Prop. 1977/78:11

om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m.m.

Prop. 1977/ 78: 11

Regeringens proposition 197 7 / 78: 11

om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmel- ser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.;

beslutad den 6 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1969 års lag om tclefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. erhåller fort- satt giltighet till utgången av år 1978.

Prop. 1977/78: 11 2

1. Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrives att lagen (1952: 98) med särskilda bestämmel- ser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1976: 956) gäller till utgången av år 1977, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1978.

2. Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m., vilken enligt lag (1976: 957) gäller till utgången av år 1977, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1978.

Prop. 1977/78: 11 3

Utdrag

JUSTlTlEDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-10-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda be- stämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

1 Inledning

Bestämmelser om tvångsmedel vid beivran av brott finns, förutom i rättegångsbalken, i bl. a. lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyss- ning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. 1952 och 1969 års lagar innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken. Bl.a. har särreglcringen avseende på möjligheterna till telefonavlyssning.

Både 1952 och 1969 års lagar är tidsbegränsade och gäller efter senast gjorda förlängningar till utgången av år 1977 (JuU 1976/77: 10, rskr 1976/77: 40).

I samband med riksdagsbehandlingen år 1973 av förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (prop. 1973: 37, JuU 1973: 18, rskr 1973: 121) och förslag till lag om fortsatt giltighet av 1969 års lag (prop. 1973: 104, JuU 1973: 22, rskr 1973: 223) aktualiserades frågan om en samlad översyn av reglerna om telefonavlyssning. Med anledning av riksdagens begäran om en så- dan översyn tillkallades utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning för att se över lagstiftningen på området. Utredningen avlämnade i de- cember 1975 betänkandet (SOU 1975 : 95) Tclefonavlyssning.

På grundval av betänkandet lades i mars 1976 i proposition 1975/76: 202 fram förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersök- ning m. m. Förslaget innebar att reglerna i 1952 och 1969 års lagar togs . in i 27 kap. rättegångsbalken och gavs permanent karaktär.

Vid riksdagsbchandlingen av propositionen ansåg justitieutskottet (JuU 1976/77: 20) att ärendet-med visst undantag borde återgå till re.-

1T Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 11

Prop. 1977/78: 11 4

geringens kansli för översyn och ytterligare överväganden. Utskottet an- såg vidare att det borde ankomma på regeringen att besluta om for- merna för den förordade översynen. Samtidigt hemställde utskottet att riksdagen i nu förevarande del skulle avslå propositionen. Riksdagen bi- föll utskottets hemställan (rskr 1976/77: 129).

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 1 mars 1977 till chefen för justi- tiedepartementct redogjort för tillämpningen av 1969 års lag under år 1976 och för läget på narkotikamarknaden.

Mot denna bakgrund har fråga uppkommit om provisorisk förläng- ning av 1952 och 1969 års lagar i avvaktan på en permanent reglering av hithörande frågor.

Rikspolisstyrelsens skrivelse har remitterats till justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, överbefälhavaren, socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund. Samtidigt har de nämnda instanserna anmodats att yttra sig i frågan om provisorisk förlängning av 1952 och 1969 års lagar, eventuellt till utgången av juni 1979.

2 Gällande ordning

Rättegångsbalken (RB) innehåller regler om användning av tvångs- medel under förundersökning. Bestämmelserna kännetecknas allmänt av en strävan att begränsa användningen av tvångsmedel till fall då miss- tanke om mera allvarlig brottslighet föreligger. '

I 27 kap. finns bestämmelser om bl. a. beslag och telefonavlyssning. Enligt 27 kap. 2 5 andra punkten RB krävs för beslag av vissa skriftliga meddelanden att fråga är om brott för vilket ej "är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. I 27 kap. 9 & RB finns bestämmelser som ger ' domstol möjlighet att förordna om kvarhållande av- postförsändelse m. 111.

Enligt 27 kap. 16 & RB får domstol lämna tillstånd till telefonavlyss- ning när någon kan skäligen misstänkas för brott för vilket inte är stad- gat lindrigare straff än fängelse i två år. Som förutsättning gäller dess- utom att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet- - får avse samtal till och från telefonapparat som "innehas av den miss-- tänkte eller eljest kan antas komma att begagnas av honom.

