordningcn 90 resp. 60 elever.

Två principlösningar är mot denna bakgrund enligt utredningen tänkbara antingen att ”'föreståndaruppgiften” binds till undervisningsgrupp och man får på skolan ett stort antal gruppföreståndare eller att "föreståndaruppgiften" binds till arbetsenhet och man får på skolan ett litet antal arbetsenhets- föreståndare.

6 Riksdagcn 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. l975/76:39 82

Fördelen med den första modellen är att den kommer att engagera alla eller så gott som alla lärare vid en skola även övningslärare och språklärare. och betona den vidgade lärarrollen.

Fördelen med den andra modellen är att uppgiften koncentreras på en mindre grupp. för arbetet speciellt intresserade och lämpliga lärare. vilka fyller en funktion motsvarande en s. k. tutor i ett engelskt house-system och kan vara målgrupp i fortbildningen.

Utredningen föreslår (avsnitt 18.44) mot bakgrund av den förda diskus- sionen att nuvarande system med klassföreståndare på högstadiet och gym- nasieskolan ersätts med gruppföreståndare för mindre grupper än klasser. Som benämning föreslår utredningen kontak tlärare. Kontaktlärar- uppgiften är en skyldighet för varje lärare och tidsgången en del av ar- betsvolymen inom det totala lärararbetet.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang s. k. klassföreståndartimme. Detta kan innebära två olika saker. Antingen menas därmed en veckotimme som läggs in på elevernas schema. När morgonsamlingstiden på grundskolan. totalt 50 minuter/vecka. till stor del utnyttjas för klassföreståndarens möte med klassen kan den sägas utgöra en sådan timme. På gymnasieskolan måste tiden läggas in utöver nuvarande elevtimmar. Eventuellt kan den för gymnasieskolan befintliga s.k. TTF-tiden (timmar till förfogande) ut- nyttjas.

Kontaktfärartid i denna betydelse utgör menar SIA inget problem; kon- taktläraren fullgör då därunder en del av det övriga lärararbetet (TTF-tid kan alltså inte arvoderas). Systemet innebär i princip ett steg mot reglering av det övriga lärararbetet.

Oftare torde dock med klassföreståndartimme avses att läraren som klass- föreståndare erhåller en veckotimme lägre undervisningsskyldighet man att detta föranleder höjning för övriga lärare. Detta skulle innebära att klass- föreståndararbete inte längre vore en del av medeltung lärartjänst från vilket nuvarande avtal utgår. Förslaget om klassföreståndartimme i denna bety- delse är därför ett förslag om reducerad total arbetstid för lärarkollektivet som helhet. En arbetstidsförkortning av detta slag förutsätter dessutom att nuvarande total arbetsvolym är för hög. Med för närvarande ca 45000 (44 622) klasser enbart på grundskolan. därav ca 12 500 ( 12 491) på högstadiet skulle kostnaden i grundskolan för en sådan anordning uppgå till avsevärda belopp per år, på högstadiet ca 32 milj. kr.. på gymnasiet ca 35 milj. kr. Konstruktionen innebär inte heller någon garanti för att kontaktlärarinsat- serna ökar.

SIA föreslår att tid för kontaktlärarnas arbete i skolan bör åstadkommas på det sättet att en timme i veckan läggs in på schemat som kontaktlärartid. För kontaktlärarna utgör detta en obligatorisk del av det övriga lärararbetet. För eleverna utgör tiden en del av skoldagens fria aktiviteter.

Den del av övrigt lärararbete som avsätts för kontaktlärararbete kan inte begränsas enban till denna timme. Utredningen förutsätter att i de av ut-

Prop. 1975/76:39 . 83

redningen aktualiserade arbetstidsförhandIingarna beaktas att ytterligare tid avsätts för kontaktarbetet. ' _ '.

Att ge ytterligare tid till vissa kontaktlärares arbete är en del av skolans prioriteringsproblem. Inom bevarad total kostnadsram oåh inom samma arbetsvolym totalt i skolan —. dvs. utan att begära utökat totalt arbete av lärarna utöver den arbetstid om vilken förhandlingar bör föras — förutsätter en utökning av kontaktarbetet en minskning av antalet undervisningstim- mar vid en skolenhet men utan reduktion av personaltifldelningen. Detta kan ske på så sätt, att av totala antalet Iärarvcckotimmar, som disponeras för arbetet inom en skolenhet. omräknas några från undervisningstimmar till kontakttimmar (kalendertimmar) för arbete med andra uppgifter än ren undervisning. Omräkningsregler förutsätts då ha fastställts genom avtal.

Det bör ankomma på bestyrelsen för skolan att bedöma om situationen i en arbetsenhet är sådan att det totala arbetet fordrar en utökad kontakt- lärarinsats. För speciallärare finns redan en liknande möjlighet. Denna har spelat en betydande och positiv roll i skolans arbete.

Den relativt sett stora resurs som enligt SIA:s mening bör avsättas för kontaktarbete som en betydande del av det 5. k. övriga lärararbetet bör ses mot bakgrund av den vikt utredningen tillmäter elevvård och hemkontakter.

Kontaktlärarens effektivitet är beroende också av andra anordningar än att tillräcklig tid ställs till förfogande för deras arbete. Det är väsentligt att deras undervisning så långt möjligt är förlagd till arbetsenheten och till den elevgrupp för vilken de skall fungera som kontaktlärare. På låg- och mellanstadierna torde detta inte innebära några problem. De förslag utredningen framfört (12.423) om vikten av inte enban stadieövergripande kontakter utan också stadieövergripande tjänstgöring är avsedda att un- derlätta arbetet också på högstadiet. En förändrad Språkstruktur i gymna- sieskolan kommer också att betydligt underlätta arbetet.

Kontaktlärarens uppgifter bör uttryckas i bindande och positiva formu- leringar. förslagsvis på följande sätt.

Kontaktläraren skall

—genom samtal med föräldrar och föregående kontaktlärare skaffa sig kunskap om eleverna

— genom fortlöpande kontakter med föräldrar och skolsköterska hålla sig underrättad om elevernas hälsa

— genom fortlöpande kontakter med arbetsenhetens lärare. med kurativ personal och fritidsledare liksom med elever hålla sig underrättad om ele- vernas studieresultat och svårigheter och tillsammans med dem som berörs planera åtgärder till elevernas stöd

— kontinuerligt informera skolledningen — inbjuda föräldrarna till personliga samtal och till föräldramöten — omgående kontakta föräldrarna vid oanmäld frånvaro från elevernas sida

— ha regelbunden mottagningstid på skolan.

Prop. 1975/76z39 84

3.1.1] Slarlieövelgångar i grundskolan

Barnets utveckling kan i stort ses som en kontinuerlig process och kon- tinuitet bör därför karaktärisera skolans verksamhet. Detta kan knappast åstadkommas genom punktinsatser i samband med att eleverna går över till annan årskurs. En tillfredsställande samordning mellan stadierna kan endast nås om en fortlöpande samplanering med långsiktigt verkande in- satser kompletterar de kortsiktiga åtgärderna.

På lågstadiet är det maximala elevantalet per klass 25, medan motsvarande siffra för mellan- och högstadiet är 30. Dessa bestämmelser nödvändiggör splittring av enstaka klasser i samband med övergången (aVSnitt 12.1) från låg- till mellanstadiet framhåller SlA. Eftersom mellanstadieskolan som regel har ett mindre upptagningsområde än högstadieskolan kan också denna stadieövergång medföra ändringar i klasstillhörigheten, eftersom delnings- talen nu tillämpas på en större elevgrupp. "Den sammanhållna klassen" är alltså ingen absolut företeelse inom grundskolan menar utredningen.

Antalet ämnen ändras inte i högre grad från låg- till mellanstadier. men stoffmängden ökar väsentligt. På högstadiet är ämnesutbudet mera diffe- rentierat. Orienteringsämnena. som på mellanstadiet är fem. ökar på hög- stadiet i antal till sju. medan tillskottet i veckotimtal bara är två. Tillval och fritt valt arbete m.m. tillkommer. sammanlagt 6 veckotimmar, medan ämnet svenska minskar från 9 till 3 veckotimmar. Ämnena engelska och matematik liksom det andra främmande språket är på högstadiet uppdelade i allmän och särskild kurs.

Antal ämnen och lärare per elev. a/A-klasser

Årskurs ämnen antal högsta observerade per elev lärare antal i snitt lärare 3 8 4 12 6 12 4,9 7 7 15 13.8 18

Såväl klasslärare som ämneslärare är i huvudsak låsta till sitt stadium. något som försvårar samordningen inom grundskolan och ofta förhindrar att man får inblick i arbetet på angränsande stadium.

SIA diskuterar vilka förhållanden som främst verkar problemskapande i samband med stadieövergångarna.

]. Övergång till nytt stadium kräver ofta omställning till en påtagligt an- norlunda fysisk skolmiljö. Den nya skolan är vanligtvis större och därigenom inte sällan också mer opersonlig. När eleven börjar på högstadiet innebär detta i de flesta fall skolbyte och ofta längre reseavstånd. En viktig förändring är också skiftet från klassrum till ämnesrum vilket medför att elevens eget studiematerial måste förvaras i skåp centralt på skolan. Att just övergången till ämnesrums- och institutionsprincipen av många anses medföra bety-

Prop. 1975/76:39 . 85

dande svårigheter för eleverna har framgått av flera undersökningar.

2. Vid stadieövergång och skolbyte måste eleverna alltid räkna med ett större antal nya personkontakter. såväl i fråga om klasskamrater som lärare OCh övrig personal. Klassföreståndarens begränsade möjligheter att inom ramen för sin undervisning lära känna eleverna på högstadiet kan under- stryka denna känsla av bortkommenhct. De elever, vilkas klasser splittras i samband med stadiebytet och som därigenom hamnar i nya klasser, utsätts givetvis för de största påfrestningarna. Stadieövergångarna innebär i allmän- het en ökning av klassernas storlek. Betydligt mer komplicerad är bilden av undervisningsgruppernas storlek på skilda stadier.

3. Stadicbyte innebär ibland att eleverna måste anlita skolskjuts eller får förlängd resväg. När det gäller att göra den rätta avvägningen mellan cen- traliseringens vinster och de nackdelar skolresorna medför har skolförsk- ningen enligt SlA hittills inte kunnat ge några säkra data. Vissa elever utsätts för särskilda påfrestningar genom splittring av klasser. Otillräckliga kunskaper om studievägar och valmöjligheter skapar problem för både elever och föräldrar.

4. Lärarnas metodik kan variera mellan de olika stadierna. och det kan inte uteslutas att enskilda elever kan ha svårt att finna sig tillrätta vid sådana förändringar. Avsaknad av eller brister i metodisk samplanering kan alltså vara en problemskapande faktor vid stadieövergång. Detta har också upp- märksammats inom de pedagogiska utvecklingsblocken.

SlA hänvisar till Piagets och Homburger Erikssons teorier om utveck- Iingspsykologiska aspekter på åldrarna 7—10år och 11—12 år. Från de teorierna drar utredningen några slutsatser om stadieövergångarna (avsnitt 12,3) inom grundskolan. Övergången från låg- till mellanstadier sker vid en tidpunkt i barnets utveckling som präglas av kontinuitet. Detta jämte instabiliteten i intressen och kamratrelationer måste underlätta anpassningen till nya för- hållanden i skolan t. ex. förändringar i grupptillhörighet, vuxenkontakter m. m. Övergången till högstadiet sker då eleven i allmänhet befinner sig i en känslig utvecklingsfas. Parallellt med en omfattande kroppslig tillväxt sker personlighetsmässiga förändringar, inte minst beträffande tänkande och attityderna till kamratgruppen. En trygg miljö kan givetvis göra det lättare för eleven att klara de påfrestningar som denna utvecklingsfas medför. Stora förändringar i skolsituationen torde här kunna verka i motsatt riktning. Splittring av kamratgruppen med åtföljande isolering kan exempelvis vara en negativ faktor i detta sammanhang.

Utredningen anser (avsnitt 12.4) att om man vill förbättra samordningen mellan stadierna och förhindra att problem uppstår skall man arbeta med åtgärder som dels är organisatoriska och dels rör utbyte av information. Till de förra kan räknas förändringar i elevgrupperingar, i personalens tjänst- göringsförhållanden. införande av inskolningsperioder m.m.

Övergången till årskurs 4 innebär med hittillsvarande organisation inga

Prop. 1975/76:39 86

större förändringar i den undervisningsmiljö som eleverna möter, eftersom huvuddelen av verksamheten fortfarande bedrivs i en och samma lokal. En lämplig metod är här att eleverna och lärarna tillsammans besöker mel- lanstadieskolan och orienteras om denna redan under våren före stadie- övergången.

Med nuvarande organisation kan det inträffa att klasser måste splittras inför övergången till mellanstadiet. och detta betraktas inte sällan som en nackdel. En organisation med arbetsenheter. skulle innebära en elevgrup- pering som ger variation i kamratkontakterna. Det bör också vara möjligt för eleverna att inom denna ram etablera de fastare kamratrelationer som skapar trygghet i skolan. Det finns därför skäl att så långt möjligt bibehålla arbetsenheterna intakta genom årskurserna. '

Vid stadiebytet är det också angeläget att lärare och elever snabbt lär känna varandra. Detta kan underlättas om mellanstadiets lärare redan under våren före stadieövergången besöker årskurs 3. Tid för detta bör beredas lärarna som en del av övrigt lärararbete. Värdefull i detta sammanhang är också den organisation med s.k. inskolningsperiod vid höstterminens början som har prövats i flera kommuner. Även vid övergång till arbets- lagprincipen måste en sådan inskolningsperiod enligt utredningens bedöm- ning fylla en viktig funktion när det gäller att skapa god kontakt mellan personal och elever. Det bör ankomma på skolstyrelsen att besluta om en successiv ökning av undervisningstiden i årskurserna 4 och 7. Längden på en sådan period bör maximeras till två veckor. Det måste därvid ankomma på kommunen att svara för att alla elever är sysselsatta och har tillsyn under skoldagen. En betydande koncentration av fritidsinsatser och orga- nisationers arbete måste då ske till läsårets början i årskurs 4 och 7.

SIA anser att stadieövergripande tjänstgöring för lärarna kan vara ett sätt att främja en effektiv, grundläggande färdighetsträning för eleverna.

Etableringen av den första kontakten mellan föräldrar och den nya per- sonalen i samband med stadiebytet sker i första hand vid föräldramöten. Redan under vårterminen iårskurs 3 kan det vara lämpligt att denna personal presenteras vid föräldramöte och ges tillfälle att informera om verksamheten på mellanstadiet och ta del av föräldrarnas synpunkter. Denna första kontakt följs upp med föräldramöte i början av årskurs 4.

Övergången från mellanstadiet till högstadiet innebär betydande orga- nisatoriska förändringar. Utredningen har därför mer ingående analyserat argumenten för ett bibehållande eller en förändring av nuvarande situation.

Ämnesspecialiseringen kan beskrivas från fyra olika utgångspunkter näm- ligen timplanestruktur. tjänstestruktur. utbildningsstruktur och övriga faktorer.

Av dessa faktorer har förändringar i utbildnings- och tjänstestruktur lång- siktiga verkningar. Lärarutbildningsreformen 1968 innebar en inriktning mot treämneskombinationer. Lärarutbildningskommitténs (LUK) förslag innebär tvåämnestjänster för lärare i övningsämnen. LUKzs förslag är emellertid

Prop. 1975/76:39 87 sådant att, om det genomförs, ca 7 % av skolans lärartjänster i framtiden kommer att innefatta fackämnen. Därigenom sker en_återgång till tvåäm- neskombinationer i förhållande till vad 1968 års reform syftade till.

För skolans inre arbete på sikt har beslut i frågor rörande grundutbildning av lärare avgörande betydelse. För att lösa problem i skolans arbete under det närmaste decenniet är däremot förändringar i grundutbildning och tjän- stestruktur av mindre vikt. Av betydelse för ämnesbredden hos lärarkåren är emellertid inte enbart grundutbildningens omfattning utan också den vidareutbildning som därefter äger rum. Denna har mycket stor omfattning. Vid tjänstledighet för studier erhåller lärare lön med B-avdrag under max- imalt 360 dagar under en tioårsperiod. såvida arbetsgivaren finner studierna angelägna från tjänstesynpunkt. Utöver detta dagantal erhålls löneförmåner dels vid genomgång av speciallärarutbildning. dels för vissa studier i an- slutning till införandet av Lgr 69.

SIA visar att de studier som kunde leda till vidgad kompetens, utgjorde 34 '?6. Fördjupning i det egna ämnet är dominerande syfte med studie- tjänstledigheten och omfattar 66 96 av samtliga ledigheter för ämneslä- rargruppen. En precisering av begreppet ”angelägna från tjänstesynpunkt" bör därför ske så att det för lärare. förordnade vid grundskolan. klart framgår att vidgad kompetens bör eftersträvas. Det är angeläget att denna fråga beaktas i kommande avtalsförhandlingar.

Lärarantalet per elev på högstadiet kan minskas genom att lärare i ökad utsträckning tjänstgör i ämnen som inte ingår i tjänstekombinationen eller utbildningen. Formellt föreligger skyldighet till detta (skolförordningen 14 kap. 9 &): "om läraren kan anses ha förutsättningar att meddela sådan un- dervisning och om det erfordras".

Inom skolberedningen diskuterades i detta sammanhang de vidareutbil- dade folkskollärarnas roll (SOU 1961130 5.460). SIA visar på att i genomsnitt undervisar adjunkterna i 2.5 ämnen medan de vidareutbildade folkskol- lärarna undervisar i 2,2 ämnen. Utesluts specialklasserna ändras antalet för vidareutbildade folkskollärare till 2.4. Inga påfallande skillnader fanns således mellan kategorierna när det gällde antal undervisningsämnen. Skolbered- ningens syften har inte förverkligats i detta avseende. Trots att gruppen vidareutbildade folkskollärare svarar för ca 40 (,)) av tjänsteunderlaget har ämneslärarsystemct snarare blivit ytterligare befäst.

Utredningen förutsätter att undervisning i andra än tjänstens ämnen även i fortsättningen skall komma i fråga enligt skolförordningen 14 kap. 9ä för att på frivillig väg bredda tjänstgöringen i samma arbetsenhet.

Utredningen konstaterar det otillfredsställande i att antalet lärare och äm- nen per elev är så stort. Antalet ämnen är f. n. 16 i årskurs 7 och 8 och 18 i årskurs 9. Utredningen visar att orienteringsämnena religionskunskap. samhällskunskap, historia. geografi, biologi, fysik och kemi som har 10 vtr i varje årskurs skulle kunna fördelas på stadiet så att endast tre av ämnena förekom i varje årskurs i stället för som nu sju.

Prop. 1975/ 76:39 88

Utredningen visar hur man genom periodläsning och en ramtimplan för hela stadiet kombinerat med resurstimmari matematik och engelska i stället för två kurser kan nedbringa lärarantalet till mindre än hälften.

Utredningen anser det emellertid inte möjligt att utan omfattande för- söksverksamhet ta ställning till en ny utformning av högstadiets timplan. Men den finner det angeläget att man i det fortsatta läroplansarbetet tar okonventionella grepp för att främja en utveckling mot färre lärare per elev. Det bör övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och särskild kurs med resurstid.

Utredningen konstaterar att liksom vid övergången från lågstadiet till mellanstadiet kan det underlätta kontakten mellan lärare och elev om mot- tagande lärare besöker årskurs 6 våren före stadiebytet.

Stadieövergripande tjänstgöring kan även vid övergången mellanstadiet - högstadiet bidra till ökad kontinuitet i kontakterna mellan lärare och elever.

För att högstadiets personal snabbt skall lära känna eleverna i åk 7 är det betydelsefullt att man får del av den information som samlats under elevernas tidigare skolgång.

De dokument som finns att tillgå då eleven börjar på högstadiet kan vara betygsjournaler. elevkort, syo-handlingar. hälsokort samt elevakter rö- rande skolsvårigheter.

Utredningen formulerar följande regler för överförandet av uppgifter om eleverna från mellanstadiet till högstadiet: Eleverna bör redan på mellan- stadiet informeras om och ha tillfälle att diskutera det utbyte av upplysningar om dem som bör ske vid övergången till högstadiet.

Redan före höstterminens början i årskurs 7 bör en konferens anordnas med avlämnande och mottagande studieledare. Därvid lämnas sådana fakta som den mottagande personalen måste känna till redan från terminens början t. ex. uppgifter om elevernas eventuella sjukdomar. handikapp, speciella familjeförhållanden etc. Vid denna konferens kan det vara nödvändigt att olika elevvårdsfunktionärer är närvarande för att data i exempelvis hälsokort och elevakter skall kunna utnyttjas. Det ankommer på mottagande stu- dieledare att föra erhållna upplysningar vidare till berörd personal.

En tid in på höstterminen i årskurs 7 anordnas en ny konferens med studieledarna då övrig information av betydelse överlämnas och ställs i re- lation till de iakttagelser som de nya lärarna hunnit göra sedan terminens början.

Den information som förmedlas mellan stadierna bör så långt möjligt vara muntlig. Det måste sedan ankomma på den enskilde att göra de an- teckningar som vederbörande anser nödvändiga för det egna arbetet.

3.2 Remissyttranden 3.2.1 Inledning

SÖ liksom länsskolnämnderna delar i princip uppfattningen om olika elev- svårigheter som utredningen diskuterar.

Prop. l975/76:39 , . 89

SÖ anser att det nuvarande tillvalssystemet inte har slagit väl ut, eftersom ämnena ekonomi, konst och teknik, i-stor. utsträckning kommit att utgöra ett negativt val för svårmotiverade elever. Dessutom är" tillvalet utomor- dentligt könsbundet. SÖ följer utvecklingen av tillvalssystemet som man anser bör bli föremål för en översyn. Det finns starka motiv för en förändring av innehållet i obligatoriska ämnen. SÖ är av den uppfattningen att en ökning av laborativa och praktiska inslag i olika ämnen kan komma att nödvändiggöra en stoffbegränsning. eftersom ett mer laborativt arbetssätt i de traditionellt teoretiska ämnena oftast kräver mera tid än rent teoretisk undervisning. SÖ anser således att en tyngdpunktsförskjutning av innehållet i vissa ämnen — kanske också en översyn av timplanerna — kan erfordras för att minska överteoretiseringen. En förändring av arbetssättet i skilda ämnen är angelägen. Detta måste vara starkt elevaktiverande enligt de re- kommendationer som finns i de nuvarande läroplanerna.

SÖ tar i detta sammanhang också upp den bristande motivationen för arbetet som SÖ anser är mest påtaglig på högstadiet. Vad orsakerna än kan vara härtill är det uppenbart att kunskapsutvecklingcn är mindre gynn- sam åtminstone under de två första årskurserna på högstadiet än den är under låg- och mellanstadierna samt att elevernas motivation för skolarbetet i många fall är sämre än i lägre årskurser. Det är SÖ:s uppfattning att man med utgångspunkt i högstadiets konstruktion och innehåll behöver göra en betydligt mer omfattande översyn av övergången från klasslärarstadiet till ämneslärarstadiet än vad SIA gjort och därvid försöka allsidigt belysa orsaker till den relativt stora förekomsten av elever med skolsvårigheter och bristande motivation i framför allt årskurserna 7 och 8. SÖ ifrågasätter om inte den begränsning som utredningen gjort. när den inte tagit upp timplanefrågor, ämneslärarsystem, ämnessystem etc. till ingående behand- ling, skjuter vissa problem i bakgrunden som det skulle ha varit av väsentlig betydelse för den följande åtgärdsdiskussionen att få ördentligt belysta.

Lärarhögskolan i Uppsala konstaterar att SIA inte har uppmärksammat att skolsvårigheter kan uppstå till följd av att skolan inte är anpassad efter den enskilde elevens behov och att skolan inte fungerar på elevens villkor. Genom att undvika detta har SIA på ett olyckligt sätt kommit att konservera uppfattningen att vissa skolproblem beror på eleverna. Motivationen från skolfunktionärernas sida att söka förändra skolmiljön, undervisningen och sig själva i stället för att förändra eleverna och hemmen blir mindre än om man måste ändra på skolan. vilket SIA väl avsåg.

AMS bedömer det vara av stort värde om skolan framdeles kan ge ut- rymme för aktiviteter med en större anknytning till yrkesliv varigenom tillfällen skulle kunna ges till bl. a. praktisk verksamhet. Eleverna skulle härigenom få pröva arbetsuppgifter som de senare kan möta i arbetslivet vilket också skulle bidra till att minska klyftan mellan skolan och arbetslivet.

_Detta menar även LO och poängterar att när eleverna under längre eller kortare tid vistas på arbetsplatser skall detta ses som en del av undervis-

Prop. 1975/76:39 90

ningen. En allsidig belysning av förhållandena på arbetsplatsen kräver i detta sammanhang en medverkan från Iöntagarsidan. Skolan måste bevaka att en sådan medverkan kommer till stånd för att allsidigheten skall kunna upprätthållas. Det är enligt LO:s uppfattning nödvändigt att det snarast tas flera initiativ för att påskynda en utveckling så att skolan och samhället utanför kan knytas fastare till varandra. Liknande synpunkter har SFL. SSU m. fl. Som ett led i en sådan förnyelse föreslår LO att ett särskilt ut- vecklingsblock byggs upp för skolans förankring i samhället. Därvid kan uppslag prövas, som kan leda till nya och i förhållande till stadgor och läroplaner helt obundna grepp. Det är också en viktig uppgift för skolan anser LO att grundlägga en förståelse hos eleverna för att människor har olika förutsättningar och beteenden. En debatt om skolans mål och pe- dagogiska metoder måste ständigt hållas levande. Målet måste vara en be- tygsfri skola där undervisningen präglas av en metodik, vilken har social fostran som främsta syfte. .

Enligt SFL har SIA i alltför begränsad omfattning behandlat och givit förslag rörande förändringar av undervisningens pedagogik och metodik då man tycks ha utgått från ett antagande. att vissa organisatoriska för- ändringar på sikt mer eller mindre automatiskt kommer att leda till för- ändringar. Liknande synpunkter har SSU och ABF. ABF anför att metodiken har också betydelse för uppnåendet av skolans sociala mål att fostra till självständiga individer med engagemang i omvärlden och förmåga till sam- verkan i en social gemenskap. Dessa mål nås endast genom social träning i undervisningssituationen och metodiken blir därmed ensam utslagsgivan- de. ABF vill därför framhålla vikten av att man genom utökade kontakter med samhället utanför skolan och företrädare för olika organisationer och folkrörelser förändrar formerna för och innehållet i de läroplansbundna ak- tiviteterna.

SACO/SR delar utredningens uppfattning om orsakerna till skolsvårig- heter. SACO/SR delar också SIA:s uppfattning, att ökade insatser måste sättas in för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

SSU anser att ett väsentligt mål för skolans verksamhet är att dess ar- betsmiljö utformas så att skolsvårigheter förhindras eller så långt möjligt motverkas. Lyckas inte skolan i den uppgiften är det ett bevis på att det inre arbetet inte är anpassat efter elevernas växlande behov och förutsätt- ningar. De svårigheter och problem många elever upplever i dagens skola kan, enligt SSU:s uppfattning, väsentligt förbättras genom utredningens för- slag.

Rik.s/örwlingen .Hir SYO har svårt att förstå varför SIA har ansett, att undervisningens innehåll inte har tillräckligt stor betydelse för att tas upp till principiell diskussion. Flertalet kommuner ansluter sig till SIA:s analys av skolsvårigheterna.

Utredningens uppfattning att åtgärder bör vidtas på den lägsta möjliga nivån får fullt stöd av Gävle kommun. som anser det vara riktigt. att man

Prop. 1975/76:39 . __]. 91

skall behandla skolsvårigheterna så fort som möjligt i den vardagliga och nära kontakten med barn och ungdom i den vanliga skolmiljön dvs. under lektionerna, i fritidslokaler och under raster.

Göteborgs kommun vill särskilt understryka vikten av att eleverna ges möjlighet inte endast till konstruktiv medverkan när det gäller utformningen av den fysiska miljön utan även ett reellt inflytande i själva undervisnings- arbetet. Elevmedverkan vid precisering av undervisningsmålen är ett viktigt moment för att göra undervisningen mer meningsfull för den enskilde ele- ven. Detta poängteras även av Haninge, Lycksele, Malmö m. fl. kommuner

Halmstads kommun däremot menar att SIA har underskattat den hand- ledning eleverna behöver då de medverkar i utformningen av skolmiljön.

Lycksele kommun vill särskilt understryka att elevernas svårigheter i skolan måste få styra skolans stödinsatser, vilket kräver en friare resursanvändning och möjlighet att för enskilda elever vidtaga de förändringar i timplaner och skolorganisation som erfordras för att skapa den utbildningsmiljö som kan förebygga och minska elevernas svårigheter. Elevers behov av längre tid för inlärning måste beaktas och tillgodoses inom skolan.

SIA:s synpunkter är enligt Stockholms kommuns mening väl ägnade att bilda underlag för ett brett upplagt åtgärdsprogram för elever med svårigheter i skolan. SIA berör dock inte de psykiskt utvecklingsstörda elevernas skol- situation vilket vid en samlad bedömning av skolans utformning, innehåll och arbetsformer kräver ett särskilt beaktande.

3.2.2 Åtgärder för elever med skolsvårigheter

SÖ delar helt utredningens uppfattning att skolan genom skilda åtgärder bör söka att så långt möjligt reducera behovet av specialklasser. SÖ är enig med utredningen om att placering i specialklass för eleven kan innebära risker för utstötning och föra med sig negativa effekter för självuppfattningen SÖ vill emellertid när det gäller karaktären av den specialpedagogiska in- satsen understryka värdet av att nyanserade bedömningar görs utifrån den enskilde elevens behov. Några generellt giltiga regler går inte att tillämpa när man vill finna den bästa skolsituationen för en elev med skolsvårigheter. Beträffande specialklass vill SÖ betona vikten av att en sådan inte blir för stor. SÖ instämmer i SIA:s förslag om att nuvarande minimital för spe- cialklasserna avskaffas, men anser att ett maximital på 14 elever, som SIA föreslår är alledes för högt. SIA föreslår att avgörande om uttagning till och återföring från specialklass träffas i elevvårdskonferensen, där rektor fattar beslutet. SÖ instämmer i detta liksom i utredningens uppfattning att placering i specialklass — liksom när andra åtgärder av specialpedagogisk karaktär vidtas — så långt möjligt bör tillgripas i samförstånd med elev och föräldrar.

Länssko/nämnrlen i Kronobergs län anser att SIA överbetonat klinikun- dervisningens nackdelar och risker. Den effektivaste träningen av vissa svå-

Prop. 1975/76z39 92

righeter torde ske i kliniker. Länssko/niimmlen i Örebro län vill starkt un- derstryka att åtgärderna bör anpassas efter elevernas behov och ej styras av organisatoriska former. Resursanvändningen måste vara helt fri.

SFSP understryker SIA:s uttalande om att det är elevernas behov. som skall vara avgörande, när det gäller insatser som skall göras och vilka re- sursmöjligheter som bör finnas. Väsentligt är att det finns ett brett register av åtgärdsmöjligheter inom kommunen resp. rektorsområdet, som ej får begränsas genom att stadgar och bestämmelser utformas på ett sådant sätt att fast grupp inte får inrättas för vissa typer av skolsvårigheter. Därför vill förbundet föreslå, att stadgan utformas på ett sådant sätt att kommunerna får möjlighet att inrätta fasta grupper för alla typer av skolsvårigheter. SFSP finner att förslaget om att elev i fast grupp skall ges tillfälle att följa verk- samheten inom sin arbetsenhet är orealistiskt. Förbundet är vidare av den uppfattningen att resursen i form av klinikverksamhet bör finnas kvar. som en alternativ arbetsform för eleven som på grund av fysiska handikapp, psykiska störningar eller andra speciella svårigheter för sin anpassning har behov av en speciell studiemiljö under en del av skoldagen eller skolveckan. Det gäller således elever. för vilka stödundervisning eller överföring till fast grupp inte kan betraktas som en adekvat åtgärd.

Det av SIA skisserade systemet för Specialundervisningens organisation förefaller enligt SACO/SR föga ändamålsenligt; det bör först utprovas som en försöksanordning för att man skall få ett bättre underlag för en säkrare bedömning.

Sveriges skolkurator-ersförening anser det visserligen positivt att elever i fasta grupper skall ha möjlighet att delta i viss undervisning i den större basgruppen. men samtidigt kan dock detta innebära en risk att eleven inte kommer att uppleva någon fast grupptillhörighet. Föreningen finner det förvånande att SIA, vars intentioner är att delegera och sprida beslutan- derätten i skolan, inte föreslår att elevvårdskonferensen skall ha beslut- anderätt när det gäller placering i fast grupp.

DHR anser att utredningens förslag om vilka elever som måste placeras i s. k. fast grupp är mycket diffust. Betydligt mer bestämda riktlinjer måste utarbetas när det gäller placering utanför arbetsenheten. Detta bör endast ske när det föreligger så stora pedagogiska svårigheter att eleven inte kan tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig grupp.

Göteborgs kommun tillstyrker den form av dokumentation av åtgärds- program som SIA förordar men anser det ej lämpligt att termen elevakt bevaras.

Kristianstads kommun uttalar sig för att behålla nuvarande system för spe- cialundervisning och menar att specialklassernas antal skulle kunna skäras ner ytterligare på högstadiet, om timantalet får något praktiskt tillvalsämne — teknik, konst eller ekonomi - avsevärt utökades.

Luleå kommun menar att utredningen har avvikit från grundsynen på ett mycket förvånansvärt sätt när det gäller placering i fast grupp. För-

Prop. 1975/76:39 . , 93

söksverksamhet har visat att detta beslut mycket väl kan fattas av elev- vårdskonferensen eller arbetslaget kompletterat med skolledningen.

Malmö kommun anser att SlA:s förslag om fasta grupper synes kunna medföra att antalet specialklasser på nytt kommer att öka. För att motverka en sådan tendens bör övervägas om inte skolstyrelsen bör ha ett avgörande inflytande i frågan om organiserande av fasta grupper menar Malmö kom- mun. Kommunen tar också upp risken för att kontroll och observationer av elever samt registreringar i elevakter kan leda till en negativ social kon- trollfunktion med onödiga ingrepp i den personliga integriteten. Dessa syn- punkter samt frågor om sekretess för akter. uppgiftsutlämning m. m. bör särskilt uppmärksammas.

Norrköpings kommun anser det förvånande. att SlA avgränsar elever i behov av undervisning i fast grupp till att omfatta endast fysiskt handi- kappade. emotionellt störda och intellektuellt handikappade. Enligt kom- munens mening finns en grupp elever med utpräglade läs- och skrivsvå- righeter med akut behov av placering i fast grupp. Dessa kommer knappast att kunna påräkna hjälp av utbildade speciallärare i arbetsenheten eftersom dessa under lång tid framöver endast kommer att räcka till för undervis- ningen i de fasta grupperna. skoldaghemmen etc. Det får inte bli så. att tillgången på utbildade speciallärare får avgöra behovet av specialunder- visning. Kommunen förordar därför att utbildningskapaciteten av behöriga speciallärare ökas.

Stockholms kommun påpekar att speeialklassorganisationcn har under pe- rioden 1969—1975 minskat med ca 40 % genom att ökade möjligheter att ge elever med speciella svårigheter och handikapp undervisning i den egna hemskolan har åstadkommits genom utbyggnaden av den s. k. klinikverk- samheten. Kommunen biträder inte SlAzs uttalande. att någon formell si- doorganisation i form av s.k. kliniker inte bör förekomma utan vill un- derstryka betydelsen av denna resurs. '

Övriga kommuner som yttrat sig i frågan biträder SlAzs förslag om fasta grupper.

BU 73 tar upp frågan om b e t y g för elever i fasta grupper. Utredningen framhåller att betygen är i Sin nuvarande utformning inte ändamålsenliga som informationskälla för dessa elevgrupper och inte heller för urval till fortsatt utbildning. Även andra principer för en betygsättning. som uttrycks i traditionella skriftliga betyg. kommer att missgynna dessa elever.

Utredningen har därför fört fram tanken på en individrelaterad bedöm- ning. som skulle lösa betygsättningen av dessa elever. Det borde i ett sådant system då vara möjligt att undvika särbestämmelser för de elever med olika grupper av handikapp som enligt SIA:s förslag skulle kunna bilda fasta grupper.

Kommunförbundet tar upp frågan om s k 0 l d a g h e m rn e n och menar att en sådan verksamhet ställer stora krav på lokaler. utrustning och per- sonaltäthet. Förbundet påpekar att kostnaderna för skoldaghemsverksam-

Hänvisningar till US9

Prop. 1975/76:39 94

heten är av sådan omfattning att den enskilda kommunen inte utan vidare skall behöva ensam svara för dem. Det måste anses vara av stort värde och även vara ett statligt intresse att denna verksamhet når sitt mål —— att hjälpa elever med anpassningsproblem i ett så tidigt skede att senare sam- hällsinsatser undviks. Klarare regler bör följaktligen utformas om statligt stöd för skoldaghemmen. Statsbidraget bör inte som nu enban avse linan- sieringen av lärarlöner utan även andra kostnader, såsom kostnader för fa- miljekurativa åtgärder. arvode till föreståndare. fritidsassistenter etc. Lik— nande synpunkter har ett antal kommuner bl. a. Göteborg. Stockholm och Örebro samt ska/stvrelsen i Tälzv. Det är ägnat att förvåna. att SlA förordar institutionsvård. när den nu förhärskande trenden är. att man skall försöka lösa problemen i individens egen miljö tycker dock Malmö kommun.

SFSF tillstyrker i princip SIA:s förslag till skoldaghemsverksamhet och understryker samtidigt önskvärdheten av att denna verksamhet lokalmässigt integreras i den vanliga skolan så långt möjligt samt att den skall vara klart behandlingsinriktad.

Soda/Styrelsen ställer sig mycket tveksam till de tankegångar om s k ol - v ec k 0 h e m , som framförs av SlA. Inrättandet av sådana institutioner skulle innebära tillskapandet av en ny form av omhändertagande av barn, som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte kan accepteras menar so- cialstyrelsen. Möjligheterna att skilja barn från deras hem är starkt begrän- sade enligt nu gällande lagstiftning. lnom barnavården har också i praxis utvecklats en allt större restriktivitet när det gäller att skilja barn och ung- domar från deras miljö. beroende på erfarenheten att man med institu- tionsvård mycket sällan uppnår det uppsatta målet. Man kan mot denna bakgrund knappast tänka sig att tillskapa en placering utom hemmet inom skolans ram även om detta sker på frivillig basis.

Socialutredningen tar också upp dessa aspekter och menar att genom skol- daghem har skolans verksamhet kommit utanför sina traditionella gränser. Därmed aktualiseras också behovet av samverkan med andra myndigheter som har angränsande eller delvis sammanfallande uppgifter. Socialutred- ningen kan förstå motiven för utredningens förslag mot bakgrund av det vidgade ansvar SlA vill ge skolan. Ambitionen att skolan skall klara av olika svårigheter bör dock inte leda till att parallella resurser utvecklas anser socialutredningen. Skoldaghem. veckohem och liknande kommer att i sina uppgifter ligga mycket nära vissa socialvårdsinstitutioner. Socialutredningen har i sitt arbete funnit att behoven av socialvårdsinsatser i ökande omfattning bör avhjälpas i öppna former. Att bygga tipp särskilda institutioneri skolans regi skulle kunna verka mot en sådan utveckling och mot den samordning mellan öppen och institutionell vård som utredningen strävar till. Mot vecko- hem kan också invändas att placeringar där visserligen är frivilliga men ändå innebär långtgående ingrepp utan den rättssäkerhet som bör krävas vid sådana åtgärder.

Prop. 1975/76:39 - 95

SÖ har en mot socialstyrelsen och socialutredningen avvikande syn på huvudmannaskapsfrågan. SÖ anser att skolan bör vara huvudman för verk- samhet avseende internat. auskulterande lärarverksamhet. skoldaghem och skolveckohem.

SlA föreslår att särskild undervisning. jämkad studiegång samt för tidig avgång skall ersättas av s.k. a n pa s s a d st u die g å n g. Därmed avses ett åtgärdsprogram för enskild elev där ändringar kan vidtas inom timplanen för årskursen och hela eller delar av inlärningen förläggs utanför de ordinarie skollokalerna (t.ex. på en arbetsplats). Anpassad studiegång bör enligt ut- redningen kunna komma ifråga inom grundskolans alla årskurser men torde i huvudsak komma att bli aktuell för elever på högstadiet.

Enligt AMS finns risk för att de åtgärder. som föranleds av särbestäm- melser som skapas för en mindre grupp i skolan. blir till nackdel för elevens fortsatta utbildning. AMS ser det därför som angeläget att dessa elever genom stödundervisning. kompletteringsutbildning etc. tillförsäkras möjligheter att kunna tillgodogöra sig en utbildning efter grundskolan. Sådana åtgärder bör sättas in för att förebygga ett eventuellt misslyckande i den fortsatta utbildningen och även i arbetslivet.

SÖ anser att utredningens förslag till anpassad studiegång är en vida- reutveckling av den jämkade Studiegången så till vida att det avser grund- skolans alla årskurser. dock huvudsakligen högstadiet. SÖ tillstyrker mot bakgrund av erfarenheterna med jämkad studiegång den ökade möjligheten att individuellt anpassa Studiegången för elev med särskilt behov därav. som SIA:s förslag innebär.

Tillstyrker gör även SACO/SR, SFSP. RHS. Kommunerna över lag hälsar förslaget med tillfredsställelse. Många in- stanser däribland RHS, Göteborgs, Malmö. Norrköpings kommuner m.fl. menar att beslutet om anpassad studiegång ej bör ligga hos bestyrelsen utan hos skolstyrelsen eller efter delegation hos rektor.

3.2.3 Bas/Eirdit:/teter (n'/t baskunskaper, läramerlels/i'ägor

Utredningens förslag om att ökad vikt läggs vid träningen av bas- färdigheter och baskunskaper tillstyrks av de remissinstanser som har berört dessa frågor bl. a. av SÖ. SAF. SACO/SR samt ett antal kommuner däribland Malmö. Luleå. Kalmar och Haninge.

SÖ delar SIA:s uppfattning och framhåller att i läroplanen för grundskolan ryms för varje ämne eller sakområde i huvudmomenten en grundkurs som är gemensam för alla eleveri klassen. Erfarenheterna visar emellertid fram- håller SÖ att grundkursens omfattning inte sällan direkt bestäms av det använda studiematerialets innehåll. Ökningen av basfärdigheter och bas- kunskaper är en central del av undervisningen. Detta synsätt har sin be- tydelse även för stödundervisningens utformning. lndividualisering bör i första hand ske inom ramen för den normala undervisningen. Detta gäller

Prop. 1975/76:39 96

även i fråga om övning av basfärdigheter och baskunskaper. Stödunder— visning enligt SIA:s modell bör emellertid enligt SÖ:s uppfattning utgöra en förstärkning i skolans strävan att ge alla elever befästa basfärdigheter och baskunskaper företrädesvis i att tala. läsa. skriva och räkna.

Lt'insskolndmntlmt i Västmanlands län anser att basfärdigheterna utgör ett viktigt inslag i utredningen. Två sätt att ge lärarna en bättre målprecisering diskuteras. varvid man föredrar en mer ingående kursbeskrivning av de grundläggande basfärdigheterna. Länsskolnämnden understryker vikten av att en kursbeskrivning av detta slag ej kommer i konflikt med lärarstyrd undervisning. Länsskolnämn(len i Norrbottens län delar SIA:s uppfattning att det är angeläget att en kursbeskrivning av de grundläggande basfär- digheterna kommer till stånd. men vill framhålla att en sådan mer detaljerad målbeskrivning bör begränsas till att omfatta de allra viktigaste momenten. Vad gäller övriga delar av undervisningen bör man eftersträva att lärare och elever ges ökade möjligheter att tillsammans utforma kurserna. En ökad betoning av basfärdigheter får inte leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till enbart träning av dessa färdigheter.

Lärarhögskolan i Uppsala påpekar att begreppen baskunskaper och bas- färdigheter är utomordentligt svåra att handskas med om man inte bestäm- mer sig för ett antal utgångspunkter. Det hade varit önskvärt att SlA hade diskuterat baskunskaper och basfärdigheter i förhållande till sina övervä- ganden och förslag.

Skolan måste garantera alla elever ett visst mått av grundläggande bas- färdigheter understryker LO. De föreslagna åtgärderna — såsom flexibel re- sursanvändning. samlad skoldag. arbetsenheter och arbetslag — bör kunna leda till positiva framsteg. LO vill således framhålla betydelsen av att för- stärkningsresurserna utnyttjas för basfärdighetsträning så tidigt som möjligt — främst i läroämnena svenska och matematik. Detta är så väsentligt. att andra moment i undervisningen i stället kan stå över till en högre årskurs.

SAF vill understryka hur viktigt det är att skolan vidtar sådana åtgärder att samtliga elever så långt det är möjligt får tillräckliga baskunskaper. Det är en förutsättning dels för att eleverna skall kunna studera vidare. dels för att de skall kunna fungera i arbetslivet och i samhället över huvud taget. Detsamma menar Borlänge kommun m.fl.

För att ge eleverna basfärdigheter är det nödvändigt att kunna göra ett riktigt stoffurval. Förutsättningarna för att kunna åstadkomma detta urval skulle enligt SACO/SR:s mening öka om ett tillfredsställande arbetsresultat i fråga om målprecisering framkommer ur SÖ:s arbete med läroplansupp- följning.

Haninge kommun betonar vikten av den grundläggande färdighetsträning- en på låg- och mellanstadierna och säger att samtidigt som ökad tonvikt läggs på basfärdigheter måste det metodiska arbetet i övrigt få en inriktning mot praktiska. laborativa arbetsformer som i många fall kan ge långt bättre resultat. särskilt för barn med skolproblem. Liknande synpunkter framför Luleå kommun m.fl.

Prop. 1975/76:39 97

.:l'lll/lllfi kommun beklagar att inte SlA preciserat sig vad gäller basfa'r- digheter utan hänvisar till annat pågåendeutredningsarbete. Begreppet bas- färdigheter och baskunskaper har använts flitigt i den senaste tidens pe- dagogiska debatt. dock tttan att man tillfredsställande klargjort deras in- nebörd. Det finns en stor risk. att centralt fastställda basfärdighetskrav leder till en styrning av skolverksamheten.

3. 2 .4 S'ko/l/"(Fllttaro

SACO/SR anser uppföljning och utredning av frånvaroorsaker vara helt nödvändig oavsett vilket rapportsystem man använder. Förbundet under- stryker särskilt vikten av att lärarna frikopplas från arbetsuppgifter av typ frånvaroregistrering m. m. Sådana uppgifter utförs lämpligen av annan per- sonal vid skolan.

SL framhåller att den olovliga strövisa elevfrånvaron ibland kan ha en ganska oskyldig bakgrund men är ej sällan symptom på en allvarligare stör- ning i någon relation till omvärlden. Det är därför av stor betydelse att elevfrånvaron observeras och registreras för att man skall kunna upptäcka problem och informera berörda paner fastslår förbundet. Registreringen av elevfrånvaron i de större skolenheterna bör såsom SlA föreslår utföras av särskild personal i samverkan med kontaktlärarna. Liknande synpunkter anförs av .S't'eriges sko/kurators/örmting.

MUF anser att frånvaroregistreringen ges alltför stora proportioner i ut- redningen. Att lösa problemen med den höga frånvarofrekvensen är inte främst en fråga om att finna ett administrativt bra registrerings- och rapp- ortsystem utan i första hand ett elevvårdsproblent. som närmast skall åt- gärdas inom arbetslaget anser förbundet. Detta menar även Linköpings kani- ”lll/I.

Enligt SECO står inte den hårda närvaroplikt med åtföljande kontroll som SlA förordar på något sätt i relation till de höga tankar om ansvars- tagande och personlighetsutveckling man själv formulerat. Detta ökade ansvar skall inte begränsas till att gälla enbart själva inriktningen på stu- dierna. utan även behovet av en hård närvarOplikt måste ställas i fråga. Att helt slopa närvaroplikten är dock inte rimligt.

Flera kommuner däribland Gävle, I-Indiksvall. Lycksele. Malmö, Troll/rät- lan. Norrköping och Östersund tillstyrker utredningens förslag att närvarOplikt Skall råda i skolan och att anmälan om frånvaro skall göras och registreras. medan Haninge kommun uppmärksammar att detta förslags realiserande skulle medföra ett ökat behov av administrativ skolpersonal.

3.2.5 [':/m'- ()('/t personalel'llppr'riiigar

Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar enligt SlA att skolenheten bryts ner i mindre. relativt självstyrande enheter. dit beslut kan delegeras.

7 Riksdagen 1975/70. ] saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 08

Dessa enheter som SlA benämner a r b c ts e n h e t e r. bör enligt dess för— slag utgöra grundstommen på samtliga stadier av den obligatoriska skolan. Medan arbetsenhet är en benämning på en organisatorisk indelning av elc— verna. använder SlA uttrycket arbetslag som en benämning på den personal som tillsammans arbetar med en arbetsenhet eller — på högstadiet — med ett ämne eller en ämnesgrupp inom enheten.

SlA anser vidare att undervisningsgruppernas storlek och sammansättning måste utgöra den primära utgångspunkten vid bedömningen av skolan möj- ligheter att individualisera undervisningen. Mot bl.a. den bakgrunden av- visar utredningen det allmänt ställda kravet om mindre klasser och anser att det är utifrån undervisningsgruppernas storlek man skall analysera un- dervisningssituationen i skolan. Verksamheten och gruppsammansättning måste variera med hänsyn till arbetets karaktär. lärokursens innehåll och stoff etc. SlA slår fast att ingen form av stadigvarande nivågruppering får förekomma. Enligt SlAzs mening får gruppindelning med elevernas stu- dielörutsättningar som indelningsgrund inte förekomma under hela den tid som ett och samma ämne förfogar över.

Flertalet remissinstanser har berört förslaget om a r b c ts e n h et e r och arbetslag och tillstyrker principerna om flexibel gruppering av eleverna där hänsyn tas till lokala förhållanden samt tillstyrker i konsekvens därmed också ökad lärarsamvcrkan. Många av de remissinstanser som tar ställning för förslaget understryker dock att elvcrnas trygghet inte får äventyras vid växlande undervisningsgrupper. Likaså uppmärksammas i ett stort antal yttranden de problem som kan uppkomma vid en övergång till de av ut— redningen löreslagna arbetsformerna. Det betonas att nya arbetsformer inte bör tvingas pä lärare och elever. utan får vara resultatet av en successiv förändring.

Till de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag hör organi— sationer som SÖ, statskontoret. Sitt/'". LO, TCO. SFI.. RHS. DHR samt också SSK. Vidare tillstyrks förslagen av nästan samtliga ungdoms- och elevorganisationer som har yttrat sig. Utredningens förslag har också lätt ett övertygande stöd av de kommuner och skolstyrelser som yttrat sig bl. a. följande kommuner Stockholm. Göteborg. tl-lulntr'i. Uppsala. Västerås. Norr- köping. [.ttlt'ti. Halntsttnl. Utnt'a". Smulsvu/I. Kalmar, Lyt'kst'lt', Utlrlet'u/la, Htt- tll/(sval! och Tyresö samt av Skolstyrelserna i bl.a. Ronneby. Tri/ty. Arvika och Nynäs/tant/t.

Tveksamma till förslagen är bl.a. RRV. S'.4('(f)/SR. Jönköpings kantnnnt och Bar/("inga kant/mm.

SÖ anser det viktigt att ansvaret för arbetets organisation. planering och genomförande i främsta hand åvilar arbetslag i skolan. Dessa får också i detta sammanhang göra bedömningar i fråga om undervisningsgruppcrnas storlek och sammansättning. SÖ anser i likhet med SlA att en generell ändring av delningsbestämmelserna i fråga om klasser i och lör sig inte löser problem i undervisningen.

Prop. l975/76:39 _ ., 99

SÖ tillstyrker en organisation med arbetsenheter och arbetslag enligt ut- redningens förslag. SÖ finner det därvid angeläget att det på olika sätt klar- läggs att arbetsenheten är en planerings- och tttvärderingscnhet samt utgör den ram inom vilken arbetslagetlttrhetslagen organiserar och genomför un- dervisningen.

SÖ finner for'tbildningens inriktning på arbetslag riktig och menar. att betydligt större resurser än de som nu står till den lokala fortbildningens förlögande bör sättas in på skolpersonalens skolning i detta avseende. Detta menar också T("O. SFL menar att arbetslaget skall utgöra målgrupp för sådan fortbildning.

SÖ anser vidare att principen med arbetslag och arbetsenheter bör vida- reutvecklas. så att man kan bryta årskursuppdelningen och skapa grupper av elever från flera årskurser. SÖ pekar här på erfarenheter från B-skolorna. SÖ tillstyrker att spe'ciallärarna knyts till varje arbetsenhet för att enligt utredningen möjliggöra att flertalet elever får erforderlig hjälp i den vanliga undervisningen. Beträffande arbetslagets sammansättning vore det av värde om skolpsykologer och skolkuratorer i ökad utsträckning kunde ingå i den dagliga verksamheten bland lärare och elever.

Även fortsättningsvis måste enligt SÖ den sammanhållna klassen utgöra en viktig och kanske den mest frekventa grupperingen för arbetet. SÖ är medveten om att en skola som ger stort utrymme åt variationer lätt kan få ett inslag av mer eller mindre permanenta nivågrupper. Det är därför viktigt att man såväl lokalt som i det statliga tillsyns- och uppföljningsarbetet är uppmärksam på elevgruppernas sammansättning och varaktighet.

Förslaget om arbetsenheter får hos länsskolnämnderna övervägande po- sitiv kritik medan man är tvekande inför arbetslagsprincipen. Man betonar nödvändigheten av fortbildning i arbetslagsmetodik. Länsskolnämntlcn i Kal- mar lt't'n menar att på låg- och mellanstadiet sammanfaller arbetsenhet och arbetslag. men på högstadiet kommer arbetsenheten att inrymma arbetslag eller enstaka lärare i svenska. moderna språk. matematik. SO-ämnen. NO- ämnen. slöjd. teckning. gymnastik. musik samt tillvalsämnena teknik. eko- nomi och konst. Med så många lärare och arbetslag blir organisationen med arbetsenhet tungrodd. Sammanträden med personal för hela arbetsenheten kan endast bli ett fåtal per termin. redan av den anledningen att de flesta lärarna får undervisning i ett stort antal arbetsenheter. några kanske i alla sex arbetsenheterna.

Länsskalnt'intntlvn i Hallands län tillstyrker förslaget om arbetslag men vill understryka betydelsen av att eleverna i de lägre årskurserna inte får konfronteras med än den ena. än den andra läraren. För att kunna uppleva trygghet i arbetet bör eleverna. särskilt på lågstadiet. få tillräcklig tid för kontakt med en lärare för att lära känna denne. Nämnden har svårt att inse att de modeller för elevgrupperingar som utredningen presenterar är lämpliga rekommendationer för hur arbetet skall anordnas.

l.t'itttrltiigsku/an i Stockholm accepterar utredningens förslag att "basgrup-

Prop. 1975/76:39 100

pen" i princip bör vara slumpvis sammansatt men att det under det löpande arbetet tidvis kan förekomma en gruppering som gör det möjligt att bättre anpassa undervisningen till elevens intressen. behov och förutsättningar. Skolpsykologer. skolkuratorer. syokonsulenter och Skolsköterskor bör knytas fastare till arbetsenheten än vad utredningen avsett. Kurators och psykologs etc. deltagande i arbetsenhetens arbete och konferenser borde vara ett na- turligt inslag. som borde få väsentliga positiva konsekvenser i det elev- vårdande arbetet.

Enligt kamnmn/iirhtinr/ms mening är det den lokala skolenltetens personal som bör ha de bästa förutsättningarna att avgöra hur den enskilde elevens behov skall tillgodoses på ändamålsenligaste sätt. Det synes därför rimligt. menar man. att skolan även fortsättningsvis har rätt att. inom ramen för tilldelade resurser och med hänsynstagande till elevens totala situation. eta- blera specialundervisning i fast grupp utanför arbetsenheten när man finner tillräckliga skäl för detta.

Statskontoret. SSK. SAF . LO m. fl. stöder utredningens förslag om klasser och undervisningsgrupper. SAF finner dock det väsentligt att klassen i största möjliga utsträckning blir utgångspunkt för den indelning i undervisnings- grupper som görs. Detta för att ta till vara fördelarna med att eleverna har kontinuerlig kontakt med en och samma lärare. Att ofta byta arbets— kamrater kan vara mycket påfrestande för individen. Täta förändringar av elevgrupperingarna bör därför undvikas. vilket även TCO har påpekat.

1.0 anser det är önskvärt att andra personer än lärare knyts direkt till arbetslagen i förberedelsearbetet för undervisningen och även till genom- förandet av denna. LO föreslår att riktlinjer utformas som ger förutsättningar för att representanter för facklig verksamhet utanför skolan kan knytas till arbetslagen. Beträffande faran för nivågruppering erinrar LO om att principen om den sammanhållna klassen också skall gälla basgruppen. När eleverna undervisas i mindre grupper får dessa inte göras permanenta under en längre tid. Skolstyrelsen måste få ansvaret för att fasta grupper inte skapas annat än när särskilda skäl på grund av svårare handikapp föreligger.

TCO anser att en lärarutbildning som ger större ämnesbredd än dagens skulle förbättra förutsättningarna för en riktig elevvård på högstadiet. Om lärarna hade en större ämnesbredd skulle detta innebära ökade möjligheter för lärarna att få hela sin tjänstgöring förlagd inom arbetsenheten.

Det är enligt SFL.'s uppfattning ytterst angeläget att man ej generellt an- visar en modell vare sig denna avser en generell sänkning av elevantalet eller en som grupperar eleverna från olika utgångspunkter. SFL understryker att man inom varje kommun skall kunna välja den modell som bäst till- mötesgår kraven på en lugn arbetsmiljö. individualisering i undervisningen m.m. enligt de intentioner läroplanen anger.

SL understryker att en övergång till en mera konsekvent genomförd ar- betslagsprincip endast kan ske successivt och i den takt berörda lärare över- enskom mer. Systemet innebär en form av samverkan i arbetet. Sådana frågor

Prop. 1975/76:39 lOl avgörs inte genom lagstiftning utan endast av dem som är direkt engagerade i verksamheten. Man bör också vara vaken för att samarbetsproblem kan komma att uppstå med hänsyn till olika lärares intresse och personliga lägg- ning. Stor hänsyn måste i denna fråga tas till enskilda lärare. Frivillighet för medverkan i arbetslag skall vara ett krav.

Sko/It'(lw'lr'irhllmlt'l har i och för sig intet att invända mot att man allmänt rekommenderar och stimulerar en övergång. som ej bör ske enhetligt och efter centrala direktiv. från enlärar- och klassystemet till ett system med arbetslag och arbetsenheter. Förbundet delar utredningens syn på special- undervisningen men vill dock ifrågasätta om man i utredningen inte något överbetonar dessa risker. Många skolledare vittnar nämligen om att spe- cialundervisningen i dag fungerar brajust ur den synpunkten att den innebär en reell hjälp till elever med olika former av skolsvårigheter.

RHS fattar utredningens förslag om klass- och undervisningsgrupper. så att friheten att gruppera eleverna efter rådande förhållanden bör öka, men att därvid bästa tänkbara avvägning mellan stabilitet och flexibilitet skall eftersträvas och enlärarsystemet i princip bevaras i framtidens skola. Om förslaget kan tolkas så. biträder RHS förslaget men understryker lågsta- dieelevernas särskilda behov av en stabil vuxenkontakt. RHS biträder för- slaget till principer för gruppering av elever. men deklarerar klart att man skulle ha gjort det med större tillförsikt om utredningen bragt skolans in- dividualiseringsproblem något närmare sin lösning.

SSU betraktar utredningens förslag till att organisera skolarbetet i un- dervisningsgrupper — arbetsenheter — arbetslag som viktiga steg för att nå en flexibel inre skolorganisation. Denna ger ökade möjligheter till anpassning av skolarbetet till elevernas skolsituation och lokala förhållanden. SSU un- derstryker att DrinClDen om allsidig social sammansättning måste vägleda sammansättningen av undervisningsgrupperna. Liknande synpunkter har I:"Icv/iirlmmlel. Unga Örnar och DHR.

MUF instämmer i utredningens konstaterande att en generell minskning av elevantalet i den administrativa enheten är alltför resurskrävande för att kunna genomföras. Även med en sänkning av delningstalet av den ad- ministrativa klassen skulle problemet för den enskilde läraren att kunna individualisera sin undervisning kvarstå.

Det måste betraktas som positivt anser Malmö kommun att organisationen med arbetsenheter och arbetslag medför att specialundervisningen integreras och i stort avskaffas som fristående organisationsform. Nivågrupperingen innebär avsevärda inskränkningar i principen om det fria studievalet och måste därför undvikas men SlA anvisar ingen övertygande metod för att förhindra detta. Att förhindra fast nivågruppering blir för studieledare. skol- ledning och skolstyrelse en ansvarsfull uppgift. som kommer att kräva stor vaksamhet.

:'l'lörht'lringa kommun anser. att en ovillkorlig förutsättning för en övergång till ett system med arbetslag måste vara. att de som lokalt berörs av frågan

Prop. 1975/76:39 lOZ

till fullo stöder densamma. Ft'irsöksverksamheten i Mörbylånga har klart visat att det måste få växa fram på ett naturligt och inte firirhastat sätt och att ett totalt engagemang av de i arbetslaget ingående lärarna. är en huvudförutsätttting för att arbetslaget skall kunna fungera på ett tillfreds- ställande sätt. ! SIA:s förslag omtalas inte hur ett arbetslag skall verka i skolor med B—form. Kommunen anser att B-skolefrågor ägnas större upp- märksamhet än hittills i det fortsatta arbetet.

Läroplanens definition av arbetslag inrymmer eleverna. medan utredning- en enbart ser arbetslaget som en personalgrupp. Slut-klm/ms kommun anser att läroplanens definition bör gälla. Stockholms kommun tillstyrker utred- ningens förslag att beteckningen klass bibehålls som benämning på den sociala enhet som eleven tillhör och till vilken kontaktlärarens arbete är knutet. Samtidigt beklagar kommunen med hänvisning till egna försök och till Barnstugeutredningen att utredningen inte berört möjligheten att bygga upp en skola utan årskurser och klasser.

läx/eras kommun hävdar att arbetslaget får lägga upp de arbets- och åt- gärdSprogram som de olika eleverna inom arbetsenheten behöver. Det är därvid följdriktigt. att nuvarande specialttndervisning i fortsättningen inte administreras i formell sidoorganisation. De ettårsutbildade speciallärarna utgör den specialresurs som kontinuerligt behövs i undervisningssituatio- nerna inom arbetsenheten.

.fr-vika Sko/_s'lt'IVlSt' finner förslaget om arbetslag och arbetsenheter positivt med tanke på de flexibla elevgrupperna. som ger möjlighet att hjälpa de elever. som bäst behöver denna hjälp. integrationen av specialundervisning- en inom arbetsenhetens ram och en elevvård.som förefaller bli mer informell och vardagsnära än som idag är fallet. samt att förslaget sannolikt kommer att ge stöd åt lärarna i deras arbetssituation. framför allt då de nyutbildade lärarna. Dessa synpunkter delas av flertalet kommuner bl. a. Eskilstuna. (.iö- It)/torg. Ilaningt'. Hudiksvall. [.it/vå. Trollhattan samt .skrtlsrtfr't"l.st'>rt i Alt-'näs- lmmn.

RR I-' och SACO/SR är som tidigare framhållits tveksamma till förslagen. Enligt RRV:s bedömning bör även i fortsättningen den administrativa ramen vara eleverna i en årskurs. lämpligt fördelade på rektorsområden eller motsvarande. Ramen bör väljas med hänsyn till den pedagogiska mål- sättningen och strävan att åstadkomma en organisation som präglas av god hushållning. Redan i dagsläget torde det finnas betydande möjligheter att bilda väl fungerande undervisningsgrupper inom ramen för gällande bc- stämmelser. SACO/SR anser att åtgärder som syftar till mindre klasser/un- dervisningsgrupper inte löser alla problem i skolan. men menar att utred- ningen tagit alltför liten hänsyn till den mycket starka allmänna opinionen som företräder kravet på mindre klasser/undervisningsgrupper. Åsikten att mindre undervisningsgrupperingar skapar en bättre arbetsmiljö och bidrar till att förbättra skolsituationen även för elever med skolsvårigheter är hos lärarkåren grundad på en långvarig och ingående yrkeserfarenhet. SACO/SR

Prop. 1975/76:39 . 103

anser att basgrtippen eller klassen även i ett system med arbetsenheter måste vara den vanligaste undervisningsorganisatoriska lösningen.-'.Resurser borde kunna avsättas för en selektiv sänkning av elevantalet i klasser på rek- torsområden med en stor andel probletnelever. På så sätt reduceras behovet av en generell sänkning av delningstalet för klasserna på högstadiet. SACO/SR avvisar tanken på att arbetsenheter och arbetslag skall vara ob- ligatoriska liksom specialundervisningens integration i arbetsenheter.

I'l'lf' och .S'lit '() förordar en generell sänkning av delningstalen som af- ternativ till flexibla undei'visningsgruppcr.

lfi'n'llllfui' li'tHH/Hllll påpekar det diskutabla i att ta bort den fasta klass- t'ii'gaitisationen på lågstadiet då den trygghet som eleverna får i en lågsta- tlicklass måste tillmätas ett mycket stort värde för elevens utveckling. Detta anser även »A'iils/i'r'i'lst'n i Kar/strul.

lin/tis Å'IHHIHHII menar att utredningens förslag är utomordentligt svårt och kräver en väsentlig och långt ifrån problemfri övergångsperiod. Kom- munen iir både betäitksam och kritisk och anser att enbart därför att man inför begreppen arbetsenheter och arbetslag är det inte nödvändigt att av- skaffa begreppet klass vilket skulle skapa begreppslörvirring hos allmänheten och otrygghet hos eleverna. Även Jönköpings kommun redovisar betänk- ligheter mot förslaget.

Flera remissinstanser bl. a. .S'Ö. .S'Slt'. [:"/('i'lörhnm/i'r och SL tar också upp och betonar vikten av elevernas aktiva medverkan i undervisningsplaner- ingen.

3.2.(i .Ylliilii'lt'iluri'

Förtitt man skall kunna undvika centralisering inom rektorsområdet mås- te arbetsenheter och arbetslag kunna fungera relativt självständigt. vid re- sursutnyttjande. undervisningsplanering och elevvårdande åtgärdsprogram. Detta fordrar att någon inom arbetsenheterna har avsatt tid för samord- ningsuppgifter. Utredningen föreslår beteckningen studie-ledare för de lärare som fullgör dessa uppgifter. Studieledarnas uppgifter överensstämmer till stora delar med huvudlärarnas på grundskolan. Det är utredningens be- dömning att de med huvudlärarorganisationen avsedda vinsterna för skolan betydligt bättre kommer det inre arbetet tillgodo inom en studieledaror- ganisation med dess klart avgränsade ansvarsområde och den möjlighet till reell delegation av arbetsuppgifter som därmed skapas. Huvudläraror- ganisationen bör därför successivt avvecklas på grundskolan.

lnom ltögstadiet kan fordras tid för vissa ämnesspecifika arbetsuppgifter. I huvudsak ankommer dessa uppgifter på varje lärare som en del av hans förberedelsetid och övriga lärararbete. Vissa uppgifter kan dock ha större (.tml'attning. l de fall bestyrelsen bedömer att särskild tid behövs för sådana uppgifter bör inget hindra att vissa medel avsätts också för detta.

Rcmissinstanserna är splittrade i denna fråga. Ungefär en tredjedel av

Prop. l975/76z39 104

de som yttrat sig tillstyrker förslaget. bl. a. SÖ. str'trsknltrtnw och några kunn- ntnncr däribland (.iötubnrg och Lll/("tf samt sku/"styrt'lstlrnu i bl. a. Runnuhv och Trelleborg. En tredjedel däribland många kommuner som t. ex. l:".skifsmnu. ['In/Jinge. I'it"/.sitlgbt.)t;g. Umm sa mt Västerås anser att huvudlärare bör ersättas på låg- och mellanstadiet med studieledare men behållas på högstadiet. En tredjedel av yttrandena tar helt avstånd från fötslaget att avskaffa huvud- lärarna däribland RRV, TCO, SACO/SR. SFSF samt ett mindre antal kom- muner. Några av dessa remissinstanser anser att studieledare bör inrättas vid sidan av nuvarande huvudlärarorganisation.

SÖ är för sin del beredd att tillstyrka studieledarorganisationen men som måste byggas upp utifrån de förutsättningar som råder vid en skola och ges en någorlunda fast struktur. om den skall bli den hjälp för skolledare som SlA tänkt sig. SÖ ser en möjlighet att Studieledarnas uppgifter begränsas genom spridning av ansvaret inom arbetsenheter och arbetslag. Detta torde vara en förutsättning för en fungerande studieledarorganisation på högsta— diet. Att utredningen underskattar omfattningen av arbetsinsatsen för stu— dieledarna visar dess förslag att en och samma studieledare skall kunna svara för uppgifterna i mer än en arbetsenhet menar SÖ. Med hänsyn till de uppgifter som åvilar studieledarna bör åtagandet vara frivilligt.

Länsskolnämnderna stöder förslaget då det gäller låg- och mellanstadiet men är tveksamma för högstadiet. L[insskolnämitt/('n i SötIcrtmln/anr/s län framhåller vikten av att studieledarna får utökad tid för övrigt lärararbete.

I..iinsska/nc'imnda/t i Hallands liin tillstyrker den föreslagna studieledaror- ganisationen. De arbetsuppgifter som föreslås läggas på studieledarna synes emellertid vara av sådan att och omfattning att den beräknade resursen härför förefaller otillräcklig. En utveckling av organisationen med institu- tionsföreståndare på högstadiet är nödvändig. lnstitutionsföreståndarna bör åläggas bl.a. sådana arbetsuppgifter som nu handhas av huvudlärarna och som inte kan täckas in av studieledarna.

Lärarhögskolan i Falun menar att det är riktigt att huvudlärarsystemet på låg- och mellanstadiet bör avskaffas och att den resurs, som därigenom friställs, utnyttjas i annat sammanhang. Däremot avstyrks förslaget om in- förande av studieledare på dessa stadier. På högstadiet och på gymnasie- skolan ftnns. även enligt utredningens uppfattning. ett faktiskt behov av huvudlärare. Någon anledning att byte beteckning på dessa befattnings- havare och fortsättningsvis kalla dem för studieledare föreligger inte.

TCO. som tillstyrker förslaget om studieledare. delar dock inte uppfatt- ningen att dessa skulle kunna ersätta huvudläraren i grundskolan eftersom denna har sin funktion knuten till ämnesteoretiska och ämnesmetodiska uppgifter medan däremot studieledaren är knuten till arbetsenheten. TCO instämmer därför i det särskilda yttrande som avgivits av experterna Edam och Hcllers angående SIA:s förslag om skolans pedagogiska ledning. Lik- nande synpunkter har SL. SACO/SR och SFSP.

RRV anser att den av SIA föreslagna studieledarorganisationen inte kan

Prop. l975/76:39 105

ersätta huvudlärarorganisationcn. Något motiv för att avskaffa huvudlä- rarorganisationen på grundskolanshögstadium har inte framkommit genom SlA:s förslag menar RRV. SFL anför liknande åsikt och menar att de brister i huvudlärarorganisationcn som finns bör i stället avhjälpas genom förslag till förbättrade möjligheter att effektivt nyttja denna funktion. Den resurs som i dag utgår som huvudlärararvode är därutöver resultatet av en för- handlingsuppgörelse. varför det är orimligt av SlA att föreslå att denna resurs skall överföras till annan användning. SFL och SACO/SR påpekar att arvoderade institutionsföreståndartjänster bör införas i ytterligare ämnen.

Eskilstuna kommun visar att effekten av SlA-förslaget blir en resursför- stärkning på låg- och mellanstadiet på bekostnad av insatserna på högstadiet. En följd av utredningens förslag blir att institutionslöreståndarnas arbets- uppgifter mäste utökas. vilket också kommer att dra med sig ökade kost- nader. Kommunen håller för troligt att studieledarfunktionen på låg- och mellanstadierna kan komma att fungera mycket bra medan högstadiets sam- ordningsuppgifter kan bli betydligt svårare att klara. Eftersom utredningen föreslår att huvudlärarorganisationen skall avvecklas under ett övergångs- skede på fem är, bör en utvärdering under denna period kunna svara på om den föreslagna pedagogiska funktionen på högstadiet verkligen är till- räcklig. Eskilstuna kommun uttrycker den uppfattningen. att de statliga resurserna i sammanhanget synes vara för knappt tilltagna.

Haninge kommun anser att huvudlärarfunktionen bör utgå ur organisa- tionen för låg- och mellanstadiet men bibehållas på grundskolans högstadium liksom i gymnasieskolan. Enligt kommunens uppfattning bör uppgiften som huvudlärare i högre grad än vad nu är fallet samordnas med uppgiften som institutionsföreståndare. Liknande synpunkter har Helsingborgs. Jön- köpings. Uppsala kommuner. I likhet med SlA förutsätter Haninge kommun att nuvarande svagheter i institutionsorganisationen elimineras. dvs. att alla ämnen som kräver betydande materielutrustning också tilldelas arvoderade föreståndartjänster. Huvudlärarorganisationen i gymnasieskolan bör också ses över. framför allt inom industrisektorn av de yrkesinriktade linjerna. Där saknas i nuvarande organisation ofta ett 'meningsfullt samband mellan det formella ämnesbegreppet och den ämneskompetens som undervisningen kräver. Enligt nuvarande ordning kan t. ex. lärare med betongteknik som specialitet bli huvudlärare även för utbildning av målare.

Linköpings konunun biträder förslaget om studieledarorganisationen men kan inte tillstyrka. att det sker på bekostnad av nuvarande huvudlärar- organisation. Detta menar även Ösu'rsmuls och Örebro kommune/'.

Några kommuner bl. a. T_vresii menar att studieledarfunktion skall kunna betraktas som en flexibel resurs att fördelas inom arbetslaget.

3.2.7 Kontakt/lirare

SÖ anser att klassföreståndaren eller kt_)ntaktläraren bör ha en central roll inom skolans elevvård. Utredningens förslag att sprida klassförestån-

Prop. 1975/76:39 l06

darskapet på så många lärare som möjligt och därigenom även nedbringa elevantalet för varje klassföreståndare bör enligt SÖ:s uppfattning kunna underlätta dennes arbete och göra det möjligt att intensifiera elevvårdsar- betet. Det är förenat med stora organisatoriska svårigheter att samtidigt förlägga en stor del av undervisningen till denna lilla elevgrupp. till vilken klassföreståndaruppgifterna är knutna. SÖ anser därför att även andra möj- ligheter att sprida klassföreståndarskapet på flera lärare bör prövas. SÖ anser också att klasslöreståndarfunktionen bör få större utrymme såväl inom lä- rarnas grundutbildning som deras fortbildning. Den nuvarande benämning- en klassföreståndare täcker väl de uppgifter som ingår i åliggandet och dess- utom har en stark förankring bland föräldrar. elever och skolans personal. Detta menar även SL och S/ockltolms kommun m.fl.

Tid för klasslöreståndarnas arbete bör enligt utredningen åstadkommas på det sättet att en timme i veckan läggs in på schemat för kontaktarbete. Denna tid föreslås som en obligatorisk del i lärararbetet. SÖ tillstyrker ut- redningens förslag men finner det naturligt att den närmare utformningen av klassföreståndarskapet överlåts åt de lokala skolenheterna att avgöra. Liknande anför LO samt Luleå kommun och Växjö kommun.

Den av SlA löreslagnaenda timmen i veckan är enligt SACO/SR:s mening då helt otillräcklig som kontaktlärartid.

l-"c'isturås kommun vill. utifrån de arbetsuppgifter som bör vila på kon- taktläraren. inte tillstyrka förslaget om en nedsättning for kontaktarbetet utan föreslår i stället en höjning av timtalet för kontaktarbete genom främst omdisponeringen av tillgängliga medel.

Förslaget tillstyrks av Göteborgs och Malmö kommuner.

3.2.8 Sko/startw. övergången .fi-än _lörskola lill lågstadium

Utredningens förslag i denna del har över lag hälsats av en positiv reaktion från remissinstanscrna. Sålunda tillstyrks förslaget om att u p p s k o v m c d skolstarten ej längre beviljas och att skolmognads- klass utgå r av bl.a. SÖ. socialstyrelsen. sor'ia/utrw/ningwt RHS. SFL. Borås kommun. Haninge kommun, Linköpings kommun och S/ot'kltoims kont- mun. SÖ anser att en friare resursanvändning i skolan bör med en grundsyn som prioriterar den förebyggande verksamheten i skolan göra det möjligt att effektivt tillgodose de särskilda behov av insatser. som barn med svå- righeter vid skolstarten har. Enligt socialstyrelsens uppfattning bör man inte använda sig av skolmognadsbegreppet eller ersätta det med andra. såsom exempelvis intellektuell utvecklingshämning. beteendestörning etc. Olika orsaker till problem. som uppstår för eleven vid skolstarten. bör dock klat- läggas och åtgärdas.

Liinsskolnänutr/en i .SItu'klio/ms län vill tillstyrka att skolmognadsklasserna fråntas sin specialklasskaraktär. Att ett barn är något före eller efter i ut- vecklingsåldern i förhållande till sina jämnåriga är inte något handikapp

Prop. 1975/76:39 107

i samma mening som hörsel- och s_vnsvaghet eller talfel. Däremot behöver lågstadiet behålla resursen som sådan för att på ett adekvat sätt kunna ta hand om de elever det här gäller. A v liknande uppfattning är liinssko/nz'imntli'n i lla/lunds liin.

Socialstyrelsen och socialutredningen delar SIA:s uppfattning att skol— mognadsproven bör utgå och ersättas med observationer och ökad kontakt med förskolans och skolans personal. Försenad utveckling bör inte leda till uppskov med elevens skolstart eller vissa elever avskiljs till skolmog- nadsklasser. [ enlighet härmed bör ä;" I och 4 i lagen om förskoleverksamhet ändras.

I princip instämmer RIIS i utredningens förslag om uppskov med skol- starten utgår ur skollagen att skolmognadsbegreooet borttas. men hävdar att visst behov av uppskov med skolstarten kan föreligga även i framtiden. Formerna för hur sådana beslut skall fattas bör regleras i stadgan. Samråd med föräldrarna är därvid självklart.

Förslaget om slopande av uppskovsmöilighetcn anser Borås kommun vara positivt mot bakgrunden av den varierande hjälp till skolstart. som föreslås i SlA-utredningen. lin försenad skolstart kan innebära problem för den drab- bade eleven senare under dennes skoltid. Vidare anser kommunen att knyt- ningen mellan förskola-lågstadium med bl. a. förskoleelevers besök på sin blivande lågstadieskola enligt SlA-förslaget är synnerligen viktiga åtgärder.

Liknande synpunkter framför stora flertalet kommuner. medan Holms/ads kmnmun liksom Linköpings kommun starkt vill understryka behovet av att möjligheten att få uppskov med skolstarten kvarstår och att ifrågavarande elever bereds plats i förskolan under uppskovstiden.

Förslaget om ökad kontakt mellan personal i förskolan och lågs t ad i et behandlas i några remissyttranden bl.a. av SÖ. liinssku/niimmlvrna. Ifiirskoleswninar'it'rna. sm'ialsit'l'vlsc'n. SACO/SR. lla/m- sfmls kommun. Luleå kommun och Tyresö kommun. Samtliga finner utred- ningens förslag väl motiverade.

Så t. ex. anser.Iiirsku/tseminarie! ;" N rrkiiping att fastare kontakter mellan förskola-lågstadium är ett effektivt sätt att överbrygga svårigheterna för de minsta barnen vid skolstarten. Här är också viktigt att en viss samordning sker i utbildningen av förskollärare-lågstadielärare och då särskilt i ämnena metodik. pedagogik och barnaårens psykologi. För-skoIawniinarie/ i f_n/wi menar att samverkan mellan förskola och grundskola måste lokalt byggas upp genom samarbetsgrupper och samrådsorgan. där företrädare för för- skollärarna och lågstadielärarna liksom även representanter för de lokala huvudmännen ingår. Dessa samarbetsgrupper måste ges sådana resurser och sådant stöd att berörda skolformer och lärargrupper upplever arbetet i dessa organ meningsfullt.

lx'ris/iuns/mls kommun finner en fullständig integration mellan förskola och lågstadium önskvärd. Även .S'lock/w/ms kommun. Norrköpings kommun och Lycksele kommun tar upp frågan om en obligatorisk samordning mellan förskola och grundskola.

Prop. 1975/76:39 108

Några remissinstanser däribland Linköpings kommun aktualiserar frågan om inskrivning av grundskoleclever både vår och höst.

3.2.9 .S'Iutlivo'rwgåugar inom grundskolan

Anordningcn med successivt ökande undervisningstid kan enligt SÖ vara ett värdefullt led i skolans förebyggande verksamhet. Den enskilda skolan bör själv planera dessa temporära anordningar och därvid ha stor frihet att vidta förändringar inom ramen för det totala antal elevveckotimmar i timplanen. Utifrån de behov och förutsättningar som råder i den aktuella situationen bör man också vid skolenheten kunna påverka tidsperiodcns längd.

Utredningens ambition att nedbringa antalet lärare per elev ser SÖ som synnerligen angelägen och biträder dess uppfattning, att en lärarutbildning som siktar mot att ge skolan ämneslärare med bredare utbildning än f. n. är ett sätt att lösa frågan om avvägning mellan ämnesspeeiafisering å den ena sidan och mer klasslärarbetonad organisation å den andra. SlAzs förslag om en styrning beträffande vidareutbildningen för lärare. som åtnjuter tjänst- ledighet för studier med B-avdrag. så att de som avser att skaffa sig kom- petens i ytterligare ett ämne ges företräde. finner SÖ väl motiverat. liksom Uddevalla kommun m.fl.

! det fortsatta utvecklingsarbetet inom skolan bör enligt SÖ:s uppfattning överväganden göras avseende förändring av timplanerna mot blockämnen. ökat utrymme för praktiska inslag samt förändrad avvägning mellan ob- ligatoriska ämnen och fria aktiviteter i syfte att skapa en mindre splittrad studiesituation för högstadiets elever.

Lärar/iögskolan i Uppsala är inte övertygad om att problemen i den ut- sträckning som SIA synes vilja göra det kan bindas vid den omfattande läraruppsättningen på högstadiet och därmed ytterst återföras på timplaner. tjänster och bestämmelser om utbildning. Till stor del torde väl också på högstadiet svårigheterna vållas av att skolans mål och läroplaner av många elever inte erkänns överensstämma med deras egna intressen och behov.

Lärar/iögskolan i Jönköping avstyrker förslaget att ämneslärare skall kunna undervisa i ämnen som inte ingår i examen. Skillet att man därmed skulle få färre lärare per klass kan inte vara så starkt att man accepterar outbildade lärare. Däremot bör ämneslärare med behörighet endast i två ämnen sti- muleras att komplettera sin utbildning så att de kan bli behöriga att inneha treämnestjänster.

Slö/”(ilärar'swninarie! i Linköping anser att den stadieövergripande tjänst- göringen för lärarna som SlA föreslår måste vara en mycket viktig del av stadieövcrgångarna. Barnets trygghetskänsla understöds väsentligt då man låter lärare och elever bekanta sig på ett tidigt stadium. Samtidigt har eleven en bindning till sin tidigare lärare varför även den tidigare läraren bör finnas med i den nya klassen under viss övergångstid.

Prop. l975/76:39 109

.S'.:f('()/'SR framhåller att tillgänglig forskning och SIA:s egna undersök- ningsresultat underbygger inte SIA:s resonemang om stadieövergångarna. De svårigheter som ibland uppkommer är oftast av tillfällig. iriiiial karaktär och försvinner efter kort tid. På de flesta skolor upplevs bytet av stadium som problemfritt och många elever stimuleras av förändringen. Eftersom stadieövergångarna inte har den överväldigande negativa karaktär för ele- verna som SlA menar. behöver stadieövergripande tjänstgöring enligt SACO/SR:s uppfattning inte tillgripas. SACO/SR anser. att antalet lärare per elev på högstadiet kan nedbringas genom åtgärder inom ramen för sche- maläggning och tjänstefördelning. Enligt SACO/SR:s uppfattning innebär det emellertid en stimulans för eleverna att ha kontakter med flera lärare.

Vidgad ämneskompetens resp. ämnesfördjupning genom vidareutbildning kan enligt SACO/SR:s uppfattning ses som lika angelägna från tjänste- synpunkt och för den enskilde läraren. Den ena typen av vidareutbildning bör därför i princip inte förordas framför den andra. Om arbetsgivaren skulle anse att någon form av vidareutbildning är särskilt angelägen från tjän- stesynpunkt. måste arbetsgivaren enligt SACO/SR:s mening helt bekosta denna utbildning. SACO/SR förutsätter. att sådan utbildning sker på tjän- stetid med full lön.

SFL tillstyrker förslaget om stadieövergripande tjänstgöring och menar att detta bör avse såväl låg—mellanstadium som mellan-högstadium. Över- lämningskonferenscr mellan stadiernas lärare i syfte att nå en kontinuitet i tillämpad metodik betraktar SFL som värdefulla. Stadieövergripande pla- nering för lärare som del av övrigt lärararbete är därmed också en positiv åtgärd. Liknande synpunkter har flertalet kommuner bl. a. Eskils/una, Go- labor-g. Halmstad. Borås. l'"('i.slal'äs.

4 Resursanvändning i grundskolan 4.l Utredningen

Resursinsatsernas mängd och form kan inte vara lika vid alla skolor fram- håller SlA (avsnitt 16.1) mot bakgrund av tidigare diskussioner om hur problem växlar mellan olika rektorsområden. kommuner och regioner. Tvärtom torde ett gott och inom skolsystemet så långt möjligt likvärdigt utbildningsresuftat fordra att det finns möjlighet att vid behov göra särskilda insatser. SlA framhåller att de forskningsresultat som utredningen behandlat tyder på att betydligt större och mer varierade insatser än f.n. behöver göras för svagpresterande och svagmotiverade elever och situationen för elever med skolsvårigheter över huvud taget.

Utredningens försöksverksamhet har visat att en friare resursdisposition bemötts övervägande positivt av skolstyrelser, skolledning och lärare. Ut- redningen har emellertid också funnit att den friare resursdispositionen i något fall utnyttjats så att tveksamhet kan uppstå om målet med resurs-

Prop. 1975/76:39 110

insatsen. Utredningen har funnit att en friare resursanvändning måste vara kombinerad med omfattande andra insatser som bl. a. ett behovsorienterat system för resursfördelning samt resultatuppföljning. Vidare kopplat med en vardagsnära försöksverksamhet. utbildningsinsatser för skolledare och lärare samt en sådan organisation Och ledning av arbetsenheterna att ni- vågruppering förhindras.

De olika författningar genom vilka skolan tilldelas personella resurser med statliga medel har enligt SlA två funktioner (avsnitt 16.2). Dels be- stämmer de resursens storlek. dels bestämmer de detaljerat det sätt på vilket resursen skall användas vid den enskilda skolenheten. SlA framhåller att dessa båda funktioner hos de statliga bestämmelserna inte är samtidigt nött- vändiga och de medför i kombination med varandra vissa bestämda nack- delar. Mot denna bakgrund menar SlA att det måste vara ett statligt intresse att kunna beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt att ange regler och ramar för resursanvändningen genom olika behörighetsbestäm- melser som ger ramarna för personalsammansättningen i skolan. Däremot kan det inte vara ett statligt intresse att genom detaljreglerade författningar ange hur den personella resursen skall användas vid varje skolenhet. SlA föreslår med hänvisning härtill att den statliga resursens storlek och ramarna för personalsammansättningen bestäms genom statliga beslut och att re- sursens användning bestäms genom lokala beslut så nära vcrkställighets- nivån som möjligt.

Nuvarande statsbidragsbestämmelser för driften av skolväsendet är knut— na främst till lärarlönekostnaderna. Som en konsekvens härav är antalet lärarveckotimmar noggrant reglerat.

Utredningen har funnit det angeläget (avsnitt 16.3) att de statligt finan- sierade resurser. som ställs till skolornas förfogande så långt möjligt har en bestämd omfattning. Varje konstruktion som innebär kommunala beslut om betydande statliga utgifter bör undvikas. Beslutsfattande och kostnads- ansvar hör inte delas framhåller SlA. En sådan princip är emellertid inte tillämpbar beträffande stödundervisning till invandrare.

SlA gör en grundlig genomgång av olika förstärkningsresurser (avsnitt 16.4)och beräknar deras ekonomiska värde (avsnitt 16.5). 1 de statliga kostna- derna för personalarbetstimmar inom förstärkningsresursen inräknar utred- ningen - kostnader för specialundervisning —kostnader för resurstimmar. inkl. resurstimmar i tillvalsämnen. resurs-

timmar för fritt valt arbete (FVA) och maskinskrivning — kostnader för stödundervisning. exkl. stödundervisning för invandrare — kostnader för särskild undervisning —- kostnader för de s.k. kvarsittningstimmarna.

I följande tabell sammanfattas förstärkningsresursernas omfattning och värde budgetåret 1972/73.

Prop. 1975/76:39 111

ja).-p ._w timmar 1_vtr/elev Kronor Tot. kosmad

per elev milj. kr. Specialtindervisning 0.293 (1126 6059 Resurstimmar 0.223] 449.5 444.6 Stödundervisning ().0008 2.1 2.1 Särskild undervisning 0.0072 17.7 17.5 Kvarsittningstimmar 0.0022 4.3 4.2

Totalt ().5263 1 O86.l 1 0743

SlA framhåller (avsnitt l6.6.4) att vid utformningen av ett regelsystem för skolorna. måste d et in re arbetets k ra v vara det primära och tlet styrande. Utgångspunkten är därvid en analys av elevernas situation och svårigheter i skolan liksom från de krav den omkringliggande miljön ställer på skolans barn— och ungdomsarbete.

Nuvarande regelsystem har utformats från andra förutsättningar än de som existerar i dagens skola menar SlA. Utredningen har inte primärt haft att överväga ändrade regler för statsbidragsgivning till skolorna. Denna fråga utreds f. n. av SSK (utredningen om skolan. staten och kommunerna). Ett genomförande av SIA:s förslag förutsätter emellertid att vissa ingrepp redan nu görs i rådande system så att detta så långt möjligt får den probleminriktade och förebyggande natur som är nödvändig för att skapa en för alla elever likvärdig utbildningsmiljö. SlA har funnit det realistiskt att utgå från att resurstilldclningen även i framtiden måste vara sådan att den möjliggör upprätthållande av en geografiskt Spridd skolorganisation inom en kommun. Utredningen använder två grundläggande begrepp. b a 5 r e s u r s och fö r - s t a r k nin g 5 r e s u rs. som bygger på detta antagande. SIA:s förslag berör helt grunderna för tilldelningen av förstärkningsresursen till skolväsendet.

Basresu rs definieras av SlA som

den statliga medelstilldelning som sker genom att — med undantag för FVA — en lärarveckotimme får uttas vid en skolenhet för varje undervis- ningsgrupp och elevveckotimme för varje påbörjat 25-tal elever i en årskurs på lågstadiet och varje påbörjat 30-tal elever i en årskurs på mellan- och högstadierna. ! matematik och engelska på högstadiet tillämpas delningstalen på en arbetsenhet om lägst 6l elever.

Antalet basresurser bygger inte direkt på elevantal utan är också beroende av skolorganisationen. Det har förutsatts att länsskolnämnd även i fort- sättningen enligt 1966 års anvisningar har att tillse att inte fler basresurser uttas än vad som från såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt är moti- verat.

F.n. är till klassanordningsbeslut automatiskt kopplat en förstärknings— resurs i form av resurstimmar. Detta - som på sitt sätt innebär att stora klasser "subventionerar" resurser till små klasser — finner SlA inte vara särskilt ändamålsenligt.

Prop. 1975/76:39 112

lrorstaikningsr surser definieras av SlA som

det Statliga bidrag som tillförs skolan genom bestämmelser om special- undervisning. stödundervisning. särskild undervisning. kvarsittningsresurs, resurstimmar och vissa speciella anslag.

Utredningen framhåller att den geografiska spridningen av skolverksam- heten bör garanteras genom särskilda beslut om basresurser. Den av ut- redningen definierade förstärkningsresursen kan däremot helt kopplas till elevantal och uttryckas som en koefficient lärarveckotimme per elev eller kronor per elev.

Beträffande de nuvarande resurserna för invandrarundervisningen menar SlA. att invandrarsituationens starka växlingar mellan olika delar av landet gör det omöjligt att inordna medel för invandrarundervisning i något koefficientsystem. Stödet är emellertid klart definierat och likaså de grupper elever till vilka det riktar sig.

Utredningen beräknar att nuvarande förstärkningsresurs uppgår till 0.535 veckotimmar per elev. Enligt utredningens förslag bör även medlen för särskilda åtgärder på skolområdet tillföras förstärkningsresursen. Den sam- manlagda förstärkningsresursen blir då 0.57 veckotimmar per elev. Resursen skall kunna användas för såväl fasta som fria och frivilliga aktiviteter varav en större del avses utgå för lärarinsatser.

Utredningen föreslår således följande förändring jämfört med nuläget:

NUVARANDE ANORDNING FÖRESLAGFN ANORDNING

[__ _ _..____

| Antal CfCVCr" ] ....... __: "' ._.i | | |

Bestämmelser | om organisa- [ tion_ ___] | Basresurs "'”-":| f Specialun- | Resurs- dervisning timmar _| (0. 293 lvtr x * '"] f.. antal elever) __J 'Antal 5...th ' | ' bidragsbc- j_ _ _ f| rättigade ': lvtr t+anna_t)

lvtr=lärarveckotimme

[Antal elever —-----------

..1 .._ _ ) __._......

Bestämmelser om organisa-

tion |

'..__—...'. ' .1'___'. ""'. __ _ .. ..._... .1 f BHSTESUIS ! f FÖfSläl'kl'lfl'lgS- '

- —- --— -—- resurs i

Antal stats- ' bidragsbe— f _ J

rättigade ' lvtr (+ annat)

I syfte att få kunskap om hur de föreslagna förändringarna i systemet skulle påverka resurstilldelningen i kommuner med varierande skolorga- nisation har utredningen kunnat belysa detta genom en undersökning i nio kommuner. Från denna undersökning kan följande sammanfattande resultat anges.

Prop. 1975/76:39 113

I tabellen anges totalantalet lärarveckotimmar per elev i de undersökta nio kommunerna jämte förändringar från nuläge till det alternativa systemet.

Kommun Antal Lvtr/elev Lärarveckotimmar i slöjd och hemkunskap ej medräknade.

! 2 - Diff Nuvarande Alternativ 2—1 modell modell Tyresö 1.64 1.68 + 0.04 Sävsjö 1. 75 1.73 — 0.02 Mörbylånga 1.97 1.79 - 0.00 Malmö 1 5.7 1.65 + 0.08 Nora 1 .82 1.82 _ 0.00 Åre 2.15 2.09 — 0.06 Lycksele 1.93 1.94 + 0.01 Piteå 1.90 1.88 — 0.02 Pajala 2.59 2.53 - 0.06

Av tabellen framgår de omfördelningar som utredningens förslag leder till. Trots att resursminskning uppstår i vissa kommuner har dessa likväl genom sin speciella skolorganisation en betydligt större samlad resurstill- delning än de kommuner som får ökade förstärkningsresurser. Skillnaden mellan exempelvis Malmö och Pajala kommun uppgår nu till mer än en hel Iärarveckotimme per elev, dvs. ytterligare en hel folkskollärartjänst i Pajala på ett antal av 30 elever.

Utredningens förslag om en förstärkningsresurs som utgår per elev gör att en central fördelningsnivå för denna resurs inte längre är motiverad med hänsyn till kvantitativa skillnader mellan olika områden. Utredningen föreslår i konsekvens härmed att de medel som f.n. utgår för särskilda åtgärder på skolområdet skall. i stället som hittills av SÖ. fördelas från re- gional nivå eller tillföras kommunerna direkt i form av'visst antal vecko- timmar per elev och år.

Enligt SlA bör till länsskolnämndernas förfogande stå en viss. begränsad resurs av 0,03 lvtr per elev i länet. Utgångspunkten för resursfördelningen skall vara en regional utjämning mellan kommunerna. Centralt för nämn- derna bör vara att de genom den ingående kännedom de har om skol- förhållanden i länet har möjlighet att väga in faktorer. som lokalförhåflanden. tjänstgöringsförhållanden för personalen. sociala problem. till kommun cen- traliserade fasta grupper för elever med speciella handikapp. förekomSten av centraliserad sjukhusundervisning m. m. Genom den expertis som står till nämndernas förfogande har de också möjligheter att erbjuda kommu- nerna tjänster vid uppföljning av resursinsatsernas effekt. De har också genom sin fortbildningsorganisation förutsättningar för att knyta samman resurstilldelning och praktiskt försöks- och utvecklingsarbete i berörda sko- lor.

