Prop. 1977/78:42

om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

Prop. 1977/78: 42

Regeringens proposition 1977/ 78: 42

om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

beslutad den 6 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om vissa mål lör försörjningsbered- skapen på tekoområdet och om den produktionskapacitet som bör upprätt- hållas. Det anmäls att regeringen avser söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av det nuvarande systemet med bilaterala begränsningsavtal inom ramen för en sannolik Förlängning av det s.k. multifiberavtalet.

Riksdagen föreslås godkänna avtal mellan staten och de svenska bomulls- företagen med syfte att trygga försörjningsberedskapen i fråga om bomulls- garn. För budgetåret 1977/78 föreslås för detta ändamål ca 16 milj. kr. i lörsörjningsberedskapslån, ca 41 milj. kr. i andra former av lån och ca 54 milj. kr. i strukturgarantier. Ett bomullslöretag. Rydboholms AB. åtar sig att fortsätta med spinning och vävning till årsskiftet 1978—1979. Företaget föreslås erhålla 3 milj. kr. i sysselsättningsbidrag mot att avskedanden inte sker under denna tid. För upprätthållande av försörjningsbercdskapsviktig produktion av textilfibrer under år 1977 föreslås 11,6 milj. kr. i försörjnings- beredskapslån. För upphandling av tekovaror m.m. föreslås 13 milj. kr. För upprätthållande av viss lörsörjningsberedskapsviktig produktion föreslås 10 milj. kr. i försörjningsberedskapslån.

Prop. 1977/78:42 2

Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson. Mogård, Olsson. Åsling, Söder. Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström. Friggebo.

Föredragande: statsråden Burenstam Linder. Ahlmark och Åsling

Proposition om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområ- det.

Statsråden föredrar förslag om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departe— ment.

Statsrådet Burenstam Linder hemställer att regeringen i gemensam proposition föreslår riksdagen

att antaga de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition Föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragan- dena har lagt fram.

Regeringen förordar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagor 1—3.

Prop. 1977/78:42 3 Bilaga 1 Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-10-06

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Anmälan till proposition om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

]. Inledning

Det ekonomiska försvarets omfattning och inriktning bestäms i allt väsentligt av vår säkerhetspolitik samt vårt näringslivs struktur i dag och bedömda struktur i framtiden. De planerings- och andra beredskapsåtgärder som vidtas i fred syftar till att göra det möjligt att vid krig, avspärrning eller annan kris täcka de mest oundgängliga behoven av förnödenheter och tjänster.

Den under efterkrigstiden starkt ökade utrikeshandeln har bidragit till en alltmer utpräglad internationell arbetsfördelning. Denna utveckling har påskyndat strukturomvandlingen inom den svenska industrin och handeln och därmed även fått konsekvenser för försörjningsberedskapen.

Statsmakterna beslutade år 1972 om åtgärder för att förbättra försörjnings- beredskapen på beklädnadsområdet. Viss preliminär ställning togs också till vilken försörjningsuthållighet och försörjningsstandard som bör kunna upprätthållas på beklädnadsområdet i ett krisläge. (Prop. 1972:127, FöU 1972z25, rskr 1972z325).

Under 1975/76 års riksmöte fattade riksdagen beslut om förstärkta insatser för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15.rskr1975/76:107,prop.1975/761206, NU 1975/76:70.rskr1975/ 76:415).

1 syfte att aktualisera beslutsunderlaget inför ett ev. förnyat ställningsta- gande till frågan om försörjningsuthållighet och försörjningsstandard på beklädnadsområdet tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet i september 1976 en särskild utredare. Utredarenl som antog benämningen Beklädnadsutrcdningen överlämnade i december 1976 promemorian (Ds H

1 Byråchefen Åke Hjalmarsson.

Prop. 1977/78:42 4

197617) Skor i kristid till chefen för handelsdepartementet. Bl. a. mot bakgrund härav framlade regeringen i februari 1977 förslag till riksdagen om mål för försörjningsberedskapen på skoområdet och om vissa statliga stödåtgärder för att främja en viss omstrukturering av skoindustrin. Förslagen godtogs av riksdagen (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr 1976/771238).

Riksdagen beslöt i maj 1977 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets framtida utveckling. I propositionen framhöll föredragande departementschefen att han vid ett senare tillfälle avsåg föreslå regeringen att lämna förslag till riksdagen om mål för försörjningsuthållighet och försörj- ningsstandard på beklädnadsområdet i dess helhet (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311).

[juni 1977 slöts under förutsättning av riksdagens godkännande ett treårigt avtal mellan staten och den svenska bomullsindustrin om upprätthållande av viss produktion och produktionskapacitet ifråga om bomullsgarn.

Den särskilde utredaren överlämnade i juli 1977 promemorian (Ds H 197711) Kläder i kristid till chefen för handelsdepartementet.

Efter remiss har yttranden över promemorian lämnats av överbefälhavaren (ÖB).'fö'rsvarets materielverk (FMV), kommerskollegium (KK), konsument- verket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadssty- relsen (AMS). statens industriverk (SlND).länsstyrelsen i Älvsborgs län. Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmanna- förbund. Tcxtilrådet — konfektionsindustriföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). SHIO har bifogat yttrande från Sveriges skrädderiidkareförbund och LO yttrande från Beklädnadsarbetarnas förbund.

2. Promemorian (Ds H l977:1) Kläder i kristid 2.1 Utvecklingen på tekoområdet

Utredaren redogör inledningsvis för den senaste tioårsperiodens utveck- ling i Sverige i fråga om konsumtion. import. export och produktion av tekovaror. Med tekovaror avses här grundtextila varor (dvs. fibrer, garn och väv). kläder och vissa fårdigvaror av textilfibrer.

2. 1.1 Konsumtion

Utredaren konstaterar att den del av den totala privata konsumtionen som används för inköp av kläder har minskat under de senaste decennierna. Klädinköpens andel av den totala konsumtionen minskade således mellan åren 1960 och 1976 från knappt 10 % till knappt 7 %.

Prop. 1977/78:42 5

2.1.2 Utrikeshandel

1 m p 0 rte n av tekovaror har ökat kraftigt under den senaste tioårsperio- den. Detta gäller främst importen av kläder medan importen av textila insatsvaror ökat långsammare till följd av krympningen av den svenska tekoindustrin. Utvecklingen framgår av följande tabell.

Import av tekovaror (milj. kr., löpande priser)

1965 1970 1975 1976 Index 1976

(1965=100) Fibrer 237 157 182 169 71 Garn och träd 394 394 605 682 173 Väv (egentlig väv och trikåväv) 625 723 1 091 1 239 198 Kläder 606 1 384 1 673 3 413 562 Övrigtl 349 575 1 078 1 233 353 Totalt 2 211 3 233 4 629 6 736 305

l Utgörs av (liv. heminredningstextilier samt olika slag av specialvävnader främst för användning i andra industribranscher än tekoindustrin.

Utredaren framhåller att importen till Sverige av textilvaror kraftigt domineras av de västeuropeiska länderna. Importöverskott i fråga om fibrer, garn och tråd samt väv har varit relativt stabilt under de senaste tio åren. Länderfördelningen då det gäller importen av kläder har däremot under samma tid ändrats betydligt. För EG kan man således notera en halvering av marknadsandelen medan EFTA och särskilt u-länderna mer än fördubblat sina respektive marknadsandelar i Sverige.

Länderfördelningen av den svenska importen framgår av följande tabell.

Import av garn, väv m.m. (SITC 65) och kläder (SITC 84) fördelat på vissa Iänderområden (%)

Länderområde Garn. väv m. m. Kläder

1965 1976 1965 1976 EG 60,3 52.7 55.0 26.4 EFTA 19.7 24.7 15.9 33.9 Statshandelsländer 5,9 4.4 6,6 _ 3.6 U-länder 3.5 1 1,4 1 1.2 28.2 Ovriga 10,6 6,8 11.3 7,9 Totalt 1000 1000 100.0 100.0

Utredaren noterar att den svenska e xpo rten av tekovaror under de senaste tio åren har ökat klart snabbare än importen. År 1976 uppgick exporten till ungefär 1/3 av importen. De viktigaste exportvarorna är kläder och olika slag av väv.

Prop. 1977/78:42 6

2.1.3 Produktion A 1 l m a n t

Strukturomvandlingen under det senaste decenniet har inneburit att beklädnadsindustrins (tcko-, sko- och läderindustrierna) andel av hela industrins fö räd li n g s värd e har halverats. Utredaren betonar emellertid att utvecklingen varierat mellan delbranscherna. Textilindustrins förädlings- värde har i stort sett inte förändrats under perioden medan konfektionsin- dustrins förädlingsvärde minskat med ca 20 %.

Sysse l sä t t n i nge n inom tekoindustrin har under lång tid minskat kraftigt. Sedan år 1965 har antalet sysselsatta mer än halverats. Våren 1977 hade drygt 40000 personer anställning inom branschen.

Utredaren redovisar den nuvarande fö r e t a g s st r u k t u re n inom teko- industrins olika clelbranscher. Omkring 50 % av tekoindustrins anställda arbetar inom konfektionsindustrin. 15 % i trikåindustrin och 35 % i den grundtextila industrin. Antalet mindre företag är ganska stort inom den arbetsintcnsiva konfektionsindustrin medan de större företagen dominerar när det gäller spinnerier och väverier som är mycket kapitalintensiva.

Antalet företag uppgår till knappt 700.

Konfektion

Utredaren framhåller att kostnadsläget i Sverige har medfört att den arbetsintcnsiva konfektionsindustrin har mött särskilda svårigheter att möta den ökade importkonkurrensen. Svårigheterna har blivit än större genom att konsumtionen av kläder har stagnerat. Den ökade exporten har inte kunnat kompensera detta.

Produktions- och tillförselutvecklingen (tillförsel =produktion + import ./ export) för ett antal olika plagg framgår av följande tabell.

Produktion och tillförsel av vissa konfektionerade varor exkl. trikå (1 000 st)

Plagg 1965 1970 1975 1976 Index 1976 (1965=100)

Öva/"rockar

Produktion 912 586 194 151 17 Tillförsel 1 517 990 493 505 33 Produktion i förhållan- de till tillförsel ('.-13) 60 59 39 30

K [ip/ron jackor och kom [cr I/Ö'r kvinnor och l/Iick- or

Produktion 2 354 1 589 978 923 39 Tillförsel 3 137 3 169 3 005 3 358 107 Produktion i förhållan— de till tillförsel (”n) 7 33 27 (J. U| O

Prop. 1977/78:42

Plugg 1965 1970 1975 1976 Index 1976 ( 1965=100)

Långbyxor

Produktion 8 165 7419 8 803 9 269 114 Tillförsel 9 974 14 039 18 803 22 634 227 Produktion i förhållan- de till tillförsel %) 82 53 47 41

Kara/"cr. jackor och kos— I_)'nl("l'

Produktion 2 985 2 527 2 480 2 191 73 Tillförsel 3 360 4 134 5 648 5 308 158 Produktion i förhållan- de till tillförsel (%) 89 61 44 41

Dräkter. kläm/lingar och kjolar

Produktion 5202 9 240 5 583 4 935 95 Tillförsel 5 535 14 705 9 870 13 191 238 Produktion i förhållan- de till tillförsel (lb) 94 63 57 37

Blusar (exkl. trikå)

Produktion 3 466 2 087 954 831 24 Tillförsel 4 222 3 396 6 936 8 564 203 Produktion i förhållan- de till tillförsel ('76) 82 61 14 10

Skjortor

Produktion 7 476 5 579 3 012 2 749 37 Tillförsel 9 842 15 829 12 936 13 271 135 Produktion i förhållan- de till tillförsel %) 76 35 23 21

Utredaren konstaterar att tillförseln av flertalet plagg har ökat. Med undantag för långbyxor har emellertid den svenska produktionen av dessa plagg minskat. Detta har medfört att produktionens andel av tillförseln minskat kraftigt. Detta gäller särskilt i fråga om överrockar och blusar.

Trikå

Utredaren framhåller att den svenska trikåindustrin i vissa fall har kunnat hävda sig väl både på hemma- och exportmarknaderna. Detta är fallet för trikåväv för hemtextiländamål och viss beklädnadsväv._l fråga om de flesta trikåplagg har emellertid produktionens andel av tillförseln minskat. Utvecklingen för vissa slag av trikåvaror framgår av följande tabell.

Prop. 1977/78:42 8

Produktion och tillförsel av vissa trikåvaror

Vara 1965 1970 1975 1976 Index 1976 (1965=100)

Trika'viiv (ton)

Produktion 2952 6583 5 001 5 070 171 Tillförsel 3337 9 355 4 429 5 122 153 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 88 70 113 99

Tröjor. _jumprar o. cl. (1 000 st)

Produktion 6 933 5734 6 836 8 140 117 Tillförsel 14814 17498 30414 38 379 259 Produktion i förhållan- de till tillförsel (%) 47 33 22 21

Hans/rumpor

1/2 eller 3/4 långa (1 000 par)

Produktion 5484 3 672 Tillförsel 8 268 5 652 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 66 65 15386 14 073 Anka/sockor 30 979 31 614 (1 000 par) 50 45 Produktion 7 872 Tillförsel 19 728 Produktion i förhållan- de till tillförsel (%) 40

Slru/npbyxar

(1 000 par)

Produktion 24 970 37 529 36 709 147 Tillförsel 49 762 40 637 45 358 91 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 50 92 81

Vä v n i n g

Tillförseln av beklädnadsväv till den svenska marknaden har minskat under de senaste tio åren. Denna utveckling får enligt utredaren ses mot bakgrund av att den svenska konfektionsvarutillverkningen har gått ned kraftigt under samma tid.

Utvecklingen redovisas i följande tabell.

Prop. 1977/78:42 9

Produktion och tillförsel av vissa vävar (1 000 lm)

Väv 1965 1970 1975 1976 Index 1976 (1965=100)

Bckläclnadsväv Väv a 1' ändlösa syn/etiska och regenererarle_librcr

Produktion 14 997 13 514 11074 13 192 88 Tillförsel 26 481 14 094 1 1 092 12 783 48 Produktion i förhållan- de till tillförsel (%) 57 96 100 103

YI/t't'äv

Produktion 7 428 4 022 750 641 9 Tillförsel 7 435 7 815 3 594 3 277 44 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 100 51 21 20

Bomullsvf'iv

Produktion 34 218 17 700 18 245 19 157 56 Tillförsel 34 279 20 060 28 520 33 167 97 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 100 88 64 58

Väv av korta s_i'nreliska och ragenereratle jibror

Produktion 5 799 3 549 5 217 4 298 74 Tillförsel 17 974 17 148 20 059 17 917 100 Produktion i förhållan- de till tillförsel (%) 32 21 26 24

H eminrvrlningsvä t' av än:/lösa och regenere- Fal/(' l/ibrer, ull. bomull Index [974 och regenererazlel/ibrer 1974 (1965=100) Produktion 30 144 23 112 21 505 71 Tillförsel 42 036 34 868 44 658 106 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 72 66 48

Anm. I produktion av väv ingår delvis enbart beredning av importerad råväv.

Spinning

Som framgår av följande tabell har även produktion av garn minskat i Sverige. Enligt utredaren ären viktig anledning härtill.liksom till väveriernas produktionsnedgång. att det här i stor utsträckning är fråga om standardvaror där priskonkurrensen från importerade varor är hård.

Prop. 1977/78: 42

10

Produktion och tillförsel av vissa garner (exkl. handstickningsgarncr) (ton)

lntlex 1976

Garn 1965 1970 1975 1976 (1965=100) Garn av ("im/lösa synta- liska Illbrcr (cxkl. ('orcl- garn) Produktion 289 1 723 1 760 2 1161 Tillförsel 8 376 13 792 17 470 19 141 229 Produktion i förhållan- de till tillförsel (96) 3 12 10 Garn av ("ind/ösa rege- nercrat/f jihrcr (t'xkl. t'OI'tl_t.'tl/'Il) Produktion 1 470 -— — Tillförsel 2101 2151 2 319 Produktion i förhållan- de till tillförsel (% 70 - — — Kart/_t'urn Produkton 8 067 3 684 1 785 1 654 21 Tillförsel ' 8 438 3 850 1 835 1 582 19 Produktion i förhållan- de till tillförsel %) 96 96 97 105 K artiga/'n Produktion 2 990 1 821 665 720 24 Tillförsel 4 561 2666 1 277 1 417 31 Produktion i förhållan- de till tillförsel ((,-T)) 66 68 52 51 Garn av bomull (inkl. sytråd) Produktion 18 909 11 205 6 435 5 678 30 Tillförsel 27 893 19 136 14 462 15 205 55 Produktion i förhållan- de till tilllörse1('.1ä) 68 59 44 37 Gurn av korta svntctiska I/lhl't'V' eller ragencret'allc fibre/"2 Produktion 5 820 6 899 5 466 5 106 88 Tillförsel 8 233 12 991 9 467 9 809 119 Produktion i förhållan- de till tillförsel (”n) 71 53 58 52

| Vidareförädling av importerat garn 3Denna typ av garn spinns antingen som ett ullgarn (karcl eller kam) eller som ett

bomullsgarn.

Prop. 1977/78:42 11

2.2. Hittills vidtagna åtgärder till stöd för tekoindustrin

Riksdagen beslöt år 1972 om ett k red itstöd för viss teko- och skoindustri (prop. 1972:127, FöU 1972:25. rskr 19721325). Åtgärden som främst var motiverad av försörjningsberedskapsskäl syftade till att åstad- komma en kraftig ökning av investeringsverksamheten och härigenom öka branschens konkurrenskraft.

Stödet innebär att staten ger företag 5. k. avskrivningslån för upp till 50 % av investeringari maskiner och byggnader. Lånet skrivs av under en 10—15- årsperiod om företaget uppfyller vissa förpliktelser beträffande produktion och produktionskapacitet. Vidare kan lånegarantier lämnas för upp till 25 % av den totala investeringen. Stödet administreras av ÖEF.

Omfattningen av det kreditstöd som har lämnats framgår av följande tabell.

Kreditstöd till tekoindustrin (milj. kr.)

Produktions- Beviljat stöd Under handläggning sektor 1972-12-15—1977-06-30 per 1977-06-30 avskriv- låne- avskriv- låne- ningslån garantier ningslån garantier

Bomulll 57.0 21.3 — — Ylle| 7.6 3.1 4.3 — Trikå 12.1 5.0 0.2

Övrig tcxtil 19.6 2.0 1.0 —

Summa 96.3 31.4 5.5 0

1. Spinning och vävning

Sedan år1972 gäller bestämmelser attsådana myndigheter som upphandlar teko- och lädervaror (inkl. skor) i vissa fall inför större upphandlingar skall samråda med ÖEF.

Genom beslut av riksdagen hösten 1975(prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15. rskr 1975/76:107) bemyndigades regeringen bestämma om att ÖEF skall kunna fatta beslut i vissa upphandlingsärenden. Särskilt stöd — s. k. försörjningsberedskapsstöd kan under vissa förutsättningar utgå för att täcka kostnader vid sådan upphandling. Stödet kan utgå vid statlig. kommunal och landstingskommunal upphandling.

1 beslut i januari 1976 föreskrev regeringen att ÖEF. efter samråd med AMS. SIND och annan berörd myndighet. får besluta om att försörjnings- beredskapsstöd skall utgå i de fall merkostnaden vid inköp från svensk tillverkare uppgår till högst 100 000 kr. eller högst 20 96 av inköpssumman. Föreligger skiljaktig mening mellan myndigheterna eller föreligger tvekan om ett beslut är förenligt med Sveriges internationella åtaganden skall ärendet hänskjutas till regeringen för avgörande.

Prop. 1977/78:42 12

Ramen för försörjningsberedskapsstödet uppgår vardera av budgetåren 1975/76. 1976/77 och 1977/78 till 10 milj. kr.

Utredaren redovisar vidare det stöd som tekoindustrin sedan år 1973 erhåller i form av uppbyggnad av ett buffertlager ifråga om uniformsväv för statliga myndigheters behov som sker i ÖEFzs regi. Buffertlagret uppgår f. n. till ca 90 milj. kr. inkl. utlagda beställningar.

Utredaren redovisar även vissa stödåtgärder som har genomförts sedan början av 1970-talet och som motiveras av andra än försörjningsberedskaps- politiska skäl. Hit räknas ind ustripolitiska åtgärder som t. ex. olika exportfrämjande aktiviteter, utbildningsbidrag. av5krivningslån till konfektionsindustrin för effektivitetshöjande investeringar i produktionsut- rustning. omställningsbidrag för konsultundersökningar avseende omställ- ningar inom företag eller i form av samverkan eller samgående mellan flera företag samt strukturgarantier för att underlätta samverkan och samgående mellan olika företag. Hittills har under 1970-talet drygt 120 milj. kr. lämnats i bidrag och drygt 40 milj. kr. som lånegaranti.

Vad gäller arbetsmarknads- och regionalpolitiskt be- tin g a d e å t g ä r d e r har under budgetåren 1970/71—1975/76 lokaliserings- stöd i form av bidrag och lån beviljats företag inom beklädnadssektorn till ett belopp av sammanlagt ca 86 milj. kr. Dessutom har under samma period regionalpolitiskt stöd i form av utbildnings- och sysselsättningsstöd lämnats med sammanlagt ca 107 milj. kr.. merparten i samband med be51utet om etablering av Algots Nord AB.

Härutöver har tekoindustrin erhållit stöd av mer indirekt natur som t. ex. ianspråktagande av investeringsfondmedel, lagerstöd och industribeställ- ningar. Vidare kan av arbetsmarknadsskäl tidigareläggning ske av statlig upphandling hos tekoföretag som råkat i svårigheter. Stöd till kommunal och landstingskommunal upphandling hos sådana företag kan också utgå.

Mot bakgrund av tekoindustrins allt svårare situation beslöt riksdagen i maj 1977 om vissa extraordinära åtgärder till stöd för branschen (prop. 1976/77:105. NU 1976/77:41, rskr 1976/77:305). Avsikten med åtgärderna är att de livskraftiga företagen inom tekoindustrin ges möjlighet att överleva i nuvarande svåra situation för branschen och att ge visst rådrum i den intensiva omstrukturering som pågår. Bland de industripolitiska åtgärdersom beslöts kan nämnas särskilda strukturgarantier som kan utgå till företag för att stärka dess finansiella ställning eller möjliggöra en anpassning genom olika omställningsåtgärder till förändrade marknadsförhållanden. Lån mot särskild strukturgaranti är ränte- och amorteringsfria under två år för att därefter löpa med ränta och återbetalas under längst en tioårsperiod. Ett villkor för att garanti skall lämnas är att företagets styrelse har fastställt en konkret plan för utveckling och rationalisering av företagets verksamhet. Om viktiga strukturella åtgärder genomförs kan avskrivning ske efter en glidande skala upp till 25 % av lån mot särskild strukturgaranti. '

För budgetåret 1977/78 beslöt riksdagen om en ram av 150 milj. kr. för

Prop. 1977/78: 42 13

särskilda strukturgarantier.

Av arbetsmarknadSpolitiska skäl beslöt riksdagen vidare om ett bidrag på 15 kr/tim för arbetstagare över 50 år, dock högst 10 % av företagets totala lönekostnader. Bidraget kan utgå t.o.m. utgången av år 1977 till tekoföretag som ej varslar om driftinskränkning eller som drar tillbaka varsel. För budgetåret 1977/78 har anvisats 125 milj. kr. för ändamålet. Fram t. o. m. september 1977 harstöd beviljats för sammanlagt 95 milj. kr.

Vid sidan av de branschinriktade åtgärderna har även andra arbetsmark- nadspolitiska insatser kommit tekoföretag och de anställda inom tekoindu- strin till del. Utbildningsbidraget till permitteringshotad personal har därvid haft särskilt stor betydelse. Genom detta bidrag har företag inom bekläd- nadsindustrin under budgetåret 1976/77 tillförts ca 50 milj. kr.

2.3. Försörjningsuthållighet och försörjningsstandard i det ekonomiska försvarets planering

Utredaren framhåller att den försörjningsuthållighet och den försörjnings- standard som bör eftersträvas i kriser är av central betydelse för planeringen inom det ekonomiska försvaret liksom de antaganden som görs beträffande utrikeshandelns omfattning.

Med försörjningsuthållighet avses den tid under vilken en på visst sätt bestämd försörjning kan fortgå i krislägen. medan med fö rs ö rj - n i n g 5 sta n (1 a rd menas den nivå på vilken försörjningen med förnöden- heter kan upprätthållas i krislägen. Utrikesha ndel ns omfattning bedöms mot bakgrund av de antaganden som görs beträffande möjligheterna att under olika faser av en kris upprätthålla handelsutbyte med olika ländcrområden.

Utredaren redogör för de försök med långsiktsplanering som sedan några år pågår inom det ekonomiska försvaret. Långsiktsplaneringen omfattar samt- liga till det ekonomiska försvaret hänförliga försörjningsområden. Försöks- verksamheten med långsiktsplanering har utgjorts av perspektivstudier och programplanering.

Perspektivstudiearbetet bedrivs i två faser. 1 fas 1 studerades möjliga utformningar (inriktningar) av det ekonomiska försvaret på 15 års sikt i olika framtida tänkbara konfliktsituationer. ÖEF lämnade i oktober 1974 en redovisning av studien till Kungl. Maj:t.

I fas 2 gjordes en analys av möjligheterna att vid alternativa handlingsvägar för det ekonomiska försvaret under perioden 1977/78—1981/82 uppnå de i perspektivstudiernas fas ] studerade utformningarna av det ekonomiska försvaret vid 1990-ta1ets början. Syftet med arbetet i denna fas var att ett direkt underlag skulle erhållas för statsmakternas inriktning av myndighe- ternas programplanering i de hänseenden som är av betydelse från totalför- svarssynpunkt. ÖEF inlämnade i oktober 1975 en redovisning av perspek-

Prop. 1977/78:42 14

tivstudie del 2 till regeringen.

Under perioden mars september 1976 bedrevs programplanering som syftade till att ta fram handlingsprogram för det ekonomiska försvarets utveckling för en period av fem år. Rapport lämnades till regeringen i oktober 1976. .

1 betänkandet (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977—82 lämnade 1974 års försvarsutredninglFU 74) mot bakgrund av den genomförda programplaner- ingen förslag till grunder för den fortsatta utvecklingen av det ekonomiska försvaret och till inriktningen av planeringen under perioden 1977/78—1981/ 82. 1977 års totalförsvarsproposition (prop. 1976/77:74) om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling grundades på FU 74:s överväganden och förslag. Regeringens förslag i propositionen godtogs av riksdagen (FöU 1976/77:13. rskr 1976/771311).

En gemensam utgångspunkt vid perspektivstudierna och programplaner- ingen har varit det miljöunderlag som enligt regeringens anvisningar har utnyttjats för att belysa påfrestningarna på ekonomiskt försvar i avspärr- nings- och krigssituationer. Detta underlag består av ett antal olika k ris - och a ngrepps fall som är en beskrivning av tänkbara framtida situa— tioner där krav kan uppstå på det ekonomiska försvaret.

Med k t is avses en situation där krig inträffat mellan stormaktsblocken i vår nära omvärld vilket medför helt eller delvis avbruten eller tillfälligt reducerad utrikeshandel.

Med an g re p p avses en situation där angrepp (politiska krav eller militär invasion) riktas mot Sverige.