Tillstånd till telefonavlyssning skall gälla viss tid, högst en vecka, från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal av— - lyssnats äger bestämmelserna i 27 kap. 12 & första stycket RB om 'un- dersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. Hänvisningen innebär bl. a. att uppteckningen inte får närmare under- sökas av annan än domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren.- Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utred- ningen granska uppteckningen efter=anvisning av domstolen, undersök-

Prop. 1977/78: 11 5

ningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 & RB följer slutligen att uppteckningen, i den mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart förstöras.

Lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i förhållande till RB utvidgade möjligheter till användning av tvångsmedel under förundersökning.

Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grövre brott, kan skriftligt med— delande som avses i 27 kap. 2å andra punkten RB tas i beslag, även om för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (3 5). Förordnande om kvarhållande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 95 RB kan enligt 45 i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Beträffande telefonavlyssning föreskrivs i Så att till- stånd härtill får lämnas, även om för brottet är stadgat lindrigare straff. än fängelse i två år. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får expediering av samtal till och från apparat, som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av den misstänkte, inställas eller för- dröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas från telefonanstalt om samtal som har expedierats eller beställts till och från apparaten. Beslut om sådan åtgärd meddelas av rätten. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren får i vissa bråds- kande fall själv besluta om åtgärden. Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos rätten, som har att skyndsamt pröva ärendet.

1952 års lag ger även möjlighet till förlängning av den tid inom vilken häktningsframställning enligt 24 kap. 12ä RB skall inges till rätten (2 5). Beslut om sådan förlängning meddelas av justitiekanslern.

Enligt lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skall 27 kap. 16 % RB äga mot- svarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotika- brott eller grov varusmuggling, om smugglingen gällt narkotika som avses i narkotikaförordningen (1962: 704), trots att för brottet är stad- gat lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får bestämmas till högst en månad.

I detta sammanhang kan crinras om lagen (1975: 1360) om tvångs- åtgärder i sptmingssyfte i vissa fall. Enligt denna lag, som gäller till ut- gången av år 1977, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t. ex. telefonav- lyssning tillgripas, när åtgärden är påkallad för att utröna om terrorist- organisation planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Frågan om förlängning av denna lag övervägs f. 11. inom arbetsmarknadsdepartementet.

Prop. 1977/78: 11 5

3. Prop. 1975/76: 202 med förslag till nya regler om telefonav- lyssning vid förundersökning m. m.

I prop. 1975/76: 202 med förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. föreslogs att nuvarande regler i 1952 och 1969 års lagar skulle tas in i 27 kap. "RB och ges permanent karaktär. Regeln i 1952 års lag om förlängning av anhållningstid upptogs dock inte i förslaget. Det föreslogs vidare att skyddet för den enskildes inte— gritet skulle stärkas i olika hänseenden bl. a. genom att hans intressen i ärendet skulle tillvaratas av en av regeringen utsedd god man. Den gode mannen skulle ha ställning av part. Vid prövning av tillstånd till tele- fonavlyssning skulle vidare beaktas om risk förelåg att författare, med- delare eller annan som enligt tryckfrihetsförordningen eller radioansva- righetslagen (1.966: 756) har rätt till anonymitet skulle röjas. Ett uttryck- ligt förbud att avlyssna telefonsamtal mellan misstänkt och hans försva- rare togs också upp i förslaget. Skärpta regler föreslogs för avlyssning av samtal till och från telefonapparat som inte innehades av den miss- tänkte eller huvudsakligen brukades av honom.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uppmärksammades spe- ciellt frågan i vad mån avlyssnat material får utnyttjas när det gäller annan brottslighet än den som har föranlett tillståndet. I sitt betänkande med anledning av propositionen (JuU 1976/77: 20) konstaterade justitie- utskottct att problemet inte är begränsat till telefonavlyssning utan kan uppkomma också vid utnyttjande av andra tvångsmedel, t. ex. brevkon- troll, husrannsakan eller ingripande enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte— och avgiftsprocessen. Sambandet var enligt utskottet sådant att man borde eftersträva en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. En så vittsyftande lagstiftning ansåg utskottet emellertid kräva ett helt annat beslutsunderlag än det som förelåg i ärendet.