1 den mån resursen används för annat än lektionsarbete förutsätter ut-

8 Riksdagen 1975/76. I sam/. Nr 30

Prop. 1975/76:39 114

redningen att kommunerna finansierar en insats i skolmiljön av motsvarande storlek. Nämndernas insatser bör också delvis kunna ha formen pedagogiskt- organisatoriskt utvecklingsarbete. Det är också angeläget framhåller SlA. att det indirekta statsbidrag. som ligger i nämndernas resurser för fortbild— ning. utnyttjas för att stödja resursinsatsernas effekt.

Återstående del av förstärkningsresursen. 0.54 lärarveckotimmar per elev. bör enligt SlA stå till förfogande för kommunens skolstyrelse och utgå direkt till denna. Den kommunala fördelningen av förstärkningsresursen bör vara avsättning av resurser för central disposition inom kommunen samt för- delning till rektorsområdena. Resursfördclningen bör utgå från en noggrann prövning av vilka elever som behöver stöd och hjälp genom centralt organiserade insatser i synnerhet i de fall där elevunderlaget omfattar flera rektorsområden eller elever från flera kommuner. Hit hör i första hand fasta undervisningsgrupper för syn- och hörselskadade elever. elever med rörelsehinder och elever för vilka skol- daghem och skolveckohem bedöms bäst. samt eventuell sjukhusundervis- ning som kommunen bedriver. Som grund för att uppskatta resursbehovet för elever med kvalificerade handikapp bör nu gällande maximital för antal elever per grupp utgöra riktpunkt.

Som andra exempel på centrala insatser på kommunal nivå har utred- ningen tidigare redogjort för användning av lärare vid dagcentraler. ko- loniskolor. barnhemsskolor och insatser för stöd till elever som slutat skolan.

Oberoende av att underlaget i form av veckotimmar för dessa insatser beräknas centralt av skolstyrelsen bör verksamheten knytas administrativt till territoriellt rektorsområde. Utredningen räknar således inte med admi- nistrativ ledning av denna verksamhet genom särskilda rektorsområden.

De resurser som avdelas för centrala. gemensamma åtgärder. blir för- hållandevis små.

Vid fördelningen på rektorsområden är att observera att resursen vanligen uttrycks i lärarveckotimmar per elev. Den behovsorientering som ligger i elevantalsbaseringen ökar därvid och gör sig mer gällande än vid fördel- ningen på kommuner.

Behovsorienteringen i timtilldelningen bör emellertid leda till att elev- antalet inte är ensamt utslagsgivande. Av avgörande betydelse är rektors- områdets totala arbetssituation. Fördelning av resurser - som kan betraktas som en av skolstyrelsens mest centrala uppgifter — måste grundas på ett beslutsunderlag som dessutom beskriver skillnader i förutsättningar mellan olika områden.

På rektorsområdet och inom arbetsenheten sammanfaller resursfördel- ningen — vad beträffar personalfrågor — med tjänstefördelningen och pla- nering av personligt schema för de anställda.Samma princip som på övriga nivåer — en förebyggande och behovsorienterad resursfördelning — bör vag- leda arbetet. Beslut i dessa frågor fattas av skolans ledning (bestyrelsen) och inom arbetsenheten av enhetskonferensen.

Prop. 1975/76:39

Utredningens förslag sammanfattas i följande tablå.

Basrcsurs Förstärkningsresurs Statligt reglerad Direkt till kommunen Storlek Enligt läns- 0.45 lvtr/elev 0.09 lvtr/elev skolnämndens prövning Form Tjänster Tjänster Kronor/elev (lärarvecko- (lärarvecko- enligt medel- timmarl timmar) kostnaden för förstärknings- resursens lvtr Kostnads- Statlig Statlig Statlig täckning (lärarl'öne- (lärarlöne- kostnatl) kostnad) Personal- Lärarbe- Lärarbe- Skolstyrelsens grupp hörighet hörighet bedömning Aktivitet Fasta akti- Fasta akti- l Fria akti- viteter viteter och viteter sådana fria 2 Vad avser aktiviteter icke—lärare som avser även stöd— stödunder- insatser visning under fasta aktiviteter 3 Vad avser 0.025 vtr/ elev även frivilliga aktiviteter Kostnadi 1972 ca 900 milj. kr. ca 180 milj. kr.: års Iöneläge

115

Till länsskol- nämnden för fördelning på kommuner

0.03 lvtr/elev

Kronor/elev enligt medel- kostnaden för förstärknings- resursens lvtr

Statlig

Nämndens bedömning

Fasta. fria eller fri- villiga akti- viteter efter samma princi- per som gäller för särskilda stödåtgärder på skolom- rådet

ca 60 milj. kr.

' En kartläggning av de kommunala insatsernas variation i tio kommuner finns re- dovisad i SIA:s resursundersökning (Ds LI 197412). =Sammanlagt finns således — utöver nuvarande kommunala insatser — 230 milj. kr. avsedda för fria aktiviteter.

1 läroplanen för grundskolan upptas i timplaner detaljerade regler om resurstimmar och deras fördelning på klasser och årskurser. Med utred- ningens förslag bör resurstimmar — undantaget hemkunskap och slöjd —

Kommunalt reglerad

Utöver nuvarandel resursinsatser en insats motsvarandc minst 0.025 lvtr/ elev

Kommunalt reglerade tjänster

Kommunal

Skolstyrelsens bedömning

Fria aktiviteter och sådana fri- villiga som anslu- ter till skoldagen

Nuvarande kostna- der jämte ytter- ligare 50 milj. kr.:

Prop. 1975/76z39 ll6

utgå ur läroplanens timplanedel. ] stället bör löreslår SlA (avsnitt 16.8) i lär0planens allmänna del införas ett relativt utförligt avsnitt som belyser skolsvårigheter och olika vägar att med hjälp av lörstärkningsresursens sam- lade timunderlag åstadkomma en god individualisering i undervisnings- arbetet och en allmänt positiv skolmiljö under skoldagen.

Utredningen har i annat sammanhang(kapite| 10) beskrivit den metodiska utveckling som bedömts önskvärd och därvid betonat vikten av ett laborativt arbetssätt med elever i en aktiv och producerande roll samt en konsekvent och förstärkt träning av basfärdigheter. SlA framhåller i detta sammanhang att förstärkningsresursens konstruktion befrämjar båda dessa utvecklings— linjer. Genom att timmarna inte är bundna till ämne och stadium kan olika kombinationer läggas ut då arbetslag sammansätts för skilda uppgifter. På motsvarande sätt kan det egentliga lärar- och undervisningsarbetet efter frivilligt åtagande från lärarens sida kopplas ihop med annan barn- och ung- domsverksamhet i anslutning till och av värde för den totala skolverk- samheten. Arbete utfört av andra än lärare grundar sig — utom på kommunala insatser — på den del av förstärkningsresursen som ej avser lärararbete (0,09 lvtr per elev).

Utredningen har i ”era sammanhang understrukit önskvärdheten av att användning av resurser grundas på ett uttryckligen formulerat beslutsun- derlag. Detta skall spegla faktorcr av betydelse för ett behovs- och må- lorienterat arbete under och i anknytning till skoldagen. Mot denna bakgrund bör skolan dels genomföra någon form av systematisk och kontinuerlig utvärdering (kapitel 25). dels vägledas med hjälp av ett beslutsunderlag, som speglar både utvärderingsrcsultatet och lörutsättningar för verksam- heten.

Utredningen defmierar vissa begrepp (avsnitt 23.1) som bör vara grund- läggande för den lokala resursfördelningen. Man beskriver beslutsunderlag. sociala profiler. personalförändringar samt beläggningsgrad och menar att detta är faktorer som påverkar resursbehovet.

Mot bakgrund av utredningens förslag om friare resursanvändning och ökat lokalt ansvar för skolverksamheten bör b e sluts u n d e rl a g e ts användning ge förutsättningar för den överblick över skolsituationens alla sidor som är oundgänglig för att kunna göra de riktiga bedömningarna samt att i anknytning till detta sätta en friare resursanvändning i samband med övriga kommunala resurser. l skolans intresse ligger att kunna tillgripa och följa upp alternativa sätt att arbeta under skoldagen. att få en klarare be- lysning av elevernas hela situation och att skapa en ökad målmedvetenhet hos både personal och elever. SlA framhåller vidare att det kommunala beslutunderlaget kan innebära den ram som möjliggör kommunalt rationellt beslutsfattande och som bildar utgångspunkten för verkligt samordnade in- satser över nämnda gränser.

SIA diskuterar förutsättningarna för ett beslutsunder- la g med utgångspunkt i en gjord inventering av vilka uppgifter ett antal un- dersökta kommuner i dagsläget centralt tar in och bearbetar. Enligt denna in-

Prop. 1975/76:39 ll7

ventering inhämtar kommunerna material från lokala undersökningar och lrån offentliga statistikregister såsom SCN: 3 paket DEMOPAK och INKO- PAK Vad kommunerna genomgående saknar enligt SlA är en rutin som sammanställer data med avsikt att belysa exempelvis miljön lör barn och ungdom och som förmedlar dessa data direkt till berörda befattningshavare. SlA framhåller att den friare resursanvändningen bör skapa motiv för och även förutsätter statistiska bearbetningar, som belyser nu nämnda förhål- landen.

Vad SlA kallar sociala profiler och personalförändringar kan vägleda be- slutsfattarna om vilka åtgärder som bör sättas in under och i anknytning till skoldagen. Skolbyggnadernas lokalbestånd och beläggningsgrad visar vil- ka åtgärder som är möjliga att verkställa under och i anknytning till skol- dagen. Enligt SlA visar utredningens skrift (Ds U l974:3) Grundskolans lokalresurser att det finns betydande lokalresurser disponibla.

Med utgångspunkt från "studierna drar utredningen följande försöksvisa slutsatser(avsnitt 23.2):

]. Sociala proftlcrs roll som fördelningsinstrument beror på den allmänna kommunala strukturen

2. Beskrivningarna underlättar avgörandena om vart förebyggande resurser lämpligen bör destineras; däremot ger informationen mycket begränsad väg- ledning om metoderna i resurssatsningen.

3. För att ge vägledning om metoderna i resurssatsningen bör beslutsunder- laget kompletteras med en konsekvent utvärdering av tidigare bedrivet före- byggande arbete.

Utredningen vill i anslutning till detta rekommendera de kommuner. som framledes har att tillämpa friare resursanvändning. att överväga metoder för beskrivning enligt bl. a. det av utredningen exemplifierade sättet. Sociala profiler över olika bostadsområden och rektorsområden ger en god bakgrund inte bara för de speciella beslut som avser den friare resursanvändningen. utan också för frågeställningar av allmänt övergripande innehåll som ex- empelvis diskussioner kring bebyggelseplanering etc.

Med utgångspunkt i en undersökning av personalförändringar inom skol- verksamheten i betänkandet (DsU 1974: 1 ) Skolan som arbetsplats diskuterar utredningen (avsnitt 23.3) personalförändringarnas betydelse för beslutsun- derlaget. Personalomsättningens samband med yttre. sociala faktorer kunde beläggas genom en analys av personalomsättningens omfattning i rektors- områden med olika sociala profiler. 1 analysen kunde ett statistiskt säkerställt samband konstateras mellan omfattningen av personalomsättningen och oli- ka rektorsområdens sociala förutsättningar. Det visade sig att den högre personalomsättningen förekom i de områden vilkas sociala profil pekade på ett större behov av förebyggande åtgärder.

På grundval av den gjorda undersökningen framhålls att omfattande och speciellt oväntade personalförändringar innebär svårigheter att överblicka

Prop. l975/76:39 118

och planera skolverksamheten. Rutiner. etablerade kontakter och invanda arbetssätt kan komma att brytas sönder och eleverna kan känna osäkerhet inför nya ansikten. Särskilt allvarligt är detta menar SlA om hög perso- nalomsättning förekommer i socialt besvärligare miljöer, där barns och ung- domars behov av trygghet och fast förankring även utanför hemmet kan vara särskilt stort.

För att möta dessa problem bör skolledning. skolstyrelse och övriga kom- munala nämnder i sina prioriterings- och fördelningsdiskussioner beakta tendenser till ökad personalomsättning och de konsekvenser dessa kan föra med sig. Resursfördelning och — användning skall självfallet i lörsta hand vara inriktade på elevernas situation framhåller SlA. men hänsyn bör också tas till personalens upplevelser och önskemål beträffande arbetsmiljön. Som beslutsunderlag vid resursfördelningen inom en kommun bör därför enligt SlA också ingå uppgifter om personalförändringar och personalomsättning. belysande lokala planeringsmässiga förutsättningar för insatser inom varje rektorsområde/verksamhetsdistrikt. 1 sammanhanget bör variationer i per- sonalomsättning särskilt noteras. då dessa kan ha ett samband med den allmänna arbetsmiljöns utveckling.

Slutligen diskuterar utredningen (avsnitt 23.4) en tredje förutsättning för ett gott utnyttjande av den friare resursen. nämligen den lokalmässiga. Den undersökning som SlA tidigare redovisat (DsU l974z3) visade att grund- skolorna till betydande del har lediga lokalytor för fria aktiviteter under skoldagen. 1 de beslut som rör resursfördelning och -användning måste också tillgången på och typerna av sådana lokaler vilka kan bli aktuella för bl. a. fria aktiviteter beaktas. Skolornas beläggningsgrad blir en av de faktorer som därför bör inordnas i det kommunala beslutsunderlaget.

4.2 Remissyttranden

Förslaget om förenkling av statsbidragsbestämmelser- na och den fria resursanvändningen tillstyrks av den över- vägande delen av remissinstanserna. Särskilt av kommunerna har förslagen i denna del mötts med övervägande positiva omdömen. Många av remiss- instanserna understryker dock att en omläggning av statsbidragsgivningen inte får drabba de mindre kommunerna och kommuner i glesbygd i form av minskade undervisningsresurser. Från de kommunala remissinstanserna påtalas att förstärkningsresursen bör ökas i jämförelse med förslaget och att förslaget om fria och frivilliga aktiviteter leder till ökade kommunala kostnader.

Till de som tillstyrker utredningens förslag hör bl. a. SÖ. flertalet länsskolnämnder. UK,—ff. SSK, Kommmi/örbtmder. LO, SFL. Sko/ledarförbtm— det. RHS. MUF, FPU. Elevförbundet. SSKF. UÖ. I-IC K och bl. a. följande kommuner Borås, Göteborg. Haninge. Halmstad. Hudiksvall, Jönköping, Lu-

Hänvisningar till US15

Prop. 1975/76:39 119

Imi. Mal/m)", Norrköping, Västerås. Väx/”ö. Tyresö och Östersund samt bl. a. sko/S(H'c/serna i .4i't'ika, Nynäs/mum. Ronneby och Trelleborg.

Avstyrker förslaget gör RRV och SACO/SR medan bl. a. sla/Skonto)?! och SAF anmäler en viss tveksamhet. TCO och SL tillstyrker själva principen om fri resursanvändning men anför synpunkter mot själva bidragskonstruk- tionen. Några länsskolnämnder ställer sig tvekande inför SlA:s förslag till resursfördelning mellan kommunerna. framför allt avseende förstärknings- resurser. som i princip innebär en omfördelning av resurser från mindre till större kommuner.

SÖ finner det angeläget att en skolverksamhet enligt SlA:s programförslag snarast kommer till stånd. Framför allt en friare resursanvändning. men även en mer behovsorienterad fördelning inom och mellan kommunerna underlättar ett genomförande av utredningens förslag. Även om SÖ har den uppfattningen att fördjupade analyser av SlA:s förslag om resursför- delning krävs. innan man kan bedöma om det får icke önskade omför- delningseffekter. är SÖ därtör beredd att tillstyrka den av SlA föreslagna anordningen för resursfördelning mellan kommunerna som försöksverk- samhet i avvaktan på pågående utredningar inom statsbidragsområdet. För- söksvcrksamheten bör enligt SÖ. mot bakgrund av att resursfördelningen enligt utredningens förslag ger olika ekonomiskt utfall för kommunerna. bedrivas regionvis. SÖ tillstyrker SlA:s förslag om vilka anordningar som skall vägas in i förstärkningsresursen. SÖ vill särskilt understryka betydelsen av att medel. som beräknats för nya verksamheter under skoldagen samt verksamheten i anslutning till skoldagen. får ingå i förstärkningsresursen i minst den omfattning SlA föreslagit. om förslagen på dessa punkter skall kunna bli en realitet. En lokalt ökad frihet att fördela resurser är inget mål i sig påpekar SÖ. Resursfördelningen får inte leda till att tillgängliga lärarveckotimmar generellt och oberoende av lärostoff. elevproblem m. m. används för att dela undervisningsgruppen i lika stora delar.

SÖ vill beträffande friare resursanvändning i grundskolan markera några principer som ofrånkomliga: — Elever med skolsvårigheter skall ha all hjälp som inom resursernas ram står till buds för att möta deras behov. —en påtaglig satsning på förebyggande åtgärder. — basfärdigheter framför allt i att tala. läsa och skriva skall befästas så tidigt som möjligt.

SÖ vill starkt prioritera två grupper i skolan — elever i de lägsta årskurserna samt elever med skolsvårigheter.

UKÄ tillstyrker den allmänna inriktningen hos SlA:s förslag. men varnar samtidigt för att det är ett vanskligt företag att införa ett nytt ekonomiskt system inom ett lörvaltningsområde.

Prop. 1975/76:39 120

SSK anser att de erfarenheter och kunskaper som man har i kommunerna och deras skolor bör tas till vara för att man skall få en ändamålsenlig och efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning. SSK bedömer det nödvändigt mot bakgrund av SlA:s förslag. att göra någon form av modifiering i det nuvarande statsbidragssystemet för att över huvud taget kunna ge kommunerna ökat ansvar för skolans organisation och re- sursanvändning. Nuvarande system med den utformning det har medger inte detta. SSK pekar på möjligheten av att det vore tänkbart att med bi- behållande av dagens ordning för statens bidragsgivning till kommunerna bemyndiga dessa att inom ramen för nuvarande driftbidrag fritt disponera dessa medel i enlighet med SlA:s förslag.

Kommunförbundet instämmer i princip i SlA:s förslag till resursfördelning och ökad frihet i resursanvändningen i grundskolan. En ökad frihet i re- sursanvändningen. utan läsning av resurserna till en viss typ av problem. bör skapa förutsättningar för ett lokalt engagemang där olika handlings- alternativ kan tillgripas. Förbundet pekar på vikten av att den del av för- stärkningsresursen. som ej är bunden för finansiering av lärarpersonal. kan utan de restriktioner som SIA föreslår disponeras för både personal och material. Vidare utgår förbundet från att den ökade friheten i resursan- vändning inte kombineras med särskilda krav på detaljredovisning som skul- le begränsa skolstyrelsens handlingsfrihet.

SFL. som är positiv till fri resursanvändning. understryker att man tidigare i olika sammanhang har hävdat att ett av de krav man bör ställa på ett statsbidragssystem för skolväsendet. är att det skall bidra till att ge en lik- värdig utbildningsstandard i landets olika delar. Förbundet är dock kritiskt mot ett starkt kommunalt inflytande över det totala statsbidragets använd- ning. Det finns mycket som talar för att ett långtgående kommunalt in- flytande över skolan kommer i strid med kravet på en likvärdig utbild- ningsstandard i landets alla delar. Om kommunerna ges ökad frihet att förfoga över statsbidragsresurserna, vilket SlA:s förslag innebär. måste ovill- korligen grundläggande principer för skolans verksamhet centralt regleras i stadgar och läroplaner fastslår SFL. Enligt SFL bör delningstalet vid be- räkning av basresurser i ämnet teckning sättas till 16 elever.

RHS framhåller att en försiktig övergång till vidgade lokala befogenheter vunnit bifall från en så gott som enig HOS-rörelse. Anslutningen till de- centraliseringstanken är dock icke förbehållslös. För att en fri resursanvänd- ning skall kunna accepteras måste man tillhandahålla en bättre och mer preciserad målbeskrivning för skolans verksamhet än den som föreligger i nuvarande läroplaner. Därutöver måste en fungerande utvärderingsmodell introduceras.

Utredningens principiella utgångspunkter delas av SSKF . som anser att det är en i grunden socialistisk fördelningsprincip. vilken emellertid kan riskera att urholkas beroende på hur man lokalt kommer att använda de pengar man får.

Prop. 1975/76:39 12l

llCK tror att det system för resursfördelningen som föreslagits av SlA i flera hänseenden har stora förtjänster. men menar också att systemet måste justeras på sådant sätt att full hänsyn kan tas till sådana variationer i behov som är betingade av olikheter i fråga om frekvensen av elever med handikapp och besvär av olika slag. Statsbidragen får sålunda inte enbart vara relaterade till det totala antalet elever, det måste lämnas stort utrymme för extra resurser för kommuner som har förhållandevis många handikappade — och så att kommunerna uppmuntras att göra så mycket som möjligt för dessa elever. HCK anser inte att SlA-förslaget tillgodoser detta viktiga behov.

Borlänge kommun anser det positivt att resurserna behandlas friare och det är från kommunens synpunkt naturligt att resurserna används där de bäst behövs. Samma uppfattning redovisas av Eskilstuna kommun som också menar att på alla nivåer har de som arbetar i skolan tillfälle att påverka resursanvändningen och resursfördelningen. Enligt kommunens mening stämmer argumenteringen för den friare resursanvändningen helt med de allmänna demokratiseringsprocesser och utvecklingstrender i samhället som skolstyrelsen strävar efter att förverkliga inom sitt ansvarsområde.

Utredningens deflnition av basresurs och förstärkningsresurs och kopp- lingen av den sistnämnda till elevantal kan knappast angripas anser Kalmar kommun. Oavsett angelägenheten av en resursutjämning torde denna med- föra svårigheter att på nu förekommande sätt bereda lärarna — i synnerhet lågstadiets — sysselsättning i den utsträckning undervisningsskyldighctcn anger. Lärares engagemang i fria aktiviteter kan bli en tvingande nödvän- dighet under sådana förhållanden. Kommunen har den uppfattningen. att problemet är i hög grad en lörhandlingsfråga. och innan man fått se lösningen på denna är det ej möjligt att ha någon mening om hur pass komplicerade de små skolornas problem kommer att bli.

Kristianstads kommun delar utredningens uppfattning att resursfördelning- en och resursanvändningen i skolan bör utformas på ett enklare och friare sätt än vad som nu är fallet och ställer sig mycket positiv till utredningens förslag om basresurs och förstärkningsresurs. Utredningen har ej ägnat bas- resursproblematiken någon närmare analys menar kommunen vilket är otill- fredsställande. Det basresurssystcm som utredningen föreslår bör förenklas genom att det görs generellt för stadiet. Kommunen anser att förstärknings- resursen bör vara klart skild från basresursen för att kunna behovsstyras utifrån elev- och klassvårigheter. Bas- och förstärkningsresurserna måste utformas så att basresursen är tillräcklig för att undervisa hela arbetsenheten under de fasta aktiviteterna. när det ej finns några direkta skolsvårigheter bland eleverna. Förstärkningsresursen bör vara till för arbetsenhetens fria aktiviteter och elever med speciella svårigheter. Genom en sådan uppdelning kan förstärkningsresursen styras genom bestyrelsen. som får svara för de fria aktiviteternas utformning och omfattning. och elevvårdskonferensen. som får samordna elevvårdsarbetet för eleverna med särskilda behov.

Luleå kommun tillstyrker förslaget om fri resursanvändning. men anser

Prop. 1975/76:39 122

att stor omsorg mäste ägnas åt utformningen. som till stor del beror på vilken typ av beslutsfattare skolan får. Generellt är det naturligt att elever. föräldrar och personal får påverka hur olika resurser skall användas på den egna skolan. Väsentligt är att skolstyrelsen på ett nära sätt har möjlighet att följa verksamheten på de olika skolorna. Detta är ett villkor för att skolstyrelsen skall kunna fördela de fria resurserna till det område. som bäst behöver en förstärkning. Detta talar för att det bör finnas med politiskt ansvariga personer vid resursfördelningen vid de olika skolorna.

En friare resursanvändning medför bättre möjligheter för skolstyrelse och befattningshavare inom skolan att anpassa arbetet efter de behov som fö- religger vid olika skolor menar Lycksele kommun. Möjligheten att prioritera insatser, att väga kostnader mot väntat resultat osv. verkar stimulerande på den personal som ingår i verksamheten och ökar möjligheten till elev- och personalinflytande i arbetet. Kommunen tillstyrker utredningens förslag att statsbidrag utgår för en basresurs av lärarveckotimmar lika med antalet elevveckotimmar med nu gällande delningstal samt att statsbidrag dessutom utgår för en samlad förstärkningsresurs i huvudsak uttryckt i lärarvecko— timmar per elev. Kommunen föreslår att denna resurs ställs till kommunens förfogande utan föreskrifter om hur resursen skall användas. Liknande syn- punkter anför Örcbro kommun. som menar att kommunerna bör få frihet att avgöra fördelningen av medel till undervisningsstödjande och övriga fria aktiviteter. '

Även Västerås kommun är positiv till konstruktionen av basresurs och förstärkningsresurs enligt SlA:s modell. Det är kommunens uppfattning att den decentraliserade och friare resursanvändningen medför lokalt enga- gemanf' ansvar och intresse. Av detta följer även att inflytande på resurs- använ .ningen så långt möjligt är bör föras ned till arbetslagens. de anställdas nivå. för att bilda underlaget för engagemang och ansvarstagande i skol- utvecklingen. Kommunen anser att beträffande erhållande av basresurserna bör detta förenklas genom att utbetalas i ett totalbelopp till kommunen och utan alltför detaljerade organisationsplaner för enskilda skolenheter inom kommunen. Principerna i medelstilldelningen för gymnasieskolan bör härvid kunna tillämpas.

Uppsala kommun menar att principen om en friare resursanvändning är riktig då den innebär att besluten om var förstärkningsresurserna skall in- sättas fattas så nära verkställighetsnivån som möjligt. Det är på den nivån — bestyrelse- och arbetslagsnivån — som behoven klart kommer tillsynes och åtgärderna kan styras. dit hjälpen bäst behövs.

Sundsvalls kommun finner det ändamålsenligt att resurserna uppdelas i en basresurs och en samlad förstärkningsresurs samt att resursens använd- ning styrs av elevernas behov och bestäms genom lokala beslut så nära verkställighetsnivå som möjligt. Genom en friare resursanvändning kan man öka det lokala intresset för och de lokala möjligheterna att utveckla den egna skolans åtgärdsprogram. Även skolstvrelsen i Östra Göinge knyter för-

Prop. 1975/76:39 123

hoppningar till att systemet katt leda till ökat intresse för alla personal- kategorier att ta initiativ till utveckling av skolan på olika sätt.

Skolstyrelsen i Karlstad vill understryka principen om frihet för kommunen att utnyttja förstärkningsresursen främst i de skolor där svårigheterna är störst och där man har många elever som behöver särskilt stöd. I detta sammanhang är det lämpligt att prioritera ett antal mål för basfärdigheter hos elever och sammanställa dessa till en basresurs. Denna får i första hand styra undervisning och insatser av förstärkningsresurser. men det är viktigt framhålla att skolan även skall erbjuda alla elever en undervisning som är anpassad till vars och ens förutsättningar och behov. Skolstyrelsen vill kraftigt understryka fördelen med behovsorienterande resursanvändning. Liknande synpunkter anförs bl. a. av skolstyrelserna i Nynäshamn och Trel- leborg.

SlA:s förslag rörande statsbidragets framtida utformning innebär enligt RRV klara förskjutningar i den nu gällande finansiella ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och bör inte nu bli föremål för ett ställningstagande. Enligt RRV:s mening skulle ett genomförande av SlA:s förslag föregripa arbetet inom SSK-utredningen. Enligt verket är inte SlA:s resursförslag un- derbyggda och utformade på sådant sätt att konsekvenserna i fråga om an- svarsfo'rdelning och styrsystem samt kostnader och finansiering kan över- blickas. SlA anger inte heller närmare hur de nya ansvarsförhållandena skall säkerStällas institutionellt. En grundläggande förutsättning för en decen- traliserad verksamhet är att befogenhets- och ansvarsområdena är väl pre- ciserade och avgränsade. Den friare resursanvändning som SlA förordar förutsätter en anpassning av kommunala budget- och redovisningssystemen. Denna anpassning torde i sin tur förutsätta att vissa krav ställs från statens sida på utformningen av de kommunala budget- och redovisningssystemen i berörda delar påpekar RRV.

Det nuvarande systemet med resursfördelning kan enligt SACO/SR:s mening sägas vara på visst sätt behovsorienterat. SACO/SR anser därför. att det fordras synnerligen starka skäl om man skall döma ut det nuvarande resurssystemet samt den resursfördelning och resursanvändning som det gett upphov till.

Statskontoret delar i sak SlA:s uppfattning om behovet av förändringar i de administrativa regelsystemen för skolan. bl.a. utformningen av stats- bidragen som i dag ofta försvårar ett rationellt resursutnyttjande på lokal nivå. Samtidigt framhåller ämbetsverket att även tämligen begränsade för- ändringar i nuvarande statsbidragssystem för skolan — som från SlA:s ut- gångspunkter får anses eftersträvansvärda — direkt eller indirekt påverkar den ansvars- och kostnadsfördelning som i dag råder mellan stat och kom- mun. I avvaktan på de övergripande lösningar på hithörande frågor som SSK kan komma att föreslå. tillstyrker statskontoret endast sådana begrän- sade förändringar i nuvarande statsbidragssystem som kan åstadkommas utan att förändra grunderna för den faktiska kostnadsfördelningen mellan Stat Och kommun.

Prop. 1975/76:39 124

TCO anser det angeläget att resursanvändningen i högre grad kan bli problemorienterad och instämmer därför i principerna för resurstilldelning och resursanvändning. TCO har dock vad gäller beräkningen av statsbidraget avvikande uppfattning. SlA:s förslag till resursfördelningssystcm innebär att många kommuner med stora skolproblem samt åtskilliga glesbygdskom- muner får mindre undervisningsresurser än f.n. TCO anser detta otill- fredsställande. Med anledning därav instämmer TCO i SL:s förslag till be— räkning av förstärkningsresursen. vilket innebär att denna tilldelas kom- munerna enligt ett system med koefficienter motsvarande dem som nu gäller för varje stadium inkl. specialundervisningens koefficient för hela grundskolan.

TCO vill vidare instämma i SL:s och SFL:s förslag att antalet lärartjänster i kommunerna skall besättas med llO % av tjänsteunderlaget. Detta skulle innebära en förbättring av lärartätheten och en bättre vikariesituation i sko- lan. TCO anser detta angeläget. TCO ställer sig tveksam till att man genom en omfördelning av resurserna huvudsakligen inom nuvarande ram skall kunna åstadkomma genomgripande förbättringar i skolans arbetsmiljö.

Flera kommuner redovisar tveksamhet till storleken av de statliga re- surserna och till de konsekvenser som det föreslagna resurssystemet kan få för mindre kommuner och för kommuner i glesbygd. Eskilstuna kommun konstaterar att resurstilldelningen för kommunens del innebär en klar minsk- ning för de fasta aktiviteterna. För att kunna bibehålla en god undervisning och i övrigt kunna genomföra SlA i grundskolan krävs uppräkning av Rirstärkningsresursen. Samma uppfattning redovisas bl.a. av Linköpings kommun. Tyresö kommun förordar att ett särskilt stöd dirigeras till kom- muner med stor barnkoncentration. Stock/m/ms kommun anser att det er- fordras även fortsättningsvis en resursförstärkning som centralt styrs mot problem regioner exempelvis storstadsområden och utpräglade glesbygdsom- råden.

Göteborgs kommun anser att det måste betraktas som otillfredsställande att övergången till nytt resursfördelningssystcm förutsätts ske inom oför- ändrad kostnadsram vad gäller de fasta läroplansbundna aktiviteterna. Genom att förstärkningsrsursen avses bli helt elevtalsbaserad kommer kom- muner med höga klassmedeltal att tillföras resurser från kommuner med låga klassmedeltal. Det är därför angeläget att det statliga bidraget i fort- sättningen ges en sådan total omfattning att en omfördelning av resurserna till kommuner med större problem inte får medföra besvärande effekter för andra kommuner. Samma uppfattning redovisas även bl. a. av Karlskoga kommun, Uddevalla kommun. Uppsala kommun. Jönköpings kommun och Östersunds kommun.

Läns-skol:iiiinnrlen i Östergötlands län har vid företagna resursberäkningar för några glesbygdskommuner inom länet inte funnit. som utredningen konstaterar. små utan l'astmer betydande reduktioner av timunderlaget. För- slaget ger enligt nämndens uppfattning klart negativt utslag för glesbygden och det är uppenbart att kompensatoriska åtgärder kommer att krävas. Den

Prop. 1975/76:39 125

regionala resursen måste enligt nämnden. utnyttjas i detta sammanhang. Länsskolnämnden bör ges större frihet att utifrån skilda behov sätta in re- sursstöd.

Liinsska/nz'imntlen i .N'orrhot/t-n har funnit att hela länets glesbygd drabbas av försämrade resurser. Detta framstår som oroväckande med hänsyn till den vidsträckta glesbygd som finns i Norrbottens län. SlA har fört en över- tygande diskussion om betydelsen av fria och frivilliga aktiviteter. Då finner länsskolnämnden det desto mer beklagligt att glesbygdens minsta skolen- heter får så obetydliga resurser för fria aktiviteter.

Skolstyrelsen i Pajala menar att uppehållande av glesbygdsskolor kräver bibehållande av nuvarande resurser. Förutom de långa avstånden i kom- munen som nödvändiggör bibehållande av många små skolenheter utgör tvåspråkigheten ett för bygden speciellt problem. Skolstyrelsen poängterar att glesbygdens resurser ej får minskas vilket en enbart på elevantalet baserad förstärkningsresurs medför. I en glesbygdsskola där många årskurser un- dervisas i samma klass bör en gruppuppdelning av eleverna i vissa ämnen kunna ske även om elevantalet är ganska lågt. SlA:s resursförslag ger ej möjligheter till sådana nödvändiga gruppuppdelningar. Resursförslaget ger ej heller utrymme för några fria eller frivilliga aktiviteter vid små skolenheter. Varje klass eller skolenhet borde därför få ett visst minimiantal lärarvecko- timmar som förstärkningsresurs. Liknande synpunkter anförs av skolstyrelsen i Kil och Arjeplog kommun m.fl.

Även andra remissinstanser som t. ex. komtnun/örhunde/ och RHS anser att en behövlig resursförstärkning i tätorterna inte får ske på bekostnad av glesbygdskommuncrnas möjligheter, exempelvis kommuner med många B-skolor. att bedriva en meningsfull undervisning.

RHS anmäler att en del HOS—föreningar i glesbygd har framhållit att kom- munala skolförvaltningar genom det föreslagna resursfördelningssystemel kan frestas att dra in små skolenheter mot föräldrarnas vilja.

Förslaget om att resurserna för in v a n (] ra r u n d e rv is ni n g skall beräknas enligt nuvarande principer tillstyrks eller lämnas utan erinran.

Några remissinstanser däribland Halmstads kommun anser att 5 ä r s k i l (1 u n d e r vis n i n g bör ligga utanför resursramen för förstärkningsresursen. Enligt Uppsala kommuns mening bör särskilda basresurser tilldelas en kom- mun som Uppsala för undervisning på sjukhus och vårdinrättningar av re- gional karaktär.

Beträffande fördelning av förstärk ningsresursen föreslår SlA att den större delen fördelas direkt till kommun och kommunens skol- styrelse i sin tur fördelar på rektorsområden. En mindre del av resursen skall fördelas av länsskolnämnderna. Kommunerna skall före sin fördelning på rektorsområden upprätta ett beslutsunderlag grundat på en behovsorien- terad modell.

Det är angeläget att framhålla anser SÖ att kommunerna själva måste

Prop. 1975/76:39 l26

bedöma vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala direktiv för hur detta skall se ut kan och bör inte utfärdas.

Kaminnn/örhnndet ser fördelar med att länsskolnämnden får förfoga över en viss utjämningsresurs. men vill betona att omfördelning av medel i för- hållande till nuläget bör ske med varsamhet. Länsskolnämnderna bör vidare ges möjlighet att. då särskilda skäl föreligger. tilldela kommuner med t. ex. stort antal klasser vid sjukvårdsanstalter och barnhem eller regionalt ansvar för undervisning av elever med speciella handikapp ytterligare medel för dessa speciella ändamål. En möjlighet därvid skulle kunna vara att dessa ”klasser" tilldelades egna basresurser.

TCO anser det angeläget att kriterier för fördelning av resurser både till rektorsområde och inom rektorsområde ytterligare preciseras och presenteras i sådan form att de kan användas av dem som skall besluta om resurs- fördelningen inom olika områden.

För att förstärkningsresursens fördelning skall få den förebyggande och behovsorienterande fördelning som avses är det enligt SFI.:s uppfattning viktigt att skolstyrelsens beslutsunderlag verkligen blir av den karaktären . att det konkret och objektivt avspeglar rektorsområdenas skilda förutsätt- ningar. SFL vill till detta understryka att en förutsättning för att SFL för sin del skall acceptera en friare resursanvändning är att de i skolan verk- samma fackliga organisationerna ges ett starkt inflytande över resursernas användning och fördelning.

SACO/SR anser. att den metod för disposition av förstärkningsresursen som SlA föreslår kan äventyra lärarnas anställningstrygghet och tjänstgöring i examensämnena. Den innehåller ingen annan bruksanvisning än att viss del skall användas till fasta och viss del till fria aktiviteter. Om SlA:s system för resursfördelning skulle införas bör menar SACO/SR kommunernas frihet att fördela förstärkningsresursen mellan rektorsområdena begränsas. Varje rektorsområde och stadium bör sålunda enligt SACO/SR:s mening vara tillförsäkrad ett visst minimum av förstärkningsresursen. Om inte en sådan spärr införs. riskerar man att kvaliteten på undervisningen i de olika ämnena sjunker avsevärt. För de laborativa ämnenas del är resurstimmarna nöd- vändiga. eftersom hela klassen inte kan utgöra undervisningsgrupp under laborationer. Den återstående delen av förstärkningsresursen skulle skol- styrelsen fritt kunna fördela efter de olika rektorsområdenas behov.

Sko/ledartärhundet stöder förslaget att förstärkningsresursen skall vara be- hovsorienterad. Det är nödvändigt att därvid ha ett både enkelt och över- skådligt och väl utarbetat system för behovsanalys.

Förslaget om en behovsorienterad resursfördelning har tillstyrkts över lag av de kommuner som har yttrat sig. Förslaget tillstyrks av bl. a. Haninge kommun, Helsingborgs kommun. Jönköpings kommun. Karlskoga kommun. ;l-ttiii'hvlånga kommun och Malmö kommun. som framhåller. att skolstyrel- serna får en mycket angelägen uppgift att övervaka. att den fria resurs- användningen inte ledertill ojämnheteri utbildningsstandarden. Detta måste

Prop. 1975/76:39 127

ske dels genom omsorgsfull handläggning av fördelningsärendena dels genom en kontinuerlig utvärdering och uppföljning av tilldelade resursers användning och effekt.

Gävle kommun tillstyrker förslaget men anser att svårigheterna är avse- värda och kommunen har bedömt möjligheterna till att exempelvis påverka förändringar i personalens sammansättning vara rätt begränsade med tanke på de många faktorer som är förknippade med denna process.

;N'orrköpings kommun anser att omdirigering av medel bör göras med stor försiktighet oberoende av vilket slag av social profil som läggs till grund. Ryckighet i tilldelningen slår sönder kontinuiteten i skolarbetet och minskar trivseln i skolan.

5 Övergången från grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet

5.l Utredningen 5.1.1 (iwnnasiesko/ans inne/Mill. organisation och resurser

Den nuvarande organisationen av gymnasieskolan trädde i kraft först den 1 juli 1971. således ungefär ett år efter det SlA börjat sitt arbete. Det har därför bedömts nödvändigt att få ytterligare erfarenheter innan mer omfattande förslag till förändringar kan framläggas.

SlA visar ("avsnitt 17.2 och 17.3) att vid sidan av de ijämförelse med grundskolan små undervisningsgrupper med vilka gymnasieskolan arbetar på flera linjer leder det rika systemet med tillval till uppkomsten av en rad undervisningsgrupper som aldring når maximistorlek. Båda dessa fak- torer ger gymnasieskolan helt andra individualiseringsförutsättningar än grundskolan. En elev som haft svårigheter i grundskolan kan genom att dels välja linje. dels inom linjen välja grenar. varianter och tillvalsämnen få en studiegång som bättre passar hans intressen och förutsättningar. Kan dessa val inte tillgodoses och elev erbjuds studieväg som han valt först som ett senare alternativ kan han däremot möta betydande svårigheter, svårigheter som gymnasieskolan inte har givits resurser att klara av. Framför allt torde detta drabba elever med svaga basfärdigheter eller läs- och skriv- svårigheter. Som stödåtgärd för elever i första hand i den lågpresterande gruppen är den s. k. mindre studiekursen. som anses överlägsen den fast organiserade längre Studiegången. SlA påpekar att mindre studiekurs har dock kommit att spela en obetydlig roll i skolan.

SlA visar att antalet ej utnyttjade stödtimmar på gymnasieskolan mot- svarar mer än 5 ”a av tillgänglig resurs, vilket motsvarar underlag för mer än 83 lärartjänster. Den icke uttagna reserven svarar för en ännu större andel än den som angivits ovan. Uttryckt som kvot per elev motsvarar stödundervisningen 0.0146 lärarveckotimmar.

Prop. 1975/76:39 128

Specialundervisningen på gymnasieskolan har samma struktur som på grundskolan, dvs. den kan ges i specialklass eller i form av samordnad specialundervisning. men riktlinjerna är annorlunda. Specialundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade elever får anordnas endast i speci- alklass.

SlA:s undersökningar visar att klasser för intellektuellt utvecklingshäm- made är i huvudsak koncentrerade till verkstadsteknisk linje eller till spe- cialkurser som hemteknisk skola. Spridnigen är ringa. Eftersom stöd till intellektuellt utvecklingshämmade inte får ges som samordnad specialun- dervisning innebär nuvarande konstruktion att elever utanför vissa större orter inte kan få något stöd. lnom de orter. där specialklasser finns. blir följden en styrning mot ett synnerligen begränsat yrkesval.

Den samordnade specialundervisningens omfattning och struktur kart- lades genom en undersökning vid samtliga gymnasieskolor där någon linje förekom. Enligt denna motsvarar det totala antalet lärarveckotimmar ca 160 eller. uttryckt som kvot per elev 0.0007. Motsvarande i grundskolan är 263 gånger större. lnberäknat specialklasser motsvarar specialundervis- ningen 0.0181 lärarveckotimmar per elev.

Sedan utredningens beräkningar genomfördes har i prOp. l974:1 (bil. 10) föreslagits. att en viss utökning skall ske av gymnasieskolans stödresurser som motsvarar 0.0037 lärarveckotimmar per elev.

Tid till förfogande (TTF) svarar för ett betydande antal aktiviteter i gym- nasieskolan. däribland också studietekniska och bibliotekstekniska tränings- program och handledning i specialarbeten. Det karakteristiska för TTF är inte enbart att de står till skolledningens förfogande för olika program och insatser utan också att de är obligatoriska enligt timplan. Detta medför ibland att timmarna fylls med program som av eleverna inte alltid upplevs som meningsfulla. vilket medför att eleverna uteblir i betydande omfattning.

Systemet med grupptimmar för studieteknisk träning tillför gymnasie- skolan i årskurs 1 en ganska betydande resurs som totalt motsvarar ca 7 600 lärarveckotimmar läsåret 1972/73. Fördelningen av insatserna på olika linjer är traditionellt betingad och systemet har en påfallande stelhet.

SlA anser att lika litet som på grundskolan finns det på gymnasieskolan anledning att genom preciseringar låsa den lokala skolenhetens bedömning av hur tillgängliga medel bäst skall komma att gagna eleverna. Skolenhetens ledning bör vid utformningen ges betydande frihet att själv forma ett program men bör vägledas av samma mål som gäller för grundskolans förstärknings- resurs. Skolledningen bör ha samma skyldighet som den lokala ledningen i grundskolan att följa och utvärdera resultaten av de gjorda insatserna och på grundval av utvärderingen göra därav motiverade andra prioriteringar.

Prop. 1975/76:39 129

l gymnasieskolans samlade förstärkningsresurs bör ingå nuvarande re- surser för

..,.

Totalantal Motsvarar lvtrl i kvot

lvtr/elev l stödundervisning' 3450 00146 2 specialundervisning' 4260 0.0181 3 grupptimmar i åk 1 7600 00323 4 timmar till förfogande 7270 0.030? 5 frivillig undervisning 5250 00072 6 särskild undervisning 1 700 00072 Summa 29 530 0.1255

' Beräknat på läsåret 1972/73 ' Tillkommer en kvot om 0.0305 enl. prop. l974zl

Sammanförandet av resurserna och en genomtänkt planering av deras utnyttjande bör menar SlA betydligt höja effektiviteten i arbetet. Utred- ningen fmner att det är nödvändigt att ytterligare förstärka gymnasieskolans stödmöjligheter med tanke på att stora problem finns då det gäller att på bästa sätt stödja de elever som har påtagliga läs— och skrivsvårigheter. Re- surser motsvarande ytterligare en grupptimme i årskurs 1 på tvååriga linjer bör tillkomma främst med hänsyn till svårigheterna på de tvååriga yrkes— tekniska linjerna vilka för närvarande endast har en grupptimme mot fyra på de äldre gymnasielinjerna. Resurstillskottet motsvarar ca 2 500 vecko— timmar.

Den samlade förstärkningsresursen i gymnasieskolan bör därför med hän- syn också tagen till riksdagens 1974 fattade beslut uppgå till 0.15 lvtr per elev.

Fasta grupper (specialklasser) för elever med hörsel- och synskador och för rörelsehindrade elever bör helt utanför denna kvot kunna inrättas av de kommuner där behov föreligger eller dit fasta grupper koncentreras.

På grundval av den lokala skolledningens programförslag och skolen- heternas sammansättning och struktur bör skolstyrelsen fördela tillgängliga medel inom förstärkningsresursen på de olika gymnasiala skolenheterna i kommunen.

Skolledningen kan lägga ut obligatoriska program för eleverna i samma omfattning som TTF för närvarande är upptaget på timplanen.

5.1.2 Ändringar i gymnasieskolans timplan

Lika litet för gymnasieskolan som för grundskolan har utredningen be- dömt det som sin uppgift att arbeta med revisioner av gällande timplaner. På några områden föreslår dock utredningen mindre ändringar och vill fram- för allt peka på vikten av att gymnasieskolans Språkstruktur snarast un-

9 Riksdagen 1975/ 76. ] saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 130

derkastas en översyn. Detta bör ske som ett samlat förslag från skolöver- styrelsen i samband med det löpande läroplansarbetet.

Ämnet svenska är ett av skolans centrala färdighetsämnen (17.5.1). Det erhåller på tre- och fyraåriga linjer 3 vtr i åk 1, på tvååriga linjer 4 vtr (undantag vårdlinjen). Till ämnet svenska är knutet en s. k. grupptimme. dvs. klassen kan under en veckotimme delas. På de tvååriga yrkestekniska linjerna utgör detta den enda grupptimmen.

Klasstorleken är på åtta av de yrkestekniska linjerna 16 elever. ] ämnet svenska gäller emellertid samläsningsskyldighet och delningstalet 30. På grund av lärarsituationen är det ofta omöjligt att konstruera undervisnings- grupper om 30 elever. Elevantalet blir ibland i stället 32.dvs. 16 + 16 elever.

För elever på grundskolan med svaga läs- och skrivfardigheter måste övergången till gymnasieskolans stora elevgrupper i svenska i åtskilliga fall innebära avsevärda svårigheter. Under 75 % av tiden bedrivs undervisningen i många fall i undervisningsgrupper på 30 elever. Svenskundervisningen på de tvååriga yrkestekniska linjerna. där ämnet endast förekommer i årskurs 1. för svagare elever ger föga eller inget utbyte. Dessa elever riskerar då att lämna gymnasieskolan med lika svaga basfärdigheteri läsning och skriv- ning som då de avgick ur grundskolan.

SlA föreslår att i stället för fyra timmar med 30 (32) elever utläggs två timmar med 16 elever jämte en tredje timme som stödundervisning eller att i stället för fyra timmar läggs tre ut. därav två i 32-grupp och en i l6—grupp. Under en timme fungerar svenskläraren som resurslärare i yrkes- tekniskt ämne för att hjälpa och träna elever i läsning av instruktionsmaterial eller att del av förstärkningsresursen binds till avdelningar med speciella svårigheter. En timme kan exempelvis utläggas som 30-grupptimme, tre timmar i 16-grupp.

Den faktiska gruppstorleken bör i gymnasieskolan liksom i grundskolan anpassas till elevsituation och lärarna fungera som arbetslag och arbeta med flexibla gruppstorlekar inom totalramen.

Eleverna i årskurs 1 på de treåriga humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan kan välja mellan två alternativa kurseri matematik (17.5.2). Eleverna i årskurs 1 på den treåriga ekonomiska linjen kan välja mellan två alternativa kurser i naturkunskap. Båda dessa valmöjligheter synes ha ytterst begränsat värde för eleverna och utredningen föreslår att på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje erbjuds endast Ma SE-kurs. på ekonomisk linje endast en kurs i naturvetenskap då de resurser som f. n. är bundna i dessa kursuppdelningar torde komma den samlade verk- samheten i årskurs ] bättre till godo i form av ökad resurstid.

Variationen i gymnasiets Språkstruktur (17.5.3) har en positiv verkan genom att möjliggöra individuella studieval. Men den har också negativa effekter på arbetsmiljön totalt sett: svag motivation vid de ettåriga C -språk- studierna. upprepade lärarbyten i språk mellan varje årskurs. flerlärarsystem i samma språk speciellt i årskurs 3, splittrad arbetsordning (schema) för

Prop. 1975/76:39 131

elever samt dålig "social miljö" i språkgrupperna. Eleverna känner inte varandra ens i slutet av vårterminen Vid en större gymnasieskola kan en språkgrupp rekryteras från 7—8 olika klasser.

Strukturen har också en styrande effekt på studievalen i grundskolan. [ praktiken avgör tillvalet redan i årskurs 6 möjligheterna att gå tre- och fyraårig linje på gymnasieskolan. Elev utan B-språk i grundskolan tvingas att på linjerna HSNE läsa två nybörjarspråk i årskurs 1. Eftersom just dessa elever har en icke-språklig inriktning ställs de i en synnerligen svår situation. Val i årskurs 6 av annat ämne än B-språk på grundskolan är därföri praktiken avgörande också för linjevalet i gymnasieskolan. Endast tvååriga linjer eller teknisk linje torde bli aktuella för elever med dessa tillval.

SlA visar fyra olika alternativ till ändrad Språkstruktur som underlag för diskussion

1 Naturvetenskaplig linje blir liksom teknisk linje tvåspråkig. Elev läser utom A-språk antingen B» eller C-språk. Samtliga språkkurser blir treåriga. 2 Generellt genomförs den Språkstruktur som tillämpas vid SSG-skolor. 3 Alternativ 2 kompletteras med att estetisk variant och klassiska va- rianter överförs till utökad studiekurs. Social variant förläggs enbart till S- linje och enbart som alternativ till B-språk. 4 Att varje elev läser två moderna språk på gymnasiet: A-språk och al- ternativt B- eller C-språk. dvs. samma struktur som på N-linjen i SSG- modellen och på T-linjen f. n. Fördelarna med denna modell vore att valen i årskurs 6 ej längre skulle ha styrande effekt, att tidsvolymen för de språk eleven valt att studera blir betydligt större. gruppreduktioner upphör, sam- läsningar får starkt minskad betydelse och positiv effekt på schemat. lngen elev skulle således bli trespråkig i gymnasiet annat än i samband med utökad studiekurs medan samtliga elever fick en betydligt utökad träning i två språk, där effekten också kunde förväntas betydligt ökad genom språkgrup- pernas och lärartilldelningens konstans.

5.1.3 Övergång från grundskolan lill gymnasieskolan

Till skillnad från tidigare behandlade övergångar mellan olika stadier är övergången från grundskolan till gymnasieskolan av väsentligen annan ka- raktär och förknippad med problem av annan art än övergångarna från för- skola. lågstadium och mellanstadium till närmast högre stadium.

Ett av målen med den nya gymnasieskolan har varit att ansvara för att så många som möjligt får del av den utbildning som samhället erbjuder genom de olika linjerna och specialkurserna på gymnasieskolan. Det har varit av centralt intresse för SlA att bevaka den fortsatta utbildningen för de elever som av olika anledningar inte når fram till eller klarar av ut- bildningsmålet. Det gäller både teoretiska och praktiska utbildningsvägar inom gymnasieskolan.

Prop. 1975/76:39 132

En majoritet av en årskull elever från årskurs 9 direkt övergår till studier vid gymnasieskolan. Andelen skiftar något i Olika kommuner i landet. Ut- redningen redovisar övergångsfrekvensen från några kommuner och från landet i stort. som pekar på en direkt övergång på 66 — 78 %. En inte ovanlig uppfattning har varit att andelen som fortsatt till gymnasiestudier varit betydligt högre. SlA finner det angeläget. att främst den lokala skol- statistiken förbättras. så att säkra och snabba informationer kan lämnas som underlag för åtgärder av olika slag.

En relativt stor andel ungdomar. minst var fjärde elev från grundskolan. söker sig alltså andra vägar för utbildning eller övergår till arbeten eller förblir arbetssökande och arbetslösa. Dessa 25 % ungdomar bör följas vidare under någon tid efter grundskolans slut för att de skall kunna erbjudas ytterligare studieorientering eller lämpliga arbeten i den mån de själva inte har kunnat skaffa sig utbildning eller arbeten. SlA:s undersökningar kring studieavbrott har visat. att det finns ett stort behov av hjälp åt dessa ung- domar. Vissa av dem är i behov av särskilda åtgärder för att möjliggöra en för dem lämplig utbildning eller behöver hjälp för inplacering i arbetslivet.

Ett stort antal studerande. framför allt inom de 5. k. specialkurserna. ut- göres av vuxenstuderande. Många av dessa har annan grundutbildning bak- om sig och går i kurser av närmast postgymnasial karaktär (t.ex. kurser för fritidspedagoger. ekonomiska specialkurser. tekniska påbyggnadskurser m. fl.). På gymnasieskolans linjer studerar även ett ganska stort antal elever som gjort uppehåll i studierna efter grundskolans slut. Läsåret 1971/72 var t.ex. inom årskurs 1 i gymnasieskolan i Örebro inte mindre än 30 ".. av eleverna 20 år eller äldre.

5.1.4 Öva/gängen från grundskolan lill arbetslivet

Utredningen har funnit det angeläget att studera den grupp elever som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. Redan på ett tidigt stadium i studieavbrottsundersökningarna framkom att de ur utredningens synpunkt var av större intresse än de elever som av någon anledning avbröt studierna under pågående utbildning. Studieavbrottsundersökningarna kom därför att så långt det varit möjligt även omfatta de elevgrupper som ej fortsatt sin utbildning i gymnasieskolan.

Vid SlA:s uppföljningsundersökningar har följande elevgrupper. som ej fortsätter i gymnasieskolan. bedömts angelägna att närmare studera och uppmärksamma: studieavbrytare från grundskolans årskurs 9, ungdomar som ej övergår till gymnasieskolan, förvärvsarbetande ungdomar som ej sökt till gymnasieskolan samt de som sökt till gymnasieskolan men ej kom- mit in. de som sökt till gymnasieskolan och kommit in men avböjt. arbetslösa ungdomar och ungdomar som går om årskurs 9.

Prop. 1975/76:39 , 133

För ett fåtal elever i grundskolan årskurs 9 och i viss mån även i årskurs 8 är normal skolundervisning och skolgång svår att genomföra. 1 första hand är svårigheterna av social art. Skolans möjligheter att hjälpa dessa elever till rätta är tyvärr begränsade. Deras skolgång kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan. Elevgruppen synes vara av storleksordningen 31.1". av årskursens elever med en mycket stark över- representation av pojkar. För denna elevgrupp har SlA i annat sammanhang lagt förslag om anpassad studiegång.

Den grupp ungdomar som helt avstår från att söka till gymnasieskolan omfattade i Örebro 10 % av årskullen. SÖ:s statistik från hela landet för november 1973 visar att 16 % av en årskull eleverej sökt till gymnasieskolan. Undersökningarna visar att denna grupp elever omfattar ett betydande antal skoltrötta elever från grundskoletiden. De har svårt att tänka sig en fortsatt utbildning utöver den obligatoriska skolgången. De söker sig ut till arbeten eller i sysselsättningar där någon form av utbildning finns inbakad i arbetet. En betydande del. ungefär hälften av dem. söker sig tillfälliga arbeten eller sysselsättningar. som knappast är förenade med någon utbildning för ett bestämt yrke. Gruppen innehåller en stor del f.d. specialklass- eller spe- cialundervisningselever. Elevgruppen synes i stor utsträckning komma att hamna inom låginkomstyrken. Gruppen har i större utsträckning än övriga grupper haft skolsvårigheter av olika slag. Gruppen har varit svår att motivera för fortsatt utbildning.

Elevgruppen som sökt men ej kommit in omfattar i Örebroundersök- ningarna ca 5 fli av årskullens elever från årskurs 9. I regel har dessa ung- domar varit lågpresterande i grundskolan. Betygen har ej räckt till för inträde på de linjer som de helst önskat komma in på. De har hellre avstått från gymnasieutbildning än att påbörja en utbildning som de inte varit intres- serade av. Ambitionen har i flertalet fall legat lite väl högt med hänsyn till de betyg som de kunnat uppvisa.

De som avböjt gymnasieskolan omfattar för Örebros del ca 3 % av års- kullen från grundskolans årskurs 9. Elevernas grundskolebetyg är relativt låga. Det synes som om dessa elever i större utsträckning än tidigare nämnda elevgrupper fått arbeten med inslag av yrkesutbildning. De har kunnat välja mellan två tänkbara alternativ. skolutbildning eller arbete i kombination med utbildning. Arbete har tydligen kommit att framstå som det mest åt- traktiva alternativet. I förhållande till övriga förvärvsarbetande ungdomar synes de befinna sig i en relativt gynnsam situation.

En mindre grupp ungdomar återfinns varken i utbildning eller i arbeten året efter det att de slutat grundskolan. l Örebroundersökningarna omfattade denna ungdomsgrupp vid uppföljningen drygt ett år efter grundskolans slut ca 3 % av årskullens elever. Denna grupp ungdomar. som går arbetslösa lång tid efter avslutad obligatorisk skolgång. synes vara den mest angelägna att följa upp efter skolgångens slut. De har haft svårt att göra sig gällande

Prop. 1975/76:39 134

på arbetsmarknaden. De har vanligtvis heller ingen önskan att fortsätta utbildningen i någon skola. De har i regel svaga betyg från grundskolan. De befinner sig psykologiskt i ett markant underläge. De är i regel mer oföretagsamma. hämmade. blyga och ängsliga än övriga elever. De kommer i större utsträckning från hemmiljöer. som inte förmår att hjälpa barnen i deras utbildning. yrkesval eller sökande efter arbete. Både ungdomarna själva och deras föräldrar visade sig vid de kontakter som togs i hög grad hjälpsökande beträffande utbildning och arbeten. Till den arbetslösa gruppen hörde även några ungdomar som hade svårigheter på grund av sjukdom eller lindrigare handikapp. Varken skolan eller arbetsmarknadsmyndighe- terna har haft tillräckliga resurser att följa upp denna kategori ungdomar.

Omkring 2 % av årskullen som tillhört avgångsklasserna i åk 9 i grund- skolan går om åk 9. Skälen är i flertalet fall svårigheter av fysisk eller psykisk art. som under grundskolans sista år nedsatt funktionsförmågan. Betygen hari regel blivit lidande på grund därav och ej kommit att motsvara tidigare resultat.

5. 1.5 Srudieavbrorlen

Andelen elever. som avbryter skolgången i dag. är mindre än vad fallet var under de tidigare skolformerna realskola och gymnasium där en be- tydande andel elever blev föremål för kvarsittning och utkuggning och dess- utom slutade en del elever skolan av andra skäl. 50 % av realskoleelverna under mitten av 1950-talet försenades eller hindrades i sina studier genom kvarsittning. utkuggning eller på grund av andra orsaker. Över hälften av dessa lämnade skolan för gott. De erfarenheter rörande studieavbrytare. som praktiskt erhållits från elevvårdande. sociala och pedagogiska institu- tioner i och utanför skolan. ger vid handen att problemen är allvarligare ju lägre åldersnivå som avbrottet sker på. Studieavbrott från grundskolans högstadium måste generellt ses som en för individen olycklig lösning på en missanpassad skolsituation. För de allra flesta studieavbrytare på grund- skolans högstadium är studieavbrottet i sig självt ett symptom på en be- svärande totalsituation. I dessa fall är hemmiljön. kamratsituationen. fri- tidsmiljön jämte personliga svagheter mer avgörande än vad skolsituationen är. Skolsituationen kan därför inte åtgärdas utan att den övriga miljön sam- tidigt uppmärksammas och åtgärdas på något sätt. Studieavbrytare från grundskolan befinner sig dessutom i ett betydligt allvarligare läge jämfört med studieavbrytare på högre nivåer genom sina sämre färdigheter och brist- fälliga baskunskaper.

Det faktaunderlag om studieavbrott i gymnasieskolan som utredningen stöder sig på bygger på forskningsresultat från Västmanlandsprojektet. Öre- broprojektet och en lokal undersökning i Östersunds kommun. Spridningen

Prop. 1975/76:39 : 135

av studieavbrottsprocenten är stor och varierar mellan olika gymnasieskolor i kommunen från lägst 8 96 till högst 27 %. De lägsta talen. omkring 8 %. återfinns i första hand i de skolor. som har flest teoretiskt inriktade gymnasielinjer. De högsta talen. 27 %. härrör från de gymnasieskolor. som har övervägande praktiskt inriktade gymnasielinjer. Högsta andelen studieavbrott förekommer inom de tvååriga linjerna. Genomsnittligt är stu- dieavbrotten i dessa linjer dubbelt så höga som inom de treåriga linjerna. Dock förekommer stora skillnader inom olika tvååriga linjer. lnom vissa linjer uppgår studieavbrotten till endast 5 %. i andra. främst inom vissa byggtekniska linjer. når studieavbrotten upp till närmare 30 %. Inom de treåriga linjerna fördelar sig studieavbrotten ganska likartat. Värdena ligger mellan 7 och 10%.

Studieavbrytarna är i stort sett lika fördelade på de båda könen. De elever som avbryter studierna i gymnasieskolan uppvisar en ganska heterogen bild. Ett belägg för heterogeniteten bland Studieavbrytarna i gymnasieskolans åk 1 utgör betygen. Betygen från grundskolans åk 9 är tämligen normal- fördelade och överensstämmer väl med fördelningen för hela undersök- ningsgruppen. Studieavbrytarnas betyg skiljer sig ej på något markant sätt från de kvarvarande elevernas betyg. Studieavbrotten sker under hela läsåret men är vanligast i början och slutet av läsåret. Något generellt samband mellan studieavbrott och senare intagningsalternativ kan inte beläggas anser utredningen. Vilka faktorer som varit avgörande i studieavbrotten kan ännu inte bestämmas. Men i många fall synes t. ex. skoltrötthet. som av eleverna ofta nämns som orsak bakom studieavbrott. inte självklart vara grundad i gymnasieskolan. Undersökningsdata tyder på att Studieavbrytarna redan under högstadiet eller ännu tidigare upplevt sämre trivsel och mindre god anpassning än övriga elever.

Följande förstahandsskäl till studieavbrott anger eleverna vid de personliga intervjuerna. Skälen är rangordnade med de vanligaste orsakerna nämnda först.

Kategori Studieavbrottsorsak Procent av studieav- brytarna som anger orsaken i fråga

Grupp 1 Felval 24 Grupp 2 Skoltrötthet 18 Grupp 3 Svårigheter att klara kurserna 15 Grupp 4 Psykiska och/eller sociala problem 15 Grupp 5 Erbjudande om attraktivt arbete 10 Grupp 6 Somaliska sjukdomar 8 Grupp 7 Lärar — undervisningsproblem 7 Grupp 8 Taktiska skäl 3

Summa 100

Prop. 1975/76:39 136

För att minska dessa felval fordras menar utredningen mer omfattande och djupare information från syo-funktionärer. Ett yrkesval är en ganska omständig process. som kräver tid och överväganden.

Den näst största gruppen studieavbrytare vid en uppdelning i olika or- saksfaktorer utgörs av de elever som anger skoltrötthet och skolleda som huvudargument, SlA konstaterar att studieavbrott av det här slaget torde ha kunnat undvikas. om gymnasieskolan haft möjligheter att omedelbart ta sig att dessa elever. Säkerligen skulle rätta informationen från grundskolan och en viss utökad lärarresurs ganska enkelt ha kunnat klara av dessa elevers situation på gymnasieskolan. Det synes som om vissa elever med framför allt vissa intellektuella svårigheter och uttalade läs- och skrivsvårigheter kommer i kläm på grund av bristande resurser av stödkaraktär i gymna- sieskolan.

En mindre del av studieavbrytarna är s. k. taktiska. dvs. de föredrar att hoppa av. när de märker att betygen inte kommer att nå upp till de värden som behövs för att komma in på vissa spärrade utbildningsvägar. De bedömer gymnasiestudierna som bortkastade ur meningssynpunkt för inträde till viss högre utbildning. Enligt erfarenhet från de senaste åren är dessa avhopp vanligt förekommande under slutet av andra eller tredje gymnasieåret.

Antalet elever som avbrutit studierna under det andra studieåret i gym- naSieskolan uppgår till 7 % av det antal elever som påbörjade studier i årskurs 2. Från de preliminära resultaten kan följande orsaker till studie- avbrotten i årskurs 2 redovisas.

Orsaker Procent av studieavbrytare i åk 2 Dåliga betyg. skoltrötthet 50 Betygshets. konkurrens. stress. m.m. 22 Fått arbete. vill hellre arbeta praktiskt 22 Fel linje 4 Somatisk sjukdom 2 Summa 100

En kraftig skillnad föreligger både vad gäller linjetillhörighet och orsaker till avbrotten i jämförelse med motsvarande i årskurs 1. 1 årskurs 1 var avbrotten störst på de praktiskt inriktade linjerna. 1 årskurs 2 är förhållandet tvärtom. Studieavbrotten på de praktiskt inriktade studievägarna är obe- tydliga. ca %. medan avbrotten på de teoretiska studievägarna uppgår till ca 1 ”in och då främst de treåriga.

Betygshets. konkurrens. stress. psykisk insufficiens eller en utbildnings- pessimism som uttrycks i "utbildningen leder ej till någonting"” anges av en inte oväsentlig grupp elever. En del elever har ansett att ett arbete eller en yrkesutbildning är mera värt att satsa på än studier i gymnasieskolan.

Prop. 1975/76:39 . _ 137

SlA visar detta diagram av en årskull elever i Örebro under fyra år.

Genomlöida studier [xxX Ej påbörjade — ej genomförda studier

—. ... _ __ nu __ . _ ___... _

studieavbrytare i åk 3 14 st Åk 3

1. N=268 i |

studieavbrytare åk 2 48 st

studieavbrytare åk 1 135 st N = 915

arbetar 173 st

9 st - studerar på annan on 8 st

arbetslösa 25 st avflyttat 24 st ej spårade 15 st går om åk 9 27 st

Åk9 studieavbrytare åk 9 40 st N = 1 187

ÄnJ—ull elever födda 1955

Antalet elever som avbrutit studierna under det tredje året utgör 5 (96 av det antal elever som började studierna i årskursen. Antalet typer av orsaker i årskurs 3 är mindre än i tidigare årskurser. Samma orsaker som i årskurs 2 återkommer dock i årskurs 3. Flertalet studieavbrytare anser

Prop. 1975/76:39 138

sig få för dåliga betyg. om de fullföljer utbildningen och väljer därför att i tid avbryta studierna.

De studieavbrytare som anger psykisk press. stress Och konkurrens som förstahandsorsak har otillräckliga betyg som andrahandsskäl. De har svårt att avgöra vad som är orsak och verkan i de här avseendena. Antingen har den psykiska pressen försatt dem i ett läge som gjort att de inte orkat med läsningen eller också har betygen sjunkit och utgjort den primära or- saken till att den psykiska pressen gjort sig allt mer kännbar och upplevts som utlösande orsak till studieavbrottet. Betygstaktiska skäl finns dock klart med i bilden även hos dessa elever.

Betygshetsen är uppenbar för dessa två nämnda grupper av elever. Senaste terminsbetygen från gymnasieskolan anger att chanserna att komma in på vissa utbildningsvägar inte är särskilt gynnsamma. Däremot pekar betygen från åk 9 på betydligt gynnsammare chanser.

Avbrytarna i åk 3 är sålunda till övervägande delen s. k. betygstaktiker. Enligt SlA söker en stor andel hjälpundervisningselever vidare till gym- nasieskolan (avsnitt 13.10). Men tyvärr är andelen som inte fullföljer stu- dierna förvånansvärt hög. För det första reduceras gruppen i samband med intagningen. Alla sökande kan ej av olika skäl antas till utbildning. För det andra infinner sig en betydande del elever ej vid utbildningens början. De avstår med andra ord från de platser de kommit in på. Andelen av de intagna. som påbörjar studierna i gymnasieskolan. har redan minskat med omkring 20 %. Andelen som tar sin platser i gymnasieskolan i anspråk torde alltså uppgå till mindre än 60 %.

Studieavbrotten är även betydligt högre för hjälpklasseleverna. Data från Västerås och Örebro visar en studieavbrottssiffra på ca 40 % av den grupp elever. som påbörjat studierna. Studieavbrottsbenägenheten visar även en tendens att ha tilltagit under perioden 1965—1973.

SlA visar att det beträffande uppföljningen av f.d. hjälpklasselever och övriga specialundervisningselever. föreligger stora brister trots kontaktlä- rarverksamheten. Enhetliga rutiner saknas. Det råder osäkerhet beträffande ansvaret för den fortsatta uppföljningen. Bristerna är störreju mindre kom- munerna är.

5.1.6 Återkommande utbildning i gvmnasieskolan

Av de elever som inte omedelbart påbörjar gymnasiestuder efter avslutad grundskola eller gör studieavbrott återkommer en inte oväsentlig del till utbildning i gymnasieskolan inom de närmaste fem åren.

Från Västmanlandsprojektet som följt en årskull elever. som lämnade grundskolan årskurs 9 år 1966. rapporteras. att av de 2- ”n av årskullen. som ej påbörjat gymnasieskolstudier direkt efter grundskolan. har hälften inom en 4-årsperiod genomfört utbildning vid gymnasium. fackskola eller yrkesskola. 25 '.!.) av dessa har genomfört utbildning inom de teoretiska

Prop. 1975/76:39 . _ 139

linjerna. 1 hur stor utsträckning Studieavbrytarna återkommer är däremot okänt. .

En betydande återkommande utbildning av det här slaget är realistiskt att räkna med. Det finns tydligen hos vissa elever ett starkt behov av en sådan mognadspaus. då man vill utveckla sig själv som människa, fri från det tryck och tvång. som skolan innebär. Det gäller för skolan att dels förstå att sådana motiv är starkt framträdande hos vissa elever. dels hjälpa dem till rätta i en legitim återkommande utbildning. En uppföljande verk- samhet från skolans sida synes ut den synpunkten vara en värdefull hjälp för många ungdomar. De flesta söker sig förr eller senare till någon form av utbildning. Skolan bör alltså räkna med och hjälpa till i en sådan ut- bildningsgång.

5. l .7 Utredningens åtgärdsförslag

Utredningen finner det angeläget att särskilda insatser görs för att förstärka och förbättra studie- och yrkesorienteringen (syo) inom grundskolan. För- stärkningen bör innefatta följande åtgärder:

Utökad praktisk yrkesorientering. För de elever som avser att utbilda sig inom de yrkestekniska linjerna och som är osäkra om sitt val bör beredas utökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök för att konkret bekanta sig med den yrkesverksamhet som de avser att välja samt för de extremt skoltrötta eleverna bör en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av praktik inom en yrkessektor. där en fortsatt ut- bildning kan bli aktuell. För en stor del elever som ej påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt syo-service nödvändig. Denna grupp uppgår till minst 40 %. Ansvaret för dessa ungdomars vidare utbildning och ar- betsplacering synes vara otillräckligt förankrat hos olika institutioner i sam- hället.

Utredningen föreslår. att innan ansvarsfrågan helt har lösts i samverkan med övriga myndigheter. skolan ålägges uppgiften att följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss tidsperiod. Förslagsvis skulle denna period omfatta två år. Därefter bör om det beftnnes behövligt ansvaret övertas av annan myndighet. framför allt arbetsmarknadsmyndigheten. An- svaret bör åläggas skolstyrelsen i varje kommun.

Då de nuvarande syo-funktionärerna på grundskolans högstadium och på gymnasieskolan ej helt kan belastas med denna krävande arbetsuppgift föreslås att syo-organisationen inom skolväsendet förstärkes med en. för- slagsvis benämnd. elevkonsulent vid varje intagningsnämnd. Principen'bör vara att syo-konsulenterna inom varje skola ansvarar för studie- och yr- kesorientering även åt elever som återkommer eller remitteras till egen skola (den skola de tillhört under skoltiden) för hjälp i utbildnings- och yrkes- orienteringsfrågor. Ett intimt samarbete förutsättes i detta avseende mellan elevkonsulenten och syo-konsulenterna.

lnom flera kommuner har man i dag en begränsad verksamhet som i

Prop. 1975/76:39 140

första hand haft till uppgift att följa upp elever som gått i hjälpklasser eller på annat sätt fått hjälpundervisning. Dessa uppgifter har omhänderhafts av s. k. kontaktlärare. vilka i regel varit speciallärare med nedsättning under några veckotimmar för uppgiften. Kontaktlärarnas verksamhet har utfallit positivt. Den individuella och personliga kontakt som kontaktlärarna haft med en mindre grupp elever som de väl känner till sedan skoltiden har utgjort goda förutsättningar för en väl tillrättalagd hjälp åt dessa ungdomar. Utredningen finner denna form för hjälp och stöd åt ungdomar med Speciella svårigheter så värdefull att den bör bibehållas och även erbjudas åt övriga elever som är i behov av sådan uppföljande verksamhet. Ansvaret för studie- och yrkesorientering ligger hos syokonsulenten på samma sätt som för övriga elever. men kontaktläraren bör biträda denne och vara en förmedlande länk mellan elev. föräldrar och syo-verksamheten. yrkesvägledningen.

SlA anser att syon på gymnasieskolan är i behov av en viss hjälp från psykologer som kan utföra anlagsprövningar. intressemätningar m. m. An- lagsprövningar bör samordnas med arbetsmarknadsmyndighetcrnas resurser på området. En gemensam satsning från skolan och arbetsmarknadsmyn- digheten kan lättare möjliggöra de ekonomiska förutsättningar som erford— ras.

SlA:s gymnasieundersökningar ger belägg för att den ömsesidiga infor- mationen mellan grundskolan och gymnasieskolan lämnar en del övrigt att önska. Eleverna från grundskolan känner sig ibland dåligt informerade om gymnasieskolan. Utredningen finner det angeläget att personal i gym- nasieskolan. skolledare. syokonsulenter och lärare. själva informerar i viss utsträckning om den skolform. de linjer och kurser som de handhar. ln- formationen bör omfatta både teoretisk information och konkret sådan i form av väl planderade studiebesök. Gymnasieskolan skulle besparas många problem om den själv utformade och genomförde en information av nämnt slag. Informationen till föräldrar bör på samma sätt som till eleverna ges på ett både lättfattligare och mera konkret sätt. Även här gäller att den bästa informationen är gymnasieskolan själv. Att gå omvägar över syo- funktionärer. lärare och skolledare på grundskolan är föga effektivt och mind- re motiverande för dem som informationen riktar sig till.

Nuvarande intagningsförfarande innebär för vissa elever. främst de elever som är svåra att placera utbildningsmässigt och yrkesmässigt. stora svå- righeter. Utredningen föreslår. mot bakgrund av erfarenheterna av nuva- rande intagningsförfarande följande åtgärder:

1. En försöksverksamhet igångsätts snarast med syfte att pröva om inte preliminära intagningsbesked under mars månad kan ligga till grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in på de linjer som eleverna sökt. Detta skulle möjliggöra en omfattande och välbehövlig kom- pletterande syo för den mindre grupp elever. som är i behov av stöd och råd inför utbildning eller arbete efter avslutad grundskola.

Prop. 1975/76:39 141

2. Fasta och enhetliga rutiner för överförandet av informationer om elever. som äri behov av extra stöd och hjälp i gymnasieskolan. bör_vidare utarbetas. så att gymnasieskolan i tid kan förbereda sådana hjälp- och stödåtgärder. Flera studieavbrott och fall av icke påbörjade studier skulle på detta sätt kunna undvikas.

3. Möjligheter att utnyttja "den fria kvoten” vid intagningen bör vidare utnyttjas på ett mera flexibelt och generöst sätt som står i bättre överens- stämmelse med den anda och mening i vilken bestämmelsen är skriven. lntagningsnämnderna tolkar bestämmelsen mycket olika. beroende på upp- fattningen hos de tjänstemän som handhar ärendena.

4. Det är vidare angeläget att den studie- och yrkesorienterande verk- samheten fungerar även under sommarmånaderna. Resurser bör tillskapas så att denna verksamhet och hjälp erbjuds elever och föräldrar i tillräcklig utsträckning även under denna tid. En omfördelning av semestertid för befattningshavarna bör kunna lösa detta problem.

5. l .8 Skolletlarresttnsens stor/ek

Utredningen har funnit anledning att granska skolledarresursen på gym- nasieskolan (avsnitt 24.12) mot bakgrund av bl.a. de resultat som stu- dieavbrottsundersökningen visat. Av denna framgick att tvååriga yrkeste- kniska linjer kunde vara speciellt utsatta. Även elever som tidigare erhållit speicalundervisning får i stor utsträckning sin vidare utbildning på dessa linjer. Med hänsyn till elever med svårigheter är det därför angeläget att skolor med ett stort antal tvååriga yrkestekniska linjer har tillräckliga skol- ledarresurser för planeringsarbete och elevvård konstaterar utredningen.

SlA menar att nuvarande poängsystem inte är väl avpassat som instrument för en bedömning av ledningsfunktionens resurstillskott i form av antalet skolledartjänster och undervisningsskyldighet för dessa. Systemet bör därför bli föremål för översyn. Överväganden bör Ske om inte typ l-skolan skall erhålla samma ledningssystem som i dag föreligger på allmän skolenhet. Undervisningsskyldighetens variation för olika skolledarkategorier och olika gymnasiala enehter synes vara alltför negativ för typ l-skolans skolledare och bör därför bli föremål för omarbetning. Länsskolnämndens beslut krävs i frågor som berör skolledarens undervisningsskyldighet. hel- eller deltids- tjänst. antal tjänster m. m. inom typ l-skolan medan oftast rektor på allmän enhet och typ 2 är beslutande i samma frågor. Olikheter i dessa sammanhang bör tas bort.

5.2 Remissyttranden

Flera remissinstanser finner det värdefullt att de frågor och problem som sammanhänger med ungdomars övergång från den obligatoriska skolan till fortsatt utbildning eller till arbete ägnas stor uppmärksamhet. Till dessa

Prop. 1975/76:39 142

hör bl. a. AMS, SAF. TCO. LO. SSU samt flera kommuner däribland Hcl- singborg. Luleå och Norrköping.

Förslaget om behovet av särskilda insatser inom studie- och yrkesvägledningen för utsatta elevgrupper till— styrks av remissinstanserna.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också utredningens förslag om att skolan åläggs att följa upp samtliga elever efter grundskolan under två år.

Skolans ansvar för att studie- och yrkesorienteringen fungerar under fe- rietid påtalas av bl. a. LO och Norrköpings kommun. AMS framhåller att det är naturligt att skolstyrelsen åläggs uppgiften att ombesörja att en upp- följning kommer till stånd och att skolstyrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för genomförandet av den uppföljande verksamheten samt att vid behov också samarbeta med andra eventuellt berörda myn- digheter. i första hand socialvården. En obligatorisk uppföljning i enlighet med utredningens förslag är en arbets- och tidskrävande uppgift enligt AMS. som bedömer att en förstärkning av syo-organisationen i enlighet med ut- redningens förslag genom en elevkonsulent vid varje intagningsnämnd torde vara en förutsättning för att genomföra uppföljningen.

Förslaget om en ele v k 0 ns u le nt tillstyrks också av SÖ. AMS, SA C 0/ SR. Kristianstads kommun, Stockholms kommun och Umeå kommun.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med i n t r o (1 U k t i o n s - k u rs e r. omfattande vissa delar av gymnasieskolans ordinarie undervis- ning samt praktisk yrkesorientering tillstyrks också av remissinstanserna bl.a. av SÖ. AMS, BU 73 . Elevförbundet. Riksföreningen-för SYO. Lycksele kommun, Norrköpings kommun. Sundsvalls kommun och Uddevalla kommun.

Frågan om flexibelt kursutbud och ökad arbetslivsan- k n y t n i n g behandlas i ett antal yttranden.

AMS anser det angeläget att utbildningssystemet anpassas efter en stu- diegång med återkommande utbildning. vilket förutsätter ett ökat utbud av korta kurser. som kan kombineras med kompetensgivande utbildning. En annan förutsättning är att tider för kursstarter och kursavslutningar sprids över hela året. AMS framhåller vidare att bland arbetssökande ungdomar vid arbetsförmedlingen har de senaste åren kunnat noteras en stigande efter- frågan på arbete med möjligheter att på arbetsplatsen samtidigt erhålla viss yrkesutbildning. Utredningen föreslår att möjligheten prövas att inom ung- domsutbildningen utveckla olika former av kombinerade utbildningar, dvs. utbildningar där teori och praktisk utbildning varvas. Styrelsen anser att det måste göras en avvägning av tillgängliga resurser för praktikändamål mot olika gruppers behov av praktik. med eller utan anknytning till en bestämd utbildning. SAF anser att skolans totala kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas upp på ett systematiskt sätt. Därför bör den prak- tiska arbetslivsorienteringen på samtliga stadier ses över. Övergången från skola till arbetsliv måste komma i förgrunden på ett helt annat sätt än

Prop. 1975/76:39 143

hittills påpekar LO. som anser att skolan har ett ansvar för att förbereda eleverna för löntagarrollen. Kontakten mellan skola — arbetsliv är därför särskilt viktig i avgångsklasserna.

För att bereda så många ungdomar som möjligt yrkesutbildning anser TCO att gymnasieskolan genom att erbjuda ett mer flexibelt kursutbud bättre måste anpassas till arbetsmarknadens behov och ungdomarnas behov och förutsättningar. Det är också angeläget att gymnasieskolan bättre an- passas till ett system med återkommande utbildning. i vilket möjlighet ges till varvning av studier och arbete. De kortare kurser som skapas bör planeras in i ett byggbart system. Ett mera flexibelt kursutbud i gymnasieskolan får inte leda till att det skapas studiemässiga återvändsgränder.

SSU anser att kontakten skola — arbetsliv måste förstärkas kraftigt och är särskilt betydelsefull i övergångsklasserna i grund- och gymnasieskolan. Enligt SSU:s uppfattning kan en starkare arbetslivsanknytning i skolan. i förening med en utbyggd syo-verksamhet. bidra till att underlätta många av de övergångsproblem SlA-utredningen redovisar. Därtill kan en sådan inriktning av skolans verksamhet kraftigt bidra till en förnyad och verk- lighetsanknuten undervisning. 1 det syftet bör skolans vidgade roll i sam- hället inriktas att förbereda eleverna för rollen som löntagare. Elevförbundet föreslår ett obligatoriskt praktikår mellan grundskolan och gymnasieskolan. där eleverna får praktisk yrkeslivserfarenhet. vilket sedan underlättar valet till gymnasieskolan.

Riksföreningen/WS YO stöder tanken på en ökad satsning på kombinerade utbildningsformer med varvning eller växling mellan teori och praktik. Sådan utbildning är i många fall särskilt lämplig för elever med speciella svårigheter. Inbyggd utbildning och lärlingsutbildning är alternativ som i många av- seenden är värda att främja. Man måste dock vara uppmärksam på behovet av åtgärder. så att inte bara de allra bästa eleverna bereds plats inom denna typ av utbildning.

Umeå kommun anser att för ungdomar med behov av studieavbrott bör utbildningssystemet förändras till ett varvat system. En sådan reformering av det gymnaSiala systemet skulle emellertid samtidigt kunna samordnas med en förändrad vuxenutbildning där målsättningen också skulle vara att åstadkomma ett varvat utbildningssystem. För ungdomari gymnasieskolan finns även behov av inslag av praktikperioder under utbildningarna liksom att där finns ett allmänt behov av att öka kontaktytorna mot vuxensamhället. För vuxengruppen finns förutom behov av att kunna varva studieperioder med yrkesarbetc även krav att befintliga utbildningsresurser och ledig ka- pacitet i det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas.

Lycksele kommun anser att de praktiskt yrkesorienterande inslagen bör ges större utrymme på högstadiet och praktikperioder bör prövas som ett reguljärt inslag i utbildningen i gymnasieskolan. Även möjlighet till del- tidsstudier vid gymnasieskolan — kombinerade med praktik. förvärvsarbete etc. — bör få prövas liksom viss frihet för skolstyrelsen att inom ramen

Prop. 1975/76:39 144

för disponibla lokal- och lärarresurser lokalt anpassa gymnasieskolans or- ganisation efter elevernas önskemål om utbildning.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med p re l i m i nä ra in - ta g nin g 5 be s k e d för att de sökande skall få en klarare uppfattning om sina möjligheter att antas till sökta alternativ och på grundval därav kunna göra eventuellt behövliga omdisponeringar av sina utbildningsplaner. tillstyrks i allt väsentligt av de remissinstanser som yttrat sig däribland SÖ. A MS . Riks/öreningen lörS YO. Norrköpings kommun, Stockholms kommun och Östersunds kommun. Däremot anser Jönköpings kommun att det före- slagna systemet inte ger någon större förbättringl Lämpligare vore att elever som går i åk 9 slutgiltigt intas på sitt höstterminsbctyg. Dock skall eleverna under efterföljande vårtermin ytterligare förberedas för kommande studier. Detta skulle bl. a. medföra den fördelen för elever och skola att eleverna innan skolans slut skulle vara definitivt placerade. Jönköpings kommun förordar en fortsatt utbyggnad av försöksverksamhet med intagningsför- farandet till gymnasieskolan för att eventuellt eliminera de nackdelar som nuvarande rutiner medför.

Luleå kommun anser att tiden bör vara mogen för att ställa en plats till förfogande för varje elev. som slutar grundskolan. Utöver att elevvalet måste bygga på elevens intresse och fallenhet. är det också väsentligt. att varje elev erhåller meddelande om intagning till gymnasieskolan i mycket god tid. Den preliminära intagningen bör meddelas elever i mars månad och definitivt besked bör lämnas i samband med skolavslutningen. Eftersom förslaget innebär. att alla skall erhålla plats i gymnasieskolan. anser kom- munen att intagningsbestämmelserna bör ändras. så att de passar följande förslag: Undersök vad de begåvningsmässigt sett sämst lottade eleverna har för intressen och läggning. När detta är klart. inplacera dem på lämpliga linjer. De övriga eleverna. som i dag ligger med betygen 3—5. och som alltid blir intagna. får därefter konkurrera om resten av platserna.

Utredningens förslag om ändring i kompetenskungörelsen för att bl. a. förhindra s.k. taktiska val har behandlats av ett fåtal remiss- instanser. Förslaget tillstyrks av bl. a. SACO/SR. Uppsala kommun samt Växjö kommun. AMS anser det viktigt att en översyn görs av intagnings- bestämme'erna till utbildningar inom grundskolans kompetensområde. Ett syfte bö L ;rvid vara att motverka s. k. strategiska val samt taktiska avhopp från gymnasieskolan. vilket visat sig vara en olägenhet med det nuvarande systemet. Praktiskt arbete bör kunna ges meritvärde oavsett grupptillhö- righet. Styrelsen anser vidare att sökande. som har personligen otillfreds- ställande och i utvalssammanhang otillräckliga slut- eller avgångsbetyg. bor- de ges möjlighet att efter viss tid kunna reparera denna skada och erhålla nya betyg med hänsyn till de problem på arbetsmarknaden som annars kan uppstå för dessa sökande.

SÖ förutsätter att SlA:s förslag till förändring av intagningsbestämmel- serna ses över av betygsutredningen. varför nuvarande bestämmelser bör gälla tills vidare.

Hänvisningar till US19

Prop. 1975/76:39 145

BU 73 är avvisande till förslaget. Utredningen har vid sina undersökningar funnit att det bara i begränsad utsträckning förekommer att utbildnings- mässigt övermeriterade missgynnas vid antagning. Vid intagning till vissa utbildningar torde övermeriterade snarare favoriseras. Skälet till studieav- brott i gymnasieskolans senare årskurser tycks enligt andra lokala under- sökningar. t.ex. SÖ:s undersökning i Karlstad. inte vara huvudsakligen ett sådant taktiskt betygstänkande som Örebroprojektet vill göra gällande. Enligt SlA:s förslag kommer utökade chanser för intagning att ges åt utbildnings- mässigt övermeriterade på bekostnad av enbart grundskolekompetenta. Där- med motverkas kungörelsens syfte att skapa möjligheter för grundskolee- lever till antagning på deras kompetensområde. Utredningen anser att kom- petenskungörelsen inte bör ändras på det sätt SlA förordat. Utredningen avser att återkomma med förslag till förändringar.

Av flera skäl har SlA inte haft möjlighet att göra en översyn av gym- nasieskolans arbetsmiljö och resursfrågor av samma omfattning som be- träffande grundskolan. Utredningen lägger förslag om mindre förändringar av gymnasieskolans resursfördelning och resursanvändning.

Förslaget om en samlad förstärkningsresurs samt hur denna skall fördelas inom skolenheten tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del. Till dem som tillstyrker hör bl.a. SÖ. länsskolnämnderna, konimun/örbundet, Landstings/örbundet. SAF, SFL. Skol- ledarförbundet samt ett stort antal kommuner däribland Stockholm. Göteborg. Helsingborg. Sundsvall och Eskilstuna samt skolstyrelsen i Filipstad.

L("irisskolnämnden i Skarabo/gs län framhåller att de förslag som utred- ningen framlägger beträffande resursanvändningen i gymnasieskolan med- verkar till att ge skolledningen helt andra möjligheter än tidigare att utnyttja de resurser som finns. Som särskilt positivt kan framhållas att möjligheter skapats att på ett effektivt sätt hjälpa elever med psykiska eller intellektuella handikapp. vilka inte av organisatoriska eller andra skäl kan hänföras till fasta grupper.

Skolledarförbundet menar att de förslag som SlA lägger för gymnasie- skolan kan sägas medföra klara fördelar. Detta konstaterande gäller inte minst förslaget om en friare resursanvändning som bör ge också gymna- sieskolans skolledare och lärare ökade möjligheter att sätta in resurserna främst på de punkter där behoven upplevs som störst. Skolledaförbundet delar också utredningens uppfattning att ökade stödinsatser måste göras för att hjälpa speciellt elever på yrkesinriktade linjer som på grund av bri- stande basfärdigheter har svårigheter att klara utbildningen.

SACO/SR avstyrker däremot förslaget till resurssystem för gymnasie- skolan samt förordar liksom vad gäller grundskolan försöksverksamhet och tills vidare användning av nuvarande resurssystem utanför försöken.

Statskontoret tillstyrker en begränsad administrativ förenkling av stats- bidragssystemet för gymnasieskolan. om detta bedöms möjligt utan att fö- regripa ett ställningstagande till det utredningsarbete i hithörande frågor

lO Riksdaan 1975/76. ] saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 146

som pågår inom utredningen om skolan. staten och kommunerna (SSK).

Några kommuner är tveksamma till om den föreslagna resursen är till- räcklig. Således anser Luleå kommun den föreslagna samlade förstärknings— resursen vara ett steg i rätt riktning. Om emellertid samtliga elever från grundskolan skall erbjudas plats i gymnasieskolan torde resursen vara för låg. Den situationen får ej uppkomma. att elever. som regelbundet erhållit stöd och hjälp i grundskolan. helt plötsligt förlorar denna hjälp i gymnasiet. vilket ökar risken för avhopp. Kommunen föreslår därför. att gymnasiets förstärkningsresurs anpassas till intagningsambitionen. Även Landstings/ör- bundet, Helsingborg.; kommun och Örebro kommun anser att förstärknings- resursen bör ökas.

SÖ tillstyrker förslaget om friare resu rsa n vä ndn i ng för ämnet svenska i årskurs 1. Enligt SÖ innebär emellertid förslaget att basresurs- tänkandet tillämpas enbart på ett ämne i en årskurs. Det bör övervägas om inte basresurssystemet mer generellt bör införas i gymnasieskolan. vilket i princip är möjligt enligt överstyrelsen. Därigenom blir det bl.a. möjligt att vid behov överföra resurser från ett ämne till ett annat. Till utredningens förslag ansluter sig också SFL. SA C O/SR. LR och Göteborgs kommun. SFL föreslår dessutom en förstärkt resurs till ämnet matematik. SACO/SR anser att delningstalet för svenska och engelska på de yrkestekniska linjerna sätts till 16.

SACO/SR tillstyrker att den nuvarande k u r s u p p (1 e 1 n i n g e n i mate- matik och naturkunskap i åk 1 på de treåriga humanistiska och samhälls- vetenskapliga linjerna i gymnasieskolan skall försvinna under förutsättning att åtgärder vidtas som tillförsäkrar de anställda lärarna fortsatt arbete. Medan SÖ anser att de resurser som används för att möjliggöra alternativa kurser i matematik och naturkunskap torde kunna användas till något mera an- geläget.

Utredningens förslagom en revidering av gymnasieskolans 5 p r å k p r 0 g r a m har föranlett kommentarer endast från ett fåtal remiss- instanser. SÖ hänvisar till sitt i annan ordning utarbetade förslag. Till detta förslag ansluter sig Halmstads komnnm. Göteborgs kommun ansluter sig till utredningens alternativ fyra. som innebär att ingen elev blir tvåspråkig annat än i samband med utökad studiekurs. Jönköpings kommun förordar alternativ två. vilket innebär en förstärkning av språkundervisningen och ett bibe- hållande av trespråksalternativ på vissa linjer.

6 Utvärdering i skolan 6.1 Utredningen

Övergången till en anordning där skolan får mera fritt förfoga över sina resurser måste enligt SlA också åtföljas av vissa andra åtgärder. De ökade krav som kommer att ställas på skolledarna har sålunda utredningen mött

Prop. l975/76:39 147

med förslag om en förstärkt skolledarutbildning (kapitel 21). Vissa riktlinjer för hur skolstyrelse kan skaffa sig beslutsunderlag för resursfördelning inom kommunen har givits i kapitel 23. De frågor som rör beslutsfunktionerna inom rektorsområdena har behandlats i kapitel 24. Utredningen framhåller att dess förslag måste emellertid beröra ytterligare ett område. nämligen utvärderingen i skolan. En väl fungerande utvärdering utgör ett oumbärligt instrument vid beslut om resursanvändning.

Skolans mål utgör en kompromiss mellan önskemål från en rad intres- senter. Detta innebär menar SlA. att det resultat som skolan presterar skall tillfredsställa flera parter med kanske divergerande önskemål och förvänt- ningar. Enligt SlA finns ett intresse av kontinuerlig resultatkontroll hos såväl de som har att verkställa de politiska besluten som rör skolan. som elever. föräldrar och avnämare (avsnitt 25.2).

Utvärderingen i skolan fyller huvudsakligen två funktioner. För det första att ge information om elevernas studieresultat. Denna information. som också bör innefatta eventuella hinder för ett tillfredsställande studieresultat. kan ha stor betydelse för eleven själv. hans föräldrar. mottagande skolor och arbetsgivare. För det andra att ge information om skolan och hur den förmår uppnå de uppställda målen. Sådan information är nödvändig för politiska beslutsfattare och dem som har att verkställa besluten. dvs. skol- myndigheter på olika nivåer samt skolpersonalen. I själva verket utgör möj- ligheterna till en lokal utvärdering förutsättningen för decentraliserad be- slutanderätt i resursfrågor.

För att det över huvud taget skall vara möjligt att utvärdera verksamheten i skolan måste det finnas mål mot vilka resultatet kan bedömas. Ju mer specifika dessa mål är. desto lättare är det i allmänhet att registrera utfallet av undervisningen. Bland skolans uppgifter torde menar SlA kunskaps- och färdighetsmålen vara lättast att beskriva. vilket möjliggör en relativt okomplicerad utvärdering. När det däremot är fråga om sådana målkategorier som värderingar. attityder och vanor. är en precisering ofta mycket svårare att åstadkomma. I stället för att sträva efter en målkonkretisering kan det i sådana fall vara mera meningsfullt att söka beskriva processen. dvs. un- dervisning och övrig verksamhet i skolan som styrs av läroplanernas mål.

Vad som i första hand måste beaktas är: elevernas kunskaper. färdigheter etc. vid starten. skolans resurser och organisation samt förhållandena i det omgivande samhället.