I miljöunderlaget lör perspektivstudierna ingick även fred s k ris få 1 1. Dessa innebär lägen då produktion, sysselsättning, export och konsumtion inte kan upprätthållas i normal omfattning på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser skiljs från sådana knapphetssituationer, konkurrenssi- tuationer och handelsstrukturomvandlingar som är ständigt återkommandei det internationella handelsutbytet.

Två av dessa fall som har studerats har blivit av särskild betydelse för planeringen.

Fall "Dl" är ett krisfall som utgörs av en försörjningskris orsakad av avspärrning till följd av krig i Europa mellan stormakterna där Sverige är neutralt. Fallet avser totalt en tid av drygt ett år och är indelat i fyra perioderi vilka importen genomsnittligt för samtliga varuområden uppgår till 90. 70. 15 och 0 l.); av normal import. Härtill kommer en femte period. en efterkrigs- period, på omkring två år då importen uppgår till i genomsnitt 4 % av normal import.

Fall ”Al" är ett angreppsfall som innebär att Sverige utsätts för anfall i samband med storkrig i Europa. Fallet sträcker sig över en tid på omkring ett år. 1 de fyra perioder fallet indelas i uppgår importen i genomsnitt för alla varuområden till 95, 65. 35 och 5 % av den normala importen. Till

Prop. 1977/78:42 15

angreppsfallet hör en femte period. en efterkrigsperiod, på omkring ett år då importen uppgår till 40 % av den normala importen.

De för fallen "DI" och ”Al" angivna uppgifterna om import avser genomsnittsvärden för respektive period. Båda fallen beskriver en utveckling som börjar och slutar i lägen då utrikeshandeln är "normal". Förutsättning- arna i fråga om import varierar för olika varor.

I enlighet med de av regeringen lämnade anvisningarna har i programpla- neringen endast beaktats behov av planerings- och administrativa åtgärder för efterkris- respektive efterkrigstider dvs den femte och sista av de perioder som fallen har indelats i. Med efterkrigs- och efterkristid avses den period som börjar omedelbart efter avslutandet av stridshandlingar i Sverige respektive vår omvärld och avslutas vid den tidpunkt då importen i huvudsak återgått till normal omfattning.

Enligt beslut av regeringen den i juni 1976 studeras f. n. inom ÖEF de krav som efterkrigs- och efterkristid kan ställa på försörjningsberedskapen.

[ riksdagens behandling av den tidigare nämnda totalförsvarspropositionen (prop. 1976/77:74)togs bl. a. upp frågan om målen för uthålligheten fö r a v 5 p ä r r nin g i k r i g. Försvarsutskottet (FöU) ansåg i sitt betän- kande (FöU 1976/77:13) att de av handelsministern i totalförsvarsproposi- tionen föreslagna målen gav uttryck fören lämplig inriktning av försörjnings- beredskapen under perioden 1977/78—1981/82. FöU anförde (s. 97):

Vid planeringsperiodens slut skall huvuddelen av det ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en cirka ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. De 5. k. miljöbeskrivningar som har utnyttjats i programplanearbetet utgör goda exempel på sådana avspärrnings-och krigssituationer. Fortsatta säkerhetspolitiska studier bör medföra att underlaget i detta avseende ytterligare förbättras. I planerings- arbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.

För att klara försörjningen under fleråriga kriser och krigssituationer måste betydande omställningar av produktion och konsumtion genomföras. De beredskapsåtgärder som det ekonomiska försvaret vidtar mot påfrestningar av relativt kort varaktighet skall därför även syfta till att möjliggöra och underlätta betydande omställningar av samhällets försörjning på längre sikt.

FöU betonade att det var angeläget att studierna fullföljs om behovet av beredskapsåtgärder för tiden efter en avspärrning eller ett krig. FöU förutsatte vidare att de planeringsprinciper som försöksvis har utnyttjats inom det ekonomiska försvaret i huvudsak kommer att tillämpas även i fortsättningen.

2.4. Försörjningsuthållighet i en kris i fråga om tekovaror

Utredaren redovisar inledningsvis för det tidigare synsättet i det eko- nomiska försvarets planering. Innebörden av detta var att en avspärrning bedömdes bli total, att krigsfallet sattes i första rummet och att i ett sådant fall

Prop. 1977/78:42 . 16

mycket omfattande utrymningar förutsattes ske.

I och med försörjningsberedskapsutredningens (FBU) betänkande (Ds H l972:3) Kläder och skor, försörjningen i en kristid kom avspärrningsfallet att dominera planeringen. Enligt utredaren får detta ses mot bakgrund av att man i försvarSpIaneringen från ungefär år 1970 inte längre bedömde en utrymning i krig av civilbefolkningen med därav ökat behov av beklädnads- varor vara lika sannolika som man tidigare hade gjort.

FBU redovisade de beräknade behoven av kläder och skor för ett första, andra och tredje år av en kris samt för ett år på längre sikt då samtliga människors ursprungliga innehav av plagg slitits ned till en låg nivå och sålunda ersättningsbehovet stabiliserats. FBU tog inte preciserad ställning till hur lång uthålligheten borde vara. Man framhöll dock som ovan nämnts att risken inte kunde uteslutas att en krigsperiod skulle bli "av avsevärd längd minst tre år". FBU tog i Sina beräkningar inte hänsyn till ev. förekomst av utrikeshandel på annat sätt än att man i den sammanfattade uppskattningen av behovet av beredskapslagring på tekoområdet framhöll att viss import borde kunna ske under en treårig avspärrning.

Statsmakterna tog med anledning av FBUzs betänkande viss ställning till försörjningsuthålligheten på beklädnadsområdet.

Detta skedde när riksdagen godtog förslagen i prop. l972zl27. Beträffande uthålligheten uttalade (s. 39) föredragande departementschefen följande:

Starka skäl talar emellertid för att man tills vidare bör räkna med att försörjningen med beklädnadsvaror skall kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap.

1 den fortsatta beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet har ÖEF vid beräkning av behov av produktionskapacitet förutsatt en treårig avspärrning. När det gäller behov av beredskapslagring har en tvåårig avspärrning varit dimensionerande. Anledningen till tidsskillnaden är att beredskapslagringen kan varieras på ett annat sätt efter det säkerhetspolitiska läget än produk- tionskapaciteten ifråga om tekovaror. [ båda fallen har en viss krisimport förutsatts, nämligen ifråga om fibrer 20 '.'t') och ifråga om garn 10 % av den normala fredsimporten.

Enligt den programplan för perioden 1977/78—1981/82 som ÖEF i september 1976 överlämnade till regeringen uttalades att beredskapslag- ringen "avses anpassas så att behoven i miljöexemplet Dl. med vissa tillägg för bl.a. behoven i ett krigsfall. kan tillgodoses".

Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen i april 1977 om vissa åtgärder för effektivisering och omstrukturering av skoindustrin (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11. rskr 1976/771238). Föredragande departementschefen anslöt sig i propositionen till utredarens uppfattning i betänkandet (Ds 11 197617) Skor i kristid att det kan vara motiverat med en förutsättning om en längre uthållighet på skoområdet än på de flesta andra områden. Riksdagen beslöt att målet för försörjningsuthålligheten på skoområdet bör bestämmas

Prop. 1977/78:42 17

med utgångspunkt från en avspärrningssituation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret.

[ 1977 års totalförsvarsproposition (prop. 1976/77:74 bil. 2 s. 165) framhöll föredragande departementschefen att han avsåg att vid ett senare tillfälle lämna förslag om mål för försörjningsuthållighet och försörjningsstandard för beklädnadsområdet i dess helhet.

Försvarsutskottet erinrade i sitt betänkande (FöU 1976/77:13) med anledning av propositionen att utskottet tidigare (FöU 1976/77:2y) framhållit att det är angeläget med kraftfulla strävanden för att finna långsiktiga lösningar på beklädnadsområdet. Utskottet anser det vara väsentligt att målen för programmet Beklädnad m. m. i dess helhet kan fastläggas och att erforderlig beredskap inom detta prioriterade område kan byggas upp i takt med övriga försörjningsområden.

Utredaren framhåller att innebörden av riksdagens beslut på skoområdet är att kriser med en sammanlagd längd på omkring tre år ligger till grund för planeringen. Utredaren har utgått från att liksom på skoområdet som normalfall studera en kris som motsvarar det förkortade avspärrningsfallet Dl som inkl. efterkristid sträcker sig över en period på ca tre år. Beräkningar har emellertid även utförts för en tvåårig kris.

Importen av beklädnadsvaror under krisfallets olika delar uppgår till 95, 85. 65, 5 och 40 % av den normala importen. Det vägda genomsnittet över samtliga perioder uppgår till 38 % för beklädnadsområdet totalt. Utredaren har för sin del valt att redovisa resultatet för alternativ med en över samtliga perioder Vägd genomsnittlig krisimport på 18. 28, 38 och 48 96 av den normala. En viss export har även förutsatts.

2.5 Försörjningsstandard i en kristid i fråga om tekovaror

Utredaren redogör för det standardbegrepp som numera används inom det ekonomiska försvarets planering i fråga om beklädnadsvaror. Med standard förstås inte inköp av kläder utan innehav av plagg och skor av visst specificerat slag i visst antal, en s. k. krisgarderob. Motivet för detta är att beklädnadsvaror är varaktiga konsumtionsvaror som inte förbrukas omedel- bart vid användandet. Med hänsyn härtill måste man i planeringen känna den tid under vilken upprätthållande av en minimistandard på beklädnadsom- rådet kan tillgodoses genom förslitning av vid krisperiodens början befintliga kläder och skor.

Förutsättningar måste vidare införas om storleken av ett nödvändigt minimiinnehav av beklädnadsvaror i en kristid. Detta leder till att en viss tillförsel kan beräknas behöva ske över tiden för att kompensera förslitna beklädnadsvaror i sådan utsträckning att alla människor skall ha plagg i ett antal minst motsvarande det minimum som fastställts.

Prop. 1977/78: 42 18

Utredarcns förslag till sammansättning framgår av följande tabell. Sammansättningen överensstämmer i stort med FBUzs.

Plagg Män Kvinnor

Ytterplagg 2 2 (överrockar, kappor, jackor)

Plagg över mid/”an 4 3 (kostymer. kavajer och tröjor resp. dräkter, tröjor och jumprar)

Plagg under midjan 4 () (kostymer, udda långbyxor resp. dräkter, kjolar. klänningar, långbyxor)

I likhet med FBU har utredaren för vissa lättare plagg som underkläder, strumpor m. m. beräknat en standard som är uttryckt som ett tillförselbehov och inte som ett minimiinnehav.

Bedömningen har därvid gjorts med utgångspunkt från den normala fredstillförseln. Samma metod har använts när det gäller beräkning av barns behov av kläder.

2.6. Garderobsundersökningar

ÖEF lät år 1970 utföra en garderobsundersökning om människors innehav av beklädnadsvaror för att få ett bättre underlag för en bedömning av vilket tillförselbehov som kan uppkomma i ett krisläge.

Utredaren uppdrog hösten 1976 åt statistiska centralbyrån att göra enkätundersökningar angående befolkningens innehav av skor resp. kläder. Dessutom frågades hur lång tid de tillfrågade bedömde att de skulle klara sig utan nytillförsel.

Klädenkätens resultat tyder enligt utredaren på att det finns stora garderobstillgångar i hushållen. 80-90 % av de tillfrågade ansåg således att de skulle klara sig två år eller mer utan tillskott av ytterkläder, kavajer, tröjor. kjolar, klänningar och dräkter.

2.7. Överväganden om behov och tillgångar i fråga om tekovaror i ett krisläge

2.7.1. Inledning

Utredaren framhåller att människor vid början av en försörjningskris har stora tillgångar av kläder som kan tas i anspråk. En Iageravveckling av kläder inom hushållen sker därvid. Allt eftersom tiden går slits kläderna ut. Då uppkommer ett behov av nytillförsel av kläder. Under främst de tidigare delarna av krisen kan en del av detta tillförselbehov tillgodoses genom att

Prop. 1977/78:42 19

kommersiella lager delvis avvecklas. Under krisen förutsätts import av olika omfattning förekomma. En del av tillförselbehovet kan tillgodoses på detta sätt. Därefter kvarstår ett tillförselbehov som behöver tillgodoses med produktion under krisen eller genom avveckling av beredskapslager som särskilt läggs upp för ändamålet.

l beklädnadsindustrin produceras varor i viss omfattning. Den maskinella utrustningen tillåter i allmänhet en större produktion. Vid en kris kan en produktion ske med befintlig utrustning genom att denna successivt tas i anspråk i allt högre grad. bl.a. genom att ökat skiftarbete införs.

Tillförselbehovets. importens och produktionens principiella utveckling under en treårig kris presenteras i följande figur. Figuren avser att visa den principiella utvecklingen för de tre variablerna. Utgångsvärdena, som i figuren har satts till index 100, är i absoluta tal starkt olika.

En jämförelse kan därför inte göras mellan kurvornas nivå i figuren.

Tillförselbehovets. importens och produktionens principiella utveckling under en treårig kris sedan förbrukningsreglering införts (index).

Produktion

Tillförselbehov 200

100

Import

lår 2år 3år

För att beräkna omfattningen av den produktion m. m. som erfordras för att behoven av tekovaror skall kunna tillgodoses i en krissituation har utredaren utnyttjat en datormodell. Modellen kan sägas bestå av två huvudbeståndsdelar. 1 den ena beräknas för sådana kläder som ingick i klädenkäten och för vilka svar har erhållits om bedömd hållbarhet det tillförselbehov som erfordras för att den av utredaren ansatta minimistan- darden för innehav inte skall underskridas.

För andra slag av kläder, textilier för försvarsmakten och sjukvården, hemtextilier och teknisk textil har särskilda beräkningar utförts av tillförsel- behovet i ett krisläge.

Prop. 1977/78:42 20

I modellens andra del har med utgångspunkt från det tillförselbehov som har framkommit, beräknats produktionsbehovet av kläder, väv och garn genom utnyttjande av produktstrukturer (åtgångstal). I varje förädlingsled har hänsyn tagits till tillgången av varje vara i form av import och lagerminskning i näringslivet och till eventuell export. Till följd av det stora antalet varor i varje förädlingsled har dessa beräkningar varit mycket omfattande. För varje uppsättning av antaganden om försörjningsstandard. försörjningsuthållighet och utrikeshandel i en kris har således beräkningar skett via ca 400 kopplingar mellan olika förädlingsled.

För att belysa resultatens känslighet för olika antaganden om krislängd. utrikeshandel och försörjningsstandard har utredaren gjort variationer i dessa variabler.

2.7.2. Kort/ektionering och trikästickm'ng (exkl. tillverkning av trikåväv)

Ifråga om civilbefolkn i ngens behov av kläder konstaterar utredaren att resultaten med några undantag i stort överensstämmer med vad FBU beräknade. Behovet av lättare kläder har dock generellt sett satts högre av utredaren än av FBU.

Utredaren framhåller att den använda metoden förutsätter ett väl utvecklat ransoneringssystem genom vilket i första hand bristgrupperna kan erhålla tilldelning. Med hänsyn till de betydande klädtillgångarna i hushållen bör det emellertid enligt utredaren vara möjligt med en låg generell tilldelning som kombineras med selektiv tilldelning till de grupper som befinns ha ett behov av nya kläder. Utredaren hänvisar vidare till att det beräknade krisbehovet av kläder klart överstiger både det som FBU beräknade och tilldelningen i Sverige under det andra världskriget.

När det gäller fö rs v a rs m a k t e n s be h 0 v har utredaren inhämtat underlag från försvarsstaben. Han betonar att ev. brister i försvarsmaktens förrådstillgångar bör täckas redan i fred. Försvarsmakten har i underlaget förutsatt en förslitning hos inneliggande beredskapsstyrka som överens- stämmer med stridande förband. Utredaren ställer sig tveksam till detta och har i beräkningarna endast räknat med 50 % av det uppgivna ersättningsbe— hovet

Utredaren utgår i sina bedömningar från att de k 0 m m e rs i e l l a la g re n kan minskas med ca 50 % i ett krisläge bl.a. mot bakgrund av den standardisering i varusortimentet som då bör kunna genomföras.

Som redan framgått har utredaren utgått från det krisfall som i huvudsak varit dimensionerande på behovet av beredskapsåtgärder i det ekonomiska försvarets långsiktsplanering. I m p 0 r t e nav beklädnadsvaror har i detta fall under en treårig kris uppgått till ca 38 % av den normala. Utredaren har emellertid som redan nämnts gjort beräkningar föraltcrnativen 18. 28. 38 och 48 %. Importen hari utrikeshandeln under det första året antagits gå ned mot nästan noll för att under de två år som utgör efterkristid efterhand åter öka

Prop. 1977/78: 42 21

upp till normal nivå. Som också har nämnts har beräkningar också gjorts för en tvåårig kris. Utredaren har även förutsatt att en viss export förekommer. I huvudsak är den dock begränsad till det första året.

Utredaren har vid beräkning av krisimport och krisexport utgått från utrikeshandelsstatistiken under senare år för att ta fram basvärden för import och export av enskilda tekovaror. Därvid har för varje särskild tekovara endast den del av importen resp. exporten beaktats som utgörs av sådana kvaliteter som kan jämföras med de som i en kris kommer att framställas inom landet.

I följande tabell redovisas det av utredaren beräknade behovet av inhemsk produktion under en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om import och export. I en särskild kolumn redovisas det produktionsbehov som uppstår vid en sänkt försörjningsstandard. Denna har av utredaren beräknats så att minimiinnehavet för ytterplagg. plagg över midjan resp. plagg under midjan minskats med ett plagg och att kristillförseln av övriga plagg minskats med 25 %. Utredaren betonar att det behov av produktion som beräknats i princip kan tillgodoses antingen med löpande produktion eller genom att malpåselagd maskinutrustning tas i anspråk.

I tabellen redovisas vidare den produktion som bedöms vara möjlig med utgångspunkt från den svenska tekoindustrins nuvarande produktionsut- rustning och produktionSförhållanden. En central fråga i detta sammanhang är de möjligheter som finns att i ett krisläge öka skiftgången i produktio- nen.

FBU bedömde att treskiftsdrift skulle kunna uppnås i en kris både när det gäller konfektionering och trikåtillverkning. Utredaren anser emellertid att skiftgången när det gäller konfektionering inte kan beräknas kunna ökas till mer än tvåskift.

Som framgår av tabellen är med de antaganden som gjorts den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om k 0 n fe k t io n e ri n g tillräcklig både under en tvåårig och en treårig kris.

På tr i k åo m rådet är möjlig inhemsk produktion av grövre strumpor, ankelsockor och knästrumpor otillräcklig vid låga importantaganden för en tvåårig kris. Produktionskapaciteten i fråga om mössor, vantar m.m. är genomgående för liten.

Utredaren betonar att den inhemska produktionen har minskat kraftigt under det senaste decenniet och inget tyder på att denna utveckling för konfektionsindustrin kommer att ändras om inte konkurrensförutsättning- arna drastiskt förbättras. Lönsamheten både inom konfektions- och trikåin- dustrin är i huvudsak svag. Detta gäller inte minst vissa av de större företagen. Enligt utredaren är det därför viktigt att produktionsutvccklingen på dessa områden noga följs även om den befintliga produktionskapaciteten för närvarande synes vara tillräcklig.

Behov av produktion i fråga om kläder under en tre- resp. tvåårig kris vid olika antaganden om krisimport uttryckt som andel av kr'simport i fall 01 resp. andel av

normal fredsimport. (Behovet av väv antas kunna tillgodoses) (milj. st. par)

Plagg Treårig kris Sänkt för- Möjlig Tvåårig kris Möjlig Behov av produktion vid sörjnings— produk- Behov av produktion vid produk- lmport standard tion lmport tion 125 '.'-6 D] 100 Dl 75 '.-"n Dl Sl ”' B] 10096 D1 125 % Dl 100 Dl 75 ”'i D] 50 90 Dl

48 % 38 '.'?) 28 % 18 38 48 % 38 ".fi, 18 96

Ytterplagg och plagg över midjan 20.6 21,5 23.5 28,6 (12,3) 400 11.8 12.8 13.5 16.1 23.0 Plagg under midjan 17,8 19,9 23.7 28,4 (12,7) 46,0 9.9 10,0 11.2 14,2 26,0 Skydds— och överdragskläder 10,2 10,2 10.2 10,2 ( 7,6) 20.0 6,7 6,7 6.7 6.7 12.0 Skjortor, mus—dr 7.5 7.6 9.6 14,0 ( 5,6) 20,0 4,6 4.7 4,7 6.2 12,0 Underkläder 46,9 53,2 60.6 71.9 (33.2) 82.0 28.5 31,4 37,0 44,8 46,0 Mössor, vantar m. m. 18,7 19,5 20.9 22.1 (13,6) 15,0 12,9 13,8 14,6 15,3 9,0 5321? Zfärsååsrtrumporg 72,4 77,1 82,8 88,5 (51,6) 97,0 44.1 47,7 50,5 55,1 51,0 Strumpbyxor 75,2 75,2 75.2 75,2 (55,3) 115,0 48,7 48,7 48,7 48,7 77,0

Kommentarer a) Utöver ovanstående produktion finns maskinkapacitet för spccialsömnad av t. ex. tält, heminredning, bilklädsel, läderartiklar, segel m, m. Denna kapacitet kommer till en större del att erfordras för att täcka försvarsmaktens särskilda behov och till en mindre del för att täcka civila behov. b) Konfektionsmaskinkapaciteten utnyttjas f. n. i 0.75 skift. Strumpmaskinkapaciteten utnyttjas f. n. för grövre strumpori 1,5 skift, för ankel- och knästrumpor i 2 skift och för strumpbyxor i 3 skift. cl Beräkningar för möjlig produktion har gjorts mot bakgrund av följande antaganden om skiftgång Ar l Ar 2 År 3 Konfektion 1 1.5 2 Grövre strumpor 1,5 2 3 Anke] " 2 2,5 3 Strumpbyxor 3 3 3 d) Flexibiliteten i maskinutrustningen för konfektionering är begränsad. T. ex. kan en skjontillverkare inte sy kavajer, medan en kavajtillverkare har möjlighet att sy skjortor. Den nuvarande utvecklingen på maskinsidan gör att flexibiliteten successivt minskar. l-"lexib' "teten i strumpmaskinutrustningen är starkt begränsad av att varje maskintyp endast kan köras med ett fåtal olika garnfmlekar.

Prop. 1977/78 42

22

Behov av produktion i fråga om väv under en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om krisimport uttryckt som andel av krisimport enligt fall D1 resp. andel av normal fredsimport. (Behovet av garn antas kunna tillgodoses) (milj. mz) Väv Treårig kris Sänkt för- Möjlig Tvåårig kris Möjlig Behov av produktion vid sörjnings- produk- Behov av produktion vid produk- lmport standard tion lmport tion 125 % D] 100 ”" 01 75 % Dl 50 96 D] 125 % Dl 100 % D] 75 % 01 50 % Dl

48 % 38 % 28 % 18 ”(i 48 96 38 't; 28 % 18 %

Egentlig väv 89 109 144 192 (73) 158 45 61 78 106 88 Trikåväv 51 55 63 75 (52) 325 31 32 37 45 185

KUIIHHG'IIHIIPI' a) Utöver ovanstående produktion finns kapacitet för teknisk väv t. ex. maskinf11t, viror, silduk, siktduk. armeringsväv, cordväv m. m. som väl täcker behovet vid lägsta importalternativet. b) Maskinkapaciteten för egenlig väv utnyttjas f. n. så gott som helt i 1 1/2 skift.

Maskinkapaciteten för trikåväv utnyttjas f. n. så gott som helt i 1 skift. c) Beräkningarna för möjlig produktion har gjorts mot bakgrund av följande antaganden om skiftgång:

År 1 År 2 År 3

egentlig väv 1 1/2 2 3 trikåväv l 1 1/2 2 d) Flexibiliteten i utrustningen för egentlig väv är nästan total medan utrustningen för trikåväv knappast har någon flexibilitet. e) Av möjlig produktion av trikåväv avser 205 milj. rn2 väv som framställs av garn som inte alls eller i begränsad omfattning kan framställas inom landet. i) [ egentlig väv ingår gasväv. Normal nettoimport härav uppgår till ca 15 milj. m2.

Prop. 1977/ 78 42

23

Prop. 1977/78: 42 24

2.7.3. Vävning

Tillförselbehovet av väv härleds främst ur den produktion som beräknas behöva ske av kläder. Behovet avser s.k. egentlig väv som framställs i vävstolar samt trikåväv som tillverkas genom stickning eller virkning i trikåmaskiner. Tillverkningen av egentlig väv antas av utredaren kunna öka från nuvarande 1 1/2 till 3 och av trikåväv från 1 till 2 skift under en treårig kris. Beräknat behov av produktion och bedömd produktionskapacitet framgår av tabell i det föregående.

Utredaren framhåller att det underskott i kapacitet som finns i fråga om egentlig väv för vissa importantaganden bör kunna täckas genom utnyttjande av den stora överkapaciteten på trikåområdet. Han betonar dock att detta förutsätter att trikågarner kan importeras i en kris- eller beredskapslagring. De fina trikågarner som erfordras kan nämligen endast i mindre omfattning framställas inom landet.

Enligt utredaren torde den svenska vävtillverkningen i huvudsak vara lönsam, varför någon omedelbar minskning av kapaciteten inte skulle behöva befaras. Med hänsyn till att en stor del av produktionen av egentlig väv är koncentrerad till ett fåtal stora företag anser dock utredaren att utvecklingen på detta område behöver följas.

2. 7. 4 Spinning

Tillförselbehovet av garn härleds främst ur den produktion av väv och av trikåplagg som erfordras i en krissituation. Utredaren redogör för den förskjutning av produktionsinriktningen mot grövre garner som skett i Sverige.

Den varumängd som erhålls vid spinning av fina garner är mycket mindre än vid spinning av grova garner. Det kan därför enligt utredaren vara lämpligt att förutsätta att den relativt knappa inhemska spinningskapaciteten i ett krisläge utnyttjas för framställning av grövre garner och att en beredskaps- lagring sker av f1nare garner. Ju grövre garnet är desto större blir produk- tionen uttryckt i viktenheter. Eftersom valet av grovlek hos garnet har stor betydelse för hur stor produktion som uppnås med en given spinnutrustning har utredaren strävat efter att finna en sådan sammansättning av krisgarde- roben som är gamekonomisk, dvs. som utgörs av garner som är så grova som möjligt.

I följande tabell redovisas de beräkningar som utredaren utfört beträffande befintlig produktionskapacitet och behov av produktionskapacitet.

De svenska bomullsspinnerierna har delvis en mycket modern maskinut— rustning. l denna del av industrin förutsätter utredaren att skiftgången under en kris kan-ökas från nuvarande 2—3 till 4 skift. För övriga spinnerier antas en ökning kunna ske från 1 till 2—3 skift.