Som tidigare anmärkts hemställde utskottet att propositionen skulle avslås i denna del och att de av utskottet upptagna frågorna skulle bli föremål för översyn och ytterligare överväganden. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77: 129).

4. Rikspolisstyrelsens skrivelse

Beträffande tillämpningen av 1969 års lag under år 1976 anför riks- polisstyrelsen följande.

Annan undersökningsledare än åklagare har inte gjort framställning om telefonavlyssning. För att i detalj följa tillämpningen av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv och likformig har liksom tidi- gare den ordningen iakttagits att samtliga ärenden rör-ande ifrågasatt avlyssning anmälts för rikspolischefen.

Lagen har under år 1976 tillämpats efter samma restriktiva principer

Prop. 1977/78: 11 7

som tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Telefonavlyss- ning har begärts endast då man kunnat misstänka organiserad, yrkes- mässig handel med narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja storsmugglingen till och storlangningen inom landet.

Under år 1976 har tillstånd beviljats att avlyssna 64 personers tele- foner. Motsvarande siffra för år 1975 var 42. Ökningen av antalet av- lyssningar under år 1976 i förhållande till föregående år beror på den markanta ökning av den illegala narkotikahandcln som synes ha skett under år 1976. Ökningen hänför sig framför allt till .amfetamin- och heroinhandeln. Avlyssningsperioderna har varierat i längd men de har i det helt övervägande antalet fall legat på två månader eller därunder.

! flertalet fall då avlyssning skett har misstankar om illegal narko- tikatrafik bekräftats. Avlyssningen har då lett fram till sådan annan be- visning att ingripande kunnat göras mot personer som varit engagerade i narkotikahandel.

Beträffande det aktuella läget på narkotikaområdet framhåller riks- polisstyrclsen bl. a. följande.

För att om möjligt begränsa den ökning av den illegala narkotika- handcln som skett under år 1976 bestämdes vid ett möte med landets samtliga polischefer i december 1.976 att polisinsatserna mot narkotika- handeln skulle prioriteras på bekostnad av annan polisverksamhet, att insatserna skulle riktas mot i första hand handeln med centralstimule- rande medel och opiater, att ett antal narkotikaenheter skulle bildas med länen som primära verksamhetsområden samt att den under år 1976 avdelade personalstyrkan skulle ökas med 50 % för att möjliggöra den erforderliga prioriteringen.

Prioriteringen har nu genomförts. Ett tjugotal narkotikaenheter har bildats. Den avdelade personalstyrkan har ökats från 240 i december 1976 till 332 i januari 1977.

Tillgången på centralsrimulemnde medel har varit god under år 1976. F. n. tycks dock en viss tillfällig brist föreligga som följd av att ett antal större beslag gjorts inom och utom Sverige på senaste tiden. Handeln är ytterst välorganiserad och professionellt skött. Tyvärr måste befaras att den rådande bristen är temporär så länge de illegala laboratorierna kan fortsätta att producera narkotika. Under åren 1969—1975 har de årliga beslagskvantiteterna varierat mellan 23 och 45 kg. Under år 1976 beslagstogs 120 kg.

Tillgången på cannabis är oförändrat god. Dessvärre har polisen under år 1976 inte kunnat ägna sig speciellt åt cannabishandeln eftersom han- deln med centralstimulantia och heroin måst komma i första hand. Un- der år 1976 beslagtogs 122 kg.

Mor/inbasens relativa betydelse tycks ha minskat. Förmodligen har missbrukare av morfinbas gått över till heroin. Under år 1976 beslag- togs 111 gram.

Prop. 1977/78: 11 8

Heroin har förekommit på den svenska marknaden sedan årsskiftet 1972/73. År 1976 har dock inneburit ett ”genombrott” för heroin i Sve- rige, även om beslagtagna kvantiteter är relativt små. Under året be- slagtogs 1988 gram.