Utvärderingen i skolan måste mot denna bakgrund också innefatta en beskrivning av utgångsläget vid verksamhetens början. De elevfaktorer som skall ingå i den slutliga resultatkontrollen måste även registreras på något sätt vid startpunkten. eftersom standarden kan variera påtagligt mellan ar- betsenheter. skolor osv.

Syftet med utvärderingen i skolan är enligt SIA att förse olika intressenter med information som kan underlätta beslutsfattandet. För den enskilde ele- ven kan det gälla ställningstaganden beträffande studieinsatser. val av ut-

Prop. 1975/76:39 148

bildning etc. Personalen i skolan får genom utvärderingen anledning att överväga ändringar i metodik. elevgrupperingar m.m. Resultatkontrollen kan vidare ge de politiska instanserna och skoladministrationen motiv för annan resurstilldelning. ändringar av läroplaner osv.

Om utvärderingen skall fylla nyss nämnda funktioner får den emellertid inte Stanna vid en beskrivning av resultat och undervisningsprocess. Den måste också vara förklarande. dvs. ge orsakstolkningar. även om man här oftast måste stanna vid hypoteser. Först om man kan ge förklaringar till ett otillfredsställande utfall av skolans verksamhet är det möjligt att sätta in åtgärder som kan gälla förändringar beträffande såväl mål och förut- sättningar som undervisningsprocessen.

En utvärdering av skolans verksamhet förutsätter. som SlA tidigare konstaterat. att skolans mål kan uttryckas i något så när preciserade termer. De centralt givna målen som de uttrycks under rubrikerna "Mål och rikt- linjer" samt "Kursplaner med anvisningar och kommentarer”" i läroplanerna ger emellertid inte en precisering som är tillräcklig på alla nivåer inom skolan. Det är uppenbart menar SlA. att man på lokal nivå måste få stöd i arbetet med målpreciseringen om utvärdering skall kunna bli ett reguljärt inslag i skolans verksamhet. Centrala insatser är här nödvändiga enligt SlA. som hänvisar till pågående arbete med målprecisering som bedrivs inom SÖ och som SlA förutsätter resulterari måldokument. som kommer att underlätta utvärderingen i skolan.

Resultatkontrollen får inte understryker SlA ges en sådan utformning. att den upplevs som ett pressande. olustfyllt och utpekande inslag. som främst syftar till att blottlägga brister och att finna de ansvariga för dessa. I stället bör den läggas upp så. att den utgör en stimulans till ett allt bättre utnyttjande av de resurser skolan förfogar över. Då den innefattar uppgifter som innebär värderingar av utfört arbete. bör dessa så långt möjligt gälla lagets eller gruppens insatser.

Det bästa sättet att skapa en positiv atmosfär kring utvärderingen torde vara menar utredningen. att denna utförs av dem som är direkt engagerade i det dagliga arbetet.

En central punkt i utvärderingen är framhåller utredningen. att speciellt bevaka situationen för elever med svårigheter. Enligt utredningens erfa- renheter. som stöds av empiriskt material (kapitel 5). kommer skolans stöd- åtgärder ej alltid de mest behövande eleverna till del. Det är följaktligen angeläget. att utvärderingen ges en uppläggning som möjliggör tidig iden- tifiering av elever med svårigheter. Den bör vidare utformas så. att dessa elevers utveckling ägnas ingående uppmärksamhet. Utvärderingen är alltså ett medel genom vilket elever med svårigheter kan uppmärksammas. och den utgör också ett instrument för styrning av resurser till elevgrupper med speciella behov.

SlA föreslår att utvärdering sker på varje nivå inom skolan där man har att besluta om t. ex. fördelning av resurser. För grundskolans del innebär detta följande nivåer och beslutsorgan inom en kommun:

Prop. l975/76:39 149

Nivå Beslutsorgan Kommun Skolstyrelse Rektorsområdc Bestyrelse (Skolenhet Bestyrelsc) Arbetsenhet Arbetslag

För gif/nnasieskolan får motsvarande schema följande utseende:

Nivå Beslutsorgan Kommun Skolstyrelsc Skolenhet Bestyrelse Linjer. årskurser. Personalkonferens. klasser, ämnen arbetslag

Utredningen påpekar att. eftersom det inte är möjligt att i gymnasieskolan införa ett system med arbetsenheter. mäste utvärderingen baseras på andra typer av enheter inom vilka undervisningen planeras. Det ankommer därför på bestyrelsen att i samråd med personal och elever i skolan välja de enheter man finner lämpliga.

På varje här angiven nivå i skolsystemet bör utvärderingen vara komplett. dvs. omfatta insamling av uppgifter. analys och orsakstolkning samt åt- gärder. SlA anser att den information som är riktig kan spridas och utnyttjas på olika sätt av de olika enheterna som ingår i utvärderingen.

] fråga om tidpunkter för utvärderingen under läsåret framhåller SlA att det för skolstyrelsen bör vara tillräckligt med en omfattande utvärdering en gång per år. Rektorsområde eller skolenhet. där det kan vara nödvändigt med förändringar i organisation och resursdispositioner under pågående läsår. har behov av tätare resultatkontroller. Sådana bör därför ske åtminstone vid varje terminsslut. lnom arbetsenhet utgör utvärder'ande moment ett nästan dagligt inslag i verksamheten. Det kan gälla resultatkontroll i sam- band med slutförda arbetsområden. utbyte av erfarenheter rörande använda metoder osv. Det är dock nödvändigt med en samlad utvärdering av verk- samheten inom arbetsenheter mot slutet av varje termin.

Utredningen tar fortsättningsvis upp frågor som metoder för insamling av uppgifter. erforderliga uppgifter för utvärderingen. analys och orsakstolk- ning och åtgärder m.m. samt utvärdering av åtgärder för speciella elev- grupper.

Huvudpunkterna i utredningens förslag kan sammanfattas i följande punkter: Utvärdering bör ske på alla nivåer inom skolan där beslut fattas om resursdispositioner samt omfatta insamling av uppgifter. analys och or- sakstolkning på grundval av dessa samt beslut om åtgärder. De uppgifter som skall insamlas rör målet för skolans samlade verksamhet. de förut- sättningar med vilka skolan arbetat. processen samt resultatet. De förfa- ringssätt som kan användas vid insamling av erforderliga uppgifter är iakt-

Prop. 1975/76z39 150

tagelser. prövning och utfrågning. Analysen av insamlade uppgifter syftar till att klargöra. om utfallet av verksamheten varit tillfredsställande. om disponibla resurser använts på ett ändamålsenligt sätt samt om verksamheten stått i överensstämmelse med läroplanens mål.

Den orsakstolkning som genomföres på grundval av insamlade uppgifter och gjord analys syftar till en identifiering av faktorer genom vilka resultatet kan förbättras. Genom åtgärder genomföres de korrigeringar som orsak- stolkningarna ger anledning till. Elever med skolsvårigheter måste ägnas speciell uppmärksamhet i samband med utvärdering.

Mot bakgrund av att det ingått i utredningens uppgifter att komma med förslag för att förbättra undervisningssituationen för elever med skolsvå- righeter finner SlA det angeläget. att skolan ges bättre möjlighet till kon- tinuerlig bevakning av att elever med begynnande svårigheter upptäcks så tidigt som möjligt och ges erforderlig hjälp samt att skolans speciella stöd- resurser koncentreras till elever med klart dokumenterade behov av hjälp.

l det sammanhanget framhåller utredningen att beträffande undervisning- en av elever med svårigheter. bör utvärderingen först och främst belysa vilka organisatoriska modeller man tillämpat. och hur långt man lyckats följa principen om integrering. Av redovisningen bör därför framgå. i vilken omfattning svagpresterande elever bildat separata grupper inom arbetsenhet. och om elever hänvisats till fasta grupper utanför arbetsenheterna.

När det sedan gäller granskningen och analysen av undervisningens re- sultat måste för de olika ämnenas del basfärdigheterna ges särskilt ingående behandling. De elever som har så stora brister i detta avseende. att de kan löpa risk att så småningom sluta skolan utan praktisk läs- och skrivfardighet. måste föras fram och prioriteras i uppföljningsarbetet.

6.2. Remissyttranden

SÖ delar SlA:s allmänna syn på utvärderingen i skolan och vill för sin del understryka att det är angeläget att en ökad utvärdering enligt de riktlinjer som utredningen skisserar kommer till stånd. SÖ delar också utredningens uppfattning att utvärdering skall ha det syftet att tidigt identifiera elever med svårigheter och härvidlag vara ett instrument för styrning av resurser till elevgrupper med speciella behov. Det är i detta sammanhang viktigt att man följer upp konsekvenserna av eventuella omdisponeringar av re- surserna. Även flertalet länsskolnämnder betonar utvärderingens stora be- tydelse men efterlyser resursförstärkning för nämnderna för deras medver- kan i utvärderingen.

SÖ instämmeri förslaget om utvärderingens principiella utformning. men vill samtidigt understryka att erfarenheterna hittills är mycket begränsade av utvärdering av detta slag. SÖ bedömer möjligheterna som begränsade att under de närmaste åren få till stånd en sådan utvärdering som SIA beskriver. Tillräckliga förutsättningari form av övergripande alternativa ut-

Prop. l975/76:39 151

värderingsmodeller. erfarenheter och metoder saknas. SÖ liksom statskon- toret vill emellertid understryka vikten av att stora insatser-görs,.inom forsk- nings- och utvecklingsarbete samt fortbildningsverksamhet på olika nivåer inom skolväsendet för att förbättra detta.

Länsskolnämmlen i Uppsala län vill understryka att prövningen av hur de övergripande målen har uppfyllts måste återföras på de centrala organ som gett dem. nämligen riksdag och regering. Det är nämligen ett både beklagligt och förståeligt faktum att detta måltänkande inte trängt igenom i skolan. För att det skall göra det krävs att man också på högsta politiska nivå uppmärksammar de problem som är förknippade med genomförandet av de övergripande målen. som är och måste vara av politisk natur. Enligt nämndens mening är idédebatter i riksdagen om dessa frågor av utom- ordentligt värde. Det är också nödvändigt att diskussionen om idéerna äger rum i bestyrelsen och bland skolpersonal. Utfallet av debatten måste givetvis ständigt återföras till de centrala målen.

RRV delar SlA:s uppfattning att en regelbunden utvärdering och resul- tatåterföring är ett nödvändigt instrument vid beslut om resursanvändning samt att utvärdering bör genomföras på alla beslutsnivåer inom skolväsendet. RRV förutsätter att utvärderingen även kommer att ske på länsnivå och riksnivå. Enligt RRV kan detta inte göras utan en omfattande försöksverk- samhet. I den av RRV förordade fortsatta försöksverksamheten med SlA:s förslag bör de här avsedda utvärderingsmodellerna m. m. utvecklas och ut- prövas.

SlA:s förslag till utvärdering av skolans verksamhet är av principiellt stort intresse för UKÄ. inte minst på grund av att utvärderingsformer kom- mer att få förnyad aktualitet i samband med reformen inom den högre utbildningen. UKÄ instämmer i att en väl fungerande utvärdering är ett oumbärligt instrument vid beslut om resursanvändning. SlA-utredningen ställer ett konkret förslag med innebörden att en utvärderingsperiod skall anordnas vid varje skolenhet vid varje läsårs slut. Man bör dock vara upp- märksam på risken att syftet med denna utvärderingsperiod feltolkas och en koncentrerad prov- och stressperiod i stället åstadkoms menar UKÄ. Liknande synpunkter har SÖ.

LO föreslår att skolstyrelserna åläggs ansvaret för att medverkan i en uppföljning garanteras från såväl elever. föräldrar och personal som från representanter för olika organ i samhället. LO föreslår även att en kon- tinuerlig uppföljning sker centralt så att erfarenheterna i de kommuner som först startar SlA-skolan snabbt kan delges andra kommuner och eventuella korrigeringar ske. Till en sådan uppföljning bör knytas personer som svarar för de huvudsakliga funktionerna i skolan: pedagogiska uppgifter samt så- dana som berör skola-samhälle-arbetsliv.

Positiva till SlA:s förslag är även SFL, RHS och flera kommuner bl. a. Helsingborg. Kalmar, Sundsvall och Umeå. Göteborgs kommun är helt överens med SIA om att utvärderingen är ett väsentligt inslag i arbetet. Den sy-

Prop. 1975/76:39 I52

stematiska uppbyggnad av utvärderingsarbetet på alla nivåer i skolorgani- sationen som utredningen föreslår kommer emellertid att kräva ganska stora personalresurser. En avvägning måste därför göras så att inte medel för verksamheten läggs på att administrera en apparat som inte tillför verk- samheten nya och värdefulla informationer.

Enligt Stackho/ms kommun bör en betydligt enklare modell att arbeta efter än den SlA föreslår vara att föredra.

LR understryker att en mera systematiskt genomförd utvärdering med all sannolikhet leder till merarbete för lärarna.

Haninge kommun finner det mycket anmärkningsvärt att SlA ej avhandlar betygens funktion och effekter. Detta trots att det relativa betygssystemet utgör ett hinder i elevernas naturliga strävan efter samarbete. Tveklöst in- nebär det nuvarande betygssystemet. som premierar konkurrens och in- dividuella insatser. ett allvarligt hot mot de nya synsätt som presenteras i SlA. Kommunen finner det också anmärkningsvärt att betygen inte dis- kuteras i samband med resonemangen om utstötningsmekanismer. Detta trots att betygen i många fall antas ha en avgörande betydelse i utstöt- ningsprocessen. Kommunen anser att den sittande betygsutredningens ar- bete borde ha presenterats som en del av förslagen om skolans inre arbete.

SSU hävdar att åtgärder måste vidtas för att främja en betygsfri grundskola. Inom ramen för det fortlöpande arbetet med uppföljning av läroplanerna kan olika vägar prövas för att konkretisera skolans mål och kursbeskriv- ningar. Praktiskta möjligheter kan skapas för att utvärdera resultaten. Emel- lertid är ett sådant mål- och utvärderingsarbete behäftat med olika begräns- ningar och kan medföra negativt styrande effekter på uppläggningen av undervisningen påpekar SSU som ser särskilt allvarligt på att en ökad mål- precisering skall ligga till grund för ett nytt betygssystem.

MUF menar att det är nödvändigt att målbestämnings- och utvärderings- arbetet inom SÖ fullföljs för att få ett klarläggande av vad som bör räknas som baskunskaper och basfärdigheter. Resultatet av detta arbete skall beaktas i en ny läroplan för grundskolan där bl. a. baskunskaper och basfärdigheter starkare betonas än i dag. Man får en grund för införande av ett målrelaterat betygssystem i hela ungdomsskolan. Ett sådant betygssystem skulle förbättra utvärderingen av skolans resultat och underlätta en högre grad av mål- uppfyllelse i undervisningen anser MUF.

'Jl 'N

Prop. 1975/76:39 1

7 Ledning och samverkan inom rektorsområde och gymnasieskol- enhet

7.1. Utredningen

Mot bakgrund av sina överväganden om skolans ställning i det kom- munala samarbetet och det utvecklingsarbete som pågår mellan olika nämn- der (kap. 22) menar SlA att det är angeläget att detta arbete kan vida- reutvecklas också med hänsyn till det politiska inflytandet på kommun- delsnivå. Utredningen framhåller därvid att rektorsområden och gymnasiala skolenheter utgör stora och viktiga institutioner inom skilda kommundelar. på samma sätt som barnstugor. ålderdomshem och fritidsanläggningar. Lik- som det är angeläget att förstärka det medborgerliga inflytandet på arbetet bland barn och ungdom inom ett bostadsområde är det angeläget att förstärka och vidareutveckla demokratiska styrelse- och samverkansformer inom in- stitutionerna. Enligt utredningens uppfattning bör man därför undersöka möjligheten av att låta besluten inom rektorsområdena och skolenheterna. där de huvudsakligen avser verkställighet. utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda. Utredningen bedömer det som angeläget att såväl anställda som elever och föräldrar får ökad delaktighet i utformningen av arbetsmiljön.

Ledningssystemet inom den lokala skolan bör också anpassas till utred- ningens förslag i övrigt. Central reglering av konferensformer bör i görligaste mån upphöra. Ledningsorganisationen bör dimensioneras efter de ökade uppgifter som en frihet i resursanvändning medför och kunna anpassas efter den sociala och geografiska problembilden i skilda områden. Lednings- organisationen bör anpassas funktionellt till ett system med arbetsenheter.

Väsentligt för att förverkliga reellt elev- och personalinflytande är att enskilda arbetsenheter ges betydande frihet. En reell samverkan måste äga rum.

Enligt utredningen är begreppet skolledning mångtydigt. Den lokala sko- lans ledning är ett resultat av direktiv från överordnade myndigheter. ele- vernas och föräldrarnas befogenheter enligt stadga och läroplan. lärares be- fogenheter enligt stadga och läroplan. stadgeenliga konferensers befogenheter och rektors befogenheter. Ur förvaltningssynpunkt är skolans ledning en blandning av decentralisering och dekoncentrering. Beslutsrätt i flera frågor är decentraliserade från central nivå till lokal politisk nämnd (skolstyrelse). Beslutsrätt i andra frågor är dekoncentreradc från central nivå till olika nivåer inom skolan.

Parallellt med bestämmelser om beslutsrätt löper stadga och avtalsbe- stämmelser om samråd. SlA skiljer på två huvudformer. ett representativt system — företagsnämnd och samarbetsnämnd —. dels samråds- och med- inflytande genom delaktighet i det administrativa systemet. Utredningen gör följande kommentar till dessa samrådsformer.

inom skolan finns en viss spänning mellan det samrådssystem som genom

Prop. 1975/76:39 154

företagsnämndsavtal byggs upp vid sidan av organisationen och det system för deltagande som finns inbyggt i organisationens beslutsprocess. Detta kompliceras ytterligare genom att man byggt upp två parallella samråds- system av representativ karaktär: lokala samrådsgrupper (företagsnämnder) och samarbetsnämnder. Tillkomsten av samarbetsnämnder enligt försöks- bestämmelser inom gymnasieskolan och på högstadiet har som nämnts ska- pat en dubbelorganisation till de lokala samrådsgrupperna. Genom att sam- arbetsnämnd i regel saknas på låg- och mellanstadiet. utgör samrådsgruppen däremot det enda samlade organet för samtliga personalgrupper och inte heller finns någon i avtal eller stadga eller försöksanvisningar av reglerad form av föräldrainflytande på beslutsprocessen (via konferensdeltagande). Eftersom föräldraintresset erfarenhetesmässigt är störst just på dessa stadier är förhållandet inte tillfredsställande.

Enligt SlA (avsnitt 24.2) har den svenska skolan. sedd i ett internationellt perspektiv. varit jämförelsevis mottaglig för förändringar. Detta hänger sam- man med att skolan inte betraktas som en självständig enhet. som själv avgör sitt inre liv. utan som en organisation i samhällets tjänst. Problem inom utbildningssektorn definieras till betydande del av samhället och ini- tiativ till förändringar utgår från samhället och genomförs genom ändrade bestämmelser för skolorna. En sådan styrning av skolverksamheten. från samhällets demokratiskt valda organ. är en förutsättning enligt SlA för att skolan skall utformas i överensstämmelse med en bred folkopinions öns- kemål. Den är också en förutsättning för att skolan skall förändras i över- ensstämmelse med den drivkraft som utgörs av yttre faktorer.

Problemet med styrning är inte dess berättigande utan dess utformning. l en demokratisk ideologi måste ingå att lämna relativt vida ramar för al- ternativa beslut inom olika arbetsplatser. beslut som rör metoder och or- ganisationsformer för att nå målen. inom skolan är detta desto viktigare framhåller utredningen.eftersom detär en arbetsplats som bl. &. hartill uppgift att lära barn och ungdom under vilka former en demokrati arbetar. Att denna beslutsrätt inom en lokal enhet är begränsad genom utomstående intressenter utgör inget hinder för skolning i demokrati. Tvärtom är det en nödvändig insikt i varje demokratisk församling att dess eget agerande är begränsat av hänsyn till andra intressen än dem man själv företräder.

Begreppen skola och demokrati har under senare år förekommit i många sammanhang: skoldemokrati. skola i demokrati, en demokratisk skola. de- mokratisering av skolan. innebörden har ofta varit vag och mångtydig eller avsett helt skilda förhållanden. En demokratisk skola kan enligt utredningen beskrivas på följande sätt:

Demokratisk är den skola som är utformad så att den inte missgynnar någon. vars innehåll inte undertrycker eller framhäver åsikter och som präg- las av tolerans mot oliktänkande. vars arbetsformer fostrar eleverna till del- tagande och medansvar och vars mål präglas av viljan att ge mera hjälp till dem som har det svårt. len demokratisk skola utformas mål och riktlinjer

Prop. 1975/76:39 155

av samhällets organ men vida möjligheter ges för skolans omedelbara in- tressenter att utforma de medel med vilka målen skall nås. l skolans inre arbete har alla grupper ett medinflytande men ingen grupp kan framföra anspråk på att ensam bestämma.

Inflytande enbart på det formella beslutsfattandet innebär ofta föga reellt inflytande inom en organisation. menar SlA. Besluten påverkas starkt av dem som tar initiativ till att en fråga förs fram. preciserar problemen. utväljer beslutsunderlaget och utarbetar och begränsar de alternativ som blir föremål för diskussion. Ett reellt deltagande i den lokala skolans beslut måste därför också innebära en medverkan i hela beslutsprocessen. Detta ställer krav på såväl tid som villighet att själv sätta sig in i olika frågor.

SlA lägger stor tonvikt på elevernas medverkan och framhåller bl.a. att elevernas inskolning i en demokratis arbetsformer genom deltagande i be- slutsprocessen —- inte enbart i formella beslut — bör ses som en del av skolans arbete. Det är viktigt att eleverna därvid lär sig skilja mellan bestämm- anderätt och medbestämmanderätt. [ olika sammanhang framförs idén att om eleverna inte lyckas driva igenom sina krav så har man ingen demokrati inom skolan. Det är emellertid ytterst få frågor där en enskild grupp inom skolan eller inom samhället kan ha bestämmanderätt. ! regel blir det fråga om medbestämmande och medinflytande. vilket innebär hänsyn också till andras intressen. anställdas eller samhällets. Eleverna har en viktig ex- pertroll i skolan just genom insikten i och upplevelsen av hur det är att vara elev i en modern skola. medvetandet om vad som upplevs som be- tydelsefullt och intressant. lätt eller svårt. stimulerande eller enformigt i arbetssättet. Det är väsentligt att eleverna kan framföra detta och att övriga grupper tar del av och låter sig påverkas av deras synpunkter.

Utredningen framhåller att lärarna utgör något av en nyckelgrupp i detta Sammanhang. På lärarnas ansvar ligger val av moment i kursplaner och val av läromedel. Planeringen inom denna ram kan dock ske gemensamt påpekar SlA. Information. samråd. diskussion och en öppenhet från lärarens sida för att pröva alternativa vägar måste därvid prägla arbetet. Det kan däremot inte rimligen vara fråga om majoritetsbeslut i klassråd. såvida man inte är beredd att helt uppge meningen med kursplaner. allsidig metodik- träning och en viss gemensam referensram mellan olika elevgrupper. skolor och årskurser. Man kan inte samtidigt i riksdagen fatta beslut om mål. riktlinjer och huvudmoment i skolan. kontrollera att läroböcker följer dessa riktlinjer och avvägningar och sedan låta majoritetsbeslut i klasserna sätta allt detta ur spel. Då förvandlas hela skolans innehåll till ett fritt valt arbete.

Elevernas bestämmanderätt — och därmed ansvar — måste ligga inom andra områden än dem som berör skolans grundkurs i kunskaper och lär- digheter. Det är detta område — de fria aktiviteterna — som starkt både kan och bör vidgas i skolan.

Från lågstadiet och upp till och med gymnasieskolans slut kan eleverna ges ett allt större antal uppgifter att lösa på egen hand. framhåller utred- ningen.

Prop. 1975/76:39 156

Mot bakgrund av vad utredningen anför och med vägande av olika öns- kemål mot varandra har SlA funnit (avsnitt 24.3) det lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av verksamheten inom ett rektorsområde eller en skolenhet får ett ökat inflytande på den löpande verksamheten. SlA föreslår därför att i ledningen för ett rektorsområde (en skolenhet) bör stå en ledningsgrupp. förslagsvis benämnd b c st y rel s e.

Bestyrelsen bör utgöra styrelse för institutionen. Som sådan bör den ut- nämnas av det ansvariga politiska organet. dvs. skolstyrelsen. Den bör vara sammansatt av representanter för skolans personal. för elever och föräldrar. Rektor bör ingå som ordförande.

Bestyrelsen bör. enligt SlA:s mening. inte befatta sig med avtalsreglerade frågor. Då dylika frågor uppkommer inom bcstyrelsens arbetsområde bör de hänskjutas till skolstyrelsen eller annat vederbörligt organ. Dess område begränsas till frågor som berör den egna arbetsplatsen och som ligger inom ramen för av skolstyrelsen anvisade medel och uppdragna riktlinjer för ar- betet i övrigt.

Genom att bestyrelsen utses av skolstyrelsen skapas ett förtroendeför- hållande mellan skolstyrelse och bestyrelse. Ledamöter i bestyrelserna fullgör sina uppgifter på skolstyrelsens uppdrag. Bestyrelserna utgör därigenom en del av ledningsstrukturen i en kommun.

Utredningen framhåller det angelägna i att kommunaldemokratiska ut- redningen under sitt arbete tar initiativ till försök som berör ett vidgat po- litisk-medborgerligt inflytande. Enligt utredningens uppfattning är en ut- veckling av detta inflytande på skolområdet aktuellt främst på den nivå som ligger mellan de olika institutionerna och nämnderna. dvs. inom ett elevområde och/eller ett bostadsområde.

Bestyrelsens sammansättning måste variera med hänsyn till skolstadium. Enligt utredningens mening bör bestyrelsen vid olika slag av rektorsområden och gymnasieskolenheter ha följande sammansättning.

Rektorsområde med Rektorsområde med Gymnasieskolcnhct enbart låg- och högstadium mellanstadiet

l rektor l rektor l rektor 3 lärare ] studierektor l studierektor ! övrig personal 4 lärare 4 lärare 2 målsmän l övrig personal 2 övrig personal 2 målsmän l målsman 2 elever 2 elever

7 I] II

Bestyrelsen bör kunna besluta att till sina sammanträden adjungera andra. Vid låg- och mellanstadieområdet kan elever adjungeras. För samtliga ledamöter bör finnas personliga suppleanter. Studierektor

Prop. 1975/76:39 157

— vid gymnasieenhet en av studierektorerna — är suppleant för rektor som är ordförande. Suppleanter kan kallas att närvara vid samman-träden även då ordinarie ledamöter är närvarande. Finns ej studierektor inom rektors- området eller gymnasieskolenheten utser skolstyrelsen suppleant för rektor.

Bestyrelsen bör nyväljas (omval kan förekomma) successivt.i genomsnitt hälften varje år. Mandatperioden bör således vara två år. utom för elev- representanter där den bör vara ett år. Mandatperioden bör omfatta ka- lenderår. ej läsår. Därigenom underlättas bcstyrelsens viktiga arbete i sam- band med läsårets början och slut.

Bestyrelsen bör sammanträda en gång i månaden utom underjuli månad samt i övrigt på kallelse av ordföranden. Bestyrelsen sammanträder på dagtid.

Bestyrelsens ledamöter utses av skolstyrelsen och fullgör sitt arbete på skolstyrelsens uppdrag. Målsmännen företräder såväl föräldraintresset som närsamhällets intressen.

l bestyrelsen är rektor självskriven ledamot och ordförande. 1 bestyrelsen på rektorsområde med högstadium och på gymnasieskolenhet ingår stu- dierektor i bestyrelsen. Finns fler än en studierektor utnämner skolstyrelsen en av dem till ledamot.

Bestyrelsens övriga ledamöter bör utses på så sätt att skolstyrelsen in- hämtar förslag från personalens organisationer vad gäller lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon grupp som med samma representativitet som personalens organisationer och elevrådet kan föreslå målsmän som ledamöter i bestyrelsen finns inte. Skolstyrelsen bör därför inhämta förslag från flera. i första hand från klassmöten under höstterminen, i andra fall från hem-skola förening eller från föreningar i övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till skolans verksamhet. Vid gym- nasieskolor med ofta mycket vidsträckt geografiskt rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer bör representant utan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Bestyrelsen fattar beslut framhåller SIA. dels i de frågor i vilka beslut — enligt gällande bestämmelser i lag och förordning — skall fattas inom rektorsområdet eller gymnasieskolenheten. dels i frågor som av skolstyrelsen delegeras för beslut. Undantagna från bcstyrelsens beslutskompetens är en— dast frågor där beslutsrätten uttryckligen förbehålls annan. Bestyrelsen har att i sin verksamhet följa och tillämpa gällande avtal.

Bestyrelsen svarar för de remisser och yttranden som av andra myn- digheter infordras från rektorsområdet (gymnasieskolenheten).

Bestyrelsen äger således enligt ovanstående att besluta i flera frågor där beslutsrätt för närvarande tillkommer rektor eller samarbetsnämnd samt i vissa övriga frågor som genom SlA:s förslag förts till avgörande på lokal niVå jämte de frågor som av skolstyrelsen delegeras till bestyrelsen.

Undantagna från bestyrelsens beslutsområde bör vara — utom avtalsreg- leradc frågor—i princip tre typer av frågor: Frågor som rör enskild tjänsteman. enskild elev samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet.

Prop. 1975/76:39 158

1 det följande lämnas en översikt över bestyrelsens huvudsakliga besluts- befogenheter jämte den beslutsrätt som tillkommer andra. 1 översikten ges exempel på arbetsfördelning inom bcstyrelsens beslutsområde.

B = bestyrelse R = rektor St = studierektor SS = skolstyrelse Ae = arbetsenhetskonferens K = klasskonferens (gy-skolan) L = enskild lärare

l 2 3 4 5 6 7 8 Nr Ärende ; Be- Exempel Anm Obligato- Föränd- Skol- sluts- på arbets- riskt sam- ring i för- förord- rätt fördel- råd med hållande ningen ning berörda till nu- före be- läge slut 1 Byte av tillvals- 5:8 R Sr Principdis- x of ämne. slöjdart kussion i B eller kurs i grund- skolan 2 Utökad studie- 8:6 R Sr Principdis— x of kurs i gymnasie- kussion i B skolan 3 Morgonsamling 5:27 B f (del av fria akti- viteter) 4 Gemensam sam- 8129 B f

ling ("del av fria aktiviteter)

5 Arbetspassens 5:28 B Principdis- f längd 8:30 kussion i B

6 Fördelning av 5:29 B Principdis- f lektioner och 8:31 kussion i B raster

7 Minnesdag etc. 5:33 B f

8:35

8 Plan över perso- 5:35 R Principdis- x of nalens tjänstgö- 8:38 kussion i B ring

9 Schema (inne- 5:36 B Principdis— x f fattande även fria 8:39 kussion i B aktiviteter)

10 Rektorsområdets B f indelning i arbets- enheter

11 Ytterligare tid för B x f kontaktlärare i vis- sa undervisnings- grupper 12 Kontaktlärar- R x of organisationen

Prop. 1975/76:39

4 5 1 2 3 6 Nr Ärende & Be- l:"..x'cmpcl Anm ()hligalo- Förund- Skol- sluts- på ai'bcts- riskt sam- ring 1 for- förord- rätt lördel- råd med hållande ningen ning berörda till nu- förc be- läge slut 13 Antal skriftliga 8:39 B x f prov 14 Plan för skrift- 8:39 B x f liga arbeten 15 Plan för frilufts- 8:39 B f verksamheten 16 Anordnande av B ( fasta grupper 17 Placering av elev R )( of i fast grupp 18 Byte av Studieväg 9:8 R Principdis- x f i gy-skola kussion i B 19 Extra elev 9:28 B R x f 20 Betygsättning 6:10 of 9:32 21 Betygsättning i 6:10 R of vissa fall 9:32 22 Beslut att betyg 6:11 R of ej skall ges 23 Rättning av betyg 6:15 R of 9:38 24 Uppflyttning un- 6:18 R x of der läsåret 25 Uppflyttning och 6:19 Ae )( of kvarsättning resp. K 26 Gå om årskurs 6:20 R x of (grundskolan) 27 Elcvs ledighet 6:25 B R och/ Principer bör x f 9:54 eller kon- fastläggas i B taktlär. 28 Befrielse från 6:26 R x of undervisningen 9:54 29 Ledighet för en- 9:54 55 R Principer bör x f skilda angeläg. fastläggas av 55 30 Utse lärare i fyll- 6:35 R x of nadsprövning och 9:61 särskild prövning 31 Avstängning och 9:58 55 x (

förvisning av elev

Prop. 1975/76:39 160 1 2 3 5 6 7 & Nr Ärcnde % Exempel Anm Obligato- Föränd- Skol- sluts- på arbcts- riskt sam- ring i för- förord- rätt fördel- rad med hållande ningen ning berörda till nu- lörc he- läge slut 32 Regler för ordning [ 33 Anslagsframställ- ( ning 34 Fördelning av ram- f anslag 35 Fastställa plan för r utvärderings- och uppföljningsarbete 35 Fastställa plan för )" utvärderings- och uppföljningsarbete 36 Planera fortbildnings- ( insatser 37 Planera informations- f verksamhet 38 Svara för att pro- f gram utarbetas för —elevernas akti- f va medverkan och ansvar —stöd till elever- f nas egen före— ningsverksamh. —åtgärder för ele- Gäller prin- f ver med svårig- ciper och re- heter sursanvänd- —utformning av ningen f föräldrakontak- ter -vertikal samord- f ning av studie- program 39 Besluta om kon- f ferensorganisation inom den ram skol- stadgan anger 40 Utse ledamöter i x f olika arbetsgrup- per 41 Besluta om lokal- f

fördelning

Prop. 1975/76:39 161

Med hänsyn till sina förslag om bestyrelse föreslår utredningen att skol- förordningens 2 kap. 6 ;" bör ändras till . . utan att dess bestyrelse beretts tillfälle. .

Enligt utredningens bedömning är bestyrelsens centrala och tidskrävande uppgifter moment 8. 9. 35—38. För dessa fordras omfattande förberedel- searbete dels av skolledningen. dels av olika projektgrupper som bestyrelsen bör tillsätta.

[ fråga om omfattningen av bcstyrelsens arbetsområde framhåller SlA att bestyrelses och rektors geografiska arbetsområde i princip bör samman- falla. l ganska många fall skulle" detta emellertid menar utredningen leda till en otillfredsställande situation med hänsyn till syftet med inrättandet av bestyrelser. nämligen att skapa institutionsdemokrati och aktivt med- ansvar för dem som närmast berörs av skolans arbete. Skolstyrelsen bör därför. då rektorsområdet anses för omfattande för att utgöra ansvarsområde för bestyrelse. kunna besluta annan anordning bland följande alternativ eller en kombination av dem: Fler bestyrelser än en och med rektor som ord- förande inrättas. med studierektor. studieledare eller tillsynslärare som ord- förande i någon (några).

Utredningens förslag om en institutionsdemokratisk ledning av rektors- områden och skolenheter bör genomföras likformigt inom hela skolväsendet. Det innebär emellertid en ganska långt gående förändring i syfte att skapa ökat lokalt engagemang och ansvar. Bestyrelsens arbete bör därför noggrant följas och utvärderas under en treårsperiod. Resultatet av utvärderingen bör därefter underställas riksdagens prövning.

I fråga om samrådsformer i skolan utöver bestyrelsen menar SlA att de stadgeenliga konferenserna torde i betydande utsträckning ha överlevt sig själva. Sammanträdesformer inom ett företag av skolans storlek och variation bör inte självklart vara centralt reglerade. I princip bör det överlämnas till bestyrelserna att fastställa en årsarbetsplan för samråds- och projektarbete inom rektorsområdet. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är vä- sentliga. dels för bcstyrelsens funktion. dels för elevernas medverkan i ar- betet. Därtill kommer de fixerade beslutsformer. som i vissa fall är nöd- vändigt ur rättssäkerhetssynpunkt.

Således bör enligt SlA. beträffande elevernas deltagande. gälla att elever skall ingå i alla konferenser och samrådsgrupper. där pedagogiska frågor eller frågor som rör den allmänna skolmiljön behandlas. Elever bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och i gymnasieskolan äger eleverna delta i besluten. Elevrepresentanterna utses på det sätt be- styrelsen finner mest ändamålsenligt med hänsyn till skolans storlek m. m.

På grundval av dessa principer föreslår utredningen följande. Kollegiet som stadgad sammanträdesform bör upphöra och ersättas av personalkon- ferens för samtliga anställda vid rektorsområdet eller skolenheten. De ar- betsgrupper för olika frågor som personalkonferensen tillsätter bör samman-

ll Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 162

sättas utan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell kom- petens och intresse i en fråga. Personalkonferens sammanträder på kallelse av rektor eller bestyrelse. Såvida personalens representanter i bestyrelsen så begär skall rektor sammankalla personalkonferensen.

Några för eleverna reglerade sammanträdesformer finns ej. Detta har för- svårat skolans möjligheter att stödja elevernas inskolning i en demokratis arbetsformer och att överlåta ansvar på olika elevorgan och upprätthålla en nödvändig kontinuitet i elevarbetet.

Elev vid en skola bör automatiskt vara medlem av skolans elevkår. Elever i olika arbetsenheter. klasser eller undervisningsgrupper bör beredas tillfälle sammanträda på tid för fria aktiviteter. En representant per klass på gym- nasieskolan eller motsvarande på hög- och mellanstadierna utgör skolans elevråd. Elevråd föreslår representanter i skolans bestyrelse. Bestyrelsen kan — och bör — delegera olika uppgifter på elevrådet. Elevrådet bör erhålla tid under fria aktiviteter för information och samråd.

Begreppet klasskonferens bör ersättas med "arbetsenhets- eller klasskon- ferens". Med klasskonferens på grundskolan avses då de lärare som un- dervisar i basgruppen. Då arbetsenhetskonferens eller klasskonferens be- handlar frågor som ej rör enskilda elever ingår elevrepresentanter.

Samarbetsnämnd i stadgans betydelse liksom enligt försöksanvisningar bör upphöra. Avstängning och förvisning avgöras i annan ordning.

Värdet av ämneskonferensernas undervisningsplanering är diskutabel och beror — liksom klasskonferensens meningsfullhet — av skolenhetens orga- nisatoriska förhållanden och ämnenas antal. Undervisningsplaneringen bör därför enligt SlA inte bindas till ämneskonferenser oberoende av om dessa förutsättningar saknas.

Hänvisningar till S7-1

7.2. Remissyttranden

7.2.1. Bestyre/se för rektorsområden och gvmnasic'skolan

Det övervägande antalet remissintanser ansluter sig till SlA:s principiella uppfattning att det krävs ett ökat demokratiskt inflytande i skolan för per- sonal. elever m. fl. Flertalet av dessa remissinstanser anser dock samtidigt att utredningens förslag inte bör genomföras i avvaktan på förslag från kom- munaldemokratiutredningen. Även arbetsrättskommitténs förslag kan kom- ma att påverka bestyrelsens sammansättning och arbetsformer framhåller några remissinstanser. Till de som tillstyrker de allmänna principer för in- flytande och ansvar personal och elever som SlA ger uttryck för hör centrala myndigheter som SÖ. statskontoret. RRV. SPN, Ärkebiskopen. SSK , or- ganisationer som Svenska kommunförbundet. Landstings/örhundet. LO. TCO. Slml/edar/örbtmdet, RHS. SSU. SEC O. SSKF . UÖ samt flertalet av de kom- muner som yttrat sig som t. ex. Borås, Eskilstuna. Gävle. Haninge. Hudiksvall. Jönköping. Luleå. Stockholms. Trollhättans. Uppsala. Väx/"ö samt Östersunds

Prop. 1975/76:39 163

kommuner. Flera av de nu nämnda remissinstanserna anför synpunkter på bcstyrelsens sammansättning och uppgifter. Bland länsskolnämnderntt har samtliga utom tre uttalat sig positivt för ett ledningsorgan av typ bestyrelse. Åtta länsskolnämnder har dock betonat att genomförandet bör uppskjutas i avvaktan på SSK-utredningen och kommunaldemokratiska utredningen.

Ett antal remissmyndigheter främst organisationer inom skolsektorn är, utifrån olika utgångspunkter. mer skeptiska mot utredningsförslaget. Med hänvisning till arbetsrättskommitténs förslag menar SL att SlA har förbisett att ett förverkligande av arbetsplatsdemokratin som tilldelar de anställda nya fri- och rättigheter icke bara kan åberopas till stöd för föräldrars och elevers intressen. SlA:s förslag om ledning och samverkan utgår från för- hållanden som inte kommer att vara aktuella när dess förslag skall genom- föras menar SL. För framtiden kommer alla frågor rörande skolpersonalens anställnings- och arbetsvillkor att regleras av skolans parter. arbetsgivare och arbetstagare. Skolans fackliga organisationer kan inte godta att detta partslörhållande inkräktas av representanter för elever och föräldrar. slår SL fast. och avstyrker med bl. a. hänvisning härtill förslaget om bestyrelser. Även SACO/SR och SFL avstyrker förslaget om bestyrelser med hänvisning till arbetsrättskommitténs förslag. Elevförbundet finner förslaget oacceptabelt då det på intet sätt bidrar till förändringar av maktstrukturen på skolorna. Enligt SAI-”:s mening kan bestyrelsen inte behandla de frågor som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. varför verket avstyrker inrättandet av den föreslagna bestyrelsen eller föreslår att ledningsorgancts uppgifter begränsas till andra frågor.

.it/lörlzvlånga kommun avstyrker SlA-utredningens förslag om ett obliga- toriskt inrättande av bestyrelse. bl. a. på grund av att det finns ett flertal organ inom skolan. som tillvaratar samtliga inblandade parters intressen. Dessa organ. bland vilka kan nämnas samarbets- och företagsnämndern. kollegieråd. elevråd och klassmöten. kan utan tvivel på ett smidigare sätt behandla uppkommande problem, än vad en tänkt bestyrelse skulle kunna.

KDU. till vars utredningsarbete flertalet remissinstanser sålunda hänvisar. anser att kärnfrågan i förslaget om bestyrelser är den föreslagna samman- sättningen av dem samt deras kompetens och befogenheter. KDU konsta- terar vidare att den föreslagna sammansättningen av bestyrelserna strider mot den gängse kommunaldemokratiska principen. att varje kommunalt organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall företräda medborgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt KDU's uppfattning inte besvaras generellt. Om en modell av s. k. blandade organ skall tillämpas samman- hänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på bestyrelserna. Om det i hög grad kommer att gälla frågor som berör de anställda i deras dagliga arbete kan en sådan modell diskuteras. Denna fråga sammanhänger emel- lertid också med andra frågor som pågående utredningsarbete inom SSK

Prop. 1975/76:39 164

och kommande ställningstaganden till arbetsrättskommitténs förslag. anser KDU. Med hänvisning till den beslutskompetens. som föreslagits t. ex. be- träffande den s.k. fria resursanvändningen m.m.. anser KDU att det är väsentligt att de förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska ansvar som de anförtrotts. Från kommunaldemokratisk syn- vinkel anser KDU att övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ som modell. Enligt denna modell bör andra intressenter som. t. ex. repre- sentanter för anställda och elever lämpligen få närvarorätt med yttranderätt. dock ej beslutanderätt. Denna modell utesluter inte att eleverna dessutom är representanter i beredande organ.

Slutligen anser KDU att bestyrelsernas förhållande till andra kommunala organ. framför allt gentemot skolstyrelsen. bör underkastas en närmare ana- lys.

Några remissinstanser däribland Landstingsförbundet. Eskilstuna. Hel- singborgs och Linköpings kommuner anser att det finns skäl att överväga att låta redan existerande organ i skolan få utökad funktion. Exempel på sådana organ är samarbetsnämnden och företagsnämnden.

Ett antal remissinstanser behandlar bestyrelsens b c fo g e n h e t e r . SÖ anser att ett nytt beslutsorgan inte får leda till en centralisering av besluts- fattandet inom rektorsområdena eller de enskilda skolorna. Strävan bör i stället vara den motsatta. Endast sådana frågor som inte kan avgöras av den enskilda skolan eller arbetslaget bör därför handläggas av en bestyrelse framhåller SÖ. ..

Länsskolnämnden i Gotlands län biträder utredningens uppfattning att frågor som rör enskild tjänsteman. enskild elev samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet skall vara undantagna från bcstyrelsens beslutsom- råde. Överförandet av skolledarnas beslutsbefogenheter till bestyrelsen in- nebär enligt länsskolnämndens uppfattning i ett avseende en nackdel. näm- ligen den att en ny tidsfaktor tillkommer i beslutsfunktionen. Det är därför angeläget. att i frågor som kräver snabba åtgärder.bestyrelsens beslutanderätt kan delegeras till skolledningen.

LR anser att vissa punkter i SlA:s katalog över bcstyrelsens och rektors beslutsområden bör undantas från dessa båda instansers beslutanderätt. Be- slut på de här ifrågavarande områdena. som enligt LR:s mening ligger inom ramen för det förhandlingsbara. bör fattas efter överläggningar/förhandlingar mellan parterna. Beslut om anslagsframställning och fördelning av ramanslag bör bestyrelsen enligt LR:s mening fatta på grundval av överläggningar med de berörda lokala fackliga organisationerna.

Det arbetsområde som Skisserats tillstyrks av Göteborgs kommun som betonar vikten av att bestyrelsen ges möjligheter att delegera befogenheter till ledamot eller grupp av ledamöter eller till tjänsteman att besluta på bcstyrelsens vägnar. Bestyrelsens befogenheter tillstyrks också bl. a. av Ha— nittge. Karlskoga, Kristianstads. Trollhättans och Västerås kommuner.

Många av de remissinstanser som tillstyrker en förändrad beslutsstruktur

Prop. 1975/76:39 ._. *.e.' 165

på skolans område är kritiska mot SIA:s förslag om s a m man sätt n i n g - en av bestyrelserna. Man gör i detta-sammanhang en koppling mellan befogenheter och sammansättning och anser att samhällsintresset måste. med hänsyn till de föreslagna befogenheterna. bli representerade i besty- relserna. Särskilt är denna inställning markerad i yttrandena från politiska organisationer och kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är den föreslagna elev- och föräldrarepresentationen.

När det gäller representation från politiskt valda förtroendemän måste enligt SSU:s uppfattning. allmänna intressen ges det avgörande inflytandet över skolans ledning. [ styrelsen. som bör inrättas för varje rektorsområde. skall därför företrädare för samhälls- Och arbetsliv utgöra majoritet. Detta bör ske genom representation av de politiska partierna och löntagarorga- nisationer — LO oeh TCO.

Bor/("inge komtttun menar att en demokratisk ledning av skolan förutsätter att alla medborgare har lika stora rättigheter och skyldigheter. och detta gäller i särskild grad frågor om valbarhet och rösträtt för styrelser i kom- munalt sammanhang. Kommunen accepterar inte en fördelning av styrel- serepresentanter enligt korporativt tänkesätt. men tillstyrker däremot en av kommunfullmäktige tillsatt institutionsstyrelse för varje rektorsområde vari rektor ingår som sekreterare. De anställda personalgruppernas intressen bör tillvaratas genom företagsnämnden. Elevernas intressen bör tillvaratas genom samarbetsnämndsverksamhet på samma sätt som nu är fallet. För- äldrarnas medverkan sker genom allmän medborgerlig verksamhet i och med att de kan utöva sin rösträtt i vanlig ordning och även genom att de deltar i skolans arbete genom besök och engagemang i undervisningen.

Skolstyrelserna i bl. a. Grums. Filipstad. Ronneby och Vårgårda liksom Trollhättans kommun anser att representanter från skolstyrelsen skall ingå i bestyrelsen. Skolstyrelsen i Grums anser det vara väsentligt att skolstyrelsen får ett avgörande inflytande över bcstyrelsens sammansättning för att inte bestyrelsen skall kunna leda utvecklingen inom ett rektorsområde i en helt annan riktning än skolstyrelsen anser önskvärd.

Luleå kommun anser att om någon form av bestyrelse skulle bli aktuell. så måste den uppfattning som väljarna gett uttryck för i politiska val även slå igenom i bestyrelsen. vilket måste resultera i. att bestyrelsen skall vara politiskt sammansatt. Bestyrelsen måste kommunalrättsligt överensstämma med andra kommunala nämnder. Även Malmö kommun anser det angeläget att slå vakt om de kommunala förtroendemännens möjligheter och skyl- digheter att leda verksamheten. Enligt Tyresö komtntm är det tveksamt om i en bestyrelse lärare och övrig skolpersonal alltid skall tillförsäkras en ma- joritetsställning. Kalmar kommun finner de befogenheter som enligt förslaget skall tillkomma bestyrelsen så betydelsefulla. att det kan ifrågasättas om inte sättet för utseende av bestyrelserna bör övervägas ytterligare. Kom- munen fmner nämligen för sin del en viss komplikation i det förhållandet. att ett efter den representativa demokratins grunder valt organ avhänder

Prop. 1975/76:39 166

sig en del av sina uppgifter till ett organ som är utsett efter andra principer. Enligt Uppsala kommun finns det ett klart behov av en direkt kontakt mellan skolstyrelse och rektorsområde. varfor kommunen anser att förtroende- mannainslaget i bestyrelserna bör säkras samt att företrädare för de anställda i skolan inte bör utgöra majoritet av bcstyrelsens ledamöter.

Flertalet ungdomsorganisationer är kritiska mot den föreslagna e l e v - representationen.

FPU har svårt att förstå den synnerligen svaga elevrepresentation som föreslagits. Eleverna bör dels i egenskap av största grupp på skolan och dels av pedagogiska och fostrande skäl erbjudas betydligt större möjligheter att påverka sin omgivning. Liknande uppfattning redovisas av SSU. SECO pekar på att enligt läroplanerna skall eleverna fostras till det ansvarstagande som ett demokratiskt samhälle kräver. som ett skäl för ökat elevinflytande. Elevförbundet anser att elevmedverkan skall ske på lika villkor som per- sonalens. Ingen grupp skall ha majoritet i bestyrelsen menar MUF och för- ordar därför att elevernas representation ökar på bekostnad av lärarnas. l gymnasieskolan och på högstadiet skall eleverna vara representerade med en tredjedel i skolans bestyrelse.

Unga Örnar anser att elevernas möjligheter att delta i beslut rörande ar- betets uppläggning och genomförande är av lika central betydelse som frågan om inflytande för de anställda. Mot bakgrund härav anser förbundet att elevinflytandet fått en ofullständig belysning och föreslår omgående översyn.

Ett antal kommunala remissinstanser anser att både e l e v - oc h fö r - ä 1 d ra re p re s e nt at io n e n måste utökas. Denna uppfattning redovisar bl. a. Borås. Eskilstuna och Trollhättans kommuner och skolstyrelserna i Arvika. Karlstad och t'N'Zvnäs/ramn.

RHS är starkt kritisk mot förslaget om hur föräldrarepresentanterna skall utses. En helt dominerande del av HOS-föreningarna har till RHS anmält att de inte kan se annat än att föräldrarepresentanterna i första hand ska föreslås av HOS-föreningarna. ] de fall där HOS-förening saknas bör skolans ledning medverka till att sådan bildas. Endast i de fall dessa ansträngningar misslyckas bör andra förslag få inhämtas. Denna uppfattning delas bl.a. av MUF. Ärkebiskopen, Haninge och Stockholms kommuner.

HCK och Statens Handikappra'd finner det tveksamt om den samman- sättning av bestyrelsen som SlA föreslår kommer att få en tillräckligt allsidig sammansättning för att garantera att de handikappade och svagpresterande elevernas problem uppmärksammas tillräckligt.

Endast ett par kommuner däribland Halmsrarls, It'ris'tianstaa's och Väx/ö kommuner behandlar frågan om skolledningens arbetsuppgifter om besty- relser inrättas. Halmstads kommun anser att genom inrättande av bestyrelse blir rektors arbetsbörda avsevärt förstorad. vilket måste innebära att rektors arbetsuppgifter beskärs på andra områden.

Prop. 1975/ 76:39 ' 167

7.2.2. Övriga satnråds/ortner

Förslaget om att ersätta nuvarande samrådsformer i skolan som kollegier och ämneskonferenser med personalkon fe rens. arbetslags- konferens Och andra samrådsformer som bestyrelsen be- slutar om tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

SFL anser förslaget positivt och understryker att de arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen kan tillsätta bör sammansättas utan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell kompetens i en fråga.

SACO/SR liksom LR och SL tillstyrker, att kollegiet avskaffas och ersätts av personalkonferensen. SACO/SR konstaterar emellertid. att personalkon- ferensen i SlA:s förslag inte har fått några konkreta arbetsuppgifter. Ar- betsenhetskonferenserna kan i vissa fall. särskilt om eleverna får represen- tation i enlighet med utredningens förslag. enligt SACO/SR:s mening bli ohanterligt stora församlingar.

Utöver de här nämnda konferenserna kommer det enligt SACO/SR:s uppfattning att finnas behov av klasskonferenser. ämneskonferenser. ar- betslagskonferenser. elevvårdskonferenser och konferenser med befattnings- havare utanför skolan. SACO/SR anser. att ämneskonferenserna även i en skola organiserad i enlighet med SIA:s förslag kommer att ha så viktiga arbetsuppgifter att de obligatoriskt bör anordnas. Detta bör komma till ut- tryck i skolförordningen.

Det kan i och för sig vara förnuftigt att ersätta kollegiet med en per- sonalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområdet eller skolenheten anser SSU. som påpekar att inte några bestämda arbetsuppgifter för per- sonalkonferensen anges. Frågor som berör skolpersonalens rätt till inflytande måste kunna tillgodoses inom företagsnämnden — lokala samrådsgrupper — och styrelsen för rektorsområdet. Ett direkt personalinflytande i skola måste utgå från personalens fackliga organisationer och arbetet i företags- nämnder — lokala samrådsgrupper. Motsvarande synpunkter framförs också av LO. Kalmar, Malmö. Sundsvall. Växjö och Örebro kommuner tillstyrker förslaget om nya samrådsformer. Umeå kommun ser som en väsentlig fördel att skolans sammanträdesformer inte regleras centralt. utan fastställs av bestyrelsen.

Några remissinstanser med anknytning till skolområdet tar upp frågan om elevmedverkan i skolans dagliga arbete. Utredning- en föreslår att eleverna skall delta i personalkonferenser och arbetsenhets- konferenser. SÖ. SL. SACO/SR. Elev/örbundet samt LO tillstyrker utred- ningens förslag i denna del. SO anser dock att utredningen behandlat verk- samheten i elevråd och klassråd alltför knapphändigt. Elevförbundet anser klassråd och arbetslagskonferenser vara av så stor vikt att de måste göras stadgebundna. SFL anser att beslutande i pedagogiska frågor bör vara de pedagogiskt an5variga. Elevinflytande i dessa frågor bör således ske i di- rektkontakt med läraren under lektionerna.

Prop. 1975/76:39 168

SSU anser att elevernas aktiva medverkan och möjligheter att påverka skolans verksamhet är en förutsättning för en demokratisk skola. Detta måste åstadkommas inom de av SlA-utredningen föreslagna arbetsenheterna och undervisningsgrupperna. samt genom medverkan i styrelsen för rek- torsområdet. Därför kräver SSU att tid avsätts inom timplanen for att ele- verna skall ges tillfälle att diskutera och handlägga frågor som berör un- dervisningen och skolan.

Utredningen föreslår att som bas för elevmedverkan i bestyrelsen skall vara ett obligatoriskt elevråd där alla skolans elever är medlemmar. De remissinstanser som behandlat denna fråga avstyrker ett obligatoriskt elev- råd. Elevförbundet avstyrker förslaget som man menar är helt främmande för det svenska folkrörelse- och organisationslivet. Förslaget är från början odemokratiskt eftersom man inte överlåter åt eleverna att själva avgöra hur de vill ha sin representation och organisationsform. Även LO. ABF och SSU avstyrker förslaget. SSU anser att samhället måste ta ett ökat ansvar och därmed konkret stöd för elevfackligt arbete. Staten och elev- organisationerna bör ta initiativ till att utarbeta ett program för elevernas aktiva medverkan i skolan. Även LO menar att elevfackligt arbete måste stödjas t. ex. genom att sammanträdestekniklföreningskunskap kan sche- maläggas på samma sätt som föreslås för kontaktlärararbetet.

SÖ tar i detta sammanhang upp frågan om de konsekvenser för skolledarna som utredningens förslag kan medföra med ett ökat antal konferenser och samrådsförfarande. Vid en övergång till en ledningsorganisation enligt ut- redningens förslag. där arbetet på skolenheten är starkt baserat på en i vi"- sentliga delar självstyrande arbetsenhet. torde enligt SÖ:s uppfattning be- hovet av en särskild tillsynslärare kännas mindre påträngande. Systemet med tillsynslärare vid enskilda skolenheter är för övrigt redan nu bristfälligt. SÖ menar därför att det i samband med behandlingen av SIA är rätta tillfället att med allvar utreda på vilket sätt platschefsbegreppet skall kunna realiseras inom grundskolan. Utgångspunkt i en sådan utredning bör enligt SÖ:s upp- fattning vara. att man skall förstärka ledningsfunktionen vid de enskilda skolorna.

8. Personalfrågor

8.1. Utredningen 8.1.1 Specialisering inom sko/att

SlA konstaterar att vi haft en utveckling mot ökad specialisering på personalsidan inom utbildningsväsendet. Detta kritiseras av dem som anser att detta försvårar helhetssynen på skolan genom att kontakterna mellan specialisterna är dåliga och går åt olika håll och att skolan fått den stora organisationens nackdelar med samordningsproblem och anonymitet. Andra

Prop. 1975/76:39 ' 169

menar att Skolans produktionsapparat befinner sig på hantverksstadiet där lärare gör alla arbetsuppgifter från planering till städning och rastvakt och förespråkar i Stället en ökad specialisering med hjälp av lärarassistenter.

Samtidigt som kritik riktas mot alltför stark stoffspecialisering i skolan med korresponderande ämnesspecialisering inom lärarutbildningen. har and- ra den uppfattningen att specialiseringen inte är tillräcklig och opponerar sig mot 5. k. blockämnen. Man menar också att utvecklingen inom lärarlag bör gå mot intressespecialisering. så att en lärare alltefter intresse inom laget kan svara för viss del av ett ämne.

Vidare finns olika uppfattningar om funktionsspecialiscringen. Några me- nar att vi måste förbättra skolans omsorg om eleverna genom att specialisera kontakt- och utredningsfunktionerna. dvs. tillföra skolorna fler kuratorer och psykologer. Andra åter anser att en sådan resursökning är skenbar. eftersom den leder till att lärararbetet specialiseras mot inlärningsarbete och det samlade elevvårdsarbetet blir mind re.

Somliga anser att kunskapsförmedlingen skall vara skolans huvuduppgift, medan andra menar att skolan också har andra uppgifter: omsorg. kontakt. samtal, för vilkas fullgörande den nuvarande organisationen är otillfreds- ställande.

Specialisering och arbetsfördelning är slutligen en fråga om organisation och arbetsledning inom skolan. Även här är uppfattningarna polariserade. Några betonar starkt den enskilde lärarens suveräna ställning. Man opponerar mot mycket som ligger i orden samverkan. gemensam planering, lagarbete, konferenser, ledning. Andra menar sig inte kunna ensamma klara ansvar, påfrestningar och besvikelser i arbetet. De önskar en intimare samverkan och ett fastare och bättre ledningsmönster i skolan: personalvårdande. pla- nerande. För dem är underdimensioneringen av lcdningsfunktionen en av de centrala förklaringarna till de svårigheter skolan har och till den bristande kontakten mellan specialisterna.

Lärarna utgör en specialiserad grupp som endast i vissa avseenden dis- poneras för det samlade arbetet inom skolan. Endast för klassföreståndare finns den öppna formuleringen "gå rektor till handa i frågor som rör klassen". Vad gäller kontaktarbete finns endast skyldigheten att delta i föräldramöten. Endast klaSSföreståndaren har skyldighet att söka kontakt med föräldrarna och detta endast såvida eleverna försummar skolgången. Någon skyldighet att engagera sig i elevernas fritidsaktivitet finns inte. Befattningsbeskriv- ningen rymmer rika möjligheter till tolkningstvister.

SlA har undersökt specialiseringens samband med behörighetsbestäm— melser och befattningsbeskrivningar. Som allmänt omdöme torde det vara hållbart att påstå menar SlA att stadgans befattningsbeskrivning av lärar- rollen rimmar illa både med den beskrivning av lärararbetet som finns i gällande läroplaner och som burit upp de senaste decenniernas skolreformer och med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika aktiviteter i skolan. För den utveckling av lärarrollen som beskrivs av utredningen står

Prop. 1975/76:39 170

skolförordningen främmande och därmed också för den situation som upp- står dä skolan mer söker engagera sig i socialt och fritidsbetonat arbete. Befattningsbeskrivningens utformning står i samband med de-n utformning lärarnas arbetstidsreglering har. Genom avtal regleras endast undervisnings- skyldigheten. Detta beror i sin tur på att undervisningen och därtill hörande för- och efterarbeten tidigare var det allt dominerande i skolans arbete.

SlA finner att den starka specialiseringen i utbildningen till olika tjänster kombinerad med preciserade belättningsbeskrivningarger ett utomordentligt stelt system. Ungdomsarbetet i skolan är därför i viss mån en organisation som i sin stelhet överträffar en vanlig byråkratisk förvaltning. där en by- rådirektör kan växla mellan olika uppgifter inom organisationen. vilket i huvudsak är omöjligt för en anställd i skolan.

SlA anser i stället att skolan bör tillföras personal med olika Special- utbildning men att personalen inte bör bindas till preciserade arbetsuppgifter genom snäva befattningsskrivningar. En lärare. anställd på lärar- tjänst. skall exempelvis kunna arbeta också med kontaktarbete och fria ak- tiviteter. en socionom och psykolog skall kunna arbeta med under- visning av vissa elevgrupper. Den vidgning av lärarrollen (socionomrollen etc.) detta innebär får inte förväxlas med ett krav att varje lärare under varje arbetsår skall fungera i alla roller. Tvärtom skapar en vidgning av den generella — "abstrakta" — lärarrollen möjligheter. som nu saknas för den enskilde. att i ökad utsträckning få tyngdpunkten i sitt arbete förlagd till en verksamhet som mer passar hans läggning och intresse.

Enligt utredningens mening bör lärararbetet inte tillåtas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete. medan elevens personliga problem skulle hän- visas till skolsocial personal. Skälet härtill är främst att ett framgångsrikt inlärningsarbete fordrar en mycket god elevkännedom. Till grund för lä- rarrollens utformning bör ligga en helhetssyn som överensstämmer med den socialpedagogiska uppfattning som framfördes av Skolutredningen.

En helhetssyn fordrar också att tjänstgöringsföreskrifterna låter det "övriga lärararbetet" framstå som en lika väsentlig del som lektionsbundet arbete. En helhetssyn på lärarrollen leder också till att innehåll och metoder i övrigt lärararbete bör beaktas till sin fulla vikt i grundutbildning och fortbildning. Tillförsel och skolverksamhet av annan personal än lärarhögskoleutbildade — socionomer. psykologer. lärarassistenter. fritidspedagoger. ungdomsledare. yrkesverksamma från skilda fält. skolvärdar. föräldrar med skolvärds-lvär- dinneuppgifter — kan emellertid ges en annan motivering än att till andra än lärare specialisera kontaktarbetet. Det är en väg att mer direkt tillföra skolans arbete synpunkter. infallsvinklar och erfarenheter av annan art än vad som sker genom den direkta undervisningen. Det kan också bli ett instrument att tillföra arbetet med svagmotiverade elever och elever med svårigheter kontakt- och stimulansmöjligheter av skilda slag och ökade möj- ligheter till allsidig utveckling.

Enligt SlA fordras i allt skolans arbete en pedagogisk helhetssyn. där

Prop. 1975/76:39 171

man inte ser lösningen på elevernas problem huvudsakligen som en fråga att leta upp rätt expert. utan där varje elev har möjlighet till permanenta. stabila kontakter med en begränsad grupp av skolpersonalen.

SlA föreslår därför följande: ]. Stadieövergripande tjänstgöring.

2. Ökad tidsvolym för kontaktlärarnas icke-undervisningstid och kon- taktlärare för mindre grupper av elever.

3. Samordnad ledning. planering och elevvård inom arbetsenheten genom att uppgifterna destineras (decentraliseras. delegeras) till denna och studie- ledare ges en samordnande ställning.

4. Försöksverksamhet med minskat antal lärare per elev på högstadiet.

5. Försöksverksamhet med tillämpning av hemavdelningsprincipen i hög- stadieskolor.

6. Rekommendationen att icke tillämpa snäva befattningsbeskrivningar.

7. Omfattande fortbildning av lärare i specialpedagogik. Även om utövarna av specialistfunktioner som skolkuratorer och skol- psykologer måste arbeta individuellt inom skolmiljön finns det menar SlA anledning att betrakta dem som ett skolsocialt arbetslag. som bör ha en gemensam planering och kunna göra samlade insatser. SlA betonar detta i 4 punkter.

1. Det skolsociala arbetslaget innefattar personal med mycket olika ut- bildning, erfarenheter och specialisering. För att lagets samlade kompetens skall komma till sin rätt måste personalen ha möjlighet till planeringskon- ferenser på samma sätt som övriga arbetslag inom skolan.

2. När det gäller att utnyttja skolans kurativa resurser bör den enskilda rådsökanden ha valfrihet. l arbetslagets planering måste ingå att samordna de enskilda medlemmarnas mottagningstider.

3. 1 frågor som rör fortbildning. utredningsarbete. utvärdering m. m. utgör det skolsociala arbetslaget en speciell tillgång inom skolan. Laget böri sådana sammanhang ges möjlighet till samlade insatser.

4. Elevvårdsfunktionärernas informationsbchov kan bättre tillgodoses genom samverkan i arbetslag. SlA ger bl. a. följande sammanfattande synpunkter på det skolsociala ar- betslaget. Både skolsköterskeutbildningen och den nya psykologutbildningen tillför skolan personal med goda kunskaper i barn- och ungdomsarbete i skolans organisation. 1 socionomutbildningen saknas dock skolorienterat stoff. En socionom som blir skolkurator behöver därför komplettera sin utbildning i detta hänseende. Den socionomutbildade personalens arbetsinriktning. ut- bildning. introduktion i skolan och huvudmannaskap bör enligt utredningen omprövas. För samtliga personalgrupper är fortbildningen otillfredsställande och uppdelad i olika kategorier. 1 den fortbildning som SIA föreslår bör man undvika kategoriuppdelning. SlA har tidigare framhållit det önskvärda i att arbetssättet i skolan blir

Prop. 1975/76:39 172

mer laborativt och konkretiserat. En metod bland andra att förverkliga detta är att tillhandahålla fler och mer varierande typer av media för vilket skol- bibliotekariens arbete är av stor betydelse. Färdighetsträningen måste alltid gå jämsides med det laborativa arbetssättet — i varje fall gäller detta vid arbete med de verbala läromedlen. Läslärdighet är basen för flertalet övriga färdigheter och därigenom för de flesta ämnena. Lusten att läsa kan bli en av effekterna av färdighetsträningen och är ett av målen för svenskun- dervisningcn. Den fria läsningen är här ett utvecklingsbart område. En utö- kad eller välplanerad användning av material för den fria läsningen är därför också en angelägen uppgift.

Det är — inte minst av ekonomiska skäl — betydelsefullt menar SlA. att organisationen av läsmaterialet sker på mest effektiva sätt. så t. ex. att sy- stemet för den betydelsefulla ut- och hemlåningen av böcker sker efter så enhetliga metoder som möjligt under hela skoltiden. något som för övrigt medger även en ökad flexibilitet för medieanvändningen (inom skolenheten men också mellan skolorna).

För verksamheter inom och utom skoldagen är skolbiblioteket en viktig re- surs såväl i fråga om media som lokal. en resurs som dock är varierande från skolanläggning till skolanläggning men som inte alltid är fullt utnyttjad. Skol- biblioteket torde kunna tillföra de olika verksamheterna ett för en viss grupp elever viktigt miljöalternativ (avkoppling, tystnad. möjlighet till studier samt ett alternativ till gruppsamvaron.)

Av flera skäl är det därför viktigt att kunna hålla skolbiblioteket bemannat under så stor del av dagen som möjligt. Därigenom ökas möjligheterna att underlätta ett elevaktivt arbetssätt. att ta till vara det rätta motivations- ögonblicket för den fria läsningen samt att erbjuda ett miljöalternativ för de fria aktiviteterna.

SlA anser att skolbibliotekariernas funktion bör bli pedagogisk. hand- ledande och informativ. De tekniska medie- och biblioteksuppgifterna bör läggas på annan personal.

8.1.2 ff"hf".jlid5(”'la/en och skolans inre arbete

SlA konstaterar inledningsvis att det vore till fördel för skolans inre arbete med en övergång till ett annat arbetstidsavtal för lärarna än det nuvarande. SlA är medveten om att arbetstidsfrågorna är avtalsbara frågor men har velat något belysa hur en organisation m. m. av det inre arbetet enligt ut- redningens förslag skulle främjas av en ändring av arbetstidsuttaget för lä- rama.

I korthet berör SlA därefter gällande regler i fråga om arbetstidslagen. avtal och begreppsbestämningar samt tar upp olika typer av arbetstidsavtal inom skolområdet (avsnitt 19.1 och 19.2).

I fråga om lärararbetets innehåll och omfattning redovisar SlA (avsnitt 19.31 uppgifter från betänkandet (SOU 19711531 Lärarnas arbetstider (ULA)

Prop. 1975/76:39 _ 173

samt stannar särskilt inför den uppdelning av lärarnas läsårsarbetstid på tre huvudgrupper av aktiviteter. som ULA gjorde. nämligen lärokursbundet arbete, övrigt lärararbete 1 och övrigt lärararbete ll.

Mot bakgrund av bl. a. ULA:s mätningar finner SlA vid sina överväganden (avsnitt 19.4) att arbetstidsavtal för lärargrupper bör utformas så att de fyller löljande krav. dvs. anger en ram inom vilken arbetsinsatser kan prioriteras på de uppgifter som upplevs angelägna inom skolan, gör det möjligt att ta hänsyn till lärarnas individuella önskemål samt inte leder till onödig specialisering av arbetsuppgifter enbart beroende på tjänstetyp.

Man bör skapa ett arbetstidsavtal som inte enbart utgår från begreppet undervisningsskyldighet.

En volymspärr för lärararbetet i dess helhet kan väsentligen ändra ar- betssituationen i skolan. Det blir möjligt att inom den utmätta totalramen vidta förändringar med hänsyn till vars och ens förutsättningaroch intressen. Växling mellan lektionsarbete och övrigt lärararbete blir möjligt.

Den totala arbetstiden bestäms genom avtal. som kan komma att träffas dels om volymen. dels om relationen mellan olika arbetsuppgifter. Utred- ningen delar in arbetet i: arbete i skolan dvs. lektioner och visst övrigt arbete samt arbete av förtroendckaraktär dvs. förberedelse. efterarbete och visst övrigt arbete. Arbetet av Rirtroendekaraktär bestäms till volym men inte till tidpunkt och plats.

Enligt utredningens mening innebär redan i dag de principer som tillämpas för reglering av lärarnas arbetstid betydande olägenheter. Vid en omför- delning av lärarnas arbetsuppgifter enligt SlA:s förslag skulle olägenheterna bli än Större. Utredningen påpekar även att variationer i elevtillströmningen och därav föranledda förändringar i tjänsteunderlaget ofta medför allvarliga svårigheter för skolledningen att sörja för att skolans lärare får full tjänst- göring. Även från denna utgångspunkt vore det önskvärt att man kunde skapa en sådan ordning för bestämmande av lärarnas arbetsomfång att man vid vikande underlag på ett enkelt sätt kunde komplettera undervisningen med andra uppgifter för läraren till full tjänst.

SlA framhåller att parterna i avtalet om 1974 års löner enats om att i en gemensam arbetsgrupp behandla frågan om ändrade arbetstidsbestäm- melser för undervisningsområdet.

SlA föreslår att regeringen uppdrar åt statens avtalsverk att snarast uppta överläggningar med lärarorganisationerna i syfte att nå en överenskommelse om reglering av lärartjänstarbete i överensstämmelse med den arbetsorga- nisation som utredningen föreslår.

Hänvisningar till S8-1

8.1.3. Persona/politik på sko/område!

SlA lämnar i detta kapitel inledningsvis en relativt utförlig redogörelse över frågor om personalpolitik på skolområdet. skolan som arbetsplats och krav på skolans personaladministration. Utredningen tar därefter upp be-

Prop. 1975/76:39 174

greppet arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.4) och redovisar i anslutning härtill några relativt aktuella skandinaviska undersökningar som kan sägas ha be- tydelse för inriktningen av skolforskning eller som har betydelse för per- sonalfrågor och liknande inom skolväsendet. SlA kommer härefter in på sin egen undersökning (DSU l974:l') Skolan som arbetsplats/Utrarnas upp- levelse av skolarbetet (avsnitt 20.5). Huvudsyftet med denna undersökning varatt insamla material som möjliggjorde en mer ingående analys av lärarnas arbete. Eftersom det rör sig om en intensivundersökning kan man enligt utredningen inte dra generella slutsatser. Undersökningen tjänar dock syftet att peka på problem. som uppenbart kan finnas i vissa skolor och ha betydelse för vissa lärare beträffande trivsel och arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.6).

SlA konstaterar att förändringar i skolan sker genom statsmakternas beslut om mål och ramar. Större förändringar i skolarbetet upplevs av lärarna som osäkerhetsfaktorer. Enligt SlA:s mening måste krav på omprövning. för- ändring och utveckling i ökad utsträckning initieras från skolenheterna själ- va. Detta bör enligt utredningens förslag ske genom främst följande åtgärder: ökad frihet i resursanvändningen. målrelaterad utvärdering samt ökad lokal kompetens.

Genom förslag om skolledarutbildning och omfattande kurser för kom- pletterande grundutbildning kring elever med svårigheter (kap. 21) har ut- redningen sökt beakta utbildningssidan. Vid omdispositionen av personal- arbetstiden menar utredningen att det vore värdefullt om man kunde ås- tadkomma tid för obligatorisk fortbildning.

Utredningen konstaterar att även tid för programutformning är en central fråga. [ detta sammanhang kommer utredningen in på att lärararbetet efter andra principer än nu kunde fördelas på lektioner och planering.

Under rubriken lärarna och närsamhället (avsnitt 2062) kommer SlA in på skolans kontakt med omgivningen. t.ex. elevernas föräldrar. ung- domsgårdar. fritidsnämnden bibliotek och föreningar. Intrycket är att skolan i många avseenden fortfarande är en avskild institution i lokalsamhället. På de skolor som studerats är kunskaperna om vad eleverna gör efter skol- dagens slut många gånger begränsade. Vid informationsintervjuer på skö- lorna framgick att man inte kände till vilka verksamheter som bedrivs på ungdomsgårdar i upptagningsområdet. Utredningens material tyder på att relationerna till elevens föräldrar samt intresse för elevens fritids- verksamhet ibland kan vara svagt utvecklat. Sambandet mellan problem i skolan och elevernas svårigheter å ena sidan och den sociala situationen i närsamhället å den andra är klart belagd genom omfattande forskning (se kap. 6). SlA:s undersökningar visar klart hur lärarnas arbetstillfreds- ställelse är intimt knuten till elevernas situation.

Ökade möjligheter att i samarbete med andra myndigheter och med fri- villiga organisationer och föräldrar arbeta med åtgärder som rör elevernas hela situation i närsamhället bör därför ha utsikter att leda både till en bättre situation för eleverna och till att lärarna upplever bättre resultat och

Prop. l975/76z39 . l75

därigenom större tillfredsställelse med sin egen arbetsinsats.

] förslagen till skolledarutbildning har lagts in omfattande,-moment som rör arbetet inom andra kommunala sektorer än skolan. Introduktionen av nyanställd personal i skola bör också omfatta orientering om eller besök vid fritidshem. fritidsgårdar och bibliotek inom upptagningsområdet liksom om föreningslivets omfattning och struktur. Stttdiedagar kring sociala pro- blem. studieavbrott och föreningsliv bör anordnas gemensamt för personal från olika förvaltningar.

I fråga om de sociala relationerna inom skolan ger SlA:s undersökning vid handen att läraren ofta upplever sig isolerad från sina kolleger. Flera lärare har beskrivit den första tiden under sin lärarbana som en långvarig negativ period. Svårigheterna är här relaterade till två faktorer: isolering från eleverna genom undervisningsgruppernas antal/storlek och genom att lärarens närvaro i skolan är begränsad till enbart lektioner. isolering från kolleger genom enlärarsystemet.

SIA sammanfattar sina förslag i denna del på följande sätt: 1 Skolledningen erhåller på grundskolan mera tid för planerings- och kon- taktarbete genom att rektor inte längre tas i anspråk som lärare i samma utsträckning som nu (kap. 24)

2 Skoldagsbegreppet ger på grundskolan andra förutsättningar för varie- rande utplacering av lektioner i förhållande till fria aktiviteter (kap. 9) 3 Vid lagarbete och flexibla elevgrupperingar bör lokaler kunna utnyttjas bättre än då undervisningsgruppernas storlek är fixerad och därigenom också kravet på lokaler av viss minimistorlek. 4 Sammanslagning av grupptimmar. TTF. stöd- och specialundervisning till en för gymnasieskolan gemensam förstärkningsresurs kan beräknas ha en liknande schemaförbättrande effekt (kap. 17).

Hänvisningar till S8-1-3

8.1.4. Utbildning och I/Öl'lbl-lllllI-Ifg av skolledare

SlA framhåller att flertalet skolledare saknar systematisk utbildning för de avsevärda personalledande och administrativa funktioner som ingår i den pedagogiska verksamhet för vilken de ansvarar. Behovet av sådan ut- bildning har under de senaste åren understrukits inte minst av de anställdas organisationer. Den föreslagna ökade friheten i resursanvändning och be- toningen av utvärdering och uppföljning framhäver ytterligare behovet av en systematisk skolledarutbildning. Skolans förutsatta funktion som en del av samhällets samlade insatser för barn och ungdom — uttryckt bl. a. i för- slagen om en samlad skoldag och skolanknutna frivilliga aktiviteter i övrigt — ställer nya och speciella krav på skolledarnas kännedom om det allmänna arbetet bland barn och ungdom inom kommunen. Även från denna syn- punkt är skolledarutbildning av stor betydelse.

Det behov av skolledarutbildning som aktualiserats under 1960-talet har följts upp av SÖ. Med hänsyn till den reformerade organisationen av skol-

Prop. l975/76239 l76

ledningen i grundskolan (prop. l%6:74) startade våren [967 en försöks- verksamhet med utbildning för skolledare i grundskolan. Motsvarande för- söksverksamhet med kurser för skolledare i gymnasieskolan började hösten 1970. Sedan den 1 juli 1972 planeras och leds utbildningen av skolledare för alla skolformer av arbetsgruppen för planering. ledning och utveckling av skolledarutbildning (PLUS). tillsatt av SÖ och knuten till fortbildnings- avdelningen vid lärarhögskolan i Linköping.

Försöksverksamheten har enligt SlA visat. att skolledarutbildningen mås— te förlängas avsevärt och att utbildningskapaciteten måste ökas så att samt- liga skolledare fär utbildning inom rimlig tid.

SlA tar upp rekryteringsfrågor och anför att skolledare har traditionellt i huvudsak rekryterats bland lärare. En vanlig väg till en skolledarbefattning är några års lärartjänst. vikariat under kortare tid under ferie- och terminstid. eventuellt längre tids vikariat och därefter en skolledarbefattning. [ relativt få fall har rekryteringen skett på annat sätt. SlA understryker att frågan om rekrytering av skolledare är ett komplicerat problem och diskuterar för- och nackdelar med det hittillsvarande rekryteringssystemet. Till fördelarna hör att skolledarna genom sin tidigare lärartjänst har god kännedom om och erfarenhet av skolan och dess arbetssätt vad gäller undervisningen. De vikariat på skolledartjänst som ofta föregår en fast skolledarbefattning kan utgöra en prövotid. särskilt för vikarien. För tillsättningsmyndigheterna kan vikariaten vara av visst värde vid bedömning av t.ex. lämpligheten. även om värdet torde vara ganska begränsat.

Systemet har också uppenbara svagheter. Vem som får vikariera på skol- ledartjänst kan vara en slump. Det kan bero på eventuellt intresserades förhållanden i eller utom skolan. det kan bero på förhållanden som i och för sig kan vara betydelselösa för befattningen som skolledare. En lämplig skolledarkandidat kanske inte visar sitt intresse för vikariat eller ges inte tillfälle att visa sin förmåga. En och samma vikarie kanske utnyttjas vid alla tillfällen varigenom andra goda lcdarkrafter aldrig prövas.

Flera skäl mot det nuvarande systemet har enligt SIA anförts. som anser det önskvärt att rekrytering av skolledare inom skolan systematiseras. SlA framhåller att skolledaren i sin funktion av personalledare bör systematiskt följa upp skolans personal för att utröna vilka som kan tänkas vara lämpliga och villiga som skolledare. Vikariat. även korta. bör anmälas lediga inom kommunen så att intresserade även vid annan skolenhet kan visa sitt in- tresse. Vikariaten bör vidare spridas till så många som möjligt och inget torde hindra att en lärare vid en skolenhet kan fullgöra kortare vikariat vid en annan skolenhet inom kommunen. Den sänkta undervisningsskyl- dighet som SlA i annat sammanhang föreslår för skolledare vid grundskolan, underlättar också detta. Vikariens arbete kan följas upp och försiktigt be- dömas och värderas. På så sätt får man inom kommunerna en uppfattning om vilka som är intresserade av skolledartjänst och lämpliga därtill. ] arbetet . att finna personer lämpliga och villiga till skolledartjänster kan också

Prop. 1975/76:39 177

länsskolnämnden medverka. Företagsnämnden kan vara ett forum för att tillsammans med skolans anställda diskutera principer för vikariattjänst- göring. '

SIA framhåller vidare, att skolan i fråga om ledarfunktion och ledarfrågor är en något speciell institution i samhället. genom att den ganska ensidigt rekryterar ledare från en enda personalkategori — lärare — inom sitt verk- samhetsområde. Även inom lärarkåren dominerar vissa grupper bland dem som blir skolledare. Särskilt märkbart är detta i grundskolan där i regel mellanstadie- och högstadielärare söker och får dessa tjänster. Det är sällsynt att t. ex. lågstadie- och facklärare blir skolledare. Samma förhållande i fråga om facklärare gäller även gymnasieskolan. SIA erinrar också om att de- partementschefen i prop. l973:1 (bil. 10 s. 262) påpekat vikten av att skol- ledningen i en skolenhet med rektor och flera studierektorer' får en allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och lärartjänstgöring.

I sammanhanget fäster SIA uppmärksamheten på den ringa förekomsten av kvinnliga skolledare, detta trots att ungefär hälften av alla lärare är kvin- nor. Det bör enligt SIA ankomma på vederbörande myndigheter. i första hand SÖ. att i det fortsatta arbetet med en översyn av nuvarande rekry- teringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet åt de förhållanden som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare.

SIA framhåller slutligen. att det är önskvärt att skolledare utom grundlig erfarenhet av arbete inom skolan har så bred erfarenhetsbakgrund som möj- ligt. Erfarenhet från andra områden i samhället är enligt SIA av stort värde. En utbyggd skolledarutbildning enligt utredningens förslag bör också kunna bidra till denna vidgade erfarenhet.

Den som är behörig till ordinarie tjänst vid skolan bör enligt SIA också vara behörig till skolledartjänst.

Skolledningen vid såväl grundskola som gymnasieskola består oftast av minst två personer. Om den sammanlagda erfarenhet som skolledningen tillsammans besitter är så vid som möjligt, bör detta enligt SIA främja skolans verksamhet och utveckling.

När det gäller g r u n d u t b i ] d nin g skiljer SIA mellan tre olika grupper av skolledare. nyutnämnda skolledare. verksamma skolledare under 60 år samt skolledare som är 60 år och däröver. Med nyutnämnda avses rektorer. biträdande rektorer och studierektorer med mindre än två års erfarenhet av tjänst som skolledare. Till den andra gruppen. under 60 år. hänförs de som har mer än två års erfarenhet.

För n y ut n ä m n d a skolledare har SIA vägt för- och nackdelar av skilda alternativ och därefter stannat för att grundutbildningen förläggs till andra el- ler tredje terminen ef ter första förordnande på skolledartjänst.

Enligt SIA visar erfarenheterna av den hittills bedrivna utbildningen en- tydigt att det särskilt för nyutnämnda skolledare är erforderligt med en betydligt längre utbildning och att utbildningen måste innehålla både teo-

I2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 l78

retiska och praktiska moment. Endast genom praktisk tillämpning torde skolledaren få den handlingsberedskap som erfordras. Den praktiska ut- bildningen bör även omfatta kännedom om andra institutioner i samhället som skolan skall samverka med.

Utbildningsgången innebär att utbildningstiden måste omfatta en betydligt längre tid än vad som anslås för nuvarande skolledarkurser. Den teoretiska, kursbundna delen bör omfatta omkring åtta veckor och den praktiska — arbete vid myndigheter och institutioner — ungefär lika lång tid. vilket medför att grundutbildningen av nya skolledare totalt bör omfatta l6 veckor.

Utbildningen bör vara ett krav för fortsatt förordnande. Till utbildningen bör i mån av plats kunna tas in andra än skolledare med ekonomiska för- måner som gäller för fortbildning. Detta kan gälla såväl lärare som andra. Intagning av andra än skolledare bör vara en regulator i utbildningsorga- nisationen om fullt antal skolledare ej kan tas in till kurserna vid något tillfälle. Genom systemet skulle andra befattningshavare inom och även utom skolan få värdefull utbildning. Skolledare som deltar i skolledarut- bildning bör ha bibehållna löneförmåner under utbildningstiden.

För redan verksamma skolledare under 60 år räknar SIA med obligatorisk grundutbildning. som med hänsyn till kommande förändringar inom skolan bör genomföras under en femårsperiod.

Då det av flera skäl inte kan anses möjligt att ge denna kategori en så lång utbildning som 16 veckor bör det väsentligaste ur denna längre ut- bildning ingå i en utbildning om fem veckor med en mellanliggande period om 3 — 5 månader varunder deltagarna får utföra en arbetsuppgift. som har direkt samband med arbetet som skolledare och som har anknytning till i kursen behandlade ämnesområden.

SIA anser det i och för sig önskvärt att alla skolledare. även de som är 60 år eller däröver. får samma grundutbildning som övriga skolledare och ej särbehandlas. Utbildningen för denna grupp bör dock av flera skäl vara frivillig och man torde kunna förvänta att ganska många ej önskar deltaga. Denna grupp bör erbjudas att deltaga antingen i den ordinarie ut- bildningen eller — såvida de hellre önskar detta — i den fortbildning som måste anordnas för skolledare som tidigare genomgått utbildning. I övrigt bör utbildningsbehovet tillgodoses genom lokala och regionala kurser och konferenser.

Skolledarna bör enligt SIA beredas möjlighet att deltaga i reguljär f () rt - b i ld n i n g med jämna tidsintervaller. Med hänsyn till den snabba utveck- lingen inom skolan, samhället i övrigt och näringslivet bör tiden mellan grundutbildning och fortbildning inte få överstiga sex år och intervallet mel- lan fortbildningskurserna vara högst fem år. SIA räknar med två veckors fort- bildning vart femte år för alla skolledare i framtiden. Varje skolledare bör alltså delta i fortbildning minst en gång under förordnandeperioden.

När grundutbildning av nya och verksamma skolledare startat kan fort- bildningsår fastställas i samband med grundutbildningen.

Prop. 1975/76:39 . l79

SlA bedömer att fortbildningsbehovet under de första åren kommer att vara något lägre än på sikt, då fortbildning skall ges alla nya och verksamma skolledare som genomgått grundutbildning, dvs. sex år efter sistnämnda utbildning. Fram till dess skall endast de som tidigare genomgått skol- ledarutbildning och skolledare som är 60 år eller däröver ha fortbildning.

Skolledarutbildningen bör enligt SIA (Avsnitt 21.4.8) omfatta följande huvudområden: Skolans mål och roll i samhället. det inre arbetet och skolans resultat. I bilaga till SlA:s huvudbetänkande (SOU l974:58) lämnar utred- ningen ett detaljerat förslag till innehåll i grundutbildningen för nyutnämnda skolledare. Förslaget bör enligt SIA kunna tillämpas då utbildningen startar och sedan successivt modifieras efter vunna erfarenheter.

SIA föreslår efter övervägande av skäl för och emot olika förläggnings- alternativ att utbildningen i varje fall tills vidare anordnas som internat- utbildning med utnyttjande av de kursgårdar som redan finns i olika delar av landet. Skolor av skilda slag bör kunna utnyttjas för de praktiska mo- menten i utbildningen.

SIA räknar med att huvudansvaret för utbildningen av skolledare skall åvila SÖ. som förutsätts bedriva arbetet i samråd med andra intressenter såsom kommunförbund och personalorganisationer.

I fråga om huvudmannaskapet för skolchefsutbildning är det fråga om utbildning av befattningshavare med stark kommunal anknytning. SIA fin- ner därför att starka skäl talar för att kommunförbunden blir huvudansvariga för skolchefsutbildningen. Denna bör dock äga rum i samråd med SÖ. Sådant samråd är nödvändigt då även skolchefsutbildning måste innehålla moment av ren pedagogisk karaktär, utveckling inom skolan, reformarbete m.m. Samordningen kan ske antingen i separata samrådsgrupper eller kopplas samman med det samråd som sker i fråga om skolledarutbildning.

Enligt SIA har erfarenheterna av den hittills bedrivna utbildningen visat vikten av att utbildningen utvärderas. Utvärderingen kan förmodligen ej göras endast vid kurstillfället utan bör också omfatta en tid efter kursens slut. vid skolledarens dagliga arbetsplats. SIA framhåller vidare, att för all utbildning gäller att utbildningens innehåll och metoder inte får bli statiskt låsta utan ständigt måste förbättras och utvecklas. Detta gäller i allra högsta grad ledarutbildningen då ledaren för en verksamhet skall planera framtiden för den verksamheten han leder.

SlA har beräknat totala årskostnaden i 1973 års penningvärde till 10,4 milj. kr. per år under den första femårsperioden. Utbildningskostnaderna per år efter de fem första åren har beräknats till 7,1 milj. kr. per år. Detaljerade kostnadsberäkningar återfinns i bilaga 17 till SIA:s huvudbetänkande (SOU l974:58).

SlA räknar med att vissa skolledare med mindre än två års erfarenhet under den första tiden ej vill eller av olika skäl ej kan deltaga i grund- utbildning som omfattar 16 veckor. Om godtagbara skäl finns bör dispens

Prop. 1975/76:39 180

från den långa utbildningen ges och vederbörande intagas i grundutbild- ningen för skolledare med mer än två års erfarenhet. Dispensmöjligheterna bör vara relativt generösa under det första året. Grundutbildningen för nya skolledare bör därför dimensioneras med viss försiktighet läsåret 1975/76. Även efter läsåret 1975/76 bör dispens från den långa grundutbildningen kunna ges om starka skäl finns. Sådana skäl kan t.ex. vara omfattande erfarenhet av utbildningsarbete vid annan institution än skolan. Dispens från den kortare grundutbildningen för skolledare med mer än två års er- farenhet bör kunna medges i vissa fall. Dispensfrågor bör behandlas av den inom SÖ tillsatta ledningsgruppen.

8.1.5. Ulbildning och fbr/bildning av lärare

Den förskjutning av innehållet i lärarrollen mot även icke ämnesinriktade aktiviteter som SlA:s förslag innebär påverkar lärarutbildningens innehåll och organisation. SIA har i annat sammanhang (kap. 10) betonat, att för- verkligandet av skolans mål är beroende av under vilka former det dagliga arbetet i skolan bedrivs. Det gäller att både hos lärare och elever skapa en aktivitetsberedskap i socialt och emotionellt avseende för att möta de problem. som kan yppstå i relationerna mellan människor inom och utanför skolan. Detta förutsätter dels kännedom om sakförhållanden av både in- dividualpsykologisk och social karaktär. dels beredskap att tillämpa dessa kunskaper i varierande situationer och med rörlig anpassning av arbets- formerna. SIA anser att det är angeläget att såväl teoriundervisningen som arbets- och umgängesformer i den dagliga verksamheten vid lärarhögsko- lorna ger lärarkandidaterna en tillräcklig teoretisk grund för förståelsen av de faktorer. som medverkar till elevernas sociala utveckling, samt erfaren- heter av sådana praktiska arbets- och studieförhållanden, som de senare skall tillämpa. 1 den nya praktiktjänstgöringen. där lärarkandidaten är as- sistentlärare tillsammans med sin handledare. bör möjligheter finnas att väsentligt bredda erfarenheterna. genom att lärarkandidaten bereds tillfalle delta i hela skolans arbete,såsom t. ex. i elevvårds- och arbetslagskonferenser även utanför det egna arbetslaget.

SIA diskuterar hur förskjutningen i inriktningen av lärarnas grundut- bildning skall genomföras. En fråga av speciellt intresse i det sammanhanget är enligt SIA om det är möjligt att uppnå avsedda utbildningseffekter inom ramen för den egentliga grundutbildningen. SIA:s slutsats blir att vissa mo- ment i utbildningen. som syftar till att ge lärarna bättre förutsättningar för att medverka i skolans sociala fostran, kräver en personlig mognad och erfarenhet som man kan ifrågasätta om den föreligger under grundutbild- ningen. Angivna moment bör därför genomföras först efter någon tids tjänst- göring som lärare. förslagsvis efter ett års heltidstjänst, och förläggas till de obligatoriska studiedagarna eller en obligatorisk fonbildningsvecka.

Prop. 1975/76:39 181

Genomförandet härav bör enligt SlA kunna samordnas inom en kommun eller mellan näraliggande kommuner. eventuellt genom regionalt samarbete. Motsvarande utbildningsmoment bör komma även tjänstgörande lärare till del inom ramen för fortbildningsverksamheten.

SIA framhåller att de förändrade kraven på lärarutbildningen också bör påverka utbildning och fortbildning av lärarutbildare och handledare. SlA:s överväganden leder till att en översyn bör göras av lärarutbildningen.

8.1.6. Utbildning i specialpedagogik och speciallärarnas ställning

Specialpedagogisk metodik spelar en central roll i SlA:s syn på under- visningen i skolan. SIA gör en grundläggande åtskillnad mellan 5 pe c i a I - undervisning och specialpedagogik. Specialundervisning av- ser en speciell organisationsform inom skolan. som via särskilda beslut erhål- lit lärarveckotimmar medan specialpedagogik är namnet på metoder i skolans arbete som syftar till bättre metodisk anpassning av undervisningen till elever med olika typer av svårigheter. Specialundervisning kan mätas i kvantitativa volymtermer, specialpedagogik i kvalitativa termer i form av resultat. De båda begreppen täcker i dag inte samma verklighet. Specialpedagogik kan fö- rekomma och befrämjas oberoende av om den inordnas på en särskild typ av statsbidragsberättigade timmar eller inte. Omvänt garanterar benämningen specialundervisning på vissa timmar inte att det metodiska arbetet där präglas av specialpedagogik. Att söka mäta 5 p e c i a 1 u n d e r vis nin g e n s resul- tat är från denna utgångspunkt föga meningsfullt.

1 SlA:s förslag (kap. 10 och 16) förekommer inte specialundervisning som någon från skolans övriga undervisning skild organisationsform. Detta in- nebär givetvis inte att de specialpedagogiska insatserna avses minska. Tvärt- om anser SIA det i hög grad angeläget att vidga de metodiska och kvalitativa insatserna för elever med svårigheter. Detta sker bäst genom att de metoder och de erfarenheter. som utvecklats inom specialpedagogiken, får prägla en så stor del av arbetet inom skolans arbetsenheter som möjligt. Specialpedagogiska insatser kan befrämjas på olika vägar genom att be- tonas i den vanliga grundutbildningen för lärare och i skolans reguljära fortbildning. genom materialproduktion avpassad för elever med svårigheter, genom att skolans förstärningsresurs utnyttjas för gruppbildning och stöd i olika stora grupper så att individualiserande arbete underlättas, genom att tid avsätts för arbetsenhetens lärare att utarbeta åtgärdsprogram för elever med svårigheter. Centralt kan dessa insatser befrämjas genom utbildning av vissa lärare i specialpedagogik (speciallärare). genom särskild fortbildning av andra lärare, genom att de utbildade speicallärarnas tjänstgöring blir så anordnad att deras kunskaper och erfarenheter smidigt kommer den samlade verksamheten i ar- betsenheterna till godo. SIA finner med hänsyn till de höga kostnaderna per utbildningsplats för

Prop. 1975/76:39 182

speciallärarutbildningen rimligt att den som genomgår utbildningen kan ver- ka i skolan och nyttja sin utbildning under längre tid än som är fallet om in- tagningsbestämmelserna gynnar lång tjänstgöringstid. SIA föreslår därför att intagningsbestämmelserna till speciallärarutbildningen utformas så att lämp- lighet erhåller betydligt större vikt än tjänstgöringstid.

SIA övergår därefter till att diskutera olika åtgärder för att öka volymen lä- rare med fullständig utbildning is p e c i a 1 p e d a g 0 g i k samt vissa effek- ter därav.