Enligt utredaren synes produktionskapaciteten vara tillräcklig i fråga om kard- och kamgarn. För att behovet av bomullsgarn skall kunna täckas krävs

Behov av produktion i fråga om garn under en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om krisimport uttryckt som andel av krisimport enligt fall Dl resp. andel av normal fredsimport. (Behovet av fibrer antas kunna tillgodoses) (ton) Garn

Kardgarnstyp Kamgarnstyp Bomullstyp Ändlöst syntetiskt regenererat Kunnnvn/urer

Treårig kris Behov av produktion vid

Import

125 % DI 100 % DI 75

48 % 18000

150 14 800

12100

38 %

28

'.Dl

50 % D 1 18 %

Sänkt för- Möjlig

sörjnings- produk- standard 100* ) Dl 38 %

tion

19600 300 19200 13500

31 600 1 800 35 600 17 500 200

(11 800) ( 50) ( 9 800) ( 8700) ( —)

33 600 3 200 28 700

Tvåårig kris Behov av produktion vid

Import 125 5 48 %

10 700

8700

7 900

DI 100 %

38 % 11 800

100 10 400

8 600

D] 75 % DI

28 %

12 900 250 13 400

9500

50 % DI 18 %

17400 700 20100 10900

Möjlig produk- tion 18700 1800 16300

a) Utöver ovanstående produktion finns kapacitet för sisal-, jute-, lin-. papper-, propcn- och glasgarner som täcker erforderliga behov vid lägsta import-alternati-

vet.

b) Maskinkapaciteten för kardgarnsspinning utnyttjas f.n. till ca 50 i 1 skift och 50

Maskinkapaciteten för kamgarnsspinning utnyttjas så gott som helt i l skift Maskinkapaciteten för bomullsspinning

Kardgarn Kamgarn Bomullsgarn ring Bomullsgarn rotor

ring utnyttjas rotor utnyttjas c) Beräkningarna för möjlig produktion har gjorts mot bakgrund av följande antaganden om skiftgång:

Årl 11/2 1

I 2

10,7 skift 12 skift År2 2

11/2 11/2 3

År3

3 3 2 4

d) Någon llexibilitet mellan de olika garntyperna vad gäller maskinutrustningen linns inte. För varje garntyp är maskinerna begränsade till istort sett tre slag av garner, grova. mcdelfma och lina garner.

Prop. 1977/78 42

2 Lh

Prop. 1977/78:42 26

med den produktionskapacitet som finns i landet att krisimporten uppgår till minst ca 25 % av den normala.

Produktion av garn av ändlösa syntetiska librer förekommer inte inom landet. Den största delen av produktionsbehovet avser garn för tillverkning av täckjackor och strumpor samt teknisk textil såsom cord, armeringsväv, viror och rep. Detta garn kan i vissa fall ersättas med kamgarn eller bomullsgarn eller i någon utsträckning med kardgarn.

2. 7.5 Behov av,/ibrer

Inom landet framställs rcgenererade viskoslibrer ("rayonfibrer") med cellulosa som bas. dvs. en inhemsk råvara. Denna typ av fibrer kan blandas med andra textilfibrer. Utredaren anser att det i ett krisläge bör vara möjligt att blanda andra fibrer med i genomsnitt 50 96 viskosftbrer. Med denna förutsättning skulle under en treårig kris mindre än 50 % av den möjliga produktionen behövas tas i anspråk. Härutöver bör man enligt utredaren räkna med tillgångar i form av rivet avfall och i viss mån ull från svenska får.

Utredaren beräknar att en beredskapslagring av fibrer (ulltyp och bomulls- tYD)erfordras då krisimporten understiger ca 25 % fören treårig kris och 20 % för en tvåårig kris.

2.7.6 Behov av produktion vid roral avspärrning

Utredaren har i sina antaganden om krisimportens omfattning utgått från de miljöexcmpel som används i det ekonomiska försvarets långsiktsplaner- ing. Krisimporten uppgår enligt dessa exempel på beklädnadsområdet till 38 %. Utredaren har varierat dessa importantaganden och även utfört beräkningar för importnivåerna 48, 28 och 18 % av den normala. Han har emellertid även belyst konsekvenserna av en fullständig avspärrning under tre år. Det visar sig att med ett sådant antagande är produktionskapaciteten i fråga om lätt konfektion, vävning och spinning otillräcklig. Detta gäller i särskilt hög grad spinning.

2 . 7. 7 Beredning

FBU bedömde år 1972 i betänkandet Kläder och skor att kapaciteten inom landet i fråga om beredning dvs. färgning, impregnering m. rn. av väv, var tillräcklig från försörjningsberedskapssynpunkt. Mot bakgrund av att bered- ningskapaciteten sedan dess förändrats relativt litet anser utredaren att det inte finns anledning att frångå FBU:s bedömning i detta avseende. Han betonar emellertid att beredning av textilvaror förutsätter beredskapslagring av textilfa'rger och textilkemikalier.

Prop. 1977/78: 42 27

2. 7 .8 Arhelshandskar av läder

Inom industrin erfordrar många arbetsuppgifter att skyddande arbetshand- skar av läder används.

Den normala förbrukningen uppgår till ca 8 milj. par per år medan ÖEF uppskattar krisbehovet till ca 6 milj. par per år.

Den inhemska tillverkningen uppgår till endast ca 0,3 milj. par per år. Produktionen kan dock ökas genom att läderkonfektionsindustrins kapacitet tas i anspråk.

Mot bakgrund av det av ÖEF angivna tillförselbehovet i en kris uppskattar utredaren produktionsbehovet för en treårig kris till mellan 7 och 14 milj. par och för en tvåårig kris till mellan 5 och 9 milj. par.

Enligt utredaren bör om möjligt en löpande produktion av ungefär nuvarande omfattning vidmakthållas.

2.8. Några olika metoder att tillgodose försörjningsberedskapen på tekoom- rådet

Utredaren för ett i huvudsak principiellt resonemang om olika metoder att tillgodose försörjningsberedskapen på tekoområdet. IIan konstaterar att beredskapen i de olika förädlingsleden kan upprätthållas antingen genom produktion eller beredskapslagring och diskuterar efter vilka principer en avvägning mellan vidmakthållande av produktion och beredskapslagring kan ske.

Enligt utredaren bör beredskapslagring inte ske av varor som i tillräcklig omfattning tillverkas eller kan tillverkas i landet.

Vidare framhålls att även om beredskapslagring bedöms behöva ske i något produktled. behöver inte detta innebära att hela det beräknade behovet anskaffas under fredsförhållanden. I den nuvarande beredskapsplaneringen beredskapslagras således endast 2/3 av behovet medan återstoden planeras att anskaffas vid en eventuell försämring av den säkerhetspolitiska situatio- nen.

Utredaren framhåller att fördelen med beredskapslagring är att investe- ringar i beredskapslager kan återvinnas om man finner att man vill ge beredskapen en annan inriktning. En produktionskapacitet som upprätthålls ger å andra sidan obegränsad uthållighet om tillgången på råvaror är säkrad.

Om man i ett förädlingsled önskar vidmakthålla en produktion som normalt inte är lönsam kan detta ske på olika sätt. Utredaren nämner "inmalningstvång". importrestriktioner, driftstöd. konsumtionsstöd och investeringsstöd. Bonsett från investeringsstöd kan enligt utredaren dessa stödformer bedömas medföra större eller mindre handelspolitiska störningar och dessutom minska incitamentet till effektivitet i tekoindustrin. Om den grundläggande orsaken till bristande konkurrensförmåga är att söka i ett högt

Prop. 1977/78:42 28

kostnadsläge kommer de synliga och osynliga kostnaderna att bli allt större.

När kostnaderna för att vidmakthålla en tillräcklig löpande produktion framstår som orimliga kan man tvingas övergå till en kombination av löpande produktion och kapacitet i malpåse. Om man på ett tidigt stadium förutser en sådan utveckling kan det vara rationellt att omgående välja denna lösning.

Det enligt utredaren största problemet med en sådan lösning är möjlig- heten att i en krissituation ha säker tillgång på personal som kan sättas in för att snabbt få igång produktion.

Avslutningsvis diskuterar utredaren former för de ingripanden som kan behövas för att upprätthålla försörjningsberedskapen.

Det är enligt utredaren väsentligt att en genomtänkt strategi utformas över hur försörjningsberedskapen skall klaras på tekoområdet med dess olika delbranscher. Denna bör innehålla valda lösningar i stort. bl. a. i fråga om beredskapslagring samt omfattning av löpande produktion och malpåselagd kapacitet i olika led. Den närmare utformningen av strategin kan bestämmas först sedan statsmakterna tagit ställning till den erforderliga försörjnings- nivån och grundprinciperna för upprätthållande av försörjningsberedskapen. Som ett led i bevakningen av utvecklingen bör ÖEF få till uppgift att årligen rapportera om utvecklingen av produktionskapaciteten inom tekoindustrins olika delbranscher. Med hänsyn till de förändringar som inträffar bör planen gälla för t. ex. tio år. En kontrollstation kan dock behöva läggas in efter t. ex. fem är.

2.9. Remissyttranden 2 . 9. / F örsör/ningst”hd/lighet

Utredaren har vid beräkningarna utnyttjat den typ av krisfall som används i det ekonomiska försvarets programplanering. Ingen av remissinstanserna motsätter sig denna princip. Däremot finns invändningar mot att inte fl e r k ris fall studerats. ÖB framhåller att det mest belastande fallet för försvarsmakten är då en kris följs av ett krig. Sådana tillgångar på beklädnadsmateriel måste därför finnas under och efter en avspärrning att ett efterföljande krig kan genomföras. Krisfallet D 1 följt av angreppsfasen i fall Al borde därför ha legat till grund för utredarens överväganden. Liknande synpunkter anförs av FMV.

ÖEF betonar att miljöexemplet D 1 endast utgör ett av många tänkbara exempel och att detta därför inte ger tillräcklig grund för en dimensionering av den i fredstid nödvändiga produktionens storlek. Sveriges hit/usn-i/örbunt/ kommenterar frågan på liknande sätt. Eftersom det är svårt att återuppta en nedlagd produktion ställs det enligt ÖEF särskilt stora krav på förutseende vid val av produktionsnivå. Hänsyn måste därför tas till rådande osäkerheter i

Prop. 1977/78:42 29

planeringsförutsättningarna. ÖEF framhåller att det för i synnerhet livsnöd- vändiga varor som livsmedel, bränslen och beklädnadsvaror i den hittillsva- rande planeringen har eftersträvats att så långt som möjligt uppnå självför- sörjning i en kris. ÖEF framhåller som sin bestämda uppfattning att strävan alltjämt bör vara att de inhemska produktionsresurserna efter en omställ- ningsperiod i allt väsentligt bör kunna täcka behoven. Mot bakgrund av att detta inte nu är helt möjligt på tekoområdet anser ÖEF att det är angeläget att huvuddelen av tillförselbehoven på detta omrädet skall kunna tillgodoses genom inhemsk produktion i ett långvarigt krisläge.

Enligt SIND:s uppfattning är det valda krisfallet givetvis behäftat med stor osäkerhet. Då denna typ av krisfall används för det ekonomiska försvarets planering på andra områden synes det emellertid vara logiskt att lägga det till grund även för försörjningen på tekoområdet. SIND betonar dock att svårigheten att återskapa produktionskapacitet motiverar försiktighet vid bedömning av försörjningsuthålligheten på det grundtextila området. På konfektionsområdet är det enligt SIND bättre att bygga upp en produktions- kapacitet.

Texiilråt/e/-kan/"('krimisindzisiri'lörwiingen menar att vårt kontinuerliga försörjningsbehov bör ligga till grund för beredskapsåtgärderna.

2.9.2. F (")"/"sörjningsslanda/'(!

Remissinstanserna har inga invändningarmotatt utredaren i fråga om vissa plagg uttrycker försörjningsstandard som in ne h av och i fråga om andra kläder som tillförsel. Utredarens förslag som innebär ett jämfört med försörjningsberedskapsutredningens förslag större totalt tillförselbehov av kläder kommenteras av några remissinstanser. Kr)/is:iiriwilrerkel ställer sig liksom ÖEF tveksamt till att klädbehovet för personer äldre än 70 år sätts 50 ('.'-'. lägre än för övriga vuxna individer. Konsumentverket anför även i likhet med Sveriges .s'krr'iddc'riidkare/örbund vissa synpunkter på klädurvalet. Verket anser vidare liksom TCO att barnens klädbehov bör räknas upp. Sverig-'s ki)"pnmnii(1/öi'himd framhåller att konsumenternas köpbehov med stor sannolikhet kommer att ändras i en kristid. Fler grövre plagg torde efterfrågas. Enligt förbundet har i dag endast en mycket liten del av befolkningen sådana plagg. Bekläz/nacfsarbvlurnasförbund anser att man i garderobsundersökningar inte tagit tillräcklig hänsyn till att innehavet skall gälla riktigt värmande plagg.

Utredaren framhåller att den använda beräkningsmetodiken ifråga om ytterplagg samt plagg över och under midjan förutsätter ett väl utvecklat ransoneringssystem. Klädenkätens resultat visar enligt utredaren klart att den stora majoriteten av befolkningen har mycket stora tillgångar på kläder. En relativt låg generell tilldelning bör därför vara möjlig om den kombineras med selektiv tilldelning till de grupper som befinns ha ett behov av nya kläder. De remissinstanser som tar upp denna fråga ifrågasätterom ett sådant

Prop. 1977/78:42 30

r a n s 0 n e r i n g 5 s y ste rn är realistiskt. ÖEF anser således att det förfa- rande som skulle bli nödvändigt torde medföra stora svårigheter ur praktisk Synvinkel. Systemet skulle för den enskilde framstå som krångligt och byråkratiskt och med största sannolikhet skapa irritation genom den kontroll av det enskilda klädinnehavet som torde förutsättas. Enligt ÖEF bör alla få samma grundtilldelning av kläder räknat i textilpoäng. Därutöver skall vissa noga angivna behovskategorier få särskild tilldelning, t. ex. barn. havande kvinnor och vissa yrkeskategorier. Beklär/narlsarberarnas fiir-hund anför liknande synpunkter. Även Svensk industri/örening. Sveriges industrifr'irbiincl och TCO ifrågasätter utredarens överväganden om ransoneringssystem på tekoområdet.

ÖEF ifrågasätter vidare om en hårdare ransonering kan genomföras i inledningen av en kris än som betingas av läget beträffande import. lager och produktion utan att därmed importförutsättningarna förändras. Dessutom är det utan att känna krisens fortsatta förlopp svårt att handla optimalt från ransonerings- och fördelningssynpunkt.

2.9.3. Ulrikeshandelns ont/anning i en kris

Enligt de förutsättningar som gjorts i det ekonomiska försvarets program- planering uppgår k ris i m po rtc n av tekovaror till 38 % av den fredstida. Utredaren har utfört beräkningar för detta importantagande liksom för alternativen4 %,28 % och 18 %. Flera remissinstanser harinvändningar på denna punkt. Sveriges köpmanna/örbimd ställer sig högst tveksamt till att man skall kunna räkna med en inte obetydlig import av tekovaror i ett avspärrningsläge. Tarn/råder— kortlek/ionsindiisfri/öreningen. Beklädnadsarbe- larnasjörbunc/ och TCO ifrågastätter om en krisimport på 3 ':'i'i av den normala är rimlig. Beklädnadsarbetarnas förbund menar att en import från EG- och EFTA- länder då dessa är i krig torde förknippas med politiska villkor. som kan bli besvärande för Sveriges neutralitet. Textilrådet- kon- fektionsindustriföreningen hänvisar till den under andra världskriget i för- hållande till nu mycket låga importen. l likhet med ÖEF. Svensk industri/iir- ening och Sveriges industri/örhund framhåller organisationen vidare att Sverige numera är i ökande grad beroende av tekoimport från länder i Fjärran Östern och att denna import inte torde kunna upprätthållas i en kris. Enligt ÖEF kan motsvarande importbortfall för det övriga Europas del minska våra import- möjligheter därifrån. ÖEF pekar också på att tillförseln av syntetfibrer är mycket känslig för störningar av oljetillförseln. ÖEF menar vidare att importens andel av fredsnivån inte kan väntas bli densamma för samtliga försörjningsviktiga importprodukter inom tekoområdet samt att hänsyn måste tas till att tillgångs— och behovssituationen är väsentligt olika för olika skeden i krisfallet.

Svensk int/usiri/örening pekar på att importandelen i fred är mycket hög för vissa viktiga typer av kläder som t. ex. regn- och skyddskläder. Detta gör

Prop. 1977/78:42 31

störningar i importen än allvarligare.

Beklädnadsarbemmas jörbunr/ ifrågasätter starkt utredarens metod att uttrycka krisimportens omfattning som en viss procent a v d e n n o r m ala im p 0 r te n . Förbundet anser att en över tiden ökande import enligt denna metod skulle leda till slutsatsen att behovet av svensk produktion minskar, medan motsatsen vore mer logisk. Enligt förbundet borde importen anges i fasta tal.

2.9.4. Försvarsmaktens behov

Utredaren anser att försvarsmaktens b ri ste r i fr å g a o rn fö r rå d 5 - tillgångar av beklädnadsvaror bör täckas redan i fred och därför inte beaktas i detta sammanhang. Skälet härtill är enligt utredaren att det vore principiellt felaktigt att låta den fortlöpande produktion som erfordras av försörjningsberedskapsskäl dimensioneras av försvarsmaktens avvägningar i fråga om den fredstida förrådshållningens omfattning. ÖB motsätter sig detta synsätt och redovisar skälen härtill i en hemlig bilaga till yttrandet. Enligt FM Vskulle en större lagring än vad som nu sker medföra ökade ekonomiska och administrativa problem vid omsättning av de lagrade varorna. Dessutom torde den material- och konfektionstekniska utvecklingen inte kunna följas.

ÖEF menar att det är ett starkt önskemål att den av utredaren åberopade principen kan följas. Försvarsmaktens avvägningar i fråga om den fredstida förrådshållningens omfattning beror emellertid av de anslagsramar som ställs till förfogande av statsmakterna. ÖEF framhåller vidare att bristen i täckningen av utrustnings- och ersättningsbehov erfarenhetsmässigt ständigt har funnits, inte minst beroende på de ändrade krav som den stridstekniska utvecklingen ställde.

ÖB motsätter sig den reducering som utredaren har gjort i fråga om de av försvarsstaben redovisade uppgifterna om inneliggande beredskapsstyrkors förslitning. ÖB menar att man i ett beredskapsläge får förutsätta en miljö som innebär intensiv utbyggnadsverksamhet, realistiska övningar och förlägg- ning i tält. Uniformerna kommer dessutom ofta att behöva tvättas eftersom avlösning av beredskapsstyrkan beräknas ske flera gånger under krisen. Mot denna bakgrund hävdar ÖB att man inte på saklig grund kan påstå att förslitningen totalt under en beredskapsperiod enligt fall D 1 är mindre än under krig. FMV anför liknande synpunkter och framhåller vidare att försvarsmaktens behov av tält, maskeringsnät och belagda vävar inte synes ingå i utredarens beräkningar.

ÖEF konstaterar att det i ett krisläge av den typ utredningen har utgått från kan komma att ställas större krav från försvarsmaktens sida än utredningen har räknat med och att dessa krav då kommer att prioriteras.

Prop. 1977/78:42 32

2.9.5 r'l'linskning av de kommersiella lagren i ett kris/("ige

Utredarens antagande att de kommersiella lagren av tekovaror i närings- livet bör kunna minskas med 50 % i ett krisläge berörs av några remissin— stanser. ÖEFanseratt dessa tillgångar måste uppskattas med stor försiktighet bl. a. därför att lagren under vår och sommar är dåligt anpassade till behoven i en kris. .S'veriges llltlllS/i'l/Öl'blI/lll anför liknande synpunkter medan däremot Sveriges köpmannq/örbiincl menar att utredaren inte till fullo har beaktat den stora lagerhållningen i näringslivet. Man får enligt förbundet anta att även från en säsong överblivna varor med mycket stor modekänslighet. i en avspärrningssituation blir attraktiva för konsumenterna.

2.9.6. Befintlig prodziklionska/Jac'iiel i fråga aln lekot'aror

Utredaren har redovisat den produktion av kläder, väv, garn och fibrer som bedöms vara möjlig under en treårig- resp. tvåårig kris. Han har därvid förutsatt att en 6 k nin gavs k i ft g å n ge n efter hand skall kunna ske i en krissituation.

Beklädnarlsarberarnusliirbimfl anser att detta endast teoretiskt sett är riktigt eftersom majoriteten av de anställda inom tekoindustrin är kvinnor och att branschen är starkt koncentrerad till vissa orter där förvärvsintensiteten är mycket hög och där det därför inte finns tillgång till ledig arbetskraft.

Flera remissinstanserpekarpådenp rodu ktionsnedgång som har s k ett u n d e r å r 19 7 7 och som skulle medföra att utredarens uppskatt- ningar av produktionskapaciteten inom tekoindustrin är inaktuella. ÖEF framhåller således att sysselsättningen i konfektionsindustrin under år 1977 torde minska med mer än 2 ()(-3.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar att våren 1977 uppgick inom länet sysselsatta i företag med mer än 100 anställda till 60 % av vad som framgår i bilaga till promemorian.

Terri/rätle!—kan/ekrimisim/zisfri/meningen hänvisar till produktionsstati- stiken för första kvartalet 1977 enligt vilken produktionens andel av tillförseln i fråga om kläder inkl. trikå minskat kraftigt. lmportökningen av kläder under första halvåret l977 tyder på att produktionsvolymen kommer att minska med 15—17 % under samma tid. Inom den grundtextila tillverk- ningen har vidare lönsamheten drastiskt försämrats vilket snabbt kommer att återverka på produktionskapaciteten. Organisationen anser mot denna bakgrund att utredarens material är alltför inaktuellt för att ligga till grund för ställningstaganden beträffande behov och tillgångar i fråga om kapacitet i ett avspärrningsläge. Även Svensk indiisfri/örening. Sveriges llltllleI'l/öl'blllld och Bekliir/rlac/sarlmarnusl/örbunc/ pekar på den negativa utvecklingen under år 1977.

Prop. 1977/78: 42 33

2.9.7. Jämförelse mel/an prvduklionsbeliov och mig"/lit: produklion ifråga om tekovaror i ett kris/("ige

Enligt utredaren är den nuvarande produktionskapaciteten beträffande konfektionering. trikåtillverkning i flertalet fall, vävning samt kardgarns- och kamgarnsspinning tillräcklig vid de olika antaganden om uthållighet och krisimport som har gjorts. En kritisk nivå har däremot uppnåtts i fråga om bomullsspinning. Mot bakgrund av att den hittillsvarande produktionsned- gången kan bedömas fortsätta kan den från försörjningsberedskapssynpunkt kritiska gränsen komma att nås inom en inte alltför avlägsen framtid inom flera delbranscher. Utvecklingen måste därför noga följas.

Flera remissinstanser anser att utredarens bedömningar är för optimistiska. Bakgrunden härtill är främst de i det föregående redovisade synpunkterna beträffande bl, a. antagande om krisimport och den snabba produktionsmed- gången inom i första hand konfektionsindustrin. Således anför Beklädnads— arbetarnas förbund att utredningen är alltför teoretisk och inaktuell för att utgöra ett underlag för ett förnyat ställningstagande till försörjningsbered- skapen på tekoområdet. Svensk industri/örening anför liknande synpunkter.

Enligt TCO bör i planeringen förutsättas en högre tilldelning av kläder och en lägre import än vad utredaren föreslår. TCO anser dock att målsättningen beträffande inhemsk produktionskapacitet av konfektion kan sättas lägre än för det grundtextila området eftersom en inte obetydlig tillverkning av kläder kan ske i hushållen och den förhållandevis enkla produktionsprocessen inom konfektionsindustrin kräver relativt korta inskolningsperioder för persona- len.

Sveriges intlusrri/örbtmd anser att man på beklädnadsområdet måste utgå från ett tillförselbehov som med all sannolikhet är större än vad som framkommit av utredarens beräkningar. Vidare måste en större del av detta kunna tillgodoses genom produktion under krisperioden.

ÖEF anser att beredskapsplaneringen i första hand bör inrikta sig på den tvååriga perioden av fall D 1 då krisimporten i vissa av variationsfallen uppgår till endast lO—lS % av den normala. Enligt ÖEF kommer i fråga om konfektionering marginalen mellan behov av produktion och möjlig produk- tion då att praktiskt taget helt försvinna. ÖEF anser att kapaciteten inom branschen bör bibehållas på i stort sett den nivå som branschen kommer att uppnå vid årsskiftet 1977/78.

När det gäller v ä v n i n g framhåller ÖEF att utredarens antaganden om en krisimport på 38 % innebär att 62 96 av tillförselbehovet av egentlig väv skulle tillgodoses direkt eller indirekt genom import. Detta anser ÖEF vara helt orealistiskt. [ fråga om trikåväv utgörs en stor del av kapaciteten av en maskinpark som är anpassad för fina trikågarner som inte kan framställas inom landet. [ likhet med Terri/rådei—kon/ekrionsindtis!/'i/öreningen betonar ÖEF att flexibiliteten inom trikåsektorn är begränsad. ÖEF framhåller vidare att beträffande trikåväv ligger den kapacitet som praktiskt kan uppnås

Prop. 1977/78: 42 34

avsevärt lägre än den av utredaren angivna eftersom det inte alls eller endast i begränsad utsträckning är möjligt att inom landet tillverka de fina garner som erfordras för en stor del av denna maskinpark. De produkter som framställs i trikåmaskiner i vilka grövre, inhemskt tillverkade garner kan användas är utsatta för stark utländsk konkurrens. Dessa maskiner säljs eller skrotas därför efter hand. Mot bakgrund av vad som har anförts och eftersom såväl bomulls- som ylleindustrin befinner sig i ett akut krisläge kan ÖEF inte godta utredarens bedömning att ytterligare åtgärder av försörjningsberedskapsskäl inte är näraliggande.

Ett antagande om krisimport på 38 % av den fredstida innebär enligt ÖEF i fråga om spin nin g att 77 % direkt eller indirekt skall kunna tillgodoses genom import. Motsvarande procenttal för kamgarn och kardgarn är 93 % resp. 60 %. Enligt ÖEF är läget allvarligt inom denna delbransch. Åtgärder måste därför snarast vidtas för att undvika den ytterligare nedgång av kapaciteten som kan befaras.

ÖEF kommenterar även utredarens beräkningar avseende fiberbe- ho v et i en kris. ÖEF varnar för en alltför optimistisk beräkning av krisimporten. Tillgången på bomull och ull kan enligt ÖEF bli mycket knapp i framtiden. Samtidigt betonar ÖEF syntetfibertillförselns känslighet för störningar t. o. m. i fred. När det gäller behoven i en kris framhåller ÖEF att hänsyn även måste tas till behovet av fibrer för s. k. non-woven produkter och vadd. En större tillgång i fråga om fibrer måste enligt ÖEF säkras än vad utredaren har beräknat. Med hänsyn till den stora betydelse av att produk- tionen av regenererade fibrer och råull kan upprätthållas anser ÖEF att denna tillverkning måste få erforderligt stöd.

ÖEF framhåller beträffande be re (1 n i n g att endast två företag återstår inom landet som har kunskap om både våt- och torrberedning av vävda yllevaror och att deras företagskapacitet måste säkerställas. Om möjligt bör en inhemsk produktion av a r b e t 5 h a n d s k a r av läder för kvalificerade behov säkerställas.

Sammanfattningsvis konstaterar ÖEF att kapaciteten inom tekoområdet numera är så låg att försörjningen under ett treårigt avspärrningsläge vid fullständig avspärrning inte kan tillgodoses genom inhemsk produktion — inte ens inom konfektionsområdet.