Centrum för handeln med heroin är Holland och där framför allt Amsterdam. Heroinet kommer från Sydostasien där Thailand är ett nyc- kelland. Smugglingen till Europa sker uteslutande med flygburna kuri— rer. Så gott som varje större flygplats i Europa kan fungera som transi- teringsort på heroinets väg från Sydostasien till Holland. Rikspolissty- relsen vill i det sammanhanget erinra om de beslag på drygt 10 kg som i slutet av år 1976 gjordes i Oslo och Helsingfors. Även det parti på ca "13 kg som i början av år 1976 togs på flygfältet i Norrköping torde ha varit ett sådant transiteringsparti.

Rikspolisstyrelsen framhåller vidare att en markant försämring av situationen har inträtt, framför allt i fråga om heroin, sedan den före- gående redogörelsen lämnades av rikspolisstyrelsen i februari 1976. Denna bedömning torde enligt rikspolisstyrelsen delas av de sociala myndigheterna.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den ille- gala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möj- ligt att enbart med konventionella spaningsmetoder hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten. Om enbart de vanliga spaningsme- toderna skulle användas, skulle det krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tillgängliga resurser eller kan beräknas bli tillförda polisen utifrån. Även om ett sådant extraordinärt resurstill- skott skulle kunna åstadkommas, skulle man ändå inte komma åt de ledande profitörcrna.

Rikspolisstyrelsen tillägger att, även om narkotikabrottsligheten måste allvarligt uppmärksammas, telefonavlyssning inte får användas annat än mot mycket grov brottslighet och att tillämpningen liksom hittills måste vara ytterligt restriktiv. Det är numera helt klart att den grova narkotikabrottsligheten ——- såväl då det gäller centralstimulerande medel som i fråga om heroin domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat. Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande. Såsom lagen tillämpats kan den inte anses ha obehörigen kränkt individens krav på integritet.

5. Rem issyttrandena

Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt att giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar förlängs. Sveriges advokatsamfund har med- delat att samfundet på grund av den alltför korta remisstiden avstår från att avge något yttrande.

JK framhåller att önskemålet om stärkta rättssäkerhetsgarantier i

Prop. 1977/78: 11 - 9

ärenden om telefonavlyssning inte är av sådan styrka att en förlängning av giltighetstiden för de berörda lagarna nu är utesluten. Enligt JK bör den utredning som riksdagen har begärt kunna verkställas på ganska kort tid och JK ifrågasätter därför om en förlängning till utgången av juni 1979 är nödvändig.

RÅ tillstyrker att 1952 och 1969 års lagar ges fortsatt giltighet till ut- gången av juni 1979. RÅ anför att telefonavlyssningen visat sig särskilt värdefull i spaningsarbetet mot den organiserade narkotikabrottsligheten. Särskilt oroväckande är den starkt ökade förekomsten av heroin. Enligt RÅ kan telefonavlyssningen inte avvaras på narkotikaområdet.

Även om avlyssning med stöd av 1969 års lag under år 1976 före- kommit i ett något större antal fall än tidigare år anser RÅ att tillämp- ningen av 1969 års lag präglas av önskvärd restriktivitet. -

Tvångsmedelsbestämmelserna i 1952 års lag har enligt RÅ ett obe- stridligt värde främst i spaningsverksamheten rörande brotten mot rikets säkerhet. '

Svea hovrätt konstaterar med vidhållande av en tidigare uttalad principiell inställning att telefonavlyssning är ett synnerligen allvarligt in- grepp i den personliga integriteten och bör användas restriktivt — att det av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår att telefonavlyssning under år 1976 varit av värde i kampen mot narkotikabrottslighet samt att tillämp- ningen skett med restriktivitet och med beaktande av individens krav på integritet. Rikspolisstyrelsens redogörelse visar även att situationen i fråga om narkotikabekämpningen -— särskilt såvitt angår handeln med heroin är sådan att polisen alltjämt har starkt behov av att vid för- undersökningar angående grova narkotikabrott kunna använda telefon- avlyssning.