1 vilken utsträckning fasta grupper (specialklasser) behöver bildas i framti- den kan enligt SIA inte exakt bedömas. Förmodligen kan antalet nedbringas högst väsentligt genom samordnade och välstrukturerade åtgärdsprogram inom arbetsenheten. Detta är också en huvudlinje i utredningens förslagtkap. 10). Om så sker, och timbehovet i fasta grupper reduceras till hälften. (timbe- hovet för fasta grupper eller enskilda elever med tal-. hörsel-, syn- eller rörelse- svårigheter kan antas vara konstant) skulle det innebära att man 1978 får en tillgång på ca 0.1 vtr per elev specialutbildad lärare i arbetsenheter, vilket mot- svarar ca en femtedel av den totala förstärkningsresursens timantal. Tilläm- pat på en arbetsenhet i åk 1 på tre "klasser", 66 elever. med ett totalt timun- derlag av 108 vtr utgör detta ca 6 %. SIA finner det inte realistiskt att tro att specialpedagogik med så ringa insats skall kunna få någon större genomslags- kraft.

Då det måste bedömas som synnerligen angeläget att även på kort sikt öka de specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och då detta knappast är möj- ligt att åstadkomma genom ökning av den nuvarande ettårsutbildningen, bör målet framhåller SIA i stället vara att söka nå en omfattande spridning av me- todiskt kunnande bland så många lärare som möjligt. Detta kan ske på olika sätt. SIA menar att för att nå önskvärda resultat bör en utbildningsinsats ha samma omfattning som tillvalskursen i specialpedagogik på mellanstadiet, dvs. 160 timmar eller fyra veckor. SIA föreslår därför att sådana fortbildnings- kurser anordnas, med koncentration på läs- och skrivsvårigheternas metodik och anpassningsstörningar. De bör kunna ges i huvudsak samma karaktär som den utbildningskomplettering som bedrevs i samband med gymnasiere- formen 1966.

Kostnaderna kan uppskattas till ca 40 milj. kr. per år. inkl. vikariekostna- der. Kurstiden bör kunna uppdelas på två år. Vid en lämplig regional fördel- ning av kurserna bör kostnaderna kunna nedbringas väsentligt.

Då SIA utgår från att deltagande i utbildningen skall vara obligatoriskt, för- utsätts full lön utgå under utbildningstiden. Deltagarnas tjänster skall uppe- hållas av vikarier. Genom en god planering bör det enligt SlA i stor utsträck- ning vara möjligt att samma vikare successivt ersätter olika lärare på samma skola.

SlA framhåller att dimensioneringsgrunden för specialpedagogisk utbild- ning inte kan vara volymen av den nuvarande organisationen för specialun- dervisning. Utbildningen bör dimensioneras så att man erhåller en effekt

Prop. 1975/76:39 183

mätt i specialpedagogiskt kunnande i skolans normala arbetsenheter. Ambi- tionen bör vara att de utbildade speciallärarna erhåller utökade möjligheter att tillsammans med övriga lärare utforma en specialpedagogiskt inspirerad me- todik och utforma de nödvändiga åtgärdsprogrammen. Det kan idet arbetet vara behövligt och naturligt att speciallärarnas arbetstid tas i anspråk mindre för egna lektionerän för programutformning.

Kostnaderna och effekterna av en utbildningsinsats av denna omfattning måste vägas mot andra kostnader och effekter av främst minskning av klas- storlek. Vid en sådan jämförelse torde det enligt SlA vara betydligt mer att vinna i skolans arbete genom att satsa på utbildning och metodutveckling. Detta kan ske i betydande omfattning utan att man ens närmar sig kostnader- na föratt t. ex. sänka delningstalen generellt med en elev.

8.2. Remissyttranden 8.2.1 Specialisering inom skolan

Statskontoret förutsätter att den helhetssyn på lärarrollen som SIA förordar beaktas vid utformningen av eventuella tilläggsdirektiv till 1974 års lärar- utbildningsutredning.

SÖ anser att specialister behövs i skolans arbete liksom i all annan verk- samhet. Genom att de i arbetsenheten får fungera i ett lagarbete torde förut- sättningar finnas för både smidigare samarbete och bättre resultat. Många problem i skolan kan då lösas av arbetsenhetens personal. I detta lag bör också elever och föräldrar ingå som självklara resurser.

SÖ liksom A MS finner det också värdefullt att fritidspedagoger, ungdoms- ledare och andra utanför skolan yrkesverksamma knyts till skolans verksam- het. Därigenom tillförs skolan synpunkter och erfarenheter av annan art än vad som sker under den konventionella undervisningen och elevens kontak- ter med närsamhället bör rimligen öka. Liknande synpunkter har bl. a. Hel- singborgs, Kristianstads och Stockholms kommuner. medan Göteborgs kommun i detta sammanhang vill betona vikten av att alla personalkategorier i skolan kan ges vidgade roller. Exempelvis har skolmåltidspersonal. vaktmästare och Städpersonal förutsättningar att skapa värdefulla kontakter med eleverna och göra aktiva insatser för elever med svårigheter. Att vidga arbetsområdet för t. ex. nämnda personal genom att möjligheter öppnas för uppgifter i samband med fria och frivilliga aktiviteter synes vara ägnat att ökar ar- betstillfredsställelsen och förbättra samarbetet i skolan.

SO anser, i likhet med SIA, det vara angeläget att den speciella elevvårds- personalen deltar i arbetet direkt ute i arbetsenheterna så att insatserna som görs inriktas på hela skolmiljön. SÖ biträder därför utredningens uppfattning att skolpsykologerna bör verka i direkt kontakt med arbetslagen och att insat- sernas tyngdpunkt förläggs till medverkan vid åtgärder för elever med skol- svårigheter och förebyggande uppgifter i miljön. Detta menar även SACO/SR som Också anser att man nu bör ta ställning till SÖ:s förslag om max. 1 000 elever/skolpsykologtjänst.

Prop. l975/76:39 184

SÖ delar inte SIA:s uppfattning att fortbildningen för den speciella elev- vårdspersonalen är relativt svagt utvecklad. En samordning är emellertid nödvändig, dock med en viss för varje personalkategori speciell fortbildning för att bibehålla såväl bredd som djup i det skolsociala arbetslaget. Länsskolnämnderna och länsskolpsykologerna bör här kunna utgöra en vär- defull fortbildningsresurs. SÖ understryker också vikten av att skolledarna i sin utbildning ges sådana insikter att de kan fungera som arbetsledare för så- väl den psykologiskt som den kurativt betonade verksamheten. Detta gäller inte enbart den verksamhet som riktas till eleverna utan i minst lika hög grad skolledarens personalvårdande uppgifter.

Länsskolnämnden i Norrbottens län delar de synpunkter SlA framför vad gäller önskvärd inriktning av den särskilda elevvårdSpersonalens arbete. För att det skall vara möjligt att bedriva en verksamhet i enlighet med SIA:s in- tentioner fordras emellertid en betydande utökning av antalet tjänster. 1 t. ex. Norrbottens län finns 14 kommuner och totalt 6 skolpsykologtjänster. Länsskolnämnden beklagar att utredningen inte tagit fasta på att det i direkti- ven särskilt framhålls att man bör undersöka huruvida ”nuvarande regler för understöd till lokal skolpsykologisk verksamhet är väl utformade”. Länsskolnämnden bedömer det som osannolikt att elevvårdspersonal kom- mer att kunna anställas inom ramen för medel för fria och frivilliga aktivitt'.€ ter. Länsskolnämnden finner det anmärkningsvärt att SlA, som i så hög grad betonar behoven av sociala och psykologiska insatser, inte tillfredsställande löst frågan hur dessa behov skall kunna tillgodoses.

SACO/SR har inte kunnat finna, att SIA framfört några tungt vägande ar- gument för en ändring av nuvarande organisation och huvudmannaskap för skolkuratorer. Skall skolkuratorn kunna utföra ett socialt arbete inom skolan enligt SlA:s intentioner är det enligt förbundets uppfattning nödvändigt. att skolkuratorn också har en fast ställning och arbetsplats inom skolan. Social- styrelsen anser att skolkuratorn principiellt bör tillhöra kommunens socialför- valtning, även om arbetsplatsen är skolan. Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och den kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns viktigaste uppgift skulle därmed bli att samordna olika insatser inom ramen för en behandlingsplan. På samma sätt bör fritidsledare och skolpsykologer ha samordnande funktioner och därvid kunna repliera på sin huvudmans samlade resurser. I sammanhanget vill so- cialstyrelsen liksom socialutredningen framhålla vikten av att all personal inom skolan åläggs en lagenlig tystnadsplikt. Socialutredningen framhåller att man i principbetänkandet inte har tagit ställning till om skolkuratorerna skall knytas till skolstyrelsen eller sociala nämnden. Det finns enligt utred- ningen skäl för bägge lösningarna. Skolans elevvård får inte utvecklas så att de sociala organen kopplas in först på så sent stadium att de tidiga och före- byggande socialvårdsinsatser socialutredningen föreslagit inte längre är möj- liga. Samma synpunkt har BRÅ.

LO liksom SSU och Unga Örnar menar att en strikt uppdelning i specialist-

Prop. 1975/76:39 185

funktioner är olycklig och anser att lärararbetet inte bör specialiseras till en- bart lektioner mcdan elevens personliga-problem hänvisas till specialister. Deras kunskaper och erfarenheter kommer eleverna bäst tillgodo i ett funge- rande lagarbete där en aktiv samverkan bättre kan utvecklas så nära eleverna som möjligt dvs. i arbetslagen/arbetsenheterna. Där måste också syo-perso- nalen inräknas. Detta menar även Sveriges Sko/kuratorers Förening": som dock med beklagandc nödgas konstatera att SIA inte lyckats skapa sig en rea- listisk och adekvat uppfattning om skolkuratorns arbete och målsättning i da- gens skola.

Kommunerna är överlag positiva till SlA:s syn på specialiseringen och lärarrollen.

Närdelgällerskolbibliotekets uppgifter isamband med sko- lans undervisning. ställs allt större krav på bibliotekets resurser. SÖ delar upp- fattningen att skolbibliotekariens roll bör vara pedagogisk och handledande, men att skolbibliotekarien också bör kunna spela en väsentlig roll föratt hjäl- pa elever med svårigheter. Detta framhåller även AMS. Norrköpings kom- mun. Stockholms kommun m. fl. Luleå kommun menar att skolans hjärta. bib- lioteket. bör vara bemannat under skoldagen för att inte biblioteket skall bli skolans dyraste finrum. som bara används vid högtidligare tillfällen. Detta framhåller även Kalmar kommun.

SL kan inte acceptera SlA:s ställningstagande att det på sikt bör vara möj- ligt att också inom grundskolan anställa s. k. fackutbildade bibliotekarier och tar ett mycket bestämt avstånd från vad SIA anfört på denna punkt. SACO/SR understryker att på sikt bör det vara möjligt att också inom grund- skolan anställa fackutbildade bibliotekarier. Det av bl. a. ekonomiska orsaker rekommenderade samarbetet mellan skolan och folkbiblioteket bör bli lättare att förverkliga med fackbibliotekarier som samordnare på skolsidan. SAB an- ser att skolbibliotekets roll inte tillräckligt har blivit belyst i utredningen.

8.2.2 Fortbildning av sko/ledare m. m.

Flertalet remissinstanser betonar behovet av en s k olle (1 a r u t b i 1 d - nin g och liksom SÖ ansluter man sig i huvudsak till SlA:s förslag om skol- ledarutbildningens innehåll och vill liksom SIA understryka vikten av att ut- bildningen nära anknyts till praktiska skolförhållanden.

Med ledning av de erfarenheter som samlats inom PLUS—projektet vill SÖ vidare UNÖCTSlfYka att utbildning i större utsträckning än vad SlA föreslår bör anknytas till det dagliga arbetet inom det egna verksamhetsområdet. Viktiga- re är att Skolledarutbildningen i största möjliga utsträckning bedrivs enligt ar- betslagsprincipen så att samtliga skolledare vid en skolenhet och så långt möj- ligt också inom en kommun kan gemensamt delta i utbildningen.

I fråga om målgruppen föreligger viss skillnad mellan SlA:s förslag och PLUS-gruppens som räknar med att alla skolledare skall delta i den nya bas- Ulbildningen under förutsättning att de med hänsyn till ålder kommer att

Prop. 1975/76:39 186

tjänstgöra efter genomgången utbildning. PLUS—gruppen inräknar i målgrup- pen även arvoderade studicrektorer inom vuxenutbildningen och ledare vid kommunala musikskolor. Förslaget innebär vidare att utbildningen av nya skolledare i stort följer samma mönster som för de redan verksamma under basutbildningsperioden. SÖ ansluter sig till PLUS-gruppens förslag. vilket kan ske utan kostnadsökningar ijämförelse med SIA:s förslag då den avgjort största delen utgörs av kostanderna för Skolledarutbildningen av lönekostna- der under kurstiden. PLUS—gruppens förslag innebär förkortning av den egentliga kurstiden med en förskjutning i tyngdpunkten av studierna till hemstudieperioderna. Med hänsyn härtill föreslås att vikarier inte skall före- komma. I stället utgår ett schablonbelopp till kommunen för att möjliggöra arbetsavlastande och partiellt skolledarersättande uppgifter under utbild- ningstiden.

I fråga om kontinuerlig fortbildning föreslår SIA att sådan skall ske vart femte år och att så skall ske först efter den femårsperiod. under vilken basut- bildningen sker. SÖ vill inte nu ta ställning till hur den kontinuerliga fort— bildningen idetalj skall utformas.

Till PLUS-utbildningen ansluter sig även SSK, SACO/SR, Skolledarför- bundet samt Lycksele kommun.

Av all den utbildning som besk rivs och rekommenderas vill länsskolnämn- den i Kalmar län särskilt prioritera Skolledarutbildningen.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anför att det är viktigt att de syn- punkter som kommit fram från deltagare i skolledarkurser beaktas, nämligen att utbildningen blir praktiskt upplagd. att konkretionen sker genom praktik- fall och att samlevnadsfrågor på arbetsplatsen särskilt beaktas. Utbildningen bör komma efter utnämningen.

Länsskolnämnden i Malmöhus län har svårt att finna något bärande skäl för att skolchefsutbildningen skall anförtros kommunförbundet. Den katego- riklyvning som därigenom skulle uppstå rimmar illa med utredningens en- hetssyn i övrigt.

All skolledarutbildning bör sortera under SÖ menar SL och utredningens förslag att kommunförbundet skulle anförtros uppgiften att svara för skol- chefsutbildning kan inte ses som rationellt. Några bärande skäl härför kan heller inte redovisas.

SPN understryker vikten av att Skolledarutbildningen även innefattar nöd- vändiga personaladministrativa kunskaper för uppgiften som arbetsledare.

Landstings/örhundel ställer sig i princip bakom utredningens förslag om en skolledarutbildning men vill samtidigt understryka att detta ej skall utgöra ett ovillkorligt krav för skolledartjänst. Förbundet finner det förvånande att inte landstingen föreslås bli representerade i ledningsgruppen för skol- ledarutbildning.

SAF anser att utbildningen bör delas upp i etapper. En varvad utbildning innebär att inlärningstiden kan nedbringas och att utbildningsinnehållet får en mer konkret och individanpassad utformning. Föreningen föreslår därför

Prop. 1975/76:39 187

att en kortare grundutbildning förläggs mellan förordnande och tjänstetill- träde. Nästa utbildningsetapp bör komma efter två terminers tjänstgöring och bygga på den erfarenhet skolledaren skaffat sig då han eller hon har möjligheter att påverka utbildningens innehåll. Föreningen vill framhålla att skolledarna bör ha erfarenheter från arbete utanför skolan.

Västerås kommun tillstyrker obligatorisk skolledarutbildning men vill för utbildningen föreslå ett starkt inslag av socialpsykologi. sociologi och 50- cialpolitik och att den sker vid lärarhögskola/universitet och inte i de in- ternatkonferenser vid olika kursgårdar som utredningen föreslår.

Förslaget om att den som är behörig till ordinarie tjänst vid skolan skall vara behörig till skolledartjänst har mötts av en splittrad remissopinion. Till utredningens förslag ansluter sig bl.a. SÖ. länsskolnämnderna i Uppsala och Västernorrlands län. SA V. LO. Haninge kommun. Väx/"ö komnrun och skalstvre/sen i Trelleborg. SÖ finner det rimligt att kräva att den som utses till skolledare själv skall ha erfarenhet av verksamhet inom skolan. Detta behöver dock inte innebära att för be- hörighet till skolledartjänst måste uppställas krav på behörighet till ordinarie tjänst som lärare. Samma synpunkter har LO som hävdar betydelsen av att vid tillsättning av alla tjänster i skolan — även skolledarna — annan bak- grund än lärararbete kan invägas som merit.

Stockholms kommun uttalar en viss reservation till förslaget liksom Malmö kommun. som menar att för förslaget talar dock tillkomsten av ett stort antal studieledare som har pedagogiska uppgifter.

Direkt avvisande till förslaget är Norrköpings kommun. Helsingborgs kom- mun och Jönköpings kommun liksom lärarförbunden SL. SFL, TLL och LR. SAC O/RS, TCO och Skolledarförbundet anser det självklart att skolledarna behöver pedagogiska kunskaper av minst samma omfattning som lärarna. MUF. FPU och SFS redovisar liknande ståndpunkt.

8.2.3. Fortbildning av skolpersonal

Förslaget om fortbildning i s pec i a ! pe d a gog i k har genomgående mötts mycket positivt av remissinstanserna.

SÖ finner det angeläget att speciallärarutbildningen dimensioneras så att hela behovet av speciallärare täcks. En ökad utbildning av speciallärare ute- sluter emellertid inte behovet av specialpedagogisk fortbildning av det slag som SIA föreslår. Förslaget om fyra veckors utbildning måste betraktas som ett absolut minimum. Utbildningen bör förläggas i nära anslutning till den egna orten/skolan. De fyra veckorna bör organiseras så att den egentliga kurstiden förläggs till en vecka i början och en vecka i slutet av hela perioden. Under de mellanliggande två veckorna genomförs själv- studier. auskultationer och studiebesök. som introduceras under första kurs- veckan. under vilken även den teoretiska fördjupningen meddelas. Den fjär- de veckan ägnas åt sammanfattande seminarier och diskussioner.

Prop. 1975/76:39 188

SÖ ifrågasätter om det är rationellt som utredningen föreslår att låta ut- bildningen omfatta alla lärare. Snarare bör utbildningsbehovet anpassas efter lokala förhållanden. som t. ex. arten och graden av svårigheter och liknande omständigheter. Antalet lärare från olika ämnen. stadier och skolformer bör enligt SÖ avgöras lokalt och i samråd mellan lärarna och den lokala skolmyndigheten. Härvid bör grundskolan och dess låg- och mellanstadiet prioriteras. SÖ betonar att det är angeläget att detta slag av fortbildning kommer till stånd snarast och med start fr.o.m. budgetåret 1976/77.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker utbildningen och menar att den bör i största möjliga utsträckning fördelas regionalt så att så få lärare som möjligt behöver lämna bostadsorten.

Lärarhögskolan i Uppsala ställer sig mycket tveksam inför SIA:s förslag att ge en mycket stor del av lärarkåren snabbutbildning i specialpedagogik. Med den definition som SIA ger av specialpedagogiken när det gäller läs- och skrivsvårigheter. är det oklart i vilken mån den skiljer sig från annan pedagogik. Man kan ifrågasätta värdet av en snabbkurs om fyra veckor. eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i regel inte bara torde vara en fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt. Fort- bildningen kommer enligt högskolans mening att kräva så mycken tid och så stora kostnader att den inte får baseras på otillräckligt genomförda analyser och oklar målsättning.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna fortbildningen. men anser att den till en början bör begränsas främst till klasslärare inom grundskolan och — i den mån tillgängliga resurser medger - annan kommunal personal med liknande uppgifter.

Förslaget tillstyrks också av bl. a. RR 1". MM. kommunförbundet. samtliga lärar/iirbtmd. MUF. Statens Handikappråa' samt flertalet kommuner. Enligt kommunförbundets uppfattning har utredningen överbetonat behovet av fortbildning för fria och frivilliga aktiviteter. Förbundet utgår från att ett omfattande samråd behövs mellan statliga och kommunala företrädare under planeringen av fortbildningsarbetet för all personal.

Enligt Lan(lstings/örbtmdet är det självklart att erfarenheterna från arbets- livet måste utgöra en stor tillgång för den blivande läraren. SAF menar att den blivande läraren i samband med sin utbildning bör få kunskaper om och erfarenheter av arbetslivet utanför skolan och i takt med att ar- betslivet förändras och utvecklas behöver också lärarna en kontinuerlig fort- bildning som kan ge bredare. fördjupade och aktuella kunskaper om ar- betslivet. Detta understryks också av LO.

ABF och Unga Örnar anser att ökade resurser skall ställas till organi- sationernas förfogande för utbildningsverksamhet. Liknande synpunkter framför Borås kommun.

RF anser att praktiktjänstgöring för lärare skall ske vid den lokala av- delningen inom någon organisation. exempelvis en idrottsförening för att därigenom ge lärarna en bättre uppfattning om organisationernas roll i när- samhällets liv.

Prop. 1975/76:39 189

Flera kommuner betonar det nödvändiga av en fort b ild n i ng a v all verksam personal i skolan. Uppsala kontmun uttalar sin tillfredsställelse över SIA:s initiativ till en bred utbildning och fortbildning för alla som arbetar i och för skolan. Kommunen ser det också som angeläget att fortbildning och information inom skolornas elevområden utsträcks att omfatta personalgrupper utanför skolan som sysslar med barn och ungdom t. ex. representanter för fritidsförvaltning, socialförvaltning. polis och bar- navårdande institutioner. Samma synpunkter framför Kalmar kommun. Stockholms kommun finner det väl motiverat att all skolans personal skall vara målgrupp för fortbildning.

Tyresö kommun menar att fortbildningen bör inriktas mot gruppsam verkan och lagarbete.

8.2.4 Arbetstidsavta/ och skolans inre arbete

SA V framhåller att om ett arbetstidsavtal som omfattar alla i en lärartjänst ingående arbetsuppgifter skall slutas mot bakgrunden av den nya skolor- ganisation. som SIA föreslår. förutsätts enligt verkets mening att ett relativt detaljerat beslut om verksamhetens bedrivande först fattas. Härvid torde bl. a. besluten om läsårets längd och förläggning samt i övrigt om på vilka tider under vecka eller dag verksamheten skall bedrivas utgöra viktiga för- utsättningar för förhandlingar om arbetstagarnas arbetstid. Vid bedömningen av arbetstid för arbetstagarna måste även detaljer som begränsningsperioder. raster. förläggningsfrågor m.m. beaktas. SAV vill vidare framhålla nöd- vändigheten av att skoldagen och skolans arbetsplats får en sådan utformning att förutsättningar för en i avtal reglerad ordinarie arbetstid kommer att finnas.

Statskontoret har inte något att erinra mot de allmänna synpunkter på utformningen av ett helt nytt arbetstidsavtal för lärare inom allmänna skol- väsendet som SIA ställt upp.

Enligt SÖ:s mening har det nuvarande systemet för bestämmande av lärarnas arbetstid vid tillämpning inom dagens skola i vissa avseenden visat sig vara mindre tillfredsställande. Sålunda synes det stundom försvåra möj- ligheterna till kontakt i önskvärd utsträckning mellan lärare inbördes samt mellan lärare och annan skolpersonal. elever och föräldrar. Erfarenheten visar att man måste vara beredd att ompröva såväl principerna för arbets- tidssystemet som för bestämmande av lärarnas åligganden. Man behöver komma ifrån det dominerande och exakta beroendet av antalet lektioner. när det gäller bl.a. anställningens omfattning och därmed lönens storlek. Av principiella och praktiska skäl bör enligt SÖ:s mening ett arbetstidsavtal träffas. som är så konstruerat att därav i princip framgår vilken arbetstid den enskilda arbetstagaren har att fullgöra inom ramen för sin tjänst. Positiva till detta synsätt är även Landstings/örbundet. SAF. LO. SSU.MUF och Unga Örnar. Länsskolnämnden !" Södermanlands län menar att det är nödvändigt

Prop. 1975/76:39 190

att överläggningar upptas mellan avtalsverket och personalorganisationerna. Länsskolnämnden l Gotlands län ser den nuvarande beräkningen av är- betstid för lärare som det största hindret för genomförandet av läroplanens intentioner.

SACO/SR, LR och TLL menar att det är" möjligt att med hjälp av om- räkningsfaktorer mäta allt lärararbete — även förberedelse- och efterarbete samt övrigt lärararbete — i undervisningsskyldighet.

Filipstads Sko/Sll'fé'lSP menar att nuvarande arbetstidsavtal har haft en sty- rande effekt på värderingen av lärarens roll i skolan och i samhället. Om avtalen får en sedvanlig utformning och lärare därmed jämställs med andra anställda. borde en omvärdering av lärarrollen vara möjlig. Detta är en kärn- fråga i reformeringen av skolans inre arbete. Denna synpunkt delas av flera kommuner bl. a. Göteborg. Helsingborg. Luleå, Malmö. Norrköping och Uddevalla.

8.2.5 Persona/värd m. nr. inom skolväsendet

SlA understryker att det är viktigt att kommunen känner samma ansvar för skolans personal som för annan personal. Denna uppfattning delar SÖ. Utan samverkan mellan arbetsgivaren — kommunen och dess personal i skolan torde den närsamhällets skola som SlA skisserar knappast bli verk- lighet.

SÖ delar också utredningens uppfattning att det är viktigt att inom skolan skapa positiva attityder till organisationsutveckling och anpassning till sam- hällets förändrade krav på utbildningsinsatserna. Likaså delar SÖ utredning- ens önskemål om att krav på omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. Ett genomförande av SlA:s förslag torde skapa en arbetssituation för personalen. där möj- ligheterna att finna lösningar obundna av stadga och anvisningar är betydligt större än tidigare.

Enligt SPN:s erfarenheter har skolområdets särskilda villkor och restrik- tioner medverkat till att flertalet kommuner inte upplever sig ha skyldighet att fungera som arbetsgivare för lärare i andra avseenden än vad avtal och statsbidrag förpliktigat till. Så omfattas t. ex. lärarna oftast inte av den per- sonalhälsovård som bedrivs för andra kommunalt anställda. Den persona- ladministrativa verksamheten visar inom skolområdet betydande brister. Skolornas egen personaladministration är svagt utbyggd och kommunernas personaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet. Lärarna har sålunda inte kommit att omfattas av den personaladministrativa utveckling som sker inom andra område. Enligt SPN:s uppfattning har den detalj- reglering som gäller för skolområdet motverkat en samlad personalpolitisk bedömning och en konstruktiv personaladministrativ utveckling i riktning mot de skisserade mål. som SPN utvecklar i sitt remissvar. SPN påpekar i detta sammanhang att ett stelt rekryteringssystem tillsammans med en

Prop. 1975/76:39 191

i övrigt bristfällig administrativ uppföljning kan få negativa konsekvenser för enskilda anställda. .

Frånvaron av konkreta förslag på det personalpolitiska Området är i SIA:s betänkande nästan total vilket enligt SACO/SR:s mening är anmärknings- värt eftersom SIA enligt sina direktiv skulle uppmärksamma personalvården i skolan.

9. Genomförande av utredningens förslag

Hänvisningar till S9

  • Prop. 1975/76:39: Avsnitt 9.2

9.1. Utredningen

Utredningen har föreslagit ett system för resursanvändning. resursför- delning och resurstilldelning som inte är statiskt utan möjliggör att fort- löpande och på skilda nivåer företa de prioriteringar och de förändringar i arbetssätt och arbetsinriktning som problemanalyser och utvärdering kan visa nödvändiga.

De resurser som nu står till förfogande har bedömts tillräckliga för en godtagbar måluppfyllelse vad gäller den reguljära undervisningsverksam- heten i skolan.

Däremot har utredningen funnit att vissa brister finns i de stödfunktioner som har till syfte att åstadkomma bästa möjliga planering och utnyttjande av de medel som ställs till skolans förfogande. Undervärdering och un- derdimensionering av dessa insatser kan ha allvarliga konsekvenser för ut- bytet av skolverksamheten. såväl för den enskilde eleven som för samhället. Utredningen har funnit att nya insatser på detta område är nödvändiga.

Utredningen har också funnit det nödvändigt att skolan får möjligheter att genom fria aktiviteter väsentligen kunna förbättra den allmänna skol- miljön och ge fria och frivilliga organisationer större möjligheter att i skolan nå kontakt med och aktivera ungdomen. Därigenom befrämjas också ut- vecklingen mot en mer öppen skola som utgör en viktig del av arbetet med barn och ungdom i en kommun. Samtidigt skapas inom skolan utökade och varierade möjligheter att stödja och hjälpa elever med svårigheter.

Elevernas föräldrar har hittills inte i önskvärd omfattning kunnat ta del av och engagera sig i sina barns skola. Förvärvsarbete lägger för många föräldrar hinder i vägen. Också på detta område har utredningen ansett det nödvändigt med ytterligare samhälleliga insatser.

Samtidigt har utredningen bedömt att vissa inslag i skolans verksamhet och organisation inte är lika nödVändiga nu som då de infördes. De kan också ha den utformningen att de inte kan anses funktionella i den ut- formning av skolan SIA föreslår. På dessa områden innebär utredningens förslag därför vissa besparingar.

Vissa av de kostnadsökningar som SIA föreslår är temporära och hänför sig till genomförandeperioden. För att utredningens förslag skall leda till någorlunda snabba resultat har utredningen ansett det viktigt att i viss mån

Prop. 1975/76z39 192

koncentrera insatser till en första genomförandeperiod.

Utredningen gör en sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag och redovisar följande kostnadsökningar minskade med fö- reslagna besparingar:

Stat Kommun Övergångs- Bestående skede

Kostnadsökning 2362 1459 60 därav i Skolbudgel 2092 1159 60

Dessutom föreslår SIA särskilda medel för allmän information till för- äldrar. ungdomsorganisationer och övriga till en omfattning av 0.9 milj. kr.

Utredningen anför även att en betydande del av den nuvarande arbets- lösheten är betingad av geografisk bundenhet medan det fortfarande råder betydande brist på exempelvis lärare inom vissa regioner och för vissa spe- ciella uppgifter. I den mån överskottet är koncentrerat till storstadsområden kommer den resursfördelning. som utredningen föreslagit och som ur ele- vernas synpunkt också måste prioritera dessa områden, att även vara till förmån för berörda personalgrupper.

Antalet arbetstillfällen i skolan ökar genom utredningens förslag med ca 3 600.

Utredningen har således sökt anpassa sina förslag också till rådande ar- betsmarknadsläge. såväl vad gäller resursfördelning som vad gäller ett all- mänt behov av ökad tillgång på arbetstillfällen under 1970-talet.

Utredningen har bedömt det angeläget att de utbildningsinsatser som föreslås — utbyggd och obligatorisk skolledarutbildning samt en omfattande särskild fortbildning i specialpedagogisk metodik — snarast kan komma till stånd.

Utredningens förslag i övrigt förutsätter en prövning från olika kommu- ners förutsättningar. Intagning av beslutsunderlag som en grund för friare resursanvändning fordrar liksom vissa personalfrågor och utseende av be- styrelse att tillräcklig tid står till skolstyrelsens förfogande. Fortbildnings- insatser kan i betydande omfattning behöva föregå genomförandet av för- slagen. Inte minst är det angeläget att sådan fortbildning gemensamt för personal från olika nämnder genomförs för att underlätta det samarbete i barn- och ungdomsfrågor som utredningen föreslår.

Utredningens förslag är så utformade att de ingår i en helhet där de olika delförslagen är avsedda att stödja varandra. En övergång till en verksamhet inom skolan enligt utredningens förslag måste därför omfatta samtliga delar av detta och övergången ske samtidigt för alla rektorsområden och skol-

Prop. 1975/76:39 193

enheter inom samma kommun. Med hänsyn till att förberedelsetiden kan behöva vara olika i skilda kommuner föreslår utredningen en övergångstid på fem år med början fr.o.m. den 1 juli 1976. Övergången bör ske efter ansökan från skolstyrelsen och gälla kommunen som helhet. För kommuner som inte övergått till av SlA föreslagen organisation bör i alla delar gälla nuvarande bestämmelser och resurstilldelning.

Utredningen har fäst stort avseende vid att söka skapa goda förutsättningar för förslagens genomförande. En obligatorisk skolledarutbildning liksom en obligatorisk särskild fortbildning för närmare 5000 lärare om året är ett led i detta. Genom tjänsterna som studieledare skapas tidsutrymme för det nödvändiga samordningsarbctet inom arbetsenheterna.

De föreslagna förändringarna bör föregås av grundlig information till och diskussion bland dem som berörs. Utredningen har därför redan tagit initiativ till flera åtgärder. Således erhöll redan våren 1974 samtliga lärare ett drygt 40-sidigt nummer av SÖ:s tidskrift Pedagogiska meddelanden. vilken helt ägnades åt beskrivning av försöksverksamhet och forskning i anslutning till SlA:s arbete. Ett särskilt. drygt hundrasidigt informationsmaterial har framtagits i samarbete mellan utredningen. SÖ och lärarorganisationerna och kom hösten 1974 att tillställas samtliga lärare och skolledare. I kontakt med utredningen har vissa ungdomsorganisationer tagit fram ett liknande material. avsett för de grupper till vilka de vänder sig.

Hänvisningar till S9-1

  • Prop. 1975/76:39: Avsnitt 2

9.2. Remissyttranden

SÖ framhåller att eftersom kommunerna kan förväntas välja övergångsår bl. a. med hänsyn till det ekonomiska utfall som nuvarande ordning för skolans verksamhet resp. utredningens förslag ger skulle de statliga kost- naderna för skolan under övergångsåren komma att bli avsevärt mycket högre än beräknat. om utredningens resursfördelningsmod'ell godtas. Enligt SÖ:s mening är det därför inte möjligt att ge enskilda kommuner frihet att välja övergångsår. I och för sig menar SÖ vore det tänkbart med ett successivt genomförande av SIA:s förslag inom enskilda kommuner t. ex. en friare resursanvändning och en samlad skoldag men behålla nuvarande statsbidragssystem och organisation av skolledningen.

Beträffande övergångstiden finner SÖ denna rimlig. men bedömer det som tveksamt om en övergång till verksamhet enligt SIA:s förslag skall kunna ske så snart som utredningen föreslår.

SÖ anser att de medel som f. n. utgår för särskilda åtgärder på skolområdet övergångsvis skall behållas. Enligt styrelsen synes det skäligt att kommuner, som tilldelats statsbidrag av detta slag och som finner sig ej kunna gå över till den av SIA föreslagna nya organisationen genast, övergångsvis skall kunna komma i åtnjutande av sådana medel. Härigenom torde förutsätt- ningarna för en mjukare övergång till den nya organisationen bli bättre för dessa kommuner menar SÖ.

13 Riksdagen [975/ 76. ] sam/. Nr 39

Prop. 1975/76:39 194

Flertalet länsskolnämnder ställer sig tvekande till hållbarheten i utred- ningens ekonomiska kalkyler. Man är rädd för att kostnadsökningar kan komma att äventyra hela reformen eller orsaka att jämlikhetskravet ej kan uppfyllas.

Länss—ko/nänmden i Uppsala län menar att det från kommunalt håll fram- kommit att kommunernas verkliga kostnader troligen blir åtskilligt större än vad som beräknats i utredningen.

Statskontoret understryker betydelsen av en noggrann planering av och organisation för det arbete som gäller själva genomförandet av en förändring i denna storleksordning. Ett genomförande av "SlA-reformen" bör enligt statskontorets mening betraktas som en långvarig process. Erfarenheter talar enligt verket för en successivt utbyggd försöksverksamhet med SlA:s olika modeller för det interna skolarbetet inom grundskolan. Statskontoret efter- lyser en total kostnadskalkyl över hela reformen. Till de kostnadsposter som saknas enligt verket i SIA:s översikt hör bl. a. kostnader för tjänst- ledighet i samband med fort- och vidareutbildning samt eventuella mer- kostnader till följd av ett nytt arbetstidsavtal för lärare. Detta påpekar även Statens Ungdomsräd, som starkt understryker vikten av att föreningslivet ges reella möjligheter till förberedelse- och genomförandetid.

Socialutredningen anser att det inte är rimligt att kräva ett totalt genom- förande av hela SlA-programmet. Den roll SlA vill ge skolan. bl.a. genom ett särskilt ansvar för samverkan av sociala insatser för barn och ungdom i kommunerna. kan knappast anses vara självklar menar socialutredningen. som anser att det grundläggande ansvaret bör tilldelas socialvården.

SA l-' anser att om den nya organisationen genomförs successivt innebär det enligt verkets mening att skilda anställnings- och arbetsvillkor för de anställda kommer att gälla. Med hänsyn till dessa konsekvenser föreslår SAV genomförande vid en och samma tidpunkt för hela landet.

Komnnllt/örblmdpl framhåller att med den konkurrens om resurser som säkerligen kommer att råda "ar det sannolikt att de av SlA skisserade målen kan uppnås endast successivt och först efter ganska lång tid. Förbundet anser att genomförandet av SlA:s förslag kräver för den enskilda kommunen ett relativt omfattande planeringsskede. där kommunen behöver tillräcklig tid till förfogande för att riktiga beslutsunderlag rörande aktivitetsinnehåll, personaltillgång, lokalbehov. samverkansrutiner m. m. skall utformas. Per- sonalutbildning och informationsinsatser måste ha startat innan kommu- nerna övergår till nya arbetsformer.

Svårigheten att bedöma de ekonomiska och praktiska svårigheterna med ett genomförande av SlA:s förslag är stora anser kommunförbundet. Kom- munernas finansiella förutsättningar är av väsentlig betydelse för bedömning av i vilken takt åsyftade förändringar kan genomföras.

[ de beräkningar som förbundet låtit göra har det visat sig att det av SlA föreslagna resurssystemet tillför kommunerna belopp som i princip mot- svarar dagens statliga bidrag. Förbundet har emellertid inte haft möjlighet

Prop. 1975/76z39 195

att ta del av beräkningar avseende samtliga kommuner i landet. varför man finner det nödvändigt att påpeka ätten förutsättning för SlA:s genomförande är att det föreslagna statliga resurssystemet inte skall kräva ytterligare kom- munala insatser utöver vad SlA-utredningen angivit.

l avvaktan på SSK-utredningens förslag förutsätter förbundet att enbart övergångsmässiga förändringar av förenklande art införs i nuvarande stats- bidragsbestämmelser.

Ett realiserande av SlA:s förslag hänger intimt samman med tre huvud- frågor anser Landstings/örbzmdet, nämligen bestyrelsen. likaledes anställ- ningslörhållanden för all personal i skolan samt de kostnader som förslagen betingar. Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som återstår också inom SSK-utredningen. som i hög grad torde påverka arbetet i skolan för både elever och personal. kan förbundet ej binda sig för en bestämd tidpunkt för genomförandet. Förbundet anser det nödvändigt med en sam- ordning med andra statliga utredningar och då i första hand fosterbarns- utredningen, socialutredningen och barnstugeutredningen.

SAF understryker att förutsättningen för att förslagen skall leda till för- bättrade arbetsförhållanden i skolan är att både elever, föräldrar. lärare och övrig personal är positiva till förändringarna. För att de skall bli det bör reformen genomföras successivt. då får samtliga berörda möjlighet att an- passa sig till de ändrade arbetsförhållandena.

SL liksom TCO avstyrker SlA:s förslag om ett samtidigt genomförande av de olika momenten. Förbundet förordar i stället lokal frihet att välja olika moment av SlA:s förslag till införande vid lämplig tidpunkt under genomförandeperioden.

Förbundet fäster stort avseende vid att någon försöksverksamhet om- fattande samtliga komponenter i SlAzs förslag inte har bedrivits. varför ett eventuellt genomförande av SlA-förslag måste föregås av en minst 3-årig utprövning i ett representativt urval av kommuner. Detta framhåller flera remissinstanser bl. a. RHS. Höörs kommun. skalstvrclsen i Karlstad och 7_'t-'- rpsö kommun.

Resurserna synes Borås kommun alltför knappa för att genomföra utred- ningens intentioner. Ett genomförande av utredningens förslag skulle, om inte ökade resurser erhålls från statligt håll, kräva större kommunala insatser. Detta kan i sin tur medföra att genomförandet kan äventyras. då belastningen på den kommunala ekonomin synes vara sträng mot slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Liknande synpunkter här flertalet kommuner.

Eski/surna kommun visar att det av SlA föreslagna systemet övervältrar en alltför stor del av utgiftsbördan på kommunerna. Det är kommunens bestämda uppfattning att 0.09-resursen skall tilldelas kommunerna utan krav på kommunala insatser för en del av resursen. Kommunen anser dessutom att 0.09-resursen måste räknas upp. Detta betyder inte att man helt avsäger sig de av utredningen föreslagna kommunala insatserna. Eskilstuna kom- mun visar på kostnader som SlA inte räknat med. Det gäller frukost. mel-

Prop. 1975/76:39 196

lanmål. material. ombyggnadsarbeten. nya tjänster m. m. Det är miljon- belopp för kommunerna. Samma resonemang för skolstyralsr-w i Grants. Gö- teborgs. Malmö. Helsingborgs kommuner m. fl.

Flera kommuner bl. a. Haninge. Göteborg och Stockholm hävdar att SlA måste genomföras successivt och ej i hela kommuner samtidigt.

ill/örlzvlånga kommun hävdar att erfarenheten från försöksverksamheten visar att SlA:s förslag ej skall ses som en odelbar helhet. Synpunkten delas av nästan alla remissinstanser.

Tyresö kommun vill förorda att framför allt kommuner med proportionellt stort barnantal tillförsäkras särskilda statliga anslag för genomförande av SlA. Eljcst finns uppenbara risker för att de kommuner som i första hand är betjänta av de förändringar som SlA-utredningen föreslår av ekonomiska skäl tvingas avstå från eller försumma andra vitala verksamhetsområden. Avsaknaden av en väl underbyggd kostnadsberäkning om vad ett genom- förande av SlA-förslagen medför för kommunekonomin innebär stora pla- neringssvårigheter. vilket flertalet instanser påpekat.

Prop. 1975/76:39 197

B. BARNS FRITID Fritidsverksamhet för 7—12-åringar ] Barnstugeutredningen

I. I f't'ilirlsi'i'rsrtmltatans mål och innehåll

Barnstugeutredningens mål och förslag till pedagogiskt och organisatoriskt program bygger på en helhetssyn på individ. grupp och samhälle, där sam- spelet är väsentligt. De har förankring i ett dialogpedagogiskt synsätt och relateras till utvecklingen hos barn i ifrågavarande åldrar. De anknyter genomgående till fakta som föreligger om samhällets sociologiska struktur och de socialpsykolgiska aspekter som aktuell forskning bidrar med:

. Anordningar och åtgärder för barns och ungdoms fritidsförhållanden är av betydelse dels för att tillgodose barns och ungdoms behov av me- ningsfull fritid dels för att hjälpa föräldrar med omsorg om barnen och ungdomarna. . Alla barn behöver fasta vuxenkontakter. Ett speciellt behov av omsorg har de barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar. En väl utbyggd fa- miljeservice med bl. a. heldagsomsorg för dessa barn är ett nödvändigt komplement till familjen. . Barn som av fysiska. psykiska. känslomässiga. språkliga eller andra skäl är i behov av särskild omsorg. stöd och stimulans. bör i olika fritids- verksamheter ges detta. andra barn.

. Barn från olika boendemiljöer. t.ex. glesbygd och tätort. har olika behov av omsorg under fritid. Det är betydelsefullt. att anordningar och åtgärder anpassas till de skilda behoven. . Den personella och den materiella miljön bör utformas så att bästa möjliga förutsättningar ges för att främja barns utveckling till att från en grund av självständighet utveckla respekt för andras uppfattningar. Miljön kan främja förmågan till samspel med andra och ge möjligheter till omvärlds- orientering.

. Barnens eget samspel och deras samspel med vuxna liksom att de vuxna fungerar i en dialog med barnen är väsentligt. Fritidsverksamheten bör totalt kunna ställa upp med vuxenresurser i en omfattning som gör det möjligt att tillgodose barnens behov. Detta kräver bl. a. ökad kapacitet inom utbildningar för detta område. Nya utbildningsvägar bör prövas för personer med utbildning för och erfarenhet av andra pedagogiska områden. Personer med utbildning/yrkeserfarenhet av annat slag bör ges möjlighet till för dem anpassad utbildning. Fortbildning för dem som arbetar i olika fritidsverksamheter bör anordnas.

. Ett samarbete omkring barnets totala situation är nödvändigt. Omsorgen om barns fritid är ett gemensamt ansvar för föräldrar. fritidshemmens

Prop. 1975/76:39 198

personal. fritids- och ungdomsledare. lärare och övrig personal i skolan samt andra vuxna med kontakter med barn.

. En omfattande utbyggnad av fritidsverksamhet lör barn. dess organisation och integrerade arbetssätt är i hög grad beroende av en nära samverkan mellan föräldrar och dem som på olika sätt har uppgifter inom fritids- verksamhet liksom av att samhällets skilda resurser kan samordnas.

Fritidshems- och fritidsverksamheten skall framhåller BU sammanfatt— ningsvis svara upp mot följande behov:

. Heldagsomsorg för de barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar. . Heldagsomsorg för barn med behov av särskild omsorg. stöd och sti- mulans. . Allmän fritidsverksamhet för alla barn.

Utredningen definierar begreppet skolbarns fritid som fritid under den icke-lektionsbundna tiden av dagen. terminen och året. Utredningen har avgränsat sitt uppdrag till att avse de frågor som berör åldrarna 7—12 år.

1.2 Pedagogisk planering/n. m.

Utvecklingsperioden ca 7—ca 12 år innebär en vidareutveckling från för- skoleåldern i olika avseenden med väsentligen andra karakteristika. Ju mer barnet tillväxer i självständighet. ju mer ökar det sina kamratkontakter. Kamratgrupper blir under dessa år ett centrum för social fostran. Den har stor betydelse bl. a. för varnets självvärdering och som stimulans till intressen och kunskaper.

Det är viktigt anser utredningen att barnet får uppleva vuxna som kam- rater. som har hunnit längre i sin utveckling och därför tål att stångas mot. En förutsättning för att en verklig dialog skall kunna äga rum är att den vuxne accepterar och respekterar barnets åsikter och känslor. Utredningen diskuterar och exemplifierar de möjligheter fritidsmiljöerna har att i samspel mellan barn och vuxna på olika sätt utveckla barns självständighet. in- tellektuella och sociala förmåga. Dessutom betonas vikten av att barn med särskilda behov och andra barn är tillsammans. upplever varanderas likheter och olikheter samt har tillfällen till gemensamma upplevelser.

Barn vistas i olika miljöer och upplever större eller mindre känsla av tillhörighet till dessa. Hemmet. kamraterna. bostadsområdet. föreningslivet. bibliotek. skola. fritidshem. fritidsgårdar samt andra fritidsverksamheter in- går i helheten. Medvetenhet om barnets helhetssituation och dess olika delar är viktig. Innehållet i sociala relationer har avgörande betydelse för utvecklingen av barnets framtida relationer till omvärlden. Det är bety- delsefullt att olika verksamheter för barn präglas av en öppen kommu- nikation med samhället. Barnet bör få rika tillfällen att uppleva olika sam- hällsfunktioner och processer. De vuxnas insikt om att barnen själva måste

Prop. 1975/76:39 _" 199

upptäcka sin egen värld är väsentlig.

Utgångspunkter för fritidsverksamhetens,innehåll och former måste vara e n öppc n barn ni i ljö. en miljö där man ger barnen rika tillfällen till att orientera sig i vuxenvärlden. Utredningen betonar särskilt det nöd- vändiga i att finna vägar för direktkontakter mellan arbetslivet och barnens olika pedagogiska miljöer skola—fritidshem. föreningsliv och andra fritids- verksamheter.

En annan viktig utgångspunkt i alla former av fritidsverksamhet för barn och ungdomar är att b a r n e n sj äl v a i ökad utsträckning skall a k t i v t få medverka i utformningen av såväl den fysiska miljön som det verksamhetsmässiga innehållet och där- med dcliniera sin egen omvärld. Vuxna med olika erfarenheter bör i samspel med barnen utforma en miljö som har som utgångspunkt att tillgodose barnens behov.

Utredningen betonar utomhusmiljöns stora betydelse. I olika utomhus- miljöer bör erbjudas möjlighet till konstruktiv och skapande lek. Genom- tänkta och välarrangerade utelekplatser kan behöva kompletteras med om- råden. där barnen själva tillsammans med vuxna bygger upp sin miljö och i fortsatt samverkan konstruerar. bygger vidare och upplever samband.

De barn. som av fysiska och psykiska skäl vissa delar av dagen eller vissa dagar i veckan vistas i olika institutions- och skolmiljöer för ba rn med särskilda behov. behöver få del av kamratskap och känna samhörighet med andra i fritidshem. i föreningar och klubbar.

1 samverkan med skolans elevvård och social uppsökande barnavård bör fritidshemmets och föreningslivets samlade resurser användas för alla barn med behov av särskild omsorg.

Fritidsmiljön kan på många sätt främja in v a n (1 r a r b a r n e n 5 språk- utveckling och allmänna utveckling.

Varje barn har. när det kommer till fritidsmiljön. erfarenheter och för- utsättningar för att bygga vidare på. De vuxnas samarbete med barnen är en grundförutsättning för miljöns anpassning till varje barns behov, fram- håller barnstugeutredningen.

Med en genomförd samverkan mellan föräldrar. fritidshemmets och sko- lans personal omkring barnets totala situation kan mycket positivt utvinnas. Den innebär att man ömsesidigt stödjer och kompletterar varandra. I fri- tidsmiljön bör arbetet utformas så att de vuxna tillsammans utgör ett ar- betslag. Principen för arbetslaget skall vara att de vuxna och barnen ge- mensamt diskuterar sig fram till arbets- och ansvarsfördelning i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten.

I .3 Det utvidgade li'itidshemmet

Barnstugeutredningen har diskuterat olika alternativ för att nå en all- sidigare måluppfyllelse för fritidshemmens verksamhet för att vidareutveckla och fördjupa den inre verksamheten.

Prop. 1975/76:39 200

Utredningen ser då den verksamhet som dagens fritidshem erbjuder som en möjlighet bland flera andra i framtiden. Det faktum att fritidshemmen i dag när så få lågstadiebarn gör att man också måste överväga om de re— sursinsatser som görs för dagens institutioner kan omfördelas och tillsam- mans med nya resurser skapa förutsättningar för fritidsverksamhet för många fler barn. Andra former för fritidshem än de som finns skulle kunna prövas och flera vuxna knytas till verksamheten.

Fritidshemmets funktioner skulle kunna differentieras inom ramen för ett utvidgat fritid she m. De bärande idéerna i förslagen om för- skolan nted hemvistrum och aktivitetsområden för barnen skulle kunna vidareutvecklas och anpassas till fritidsverksamheten. De barn som är in- skrivna i fritidshemmet skulle då ha sina egna lokaler — h e m vist — med personal som är den lör gruppen sammanhållande faktorn. Fritidshemmets hemvist skulle främst stå för omsorgs— och kontaktfunktionerna. Övriga funktioner kunde i större utsträckning fyllas utanför hemvisten i aktivi- tetsområden i olika former. Miljön i hela bostadsområdet skulle då kttnna fungera som aktivitetsområde.

Barnstugeutredningen föreslår, att kommunerna som en basmodell för den framtida fritidsverksamheten prövar att till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor. lokalmässigt anknyta hemvist för de barn som behöver fritidshemmets heldagsomsorg. Samtidigt bör skollokalerna göras till ett centrum för den allmänna fritidsverksamhet för alla låg- och mellansta- diebarn i bostadsområdet, en kärna i ett ö p p et h U 5 . som består av detta områdes verksamheter för barn och vuxna.

Ett utvidgat fritidshem inom skolans lokaler innebär dels att hemvist finns för en grupp fast inskrivna barn i lågstadieåldrarna och för vissa barn i mellanstadieåldrarna. dels att tillgängliga aktivitetsområden i skolan i an- slutning till hemvisten skall vara öppna också för barn som inte är inskrivna, i ett öppethus.

Utbudet för fritidsverksamheter skall huvudsakligen finnas utanför hem- vistrummen. i öppethus. och erbjudas alla barn: i skolans allrum. i verkstäder, klassrum och övriga lokaler samt utomhus. i föreningslivets verksamheter i näraliggande fritidsgårds- eller kvartersgårdsverksamhet.

integration mellan hemvist och öppethus har enligt utredningens mening väsentliga fördelar för barnen bl. a. genom minskad isolering. breddade ak- tivitetsformer. större hänsynstagande till barnens skiftande behov etc. Sam- tidigt bör man vara uppmärksam på att problem kan uppstå till följd av att barnen i viss mening deltar i verksamheten på olika villkor. genom att endast en del är inskrivna i hemvisten.

Formerna för det utvidgade fritidshemmet bör utprövas i en omfattande försöksverksamhet.

Utredningen beskriver flera olika organisationsmodeller för fritidshem. Dessa tar alla sikte på att vidga det traditionella fritidshemmet-genom att på olika sätt ge tillgång till öppen verksamhet. 5. k. öppethus. parallellt med att det genom hemvist även skall tillgodose barnens behov av avskildhet

Prop. 1975/ 76:39 . 201

och lttgn. Utbyggnaden kan beräknas ske efter varierande modeller. an- passade till kommunernas olika karaktär oeh lokalmässiga förutsättningar m. m.

lett LM-område där man väljer att inrätta ett utvidgat fritidshem i skolan bör sålunda andra kompletterande fritidsformer finnas. Vissa lågstadiebarn kommer att ha sitt hemvist i daghemmet. andra i ett smågruppshem eller friliggande fritidshem i skiftande kombinationer alltefter barns och föräldrars behov.

Det utvidgade fritidshemmet i LM-skolan bör i framtiden kunna utvecklas till den kvantitativt mest omfattande fritidstypen. Detta innebär inte att andra fritidshemsmodeller skulle bli mindre värdefulla. l sin exemplifiering har barnstugeutredningen utgått från en LM-skola med 200—250 barn, vilken storlek numera torde vara mera allmänt förekommande. Särskilt i områden med större LM-skolor blir det angeläget att inrätta kompletterande insti- tutioner i andra delar av bostadsområdet för att åstadkomma en så långt möjligt mjuk och överblickbar miljö för barnen. BU förutsätter att man vid utformandet av framtida skolbyggen så långt möjligt beaktar behovet av relativt små enheter för de yngsta barnen.

Även i fråga om öppethusaktiviteterna gäller vad som ovan sagts om att tillgodose varierande intressen. Öppethus föreslås vanligen ha LM-skola som kärna.

Utredningen redovisar i ett särskilt kapitel (1 ]) kostnadsberäkningar för olika fritidshemsmodeller.

Barnstugeutredningen föreslår ett oförändrat förvaltningsansvar för fri- tidshe'rnsverksamheten med barnavårdsnämnd (social centralnämnd. fritids- nämnd eller andra Iiknande instanser) som ytterst ansvarig. Utredningen betonar vikten av ett samarbete mellan de berörda instanserna vilket är en skyldighet enligt BvL 9ä och Skolst. 2 kap. Formerna för samarbetet kan vara olika beroende på skiftande lokala förutsättningar i organisation. resurser m. m.

l.4 Allmän Ifi'ilidsverksam/tel _lör de yngre skolbarnen

Mot bakgrund av en beskrivning av folkrörelsernas och ungdomsorga- nisationernas utveckling samt genom de erfarenheter som framkommit av olika försök med fritidsverksamhet för barn föreslår utredningen en rad åtgärder som ger föreningslivet ökade möjligheter till verksamhet bland de yngre skolbarnen. företrädesvis under eftermiddagstid. Utredningen framhåller det angelägna i att föreningslivet ges förutsättningar att utvidga sina verksamhetsformer och ideer. Härvid framhålls också vikten av att föreningarna behåller sin profil samt att barnen redan i de yngre skolåldrarna bereds kontakter med föreningslivet.

Enligt utredningens mening bör föreningsverksamheten prioriteras när samhället överväger ökad fritidsverksamhet bland barn och ungdom. De kommunala myndigheterna bör pröva om föreningarna kan svara för de

Prop. 1975/76:39 202

nya insatserna och utredningen anser att föreningarna om så är fallet bör tillförsäkras ökade ekonomiska resurser.

Utredningen betonar vikten av att föreningslivet bereds möjligheter till samarbete i fritidshemsverksamheten. i skolans verksamhet och i den kom- munalt anordnade fritidsverksamheten. llärvid framhålls också att förening- arna bör ges tillfälle att arbeta med kontaktskapande och utåriktad verk- samhet bl. a. med tanke på att 7—12-åringar endast i begränsad utsträckning känner till det fritidsutbud som finns. Utredningen framhålleratt ungdoms- organisationerna i framtiden bör få resurser att kontinuerligt arbeta bland de yngre skolbarnen på efterntiddagstid i olika gruppverksantheter. För detta arbete presenterar utredningen förslag till olika verksamhetsmässiga och organisatoriska modeller.

Utredningen framhåller nödvändigheten av att föreningarna får tillgång till fria lokaler i bostadsområdena och rekommenderar att de kommuner som ännu inte ställer fria lokaler till föreningslivets förfogande successivt inför detta system. Utredningen påtalar också det ökade behovet av för- eningsledare som kommer att bli följden av en utvidgad yngreverksamhet och finner det angeläget att kommunerna stöder föreningarna med resurser för deras arbete med ledarrekrytering och ledarutbildning. Föreningarnas möjligheter att arbeta bland de yngre skolbarnen blir enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av de medel som kan ställas till förening- arnas förfogande. Utredningen utgår från att kommunerna efter hand ökar bidragen till föreningarna. Vidgade statliga bidrag föreslås också utgå för föreningsverksamheten (avsnitt 9).

Hänvisningar till S9-2

1.5. Uppsökande verksam/tel

Utredningen anser att den av utredningen tidigare föreslagna uppsökande verksamheten för förskolebarn med behov av särskilt stöd och stimulans bör byggas ut till att omfatta också barn i skolåldern. En vidgad sådan uppsökande verksamhet bör enligt utredningens mening genomföras i en direkt samverkan med skolan. främst för barn i de lägre skolåldrarna(7-12- åringar).

Enligt utredningens mening bör en uppsökande verksamhet i princip kun- na nå alla skolbarn och deras föräldrar i kommunen. om varje enskilt barn skall kunna få den sociala service barnet och dess familj behöver. Särskilt viktig menar utredningen att den uppsökande verksamheten är för barn som av fysiska. psykiska. känslomässiga. sociala eller språkliga orsaker eller på grund av sjukdom har behov av särskilt stöd och stimulans.

i syfte att bl. a. kartlägga de behov av hemvist och allmän fritidsverk- samhet som barn med heltidsarbetande/studerande föräldrar och barn vilka kräver särskilt stöd och stimulans har samt övriga behov av familjesocial service. föreslår utredningen att en nybörjarinskrivning inklusive hälsoun- dersökning genomförs på våren före barnens skolstart. Detta skulle ske

Prop. 1975/76:39 .. 203

genom en direkt samverkan mellan skolan. hälsovården. fritidsverksam- heten och dc sociala organen. En uppföljning av nybörjarinskrivningen fö— reslås ske under barnets hela grundskoltid. Därvid anser utredningen att muntlig och skriftlig information om fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten bör ges alla familjer varje vår- och hösttermin.

Utredningen föreslår en försöksverksamhet med nybörjarinskrivning i syf- te att genom samverkan mellan sociala organ. skola och fritid erbjuda fri- tidshemsverksamhet och allmän fritidsverksamhet för barn med behov av särskilt stöd och stimulans.

l.6 Samverkan och planering för barns l/riritl

En förutsättning för att kunna genomföra det fritidspedagogiska och upp- sökande program som föreslås i betänkandet är enligt utredningen bl.a. att hela bostadsområdets —LM-områdets — personella och materiella resurser samordnas för barnens fritid. Utredningen framhåller att såväl fritidshemmet som fritidsverksamheten. skolan. skolhälsovården och den sociala barna- vården har uppgifter och ansvar för barnets utveckling och miljö och för att stödja föräldrarna. Härvid betonar utredningen vikten av att de resurser som finns inom ett LM-område förs närmare samman genom att någon eller några inom området ges det praktiska ansvaret att samordna de fri- tidspedagogiska insatserna. Utredningen benämner funktionen "samordnare för fritid". Hur en samordnande funktion bäst skall åstadkommas föreslås bli prövat i en försöksverksamhet med olika modeller alltefter skiftande kommunala förhållanden.

Utredningen föreslår att regelbundet återkommande samarbetskonferen- ser genomförs mellan vissa medlemmar i arbetslagen för fritid och skolans arbetslag. Elevvårdskonferensen i skolan skulle enligt utredningen kunna bli ett gemensamt forum för fritid och skola. Utredningen anser att denna konferens är det naturliga forum. där de olika personalgrupperna kan få tillfälle att lösa gemensamma problem och planera insatser som kan behöva göras för barnets hela miljö. Klassläraren. skolsköterskan. den eller de som fyller familjeassistentfunktionen samt samordnaren för fritid blir enligt ut- redningens förslag de representanter för fritid och skola som kommer att spela en central roll i detta sammanhang.

Utredningen föreslår att oförändrat förvaltningsansvar för den utvidgade fritidshemsverksamheten med barnavårdsnämnd elleri förekommande fall social centralnämnd. fritidsnämnd eller andra liknande instanser som ytterst ansvarig. Utredningen framhåller att detta förhållande framgår av den all- männa skrivningen i gällande barnavårdslag. [ betänkandet nämns som ett alternativ att skolstyrelsen skulle kunna vara huvudman förde verksamheter som föreslås. Utredningen konstaterar emellertid att den gällande skollag- stiftningen inte anger ett självständigt ansvar för fritidsverksamheten för skolan och att propositionen (1962154) över huvud taget inte tar upp dessa

Prop. 1975/76:39 204

frågor. Som riktmärke för sina överväganden och förslag har utredningen haft att de samlade resurser som en kommun kan mobilisera lör att tillgodose alla skolbarns behov av en god uppväxtmiljö också under fritid måste förenas till en helhet oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudansvaret för de olika funktionerna i helheten. Med helhetssynen och det samlade resurstänkandet som utgångspunkt blir enligt utredningens mening den cen- trala frågan hur samhället skall disponera de resurser man förfogar över för barn- och ungdomsvårdande insatser.

Utredningen föreslår att särskilda planeringsgrupper tillskapas inom kom- munens olika delområden med representanter från förvaltningarna vid skol- styrelse. social centralnämnd. fritidsnämnd och kulturnämnd/bibliotekssty- relse. De uppgifter som skulle bli aktuella för planeringsgrupperna är bl. a. att inom delområden inventera personella lokalmässiga och andra resurser och att ta kontakt med föreningsliv. personalgrupper m.fl. Planeringsgrup- pernas samlade bedömningar och förslag bör enligt utredningens modell framläggas för en planeringsgrupp för barn och ungdom. Programgruppens viktigaste uppgift skttlle vara att med de olika planeringsgruppernas förslag som grund utarbeta förslag till en fritidsplan för barn och ungdom för hela kommunen. Utredningen föreslår att fritidsplanen. som framläggs för kom- munfullmäktige eller behandling i resp. nämnd. bör innehålla bl. a. redo- visning av befintliga förhållanden. mål för verksamheten. behovsberäkning. erforderliga resurser samt kostnader. Prognosdelen för behovet av heldags- omsorg skall härvid utföras enligt centralt givna rekommendationer. Ut- redningen föreslår att fritidsplanen skall redovisas till socialstyrelsen och att socialstyrelsen utvecklar formerna och metoderna för fritidshemspla- neringen. Vidare föreslår utredningen att kommunerna. i samband med att bostadsbyggnadsprogrammet utarbetas. på grundval av fritidsplanen re- dovisar behovet av platser i fritidshem. utbyggnadsmål och hur detta skall konkretiseras i form av nya fritidshem i de olika bostadsområdena.

] .7 SiaIsbidraqs/i'cignr

Förslagen om föreningslivets insatser för 7—12-åringar innebär enligt ut- redningen en högre ambitionsnivå än f. n. och förutsätter därmed ett utökat samhällsstöd till föreningslivet både lokalt och centralt. Utredningen föreslår att ett statligt stimulansbidrag införs att utgå till lokal barn- och ungdoms- verksamhet på fritidsområdet i syfte att förbättra föreningslivets villkor. Bidraget föreslås utgå med 50 kr. per barn (7—11 år) och år och utbetalas till kommunerna. De skall enligt utredningens mening disponeras för stöd och stimulans till föreningslivets verksamheter bland barn i åldern 7—ll år i såväl traditionell kvällsverksamhet som i eftermiddagsverksamhet.

För central verksamhet föreslår utredningen ett ökat samhällsstöd till de riksorganisationer som bedriver arbete bland barn i åldrarna 7—ll år.

ltredningen föreslår dessutom att bidrag utgår årligen från Allmänna arvs-

Prop. 1975/76:39 205

fonden till ungdomsorganisationerna för utvecklingsarbete kring framför allt 7—12-årsverksamhet. Utredningen nämner att man ansluter sig till statens ungdomsråds förslag att medlemmar i åldern 7-12 år skall vara bidrags- grundande vid fördelning av det statliga stödet till ungdomsorganisatio- nernas centrala verksamhet samt att detta stöd successivt bör höjas.

Beträffande det statliga anordningsbidraget för fritidshem förordar utred- ningen att i de fall hemvistdelen byggs i anslutning till en LM-skola. bör byggandet av denna få inräknas i bidragsunderlaget för skollokalerna och på så sätt bli bidragsberättigat.

2 Remissyttranden 2.1 Frilitlsi'erksanilieiens mål och innehåll

Principiellt ansluter sig så gott som alla remissinstanser till huvuddragen i utredningens förslag. Många nämner i sina yttranden att barnstugeutred- ningen på ett förtjänstfullt sätt belyst betydelsen av fritidsmiljön för barn och ungdomar. Härvid har man i flertalet remissvar betonat att en kraftig utbyggnad av fritidshems- och fritidsverksamheten är angelägen såväl ur familje- som fritidspolitisk mening. Alla remissinstanser som berört utred- ningens målsättningsdiskussioner ställer sig i stort positiva till den sam- hällssyn och den helhetssyn på barns uppfostran och utveckling som ut- redningen ger uttryck för. Remissinstanserna framhåller vikten av att man som utredningen föreslår bygger ut heldagsomsorgen för de yngre skolbarn som har förvärvsarbetande/ studerande föräldrar samt för barn som har behov av särskild omsorg. stöd och stimulans.

Några remissinstanser berör utredningen definition av begreppet fritid. .S'oci'a/styrelsen anser att den definition utredningen valt är enkel och praktiskt användbar men att det hade varit önskvärt att mer utrymme ägnats åt definitionsfrågan. Om så skett hade det enligt styrelsen varit lättare att be- döma vilka individuella behov som den av samhället ordnade fritidsverk- samheten för barn bör tillgodose. Styrelsen räknar upp vissa kvaliteter som regelmässigt bör vara utmärkande för barns och ungdomars fritid och finner att utredningen genom framlagda förslag i betydande utsträckning har till- godosett dessa kvaliteter. SÖ framhåller att definitionen rimmar illa med det skoldagsbegrepp som SIA använderi betänkandet (SOU l974:53) Skolans arbetsmiljö. Enligt SÖ:s uppfattning är det naturligt att skolan har det sam- lade ansvaret för eleverna under en skoldag som börjar och slutar vid fixerade tidpunkter. Bl.a. Luleå kommun. Riksförbundet Hem och Ska/a. Elevförbun- det. Rik5/ijrhiimlerför Röre/sehinrlrade Barn och Ungdomar och Sveriges Kris/- na (.frigdonisråt/ har betonat vikten av att fritidsaktiviteter ordnas även under veckoslut och i samband med ferier. Man vill i stället för heldagsomsorg tala om helårsomsorg.

Några remissinstanser har i sina yttranden tagit upp frågan om avgräns-

Prop. 1975/76239 206

ningen i åldersgrupper. Statens lmnrlikapprtiz/ har liksom Handikapp/iirbtm— dens ('en/ralkmnmitte och Riksförbundet/ör Utvecklingsstörda Barn framhållit att behovet av fritidsstimulans och tillsyn för många barn med handikapp — i synnerhet för de förståndshandikappade — sällan upphör vid 12 års ålder. Samhällets omsorg bör därför enligt dessa remissvar kunna utsträckas över lZ-årsgränsen om uppenbara behov föreligger. Statens imgtlmnsräd anser att det vore olyckligt att skapa en planering som innebär en avgränsning till vissa åldersgrupper. Barns och ungdomars aktiviteter bör enligt rådet i största möjliga utsträckning integreras med fritids- och kulturplaneringen för andra grupper i samhället. Liknande synpunkter framförs av Unga Örnars Riks- förbund, .S'veriges Fritirlspedagagers Förbund och Luleå kommun. SÖ, arbets- niarknadsstj'relsenoch TCO anser att en samlad syn på samtliga barn inom den obligatoriska utbildningens ram. dvs. också åldrarna upp till 16 år. måste bli vägledande för den framtida organisationen av verksamheten. Omkring hälften av remissinstanserna har i sina yttranden påpekat att bamstugeutredningens aktuella betänkande i många stycken berör frågor som behandlats av SIA i betänkandet (SOU l974:53) Skolans arbetsmiljö. Liksom socialstyrelsen har så gott som alla av dem betonat att de båda ut- redningarna primärt kompletterar varandra och att en samordning av för- slagen i betänkandena bör ske. Statens ungdomsråd menar dock att en sam- ordning inte bör hindra att vissa reformförslag i bamstugeutredningens be- tänkande förverkligas snarast möjligt. LO beklagar att de två betänkandena från barnstugeutredningen och SlA inte fått en samtidig remissbehandling men godtar remissordningen med hänsyn till att det måste anses ytterst angeläget att få till stånd en snabb reform av fritidsverksamheten.

2.2 Pedagogisk planering m. ni.

Inte någon av remissinstanserna har haft invändningar mot det dialog- pedagogiska synsätt som utredningen presenterat. Några av remissyttran- dena behandlar mer ingående den pedagogiska planeringen. SÖ ser det som viktigt att personalgruppen och barnen i samverkan får utökat inflytande över den fysiska miljön där barn vistas. SÖ framhåller att de vuxna och barnen gemensamt bör diskutera sig fram till arbets- och ansvarsfördelning i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten. LO ställer sig positiv till den arbetslagsprincip som föreslagits och menar att målet för denna verksamhet bör vara att all personal får ett medansvar för verksamheten. Även Svenska kommun/örbimdet finner förslaget om att personalen skall arbeta i arbetslag tilltalande men påpekar att arbetslagets befogenheter i förhållande till föreståndaren och huvudmannen är ett or- ganisatoriskt problem. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fattade beslut måste enligt förbundet klargöras. Unga Örnars Riksförbund tar upp föreståndarfunktionen och menar att den utformats alltför styrande vilket kan medföra stora risker för en hierarkisk uppbyggnad. Föreståndarens upp-

Prop. l975/76:39 207

gifter bör enligt förbundet vara av samordnande karaktär. Bl. a. ABF betonar att det ur flera olika synpunkter är viktigt att få in_ män_i arbetslaget.

Bland de remiSSinstanser som uppmärksammat innehållet i det pedago- giska program som utredningen föreslås finns statens kulturråd som fram- håller möjligheterna att vidareutveckla det samarbete med fritidshem och kulturinstitutioner som man i dag endast kan se en början till.

De remissinstanser som har berört utredningens diskussion kring den pedagogiska planeringen för barn med behov av särskilda stöd- och sti- mulansåtgärder är i princip överens med utredningen om behovet av en integrerad fritidsmiljö där alla barn inom ett område kan mötas. Såväl SÖ som Handikapp/örbundens eentra/kammitte har framfört att detta ökar ut- vecklingsmöjlighetema för alla parter och kan medverka till förståelse och solidaritet. Den senare remissinstansen tillägger därvid att det är nödvändigt att hänsyn tas till varje barns individuella behov och förutsättningar så att inte alla handikappade elelver behandlas som en enhetlig grupp. Statens invam/rarverk anser att programmet torde lämpa sig väl för invandrarbarnen eftersom det siktar mot en öppen barnmiljö. Riksförbundet/ör Rörelsehind- rade Barn och Ungdomar har nämnt att brister i den kommunala färdtjänsten och avsaknad av personell assistans inte får lägga hinder i vägen för han- dikappade barn att i integrerade former ta del av fritidsverksamheten.

Flera remissinstanser nämner att man inte finner utredningens behandling av utemiljön fullt tillfredsställande. Sveriges Fritidspedagogers Förbund anser att barnstugeutredningen behandlat frågorna om utemiljön alltför ytligt. För- bundet har funnit att parklekverksamheten vid flera tillfällen nämnts i be- tänkandet men saknar en beskrivning av verksamheten med pedagogiska mål. personalåtgång. kostnader m. m. Man efterlyser därvid för riket gällande gemensamma rekommendationer för parklekverksamheten. Elevförbundet anser att utformningen av nuvarande lekplatser i många stycken inte är tillfredsställande och att samråd med barn- och ungdomsorganisationer bör förekomma vid planering av utemiljöer i bostadsområdena. Skid- oeh Fri- lul'l-S/i'ämt'andet understryker att ett förverkligande av de pedagogiska förslag som framläggs i betänkandet inte på ett fullt tillfredsställande sätt kan till- godose barns olika behov av utomhusaktiviteter. Handikapp/örbundens een- tra/kommitte finner i motsats till utredningen inte att erfarenheterna från en handikapplekplats i London kan ge impulser för diskussion och åtgärder i Sverige. Statens handikappråd, sae/alutredningen. TC O. SACO och Riksför- bundet för Rörelsehindrade Barn aeh Ungdomar har uttryckt att huvudinrikt- ningen bör vara att även svårt handikappade barn i stösta möjliga utsträck- ning skall kunna tas emot på allmänna lekplatser.

SlA lämnar en utförlig redovisning av nuvarande delningstal och klass- medeltal i grundskolan. Utredningen anser att enbart dessa tal ger en miss- visande information om de verkliga gruppstorlekarna i vilka eleverna un- dervisas. Undervisningsgruppernas storlek varierar nämligen starkt i olika årskurser och ämnen liksom mellan olika skolenheter. Det finns menar utredningen i huvudsak tre vägar på vilka man kan förändra undervis- ningsgruppens storlek: ändring av delningstal, ändring av anvisningar till länsskolnämnderna för tillämpningen av delningstalsbestämmelserna och ändring av förstärkningsresursernas storlek och användning.

Generellt är en förändring av delningstal en föga givande väg menar utredningen. Den skulle, vid nuvarande bundna regelsystem. inte enbart leda till en minskning av de stora klassernas storlek utan också av många små och följaktligen bli mycket resurskrävande utan att för den skull minska de större klasserna mer än med ett fåtal elever. En generell ändring av delningstal skulle dessutom innebära ett avsteg från den decentralisering och den friare resursanvändning som utredningen bedömer vara nödvändig för att styra resurser till de elever som har särskilt stort behov av extra stöd och stimulans.

Den avgörande frågan menar SlA är inte vilken storlek som det stats- bidragsgrundande klassbegreppet har utan vilken storlek de olika under- visningsgrupperna har. Storleken måste enligt SlA vara beroende av ele- vernas förutsättningar, däribland deras svårigheter, undervisningens karak- tär, lärarnas rutin och vana m. m. Utredningen menar att det i första hand måste bli fråga om att omfördela personella resurser som redan finns i skolan och att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning. Enligt utredning- ens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så nära va- randra som möjligt. Skolenheterna bör delas in i självstyrande enheter dit beslut kan delegeras. Inom dessa enheter, a rb e t 5 e n h e t e r, fattar per- sonalen beslut om undervisningsgruppernas storlek med hänsyn till behovet. För en varaktig sådan grupp föreslår SlA att det skall finnas en kontaktlärare. Det stora flertalet remissinstanser, däribland SÖ, statskontoret, Svenska ar- betsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste- männens centralorganisation (TCO) samt flertalet kommuner, tillstyrker för- slaget i princip, men några remissinstanser avstyrker, däribland RHS. l vissa remissyttranden kan märkas en viss oro för att eleverna i stora arbetsenheter skall känna anonymitet och för att eleven skall få byta grupp alltför ofta.

Prop. 1975/76:39 _ 233

I den aktuella Skoldebatten har framför allt synpunkter på klasstorleken framkommit. Det har då bl. a. framförts önskemål om att sänka elevantalet per klass. Som utredningen har visat är emellertid klassen endast ett ad- ministrativt begrepp. Antalet elever i klassen betyder inte att alla dessa undervisas tillsammans under hela skoldagen. För att få en uppfattning om detta måste man i stället studera undervisningsgruppernas storlek. Genom att skolan tillförs betydande resurser för olika undervisningsupp- gifter, t. ex. i form av resurstimmar, blir undervisningsgrupperna avsevärt mindre än vad delningstalen för klasstorleken visar. Utgångspunkten för en diskussion om lämplig lärartäthet, dvs. antalet elever per lärare, är be- roende av den aktuella undervisningsgruppens sammansättning. ämnesstof f lokalförhållanden m.m. Dessa förhållanden varierar från skola till skola. Undervisningsgruppernas storlek måste sålunda bestämmas utifrån lokala överväganden om vilka behov av särskilda undervisningsinsatser som fö- religger.

Undervisningen på lågstadiet och högstadiet sker i betydligt mindre grup- per än vad som följer av klasstorleken. SlA har också redogjort för hur den genomsnittliga klasstorleken i praktiken är klart lägre än vad delnings- talen anger. Detta förhållande beror dels på sättet att beräkna antalet klasser utifrån antalet elever i varje årskurs i en skolenhet, dels på förekomsten av ett relativt stort antal resurstimmar.

Jag vill framhålla att det omfattande resurstillskott, som skulle behövas för en generell sänkning av delningstalen, skulle komma att fördelas lika över hela landet endast efter antalet elever. Övriga förhållanden av betydelse för skolans inre arbete skulle inte beaktas. Det ytterligare behov av resurser som en generell sänkning av delningstalen kräver är betydande. Detta re- surstillskott skulle med en sådan åtgärd bindas till sin användning och inte kunna användas för särskilda insatser. En generell ändring av bestämmel- serna som reglerar klasstorleken löser därmed inte alla problem i under- visningen. Enligt min mening är det viktigt att man lokalt får möjligheter att mot bakgrund av olika faktorer anpassa resursanvändningen till de rå- dande förhållandena. Mina förslag i det följande om ändring av statsbi- dragsbestämmelserna syftar till att göra det möjligt för en resursanvändning utifrån behov i stället för ett stelt regelsystem.

Om verksamheten organiseras i flexibla elevgrupper som utredningen fö- respråkar ökar skolans förutsättningar att för eleverna ordna en undervisning relaterad till deras förutsättningar. Det är enligt min mening varken lämpligt eller möjligt att ensidigt använda ett enda arbetssätt eller en enda form för undervisningen.

Undervisningen i hel klass måste kombineras med undervisning i mindre grupper och enskilt arbete, liksom det finns tillfällen då större grupp än klass är motiverad från undervisningssynpunkt. Inte minst elevernas behov av att systematiskt träna basfärdigheter och baskunskaper i lägre åldrar kräver

Prop. 1975/76:39 234

ofta att arbetet kan utföras i mindre grupper. Detta kan också gälla när elever behöver särskild genomgång eller träning i ett för fortsatt inlärning centralt undervisningsmoment. Jag återkommer till dessa frågor närjag be- handlar statsbidragssystemet.

Utredningens förslag om att organisera undervisningen i arbetsenheter för att utifrån dessa bilda undervisningsgrupper allt efter undervisningens art och omfattning har som jag nyss redovisat mottagits positivt men också mötts av viss oro. Samtidigt råder det enighet om att det inte finns några enkla generella lösningar på hur eleverna skall grupperas. Enligt min mening har utredningen väl belyst hur man på olika sätt kan variera undervis- ningsgruppen för att nå uppställda mål. Det avgörande är emellertid, vilket också utredningen framhåller, på vilket sätt man bildar basgruppen där hu- vuddelen av undervisningen skall bedrivas.

Jag delar många remissinstansers uppfattning att elevernas behov av trygg- het och stabilitet i arbetsmiljön måste vägas mot behovet av en un- dervisning i varierande grupper. Flexibiliteten får inte bli ett självändamål utan måste ses mot bakgrund av de krav som läroplanen ställer på social samlevnad i skolan. Klassen kommer att vara den vanligast förekommande grupperingen för arbetet i skolan. En betydande stabilitet i elevgruppens sammansättning är också en förutsättning för att eleverna med framgång skall kunna påverka undervisningens uppläggning. SlA har utgått från ar- betsenheten som organisatorisk enhet inom vilken flexibla undervisnings- grupper kan bildas. Enligt min mening bör de permanenta undervisnings- grupperna som bildas inom skolenheten i varje årskurs eller gemensamt för flera årskurser liksom f. n. benämnas klass. i denna klass sker huvuddelen av undervisningen och där har eleven sin fasta punkt. Klasserna kan inom skolenheten vara av olika storlek och de kan komma att skilja sig från själva beräkningsunderlaget för resurserna. Till varje klass skall knytas klass- föreståndare.

Det är här angeläget att understryka att sammansättningen av klassen måste vara allsidig med hänsyn till förutsättningar och social bakgrund och att denna grupp liksom f.n. så långt möjligt hålls samman genom stadierna. Skolstyrelserna bör vara uppmärksamma på att principen om den allsidigt sammansatta klassen kan sättas ur spel på grund av bostadsområdenas be- byggelsestruktur. Strävan bör vara, som även fastslås i nu gällande lä- roplan, att så länge inte betydande olägenheter i form av lång skolväg upp- kommer barn från olika bostadsmiljöer placeras i samma klass. Det är också en viktig uppgift för skolstyrelsen att i skolan angripa effekterna av den bostadssegregation som eventuellt finns i kommunen. Skolstyrelsen bör där- för i plansammanhang verka för en planering som motverkar segregationen, bl.a. genom att påvisa de negativa effekterna av detta för grundskolan.

Frågan om arbetsenheter skall införas som en obligatorisk organisations- form i skolan kan enligt min mening bedömas utifrån olika utgångspunkter. Med SlA:s utgångspunkt bör arbetsenhet utgöra basen för all verksamhet

Prop. 1975/76:39 235

i skolan såväl i undervisning som i annan verksamhet. Bland remissin- stanserna och i den allmänna debatten har framförts uppfattningen att un- dervisningen, om utredningens förslag på denna punkt genomförs, skulle komma att ske i stora och tämligen heterogena grupper motsvarande minst två eller fler klasser. Bl.a. av denna anledning har flera remissinstanser avstyrkt utredningens förslag. Utan att närmare gå in på utredningens dis- kussioner om arbetsenheter vill jag peka på att utredningen understryker att den vanligaste formen av undervisning alltjämt kommer att ske i grupper som motsvarar dagens klasser eller i mindre grupper. Enligt min mening är det inte nödvändigt att inom arbetsenhetens ram integrera all verksamhet i skolan. indelning i arbetsenheter går väl att förena med undervisning i klass. Jag vill peka på att det redan i dag förekommer att man delar in skolenheter i arbetsenheter som är större än en klass. Detta gäller t.ex. för att underlätta schemaläggning på högstadiet. Jag anser att det vore en fördel om arbetsenheter infördes som administrativ enhet i skolan. Utgångspunk- ten är därvid behovet av gemensamma insatser som kräver ett större elev- underlag än vad klassen kan erbjuda. Jag vill peka på att arbetsenheten enligt utredningen bör utgöra bas för elevvårdsarbetet. Detta är enligt min mening en uppgift som är väl lämpad för insatser inom en större grupp än en klass. Även frågor som rör t.ex. fritidsinsatser under skoldagen är lämpliga att planera utifrån en större grupp än klassen. Jag förordar därför att skolenheterna i framtiden indelas i arbetsenheter. Dessa bör bildas av två eller fler klasser inom samma årskurs, inom samma stadium, eller om det är lämpligt av klasser från olika stadier. Beslut om indelning av ar- betsenheter fattas vid skolenheten.

Med hänsyn till elevernas personlighetsutveckling är det en fördel om skolan kan ordna så att elever i olika åldrar får tillfälle att arbeta och vara tillsammans. I en grupp sammansatt av elever i olika åldrar och med in- dividuella skillnader kan man få ökade sociala och känslomässiga relationer mellan eleverna. I de fall det är organisatoriskt möjligt bör elever ur olika årskurser kunna ingå i samma arbetsenheter. Särskilt inom verksamhet som inte är timplanebunden är en sammansättning i olika åldersgrupper att fö- redra. God erfarenhet av detta finns från förskolans s.k. syskongrupper.

Vid indelning i olika undervisningsgrupper finns det risk för mer eller mindre permanent nivågruppering. Utredningen slår fast att ingen form av stadigvarande nivågruppering får förekomma. Sådan gruppering står i konflikt med mål och riktlinjer för skolan. Vid vissa tillfällen t.ex. vid systematisk träning av något moment kan det emellertid vara motiverat med en kortvarig sådan gruppering. Det är viktigt att man såväl från statliga som kommunala skolmyndigheter uppmärksammar elevgruppernas sam- mansättning och varaktighet. Jag återkommer till denna fråga i samband med att jag behandlar utvärderingen av skolans verksamhet.

Prop. 1975/76:39 236

Utredningen föreslår att all personal inom en arbetsenhet skall bilda ett arbetslag. Motiven härför är att personalen skall känna sig tryggare i sitt arbete, att öka allsidigheten och kontinuiteten i undervisningen samt att skapa möjlighet att bryta den nuvarande kopplingen mellan lärartjänst och undervisning. Dessutom menar utredningen att ett arbetslag där lärare med särskild specialpedagogisk utbildning. kuratorer samt psykologer sam- verkar utgör ett instrument för att inom arbetsenhetens ram kunna lösa de flesta svårigheter som uppstår.

Utredningen redovisar invändningar som förts fram mot arbetslag t. ex. tvånget att behöva arbeta i lag, behovet av ökad planeringstid samt att utbildning och fortbildning f.n. ej sker i lag. Det stora flertalet remiss- instanser har tillstyrkt förslaget men påpekat att arbetslag inte bör vara ob- ligatoriska. För egen del menar jag att arbetsenheten är en lämplig bas för samverkan och att personalen som verkar inom denna enhet naturligt utgör ett arbetslag. Samarbetet mellan personalen är grundläggande för hela det inre arbetet i skolan. Samtidigt är jag medveten om att samarbete aldrig kan tvingas fram. Jag instämmer i vad bl. a. Sveriges lärarförbund (SL) i detta sammanhang framhåller, nämligen att en övergång till en mera kon- sekvent genomförd arbetslagsprincip bör ske successivt. Jag hyser dock den förhoppningen att personalen med hjälp av bl.a. fortbildning skall finna att detta sätt att arbeta har så stora fördelar, att det blir en naturlig arbetsform. Jag använder därvid begreppet arbetslag i samma mening som SlA, nämligen all den personal som arbetar i en arbetsenhet. Eleverna omfattas alltså inte av begreppet. Detta får inte uppfattas som en förändring av elevernas ställ- ning i förhållande till skolpersonalen. Det är tvärtom självfallet att eleverna reellt och aktivt deltar i planeringen och genomförandet av skolans verk- samhet.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag det vara en fördel att integrera delar av nuvarande specialundervisning inom arbets- enheterna. Kravet på denna undervisning är detsamma som på skolans övriga undervisning dvs. att individualisera med avseende på innehåll, arbetstakt. krav och förväntningar. Man kan därigenom kompensera de handikapp som olika elever kan ha. Det specialpedagogiskt inriktade arbetssättet skall prägla så stor del som möjligt av allt skolarbete. Detta underlättas om det i ar- betslagen ingår lärare med särskild pedagogisk utbildning som med sitt kun- nande förstärker arbetslaget så att man inom arbetsenhetens ram med så få undantag som möjligt kan tillfredsställa de behov som där finns. För att öka antalet lärare med specialpedagogisk utbildning avser jag föreslå att riksdagen förelägges förslag om en kraftig utbyggnad av sådan utbildning vilket jag återkommer till.

Ett av huvudmotiven för arbetslag är elevens behov av identifikation med vuxnas beteenden, värderingar och attityder. Det är viktigt att eleverna tidigt möter flera vuxna hos vilka de kan söka sin identitet samt att de

Prop. 1975/76z39 237

hos de vuxna ser det samarbete och samspel som skolan har som mål att utveckla hos eleverna. Detta talar för att personalen bör samverka i arbetslag. Kontinuitet och stabilitet i ett barns anknytning till en eller några vuxna kan då bli en realitet under flera år. Samverkan kan inte hänföras till vissa verksamheter, personer eller grupper utan bör gälla över åldersgränser i sko- lan, dvs. i skolans totala dagliga verksamhet. En ökad samverkan mellan lärare och elever och mellan lärare och annan personal i skolan och utanför skolan är en förutsättning för att skolans arbetssituation skall kunna för- ändras. Ett regelbundet samarbete inom arbetslaget och mellan arbetslagen som innebär ömsesidig hjälp med elevvårdsinsafser. planering och utvär- dering torde enligt min mening medverka till att skapa ett bättre arbetsklimat i skolan och därmed större arbetsglädje hos elever och personal.

Arbetslagen gör det enligt min mening möjligt att integrera huvuddelen av nuvarande specialundervisning inom arbetsenheten. dvs. i princip på samma sätt som den samordnande specialundervisningen fungerar. Eleven kan då stanna kvar i den sociala grupp som klassen utgör. Arbetslaget har större möjlighet att följa elever som har svårigheter och att ta initiativ till att avdela särskilda resurser till dessa elever. Jag anser också att det är viktigt att lärare med specialpedagogisk utbildning ingår i arbetslaget med sin utbildning och erfarenhet. Någon formell sidoorganisation av kliniker bör ej förekomma. För att pedagogiska stödinsatser skall bli meningsfulla bör åtgärder vidtas i samförstånd med elever och föräldrar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1974 års lärarutbildningsut- redning (U 1974104) med utgångspunkt i de förändringar i lärarrollen som bör och kan förväntas ske i framtiden har till uppgift att utreda lärarut- bildningens mål. struktur och innehåll. Bl. a. skall utredningen beakta ut- vecklingen mot ett skolarbete i arbetslagets form.

SIA har ansett att det för att arbetslagen skall fungera självständigt fordras en tjänst som studieledare med samordningsuppgiftcr inom arbetsenheterna. Jag kommer i det följande att behandla denna fråga.

Jag övergår nu att behandla vissa frågor som rör lokala möjligheter att anpassa Studiegången för grupp av elever och för enskild elev.

Utredningens förslag om lo k al a st u d i e g å n g a r , som lärare och elever arbetar fram och som är oberoende av stadierna. ger enligt min mening möjlighet till anpassning av undervisningen till lokala förhållanden och fak- torer. Dessa lokala studiegångar är en förutsättning för en långtgående individualisering. De arbetsformer och arbetssätt som jag i det föregående har föreslagit, där tonvikt lagts på elevernas medbestämmande samt en undervisning som i största möjliga utsträckning utgår från elevernas er- farenhet, kan aktualisera jämkningar i timplanen. Jag vill här betona den frihet som läroplanen ger att göra vissa justeringar, men enligt min mening bör skolstyrelsen få ökade möjligheter att besluta om jämkningar i elevernas timplaner. En friare användning av skolans resurser kommer att stimulera till initiativ i den riktningen. När man planerar dessa studiegångar bör tim-

Prop. 1975/76:39 238

planen uppfattas som ett riktmärke inom vilket kursplanens huvudmoment samt mål och riktlinjer skall fullföljas. På högstadiet medför det problem att göra sådanajämkningar. men jag anser ändå att möjligheten skall finnas för de fall en sådan åtgärd skulle lösa vissa svårigheter. Bedömningen av vilka åtgärder som kan vidtas i skilda fall bör göras av skolstyrelsen. Eleverna själva och deras föräldrar bör naturligtvis vara väl förtrogna med innebörden av sådana förändringar.

Sådana anpassningar kan vid övergång till nytt stadium innebära en suc- cessivt ökande undervisning för eleverna. Detta torde bättre än f. n. kunna göras i och med att man under skoldagen kan planera in andra verksamheter än traditionellt lektionsarbete. En anpassning kan också avse åtgärder att lägga delar av undervisningen tidigare eller senare t. ex. för att få en bättre integrering med andra ämnen eller ämnesmoment. En sådan anpassning kan fordra en tillfällig ökning av timtalet i ett ämne och en minskning i ett annat. En anpassning kan vidare avse att man ökar ämnesintegrationen i undervisningen på alla stadier för att förstärka färdighetsträningen. Tim- planens exakt angivna antal timmar per årskurs utgör därvid en begränsning, varför det enligt min mening bör övervägas att i stället ange undervis- ningstider per stadium. Det bör dessutom föreligga en frihet för skolsty- relserna att göra jämkningar mellan olika ämnen inom ramen för det totala timantal som timplanen anger. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Det är viktigt att skolstyrelserna ser till att jämkningsmöjligheterna inte används till att stadigvarande dela upp undervisningsgrupperna efter ele- vernas kunskapsstandard. Jämkningarna får inte heller leda till en minskad träning i de grundläggande färdigheterna utan skall vara ett stöd för dessa. Det bör ankomma på SÖ och länsskolnämnderna att noga följa denna verk- samhet.

En orsak till bristande motivation i skolarbetet kan enligt utredningen vara att det saknas en från elevens synpunkt kontinuerlig uppbyggnad av ämnet, en röd tråd som går genom årskurserna och stadierna. För att ås- tadkomma en kontinuitet i skolarbetet skall planeringen göras i nära sam- arbete med tidigare och följande stadier. För att ytterligare underlätta skolans möjligheter att anpassa studiegångar till elevernas skiftande förutsättningar och behov avser jag föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att lämna förslag om att de huvudmoment som är bundna till stadier ersätts med ett för de tre stadierna gemensamt huvudmoment.

Jag är medveten om att det finns en liten grupp elever som har avsevärda svårigheter i skolans reguljära arbete. För dessa elever finns f. n. regler om skolgångsbefrielse, särskild undervisning och jämkad studiegång. För dessa elever föreslår SIA ett pedagogiskt program med s. k. a n pass ad st u die g å n g som har tagits emot väl av samtliga remissinstanser som berört frågan.

lnom ramen för detta program skall ändringar fritt kunna vidtas inom timplanen, och hela eller delar av utbildningen skall kunna förläggas utanför

Prop. 1975/76:39 __ 239

de ordinarie skollokalerna. SlA menar att detta skall kunna ske i hela grund- skolan men företrädesvis på högstadiet. Liksom SlA anser;jag att skolan bör ha utrymme för individuella lösningar i fråga om jämkningar i timplanen för att undervisningen skall bli meningsfull. Det är viktigt att arbetssättet fortlöpande anpassas till den enskilde eleven. Elev som har anpassad stu- diegång skall under hela tiden beredas undervisning i vissa grundläggande färdigheter. Denna undervisning kan med fördel utökas. Jag anser det viktigt att de olika möjligheter som enligt SlA står till buds för dessa elever bör prövas utan inbördes ordning. Utbildning utanför skolan bör inte ses som sista steg i en skala av möjliga insatser. Prövningen av ett lämpligt pe- dagogiskt och socialt program måste hela tiden ses utifrån elevens situation och vad som vid varje tillfälle anses ge för eleven bästa möjliga resultat. Utbildning utanför skolan bör dock ej förekomma annat än på högstadiet och då användas restriktivt. Det är då angeläget att garantera medel för en handledare på arbetsplatsen åt eleven. Strävan bör alltid vara att eleven så snart som möjligt återgår till sin klass. Liksom utredningen anser jag att skolstyrelsen eller efter skolstyrelsens beslut elevvårdskonferensen bör besluta i dessa frågor. Skolstyrelsens rätt att delegera frågor återkommer jag till i avsnittet om ledning och samverkan i skolan. Frågan om kontakten mellan skola och arbetsliv samt behovet av en god arbetslivsorientering för alla elever kommer jag att behandla i det följande (4).

SlA menar att även om strävan bör vara att lösa problemen i arbetsenheten torde det återstå en mindre grupp elever som kräver en sådan insats att de under en del eller hela arbetstiden i skolan behöver bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Med fa st g ru p p avser SlA elever som bildar egen undervisningsgrupp i mer än ett ämne under längre tid än en termin. Sådana kan behöva inrättas för elever med påtagliga fysiska han- dikapp (syn- och hörselskador, rörelsehinder) samt för elever med mera uttalade sociala och känslomässiga störningar. l likhet med Statens Han- dikapprad m. fl. anser jag att placering i fast grupp endast bör ske när det föreligger så stora pedagogiska svårigheter för eleven att han/hon inte kan tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig grupp. För egen del anser jag det ej nödvändigt att fastställa några undre eller övre gränser för antal elever för att inrätta sådana grupper. Elev som placeras i fast grupp bör i så stor utsträckning som möjligt följa verksamheten i sin klass. I vissa fall kan det vara svårt att uppnå en sådan integration i den reguljära undervisningen. Däremot bör det vara lättare för dessa elever att delta i övrig verksamhet under skoldagen tillsammans med kamraterna från klassen och arbetsen- heten. Överföring av elev till fast grupp innebär att resurser utanför ar- betsenheten tas i anspråk. inrättandet av fasta grupper bör skolstyrelsen besluta om. Placering av elev i fast grupp bör avgöras av elevvårdskon- ferensen i samråd med eleven och dennes föräldrar. Är elevs föräldrar och elevvårdskonferensen inte av samma uppfattning om det lämpliga i att pla- cera eleven i fast grupp, hänskjuts frågan till skolstyrelsen för avgörande.