2.9.8. Behov av åtgärder samt olika malm/Pr all lip/)l'äII/lä/lllIfiil'SÖij/Ii/LQSÖPI'M/- skapen på tekoområdet

ÖEF och TL'lefl'ådt'l—koriff/(lforlsfndtiSil'ffÖl'Plifligeli anför att åtgärder omedelbart måste vidtas för att hejda en fortsatt nedgång av den svenska tekoproduktionen. Bl. a. framhålls att en industri av sådan omfattning måste bibehållas och att rekryteringen av personal säkerställs liksom ett tekniskt kunnande och know-how i största allmänhet. Enligt Sveriges inr/iist/'i/örbum/ är försörjningsläget kritiskt på tekoområdet varför omfattande och kraftfulla

Prop. 1977/78:42 35

åtgärder måste vidtas inom en mycket snar framtid. TCO menar att det omedelbara behovet av ett statligt ingripande av beredskapsskäl inte är lika angeläget på konfektionsområdet som inom den grundtextila sektorn. En total bedömning av tekoindustrins framtid måste dock snarast ske. Därvid måste enligt TCO de arbetsmarknadspolitiska. regionalpolitiska och närings- politiska avgörandena tillmätas en avgörande betydelse.

Enligt AMS är det angeläget att en total bedömning kommer till stånd av tekoindustrins framtid med hänsyn till branschens betydelse för sysselsätt- ningen, regional balans, försörjningsberedskap m. m.

Bek/ädiiacisarbeiarnas förbund framhåller att det mot bakgrund av den snabba utvecklingen brådskar att bestämma nivån på den tekoindustri som skall finnas i Sverige. Förbundet framhåller vidare att vid beslut om den framtida tekoindustrin måste även sysselsättningspolitiska och regionalpoli- tiska hänsyn väga tungt. Länssiwe/sen i Älvsborgs län anser att det även från sysselsättningssynpunkt är nödvändigt att en nedre gräns för produktionen inom tekoindustrins delbranscher läggs fast och att statsmakterna garanterar den sysselsättning som svarar häremot.

SIND framhåller att utredningen, med de antaganden som har gjorts, visar att det f. n. inte föreligger behov av långtgående ingrepp av försörjningsbe- redskapsskäl. SIND delar denna uppfattning men påpekar att den ökade lågprisimporten verkat allt mer störande på den svenska produktionen. En effektivare kontroll av begränsningsavtalens tillämpning synes därför vara angelägen.

När det gäller de konkreta åtgärder som bör vidtas diskuterar flera remissinstanser lämpligheten av att h a n d e l 5 p 0 l i t is k a å t g ä rd e r skall vidtas. Texri/råder—konfektionsindiisrri/öreningen och Beklädnadsarbetarnas förbund förordar att så sker. Textilrådet—konfektionsindustriföreningen påpekar att de stora marknaderna i Europa och Amerika blir allt mer restriktiva vilket medför att många länders exportpotential riktas mot Sverige. En ökad restriktivitet borde vara möjlig utan moraliska betänklig- heter eftersom vår importandel redan är så hög och per capita torde vara högst i världen. KK anför däremot att största föistiktighet bör iakttas vid användande av handelspolitiska medel vid skydd av produktion som anses nödvändig från försörjningsberedskapssynpunkt med hänsyn till risken för negativa återverkningar för den svenska exporten.

Sveriges grossistförbund understryker att ev. stödåtgärder inte bör ha formen av ingripande vid gränsen. Sveriges industri/örbimd betonar att hänsyn måste tas till de eventuella negativa handelspolitiska konsekvenser som kan vara förknippade med olika tillvägagångssätt. Sveriges handelsagenters förbund anför liknande synpunkter.

Svensk indiisrri/örening föreslår att tidsbegränsade generella stödåtgärder sätts in. Föreningen anser i första hand att en sänkning bör ske av arbetsgivaravgiften. Däremot har det särskilda sysselsättningsstödet för äldre arbetskraft nackdelar som gör att det inte bör förlängas. Föreningen pekar

Prop. 1977/78:42 36

bl. a. på att stödet är administrativt krångligt och skapar utrymme för otillbörlig påverkan från fackligt håll. En sänkning av arbetsgivaravgiften kan enligt föreningen finansieras genom ett slopande av "IS-kronan" eventuellt i kombination med en importavgift på tekovaror. Föreningen ställer sig starkt negativ till selektivt stöd i form av stora punktinsatser av typ Algots. Eiser m. fl.

Flera remissinstanser ansluter sig till utredarens förslag att en strategi eller plan måste utformas i fråga om vilka medel som skall användas för att försörjningsberedskapen på tekoområdet skall säkras. Till dessa hör LO och Bekädnadsarberarnasförbund som dock menar att den föreliggande prome- morian inte är tillfyllest för att ligga till grund för sådana ställningstaganden. Organisationerna anser att ett ökat statligt ägande inom ramen för en planhushållning på tekoområdetärnödvändigt.Bekläd- nadsarbetarnas förbund framhåller att även om ett statligt ägande i och för sig inte löser problemen underlättas dock genomförandet av åtgärder för att bevara en tekoindustri. Hänsyn behöver då inte i varje fall tas till "snedvrid- ning" av den privata konkurrensen.

ÖEF anser att ett statligt övertagande av hela branschen inte är praktiskt möjligt eller lämpligt. Eftersom det inte heller är möjligt att genomföra individuella stödåtgärder anpassade till varje enskilt företags behov, vilket även skulle medföra risk för snedvridning av konkurrensen, återstår enligt ÖEF endast generella stödmetoder för att hejda produktionsnedgången. En komplettering kan ske med individuella stödformer som nu tillämpas och som har starka generella inslag dvs. främst avskrivningslån och försörjnings- beredskapsstöd. ÖEF betonar vidare att med hänsyn till den snabba utvecklingen måste en uppföljning av utvecklingen inom tekoområdet ske kontinuerligt. För att statsmakterna skall kunna utvärdera effekten av de stödåtgärder som genomförs kan det därför vara lämpligt att ÖEF årligen redovisar läget beträffande produktionskapacitet m.m. inom berörda branscher.

SIND anser att förstatligande eller till vissa företag riktat produktionsstöd inte är praktiskt eller lämpligt för konfektionsbranschen och vissa mindre och medelstora textilföretag.

Enligt SlND:s uppfattning är det naturligare att SIND svarar för den av utredaren föreslagna årliga rapporteringen av produktionskapaciteten än att ÖEF gör detta. SIND pekar på att verket redan följer utvecklingen på tekoområdet dels genom branschövervakning och utredningsverksamhet. dels genom löpande insatser för delbranscher och företag. SlND framhåller vidare att det stöd som kan erfordras av försörjningsberedskapsskäl bör utgå i form av industripolitiskt stöd. Syftet med det industripolitiska stödet är nämligen att underlätta anpassningen till nya konkurrensförhållanden och åstadkomma en rationell och långsiktigt lönsam industri. När tekoindustrins konkurrenskraft stärks. förbättras därför också dess möjligheter att bibehålla en från försörjningsberedskapssynpunkt erforderlig produktionsnivå. Om

Prop. l977/ 78: 42 37

den från försörjningsberedskapssynpunkt lägsta acceptabla produktions- kapaciteten inte uppnås på något område kan direkt produktionsstöd och/ eller anskaffning av malpåsekapacitet bli nödvändigt.

Textilräder—kon/ekrionsimliisrri/öreningen betonar det angelägna i att stöd- åtgärder utformas så att de blir konkurrensneutrala.

Beklädnadsarberarnas/örbund föreslår att en tekodelegation inrättas för att kontinuerligt analysera företagens och de olika delbranschernas förutsätt- ningar att i framtiden driva verksamheten vidare.

Några av remissinstanserna diskuterar de olika former av åtgärder in 0 m la n d et som är lämpliga för att en tillfredsställande försörjningsbe- redskap skall kunna upprätthållas på tekoområdet. När det gäller möjlighe- terna att lita till en produktionskapacitet i malpåse delar ÖEF utredarens uppfattning att det svåraste problemet är att erhålla tillräckligt med kunnig personal i ett krisläge. ÖEF anser att inte ens beträffande konfektion är det ett realistiskt alternativ till levande produktion att helt eller till största delen bygga på en kapacitet i malpåse.

TCO förespråkar för tekoindustrins olika förädlingsled ett system med löpande produktion kombinerat med en viss kapacitet i malpåse. Omfatt- ningen av malpåsekapaciteten måste dock närmare övervägas.

Utredaren diskuterar möjligheten att en ökad h e m 5 ö m n a d skall kunna ske i en krissituation. Konsumentverket och ÖEF menar att denna kapacitet inte bör överskattas medan TCO anser att hushållen själva bör kunna svara för en inte obetydlig tillverkning av kläder.

ÖEFdelar inte utredarens åsikt att möjligheten av en fo rc e r a d im p 0 rt bör beaktas i planeringen och hänvisar därvid till uttalanden av 1974 års försvarsutredning enligt vilka endast en mycket begränsad ökning av totalförsvarets styrka är möjlig inom en tidsrymd av två år.

Utredaren diskuterar det stöd som genom de n o ffe n t [ i ga u p p h a n d | i n ge n kan utgå till den inhemska tekoindustrin. Testi/rä- det—konfektionsindtisrri/öreningen betonar att erfarenheterna av hittills vidtagna åtgärder på detta område varit mycket goda även om effekten har varit begränsad varför det är angeläget att denna stödform bibehålls i vidgad omfattning.

3. Avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen 3.1 Bakgrund

Den svenska bomullsindustrin utgörs i. n. av fem företag, Almedahls AB, Borås Wäfveri AB/Kungsfors fabriker AB. Gustaf Werner AB, Rydboholms AB och AB Sjuntorp. AB Sjuntorp bedriver endast spinning och vävning medan de övriga företagens verksamhet dessutom är integrerad med beredningsverk. Företagen hari stor utsträckning ett inbördes konkurrerande sortiment.

Företagsstrukturen framgår av följande tabell.

Prop. 1977/78:42 38

Antal anställda i svenska bomullsspinnerier ] 97 7 -()9-15

Företag Antal anställda Almedahls AB 104

Kungsfors fabriker AB 538 Gustaf Werner AB 60

Rydboholms AB 47 samt 65 i väveri AB Sjuntorp 40

I början av 1970-talet hade de flesta bomullsföretagen lönsamhetsproblem i fråga om garn- och vävtillverkning. Anledningen härtill var främst ett ökande importtryck och en stagnerande förbrukning'i fråga om garn och väv. Vidare var maskinutrustningen i huvudsak omodern. Mot bakgrund härav och med hänsyn till varuområdets stora betydelse från försörjningsberedskapssyn- punkt kom en stor del av det kreditstöd för investering i maskiner och byggnader som infördes år 1973 att gå till dessa företag. Av de avskriv- ningslån på ca 112 miljoner kronor om vilka avtal har träffats fram till den 1 juli 1977 har således 57 miljoner kronor tillfallit spinnerier och väverier inom bomullsindustrin. De investeringar som blivit möjliga genom detta stöd har medfört att den svenska bomullsindustrin numera har en hög teknisk standard.

Från mitten av 1970-talet har en försämring inträffat i fråga om de svenska bomullsspinneriernas och bomullsväveriernas konkurrenskraft. Fördelar bedömdes kunna ligga i en samordning av den grundtextila verksamheten på bomullsområdet. Mot denna bakgrund gav regeringen under våren 1976 Statsföretag AB i uppdrag att inleda förhandlingar med företagen inom bomullssektorn i syfte att få fram förslag till ägarmässig samordning av den grundtextila bomullsindustrin.

Efter fullgjort uppdrag lämnade Statsföretag AB i december 1976 ett förslag till regeringen. Förslaget innebar att de fem svenska bomullsföretagen gemensamt skulle bilda ett företag benämnt AB SVEBO —Sveriges Förenade Bomullsindustrier. Verksamheten i företaget skulle i inledningsskedet primärt avse spinning. Spinnerierna hos Almedahls, Rydboholm och Sjun- torp skulle läggas ned och de moderna maskinerna övertas av SVEBO. Vidare skulle GustafWerners väveri överlåtas till SVEBO och företagets berednings- verk avvecklas. SVEBO:s verksamhet skulle baseras på förlusttäckningsbi- drag från staten. Bidraget beräknades till ca 24 milj. kr. per år under en femårsperiod. Vidare skulle behövas 15 milj. kr. i avskrivningslån för investeringar, 22 milj. kr. i kreditgarantier och 40 milj. kronor i långfristiga lån.

Av olika skäl kunde ett avtal mellan staten och bomullsindustrin inte baseras på Statsföretags förslag.

Efter förhandlingar under vintern och våren 1977 kunde emellertid ett avtal slutas ijuni 1977 under förutsättning av riksdagens godkännade slutas mellan staten och de svenska bomullsföretagen.

Prop. 1977/78:42 39

3.2. Innehåll i stort i det preliminära avtalet mellan staten och den svenska bomullsindustrin

Avtalet innebär att olika stödåtgärder sätts in för att vidmakthålla en viss årlig garnproduktion och för att bibehålla en kapacitetsreserv därutöver.

En viss strukturomvandling sker genom att Kungsfors Fabriker AB den 1 juli 1978 övertar AB Sjuntorps spinnmaskiner och Gustaf Werner AB den I januari 1978 köper vissa av Rydboholm AB:s spinn- och vävmaskiner. Under år 1978 hyr GustafWerner AB ut den av Rydboholm inköpta utrustningen till Rydboholm, varefter den överförs till Gustaf Werners anläggning i Norrkö- ping. Detta innebär att Sjuntorp kommer att upphöra med sin spinnings- verksamhet som ijuni 1977 sysselsatte ca 40 personer och Rydboholm med spinning och vävning som vid samma tid sysselsatte ca 110 personer. För att dämpa verkningarna av de på sikt nödvändiga personalnedskärningarna erhåller Rydboholm ett sysselsättningsbidrag för att under år 1978 inte avskeda personal i spinneri och väveri.

Av följande tabell framgår berörda bomullsföretags åtaganden i fråga om upprätthållande av garnproduktion, garnproduktionskapacitet samt syssel- sättning.

Företagens åtaganden enligt preliminärt avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen (exkl. åtagande med anledning av tidigare medgivet kreditstöd för investeringar)

Företag Åtagande Tid Produktion Produktions- Sysselsättning (ton/år) kapacitet vid kontinuerlig drift (ton) Almedahls AB l977-07.01— 1978-06—30 500—900 2 000 — 1978-07-01— 1978-12-31 250—450 2 000 Kungsfors fabri- l977-07-01— 2 000—3 400 7 000 ker AB 1980-06-30 Gustaf Werner AB l977-07-Ol— 600—1 000 4 500 — 1979-06-30 1979-07-01— 600—] 000 5 500 1980-06-30 Rydboholms AB l977-07-Ol— Att under avtalsti- 1978—12-31 den ej avskeda

personal vid spin- neri- och väveri- anläggningarna

Efter det att en omstrukturering av bomullsindustrin genomförts enligt avtalet kommer således spinningsverksamhet att bedrivas vid tre med varandra konkurrerande företag. En produktionskapacitet i kontinuerlig drift

Prop. 1977/78:42 40

i storleksordningen 13 000—14 000 ton bomullsgarn per år kommer att garanteras för de närmaste åren.

De stödåtgärder som företagen enligt avtalet skall komma i åtnjutande av framgår av följande tabell.

Stöd till företagen enligt avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen (l OOO-tal kronor)

Företag Engångs- Försörjnings- Kreditstöd för Struk- Lån för bidrag beredskapslån investeringar turga- bomulls- ranti lagr. 1977/78 1978/79 1979/80 Avskr. Låne— lån garanti Almedahls AB 2350 1 175 Borås Wäfveri AB/Kungsfors fabriker AB 9650 9650 9650 30 250' 62001 25000 7000 Gustaf Werner AB 4250 4250 4500 105815 30855 4500 Rydboholms AB 3 000

S:a 3000 16250 15075 14150 40831592855 2950027000

1 Kreditstödct avser delvis investeringar i Borås Wäfveri AB:s väveri. ? Härtill kommer 25 milj. kr. vid ett cv. avtal om fusionering mellan Almedahl-Dal- sjöfors AB och Borås invest AB

Försörjningsberedskapslän utgår enligt avtalet till företag under ett år i sänder och är räntc- och amorteringsfritt. Vid årets slut sker avskrivning av lånet i prOportion till omfattningen av företagets produktion inom det givna produktionsåtagandet.

Systemet med srrukmrgaramier infördes som redan har nämnts genom beslut av riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77:105. NU 1976/77:41. rskr 1976/77:305). Systemet innebär att staten lämnar lånegaranti för företagens lån i bank. Lån mot särskild strukturgaranti är ränte- och amorteringsfritt under två år. Därefter löper lånet med ränta och återbetalas under längst en tioårsperiod.

Enligt de i propositionen angivna föreskrifterna bör garanti beviljas på grundval av dels sedvanlig kreditbedömning. dels en utredning av företagets marknads-, produktions- och managementmässiga förutsättningar. Som ett villkor för beviljande av garanti börgälla att företagets styrelse har fastställt en konkret plan för utveckling och rationalisering av företagets verksamhet.

Ansvaret för att bevilja särskilda strukturgarantier åvilar SIND. Under förutsättning att planerade åtgärder har genomförts eller företaget enligt SlND:s bedömning under ändrade betingelser har fullgjort vad som rimligen kan krävas, har SIND möjlighet att efter två år efter en glidande skala skriva av upp till 25 % av lån mot särskild strukturgaranti.

Enligt avtalen skall berörda företag erhålla garanti för lån av här redovisad

Prop. 1977/78:42 41

storlek. Lånen skall vara ränte- och amorteringsfria och kunna skrivas av med 25 % efter två år.

För garantierna skall i övrigt gälla de riktlinjer som har angivits i prop. 1976/77:105 samt de närmare anvisningar som regeringen kan komma att utfärda.

Almedahl-Dalsjöfors AB och Borås lnvest AB som är moderföretag till Almedahls AB resp. Borås Wäfveri AB och Kungsfors fabriker AB träffade ijuni 1977 avtal om att inleda förhandlingar om ett fullständigt samgående mellan företagen.

Om förhandlingarna före den 30juni 1978 leder till resultat ställer staten. enligt det i avvaktan på riksdagens godkännande ingångna avtalet mellan staten och Almedahl-Dalsjöfors AB och Borås lnvest AB. en strukturgaranti på 25 miljoner kronor till den nya företagsenhetens förfogande. Lånet skall under en tvåårsperiod vara ränte- och amorteringsfritt och därefter avskrivas med 25 %.

Enligt avtalet skall de här redovisade stödåtgärderna inte påverka företa- gens möjligheter att erhålla annat statligt stöd till tekoindustrin.

Avtalen mellan staten och bomullsföretagen gäller under förutsättning att riksdagen senast den 31 december 1977 bemyndigar regeringen att godkänna avtalen.

4. Övriga frågor 4.1 ÖEF:s skrivelse om Svenska Rayon AB

[ skrivelse den 2 februari 1977 har ÖEF hemställt att åtgärder vidtas till stöd för den inhemska produktionen av viskosfrbrer, dvs. en fiber som kan framställas från inhemsk cellulosa. ÖEF framhåller i skrivelse att det endast finns en tillverkare i Sverige på detta område och att detta företag. Svenska Rayon AB. därför har central betydelse för försörjningsberedskapen. Företa- gets verksamhet har enligt skrivelsen gått med förlust åren 1975 och 1976 och företaget beräknar att förluster skall uppstå även 1977 och 1978. [ syfte att underlätta en omstrukturering av företagets produktionsprogram anser ÖEF attavskrivningslån på 16 miljoner kronor skall utgå för investering i maskiner för tillverkning av s. k. modalfiber. Denna produktionsinriktning bedöms vara mer lönsam än den hittillsvarande. ÖEF hemställer att ramen för avskrivningslån höjs med 16 milj.kr. och att medlen för avskrivningslån ökas med samma belopp. ÖEF hemställer härutöver om att ÖEF tilldelas medel för tecknande av villkorliga försörjningsberedskapslån på sammanlagt 40 milj.kr.. varav 25 milj.kr. för år 1977 och 15 milj.kr. för år 1978. Beloppen skall avskrivas med halva beloppen vid utbetalningarna och. på villkor att företaget uppfyller åtagande om upprätthållande av produktion och produktionska- pacitet. med återstående halva beloppet vid resp. års slut.

Prop. 1977/78: 42 42

4.2 ÖEFzs skrivelse om importen av Skinnkläder m. m.

ÖEF har i skrivelse den 12 november 1976 hemställt att förhandlingar med syfte att begränsa importen till Sverige av Skinnkläder och arbetshandskar tas upp med de större exportländerna. ÖEF hänvisar i skrivelse till att importen av Skinnkläder har ökat mycket snabbt under 1970-talet och att den inhemska produktion som utgör ett minimum från försörjninngeredskapssynpunkt hotar att underskridas. För att investeringsviljan Skall förbättras i delbran- scherna skinnkonfektion och handskkonfektion föreslår ÖEF vidare att avskrivningslån för investeringar skall kunna utgå till företag inom dessa branscher.

4.3. Detaljhandelns prissättningsmetod

lnom detaljhandeln med beklädnadsvaror liksom f. ö. inom stora delar av detaljhandeln i övrigt tillämpas huvudsakligen en metod med procentuella pålägg. Denna prissättningsmetod har ifrågasatts i olika sammanhang. I propositionen (1976/77:85) om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet anförde jag i denna del bl. a. följande (5. 53f.).

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) undersöker två gånger per år detaljhandelns prissättning på beklädnadsvaror. Av dessa undersökningar framgår bl. a. att de procentuella påläggen på de dyrare svenska varorna i genomsnitt är något lägre men de faktiska påläggen i kronor och ören räknat högre än på andra produkter. Redan i inköpsledet befintliga prisskillnader mellan inhemska och importerade varor förstärks således i konsumentpri- serna genom detaljhandelns prissättningsprinciper.

[ inköp dyrare produkter drar uppenbarligen högre försäljningskostnader, t. ex. genom större räntebelastning och lägre omsättningshastigheter på lagret. Att tillämpa i kronor och ören räknat identiska pålägg på svenska och utländska produkter vore därför en orealistisk princip. [ vad mån prissätt- ningsmetoderna. trots att man håller lägre procentuella pålägg på svenska varor, innebär att konsumentpriserna på dessa varor är högre än vad som är kostnadsmässigt motiverat bör däremot analyseras. Det är angeläget att SPK granskar dessa förhållanden och därmed ger underlag för bedömningar av hur prissättningen fungerar och av i vilken mån ytterligare sänkningar av procentpåläggen på svenska produkter är motiverade.

Enligt min mening skulle en mer differentierad prissättning inom detalj- handeln kunna utgöra ett värdefullt stöd för den svenska beklädnadsindu- strin. Jag vill också framhålla att långt drivna schabloner i form av stela procentpåslag kan innebära att handeln ej utnyttjar affärsmässiga möjlighe- ter. Samtidigt måste man vara medveten om att det finns en gräns för hur långt man kan omfördela påläggen mellan utländska och svenska produkter utan att detta får vissa negativa verkningar för såväl näringsidkare som konsumenter. En risk är att mer serviceinriktade närhetsbutiker med kvalitetssortiment får försämrad lönsamhet. vilket skulle försvåra försälj- ningen av svenska kvalitetsvaror. Ökade pålägg på de som regel billigare utländska varorna medför också vissa uppenbara nackdelar för låginkomst- tagare. '

Min förhOppning är att man genom frivilliga åtaganden från branschens

Prop. 1977/78:42 43

sida skall kunna komma fram till en rimlig lösning i denna fråga. Möjlighe- terna att genom prisreglering av traditionellt slag ingripa mot prissättningen på beklädnadsområdet är mycket begränsade på grund av det snabbt skiftande varusortimentet. Jag vill dock erinra om att den s. k. prisutred- ningen. som i första hand har till uppgift att utvärdera den under senare år förda prispolitiken. har möjlighet att komma med förslag till eventuella förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och prisregle- ring.

i maj 1977 fick SPK i uppdrag av regeringen att undersöka i vad mån metoderna att beräkna påläggen på svenska respektive importerade varor inom beklädnadshandeln leder till kostnadsmässigt motiverade resultat. Om dessa undersökningar visar att påläggen inte är fördelade på ett kostnads- mässigt riktigt sätt. skall nämnden i samråd med berörda intressenter undersöka vilka möjligheter som finns att med stöd i en vidgad kunskap om kostnadssituationen nå en såväl rimlig som praktiskt tillämpbar fördelning av påläggen mellan svenska och importerade varor inom handeln.

4.4. SlND:s framtidsbedömning av utvecklingen inom konfektionsindu- strin inkl. trikåplaggstillverkningen

Regeringen uppdrog ijuli l977 åt SIND att göra en framtidsbedömning av utvecklingen inom konfektionsindustrin inkl. trikåplaggstillverkningen.

Syftet med uppdraget var att utifrån en sannolik marknadsutveckling bedöma produktions- och sysselsättningsnivåer för svensk plagg tillverkande industri i början av 1980-talet. SlND avgav den 18 oktober 1977 en rapport till chefen för industridepartementet.

SIND bedömer att konfektionsindustrins produktionsvofwn kommer att vara ca 46 % lägre åren 1980—1982 än år 1976. Motsvarande nedgång för trikåindustrin uppskattas till ca 25 %. Minskningen bedöms vara snabb under de första 2—3 åren medan minskningen därefter kommer att ske i betydligt lugnare takt.

När det gäller sysselsättningar: anser SlND att det inte är meningsfullt att söka precisera sysselsättningsnivån i detalj. SlND bedömer dock att antalet sysselsatta inom konfektionsindustrin kommer att minska med 40—50 96 mellan åren 1976 och 1980—1982. Minskningen av sysselsättningen inom trikåindustrin bedöms till 20—40 %.

SlND framhåller att tillgängliga uppgifter om import och produktion för detta år pekar mot att strukturomvandlingen kommer att accelerera. Om marknadens villkor får råda bedöms importkonkurrensen snarast att skärpas de närmaste 2—3 åren. Anledningen härtill är enligt SlND att länder som har ett lönekostnadsläge som vida understiger det svenska har hämtat in på det försprång som Sverige har haft när det gäller produktionsteknik och produktionskvalitet. Svenska plaggtillverkare tvingas vidare av konkurrens- skäl att i allt större utsträckning dra ned verksamheten i Sverige och lägga ut sin tillverkning i lägprisländer.

Prop. 1977/78:42 44

SIND anser att en stabilisering kommer att inträda på litet längre sikt eftersom en viss mättnad på importvaror sannolikt uppstår när importande- larna blir mycket högre. Det kommer alltid att finnas visst utrymme för

svensk plaggtillverkning exempelvis inom marknadssegment där leverans- snabbheten är den helt avgörande faktorn.

5. Föredraganden

5.1. Inledning

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders. syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål som senast bekräftats av riksdagen i 1977 års totalförsvarsbeslut, är därför att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt. ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och fredlig utveckling.

För att vi skall kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer som innebär hel eller delvis avspärrning av utrikeshandeln, är det av stor betydelse att vår försörjningsberedskap är tillfredsställande. Stor uppmärksamhet måste därför fortlöpande ägnas åt utvecklingen av vårt näringsliv i syfte att behålla sådan produktionskapacitet som är av särskild betydelse för vårt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning och krig. För folklörsötj- ningen i vid mening måste fredstida produktionskapacitet behållas inom de viktigaste försörjningsområdena. Därutöver måste förberedelser för omställ- ning av industrins produktionsinriktning göras och beredskapslagring genomföras av vissa typer av förnödenheter.

Tre försörjningsområden har sedan länge bedömts vara av särskild betydelse. nämligen områdena energi. livsmedel och beklädnad. Till området beklädnad hör textil och konfektion samt skor. Riksdagen tog under våren 1977 ställning till försörjningsberedskapen på skoområdet. Jag behandlar nu försörjningsberedskapen i fråga om tekovaror.