Sammanfattningsvis tillstyrker hovrätten att" giltighetstiden för de båda lagarna —— i avbidan på en permanent lagstiftning —— förlängs .till utgången av juni 1979. '

Även Stockholms tingsrätt tillstyrker att man i:avvaktan på ny perma— nent lagstiftning förlänger giltigheten av de båda lagarna till utgången -- - av juni 1979. Tingsrätten framhåller att behovet av telefonavlyssning vid förundersökning angående" grovt narkotikabrott m.m. måste anses ha fått ökad styrka med hänsyn till svårigheten att med' andra spanings- metoder avslöja befattning med det allt vanligare förekommande heroinet. '

Överbefälhavaren finner det angeläget att giltighetstiden för de båda lagarna förlängs till utgången av juni 1979 i avvaktan på en permanent reglering.

Prop. 1977/78: 11 10

6. Föredraganden

1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott- mål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1977. Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt att lagens giltighetstid förlängs i avvaktan på en permanent reglering av de möjligheter till bl. &. telefonavlyssning som lagen erbjuder. Även jag anser att behov fortfarande föreligger av de vidgade möjligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligt lagen.

Även 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. rn. gäller till utgången av år 1977. Av den redo- görelse som rikspolisstyrelsen har lämnat angående tillämpningen av lagen framgår att en kraftig ökning av den illegala narkotikahandeln har ägt rum under år 1976. Tillstånd till telefonavlyssning har under år 1976 meddelats i större omfattning än föregående år. I flertalet fall har tele— fonavlyssningen medfört att ingripanden kunnat göras mot personer som varit engagerade i illegal narkotikahandel.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den ille- gala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möj- ligt att hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten med enbart konventionella spaningsmetoder. Telefonavlyssning måste alltså använ- das även i fortsättningen. Rikspolisstyrelsen betonar dock att använd- ningen av detta tvångsmedel liksom hittills måste vara ytterligt restrik— tiv.

Vad rikspolisstyrelsen anfört har inte mött någon erinran under re— missbehandlingen. Remissinstanserna har också allmänt tillstyrkt en för- längning av 1969 års lag.

Även enligt min mening finns det anledning att se allvarligt på läget inom narkotika-brottslighetens område. Jag har från rikspolisstyrelsen inhämtat uppgifter om läget i september 1977. Dessa uppgifter visar att någon mera påtaglig ändring av förhållandena inte har skett sedan rikspolisstyrelsen inkom med sin skrivelse. Den illegala handeln är yt- terst väl organiserad. Eftersom den grova narkotikabrottsligheten domi- neras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat, är den svår att komma åt och kräver särskilda spaningsmetoder. Telefonav- lyssning har visat sig vara en effektiv metod att med rimliga resurs- insatser bekämpa den grova narkotikabrottsligheten. I likhet med riks- polisstyrelsen och remissinstanserna anser jag att denna spaningsmetod är av stor betydelse som ett komplement till. konventionella åtgärder vid bekämpandet av denna farliga brottslighet. Vad som har upplysts om tillämpningen av lagen under år 1976 ger också vid handen att möjlig- heten till telefonavlyssning har använts restriktivt och att tillämpningen har präglats av strävan att tillgodose den enskildes krav på integritet.

Prop. 1977/78: 11 11

Även när det gäller 1969 års lag finns det alltså starka skäl för en för- längning av giltighetstiden.

Som tidigare berörts har riksdagen begärt att regeringen skall låta göra en översyn av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd en permanent reglering. Jag ämnar inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en ut- redning som skall göra denna översyn. Utredningsuppdraget torde komma att omfatta även andra frågor beträffande användning av tvångs— medel än dem som riksdagen har angett. Det är i dag för tidigt att yttra sig om när utredningsarbctct kan bli slutfört och när lagförslag kan före- läggas riksdagen. T. v. bör emellertid giltighetstiden för de båda provi- soriska lagarna förlängas med ett år eller till utgången av år 1978.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade förslagen till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l977 77051]