Prop. 1975/76:39 240

Då det gäller dessa ärenden anser jag att det finns behov av dokumentation som underlag för diskussion och beslut. Däremot anser jag i likhet med några remissinstanser att stor försiktighet alltid skall iakttas vid upprättande av elevakt.

Möjligheten till sä rs k i [ (] u n d e r vis n i n g är främst avsedd för elev som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom inte kan delta i vanligt skolarbete. Utredningen anser att anpassad studiegång för elever med an- passningssvårigheter och psykiska problem bör ersätta nuvarande anordning med särskild undervisning. insatser för dessa elever bör kunna vidtas inom ramen för anpassad studiegång.

Jag delar utredningens uppfattning att åtgärder för elever med anpass- ningssvårigheter bör ske med hjälp av timplanejämkningar eller anpassad studiegång i övrigt. I motsats till utredningen anserjag att medel för särskild undervisning för elev som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom ej kan delta i vanligt skolarbete bör utgå enligt nuvarande regler. Medel för detta ändamål utgår i efterhand beroende på undervisningens omfattning. Av denna anledning är det mindre lämpligt att beräkna medel för verk- samheten på antalct elever i skolenheten. Beslut om särskild undervisning för elev fattas av elevvårdskonferensen.

För elever med anpassningsproblem kan i vissa fall fordras ytterligare åt- gärder anser utredningen och föreslår insatser i form av s k 0 l d a g h e m 0 c h 5 k 0 1 v e c k 0 h e m . För verksamheten bör enligt SlA statsbidrag utgå för fritidsverksamheten efter samma grunder som gäller för annan motsvarande verksamhet i kommunen.

Flera remissinstanser. däribland kommunförbundet, menar att klarare reg- ler bör utformas om statligt stöd för verksamheten i skoldaghem och skol- veckohem. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen och socialut- redningen, är tveksamma till förslaget. Dessa instanser menar att skolan går utanför sina traditionella gränser med en sådan verksamhet. Socialstyrelsen anser dessutom att skolveckohem innebär en ny form av omhändertagande av barn. som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte är acceptabel. Malmö kommun menar att institutionsvård inte är förenligt med tanke- gångarna om att problemen skall lösas i individens egen miljö.

Som jag har redovisat finns det starka invändningar mot att skolan bygger upp en särskild institution för elever med anpassningsproblem. Enligt min mening måste denna fråga ses i ett större och vidare sammanhang där sam- hällets övriga socialpolitiska åtgärder också måste beaktas. Skoldaghem finns i dag i ett antal kommuner. Skoldaghem eller liknande kan i vissa lägen vara lämpliga när skolans normala insatser inte visar sig tillräckliga. Kom- munerna bör därför liksom nu ha möjlighet att inrätta skoldaghem eller liknande. Det primära syftet med dessa hem skall inte vara undervisningen utan f'amiljebehandlingen och den sociala omsorgen. Skoldaghem eller lik- nande blir då en gemensam angelägenhet för skolan och för de sociala myn- digheterna inom kommunen.

Prop. 1975/76:39 . 241

Jag anser inte att skolan bör ställa upp några krav på behörighet för even- tuella befattningar som föreståndare för dessa hem. Däremot bör skolsty- relsen i sin resursavvägning kunna avsätta medel för verksamhet inom skol- daghem för Iärarinsatser och för insatser av fritidskaraktär. Jag är dock inte beredd att föreslå att medel ur statsbidraget får utgå till sådana kostnader som i dag normalt bekostas av kommunen t. ex. bespisningsbiträden och kapitalkostnader.

I fråga om huvudmannaskapet föreligger skilda uppfattningar bland remissinstanserna. SÖ anser att skolan bör vara huvudman för skoldaghem eller liknande medan socialstyrelsen m. fl. remissinstanser anser att sociala centralnämnden i kommunen bör svara för verksamheten. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om att också skoldaghemmen måste ses i ett socialpolitiskt perspektiv. anser jag det vara fråga om ett gemensamt ansvar för skolstyrelsen och sociala centralnämnden eller motsvarande. Lik- som inrättandet av skoldaghem är en kommunal angelägenhet bör också frågan om huvudmannaskapet avgöras av kommunen.

SIA har analyserat problem i samband med sta die 6 v e rg å n g a r och lämnat en rad förslag till åtgärder. Bl.a. bör elever och lärare från sista årskursen i stadiet besöka första årskursen i närmast högre stadium. Vidare föreslås stadieövergripande tjänstgöring för lärare och möjlighet för lärare att delta i arbetet på avlämnande stadium. Inskolningsperioder är ett annat viktigt förslag. Vidare föreslås en försöksverksamhet med förändrad dis- position av timplanen på högstadiet i syfte att minska antalet verksamma lärare i den enskilda arbetsenheten.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. SFL m. fl. menar att stadieövergripande tjänstgöring bör avse såväl låg—mellanstadium som mellan—högstadium. SACO/SR anser däremot att utredningens egna undersökningsresultat inte underbygger resonemanget om stadieövergångar, och eftersom övergångarna inte har den övervägande negativa karaktären för eleverna. som SlA menar, behöver stadieövergripande tjänstgöring inte tillgripas.

För egen del vill jag anföra följande. Som jag tidigare har framhållit bör en helhetssyn tillämpas på all pe- dagogisk verksamhet bland barn och ungdom. Detta gäller såväl omsorgs- verksamheten och fritidsverksamheten som undervisningen. Med en sådan utgångspunkt kommer verksamheten att planeras och genomföras utifrån kunskaperna om barns utveckling och uppväxtvillkor. Behoven av särskilda åtgärder vid övergången från förskola till grundskola och från ett stadium till ett annat inom grundskolan kommer därigenom att minska. Traditionen från ett äldre skolsystern, som delvis övertagits av grundskolan, gör dock att många elever upplever svårigheter vid övergångarna. Detta gäller särskilt

16 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 242

övergången från mellanstadiet till högstadiet. Särskilda åtgärder som minskar svårigheterna behöver därför vidtas. Det är väsentligt att detta uppmärk- sammas i det dagliga skolarbetet.

Det är viktigt att eleven redan från starten i en ny skolmiljö får god kontakt med sin omgivning och lär känna de nya förutsättningarna för sin skolgång. Genom att öka undervisningstiden successivt vid stadieöver- gångar kan läraren få möjlighet att i mindre elevgrupper lära känna gruppen och anpassa skolarbetet till den enskilde eleven. Den enskilda skolan och dess arbetslag bör själv planera sådana temporära anordningar och därvid ha stor frihet att vidta förändringar inom ramen för timplanens totala antal elevveckotimmar. Detta kan rymmas inom det förslag till jämkningar som jag i det föregående har förordat.

SlA:s synpunkter på övergången från mellanstadium till högstadium delas av flertalet remissinstanser som menar att just övergången till ämnesrum och många olika lärare medför betydande svårigheter. Detta sker i en ålder då eleverna i allmänhet befinner sig i en känslig utvecklingsfas. Liksom utredningen anser jag att skolan bör vidta olika åtgärder för att minska de problem som därvid kan uppstå. SlA har enligt min mening lagt fram flera värdefulla förslag om hur man skall minska problemen för eleverna vid övergången till högstadiet. Hit hör förslaget om stadieövergripande tjänstgöring. Jag tillstyrker detta förslag. De svårigheter som aktualiseras av att eleverna får fler lärare än på mellanstadiet bör kunna minska när lärarna på högstadiet i större utsträckning kommer att undervisa i tre ämnen var. Enligt 1967 års beslut om lärarutbildning skall nämligen lärarna på högstadiet i princip vara behöriga i tre ämnen. Det ankommer på SÖ och kommunerna att beakta detta beslut i sitt arbete. Frågor som berör problem i samband med övergången till högstadiet behandlas också av 1974 års lä- rarutbildningsutredning. Redan nu kan antalet lärare per elev på högstadiet minskas genom åtgärder inom ramen för schemaläggning och tjänsteför- delning. Det är väsentligt att dessa möjligheter utnyttjas effektivt.

Problemen på högstadiet är inte enbart koncentrerade till lärarrollen och lärarspecialiseringen. Av stor betydelse är också förhållandet mellan äm- nesstoff på mellanstadiet och i motsvarande ämne på högstadiet. Det är viktigt att eleven på det nya stadiet får lära sig något nytt som kan vida- reutveckla förvärvade kunskaper, färdigheter och erfarenheter. Onödiga upp- repningar mellan stadierna bör därför enligt min mening undvikas. Detta får dock inte innebära minskade möjligheter till färdighetsträning av moment från tidigare stadier om så erfordras.

Det ankommer på SÖ att i sin läroplansuppföljning beakta här nämnda och andra problem som kan uppstå i samband med stadieövergångar.

Prop. 1975/ 76:39 , , 243

K la s s fö r e stå n d a r e n s centrala roll, speciellt på högstadiet, skall ses bl. a. mot bakgrund av elevernas behov av vuxenkontakt. Utredningen diskuterar ingående klassföreståndarfunktionen och menar bl. a. att varje lärare skall vara kontaktlärare(klassföreståndare) och att tid för kontaktarbete skall avsättas på schemat med en timme i veckan. Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning men anser det onödigt att byta ut beteckningen klassföreståndare mot kontaktlärare.

Jag har vid mitt ställningstagande till frågan om elev- och personalgrup- peringar (avsnitt 2.3) understrukit den stora betydelse identifikationspro- cessen har i barna- och ungdomsåren. I det sammanhanget har jag särskilt betonat arbetslagets betydelse för kontinuitet och stabilitet i ett barns an- knytning till en eller flera vuxna. Samma synsätt bör läggas på klass- föreståndarens roll. För elevens sociala utveckling likaväl som för lösningen av problem i det dagliga arbetet har eleven behov av att med förtroende kunna vända sig till en person i skolan i förvissning om att denna kan hjälpa till med att lösa problem och förmedla de kontakter som erfordras. Klassföreståndaren har hittills fyllt denna funktion.

Jag delar därför i huvudsak den uppfattning som utredningen har om klassföreståndarens funktion och anser att det liksom f. n. bör åligga varje lärare att vara klassföreståndare. Klassföreståndarfunktionen kan i huvudsak delas upp i ett kontaktskapande och ett problemorienterat arbete. l sitt kön- taktskapande arbete skall klassföreståndaren söka skapa så goda relationer som möjligt till elever. föräldrar och anställda på skolan. Detta arbete bör påbörjas så tidigt som möjligt. t. ex. redan vårterminen innan den nya elev- gruppen kommer. Målet måste vara att lägga grunden till väl fungerande relationer som bygger på ömsesidig tillit och en öppen kommunikation. Detta kontaktarbete utgör grunden för den andra sidan av klassförestån- darfunktionen som innebär att tillsammans med elever, föräldrar och per- sonal söka upptäcka och bearbeta de problem som uppstår i det dagliga samspelet i skolarbetet. Som jag tidigare framhållit tjänar de vuxnas samspel med varandra och eleverna som modell för eleverna och speglar därmed samarbetets villkor av givande och tagande. Det sätt på vilket elever och vuxna tillsammans i skolan bearbetar problemen måste alltid relateras till målet för skolans verksamhet. Härigenom kan de vardagliga konflikterna utnyttjas konstruktivt och därmed bli en tillgång för en skola som främjar både barns, ungdomars och vuxnas personlighetsutveckling.

Klassföreståndarfunktionen kräver i allmänhet olika arbetsinsatser bero- ende på barnens ålder och mognad samt hur klassen är sammansatt. Jag anser att klassföreståndarens hela uppgift ej kan utföras på en särskild sche- malagd timme men att detta arbete väsentligt underlättas, särskilt på hög- stadiet, om det finns speciell tid för detta under skolveckan. Förslaget om en samlad skoldag möjliggör detta.

Prop. 1975/76:39 244

Utredningen behandlar ingående problemen med s k ol fr å n v a r o n . Utredningen föreslår i detta sammanhang att närvarOplikt skall råda och att frånvaro bör förhandsanmälas och registreras. Skolan är ansvarig för frånvaroregistreringens organisation. Hemmen skall informeras om före- kommande frånvaro menar utredningen.

De remissinstanser som har berört frågan, t. ex. SACO/SR och SL, in- stämmer med utredningen att skolfrånvaron skall observeras och registreras samt att kontinuerlig uppföljning bör ske. I likhet med utredningen och remissinstanserna är jag av den uppfattningen att närvarOplikt bör råda i grundskolan samt att frånvaro skall förhandsanmälas. 1 första hand bör hem- met ansvara för denna anmälan, men jag anser att skolan i den mån eleven själv anmäler sin frånvaro bör ha tilltro till dessa uppgifter. Liksom bl.a. Moderata ungdomsförbundet och Linköpings kommun anser jag att pro- blemen med registrering och uppföljning av skolfrånvaron i första hand ären elevvårdsfråga som närmast skall tas upp och bearbetas inom arbetslaget och av klassföreståndaren. Det är således inte främst en fråga om att finna ett administrativt bra registrerings- och rapportsystem. Några generella an- visningar bör därför inte utfärdas utan lokala förhållanden bör avgöra in- satsernas art. Det är särskilt viktigt att åtgärder inom detta område vidtas i nära kontakt med föräldrarna och eleverna.

SlA har starkt betonat nödvändigheten av en s a m v e r k 3 n m el la n skola och hem. Utredningen anför sju områden som lämpliga ut- gångspunkter för förbättrad samverkan: "kvartssamtal", klassmöten, upp- sökande verksamhet, riklig och regelbunden information, kontaktlärarfunk- tionen. lärarutbildningen samt försöksverksamhet.

SlA menar att varje förälder till barn i grundskolan bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per barn och stadium, få ledigt från sitt förvärvsarbete för att delta i information och samtal i skolan. Samhället bör genom föräldraförsäkringen svara för ersättning för förlorad arbetsför- tjänst.

Utredningen föreslår att två klassmöten per läsår skall vara obligatoriska i grundskolan och att skolan och klassföreståndaren skall vara skyldiga att kalla till dessa.

För att ytterligare förbättra kontaktverksamheten föreslår SlA att fem kr. per elev tillförs skolan för att användas efter lokalt bedömande främst för uppsökande verksamhet. För att biträda vid utbildning och information menar SlA att det skall finnas konsulenttjänster på länsskolnämnderna och SÖ.

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och hem tillstyrks av många remissinstanser, däribland RHS och kommunförbundet. Några remissin- stanser ifrågasätter värdet av den föreslagna ledigheten om den begränsas till så kort tid. SÖ understryker behovet av en uppsökande verksamhet. SÖ markerar klassföreståndarens centrala roll i samspelet hem och skola.

Prop. 1975/76:39 _, 245

LO vill söka nya vägar att få kontakt med de grupper av föräldrar, som skolan inte når.

Samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst väsentlig. Barnets sam- spel med föräldrar och hemmiljö påverkar på dett avgörande sätt dess för- utsättningar att utveckla sina inneboende möjligheter intellektuellt, käns- lomässigt och socialt. Enligt min mening måste därför informationen från hemmet till skolan liksom från skolan till föräldrarna förbättras. Föräldrarna bör få ökad information om aktuella läroplaner, arbetssättet i skolan, vad barnen upplever i skolan, studieresultat samt barnens relationer till skol- personal och kamrater. I likhet med Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Uppsala kommun m. fl. remissinstanser avvisarjag dock särskilda medel för expertmedverkan från SÖ och länsskolnämnderna för utökad information och hjälp med kontaktarbetet. Fullgörande av sådana arbetsuppgifter får anses ingå i SÖ:s ordinarie uppgifter.

Gjorda undersökningar visar att såväl föräldrar och elever som lärare vill att kontakterna mellan hem och skola skall öka samt att man får ett ökat elevengagemang i dessa kontakter. l likhet med SIA föreslår jag att två kontakttillfällen per läsår skall vara obligatoriska för skolan att anordna och att klassföreståndaren är skyldig att kalla till dessa. Föräldrarna upplever de personliga samtalen och direktkontakten med läraren som mer värdefulla och givande än allmänna klassmöten. Enligt min mening bör därför klass- föreståndaren kunna låta dessa kontakter ske i form av enskilda samtal med föräldrarna. Det är viktigt att eleverna deltar i dessa. Klassföreståndaren har ett ansvar för att skolan får kontakt med alla föräldrar. Detta kan fordra att klassföreståndaren gör hembesök.

Jag är inte beredd att nu förorda att föräldrarna erhåller ersättning för att besöka sitt barn i skolan. Remissinstanserna har här haft delad syn. Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter nyttan av att få en dag per stadium för besök. Några hem- och skolaföreningar anser att intresset hos föräldrarna för skolan ej är beroende av en eventuell ersättning. Självfallet skall skolan stå öppen för besök vid den tidpunkt då det är lämpligt för föräldrarna att komma dit. Jag utgår från att skolledningen och skolper- sonalen medverkar till att föräldrarna alltid skall känna sig välkomna till skolan.

När jag senare behandlar resursernas storlek kommer jag att vid kon- struktionen av den s.k. förstärkningsresursen ta hänsyn till behovet av särskilda medel för kontakten mellan hem och skola. Skolstyrelsen bör vid sin fördelning av förstärkningsresursen beakta behovet av medel för kon- taktverksamheten. I denna verksamhet bör skolstyrelsen prioritera uppsö- kande verksamhet bland de föräldrar som skolan inte når på annat sätt. Särskilda medel för denna verksamhet kommer jag således ej att föreslå.

Prop. 1975/76:39 246

Utredningen berör nuvarande timplan på högstadiet när den diskuterar problemen med stadieövergången mellan mellanstadiets klasslärarsystem och högstadiets ämneslärarsystem. Utredningen anser det inte möjligt att utan omfattande försöksverksamhet ta ställning till en ny utformning av högstadiets timplan. Men den finner det angeläget att man i det fortsatta läroplansarbetet vidtar okonventionella åtgärder för att främja en utveckling mot färre lärare per elev. SlA anser det vara en viktig uppgift för SÖ att ta initiativ till och svara för utvärdering av försök i denna riktning. Det bör då också övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och särskild kurs i engelska, matematik, franska och tyska med resurstid.

Remissinstanserna har helt obetydligt berön dessa frågor. För egen del vill jag anföra följande.

Timplanens konstruktion kan inte anses vara en gång för alla given. Förändringar måste ske mot bakgrund av vad som krävs genom utvecklingen i samhället och de värderingar som präglar denna. Vid 1968 års riksdag fattades beslut om att grundskolans högstadium i huvudsak skulle vara sammanhållet, men att studieprogrammet skulle ge utrymme för val som knyter an till elevernas intressen (prop. 19682129, SU 19681179, rskr l968:366). Varje elev kan välja ett av tillvalsämnena tyska, franska, teknik, konst eller ekonomi. Vidare har eleven att välja verksamheter inom fritt valt arbete. Erfarenheterna av tillvalssystemet visar att valet mellan olika ämnen sker efter traditionsbundet könsrollstänkande och att det senare valet till gymnasieskolan i hög grad är beroende av valet av tillvalsämne. Skolan har en viktig uppgift att fylla då det gäller att motverka val av utbildning och yrke som grundas på sociala faktorer och traditionella köns- roller. En översyn av tillvalssystemet på högstadiet med hänsyn till de er- farenheter som hittills vunnits av utbildningsorganisationen anser jag vara motiverad.

Jag har i det föregående förordat att arbetet i grundskolan får en inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Särskilt stor betydelse har enligt min mening en översyn av arbetssättet i de naturorienterade ämnena. Det finns tecken som tyder på att undervisningen i matematik och naturorien- terande ämnen i dag fungerar så att elever avskräcks från fortsatta studier i dessa ämnen. Effekterna av detta har jag tidigare berört i prop. 1975/ 76: 100, bil. 10. Vid en läroplansöversyn bör även detta beaktas. SÖ har f. n. i uppdrag att överväga de teoretiska och praktiska inslagen i undervisningen på grund- skolans högstadium (UbU 1972z45, rskr l972:287 och UbU 1974zll, rskr l974:120). Denna fråga bör kunna behandlas gemensamt med översynen av tillvalssystemet. Mot bakgrund av vad jag förordat om arbetssättet i grundskolan bör översynsarbetet närmast ta sikte på vilka undervisnings- mässiga fördelar som ligger i att bygga in de nuvarande tillvalsämnena eko- nomi, konst och teknik samt ämnet barnkunskap i övriga ämnen jämfört

Prop. 1975/76:39 f 247

med att tillsammans med delar av andra ämnen skapa särskilda ämnesblock. I detta sammanhang bör övervägas att göra delar av det nuvarande ämnet teknik obligatoriskt för alla elever i syfte att öka elevernas praktiska fär- digheter och kunskaper, ett förslag som också framförts inom ramen för SÖ:s könsrollsobjekt.

Vid en sådan översyn är det naturligtvis också angeläget att beakta de främmande språkens nuvarande ställning. Jag anser att det fortfarande bör vara möjligt för elev på högstadiet att välja ett andra främmande språk.

En översyn av högstadiets timplan bör som SlA har föreslagit även in- nefatta den kursuppdelning som f. n. sker i allmän och särskild kurs i ämnena matematik, engelska. franska och tyska. ] dag består variationen mellan kursaltcrnativen främst i skillnader i valet av lärostoff, graden av konkretion, inlärningstid etc. Eftersom läroplanen förutsätter att de enskilda ele- verna alltid skall ha en undervisning tillrättalagd efter sina förutsättningar kan det ifrågasättas om det finns några pedagogiska skäl till uppdelning av eleverna i alternativa kurser. Redan i dag förekommer samläsning mellan allmän och särskild kurs inom en del högstadieskolor. En övergång till enhetligare kursuppläggning frigör resurser som kan användas till ökad in- dividualisering. Vidare kan klassen hållas samman under längre tid, vilket måste anses vara en fördel för eleverna. Jag utgår från att en förändring i här åsyftad riktning inte skall medföra en minskad resurstilldelning.

Som jag senare kommer att beröra bör även ni ella n sta d i e t 5 tim - plan ses över och timtalet minskas med två till tre veckotimmar för att ge utrymme för annan verksamhet än lektionsbunden sådan.

Vid 1969 års revidering av läroplanen för grundskolan gjordes inga större förändringar av mellanstadiet i fråga om lärostoff m. rn. Mellanstadiet kom inte heller i någon nämnvärd grad att beröras av anordningen med resurs- timmar, dvs. den flexibla ekonomiska ram som möjliggör en varierande resursanvändning.

Bland de problem som redovisas för mellanstadiets del vill jag här främst nämna elevernas arbetssituation. Efter övergången från lågstadiet till mel- lanstadiet möter eleverna flera nya ämnen. lnom de flesta ämnen har här liksom på högstadiet, skett, en ökning av stoffmängden utan att någon omprioritering av stoffet har gjorts. Detta måste i ökad grad uppmärksammas i allt kursplanearbete men gäller inte minst mellanstadiet, där lärostoffet upplevs som synnerligen omfattande.

Jag ämnar senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att vid den kon- tinuerliga översynen av läroplanen för grundskolan utreda hur stoffmängden på mellanstadiet skall kunna minskas. Därvid bör det också undersökas om undervisningstiden och tiden för andra verksamheter kan anges i tim— mar om 60 minuter i stället för nuvarande veckotimmar om 40 minuter. Det bör också övervägas att ange undervisningstiden i olika ämnen per stadium i stället för per årskurs. Det senare skulle ge skolorna större möj-

248

ligheter att göra anpassningar till enskilda elevers behov utan att behöva göra timplaneförändringar.

En annan åtgärd är att i nämnda läroplansöversyn också beakta kraven på en ökad färdighetsträning på mellanstadiet bl. a. med avseende på elc- vernas språkliga utveckling. Det behövs en kontinuitet över stadiegränserna både när det gäller elevernas utveckling i fråga om kommunikationsfar- digheter och när det gäller undervisningens former och innehåll. Tidigare nämnda sammanförande av huvudmomenten för ämnen och ämnesgrupper från nuvarande huvudmoment för stadier till gemensamma huvudmoment för hela grundskolan torde underlätta denna kontinuitet.

i detta sammanhang bör också kraven på ökade tekniska inslag i un- dervisningen och problemen med att i ökad utsträckning få ett experimentellt arbetssätt i naturorienterande ämnen tas upp.

SÖ:s översynsarbete i de av mig förordade uppdragen bör slutföras så att förslag till regeringen kan överlämnas senast våren 1977. Detta gäller även frågor rörande den praktiska yrkesorienteringen m.m. som jag be- handlar i det följande.

SlA diskuterar läromedlens roll i förhållande till läroplanens huvudmo- ment och anvisningar. Det stoff som skolan använder menar SlA skall vara anpassat inte bara till elevens mognad utan också till samhällsutveck- lingen. SlA anser att det stoff skolan valt att arbeta med därvidlag inte har förändrats i samma takt som samhället. Den ökning i stoffmängden som skett och sker utifrån samhällsförändringarna har inte medfört någon omprioritering av stoffet. Detta menar SlA medför att undervisningssitua- tionen både för lärare och elever blir pressande, då det blir allt svårare att få in allt inom den givna ramen.

Jag instämmer i SlA:s slutsats av resonemanget kring stoffmängden att det är nödvändigt med en sträng sovring av det stoff skolan skall arbeta med. Stoffets omfattning och svårighetsgrad skall varieras efter elevernas förutsättningar. Stof f, som är olämpligt för den ene eleven, kan vara lämpligt för den andre. Dock vill jag här särskilt peka på de risker som ligger i en undervisning, som för att hinna med så mycket som möjligt lotsar ele- verna genom stoff och problem. på ett sådant sätt att eleverna inte kommer att förstå eller självständigt bearbeta stoffet och problemen. Erfarenheterna visar att detta kan leda till bristan'de motivation och självförtroende. En prioritering är angelägen av de kunskaper och färdigheter som är väsentliga för individen. Jag anser det viktigt att ett sådant stoff väljs att eleven får möjlighet att följa samhällets utveckling. Liksom SlA anser jag att skolan och dess personal måste lägga ner ett omsorgsfullt arbete på att tillsammans med eleverna precisera såväl detta stoff som långsiktiga och mera nära- liggande mål för undervisningen. Det är viktigt att personalen och eleverna

Prop. 1975/76:39 . 249

ifrågasätter gjorda prioriteringar och undersöker om det inte finns annat som är mer lämpat för att ge den information och kunskap som söks.

Utredningen menar att läromedlen verkar styrande och konserverande, då det gäller val av stoff i undervisningen. Utredningen visar hur eleverna nu för tiden på ett helt annat sätt får information i de mest skiftande ämnena genom t. ex. tidningar, radio och TV, vilket ibland kan upplevas som en konkurrens med skolan. SlA menar att skolan skall använda massmedierna som ett stimulerande komplement till undervisningen. För att eleverna skall kunna utnyttja allt detta informationsflöde måste deras färdighetsträning i läsning, skrivning och matematik prioriteras menar SlA.

SÖ har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och framhåller att det är viktigt att öka lärarens och elevernas intresse för att själva diskutera och bestämma målen för undervisningen och därefter välja stoff och metoder samt hjälpmedel för att uppnå dessa mål. SÖ menar att till lärarens och elevernas hjälp erfordras därvid olika slag av hjälpmedel och läromedel. Dessa verkar mer eller mindre styrande, och SÖ påpekar att graden av styr- ning till stor del är beroende av hur de används av läraren, eleverna och arbetslaget. SÖ menar vidare att i en medveten undervisningsplanering ingår som en del valet av läromedel, där arbetslagets samlade erfarenheter bör ge förutsättningar för en väl genomtänkt lösning. SÖ anser att det således är undervisningsplaneringen som skall styra valet och användningen av läromedlen.

Jag instämmer i vad SÖ har anfört i sitt yttrande. ] en skola som mer eller mindre styrs av läromedlen finns inte tillräckligt utrymme för de ini- tiativ. de åtgärder och det ansvarstagande lokalt som enligt min mening är en viktig förutsättning för att det inre arbetet i skolan skall utvecklas. Liksom SÖ anser jag att frågan om ett läromedel är styrande eller inte är beroende av den planering elever och lärare lokalt gör. Jag anser det- viktigt att planeringen utgår från elevernas olika förutsättningar och öns- kemål. Här har arbetslaget en viktig roll med den samlade erfarenhet som där finns. Arbetslaget måste även ta hänsyn till olika lokala resurser samt de skilda elevgrupperingarnas olika behov och förutsättningar.

Eleverna måste från skolstarten ges en fortlöpande träning i denna pla- nering, bl. a. för att aktivt kunna medverka i val av och beslut om arbetSSätt och läromedel.

Enligt min mening är det viktigt att man i denna planering tar tillvara elevernas egna erfarenheter och upplevelser. Man måste också som SlA påpekat utnyttja samhällets kultur- och informationsutbud, t. ex. bredvid- Iäsningsböcker, tidningar, TV-program och olika teatergruppers verksamhet. Jag anser att skolan även här successivt måste träna eleverna att välja inom, utnyttja och bearbeta den rikliga information som de utsätts för i dagens samhälle och de många försök till påverkan som möter individen.

Det arbetssätt och de arbetsformer som jag tidigare har redogjort för kom- mer enligt min mening att fordra en något annorlunda typ av lä-

Prop. 1975/76:39 250

romedel. Det är viktigt att läromedel här ses i sin vida bemärkelse, nämligen sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål för undervisningen. Eleven måSte ha möjlighet att tillsam- mans med läraren ta sig fram på olika vägar. Klasserna och eleverna måste ha möjlighet att kombinera olika läromedel och att komplettera dem med annat material, t. ex. tidningar och böcker liksom med material som lärare och elever tillsammans åstadkommer. Med det arbetssätt som tidigare för- ordats kommer en stor del av de arbetsböcker, där huvudprincipen har varit att eleven utifrån vissa förutsättningar tränas att mekaniskt fylla i rätt svar, att bli överflödiga. Tillgången på goda och aktuella läromedel är en viktig förutsättning för att skolans mål skall kunna förverkligas. Men det är lika viktigt hur läromedlen används. Elever och lärare bör tillsammans diskutera och ta ställning till var tyngdpunkten skall läggas i de huvudmoment som enligt läroplanen bör behandlas. Läromedlen får därför inte uppfattas som styrande för arbetets uppläggning utan som hjälpmedel i undervisningen och vid valet av lärostoff.

2.3. Det utvidgade fritidshemmet

Nästan alla remissinstanser har i sina yttranden tagit upp utredningens förslag om att vidga det traditionella fritidshemmet genom att på olika sätt

Prop. 1975/76:39 203 ge tillgång till öppen verksamhet. Så gott som samtliga finner idéerna om det utvidgade fritidshemmet intressanta och omkring en tredjedel av dem har inga som helst invändningar. Socialstyrelsen noterar med tillfredsställelse att utredningen funnit tillsynsformer som tillgodoser kravet på god tillsyn samtidigt som de är ekonomiskt acceptabla. Utredningens samlade förslag präglas enligt styrelsen av den flexibilitet som möjliggör för kommunerna att välja det eller de alternativ som bäst passar behov och förutsättningar i den egna kommunen. Styrelsen menar att förslagen i huvudsak tillgodoser de fundamentala krav som enligt styrelsens erfarenhet bör vara tillgodosedda vid en utveckling och förändring av den existerande verksamheten.

De remissinstanser som i stort accepterar idéerna om det utvidgade fri- tidshemmet, men som på en eller flera punkter har haft invändningar att göra. berör nästan alla förslaget om att det utvidgade fritidshemmet bör knytas till låg- och mellanstadieskolan (LM-skolan). SÖ finner de skäl som utredningen anför för det utvidgade fritidshemmet övertygande men vill samtidigt framhålla att man inte bör ensidigt låsa sig för att låta LM-skolans elevupptagninsområde vara rekryteringsbas för fritidshem och fritidsverk- samhet. I vissa fall kan enligt styrelsen låg-, mellan- och högstadieskola vara ett bättre alternativ speciellt med 5tanke på dess högre lokalstandard. Föizs'ko/eseminariet i Stockholm ifrågasätter i viss motsats till detta om inte anknytningen till LM-skolor i medelstora och stora skolor kommer att in- nebära alltför stora upptagningsområden. Svenska kommunförbundet vill i nuvarande läge inte instämma i att fritidshem i LM-skola skall betraktas som basmodell. Med hänsyn till geografisk struktur och andra lokala för- hållanden kan enligt förbundet andra modeller för fritidsverksamheten läm- pa sig bättre. Förbundet betonar i likhet med flera andra remissinstanser att formerna för det utvidgade fritidshemmet, i enlighet med utredningens förslag. prövas i er omfattande försöksverksamhet. ] detta sammanhang ser förbundet det uessutom som angeläget att formerna för föräldrarnas medverkan prövas. Flera kommuner resonerar i sina yttranden på liknande sätt. Statens planverk framhåller att fritidshem anslutet till skolan kan vara lämpligt för de barn som har sin bostad nära skolan. Många barn har dock lång gångväg till skolan och utredningen har enligt planverkets mening inte fäst tillräckligt stor uppmärksamhet vid betydelsen av närhet mellan barnens hem och deras fritidsmiljö. Planverket anser därför att förutsätt- ningarna bör undersökas för utvidgade fritidshem med hemvist med pla- cering i närmiljön. Såväl socialutredningen som Föreningen Sveriges soei- ale/refer anser att tanken på att utnyttja LM-skolorna ter sig naturlig och riktig men att det i den föreslagna modellen finns risker. Båda remiss- instanserna framför liksom flera andra att en alltför stark koncentration av såväl barn som fritidsresurser kan ge en del negativa effekter i form av otrygghet. otillräckliga vuxenkontakter. understimulans och mobbing. Man menar att det för en del barn kan bli påfrestande att tillbringa även fritiden i skolan. varför alternativa former för fritidsverksamhet och tillsyn måste finnas.

Prop. 1975/ 76:39 209

Flera remissinstanser nämner särskilt de problem som är förknippade med fritidsverksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Svens- ka kvmmllll/Örblllltl?! ifrågasätter möjligheterna att integrera dessa barn i så stora grupper som föreslås speciellt med tanke på de svårigheter som kan uppstå att avskilja hemvistdelen från allrummet. Länsstyrelsen i Ös- tergötlands Ia'n framhåller att även om anknytningen av fritidshem till LM- skolan är en ekonomiskt lämplig lösning så kan svårigheter uppstå att fånga upp svagpresterande eller skoltrötta barn och barn med kontaktsvårigheter eller kamratproblem. Föreningen Sveriges sociale/tefer påpekar att barn med särskilda behov av stöd och stimulans inte fixeras i en problemsituation genom att speciella miljöer skapas för dem. Även LO betonar vikten av att en integrering kommer till stånd inom fritidsverksamheten. Lands- tings/örbundet anser att de aktiviteter som diskuteras för friska barn även bör komma barn på sjukhus till del Så långt det är möjligt med hänsyn till vårdrutiner på en vårdavdelning.

Barnomsot'gsgruppen och Sveriges Soda/demokratiska K vinno/örbund är båda positiva till utredningens förslag men vill varna för att kommunernai första hand kommer att satsa på den allmänna fritidsverksamheten då detta ställer sig billigare, enklare och kan omfatta flera barn med mindre kostnader och mindre anspråk på lokaler. På liknande sätt resonerar statens ungdomsråd som framhåller att de traditionella fritidshemmen i regel är förknippade med dryga avgifter för föräldrarna. Om deltagandet i det utvidgade fri- tidshemmets verksamhet och i den allmänna fritidsverksamheten kan ske utan större kostnad skulle detta kunna få till följd att föräldrar föredrar den allmänna verksamheten för sina barn och att fritidshemmets roll blir underordnad. Unga Örnars Riksförbund menar att vissa av de uppgifter som utredningen skisserar för det utvidgade fritidshemmet kan överföras till de organisationer som svarar för en kontinuerlig verksamhet på eftermid- dagstid. ABF uttrycker viss tveksamhet till tanken på öppethusverksamheten i fritidshemmets allrum. En organiserad verksamhet av öppethuskaraktär anser ABF inte vara att föredra utan vill i stället betona vikten av små- gruppsaktiviteter.

Ett tiotal remissinstanser har berört personalens ansvarsområde. Bl. a. Sve- riges Fritidspedagogers Förbund och Svenska kyrkans/örsamling - och pas- lot'alåjlörbund framhåller att utredningen inte lämnat något svar på hur till- synsansvaret för hemvistpersonal skall utformas. Flera av remissinstanserna framhåller att socialstyrelsen skyndsamt anger riktlinjer för ansvarsfrågornas tillämpning. Utredningen föreslår i betänkandet att socialstyrelsen får göra en öVersyn av rådande praxis vad gäller ansvarsregler och deras tolkning. Socialstyrelsen är beredd att samla in material som kan belysa frågor om skadeståndsskyldighet, analysera frågorna ur praktisk och juridisk aspekt samt utarbeta rekommendationer i frågan. Arbetet bör enligt styrelsen ut- föras i samarbete med Svenska kommunförbundet och berörda personal- organisationer. Styrelsen förutsätteri samband härmed att översynen. tillika

14 Riksdagen 1975/76. I sam/. Nr 39

Prop. 1975/76:39 210

med offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs arbete, bör kunna ge ett underlag för sekretessregler för de personer som deltar i arbetet med barns fritid.

Hänvisningar till S2-3

2.4. Allmän fritidsverksamhet för de yngre sko/barnen

Ungefär hälften av remissinstanserna har berört utredningens beskrivning och förslag om föreningsverksamheten. Många remissinstanser, inte minst föreningslivets och organisationernas egna, framhåller att utredningen på ett föredömligt sätt presenterat omfattningen och utvecklingen av ungdoms- organisationernas arbete. Man ser också med tillfredsställelse den allmänt positiva hållning till folkrörelser som genomgående präglar utredningens framställning. Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i frågan ansluter sig i princip till de tankar som utredningen för fram beträffande förenings- livets medverkan i fritidshemsverksamheten och den allmänna fritidsverk- samheten för de yngre skolbarnen. Stockholms kommun betonar i likhet med flertalet övriga kommuner att den föreslagna satsningen är angelägen för att möjliggöra en snabb utbyggnad av en bred verksamhet. Västerås kommun framhåller att försöksverksamheten i Västerås visar att utredningens tan- kegångar är riktiga. Norrköpings kommun framhåller att man redan i den nuvarande verksamheten i olika grenar av den sociala omsorgen räknar med betydande insatser från föreningslivets sida och har goda erfarenheter av sådana. Svenska kommunförbundet ser i likhet med utredningen det an- gelägna i att förutsättningar ges för barn och ungdom att redan i lågsta- dieåldrarna få kontakt med de olika idériktningar som föreningslivet re— presenterar. Förbundet understryker emellertid att kommunernas resurser för fritidsverksamhet är begränsade varför en prioritering mellan olika lokala behov är nödvändig.

[ ett 20-tal remissvar betonas vikten av att föreningar och organisationer ger möjligheter att bevara sin profil. Nästan alla remissinstanser som berört detta betonar också att kommunalt anordnad fritidsverksamhet bör träda tillbaka då föreningar och organisationer är i stånd att organisera motsvarande verksamheter för barn och ungdomar. Bl. a. Statens kulturråd understryker härvid vikten av samspel mellan kommun och ett fritt verkande, rikt för- grenat föreningsliv. Om samarbete saknas blir de kommunala insatserna snarare konkurrerande till föreningars och organisationers verksamhet än kompletterande. Statens ungdomsråd och Unga Örnars Riksförbund. som in- stämmer i utredningens allmänna målsättning för föreningslivets roll, anser att utredningen något pessimistiskt redovisat att samhället tagit över många av de aktiviteter som föreningslivet tidigare stått för. Enligt deras uppfattning har föreningslivet i dessa avseenden fungerat som förnyare av samhäll- sarbetet och medverkat till metodutveckling och nya samverkansnormer. Man anger att folkrörelserna i dag har svårare än tidigare att delta i detta arbete men att det för samhället är angeläget att sådan verksamhet stöds

Prop. 1975/76:39 . __ . 2”

om vi i fortsättningen vill ha aktiva folkrörelser som kanaler för opinions- bildning och instrument för en levande demokrati. Sveriges kristna ung- domsråd m. ll. av de till Svenska Kyrkan anslutna remissinstanserna menar att en ökad integrering av föreningslivet i fritidshem och skola med nöd- vändighet måste ske på föreningslivets egna villkor. Föreningarna får enligt rådet under inga omständigheter uppfattas som en tilläggsresurs som kan utföra serviceuppgifter åt kommunen utanför föreningarnas egentliga mål-

sättning och verksamhet.

Drygt hälften av de remissinstanser som i sina yttranden har behandlat den allmänna fritidsverksamheten påtalar föreningarnas vidgade behov av stöd för att på det sätt som utredningen föreslår kunna utvidga sin barn- och ungdomsverksamhet. Av de förutsättningar för en utvidgad verksamhet som särskilt påtalas är tillgången på ledare den vanligaste. Härvid berörs också speciella insatser för ledarrekrytering, ersättning till samt utbildning av ledare. I fråga om rekrytering av ledare påtalar länsstyrelsen i Blekinge län att svårigheter för sådan kommer att finnas så länge en förkortning av de vuxnas arbetsdag inte kommer till stånd. SÖ instämmer i utredningens förslag om rekrytering av ledare bland högstadie- och gymnasieelever, hög- skole- och andra studerande samt hemmavarande föräldrar osv. Styrelsen framhåller särskilt att rekrytering lämpligen kan ske bland lärare och skolans personal i övrigt. Sveriges Fritidspedagogers Förbund påtalar dock att om sko- lungdom rekryteras som ledare så får de inte utnyttjas som billig arbetskraft. Invandrarverket och statens ungdomsråd redogör för försöksverksamhet bland invandrare där man funnit att ledare som verkat bland invandrare fungerat bättre om de rekryterats bland invandrare och fått ungdomsledarutbildning på sitt hemspråk. Sverige Riksidrotts/örbuna' anser att organisationerna för att kunna medverka i föreslagen eftermiddagsverksamhet bör ges ökade resurser så att de på ett tillfredsställande sätt kan ersätta alla de ledare som engageras i denna verksamhet. Enligt förbundet har utredningen var- ken lämnat riktlinjer eller förslag i detta avseende. Förbundet tar också upp utbildningsfrågan, som enligt dess mening i första hand bör bedrivas av organisationerna själva. Svenska kommunförbundet framhåller att betän- kandet inte tillräckligt ingående behandlat frågorna om ledares möjligheter till fortbildning och utveckling. Förbundet anser sig inte f.n. kunna ge lösningar på detta vitala problem men framhåller att dessa frågor ytterligare måste utredas och ingående diskuteras om utredningens idéer skall kunna realiseras.

Lokalfrågan berörs också av några remissinstanser. De flesta av dem anser att helt fria lokaler är ett självklart krav. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att utredningens rekommendation om att kommuner som ännu inte ställer fria lokaler till förfogande successivt bör införa detta system synnerligen välmotiverat. Svenska kommunförbundet menar att förslaget får ses som ett exempel på tänkbara insatser och alltså inte som en generell lösning, till- lämpbar i alla kommuner. SÖ anser det önskvärt att skollokaler kostnadsfritt

Prop. 1975/76:39 212

ställs till föreningarnas förfogande men betonar att detta inte får innebära att de organisationer som så önskar inte skall kunna få bidrag till egna lokaler. Statens ungdomsråd delar i viss utsträckning utredningens synsätt att skolan och dess lokaler blir centrum för fritidsaktiviteter av skilda slag. 1 de fall skolan inte är placerad i bostadsområdet anser rådet att anslutningen till och intresset för verksamheten blir större om aktiviterna genomförs i bostadsområdet.

Riksförbundet för Utvet'klingsstörda Barn och Handikappförbundens een- tralkommitté har särskilt tagit fasta på de institutionSplacerade barnens behov av kurs-. klubb- och föreningsverksamhet. Man framhåller att organisa- tionerna måste stimuleras att komma till institutionerna och att erbjuda barnen att delta i aktiviteter utanför institutionerna. Båda remissinstanserna

anser att det finns behov av speciella stödåtgärder för kommuner med stora institutioner.

2.5. Uppsökande verksamhet

Utredningens förslag om en utvidgning av den uppsökande verksamheten att omfatta även barn i skolåldern berörs positivt av remissinstanserna. So- cialstyrelsen anför i sitt yttrande att behovet av särskilt stöd och stimulans givetvis inte är begränsat till förskoleåldrarna. Den form för den uppsökande verksamhet som utredningen föreslår synes enligt styrelsen väl avvägd och funktionell. Svenska kommunförbundet accepterar också tanken på en ut- vidgning och delar utredningens uppfattning att föräldrarna under sista året i förskolan ges information av fortsatt heldagsomsorg, av aktiviteter under fritid och vuxenkontakt under de första skolåren. De vägar utredningen anvisar för hur denna information skall lämnas får enligt förbundet ses som exempel på möjliga åtgärder och måste få variera beroende på lokala förhållanden. Förbundet instämmer i förslaget att barnomsorgsgruppen får vidga sitt uppdrag så att det omfattar uppsökande verksamhet för skolbarn. SACO. Sveriges Socionamförbund och Föreningen Sveriges sociala/refer ser den uppsökande verksamheten som förebyggande och tillstyrker utredningens förslag att den är nödvändig men varnar samtidigt för att det i verksamheten finns en allvarlig risk inbyggd då den kan vidareutvecklas till en stämpling och utstötning av vissa barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Statens kulturråd och ABF anser det naturligt att studieförbundens erfarenhet tas tillvara i det uppsökande arbetet.

Utredningens förslag om att en nybörjarinskrivning inkl. hälsounder- sökning genomförs på våren före barnens skolstart i direkt samverkan mellan olika organ har berörts i flera remissyttranden. Socialstyrelsen delar med flera andra remissinstanser utredningens uppfattning om att förlägga hälsoundersökningen av nybörjare till våren före skolstarten. Detta skulle innebära flera fördelar och bl. a. kan barnens inskolningsperiod underlättas.

Prop. 1975/ 76:39 213

Många anser dock i likhet med Svenska kotnmtinförbumlet att vissa av för- slagen i samband med nybörjarinskrivningen är orealistiska och att det bör få ankomma på den enskilda kommunen hur inskrivningen i grundskolan skall gå till. SÖ instämmer i att det skulle finnas vissa fördelar med häl- soundersökning på våren men gör gällande att vissa bestämmelser lägger hinderi vägcn. Barnomsorgsgruppen understryker vikten av en fortsatt sam- ordning av social och medicinska insatser. Gruppen betonar att samord- ningen bör syfta till att tillgodose de behov barn och föräldrar har oberoende av lörvaltningsmässig uppdelning. Man betonar att det är angeläget att lands- tingen i snabbare takt än vad som nu sker tar över ansvaret för hälsovården i förskolorna och att skolhälsovårdens huvudmannaskap diskuteras. Grup- pen förordar att utredningens förslag i detta avseende tillsammans med vad remissinstanserna framfört överlämnas till utredningen rörande skol- hälsovårdens innchåll, organisation och huvudmannaskap för att vägas in i bedömningen om skolhälsovårdens framtida organisation.

2.6. Samverkan och planering ,för barns _fi'itid

Drygt tre fjärdedelar av remissinstanserna har i sina yttranden i större eller mindre utsträckning berört utredningens förslag om samarbetet i bar- nens närmiljö och planering för fritid. Alla är i princip överens med ut- redningen om vikten av att resurserna förs samman. Utredningens förslag, att det praktiska ansvaret för en samordning inom LM-området läggs på någon eller några personer. har mer utförligt kommenterats i några remissvar. SÖ finner behovet av en personell samordningsresurs väl styrkt och anser att olika modeller att lösa denna fråga bör prövas i en försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Fritidsledarskolorna framhåller att ut- redningens förslag förefaller välmotiverat och ser i samordnaren för fritid en ytterst viktig person. Norrköpings kommun anser att samordningsuppgiften efter lämplighetsbedömning kan tilldelas någon av de inom området verk- samma. Kommunens erfarenheter av hittillsvarande samverkan mellan olika förvaltningar pekar klart på behovet av att utse särskild befattningshavare för uteslutande planerings- och verksamhetsledning för barns och ungdo- mars fritid. ABF däremot avstyrker förslaget då man anser att behovet av en samordningsfunktion inte är tillräckligt preciserat och befarar att förslaget kan leda till en innehållsmässig styrning av verksamheten.

I några yttranden berörs också vidareutvecklingen av elevvårdskonferen- serna som ett forum för återkommande samarbetskonferenser. Flertalet re- missinstanser är positiva till utredningens förslag. SÖ framhåller att elev- vårdskonferensen. om den utökas med ytterligare deltagare från fritidssek- torn, är det organ som främst torde ha förutsättningar att behandla mer generella frågeställningar medan viss erfarenhet tycks visa att man i det direkta behandlingsarbctet kring främst barn med behov av särskilda stöd- åtgärder måste söka sig något annorlunda samverkansformer. Svenska kam-

Prop. 1975/76:39 214

munförbundet menar att samverkansformerna får bli föremål för lokal be- dömning.

Ett 50-tal remissinstanser har uttalat sig om förvaltningsansvaret för fri- tidsverksamheten. 1 ca tio av remissvaren går man inte emot utredningens förslag om ett oförändrat förvaltningsansvar. Stockholms kommun betonar att utredningen handlat riktigt då det f. n. inte finns anledning att ändra principerna för huvudmannaskapsfrågorna. Svenska kommunförbundet på- pekar liksom utredningen att barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden enligt förarbetena till gällande barnavårdslag har det yttersta ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas för att främja goda uppväxtlörhållanden för barn och ungdom. Ansvaret kvarstår även om annan kommunal förvaltning driver verksamhet för barn och ungdom. Förbundet ser det inte heller som realistiskt att tro att insatserna i dessa avseenden med den nuvarande or- ganisatoriska uppbyggnaden i kommunerna skulle kunna sammanföras un- der en förvaltning. Den samordning som måste ske skulle lämpligen kunna genomföras enligt den av förbundet rekommenderade modellen för sam- verkan mellan socialvård, skola och fritid. Socialstyrelsen framför liknande synpunkter och nämner därtill att det är funktionellt att samma förvaltning har det yttersta ansvaret för såväl den allmänna förskolan som fritidshemmen och de yngre barnens fritidsverksamhet. Riksrevisionsverket påtalar att de lokala förutsättningarna inom kommunerna varierar och att det från statligt håll inte finns anledning att inskränka kommunernas handlingsfrihet vad gäller huvudmannaskap för fritidsverksamheter för barn. SÖ har uppfattat att utredningens förslag omfattar två delar som tidsmässigt är klart av- gränsade. Den ena delen består av fritidsverksamhet under skoldagen, helt motsvarande SlA:s "fria aktiviteter". och den andra omfattar olika typer av verksamhet före och efter skoldagen. Styrelsen finner det naturligt att central tillsyn och lokalt huvudmannaskap vad gäller den första delen sam- manförs med skolans ansvarsområde. Beträffande övriga föreslagna frivilliga aktiviteter före och efter den fasta skoldagen anser styrelsen att samverk- ansformer och administrativa rutiner bör utformas så att verksamheten bland barnen inte störs av oklara förvaltningsmässiga gränsdragningsfrågor. So- cialutredningen. LO, Föreningen Sveriges soda/chefer och några kommuner framhåller att den kommunala verksamheten är sådan att kommunerna, inte minst ur budgetsynpunkt, måste bestämma sig för vem som skall ha förvaltningsansvaret för de föreslagna aktiviteterna. Man förordar barna- vårdsnämnden/sociala centralnämnden som huvudman oavsett barnens ål- der.

Några remissinstanser förordar skolstyrelsen som huvudman för verk- samheten. Bland dessa finns TCO och SACO som hävdar att ansvaret för skolbarns fritidsverksamhet bör falla på skolan.

Flera organisationer framhåller att fritidsnämnden bör vara huvudman för fritidsverksamheten. De flesta av dessa svar ger härvid uttryck för att fritidsnämnden bör bli reglerad kommunal nämnd. Unga Örnar i Örebro

Prop. l975/76:39 _ 215

liin menar att fritidsnämnden därutöver bör göras till huvudansvarig för stödet till föreningsverksamheten. Såväl Unga Örnar som Sveriges Social- demokratiska Ungdomsförbund framhåller att fritidshemmen bör ses som en del av kommunens planering för fritid och att fritidsnämnden därför bör vara huvudman för fritidshemmen exkl. heldagsomsorgen i hemvist. Elev/ör- bundet anser att fritids- och kulturpolitiken bör samlas under en nämnd. fri- tids- eller kulturnämnd och insatserna bör planeras utifrån alla medborgar- gruppers behov, inte ensidigt för barn och ungdom. Fritidsnämnden bör där- vid vara det organ som har planerings- och samordningsansvaret.

Omkring 30 av remissinstanserna tar upp utredningens förslag till p l a - neringsmodell för barns fritid. Drygt hälften av dem ställer sig i princip positiva till den modell som utredningen skisserar men i många fall görs kommentarer eller tillägg. Statskontoret och statens planverk har inget att erinra mot utredningens förslag men tillägger att uppläggningen av planeringen bör betraktas som en kommunal angelägenhet. Socialstyrelsen anser att i den mån kommunerna har inrättat samarbetsgrupper inom ramen för existerande PBU-samarbete skulle dessa grupper med viss utvidgning av representationen med fördel kunna utgöra de planeringsgrupper som föreslås. På detta sätt kan man undvika att dubblera samarbetsorgan som till vissa delar har samma funktion. Sveriges Soeiimom/örbund och Föreningen Sveriges socialt-helar finner utredningens syn på planeringsverksamheten i stort sett riktig men befarar att modellen under nuvarande förhållanden kan bli alltför formaliserad och administrativt betungande. Svenska kommunförbundet framhåller att utredningens resonemang i princip ansluter sig till förbundets rekommendation beträffande samverkan mellan socialvård, skola och fritid. Förbundet understryker dock att utredningens nivåer knappast är en pla- neringsnivå utan snarare en nivå för samordningen av genomförandet av olika verksamheter. Beträffande programgruppens arbete motsätter sig för- bundet bestämt att gruppens förslag överlämnas till kommunstyrelsen för kännedom samtidigt som det överlämnas till resp. nämnd. Detta vore enligt förbundet att föregripa facknämndernas behandling av programgruppens för- slag. Vissa remissinstanser föreslår alternativa modeller för planeringen.

Statens ungdomsråd presenterar en modell som enligt rådets mening gar- anterar föreningslivets inflytande. Rådet hävdar vidare att fritidsnämnden bör vara det organ genom vilket organiserande och genomförande av den fritidsverksamhet som föreningslivet skall svara för.

Unga Örnars Riksförbund, Luleå komtnun. ABF och Riks/örbundet Kyrkans Ungdom föreslår liknande planeringsmodeller. Socialutredningen anför att modellen kräver att åtskilliga förtroendemän och tjänstemän skulle behöva avsätta ytterligare tid för konferenser och sammanträden. Socialutredningen framhåller härvid att den i sitt principbetänkande anfört att ett enda sam- arbetsorgan kan vara att föredra i många kommuner. Den sociala nämnden bör enligt socialutredningens mening inte låsas så i planeringen av just fri- tidsverksamheten att den hindras att utveckla sin totala verksamhet.

Prop. 1975/76:39 2l6

Utredningens förslag om att varje kommun skall upprätta en fritidsplan för barn och ungdom har berörts i remissvaren av närmare hälften av rc- missinstanserna och tillstyrks av omkring en fjärdedel av dem. Bland dem som tillstyrker finns socialstyrelsen. SÖ, några av länsstyrelserna, vissa kom- muner och flertalet av de till organisationslivet hörande remissinstanserna. Socialstyrelsen nämner att erfarenheterna från förskoleplaneringen bör ge styrelsen erfarenheter. som till vissa delar kan översättas i riktlinjer rörande kommande plan för barns och ungdoms fritid. Styrelsen betonar också att fritidsplanen bör utformas så att den kan förhindra en icke önskvärd ål- dersscgregation. F.n. vill styrelsen inte förorda att den allmänna fritids- verksamheten skall redovisas enligt centralt angivna metoder. Före ett ställ- ningstagande önskar styrelsen skaffa sig erfarenhet av de planer kommu- nerna kommer att inge till styrelsen och inbördesjämföra olika kommunala programförklaringar och ambitionsnivåer. SÖ betonar behovet av en samlad syn på barnens behov och har inga invändningar att göra mot utredningens förslag om planens innehåll. Stockholms kommun menar att utarbetande av årliga fritidsplaner bör ingå som en viktig del i arbetet med den kommunala fritidsverksamheten. vilket torde bidra till att åstadkomma en bättre re— sursplanering. Västerås kommun framhåller att den föreslagna planen väl överensstämmer med den långsiktsplanering som redan bedrivs i kommunen och anser att den utgör ett nödvändigt underlag dels för ekonomisk men även för kvalitetsmässig utveckling av fritidsverksamheten. Sveriges Riks- idrottsförbund anser förslaget till upprättande av fritidsplan vara utmärkt men påpekar i likhet med flera andra remissinstanser att man bör eftersträva att utarbeta en lokal fritidsplan för samtliga åldersgrupper. Några av re- missinstanserna uttalar en viss tveksamhet eller har vissa invändningar i fråga om fritidsplanerna. Statens ungdomsråd. som inte har några invänd- ningar mot en fritidsplan som sådan, avvisar att socialstyrelsen skall hand- lägga den del av planen som avser allmän fritidsverksamhet. Den statliga samordningen vad avser fritidsplaneringen bör enligt rådet ses över. För- bundet Vi Unga är tveksam till att fritidsplanen skall redovisas till social- styrelsen då kommunen själv bör bestämma innehållet. Malmö kommun anmärker på att förslaget till upprättande av fritidsplan är något oklart skis- serat och ifrågasätter om inte ansvaret för en sådan plan bör ligga på kom- munstyrelsen i stället för på barnavårdsnämnden. Uppsala kontmun finner det tveksamt att obligatoriskt kräva redovisning av en särskild fritidsplan. Göteborgs kommun resonerar på samma sätt vad gäller fritidsplaner men tillägger att det för kommunens del i princip utan speciella åtgärder vore möjligt att till socialstyrelsen redovisa planerade insatser för ålderskategorin 7—12 år genom att ur den totala årliga verksamhetsplaneringen plocka ut de önskade uppgifterna.

Svenska kommunförbundet framhåller att fritidsverksamheten för barn och ungdomar inte kan ses isolerad från motsvarande aktiviteter för andra grup- per. Fritidsverksamheten måste i stället ingå som en del i kommunens

Prop. 1975/76:39 217

totala verksamhetsplanering. Förbundet har utvecklat en modell som skall underlätta kommunernas fleråriga planering och i denna betonas vikten av att samordna social. ekonomisk och fysisk planering. Det årligt åter- kommande arbetet skall enligt modellen bestå av gemensamma planerings- förutsättningar som anger villkor och ramar för planeringsperioden. verk- samhetsplanering inom förvaltningarna. resursanalys utifrån kommunens ekonomiska. fysiska och personella resurser samt en totalavvägning där kommunledningen tar ställning till kommande planer. Förbundet anser vida- re att det. även om det finns skäl att sammanfatta planeringen av fritids- verksamheten i en särskild plan, inte finns behov av att formalisera denna del av verksamhetsplaneringen genom Speciell redovisningsskyldighet till socialstyrelsen. Botkyrka komtnun avstyrker att en i lag stadgad fritidsplan för en Speciell åldersgrupp redovisas för socialstyrelsen. Härigenom bryts enligt kommunen strävandena att se fritids- och kulturpolitiken i sin helhet.

2.7. Statsbidragsfi'ägor

Drygt hälften av remissinstanserna behandlar utredningens förslag om statsbidrag. Så gott som alla av dem har tagit upp utredningens förslag om ett statligt stimulansbidrag till lokal barn- och ungdomsverksamhet på fritidsområdet. Samtliga är överens med utredningen om att föreningslivet behöver ett ökat ekonomiskt stöd för de ökade insatser från föreningslivets sida som föreslås i betänkandet. Flera av dem tvivlar på att de förstärkningar som utredningen föreslår kommer att räcka till. Statens ungdomsråd och flera andra remissinstanser skriver i sina yttranden att det är en felsyn att tro att dagens föreningsliv utgör en potentiell outnyttjad reserv som kan utveckla sin verksamhet utan betydligt ökade samhällsbidrag. Statens han- dikappräd påpekar att merkostnader kan uppstå vid anordnandet av arr- angemang för handikappade deltagare varför vissa kommuner med spe- cialskolor och stora institutioner kan behöva extra resurser för att kunna tillgodose de handikappade barnens behov av olika fritidsaktiviteter. TCO anser att stimulansbidraget bör anges till ett högre belopp och omfatta ål- dersgrupperna 7—12 år. ABF skriver i sitt yttrande att det föreslagna anslaget på 27,5 milj. kr. per år är helt otillräckligt och kräver en kraftfullare statlig insats om utredningens intentioner skall kunna förverkligas. Svenska kont- munförbundet och några kommuner nämner att statsbidraget på 50 kr. är klart otillräckligt för att avsedd effekt skall kunna uppnås.

Många av remissinstanserna är kritiska till att stimulansbidraget till före- ningslivet skall gå via kommunerna. LO framför att principen bör vara att samhälleligt stöd till föreningslivet skall gå genom riksorganisationerna. Detta skapar enligt 1.0 garantier för en likformig behandling i olika kom- muner och ger organisationerna en kontinuitet i planeringsarbetet. På lik- nande sätt resonerar AB!-'. som dessutom tillägger att kommunerna kommer att uttnyttja bidraget för egen verksamhet och ställa föreningslivet utanför.

Prop. 1975/76:39 218

l flera remissvar, främst från föreningslivet påtalas att det föreslagna statliga stimulansbidraget för barn i åldrarna 7-11 är bör samordnas med det lokala aktivitetsstödet för 12—25 åringar. Statens ungdomsråd anför härvid att en väsentlig förutsättning föratt den verksamhet som utredningen föreslår skall nå önskvärd omfattning är att bidraget höjs samt att bidraget kommer att avse åldersgruppen 7—25 år. I likhet med utredningen utgår också rådet från att kommunerna även i fortsättningen ökar sitt stöd till föreningarnas arbete bland såväl barn i åldrarna 7—12 år som för andra bidragsberättigade åldersgrupper. Unga Örnars Riksförbund och ytterligare några remissinstanser föreslår samstämmigt att det nuvarande aktivitetsstödet kompletteras så att bidrag utgår med fast belopp per sammankomst och att anslaget ändras till förslaganslag. Vidare bör bidraget räknas upp till 15 kr. per aktivitet och grupp och åldersgränsen bör sänkas till 7 år samt att nuvarande be- stämmelse om att bidrag kan utgå till en aktivitet per barn och dag lindras till högst tre aktiviteter (aktivitet under skoldagen + eftermiddagsaktivitet + kvällsaktivitet).

Man tillägger att det kommunala aktivitetsstödet bör byggas ut efter mot- svarande principer samt att det krävs en upprustning av landstingens anslag till distriktsorganisationerna. Sveriges Riksidrottsförbund påpekar att det kom- munala bidraget för åldersgruppen 7—11 år. som redan finns i de flesta kom- muner. bör behållas och om möjligt utökas. Förbundet anser att bidrags- behovet och formerna för fördelning och användning av stimulansbidraget samt kopplingen till det lokala aktivitetsstödet inte utretts tillräckligt. För- bundet föreslår därför att dessa frågor blir föremål för omprövning.

Soc'ialstvrelsen ansluter sig till huvudprinciperna för bidragets utformning men saknar i betänkandet preciserade regler förutbetalning av bidraget. Vida- re saknar styrelsen närmare angivna metoder och beräkningsgrunder för fördelningen av bidraget till olika föreningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför att det finns åtskilliga organisa- tioner i landet med stabil central organisation som inte når upp till antalet 3 000 medlemmar, vilket enligt förslaget från statens ungdomsråd bör vara minimiantal för att statsbidrag skall kunna utgå. Detta villkor för bidrags- givning bör enligt länsstyrelsen omprövas i riktning mot större möjlighet till frihet vid bidragsgivningen. Flera av de till Svenska Kyrkan anslutna remissinstanserna befarar att förslaget till utformning av bidragsreglerna kan komma att innebära att kyrklig verksamhet bland barn och ungdom för- vägras statligt stöd. Därför föreslår man att ordet "medlemmar" i förslagen utbyts mot "deltagare" eller "deltagare i aktiviteter”. Några remissinstanser tar i anslutning till statsbidragsfrågorna upp bidragsgivningen till studie- cirkelverksamhet.

Utredningens förslag att medel från allmänna arvsfonden skall reserveras för årliga bidrag till ungdomsorganisationerna för utvecklingsarbete kring framför allt 7-12-årsverksamheten tillstyrks av remissinstanserna.

Prop. 1975/76:39 219

FÖREDRAGANDEN

] Inledning

Att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i samhället är grund- läggande för det svenska skolväsendet. Utbildningen spelar följaktligen en stor roll för fördelningen av välfärd och inflytande, för den kulturella miljön och för att förbereda människor för en aktiv samhällsverksamhet.

Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll i propositionen (prop. 1950:70) om riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling att det arbete som återstod innan skolans inre arbete kunde fullbordas skulle vara stort nog att fylla ett årtionde eller mer. I propositionen betonade de- partementschefcn att framstegen i skolans inre arbete i stor utsträckning är det samlade resultatet av intresserade och framsynta lärares insatser. Vida- re betonades vikten av samverkan mellan skola och hem. Han framhöll att skolan skall ha till uppgift att utjämna olikheterna mellan skilda sam- hällsgrupper och att hjälpa varje ung människa oberoende av social start- punkt att utveckla sin personlighet, sina individuella anlag och intressen.

[ samband med riksdagens ställningstaganden till de senaste årtiondenas skolreformer har betonats att skolans utveckling och förnyelse ständigt måste fortsätta. Denna betoning av successiv förändring av skolan gjorde riksdagen år 1950, 1962 och 1968 i samband med att riktlinjerna för den obligatoriska skolans organisation lades fast och vidareutvecklades.

För att nå de uppställda målen var det nödvändigt att skapa en helt ny skolorganisation, med en yttre organisation som präglades av enhetlighet. Utbildningstiden förlängdes. Hela utbildningen under de första nio åren blev tillgänglig för alla. Därmed hade man nrämat sig ett avjämlikhetsmålen, att ge alla ungdomar oberoende av bostadsort och ekonomisk bakgrund en bred grundutbildning och lika möjligheter till fortsatt utbidlning i det frivilliga skolväsendet. Det var vidare nödvändigt att ge skolans inre or- ganisation ett nytt innehåll och frigöra den från drag som var karaktäristiska för parallellskolesystemet. Genom ett gemensamt innehåll i undervisningen lades grunden till gemensamma referensramar för ungdomarna. Ett annat uttryck för samma strävan har varit och är att ge skolklassen en allsidig social sammansättning. På så sätt möts människor med olika social bak- grund. med olika erfarenheter och värderingar. Därigenom kan bryggor av förtrogenhet och respekt slås mellan grupper och individer.

Samtidigt som utbildningspolitiken har strävat mot enhetlighet när det gäller den yttre organisationen har den strävat mot mångfald när det gällt att utveckla det inre arbetet i skolan. Kraven på eleverna i skolan kan inte göras enhetliga. Barnen har skiftande förutsättningar och intressen. Den stimulans som deras hem- och fritidsmiljö kan ge är skiftande. Kraven på eleverna och på skolan måste därför variera.

Prop. 1975/76:39 220

Eftersom demokrati och jämlikhet är de övergripande målen måste ele- vernas skiftande behov tillförsäkras dem inom en enhetlig organisation, dvs. inom undervisningen i den allsidigt sammansatta klassen. Differen- tiering inom klassens ram är och har varit uttryck för detta. Om demo— kratimålet skall uppfyllas måste eleven också ha möjlighet att reellt påverka undervisningen.

Genom de förändringar som steg för steg skett i försöksverksamheten och genom grundskolebesluten 1962 och 1968 har skolan getts en struktur som alltmer närmat sig de uppställda målen.

Förändringarna knyter därmed an till det synsätt på skolreformer som redovisades av 1946 års skolkommission. Den betonade att dess förslag främst ville skapa förutsättningar för en fortskridande skolreform. Detta kunde ske genom att den yttre organisationen ftck en sådan utformning att den inte stod hindrande i vägen för skolans fria utveckling. Skolan borde därför enligt kommissionen tillerkännas en sådan frihet. att den av egen kraft kunde anpassas efter samhällsutvecklingen och bli en levande kraft i denna.

Att förändra undervisningen, det inre arbetet, efter de riktlinjer som ställts upp har varit en betydligt svårare uppgift än att förändra de yttre ramarna. Sådana förändringar tar tid.eftersom det är fråga om dels personalens positiva inställning. dels ett praktiskt och teoretiskt utvecklingsarbete. Man har sökt överge den traditionsbundna katederundervisningen. och man har prövat olika former av gruppverksamhet och individuellt arbete. Att införa nya grepp i det dagliga arbetet innebär att en lång tradition som ofta uppfattas som självklar och därmed nästan värderingsfri skall brytas mot nya idéer och uppslag.

Den utveckling som grundskolan genomgått har visat att trots att nya arbetssätt och nya läromedel har införts och trots att man på olika sätt har ökat resurserna. detta inte har lett till de avsedda resultaten. Elever med svag stimulans från sin miljö eller med individuella förutsättningar som krävt särskilda insatser från skolan har inte lätt erforderlig hjälp och uppmuntran. Utredningen om skolans inre arbete (SlA) tillsattes bl. a. med uppdraget att föreslå sådana förändringar av skolarbetet att en individuell differentiering inom klassens ram skulle kunna underlättas.

De svårigheter och den meningslöshet i skolarbetet som många elever upplever togs som utgångspunkt i direktiven till SlA. Trots att olika åtgärder vidtagits finns det många elever som har ett sämre utgångsläge i skolarbetet än sina kamrater. Eftersom generella reformer kan missgynna de grupper. som av olika skäl inte förår utnyttja de förbättrade möjligheterna är det nödvändigt att kompensera dem för dessa ogynnsamma yttre omständig- heter. Dåvarande departementschefen framhöll att sådana åtgärder måste vidtas inom ett organisatoriskt sammanhållet system.

1 direktiven framhölls också den betydelse fritidsmiljöns utformning har för skolarbetet. De sakkunniga borde därför samråda med 1968 års barn- stugeutredning.

Prop. l975/76:39 221

De förändringar av skolans inre arbete och skolans arbetsmiljö som jag i det följande kommer att föreslå bygger på betänkanden från dessa båda utredningar.

Diskussionen kring de båda utredningarnas förslag har varit omfattande. Detta speglas inte minst av att det inkommit ett stort antal remissvar och skrivelser från myndigheter, kommuner. organisationer och enskilda.

Remissinstanserna är i stort positiva till utredningarnas förslag. Utred- ningarnas helhetssyn på barns och ungdomars behov samt synen på den vidgade roll som skolan bör få för att bättre svara mot de mål som läroplanen anger delas av remissinstanserna. Många av dessa finner det naturligt att arbetet inriktas på att skapa en öppnare skola som mer än hittills kan sam- verka med det omgivande samhället, t. ex. med kommunala organ, arbets- livet och föreningslivet. Flertalet remissinstanser betonar nödvändigheten av fritidsinsatser för barn och ungdomar under och efter skoldagen. SlA:s förslag om ett ökat lokalt inflytande över skolans verksamhet och en friare resursanvändning för att anpassa arbetssätt och insatser i syfte att uppnå de fastställda målen tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser.

För att skolans arbete skall anpassas till elevernas olika förutsättningar måste det regelsystem, som i dag styr arbetet i skolan, förändras. Elevernas behov varierar mycket starkt. Detta gäller inte bara från ort till ort utan också inom enskilda klasser och skolenheter. Mot denna bakgrund är det inte lämpligt att genom ett centralt utfärdat regelsystem detaljerat ange insatsernas art och organisation. Detta bör i stället ske genom att ansvar och beslutanderätt decentraliseras.

Att genomföra ett ökat lokalt inflytande, för kommuner och för elever och personal vid enskilda skolor, anser jag vara ytterst väsentligt. Detta är också nödvändigt för att befästa utbildningsreformema och förverkliga målen för dessa i det dagliga skolarbetet.

Ökat inflytande innebär också ökat ansvar. Den decentraliserade beslut- anderätt och den friare resursanvändning som jag i det följande kommer att föreslå måste utnyttjas med hänsyn tagen till dels den enskilda skol- enhetens behov och den enskilde elevens individuella utveckling, dels det generella målet att individualisera undervisningen samtidigt som principen om den allsidigt sammansatta klassen upprätthålls. Man måste alltså vara uppmärksam på att elevgrupperingar som görs för att lösa problem inte får övergå till permanenta undervisningsgrupper som kan få karaktären av nivågruppering, vilket skulle leda till ett återinförande av de principer som parallellskolesystemet innebar. Inte heller bör den friare resursanvändningen utnyttjas enbart för en generell sänkning av elevantalet i klassen. Förstärk- ningsresurserna bör fördelas efter behov på skolenheter. arbetsenheter eller ämnen.

En friare användning av resurserna gör det möjligt att tillämpa en rörligare organisation för arbetet i skolan. Det skapar dock endast de yttre förut- sättningarna för att förändra undervisningen så att den upplevs som me-

Prop. 1975/76:39 222

ningsfull för alla elever. Avgörande är det arbetssätt och de arbetsformer som utvecklas i skolans dagliga arbete.

Barn har olika förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Skolan måste planera sina insatser utifrån de förutsättningar barnen har när de kommer till skolan. Ett arbetssätt och en arbetsform passar inte alla lika bra. Lärostoffet bör varieras från elev till elev men också kunna erbjudas de enskilda eleverna vid olika tidpunkter och med varierande arbetsformer. En förbättrad individualisering av undervisningen kräver en förändrad or- ganisation av skolarbetet. Erfarenheter pekar på att en samverkan mellan skolpersonalen i arbetslag kan betyda bättre insatser för eleverna. En ökad samverkan leder också tilld ökad trivsel bland personalen. I likhet med SlA anser jag att all personal i skolan bör söka sig fram till en samverkan i arbetslag.

Skolans ansvar för att ta vara på och stimulera elevernas intressen kan enligt min mening inte inskränka sig till den tid som används för tim- planebunden undervisning. Skolan måste också utnyttja möjligheten att kny- ta ihop sin verksamhet med det omgivande samhället, dess arbetsliv och dess kultur- och fritidsverksamhet. Genom att i sin planering kunna ta med hela den verklighet som barnet lever i bör det bättre än i dag bli möjligt att skapa en god arbetsmiljö.

Genom en samlad skoldag får skolan bättre förutsättningar att ta på sig ett ökat ansvar för eleverna. En samlad skoldag innebär vidare bättre möj- ligheter för barn och ungdomar att komma i kontakt med samhällets fritids- och kulturliv. Sådana möjligheter bör också finnas för de unga efter skol- dagens slut. Av väsentlig betydelse är att det lokala föreningslivet får med- verka och på egna villkor ta ansvar för fritidsverksamheten både under och efter skoldagen.

Arbetet spelar en central roll i de vuxnas liv. Genom grundskolereformerna och utbyggnaden av gymnasieskolan har kontakten med arbetslivet för fler- talet ungdomar senarelagts. Det kan leda till att de har svårt att uppfatta ett samband mellan utbildningen och en framtida yrkesverksamhet. Det kan också leda till skilda värderingsmönster mellan unga och vuxna och ytterst ett växande gap mellan generationerna.

Ungdomarna måste därför i en helt annan utsträckning än hittills få en direkt kontakt med arbetslivet. Detta kan ske dels genom att eleverna ges möjlighet till egen erfarenhet av arbetslivet. dels genom att yrkesverksamma människor utanför skolan medverkar i undervisningen. Jag kommer i det följande att förorda åtgärder som öppnar sådana möjligheter.

De förslag som jag kommer att lägga fram har den gemensamma in— riktningen att förändra s k ola n 5 in re a r be t e. En sådan förändring måste vara en fortlöpande process. Det gäller. särskilt förändringen av ar- betssätt och arbetsformer som kommer att påverka arbetsförhållandena för alla dem som är verksamma i skolan. Det är naturligt att de själva vill kunna påverka sina arbetsförhållanden. Det är också angeläget att perso-

Prop. l975/76:39 . 223

nalutbildningsinsatser kan göras som ger personalen bättre förutsättningar att klara av nya situationer. . .

De förslag somjag i det följande lägger fram ger förutsättningar att förändra skolans arbetsmiljö. Det totala genomförandet av programmet kan inte ske i sin helhet vid en viss tidpunkt. Förutsättningar för reformerna skapas bl. a. genom kommunernas planering och personalens behov av förnyelse. Eftersom kommunernas och personalens initiativ kommer att vara av av- görande betydelse för vissa delar av reformerna räknar jag inte med att de till alla delar skall vara genomförda vid samma tidpunkt. Jag räknar med att de organisatoriska förutsättningarna för en fortsatt utveckling av Skolan bör genomföras först 1978/79. Därigenom skapas en period för pla- nering och för förberedande åtgärder.

Mina förslag representerar självfallet inga slutgiltiga lösningar för skolan. Några sådana kan inte ges för skolans verksamhet som bör ses som en fortlöpande process beroende av de krav som alltid kommer att ställas i och utanför skolan. Jag vill här peka på det arbete som pågår inom ut- redningen om skolan, staten och kommunerna som har att överväga en förändrad ansvars- och arbetsfördelning mellan statliga och kommunala myndigheter på skolans område.

SlA har vid sidan om sitt uppdrag tagit upp vissa förslag om förändringar av g y m n a sie s k 0 l a n . Gymnasieskolan infördes år 1971. Sedan dess har ungdomarnas önskemål som studieinriktning förändrats, och allt fler har sökt sig till mer utpräglat yrkesinriktade utbildningar. lntresset för de tvååriga linjer, som inte är direkt yrkesinriktade. har minskat. lntresset för den treåriga naturvetenskapliga och den fyraåriga tekniska linjen har varit mindre än beräknat. Detta återspeglas i ett minskat intresse för naturve- tenskaplig och teknisk högskoleutbildning. Samtidigt kan konstateras att en stor grupp elever inte fortsätter sina studier i gymnasieskolan direkt efter grundskolan. Många av dem söker sig dock till gymnasieskolan eller annan utbildning sedan de förvärvsarbetat en tid. Men det Hnns en grupp ungdomar som inte skaffar sig någon utbildning utöver grundskolan.

För att belysa dessa ungdomars problem tillkallade jag år 1974 en ar- betsgrupp som i december 1975 överlämnat rapporten (Ds U l975zl8) Ut- bildning m.m. för l6—19-åringar.

Arbetsgruppen föreslår en rad åtgärder för att tillgodose dessa ungdomars behov. Bl. a. bör samhället vara skyldigt att följa alla elever till 18 års ålder och tillförsäkra dem praktik, förvärvsarbete eller utbildning. Vidare föreslås vid sidan av gymnasieskolans linjer och Specialkurser ett system med kortare yrkesinriktade kurser. som i princip skall garanteras alla ungdomar. Dessa kurser föreslås utformade så att de kan sammanfogas till en hel gymna- sieskolutbildning och leda fram till kompetens i ett yrke.

I ett längre perspektiv bör man enligt arbetsgruppen också se över gym- nasieskolans utbildningsvägar så att man undviker att skapa återvändsgrän-

Prop. 1975/76:39 224

der på arbetsmarknaden. Även den mer utpräglat teoretiska ungdomsut- bildningen bör bli mer yrkesinriktad.

Liknande förslag har lämnats i sysselsättningsutredningens betänkande (SOU l975r90) Arbete åt alla.

Arbetsgruppen pekar enligt min mening på angelägna utbildningsbehov hos ungdomsgruppen, som gymnasieskolan måste vara beredd att tillgodose. En förändring av gymnasieskolan så att det blir lättare att varva studier och arbete är enligt min mening nödvändig. Riksdagen har tidigare uttalat sig för principen om återkommande utbildning i hela utbildningsväsendet (prop. l975z9, UbU l975zl7, rskr 1975: 1 79). Mot bakgrund av de erfarenheter som nu föreligger av gymnasieskolan finns det anledning att se över denna skolform genom särskilt tillkallade sakkunniga. Utgångspunkten för en så- dan översyn bör vara de problem som är gemensamma för gymnasieskolan. Dessutom fordras en sektorsvis genomlysning. Det betyder en samman- hållen översyn av de linjer och Specialkurser som svarar mot en sektor i arbetslivet. De av SlA föreslagna förändringarna beträffande gymnasie- skolan bör lämpligen behandlas i ett sådant sammanhang. Jag avser att senare återkomma till regeringen i fråga om gymnasieskolans fortsatt ut- veckling.

Flera remissinstanser har framfört kritik mot att SlA inte har behandlat bety gs fråg a n . Man menar att skolans inre arbete är starkt beroende av denna fråga. Jag instämmer i detta samtidigt som jag vill framhålla att betygsfrågan inte ingick i SlA:s uppdrag. 1973 års betygsutredning kommer enligt uppgift att lägga fram sina förslag under år 1976. Därigenom kommer betygsfrågan att föras ut till diskussion och nödvändiga förändringar kan därefter vidtas. Enligt min mening bör reformarbetet inriktas på att avskaffa den skriftliga betygsättningen i grundskolan och ersätta den med andra kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Dessutom bör betygens be- tydelse i gymnasieskolan minska.

] det följande tar jag först upp ett avsnitt om arbetssätt och arbetsformer i grundskolan samt i omedelbar anslutning därtill skolans roll i samhället och kontakten med arbetslivet. Jag har därvid även tagit upp de delar av bamstugeutredningens förslag som gäller organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen och som hänger nära samman med SlA:s förslag. Därefter tar jag i tur och ordning upp grundskolans stats- bidragssystem, personalfrågor. frågor om ledning och samverkan i skolan och utvärdering av skolans verksamhet samt frågor rörande övergången till den nya skolordningen. Slutligen anmäler jag vissa anslagsfrågor för budgetåret 1976/77.

Det bör uppmärksammas att mina förslag i det följande inte avser spe- cialskolan och särskolan. Det ankommer närmast på SÖ att överväga vilka åtgärder som kan komma att behövas för dessa skolreformer.

Prop. 1975/76:39 :. _, 225

Z Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan

2.1. Inledning

[ direktiven till SlA framhöll dåvarande depanementschefen att det ingår i skolans uppgifter inte bara att förmedla kunskaper utan i lika hög grad att ge eleven tillfälle att utvecklas till en självständig samhällsmedborgare med personligt engagemang i omvärlden. Denna möjlighet till personlig utveckling är viktig för alla elever, men skolan har ett särskilt ansvar gen- temot de elever som har svårigheter i skolarbetet. Skolan kan inte bygga sin verksamhet på att samma arbets- och inlärningsmetoder skall passa alla elever. Elever som inte finner skolarbetet meningsfullt uppträder ofta oroligt under lektionstid och försvårar därigenom skolarbetet för både sig själv och andra. Omsorg om dessa elever har betydelse för samtliga elevers sociala utveckling och för samarbetet i skolan. Detta är också nödvändigt för att den enskilde läraren skall ha möjlighet att göra en meningsfull arbetsinsats.

Den grundläggande uppgiften för de sakkunniga var att pröva i vad mån nuvarande stödåtgärder för elever med problem av olika slag kan hjälpa dessa elever att få behållning av sin skolgång.

Som framgått av min redogörelse i det föregående har SlA lagt fram förslag om hur man bättre än i dagens skola skall kunna förverkliga skolans mål. Utredningen menar att dess förslag i flera avseenden är en vidare- utveckling av nuvarande former för skolarbetet och att förverkligandet av förslagen skall ge möjlighet att uppnå de fastställa målen för skolan. Innan jag börjar redovisa dessa förslag vill jag redovisa min syn på vissa för skol- arbetet grundläggande frågor.

I centrum för skolans verksamhet står den enskilde eleven. De som verkar inom skolan skall enligt SlA skaffa sig kännedom om elevens individuella egenart och förutsättningar samt främja hans/hennes personliga utveckling till en fri, självständig och harmonisk människa med förmåga att samarbeta och samverka med andra. Likaså skall eleven med skolans stöd träna sig att nå en kritisk, solidarisk och ansvarskännande medvetenhet. Alla elever måste ha lika möjligheter till denna utveckling och utbildning inte bara formellt utan även reellt. Under hela skoltiden är elevens känslomässiga och sociala utveckling lika viktig som elevens kunskapsinhämtande och färdighetsträning. Enligt min mening måste kunskapsinhämtande ses som en aktiv och skapande process. Det är i samspel med omvärlden, som en människa tillägnar sig huvuddelen av sin kunskap. Utredningen anser att skolan fortfarande är alltför abstrakt, verbal, teoretisk och isolerad. Fakta och stoff dominerar i hög grad skolarbetet. Jag anser liksom utredningen och flertalet remissinstanser att ökad tonvikt måste läggas på basfärdigheter. Samtidigt måste det metodiska arbetet i grundskolan inom alla ämnen få en ökad inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Skolarbetet bör till stor del anknyta till samhället och bygga på en förankring i verk-

l5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 226

ligheten av de olika frågorna, som skall bearbetas från olika praktiska och teoretiska utgångspunkter.

Eleven skall i skolarbetet utveckla sin förmåga till kommunikation med andra människor och sin förståelse för andra människors levnadsvillkor och behov. Detta bör ske samtidigt som eleven söker kunskaper och orienterar sig i omvärlden. Därvid bör eleven ges ett så rikt underlag somm möjligt för att förstå sig själv som individ stadd i en livslång utveckling, där egna erfarenheter och förändringar i den egna livssituationen påverkar sättet att fungera 'i hem och skola samt på fritiden.

Internationella kunskapsundersökningar visar att våra elever i fråga om traditionella kunskaper och färdigheter hävdar sig väl. Samtidigt redovisas att elever i våra skolor upplever skolarbetet i stora delar som föga stimu- lerande. En väsentlig orsak är enligt min mening att skolans inre arbete inte har förändrats i takt med elevens och samhällets förändrade krav på skolan.

1 målen för förskolan liksom för grundskolan betonas samarbete. öppenhet och en mångsidig personlighetsutveckling. Barnstugeutredningen liksom SlA framhåller det väsentliga i att det finns en kontinuitet mellan förskola och grundskola. Jag delar denna uppfattning. Dessutom anser jag det vara av grundläggande betydelse att grundskolan, liksom förskolan, har ett ansvar att motsvara barnets förväntningar genom att skapa ett positivt klimat för fortsatt inlärning och personlighetsutveckling.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att barnstugeutredningen beskriver olika pedagogiska modeller och förespråkar den s. k. dialogpedagogiken, som betonar samspelet mellan individ och omgivning. Denna syn på inlärning utgår från att det bör försiggå en ständig dialog mellan barn och vuxna. Målet för denna pedagogik är att eleven successivt skall arbeta sig fram till kunskaper, färdigheter, värderingar och normer. Utgångspunkten skall vara de mål som samhället ställer upp för skolan. Dialogpedagogiken för- utsätter att den vuxne utgår från att eleven har inneboende möjligheter till vidareutveckling, egna uttrycksbehov samt egna resurser att upptäcka valmöjligheteri tillvaron. En sådan utveckling är endast möjlig genom den vuxnes aktiva engagemang i vad eleven gör och uttrycker. Detta arbetssätt bygger på att både den vuxne och eleven har nära kontakt med samhället omkring dem. De skall gemensamt upptäcka och utforska närmiljön. Eleven måste möta respekt för sina värderingar och ställningstaganden, men han/hon måste också i kontakten med den vuxne och andra elever lära sig förstå att kunskaper, beteenden, färdigheter och normer kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. Kunskaperna förändras genom samhällets utveck- ling och genom vetenskapens framsteg. Därför måste eleverna lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta för att själva pröva och ta ställning. Detta förutsätter att de vuxna också utvecklas under hela sitt liv. Den vuxne och eleven befinner sig i vissa avseenden i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt tagande och givande. Dialogen

Prop. 1975/76:39 ._..: _. 227

innebär att inte enbart eleven utan även den vuxne förändras och utvecklas av samspelet och att den vuxne är medveten om detta. Den vuxne har emellertid större erfarenhet, som ställs till elevens förfogande. Det är vä- sentligt att eleven får möta vuxna och elever, som öppet kan ge uttryck för sina känslor, upplevelser, kunskaper, tankegångar, värderingar m.m. och samtidigt respekterar och tar ställning till vad eleven uttrycker. 1 en sådan ömsesidig process kan elevens resurser, såväl känslomässigt som in-

tellektuellt, frigöras och fungera som en helhet. Eleven vågar tro på sig själv och sin förmåga och får därmed en tillit till sig själv och till andra som nödvändig grund för sin egen utveckling.

Jag anser att detta förhållande mellan lärare och elev bör prägla under- visningen oavsett stadium och ålder. Arbetssätt och arbetsformer bör givetvis utformas med hänsyn till olika utvecklingsstadier. Särskilt viktigt är denna syn på pedagogiken då skolan pedagogiskt och utvecklingspsykologiskt bör ta vid där förskolan slutar. Grundskolans liksom förskolans pedagogiska arbete måste präglas av att människans utveckling ses i ett helhetsmönster där barnens jaguppfattning, begreppsbildning och kommunikationsförmåga får bilda utgångspunkten för arbetet.

Det pedagogiska synsätt som jag här i korthet beskrivit är i och för sig inte nytt för grundskolan. Sålunda bygger läroplanen i vissa delar på detta synsätt. Av flera skäl har denna syn emellertid endast i begränsad utsträck- ning kommit att prägla det dagliga arbetet. Tidigare pedagogiska synsätt har dröjt sig kvar i dagens skola. Betygssystemet försvårar det eftersträvade nära samarbetet mellan elever och lärare. En okritisk användning av fö- rekommande läromedel kan leda till att eleverna blir passiva.

I detta sammanhang vill jag också erinra om att en undervisning som mekaniskt leder eleverna genom stoff och problem utan att de lär sig att förstå och behärska, har negativa effekter för elevernas självförtroende och motivation och därmed också för hela skolsituationen. Jag vill understryka att det är viktigare att eleverna behärskar grundläggande kunskaper och färdigheter än att de har gått igenom, med större eller mindre behållning, allt i läroplanen samt läromedlens alla delar.

Skolan måste också ägna uppmärksamhet åt elevernas möjligheter att ge uttryck för sina tankar och upplevelser. Uttrycksformerna är djupt för- ankrade i vår personlighet. och skolans påverkan måste ske med stor var- samhet och respekt för eleven som människa. Genom att stödja elevernas eget språk och andra uttrycksmedel kan skolan hjälpa till att utveckla dem. Kommunikationsförmågan är grundläggande för allt skolarbete, och den måste utvecklas i den dagliga verksamheten. 1 detta sammanhang är de estetisk-praktiska ämnena av stor betydelse. Drama, bild och form, musik samt rörelse i skolarbetet blir medel att nå en ny kunskap samtidigt som de ökar elevernas uttrycksmöjligheter. Dessa uttrycksformer bör därför kom- ma till ökad användning i skolarbetet.

Prop. 1975/76:39 228

Det finns också anledning att närmare granska behovet av en förändring av tillvalssystemet på högstadiet mot bakgrund av att det metodiska arbetet i grundskolan bör få en inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Även med tanke på behovet att påverka elevernas könsbundna val av ut- bildning och yrke är en översyn av tillvalssystemet viktig. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Utredningen föreslår att eleverna på ett mera konkret sätt skall delta i skolans arbete dels genom att medverka i kamraternas arbete, dels genom att hjälpa till i skolans servicebetonade verksamhet. SlA menar att erfa- renheten av sådan verksamhet är alltför begränsad och förordar en femårig försöksverksamhet för sådan elevmedverkan. Flera kommuner, bl.a. Gö- teborg, Haninge, Lycksele och Malmö, har poängterat vikten av att eleverna deltar i skolans verksamhet men även av att de får ett reellt inflytande på utformningen av själva arbetssituationen. Detta anser jag vara självklart liksom att eleverna i enlighet med skolans mål får möjlighet att träna sig i att hjälpa varandra och ta ansvar för varandra. Det är viktigt att dessa uppgifter erbjuds alla elever samt att det kan bli ett naturligt inslag under skoldagen. Här är möjligheterna stora för äldre elever att hjälpa sina yngre kamrater i skoldagens olika verksamheter. Exempel på detta kan vara att medverka i undervisning av yngre kamrater. Andra exempel är att följa yngre elever till tandläkaren, hjälpa till i matsal och på raster, hjälpa vakt- mästaren, sköta kopiering osv. Handikappade elever liksom invandrarelever med Språksvårigheter eller nyinflyttade elever kan vidare behöva sina kam- raters hjälp i mer organiserad form. För egen del anser jag inte att detta fordrar en försöksverksamhet. Vad som behövs är lokala initiativ för sådan elevmedverkan. Självklart bör uppläggningen av en sådan verksamhet dis- kuteras tillsammans med berörd personal och elever. Det är viktigt att ele- verna får ökade möjligheter att påverka hela sin arbetssituation och att de medverkar i uppläggningen och utformningen av arbetsdagen. De centrala insatser som bör göras består enligt min mening i att klarlägga vissa formella problem, t. ex. på grund av arbetarskyddslagen, och att sprida information kring intressant verksamhet, som har initierats lokalt men som kan vara värdefullt att känna till i flera kommuner.

SlA har uppehållit sig vid elevernas m ot 1 v at io n för skolarbetet och visar att den avtar med åren i grundskolan. Utredningen menar att skolans mål inte är tillräckligt preciserade, vilket är en första förutsättning för en effektiv inlärning som i sin tur bidrar till att stärka elevernas motivation. Utredningen anser att huvudorsaken till vantrivsel i skolan är att många elever tillägnat sig bristande basfärdigheter och fått otillräckliga baskun- skaper under de tidigare åren i skolan.

Utredningen har liksom flera remissinstanser t. ex. Skolöverstyrelsen (SÖ). och Malmö kommun, lagt stor vikt vid att goda basfärdigheter i bl. a. läsning, skrivning och matematik är en grundförutsättning för en ökad elevaktivitet.

Prop. 1975/76:39 229

SlA anser att läroplaner och supplement i nuvarande skick utgör otill- räckligt underlag för lärares och elevers gemensamma planering av verk- samheten i skolan. För att underlätta det lokala planeringsarbetet är det enligt utredningen angeläget att man preciserar basfärdigheter och baskun- skaper mer ingående än vad som nu är fallet. En sådan beskrivning av de grundläggande färdigheterna skulle. menar utredningen, klarare ange vägarna att nå målen.

Förslaget om en bättre målprecisering för att ge lärarna och eleverna för- utsättningar att bättre anpassa undervisningen till de övergripande målen behandlas av flera remissinstanser, bl. a. SÖ, länsskolnämnden i Västman- lands och Norrbottens län samt Centralorganisationen SACO/SR, vilka in- stämmer i utredningens förslag.

Jag vill för egen del stryka under den betydelsefulla roll som en mer medveten och systematisk målbeskrivning kan få för arbetet inom skolan. En sådan beskrivning bör ha som utgångspunkt att vara ett stöd för lärarna och eleverna i det dagliga skolarbetet. Skllarbetet måste även fortsättningsvis präglas av ett betydande utrymme för både lärare och elever att påverka det egna arbetet och avgöra på vilket sätt man skall nå de fastställda målen. Ett viktigt hjälpmedel för detta är enligt min mening att genom exempel på arbetssätt och arbetsformer och genom återkommande diskussioner göra de övergripande målen hanterbara i skolarbetet. Det finns även behov av att ange baskunskaper och basfärdigheter i vissa centrala ämnen för att därigenom ange vad varje elev skall ges möjlighet att uppnå. Liksom länsskolnämnden i Norrbottens län anser jag dock att en ökad betoning av basfärdigheter inte får leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till enbart träning i dessa färdigheter. Basfärdigheter som t. ex. avser förmågan att läsa, skriva. tala och räkna bör tränas även i andra ämnen än i svenska och matematik. Viktigt är också att i alla ämnen utveckla centrala färdigheter som t.ex. samarbetsförmåga. Man måste bredda synen på elevernas ut- veckling i skolan för att ha utsikt att komma närmare en lösning av dessa färdighetsproblem. Dessa är sällan isolerade utan rör elevens hela situation i hem, kamratkrets och skola. Det ankommer på SÖ, att i sitt fortlöpande läroplansarbete beakta vad jag nu har anfört om basfärdigheter.

Skillnaderna i elevernas förmåga att lära sig att läsa och skriva innebär att stor spännvidd i färdigheter uppstår mellan eleverna i en och samma klass. Genom ett arbetssätt som medger att varje elev får den grundläggande färdighetsträningen som just han/hon behöver bör detta förhållande för- bättras. Stor hänsyn måste tas till att tiden för inlärning varierar från elev till elev. Detta kan t. ex. innebära att träningen av de grundläggande fär- digheterna för vissa elever bör fortsätta även på högre stadier. En indi- vidualiserad undervisning innebär aktning för varje elevs personlighet och tillvaratagande av dennes inneboende förutsättningar genom att eleven ges tillfälle att arbeta i sin egen takt och känna tillfredsställelse av kontinuerliga framsteg. De förslag till ökade möjligheter att lokalt anpassa arbetssätt och

Prop. 1975/76:39 230

arbetsmetoder, som jag i det följande kommer att förorda. syftar bl. a. till att förstärka färdighetsträningen. Jag vill i detta sammanhang understryka att en genomförd individualisering inte får betyda att permanenta under- visningsgrupper skapas som delar upp eleverna efter kunskaper eller pres- tationsgrad. lnom ramen för den sammanhållna klassen. i kombination med de olika möjligheter till gruppundervisning och andra särskilda åtgärder som bör vara möjliga i att vidta i ett system med friare resursanvändning. kan en långtgående individualisering åstadkommas. Jag återkommer till frågan om resursanvändningen då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem.