Strukturomvandlingar inom det svenska näringslivet har för tekoindu- strins del inneburit stora svårigheter. En svagt ökande eller stagnerande efterfrågan på tekovaror hari kombination med en kraftig ökning av importen medfört att sysselsättningen inom branschen under de senaste tio åren har halverats. Textilindustrins förädlingsvärde mätti fasta priser har under samma tid varit i stort sett konstant. Medan produktionsutvccklingen för hemtextilvaror, teknisk textil samt trikå har varit förhållandevis positiv har tillverkningen av beklädnadsväv och spinning av kamgarn och bomullsgarn minskat kraftigt.

Konlektionsindustrins förädlingsvärde i fasta priser har under perioden 1965 — l976 minskat med 30 %. Inom de flesta av konfektionsindustrins olika delområden har produktionen minskat. Produktionsutvecklingen har varit

Prop. 1977/78:42 45

särskilt negativ i fråga om lättare bomullskonfektion och tyngre plagg.

Den negativa produktionsutvecklingen inom tekoindustrin har medfört sådana konsekvenser av sysselsättnings-. industri- och försörjningsbered- skapspolitisk natur att statsmakterna vid flera tillfällen under 1970-talet har tvingats fatta beslut om stödåtgärder för branschen.

Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) behandlade försörjningsbered- skapen på tekoområdet i betänkandet (Ds ll l972z3) Kläder och skor försörjningen i en kristid. Utredningens resultat visade att produktionskapa- citeten i fråga om konfektion (inkl. trikå) var tillfredsställande men att vissa brister förelåg inom den grundtextila sektorn.

Med anledning av FBU15 förslag beslöt statsmakterna (prop. 1972:127, FöU 1972:25. rskr l972:375)att k re d i t 5 tö d i form av ränte- och amorteringsfria avskrivningslån skulle kunna lämnas som stöd till investeringar i maskiner och byggnader hos företag som är av betydelse för vår försörjningsberedskap på" teko-, sko- och garveriområdena. Vidare beslöts att kreditgarantier skall kunna utgå till sådana investeringar.

För tekoindustrin har därefter t. o. m. 30juni l977 avtal tecknats om lån på drygt 112 milj. kr.

Sedan år 1972 är sådana statliga myndigheter som upphandlar teko- och lädervaror vid större u p p h a n dl in g a r i vissa fall skyldiga att samråda med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Riksdagen beslöt med anledning av prop. 1975/76:57 att beslut i upphandlingsärende efter rege- ringens bestämmande även kan fattas av ÖEF. ÖEF har erhållit särskilda medel — s. k. försörjningsberedskapsstöd som i vissa fall kan användas för att täcka kostnader vid sådan upphandling liksom vid kommunal och landstingskommunal upphandling.

Sedan början av 1970-talet har riksdagen fattat beslut om olika i n (1 U 5 t r i - pol it is k a å tg ä rde r som har varit riktade till tekoindustrin. l-läribland kan nämnas stöd till exportfrämjande aktiviteter. utbildningsbidrag. omställ- ningsbidrag. strukturgarantier och avskrivningslån för investeringar.

Genom beslut av riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77: l05, NU 1976/77:41 . rskr 1976/772305) infördes som en extraordinär åtgärd under budgetåret l977/78 statliga s. k. särskilda strukturgarantier inom en ramav 150 milj. kr. för att dels förbättra tekoföretags finansiella förhållanden dels stimulera och underlätta lönsamhetsbefrämjande strukturella åtgärder från företagens sida. Lån mot särskild strukturgaranti kan utgå till företag som kan bedömas långsiktigt livskraftiga. En förutsättning är att företagets styrelse har fastställt en konkret plan för utveckling och rationalisering av företagets verksamhet. Lånet är ränte- och amorteringsfritt i två år och kan skrivas av med upp till 25 % om strukturella åtgärder verkställts.

Av arbetsmarknadspolitiska skäl kan under perioden 1 juli—31 december 1977 ett s. k. äldrestöd med 15 kr./timme och arbetstagare över 50 år utgå till tekoföretag. Totalt kan dock bidrag utgå med högst 10 '.!-t', av den totala lönesumman.

Prop. 1977/78:42 46

Härutöver kommer naturligtvis även inte branschinriktade åtgärder teko- industrin till del. Exempel härpå är det tidsbegränsade utbildningsbidraget till permitteringshotad personal och tidigareläggning av statliga och kommunala industribeställningar.

Riksdagen tog år 1972 efter förslag i prop. l9721127 viss ställning till frågan om försörjningsuthållighet och försörjningsstandard på beklädnadsomr.- det.

I syfte att förnya beslutsunderlaget inför ett eventuellt nytt ställningsta- gande till frågan om försörjningsuthållighet och försörjningsstandard på beklädnadsområdet tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet en särskild utredare. Utredaren överlämnade i december 1976 promemorian (Ds H l976z7) Skor i kristid. Med anledning av bl.a. promemorian föreslog regeringen i prop. l976/77z85 mål samt åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet. Förslagen bifölls i riksdagen (FöU 1976/77zll. rskr 1976/ 77238).

Den särskilde utredaren överlämnade i juli l977 promemorian (DsH l977:1) Kläderi kristid. Utredaren har genomfört en förnyad inventering av hushållens tillgångar av kläder. Med utgångspunkt i bl. a. denna inventering har i promemorian beräknats behovet av produktion i fråga om olika tekovaror i en krissituation samt den produktion som är möjlig med nuvarande produktions tillgångar. Promemorian har remissbehandlats.

5.2. Mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet 5.2.1 Inledning

Mål för försörjningsberedskapen uttrycks vanligen i försörjningsstandard och försörjningsuthållighet. Med fö rs ö rj n i n g s u t h ål ] ig h e t förstås den tid under vilken försörjningen kan upprätthållas och med fö rsörj - nin gssta nd a rd den nivå på vilken denna försörjning kan ske.

Av stor betydelse för hur stor inhemsk produktion som behövs för att vissa mål skall kunna uppnås är hur omfattande utrikeshandeln är i kriser och hur stora kommersiella lager i näringslivet som kan utnyttjas.

Jag kommer i det följande att föreslå inriktning av beredskapsplaneringen på tekoområdet när det gäller försörjningsuthållighet och försörjningsstan- dard.

Jag vill emellertid betona att den ambition som enligt min mening f. n. bör gälla för försörjningsberedskapen på tekoområdet självfallet kan behöva bli föremål för omprövning i framtiden. exempelvis om det skulle visa sig att kostnaderna blir alltför höga.

Prop. 1977/78: 42 47

5.2.2. Fönsör'iningsut/la'lligllel

FBU uttalade i betänkandett'Ds H l972:3) Kläder och skor— försörjningen i en kristid att beklädnadsvaror är oundgängligen nödvändiga för försörj- ningen i ett krisläge och att man vid planeringen av försörjningen med dessa varor inte bör utesluta risken för att en krisperiod kommer att vara minst tre år. ] prop. 1972:127 uttalades att starka skäl talade för att man tills vidare borde räkna med att försörjningen med beklädnadsvaror skulle kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produk- tion inom landet var nödvändig för en tillfredsställande beredskap. På så sätt skulle handlingsfrihet behållas för framtida ställningstaganden om uthållig- heten inom totalförsvaret. Vidare anfördes att beredskapsplaneringen på området tills vidare borde kunna utgå från de bedömningar och beräkningar som FBU hade gjort.

Dessa uttalanden har av ÖEF tolkats så att beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet bör utgå från en treårig aVSpärrning vid beräkning av produktionskapaciteten. För att beräkna behovet av beredskapslagring har ÖEF utgått från en tvåårig avspärrningstid.

inom det ekonomiska försvaret bedrivs sedan några år försök med långsiktsplanering. Försöksverksamheten har utgjorts av perspektivstudier och programplanering. Chefen för handelsdepartementet har anvisat kris- och angreppsfall att utnyttjas i planeringen som miljöexempel för att belysa tänkbara påfrestningar på det ekonomiska försvaret i avspärrnings- och krigssituationer. Särskild betydelse har av de planerande myndigheterna tillmätts ett avspärrningsfall och ett krigsfall. Vandera fallet, som benämns Dl resp. Al,omspänner en tid av drygt ett år. Därefter inträder en efterkris- reSp. efterkrigstid då utrikeshandel m. m. successivt återgår till normala förhållanden. En återuppbyggnadstid efter ett krig kan ha en omfattning av något eller några år. I den programplanering som har genomförts för perioden l977/78 = 1981/82 har i enlighet med anvisningarna behovet av åtgärder för efterkris- resp. efterkrigstid endast beräknats i form av planerings- och administrationsåtgärder.

l totalförsvarsbeslutet våren 1977 tog riksdagen ställning till frågan om uthålligheten för försörjningsberedskapen i allmänhet (pr0p. l976/77z74, FöU 1976/77:13. rskr 1976/77:31 l ). FöU framhöll att följande i propositionen föreslagna mål ger uttryck för en lämplig inriktning av vår försörjningsbe- redskap under perioden l977/78 1981/82.

Vid planeringsperiodens slut skall huvuddelen av det ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. De s. k. miljöbeskrivningar som har utnyttjats i programplanearbetet utgör goda exempel på sådana avspärrnings- och krigssituationer. Fortsatta säkerhetspolitiskastudier bör medföra att underlaget i detta avseende ytterligare förbättras. l planerings- arbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.

Prop. 1977/78: 42 48

För att klara försörjningen under fleråriga kriser och krigssituationer måste betydande omställningar av produktion och konsumtion genomföras. De beredskapsåtgärder som det ekonomiska försvaret vidtar mot påfrestningar av relativt kort varaktighet skall därför även syfta till att möjliggöra och underlätta betydande omställningar av samhällets försörjning på längre sikt.

Riksdagen beslöt våren 1977 även om försörjningsuthålligheten på skoom- rådettprop. l976/77:85.FöU l976/77:l l,rskr. 1976/77:238). Beslutet innebar att uthålligheten på skoområdet bör bestämmas med utgångspunkt från en avspärrningssituation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Jag anförde att beklädnadsområdet, skoförsörjningen inbegripen, bör hänföras till den kategori av förnödenheter, för vilka detär särskilt viktigt att en viss minimistandard verkligen skall kunna säkerställas i ett krisläge. Det kan därför vara motiverat att i planeringen på detta område arbeta med en förutsättning om en längre uthållighet än på de flesta andra områden.

Utredaren har tolkat riksdagens ställningstagande så att kriser med en sammanlagd längd på omkring tre år skall ligga till grund för planeringen. Han har därför på tekoområdet liksom på skoområdet utgått från att som normalfall studera en kris som motsvarar det förkortade avspärrningsfallet Dl som inkl. efterkristid sträcker sig över en period på ca tre år. Detta fall hari programplaneringen visat sig i stort dimensionera behovet av beredskapsåt- gärder inom det ekonomiska försvaret. Som redan har nämnts har i programplaneringen behovet av beredskapsåtgärder för en efterkristid inte beräknats annat än för åtgärder avseende planering och administration.

Remissinstanserna har inget att invända mot att den typ av krisfall som används i det ekonomiska försvarets programplanering utnyttjas för att analysera uthålligheten på beklädnadsområdet. Överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk (FMV). ÖEF och Sveriges industriförbund för emellertid fram synpunkter med innebörden att utredaren borde ha studerat fler krisfall. ÖEF framhåller att kravet på förutseende är särskilt stort då det gäller att bestämma behov av inhemsk produktion eftersom produktionska- pacitet är en typ av tillgång som är svår att återskapa. Enligt ÖEF bör strävan på tekoområdet vara att huvuddelen av tillförselbehovet skall kunna tillgodoses genom inhemsk produktion i ett långvarigt krisläge.

Enligt riksdagens beslut om inriktning av säkerhetspolitiska och totalför- svarets fortsatta utveckling skall en ca ettårig avspärrnings- eller krigssitua- tion kunna klaras. Möjligheten av avspärrnings- eller krigssituationer av annan längd skall dock inte uteslutas.

Jag vill för egen del framhålla att det beslut riksdagen våren 1977 fattade om uthålligheten i fråga om försörjningen med skor innebär att detta område har prioriterats jämfört med flertalet andra försörjningsområden. Utredaren föreslår nu att övriga delar av beklädnadsområdet skall betraktas på samma sätt. ÖEF:s studier om behovet av resurser för efterkris- och efterkrigstid har

Prop. 1977/78:42 49

ännu inte avslutats. Jag anser emellertid att ett tillräckligt underlag finns redan nu för att ta ställning till uthålligheten även på tekoområdet. Mot bakgrund av att utredaren redovisar behov av inhemsk produktion vid fyra olika antaganden om utrikeshandelns omfattning för en tvåårig resp. treårig krissituation anscrjag att de krav som ett tillräckligt stort antal olika krisfall ställer nu har belysts.

Enligt ÖB borde fallet Dl följt av angreppsfasen i fall Al ha legat till grund för utredarens överväganden. Jag kan inte dela denna åsikt. Enligt riksdagens beslut skall nämligen behovet av beredskapsåtgärder bestämmas av de krav som en avspärrnings- eller krigssituation ställer.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag, att uthålligheten på tekoområdet liksom på skoområdet bör bestämmas med utgångspunkt i en avspärrningssituation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret.

5. 2 . 3 F örsöriningssrandard

Utredaren framhåller att beklädnadsvaror är varaktiga konsumtionsvaror och att försörjningsstandard därför i princip bör uttryckas som innehav och inte som nytillförsel av plagg. Han har liksom på skoområdet ställt samman en s. k. krisgarderob. I denna ingår det antal plagg av typen rockar, kappor. kavajer. tröjor. byxor. kjolar och klänningar som kan anses vara ett rimligt minimiinnehav för civilbefolkning i en krissituation. Även FBU ställde samman en krisgarderob. För de typer av plagg som både utredaren och FBU tar upp överensstämmer krisgarderoben i stort.

I fråga om lättare plagg som skjortor. blusar, underkläder och strumpor samt när det gäller barnens behov redovisar utredaren inget minimum för innehav utan i stället ett behov av tillförsel. Det av utredaren beräknade behovet för dessa typer av kläder överstiger det av FBU beräknade.

[ likhet med flertalet remissinstanser kan jag i stort biträda utredarens överväganden i fråga om försörjningsstandard på tekoområdet. Den fortsatta beredskapsplaneringen på detta område kan självfallet leda till att vissa mindre korrigeringar i fråga om försörjningsstandarden kan visa sig motive- rade. I huvudsak bör emellertid utredarens förslag kunna ligga till grund för planeringen.

5 . 2. 4 R ansaneringss vsrem

Utredarens beräkningsmetod förutsätter i fråga om sådana kläder som ingår i krisgarderoben att människor kan erhålla tilldelning av nya kläder. när innehavet av kläder genom slitage har minskat så att minimistandarden i fråga om innehav underskrids.

Utredaren anser att den genomförda klädenkäten klart visar att den stora

Prop. 1977/78:42 50

majoriteten av befolkningen har mycket stora tillgångar på kläder. Enligt utredaren bör det därför i en kris vara möjligt att upprätthålla en tillfreds- ställande försörjning med relativt låg generell tilldelning som kombineras med selektiv tilldelning till grupper med bristfälligt innehav av kläder.

ÖEF. Svensk industriförening, Sveriges industriförbund, Beklädnadsarbe- tarnas förbund och TCO är kritiska till utredarens förslag och ifrågasätter bl.a. om en selektiv tilldelning är möjlig att genomföra. ÖEF menar att en kontroll av det enskilda klädinnehavet torde förutsättas vilket skulle medföra irritation. ÖEF betonar vidare svårigheten att handla optimalt från ransoner- ings— och fördelningssynpunkt utan att man känner det fortsatta förloppet av en kris. Enligt ÖEF bör alla personer erhålla samma tilldelning räknat i ransoneringspoäng och vissa grupper som havande kvinnor. barn och vissa yrkeskategorier få en extra tilldelning.

Enligt min mening är det väsentligt att ransoneringssystemen görs så effektiva som möjligt. Detta förutsätter mer eller mindre selektiva inslag i systemen. Härigenom kan kostnaderna för andra beredskapsåtgärder hållas lägre. Ett ransoneringssystem på tekoområdet bör kunna konstrueras så att en generell tilldelning kombineras med särskild tilldelning till grupper som kan förutses ha särskilt stora behov. Jag anser dock i likhet med utredaren att den generella tilldelningen med hänsyn till de betydande garderobstillgång- arna åtminstone under ett första krisår bör kunna hållas relativt låg. Detta kan få till följd att ett antal människor anser sig få för låg standard. Extra tilldelning bör då efter någon form av prövningsförfärande kunna utgå. Omfattningen av denna extra tilldelning blir naturligtvis beroende av hur låg den generella tilldelningen är.

FBU förutsatte i likhet med utredaren att nytillförsel av kläder beräknings- mässigt skall ske först då individernas garderobsinnehav underskrider ett visst minimum. För att kompensera för svagheterna i ransoneringssystemet gjorde FBU ett särskilt tillägg som för en treårsperiod uppgick till 15—20 % av det ursprungligt beräknade behovet. Utredaren har inte gjort någon motsva- rande korrigering. Det av utredaren beräknade tillförselbehovet för civilbe- folkningen under en treårig kris överstiger det av FBU beräknade med merän 40 % uttryckt som tilldelning i kg textilvara per person. Även med hänsyn tagen till att utredaren förutsätter att något tyngre väv används i kläderna ser jag mot bakgrund av vadjag här har anfört inte något skäl till att en ytterligare ökning bör ske av tillförselbehovet.

Jag vill i detta sammanhang även nämna att regeringen i september 1977 givit i uppdrag åt statensjordbruksnämnd och ÖEFatt utveckla ett system för reglering av förbrukningen av dagligvaror.

5.2.5. Försvarsmaktens behov

Försvarsmakten har till utredaren redovisat dels behov för att täcka befintliga brister i förrådshållningen i fråga om tekovaror dels ersättningsbe-

Prop. 1977/78:42 51

hovet för inneliggande beredskapsstyrkor och värnpliktsomgångar.

Utredaren anser att försvarsmaktens avvägningar i fråga om förrådshåll- ningens omfattning inte bör få påverka bedömningen av den inhemska produktionskapacitet som erfordras av försörjningsberedskapsskäl och har därför inte tagit hänsyn härtill i beräkningarna.

ÖB och FMV anser att en större lagring skulle medföra problem bl. a. från omsättningssynpunkt och att den material- och konfektionstekniska utveck- lingen inte torde kunna följas.

Jag vill för egen del framhålla följande. I prop. 1972:127 framhöll föredragande departementschefen att krigsmaktens förråd av beklädnads- varor i möjligaste mån borde fyllas redan i fred. Riksdagen hade intet att erinra häremot. Detta önskemål gäller enligt min mening fortfarande. Försvarsmakten bör inte räkna med att sedan en kris har inträffat i någon större utsträckning kunna ta tillgångar i anspråk i form av produktion och lager hos näringslivet för att täcka brister i förrådshållningen. Däremot skall givetvis i planeringen förutsättas att försvarsmaktens löpande förslitning av materiel i ett beredskapsläge skall ersättas. Härigenom kommer försvarsmak- tens beredskap inför ett krigsfall att vidmakthållas oförändrad under en av- Spärrningssituation.

Försvarsmakten förutsätter att slitaget på uniformer m. m. i ett bered- skapsläge är detsamma som i ett krig. Utredaren ställer sig tveksam till detta och har endast räknat med 50 % av det redovisade behovet.

ÖB och FMV hävdar i sina yttranden över promemorian att miljön i en beredskapssituation medför stort slitage på beklädnaden genom bl. &. realistiska övningar och tältförläggning.

Jag anser att den principen bör gälla att försvarsmakten i en avspärrnings- situation skall ersättas för förslitningen av tekovaror. l beredskapsplaner- ingen är det självfallet inte möjligt att annat än uppskattningsvis bedöma omfattningen av detta slitage. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att ställningstagandet i denna fråga endast har mindre betydelse för det totala behovet av inhemsk produktion. bör man i planeringen kunna utgå från de uppgifter som försvarsmakten har lämnat i detta avseende.

5.2.6. Utrikeshande/ns omfattning i en kris

[ sina beräkningar förutsätter FBU att någon import inte skulle förekomma i en kris. Under senare år har emellertid ÖEF i planeringen räknat med en krisimport för garn och fibrer på 10 resp. 20 % av den normala fredsimpor- ten.

I de miljöexempel som ligger till grund för programplaneringen inom det ekonomiska försvaret ingår förutsättningar i fråga om import. l krisfallet Dl förutsätts utrikeshandeln från ett normalläge minska snabbt och efter relativt kort tid i det närmaste upphöra. Efter drygt ett år. då stridshandlingar har upphört i Europa, sker en gradvis återhämtning. Efter ca två års efterkristid

Prop. 1977/78:42 52

antas utrikeshandeln i huvudsak ha uppnått normal omfattning.

Som redan har nämnts har i enlighet med regeringens anvisningar efterkristiden i miljöexemplen inte beaktats i programplaneringen.

För beklädnadsområdet uppgår krisimporten i de olika perioder som fall D] är indelat i till 95, 85. 65 och 5 % av den normala. Under efterkristiden förutsätts en krisimport på 40 % av den normala. Det vägda genomsnittet över samtliga perioder inkl. efterkrisperioden uppgår till 38 %.

Utredaren har i promemorian utgått från antaganden om krisimporten i fall Dl. Resultat redovisas för fyra alternativa genomsnittliga importantaganden nämligen 48. 38. 28 och 18 % av den normala. Utredaren har med dessa importantaganden även gjort beräkningar för en tvåårig kris i vilken ingår en efterkristid på ca ett år.

Exporten av tekovaror har av utredaren förutsatts utvecklas på samma sätt som importen under det första krisåret. För efterkristiden har någon export inte antagits i fråga om tekovaror med undantag för sådana områden där exporten har i stort sett samma omfattning som importen.

Utredaren har vid beräkning av utrikeshandeln i ett krisläge utgått från utrikeshandelsstatistiken under de senaste åren. I fråga om varje enskild tekovara har endast den del av importen resp. exporten beaktats som kan anses "intressant" dvs. utgörs av sådana kvaliteter som kanjämföras med de som i en kris kommer att framställas inom landet.

Flera remissinstanser har invändningar mot de importantaganden som gjorts. Textilrådet—konfektionsindustriföreningen. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO anser således att en krisimport på 38 % av den normala importen inte är rimlig. ÖEF menar att en import av denna storlek i alla förädlingsled får till följd att imprtens andel av behovet i fråga om väv och garn blir mycket hög om man räknar med både den direkta och den indirekta importen. Med indirekt import avses import av en insatsvara i efterföljande förädlingsled. ÖEF betonar syntetfibrernas känslighet för störningar av oljetillförseln och att importen inte kan förväntas bli densamma för samtliga försörjningsviktiga importprodukter på tekoområdet.

Några remissinstanser framhåller att den numera betydande importen från avlägset liggande länder torde bli svår att upprätthålla i en kris medan andra pekar på de svårigheter som kan uppstå när det gäller import från krigshärjade länder i Europa.

Beklädnadsarbetarnas förbund anser att metoden att uttrycka krisimpor- tens storlek som ett procenttal av den normala importen leder till att en över tiden ökande import medför ett minskat behov av inhemsk produktion. Eftersom den motsatta effekten enligt förbundet vore mer logisk bör importen uttryckas i fasta tal.

För egen del vill jag framföra följande. Den internationella handeln med tekovaror är mycket omfattande. Den internationella arbetsfördelningen har gått mycket långt på detta område. För en avspärrningssituation av lång varaktighet är det inte rimligt att förutsätta

Prop. 1977/78:42 53

annat än att en viss import skall kunna upprätthållas. ] likhet med flera remissinstanser anser jag dock att antaganden om utrikeshandelns omfatt- ning ien framtida. tänkbar krissituation självfallet måste innehålla ett mått av osäkerhet. Enligt min uppfattning har utredaren beaktat detta genom att utföra beräkningar för flera olika importantaganden. Tillsammans täcker dessa olika alternativ kriser av mycket olika karaktär. Jag vill i samman- hanget påpeka att utredaren i beräkningarna endast räknat med den del av den fredstida importen som kan anses vara av värde i en kris. Detta innebär att krisimportens andel av den totala fredsimporten är lägre än vad de angivna procenttalen ger intryck av

Jag delar ÖEF:s uppfattning att det ställs stora krav på förutseende vid bedömning av den produktionsnivå som erfordras från försörjningsbered- skapssynpunkt eftersom det är svårt att i större utsträckning återuppta nedlagd industriproduktion. Mot denna bakgrund har jag här valt att utgå från en krisimport som genomsnittligt motsvarar det intervall som utgörs av utredarens två lägre krisimportantaganden, dvs. 18 - 28 % av den normala fredsimporten. _

Behovet av särskild försiktighet när det gäller att bedöma behovet av inhemsk produktion i en krissituation kommer därmed att tillgodoses på två olika sätt. För det första bör, som jag redan har anfört. målet för uthålligheten sättas högre på beklädnadsområdet än på flertalet övriga försörjningsområ- den. För det andra harjag således valt att utgå från en krisimport som är lägre än vad som har antagits när det gäller övriga områden.

5.2.7. Lagan/[gångar Itos näringslivet

Utredaren har i likhet med FBU bedömt att de kommersiella lagren i näringslivet kan minskas i en krissituation. Detta blir möjligt främst genom att sortimentet kan skäras ned i väsentlig utsträckning.

Utredaren har inhämtat uppgifter om lagrens omfattning i detaljhandel. partihandel och industri. Han har antagit att 50 % av dess lagertillgångar bör kunna betraktas som en tillgång i beräkningarna. FBU räknar med en möjlig lagerminskning hos partihandeln med 90 %, detaljhandeln med 50 % och industrin med 50 %.

Remissinstanserna har i huvudsak inga invändningar mot utredarens överväganden i denna fråga. Även jag kan i stort biträda utredarens bedömningar.

5 ..?.8 Be/int/ig produktionskapacitet i fråga om tekovaror

[ promemorian redovisas den produktion av konfektion (inkl. trikå). väv och garn som bedöms vara möjlig att uppnå med nu tillgänglig produktions- kapacitet. Bedömningen har grundats på uppgifter hos ÖEF om maskinbe- ståndets storlek våren l977. Hänsyn har också tagits till maskiner som av

Prop. 1977/78:42 54

olika skäl inte ständigt används.

Utredaren förutsätter i likhet med FBU att skiftgången katt ökas i ett krisläge. Medan FBU antog att produktionen generellt kan drivas upp till treskiftsdrift under loppet av en treårig kris gör utredaren en försiktigare bedömning. Treskiftsdrift förutsätts således kunna uppnås endast i fråga om trikåvarutillverkning, vävning (egentlig väv) och spinning av bomullsgarn. Driften i de modernaste bomullsspinnerierna antas kunna komma upp i fyrskift.

Beklädnadsarbetarnas förbund framhåller att på de orter där tekoindustrin är koncentrerad är förvärvsintensiteten bland kvinnor mycket hög. Möjlig- heterna att öka skiftgången är därför begränsade enligt förbundet. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot utredarens överväganden beträf- fande möjlig skiftgångsutveckling. Däremot hävdar flera remissinstanser att de uppgifter som utredaren i bilaga till promemorian redovisar över antal anställda i tekoindustrin inte längre är aktuella. Andra remissinstanser pekar på den produktions- och sysselsättningsnedgång som kan förväntas under år 1977. Enligt Textilrådet—konfektionsindustriföreningen. tyder således importökningen av kläder under första halvåret 1977 på att produktionsvo- lymen inom konfektionsindustrin kommer att minska med 15 17 %. Organisationen hävdar att utredarens material är alltför inaktuellt för att ligga till grund för överväganden om behov och tillgångar av tekovaror i en kris. ÖEF framhåller att sysselsättningen i konfektionsindustrin torde minska med mer än 20 % under år 1977.