Liksom SlA anser jag att de kunskaper och färdigheter som jag här har talat om inte kan ses isolerade från varandra. En ny kunskap ger ofta förutsättningar för träning av en ny färdighet. Verksamheten i skolan måste bygga på en färdighetsträning som är meningsfull för varje individ. En för- utsättning för detta är som jag nyss framhållit att arbetet i skolan nära anknyter till elevens verklighet.

Förmågan att tala, läsa och skriva är särskilt viktig. Jag anser att det är av yttersta vikt att skolan förmår utveckla alla barns och ungdomars språkliga förmåga. Språket är till sin karaktär ett socialt fenomen. Det är gemensamt för en grupp människor. Vi lär oss det framför allt i samspel med andra människor. genom att ta emot andras erfarenheter. genom att delge andra våra erfarenheter. Jag anser att grundläggande för den språkliga kompetensen är att kunna våga och vilja använda de språkliga resurser man har. En av skolans och svenskundervisningens huvuduppgifter är att stärka elevens tilltro till sin egen språkliga förmåga. Arbetet med språk i skolan syftar inte bara till att främja elevernas språkutveckling utan också till att genom denna främja deras personlighetsutveckling. De förslag som jag i det följande lägger fram skall ge ökat utrymme för skolan och dess personal att förstärka färdighetsträningen på olika nivåer. Detta är en fråga om arbetssätt och arbetsformer lika väl som en organisatorisk fråga.

2.2 Skolstarten

SlA visarhurrelativts kolmognadsbeg reppet äroch huren flexi- bel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens ram, stödundervisning och insatser av olika personalgrupper gör det möjligt att effektivt hjälpa barn som har svårigheter redan vid skolstarten. I likhet med SlA och flertalet remissinstanser som har berön detta bl. a. SÖ, socialstyrelsen. Riksförbundet Hem och Skola tRHS), Svenska facklärarförbundet (SFL) och Borås kommun anser jag att någon organisation med s. k. skolmognadsklasser inte bör fö- rekomma. Likaså bör inte heller några särskilda Skolmognadsprov förekom- ma. SlA föreslår att uppskov med skolstarten ej längre skall få förekomma. l likhet med några remissinstanser, däribland Halmstads och Linköpings kommuner, anser jag dock att möjligheten att få uppskov med skolstarten

Prop. 1975/76:39 .. 231

bör kvarstå och att dessa barn i stället skall beredas plats i förskolan under läsåret. De är skolpliktiga och står följaktligen under skolstyrelsens ansvar. Deltagandet i förskolan blir alltså obligatoriskt för dem. Avgörande för att uppskjuta skolstarten måste enligt min mening vara föräldrarnas inställning och uppfattning om barnens behov. Föräldrarna bör tillsammans med sko- lans och förskolans personal så tidigt som möjligt gemensamt kunna väga barnets möjligheter att tillgodogöra sig lågstadiets undervisning mot behovet av att kvarstå ytterligare tid i förskolan. Den förlängda tiden i förskolan behöver nödvändigtvis inte vara ett helt år utan kan avse kortare tid t. ex. ett halvt år som flera länsskolnämnder har föreslagit. Är föräldrarna inte överens med personalen i bedömningen om barnets behov skall föräldrarnas mening vara avgörande.

Betydelsefullt i samband med övergången från förskola till g r u n d 5 k 0 | a är utbytet av information mellan skola och föräldrar. En viktig form för detta menar SlA är den personliga kontakten i samband med inskrivningen. som föreslås bli obligatorisk. lnskrivningen har genom det centrala folkbokföringsregistret förlorat sin roll att ge information om vilka elever skolan kommer att få mottaga. Jag anser i likhet med vad många hem och skola-föreningar har påpekat att inskrivningen som kon- taktform bör läggas så sent som möjligt för att föräldrar och barn skall få möjlighet att lära känna de verkliga förhållandena på skolan och den personal som barnet kommer att möta på hösten. För egen del anser jag det ej nödvändigt att göra inskrivningen som kontaktform obligatorisk för föräldrarna. utan skolan bör ha ett självklart ansvar för att alla barn och föräldrar bereds tillfälle till en första kontakt med den skola. där barnet skall börja. Denna kontakt bör ske i samverkan med förskolan. Vid sådana kontakter bör förskolan ge upplysningar om var barnet befinner sig t.ex. beträffande språklig utveckling och vilka erfarenheter barnen fått på olika områden. De barn som skolan ej kan få kontakt med genom förskolan bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningen föreslår s ä rs k i ! (1 a a rbe t 5 g r u p pe r lokalt för att un- derlätta övergången från förskola till grundskola. Flertalet kommuner som behandlat frågan. t. ex. Halmstad. Luleå och Tyresö, har uttryck tillfreds- ställelse med redan fungerande samarbetsgrupper kring barn- och ungdoms- frågor i kommunerna och menar att sammansättningen kan variera från kommun till kommun. Det föreligger betydande erfarenheter från flera kom- muner av arbetsgrupper som bl. a. har haft uppgifter att anordna gemen- samma studiedagar och konferenser för skilda personalgrupper, kontinuerliga besök hos varandra, gemensamma studiebesök och utflykter samt över- gripande diskussioner om de olika arbetsformerna och arbetssätten. Det är också min uppfattning att sådana arbetsgrupper är viktiga för att öka samverkan och underlätta planeringen för denna övergång. Samtidigt som jag betonar betydelsen av dessa grupper anser jag att det bör ankomma

Prop. 1975/76:39 232

på kommunerna att tillsammans med berörda personalkategorier bestämma hur detta samarbete bör utformas. För egen del anser jag det vara av vikt för helhetssynen på barnet att förskolans och skolans personal får möjlighet till viss gemensam fortbildning. Jag återkommer till detta i det följande.

3 Skolan i samhället 3.1 Inledning

Som jag inledningsvis anfört har skolans roll och ansvar vidgats under den fortgående samhällsutvecklingen. Vid sidan av de traditionella skol- uppgifterna har ökade insatser för barnens sociala utveckling kommit att prägla skolans arbete. Förändringen av människors förhållanden i arbete och under fritid medför krav på ett ökat samhällsansvar för barns och ung- domars livsmiljö. ! nuvarande läroplan för grundskolan slås fast att skolan bör ta ansvar också för elevernas fritid i det dubbla syftet att ge fritiden ett utvecklande och värdefullt innehåll och att stimulera eleverna så att de under sin fritid både vill och kan göra aktiva insatser i samhällslivet.

SlA och barnstugeutredningen har i sina betänkanden fört fram förslag som syftar till att förbättra barns och ungdomars livsvillkor. SlA menar att skolan måste ta ökad del i arbetet med att stödja hemmen i fråga om barnens sociala omsorg och allsidiga personliga utveckling. Barnstugeutred- ningen anser att samhället, som ett stöd och komplement till familjen, i högre grad än tidigare i samspel med föräldrarna måste engagera sig för att barn och ungdomar skall få en positiv utvecklingsmiljö under skoldagen och under fritiden.

Enligt SlA talar många skäl för att utveckla skolan i en sådan riktning att den får ett mer mångsidigt och varierat innehåll. Kravet på bättre omsorg om barnen under skoldagen och kravet på att alla barn skall ha möjlighet att få kontakt med samhällets fritids- och kulturaktiviteter är två grund- läggande motiv föratt skolan på ett annat sätt än tidigare måste stå i centrum för samhällets insatser på barn- och ungdomsrådet. Därutöver, menar SlA,

Prop. 1975/76:39 . . 251

måste skoldagen ge ökade möjligheter för eleverna att utvecklas socialt.

Eleverna skall träna sig att ta eget ansvar för uppgifter i skolmiljön samt genom gruppaktiviteter få vana att umgås dels med andra barn, dels med vuxna. Skoldagen måste också ge utrymme för ökat föreningsengagemang i skolarbetet, varför skolan måste stödja de ideella organisationerna och det fritidsliv som ungdomen själv organiserar likaväl som skolan i sin tur får stöd av dessa. Det är mot denna bakgrund SIA har föreslagit en samlad

skoldag med olika verksamheter samt till den samlade skoldagen ankny- tande fritidsverksamheter. Planeringen av verksamheten bör inom angivna ramar ankomma på kommunerna. Den kommunala beslutanderätten gäller också skoldagens omfattning för eleverna inom vissa minimi- och max- imivärden. Som ett "obligatorium för kommunen bör gälla att utforma en skoldag så att resurser ges för omsorg och fritidsaktiviteter under hela den tid som eleverna är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör betraktas som en helhet på samma sätt som gäller för förskolan. Detta förutsätter en nära samverkan mellan berörda styrelser och nämnder samt organisationslivet i kommunen.

Barnstugeutredningen har formulerat dels ett pedagogiskt program för alla barns fritid mellan 7—12 är, dels ett program för samhällets ansvar för de skolbarn som behöver heldagsomsorg under den tid föräldrarna förvärvs- arbetar eller studerar och skolans ansvar inte gäller. Insatserna bör tillgodose barns behov av gemenskap och aktivitet under fritiden och syfta till att innehållet i deras fritidsengagemang blir meningsfullt och stimulerar den personliga utvecklingen. Utredningen har definierat fritidsverksamheten för de yngre skolbarnen som sådan verksamhet som pågår under den icke lek- tionsbundna tiden av dagen, terminen och året. Utredningen föreslår att kommunerna som basmodell för den framtida fritidsverksamheten prövar det utvidgade fritidshemmet, dvs. att till bostadsområdenas låg- och mel- lanstadieskolor (LM-skolor) lokalmässigt anknyta hemvist för de barn som behöver fritidshemmets heldagsomsorg. Samtidigt skall hemvistet och skol- lokalerna göras till ett centrum för den allmänna fritidsverksamheten för alla låg- och mellanstadiebarn i bostadsområdet. De inskrivna barnen i det utvidgade fritidshemmet avses kunna delta i den allmänna fritidsverksam- heten. Fritidshemmets lokaler blir därvid en kärna för sådan verksamhet som också andra barn;? än de i fritidshemmet inskrivna deltar i. Även om kommunerna förutsätts ha ansvaret för den allmänna fritidsverksamheten förordar utredningen att kommunerna i första hand prövar om föreningslivet kan svara för verksamheten. Utredningen framhåller därvid att ungdoms- organisationerna bör få resurser att kontinuerligt arbeta bland de yngre skol- barnen på eftermiddagstid i gruppverksamhet. Olika exempel på och förslag till föreningsanknutna verksamheter redovisas av utredningen.

R'emissbehandlingen av de båda utredningarna har givit stöd för förslagen om ökade satsningar från samhällets sida för att trygga skolbarnens behov

Prop. 1975/76:39 252

av omsorg och fritidsaktiviteter under skoldagen och under annan tid av dagen då föräldrarna förvärvsarbetar.

De båda utredningarna berör således i sina betänkanden i princip samma områden. SlA:s förslag omfattar alla barn i grundskolan, dvs. åldersgruppen 7—16 år. Barnstugeutredningens förslag avser främst åldersgruppen 7—12 år. Båda utredningarna föreslår att samhället bör ta ett större ansvar för skol- barnens omsorg och fritid. Ett annat gemensamt drag är att det skall ske en lokal- och personalmässig samverkan mellan skola, fritidshem/famil- jedaghem och fritidsverksamhet. Ett annat drag är att organisations- och föreningslivet förutsätts delta i fritidsverksamheten. En samordning av de båda utredningarnas förslag i de frågor som nu behandlas framstår därför som naturlig. En sådan har också efterlysts i samband med remissbehand- lingen av de båda förslagen. I det följande kommer jag att förutom SIA:s förslag om skoldagen även behandla de delar av bamstugeutredningens för- slag som gäller organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet.

De förslag som har lagts fram i prop. 1975/76:92 om utbyggnad av bar- nomsorgen avser även fritidshemsverksamheten för barn i åldern 7—12 år. Utbyggnadsprogrammet omfattar i denna del 50 000 nya platser i fritidshem under den närmaste femårsperioden. Kommunerna får en lagfäst skyldighet att genomföra en planmässig utbyggnad av barnomsorgen. Därigenom ska- pas goda möjligheter att tillgodose viktiga utvecklings- och omsorgsbehov för främst barnen i de lägre skolåldrarna och barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Som framhållits i propositionen om barnomsorgens utbyggnad bör dessa insatser kompletteras och samordnas med övrig fri- tidsverksamhet. I likhet med både SlA och barnstugeutredningen vill jag kraftigt understryka att samhällets alla organ som svarar för olika delar av barn- och ungdomspolitiken måste samverka bättre sinsemellan och med föreningslivet för att det skall bli möjligt att förverkliga de mål för barn- och ungdomars fritidsmiljö som jag i det följande kommer att behandla. Endast utifrån en helhetssyn på barns och ungdomars beh0v kan en god barn- och ungdomsmiljö utvecklas. Jag anser liksom flertalet remissinstanser att de båda utredningarnas förslag i de nu aktuella frågorna ger underlag för en fortsatt utveckling av barns och ungdomars skol— och fritidsmiljö.

Den ojämförligt största satsningen för barn och ungdom som görs av samhället sker på skolans område. Skolan når genom sin verksamhet kon- tinuerligt alla barn under lång tid. Skolans resurser i fråga om både personal och lokaler m. m. kommer därigenom att vara en naturlig grund för verk- samheten.

I samband med riksdagens beslut om skolreformen har fastslagits att skolan skall ta ansvar för elevens allsidiga utveckling. Trots detta do- mineras skolarbetet fortfarande av traditionell kunskapsförmedling och får- dighetsträning. Självfallet skall inhämtandet av kunskaper och färdigheter alltjämt vara en huvuduppgift i skolarbetet, men detta får inte innebära att

Prop. 1975/76:39 , 253

undervisning i lektionsform skjuter annan utvecklande verksamhet i bak- grunden. Till skolans uppgift hör att ge förutsättningar för barn och ung- domar att utveckla hela sin personlighet, intellektuellt, fysiskt, socialt och känslomässigt. Detta kan inte isoleras till att ske enbart under lektionstid. Hela skoldagen måste utnyttjas i arbetet mellan skolans personal och ele- verna.

Även annan verksamhet än sådan som binds av timplanen under skol- dagen måste ses som ett viktigt led i en allsidig personlighetsutveckling. Erfarenheterna av det fritt valda arbetet på grundskolans högstadium pekar bl.a. på att en variation i skolarbetet, där eleverna kan få pröva olika ar- betssätt, gör upplevelsen av hela skolarbetet mer stimulerande. Även er- farenheter från SlA:s försöksverksamhet och av kommunerna själva or- ganiserad försöksverksamhet under skoldagen, med bl. a. bidrag från an- slaget Särskilda åtgärder på skolområdet, har givit liknande erfarenheter.

För barn i de lägre skolåldrarna finns behov av att samhället, utöver verksamheten under skoldagen,erbjuder både omsorg och utvecklande verk- samhet. Skälen för att samhället aktivt skall bidra till att tillgodose dessa behov är att föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och/eller att barnen behöver ett särskilt stöd i sin utveckling. För dessa barn finns fritidshem och familjedaghem. Därutöver finns starka skäl, vilket både SlA och barn- stugeutredningen har visat på, att erbjuda en större grupp barn möjligheter till för dem intressanta och utvecklande fritidsverksamheter utanför skolan. I båda fallen fyller enligt min mening föreningslivet en viktig funktion. Det är viktigt att föreningslivet får möjligheter att utveckla och utvidga sin verksamhet i och utanför skolan. Föreningslivet kan tillföra verksam- heten nya inslag som kan stimulera till aktivt deltagande och ge barn och ungdomar möjlighet till eget ansvarstagande i demokratiska samarbetsfor- mer och verkar därmed också stimulerande på övriga verksamheter i skolan. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Barnstugeutredningens och SIA:s förslag syftar, som jag redan tidigare nämnt, till ökade samhällsinsatser i fråga om barnomsorgen. Förslagen utgår från att samhället har ett naturligt ansvar att träda in och ge föräldrarna stöd och hjälp att främja barnens utveckling. I detta ligger en jämlikhets- tanke, som jag finner viktig att bygga vidare på. De båda utredningarnas förslag har också i vad avser de principiella målen tillstyrkts av en nära nog enig remissopinion. Jag finner detta värdefullt då det därmed torde föreligga betydande enighet om de åtgärder som måste vidtas för att för- verkliga dessa mål.

Jag kommer i det följande att behandla SlA:s förslag till samlad skoldag och de därmed sammanhängande förslagen från barnstugeutredningen. I enlighet med vad som anförts i prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barn- omsorgen kommer jag därvid att också behandla organisationen och ut- formningen av den allmänna fritidsverksamheten.

Prop. 1975/76:39 254

3.2. Skoldagen

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker att skoldagen i stort utformas enligt SlA:s förslag. Framför allt finner man det värdefullt att samhället på detta sätt kan erbjuda eleverna en utökad omsorg och förutsättningar för verksamhet som eleverna finner meningsfull under håltimmar, raster och annan fritid. Även bamstugeutredningens principiella syn på behovet av ökade insatser för barnomsorgen och de förslag om fritidsverksamheten som utredningen för fram tillstyrks av remissinstanserna.

Jag instämmer i SlA:s förslag att verksamheten i skolan bör organiseras i en s a m la d 5 k old 3 g där undervisning och annan verksamhet varvas med och kompletterar varandra. Därigenom kommer skolans sociala och personlighetsutvecklande uppgifter att ytterligare understrykas. Skolan kan dessutom på ett naturligt sätt och i ökad utsträckning ge andra vuxna än skolpersonal möjlighet till aktiv medverkan i skolans verksamhet. Möj- ligheterna ökar för eleverna att komma i kontakt med samhällets kultur- och fritidsutbud där också kommunens föreningsliv spelar stor roll. Med en samlad skoldag får skolan i samarbete med föräldrarna ökad möjlighet att ta ansvar för eleverna i fråga om den utvecklande fritidsverksamheten och barnomsorgen.

SIA föreslår att skolstyrelsen fastställer skoldagens omfattning inom vissa av utredningen angivna gränser. Det är inte möjligt och inte heller önskvärt att fastställa en för alla skolor giltig omfattning av skoldagen. Mot det talar bl.a. kommuners och kommundelars olika struktur, olika reseavstånd för elever liksom tillgången på lämplig personal för verksamheten. SIA fram- håller att växlande tider för skoldagens början och slut under olika vecko- dagar bör undvikas på låg- och mellanstadierna och om möjligt också på högstadiet. De olika verksamheterna under skoldagen bör ses som en helhet och som ett obligatorium för eleverna. Skoldagen får inte göras mer om- fattande än att tillräckliga resurser finns avsatta för omsorg och för eleverna meningsfulla aktiviteter utanför kursplanebundna aktiviteter. Särskilt för de små skolbarnen bör försiktighet iakttas att göra skoldagen avsevärt längre än nu.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att skoldagens längd skall beslutas lokalt. De föreslagna mimimi- och maximivärdena tillstyrks vad gäller årskurserna 3-9. Många remissinstanser förordar att skoldagen inte avsevärt förlängs förbarnen i årskurserna 1 och 2. Attskoldagens verksamheter som inte är timplanebundna skall vara obligatoriska för eleverna tillstyrks också av den övervägande delen av remissinstanserna. Några remissinstanser förordar dock att dessa blir frivilliga.

För egen del vill jag anföra följande. Att ge en samlad skoldag ett för eleverna rikt och differentierat innehåll måste vara en lokal uppgift som skall bygga på de förutsättningar och behov som föreligger i den enskilda kommunen och vid den enskilda skolenheten.

Prop. 1975/76:39 . __ 255

Möjligheter att lokalt besluta om vissa variationer i avvägningen mellan undervisning och annan verksamhet bör kunna öka förutsättningarna att besluta om en sådan skoldag som bäst svarar mot behoven. I likhet med SIA finner jag det motiverat att kommunerna får ansvar för att utforma en skoldag som förutom undervisningen ger möjlighet till omsorg och fri- tidsaktiviteter under skoldagen. Det är viktigt att den samlade skoldagen innehåller olika verksamheter och att skolstyrelsen sörjer för att eleverna under längre raster och andra uppehåll i undervisningen ges tillfälle till för dem meningsfull verksamhet. Särskilt viktig är att eleverna själva ges möjlighet att utveckla sina intressen.

SIA använder olika begrepp för att beskriva hur verksamheten i skolan skall organiseras. Utredningen använder begreppen fasta och fria aktiviteter, där fasta aktiviteter motsvaras av timplanebunden undervisning. Flera re- missinstanser har påtalat oklarheten i dessa begrepp. I den allmänna debatten har missförstånd förekommit på grund av denna oklarhet. Även jag anser begreppen oklara. Eftersom kommunerna får ansvar för att organisera verk- samheten i en samlad skoldag där all verksamhet har lika stor betydelse för elevens utveckling finner jag ingen anledning att med olika namn skilja de olika verksamheterna inom den samlade skoldagen från varandra.

Med denna utgångspunkt kommer den samlade skoldagen att omfatta timplanebunden undervisning, övriga verksamheter samt raster och andra uppehåll för eleverna. Det bör vara naturligt för skolan att känna ansvar för eleverna under hela skoldagen. Jag avser då både omsorg och ansvar för att olika former av verksamhet finns under skoldagen. Detta bör även gälla tid för väntan på skolskjuts. Det är elevernas behov av omsorg och möjligheter till utvecklande verksamheter,som under den samlade skoldagen måste vara avgörande för insatsernas omfattning och innehåll. Skoldagen bör alltså innehålla såväl undervisning och övrig verksamhet som möjligheter till vila och avkoppling. Därmed kommer jag in på frågan om skol - dagens längd.

Som jag redovisat har remissinstanserna en i huvudsak entydig inställning till att skoldagen för barnen i de lägre årskurserna inte skall förlängas. Där- emot har man tillstyrkt skoldagens längd för övriga årskurser. Iden allmänna debatt som följde på utredningens förslag har frågan om skoldagens längd spelat en stor roll. Debatten har till stor del enligt min mening byggt på miSSuppfattning av utredningens förslag. Inte sällan har missuppfattningen rört sig om att skoldagen avsevärt skulle förlängas. Delvis bygger denna uppfattning på att SIA angivit vissa ramar inom vilka kommunen sedan själv skulle ha att ta ställning till skoldagens längd beroende på vilka behov av omsorg som finns lokalt. Omfattningen av detta behov kan menar ut- redningen skilja sig markant mellan olika kommuner och kommundelar. Av det skälet önskade utredningen ge så vida ramar som möjligt utan att därmed onödigtvis förlänga skoldagen. Delvis bygger missuppfattningen

Prop. 1975/76:39 256

också på att utredningen även föreslår en frivillig verksamhet före och efter skoldagen, som kan ha uppfattats såsom obligatorisk för eleverna.

Enligt min mening är det mindre intressant att diskutera inom vilka tidsgränser skoldagen skall pågå. Det är väsentligt att diskutera vilka behov hos eleven skolan måste tillgodose. Jag har i det föregående uppehållit mig vid denna fråga och då framhållit att skolan måste känna lika stort ansvar för eleven oberoende av om det är fråga om timplanebunden verksamhet. övrig verksamhet och raster eller väntan på skolskjuts. Eleven och hans föräldrar måste också veta, att då eleven är i skolan eller deltar i verksamhet organiserad genom skolan har skolan omsorgen och ansvaret. Skolan bör därför inte bara sörja för verksamheten under lektioner eller annan kurs- planebunden verksamhet utan också skapa förutsättningar för att eleverna får möjligheter att delta i en för dem meningsfylld verksamhet.

Med denna utgångspunkt kommer verksamheten under skoldagen i de lägsta årskurserna inte att nämnvärt behöva förlängas. Av det skälet anser jag att skoldagens längd i årskurs ett och två inte bör omfatta mer än fem timmar. Dessa barns behov av omsorg och fritidsverksamhet utöver den som skolan ger skall enligt den i prop. 1975/76:92 föreslagna barn- omsorgslagen tillgodoses genom en utbyggd fritidsverksamhet. För skol- barnen i årskurserna tre t. o. rn. nio bör den samlade skoldagen mot bakgrund av lokala behov och möjligheter omfatta mellan sex och åtta timmar per dag.

SIA:s förslag om att deltagande i all verksamhet under skoldagen skall vara obligatorisk för eleverna tillstyrks av hertalet remissinstanser. Enligt min mening bör skoldagen betraktas som en helhet där utveckling och inlärning sker på många olika sätt och vid olika tillfällen. Skolans verksamhet bör inte enban begränsas till traditionellt lektionsarbete utan hela skoldagen bör utnyttjas. Det är också angeläget att de olika verksamheterna under skoldagen knyter an till varandra. Undervisning och annan verksamhet som varvas under skoldagen bör ses som ett led i elevens personlighetsutveckling och som ett naturligt inslag under skoldagen. Med en sådan utgångspunkt för skolarbetet blir det svårt att i planeringsarbetet exakt bestämma tider och omfattning för de olika inslagen i skolan. Av nu anförda skäl anser jag därför att skoldagen bör betraktas som en helhet för eleven. Följaktligen bör närvaroplikten gälla all verksamhet under skoldagen. Nuvarande möj- ligheter för lärare, rektor och skolstyrelse att bevilja elev ledighet från skol- arbetet bör enligt min mening i tillräcklig grad kunna tillgodose önskemål från elever och föräldrar om befrielse under begränsad tid. Sådan befrielse bör inte ges i sådan omfattning att elev går miste om betydelsefulla delar av verksamheten i skolan.

Förslaget att skolan bör börja resp. sluta på samma tider varje skoldag anser jag i princip riktigt. Skolstyrelsen bör sträva efter att samordna tiderna inom skolenheten, så att det för föräldrarna och fritidshemmens personal klart framgår under vilka tider skolan har ansvar för barnen. Jag anser emel-

Prop. 1975/76:39 . 257

lertid att samordnade tider inte bör ställas som ett krav vid fastställande av skoldagens längd. Samordningen bör i första hand avse resp. årskurs. Om möjligt bör även samordning ske inom resp. stadium varvid givetvis hänsyn också måste tas till planeringen för andra insatser än undervisning. Särskilt vid skoldagens början och slut kan det finnas skäl att ta hänsyn till t.ex. skolskjutsförhållanden inom kommunen.

För att få utrymme för annan verksamhet på mellanstadiet än den som följer av kursplanen förordar utredningen en läroplansrevision med sikte på att nedbringa de läroplansbundna aktiviteterna med en åt två veckotimmar. Förslaget har tillstyrkts av en enhällig remissopinion. Jag delar utredningens och remissinstansernas åsikt. Mellanstadiets läroplan är som jag i det fö- regående anfört i behov av en översyn även av andra skäl än att minska timantalet för att få utrymme för annan verksamhet än den som binds av timplanen. Jag har i tidigare avsnitt (2.6) förordat att SÖ får i uppdrag att till regeringen inkomma med förslag om förändring av tim- och kurs- planer för mellanstadiet. Vid denna översyn bör prövas vilka åtgärder som bör vidtas för att uppnå den av mig förordade minskningen utan att ut- bildningsmålet eftersätts. Utgångspunkten bör vara att mellanstadiets timp- lan minskas med två till tre veckotimmar i varje årskurs. Jag förutsätter att en minskning av antalet veckotimmar inte medför att skolstyrelsen be- slutar om en motsvarande förkortning av skoldagen. Som jag har påpekat bör det frigjorda tidsutrymmet utnyttjas till annan verksamhet än timpla- nebunden undervisning inom ramen för skoldagen.

Enligt SIA:s förslag bör nuvarande timplanebindning för fritt valt arbete på högstadiet utgå ur timplanen. Flertalet remissinstanser tillstyrker för- slaget. Jag har i mina förslag till samlad skoldag, som skolstyrelsen har att besluta om, tagit hänsyn till att utrymme bör finnas för att erbjuda eleverna också annan verksamhet än vad som följer av timplanen, t. ex. fritidsverksamhet. I själva verket genomförs med förslaget en utvidgning till alla stadier av verksamheter med fritt valt arbete som i dag enbart på högstadiet har en timplanemässig anknytning. Fritt valt arbete har mötts av ett starkt gensvar från elevernas sida. Detta bör man enligt min mening ta fasta på när denna verksamhet skall utvecklas i andra former och också på andra stadier än tidigare. I likhet med vad jag anfört i fråga om minskning av antalet veckotimmar för mellanstadiet förutsätter jag att skolstyrelsen inte beslutar om en förkortning av skoldagen för högstadiet när fritt valt arbete utgår ur timplanen.

SIA har föreslagit att kommunerna inom en femårsperiod övergår i sin helhet till en skola och skoldag, som organiseras enligt utredningens förslag. Många remissinstanser anser att kommunerna bör få välja när de vill gå över till en samlad skoldag och att övergångsperioden bör bli längre än fem år.

Jag delar uppfattningen att kommunerna bör ha möjlighet att under en övergångsperiod välja när man vill införa en samlad skoldag. Kommunerna

I7 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39 258

bör här ha en viss frihet mot bakgrund av de olika förutsättningarna av ekonomisk art, lokalfrågornas lösning, samarbetet med föreningslivet osv. Med den lösning jag förordat beträffande den samlade skoldagen anser jag att övergångsperioden inte bör vara alltför lång. Jag är emellertid inte nu beredd att förorda någon bestämd period. Jag räknar med att den samlade skoldagen börjar införas fr. o. nr. 1978/79. Det ankommer på vederbörande kommun att besluta därom. Den samlade skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Den kan dock införas stegvis i kommunen. om detta anses motiverat. Utvecklingen i de kommuner som inför en samlad skoldag bör kontinuerligt följas för att centrala och lokala organ skall få underlag för en fortsatt utveckling av de riktlinjer som bör vara vägledande. Riksdagen bör senare, om så erfordras. få ta ställning till inom vilken period den samlade skoldagen bör vara införd i alla landets kommuner.

Till de kommuner som beslutar om en samlad skoldag och där skolans omsorg är fastlagd under bestämda tider bör utgå ett extra statsbidrag. Detta bidrag bör utgå när kommunen infört en samlad skoldag i kommunen eller del av kommunen. För att få detta bidrag skall kommunen garantera att det finns omsorg och verksamhet under hela den samlade skoldagen i enlighet med vad jag här förordat. Jag återkommer till frågan om stats- bidragets storlek då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem.

Jag övergår nu till att behandla verksamhetens i n n e h ål l under skol- dagen utöver den timplanebundna verksamheten.

Viktiga aktiviteter under skoldagen enligt SIA är sådana aktiviteter som idag pågår i skolan, t. ex. gemensamma samlingar och tid för kontaktläraren. tid för klassråd och elevrådsmöten. Därutöver framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet. En annan insats på alla stadier är stödundervisning och hjälp med individuella uppgifter och läxor. De ak- tiviteter som inte avser stödundervisning bör enligt SIA ha som mål att tillgodose ungdomens verksamhetsbehov. sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans. Vidare bör som mål uppställas att bredda kontakt- ytorna med vuxna verksamma utanför skolan och att i grupper engagera elever i skilda åldrar och av olika kön. Ett viktigt mål är att söka engagera svagmotiverade och handikappade elever och hos dem skapa en motivation för skolarbetet och en positiv attityd till skolmiljön.

SIA framhåller att det varken är önskvärt eller möjligt att centralt ange annat än mål och riktlinjer för den fria verksamheten i skolan.

Utredningens förslag att olika verksamheter under skoldagen varvas och får en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser.

Jag delar SIA:s uppfattning att innehållet i skoldagens olika verksamheter, vilka bör vara ett led i arbetet med att lokalt skapa en tillfredsställande barn- och ungdomsmiljö, måste vara målbestämt. Centralt fastställda mål och riktlinjer skall gälla för all verksamhet under skoldagen. Såsom jag tidigare framhållit är det viktigt att betrakta skoldagen som en helhet

Prop. 1975/76:39 __ 259

där utveckling och inlärning sker på mångahanda olika sätt och vid olika tillfällen. Elevens deltagande i utformningen av den gemensamma miljön och i andra gemensamma angelägenheter är sådana tillfällen. Andra tillfällen är verksamheter under skoldagen som eleverna väljer med hänsyn till sina intressen. Enligt min mening är det betydelsefullt att de olika verksam- heterna under skoldagen anknyter till varandra. Upplevelser i skolmiljön och i fritidsmiljön bör sammantagna kunna skapa helt andra möjligheter och tillfällen för elevernas utveckling och inlärning.

Som jag framfört i avsnittet om grundskolans arbetssätt och arbetsformer bör man sträva efter ett mera praktiskt och laborativt arbetssätt i under- visningen. De nya verksamheterna under skoldagen bör kunna leda till en förnyelse av skolarbetet. Genom att väva in olika verksamheteri varandra kan man enligt min mening uppnå ett arbetssätt som är obundet av de arbetsformer som i dag präglar skolan. Föreningslivets arbetssätt och be- slutsformer kan därvid utgöra en källa till förnyelse.

SIA har skisserat några tänkbara verksamheter under skoldagen vid sidan av dem som binds av kursplanerna. Enligt min mening är det av stor be- tydelse att verksamheten får ett varierande och mångsidigt innehåll. Jag vill kraftigt understryka att verksamheten också måste planeras så att tra- ditionsbundet könsrollstänkande motverkas. Självfallet måste all verksam- het stå i överensstämmelse med de övergripande mål som gäller för skolan.

Det ankommer på regeringen att fastställa gemensamma mål och riktlinjer för de olika verksamheterna under skoldagen.

De mål som barnstugeutredningen och SIA formulerat anserjag bör kunna utgöra en utgångspunkt för en verksamhet, där föreningslivet har stora möj- ligheter att delta. Jag vill erinra om de uttalanden som gjordes i propositionen om statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m.m. (prop. 1975114) om hur formerna för föreningslivets medverkan i det direkta samhällsarbetet måste utvecklas successivt i nära samverkan mellan sam- hällets olika organ och föreningar. Föreningslivets medverkan måste ske på deras egna villkor och bygga på ett förtroende från samhällsorganens sida. Jag återkommer i det följande till föreningarnas medverkan i arbetet i skolan och i den allmänna fritidsverksamheten.

Jag vill också understryka vikten av att eleverna får möta representanter för folkrörelser i undervisningen. Med sin erfarenhet och sitt engagemang har folkrörelseföreträdarna goda förutsättningar att berika undervisningen och levandegöra aktuella frågeställningar. Det kan t. ex. ske när företeelser behandlas där folkrörelseföreträdare har speciell sakkunskap eller där skilda värderingar skall belysas.

Jag vill vidare erinra om de av riksdagen fastlagda målen för den statliga kulturpolitiken (prop. 197428 och I975:20, KrU I974:IS och 1975212. rskr l974z248 och l975z201). I dessa beslut betonades skolans centrala uppgift när det gäller de kulturpolitiska insatserna för barn och ungdom.

Prop. 1975/76:39 260

En samlad skoldag medför att skolan får ökade möjligheter att leva upp till sina kulturpolitiska uppgifter.

Den k 0 mm un ala rn u si k 5 k ola n och andra former av kulturella verksamheter som förekommer betraktar jag som en viktig del av sådan verksamhet som kan bedrivas under skoldagen. Flera remissinstanser, där- ibland kommunförbundet och statens kulturråd, finner det angeläget att skolan får möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdo- men. Kommunförbundet menar att verksamheten i den kommunala mu- sikskolan skulle tjäna på att den nuvarande statliga resursen för frivillig musikundervisning samordnades med den kommunala musikskolan. Jag delar denna åsikt. För att ge kommunerna denna frihet att själva planera verksamheten kommer jag i det följande att förorda att bidragen till den frivilliga musikundervisningen inräknas i de statliga resurser som enligt mitt förslag kommunerna friare än f. n. bör få förfoga över. Jag återkommer till denna fråga då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem. Jag avser senare att i överläggningar med kommunförbundet och berörda personal- organisationer ta upp frågan om möjligheterna att förena undervisning i musik i grundskola och kommunal musikskola. Jag räknar med att kom- munerna även fortsättningsvis kommer att ge stöd till den kommunala musikskolan i minst samma omfattning som nu. Den statliga resursen bör betraktas som ett resurstillskott, som kan ge ökade möjligheter att samordna och planera verksamheten under skoldagen. Det är enligt min mening an- geläget att den verksamhet som bedrivs inom den kommunala musikskolan anknyts till det lokala musiklivet i övrigt. På så sätt underlättas bl.a. ele- vernas övergång från musikskolan till det musikutövande som förekommer inom folkbildningen och lokala musiksällskap. Jag vill här erinra om det arbete som pågår inom kommunförbundet i avsikt att utveckla den kom- munala musikskolan.

Även skolbibl iotekens roll och funktion i skolans verksamhet poängteras i flera remissyttranden. Jag delar den uppfattning som därvid framkommit att ett öppet arbetssätt i grundskolan. där eleverna aktivt söker information, kräver att väl utvecklade biblioteksresurser står till förfogande för det dagliga arbetet. Genom de möjligheter till läsfrämjande arbete och till fritt informationssökande som skolbiblioteken ger, spelar dessa en viktig roll inom såväl undervisningen som i annan verksamhet under skoldagen. Detta förutsätter att eleverna har tillgång till bibilioteken under hela den samlade skoldagen.

Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller svenskämnet har visat att tillgången på böcker i elevernas miljö har stor betydelse för deras läsförmåga och intresse för litteraturläsning. Genom att ge eleverna tillgång till ett rikt utbud av böcker av olika slag kan skolan på ett aktivt sätt låta barn och ungdomar komma i kontakt med litteratur. Härigenom skapas förutsättningar för stimulerande läsupplevelser även utanför skolans verk- samhet och efter det att skolgången har avslutats.

Prop. 1975/76:39 .: .—- 261

Erfarenheterna från pågående försöksverksamhet för att utveckla metoder att stimulera de grundläggande kominunikationsfardighet'erna hos grund- skolans elever visar att folkbibliotekets resurser är av stor betydelse. Bib- liotekspersonalens kunnande och tillgång på lämplig litteratur ökar förut- sättningarna för goda resultat.

En samordning av skolbiblioteket med kommunernas allmänna bibliotek bör kunna leda till ett bättre utnyttjande av de totala biblioteksresurserna. Flera remissinstanser bl. a. några kommuner har understrukit de kultur- politiska värden som ligger i detta. Samtidigt bör det understrykas att ele- vernas möjligheter att nyttja skolbibliotekets resurser inte bör minskas till följd av en sådan samordning.

Det kan i detta sammanhang nämnas att statens kulturråd enligt vad jag erfarit har tillsatt en arbetsgrupp med deltagande av kommunförbundet och SÖ för att behandla samverkan skolbibliotek—fölkbibliotek. Statens kul- turråd framhåller i sitt yttrande att det bör anläggas en helhetssyn på kom- munens samtliga biblioteksresurser. Jag delar den uppfattningen och anser att biblioteksverksamheten i en kommun bör ses som en gemensam och flexibel resurs i fråga om bokbestånd och andra medier, program, personal och lokaler. Kostnaderna för kommunerna att upprätthålla en hög standard på skolbiblioteken både vad avser bokbestånd och andra medier samt lokaler utgör ofta en tung post i den kommunala skolbudgeten. Några remissin- stanser däribland kulturrådet har föreslagit ett särskilt upprustningsanslag för skolbiblioteken. Mot bakgrund av den avvägning mot andra angelägna ändamål i skolans verksamhet som jag har förordat är jag inte beredd att biträda detta förslag. Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra om att riksdagen föregående år fattat beslut om (prop. l975:20, KrU l975zl2, rskr l975:201) nya former för bidrag till lokal biblioteksverksamhet. lnom ramen för denna bidragsgivning, som statens kulturråd ansvarar för, finns möj- ligheter för kommuner med en Svag biblioteksorganisation att erhålla bidrag till allmän upprustning. Den del av biblioteksverksamheten som eventuella bidrag kommer att utgå till blir beroende av den aktuella biblioteksorga- nisationen i kommunen och vilka verksamheter man finner det önskvärt att utveckla. Jag vill vidare erinra om att statens kulturråd vid sin fördelning av bidrag till lokala biblioteks inköp av litteratur på invandrar- och mi- noritetsspråk särskilt skall beakta behovet av böcker till barn och ungdom.

Jag vill understryka att de nya verksamheterna under den samlade skol- dagen också skall göra eleverna medvetna om det lokala fritids- och kul- turlivet och stimulera elevernas samhällsengagemang samtidigt som det skall innebära variation i skolarbetet. Genom kontakter på skoltid med för- eningslivets olika grenar och med det övriga fritids- och kulturutbudet i samhället kan skolan medverka till att öka elevernas medvetande om olika gemenskaps- och aktivitetsformer som finns att tillgå under fritiden. Det är också viktigt att många olika föreningar får medverka i detta arbete efter- som man härigenom kan uppnå en mångsidighet och valfrihet i verksam-

Prop. 1975/76:39 262

heten samt skapa en bred kontakt med det lokala fritids- och kulturlivet. Vilka verksamheter som skall anordnas beror ytterst på elevernas intressen. Enligt min mening måste särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt de intressen och behov som kan finnas hos speciella ungdomsgruppen t.ex. invand- rarelever. elever med fysiskt eller psykiskt handikapp och elever som av känslomässiga och/eller sociala orsaker varken finner skolarbetet eller fri- tidsverksamheten stimulerande.

3.3. Den allmänna fritidsverksamheten

Den samlade skoldag som jag i det föregående har förordat ökar möj- ligheterna att inom skolans ram ge barnen omsorg och aktiviteter. Utveck- lingen i samhället. med en ökning av antalet förvärvsarbetande föräldrar. gör emellertid att skolans insatser måste kompletteras på olika sätt. Som barnstugeutredningen framhållit måste de yngre skolbarnens behov av om- sorger utöver dem som skolan erbjuder tillgodoses genom en utbyggnad av fritidshemmen. Denna fråga har behandlats i prop. 1975/76:92 om ut- byggnaden av barnomsorgen. [ enlighet med vad där anförts kommer jag i det följande att behandla organisationen och utformningen av den allmänna fritidsverksamheten.

Barnstugeutredningen har framhållit att alla barn har behov av gemenskap och meningsfull verksamhet under fritiden. Utredningen har därför for- mulerat ett pedagogiskt program för alla barns fritid — en allmän fritids- verksamhet —som på olika sätt skapar vidgade möjligheter att främja barnens utveckling. Utredningens förslag överensstämmer väl med de förslag till fria och frivilliga aktiviteter som SlA föreslagit. Jag ansluter mig i likhet med remissinstanserna till de allmänna tankegångarna bakom en sådan upp- läggning av fritidsverksamheten för barn och ungdom.

Ansvaret för en sådan allmän fritidsverksamhet, som enligt min mening bör erbjudas alla barn i skolåldarna. bör primärt åvila kommunen. Som barnstugeutredningen framhållit bör de resurser som i dag finns i kom- munerna samordnas bättre och samtidigt bör barnens och ungdomarnas egna organisationer ges möjlighet till aktivare insatser under allmän fri- tidsverksamhet liksom under skoldagar. lovdagar och ferier. Kommunen bör planera för verksamheter som når ut till alla barn och ungdomar genom samordning av bl. a. fritidshemmens och skolans resurser.

Enligt nämnda proposition om utbyggnad av barnomsorgen skall fritids- verksamheten bcdrivas i form av fritidshem och därtill anknuten fritids- verksamhet. Barnstugeutredningen föreslår att fritidshemmens funktioner differentieras och organiseras enligt ett nytt system med karaktär av utvidgat fritidshem. Därigenom kan verksamheten för de inskrivna barnen i fritids- hemmen samordnas med övrig fritidsverksamhet för alla barn i ett bo- stadsområde. Jag delar bamstugeutredningens uppfattning att den peda- gogiska verksamheten i det utvidgade fritidshemmet och i övriga fritids-

Prop. 1975/76:39 . . 263

hemsmodeller bör bygga på kontakter och samverkan med bl.a. förenings- livet. Barnen i fritidshemmen bör således beredas möjlighet att delta i den av föreningarna anordnade fritidsverksamheten. För att skapa förutsättning- ar för en önskad samverkan mellan fritidshem och fritidsverksamhet i för- eningarnas regi bör enligt kommunens bedömande de resurser som ställs till kommunernas förfogande genom driftbidraget för fritidshem även kunna utnyttjas för verksamhet utanför fritidshemmet. Det bör ankomma på kom- munerna att besluta om formerna för och finansieringen av denna sam- verkan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Kommunens insatser bör i huvudsak få formen av ett övergripande ansvar för att allmän fritidsverksamhet kommer till stånd i de olika kommun- delarna. Vid själva verksamhetens utformning bör kommunerna i största möjliga utsträckning söka samarbeta med föreningslivet på orten. Formerna för den allmänna fritidsverksamheten kommer till stora delar att likna den verksamhet som i dag bedrivs i föreningars regi. Lokalt aktivitetsstöd utgår för sådan verksamhet.

Jag vill i likhet med fiera remissinstanser understryka vikten av en flexi- bilitet som möjliggör för kommunerna att välja det eller de alternativ för den allmänna fritidsverksamheten. som bäst passar behov och förutsätt- ningar i den egna kommunen. Fritidshemmen, kommunala fritidsgårdar och skollokaler bör i varierande grad kunna utgöra basen för en allmän fritidsverksamhet. Här bör också föreningarnas egna lokaler kunna utgöra ett värdefullt komplement. Jag kommer i det följande att mer ingående beröra föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten.

Genom en samordning av alla fritidsresurser och genom att föreningslivet i ökad utsträckning tar aktiv del i delar av skolans och fritidshemmens arbete samt den allmänna fritidsverksamheten bör det vara möjligt att i de flesta kommuner och kommundelar åstadkomma ett brett utbud av verk- samheter som ger tillfälle till såväl omväxling som intressefördjupning. Jag vill i sammanhanget understryka vikten av att planeringen för fritidsin- satserna inte begränsas enbart till de dagar som skolans verksamhet pågår. I stället är det Ofta så att det krävs större fritidsinsatser under kortare löv och ferier då skolverksamheten inte pågår. Socialstyrelsen och statens ung- domsråd har genom sin försöksverksamhet kunnat dokumentera att behovet av organiserad fritidsverksamhet under bl. a. sommaren är betydande. Detta framhålls också i remissyttranden över bamstugeutredningens betänkande från ett flertal kommuner och organisationer.

Deltagandet i den allmänna fritidsverksamheten bör vara frivilligt och bygga på en anmälan från barnen eller deras föräldrar. En sådan anmälan underlättar bl. a. planeringen av verksamheten och ger dessutom föräldrarna möjligheter att medverka vid barnens val av fritidsverksamhet. Även för de barn som är inskrivna i fritidshem eller familjedaghem måste självfallet på samma sätt anmälan om deltagande i den allmänna fritidsverksamheten göras i samråd med fritidshemmens personal och dagbarnvårdarna.

Prop. 1975/76:39 264

Jag återkommer i det följande till utformningen av en statlig bidrags- givning för den allmänna fritidsverksamheten.

3.4 Verksamhetsformer m. m. Förenings verksamheten

Föreningslivet svarar i dag för huvuddelen av de organiserade insatserna för barns och ungdoms engagemang i verksamheter under fritid. Det or- ganiserade ungdomsarbetet omfattar ett 60-tal riksorganisationer med ca 30000 lokalavdelningar och ca 2,5 milj. medlemmar i åldrarna 7—25 år. Samhället stöder i" olika former ungdomsorganisationernas arbete.

Folkrörelserna har i hög grad präglat utvecklingen av det svenska sam- hället. ] folkrörelsernas verksamheter ges förutsättningar att förstå. värdera och tillämpa samhällets demokratiska principer och funktioner. Folkrörel- serna har i många avseenden fungerat som idégivare och rådgivare när det gäller samhällets utveckling och förnyelse. De har utvecklat verksamhets- former och metoder som i många fall tagits upp och nu ingår som naturliga delar i samhällets totala satsning inom bl.a. skolan. En mycket viktig del i folkrörelsernas arbete har varit deras insatser bland barn och ungdom. Här har framför allt ungdomens organisationer spelat en stor roll.

Ungdomsorganisationerna upplever i dag en stark konkurrens från framför allt den kommersiella nöjesindustrin. De värderingar. normer och attityder som de kommersiella verksamheterna representerar står ofta i motsatsför- hållande till det ideella ungdomsarbetet och de mål omjämlikhet,samverkan och solidaritet som gäller för samhället i övrigt. De kommersiella krafterna förfogar ofta över ekonomiska och andra resurser som det ideella ungdoms- arbetet har svårt att hävda sig mot. För detta krävs ett utökat stöd och en vidgad samverkan mellan samhällsorganen och föreningslivet.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1971 åt socialstyrelsen att i samråd med SÖ. statens ungdomsråd. barnstugeutredningen och kommunförbundet med stöd ur Allmänna Arvsfonden utforma försöksverksamhet med fritidsak- tiviteter för barn i företrädesvis åldrarna 7—12 år. Det primära syftet skulle vara att söka finna former för samverkan mellan kommuner och ungdoms- organisationer jämte andra frivilliga sammanslutningar och härigenom å- stadkomma intensifierade fritidsaktiviteter för barn. Försöksverksamheten som pågått i drygt fyra år omfattar 133 projekt och har fördelats mellan olika målgrupper och olika kommuner i samverkan med ungdomsorgani- sationer, idrottsorganisationer och övriga organisationer. Tillströmningen till verksamheten pekar på ett stort uppdämt behov av verksamheter för barn i de lägre skolåldrarna. För föreningarna har stödet inneburit en möjlighet att utvidga verksamheten samt att förnya och utveckla sina pedagogiska meto- der. Samarbetet mellan olika kommunala organ och föreningar har varit posi- tivt och medfört ett bredare utbud av verksamheter. En annan erfarenhet är att verksamheten är personalkrävande bl.a. eftersom en personlighets»

Prop. 1975/76:39 . ' 265

utvecklande verksamhet förutsätter att den bedrivs i små grupper i kontakt med vuxna. ledarrekryteringen har i vissa fall inneburit problem.

Enligt vad jag inhämtat kommer socialstyrelsen att efter utvärdering följa upp försöksverksamheten genom dokumentation och information till såväl föreningsliv som kommunala organ. Hittills vunna erfarenheter visar emel- lertid enligt min mening att en bred satsning på ungdomsorganisationernas verksamhet är angelägen för att skapa en tillfredsställande fritidsmiljö för barn och ungdomar.

Föreningslivets betydelse för skolan har också understrukits av både barn- stugeutredningen och SlA. Även fiertalet remissinstanser har uttalat sin positiva inställning till föreningslivets medverkan i verksamheten. Såväl socialstyrelsen som SÖ och kommunförbundet framhåller det viktiga i att ungdomsorganisationerna ges möjlighet att medverka i det utvidgade fri- tidshemmet, i verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverk- samheten. Även LO och TCO rn. fl. tillstyrker förslaget om föreningslivets medverkan men betonar samtidigt vikten av att organisationernas med- verkan får ske på deras egna villkor och utan inblandning eller styrning av myndigheter eller institutioner. Denna uppfattning. som här har redo- visats delas av SÖ, socialstyrelsen och samtliga ungdomsorganisationer som yttrat sig över utredningarnas förslag samt av statens ungdomsråd.

Ungdomsrådet har senare redovisat resultaten av sina ungdomsunder- sökningar. Dessa visar stort intresse för och tilltro till föreningslivet. Sam- tidigt visar ungdomsrådets undersökningar på betydelsen av att ungdomar redan tidigt får kontakt med föreningslivet. De ungdomar som inte tillhört någon förening före 12 års ålder återfanns normalt inte heller som förenings- medlemmar vid 18 års ålder.

Mot bakgrund av den vilja som föreningslivet visat till att öka sina insatser anser jag det vara av stor vikt att skolan tillmötesgår föreningarnas önskan att engagera sig i skolan. Det är därför naturligt att skolan och dess ledning stöder elevernas föreningsverksamhet.

De intressen och förväntningar som skapas genom föreningsmedverkan under skoldagen kommer sannolikt att stimulera många elevers deltagande i fritidsaktiviteter efter skolans slut. Det är därför väsentligt att de på ett meningsfullt sätt kan få delta i och pröva olika föreningars verksamhet samt få möjlighet att aktivt utöva eller på annat sätt ta del av det lokala kulturutbudet.

Även om föreningslivets verksamhet till övervägande del kommer att bedrivas under den allmänna fritidsverksamheten. dvs. efter skoldagens slut, är det angeläget att föreningarna bereds möjlighet att organisera verksamhet under skoldagen. l likhet med fiera remissinstanser delarjag uppfattningen att om det finns föreningar som i en skolenhet kan överta verksamhet som inte rör timplanebundna ämnen i skolan eller som eljest binds av be- stämmelser i skollag. skolförordning eller läroplan bör kommunen avstå från egna konkurrerande verksamheter. Detta bör dock inte hindra att även

Prop. 1975/76:39 266

kommunen går in i samma skolenhet bl.a. för att komplettera utbudet så att eventuell ensidighet i verksamheten undviks.

Det går inte att bortse från att vissa praktiska svårigheter kommer att uppstå då föreningarna anordnar verksamhet som en del av skoldagen. bl. a. mot bakgrund av att det ofta blir fråga om korta och osammanhängande tider som verksamheten kommer att bedrivas. För att föreningsledd verk- samhet skall kunna inpassas under skoldagen och varvas med övrig verk- samhet krävs ömsesidigt förtroende och samarbetsvilia av såväl skolan som föreningarna.

Föreningarnas verksamhet under skoldagen får inte strida mot skolans mål och riktlinjer. Är detta villkor uppfyllt anserjag att de bör kunna bedriva sin verksamhet på egna villkor.

Bland föreningarna finns redan en omfattande erfarenhet av att bedriva allmän eftermiddagsverksamhet. Även i den allmänna fritidsverksamheten bör. som jag understrukit. föreningslivet ges företräde. Jag vill i detta sam- manhang hänvisa till de positiva erfarenheter som den tidigare nämnda försöksverksamheten gett. Erfarenheter som enligt min mening bör utnyttjas iden allmänna fritidsverksamheten. För att möjliggöra föreningsverksamhet bland yngre skolbarn kommerjag i det följande bl. a. att förorda en sänkning av åldersgränsen från 12 till 7 år för bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

Den föreningsdrivna verksamheten under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten bör ske i grupper. Eleven själv bör i samråd med hem- met anmäla sig till en eller flera grupper med verksamhet som pågår olika veckodagar under verksamhetsperioden. Det bör vara en lokal angelägenhet att bestämma storleken på dessa grupper. Härigenom får de som närmast ansvarar för och anordnar fritidsverksamheten möjligheter att planera be- hovet av lokaler. arbetsmaterial och ledarinsatser. Grupporganisationen be- höver inte utesluta möjligheterna för den enskilde deltagaren att byta grupp under terminen.

Ledarl'rägor m. m.

Föreningars engagemang under skoldagen kan komma att medföra vissa svårigheter för föreningarna att rekrytera ledare. Föreningarna har nu sin verksamhet till största delen förlagd till kvällstid och kan därför engagera ledare på deras fritid utan krav på ersättning för förlorad arbetsförtjänst. När däremot föreningsaktiviteterna skall läggas ut på dagtid uppstår svå- righeter att frigöra ett tillräckligt antal föreningsledare från deras ordinarie arbete. Både barnstugeutredningen och SlA har behandlat frågan om le- darrekrytering. SlA har bl.a. mot bakgrund av erfarenheterna från fritt valt arbete föreslagit att föreningsledare skall ha lagstadgad rätt till ledighet med 200 timmar om året.

Prop. l975/76:39 . 267

Även annan personal än föreningsledare bör engageras i de fria och fri- villiga aktiviteterna för att uppnå det övergripande målet att knyta skola och samhälle närmare varandra. Som exempel på sådana kategorier nämner SlA lärare. övrig skolpersonal, föräldrar. skolans egna elever, fritidshems- personal m. li. Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter skulle enligt SlA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så dyrbart att det måste bli synnerligen begränsat i omfattning. Ett sätt att åstadkomma en koppling mellan lärararbete och fritidsarbete kan vara menar utredningen att skapa kombinationstjänster lärare/ungdomsledare.

Försöksverksamheten med föreningsdriven eftermiddagsverksamhet. har som jag tidigare redovisat. i många fall givit exempel på olika metoder för ledarrekrytering. Många olika grupper har intresserats och rekryterats som ledare för denna verksamhet.

Som ersättning till dem som engagerar sig i skoldagsverksamhet föreslår SlA att skolan betalar ersättning för förlorad arbetsförtjänst upp till en viss maximigräns. Ersättning skall täckas av de medel i förstärkningsresursen som avser fria aktiviteter.

Remissinstanserna är i stort positiva till utredningens förslag om rätt till ledighet för föreningsledare. Samtidigt påtalas att det trots detta kommer att medföra praktiska svårigheter att få ett tillräckligt antal ledare under skoldagen. Förslaget om ersättning för förlorad arbetsförtjänst tillstyrks ock- så. Några ungdomsorganisationer är tveksamma till förslaget om att inrätta speciella tjänster som fritidspedagog/fritidsledare, vilka skall ha sin verk- samhet förlagd till fria och frivilliga aktiviteter.

Enligt min mening måste kommunerna och föreningarna ha möjlighet att lösa personalfrågorna på olika sätt. För verksamhet under skoldagen bör kommunen ersätta föreningen för kostnaderna ur försäkringsresursen. För verksamheten under den allmänna fritidsverksamheten utgår till för- eningarna lokalt aktivitetsstöd. Dessutom bör kommunerna ersätta förening- arna med egna medel och de statsbidrag som jag i det följande kommer att föreslå. Föreningen avgör därefter själv på vilket sätt föreningsledaren skall ersättas. Lokala behov och lokala möjligheter att engagera olika per- sonalkategorier i verksamheten får avgöra vilka insatser som blir möjliga. Det bör enligt min mening överlåtas till föreningarna själva att avgöra på vilket sätt de vill engagera sina ledare eller instruktörer. Av skilda anled- ningar vore det önskvärt att personer som engageras för ledaruppgifter i så stor utsträckning som möjligt har erfarenheter av eller har sin huvud- sakliga sysselsättning utanför skolan. Jag är medveten om att detta har sina praktiska svårigheter. SlA:s förslag om rätt till ledighet från arbetet för föreningsledare som medverkar i föreningsdriven verksamhet under skol- dagen och i den allmänna fritidsverksamheten har som jag redovisat mötts mycket positivt av remissinstanserna. Sådan rätt till ledighet är emellertid nära kopplad till annan lagstiftning rörande arbetstagares ställning på ar- betsplatsen. l avvaktan på slutligt ställningstagande till förslag rörande ar-

Prop. 1975/ 76:39 268

betstagares medbestämmanderätt rn. m. på arbetsplatsen är jag därför inte beredd att behandla frågan om rätt till ledighet för deltagande i förenings- driven verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. Jag avser senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang också peka på att det bland eleverna i ton- årsåldern och bland hemarbetande föräldrar och pensionärer finns en stor Iedarreserv. Utredningens förslag om kombinationstjänster bör enligt min mening behandlas i samband med förslag från 1974 års lärarutbildnings- utredning. Jag anser att lärare bör kunna engageras i fritidsverksamheten. En annan stor grupp av redan yrkesverksamma som ofta förbises i detta sammanhang är annan skolpersonal än lärare.

lnom kommunerna finns redan nu fritidsgårdsföreståndare och fritidsle- dare som med fördel kan få delar av sitt arbete förlagt till skolan. Detsamma gäller fritidshemmens personal. För dessa personalgrupper torde en sådan samverkan komma att medföra förbättrade kontakter med de i fritidsgården eller i fritidshemmet inskrivna barnen och deras kamrater.

SlA föreslår att personal som är verksam inom skolan bör få en allmän information om mål. innehåll och arbetssätt i fritidsverksamheten. Kurserna bör enligt SlA genomföras på studiedagstid och utredningen menar att medverkande från de utbildningslinjer som bedriver fritidsledar- och fri- tidspedagogutbildning kan med fördel engageras liksom tjänstemän från de kommunala fritidsförvaltningarna. SlA föreslår att de fritids- och för- eningsledare som engageras i skolans verksamhet bör få dels en utbildning som omfattar pedagogisk grundträning för att arbeta som ledare/ lärare i skolan. dels en grundlig information om samhällets mål vad gäller skolan och fritiden. Barnstugeutredningen som också behandlar frågor om ledar- utbildning anser att föreningarna själva skall utforma utbildningsverksam- heten helt utifrån egna behov och på det sätt som de själva finner är bäst.

Jag kommer. då jag i det följande behandlar fortbildning. att förorda ge- mensam fortbildning av all skolpersonal och av sådan personal som i sin verksamhet har anknytning till skolan.

SlA:s förslag om en särskild ledarutbildning för föreningsledare har som jag redovisat mött invändningar från framför allt organisations- och för- eningslivet. Jag delar dessa invändningar och anser liksom barnstugeutred- ningen att det bör ankomma på föreningarna själva att utbilda sina ledare. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen vid föregående riksmöte fattade beslut (prop. 1975114. KrU 197519. rskr 19752125) om en särskild utbildning av ungdoms- och fritidsledare vid folkhögskolorna. Syftet är att varje folkhögskolas planering av utbildningen skall ske i nära samråd med skolans huvudsakliga avnämargrupper, dvs. olika organisationer och för- eningar. Utbildningen får härigenom mycket skiftande karaktär och inrikt- ning och förändras i takt med utvecklingen inom organisationerna.

Prop. 1975/76:39 . _ . 269

Lokal/läsar

SlA har i en särskild undersökning redogjort för lokalbeståndet. Ett icke obetydligt antal högstadieskolor visar sig vara överbelagda. närmare en tred- jedel. Undersökningen visar att av skolorna utan högstadium är 24 % in- tegrerade med någon kommunal servicelokal. För högstadieskolor är siffran 52 %. Undersökningen visar också att av antalet skolenheter utan hög- stadium är 13 ”ti byggda före l900 och 50 96 före 1940. Av högstadieskolorna är 66 lli byggda efter 1950. 25 fl"; av skolbyggnader utan högstadium har byggts till efter 1960. För högstadieskolor är siffran över 50 "ti.

SlA anser att grundskolans lokalresurser för fria aktiviteter och den all- männa fritidsverksamheten i allmänhet är goda. Barnstugeutredningens bas- modell med det utvidgade fritidshemmet lokalmässigt anknutet till LM- skolan förutsätter att skolans tillgängliga elevutrymmen kan disponeras. liksom att övriga fritidslokaler och utomhusanläggningar inom skolområdet finns att tillgå. Fria lokaler till föreningslivet bör ses som en del av kom- munernas föreningsstöd anser utredningen.

Flera av de remissinstanser som yttrat sig över SlA. däribland många organisationer och kommuner. redovisar invändningar mot utredningens uttalanden om de lokalmässiga förutsättningarna. Statens ungdomsråd me- nar att både tillgången på lokaler och utformningen av dem är sådan att väsentliga förändringar och kompletteringar behövs. SL och SACO/SR me- nar att merparten av landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt utbud av olika verksamheter. Kommunförbundet anser att ett villkor för att SlA:s förslag skall kunna genomföras är att detta kan ske inom befintliga lokaler i den takt som kommunernas möjligheter till investeringar i skolbyggnader medger. Förbundet menar att statsbidrag bör utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbättringar. som kan bli nödvändiga. Detta framhåller också ett flertal kommuner som t. ex. Kalmar. Västerås och Örebro.

Jag anser att skolans lokaler i största möjliga utsträckning måste kunna utnyttjas för att genomföra verksamheten inom skoldagens ram. Naturligtvis kommer verksamheten att bli beroende av vilka lokalresurser som kommer att föreligga i kommunerna. Det blir av förklarliga skäl fråga om stora va- riationer mellan rektorsområden och kommuner. Kommunerna har genom mitt förslag om ett successivt införande av den samlade skoldagen möjlighet att ta hänsyn till en sådan faktor som lokaler. Något krav på att verksamheten skall bedrivas i skolans lokaler anser jag inte bör ställas. Jag har tvärtom understrukit att även andra lokaler måste utnyttjas. Enligt min mening måste stor initiativrikedom tillämpas för att finna lämpliga lokaler. För att underlätta verksamheten i och utanför skolan bör kommunerna inventera behov och tillgång av lokaler i skolans närhet. [ vissa fall kan det vara mer ändamålsenligt att bedriva både den inom skoldagen förekommande fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten i lokaler som

Prop. 1975/76:39 270

ligger utanför skolan. Enligt vad jag inhämtat upplåter 75 % av landets kommuner kostnadsfritt någon form av lokaler till ungdomsorganisatio- nernas lokala verksamhet. Detta kommunala stöd anser jag vara en viktig förutsättning för att föreningslivet skall ha möjlighet att bedriva fritids- verksamhet. I detta sammanhang vill jag också peka på de möjligheter som föreningar själva ofta har att bedriva verksamhet i egna lokaler. Detta kan i sådana fall ibland fördjupa engagemanget hos deltagarna för verksamheten och för föreningen. Flertalet av landets kommuner lämnar någon form av lokalbidrag till ungdomsorganisationernas egna lokaler.

Barnstugeutredningens förslag om ett utvidgat fritidshem med en lokal- mässig anknytning av fritidshemmet till skolans lokaler finnerjag värdefullt. Det finns för såväl fritidsverksamheten som verksamheten inom skoldagen liksom för den allmänna fritidsverksamheten stora fördelar att vinna om fritidshemmen kan anknytas till LM-skola. Eftersom fritidshemmen i stort inte har verksamhet under den obligatoriska skoldagen skulle fritidshems- personalen t. ex. kunna ingå i skolans arbetslag under den samlade skol- dagen. Vidare kan fritidshemmets och skolans utrustning ofta användas gemensamt. Som anförts i propositionen om barnomsorgen bör utform- ningen av fritidshemmen ske efter den modell som passar det enskilda bostadsområdet och som svarar mot barnens speciella behov.

Jag räknar med att SÖ även i fortsättningen skall ge anvisningar om och tillämpningsmodeller för hur man genom omdisponering av lokaler kan anpassa skolor. projekterade enligt äldre normer, till gällande läroplaner och verksamhetsformer. liksom man gjorde med anledning av den nuva- rande läroplanen för grundskolan. Jag är av den uppfattningen att verk- samheten och lär0planens krav måste anpassas till de lokalförutsättningar som gäller. Jag utgår emellertid från att SÖ i anvisningarna även skall ta upp modeller för om- och tillbyggnader av befintliga skolbyggnader som kan tillgodose nya behov.

3.5. Samordning av de kommunala insatserna

Barnstugeutredningen liksom SlA har starkt understrukit nödvändigheten av en helhetssyn på samhällets ansvar för barn och ungdom. Frågan hur den kommunala organisationen skall användas för att skapa en samlad pla- nering av verksamheten och en samordning av resurserna behandlas utförligt av de båda utredningarna. SlA föreslår en modell för samarbete mellan nämnderna både centralt i kommunen och ute i distrikten. Vid sina över- väganden och förslag kring den allmänna fritidsverksamheten har barn- stugeutredningen haft som riktmärke att de samlade resurser som en kom- mun kan mobilisera för att tillgodose alla skolbarns behov av en god barn- miljö måste knytas samman till en helhet, oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudansvaret för de olika funktionerna i helheten. Liksom

Prop. 1975/76:39 . _: 271

SlA föreslår barnstugeutredningen att särskilda planeringsgrupper tillskapas inom kommunernas olika delområden. .

Remissinstanserna understryker starkt behovet av resursmässig och per- sonell samordning. Några remissinstanser förordar att fritidsnämnderna görs till obligatoriska nämnder och får ansvaret för den del av kommunernas barn- och ungdomsverksamhet där föreningslivet skall medverka. En del remissinstanser, däribland SÖ, anser att verksamheten under fria och fri- villiga aktiviteter bör sammanföras med skolans ansvarsområde. Andra. där- ibland socialstyrelsen, anser att det naturliga ansvaret faller på sociala cen- tralnämnden när det gäller barns omsorg och tillsyn. En fjärde kategon' remissinstanser bl. a. kommunförbundet anser att kommunerna själva bör få avgöra fördelningen av huvudmannaskapet med utgångspunkt i hur man lokalt har löst samordningen.

Jag vill efter samråd med chefen för kommundepartementet anföra föl- jande.

Det utökade kommunala ansvaret för barn- och ungdomsmiljön,som jag föreslår mot bakgrund av utredningsförslagen och remissopinionen. kommer att förutsätta en utökad lokal samverkan. Denna kommer i kommunerna att omfatta skolstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden och kul- turnämnden.

Vid fördelningen av ansvaret för verksamheterna bör det bl. a. beaktas att skolstyrelsen av naturliga skäl kommer att ha ansvaret för merparten av verksamheten under skoldagen eftersom denna till övervägande delen består av timplanebundna verksamheter. Vidare bör skoldagen hållas sam- man med närvaroplikt för eleverna. En stor del av fritidsverksamheten kom- mer att bedrivas i skolans lokaler.

Den sociala centralnämnden/barnavårdsnämnden har en betydelsfull roll i den lokala planeringen och samordningen och föreslås i prop. 1975/76:92 få ansvaret för fritidsverksamheten liksom barnomsorgsverksamheten i öv- rigt. Nämnden har en viktig funktion att fylla när det gäller att bedöma utbyggnadsbehovet av fritidshemsplatser med hänsyn tagen till bl. a. den fritidsverksamhet som ungdomsorganisationerna kan medverka i.

Fritidsnämnderna eller motsvarande i kommunerna är vanligtvis de organ som har kontakter med de lokalt arbetande ungdomsorganisationerna och folkrörelserna. I många kommuner har också fritidsnämnderna ansvaret för den långsiktiga fritidspolitiska planeringen samt disponerar över bidrag och lokaler för fritidsverksamhet. I vissa kommuner bedriver fritidsnämnderna också viss egen verksamhet i form av t. ex. simskolor och kommunal ung- domsverksamhet samt har resurser för bl.a. fritidsinformation och sport- lovsverksamhet. Eftersom föreningslivet kommer att få betydelsefulla upp- gifter i barn- och ungdomsverksamheten såväl under skoldagen som på icke skoltid är detta i sig starka skäl för fritidsnämndernas engagemang.

Kulturnämnden eller motsvarande har ansvaret för såväl kommunens kulturorganisationer som för bidragsgivningen till olika kulturaktiviteter.

Prop. 1975/76:39 272

Också samverkan i det utvidgade kommunala barn- och ungdomspolitiska arbetet blir därför ytterst betydelsefullt. Genom kulturnämndernas insatser kan t. ex. inriktningen av arbetet vid de kommunala kulturinstitutionerna anpassas till de behov som kommer att uppstå såväl under skol- dagen som i den allmänna fritidsverksamheten. Bibliotekens öppettider och service kan t. ex. behöva förändras. Andra kulturpolitiska åtgärder kan gälla utbudet av kulturprogram eller bestå i att förmedla kontakter mellan lokala kulturarbetare och fritidsverksamheten.

Det finns enligt min mening inga självklara och enkla lösningar på hur ansvaret skall fördelas och hur samordningen skall ske på nämndnivå inom kommunerna. Såväl sammanhållet som delat ansvar kan ha sina fördelar. lnom den samlade skoldagen kan man dock svårligen dela ansvaret mellan olika typer av huvudmän. Skolstyrelsen bör mot bakgrund av vad jag nu anfört vara huvudman för verksamheten inom den samlade skoldagen. Den allmänna fritidsverksamheten är inte på samma sätt i sin verksamhet direkt integrerad med en starkt nämnd/styrelseanknuten verksamhet. Olika lös- ningar finns företrädda bland kommunerna. Enligt min mening bör kom- munerna själva få ta ställning till huvudmannaskapsfrågan för den allmänna fritidsverksamheten. Oberoende av var ansvaret ytterst läggs är, enligt min uppfattning, samarbetet mellan nämnderna och dess personal viktigt för att kunna lösa dessa frågor enligt den helhetssyn och den samverkan med föreningslivet, som de båda utredningarna så starkt betonat och som jag delar.

När det sedan gäller de planerings- och samordningsorgan som centralt och regionalt föreslås finnas i kommunerna enligt de båda utredningarna, vill jag peka på att det i flera kommuner finns samarbetsformer som mer eller mindre överensstämmer med de föreslagna modellerna och som är väl inarbetade och som man från resp. kommun har goda erfarenheter av. Detta talar enligt min mening för att kommunerna själva bör söka sig fram till de lösningar som bäst överensstämmer med de behov och önskemål, som föreligger lokalt. Jag finner det emellertid viktigt att kommunerna in- rättar samarbetsorgan för planering av insatserna för barn- och ungdoms- verksamheten.

Frågan om samarbetet mellan de olika nämnderna hänger samman med den övergripande kommunala planeringen av fritidsinsatser i kommunen. Enligt barnstugeutredningen skall barnavårdsnämnd tillse att det för kom- munfullmäktige framläggs en plan som omfattar både allmän fritidsverk- samhet och fritidshemsverksamhet.

Jag vill här erinra om att det enligt förslag i prop. 1975/76:92 skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för barnomsorgen.

Jag anser det vara en fördel om kommunerna som planeringsunderlag för sitt övergripande ansvar i den allmänna f ritidsverksamheten, i anslutning till planen om barnomsorg, upprättar en plan som beskriver hur samordning

Prop. l975/76z39 . :. 273

skall ske mellan kommunens egna resurser, fritidshemmets resurser, för- eningslivets insatser m.m. En sådan plan bör dock i motsats till planen om barnomsorgens utbyggnad inte vara obligatorisk. Den kommunala pla- neringen bör enligt min mening samordnas i god tid innan verksamheten skall starta. Detta kan innebära att föreningslivet, företrädare för skolan, de sociala myndigheterna och fritids- och kulturlivet m. fl. i olika kom- mundelar inbjuds till information och gemensamma överläggningar om den kommande verksamheten. Även möjligheterna att skapa allsidighet i verk- samheten bör enligt min mening diskuteras vid sådana tillfällen. Vidare bör man inventera behovet av och tillgången på lokaler i skolan och inom kommundelen (bostadsområdet). Som jag i det följande kommer att närmare redogöra för föreslår jag ett särskilt statsbidrag för den allmänna fritids- verksamheten. lnnan detta bidrag fördelas bör föreningslivet ha möjlighet att delta i planeringsarbetet. Detta bör t. ex. kunna ske genom utarbetande av någon form av fritidsplan.

3.6 Vissa statsbidragsfrågor m. m.

Jag har i det föregående förordat en ökad satsning från samhällets sida i vad avser omsorgen om skolbarnen under den obligatoriska skoldagen och i de allmänna fritidsverksamheterna. För att kunna tillgodose behovet av differentierade verksamheter och för att kunna ge möjligheter till ett rikt verksamhetsutbud erfordras ett ökat statligt stöd.

Förannan verksamhet under skoldagen än undervisning och motsvarande utgår f. n. ca 200 milj. kr. i statsbidrag. Däri inräknar jag då nuvarande statsbidrag för fritt valt arbete, viss del av resurstimmarna på högstadiet och frivillig musikundervisning samt vissa delar av de medel som utgår ur anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.

De statliga resurserna har hittills kompletterats med kommunala medel för särskilda ändamål. Den stora kommunala insatsen utgör stödet till ung- domsorganisationer i form av kontant stöd som under 1975 har beräknats till ca 227 milj. kr. Nettokostnaden för fritidsgårdsverksamheten har dess- utom beräknats till ca 220 milj. kr. En annan stor insats från kommunerna är den kommunala musikskolan som kan beräknas till ca 150—160 milj. kr. per år. För insatser i samband med fritt valt arbete beräknas kommunerna göra insatser med omkring 20 milj. kr. per år..!(ommunernas del av in- satserna för särskilda åtgärder på skolområdet kan beräknas till ca 15 milj. kr. Redan nu driver flera kommuner rastverksamhet och eftermiddags- eller fritidsverksamhet efter skoldagens slut. Dessa kostnader har inte beräknats. De kommunala kostnaderna för aktiviteter under skoldagen varierar mellan kommunerna, varför det inte går att göra några generella antaganden om insatserna per elev i grundskolan.

För den föreningsdrivna verksamheten utgår i dag betydande belopp till dels ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. dels lokala verksam-

18 Riksdagen 1975/76. 1 sam/. Nr 39

Prop. 1975/76:39 274

het. Statliga bidrag utgår med över 60 milj. kr. för innevarande budgetår.

Som jag tidigare nämnt bör ytterligare statsbidrag utgå för de nya insatser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

För insatser under skoldagen bör medel utgå ur det statsbidrag kom- munerna erhåller för driften av grundskolan. Jag återkommer till denna fråga då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem m.m.

Beträffande insatser under den allmänna fritidsverksamheten vill jag an- föra följande.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår enligt för- ordningen (19712388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466). Berättigade till statsbidrag för lokal verksamhet är dels de ung- domsorganisationer som erhåller bidrag under anslaget Bidrag till ungdoms- organisationernas centrala verksamhet m.m., dock med undantag för de organisationer som är samarbetsorgan för andra organisationer. dels Sveriges riksidrottsförbund och vissa övriga organisationer med organisationsstöd från nionde huvudtiteln. Statsbidragen fördelas mellan organisationernas lokalavdelningar i förhållande till antalet bidragsberättigade sammankom- ster. Med sådan sammankomst förstås en av lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst 5 deltagare i åldern 12—25 år som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av sådan art och in- riktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar till bidrag. Bidraget utgår med det belopp som regeringen beslutar om.

Barnstugeutredningen har föreslagit att statligt stimulansbidrag som skall utgå till lokal barn- och ungdomsverksamhet på fritidsområdet i syfte att ge organisationerna möjlighet till ökade insatser avseende åldersgrupperna 7—ll år. Bidraget föreslås utbetalas till kommunerna och baseras på antalet barn i åldrarna 7—ll år i kommunen. Bidraget är avsett att disponeras för stöd och stimulans till föreningslivets verksamheter i såväl traditionell kvällsverksamhet som i eftermiddagsverksamhet. Där föreningslivet inte är representerat eller av andra skäl inte är berett åta sig ett ansvar för verk- samheter bland de aktuella åldersgrupperna skulle delar av stödet kunna diSponeras för egen kommunal fritidsverksamhet. Utredningen föreslår att ett årligt statligt bidrag beräknas på 50 kr. per barn vilket skulle innebära ett statsbidrag av totalt ca 27,5 milj. kr. per år. De kommunala bidragen till fritidsverksamheten bland barn och ungdom även omfattande åldrarna 7—11 år har stor omfattning och har under senare år ökat i omfattning. Utredningen har förutsatt att kommunerna även framledes kommer att öka sitt stöd till de lokala föreningarnas arbete.

SlA har för sin del föreslagit ökade förstärkningsresurser i grundskolan för verksamhet efter den obligatoriska skoldagen. Utredningen har beräknat kostnaderna härför till ca 50 milj. kr. per år. Som jag redan framhållit bör insatserna för en ökad. fritidsverksamhet bland barn i skolåldern samordnas i enlighet med de riktlinjer som här förordats, och som innebär en satsning på framför allt den föreningsdrivna verksamheten. Det är då naturligt att

Prop. 1975/76:39 275

även de av SlA föreslagna ökade resurserna för skolbarnens fritidsverk- samhet beaktas i det sammanhanget.

Remissinstanserna har haft olika uppfattningar om bamstugeutredningens förslag. Flera remissinstanser som socialstyrelsen, socialutredningen och kommunförbundet uttalar sitt stöd till utredningens förslag. Flertalet ung- domsorganisationer har ställt sig kritiska till att bidraget skulle utbetalas till kommunerna. Man önskar i stället att bidraget utbetalas till riksorga- nisationerna i likhet med vad som nu gäller för aktivitetsstöd för ålders- grupperna 12—25 år. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. LO och ABF. Ungdomsorganisationerna har uttalat vissa farhågor för att bidragen om de utbetalas via kommunerna kommer att bakas in i kommunernas ordinarie budget. Vidare hävdar man att principen att statligt stöd till för- eningslivet skall gå genom riksorganisationerna ger garantier för en likformig behandling i olika kommuner. Man framhåller också att ett sådant bidrags- system skulle medge en större kontinuitet i organisationernas planerings- arbete. Behovet av ett ökat ekonomiskt stöd till föreningslivet har under- strukits av ett antal remissinstanser.

Som jag tidigare betonat är behovet av ökad samhällelig satsning på barns fritidsaktiviteter omfattande. Garantier måste också skapas för att det sam- hälleliga stödet när det gäller fritidsaktiviteter som organiseras av förenings- livet verkligen kommer organisationernas verksamhet till godo. Det är vidare angeläget att stödet till ungdomsorganisationerna görs så enkelt som möjligt. Samtidigt är det av vikt att olika stödformer samordnas. Mycket talar för att kommunerna vore lämpligaste instans att fördela aktuella medel i enlighet med bamstugeutredningens förslag. Samtidigt finner jag ungdomsorgani- sationernas synpunkter beträffande likformig behandling i olika kommuner och kontinuitet i organisationernas planeringsarbete tungt vägande. Jag har funnit att övervägande skäl talar för en samordning av det av barnstu- geutredningen föreslagna bidraget beträffande åldrarna 7—11 år med det ak- tivitetsbidrag som i dag utgår för organisationernas lokala verksamhet bland ungdomar i åldrarna 12-25 år. Jag förordar sålunda att statligt bidrag skall utgå till ungdomsorganisationerna för f ritidsverksamhet bland barn i åldrarna 7—11 år efter samma principer som nuvarande bidrag till ungdomsorgani- sationernas lokala verksamhet. Dessa regler bör gälla fr. o. m. 1977/78. Vida- re räknar jag med en viss ökning av stödet per sammankomst.

Godtas mitt förslag om sänkning av den nedre åldersgränsen kommer bidragsgivningen att gälla verksamhet bland ungdomar mellan 7 och 25 år. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att använda samma bi- dragsform för aktivitet bland vitt skilda åldersgrupper. Verksamheten bland äldre föreningsungdomar bedrivs många gånger på helt andra villkor än de som gäller för de yngres aktiviteter och skulle sannolikt främjas av att samhällsstödet var utformat på annat sätt. I detta sammanhang kan erinras om den nyligen sänkta myndighetsåldern och det förhållandet att familjebildningen sker i lägre åldrar än tidigare samt att ett allt större

Prop. 1975/76:39 276

antal ungdomar tillbringar tonåren i utbildning i stället för förvärvsarbete. Enligt min mening är det mot denna bakgrund motiverat med en översyn av den övre åldersgränsen i bidragsreglerna för det statliga stödet till lokal ungdomsverksamhet. Översynsarbetet bör genomföras i nära samarbete med berörda ungdomsorganisationer. Jag avser att i annat sammanhang åter— komma till regeringen i denna fråga.

För att garantera ett tillfredsställande utbud av fritidsverksamhet efter skoldagen i alla kommuner och olika kommundelar bör utöver lokalt ak- tivitetsstöd ytterligare medel ställas till förfogande. som ett komplement till det lokala aktivitetsstödet och kommunernas egna insatser. Till skillnad mot vad som gäller för lokalt aktivitetsstöd bör kommunen bli mottagare och ansvarig för fördelningen av erhållet bidrag. Bidraget, som bör utgå generellt, bör utgå per elev i kommunens grundskolor. Detta bör disponeras för stöd och stimulans till föreningslivets verksamhet i den allmänna fri- tidsverksamheten. [ det fall där föreningslivet inte är representerat eller där man inom föreningslivet inte är beredd att åta sig ett ansvar för verk- samheter kan det bli aktuellt att disponera delar av stödet till kommunal fritidsverksamhet. Liksom barnstugeutredningen anser jag att en sådan an- vändning av stödet bör ses endast som en övergångsform i de områden där föreningsliv saknas. Det bör vara en strävan från kommunens sida att också i sådana områden söka kontakt med föreningslivet. För att få med föreningslivet i verksamheten är det viktigt att dessa kommer med redan i planeringsarbetet. Jag beräknar bidraget till 25 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1977/ 78. I fråga om ytterligare insatser avser jag återkomma till regeringen i samband med de årliga ställningstagandena till förslag till statsbudget.

Jag utgår från att kommunerna även i framtiden kommer att anslå medel för verksamhet bland ungdomsorganisationer och föreningsliv.

Frågor rörande utbetalning och redovisning m. rn. av statsbidraget för allmän fritidsverksamhet avser jag att återkomma till i samband med bud- getpropositionen för år 1977/78.

Ungdomsorganisationerna kommer, utifrån vad jag förordat, att få nya och stora uppgifter i samverkan med skolan. Föreningslivet kommer över huvud taget att spela en mycket betydelsefull roll i den lokala ungdoms- och fritidspolitiken. De lokala föreningarna kommer därför att behöva ökat stöd och stimulans från sina riksorganisationer. Detta gör att statsmakternas kontakter med ungdomsorganisationerna måste öka. Jag anser att statens ungdområd bör ha en central uppgift i detta sammanhang. Ungdomsrådet har redan ett nära samarbete med ungdomsorganisationerna och kontakter med dem som lokalt är ansvariga för fritidspolitiken i de flesta kommuner.

lnom kommundepartementet pågår i samråd med folkrörelserna och öv- riga departement ett allmänt översynsarbete angående relationerna mellan samhället och folkrörelserna. Syftet är att klargöra förutsättningarna för folk- rörelsernas arbete i framtiden.

Prop. 1975/76:39 ._ . 277

Statens ungdomsråd har i flera olika sammanhang tagit upp frågan om en översyn av rådets organisation och verksamhet. Detta har skett mot bakgrund av att de uppgifter som rådet anförtroddes i samband med om- organisationen år 1970 nu i det närmaste har fullföljts. [ en framställning i december l973 har rådet fört fram en begäran om särskild översyn och samma fråga aktualiserades ånyo i anslagsframställningen för budgetåret l976/77.

Med anledning av ungdomsrådets framställningar vill jag erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet framhöll i 1974 års statsverkspropo- sition (prop. 197421. bil. 10, s. 57) beträffande ungdomsrådets uppgifter. En central del av rådets verksamhet angavs där vara att fungera som kontakt- och samrådsorgan mellan ungdomsorganisationerna och staten. Genom att förmedla de åsikter som finns bland ungdomsorganisationerna kan rådet påverka de statliga insatserna på ungdoms- och fritidsområdet. Detta sker i första hand genom informations- och kontaktverksamheten och genom att rådet är remissorgan i ungdomspolitiska frågor.

Statens ungdomsråd skall också fungera som ett verkställande organ i olika frågor. Rådet genomför en betydelsefull försöksverksamhet och fördelar sedan några år medel till upplysningsverksamhet i alkohol- och narkoti- kafrågor. Fr.o.m. innevarande budgetår har rådet till uppgift att fördela bidrag till ungdomsorganisationernas försöks- och utvecklingsarbete. [ budgetprop för år l976/77 (prop. 1975/76:100 bil. 10) föreslås att från SÖ till statens ungdomsråd överförs uppgiften att fördela statsbidragen till ung- domsorganisationernas centrala och lokala verksamhet.

Den utveckling av ungdoms- och fritidsverksamheten som jag förordar innebär att statens ungdomsråd får nya arbetsuppgifter och en mera central roll i insatserna för ungdomens föreningsliv. Likaså ökar också betydelsen av ungdomsrådets informations- och kontaktverksamhet. Enligt min me- ning finns goda förutsättningar för en vidareutveckling av ungdomsrådets arbete enligt de riktlinjer som nu gäller för verksamheten. En närmare pre- cisering av arbetsuppgifterna kan göras med utgångspunkt från rådets egna förslag i de årliga anslagsframställningarna. Med hänsyn härtill anser jag det inte nödvändigt att f.n. aktualisera en sådan översyn av organisation och arbetsuppgifter som ungdomsrådet föreslagit.

] ungdomsrådet ingår f. n. företrädare från olika ungdomsorganisationer samt för socialstyrelsen, statens kulturråd och Svenska kommunförbundet. Med hänsyn till den nya roll som rådet kommer att ha avser jag att föreslå regeringen att antalet ledamöter utökas så att även en företrädare för SÖ bereds plats.

Prop. 1975/76:39 278

4 Kontakten mellan skola och arbetsliv m. m.

4.1. Arbetslivsanknytning m.m. i grundskolan

SlA har funnit det angeläget att studera den grupp ungdomar som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. För ett fåtal elever i grund- skolan, främst på högstadiet, är vanlig skolundervisning och skolgång svår att genomföra menar utredningen. l första hand är svårigheterna av social art. Skolans möjligheter att hjälpa dessa elever är begränsade. Deras skolgång kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan. Ut- redningen finner bl. a. mot bakgrund härav att det är angeläget att särskilda insatser görs för att förstärka och förbättra s t u d i e - 0 c h y r k e s 0 - rienteri ngen (syo) inom grundskolan. Förstärkningen bör bl.a. in- nefatta utökad praktisk yrkesorientering. De elever som avser att utbilda sig inom de mer utpräglat yrkesinriktade linjerna och som känner sig osäkera i fråga om sitt studieval bör beredas ökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök både på arbetsplatser och på aktuella linjer i gymnasieskolan för att bekanta sig med den verksamhet som de avser att välja. För de extremt skoltrötta eleverna bör en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av praktik inom en yrkessektor inom vilken en fortsatt utbildning kan bli aktuell. För en stor grupp ungdomar som inte påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt studie- och yrkesorientering nödvändig. An- svaret för dessa ungdomars vidare utbildning och yrkesval synes vara otill- räckligt förankrat hos olika institutioner i samhället. Utredningen föreslår därför att, innan ansvarsfrågan helt har lösts i samverkan med övriga myn- digheter, skolan åläggs uppgiften att följa upp samtliga elever efter grund- skolans slut under en viss tidsperiod. Förslagsvis skulle denna period omfatta två år. Då de nuvarande syo-funktionärema på grundskolans högstadium och på gymnasieskolan inte helt kan belastas med denna krävande arbets- uppgift föreslås att syo—organisationen inom skolväsendet förstärks med en elevkonsulent vid varje intagningsnämnd.

Utredningens förslag om särskilda insatser inom studie- och yrkesorien- teringen för utsatta elevgrupper och åläggande för skolan att följa samtliga elever efter grundskolan under två år har tillstyrkts av remissinstanserna. Således anser t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) det naturligt att skol- styrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för genomförandet av den uppföljande verksamheten samt vid behov också samarbetar med eventuellt andra berörda myndigheter.

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i fråga om arbetsformer och arbetssätt i grundskolan förordat att undervisningen i ökad utsträckning inriktas mot praktiska och laborativa arbetsformer och att undervisningen knyter an till elevernas verklighet. Ett sätt att nå verklighetsanknytning är kontakter med arbetslivet som kan ske såväl i undervisningen som i form av arbetslivserfarenhet. Genom att ungdomarna befinner sig längre tid i utbildning än tidigare finns enligt min mening behov av en ökad kontakt

Prop. 1975/76:39 , 279

med arbetslivet redan under utbildningstiden. ] dag sker denna i huvudsak genom studie- och yrkesorientering som bl. a. innehåller praktisk yrkes- orientering samt studiebesök. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att ge alla elever cn tillfredsställande erfarenhet av arbetslivet.

Studie- och yrkesorienteringen, som reformerades 1971 (prop. 1971134, UbU 1971:21, rskr 1971:214) och infördes som försöksverksamhet i grund- skolan och gymnasieskolan fr. o. m. läsåret 1973/74 i sin förändrade form, skall svara mot elevens krav på och behov av en allsidig orientering om utbildning, förhållanden i yrken och på arbetsmarknaden samt samhällets utbildnings- och arbetsmark nadspolitik och de bedömningar och värderingar som styr denna. Den skall medverka till att eleven utvecklar sin personlighet, sina anlag och intressen i syfte att finna en utbildningsväg eller ett yrke som ger möjlighet till såväl personlig tillfredsställelse som inväxande i vux- enlivet och skall därvid motverka traditionsbundna studie- och yrkesval- som beror på sociala och könsmässiga faktorer. Studie- och yrkes- orienteringen bör ses som en länk som förenar skolan och arbetslivet. ] likhet med LO anser jag att alla de arbetslivskontakter som eleverna har insprängda i undervisningen bör ha som syfte att ge praktisk arbetslivs- orientering. De kontakter med arbetslivet som obligatoriskt ingår i under- visningen liksom andra arbetslivskontakter måste därför av skolan uppfattas som en värdefull pedagogisk resurs av stimulerande och motiverande be- tydelse för eleverna.

SÖ har regeringens uppdrag att utvärdera den nya organisationen för stu- die- och yrkesorientering i skolan och fortlöpande redovisa erfarenheter. Det är enligt min mening angeläget att SÖ i anslutning till detta arbete analyserar de faktorer i utbildningen och undervisningen som snedvrider valet av utbildning och yrke efter grundskolan. Inte minst viktigt är det att analysera vilka faktorer som ligger bakom den sneda könsfördelningen i olika delar av utbildningen i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Att komma till rätta med denna fråga, liksom med de faktorer som bidrar till socialt betingade val över huvud taget samt att på alla sätt söka kompensera olika former av handikapp är några av de mest angelägna åtgärderna de närmaste åren. SÖ:s könsrollsprojekt har nyligen redovisat förslag om studie- och yrkesorientering. Förslaget behandlas f. n. inom SÖ.

Sedan budgetåret l974/ 75 bedrivs försöksverksamhet med uppsökande studie- och yrkesorientering. Budgctåret 1975/76 bedrivs enligt uppgift sådan försöksverksamhet i omkring 50 kommuner. För de kommuner som deltar i försöksverksamheten gäller de generella anvisningarna för syo-verksam- heten. l försöksverksamheten skall särskilt beaktas behovet av åtgärder för den grupp ungdomar som inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin utbildning i grundskolan eller gymnasieskola. Åtgärderna skall syfta till att förebygga ungdomarnas framtida sysselsätt- ningssvårigheter och sociala problem.

För att öka dessa insatser. som enligt vad jag har inhämtat givit positiva

Prop. 1975/76:39 280

erfarenheter, räknar jag ytterligare medel för uppsökande studie- och yr- kesorientering budgetåret l976/ 77. Antalet grundbelopp för den uppsökande försöksverksamheten bör fördubblas. Jag återkommer till denna fråga då jag behandlar anslaget Bidrag till studie- och yrkesorientering i det följande. Enligt min mening ger en sådan verksamhet bättre effekter än de av SlA föreslagna elevkonsulenterna vid intagningsnämnderna, bl. a. genom att des- sa medel kan knytas till kommunens skolväsende och därmed även till kommuner som saknar gymnasieskola. Jag återkommer i det följande till skolstyrelsernas ansvar beträffande elever som inte går vidare till gymna- sieskolan.

SlA menar att den praktiska arbetslivsorienteringen bör förstärkas for de elever som avser att utbilda sig inom de mer yrkesinriktade gymna- sielinjerna och som är osäkra om sitt val. Enligt min mening bör den prak- tiska arbetslivsorienteringen i grundskolan förstärkas för alla elever for att ge dem kunskaper om och insikter i arbetslivets villkor. Det är viktigt att den betraktas som en del av utbildningen för alla elever. Därmed bibehålles den grundläggande principen att eleverna skall få en gemensam utbildning. Flera remissinstanser, bl. a. SAF och LO, hävdar att skolans kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas upp på ett systematiskt sätt. Jag delar den uppfattning som framkommit vid remissbehandlingen, nämligen att en översyn behöver göras av den praktiska yrkesorienteringen på grund- skolans högstadium. LO anser att den praktiska yrkesorienteringen mer än f. n. bör inriktas mot arbetslivsorientering. Studie- och yrkesorienteringen bör breddas till att som ett led i skolans samhällsorientering även ge en allmän orientering om olika förhållanden och faktorer som präglar en ar- betsmiljö t. ex. kunskaper om lagar, avtal, överenskommelser, facklig verk- samhet och om partsförhållandena på arbetsplatserna. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att göra denna översyn.

En sådan översyn bör bl.a. innefatta förslag om den praktiska arbets- livsorienteringens längd, former, innehåll och förläggning under utbildnings- tiden. Det bör vara möjligt att ha ett system med praktisk arbetslivsorien- tering som är flexibelt både i fråga om längd och förläggning i tiden. Detta bör vara en möjlighet för alla elever. Inte minst viktig är en sådan möjlighet för elever som efter grundskolan avser att bedriva studier på gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer. Den praktiska arbetslivsorienteringen är för många av dessa elever en av de få kontakterna med arbetslivet under de år de befinner sig under utbildning. Följaktligen måste enligt min mening ar- betslivskontakterna vidgas ijämförelse med dagsläget. Samtidigt som jag vill framhålla att en sådan utveckling av skolan är nödvändig. är jag med- veten om att detta kan komma att stöta på en mängd svårigheter både vad gäller att skaffa utrymme i undervisningen och att få arbetslivet att i än större utsträckning ta emot ungdomar under utbildning. Det kommer att fordra ett nära samarbete mellan skola, arbetsförmedling, företag och fackliga organisationer.