Jag vill för egen del framhålla att det under detta år har skett en kraftig minskning av produktion och antal sysselsatta inom konfektionsindu- strin. Enligt min mening avser den av utredaren redovisade kapaciteten i fråga om konfektionering läget vid årsskiftet 1976-1977.

För egen del kan jag i stort biträda utredarens bedömningar om möjlighe- terna att i en krissituation öka skiftgången i tillverkningen. Mot bakgrund av den allmänt ändrade inriktning av produktionen som torde bli nödvändig då utrikeshandeln efter hand minskar kraftigt bör det vara möjligt för tekoin- dustrin att erhålla arbetskraft i sådan utsträckning att skiftgången kan öka.

Regeringen uppdrog ijuli 1977 åt statens industriverk (SlND) att göra en framtidsbedömning av utvecklingen inom konfektionsindustrin (inkl. trikåplaggtillverkningen). SlND:s rapport överlämnades till chefen för indu— stridepartementet den 18 oktober 1977. Enligt rapporten bedöms produk- tionen av plagg minska volymmässigt med ca 37 % mellan år 1976 och perioden 1980 — 1982 med nedgången i stor utsträckning koncentrerad till innevarande år och de närmaste åren. Produktionsminskningen väntas bli ca 46 % för plagg av väv, medan tillverkningen av trikåplagg bedöms komma att minska med ca 25 %.

Hittills redovisade uppgifter för utvecklingen inom tekoindustrin under år

Prop. 1977/78:42 55

1977 och framlagda bedömningar av den framtida utvecklingen tyder på en betydande minskning av sysselsättningen och produktionen under såväl år 1977 som år 1978. Detta torde medföra att även produktionskapaciteten inom branschen kommer att gå ned genom att maskiner kasseras eller försäljs utomlands. Jag anser att det är angeläget att utvecklingen i fråga om tekoindustrins produktionskapacitet kontinuerligt kan följas av statsmak- terna. Jag avser därför föreslå att ÖEF fåri uppdrag att i samverkan med SIND rapportera om utvecklingen beträffande tekoindustrins produktionskapaci- tet. Jag återkommer till detta i det följande.

5. 2,9 Jämförelse mel/art behov av prat/uktionskapaeitet och befintlig produk- tionskapaeitet

Utredaren redovisar behovet av inhemsk produktion i fråga om konfektion (inkl. trikå), väv och garn under två resp.'tre krisår för fyra olika antaganden om krisimport. För treårsfallet har även beräknats behov av produktion vid en fullständig avspärrning.

Vissa beräkningar har även gjorts beträffande behov av inhemsk fiberpro- duktion och tillverkning av arbetshandskar.

Utredaren har vid beräkning av produktionsbehovet av olika tekovaror utgått från tillförselbehovet av kläder och andra färdigvaror på tekoområdet. Sedan hänsyn tagits till krisimport, krisexport och möjlig minskning av de kommersiella lagren i näringslivet har ett produktionsbehov av konfektion (inkl. trikå) beräknats. Tillförsel- och produktionsbehov av insatsvaror, dvs. i första hand väv och garn. har därefter uppskattats genom beräkningar via produktstrukturer. Hänsyn till utrikeshandel och lagernedskärning har tagits i varje förädlingsled.

Resultaten av utredarens beräkningar redovisas i det följande för resp. varuområde.

Flera remissinstanser anser att de resultat som utredaren kommit fram till är för optimistiska. Man anför därvid bl.a. de argument som redan har redovisats i det föregående om krisimportens storlek. Sveriges industriför- bund och TCO anser att tillförselbehoven har underskattats och Beklädnads- arbetarnas förbund menar att utredningen är för teoretisk och inaktuell för att kunna utgöra underlag för överväganden i detta sammanhang. Svensk industriförening anför liknande synpunkter. Textilrådet konfektionsindu- striföreningen menar att utredaren har varit för optimistisk i sina övervä- ganden om vårt försörjningsläge i en krissituation.

ÖEF, Svensk industriförening, Textilrådet—konfektionsindustriförening- en. LO. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO anser att det från försörj- ningsberedskapssynpunkt är angeläget att åtgärder genast vidtas medan däremot SlND anser att det f. n. inte föreligger behov av långtgående ingrepp av försörjningsberedskapsskäl.

Prop. 1977/78:42 56

För egen del vill jag framhålla att utredaren vid beräkningarna avseende tekoområdet har använt i princip samma metod som användes i promemo- rian (Ds H 1976z7) Skor i kristid då det gällde försörjningsberedskapen på skoområdet. 1 prop. 1976/77:85 anförde jag att i den av utredaren använda metoden ingår uttryckliga förutsättningar i fråga om innehav. slitage och behov och att förenklingar måste göras i detta sammanhang. Vidare måste antaganden göras om möjlig Iageravveckling. import och resultat av skiftgång i industrin. Jag framhöll vidare att knappast på någon punkt kan förutsätt- ningar användas mot vilka inte invändningar i något avseende kan riktas. Detta minskar emellertid inte behovet av att använda väl strukturerade beräkningsmetoder. Liksom då vill jag nu påpeka att den av utredaren använda metoden väl svarar mot tankarna i det planeringssystem som numera används inom det ekonomiska försvaret.

Konfektionering (inkl. trikå)

Civilbefolkningens behov av kläder har som redan nämnts beräknats bl. a. med utgångspunkt i den genomförda klädenkäten. Härtill kommer det av försvarsmakten redovisade behovet.

Vid beräkning av behovet av produktion har utredaren korrigerat tillför- selbehovet för import och export under krisen samt för den minskning av de kommersiella lagren som bedöms vara möjlig. Det beräknade behovet av produktion vid olika antaganden om krislängd och utrikeshandel under krisen framgår av tabell i det följande. (sid. 57)

Utredaren konstaterar att produktionskapaciteten beträffande konfektio- nering är tillräcklig vid de olika antaganden om krislängd och utrikeshandel i en kris som har gjorts. Han betonar emellertid samtidigt att utvecklingen tyder på en fortsatt nedläggning av konfektionsföretag om inte konkurrens- förutsättningarna drastiskt förbättras. Utvecklingen inom denna bransch måste därför noga följas även om kapaciteten nu är tillräcklig från försörj- ningsberedskapssynpunkt.

Några av remissinstanserna behandlar utredarens beräkningar på konfek- tionsområdet. ÖEF anser att planeringen främst bör inrikta sig på den tvåårsperiod under fall 01 då krisimporten är som lägst. Marginalen mellan behov av och möjlig produktion har då enligt ÖEF helt försvunnit. ÖEF hävdar att kapaciteten inom branschen bör bibehållas på i stort sett den nivå som kommer att uppnås vid årsskiftet 1977—1978. TCO framhåller att produktionskapaciteten kan vara lägre i fråga om konfektionering än på det grundtextila området och pekar på möjligheterna att i hemmen sy kläder och på att inskolning av personal på detta område bör kunna ske relativt snabbt.

Jag vill för egen del anföra följande. Med utgångspunkt i den vid årsskiftet 1976—77 befintliga produktionskapaciteten förhållersig möjlig produktion i en treårig resp. tvåårig kris till det av utredaren beräknade behovet av produktion enligt tabell i det följande. (sid. 58)

Prop. 1977/78:42 57

Behov av produktion och möjligproduktion av konfektion (inkl. trikå)i en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om den kristida utrikeshandelns omfattning. Behovet av väv förutsätts kunna tillgodoses (milj. st.

par).

Ytter- Plagg un- Skydds- Skjortor. Underklä- Grövre Strump- Mössor. plagg och der mid- och över blusar der strumpor, byxor vantar plagg över jan2 dragsklä- ankel- och m. m. midjanl der knästrum- por Tre års kris Möjlig produktion 40.0 46.0 20.0 20.0 82.0 97.0 115.0 15.0 Behov av produk- tion — utrikeshandel 48 % av fred 20.6 17.8 7.5 46.9 72.4 18.7 utrikeshandel 38 % av fred 21.5 19.9 ' 7.6 53.2 77.1 19.5 utrikeshandel 10'2 7512 28 % av fred 23.5 23.7 9.6 60.6 82.8 20.9 utrikeshandel 18 '?6 av fred 28.6 28.4 14.0 71.9 88.5 22.1 Två års kris Möjlig produktion 23.0 26.0 12.0 12.0 46.0 51.0 77.0 9.0 Behov av produk- tion utrikeshandel 48 % av fred 11.8 9.9 4.6 28.5 44,1 12,9 utrikeshandel 38 % av fred 12.8 10.0 4.7 31.4 47.7 13.8 utrikeshandel 6'7 48'7 28 % av fred 13.5 11.2 4.7 37.0 50,5 14,6 utrikeshandel 18 % av fred 16.1 14.2 6.2 44.8 55.1 15.3

' Plagg över midjan = kostymer. kavajer och tröjor resp. dräkter. tröjor och jumprar. ? Plagg under midjan = kostymer. udda långbyxor resp. dräkter. kjolar. klänningar och långbyxor.

Som jag tidigare har nämnt harjag här utgått från att importen i en kris genomsnittligt motsvarar det intervall som utredarens två lägsta antaganden om krisimport bildar. dvs. 18—28 % av den normala.

Utredaren förutsätter i fråga om det tvååriga krisfallet att efterkristiden är ca ett år medan den för det treåriga fallet är ca två år. Eftersom skiftgången i industrin förutsätts öka med tiden är det teoretiskt möjligt att behoven under en tvåårig kris genomsnittligt ställer större krav på produktionskapacitet än behoven under en treårig kris. Utredarens beräkningar avseende både en tvåårig och treårig kris redovisas därför.

Enligt utredarens beräkningar är för det lägsta importantagandet möjlig produktion av konfektion mellan 40 och 96 % större än behovet av produktion.

Prop. 1977/78:42 58

Förhållande mellan möjlig produktion och behov av produktion i en treårig resp. tvåårig kris vid olika krisimportantaganden (procent).

Plagg Möjlig produktion i förhållande till behov av produktion Tre års kris Två års kris Kou/bklilm Plagg över midjan 140—194 143—195 Plagg under midjan 162—258 183—263 Skydds- och överdragskläder 196 179 Skjortor. blusar 143—267 161—194 Trikå Underkläder 117—175 103—161 Grövre strumpor. arbetssockor 109—134 93—1 16 och knästrumpor Strumpbyxor 153 158 Mössor. vantar m. m. 68— 80 59— 70

Enligt SlND:s prognos för konfektionsindustrins utveckling bedöms produktionen av plagg av väv minska med ca 46 % mellan år 1976 och perioden 1980—1982. Eftersom tyngdpunkten i nedgången väntas inträffa innevarande år och de närmaste åren innebär detta att läget inom några år skulle kunna bli kritiskt från försörjningsberedskapssynpunkt.

Jag anser emellertid att produktionskapaciteten i fråga om konfektion än så länge är tillräcklig.

Jag vill dock samtidigt betona riskerna med ett statiskt betraktelsesätt i denna fråga. Konfektionsindustrins situation synes försämras hastigt. Till- gängliga prognoser för år 1977 pekar mot en nedgång i sysselsättningen i storleksordningen 1 % vilket innebär en 2—3 gånger så stor minskningstakt som den genomsnittliga under 1970-talet. Det finns därför skäl att särskilt noga följa utvecklingen inom branschen. Jag kommer i det följande att föreslå att ÖEF får ett uppdrag med denna innebörd.

Det kan enligt min mening inte uteslutas att kapacitet försvinner som från försörjningsberedskapssynpunkt skulle vara värdefull att bevara på lång sikt.

Mot denna bakgrund anserjag att det är angeläget att vidta sådana åtgärder att den nuvarande utslagningstakten inom konfektionsindustrin kan mins- kas. Jag återkommer härtill i det följande.

När det gäller tri kå va ro r som underkläder. strumpor m.m. är enligt min mening situationen från ren försörjningsbercdskapssynpunkt allvarligare än i fråga om konfektionering. Som utredaren framhåller bör bristen i fråga om mössor. vantar m. m. inte vara svår att kompensera genom handstick- ning. 1 fråga om underkläder och vissa slag av strumpor måste däremot finnas en tillräcklig industriproduktion. Vid låga krisimportantaganden är möjlig produktion nätt och jämnt tillräcklig.

'Jt ©

Prop. 1977/78:42

Otillräcklig produktionskapacitet i fråga om underkläder i ett krisläge bör enligt min mening delvis kunna tillgodoses genom att företag som normalt tillverkar andra plagg övergår till sömnad av underkläder.

Stickning av strumpor sker i särskilda trikåmaskiner. Produktionsmöjlig- heterna är därför direkt beroende på tillgången på sådan kapacitet.

Enligt SlND:s prognos bedöms produktionen av trikåplagg minska med 25 % mellan år 1976 och perioden 1980—1982 med särskilt stark nedgång under innevarande år och de närmaste åren. Detta innebär att den kapacitet som baseras på den lö p a n d e p ro (] u k t io n e n inom en nära framtid kan komma att understiga det behov av produktionskapacitet som av ut- redaren beräknats för en kris. Särskilda åtgärder bör därför vidtas för att trygga försörjningsberedskapen på detta område. Jag återkommer härtill i det följande.

Jag vill i detta sammanhang slutligen framhålla importens betydelse för utvecklingen av den svenska produktionen av konfektion inkl. trikå.och då i synnerhet inköpen från de s.k. lågprisländerna. Importen från ett antal asiatiska länder har här särskilt stor betydelse.

Vävning

Tillförselbehovet av egentlig väv och trikåväv har av utredaren härletts ur produktionsbehovet av kläder m. m. Härtill har lagts vissa behov av väv för bl. a. tekniska ändamål samt sjukvårdens behov. Produktionsbehovet av väv har beräknats genom att korrigera tillförselbehovet för import. export och lagerminskning i näringslivet.

Det beräknade behovet av produktionen framgår av följande tabell.

Behov av produktion och möjlig produktion av väv i en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om den kristida utrikeshandelns omfattning. Behovet av garn förutsätts kunna tillgodoses (milj. ml).

Egentlig väv Trikåväv Totalt

Tre a'rs kris

Möjlig produktion 158 325 483 Behov av produktion

— utrikeshandel 48 ”in av fred 89 51 140 -- utrikeshandel 38 % av fred 109 55 164 —- utrikeshandel 28 % av fred 144 63 207 — utrikeshandel 18 % av fred 192 75 267

Två års kris

Möjlig produktion 88 185 193 Behov av produktion

— utrikeshandel 48 % av fred 45 31 76 — utrikeshandel 38 % av fred 61 32 83 — utrikeshandel 28 % av fred 78 37 115 -- utrikeshandel 18 % av fred 106 45 151

Prop. 1977/78:42 60

Utredaren framhåller att en krisimport på omkring 25 % av den normala erfordras för att behoven av egentlig väv skall täckas. Den överkapacitet som finns i fråga om trikåväv kan täcka bristen i fråga om egentlig väv men detta förutsätter beredskapslagring eller krisimport av lina trikågarner som inte framställs inom landet. Under denna förutsättning får enligt utredaren produktionskapaciteten när det gäller väv anses vara tillfredsställande.

Textilrådet — konfektionsindustriföreningen tar upp hela den grundtextila tillverkningens situation och framhåller att den hittills under år 1977 drastiskt försämrade lönsamheten kommer att återverka på produktionskapaciteten inom delbranschen. Organisationen betonar vidare i likhet med ÖEF den begränsade llexibiliteten inom trikåsektorn.

Den produktion som enligt utredaren är möjlig i en kris förhåller sig till behovet av produktion enligt följande.

Förhållande mellan möjlig produktion och behov av produktion i en treårig resp. tvåårig kris vid olika importantaganden (procent).

Väv Möjlig produktion i lörhållandc till behov av produktion Tre års kris Två års kris

Egentlig väv 82—178 83-196 Trikåväv 433-637 411—598

Vid de importantaganden som jag i det föregående har förutsatt är den kapacitet som baseras på den lö pan d e produktionen av egentlig väv nätt och jämt tillräcklig för att täcka behovet av produktion i en kris. Som ut- redaren och ÖEF påpekar kan inte de fina trikågarner som krävs i en stor del av trikåvävmaskinskapaciteten framställas inom landet.

Produktionskapaciteten i fråga om väv inger såledesoro. Enligt min me- ning måste emellertid lörutsättningarna för avvägningen mellan bibehållande av löpande tillverkning av egentlig väv — malpåsehållning av produktions- kapacitet i fråga om egentlig väv — beredskapslagring av trikågarner närmare klarläggas innan man kan besluta om mer långtgående åtgärder på detta område.

Spinning

Tillförselbehovet av garn har härletts ur produktionsbehovet av väv. Efter det att hänsyn tagits till import. export och lagerminskning hos näringslivet har utredaren beräknat ett produktionsbehov av garn. Storleken av detta framgår av följande tabell.

Prop. 1977/78:42 61

Behov av produktion och möjlig produktion av garn i en treårig resp. tvåårig kris vid olika antaganden om den kristida utrikeshandelns omfattning. Behovet av fibrer förutsätts kunna tillgodoses (ton).

Kard- Kam- Bomulls- Ändlöst

garns- garns- typ s_vnte- regene- typ typ tiskt retat

Tra (ifs knit

Möjlig produktion 33600 3200 28700 — — Behov av produktion — utrikeshandel

48 % av fred 18000 150 14800 12 100 — — utrikeshandel

38 % av fred 19 600 300 19 200 13 500 — — utrikeshandel

28 % av fred 24 300 850 25 600 15 300 — - utrikeshandel

18 % av fred 31 600 1 800 35 600 17 500 200

Två (ifs kris

Möjlig produktion 18 700 1 800 16 300 — Behov av produktion — utrikeshandel

48 % av fred 10 700 —- 8 700 7900 — — utrikeshandel

38 % av fred 11 800 100 10 400 8 600 — — utrikeshandel

28 % av fred 12 900 250 13 400 9500 - — utrikeshandel

18 % av fred 17 400 700 20 100 10 900 —

Enligt utredaren synes produktionen vara tillräcklig i fråga om kardgarn och kamgarn. När det gäller bomullsgarn krävs en krisimport på ca 25 % av den normala importen för att behovet skall tillgodoses. Ändlösa syntetiska och regenererade garner tillverkas över huvud taget inte inom landet. Utredaren framhåller att fina bomullsgarner för tillverkning av trikåvaror normalt inte framställs i Sverige och att det är oekonomiskt från produk- tionsutfallssynpunkt att ställa om tillverkningen i ett krisläge för sådan tillverkning. Beredskapslagring bör därför ske i fråga om dessa garner. Utredaren påpekar också att det finns vissa substitutionsmöjligheter mellan olika typer av garn och att det får bli en avvägning huruvida en stor spinningskapacitet skall bibehållas och kombineras med en mindre lagring av ändlöst syntetiskt garn eller om i stället en mer omfattande beredskapslagring skall ske. Utredaren framhåller att även om produktionskapaciteten synes tillräcklig bör utvecklingen på detta område följas noggrant.

ÖEF framhåller i Sitt yttrande över promemorian att när den i enlighet med det preliminära avtalet mellan staten och bomullsspinnerierna planerade omstruktureringen har genomförts kommer produktionen av bomullsgarn att minska. Kapaciteten i fråga om kard- och kamgarn bör därför bibehållas.

Prop. 1977/78:42 62

Vidare befarar ÖEF att den av utredaren angivna möjliga produktionen av kardgarn kan komma att minska från 33 600 ton till ca 25 000 ton eftersom spinningskapaciteten hos de tre maskinfilttillverkarna är i farozonen.

De av utredaren redovisade resultaten i fråga om spinning ger följande förhållande mellan möjlig produktion och behov av produktion.

Förhållande mellan möjlig produktion och behov av produktion i en treårig resp. tvåårig kris vid olika importantaganden (procent).

Garn Möjlig produktion i förhållande till behov av produktion Tre års kris Två års kris Kardgarnstyp 106—187 107—175 Kamgarnstyp 178—213 0—257 Bomullstyp 81—194 811—187

Ändlöst syntetiskt — _ Andlöst regenererat — _

Jag anser för egen del att produktionskapaciteten i fråga om spinning nu har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk gräns. Som utredaren påpekar kan i och för sig den avvägningen göras att spinningskapaciteten tillåts gå ned och att i stället ändlösa syntetgarner beredskapslagras i större omfattning. Utredarens beräkningar visar emellertid på ett mycket stort beredskapslagringsbehov av ändlösa syntetgarner. Erfarenheterna inom ÖEF av beredskapslagring av sådana garner är relativt begränsad. Med hänsyn härtill anser jag att den nuvarande spinningskapaciteten i princip bör bibehållas. Detta kan då ske antingen genom att löpande produktion bevaras eller. till en del.genom att kapacitet läggs i malpåse. Jag återkommer till detta i det följande.

Produktionav fibrer

Textillibrer tillverkas i Sverige av ett enda företag. det av Kooperativa förbundet ägda Svenska Rayon AB i Älvenäs. Denna fiber är s. k. viskosliber som framställs ur cellulosa dvs. en inhemsk råvara. Viskosfiber kan blandas med andra konstgjorda fibrer och med naturfibrer.

Utredaren redovisar vissa översiktliga beräkningar avseende det behov av fibrer som behövs för att produktionsbehovet av olika slag av garn skall kunna tillgodoses.

Utredarens beräkningar tyder enligt min mening på att den inhemska viskosfibertillverkningen är tillräcklig från försörjningsberedskapssynpunkt. Ingen av remissinstanserna redovisar någon annan uppfattning. ÖEF varnar emellertid i sitt yttrande för en alltför optimistisk bedömning av import— möjlighetcrna i en kris när det gäller fibrer. Tillförselbehovet av fibrer är enligt ÖEF större än vad utredaren har räknat med eftersom hänsyn även bör tas till behovet av fibrer för non—woven produkter och vadd.

Prop. 1977/78: 42 63

Den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om textilfibrer kan enligt min mening anses vara tillfredsställande från försörjningsberedskapssyn- punkt även om de av ÖEF redovisade ytterligare behoven inräknas.

5.3. Åtgärder för att upprätthålla försörjningsberedskapen på tekoom- rådet

5.3.1. Allmänt

Jag har i det föregående redogjort för hur stor produktion av olika tekovaror som i en krissituation bör kunna ske inom landet. Jag konstaterade därvid att den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om garn, väv och trikåvaror i stort är tillräcklig från försörjningsberedskapssynpunkt. När det gäller garn bör i princip hela den nuvarande kapaciteten bevaras. För väv och trikåvaror kan ytterligare kapacitetsbortfall medföra att den erforderliga nivån riskerar att underskridas. Jag anser vidare att i fråga om konfektion bör den nuvarande snabba utslagningstakten dämpas.

Den nuvarande utvecklingen inom tekoindustrin är således bekym- mersam från försörjningsberedskapssynpunkt. Tckoindustrins hastiga krympning vållar emellertid självfallet också problem från andra synpunkter. Sålunda har sysselsättningen inom branschen minskat kraftigt under senare år och minskningen kan förutses fortsätta i samma höga takt under den närmaste framtiden. [ nuvarande konjunktur har den friställda arbetskraften svårt att finna annan anställning. vilket drabbar den enskilde hårt. Det är av stor betydelse i sammanhanget att tekoindustrin är geografiskt koncentrerad till vissa regioner där antalet lediga platser är begränsat.

Mot denna bakgrund kommer enligt vad jag har inhämtat chefen för arbetsmarknadsdepartementet att senare lämna förslag till regeringen om att hos riksdagen hemställa dels om en förlängning av det sä rs k i l (1 a sy sse l sätt n i n gsbid raget till äldre arbetskraft till den 30 juni 1978, dels om bemyndigande att förlänga den tid bidraget kan utgå till den 31 december 1978. Bidraget föreslås fr. o. m. den ljanuari 1978 utgå med 20 kr. per timme och anställd över 50 år mot nuvarande 15 kr. per timme och anställd. För att stödja sysselsättningen kommer enligt vad jag har inhämtat senare denna höst beställningar finansierade med arbetsmarknadsmedel att läggas ut inom tekoindustrin.

Den hastiga strukturomvandlingen i tekoindustrin beror delvis på att denna efter flera års svag lönsamhet inte kan generera tillräckligt med kapital för att genom investeringar i moderna maskiner och effektivare marknads— bearbetning eller andra åtgärder försöka vända på utvecklingen. Även livskraftiga företag kan därmed komma att slås ut. Enligt vad jag har inhämtat har chefen för industridepartementet i detta läge beslutat att senare föreslå regeringen att hos riksdagen hemställa att systemet med sär s k i 1 d a str u k t u rg a ra n t i e r för tekoindustrin (prop. 1976/771105. NU 1976/

Prop. 1977/78:42 64

77:4l. rskr 1976/77:305) förlängs med höjd garantiram under budgetåret 1978/79. Härigenom bör tekoindustrins finansiella förhållanden förbättras och anpassning av produktion och produktionsapparat till ändrade mark- nadsförhållanden underlättas.

Dessa av regeringen planerade åtgärder är motiverade av andra skäl än de försörjningsberedskapspolitiska, men får givetvis effekt även på försörjnings- beredskapen. Samma gällcr förslagen i den proposition om åtgärder för att främja utvecklingen av mindre och medelstora företag som regeringen kommer att lämna inom kort. Många tekoföretag är nämligen förhållandevis små.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att när det gäller konfektions- och trikåområdena kan små företag i många fall ha bättre möjligheter att konkurrera än stora enheter. De fördelar som stora företag har i fråga om möjligheter till stordrift, bättre ekonomi i materialförbrukningen och lägre försäljningskostnader uppvägs enligt min mening ofta av att små företag befinner sig nära marknaden och har en organisation som lätt kan ändra produktionsinriktning. Detta gör det möjligt att snabbt anpassa sig till signaler från marknaden avseende t. ex. förändringar i modet.

De nyligen företagna nedskrivningarna av kronans värde i förhållande till andra valutor har också påverkat tekoföretagens konkurrenssituation. Rimligen bör såväl exporterande som importkonkurrerande företag inom branschen få större möjligheter att hävda sig åtminstone gentemot tekoin- dustrin i andra industriländer med marknadsekonomi. Detta är positivt från försörjningsberedskapssynpunkt.

Det är vidare min förhoppning att regeringens allmänna ekonomiska politik kommer att få positiva effekter på företagsklimatet i Sverige. Detta har nämligen upplevts som pressande av många företag, och i konsekvens därav har satsningar på nya idéer och produkter inte alltid gjorts. En ökad optimism i näringslivet till följd av den förda ekonomiska politiken kan inte undgå att få effekter även på tekoindustrin. Förhoppningsvis kan detta leda till att behovet av statliga stödåtgärder i olika former på sikt blir mindre än vad som annars skulle.

Tekoindustrin har. av skäl somjag tidigare har redogjort för. generallt sett haft en negativ utveckling under en lång följd av år. Detta har inte kunnat undgå att påverka framtidsförväntningarna inom de enskilda tekoföretagen. lnvesteringsviljan har således länge varit svag. Branschen har vidare haft svårigheter att rekrytera personal eftersom framtiden inom branschen av många har betraktats som osäker. Dessa förhållanden har i sin tur haft en negativ inverkan på tekoindustrins konkurrensmöjligheter.