Prop. 1975/76:39 _. :5' 281

I fråga om innehållet är det av stor betydelse att den praktiska arbets- livsorienteringen. förutom att göra eleven medveten om arbetslivets villkor, tar upp frågor till behandling som rör demokratifrågorna i arbetslivet, fack- löreningarnas roll, arbetsmiljön i stort och olika hälsorisker i arbetslivet samt kontakter och relationer mellan olika grupper av anställda. För att få en allsidig belysning av dessa frågor är det nödvändigt vid genomförandet av den praktiska arbetslivsorienteringen att olika parter på arbetsmarknaden deltar i denna del av utbildningsprocessen. Detta gäller såväl planering som genomförande och uppföljning av den praktiska yrkesorienteringen.

Vid översynen bör också beaktas problem med flickors och pojkars val av praktisk yrkesorientering. Även här har i SÖ:s könsrollsprojekt presen- terats förslag för att komma till rätta med de från könsrollssynpunkt sneda valen. Jag utgår från att SÖ, efter sin behandling av rapporten, inkommer till regeringen med förslag till sådana åtgärder som verket anser vara på- kallade och som fordrar statsmakternas ställningstaganden. Jag vill i detta sammanhang understryka syftet med arbetslivsorienteringen är att låta ele- ven lå inblick i och viss erfarenhet av arbetslivets problem och villkor, samtidigt som den bör utgöra viss vägledning inför framtida yrkesval. En sådan uppläggning kan ge mer av allmän arbetslivskunskap än en pryoperiod koncentrerad på ett yrke. Det är emellertid också nödvändigt att skolan ser till att både flickor och pojkar också får kontakt med den del av arbetslivet som de normalt hittills inte har valt.

Mot bakgrund av att studie- och yrkesorienteringen fyller en viktig funk- tion inför ungdomarnas val av verksamhet efter grundskolan bör i översynen också ingå överväganden om hur man i årskurs nio, före valet av utbildning i gymnasieskolan, kan förlägga ett längre sammanhängande block av studie- och yrkesorientering och praktisk arbetslivsorientering i undervisningen. Genom en sådan koncentration skulle sannolikt positiva erfarenheter vinnas i form av ökad motivation och medvetenhet som studie- och yrkesvalets betydelse. Enligt min mening är det viktigt att eleverna redan före grund- skolans slut får en Så god kontakt med arbetsförmedlingen att val av ut- bildning eller arbete efter grundskolan har förutsättningar att bli ett positivt val. Detta kan fordra en översyn av nuvarande samarbete mellan skola och arbetsförmedling. Det är också väsentligt att det finns ett tillräckligt antal platser ute i arbetslivet för den praktiska arbetslivsorienteringen.

Översynen bör ske i samarbete med arbetsmarknadens parter och arbets- marknadsstyrelsen.

Jag avser återkomma i denna fråga efter det att översynsarbetet har gjorts.

4.2. Uppföljning av grundskoleelever

Som jag tidigare har redovisat övergår flertalet av de ungdomar som lämnar grundskolan till studier i gymnasieskolan. En mindre del tar någon form av förvärvsarbete, ofta med sikte på att senare återgå till studierna. Ytterligare

Prop. 1975/76:39 282

några ungdomar går varken vidare till studier eller till förvärvsarbete. Den senare gruppen ungdomar har i dag betydande svårigheter på arbetsmark- naden. Arbetslöshetsstatistiken visar att ungdomar som inte har någon yr- kesutbildning är arbetslösa i större utsträckning än ungdomar som har en minst ettårig yrkesutbildning. Enligt min mening är det nödvändigt att alla ungdomar som lämnar grundskolan får en effektiv hjälp inför fortsatt utbildning eller inför inträdet på arbetsmarknaden. Särskilda åtgärder be- höver sättas in för att hjälpa de ungdomar som inte går vidare från grund- skolan till gymnasieskolan. Sådana åtgärder behövs även för ungdomar som avbryter sina studier i gymnasieskolan. En första förutsättning för att sam- hället aktivt skall kunna ge ungdomarna den hjälp de behöver är ett system för fortsatta kontakter bl. a. i form av fortsatt studie- och yrkesorientering efter grundskolan.

SlA har föreslagit att skolan skall följa ungdomarna under två år efter grundskolans slut. Förslaget har vunnit stöd hos remissinstanserna. En ar- betsgrupp inom utbildningsdepartementet, gymnasieskolegruppen, har i en rapport (Ds U l975:18) Utbildning m. m. för 16—19-åringar föreslagit åtgärder för att följa ungdomar i nämnda åldersgrupp.

Skolan har redan enligt skollagen det primära utbildningsansvaret för dessa ungdomar. Detta ansvar från skolans sida anser jag vara naturligt mot bakgrund av att gymnasieskolans Uppbyggnad och dimensionering har an- passats för att alla ungdomar skall kunna få en utbildning efter grundskolan. Även om gymnasieskolan är en frivillig utbildningsform får inrättandet av gymnasieskolan ses som ett uttryck för att samhället har ansvaret för alla ungdomars utbildning även efter den obligatoriska skolan. Detta har också kommit till uttryck i 2 & skollagen där det sägs bl. a. att kommunerna skall främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. Denna uppföljning måste för att bli effektiv och för att kunna kombineras med lämpliga insatser ske i nära samverkan med andra myndigheter, främst den lokala arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna.

Jag vill här erinra om vad sysselsättningsutredningen (SOU l975190) an- fört, nämligen att arbetsförmedlingen mellan berörda myndigheter, arbets- förmedling, skolan och den kommunala socialförvaltningen får successivt prövas och anpassas till de lokala förhållandena. Det finns skäl att under- stryka just behovet av en viss rörlighet i organisationen.

Syftet med uppföljningen är att ge alla ungdomar en möjlighet till arbete eller utbildning. För skolans del bör uppföljningen därför innebära att skol— styrelserna kontinuerligt håller sig informerade om vilka ungdomar som behöver särskild hjälp och stimulans. Var och en som inte studerar eller har arbete bör sökas upp för personlig kontakt. Den personliga kontakten bör syfta till att i samverkan med eleven utröna om intresse och möjlighet finns för någon form av utbildning — inorn gymnasieskolan, i arbetsmark- nadsutbildning eller i internutbildning — samt om han/hon har personliga problem av den art som motiverar speciell hjälp. Skolan behöver härvid

Prop. 1975/76:39 . .. 283

hålla en kontinuerlig kontakt med sociala centralnämnden eller motsvarande i kommunen och den lokala arbetsförmedlingen. ] de fall det blir aktuellt att söka arbete eller arbetsmarknadsutbildning bör det ankomma på skolan att kontakta den lokala arbetsförmedlingen som i sin tur bör överta ansvaret för att hålla kontakt med eleven. Behövs hjälp med personliga problem bör skolan förmedla kontakt med de myndigheter som kan ge hjälp i det enskilda fallet. Närmare föreskrifter om skolstyrelsernas åligganden ifråga om upp- följningen bör kunna meddelas av regeringen. Den här förordade uppfölj- ningen överensstämmer med vad gymnasieskolegruppen föreslagit.

Som nämnts bör skolan, i varje fall då det är aktuellt för eleven att söka arbete, kontakta den lokala arbetsförmedlingen för vidare åtgärd. Sådan kon- takt skall givetvis även tas om individen i fråga kan tänka sig någon form av arbetsmarknadsutbildning. Ansvaret för fortsatta åtgärder, t. ex. arbets- marknadsutbildning bör därefter åvila arbetsförmedlingen till dess arbete har kunnat ordnas. Det som skiljer arbetsförmedlingens roll i det här skis- serade systemet från vad som gäller i dag är att det bör ankomma på ar- betsförmedlingen att ha ansvaret för att en kontinuerlig kontakt upprätthålls med ungdomarna tills arbete har kunnat ordnas. På initiativ av sysselsätt- ningsutredningen har en försöksverksamhet med särskild arbetsförmedling m. m. för ungdomar under 20 år startats på fem orter, nämligen Halmstad, Karlstad, Skellefteå, Söderhamn och Södertälje. ! försöksverksamheten skall man dels bereda sysselsättning i form av arbete eller utbildning åt ej sys- selsatta ungdomar under 20 år på försöksorterna, dels studera problemen vid övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. Enligt vad som ti- digare har anmälts för riksdagen (prop. l975/ 76:25), har en liknande för- söksverksamhet startats på ytterligare ett antal orter. Den roll som arbets- förmedlingen här föreslås spela vid uppföljningen av den tidigare nämnda gruppen av 16—19 åringar ligger i linje med den nämnda försöksverksam- heten.

Den här föreslagna uppföljningen kan för skolans del redan anses ingå som en del av studie- och yrkesorienteringen. Detta gäller i-speciellt hög grad i de kommuner som har försöksverksamhet med uppsökande verk- samhet. Det finns också enligt vad jag har erfarit länsskolnämnder och enskilda skolstyrelser som har liknande verksamheter. Erfarenheterna är positiva. Det är angeläget att uppföljningen systematiseras på det sätt som jag nyss förordat. Denna systematiska uppföljning bör starta med de ung- domar som inte går vidare till gymnasieskolan samt de ungdomar som avbryter studierna i gymnasieskolan. De kommuner som deltar i försöks- verksamheten med uppsökande studie- och yrkesorientering bör bedriva verksamheten i huvudsak enligt de riktlinjer jag nyss förordat.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att gymnasieskolegruppen i sitt förslag tagit upp de problem som i dag möter de ungdomar som inte går vidare till gymnasieutbildning. För att bättre anpassa gymnasieskolans ut- bildning till ungdomars önskemål och förutsättningar föreslås, vid sidan

Prop. 1975/ 76:39 284

av den vanliga gymnasieutbildningen, ett system med kortare yrkesinriktade kurser. Betänkandet remissbehandlas f. n.

4.3. Övergång från grundskola till gymnasieskola

SIA framhåller att den ömsesidiga in formatio ne n mellan grund- skolan och gymnasieskolan lämnar en del övrigt att önska. Eleverna från grundskolan känner sig ibland dåligt informerade om gymnasieskolan. Gym- nasieskolan skulle besparas många problem om den själv utformade och genomförde en sådan information. Informationen till föräldrar bör på samma sätt som till eleverna ges på ett både lättfattligare och mera konkret sätt. Även här gäller att gymnasieskolan själv ger den bästa informationen.

Nuvarande in t a g n i n g 5 fö r fa ra n d e innebär för vissa elever stora svårigheter. Detta gäller främst de elever som har svårt att finna ett ut- bildnings- och yrkesmässigt alternativ till den Studieväg som utgör deras förstahandsval. Utredningen föreslår flera åtgärder bl. a. försöksverksamhet med preliminära intagningsbesked under mars månad som kan ligga till grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in på de linjer som eleverna sökt.

Vidare föreslås att fasta och enhetliga rutiner bör utarbetas för överförandet av informationer om elever. som är i behov av extra stöd och hjälp i gym- nasieskolan.

Jag delar utredningens uppfattning att den ömsesidiga informationen mel- lan grundskola och gymnasieskola kan förbättras. Sådan försöksverksamhet förekommer i dag i olika gymnasieregioner med lyckat resultat. Försöks- verksamheten bör enligt min mening utvärderas och ges en vidare spridning till andra regioner, som i dag saknar etablerade kontakter mellan grundskola och grymnasieskola.

Problemen vid övergången från grundskolan till gymnasieskolan är be- tydligt svårare att bemästra än vid övergång från ett stadium till ett annat inom grundskolan. Gymnasieskolan rekryterar elever från ett stort upp- tagningsområde. Detta skapar självfallet vissa svårigheter för den överläm- nande skolan att i samband med skolstarten kunna informera gymnasie- skolans lärare om vad eleverna har inhämtat i grundskolan. Jag finner det angeläget att man genom en gemensam planering inom gymnasieregionen försöker skapa sådana kontaktv'a'gar som är nödvändiga för att minska pro- blemen vid elevs övergång till gymnasieskola. Liksom SÖ anser jag att fortbildning och konferenser av olika slag oftare än vad som f. n. är fallet bör ske med deltagare från grundskola och gymnasieskola inom regionen. På så sätt skulle man på sikt lära känna varandra och varandras syn på skolfrågor. Det ankommer närmast på SÖ och länsskolnämnderna att sti- mulera aktiviteter i denna riktning.

SIA föreslår att gymnasieskolan själv informerar elever och föräldrar om den skolform. de linjer och kurser som den handhar. Jag delar denna upp-

Prop. I97S/76:39 . . 285

fattning. Detta får dock inte innebära att grundskolan på något sätt fråntas ansvaret att ge elever i grundskolan och deras föräldrar information om studievägar i gymnasieskolan. Det är naturligt att gymnasieskolans personal står för information om utbildningens innehåll, arbetssätt och övriga för- hållanden som ett komplement till grundskolans studie- och yrkesorien- tering.

En annan viktig åtgärd som grundskolan i sin studie- och yrkesorientering bör beakta är att grundskolans elever bereds tillfälle till studiebesök och samtal med elever och personal i gymnasieskolans linjer och specialkurser. Detta bör utgöra ett led i den systematiska informationen om studie- och yrkesvägar för grundskolan.

SIA har föreslagit vissa förändringar när det gäller intagningsproceduren till gymnasieskolan innefattande bl. a. förändring av kompetensbestämmel- serna. Dessa frågor utreds f. n. av betygsutredningen, som bl. a. har initierat försöksverksamhet med modifierat intagningsförfarande. Jag vill mot bak- grund av pågående utredningsarbete inte förorda att SIA:s förslag i dessa delar läggs till grund för några förändringar.

4.4. Lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv

SIA har i sina förslag lagt stor vikt vid skolans anknytning till samhället. Innebörden av detta är att skolan måste söka kontakt med organisationer och föreningsliv för att ge eleverna möjligheter till utvecklande engagemang i samhället utanför skolan. Det är enligt SIA lika viktigt att organisations- och föreningslivet engageras i skolans verksamhet. Kontakten med arbets- livet är som jag tidigare framhållit en väsentlig del av skolans samhällsansvar.

LO har i sitt remissvar framhållit att företrädare för arbetslivet i mycket högre grad än vad som nu sker måste få komma in i skolan. Elever och lärare måste lämna skolan och bedriva studier ute på arbetsplatserna i ome- delbar kontakt med människor och de problem som där finns. LO menar att utbyggda kontakter med arbetslivet kan bidra till konkretisering av sam- hällsanknytningen i undervisningen och därmed i studie- och yrkesorien- teringen. LO hänvisar bl. a. till det arbete som bedrivs inom SÖ i arbets- gruppen samverkan skola-arbetsliv. LO har i en särskild skrivelse till re- geringen ytterligare understrukit behovet av systematiserade kontakter mel- lan skola och arbetsliv.

SÖ har den IS december 1975 inkommit med förslag avseende regionala och lokala organ för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av representanter för arbets- marknadens parter, kommunförbunden, AMS och SÖ. På arbetsgruppens initiativ pågår också försöksverksamhet i ett antal kommuner.

SÖ föreslår att i varje kommun inrättas ett särskilt samrådsorgan för att organisera och systematisera kontakten mellan skola och arbetsliv. Rådets

Prop. 1975/76:39 286

uppgifter föreslås till en början omfatta grundskola och gymnasieskola. Efter hand bör även bl.a. vuxenutbildningen ingå. Samrådsorganet skall vara rådgivande organ till skolstyrelsen/utbildningsnämnden i frågor om utbild- ningens anknytning till arbetslivet och skall särskilt följa yrkesutbildningen inom den egna kommunen. Vidare bör rådet bl.a. följa och ge råd i fråga om undervisningen om arbetsmiljöfrågor och i arbetslivsorientering. Det bör samordna kontakterna mellan skola och arbetsliv inom kommunen bl. a. vad gäller planering, genomförande och uppföljning av studiedagar, stu- diebesök, perioder med praktisk yrkesorientering m. m. Samrådsorganet bör kunna ta initiativ till och medverka i fortbildningen av skolans personal och arbetslivets representanter. Rådet bör enligt SÖ också verka för ömsesidig information mellan skola och arbetsliv samt inom utbildningsväsendet.

Samrådsorganet bör, anser SÖ, ha en flexibel organisation och utformas efter lokala behov och förhållanden. Rådets ledamöter bör utses av skol- styrelsen efter förslag från bl. a. arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, som skall delta med lika antal ledamöter. l rådet skall vidare ingå repre- sentanter för skolan och för arbetsförmedlingen. En särskild sekreterare bör på hel- eller deltid knytas till rådet.

SÖ menar att det för samordning av dessa frågor i varje län bör finnas ett regionalt råd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Jag finner det värdefullt att förslag nu presenterats om särskilda organ i kommunerna och länen med uppgift att systematisera kontakterna mellan skola och arbetsliv. Jag delar den av LO i särskild skrivelse till regeringen redovisade uppfattningen att, om skolan regelbundet skall kunna upprätt- hålla kontakter med arbetslivets representanter, bör en fast organisationsform för dessa skapas. En allt övergripande uppgift för lokala och regionala pla- neringsråd bör enligt min mening bli att medverka till ett närmande mellan skolan, arbetslivets företrädare och arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnder- na.

Som sysselsättningsutredningen har framhållit är det nödvändigt att skapa permanenta och effektiva former för samverkan mellan skola. arbetsför- medling, arbetsgivare och fackförening i praktikfrågor. Tills vidare bör de lokala och regionala planeringsråden kunna fylla denna funktion. En viktig uppgift för rådet bör vara att verka och planera för facklig medverkan i skolornas undervisning om arbetsmarknad och arbetsliv. Särskilda medel för denna medverkan bör utgå ur förstärkningsresursen. Planeringsråden bör också ha till uppgift att planera och följa den uppsökande studie- och yrkesorienteringen bland de ungdomar som inte fortsätter till gymnasie- skolan. Enligt min mening skall i varje kommun och län inrättas sådana organ. Verksamheten bör starta fr. o. m. läsåret 1977/78. Planeringsrådens uppgifter och sammansättning bör enligt min mening i huvudsak följa de förslag som SÖ avgivit. Jag återkommer senare till dessa frågor. Jag räknar med att ett särskilt bidrag för verksamheten skall utgå från nämnda tidpunkt. Jag beräknar detta bidrag till 5 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Prop. 1975/76:39 237

5 Grundskolans statsbidragssystem m. m. 5.1 Inledning

SIA framhåller att vid utformningen av ett regelsystem för skolan måste det inre arbetets krav vara det primära och det styrande. Nuvarande re- gelsystem har utformats från andra förutsättningar än de som existerar i dagens skola. Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter att vissa förändringar görs i rådande system så att detta så långt möjligt får den inriktning som är nödvändig för att skapa en för alla elever likvärdig ut- bildningsmiljö. Grundtanken i utredningens förslag är att resursinsatsen för skolans verksamhet skall vara behovsorienterad, dvs. att insatsernas art och innehåll skall skifta efter lokala behov och förutsättningar. I dagens skola lägger statsbidragssystemens utformning hinder i vägen för en re- sursanvändning grundad på sådana principer. För att anpassa insatserna till de lokala behoven fordras större frihet beträffande resursanvändningen på alla beslutsnivåer.

Förslaget om förenkling av statsbidragsbestämmelserna och den friare resursanvändningen tillstyrks av den övervägande delen av remissinstan- serna. Särskilt kommunerna har mött förslagen med övervägande positiva omdömen. Några remissinstanser, däribland RRV och SACO/SR, har av- styrkt förslagen. Statskontoret har redovisat viss tveksamhet.

För egen del vill jag anföra följande. Det nuvarande regelsystemet med uttalad central och likformig styrning av skolan var under skolans utbyggnadsskede nödvändigt för att garantera ett enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning. Genom den omfattande reformering av skolväsendet som har ägt rum under de senaste decennierna har den nuvarande utformningen av grundskolan lagts fast. Kommunin- delningsreformen har skapat bärkraftigare kommuner, vilka kan ta på sig mer omfattande uppgifter än tidigare. Bl.a. av denna anledning har den kommunala verksamheten förändrats mot ett ökat ansvar för olika sam- hällsområden. Detta gäller inte minst på skolans område. Jag anser därför i likhet med SIA och ett övervägande antal remissinstanser att det nu är lämpligt att ytterligare öka det lokala engagemanget för skolans verksamhet. Detta kan enligt min mening ske utan att kravet på enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning eftersätts.

Genom att på olika sätt engagera de berörda i skolans brett upplagda verksamhet, dess planering, innehåll, organisation och genomförande kan enligt min mening förutsättningar skapas för att på ett bättre sätt än nu anpassa skolans verksamhet till skiftande lokala förutsättningar och behov. Jag är liksom utredningen övertygad om att resursinsatserna inte bör vara lika vid alla skolor. Behoven växlar mellan olika skolenheter. rektorsom- råden, kommuner och regioner. Jag har i det föregående förordat att skolans verksamhet organiseras i en-samlad skoldag inom vissa bestämda tider. Vidare har jag förordat att skolans arbetsformer och arbetssätt successivt

Prop. 1975/76:39 288

förändras för att uppnå ökad anpassning och hänsynstagande till elevernas behov och förutsättningar. Genom sådana förändringar bör behovet av sär- skilda stödåtgärder för elever eller grupper av elever minska på längre sikt. F. n. behövs dock avsevärda insatser göras för elever som har svårigheter i skolan, antingen dessa är beroende av elevens förutsättningar, har sociala orsaker eller är konsekvenser av skolans innehåll och utformning. Målet för en friare resursanvändning måste enligt min mening vara att insatser skall väljas så att de blir ett stöd och en stimulans för elever som av olika skäl har svårigheter. Detta bör medföra att de finner skolan meningsfull och får utbyte av sin skolgång. För att detta skall bli möjligt måste skolans resurstilldelning anpassas till lokala förhållanden. Reglerna för användning av resurser måste därför ges en sådan utformning att resurserna kan styras dit behoven är störst.

Enligt min mening utgör SIA:s förslag till förenkling av statsbidrags- bestämmelserna och förslag till friare resursanvändning en god grundval för att uppnå den åsyftade anpassningen till lokala förhållanden. Utred- ningens princip är enkel — resurserna skall fördelas och användas allt efter de behov som föreligger inom skilda kommuner, rektorsområden. skolen- heter, arbetsenheter, klasser osv. Förslaget ligger i linje med tidigare ställ- ningstaganden för ett ökat lokalt ansvar för skolans arbete och utveckling. Det har som jag redovisat också tillstyrkts av den övervägande delen av remissinstanserna. Jag kommer i det följande att på grundval av SIA:s förslag föreslå förändringar i nuvarande statsbidragsregler för grundskolan.

Innan jag behandlar detaljer i utredningens förslag vill jag något beröra statens roll i sammanhanget. På staten måste ankomma att bestämma mål och innehåll i utbildningen för att garantera en enhetlig utbildning för alla elever. Statsbidragsbestämmelserna och andra centrala bestämmelser har i dag två funktioner. Dels bestämmer de resursernas storlek, dels bestämmer de detaljerat det sätt på vilket resurserna skall användas vid den enskilda skolenheten. Genom nuvarande regelsystem har staten också påtagit sig det direkta driftansvaret för större delen av den pedagogiska verksamheten. Utrymmet för ett friare resursutnyttjande och för lokala variationer i skolans organisation är i dag begränsat. Statens ansvar och intresse är att, utifrån nuvarande fördelning av driftansvaret mellan staten och kommunerna, kun- na beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt att ange vissa regler och ramar för resursanvändningen genom bl. a. olika bestämmelser för personalsammansättningen i skolan. Däremot bör det inte vara en statlig uppgift att i detalj ange hur resurserna skall användas vid varje skolenhet. Dessutom har de möjligheter till lokal variation och anpassning som även nuvarande regelsystem tillåter inte utnyttjats. Enligt min mening bör bort- fallet av bestämmelser som reglerar utnuttjandet av de olika resurserna kun- na ersättas av målangivelser och modeller, som klargör syftet med och kon- sekvenserna av skilda resursanvändningar. En administrativ styrning ersätts i huvudsak med information och stimulans.

Prop. 1975/76.39 ;,.'--;-._' 289

De långsiktiga perSpektiven på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna på skolans område utreds av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Av direktiven till utredningen framgår bl.a. att den skall undersöka möjligheterna att komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan som i väsentligt ökad grad låter kom- munerna och deras skolstyrelser ta ansvaret för skolans verksamhet. Hu- vuduppgiften för de sakkunniga är att nå den för skolans arbete mest gynn- samma avvägningen mellan å ena sidan behovet av centrala bestämmelser för att säkerställa förutsättningar för att förverkliga de för skolan fastställda målen och å andra sidan behovet av utrymme för de lokala initiativ, åtgärder och ansvarstaganden som är nödvändiga för en väl fungerande skola.

SlA:s förslag till förändring av statsbidragsreglerna är ett steg i riktning mot ett ökat kommunalt drift- och kostnadsansvar för skolväsendet, som SSK har att utreda. Några remissinstanser har menat att man i avvaktan på förslag från SSK inte nu bör ta ställning till SIA:s förslag om ändring i statsbidragsbestämmelserna. SSK redovisar i sitt remissyttrande uppfatt- ningen att de erfarenheter och kunskaper, som man har i kommunerna och deras skolor, bör tas till vara för att få en ändamålsenlig och efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening bör, som jag tidigare understrukit, skolans verksamhet och arbetsformer förändras för att ge utrymme för lokala möj- ligheter att möta enskilda elevers varierande behov av stöd och stimulans. Detta är en av de centrala punkterna i förslaget om en friare resursan- vändning. En förändring av statsbidragsreglerna i huvudsak enligt de linjer SlA föreslagit kommer inte att föregripa ett senare ställningstagande till förslag från SSK. En sådan förändring. som jag här har berön, ligger helt i linje med denna utrednings direktiv.

Jag avser att senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att utfärda särskilda anvisningar med exempel för den friare resursanvändningen. Dessa skall vara en hjälp vid planeringen av resursinsatserna i den enskilda skol- enheten. Av särskild vikt är att dessa exempel visar på resursinsatser som möjliggör pedagogiska förändringar och kompensatoriska åtgärder som är nödvändiga för att de elever vilka inte får tillräckligt utbyte av sin skolgång skall uppleva undervisningen som meningsfull. Dessa anvisningar skall inte ges formen av styrande riktlinjer, utan endast tjäna som vägledning i arbetet.

5.2. Resurssystemets uppbyggnad

SlA föreslår att varje kommun som grund för verksamheten får bas - resurser, kompletterade med en förstärk ni ngsresu rs. Basre- sursen beräknas efter nuvarande administrativa indelning i klasser i grund- skolan. Antalet basresurser bygger på elevantalet och elevernas fördelning på skolenheter. SlA förutsätter att länsskolnämnden även i fortsättningen skall tillse att inte fler basresurser tas ut än vad som från pedagogisk och

Prop. 1975/76:39 290

ekonomisk synpunkt är motiverat. Förstärkningsresursen föreslås utgå med 0,57 veckotimmar per elev och är en sammanläggning av nuvarande för- stärkningsresurser för specialundervisning. resurstimmar m.m. Förstärk- ningsresursen är inte bunden till årskurser, stadier eller skolenheter utan kommunen får enligt SlA fritt disponera den, dock med den begränsningen att större delen skall användas för undervisningsändamål.

SlA:s förslag har. som jag nyss redovisat, tillstyrkts av flertalet remiss- instanser. Många remissinstanser understryker emellertid att en omläggning inte får drabba de mindre kommunerna och kommuner i glesbygd i form av minskade undervisningsresurser. Särskilt pekar man på att delar av för- stärkningsresursen kommer att omfördelas från skolenheter med förhållan- devis låga klassmedeltal till enheter med medeltal som ligger omkring de tal som gäller för delning av klass.

Enligt min mening kan utredningens förslag om b 3 s re 5 U rs e r läggas till grund för en förändring av statsbidragsbestämmelserna. Detta innebär att en basresurs utgår för varje påbörjat 25-tal elever i var och en av års- kurserna 1—3 på lågstadiet och för varje påbörjat 30-tal elever i varje årskurs på mellan- och högstadierna. Basresursen beräknas på elevantalet vid skol- enheten och utgår med en lärarveckotimme för varje elevveckotimme som ingår i timplanen för en årskurs med undantag för elevveckotimmarna i slöjd och hemkunskap där det utgår ytterligare en lärarveckotimme för varje elevveckotimme och basresurs. Innebörden av detta förslag är att antalet timmar för eleverna i timplanen i varje årskurs är utgångspunkten för me- delstilldelningen. Finns det exempelvis 115 elever i årskurs 1 i en skolenhet utgår fem basresurser. För lika många elever i årskurs 4 resp. årskurs 7 utgår fyra basresurser per årskurs. En förändring jämfört med det nuvarande systemet är att elever i nuvarande specialklasser kommer att ingå i be- räkningsunderlaget. Vid bestämmande av hur stort belopp som skall utgå för varje lärarveckotimme bör nuvarande principer i huvudsak tillämpas.

Liksom f. n. skall särskild hänsyn tas till glesbygdens speciella problem vid beräkning av basresurs. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Förslaget innebär att de nuvarande delningstalen för klass används som beräkningsgrund för tilldelning av basresurser. Detta behöver emellertid inte innebära att delningstal utgör grund för den faktiska skolorganisationen i kommunen. Som jag tidigare förordat bör även i framtiden den allsidigt sammansatta undervisningsgruppen, klassen, utgör basen för undervisning- en och arbetet inom grundskolan. En praktisk konsekvens härav blir att grupperingarna i undervisningen. klasserna, inte behöver följa delningstalen för basresurser. Klassen kan vara både större och mindre än vad delningstalen anger. Skolstyrelsen får här en frihet att disponera resurserna för indelning i klasser inom skolenheten. Det organisationsunderlag som länsskolnämn- den skall basera sitt beslut om basresurs på får främst karaktären av ett planerings-eller beslutsunderlag för statsbidragsgivningen. För den enskilda kommunen innebär en beräkning av statsbidraget enligt metoden med bas-

Prop. 1975/76:39 291

resurs och förstärkningsresurs, att det kan bli möjligt att bättre än f. n. anpassa skolans organisation till de- förutsättningar som finns i skilda skol- enheter. Detta ligger helt i linje med vad jag förordat om ökat lokalt in- flytande över skolans verksamhet. Jag vill emellertid kraftigt stryka under vad jag tidigare har förordat, nämligen att denna frihet att anpassa skol- organisationen efter lokala förhållanden inte får leda till permanenta un- dervisningsgrupper. som sätts samman efter elevernas kunskapsnivå, sociala förhållanden rn. m. Skolstyrelsen bör även fortsättningsvis åläggas att verka för att eleverna fördelas så att undervisningsgrupperna fåren så socialt allsidig sammansättning som möjligt.

Jag förutsätter att länsskolnämnderna liksom f. n. dels tillser att inte fler basresurser utgår än vad som från pedagogisk och ekonomisk synpunkt är motiverat, dels tar hänsyn till de riktlinjer som gäller för prövning av frågor om bevarande av skolenheter i glesbygd. Mot bakgrund av riksdagens beslut (prop. l973z77, UbU 1973129, rskr l973z243) om skolväsendets or- ganisation i glesbygd m. m. anserjag att det finns tillfredsställande garantier för att en övergång till beräkning av statsbidraget enligt metoden med bas— resurs inte kommer att medföra några förändringari möjligheterna för kom- muner i glesbygd att upprätthålla skolenheterjämfört med nuvarande stats- bidragsbestämmelser.

F ö r s t ä r k nin g 5 re 5 U r s e n bör enligt utredningens förslag beräknas på kommunens elevantal och uttryckas i lärarveckotimmar per elev. Det innebär att den del av nuvarande förstärkningsresurs som binds till tim- planen — resurstimmar förutom resurstimmar i slöjd och hemkunskap — i stället för att ha klassen som bas skall utgå per elev, liksom i dag gäller för resursen för specialundervisning. Genom att resurstimmarna kommer att beräknas per elev sker vissa omfördelningar av resurser från skolenheter med i genomsnitt lågt antal elever i klasserna till skolenheter med högre antal elever i klasserna. Vissa omfördelningar mellan kommunerna kommer också att ske. Anledningen till att utredningen valt detta fördelningssystem för förstärkningsresursen är uppfattningen att denna bör användas för att utjämna olikheter i resursbehov mellan kommuner och skolor med skilda problem. För att utjämna eventuella bristfälligheteri resursfördelningen mel- lan kommunerna. som kan uppkomma med detta bidragssystem vid en jämförelse med nuvarande system, föreslås att länsskolnämnderna får en utjämningsresurs.

De läroplansbundna resurstimmarna i det nuvarande systemet — alltså det antal lärarveckotimmar som överstiger antalet elevveckotimmar — är förutom för fritt valt arbete i första hand ett instrument för individualisering. När det gäller slöjd och hemkunskap är dessa timmar nödvändiga bl. a. med tanke på de lokaler som finns. SÖ:s anvisningar anger bl. a. att re- surstimmarna skall komma alla elever till godo. De skall således inte ersätta eller likställas med de särskilda resurser skolan förfogar över för samordnad specialundervisning etc. Vidare anges att resurstimmarna skall utnyttjas

Prop. 1975/76:39 292

i hela den utsträckning som anges i läroplanen, t. ex. för delning av klass i grupper för anpassning av undervisningens organisation till aktuella behov och för lärarsamverkan m. m. Nuvarande fördelning av resurstimmar mellan stadierna är ojämn. Lågstadiet har ett stort antal resurstimmar för delning av klasser oberoende av klasstorlek vid träning av grundläggande färdigheter i svenska och matematik. På mellanstadiet däremot är resurstimmarnas antal få. Dessutom får resurstimmar endast användas om antalet elever i klassen är lägst 21. Ett något större antal resurstimmar finns på högstadiet, där man f. n. fåranvända 20 (ä'-3 av denna resurs för annan insats än lärarledda verksamheter.

lförstärkningsresursen sammanförs alltså resurser som tillkommit av olika skäl. Specialundervisningen är behovsorienterad och avser att underlätta för elever med svårigheter. De läroplansbundna resurstimmarna har mer tillkommit för att lösa undervisningsproblem i olika ämnen, t. ex. vid ny- börjar'undervisning, praktiskt arbete och laborationer.

Det är främst, som jag tidigare framhållit, förstärkningsresursen som med- för en omfördelning av nuvarande resurser mellan kommuner och skol- enheter. Detta ligger i linje med den behovsorienterade resursfördelnings- modell som SlA ansett vara viktig för att skolan skall få möjlighet att lösa problemen där de främst uppträder och där behoven är störst. Jag delar utredningens ståndpunkt och menar att förstärkningsresursen måste bli mer behovsorienterad än f. n. för att man inom kommunen och den enskilda skolenheten skall kunna arbeta med en undervisningsorganisation som tar hänsyn till elevernas skilda behov av insatser. Detta hindrar inte att det behov som de läroplansbundna resurstimmarna i dag tillgodoser bör beaktas. Den friare resursanvändningen bör dock under inga förhållanden användas för att över lag göra mindre permanenta undervisningsgrupper och/eller ytterligare förstärkningar i ämnen som inte innebär insatser för elever med svårigheter.

Några få remissinstanser har anfört betänkligheter mot att resurstimmarna kopplas bort från klassorganisationen. Enligt min mening är behovet av resurstimmar för att lösa undervisningsproblemen inte lika stort i små klasser som i stora. Det ligger i sakens natur att behovet av att minska under- visningsgrupperna för träning i basfärdigheter är större i stora klasser än i små klasser där den dagliga undervisningen på ett helt annat sätt kan individualiseras och hänsyn kan tas till elevernas skiftande behov. En kon- struktion där resurstimmar inte är bundna till ämne och stadium ger or- ganisatoriska förutsättningar för att variera insatserna under läsåret mellan olika undervisningsgrupper och årskurser. En övergång till friare arbets- former i t.ex. arbetsenheter med ibland olika stora undervisningsgrupper allt efter ämnesstoff och arbetssätt kräver också möjligheter till friare ut- nyttjande av resurserna. Jag delar därför utredningens uppfattning att de nuvarande timplanebundna resurstimmarna förutom resurstimmar i slöjd och hemkunskap bör ingå i förstärkningsresursen.

Prop. 1975/76:39 ' , 293

Jag vill understryka att en övergång till att beräkna resurstimmar efter elevantal inte innebär att skolenheter med lågt elevantal ställs utan resurser för särskilda insatser. I vissa fall kan dock förändringen innebära att underlaget för lärares tjänsteunderlag minskar så mycket att det inte täcker hela undervisningsskyldigheten. Detta förhållande kan uppträda i några glesbygdskommuner, där minskningen i en skolenhet inte uppvägs av resurstillskott i en annan skolenhet. Enligt min mening bör en särskild glesbygdsgaranti i form av särskilt statsbidrag införas för att inte skolverk- samheten i kommuner med ett stort antal 5. k. b/B—skolor skall äventyras. Jag räknar dock med att detta statsbidrag endast skall utgå under en viss övergångstid. Grunderna för statsbidraget bör underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

Jag förordar mot bakgrund av vad jag nyss har anfört att nuvarande förstärkningsanordningar för specialundervisning, vilka redan i dag beräknas per elev, stödundervisning, kvarstannandet, samt resurstimmar i andra äm- nen än slöjd och hemkunskap ingår i förstärkningsresursen. Vidare bör nu- varande resurser för maskinskrivning och fritt valt arbete ingå. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört bör även resursen för frivillig musikunder- visning ingå i förstärkningsresursen. Liksom utredningen och flera remiss- instanser anser jag att nuvarande resurser för invandrarundervisning inte bör inräknas i förstärkningsresursen. Med hänvisning till vad jag tidigare anfört ärjag inte heller beredd att i resursen inräkna vissa delar av nuvarande resurs för särskild undervisning. Jag vill här erinra om att jag förordat vissa förändringar beträffande särskild undervisning. (2.3). Förstärkningsresursens omfattning på grundval av nuvarande förstärkningsanordningar motsvarar 0,534 lärarveckotimmar per elev. Vidare föreslår utredningen att medlen för särskilda åtgärder på skolområdet inräknas i förstärkningsresursen. Där- utöver har utredningen föreslagit ytterligare statliga medel för insatser un- der fria och frivilliga aktiviteter. Den nya resursinsatsen enligt utredningens förslag skall förbindas med ett krav på motsvarande kommunal insats. Den totala förstärkningsresursen enligt utredningens förslag utgår med 0,57 veckotimmar per elev.

] likhet med utredningen anserjag att medel som utgår ur anslaget Sär- skilda åtgärder på skolområdet under åttonde huvudtiteln bör inräknas i förstärkningsresursen. Regeringen hari prop. l975/76zl00 bil. 10, föreslagit att nämnda anlag för budgetåret l976/77 utgår med 50 milj. kr. Denna sammanlagda resurs motsvarar ca 0,02 veckotimmar per elev i 1975 års löneläge. Liksom utredningen anser jag att även denna resurs bör ingå i förstärkningsresursen. Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om revision av mellanstadiets timplan räknarjag t. v. med att resurser mot- svarande två lärarveckotimmar per vecka inräknas i förstärkningsresursen. Denna resurs motsvarar 0,03 veckotimmar per elev i grundskolan. Den totala förstärkningsresursen som kommer att utgå per elev i grundskolan kan på grundval härav beräknas till 0,585 veckotimmar. Resursen motsvarar

Prop. I975/76:39 294

ett ekonomiskt värde av omkring 1,5 miljarder kr. eller nästan en ljärdedel av den totala statliga kostnaden för grundskolan. Förstärkningsresursen kan behöva tekniskt justeras i samband med frågan om förändringar i grund- skolans läroplan på grundval av den översyn som jag i det föregående förordat att SÖ skall få i uppdrag att göra.

Utredningen föreslår att av den totala förstärkningsresursen skall 0,45 veckotimmar per elev utgå för undervisningsändamål och 0,09 veckotimmar utgå för övriga förstärkningsanordningar samt 0,03 veckotimmar utgöra en central del som fördelas av länsskolnämnderna. Jag räknar med att resursen fördelas på de olika ändamålen i huvudsak efter de proportioner utredningen föreslagit. Enligt min mening finns dock skäl som talar för en något större resurstilldelning för fritidsinsatser än vad utredningen föreslagit. Jag ämnar föreslå regeringen att återkomma till riksdagen då det gäller storleken av förstärkningsresursens olika delar.

Utöver den föreslagna förstärkningsresursen bör ytterligare resurser utgå till kommun vilken läsåret 1978/79 eller senare genomför en samlad skoldag enligt de riktlinjer jag i det föregående förordat. Jag räknar således med att ytterligare 0,025 lärarveckotimmar per elev i de rektorsområden, som har infört den samlade skoldagen, bör anslås för verksamhet under denna. Medel motsvarande 0,025 lärarveckotimmar skall utgå för annan verksamhet under skoldagen än undervisning och skall vara ett led i fritids- och för- eningsverksamheten i skolan. Vid fullt utbyggd skoldagsverksamhet i samt- liga kommuner kan den nya resursen beräknas motsvara ca 65 milj. kr. i dagens löneläge. Till skollnad från SIA anser jag inte att krav på någon kommunal motprestation bör ställas upp för att erhålla statsbidraget. Jag räknar dock med att kommunerna även i fortsättningen skall anslå medel för verksamheten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag har föreslagit att ett särskilt statsbidrag skall utåg för verksamheten i anslutning till skol- dagen.

För att möjliggöra en friare resursanvändning har utredningen även berört bidragskonstruktionen och beräkningsgrunderna för förstärkningsresursen. Utredningen anser att följande modell bör övervägas. Kommunen erhåller bidrag till lärarlönekostnader för timmar i basresursen och till den del av förstärkningsresursen som avser lärararbete. För insatser inom övriga för- stärkningsanordningar bör kommunerna erhålla ett bidrag uttryckt i kronor per elev. Enligt min mening bör bidraget till kostnader för lärarinsatser inom förstärkningsresursen beräknas efter en schablon med utgångspunkt i medellönekostnaden. För övriga insatser bör bidraget beräknas efter en schablonregel på samma sätt som i dag gäller för fritt valt arbete. Till frågan om utbetalning och redovisning m. ni. av basresurs och förstärkningsresurs avser jag i annat sammanhang återkomma till regeringen.

Jag vill slutligen i detta sammanhang ta upp frågan om tjänsteunderlag för ordinarie lärartjänster i grundskolan. F. n. ingår resurstimmar och spe- cialundervisningstimmar i underlaget för ordinarie lärartjänster. Jag räknar

Prop. 1975/76:39 ,_ . _ 295

med att den del av förstärkningsresursen som används för undervisnings- ändamål skall ingå i nämnda underlag.-

5.3. Resursfördelning

SIA föreslår att basresursen i likhet med nuvarande lärarlönebidrag skall rekvireras direkt av skolstyrelsen från länsskolnämnden. I fråga om för- stärkningsresursen bör enligt SlA:s förslag huvuddelen av denna stå till skolstyrelsens förfogande dels för centrala insatser inom kommunen, dels för fördelning direkt till rektorsområdena. Även förstärkningsresursen bör utbetalas direkt till skolstyrelsen. De resurser som avdelas för centrala, ge- mensamma åtgärder inom kommunen såsom fasta grupper och skoldaghem m. m., bör bli förhållandevis små, anser utredningen. Av resursen bör mer- parten ställas till rektorsområdenas förfogande.

Fördelningen av medel på rektorsområden bör ske på ett sådant sätt att elevantalet inom rektorsområdena inte ensamt blir utslagsgivande utan även behovet av särskilda insatser måste särskilt beaktas. Av avgörande betydelse bör vara rektorsområdets totala arbetssituation. Fördelning av resurser — som enligt SIA kan betraktas som en av skolstyrelsens mest centrala upp- gifter — måste grundas på ett beslutsunderlag som beskriver skillnader i förutsättningar mellan olika områden. Som en viktig del i beslutsunderlaget pekar utredningen på sociala profiler, uppgifter om personalförändringar och beläggningsgrad vid olika skolanläggningar.

I rektorsområdet och inom arbetsenheten skall enligt SIA resursfördel- ningen — vad beträffar personalfrågor — sammanfalla med tjänstefördelningen och planeringen av personligt schema för de anställda. Samma princip som på övriga nivåer bör vägleda arbetet. Enligt utredningen bör beslut i dessa frågor fattas av den av utredningen föreslagna bestyrelsen och inom ar- betsenheten av enhetskonferensen.

Förslagen om en behovsorienterad resursfördelning inom kommunerna har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till utredningens synpunkter och förslag i fråga om hur resurserna skall fördelas. De förslag som utredningen lägger fram om hur resursfördelningen bör ske regionalt och lokalt har inte mött några invändningar bland remiss- instanserna. Jag anser att utredningens förslag utgör en god grund för en vidare utveckling av ett behovsorienterat resursfördelningssystem.

Några remissinstanser, däribland Lycksele, Malmö och Stockholms kom- muner, ställer sig utifrån olika utgångspunkter tveksamma till länsskolnämndernas roll i sammanhanget. Dessa kommuner anser att även länsskolnämndsresursen bör fördelas efter behoven i resp. län och inte scha- blonmässigt som utredningen föreslagit. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang.

Jag anser att den förstärkningsresurs som ställs till förfogande för skol- styrelsen bör, som utredningen föreslagit, till största delen fördelas direkt

Prop. 1975/76:39 296

till rektorsområde och skolenhet. Det kan dock finnas behov av vissa ge- mensamma insatser vilket skolstyrelsen bör beakta. Till sådana insatser hör resurser för inrättande av fasta grupper, eventuella skoldaghem, förekomsten av sjukhusundervisning samt centrala åtgärder för kontaktverksamheten mellan hem och skola. Skolstyrelsen bör också ha möjlighet att avsätta medel för insatser i samband med den lokala utvärderingen av verksam- heten. Skolstyrelsens uppgift bör vidare vara att till de olika rektorsområdena fördela resurserna efter de reella behov, som finns inom ett rektorsområde eller en skolenhet. Utgångspunkten bör enligt min mening vara rektors- områdets totala arbetssituation som kan påverkas av sådana faktorer, som den sociala miljön i området, antalet elever på olika stadier, antalet in- vandrarelever och personalomsättningen. I planeringsförutsättningarna bör också ingå en beräkning av hur många timmar som måste tas i anspråk för tjänster av olika slag. Utredningen har också föreslagit att uppgifter inhämtas om beläggningsgraden vid olika skolanläggningar. En annan viktig förutsättning för resursfördelningen är den lokala utvärderingen av skol- verksamheten. Utredningens förslag till beslutsunderlag m. m. bör kunna tjäna som vägledning för kommunerna. Jag delar SÖ:s uppfattning att det ankommer på kommunerna själva att bedöma vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala direktiv för hur detta skall se ut bör inte utfärdas.

Som jag tidigare anfört avser jag att senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att utarbeta exempel för ett resursfördelningssystcm. Det är viktigt att detta skeri kontakt med Svenska kommunförbundet och övriga berörda parter.

Utredningen lämnar några exempel på hur olika insatser kan göras med hjälp av förstärkningsresursen. Jag finner dessa värdefulla för vidare dis- kussion och utveckling av olika metoder. Utredningen har föreslagit att det i läroplanens allmänna del införs ett avsnitt som belyser skolproblem och olika vägar att med hjälp av förstärkningsresursen åstadkomma en för- bättring i undervisningsarbetet och en allmänt positiv skolmiljö under skol- dagen. Jag ämnar senare föreslå regeringen att ett sådant avsnitt införs i läroplanens allmänna del.

I den av SÖ avlämnade rapporten om särskilda åtgärder på skolområdet framgår hur de anslagna medlen har utnyttjats för att förbättra skolarbetet för elever och personal. I de flesta skolorna har resurserna använts flexibelt beroende på de aktuella problemen. Personell förstärkning i undervisningen har satts in för att i första hand lösa problem i stora och heterogent sam- mansatta klasser. Problemen beskrivs som störningar i undervisningen, all- män oro, mindre god läsförmåga och låg motivation inför arbetsuppgifter. En vanlig åtgärd är delning av klasser eller grupper, framför allt i matematik och engelska. Även kompanjonlärarskap och samordnad specialundervis- ning har tillämpats.

Kommunerna anser över lag att deras förväntningar har uppfyllts. Det

Prop. 1975/76:39 __ 297

framgår att genom att eleverna har en meningsfull och stimulerande sys- selsättning under hela skoldagen — genom igångsatt fritidsverksamhet — har skolmiljön förbättrats. Rapporten visar dock att i de kommuner, där medlen har fördelats lika till alla rektorsområden utan hänsyn till de olika områdenas problem, har förstärkningen haft mindre effekt.

Det framgår även av rapporten att vissa svårigheter har funnits vid för- delningen av medlen. En sådan svårighet har t.ex. varit att kombinera en flexibel fördelning av medel med anställningstryggheten. Detta gäller såväl lärare som övrig skolpersonal.

Enligt min mening bör man i samband med övergång till nytt stats- bidragssystem och ökad frihet för kommunerna att fördela resurserna ut- nyttja de erfarenheter som framkommer vid användningen av de medel som avsätts för särskilda åtgärder på skolområdet.

Jag vill i detta sammanhang något uppehålla mig vid skolstyrelsens roll. Dess mest angelägna uppgift torde bli att se till att den fria resursan- vändningen leder till utjämning av utbildningsstandarden mellan olika rek- torsområden, skolenheter och arbetsenheter/ klasser. Detta måste ske, som bl. a. Malmö kommun framhåller, genom en kontinuerlig uppföljning av tilldelade resursers användning och effekt. Den fria resursanvändningen är inget mål i sig utan ett medel för att kunna använda resurserna effektivt och på sådant sätt att de svarar mot elevernas behov. Resursfördelningen bör enligt min mening inte leda till att tillgängliga lärarveckotimmar obe- roende av lärostoff, elevproblem m.m. används för att generellt minska undervisningsgruppernas storlek. Det måste alltid finnas medel kvar för insatser av mera speciell art. Jag delar helt SÖ:s uppfattning att utgångs- punkten för resursfördelningen inom rektorsområdet och arbetsenheten bör vara att elever med skolsvårigheter skall ha all den hjälp som inom re- sursernas ram står till buds för att möta deras behov. Detta gäller inte minst elever med handikapp. Insatserna skall så långt som möjligt avse förebyg- gande åtgärder. Insatserna skall också tillgodose behovet av att alla elever så tidigt som möjligt kan tillägna sig goda basfärdigheter framför allt i att tala, läsa och skriva. Det torde i detta sammanhang inte finnas skäl att ifrågasätta behovet av relativt små undervisningsgrupper på lågstadiet för att tillgodose enskilda elevers behov av att främst träna sina färdigheter. Därutöver bör som jag tidigare påpekat behovet av mindre undervisnings- grupper vid t.ex. laborationer och övergång till nytt stadium beaktas. En minskning av undervisningsgruppernas storlek kan alltså i många fall vara befogad. Beslut om detta måste då grundas på att behov av en sådan an- vändning av resursen föreligger och kan konstateras. Medel för insatser för mer speciella behov eller medel direkt riktade till enskilda elever eller grupper av elever måste alltid finnas. En över hela linjen generall sänkning av antalet elever i klasserna binder resurserna så att de ovan beskrivna behoven inte kan tillgodoses. Jag vill understryka att det främsta syftet med förstärkningsresursen är att förbättra situationen för de elever som

Prop. 1975/76:39 298

har svårigheter i skolarbetet. Detta innebär att vid fördelningen av resurserna bör dessa elevers behov av särskilda insatser prioriteras. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om helhetssynen på elevens situation och behov är det följaktligen viktigt att insatserna från skolans sida inte enbart koncentreras på undervisningen. Även andra verksamheter som har bc- tydelse för elevens personlighetsutveckling är viktiga att beakta i samman- hanget. '

De förändringar av det allmänna driftbidraget till grundskolan som jag i det föregående förordat är långtgående och ger utrymme för betydande insatser av olika slag under skoldagen. Kommunerna får enligt förslaget stor frihet att variera insatsernas art och innehåll alltefter var de olika pro- blemen uppträder i kommunens skolor. Kommunerna kommer följaktligen att få ett stort ansvar för att resurserna används på ett sådant sätt att de uppfyller av statsmakterna fastställda mål och riktlinjer.

Innan ett nytt statsbidragssystem kan införas erfordras ytterligare vissa tekniska utredningar beträffande utbetalning, redovisning och revision m. m. Vidare bör bestämmelser om glesbygdsgarantin utarbetas. Jag återkommer i annat sammanhang till dessa frågor.

5.4. Skolledningens dimensionering i grundskolan

SIA menar att en övergång till ökad frihet i fråga om resursanvändningen och en planering av olika verksamheter inom skoldagen fordrar en utökad volym för ledningsuppgifter och planeringsarbete.

Det är inte rationellt menar SIA att rektor/studierektor i den omfattning som i dag är fallet är tillfälligt avkopplade från ledningsuppgifter för att utnyttjas som lärare. Detta blir enligt SIA än mer omotiverat sedan _en skolledarutbildning byggts ut. Den samlade undervisningsskyldigheten för rektor/studierektor i grundskolan bör minskas med minst medianvärdet för rektors undervisningsskyldighet (7,5 veckotimmar). SIA anser även att det för skolledarna i glesbygd med många skolenheter bör finnas en extra resurs för att nedsätta undervisningsskyldigheten.

Skolledarförbundet liksom SL och SÖ tillstyrker förslaget. Skolledarför- bundet anser den föreslagna minskningen vara ett minimikrav.

Liksom SIA anser jag att skolledarens roll har förändrats på många sätt. I dag har vi fått en helt annan tyngdpunkt i skolledarens arbete. Denne har t. ex. blivit personaladministratör och personalvårdare på ett mer markant sätt än tidigare. En ökad anknytning av skolan till övrig verksamhet i sam- hället medför också enligt min mening behov av ökad tid för arbetsledning i skolan.

Statens personalnämnd (SPN) har i en kartläggning av anställda i stats- understödd verksamhet pekat på att skola i dag uppvisar personaladmi- nistrativa brister, vilka är att hänföra till bristande resurser. SPN pekar på att de befattningshavare som handlägger personaladministrativa frågor be-

Prop. 1975/76:39 .-' -. 299

höver mer tid för detta. I annat sammanhang harjag förordat en skol- ledarutbildning som också tar upp" frågor kring personalvård och personal- administration.

SIA har låtit utföra en undersökning om skolpersonalens sjukfrekvens och personalförändringar. Undersökningen visar att den mest frekventa sjuk- ledigheten är l—2 dagars frånvaro. I några kommuner förekommer en för- söksverksamhet, där skolledarens undervisningsskyldighet ej har varit bun- den vid ett visst antal timmar i veckan utan omfattat ett visst antal un- dervisningstimmar per läsår. Detta har medfön att skolledarna på dessa orter har haft möjlighet att tjänstgöra som vikarie för sjuka eller av andra orsaker frånvarande lärare under tider när sådan frånvaro har varit särskilt frekvent.

Enligt min mening är det angeläget med en förstärkning av skolledningen i grundskolan. Detta kan ske bl. a. genom sänkning av undervisningsskyl- digheten såsom SIA föreslagit och genom en utökning av antalet skolledare. Båda åtgärderna är angelägna. Om skolledarnas undervisningsskyldighet kan avtal träffas mellan parterna. Något avtal har emellertid inte träffats.

Jag anser det värdefullt för skolledningen att även fortsättningsvis i sitt arbete har kontakt med eleverna, antingen kontakten sker i form av un- dervisning eller annat arbete. Det är viktigt att skolledarens arbete inte blir enbart administrativt. Mot bakgrund av vad jag nyss har framfört anser jag däremot inte att denna del av arbetet skall anges som viss tid per vecka utan skolledarna bör själva avgöra när deras insats är av störst värde. SIA har beräknat skolledarnas nuvarande undervisningstimmar till tio per vecka eller 350 timmar per läsår.

Om inte avtal i denna fråga sluts mellan parterna bör enligt min mening en ändring ske fr.o.m. 1977/78 beträffande skolledarnas undervisnings- skyldighet enligt följande. Skolledarnas undervisning bör omfatta i genom- snitt 280 undervisningstimmar per skolledare och läsår eller, då det gäller skolledare som saknar lärarbehörighet, motsvarande annan arbetstid. För skolchef som tillika är rektor räknarjag ingen undervisningsskyldighet. Un- dervisningstiden bör anges per läsår med tanke på vad jag nyss anfört. Mot bakgrund av att olika rektorsområden, vilka i och för sig kan vara lika stora, har skiftande skolproblem är det en fördel om skolledarnas under- visningsskyldighet även kunde anpassas till sådana förhållanden. Skolsty- relsen bör i nära kontakt med kommunens skolledare avgöra fördelningen på resp. skolledare av det sammanlagda antalet undervisningstimmar för samtliga skolledare i kommunen. Vid en sådan fördelning bör hänsyn tas till olika problem i de olika rektorsområdena. För de rektorsområden där skolenheternas antal är sex eller fler skall kommunens sammanlagda summa minskas med 70 undervisningstimmar för varje skolledare inom sådant rek- torsområdc.

Jag övergår nu till att behandla frågor rörande beräkning av antalet skol- ledare i en kommun.

Prop. 1975/76:39 300

Om fattningen av en kommuns skolväsende bedöms efter ett poängsystem, där varje klass på låg- och mellanstadiet ger I poäng och varje klass på högstadiet 1,5 poäng. Samordnad specialundervisning och stödundervisning för invandrarelever ger 0.5 poäng för varje fullt 13-tal veckotimmar. Omfattar skolväsendet i kommunen mer än 71 poäng finns två eller fier tjänster som rektor beroende på kommunens poängtal. Tjänsterna inrättas vid vissa poängintervaller. Tjänster som studierektor inrättas i en kommun när rektors arbetsområde omfattar lägst 43 poäng eller, om högstadium ingår i arbets- området, lägst 22 poäng. Det system med basresurs och förstärkningsresurs för grundskolan, som eligt vad jag i det föregående förordat bör införas fr. o. m. läsåret 1978/79, innebär att nuvarande specialundervisningstimmar kommer att ingå i förstärkningsresursen. Detta innebär att inga poäng kan beräknas för denna undervisning.

Enligt min mening finns inte längre anledning att ha olika poängtal för basresurserna på de olika stadierna. Jag förordar att varje basresurs på grund- skolan skall ge 1,5 poäng. Detta medför en utökning av antalet skolledare.

Vad jag nu förordat innebär en betydande förstärkning av skolledarre- sursen i grundskolan. Dels minskar skolledarnas undervisningsskyldighet, dels ökar antalet skolledare på grund av det nya systemet för beräkning av kommunens skolpoäng.

Hur många rektorer som skall finnas vid grundskolan i en kommun be- stämms enligt vissa regler i skolförordningen (12 kap.). Däremot innehåller skolförordningen inte någon föreskrift om hur arbetsområdena för rektorerna skall bestämmas. Vissa föreskrifter i förordningen förutsätter dock att det finns endast en rektor för varje arbetsområde. Arbetsområdena bestämms av kommunen och redovisas i kommunens organisationsplan (2 kap. 2255" skolförordningen). Det har framkommit att kommunerna ansett sig för- hindrade att placera mer än en rektor i samma arbetsområde och därför inte inrättat fullt antal rektorstjänster. Enligt min mening är det olyckligt om skolledarresurserna inte utnyttjas helt. Det kan emellertid i vissa fall vara svårt att skapa naturliga arbetsområden för alla rektorer. I sådana fall bör det bara möjligt att ersätta en rektorstjänst med en studierektorstjänst utöver det antal sådana tjänster som skall finnas. Ett annat sätt kan vara att dela upp ett rektorsområde i olika arbetsområden.

5.5. Vissa uppgifter rörande arbetsledning och planering m.m.

SIA har ansett att för att arbetslagenskall fungera självständigt fordras en tjänst som st udieledare med samordningsuppgifter inom arbets- enheterna. Som ekonomiskt underlag föreslår SIA ett statsbidrag på 50 kr. per elev i grundskolan, som skall utnyttjas för att minska undervisnings- arbetet för studieledaren. Detta motsvarar dagens resurs för huvudlärar- organisationen, vilken enligt förslaget skulle avvecklas. Flertalet remiss- instanser är positiva till att inrätta studieledare på låg- och mellanstadiet,

Prop. 1975/76:39 301

medan särskilt lärarnas organisationer avstyrker förslaget om att slopa huvudlärarna på högstadiet. Liksom SIA anser jag det viktigt att någon inom ett arbetslag har möjlighet att samordna den pedagogiska planeringen och leda konferenser inom arbetsenheten. Den kon- struktion som utredningen förordat har emellertid mött motstånd från framför allt berörda personalorganisationer. Enligt min mening bör man inte se frågan om studieledare och huvudlärare isolerade från varandra. I mycket sammanfaller dessa funktioner. I en skolenhet finns dessutom andra särskilda tjänster för fullgörande av vissa arbetslednings- och planerings- uppgifter, vilka har många beröringspunkter med de arbetsuppgifter en stu- dieledare enligt SIA:s förslag bör ha. Således fullgörs vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter av tillsynslärare. För visst arbete i skolbibliotek finns lärare som vid sidan av sin tjänst är skolbibliotekarier.

Vid skolenhet med högstadium finns för sådan lärare som förestår äm- nesinstitution i något av ämnena biologi, fysik, kemi och teknik f. n. en arvodestjänst som institutionsföreståndare om antalet klasser är minst tolv och mer än en lärare undervisar i ämnet. SIA har utgått från att denna organisation skall vidareutvecklas och att speciell hänsyn då skall tas till institutionerna inom ämnena teckning, hemkunskap och slöjd.

SÖ har i en särskild utredning, förslag till personalorganisation kring lä- romedlen i grundskolan, föreslagit att statsbidraget för tillsynslärare och skolbibliotekarie skall ersättas med ett schablonbidrag för en skolintendent- funktion. SÖ anför att de instruktioner som f.n. finns för den personal som deltar i läromedelsarbetet hänför sig till tiden före nuvarande läroplan.

Man har funnit att vissa organisationsförändringar bör göras i syfte att renodla arbetsuppgifterna för nuvarande tillsynslärare och skolbibliotekarie. SÖ menar att en viss flexibilitet i organisationens utformning i synnerhet vid de större skolorna bör vara möjlig och även ibland nödvändig.

SÖ anför vidare att det måste vara betydelsefullt att man inom den enskilda kommunen med beaktande av tillgänglig personal och lokala omständigheter i övrigt får möjlighet att utforma organisationen på det sätt som bedöms vara ändamålsenligt och lämpligt. SÖ menar att flexibiliteten kan innebära att man tillämpar eri fördelning av arbetsuppgifterna som ansluter till det rådande systemet. SÖ påpekar att i en kommun där en medveten och kva- litativ satsning på folkbiblioteksverksamheten har skett med folkbiblioteket i anslutning till grundskolan såväl lokalmässig som organisatorisk samverkan mellan skolan och folkbiblioteket alltjämt bör ske.

Svenska kommunförbundet har tillstyrkt SÖ:s förslag under förutsättning att statsbidrag utgår till den av SÖ föreslagna biträdeshjälpen. Statens institut för läromedelsinformation, TCO, Föreningen Svenska Läromedelsproducen- ter samt LO har tillstyrkt SÖ:s förslag kring läromedlens organisation. SACO/SR avstyrker förslaget och menar att bibliotekarierna kommer att få en allt viktigare roll i skolan. Man hänvisar här till SIA och litteratur- utredningens betänkande (SOU l973:1) Litteraturen i skolan, i vilket fram-

Prop. 1975/76:39 302

hålls behovet av fackutbildade bibliotekarier i grundskolan. SACO/ SR menar att en sådan organisation kring läromedeln bör vara möjlig bl. a. genom en ökad samverkan mellan skolan och folkbiblioteket.

För att uppnå en anpassning till SlA:s förslag om arbetslag och friare resursanvändning är jag beredd att ansluta mig till det principiella synsätt som SÖ har i sin läromedelsutredning. Detta bör även enligt min mening kunna gälla organiserandet av de olika funktioner som f.n. ingår i hu- vudlärar- och institutionsföreståndartjänsterna.

Enligt min mening finns det uppenbara fördelar med en ordning där man lokalt kan besluta om organisationen i dessa frågor. Därigenom kan en anpassning ske efter lokala förhållanden. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den frihet i arbetssättet jag har förordat bör finnas i skolan. Sådedes bör det kunna ingå som en del av lärararbetet att sköta den pe- dagogiska planeringen och leda konferenser inom arbetsenheten, lämna öv— riga lärare råd och anvisningar, främja lärares fortbildning samt hjälpa mindre erfarna lärare. En del av lärararbetet bör även kunna bestå i att leda elev- vårdsarbetet inom arbetsenheten och tillse att beslutade åtgärder verkställs samt att tillse att elevgrupperingar inte mera varaktigt grundas på elevernas kunskapsnivå eller sociala förhållanden.

Jag anser även att det bör vara möjligt för en lärare att som en del av arbetet kunna förestå en ämnesinstitution. Det bör också vara möjligt att till lärararbete hänföra sådana uppgifter som att ha tillsyn över skolanlägg- ningen och ordningen vid denna, att anskaffa och vårda inventarier, ut- bildningsmaterial, läromedel och boksamlingar samt att svara för att skol- enhetens boksamlingar och skolbibliotek utnyttjas i skolarbetet. Andra upp- gifter bör kunna vara att bistå personal och elever med råd beträffande val och utnyttjande av läromedel och litteratur, att fungera som kontakt- person med centrala och regionala läromedelscentraler av olika slag samt att ha viss del av sin tjänstgöring förlagd till bibliotek, bokrum, materialrum. studierum o.d.

F. n. utförs de arbetsuppgifter som jag har berört som särskilda uppdrag av lärare efter en i skolförordningen detaljerad reglering på olika tjänstetyper. Sådana arbetsuppgifter som jag nu berört måste alltjämt utföras för att arbetet inom en skolenhet skall kunna fortgå under normala förhållanden. Nu- varande ordning ger emellertid enligt min mening inte den nödvändiga friheten i planeringsarbetet. som bör följa på ett beslut om friare resurs- användning och arbete i arbetslag. Jag anser att man, såsom jag tidigare framhållit, så nära verksamheten som möjligt bäst avgör hur man skall fördela dessa uppgifter på den personal som tjänstgör inom de olika skol- enheterna och i arbetslagen. Därvid får den berörda personalen direkt in- flytande på organisationen av arbetsuppgifterna. En konsekvens av ett sådant synsätt blir att nuvarande bestämmelser om särskilda arvodestjänster för vissa uppdrag i skolan bör utgå ur skolförordningen. Däremot bör vissa uppgifter som är nödvändiga för verksamhetens bedrivande fortsättningsvis

Prop. 1975/76:39 ---. 303

finnas intagna i förordningen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att nuvarande tjäns- tereglering i skolförordningen för här avsedda arbetsuppgifter bör upphöra. Arbets- och ersättningsvillkor för berörd personal som fortsättningsvis helt eller delvis fullgör sådana arbetsuppgifter bör i likhet med vad som nu gäller regleras genom kollektivavtal mellan berörda parter. I detta syfte avser jag att uppdra åt statens avtalsverk att uppta förhandlingar med berörda personalorganisationer om arbets- och ersättningsvillkor till personal som fullgör arbetslednings- och planeringsuppgifter av här avsett slag i grund- skolan. Jag förutsätter härvid att parterna även behandlar frågan om över- gångsbestämmelser med anledning av genomförandet av ny organisation och förändring av nuvarande tjänstereglering m. m. Den av mig förordade ordningen bör införas fr.o.m. budgetåret 1978/79 samtidigt som ett nytt statsbidragssystem träder i kraft. Det bör ankom ma på regeringen att närmare besluta om innehållet i dessa uppgifter samt om nödvändiga övergångs- bestämmelser. Jag avser att senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

5.6. Reservvikarier

SlA har låtit utföra en undersökning av dels personalomsättningen under fyra år Och dels sjukfrånvaron under tre åri fyra kommuner. Undersökningen visar att personalomsättningen inte är obetydlig och varierar mycket mellan olika rektorsområden. Undersökningen visar också att denna omsättning har ett samband med olika områdens sociala profiler. Elever som bor i områden med den ur utvecklingssynpunkt mest ogynnsamma miljön går i skolor som har den högsta personalomsättningen. En av orsakerna till denna omsättning är att lärarna vantrivs på ett eller annat sätt i sitt rek- torsområde. I annat sammanhang (6.2) tar jag upp detta i anledning av kommunernas ansvar för sin petsonalvård.

SCB:s register visar att mellan 2 % och 3 % av samtliga lärare i landet var borta på grund av sjukdom en vanlig arbetsdag. Om man till detta lägger övriga tjänstledighetsorsaker visar det sig att mellan 13 % och 14 % av lärarna var frånvarande en vanlig arbetsdag. Den undersökning i fyra kommuner som jag nyss har refererat till visar inte någon nämnvärd skillnad mellan olika lärarkategorier då det gäller frånvaron. För samtliga var den mest frekventa sjukledigheten l-2 dagar.

Lärarna har inte större sjukfrånvaro än andra arbetstagare, men för de enskilda eleverna blir situationen i skolan inte tillfredsställande med många korttid5vikarier. Dessa kommer till olika skolor för l—2 dagars tjänstgöring och får aldrig känna förhållandena i den skola. där de tjänstgör.

TCO och SL har i sina remissyttranden tagit upp dessa förhållanden och föreslår att statsbidrag bör utbetalas för att inrätta de extra eller extra ordinarie tjänster som lärare 1 eller 2 för reservvikarie, som länsskolnämnden redan nu kan medge. [ yttrandena föreslås att statsbidraget utgår med 110 % av

Prop. 1975/76:39 304

statsbidragsunderlaget. SL har dessutom inkommit med en särskild skrivelse i ärendet.

Den korttidsfrånvaro det här är fråga om, sjukledighet och annan tjänst- ledighet, uppgår mellan 4 och 5 '.?r'i och SL menar i sin skrivelse att en utbyggnad av reservvikarieinstitutionen till minst denna andel är önskvärd och befogad. SL anför vidare att lagen om facklig förtroendeman, som med- ger rätt till ledighet, medför samma svårighet nämligen att för att under- visningen skall kunna bedrivas i behörig ordning föreligger ett behov av kompetent lärarpersonal, som kan ersätta den lediga personalen.

SL menar att i de fall reservvikarien ej kan beredas kontinuerlig sys- selsättning som vikarie skall han/hon beredas annat arbete, som t. ex. hjälp åt andra lärare. En huvudförutsättning för att detta skall kunna utvecklas i den omfattning som är erforderlig är att statsbidrag utgår. SL anser att helt statsbidrag är den bästa garantin, men att statsbidrag till viss procent av lönekostnaderna bör kunna övervägas för att kommunernas benägenhet att inrätta tjänster skall öka. Förbundet menar också att andra tjänster än typ I eller 2 skall kunna inrättas.

F.n. erhålls statsbidrag för lärare som innehar tjänst. Statsbidraget för grundskolan beräknas på ett underlag som är 100 % av tjänsteunderlaget på grundskolan. Vid sjukledighet får kommunen betala vikarie för kortare perioder än helt läsår. Försäkringskassan inbetalar till kommunen den sjuk- lediges sjukpenning. Även vid annan kortare tjänstledighet betalar kom- munen i flertalet fall vikariekostnaderna.

Liksom SIA och SL anserjag att det är av betydande olägenhet för eleverna med korttidsvikarier. Dessa försvårar en för eleverna välbehövlig kontinuitet och stabilitet i skolarbetet och i personkontakterna. För att underlätta för kommunerna att inrätta särskilda tjänster som reservvikarie har jag inlett överläggning med kommunförbundet för att få en lösning där det i stats- bidraget inräknas vissa kostnader för reservvikarier. Utgångspunkten är där- vid att försäkringskassan, liksom i dag sker för gymnasieskolan, inbetalar sjukledigs sjukpenning till statsverket via riksförsäkringsverket. Jag ämnar föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.

6 Personalfrågor m. m. 6.1 Inledning

SIA har behandlat frågor om 5 p e cialis e ri n g inom skolan och konsta- terar att det skett en utveckling mot ökad specialisering på personalsidan inom utbildningsväsendet. Utredningen menar att Skolförordningens be- skrivning av lärarrollen rimmar illa både med den beskrivning av lärararbetet som finns i de läroplaner som de senaste decenniernas skolreformer har resulterat i och med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika verksamheter i skolan. Ett motsatsförhållande synes råda mellan förord-

Prop. 1975/76:39 ... .- 305

ningens innehåll och den situation som uppstår då skolan mer söker ta fasta på sociala och fritidsbetonade uppgifter. Lärarnas arbetstidsreglering menar utredningen spelar också en avgörande roll för den starka specia- Iiseringen i utbildningen till olika tjänster. Det brister sålunda i överens- stämmelse mellan regelsystemet för skolan och det arbetssätt som enligt läroplanerna bör främjas.

SIA anser att skolan behöver personal med olika specialutbildning men att personalen inte bör bindas till preciserade arbetsuppgifter genom snäva befattningsbeskrivningar. Så t. ex. bör inte lärararbetet tillåtas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete, medan elevernas personliga problem hänvisas till skolsocial personal. Skälet härtill är främst att ett framgångsrikt lärararbete fordrar en mycket god elevkännedom. Till grund för lärarrollens utformning bör ligga en helhetssyn som överensstämmer med den socialpedagogiska uppfattning som redan framfördes av 1946 års skolkommission. En hel- hetssyn fordrar att tjänstgöringsföreskrifter låter annat lärararbete än un- dervisning framstå som lika väsentligt. En helhetssyn på elevens behov leder till andra krav på läraren, vilket i sin tur innebär att innehåll och arbetsformer i annat lärararbete än undervisning i högre grad än f. n. måste genomsyra grundutbildning och fortbildning.

Enligt SIA fordras i allt skolans arbete en pedagogisk helhetssyn, där man inte ser lösningen på elevernas problem huvudsakligen som en fråga att leta upp rätt expert, utan där varje elev har möjlighet till permanenta, stabila kontakter med en begränsad grupp av personer. För att möjliggöra detta föreslår därför utredningen bl.a. stadieövergripande tjänstgöring för lärarna och försöksverksamhet med minskat antal lärare per elev på hög- stadiet. Vidare föreslås ökad tidsvolym för kontaktlärararbete och samordnad ledning, planering och elevvård inom arbetsenheten. Slutligen bör rekom- mendationer ges att inte tillämpa snäva befattningsbeskrivningar.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i allmänhet i ut- redningens synpunkter och tillstyrker förslagen till en förändring av lärar- rollen och specialistfunktionerna. I likhet med bl.a. SÖ och LO anser jag att en tillämpning av arbetslagsprincipen kan leda till en ökad samverkan mellan olika personalkategorier och medverka till en ändring av lärarrollen. Olika Specialister behövs dock i skolan. Eftersom läraren tillhör den per- sonalkategori i skolan som har de flesta kontakterna med eleverna under skoltiden kan jag förstå att utredningen och många remissinstanser funnit nuvarande lärararbete alltför begränsat och därför förordar en vidgning av lärarnas yrkesroll. SFL pekar här t. ex. på att lärarrollen bör ses i vid be- märkelse och innefatta en allmän omsorg om barns utveckling så att lärarens arbete principiellt kan innefatta också andra verksamheter än undervisning under skoldagen. Jag delar denna syn. Som jag tidigare har understrukit skall skolan ta fasta på helhetssynen på eleven. Läraren bör inrikta sitt arbete på att tillsammans med eleverna på ett för eleverna meningsfullt sätt medverka i elevens sociala och känslomässiga utveckling. Enligt min

Prop. 1975/76:39 306

mening har också det stora flertalet lärare uppfattat sitt yrke på detta sätt. Jag har förordat en utveckling i skolan "där lärare, övrig skolpersonal och elever i arbetslag i ökad utsträckning kommer att medverka till att eleven kan utveckla hela sin personlighet. Detta kräver bl. a. en starkare betoning av lärarens sociala uppgifter. En väsentlig del av lärarens roll är att i det dagliga arbetet vara arbetsledare och tillsammans med annan personal och elever planera arbetet samt samarbeta med elever,annan personal och föräldrar i ett socialt samspel. Läraren skall inte uteslutande vara kunskapsförmedlare utan han/hon skall utgå från och tillvarata elevernas egna upplevelser och erfarenheter i undervisningen, dvs. stå i ett samtalande, reflekterande och tolkande förhållande till såväl lärostoffsom det samhälle utifrån vilket stoffet är hämtat och som läraren och eleven lever i. Han/hon skall skapa för- utsättningarförlaborativtarbeteochutveckladearbetsformerochdetarbetssätt som tidigare beskrivits. Läraren måste sträva efter att så långt som möjligt försöka leva sig in i elevens situation. Läraren bör genom sin kontakt med eleven medverka till dennes sociala och känslomässiga mognad. I ett arbete med så högt ställda ambitioner om mänsklig kontakt måste alla vara medvetna om att man inte alltid kommer att lyckas. Ett misslyckande i detta avseende bör inte uppfattas som absolut eller definitivt. Därvid är ett förtroendefullt samarbete med andra lärare och annan personal liksom med föräldrarna mycket betydelsefullt.

Vad jag nu sagt kräver som SIA och flera remissinstanser påpekar en förändring av lärarutbildningen och en annan inriktning av lärarnas fort- bildning. lnte minst fortbildningen anser jag vara viktig med hänsyn till ständigt pågående förändringar. Jag kommer därför att förorda en kraftigt utbyggd fortbildning där alla personalgrupper i skolan deltar. En fortbildning där arbetslagsmetodiken ingår som en del kommer att underlätta ett in- växande i de arbetsformer och det arbetssätt som enligt min mening är en väg att minska specialiseringen i skolan. En sådan fortbildning kan också bryta den isolering i specifika yrkesroller som präglar skolarbetet och att samtidigt utnyttja de olika upplevelser, kunskaper och erfarenheter som finns hos olika personalgrupper i skolan.

Beträffande grundutbildningen av lärare har jag i direktiven till 1974 års lärarutbildningsutredning tagit fasta på att skolans ändrade uppgifter kräver en annan lärarutbildning med bl.a. en starkare betoning av lärarens sociala uppgifter i skolan. Jag har vidare i direktiven till utredningen pekat på att stadieövergripande tjänstgöring i vissa fall kan vara att föredra för att minska specialiseringen. Detta har jag också betonat i tilläggsdirektiv till utredningen där jag även tagit upp behovet av annan arbetslivserfarenhet än lärararbete.

Flera remissinstanser tar upp frågan om s k ol k u ra t o re r n a s oc h 5 k ol p 5 y k olo g e r n a s ro l l . Socialstyrelsen anser att skolkuratorn principiellt bör tillhöra kommunens socialförvaltning, även om arbetsplatsen är skolan. Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och

Prop. l975/ 76:39 ; . _, 307

den kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns viktigaste uppgift skulle därmed bli att samordna olika insatser inom ramen för en behandlingsplan. Andra remissinstanser, däribland brottsförebyggan- de rådet och socialutredningen menar att det finns skäl som talar för att skolstyrelsen är huvudman för kuratorerna.

Beträffande skolpsykologernas verksamhet menar bl. a. AMS att det är värdefullt om psykologinsatserna inom skolan kan ske enligt de i utred- ningen angivna riktlinjerna. SACO/SR delar utredningens syn att kuratorers och psykologers arbetsinsatser behöver tas i anspråk för elever med speciella problem. Organisationen menar att skolkuratorn bör ha fast anställning och arbetsplats inom skolan. Vidare bör elevunderlaget för skolpsykologernas arbetsområde starkt begränsas. SACO/SR föreslår här 1000 elever/skol- psykologtjänst.

För egen del fårjag anföra följande. Skolpsykolog och skolkurator är kom- munala tjänster som de allra flesta kommuner har valt att inrätta. Där dessa tjänster förekommer är det viktigt att de på ett naturligt sätt ingår i ar- betslaget. Skolkuratorn och skolpsykologen, som i sina arbeten har en sam- ordnande funktion, har goda möjligheter att såväl i arbetslag med lärare som i det skolsociala arbetet som helhet bidrar till utveckling av lagarbete och samordning av elevvårdande arbetsuppgifter. Det är viktigt att skol- kuratorn lokalmässigt är knuten till skolan och uppfattas tillhöra skolans personal och inte någon utifrån kommande expert. Detta behöver dock inte innebära att skolstyrelsen skall vara huvudman för skolkuratorn. Jag anser att det liksom f.n. måste vara en lokal fråga för kommunen att avgöra vem som skall vara huvudman för dessa tjänster. Oberoende av hur denna delfråga kommer att lösas lokalt är det angeläget att understryka att det för skolans olika insatser alltid kan bli fråga om att lösningar på vissa elev- problem kräver att man går utanför skolan och upprättar en vidare behand- lingsplan där kanske både sociala myndigheter, arbetsmarknadens parter och lokal arbetsmarknadsmyndighet är inkopplade och deltar. Skolpsyko- logen har stora möjligheter att i sitt arbete i skolan göra insatser, som är inriktade på en förbättring av arbetsförhållanden i hela skolan. Skolpsy— kologens uppgift får inte enbart bli att arbeta med enskilda elevproblem utan bör också inriktas på elever och personal som helhet. ,

1974 års skolhälsovårdsutredning (U 1974101) kommer att närmare beröra organisationen av och innehållet i skolhälsovårdsarbetet. Inom SÖ pågår även arbeten som skall resultera i riktlinjer för kurators- och psykologfunk- tionerna. En huvuduppgift för dessa arbeten är att belysa hur nämnda funk- tioner skall kunna komma in i skolornas arbetslag. En annan är frågan om hur psykologerna och kuratorerna tillsammans med skolans övriga per- sonal och elever skall kunna verka för en för alla tillfredsställande arbets- miljö, vilket innefattar både den inre och yttre miljön.

Den av vissa remissinstanser väckta frågan om hur stort elevunderlag som skall finnas för en tjänst som skolpsykolog är jag nu inte beredd att

Prop. I975/ 76:39 308

pröva. Eventuella statsbidrag till sådan verksamhet hänger samman med kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vilket utreds av SSK.

Mot bakgrund av de förslag som utredningen lägger fram om ett mer laborativt arbetssätt och en förstärkning av färdighetsträningen har SIA ut- förligt behandlat s k 0 1 b i bl i o t 0 k e n s roll i skolan och menar att dessa får än mer betydelsefulla uppgifter i framtiden. I dag finns ett stort antal integrerade skol- och folkbibliotek i grundskolan. I vissa fall anställer kom- munen fackutbildade bibliotekarier vid större grundskoleenheter. För de olika verksamheterna under skoldagen och även efter skoldagen är skol- biblioteken en viktig resurs, som dock är varierande från skolenhet till skol- enhet med som inte alltid är fullt utnyttjade menar utredningen.

Beträffande skolbibliotekariens funktion instämmer de remissinstanser som yttrat sig över detta i utredningens synpunkter. Således anser t. ex. SÖ och SACO/SR att skolbibliotekarien kan spela en väsentlig roll för att hjälpa elever med svårigheter.

Jag har tidigare under avsnitt (3.2) behandlat skolbibliotekens roll i skolans verksamhet och betonat vikten av att dessa används för att stärka det ar- betssätt som jag anser bör prägla skolan och för att uppnå väsentliga mål som bl. a. ökade färdigheter i lösning och skrivning. Det ankommer på kommunerna att besluta om biblioteksverksamheten skall skötas av fackbi- bliotekarien eller lärarpersonal. För lärarpersonalen krävs en viss fortbild- ning. Det ankommer på SÖ att beakta detta och därvid samråda med biblio- tekshögskolan.

6.2 Vissa personaladministrativa frågor

Utredningen ger en översikt av personaladministrativa pro- blem i skolan och betonar att i anslutning till kommunförbundets rekom- mendationer betydelsen av en systematisk introduktionsverksamhet som bör gälla för personal i skolan liksom på andra arbetsplatser inom kommunen. SIA ägnar också stort utrymme åt frågorna om personalens arbetstill- fredsställelse och svårigheter. Utifrån de undersökningar utredningen har refererat till samt den analys i övrigt som gjorts har SIA framlagt en rad förslag i syfte att förbättra situationen.

Utredningen menar att krav på omprövning, förändring och utveckling av hela skolverksamheten i ökad utsträckning måste initieras från skol- enheterna själva. Den fria resursanvändningen och ökad lokal kompetens syftar till att skapa förutsättningar för detta. Lärarnas arbetstillfredsställelse är nära knuten till elevernas situation. Sambandet mellan problem i skolan och elevernas svårigheter å ena sidan och elevens sociala situation å den andra är klart belagt genom omfattande skolforskning. Utredningens förslag om bl. a. fria aktiviteter, kontaktlärarverksamhet och vidgade föräldrakon- takter syftar till att åstadkomma en bättre situation både för elever och vuxna i skolan så att alla upplever en större arbetstillfredsställelse.

Prop. 1975/76:39 ., 309

Ett allvarligt problem i skolan menar utredningen är lärarnas isolering. Enlärarsystemet kan vara en orsak till detta. En annan kan vara hög per- sonalomsättning, varigenom kontinuiteten går förlorad i personal- och elev- kontakterna. En tredje faktor som påverkar arbetstillfredsställelsen är enligt SIA målens ambitionsnivå. Denna kan ha en olycklig psykologisk inverkan på lärarna då måluppfyllelsen inte upplevs som realiserbar. Dess innebörd i skolförfattningar är en riktningsangivelse men uppfattas som beskrivning av ett tillstånd som skall uppnås om läraren bara arbetar metodiskt riktigt, menar utredningen.

De remissinstanser som yttrat sig redovisar olika uppfattningar. SPN me- nar att dess erfarenhet visar på att den personaladministrativa verksamheten inom skolområdet har betydande brister. Skolornas egen personaladmini- stration är svagt utbyggd och kommunernas personaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet. Enligt SPN:s uppfattning har den detalj- reglering som gäller för skolområdet motverkat en samlad personalpolitisk bedömning och en konstruktiv personaladministravi utveckling. Kommun- förbundet konstaterar att det är naturligt att utforma personalpolitiken inom skolan som en del av kommunens personalpolitik. Frånvaron av konkreta förslag på det personalpolitiska området anser SACO/SR vara nästan totalt i utredningens förslag.

Såsom riksdagen har uttalat ankommer det på kommunerna, som har arbetsgivaransvaret,att konkret utveckla de personaladministrativa insatserna i skolorna (UbU 1973144, rskr l973z311). Det är naturligt att de personal- administrativa åtgärderna för lärare koncentreras på sådana insatser som syftar till att stödja och utveckla lärares förutsättningar att klara svårigheter i undervisningen. Här ingår åtgärder för introduktion och information samt att utveckla formerna för ledarskap och samråd. Här spelar den egna fort- bildningen inom arbetslaget stor roll. Det är således inte främst standar- diserade personaladministrativa arbetsrutiner som behövs utan insatser på hela det personalpolitiska området. Utredningens förslag om arbetsenheter och arbetslag, olika former för resursutnyttjande för att eliminera stora un- dervisningsgrupper samt fördelningen av arbetstid på lektioner och övrigt lärararbete bl. a. avsedda att bryta isoleringen inom skolan och skapa bättre relationer mellan personal och elever. Även den samlade skoldagen, friare resursanvändning, en annan beräkning av lärarnas arbetstid, decentralicering av beslutsfattande m. m. bör enligt min mening skapa förutsättningar för en bättre arbetssituation för skolans personal och därmed en högre grad av arbetstillfredsställelse. Jag delar utredningens synpunkter på att krav på omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. De arbetssätt, som jag i det föregående förordat för grundskolan, bygger på ett successivt genomförande där personalens inställning till förändringar och förnyelse är avgörande. Jag kommer också i det följande att förorda en skolledarutbildning och en fortbildning för per- sonalen, vilket torde kunna förbättra personalens möjlighet att påverka sin

Prop. 1975/76z39 310

situation och därmed arbetstillfredsställelsen i skolan.

Utredningen menar att en källa till bristande arbetstillfredsställelse hos lärarna är att de anser det svårt att förena de övergripande målen med den dagliga undervisningen. Jag har förståelse för att det i det dagliga arbetet kan vara svårt att alltid finna ett samband mellan långsiktiga mål och direkta resultat. Liksom utredningen vill jag understryka att de övergripande målen anger en inriktning, som man bör sträva mot dock utan att alltid behöva fråga sig om målet uppnåtts. Jag har i det föregående förordat att läro- plansarbetet inriktas på att underlätta för skolpersonalen att i det dagliga arbetet beakta de övergripande målen. Den betydelse arbetssätt och för- hållandet mellan lärare och elev har för skolans möjligheter att främja elevens utveckling bör också beaktas.

Målen måste vara högt ställda. Samtidigt måste alla som deltar i skol- verksamheten vara medvetna om att situationer uppstår då man inte kan nå uppställda mål. Det viktiga är att skolpersonalen får träning i och är villig att gemensamt bearbeta dessa situationer. I mänsklig gemenskap förekommer såväl positiva upplevelser som konflikter, vilka båda kan vara personlighetsutvecklande. Detta bör man inom skolan och arbetslaget ta fasta på. Gemenskapen och samarbetet inom arbetslaget kan förutom stöd och hjälp enligt min mening få stor betydelse för den förnyelse och per- sonlighetsutveckling som är så väsentlig för arbetstillfredsställelsen och oundgänglig i allt levande lärararbete.

6.3 Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete

SIA anser att det skulle vara en fördel om ett nytt arbetstidsavtal, som inte enbart utgår från begreppet undervisningsskyldighet, kunde åstadkom- mas för lärarna. Nuvarande arbetstidsreglering medför betydande olägen- heter vid en förändring av den nuvarande organisationen av skolans inre arbete i den riktning SIA föreslår. Utredningen förordar att regeringen upp- drar åt statens avtalsverk att uppta överläggningar med berörda personal- organisationer i syfte att nå en överenskommelse om reglering av lärararbete där även övrigt lärararbete ingår. Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag. Berörda personalorganisationer hän- visar till att frågan är förhandlingsbar.

Enligt vad jag inhämtat inleddes under hösten 1975 förhandlingar mellan statens avtalsverk och berörda huvudorganisationer. Jag förutsätter att här framförda synpunkter beaktas vid dessa förhandlingar.

6.4 Skolledarutbildning och vissa övriga skolledarfrågor

En ökad frihet i resursanvändning och den betoning av utvärdering och uppföljning som SIA har föreslagit kräver enligt utredningen en systematisk och vidgad skolledarutbildning. Även kravet på en ökad kontakt med när-

Prop. 1975/76:39 t—-.— 311

samhället och en förändring av skolans arbetsmiljö är faktorer som pekar på behovet av skolledarutbildning. Jämsides med och i samverkan med SIA:s utarbetande av förslag till skolledarutbildning har på SÖ:s uppdrag en utredningsgrupp. den s. k. PLUS-gruppen (Planering och ledning av ut- bildning för skolledare), lagt fram ett förslag. Försök har gjorts med denna utbildning under några år med tillfredsställande resultat.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att skolledare behöver en systematisk utbildning för de personalledande och administrativa funktioner som ingår i deras arbete. Den av mig föreslagna friheten i re- sursanvändningen samt betydelsen som har tillmätts bedömningen och upp- följningen och utvecklingen av verksamheten framhäver ytterligare behovet av en skolledarutbildning. Skolans centrala funktion i samhället ställer dess- utom stora krav på att skolledarna har god kännedom om annat arbete bland barn och ungdom.

Jag ansluter mig till de synpunkter som SÖ lämnat beträffande skolledar- utbildningen som bedrivs på försök i nämnda projekt. De tankegångar som SIA för fram rörande skolledarnas utbildning anser jag kan rymmas inom denna utbildning, som starkt anknyter till det dagliga arbetet inom det egna verksamhetsområdet. Jag anser det också riktigt att målgruppen för denna utbildning inte enbart omfattar skolledare i det allmänna skolväsendet utan utvidgas till att omfatta skolledare för särskilda vuxenutbildningsenheter, arvoderade studierektorer för vuxenutbildningen samt särskolans skolledare. För egen del anser jag att utbildningen skall kompletteras med samhälls- inriktad praktik utanför den verksamhet som skolledarna är direkt enga- gerade i.

SIA delar in skolledarna i tre olika kategorier då det gäller grundutbild- ningen: nyutnämnda skolledare, verksamma skolledare under 60 år samt verksamma över 60 år. För min del anserjag det tillräckligt med en kategori, nämligen i tjänst varande skolledare vilket också förordats av SÖ i dess förslag till utbildning. Liksom SÖ anser jag att skolledare skall fortbildas tillsammans med övrig personal inom skolan och på samma sätt som dessa. Statskontoret har föreslagit att utbildningen av skolledare skulle kunna för- läggas till nuvarande lärarhögskolor och universitetet för att utnyttja deras lokalresurser. För egen del anser jag att lärarhögskolornas personal bör kunna användas för att få en återkoppling mellan skolor och lärarhögskolor.

Liksom utredningen anserjag att SÖ efter samråd med kommunförbunden och skolledarna skall ha ansvaret för planering och genomförande av ut- bildningen. Däremot bör kommunförbundet i samråd med SÖ ansvara för skolchefsutbildningen i vilket även bör ingå samverkan med övriga kom- munala nämnder.

Jag övergår nu till att behandla de mål som bör ställas upp för skol- ledarutbildningen.

Skolledarutbildningen börsyftatill att deltagarna skall fördjupa sin kunskap- om skolans mål och diskutera innebörden av dessa samt hur de nås. Deltagar-

Prop. 1975/76z39 312

na skall ges möjlighet att fördjupa sin självkännedom och sin kunskap om relationer mellan människor. Utbildningen skall eftersträva att skolledarna utvecklar en vilja att tillsammans med övrig personal och elever frnna hand- lingsvägar och gemensamt lägga grunden för en verksamhetsutveckling i varje skola, där var och en kan påverka sin situation och får möjlighet till utveckling, Varje deltagare i utbildningen skall reellt medverka i ut- formningen och utprövningen av utbildningen och dess innehåll samt upp- leva och därigenom träna sig i ett demokratiskt arbetssätt. Deltagarna skall tillsammans med personalen verka för ett samarbete. mellan skola och sam- hälle, inbegripet arbetsliv och föreningsliv. De skall också träna sig i att tillsamans med skolans personal och elever kritiskt granska skolans dagliga verksamhet för att på så sätt pröva formerna för sitt sätt att arbeta. Ett sådant synsätt och handlande skall ligga till grund för utformningen av skolledarfunktionen och det är helt nödvändigt för en behovsinriktad styr- ning av resurserna. Utbildningen bör till arbetssätt och arbetsformer över- ensstämma med vad jag anfört i det föregående. Lagarbete bör känneteckna utbildningens alla delar.

Liksom SÖ anserjag att studiernas utgångspunkt skall vara verkliga pro- blem med anknytning till deltagarnas egen erfarenhet och arbetssituation. Bearbetningen av dessa problem skall styra arbetet. som kan organiseras i projekt där lagarbetet är den dominerande arbetsformen.

Växelspelet mellan utbildningen och den reguljära verksamheten är en förutsättning för att utbildningens mål skall uppnås.

Studiebesöken som skall förekomma under hemarbctstiden är av två typer. De skall dels göras hos kolleger för att ge en breddad syn på den egna uppgiften, dels avse att ge kunskap om och förståelse för den egna om- givningen genom studiebesök hos andra kommunala nämnder och för- valtningar.

Den samhällsinriktade praktiken anser jag liksom bl. a. LO betydelsefull. Den skall skapa förståelse för betydelsen av kommunikation och samarbete mellan olika grupper i samhället. Under praktiken bör vidare människors situation i arbetslivet samt den förnyelse som pågår där belysas. Den sam- hällsinriktade praktiken ger skolledarna bättre förutsättningar att klara sina viktiga uppgifter. Den samverkan mellan skola och arbetsliv som jag förordat i annat sammanhang kommer att kräva skolledare med en ökad erfarenhet från det omgivande samhället. Praktiken bör förläggas till två fjortondagars perioder under utbildningen. En parktikperiod bör knyta an till en för orten typisk verksamhet. Den andra delen av perioden bör bestå av arbete inom kommunens barn- och ungdomsverksamhet som ej handhas av skolsty- relsen, t.ex. som socialassistent eller fritidsledare. Denna praktik kan ses som en utvidgning av den samhällsinriktade praktik som redan i dag fö- rekommer i lärarutbildningen.

Liksom SÖ anser jag att grundutbildningen bör följas av en återkommande fortbildning i olika former, som följer upp och tillämpar de verksamhets-

Prop. 1975/76:39 .. 313

former och arbetssätt som har introducerats i grundutbildningen. En ut- värdering av Skolledarutbildningen sker tillsammans med utvärderingen av personalfortbildningen. Kostnaderna för Skolledarutbildningen innebär för budgetåret I976/77 totalt 1,7 milj. kr. I detta har jag räknat med ar- betsavlastande åtgärder motsvarande tre undervisningstimmar.

Det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande SÖ att utforma riktlinjer och bestämmelser för Skolledarutbildningen.