För att denna onda cirkel skall kunna brytas är det enligt min mening väsentligt att en positivare anda kan vinna insteg i branschen. Den av regeringen förda ekonomiska politiken bör kunna bidra till att detta blir möjligt. Av största betydelse i sammanhanget är emellertid att företagen genom eget agerande når sådana framgångar att tron på framtiden blir ljusare.

Prop. 1977/78: 42 65

En aktiv marknadsföring och produktutveckling med inriktning på mode och design samt följsamhet efter marknadens förändringar är enligt min mening av central betydelse föratt svenska tekoföretag skall lyckas härmed.

Efter denna beskrivning av vissa i huvudsak generella åtgärder av betydelse för tekoindustrin. övergårjag till att redogöra för vissa handelspo- litiska åtgärder som rör tekoindustrin. för frågor rörande detaljhandelns prissättningsprincipcr för tekovaror samt för specifika åtgärder avseende vissa grenar av tekoindustrin.

5.3.2. H andelspo/iriska åtgärder

Våra möjligheter att förbättra den svenska tekoindustrins läge genom att ingripa mot importen begränsas av våra internationella åtaganden. För ett litet. starkt exportberoende land som Sverige finns särskild anledning att slå vakt om frihandeln och de internationella regler som värnar den. Avsteg från dessa regler från svensk sida riskerar— något som inte nog kan understrykas när krav på ökade protektionistiska åtgärder nu förs fram från olika håll att mötas av motåtgärder från andra länder. som skulle bli besvärande och leda till arbetslöshet i andra viktiga branscher. Vårt bästa skydd mot en tilltagande protektionism är och förblir det regelsystem som nedlagts och utvecklats i GATT. det allmänna tull- och handelsavtalet.

Det finns emellertid områden. där särregler för handeln visat sig nödvän- diga. Tekohandeln är just ett område där man på ett tidigt stadium internationellt erkänt att en helt oreglerad frihandel på sikt inte skulle tjäna vare sig export- eller importländernas intressen. Som ett uttryck för detta tillkom redan på 1960-talet GATTzs bomullstextilavtal. vilket år l974 ersattes av det 5. k. multifiberavtalet. MFA.

Multifiberavtalets syfte är att möjliggöra en fortsatt liberalisering och expansion av världens textilhandel men samtidigt säkra att utvecklingen sker i ordnade former utan allvarliga störningar på enskilda marknader. Enligt avtalet kan överenskommelser om begränsningar av handeln med tekovaror ingås bilateralt. om marknadsstörning eller risk för marknadsstörning föreligger. Exportlandet skall samtidigt tillförsäkras en viss årlig ökning i normala fall minst 6 '.'r'i av den således begränsade exportnivån.

[ multifiberavtalet finns en speciell s.k. nordisk klausul. enligt vilken särskild hänsyn skall tas till importländer med små marknader. en exceptio- nellt hög importnivå och en motsvarande låg inhemsk produktion i syfte att undvika skada på deras nödvändiga minimiproduktion av textilier. Även om tolkningen av denna klausul varit omtvistad har Sverige med dess hjälp lyckats uppnå att de årliga ökningarna av begränsningsnivåerna minskats till f.n. 1— 't") och i vissa fall t.o.m. lägre.

Multifiberavtalct utlöper i och med 1977 års utgång. Förhandlingar om en förlängning av avtalet i oförändrad eller modifierad form har pågått under en längre tid utan att fullständig enighet kunnat uppnås. En förlängning

Prop. 1977/78: 42 66

förefaller emellertid ligga inom räckhåll. även om det definitiva avgörandet inte kan väntas förrän mot slutet av året. Vid förhandlingar under den gångna sommaren kunde nämligen flertalet MFA-anslutna länder enas om arran- gemang fören förlängning av avtalet ioförändrad form på vissa överenskomna villkor. Enligt det viktigaste av dessa villkor skall vid avtalets fram- tida tillämpning möjlighet ges i bilaterala förhandlingar till "gemensamt över- enskomna skäliga avsteg" från avtalet.

Om en förlängning av MFA kan komma till stånd på dessa villkor torde det för svensk del innebära förbättrade möjligheter att begränsa störande lågprisimport under förutsättning att överenskommelser härom kan uppnås. [ den preliminära förhandlingslösningen för en förlängning har vi också försäkrats om en förbättrad tillämpning av den nordiska klausulen.

Sverige har sedan slutet av 1960-talet ingått bilaterala begränsningsavtal med ett växande antal lågprisländer, främst i Asien. Flertalet av dessa avtal slöts tidigare inom ramen för bomullstextilavtalet och ingås numera under multifiberavtalet.

Begränsningar i fråga om tekoimport upprätthålls även i förhållande till statshandelsländerna.

Sverige har en inte obetydlig export av tekovaror. År 1976 uppgick den till 71000 ton. till ett värde av 1959 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till år 1975 med 10 % i värde och 7 % i volym. Värdet av vår tekoexport var lika stort som av järnmalmsexporten.

Under första halvåret i år exporterade vi 40000 ton för l032 milj. kr. Det betyder en ökning jämfört med första halvåret l976 med 5 % i värde och också med 5 96 i volym.

90 procent av den svenska tekoexporten går till EFTA och EG. importen från lågprisländerna ökade förra året väsentligt snabbare än importen från övriga länder. De volymmässiga ökningar av importen från lågprisländerna som ägt rum förklaras av att nya leverantörländer tillkommit och att varor som inte omfattas av begränsningsavtalen börjat exporteras i stor utsträckning. Vid en jämförelse mellan värdesiffror bör man hålla i minnet att de betydande ökningarna till en viss del återspeglar prishöj- ningar.

Jag har i det föregående för trikåområdet framhållit att den produktions- kapacitet som baseras på den löpande produktionen inom en nära framtid kan komma att understiga behovet i en kris.

Jag har vidare påpekat att konfektionsindustrins situation synes hastigt försämras och att det enligt min mening inte kan uteslutas att på detta område kapacitet försvinner som från försörjningsberedskapssynunkt skulle vara värdefull att bevara på lång sikt.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det nuvarande multifibe- ravtalet löper ut den 31 december i år har en genomgång skett av möjliga alternativ till det begränsningssystem som nu tillämpas.

Inom regeringen råder efter denna genomgång enighet om att beträffande

Prop. 1977/78:42 67

den textila beklädnadssektorn i första hand söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av det nuvarande systemet med bilaterala avtal inom ramen för ett troligen förlängt MFA.

Jag har funnit att detta bör ske genom att Sverige söker uppnå överens- kommelser med lågprisländer omfattande alla känsliga varor på konfektions- området, dvs. i stort sett de varor inom kap. 60—62 i tulltaxan för vilka övervakningslicensiering infördes den ljanuari 1976. För att uppnå en bättre skyddseffekt än hittills måste vi också räkna med begränsningsarrangemang med fler lågprisländer än tidigare. Härvid bör man söka ta särskild hänsyn till att restriktioner påverkar länder olika hårt, allt efter utvecklingsgrad.

Vad beträffar grundtextilier måste särskilda överväganden göras. Han- del5politiska restriktioner ter sig här åtminstone för närvarande som mindre lämpliga av två skäl: dels kommer den övervägande delen av importen av grundtextilier från EFTA och EG, dels rör det sig om insatsvaror för svensk konfektionsindustri. Andra stödåtgärder. av den typ som här föreslås, har därför vidtagits på detta område.

En skärpning av vårt bilaterala begränsningssystem kan givetvis innebära svårigheter att nå överenskommelser med åtminstone några av våra förhandlingsparter. En utvärdering av systemet måste därför ske efter en viss tid och kommer också att ha betydelse för fortsatta svenska överväganden om anslutning till en eventuell förlängning av multiftberavtalet.

I förhållande till länder med vilka vi ingått särskilda frihandelsavtal föreslås inga förändringar,ej heller i förhållande till övriga medel— eller högprisländer, vars export till Sverige ej har den omfattning eller karaktär som skulle motivera gränsskydd.

Från branschens sida har uttryckts farhågor för att import från begräns— ningsländer kan ske på ett sätt som kringgår restriktionerna på tekoområdet. bl. a. genom att varorna uppges ha ursprung i andra länder.

Jag anser det vara angeläget att ett kringgående av gällande bestämmelser på detta område motverkas och förordar att berörda myndigheter söker finna vägar att lösa detta problem.

5 . 3 . 3 Detaljhande/ns prissättningsmetod

Inom detaljhandeln med beklädnadsvaror liksom f. ö. inom stora delar av detaljhandeln i övrigt tillämpas vid prissättning huvudsakligen en metod med procentuella pålägg på inköpspriset. Denna prissättningsmetod har ifrågasatts i olika sammanhang på den grunden att den skulle missgynna de i inköp dyrare svenska varorna i förhållande till importerade varor. [ proposi- tionen (l976/77z85) om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet anförde jag för egen del att en mer differentierad prissättning inom detaljhandeln skulle kunna utgöra ett värdefullt stöd för den svenska beklädnadsindustrin. Jag framhöll vidare att långt drivna schabloner i form

Prop. 1977/78:42 68

av stela procentpåslag kan innebära att handeln ej utnyttjar affärsmässiga möjligheter.

Som jag ser det bör det inte finnas några intressemotsättningar mellan berörda parter. Detaljhandel. industri, konsumenter och samhälle torde alla i längden vara betjänta av påläggsmetoder som speglar de faktiska särkostna- derna för de olika varorna. Problemet synes närmast ha varit att bestämma hur dessa kostnader ser ut.

För att få en bättre bild av detta förhållande har regeringen uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att undersöka i vad mån metoderna att beräkna påläggen på svenska resp. importerade varor inom beklädnadshan- deln leder till kostnadsmässigt motiverade resultat. Om undersökningarna skulle visa att påläggen inte är kostnadsmässigt motiverade, skall nämnden i samråd med berörda intressenter undersöka hur man med stöd i en vidgad kunskap om kostnadssituationen kan nå en rimlig och praktisk tillämpbar fördelning av påläggen mellan svenska och importerade varor.

SPK kommer nu — efter vad jag har inhämtat — att med biträde av vissa utredningsorgan inom handeln söka ta fram ett underlag för bedömning av hur detaljhandelns kostnader fördelar sig på olika varor. Utredningsarbetet inriktas på förhållandena inom textildetaljhandeln. Resultatet torde dock kunna bilda underlag för bedömningar även av prissättningen inom skode- taljhandeln. Jag ämnar återkomma till regeringen med förslag om att ställa medel till nämndens förfogande för de externa beställningar som behövs. Jag räknar med att materialet skall föreligga under våren 1978.

På grundval av detta material bör man kunna finna påläggsmetoder. som speglar kostnaderna för olika varugrupper, utan att samtidigt försvåra beräkningsarbetet i detaljhandeln i nämnvärd utsträckning. Jag förutsätter au panernatned en sådant undedag konnner au verkaför en skyndsant anpassning av den faktiska prissättningen inom detaljhandeln till de nya metoderna.

Det förtjänar att påpekas att möjligheterna att ingripa mot prissättningen genom prisreglering inom ramen för nuvarande prisregleringslag på grund av det snabbt skiftande varusortimentet är begränsade i den mån prisregleringen blir av längre varaktighet. En formell prisreglering skulle således föra med sig svåra administrationsproblem för alla parter. Det torde därför ligga i allas intresse att en uppgörelse kan träffas på frivillig grund.

Det bör också - med hänsyn till de ofta upprepade kraven på särskild lagstiftning framhållas att även om man skulle kunna reglera prissättnings- metoderna kan man inte tvinga butiker att saluhålla den ena eller andra varukategorin. En reglering som medför en prissättning som inte avspeglar de verkliga kostnaderna och detaljhandelns uppfattning om dessa skulle medföra att man slutade att saluhålla varor som uppfattas som förlustbring-

ande.

Prop. 1977/78: 42 69

5.3.4. Åtgärden/ör att upprätthålla|försörj/ningsberedskapen på enskilt/u varti- arri/"(iden

Vissa principer

Utredaren redovisar på ett principiellt plan för- och nackdelar med olika metoder att upprätthålla försörjningsberedskapen på tekoområdet. Bl. a. diskuteras avvägningen mellan å ena sidan åtgärder som syftar till att på ett eller annat sätt säkra en produktion och å andra sidan beredskapslagring.

Utredaren framhåller att en fördel med beredskapslagringen är att återvinning av gjorda investeringar helt eller delvis kan ske vid en försäljning. Stödåtgärder som har vidtagits för att säkerställa produktionskapaciteten kan däremot inte återvinnas. Han menar vidare att ett vidmakthållande av produktion eller produktionskapacitet ger god liexibilitet i valet av produk- tionsinriktning i en kris. Man får dessutom möjlighet att i en kris nå en längre uthållighet än vad som ingår i planeringsförutsättningarna. Detta utgör enligt utredaren fördelar jämfört med beredskapslagring som metod att tillgodose försörjningsberedskapen. En nedläggning av produktionskapacitet innebär i regel också att möjligheten till produktion oåterkalleligt förloras.

Utredaren diskuterar vilka vägar som kan väljas för att upprätthålla en nödvändig produktionskapacitet. Ilan redogör närmare för de två alterna- tiven att bibehålla en löpande produktion som normalt inte är lönsam resp. att hålla produktionskapaciteten i malpåse i kombination med löpande produk- tion. '

När det gäller metoder för att vidmakthålla en löpande o lö n s a m t i l | V e r k nin g diskuterar utredaren för- och nackdelar med alternativen "inmalningstvång” dvs. att svenska företag åläggs att till en viss del utnyttja svenska insatsvaror i tillverkningen. importrestriktioner, drift- stöd, konsumtionsstöd och investeringsstöd.

Utredaren framhåller att när kostnaden för att vidmakthålla en tillräcklig löpande produktion framstår som orimlig kan man tvingas övergå till en kombination av löpande produktion och kapacitet i m a 1 påse. Utredaren anser att om man på ett tidigt stadium förutser en sådan utveckling kan det vara rationellt att omgående välja denna lösning.

Det största problemet med att satsa på en viss kapacitet i malpåse är enligt utredaren att i en krissituation ha säker tillgång på kunnig personal som kan sättas in i en krissituation för att öka tillverkningen. Han anser att detta problem är störst i fråga om grundtextil tillverkning i vilken en stor del av personalen behöver ha speciell yrkesskicklighet. [ konfektionstillverkningen utgör detta inte något stort problem.

Utredaren påpekar att det egentligen finns en form av malpåsehållning i många tekoföretag eftersom en del av den befintliga maskinkapaciteten utnyttjas i begränsad omfattning.

Utredaren anser att det inom konfektionsindustrin bör vara möjligt att ha

Prop. 1977/78: 42 70

en förhållandevis större passiv kapacitet än inom den grundtextila tillverk- ningen eftersom andelen personer som redan från början behöver ha speciell yrkesskicklighet, som redan har nämnts, är mindre i den plaggtillverkande industrin än i fråga om spinning, vävning och trikåtillverkning.

TCO anser att produktionskapacitet inorn tekoindustrins olika föräd- lingsled bör säkras genom ett system med löpande produktion och viss kapacitet i malpåse. ÖEF betonar svårigheterna att i en kris ha tillgång på kvalificerad personal och framhåller att det inte ens beträffande konfektion är ett realistiskt alternativ till en levande produktion att helt eller till största delen bygga på en kapacitet i malpåse.

Jag kan i stort biträda utredaren ide överväganden som här har redovisats. Enligt min mening är det väsentligt att i det fall produktionskapacitet som har stor betydelse från försörjningsberedskapssynpunkt hotar att försvinna, ett noggrant övervägande görs om de kostnader som är förknippade med alternativen att ge stöd till löpande produktion, att hålla kapacitet i malpåse kombinerat med löpande produktion resp. att bygga upp beredskapslager. Valet mellan att tillgodose försörjningsberedskapen med beredskapslagring eller kapacitet för produktion är en fråga som måste belysas ytterligare. Jag återkommer härtill.

Jag delar ÖEF:s uppfattning att problem kan vara förknippade med att i stor skala bygga beredskapen på en kapacitet i malpåse. Däremot är det enligt min mening lämpligt att pröva detta system i högre grad än vad som redan förekommer.

Jag anser att det nu är nödvändigt att grundligt överväga de problem som sammanhänger med att vidmakthålla produktionskapacitet på tekoområdet. Jag vill i sammanhanget framhålla att det knappast är möjligt att i förväg avgöra vilka metoder som bör användas i det enskilda fallet. Problemen för de enskilda företagen i tekobranschen kan nämligen vara mycket olikartade beroende på varuområde. konkurrenssituation, företagsstruktur osv. Det är därför enligt min mening väsentligt att iaktta en pragmatisk inställning i dessa frågor.

När det gäller stöd till löpande produktion vill jag ge följande kommentar. Det finns enligt min mening vissa risker förknippade med att ge företag statligt stöd för att bedriva en sådan tillverkning som anses väsentlig från försörjningsberedskapssynpunkt. Dessa risker sammanhänger främst med att incitamentet att bedriva verksamheten effektivt kan minska. Även om riskerna i praktiken inte går att helt eliminera är det viktigt att man strävar efter att göra dem så små som möjligt. En viktig princip är därvid att stöd inte bör utgå för att helt täcka förlusteri företag utan i stället avse fasta belopp som företag erhåller oavsett vilket det faktiska resultatet visar sig bli. Självfallet måste ett ev. stöd baseras på en ingående affärsmässig bedömning på förhand.

Jag vill också peka på de handelspolitiska riskerna för det fall stödet innebär snedvridning av konkurrensen mellan inhemsk och utländsk produktion.

Prop. 1977/78:42 71

särskilt om stödet ges en form som innebär subventionering av exporten. Härutöver vill jag framhålla att stödåtgärder så långt möjligt bör vara generella för att risken av konkurrenssnedvridningar skall bli så liten som möjligt. inte heller här är det emellertid möjligt att i praktiken helt undvika negativa effekter av stöd.

Efter dessa principiella överväganden övergår jag nu till att föreslå vissa åtgärder till stöd för den svenska produktionen av bomullsgarn. textilfibrer och arbetshandskar av läder.

Avtal mellan staten och de svenska bomullsföre- tagen

Den svenska produktionen av bomullsgarn har under lång tid minskat. Av försörjningsberedskapsskäl har under senare år åtgärder vidtagits för att motverka denna utveckling. I Sverige finns f. n. fem bomullsföretag nämligen Almedahls AB, Borås Wäfveri AB/Kungsfors fabriker AB, Gustaf Werner AB, Rydboholms AB och AB Sjuntorp. Företagen har en integrerad tillverkning med spinning, vävning och beredning. Beredningen under 1970- talet har varit relativt lönsam. Både i fråga om spinning och vävning har däremot lönsamheten varit dålig. Det rör sig här om varor av stapelvaruka- raktär där de svenska företagen har haft svårt att konkurrera med import från länder med lägre kostnadsläge. Detta har inte kunnat kompenseras av det betydande statliga stöd för investeringar i maskiner och byggnader som av försörjningsberedskapsskäl kommit bl. a. dessa företag till del från år 1973.

Med anledning av lönsamhetsproblem och de fördelar som bedömdes kunna ligga i en samordning av den grundtextila verksamheten på bomulls- området fick Statsföretag AB under våren 1976 i uppdrag att förhandla med bomullsföretagen för att få fram förslag till en ägarmässig samordning av den grundtextila bomullsindustrin.

Statsföretag lämnade förslag till regeringen i december 1976. Enligt förslaget skulle de svenska bomullsföretagen bilda ett företag benämnt AB SVEBO - Sveriges Förenade Bomullsindustrier. SVEBO:s verksamhet skulle till en början främst avse spinning. Förslaget innebar bl. a. att Spinnerierna hos Almedahls, Rydboholm och Sjuntorp skulle läggas ned och den moderna maskinutrustningen övertas av SVEBO vars verksamhet skulle bedrivas vid Gustaf Werners och Kungsfors fabrikers anläggningar.

Statligt stöd skulle enligt förslaget utgå i form av förlusttäckning som beräknades till ca 24 milj. kr. per år under en femårsperiod. Dessutom skulle behövas 15 milj. kr. avskrivningslån för investeringar, 22 milj. kr. i kredit- garantier och 40 milj. kr. i långfristiga lån.

Statsföretags förslag hade enligt min mening vissa väsentliga brister. Detta gällde främst principen med förlusttäckning som bedömdes olämplig från incitamentssynpunkt. Vidare var ett av företagen — Rydboholms AB inte

Prop. 1977/78:42 72 villigt att medverka i en samordning på de villkor som Statsföretags förslag innebar. Bl. a. av dessa skäl ansåg jag att Statsföretags förslag inte borde ligga till grund för ett avtal.

Efter förhandlingar under första halvåret 1977 mellan representanter för regeringskansliet och företagen kunde emellertid ijuni 1977 ett avtal slutas med företagen inom bomullsindustrin. Avtalet kräver riksdagens godkän- nande.

Beklädnadsarbetarnas förbund har löpande informerats om förhandling- arna.

Avtalet innebär att Almedahls AB, Borås Wäfveri AB/Kungsfors fabriker AB och Gustaf Werner AB erhåller visst stöd mot att produktion och pro- duktionskapacitet garanteras fram till den 1 januari 1979 (Almedahls) resp. den 1 juli 1980 (Kungsfors och Gustaf Werner).

En strukturomvandling av bomullsindustrin kommer att ske enligt avtalet. Sjuntorps spinneriverksamhet upphör således och spinneriutrustningen köps den 1juli 1978 av Kungsfors fabriker AB. Vidare upphör Rydboholm den 1 januari 1979 med både garn- och vävtillverkning. Viss del'av företagets maskinutrustning övertas den 1 januari 1978 av Gustaf Werner AB som under år 1978 hyr ut den till Rydboholm. Rydboholm erhåller ett sysselsätt- ningsbidrag mot att företaget under perioden 1 juli l977—31 december 1978 inte avskedar personal i spinneri och väveri.

Företagens åtaganden sammanfattas i tabell i det följande. De avtalsslutande företagen erhåller som motprestation för dessa åtaganden enligt avtalet visst statligt stöd. Detta utgår enligt följande.

— Försö/jningsberedskaps/ån till Almedahls AB, Kungsfors fabriker AB och Gustaf Werner AB. Försörjningsberedskapslån utgår enligt avtalen för ett år i sänder och är ränte- och amorteringsfritt. Vid årets slut avskrivs lånet i proportion till omfattningen av företagets produktion inom det givna produktionsåtagandet. — Särskilt/a sankta/garantier till Borås Wäfveri AB och Gustaf Werner AB. Särskilda strukturgarantier infördes budgetåret l977/ 78 genom riksdagens beslut (NU 1976/77:41, rskr 1976/771305) med anledning av prop. 1976/ 771105. Särskild strukturgaranti kan under 1977/78 utgå till långsiktigt livskraftiga tekoföretag under förutsättning av att en konkret plan för utveckling och rationalisering av företagets verksamhet föreligger. Lån mot särskild strukturgaranti är ränte- och amorteringsfritt i två år. Lånet löper därefter med ränta och återbetalas under längst en tioårsperiod.

Ärenden rörande särskild strukturgaranti handläggs av SIND. Om låntagande företag avser att genomföra viktiga strukturella åtgärder har

Prop. 1977/ 78: 42 73

Företagens åtaganden enligt avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen (exkl. åtagande med anledning av tidigare medgivet kreditstöd för investeringar).

Företag Åtaganden Produktion Produktions- Syssel- Tid (ton/år) kapacitet vid sättning kontinuerlig drift (ton) Almedahls AB l977-07-01— 500— 900 2 000 — 1978-06-30 1978-07-01— 250— 450 2000 1978-12-31 Kungsfors fabrikerl977-07-Ol— 2 000—3 400 7 000 AB [9230-06-30 Gustaf Werner AB l977-07-01— 600—1 000 4 500 — 1979-06-30 1979-07-01— 600—1 000 5 500 1980-06-30 Rydboholms AB 1977-07-01— — — Att under av- 1978-12-31 talstiden ej av-

skeda perso- nal vid Spinne- ri- och väveri- anläggningar— na

SIND möjlighet att med företaget överenskomma om en avskrivning med upp till 25 % av lånebeloppet. Avskrivningen verkställs först efter det att den planerade åtgärden har genomförts eller företaget enligt SlND:s bedömning under ändrade betingelser har fullgjort vad som rimligen kan krävas. Beslut om avskrivning bör vara fattat inom två år från beslut om beviljande av garanti.

I avtalet med bomullsföretagen ingår bestämmelser om att särskild strukturgaranti skall lämnas för lån av här redovisad storlek och att dessa är ränte- och amorteringsfria under de två första låneåren. Efter denna tid kan avskrivning ske med 25 % varefter lånet återbetalas under en tioårsperiod. - Kredirsrödjör investeringar i form av avskrivningslån och lånegarantier till Borås Wäfveri AB/Kungsfors fabriker AB och Gustaf Werner AB. Kreditstödet utgår enligt de regler som gäller sedan år 1973 för avskriv- ningslån och lånegarantier för investeringar som är av väsentlig betydelse från försörjningsberedskapssynpunkt. — Lån till Kungsfors fabriker AB för att hålla bomullslager. Engångsbidrag av arbetsmarknadspolitiska skäl till Rydboholm AB för att upprätthålla sysselsättningen under avvecklingen av företagets spinneri- och väveriverksamhet fram till slutet av år 1978.

Enligt avtalet kan endera av parterna, vid väsentliga förändringar av de förutsättningar som ligger till grund för avtalet. påkalla förhandlingar om jämkningar i avtalsbestämmelserna.

Stödåtgärdernas omfattning framgår av följande tabell.

6 Riksdagen 1977/78. [ sam/. Nr 42

Prop. 1977/78:42 74

Stöd till företagen enligt avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen (! OOO-tal kr.).

Företag Syssel— Försörjningsberedskapslån Kreditstöd för Struk- Lån sätt— investe- tur- för ningsbi- ringar garanti bom- drag ulls-

lager 1977/78 1978/79 1979/80 Avskr. Låne- lån garanti

Almedahls AB — 2 350 175 — — — -

Borås Wäfveri AB/ 9 650 9 650 9 650 30 250 6 200 25000 7 000

Kungsfors

fabriker AB Gustaf Werner AB — 4 250 4 250 4 500 10 581 ,5 3 0855 4 500

Rydboholms AB 3 000 — - —

Summa 3 000 16 250 15075 14150 40 831,59 2855 29 500] 7 000

1Härtill kommer 25 milj. kr. vid ett cv. avtal om fusionering mellan Almedahl-Dal- sjöfors AB och Borås Invest AB.

De belopp som angivits i fråga om avskrivningslån avser bl. a. lån för inköp av spinneri- och väveriutrustning från Rydboholms AB och AB Sjuntorp. Dessa företag kommer vid försäljningen av maskinerna att till staten återbetala sammanlagt ca 6,8 milj. kr. som utgör den del av erhållna avskrivningslån som inte avskrivits.

Almedahl-Dalsjöfors AB och Borås Invest AB som är moderföretag till Almedahls AB resp. Borås Wäfveri AB och Kungsfors fabriker AB, träffade i juni 1977 avtal om att inleda förhandlingar om ett fullständigt samgående mellan företagen. I avtalet mellan staten och dessa företag förbinder sig staten att, under förutsättning att förhandlingarna före den 30 juni 1978 leder till avtal om fullständigt samgående. utställa en särskild strukturgaranti för lån på 25 milj. kr. till den nya företagsenheten. Lånet skall vara ränte- och amorteringsfritt under de två första låneåren och därefter skrivas av med 25 %. Återbetalning av lånet sker under en tioårsperiod.