Utredningen tar upp frågan om k vin n 1 i ga lä ra re s möjligheter att bli skolledare. Bakgrunden är att det finns få kvinnliga skolledare trots att ca 6 ff") av alla lärare är kvinnor. För grundskolans del är denna siffra nästan 70 (i). Det bör enligt SlA:s mening ankomma på vederbörande myn- digheter, i första hand SÖ, att i det fortsatta arbetet med en översyn av nuvarande rekryteringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet åt för- hållanden som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid re- kryteringen av skolledare. Även utredningen angående Kvinnors situation i den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975:43) Kvinnor i statlig tjänst behandlat rekryteringen av kvinnliga lärare till skolledartjänster. Utredningen föreslår att SÖ åläggs att utge anvisningar om att studiedagar anordnas om skolledarnas arbete och arbetsuppgifter samt att SÖ utarbetar ett informations- och studiematerial för en tvådagars information om skolledarnas arbete. Vidare föreslås att SÖ bör utge an- visningar om att alla vikariat på skolledande befattningar meddelas på sko- lans anslagstavlor samt tillse att rektorerna uppmanar intresserade lärare att anmäla sig till skolledarvikariat. Vikariaten bör också kunna cirkulera bland intresserade lärare.

Även SIA anser det nödvändigt med en systematisering av rekryteringen av skolledare. SIA menar att företagsnämnden kan vara det forum där sko- lans anställda tillsammans diskuterar principer för vikariattjänstgöring.

De remissinstanser som yttrat sig över SIA:s förslag i denna del,bl. a. SÖ och Skolledarförbundet, tillstyrker förslaget. Även de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Kvinnor i statlig tjänst delar uppfattningen att man bör eftersträva en ökning av andelen kvinnor på skolledande be- fattningar. Hit hör bl.a. SÖ, SACO/SR, TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) samt Fredrika Bremer-förbundet, vilka också tillstyrker de förslag till åtgärder som föreslås.

För egen del vill jag anföra följande. Det är viktigt att eleverna under sin skoltid ges rollförebilder som stämmer överens med skolans mål att verka för jämställdhet mellan könen. Eleven hämtar sina förebilder bl. a. i den verklighet som återspeglas i undervisningen samt i könsfördelningen bland personalen i skolan. I detta avseende är att märka att andelen kvinnliga lärare på låg- och mellanstadiet är ca 80 "n. På skolledande befattningar är detta ett särskilt problem därför att det är få kvinnor på sådana poster, men samtidigt många i lärarkollektivet. Enligt min mening måste ökade insatser göras för att rekrytera fler kvinnor till skolledarbefattning. Det är

Prop. 1975/76z39 314

även angeläget att eftersträva att skolledningen får en allsidig samman- sättning med lärare med olika slag av utbildning och tjänstgöring.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad föredragande chefen för ut- bildningsdepartementet anförde i prop. I973:I (bil. 10) rörande rekryteringen av skolledare i gymnsieskolan. Han framhöll "att enligt gällande behörig- hetsföreskrifter alla som är behöriga till ordinarie tjänst som lärare i gym- nasieskolan också är behöriga till tjänst som rektor eller ordinarie studie- rektor". Vidare uttalades att ”även enligt gällande befordringsgrunder - insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som företrädesvis fordras för tjäns- ten — är lärare med olika slag av utbildning i och för sig jämställda och enligt min mening bör man eftersträva att skolledningen i en skolenhet med rektor och en eller flera studierektorer får en allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och lärartjänstgöring". Enligt min mening är det angeläget att skolmyndigheterna också beträffande grundskolan strä- var efter ett sådan allsidighet i rekryteringen vid tillsättning av skolledare. I detta ligger också att en jämnare fördelning mellan könen vad avser skol- ledarbefattningar bör eftersträvas.

De förslag som de båda utredningarna framför, bl. a. information om skolledares arbetssituation, arbetskrav och om de uppgifter som ingår i en skolledartjänst ansluter jag mig till. Vidare är det viktigt att vikariat på sådana tjänster, som har betydelsefulla meritvärden vid tillsättning av skol- ledartjänst, sprids på olika lärarkategorier och annan skolpersonal och att meddelande om tillgängliga vikariat ges på ett sådant sätt att alla intresserade har verkliga möjligheter att anmäla sitt intresse.

För att öka de kvinnliga lärarnas intresse för och möjlighet till skolle- darvikariat bör SÖ anordna särskilda fortbildningskurser i skoladmiinstra- tionen och skolledningsuppgifter. Även manliga lärare med utbildning som inte är väl företrädd bland skolledarna. t. ex. lärare i estetiskt-praktiska äm- nen, bör få genomgå samma fortbildningskurs. Jag återkommer till frågan under anslaget Lärares fortbildning.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att tillkalla en arbetsgrupp med företrädare för utbildningsmyndigheter, huvudmännen för grundskolan och gymnasieskolan och berörda parter med uppgift att ytterligare gå igenom de frågor som sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster.

Behörig till tjänst som skolledare är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid skolform som ingår i rektors arbetsområde. Om synnerliga skäl föreligger, kan till tjänst som rektor eller studierektor komma i fråga även den som inte är behörig till ordinarie tjänst som lärare. SIA menar att skolan i fråga om ledarfunktionen är en något speciell in- stitution i samhället, genom att den ensidigt rekryterar ledare från en enda personalkategori - lärare. I skolan finns också andra personalgrupper i direkt arbete med barn och ungdom, som borde komma i fråga som skolledare anser utredningen. Om den sammanlagda erfarenheten som skolledningen besitter är så vid som möjligt, torde detta vara till gagn för skolans verk-

Prop. 1975/76:39 . '.'. 315

samhet och utveckling. menar SIA och föreslår att den som kan inneha tjänst vid skolan också bör vara behörig till skolledartjänst.

Remissinstanserna är i denna fråga mycket splittrade. Å ena sidan finns de som tar helt avstånd från förslaget. Till dem hör bl. a. lärarorganisa- tionerna, som anser det självklart att skolledarna behöver pedagogiska kun- skaper av minst samma omfattning som lärarna. Å andra sidan finns de som tillstyrker förslaget. Hit hör bl.a. SÖ, statens avtalsverk (SAV), LO, några länsskolnämnder och kommuner. Sålunda anser SÖ det rimligt att kräva att skolledare skall ha erfarenhet från verksamhet inom skolan, men att detta inte behöver innebära krav på att ha haft tjänst som lärare. SAV menar att på skolledningen ställs krav på bättre personaladministration och ökad förtrogenhet med arbetsrättsliga frågor, vilket kan vara ett skäl för att vidga rekryteringsbasen för skolledare till andra tjänstemän än enbart lärare.

För egen del vill jag anföra följande. En skolledare i ungdomsskolan skall i dag inte inbart vara arbetsledare för pedagogiskt utbildad personal utan också i allt större utsträckning för annan skolpersonal. En ökad bredd i skolledarnas erfarenhetsbakgrund och i deras utbildning måste utifrån nu beskrivna förändringar betraktas som utomordentligt angelägen. F. n. gäller att även annan än den som är behörig till lärartjänst kan bli skolchef i kommunen. Denna möjlighet finns även för skolledare om synnerliga skäl föreligger. Enligt min mening finns det inget som utesluter att en person med erfarenhet från andra verksamhetsområden och med dokumenterad administrativ förmåga kan ha tillägnat sig samma synsätt och erfarenheter som en pedagog. oaktat han/hon saknar erforderlig pedagogisk kompetens i formellt hänseende. Behörighetsreglerna för skolledare bör mot bakgrund av vad jag nu har anfört ändras så att, förutom den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare, kan den som har erfarenhet från kommunal tjänst från skolverksamhet eller i övrigt från skoladministration vara behörig till skolledarbefattning. Dock bör alltid minst en av skolledarna i rektors- området ha pedagogisk utbildning.

6.5 Personalfortbildning

SlA har bedömt det som angeläget att snabbt öka de specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och menar att det knappast är möjligt att åstad- komma detta genom en ökning av den nuvarande ettårsutbildningen av speciallärare. Målet bör i stället vara att söka nå så många lärare som möjligt. Utredningen föreslår därför en fyraveckors fortbildning. Utbildningen bör på lika villkor stå öppen också för andra som arbetar i skolmiljön, exempelvis fritidspedagoger menar SIA. Innehållet i kursen bör koncentreras till läs- och skrivsvårigheternas metodik och anpassningsstörningar anser utredning- en och föreslår att utbildningen anordnas för ca 24000 lärare främst på låg- och mellanstadiet, dvs. ca en tredjedel av lärarkåren på grundskolan.

Prop. 1975/76:39 316

Förslaget om fortbildning i specialpedagogik har mötts positivt av llertalet remissinstanser. Några, däribland SÖ och Svenska Föreningen för Special- pedagogik, anser det dessutom angeläget med ökad utbildning av special- lärare.

Till de remissinstanser som har en kritisk inställning till förslaget hör lärarhögskolan i Uppsala, som anser att den definition som SIA ger av specialpedagogiken är oklar bl. a. gäller detta frågan i vilken mån special- pedagogiken skiljer sig från annan pedagogik. Lärarhögskolan ifrågasätter också värdet av en snabbkurs om fyra veckor eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i regel inte bara torde vara fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt.

Flera kommuner däribland Kalmar, Stockholm, Tyresö och Uppsala me- nar att det är viktigt att all personal får en fortbildning och då särskilt i att samarbeta i arbetslag. Även SL anser detta värdefullt.

Att ge lärarna och övrig skolpersonal utbildning och fortbildning betraktar jag som en förutsättning för att det skall lyckas att förändra skolan i riktning mot de mål, som samhället ställt upp. Skolan liksom samhället befinner sig i en ständig förändring, vilket kräver kontinuerlig utveckling av de me- toder man arbetar med. Förslagen har som jag redovisat mötts mycket po- sitivt.

I det följande kommer jag att behandla frågor som allmänt berör fort- bildningen, de särskilda fortbildningsinsatserna som det nya arbetssättet och de nya arbetsformerna kräver samt behovet av kvalificerad utbildning för specialpedagogiska inslag.

Det är väsentligt att all personal ges möjlighet till en mera organiserad fortbildning. För den personal. som har sin grundutbildning långt tillbaka i tiden, och för den personal som saknar eller har bristfällig utbildning, kan en formell fortbildningsinsats ge ett närmande till och en delaktighet i det tankesätt och det handlingsmönster, som en modern grundutbildning har avsett att ge. För den nyutbildade personalen kan det vara ett stöd att få ta del av den utbildning och den erfarenhet som finns i arbetslag där gammalt och nytt bryts mot vartannat.

Enligt min mening bör fortbildningen ha till uppgift att vidmakthålla och vidareutveckla den process som grundutbildningarna förväntas sätta igång, dvs. att i ett demokratiskt arbetssätt i lagarbetets form utveckla sina egna och andras kunskaper, erfarenheter, attityder och värderingar. Dess- utom bör den ha till uppgift att markera allas ansvar för varandra i hela skolverksamheten, inte bara då omställningssvårigheter kan uppstå. Den skall också till personalen föra ut resultat från forsknings- och utvecklings- arbete och därav önskvärda förändringar i arbetsform och innehåll i skol- verksamheten. Fortbildning skall även leda till kontakter med andra kom- munala organ och det föreningsliv som har med barn och ungdom att göra. Detta bör kunna underlättas genom lokala samverkansgrupper för ett för- bättrat nämndsamarbete. En viktig del bör vara att fonbildningen har en klar samhällsanknytning. Detta är samma mål som gäller för skolan i stort

Prop. 1975/76:39 317

nämligen att eleven skall fungera som samhällsmedborgare och utvecklas till en harmonisk människa.

Arbetslagen fyller, som jag ser det, i det dagliga arbetet en basfunktion i fortbildningen. Genom att arbeta tillsammans i ett lag får alla viktiga pedagogiska och sociala uppgifter. Genom planeringsarbete och konferenser får arbetslaget en utvecklande och fortbildande funktion för alla medlemmar. Alla i arbetslaget har sina speciella förutsättningar, alla har specifika tillgångar att dela med sig av. Inte minst viktigt är detta för den som tillträder sin första tjänst.

Den fortbildning som jag föreslår med anledning av mina ställningsta- ganden på grundval av vad jag förordat beträffande arbetssätt och arbets- former m. m. i skolan är inte en isolerad insats utan blir det första steget i en fortlöpande fortbildning. Fortbildningsbehovet är av olika karaktär. Året innan de nya statsbidragsbestämmelserna träder i kraft bör all personal i skolan informeras om förändringarna samt stimuleras att diskutera hur in- tentionerna bakom de framlagda förslagen skall förverkligas i det egna skol- arbetet. Elever, föräldrar och skolstyrelseledamöter bör erbjudas information och ges tillfälle till en diskussion om resursanvändningen samt arbetssätt och arbetsformer insatt i sitt lokala sammanhang. Dessa diskussioner bör kunna äga rum i studiecirkelforrn i första hand under studiedagarna, vilka jag räknar med bör utökas under läsåret 1977/78 från fem till sju. För att förbereda denna information och fortbildningsinsats bör två personer från varje rektorsområde under sommaren 1977 genomgå en särskild kurs för att få möjlighet att lägga upp studiedagsverksamheten i det egna rektors- området.

SIA har påpekat behovet av fortbildning för att öka kunskaperna om hur man bättre skall tillgodose behoven hos de elever som har skolsvå- righeter. Jag delar SIA:s uppfattning om att det behövs en metodisk förnyelse av arbetet i skolan. Enligt min mening kräver detta dels en särskild fort- bildningsinsats kring de arbetssätt och arbetsformer som tidigare förordats, dels en utbildning av lärare i specialpedagogik.

Till skillnad från SIA anser jag att rekryteringen till den särskilda fort- bildningen ej bör ske individuellt utan rektorsområdesvis. Dessutom bör fortbildningen vända sig även till andra än lärare och omfatta en grupp om 10-15 personer från varje rektorsområde.

Liksom vad gäller för skolledarutbildningen, anser jag att deltagarna i denna fortbildning skall fördjupa sin kunskap om skolans mål och diskutera innebörden av dessa samt hur de skall nås. Även i övrigt bör vad jag säger om skolledarutbildningens övergripande mål och arbetssätt gälla för denna fortbildning. Helhetssynen på eleven bör således belysas liksom den förnyelse av arbetsformer och arbetssätt i undervisningen som jag tidigare har förordat. Deltagarna bör rekryteras från olika verksamhetsområden. Därigenom kom- mer den samlade erfarenheten att berika fortbildningen. En samarbetsprocess kan startas och vidareutvecklas inom det egna rektorsområdet. Deltagarna

Prop. 1975/76:39 318

bör ges stort inflytande på fortbildningens utformning och innehåll.

Jag anser att denna fortbildning bör bygga på de erfarenheter som har inhämtats från liknande fortbildning. Tillsammans bör fortbildningen om- fatta fyra veckor uppdelat i etapper. En första vecka läggs till ferietid. Därefter skall tio kursdagar följa under påföljande läsår. Under dessa tio dagar kom- mer statsbidrag att utgå till de vikariekostnader som uppstår. Under detta läsår bör liksom för skolledarutbildningen visst hemarbete och vissa studie- besök bedrivas för att man skall anknyta fortbildningen till den egna verk- samheten. Detta följs av en utvärdering om tre dagar under nästkommande sommar. Fortbildningen avslutas sedan genom en två dagars utvärdering under ferietid av både denna fortbildning och Skolledarutbildningen.

Denna särskilda fortbildning bör genomföras under en tio års period. Jag beräknar kostnaderna till 8 milj. kr. för budgetåret l976/77.

Enligt min mening behövs ytterligare insatser för att öka skolans tillgång på utbildad lärarpersonal, som i sitt arbete särskilt bör inrikta sig på de specialpedagogiska inslagen enligt utredningens terminologi.

De specialpedagogiska insatserna kräver enligt min mening en helt annan och djupare kunskap om de faktorer som påverkarelevernas studiemotivation och som skapar skolsvårigheter, än som är möjligt att tillgodogöra sig under en fortbildning om fyra veckor. Jag förordar därför att grundskolans olika lärarkategorier får en särskild utbildning i specialpedago- gik genom att speciallärarutbildningen på gren l utökas kraftigt.

Den utbildade lärarpersonalen kommer som jag ser det att i allt större utsträckning arbeta i vanliga undervisningsgrupper utan begränsning till visst stadium. Arbetet förutsätter att man arbetar förebyggande, deltari lagarbete och har ett speciellt ansvar för elever som har svårigheter i skolan. Lärarna med sådan utbildning bör enligt min mening vara speciellt skickade att ansvara för och ge hjälp och råd i fråga om att koppla ihop de övergripande målen med den dagliga undervisningen, särskilt i fråga om färdighetsträ- ningen.

Förutom de mål som gäller för Skolledarutbildningen och personalfort- bildningen som jag i det föregående har behandlat, bör den särskilda ut- bildningen i specialpedagogik bl. a. ge läraren god beredskap att möta elever med olika skolsvårigheter i sin roll i arbetslaget. Vidare bör den skapa en insikt i förhållandet mellan skolan och det övriga samhället och den sociala bakgrundens roll vid skolsvårigheter och beteendestörningar. Därvid bör särskilt uppmärksammas den inverkan som särbehandling och negativa för- väntningar kan medföra. Ytterligare mål för utbildningen är att fördjupa kunskapen om olika pedagogiska och psykologiska teorier. Jag anser det vara en fördel om läraren under sin utbildning i så stor utsträckning som möjligt kan följa samma grupper av elever för att utbildningen skall bli mer verklighetsanknuten.

Enligt min mening bör en kraftig utbyggnad ske av utbildningskapaciteten vad gäller lärare med särskild utbildning i specialpedagogik. Innevarande

Prop. l975/76:39 ri,-'. 319

budgetår tas 624 lärare in på den gren av speciallärarutbildning, som närmast motsvarar den utbildning jag i det föregående förordat. Jag räknar således med att antalet intagningsplatser vid nuvarande lärarhögskolor med spe- ciallärarutbildning kan ytterligare höjas med ca 300. Detta bör ske genom att nuvarande intagningsgrupper ökas med 50 % och att lärarhögskolorna därvid själva äger att bestämma undervisningsgruppernas storlek. Jag har i prop. 1975/76:89 om Lärarutbildningens lokalisering och dimensionering m.m. räknat med ett ökat medelsbehov till följd härav för budgetåret l976/77 om ytterligare 2,4 milj. kr. under anslaget Fl. Lärarhögskolor: Avlöningar till lärarpersonal m. m. och 525 000 kr. under anslaget F 2. Lä- rarhögskolorna: Driftkostnader. De nya medlen avser främst delning av klass i mindre grupper för undervisning i vissa betydelsefulla moment eller förstärkning på annat sätt som man på den enskilda lärarhögskolan beslutar om.

Utbildningen bör stå öppen för alla lärarkategorier. Det är angeläget att få en viss spridning av antalet specialpedagogiskt utbildade lärare på alla stadier. Vidare är det angeläget att sökande från sådana kommuner, som har ett lågt antal lärare med specialpedagogisk inriktning, prioriteras. Det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande SÖ att besluta om fördelningen av intagningsplatserna.

Jag vill i detta sammanhang ta upp vissa frågor rörande tjänsteunderlag för speciallärare i grundskolan.

F. n. inrättas ordinarie tjänst som lärare 3 och 4 för undervisning i hjälp- klass, observationsklass, hörselklass, synklass, läsklass och klass för rörel- sehindrade. Sådan tjänst för lärare 3 och 4 inrättas också för samordnad specialundervisning. Behörig till sådan tjänst är klasslärare som genomgått speciallärarutbildning. Underlaget för inrättandet av sådana tjänster bestäms av varje kommuns specialundervisningskvot — högst 0,3 veckotimmar per elev. Genom det statsbidragssystem som jag förordat i det föregående (5.2) för grundskolan kommer ifrågavarande specialundervisningskvot att inräk- nas i förstärkningsresursen. Underlaget för inrättande av särskilda tjänster kommer därvid att ingå i en större resurs. Jag räknar även fortsättningsvis med ett behov av sådana tjänster. Till frågan om tjänsteunderlag för dessa återkommer jag i annat sammanhang.

7 Ledning och samverkan i skolan 7.1 ledningsorgan vid skolenhet

SIA anser att det är angeläget att det utvecklingsarbete som pågår mellan olika nämnder kan vidareutvecklas också med hänsyn till det politiska in- flytandet på kommundelsnivå. Utredningen framhåller att rektorsområden och gymnasiala skolenheter utgör stora och viktiga institutioner inom skilda kommundelar, på samma sätt som förskolor, ålderdomshem och fritids-

Prop. 1975/76:39 320

anläggningar. Liksom det är angeläget att förstärka det medborgerliga in- flytandet över arbetet bland barn och ungdom inom ett bostadsområde är det angeläget att förstärka och vidareutveckla demokratiska styrelseformer inorn institutionerna. Enligt utredningens uppfattning bör man därför un- dersöka möjligheten av att låta besluten inom rektorsområdena och skol- enheterna, där de huvudsakligen avser verkställighet, utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda. Utredningen bedömer det som angeläget att såväl anställda som elever och föräldrar får ökad delaktighet i utform- ningen av arbetsmiljön.

Utredningen har efter att ha vägt olika önskemål mot varandra funnit det lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av verksamheten inom ett rektorsområde eller en skolenhet får ett ökat inllytande på den löpande verksamheten i skolan. SIA föreslår därför att i ledningen för ett rektors- område (en skolenhet) bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd be - s t y re l s e .

Bestyrelsen bör eligt SIA utgöra styrelse för institutionen och bör vara sammansatt av representanter för skolans personal, elever och föräldrar. Rektor bör ingå som ordförande.

Enligt utredningens mening bör bestyrelsen vid olika slag av rektors- områden och gymnasieskolenheter ha olika sammansättning beroende på om det är ett rektorsområde med låg- och mellanstadium, ett rektorsområde med högstadium eller gymnasieskolenhet. Gemensamt för alla är att be- styrelsen skall ha en majoritet av skolledning och lärare. Elever ingår ej i bestyrelsen för grundskolans låg- och mellanstadium.

Bestyrelsens ledamöter bör enligt SIA utses på så sätt att skolstyrelsen inhämtar förslag från personalens organisationer vad gäller lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon grupp som med samma representativitet som personalens organisationer och elevrådet kan föreslå målsmän som ledamöter i bestyrelsen finns däremot inte. Skolstyrelsen bör därför inhämta förslag från flera håll, i första hand från klassmöten och under höstterminen, i andra hand från hem-skola förening eller från för- eningar i övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till skolans verksamhet. Vid gymnasieskolor med ofta mycket vidsträckt geo- grafiskt rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer bör representant utan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Bestyrelsen föreslås enligt SlA få beslutanderätt dels i vissa av de frågor i vilka beslut enligt gällande bestämmelser skall fattas inom rektorsområdet eller gymnasieskolenheten av rektor, dels i frågor som skolstyrelsen delegerar till bestyrelsen. Undantagna från bestyrelsens beslutskompetens är endast frågor där beslutanderätten uttryckligen förbehålls annan, bl. a. frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff och metodik i un- dervisningsarbetet.

Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till SIA:s principiella

Prop. 1975/76:39 " 321

uppfattning att det krävs ett ökat demokratiskt inllytande i skolan för per- sonal. elever m. fl. Flertalet av dessa remissinstanser anser dock samtidigt att utredningens förslag inte bör genomföras i avvaktan på förslag från ut- redningen om den kommunala demokratin. Även arbetsrättskommitténs förslag kan komma att påverka bestyrelsens sammansättning och arbets- former framhåller några remissinstanser. Till dem som tillstyrker de all- männa principerna hör centrala myndigheter som SÖ, statskontoret, RRV och SPN liksom SSK samt organisationer som Svenska kommunförbundet, Landstingsl'örbundet, LO, TCO. Skolledarförbundet, RHS, SSU och Sveriges elevers centralorganisation samt flertalet av de kommuner som yttrat sig.

Ett antal remissinstanser. främst organisationer inom skolsektorn är, ut- ifrån olika utgångspunkter. mer skeptiska mot utredningsförslaget. Med hän- visning till arbetsrättskommitténs förslag avstyrker SL förslaget om besty- relser.

Många av de remissinstanser som tillstyrker en förändrad beslutsstruktur på skolans område är kritiska mot SlA:s förslag om sammansättningen av bestyrelserna. Man ser i detta sammanhang en koppling mellan befogenheter och sammansättning och anser att samhällsintresset måste, med hänsyn till de föreslagna befogenheterna, bli representerade i bestyrelserna. Särskilt är denna inställning markerad i yttranden från politiska organisationer och kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är den föreslagna elev- och föräldrarepresentationen.

Kommunaldemokratiutredningen, till vilken flertalet remissinstanser hänvisar, anser att den föreslagna sammansättningen av bestyrelserna strider mot gängse kommunaldemokratiska principen att varje kommunalt organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall företräda med- borgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt kommunaldemokratiutred- ningens uppfattning inte besvaras generellt. Om en modell av s. k. blandade organ skall tillämpas sammanhänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på bestyrelserna. Om det i hög grad kommer att gälla frågor som berör de anställda i deras dagliga arbete kan en sådan modell diskuteras. Denna fråga sammanhänger emellertid också med andra frågor såsom på- gående utredningsarbete inom SSK och kommande ställningstaganden till arbetsrättskommitténs förslag, anser utredningen. Med hänvisning till den

beslutskompetens, som föreslagits t. ex. beträffande den s. k. friare resurs- användningen m. ni. anser kommunaldemokratiutredningen att det är vä- sentligt att de förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska ansvar som de har anförtrotts. Ur kommunaldemokratisk sy. vinkel anser utredningen att övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ. Enligt denna modell bör andra intressenter, t. ex. representanter för anställda och elever lämpligen få närvarorätt med yttranderätt, dock ej be- slutanderätt. Denna modell utesluter inte att eleverna dessutom är'repre-

Prop. 1975/76:39 322

sentanter i beredande organ.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för kommundepartementet anföra följande.

I det föregående har jag förordat långtgående förändringar i skolans or- ganisation och statsbidragssystem, som innebär ett lokalt ansvarstagande och därmed också inflytande över skolverksamhetens utformning. Enligt min mening måste detta inflytande också följas av en förändring av be- slutsprocesserna i skolan för att man på det lokala planet fullt ut skall kunna ta ansvar för verksamheten. En demokratisering av skolans beslutsprocesser är i linje med strävanden även inom andra sektorer av samhällslivet. Inte minst viktigt är elevens deltagande i den demokratiska beslutsprocessen.

Vid överväganden om vilken form av inflytande på skolverksamheten olika grupper bör få finns det här minst tre olika utgångspunkter att beakta vilket också avspeglar sig i remissyttrandena över SIA:s förslag.

Det är för det första frågan om hur det allmänna medborgarinllytandet skall kunna tillgodoses. Utredningen om den kommunala demokratin menar t. ex. att övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ även på en lägre nivå under skolstyrelsen. Utredningen har i sitt betänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati haft som utgångspunkt att fördjupa det allmänna demokratiska inflytandet över olika kommunala sektorer.

Parallellt med utvecklingen av det allmänna medborgarinllytandet i sam- hällsverksamheten i stort sker en motsvarande utveckling när det gäller arbetstagarnas inflytande över sin verksamhet och miljö. Rätten till fackligt inflytande för skolans personal måste behandlas pricnipiellt på samma sätt som för andra personalkategorier inom den offentliga verksamheten. Vid sidan av de anställdas fackliga inflytande måste enligt min mening också elevernas och föräldrarnas rätt till inflytande beaktas. Här skiljer sig skolans verksamhet från annan samhällsverksamhet, då själva medinflytandet i verksamheten är en förutsättning för elevens demokratiska fostran. Inte heller föräldrarnas medinflytande och medansvar går det att bortse från, då skolan på olika sätt bör stimulera till aktiv kontakt hem-skola.

Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan anger att elevens behov i olika avseenden är bestämmande för innehållet, formerna och organisa- tionen av skolans verksamhet. Mål och riktlinjer anger att skolan skall ge eleverna möjlighet att påverka sina arbetsvillkor. Elevernas medinflytande och medansvar i undervisningens planering och genomförande och verk- samhet över huvud taget i skolan kommer till uttryck i det dagliga arbetet. Endast i samspel med barn och vuxna kan eleven utvecklas socialt och känslomässigt och tillägna sig ett demokratiskt handlings- och tankesätt. Sådan medverkan kommer till stånd vid planering, genomförande och upp- följning av undervisningen och andra verksamheter under skoldagen samt i diskussioner och samtal med lärare och övrig personal. Personal och elever har därigenom ett verksamhetsintresse att slå vakt om. Detta verksam- hetsintresse måste vara den "andra utgångspunkten för en förändring av

Prop. 1975/76:39 " " 323

beslutsprocesserna i skolan. Inflytande och samverkan bör i första hand gälla förhållanden på arbetsplatsen. Skolan utgör därvid en arbetsplats för både elever och personal. Det gäller att skapa en sådan arbetsmiljö att per- sonalens och elevernas inflytande och ansvar i stor utsträckning kommer till uttryck i den dagliga verksamheten.

En tredje utgångspunkt är förskjutningen av ansvaret i skolan från central till lokal nivå, som jag har förordat i det föregående. Hit hör främst en friare och mera flexibel användning av skolans resurser samt ansvaret för bedömningen av skolans verksamhet. Båda är uppgifter som bör läggas på politiskt ansvariga organ. Jag anser i likhet med bl.a. kommunaldemo- kratiska utredningen att det här finns ett betydande samhällsintresse att slå vakt om, vilket måste tillgodoses genom ett allmänt medborgerligt in- flytande. Därigenom klargörs från samhällets sida vem som har att upp- rätthålla den grundläggande principen om ett enhetligt skolsystern och en likvärdig utbildningsstandard.

Det går enligt min mening att förena de av mig angivna utgångspunkterna i en förändring av skolans beslutsprocesser. Det är således möjligt att ge de i skolan verksamma och direkt berörda ett ökat inflytande över verk- samhetens utformning i enlighet med vad SIA har förordat samtidigt som man stärker det allmänna medborgarinllytandet.

I det följande kommer jag att göra vissa överväganden som är principiellt viktiga då det gäller verksamheten i skolan och bör ligga till grund för ett fortsatt beredningsarbete. '

Vid skolenhet i grundskolan och gymmnasieskolenhet bör ett lednings- organ bestående av elever och personal och i vissa fall även föräldrar kunna inrättas. Innan detta kan ske erfordras emellertid visst ytterligare bered- ningsarbete, vilket jag återkommer till.

Ett sådant ledningsorgans uppgifter och befogenheter bör, mot bakgrund av vad jag tidigare anfört, koncentreras på den dagliga verksamheten och den gemensamma miljön. I stort bör det vara fråga om uppgifter och be- fogenheter som i dag faller på skolledningen. [ likhet med SIA anser jag att ett ledningsorgan inte bör handlägga frågor som rör enskild elev eller tjänsteman. Frågor som rör resursfördelning och utvärdering av skolans verksamhet måste enligt min mening i princip förbehållas skolstyrelsens besluts- och ansvarsområde. Detta utesluter inte att ett ledningsorgan vid skolenhet kan få vissa viktiga funktioner på detta område.

Mot bakgrund av nu förda resonemang vill jag konstatera att eleverna bör ha ett ökat inflytande över skolarbetet. Jag har i annat sammanhang markerat vikten av detta. Således har jag föreslagit att eleverna skall ingå i arbetsenhetskonferenser vars viktigaste uppgift är att planera skolarbetet. Även om jag anser att den viktigaste formen för medverkan från elevernas sida i skolans verksamhet måste vara diskussioner och medbestämmande i undervisningsgruppen, klassen och arbetsenheten. finner jag det motiverat att eleverna får en stark representation i ett framtida ledningsorgan i skolan.

Prop. 1975/76:39 324

Jag vill även konstatera att de förslag som framlagts i det föregående motiverar ett ökat inflytande för personalen vid skolan. Enligt min mening bör man sträva efter en allsidig sammansättning av skolans framtida led- ningsorgan så att också olika personalkategorier kan bli företrädda.

Innan ett slutligt förslag om skolans ledningsorgan kan läggas fram måste vissa frågor närmare belysas. Det gäller bl. a. frågan om elevers förvalt- ningsrättsliga ansvar, vilket flera remissinstanser har berört. Frågor som hänger samman med ett ökat inflytande för de anställda är aktuella genom det förslag som lämnats från arbetsrättskommittén angående demokrati på arbetsplatsen. På grundval av detta utredningsförslag kommer en särskild proposition av avlämnas. Frågan om de anställdas inflytande i den kom- munala verksamheten kommer också att beröras av eventuella förslag från kommunaldemokratiutredningen angående s.k. partssammansatta organ. Ett ökat inflytande för personalen erfordrar förändringar i kommunallag och specialförfattningar, däribland skollagen, angående delegationsrätt m. m. Förslag från utredningen i dessa delar kommer, enligt vad har erfarit, att framläggas under hösten 1976. Först i samband därmed kan till alla delar klargöras vilka former för personalinflytande som bör tillämpas inom skolan.

Även i fråga om ett ökat lokalt inflytande över skolans verksamhet för de politiskt förtroendevalda krävs ytterligare beredningsarbete. Jag vill i detta sammanhang understryka att de av mig framlagda förslagen om för- ändringar av hittillsvarande ansvarsförhållanden inom skolan innebär prin- cipiellt viktiga steg mot ett ökat kommunalt ansvar. Detta ansvar bör enligt min mening förenas med större möjligheter för de politiskt förtroendevalda att kunna påverka skolverksamhetens uppläggning genom resursfördelning- en och utvärderingen. Skolans verksamhet kommer också mot bakgrund av de förslagjag presenterat,att bli beroende av andra kommunala nämnders verksamhet. Som exempel härpå vill jag nämna samordningen mellan sko- lans och fritidshemmens resurser, samverkan med föreningslivet i syfte att under skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten ge eleverna möj- lighet att komma i kontakt med samhällets kultur- och fritidsliv. Även samordningen mot bakgrund av kommunens totala insatser på barn- och ungdomsområdet gör att det är motiverat med ett ökat inflytande från de politiskt förtroendevaldas sida.

Kommunaldemokratiutredningen har i sitt huvudbetänkande behandlat olika modeller för lokalt inflytande i kommunerna. Utredningen förordar att de olika former av lokalt inflytande som nu prövas i vissa kommuner blir föremål för fortsatt försöksverksamhet. En särskild proposition på grund- val av utredningens förslag kommer att föreläggas riksdagen under våren.

Ledningen av skolans verksamhet berörs således av frågor som behandlas i annat sammanhang, varför det nu inte är möjligt att lägga fram konkreta förslag. Jag vill dock konstatera att frågor som rör ledningen inom skolan har en speciell karaktär med hänsyn till önskemålet att bereda eleverna ökat inflytande. Därför är det i och för sig inte omotiverat att ledningsorgan

Prop. 1975/76:39 325

inom skolan ges en något annorlunda utformning än på andra samhälls- områden. Inflytandet för förtroendevalda på skolans område måste dock följa samma principer som inom annan kommunal verksamhet.

Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor i så god tid att beslut om ledningsorgan kan fattas så att dessa kan inrättas fr. o. m. läsåret 1977/78.

SIA menar att stadgeenliga konferenser i betydande utsträckning torde ha överlevt sig själva. I princip bör det överlämnas till bestyrelserna att fastställa en årsarbetsplan för samråds- och projektarbete inom rektorsom- rådet. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är väsentliga, dels för bcstyrelsens funktion, dels för elevernas medverkan i arbetslaget. Elevernas deltagande bör gälla i alla konferenser och samrådsgrupper, där pedagogiska frågor och frågor som rör skolmiljön behandlas. Eleverna bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och gymnasieskolan bör eleverna få delta i besluten. Elevrepresentanterna utses på det sätt bestyrelsen finner lämpligt.

Utredningen anser vidare att kollegiet bör upphöra och ersättas av en personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområde eller skolenhet. De arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen tillsätter bör sant- mansättas utan hänsyn till deltagarnas tjänstetyp.

Utredningen föreslår också att elevråd skall finnas och att elev vid skola automatiskt bör vara medlem av skolans elevkår.

Jag instämmeri utredningens förslag att det så långt möjligt bör ankomma på ledningsorganet vid skolenheten, att fatta beslut om konferensplane- ringen. Jag vill i likhet med utredningen förorda att kollegiet i grundskolan och gymnasieskolan ersätts med en personalkonferens. Dessutom bör, mot bakgrund av vad jag i det föregående har förordat om beslut i vissa fall om pedagogiska stödinsatser m. m. för enskild elev, elevvårdskonferensen vara obligatorisk. Den bör även införas för gymnasieskolan och ha mot- svarande uppgifter som i grundskolan. Denna bör fatta beslut i enskilda elevvårdsfrågor. Konferensen består av rektor eller studierektor,berörd klass- föreståndare, kurator och/eller psykolog vid skolan samt den eller de per- soner i rektorsområdet, vars närvaro anses påkallad för ärendets behandling. Dessutom bör berörd elev och dennes föräldrar närvara. Som jag i annat sammanhang betonat är det viktigt att skolan har ett förtroendefullt sam- arbete med föräldrarna. Beslut om lämplig åtgärd fattas av de i konferensen ingående ledamöterna. Vid konferensen först protokoll. Konferensen sam- manträder på kallelse av rektor, studierektor eller klassföreståndare.

Jag vill understryka vad utredningen anför beträffande elevmedverkan i skolan. Jag vill i detta sammanhang erinra om läroplanens mål i detta avseende. En förutsättning för att elevernas och de vuxnas engagemang

22 Riksdagen 1975/ 76. ] sam/. Nr 39

Prop. 1975/76:39 326

och delaktighet av utformningen av skolan som arbetsplats skall förstärkas är att de alla är med om att forma sin egen arbetsmiljö. Den gemensamma planeringen utgör därvid en viktig förutsättning. Elevernas deltagande i olika konferenser som behandlar frågor av gemensamt intresse finner jag så självklart att jag inte närmare behöver uppehålla mig vid detta. Jag har i det föregående betonat vikten av elevernas inflytande på undervisningens planering och genomförande. Detta kan, förutom i klassråden, ske då elev- representanter deltar i arbetskonferenser eller i andra konferenser som rör undervisningsplanering m.m. Eleverna bör då delta i samma antal som antalet övriga ledamöter.

Liksom Elevförbundet, SSU och LO kan jag inte biträda förslaget om obligatoriskt medlemskap i elevrådet. Eleverna själva måste avgöra hur de vill ha sin organisation uppbyggd och hur representationen skall ske i elev- facklig verksamhet. Däremot bör det i skolan för varje klass finnas ett väl fungerande klassråd där frågor av gemensamt intresse diskuteras. Elevernas aktiva deltagande i planeringen och genomförandet av undervisningen är väsentlig för deras personliga utveckling. Detta måste starta i basgruppen, klassen. Klassrådet, som utgör en organiserad form för planering och beslut inorn klassen. är därvid mycket betydelsefullt. Förutom frågor inom klassen bör även frågor som skall behandlas i arbetsenhetskonferensen och andra konferenser förberedas och diskuteras. Här bör också frågor efterbehandlas av elevrepresentanterna. Klassföreståndaren har ett ansvar för att detta sker.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågor rörande s k ol le d nin g e n . De uppgifter som enligt min mening bör tillföras ett ledningsorgan för skolan är sådana som i dag huvudsakligen handläggs av skolledningen. Skolledningens uppgifter kommer av den anledningen att förändras. Även de arbetsformer och arbetsmetoder, den friare resursanvändningen och sko- lans ökade kontakt med närsamhället, som jag i det föregående förordat, kräver en förändring av skolledningens arbetsuppgifter.

Enligt SIA är Skolförordningens beskrivning av rektorsfunktionen ofull- ständig och otidsenlig. Enligt utredningen bör skolledningens uppgift mot- svara kravet på en modern administrativ arbetsledning. Jag delar denna uppfattning. I enlighet härmed bör skolledningens arbetsuppgifter inriktas på utvecklingsarbete- och personaladministrativa inslag i det dagliga arbetet. Skolledningen bör söka utveckla skolans organisation och metodiska arbete så att det befrämjar goda utbildningsresultat och god arbetstillfredsställelse både hos personal och elever. Inte minst viktigt är att verka för initiativ till förbättringar och till utprövning av nya arbetsmetoder och till ökad sam- verkan mellan skolans personal. Till skolledningens uppgifter hör också att verka för en samverkan mellan skola och samhälle. Jag vill i detta sam- manhang erinra om vad jag anfört om innehållet i den skolledarutbildning som jag i annat sammanhang föreslagit. Vidare har jag mot bakgrund av skolledningens ökade arbetsuppgifter föreslagit en väsentligt ökad volym för skolledningens administrativa arbete genom dels en sänkning av un-

Prop. 1975/76:39 .. . - 327

dervisningsskyldigheten, dels en ökning av antalet skolledare. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om skolledningens arbetsuppgifter.

8 Utvärdering av skolans verksamhet

SIA konstaterar att när en stor del av skolans resurser inte kommer att bindas av regler och bestämmelser erfordras en fortlöpande utvärdering som nödvändiga instrument för resursfördelningen. SIA behandlar därför ingåen- de utvärderingen på lokal nivå och presenterar modeller för den.

SIA framhåller att en förutsättning för utvärdering är att skolans mål kan uttryckas i termer som förstås av personal och elever. Utredningen påpekar betydelsen av SÖ:s arbete med detta för den lokala utvärderingen. Utvärderingen får inte bara bli en analys av elevernas studieresultat utan bör också innefatta en granskning av hela undervisningsprocessen. Denna måste ställas i relation till de förutsättningar skolan arbetar under. Väsentliga faktorer är elevernas kunskaper och färdigheter vid skolstarten. skolans re- surser samt skolans förhållande till det omgivande samhället. SIA framhåller att utvärderingen inte får ges en sådan utformning att den upplevs som olustfylld, pressande och icke konstruktiv. Utvärderingens huvudsyfte enligt SIA är att tidigt identifiera elever med svårigheter och följa deras utveckling i skolan. Ett annat syfte är att den skall ligga till grund för att styra resurser till elevgrupper med speciella behov. Utredningen behandlar relativt in- gående vilka uppgifter som behövs för utvärderingen och hur de skall in- samlas.

SlA föreslår att utvärderingen sker på varje nivå där resursfördelningen beslutas. nämligen skolstyrelse. rektorsområde och arbetsenheter. Den bör på varje nivå vara komplett. dvs. omfatta insamling av uppgifter, analys och tolkning samt förslag till åtgärder. Utredningen föreslår en utvärde- ringsperiod vid läsårets slut vid varje skolenhet.

Remissinstanserna visar en i huvudsak politiv inställning till SIA:s förslag och betonar vikten av en kontinuerlig utvärdering. Praktiskt taget samtliga remissinstanser framhåller att en lokal utvärdering enligt SIA:s intentioner är svår och förutsätter omfattande centrala insatser som hjälp och stöd. Vikten av en central utvärdering framhävs också.

LO och SSU framhåller att medverkan i utvärderingen av elever, föräldrar och skolpersonal samt av representanter för olika samhällsfunktioner utanför skolan bör garanteras. SÖ framhåller att insamling av information inte bör formaliseras alltför mycket. Flera kommuner varnar för en alltför ambitiös uppläggning av den lokala utvärderingen som då kan bli den stresskapande faktor som SIA vill undvika. Stockholms kommun påpekar risken med att återkommande prestationsbedömningar kan leda till att elever med svå— righeter blir utpekade och hindras att få utvecklingsstimulans i skolan. Även jag anser att utvärderingen är väsentlig.

Prop. 1975/76:39 328

Stat och kommun avsätter betydande belopp för skolverksamheten. i runt tal 15 000 milj. kr. Således har samhället ett intresse av att de ekonomiska resurserna används på ett förnuftigt sätt och att utbildningens resultat står i rimlig proportion till målen och kostnaderna. Vidare utgår jag från att föräldrar, elever och skolpersonal har ett intresse av en utvärdering i skolan. Föräldrarna har intressen av att veta att eleverna i skolan får den utbildning och utveckling som samhället satt upp som mål. Eleverna har intresse av att inte läroplanens ord om demokrati. gemenskap samt aktiv medverkan i att påverka sina arbetsvillkor blir tomma och innehållslösa. Skolpersonalen har ett behov av att få kunskap om resultaten av den verksamhet de med- verkar i samt att få diskutera och bedöma den.

Utvärdering har hittills i hög grad kommit att innebära mätning och be- dömning av elevernas prestationer. som ett resultat av en medveten påverkan i riktning mot ett bestämt mål. Den har ofta fått formen av betygsättning av enskilda elevers studieprestationer. För dem som varit direkt engagerade i undervisningen har utvärderingen sällan tillfört någon information, som varit användbar i utvecklingen av skolans verksamhet. Tvärtom har er- farenheterna visat att utvärdering i form av betygsättning ofta inverkar ne- gativt på undervisningen. Begreppet utvärdering har på ett olyckligt sätt inskränkts i undervisningssammanhang och begränsats till en enda av tIera möjliga former för utvärdering. Egenskaper som entusiasm. kritiskt tän- kande. medvetenhet. handlingsberedskap. skapande. upplevelse och me- ningsfullhet m. m. har dels varit svåra att mäta. dels ofta setts som störningar och felkällor. som eliminerats genom att test och undersökningssituationer arrangerats så att dessa egenskaper har fått svårt att få det utrymme i un-

Enligt min mening måste utvärderingen eller bedömningen av skolans verksamhet ansluta sig till den grundsyn på skolans totala uppgift som jag i det föregående förordat. Bedömningen bör därvid bli ett positivt tillskott i undervisningen och inte ett störande och hindrande inslag i den process som undervisningen skall starta. Som jag ser det är huvudsyftet med be- dömningen att ge skolan underlag för att förbättra sin undervisning, både vad gäller arbetsformer. material och arbetsmiljö samt att ge skolan underlag till att fördela sina resurser på ett riktigt sätt.

Flera remissinstanser. därbland några kommuner. har uttryckt sin oro för den ambitionsnivå SIA gett uttryck för i sina förslag om lokal utvärdering. Jag vill understryka att avsikten är inte att på lokal nivå bedriva vidlyftiga undersökningar av forskningskaraktär eller att t. ex. drastiskt öka antalet prov. I stället är det fråga om att genom iakttagelser och samtal med berörd personal och elever bilda sig en uppfattning om hur verksamheten fungerar för att därigenom identifiera problem och föreslå åtgärder. En viktig för- utsättning för att detta skall fungera är att de i skolan verksamma känner att de öppet kan tala om problem de möter och att det lönar sig att tänka ut och föreslå lösningar på dem. Utvärderingen bör således inriktas på un- dervisningsprocessen. Även kvantitativa mått och undersökningar kan vara

Prop. 1975/76:39 ' 329

befogade. som t. ex. mått på personalomsättning vilka kan ge information om att allvarliga problem finns. Ofta säger de däremot inte vad problemen består i. Lösningar måste sökas gemensamt med personal och elever. t. ex. genom diskussioner. Det är viktigt att man inser att denna utvärdering inte kommer att vara objektiv i vetenskaplig mening.

Enligt min mening leder ordet utvärdering lätt tankarna i fel riktning. eftersom många då tänker på en vetenskaplig verksamhet. Jag vill under- stryka att den lokala utvärderingen i stället skall ses som en naturlig process i skolarbetet. där verksamheten granskas. diskuteras och bedöms.

Utvärdering av verksamheten i skolan är självfallet ingen nyhet. Be- tygsättning är den traditionella bedömningen. som dock är begränsad dels till enskilda elevers resultat. dels till elevens kunskapsprestationer. Den be- dömning som här avses gäller hur skolan. och inte den enskilde eleven. lyckas nå upp till givna mål. Utvärderingen måste vidare vidgas och inriktas på ett ökat hänsynstagande till alla de faktoreri verksamheten som påverkar möjligheten att uppnå de mångfaldiga mål som jag tidigare beskrivit. Skolans verksamhet vidgas också genom den samlade skoldagen och utvidgade fri- tidsverksamheten. Även denna verksamhet skall utvärderas. Dessutom be- tonas samspelet mellan skolan och samhället i övrigt. Verksamheten i skolan påverkas av förhållanden och insatser utanför skolan. Jag har i det föregående förordat att skolan i ökad utsträckning får kontakt med samhället för att utnyttja de resurser som där finns. Bl.a. är kontakten med arbetslivet av stor betydelse. Utvärderingen bör göras i sådana former att synpunkter på skolverksamheten även inhmätas av representanter för sådan verksamhet som finns utanför skolan men som skolan skall samverka med. Den friare resursanvändningen leder till ökade möjligheter att på lokal nivå anpassa resursinsatserna till de problem som man frnner vid utvärderingen. enna kan också ge underlag för åtgärder utanför skolan.

Den lokala utvärderingen bör ske nära resursfördelningsbesluten och den bör även omfatta den till skolan anknutna utvidgade fritishemsverksam- heten och allmänna fritidsverksamheten. Vidare bör företrädare för andra kommunala sektorer än skolan delta i arbetet. Detta talar enligt min mening för att skolstyrelserna får huvudansvaret för utvärderningen enligt min me- ning för att skolstyrelserna får huvudansvaret för utvärderingen på lokal nivå.

Utvärderingen av skolans verksamhet börjar i klassrummet och i un- dervisningsgrupperna. Liksom SIA anser jag att de uppgifter som bör in- samlas bör omfatta målet för skolans samlade verksamhet, de förutsättningar med vilka skolans arbete bedrivs. undervisningsprocessen samt resultatet därav. Enligt min mening bör insamlingen av uppgifter utgå från en okon- ventionell syn på olika typer av redovisningsformer för att ge bästa möjliga information om insatser och resultat. Det är viktigt att bedömningen om- fattar hela skolmiljön. såväl undervisning som annan verksamhet under skoldagen. dvs. all den verksamhet som sker i skolan och utanför skolan

Prop. 1975/76:39 330

som utgör en förutsättning för elevens och skolans utveckling. Under alla förhållanden bör man vara medveten om att annan verksamhet än skolans också har betydelse för de ungas utveckling.

Det viktigaste underlaget för skolstyrelsens utvärdering är självfallet de bedömningar som görs inom rektorsområden av lärare.elever. övrig personal och föräldrar. arbetslag. ledningsorganet vid skolan eller andra organ. Även om huvudansvaret åvilar skolstyrelsen kommer tyngdpunkten av arbetet att göras inom skolenheten. Det är av stor vikt att alla grupper i skolan deltar. En viktig uppgift för skolstyrelsen är att finna former för medverkan i utvärderingen av företrädare för samhället utanför skolan. Således bör t. ex. de lokala planeringsråden för samverkan skola-arbetsliv medverka i detta arbete.

Det lokala ledningsorganet bör ha till uppgift att svara för förslag till planering och till lokala beslut för att nå de fastställda målen samt att ge förslag till uppföljning av resultaten.

Den lokala utvärderingen blir ett viktigt underlag förskolans organisation och fördelning av förstärkningsresursen. vars främsta syfte är att förbättra situationen i skolorna för de elever som har svårigheter i skolarbetet. Detta innebär att dessa elever måste ägnas särskild omsorg i utvärderingsarbetet. Det gäller att identitiera de elever som är i behov av särskilda insatser. vidta åtgärder och följa upp effekterna av dessa åtgärder. modifiera åtgärderna etc. Det gäller att frnna former för detta så att inte sådana effekter upp- kommer som Stockholms kommun varnat för, nämligen att dessa elever tidigt stämplas som misslyckade och därigenom påverkas negativt. Detta innebär t. ex. att diagnostiska prov bör användas med måtta. Bedömnings- arbetet får inte koncentraras på kunskaper och färdigheter så att de över- gripande målen i undervisningen får lägre prioritet än de ämnesspecifika målen. En utvärdering inriktad på prov eller liknande kan naturligtvis för- svåra de arbetssätt som jag tidigare förordat.

Vidare måste användningen av förstärkningsresurserna fortlöpande följas så att insatserna dels koncentreras på de elever som har behov av dem. dels får avsedda effekter. Dessa elever bör prioriteras inte endast när det gäller undervisningsinsatser utan också när det gäller andra insatser. I fråga om undervisning måste en uppföljning göras så att den grundläggande fa'r- dighetsträningen på de lägre stadierna prioriteras vid resursfördelningen. Som jag framhållit tidigare är det en viktig uppgift vid skolstyrelsernas be- dömning att se till att sammansättningen av elevgrupperna inte strider mot förbudet om fast nivågruppering.

Ett viktigt inslag i en fungerande kontinuerlig utvärdering är att kunskaper om problem i skolan förs vidare till dem som direkt deltar i skolans verk- samhet och som har möjligheter att vidta stödjande och hjälpande åtgärder. Detta förutsätter kontakter över stadiegränser, mellan skola och förskola. mellan gymnasieskola och grundskola. mellan arbetsliv och skola, mellan hem och skola samt mellan de olika kommunala nämnder. som handhar

Prop. 1975/76:39 331

barn— och ungdomsarbete. ()m utvärderingen skall bli en positiv faktor i skolan måste de berörda kunna visa förtroende för varandra.

Som flera remissinstanser påpekat fordras omfattande centrala insatser för att stödja den lokala utvärderingen. Det gäller här insatser av många olika slag. bl.a. en ytterligare precisering av skolans mål. Detta är kanske allra viktigast i fråga om övergripande mål som t. ex. social utveckling och personlighetsutveckling. I fråga om de övergripande målen gäller det främst att klargöra och exemplifiera hur man i skolarbetet konkret kan arbeta med och tillämpa dessa mål. En viktig uppgift i centrala insatserna är att på grundval av pågående forskning utforma referensramar och handledningar för t. ex. informella studier av själva undervisningsprocessen och enkla un- dersökningar. Vidare gäller det att utforma underlag för diagnostiska prov och enkla kriterier för bedömning av olika åtgärder. En central uppgift är också att förmedla information mellan kommuner. Enligt min mening är den centrala insatsen för hjälp med modeller m.m. vid lokal bedömning en viktig uppgift för SÖ. Jag räknar med att den pedagogiska nämnden inom SÖ kommer att spela en stor roll i detta arbete. Insatserna får. i den mån de inte kan göras i SÖ:s reguljära verksamhet. finansieras från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Särskilda medel för verksamheten bör enligt min mening utgå från anslaget Pedagogiskt ut- vecklingsarbete inom skolväsendet. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang peka på den roll som Statens Ungdomsråd kan spela när det gäller att förmedla erfarenheter och göra bedömningar av hur ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter och arbetsformer har utvecklats.

Jag vill i likhet med flera remissinstanser understryka vikten av den cen- trala utvärderingen. Den forskningsverksamhet och de undersökningar som fordras för en bedömning av skolans verksamhet måste göras inom ramen för den centrala utvärderingen. Som jag framhållit i det föregående måste också i forskningsverksamheten olika mål, t. ex. övergripande mål som jäm- likhet och kunskapsmål. kopplas till varandra samt en belysning göras av hur olika sociala faktorer påverkar skolans verksamhet. Den centrala ut- värderingen får också en ökad roll i och med den friare resursanvändningen på så sätt att det blir Större anledning att följa vad som händer lokalt både i fråga om organisation och resultat. Detta torde också påverka statistik- produktionen och den administrativa uppgiftsinsamlingen. Den centrala ut- värderingen skall ligga till grund för information, t. ex. i form av fortbildning. samt för beslut som fortfarande fattas centralt. En friare resursanvändning medför att insatserna förskjuts från en administrativ och reglerande funktion till en informerande och stimulerande. Den centrala utvärderingen är till- sammans med utvecklingsarbetet det viktigaste underlaget för denna verk- samhet.

Flera länsskolnämnder har påpekat behovet av utvärdering och betydelsen

Prop. 1975/76:39 3 'n.) lx)

av nämndernas medverkan på regional nivå.

Enligt min mening bör länsskolnämnderna lämna kommunerna en om- fattande service då det gäller att bedöma skolverksamheten. Detta sker också till stor del redan i dag. Länsskolnämndsutredningen visade att nämndernas inspekterande verksamhet av olika skäl har minskat i betydelse. Jag anser att länsskolnämnderna nu bör kunna inrikta sin verksamhet mer på att ge stöd och råd, t.ex. vid resursfördelningen och utvärderingen av skol- verksamheten. Detta bör underlättas av nämndernas administrativa arbete kommer att minska. Som jag ser det bör det kunna vara en uppgift för länsskolnämnderna att inrikta sitt arbete på de övergripande målfrågorna samt därmed sammanhängande problem rörande resursfördelning och ut- värdering av verksamheten. Länsskolnämnderna bör följa resultaten av den bedömning som görs lokalt. En annan viktig uppgift är att föra resultaten av gjorda bedömningar vidare.

Skolan saknar i dag underlag och instrument för att kunna göra en sådan bedömning av skolans verksamhet som jag här förordat. I en skola med ökade möjligheter till lokal anpassning av undervisningens uppläggning och resursdisposition liksom kravet på en vidgad syn på Skolans roll i samhället. kommer jag tidigare understrukit utvärderingen av verksamheten att bli än mer betydelsefull än tidigare. Jag har för avsikt att senare föreslå re- geringen att ge SÖ i uppdrag att utarbeta underlag och instrument för en lokal och regional utvärdering.

9 Genomförande

Många remissinstanser däribland flera organisationer och kommuner har invändningar mot utredningsförslaget om genomförandet och om den fö- reslagna genomförandeperioden] Sammanfattningsvis _anser dessa remiss- instanser att utredningens förslag inte bör betraktas som en helhet samt att genomförandeperioden bör utsträckas över betydligt längre tid än fem år. Flera remissinstanser menar att genomförandet bör ske successivt och med stor lokal frihet att välja olika delar av reformen. Några remissinstanser. bl. a. SL menar dessutom att innan reformen träder i kraft bör en försöks- verksamhet i full skala genomföras i ett antal kommuner.

För egen del får jag anföra följande. Det förslag om reformering av skolans inre arbete som jag har lagt fram i det föregående har olika karaktär och räckvidd. Jag räknar med att reformen genomförs stegvis. Huvuddelen av förslagen bör träda i kraft fr. o. m. bud- getåret 1978/ 79. Hit räknar jag då främst införandet av nytt statsbidrags- system och de förändringar i undervisningsorganisationen. som samman- hänger med statsbidragssystemet. Även den samlade skoldagen räknar jag med skall kunna införas läsåret 1978/79 i de kommuner som beslutar om detta. I fråga om arbetssättet och det inre arbetet räknar jag med en successiv

Prop. 1975/76:39 333

utveckling mot vad jag i propositionen har anfört.

Vissa av mina förslag är av den arten att de bör förverkligas redan nästa budgetår. Jag har i det föregående föreslagit att en systematisk skolledar- utbildning påbörjas. Jag anser att denna bör starta redan fr. o. m. budgetåret l976/ 77. Även de förslag som rör personalfortbildningen bör sättas i gång under budgetåret 1976/77. Denna fortbildning är enligt mitt förslag upplagd så att innehållet bör avse det arbetssätt och de arbetsformer som jag i denna proposition har förordat bör genomföras i grundskolan.

Skolans ansvar för ungdomar som lämnar grundskolan utan att gå vidare till gymnasieskolan är reglerad i skollagen. Enligt propositionen bör skol- styrelserna ha ansvar för uppsökande verksamhet för studie- och yrkeso- rientering bland dessa ungdomar. Ytterligare medel för detta ändamål be- räknas fr.o.m. budgetåret l976/77.

Jag har förordat ett särskilt statligt bidrag för den allmänna fritidsverk- samheten främst som ett led i en ökad satsning på barn- och ungdomsmiljön. Bidraget bör utgå till kommuner för att främst stimulera föreningslivets medverkan i en sådan verksamhet. Det föreslagna statsbidraget bör utgå fr.o.m. budgetåret 1977/78.

För att förstärka föreningslivets möjligheter till insatser bland de yngre skolbarnen förordar jag att den nedre åldersgränsen för rätt till lokalt ak- tivitetsstöd sänks från 12 till 7 år fr.o.m. budgetåret 1977/78.

Förändringar i skolledningens dimensionering m.m. i grundskolan bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1977/78. Därigenom får skolledarorgani- sationen en välbehövlig förstärkning redan året före förändringar i stats- bidragsbestämmelserna. Vissa övergångsbestämmelser beträffande beräk- ningen av skolledarpoäng erfordras. Jag avser föreslå regeringen att vid be- räkning av antalet rektorstjänster i en kommun skall 1.5 poäng erhållas för varje normalklass i grundskolan. Skolpoäng för samordnad specialun- dervisning bör inte beräknas fr.o.m. nämnda budgetår.

Vissa förslag avser principiella riktlinjer för ett fortsatt planerings- och utvecklingsarbete som erfordras innan ett fullständigt genomförande av för- slagen kan ske. Hit räknar jag då den översyn av grundskolans timplan för mellanstadiet och högstadiet samt den översyn av den praktiska ar— betslivsorienteringen m.m.. som jag avser föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att göra. Målet bör vara att denna översyn är avslutad under våren 1977. Jag räknar därefter med att senare föreslå regeringen att resultatet efter sedvanlig remissbehandling skall föreläggas riksdagen. Vissa av för- slagen ankommer det på SÖ att beakta.

Innan det nya statsbidragssystemet innefattande bl. a. basresurs. förstärk- ningsresurs och glesbygdsgaranti kan träda i kraft erfordras ytterligare ut- redningsarbete beträffande formerna för utbetalning, redovisning och re- vision m. m. Vidare erfordras vissa övergångsbestämmelser i samband med införande av nytt statsbidragssystem. Formerna för vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter i en skolenhet som jag har förordat bör införas sam-

Prop. 1975/ 76:39 334

tidigt med ett nytt statsbidragssystem. Frågan om statsbidrag till reserv- vikarier är f.n. föremål för förhandlingar mellan staten och kommunför- bundet. Jag avser återkomma till regeringen i dessa frågor.

Innan lokala ledningsorgan vid skolenhet kan inrättas bör ytterligare ut- redningsarbete utföras. Hit räknar jag den översyn av bestämmelser om skolstyrelsens delegationsrätt. omyndig elevs förvaltningsrättsliga ansvar m. m. Vidare bör skolledarens ställning i förhållande till skolstyrelsen och lokalt ledningsorgan ytterligare ses över. I utredningsarbetet bör även ingå vissa frågor som sammanhänger med införandet av lokala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv. Inrättandet av lokala planeringsråd bör ske under läsåret 1977/78. Jag avser att senare återkomma till dessa frågor.

Jag har i samband med behandlingen av frågan om ledning och samverkan i skolan också tagit upp frågan om ett ökat inflytande på skolans verksamhet för de politiska förtroendevalda i kommunerna. Därvid har jag anfört att en översyn bör göras av hur man bättre skall kunna tillgodose kravet på ökad insyn i och inflytande över skolans verksamhet även för de politiskt förtroendevalda. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till rege- ringen beträffande denna fråga.

I fråga om nytt statsbidragssystem harjag vid mina överväganden funnit att detta måste införas den I juli 1978 i alla kommuner samtidigt. Skälet härtill är att det skulle medföra praktiska. ekonomiska och administrativa problem om kommunerna skulle ha frihet att välja tidpunkt för övergång till nytt statsbidragssystem. Genom den konstruktion av statsbidragssys— temet och förslaget i övrigt jag här har förordat ligger ett hänsynstagande till det önskemål som tlera remissinstanser framfört, nämligen att ge möj- lighet till en successiv övergång till nya arbetsformer och nytt arbetssätt.

Det förslaget bygger på den uppfattningen att en förändring av skolans inre arbete måste vara en kontinuerlig process. Förslagen syftar till att undan- röja olika centralt utfärdade bestämmelser som kan utgöra hinder för en utveckling och en lokal anpassning av skolans verksamhet. Avsikten är att förnya arbetsformer och arbetssätt i grundskolan enligt vad jag förordat. Det kommer att finnas stora skillnader i beredskapen mellan kommuner och rektorsområden liksom mellan lärare att vidta de förändringar som de nya statsbidragsreglerna medger. Det är naturligt att kommunernas nya ans- var bl. a. för att fördela förstärkningsresursen i åtskilliga fall endast kommer att leda till försiktiga förskjutningari resursanvändningen. Andra kommuner har, t. ex. genom bedriven försöksverksamhet skapat sig en bild över be- hovssituationen och handlar därefter. Det är av stor vikt att samtliga berörda har möjlighet att påverka och successivt växa in i nya arbetsförhållanden. Detta är väsentligt för arbetsklimatet i skolan och en förutsättning för att lärare och elever skall uppfatta arbetet som meningsfullt. En förändring av undervisningsorganisationen och arbetssättet kan enligt min mening sti- muleras genom information, fortbildning. utbildning och diskussion.

Prop. I975/76z39 335

För att underlätta kommunernas planering avser jag, som jag tidigare har framhållit att föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att utarbeta olika exempel på resursanvändning m.m.

Även i fråga om införande av den samlade skoldagen anser jag att ut- rymme bör lämnas för ett successivt införande och åtagande från kom- munernas sida. Det är viktigt att hänsyn kan tas till lokala behov och för- utsättningar när kommunerna skall ta ställning till när den samlade skol- dagen skall införas. Den samlade skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Jag är emellertid inte främmande för att den även införs stegvis i en kommun om detta anses lämpligt. Det statliga bidraget som föreslås utgå till kommun. som beslutar om samlad skoldag. bör utgå per elev som omfattas av den beslutade skoldagen.

Jag räknar med att flera av förslagen om skolans inre arbete förutsätter förhandlingar och överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna. Jag får därför anledning att återkomma till regeringen i denna fråga. Jag ämnar vidare senare återkomma till regeringen om de övergångsbestämmelser som kan bli en följd av övergången till nytt statsbidragssystem m.m.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att förslag senare framläggs för riksdagen om en omfattande fortbildningsinsats för all skolpersonal bud- getåret innan det nya statsbidragssystemet träder i kraft. Jag räknar med att denna fortbildning skall ske under studiedagstid läsåret 1977/78.

Liksom utredningen anser jag att de föreslagna förändringarna bör föregås av en grundlig information till elever. skolpersonal och föräldrar. Jag har i årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. IO) under anslaget till skol- överstyrelsen beräknat medel för informationsinsatser i samband med de beslut som fattas i anledning av denna proposition. Sammanfattningsvis vill jag ange följande. . Budgetåret l976/77 igångsätts skolledarutbildning och fortbildning. Vida- re sker en utökning av utbildningen för lärare i specialpedagogik. . Budgetåret 1977/78 utgår bidrag för allmän fritidsverksamhet. Fr.o.m.

samma budgetår sänks åldern för rätt till lokalt aktivitetsstöd från 12 till 7 år.

. Under budgetåret 1978/ 79 införs nytt statsbidragssystem med friare re- sursanvändning och ytterligare statsbidrag för den samlade skoldagen.

10. Hemställan

Med hänvisning till vadjag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för reformering av skolans inre arbete m.m. som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de riktlinjer för organisationen av den allmänna fritidsverk- samheten utanför skoldagen som jag har förordat i det föregående.

3. godkänna den ändring av grunderna för statsbidragsgivningen till drift-

Prop. 1975/76:39 336

kostnader för det allmänna skolväsendet som jag har förordat i det före- gående,

4. godkänna de av mig lörordade riktlinjerna för bidraget till ungdoms- organisationernas lokala verksamhet.

5. godkänna vad jag förordat om konferenser samt om skolledare och annan personal.

11. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före- dragande har lagt fram.

12. Vissa anslagsberäkningar för budgetåret 1976/77 D 17. Bidrag till studie- och yrkesorientering

1974/75 Utgift 32 329 939 1975/76 Anslag 40 939 000 l976/77 Förslag 51 160 000

Ur anslaget ersätts kostnader för statsbidrag till försöksverksamhet med studie- och yrkesorientering i årskurserna 6—9 i grundskolan samt i gym- nasieskolan enligt kungörelsen (1974:390) om statsbidrag till kostnader för studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan.

Ur anslaget utgår även högst 739 000 kr. för viss uppsökande verksamhet för att nå elevgrupper, som avbryter sina studier i grundskolan eller gym- nasieskolan och har svårigheter att erhålla anställning.

1975/76 Beräknad ändring l976/ 77

Skolöverstyrel- Föredraganden sen

Grundbelopp för studie- och yrkes- orientering 40118000 + 8 897000 + 8897000 Uppföljande studie- och yrkesoriente- ringsverksamhet 739000 + 2596000 + 1 145000 Studie— och yrkes- orientering vid riks- internatskolor 82 000 + 16 000 + 16 000 Studie- och yrkes- orientering vid statens skolor för

vuxna — + 261000 + 163000

40 939 000 +| I 770 000 +10221 000

Prop. 1975/76:39 337

Hänvisningar till S12

Skt:löverstwvlsen

1. Statsbidrag för studie- och yrkesorientering (syo) i grundskolan och gymnasieskolan utgår till varje kommun eller landstingskommun i form av grundbelopp. vilkas antal står i relation till antalet elever. För redovis- ningsåret l976/77 utgör grundbeloppet 81 690 kr. Löneomräkningen på det antal grundbelopp som har tilldelats för budgetåret 1975/76 uppgår till 7 753 000 kr.

2. Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar för budgetåret l976/ 77 ett behov av 600 grundbelopp, en ökning med 14 från innevarande budgetår (+1 144 000 kr).

3. För uppsökande syo utgår under innevarande budgetår ca 11 grund- belopp, fördelade på 43 kommuner. Löneomräkningen uppgår till 145000 kr.

4. De medel som för innevarande budgetår har anvisats för uppsökande syo möjliggör uppföljningsverksamhet för omkring en tredjedel av de elever som bedöms vara i behov av ytterligare vägledning och stöd i form av syo. SÖ framhåller att skolan har ett stort ansvar för hela den grupp ungdomar som inte fullföljer grundskolan. som inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan och som inte fullföljer annan påbörjad utbildning. Medlen för uppsökande verksamhet bör därför beräknas så att de täcker behovet av sådan verksamhet för samtliga berörda ungdomar. Sammanlagda antalet grundbelopp skulle enligt SÖ uppgå till ca 41 (+2451000 kr.).

5. Löneomräkning för medlen till syo vid riksinternatskolor utgör 16 000 kr. SÖ föreslår att primärkommun eller landstingskommun, där riksinter- natskola är belägen. efter samråd skall få räkna in riksinternatskolans elever i bidragsunderlaget.

6. SÖ föreslår. med hänvisning till bl. a. skrivelser från skolstyrelserna i Norrköping och Härnösand, en särskild resurs för syo vid statens skolor för vuxna. Skolornas timresurs för lektioner skall även användas till stu- diehandledning, stödundervisning och endast i mindre omfattning till stu- die- och yrkesoriemering. En särskild resurs för syo vid statens skolor för vuxna bör enligt SÖ inräknas i resp. kommuns bidragsunderlag. Beräkningen av den särskilda syoresursen bör grundas på hela antalet elever i varvad undervisning samt 5 % av antalet elever i ren brevundervisning. Enligt denna beräkningsgrund uppgår medelsbehovet till ca 3,2 grundbelopp t+261000 kr.).

Hiredragamlen

Jag vill först erinra om vad jag i det föregående har anfört om arbets- livsanknytning i skolan m.m. (4.1).

Jag har inget att erinra mot SÖ:s beräkningar av antalet grundbelopp för att tillgodose behovet av studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan (1.2).

Prop. 1975/76:39 338

I syfte att förebygga framtida sysselsättningsproblem och sociala problem för särskilt den grupp ungdomar som inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin utbildning i grundskolan eller gym- nasieskolan bedrivs sedan budgetåret 1974/75 försöksverksamhet med upp- sökande syo. Gymnasieskolegruppen har i Sin rapport (Ds U 1975118) fö— reslagit en uppföljning av ungdomar upp till 18 år. Jag frnner det, mot bakgrund av vad jag i det föregående förordat beträffande skolstyrelsens ansvar för uppsökande verksamhet, angeläget att denna verksamhet suc- cessivt byggs ut och räknar därför med en ökning av ifrågavarande medel med 1 milj. kr. utöver löneomräkning (3.4).

Beträffande medlen till studie- och yrkesorientering vid riksinternatskolor tillstyrker jag SÖ:s förslag (5).

För att tillgodose behovet av personella resurser för studie- och yrke- sorientering vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand räknar jag med att skolorna tillförs en resurs om tillsammans två grundbelopp eller 163 380 kr. (6). I enlighet med SÖ:s förslag bör resursen inordnas i resp. kommuns syo-organisation. Den av SÖ föreslagna beräkningsgrunden bör anpassas med hänsyn till vad jag här förordat. Det bör ankomma på SÖ att utfärda de anvisningar som bedöms erforderliga för att räkna in såväl riksinternatskolornas elever som de studerande vid statens skolor för vuxna i resp. kommuns bidragsunderlag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till studie- och yrkesw'iemering för budgetåret 1976/ 77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 51 160000 kr.

F 13. Lärares fortbildning m. m.

1974/75 Utgift 43 507 849 Reservation 2 603 019 l975/ 76 Anslag 40 853 000 1976/77 Förslag 52 782 000

Ur detta anslag bekostas fortbildning av skolledare, lärare samt personal av olika kategorier för skolans elevvårdande verksamhet m.fl. Verksam- heten bedrivs till större delen av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar och av länsskolnämnderna. Övrig fortbildning bedrivs under Skolöversty- .relsens (SÖ) direkta ledning eller av Iärarorganisationer.

S Ica/överstyrelsen

Som Skolöverstyrelsen (SÖ) anförde redan i sin anslagsframställning för innevarande budgetår bör den långsiktiga planeringen för fortbildningsverk- samheten i ökad utsträckning inriktas på övergripande frågor. SÖ nämner därvid projekt som gäller fortbildning i specialpedagogik för grundskolans lärare, fortbildning med anledning av förslag om könsrollsfrågor, under-

Prop. 1975/ 76:39 339

1975/76 Beräknad ändring 1976/77

Skolöverstyrel- Föredraganden

Personal

f_ärarpersonal 190 of. of. Ovrig personal 34 of. of. 224 of. of.

Anslag Skolöverstyrelsens fortbildningsverk- samhet 2 653 000 + 530 000 of. Lärarhögskolomas fortbildningsverk- samhet 20 503 000 + 39 988 000 + 10 405 000

Länsskolnämndernas

fortbildningsverk- samhet 17 697 000 + 4 897 000 + 1 524 000

40 853 000 + 45 415 000 + 11 929 000

visningens internationalisering samt sexual- och samlevnadsundervisning. SÖ betonar vidare det angelängna i att en systematisk skolledarutbildning snarast kommer till stånd. Såsom beräknat startar projektet integration av fackteori och arbetsteknik innevarande budgetår liksom fortbildningen för lärare på bygg- och anläggningsteknisk linje.

Det omfattande program som SÖ således föreslår för de närmaste åren gör det enligt SÖ nödvändigt att lärarhögskolornas fortbildningsverksamhet inordnas i SÖ:s planering och ledning samt samordnas med länskolnämn- dernas fortbildningsverksamhet. Både vad gäller skolledarprogrammet och fortbildningen i specialpedagogik bör länsskolnämnderna ha en aktiv roll, varför det är angeläget att nämnderna tillförs ökade resurser. En rörlig resurs är därvid enligt SÖ att föredra framför ett ökat antal konsulenttjänster.

SÖ vill i samband med kommande förslag från den centrala organisa- tionskommittén för högskolereformen återkomma till frågan om den mer långsiktiga organisationen av fortbildningen.

SÖ:s förslag till medelstilldelning för budgetåret 1976/ 77 innebär i hu- vudsak följande.

1. Pris- och löneomräkning 5998 000 kr., varav 817000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.

2. Riksrevisionsverket har granskat SÖ:s uppgifter inom fortbildnings- verksamheten och.därvid anfört att sådana informationskonferenser som inte har karaktär av självständiga fortbildningsaktiviteter bör inplaneras i SÖ:s verksamhet och bekostas från SÖ:s myndighetsanslag. SÖ föreslår därför en minskning av ifrågavarande post (— 75 000 kr.).

3. Antalet sökande till resestipendier har ökat, bl. a. beroende på inför-

Prop. 1975/76:39 340

andet av undervisning i engelska på grundskolans lågstadium. SÖ finner en ökning av medelstilldelningen angelägen. (+ 60000 kr.)

4. De nya och omfattande fortbildningsinsatser som nämnts inledningsvis ställer ökade krav på centralt planeringsarbete. Medlen till allmän planering m.m. bör därför räknas upp. (+150 000 kr.).

5. SÖ avser, som tidigare nämnts, att ge ökat utrymme för behandling av övergripande frågor i fortbildningen. Den meSt angelägna uppgiften är därvid enligt SÖ:s uppfattning fonbildningen i specialpedagogik. Som fram- gått av tidigare redovisning har SÖ i sitt yttrande över förslagen från utred- ningen om skolans inre arbete (_SlA) utarbetat ett förslag till innehåll och organisation för denna fortbildning. Enligt SÖ:s utbildningsmodell kan vissa besparingar göras jämfört med SlA:s förslag. SÖ beräknar-kostnaderna till 36 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Den rapport som arbetsgruppen för SÖ:s s. k. könsrollsprojekt avlämnat under hösten 1975 innehåller bl. a. förslag till fortbildning i könsrollsfrågor under en femårsperiod. Fortbildningen föreslås uppdelad på tre olika steg, innebärande fortbildning av lärarutbildare, fortbildningskonsulenter och skolledare i steg ett, därefter regional fortbildning av lag om fyra personer från varje kommun vilka slutligen skall svara för lokal fortbildning. Kost- naderna beräknas till 2,8 milj. kr. för hela femårsperioden. För budgetåret 1976/77 beräknas 700000 kr. SÖ bedömer det angeläget att fortbildning för undervisningens interna- tionalisering, i huvudsak enligt betänkandet från UKÄzs internationalise- ringsutredning, påbörjas så snart som möjligt. Verksamheten bör, liksom beträffande könsrollsfrågor, läggas ut över en längre tid och genomföras i olika steg. Kostnaderna fördelar sig enligt samma principer som för fort- bildningen i könsrollsfrågor. För ytterligare informationsinsatser för att bl.a. förstärka yrkesrådens verksamhet i enlighet med modeller utarbetade inom SÖ:s arbetsgrupp för samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv (SSA-gruppen) räknar SÖ med att ca 300000 kr. behöver disponeras under budgetåret 1976/77. En arbetsgrupp inom SÖ har lagt fram förslag om fortbildning rörande datorer och databehandling sett ur ett allmänt medborgarperspektiv. Kost- naderna för detta projekt beräknas under budgetåret l976/77 uppgå till 300 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna under budgetåret 1976/ 77 för nämnda fort- bildningsprojekt av övergripande natur beräknas till ca 38 milj. kr. SÖ menar att genomförandet av dessa projekt, med undantag för fortbildningen i spe- cialpedagogik, endast kan ske genom en omfördelning av uppgifterna inom tillgängliga medelsramar. Dessa kostnader bör således rymmas inom nu- varande medelstilldelning för posten Allmän kursverksamhet, studiemate- rial m.m., vilken föreslås uppräknad med 36 milj. kr. för fonbildningen i specialpedagogik.

6. [ nära kontakt med SlA har, inom ramen för det 5. k. PLUS-projektet,

Prop. 1975/76:39 341

bedrivits försöksverksamhet med utbildning och fortbildning av skolledare. SÖ finner det angeläget med en förstärkt skolledarutbildning oberoende av ett ställningstagande till SlA:s förslag. SÖ har, som framgått av redo- visning tidigarc denna dag, i sitt yttrande över SIA i princip anslutit sig till den uppläggning av Skolledarutbildningen som PLUS-projketet föreslår och beräknar i enlighet härmed en kostnadsökning för ifrågavarande ut- bildning och fortbildning med 1 745000 kr. för budgetåret 1976/77.

7. Den särskilda fortbildningen av lärare inom yrkesinriktade linjer och motsvarande avser integrering av arbetsteknik och fackteori i tekniskt yr- kesinriktade linjer och kurser, fortbildning med anledning av genomförda och planerade läroplansförändringar i vissa ämnen inom vårdsektorn, fort- bildning av lärare inom gymnasieskolans skogsbrukslinje och dess speci- alkurser samt, inom den merkantila sektorn, fortbildning på ADB-området. Kostnaderna för den särskilda fortbildningen beräknas bli oförändrad i för- hållande till innevarande budgetår.

8. För fortbildning av studieförbundens ledare av studiecirklar i svenska för invandrare föreslår SÖ en ökad medelstilldelning (+150 000 kr.). Vidare föreslår SÖ att utbildningen av lärare för alfabetiseringsundervisning bör öka (+60 000 kr.). Utbildningen av tvåspråkiga lärare (kontaklärare) i in- vandrartäta kommuner beräknas fortsätta i oförändrad omfattning. Den lin- ska skolstyrelsen har erbjudit sig att anordna fortbildning i Finland under sommaren 1976 av finska hemspråkslärare verksamma i Sverige. Kostnader för bidrag till deltagarnas resor och uppehälle beräknas till 90000 kr. För kurskostnadcrna i övrigt svarar de finska myndigheterna. Till en kostnad av 100000 kr. planeras för budgetåret 1976/77 fortbildningskurser för svens- ka lärare som undervisar invandrarbarn. För hela invandrarsektorn beräknas ett ökat medelsbehov av 185 000 kr.

9. Medlen till viss vidareutbildning av folkskollärare och mellanstadie- lärare föreslås överförda till anslaget Särskilda lärarutbildningsåtgärder t—250 000 kr.).

10. Behörighetsutbildningen i engelska av lågstadielärare är nu avslutad (—100000 kr.). 1 ]. SÖ anser att en förstärkning av länskolnämndernas konsultativa verk- samhet är angelägen mot bakgrund av redovisade fortbildningsbehov. Enligt SÖ bör förstärkningen ske i form av en rörlig resurs. En sådan medger att även annan personal än lärare kan utnyttjas för t. ex. samlade och tids- begränsade insatser på områden som bedöms väsentliga. Resursförstärk- ningen föreslås uppgå till 1200000 kr.

12. Länsskolnämndernas kurser. konferenser och studiedagar m. m. bör bibehållas på samma nivå som 1974/75. vilket innebär en ökning av medlen med 162000 kr.

13. SÖ framhåller det angelägna i att lärare inom yrkesinriktade linjer bereds möjligheter till yrkesstudicr för att kunna göra undervisningen bättre anpassad till praktiska tillämpningar inom arbetslivet. Mot denna bakgrund

Prop. 1975/76:39 342

löreslår SÖ en fördubbling av medlen till yrkesstudier (+150 000 kr.)

14. [ skrivelse den 24 september 1975 om redovisning av antal tjänster av vissa slag vid grundskolan och förslag till åtgärder i samband med av- vecklingen av tjänsterna har SÖ föreslagit att fortbildningskurs i teknik anordnas med början budgetåret 1976/ 77. 1 första hand är kursen av$edd för innehavare av ordinarie eller extra ordinarie ämneslärartjänst för vida- reutbildad gymnasieingenjör vid grundskolan, som undervisari teknik men som av någon anledning inte genomgått tidigare anordnad liknande kurs. Därutöver bör enligt SÖ även vidareutbildade gymnasieingenjörer med an- ställning vid annan skolform kunna komma i fråga. Fortbildningskursen avses ge behörighet till tjänst som lärare 19. Förslaget innebär ett ökat me- delsbehov av 300000 kr.

F iiredraganden

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag tidigare har anfört om perso- nalfortbildningen i kapitel 6. Jag har där förordat en särskild skolledarfort- bildning samt en omfattande personalfortbildning.

En fortsatt utveckling av fortbildningsverksamheten i riktning mot över- gripande frågor finnerjag naturlig. Genomförandet av den fortbildning som föreslagits av SÖ i sitt könerIISprojekt är enligt min mening ytterst an- gelägen. Strävan att åstadkomma jämställdhet mellan könen är av sådan vikt att den bör genomsyra all verksamhet, inte minst i skolan. För att åstadkomma förändringar i önskad riktning i skolarbetet är fortbildningen ett verksamt medel, varför könsrollsfrågor bör ingå som ett naturligt inslag i all fortbildningsverksamhet. Även internationaliseringsfrågor bör i möj- ligaste mån integreras i fortbildningsutbudet.

Fortbildningen bör dessutom behandla samarbetet i skolan samt det ar- betssätt och de arbetsformer jag tidigare i denna proposition har förordat, vilka bl. a. får konsekvenser för lärarrollen. Jag vill också framhålla vikten av att inom fortbildningsverksamheten betona samverkan mellan skola och samhälle.

Den fortbildning som rör arbetsmiljö- och demokratifrågor samt förny- elsen av arbetslivet och som på försök har påbörjats under innevarande budgetår bör enligt min mening utvidgas väsentligt. Det är viktigt att alla som verkar i skolan besitter erforderliga kunskaper om samhället och ar- betslivet utanför skolan för att eleverna skall få sådan förankring i verk- ligheten att de kan diskutera sina yrkesplaner och framtida studier på ett meningsfullt sätt.

1 och med reformeringen av skolans inre arbete bör tyngdpunkten i fort- bildningsverksamheten läggas på fortbildning föranledd av de nya arbets- former och arbetssätt jag i det föregående har förordat. Jag har tidigare föreslagit ett omfattande utbud av fortbildning med anledning av SlA för dels skolledare och dels övrig skolpersonal. För utbildningen av skolledare

Prop. 1975/76:39 343

beräknar jag en medelsökning av 900000 kr. för budgetåret 1976/77 (6). Medlen till allmän kursverksamhet m. m. bör enligt min mening öka med 9 milj. kr. för fortbildning av skolpersonal. lnom denna ram räknar jag med att ca 1 milj. kr. kommer att användas för den särskilda information till all personal inför reformens genomförande som jag i det föregående förordat. 1 övrigt tillstyrkerjag den av SÖ föreslagna disponeringen av medlen till fortbildning som rör könsrollsfrågor. undervisningens internationalise- ring, samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv samt datorer och da- tabehandling. (5)

Jag tillstyrker den av SÖ föreslagna minskningen av medlen till infor- mationskonferenser (2) och har i övrigt beräknat oförändrad medelstilldel- ning jämfört med innevarande budgetår till SÖ:s fortbildningsverksamhet (3.4) samt till den särskilda fortbildning av lärare inom yrkesinriktade linjer och motsvarande (7).

Vad gäller utbildning av cirkelledare för undervisning i svenska för per- sonal anställd ombord på svenska fartyg vill jag erinra om att statsrådet Zachrisson i prop. 1975/76:100 (bil. 10) beräknat medel för ifrågavarande utbildning under anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. ] enlighet med de förslag som lagts fram av arbetsgruppen för fortsatt utredning om invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan och gymnasieskolan i betänkandet (Ds U 1975113) Förslag om åtgärder för in- vandrarbarnen i förskola, grundskola och gymnasieskola bcräknarjag medel för fortbildning av dels hemspråkslärare med lärarutbildning (+614 000 kr.) och dels hemspråkslärare utan lärarutbildning (+265 000 kr.). Som jag anfört i prop. 1975/76:100 (bil. 10) avser jag att föreslå regeringen att till riksdagen avge en proposition på grundval av arbetsgruppens förslag. Med hänsyn till vad jag här har anfört bör enligt min mening en del av de medel som utgått till den hittillsvarande verksamheten inom sektorn kunna användas till en viss utökning av dels fortbildningsverksamheten för studiecirkelledare i svenska för invandrare och dels utbildning av lärare för alfabetiserings- undervisning, avseende såväl vuxna invandrare som svenskar vilka saknar grundläggande utbildning. (8)

Jag tillstyrker SÖ:s förslag om överföring av vissa medel till anslaget Särskilda lärarutbildningsåtgärder (9). Medelsbehovet minskar vidare på grund av att behörighetsutbildningen i engelska av Iågstadielärare nu är avslutad (10).

Jag räknar med en i förhållande till innevarande budgetår oförändrad medelstilldelning till länsskolnämnderna vad beträffar ersättningar till fort- bildningskonsulenter, reseersättningar samt kurser. konferenser och studie- dagar (1 1, 12). l detta sammanhang vill jag erinra om vad jag har anfört i prop. 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering angående möjligheterna att utnyttja lärarutbildare med sviktande tjänst- göringsunderlag i fortbildning av lärare.

Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om behovet att

Prop. 1975/76:39 344

närmare anknyta skola och arbetsliv frnner jag det angeläget att möjligheter till s.k. yrkesstudicr utvidgas till att gälla fler lärare.

Enligt gällande bestämmelser kan vissa lärare inom mer utpräglad yr- kesinriktad undervisning i gymnasieskolan erhålla oavkortad lön för yr- kesstudicr för att därigenom följa utvecklingen inom yrket. Ftt behov av att få kunskaper och erfarenheter direkt från arbetslivet finns hos flertalet lärare i ungdomsskolan. En sådan kortare arbetslivsorientering bör i första hand ske i en för orten typisk industri eller annan verksamhet. Således bör det vara möjligt för alla lärarkategorier inom ungdomsskolan att få en sådan arbetslivsorientering om två till fyra veckor med oavkortad lön. För studier i arbetslivet beräknar jag ett sammanlagt medelsbehov av 1 milj. kr. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till bestämmelser för denna Studieverksamhet.

Med hänvisning till att jag i det föregående har förordat att SÖ bör få i uppdrag att se över tillvalsämnens ställning ärjag inte beredd att nu beräkna medlen för den av SÖ i särskild skrivelse föreslagna fortbildningen i teknik (14).

För att reformeringen av skolans inre arbete skall få genomslagskraft i skolans hela verksamhet krävs en omfattande fortbildning. Även övriga övergripande frågor såsom könsroller, undervisningens internationalisering, kontakter mellan skolan och arbetslivet m.m. ställer stora krav på fort- bildning. Enligt min mening bör detta under en tid medföra en viss om- prövning av den hittillsvarande fortbildningsverksamheten mot mer över- gripande frågor och som en följd härav en viss omfördelning av medlen inom anslaget.

Med hänvisning till vad jag har anfört räknar jag med ett sammanlagt medelsbehov av 52 782000 kr. för budgetåret 1976/77.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Läraresfbr/bildning m.m. för budgetåret l976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 52 782 000 kr.

Prop. 1975/76:39

|rmehållsfiirteckning

Propositionen .............................................. Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... Inledning ................................................. Gällande bestämmelser ..................................... Utredningar och remissyttranden m.m. ...................... A. Skolans arbetsmiljö .................................... l . Utgångs/ntnlt lt'l' ......................................... l.l SlA-utredningen ...................................

l.2 Remissyttranden ...................................

2. Kontakten mellan skola och samhället i övrigt .............. 2.1 SlA-utredningen ................................... 2.l.l Skolan som en del av kommunens insatser för barn

och ungdom .................................

2.1.2 Samverkan mellan skola och hem .............

2.1.3 Skolan i det kommunala samarbetet ...........

2.2 Remissyttranden ................................... 2.2.1 Allmänt .....................................

2.2.2 Skoldagens längd och obligatorium ............. 2.2.3 De fria och frivilliga aktiviteternas mål och innehåll 2.2.4 Föreningslivets medverkan i skolan ............

2.2.5 Personalfrågor ................................

2.2.6 Lokalfrågor ..................................

2.2.7 Samverkan mellan skola och hem .............

2.2.8 Skolan i det kommunala samarbetet ...........

3. Arbetssätt och arbets/britter i grundskolan .................. 3.1 SlA-utredningen ................................... 3.1.1 Åtgärdsprogram för elever med skolsvårigheter .. 3.1.2 Åtgärder inom arbetsenhetens ram ............. 3.1.3 Åtgärder utanlör arbetsenhetens ram ........... 3.1.4 Basfärdighcter och baskunskaper ............... 3.1.5 Anpassad studiegång ..........................

3.1.6 Skolfrånvaron ................................

3.1.7 Skolstarten ................................... 3.1.8 Klass- och undervisningsgrupper. arbetsenheter .. 3.1.9 Personalgrupperingar. arbetslag och studieledare .. 3. l . 10 Kontaktlärare ................................ 3.l.ll Stadieövergångar i grundskolan Remissyttranden ................................... 3.2.1 Inledning .................................... 3.2.2 Åtgärder för elever med skolsvårigheter ........ 3.2.3 Basfärdigheter och baskunskaper. läromedelsfrågor

Prop. 1975/76:39 346

3.2.4 Skolfrånvaron ................................ 97 3.2.5 Elev- och personalgrupperingar ................. 97 3.2.6 Studieledare .................................. 103 3.2.7 Kontaktlärare ................................ 105 3.2.8 Skolstarten. övergången från förskola till lågstadium 106 3.2.9 Stadieövergångar inom grundskolan ............ 108 4. Rasttrsattvänt/ning i grundskolan ........................... 109 4.1 SlA-utredningen .................................... 109 4.2 Remissyttranden ................................... 118 5. Övergången från grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet 127 5.1 SIA-utredningen .................................... 127 5.1.1 Gymnasieskolans innehåll. organisation och resurser l27 5.1.2 Ändringar i gymnasieskolans timplan ........... 129 5.1.3 Övergången från grundskolan till gymnasieskolan 131 5.1.4 Övergången från grundskolan till arbetslivet ..... 132 5.1.5 Studieavbrotten ............................... 134 5.1.6 Återkommande utbildning i gymnasieskolan 138 5.1.7 Utredningens åtgärdsförslag .................... 139 5.1.8 Skolledarresursens storlek ...................... 141 5.2 Remissyttranden ................................... 141 6. Utvärdering i skolan ..................................... 146 6.1 SIA-utredningen .................................... 146 6.2 Remissyttranden ................................... 150 7. Ledning och samverkan inom rektorsområde och gvmnasicsko/enhet 153 7.1 SlA-utredningen .................................... 153 7.2 Remissyttranden ................................... 162 7.2.1 Bestyrelse för rektorsområden och gymnasieskolan 162 7.2.2 Övriga samrådsformer ......................... 167 8. Personal/lågor .......................................... 168 8.1 SlA-utredningen .................................... 168 8.1.1 Specialisering inom skolan ..................... 168 8.1.2 Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete ....... 172 8.1.3 Personalpolitik på skolområdet ................. 173 81.4 Utbildning och fortbildning av skolledare ....... 175 8.1.5 Utbildning och fortbildning av lärare ........... 180 8.1.6 Utbildning i specialpedagogik och speciallärarnas ställning ..................................... 181 8.2 Remissyttranden ................................... 183 8.2.1 Specialisering inom skolan ..................... 183 8.2.2 Fortbildning av skolledare m.m. ............... 185 8.2.3 Fortbildning av skolpersonal ................... 187 8.2.4 Arbetstidsavtal och skolans inre arbete ......... 189

8.2.5 Personalvård m. m. inom skolväsendet ......... 190

Prop. 1975/76:39

9.

Genomförande av now/ningens färs/ag ..................... 9.1 SlA-utredningen .................................... 9.2 Remissyttranden ................................... Barns fritid ............................................ Fritidsverksam/ret _liir 7—I2-dringar ......................... l. Barnstugeutredningen ............................... l.1 Fritidsverksamhetens mål och innehåll ......... l.2 Pedagogisk planering m.m. ................... 1.3 Det utvidgade fritidshemmet .................. 1.4 Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen 1.5 Uppsökande verksamhet ...................... 1.6 Samverkan och planering för barns fritid ....... 1.7 Statsbidragsfrågor ............................. 2. Remissyttranden ................................... 2.1 Fritidsverksamhetens mål och innehåll ......... 2.2 Pedagogisk planering m.m. ................... 2.3 Det utvidgade fritidshemmet .................. 2.4 Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen 2.5 Uppsökande verksamhet ...................... 2.6 Samverkan och planering för barns fritid ....... 2.7 Statsbidragsfrågor .............................

Föredraganden .............................................

l. 2.

Inledning

Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan .................. 2.1 lnledning .......................................... 2.2 Skolstarten ........................................ 2.3 Elev- och personalgrupperingar ............... . ...... 2.4 Stadieövergångar inom grundskolan .................. 2.5 Samverkan mellan skola och hem 2.6 Vissa frågor rörande grundskolans läroplan ........... 2.7 Läromedel ......................................... Skolan i samhället

3.1 lnledning .......................................... 3.2 Skoldagen ......................................... 3.3 Den allmänna fritidsverksamheten 3.4 Verksamhetsformer m.m. ...........................

Föreningsverksamheten

Ledarfrågor m. m. ..............................

Lokalfrågor ..................................... 3.5 Samordning av de kommunala insatserna 3.6 Vissa statsbidragsfrågor m.m. ....................... Kontakten mel/an skola och arbetsliv m. nt. ................ 4.l Arbetslivsanknytning m.m. i grundskolan ............ 4.2 Uppföljning av grundskoleelever .....................

Prop. 1975/76:39

8. 9.

10. 11. 12.

4.3 Övergång från grundskolan till gymnasieskolan ....... 4.4 Lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv .................................. Grundskolans slalsbidt'ugsst'.rtetn m. m.

5.1 lnledning .......................................... 5.2 Resurssystemets uppbyggnad ........................ 5.3 Resursfördelning ................................... 5.4 Skolledningens dimensionering i grundskolan ......... 5.5 Vissa uppgifter rörande arbetsledning och planering m. m. 5.6 Rescrvvikarier ..................................... l'ctzsom'tl/rdgttr tn. nt. .................................... 6.1 lnledning .......................................... 6.2 Vissa personaladministrativa frågor ................... 6.3 Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete ............. 6.4 Skolledarutbildning och vissa övriga skolledarfrågor 6.5 Personalfortbildning ................................ Lcd/ting oclt sann'crkan i skolan .......................... 7.1 Ledningsorgan vid skolenhet ........................ 7.2 Övriga samrådsformer och skolledningens uppgifter Utvt'irdcring av skolans verksamhet ........................

('ionotn/örandc ..........................................

I'l cmställan ............................................. -

Bos/ut ................................................. Vissa anslagsberäkningar för budgetåret 1976/ 77 ............. D 17. Bidrag till studie- och yrkesorientering .............. F 13. Lärares fortbildning m.m ...........................

GOTAB 10130 Stockholm 1976