Som jag tidigare har anfört anserjag att spinningskapaciteten inom landet generellt sett har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk gräns. Detta gäller i särskilt hög grad spinningskapaciteten ifråga om bomullsgarn. Med utgångspunkt från den våren 1977 tillgängliga produktionskapaciteten erfordras en krisimport på ca 25 % av den normala för att behovet av bomullsgarn skall täckas i en kris. Det finns härutöver risk för att viss äldre maskinutrustning har utrangerats under tiden fram till nu.

Det är mot denna bakgrund väsentligt att den återstående maskinkapaci- teten säkras. Genom det avtal som under förutsättning av riksdagens godkännande nu har slutits mellan staten och de svenska bomullsföretagen vidmakthålls produktionskapaciteten på detta område en tid framåt genom en kombination av löpande produktion och kapacitet i malpåse.Eftersom

Prop. 1977/78:42 75

malpåsekapaciteten har knutits till företag med löpande produktion bedömer jag att den mycket snabbt bör kunna komma i användning i en krissituation.

Enligt min mening har det nu föreliggande avtalet väsentliga fördelar framför SVEBO-förslaget. Enligt avtalet utgår således inte bidrag som förlusttäckning utan stödet är utformat som fasta belopp vilka, när det gäller försörjningsberedskapslånen, skrivs av i proportion till i vilken utsträckning produktionsåtagandena uppfylls. Vidare kommer spinning av bomullsgarn att ske vid tre eller på sikt två företag vilket innebär att en konkurrens upprätthålls.

Antalet sysselsatta i bomullsspinnerierna uppgick i september 1977 till knappt 800 personer. Enligt avtalen kommer verksamheten vid Rydboholms spinneri och väveri samt vid Sjuntorps spinneri med 110 resp. 40 anställda att successivt upphöra.

1 Rydboholms spinneri och väveri kommer således ett stort antal anställda att beröras vid nedläggningen av verksamheten. Genom engångsbidraget till företaget har avvecklingspen'oden utsträckts med ett år. Detta bör enligt min mening kunna underlätta omställningsproblemen för den berörda persona- len.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört bör regeringen hemställa om riksdagens bemyndigande att sluta avtal med de svenska bomullsföretagen.

ÖEF bör enligt min mening ha ansvaret för den statliga administreringen av det ingångna avtalet.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1976/77:105, bil. 1. s. 20. NU 1976/77:41, rskr 1976/771305) skall särskilda strukturgarantier endast lämnas till företag som bedöms ha förutsättningar för att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. De avtal som här har redovisats avser produktion som bör vid- makthållas av i första hand försörjningsberedskapsskäl. Det förhållandet att garanti skall lämnas där även andra motiv än de industripolitiska aspekterna varit vägledande. skall ses som ett särskilt motiverat undantag.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet och chefen för industrideparte- mentet kommer senare denna dag att ta upp frågorna om sysselsättningsbi- drag resp. särskild strukturgaranti.

Stöd till svensk produktion av fibrer

Jag har i det föregående framhållit att den nuvarande produktionskapaci- teten beträffande textilfibrer kan anses vara tillfredsställande från försörj- ningsberedskapssynpunkt. Som jag redan har nämnt tillverkas textilfibrer i Sverige av ett enda företag, det av KF ägda Svenska Rayon AB i Älvenäs. Tillverkningen avser viskosfiber som framställs ur cellulosa dvs. en inhemsk råvara.

ÖEF har i skrivelse i februari 1977 meddelat att Svenska Rayon AB:s verksamhet gått med förlust åren 1975 och 1976 samt att företaget räknar med att förluster skall uppstå även för åren 1977 och 1978. Med anledning härav

Prop. 1977/ 78: 42 76

och mot bakgrund av företagets betydelse från försörjningsberedskapssyn- punkt har ÖEF hemställt att ÖEF skall tilldelas 16 milj. kr. som skall utgå som avskrivningslån till Svenska Rayon för investering i maskiner som skall möjliggöra en lönsammare inriktning av produktionen. Vidare har ÖEF hemställt om ett s. k. villkorligt försörjningsberedskapslån på sammanlagt 40 milj. kr. som stöd till företagets produktion under åren 1977 och 1978.

KF har till handelsdepartementet anmält att Svenska Rayon AB:s lönsamhet har försämrats ytterligare under år 1977. För år 1977 beräknar KF en förlust av ca 38 milj. kr.

Mot bakgrund härav pågår förhandlingar mellan KF och Borregaard A/Si Norge om en eventuell fusionering av dotterbolagen Svenska Rayon AB och Borregaards motsvarande produktionsenhet i Norge. En förutsättning för en eventuell fusionering uppges vara att svenska och norska staten ger ekonomiskt stöd.

Jag vill för egen del betona betydelsen av att en inhemsk tillverkning av viskosfiber i möjligaste mån kan upprätthållas inom landet. Svenska Rayon AB:s produktionskapacitet är enligt min mening tillräcklig för att vid en krissituation möjliggöra en hög viskostiberinblandning.

Mot bakgrund av att förhandlingarna mellan KF och Borregaard A/S pågår, finner jag inte anledning att nu ta ställning till ÖEF:s framställning om avskrivningslån till investeringar i maskiner.

Det är angeläget att undersöka möjligheterna att bibehålla Svenska Rayon AB:s försörjningsberedskapviktiga produktion. i synnerhet som en fusion mellan Svenska Rayon AB och Borregaards motsvarande produktionsenhet kan komma att på sikt erbjuda bättre lönsamhet. Mot bakgrund härav förordarjag att Svenska Rayon AB för år 1977 erhåller ett försörjningsbered- skapslån somjag beräknar till 11.6 milj. kr. Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågor.

Stöd till svensk produktion av arbetshandskar av läder

Enligt utredaren bedömer ÖEF att krisförbrukningen i fråga om arbets- handskar av läder uppgår till ca 6 milj. par per år. Denna typ av handskar erfordras för vissa arbetsuppgifter inom industrin där stora krav ställs på skydd av händerna. Normal fredsproduktion per år uppgår endast till ca 0,5 milj. par.

Utredaren framhåller att produktionsbehovet för en treårig kris beroende på importantaganden kan beräknas till mellan 7 och 14 milj. par och för en tvåårig kris till mellan 5 och 9 milj. par.

Även om läderkonfektionsindustrins kapacitet delvis tas i anspråk är dessa produktionsmål enligt utredaren svåra att uppnå. En produktion av ungefär nuvarande storleksordning bör vidmakthållas.

ÖEF framhåller i sitt yttrande att arbetshandskar bör tillverkas i sådan

Prop. 1977/78:42 77

omfattning att en tillräcklig grund finns för att i en kris uppnå så stor produktion att behoven kan täckas.

ÖEF har i skrivelse i november 1976 hemställt att förhandlingar tas upp med länder som har stor export i fråga om Skinnkläder och arbetshandskar av läder i syfte att begränsa importen till Sverige. Importen av Skinnkläder har nämligen ökat så snabbt under l970-talet att den inhemska produktionen som utgör ett minimum från försörjningsberedskapssynpunkt hotar att underskridas. ÖEF föreslår vidare att avskrivningslån för investeringar skall kunna utgå till företag i dessa branscher.

Jag delar utredarens och ÖEF:s uppfattning att det är väsentligt från försörjningsberedskapssynpunkt att en viss löpande produktion av arbets- handskar bibehålls inom landet.

Jag har i det föregående redogjort för olika stödåtgärder som av försörj- ningsberedskapsskäl kan utgå till beklädnadsindustrin. En viktig sådan åtgärd är investeringsstöd i form av avskrivningslån. Enligt nuvarande regler kan sådant stöd utgå till teko-, sko- och garveriindustrierna. Jag anser att sådant stöd även bör kunna utgå till företag i läderbranschen med försörj- ningsberedskapsviktig produktionskapacitet och föreslår därför att en ändring av bestämmelserna för avskrivningslån görs med denna innebörd. Motsvarande ändring bör även ske ifråga om kreditgarantier för investe- ringar.

De företag som tillverkar arbetshandskar av läder har f. n. svårigheter som delvis kan bedömas vara konjunkturellt betingade. För att underlätta företagens verksamhet den närmaste framtiden och för att förbättra försörj- ningsberedskapen på detta område föreslårjag att ÖEF tillförs 2 milj. kr. för uppbyggnad av ett beredskapslager avseende arbetshandskar av läder. Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågor.

5 .3.5 Bevakning av utvecklingen m. m.

Som framgått av vad jag har anfört i det föregående har på vissa områden inom tekobranschen den löpande produktionen sjunkit till en så låg nivå att det finns risk för att ett ytterligare bortfall av produktionskapacitet inom en nära framtid kan medföra att uppskattade behov av produktion i en kris inte kan täckas. På andra områden kan en viss tid ännu återstå innan denna situation inträffar.

Som jag redan tidigare har nämnt kan självfallet den ambition som enligt min mening f. n. bör gälla på tekoområdet bli föremål för omprövning i framtiden, exempelvis om kostnaderna skulle visa sig bli alltför höga.

Det är enligt min mening angeläget att tekoindustrins utveckling nu följs upp noga så att erforderliga åtgärder vid behov hinner sättas in i tid för att trygga försörjningsberedskapen. ÖEF bör därför få i uppdrag att i samverkan med SIND ra p po rte ra om utvecklingen inom tekoindustrin beträffande produktionskapaciteten, dvs. den produktion som bedöms vara möjlig under

Prop. 1977/78:42 78

en kris. Rapporteringen bör normalt ske årligen i samband med inlämnande av programplanen. Rapportering bör emellertid självfallet även kunna ske vid andra tillfällen då ÖEF bedömer att lörsörjningsberedskapen snabbt hotar att försämras.

Utredaren anser det väsentligt att en genomtänkt strategi utformas över hur försörjningsberedskapen skall klaras på tekoområdet. Strategin bör enligt utredaren innehålla valda lösningar i stort, bl. a. i fråga om beredskapslagring samt omfattning av löpande produktion och malpåselagd kapacitet i olika led.

Ingen av remissinstanserna anför några invändningar mot utredarens förslag. Ävenjag biträder förslaget. Det är enligt min mening väsentligt att en lå n g siktig pl a n upprättas för hur försörjningsberedskapen skall kunna tillgodoses. Utarbetandet av planen bör kunna ske med utgångspunkt från de nivåer för produktionsbehov som jag har redovisat i det föregående. Därmed bör det bli möjligt att undvika tvångssituationer som lätt uppstår då lösningar snabbt måste improviseras fram för att trygga produktionskapacitet som hotas av nedläggning. Planen bör bl. a. innehålla allmänna principer för hur en tillräcklig kapacitet på olika delområden av tekobranschen skall säkras. Planen skall tjäna som vägledning för ÖEF då åtgärder skall vidtas eller föreslås för att i det akuta fallet trygga försörjningsberedskapen. Jag avser senare lämna förslag till regeringen i denna fråga.

Beklädnadsarbetarnas förbund föreslår att en tekodelegation bör tillsättas för att närmare analysera olika företags förutsättningar att i framtiden driva verksamheten. [ delegationen, vars verksamhet skulle pågå kontinuerligt, skulle förutom representanter för regeringen även ingå företrädare för arbetsmarknadens parter.

Jag anser för egen del att den verksamhet som bedrivs inom ramen för tekobranschrådet och ÖEF:s beklädnadsråd f. n. inte behöver utvidgas. Utvecklingen kan emellertid komma att bli sådan att en något mer kontinuerlig verksamhet kan vara motiverad. Enligt min mening bör en sådan verksamhet kunna bedrivas inom ÖEF:s beklädnadsråd.

Jag vill också nämna att jag i ett senare sammanhang avser föreslå regeringen att initiera en s t u die rörande de metoder som bör användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet dvs. även för andra försörj- ningsområden än teko. En utvärdering bör ske av hittills använda metoder. Vidare bör utredas vilka nya metoder som är tänkbara.

Jag har i det föregående föreslagit att en långsiktig plan bör upprättas för hur försörjningsberedskapen på tekoområdet skall tillgodoses i framtiden.

Det finns enligt min mening viss risk för att produktionskapacitet som är av väsentlig betydelse från försörjningsberedskapssynpunkt kan försvinna under den tid denna plan utarbetas. Med anledning härav föreslår jag att 5 ä rs k i 1 d a m e d el ställs till regeringens förfogande för att ge regeringen möjlighet att omedelbart ingripa då företag eller företagsgrupp med försörj- ningsberedskapsviktig produktion hotas av nedläggning. Dessa medel kan

Prop. 1977/78: 42 79

lämpligen inrymmas under investeringsanslaget Försörjningsberedskaps- lån.

Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört bör dessa lörsörjningsbe- redskapslån främst kunna lämnas till trikåföretag och företag med grundtextil tillverkning (exkl. bomullsspinnerier) som under viss tid upprätthåller produktion och produktionskapacitet. Lånet bör under avtalstiden vara ränte- och amorteringsfritt och kunna skrivas av vid avtalstidens slut under förutsättning av att företaget har uppfyllt sina åtaganden.

Storleken av det lån som kan utgå till företag får bestämmas från försörjningsberedskapsmässiga och företagsekonomiska utgångspunkter. Dessutom måste hänsyn givetvis tas till andra samhälleliga stödåtgärder som företag generellt sett kan komma i åtnjutande av.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma om formerna i övrigt för dessa medels användning.

För här angivet ändamål beräknar jag för budgetåret 1977/78 för försörj- ningsberedskapslån 10 milj. kr. Jag återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor.

Om utvecklingen inom de berörda branscherna skulle förändras så drastiskt att en tillräcklig produktionskapacitet inte kan upprätthållas avser jag återkomma till denna fråga i särskild ordning.

I syfte att stödja tekoindustrin i den nuvarande konjunktursvackan föreslår jag att u p p h a nd l i n g skall ske av vissa tekovaror som avses läggas in i beredskapslager.

Jag beräknarför budgetåret 1977/78 för detta ändamål 11 milj. kr. förinköp av dels kamgarnsväv dels textilier avsedda att användas av den civila hälso- och sjukvården i krig. Jag återkommer härtill vid min anmälan av anslags- frågor.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som jag här har förordat 2. bemyndiga regeringen att träffa avtal med svenska bomullsföretag i enlighet med vad jag här har förordat

Prop. 1977/78:42 80

7. Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78 DRIFTBUDGETEN ELFTE HUVUDTITELN

F. Ekonomiskt försvar

F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Under denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 170 423 000 kr.

Medel har bl.a. beräknats för programmet Beklädnad m.m. Under anslaget får ÖEF under innevarande budgetår på driftbudgeten disponera högst 46 654 000 kr. Ytterligare medel har på kapitalbudgeten anvisats under investeringsanslagen V:8 Lån till teko-, sko- och garveriindustrier, Vle Försörjningsberedskapslån och V:]l Skostrukturlån.

I det föregående harjag hemställt att regeringen skall föreslå riksdagen att bemyndiga regeringen att sluta avtal med de svenska bomullsföretagen. Med anledning härav kommerjag under investeringsanslaget V:8 Lån till teko-, sko- och garveriindustrier att föreslå att ytterligare medel anvisas under innevarande budgetår. Mot bakgrund härav föreslår jag att ramen för avtal om statlig kreditgaranti till teko-. sko- och garveriindustrier ökas till 95 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att medge att avtal om statlig kreditgaranti får ingås inom en ram av sammanlagt 95000000 kr.

KAPITALBUDGETEN v. FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

V:8. Lån till teko-, sko- och garveriindustrier. Av vad jag har anfört i det föregående framgår att enligt avtalen mellan staten och svenska bomullsfö- retag föreslås för bl. a. inköp av maskinutrustning från Rydboholms AB och AB Sjuntorp sammanlagt 40 831 500 kr. Härav skall emellertid till svenska staten återbetalas sammanlagt 6 762 000 kr., som utgör inte avskriven del av utestående avskrivningslån. Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående om avskrivningslån till svenska bomullsföretag hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att 1. till La'n till leka-, ska- och garveriindustrier på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret l977/78 anvisa ett investeringsan- slag av 34 100 000 kr. 2. medge att avtal om avskrivningslån till teko-, sko- och garveri- industrier får ingås inom en sammanlagd investeringsram av 205 000 000 kr.

Prop. 1977/78:42 81

V:IO. Försörjningsberedskapslån. Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående om försörjningsberedskapslån till svenska bomullsföretag, Svenska Rayon AB och till vissa företag med försörjningsberedskapsviktig tillverkning inom trikåindustrin och den grundtextila industrin (exkl. bo- mullsspinning) hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Färsörjningsberedskapslän på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret l977/78 anvisa ett investeringsanslag av 37 850000 kr.

VIII: FONDEN FÖR BEREDSKAPSLAGRING

Överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond

VIII:1 Lagring för beredskapsändamål. Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående om lån till Kungsfors fabriker AB för lagring av bomull och om upphandling av arbetshandskar, kamgarnsväv och textilier att användas av den civila hälso- och sjukvården i krig hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Lagring för beredskapsändamä/ på tilläggsbudget till stats- budgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Prop. 1977/78:42 82

Regeringens prop. 1977/78:42

Utdrag ARBETSMARKN ADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l977-10-06

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Anmälan till proposition om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

B 3. Sysselsättningsskapande åtgärder

Chefen för handelsdepartementet har tidigare denna dag redovisat förslag till åtgärder för bomullsindustrin. Förslagen innefattar bl. a. stöd till omstruk- turering av den grundtextila bomullsindustrin. Under förutsättning av riksdagens godkännande har avtal slutits mellan staten och företagen inom bomullsindustrin syftande till att upprätthålla en från försörjningsbered- skapspolitisk utgångspunkt nödvändig produktionsvolym.

Den omstrukturering av den grundtextila bomullsindustrin som förutsätts i avtalet innebär bl. a. att spinneri- och väveriverksamheten vid Rydboholms AB kommer att upphöra. Rydboholms AB sysselsätter f. n. 110 personer i denna verksamhet. I syfte att underlätta omställningen för den berörda personalen har efter samråd med mig i avtalet innefattats en arbetsmark- nadspolitiskt motiverad del innebärande att Rydboholms AB förbinder sig att mot ett engångsbidrag på 3 milj. kr. inte under perioden den Ijuli l977—den 31 december 1978 avskeda personal i spinneri och väveri. Detta belopp bör utgå från reservationsanslaget Sysselsättningsskapande åtgärder och föranleda en däremot svarande uppräkning av det för budgetåret 1977/78 på statsbudgeten anvisade anslagsbeloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tillSysse/sanningsskapande åtgärder på tilläggsbudget till stats- budgeten för budgetåret l977/78 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

Prop. 1977/78:42 83

Regeringens prop. 1977/78:42

Bilaga 3 Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde I977-IO-06

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

DRIFTBUDGETEN FJORTONDE HUVUDTITELN

B12. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna. På statsbudgeten för budgetåret 1977/ 78 har under denna rubrik anvisats ett förslagsanslag av 13 milj. kr.

Riksdagen fattade våren 1977 med anledning av regeringens förslag till åtgärder för textil- och konfektionsfteko)industrierna beslut om bl. a. extra- ordinära åtgärder inom de industri- och arbetsmarknadspolitiska områdena (prop. 1976/77:105, NU 1976/77:41. rskr 1976/77:305). På det industripoli- tiska området infördes särskilda strukturgarantier för textil- och konfektions- industrierna under budgetåret l977/78 med syfte att dels förbättra teko- företags finansiella förhållanden, dels stimulera och underlätta lönsamhets- befrämjande strukturella åtgärder från företagens sida. Särskilda struktur- garantier skall enligt riktlinjerna kunna utgå endast till företag som kan bedömas ha förutsättningar för att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. Lån mot särskild strukturgaranti är ränte- och amorteringsfritt i två år och skall därefter återbetalas under längst en tioårsperiod. Ramen för särskilda strukturgarantier fastställdes till 150 milj. kr.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare denna dag redovisat förslag till åtgärder bl. a. för bomullsindustrin. Enligt förslagen. som innefattar bl. a. stöd till omstrukturering av den grundtextila bomullsindustrin, skall särskilda strukturgarantier beviljas vissa bomullsföretag till ett sammanlagt belopp av 54,5 milj. kr. Eftersom stödet avser en produktion som bör vidmakthållas av i första hand försörjningsberedskapsskäl och inte av industripolitiska skäl bör stöd i detta fall. som chefen för handelsdeparte-

Prop. 1977/78:42 84

mentet också har anfört, ses som ett särskilt motiverat undantag från de riktlinjer som gäller för särskilda strukturgarantier. I övrigt bör nämnda riktlinjer gälla även särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsindustrin.

Jag förordar att en särskild garantiram för viss . omstrukturering av bomullsindustrin tas upp med 54,5 milj. kr. för budgetåret l977/78. Regeringen bör alltså inhämta riksdagens bemyndigande att ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsindustrin med 54,5 milj. kr.

Kostnaderna för räntebefrielse för lån mot den garantiram om 150 milj. kr. som gäller för budgetåret 1977/78 har beräknats till sammanlagt 36 milj. kr. för en tvåårsperiod. Kostnaderna för räntebefrielse för lån mot den föreslagna särskilda garantiramen för viss omstrukturering av bomullsindustrin beräknar jag, likaså för en tvåårsperiod, till sammanlagt 13 milj. kr. Det förslagsanslag som har anvisats för räntebefrielse under innevarande budgetår bör få disponeras även för räntebefrielse vid lån mot den föreslagna ramen för särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsin- dustrin. Jag räknar med att medel härför skall finnas tillgängliga inom det för detta budgetår anvisade beloppet av 13 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna de riktlinjer för särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsindustrin som jag har förordat.

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsindustrin, som innebär åtaganden med ytterligare 54 500 000 kr.

3. godkänna vadjag anfört beträffande användning av förslagsan- slaget K (JS/naden lör räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och kon/ekriansindust/lerna.

B 13. Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna. På statsbudgeten för budgetåret 1977/ 78 har under denna rubrik anvisats ett reservationsanslag av 10 milj. kr.

Lån mot de nyss nämnda särskilda strukturgarantier för teko-industrierna, som infördes under budgetåret 1977/78. kan skrivas av med Upp till 25 % under förutsättning av att det Iåntagande företaget genomför viktiga strukturella åtgärder inom det egna företaget eller medverkar i en effektivi- tetsfrämjande omstrukturering som berör också andra företag. Kostnaderna för avskrivning av dessa lån har beräknats till sammanlagt 19 milj. kr., varav 10 milj. kr. anvisats under ett särskilt reservationsanslag för budgetåret I977/ 78.

För avskrivning av lån enligt samma regler mot föreslagna särskilda garantiram för viss omstrukturering av bomullsindustrin beräknar jag

Prop. 1977/78:42 85

13 625 000 kr. Det reservationsanslag som anvisats för avskrivning bör få disponeras även för avskrivning av lån mot den föreslagna ramen för särskilda strukturgarantier för viss omstrukturering av bomullsindustrin. Jag räknar med att ytterligare medel inte skall behöva anvisas under innevarande budgetår med anledning av mitt förslag. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag anfört beträffande användning av reserva- tionsanslaget K osmaderjör avskrivning av [än mor särskilda struk— rurgaramierjör te.x'ril- och kan/ékrionsindiis/riema.

Prop. 1977/78:42

Innehåll

Proposition ................................................. Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Utdrag protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1977. Bilaga 1 ............................................ . ....... 1. inledning ................................................ 2. Promemorian (Dsl-l 1977:l Kläder i kristid) .................

2.1

2.2 2.3

2.4 2.5 2.6 2.7

2.8

2.9

Utvecklingen på tekoområdet .......................... 2.1.1 Konsumtion ................................... 2.1.2 Utrikeshandel .................................. 2.1.3 Produktion .................................... Hittills vidtagna åtgärder till stöd för tekoindustrin ...... Försörjningsuthållighet och försörjningsstandard i det ekon- omiska försvarets planering ........................... Försörjningsuthållighet i en kris i fråga om tekovaror Försörjningsstandard i en kris i fråga om tekovaror ..... Garderobsundersökningar .............................. Överväganden om behov och tillgångar i fråga om tekovaror i ett krisläge ......................................... 2.7.1 inledning ...................................... 2.7.2 Konfektionering och trikåstickning (exkl. tillverkning

av trikåväv) .................................... 2.7.3 Vävning ....................................... 2.7.4 Spinning ....................................... 2.7.5 Behov av fibrer ................................ 2.7.6 Behov av produktion vid total avspärrning ....... 2.7.7 Beredning ..................................... 2.7.8 Arbetshandskar av läder ........................ Några olika metoder att tillgodose försörjningsberedskapen på tekoområdet ...................................... Remissyttranden ..................................... 2.9.1 Försörjningsuthållighet .......................... 2.9.2 Försörjningsstandard ............................ 2.9.3 Utrikeshandclns omfattning i en kris ............. 2.9.4 Försvarsmaktens behov ......................... 2.9.5 Minskning av de kommersiella lagren ............ 2.9.6 Befintlig produktionskapacitet i fråga om tekovaror 2.9.7 Jämförelse mellan produktionsbehov och möjlig pro-

duktion i fråga om tekovaror i ett krisläge ....... 2.9.8 Behov av åtgärder samt olika metoder att upprätthålla

försörjningsberedskapen på tekoområdet ...........

86

_ÖUI-ä-PAWWN——

__

13 15 17 18

18 18

20 24 24 26 26 26 27

27 28 28 29 30 31 32 32

33

34

Prop. 1977/78:42

3. Avtal mellan staten och de svenska bomullsföretagen .......

3.1 Bakgrund ............................................ 3.2 Innehåll i stort i det preliminära avtalet mellan staten och den svenska bomullsindustrin .........................

. Övriga frågor ............................................ 4.1 ÖEF:s skrivelse om Svenska Rayon AB ................ 4.2 ÖEF:s skrivelse om importen av Skinnkläder m.m ...... 4.3 Detaljhandelns prissättningsmetod ...................... 4.4 SlND:s framtidsbedömning av utvecklingen inom konfek- tionsindustrin inkl. trikåplaggtillverkningen .............

. Föredraganden ........................................... 5.1 Inledning ............................................ 5.2 Mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet ......... 5.2.1 inledning ...................................... 5.2.2 Försörjningsuthållighet .......................... 5.2.3 Försörjningsstandard ............................ 5.2.4 Ransoneringssystem ............................ 5.2.5 Försvarsmaktens behov ......................... 5.2.6 Utrikeshandelns omfattning i en kris ............. 5.2.7 Lagenillgångar hos näringslivet .................. 5.2.8 Befintlig produktionskapacitet i fråga om tekovaror 5.2.9 Jämförelse mellan behov av produktionskapacitet och befmtlig produktionskapacitet ....................

5.3 Åtgärder för att upprätthålla försörjningsberedskapen på te- koområdet ........................................... 5.3.1 Allmänt ....................................... 5.3.2 Handelspolitiska åtgärder ........................ 5.3.3 Detaljhandelns prissättningsmetod ................ 5.3.4 Åtgärder för att upprätthålla försörjningsberedskapen

på enskilda varuområden ........................

5.3.5 Bevakning av utvecklingen m. m .................

6. Hemställan .............................................. 7. Anslagsfrågor ............................................ Bilaga 2 .................................................... Bilaga 3 ....................................................

87

37 37

39

41 42 42

43 44 44 46 46 47 49 49 50 51 53 53

55

63 63 65 69

69 77 79 80 82 83

GOTAB 55773 Slockholm1977