Prop. 1978/79:13

om ändringar i Iagen (1944:219) om djurskydd, m.m.

Prop. 1978/79: 13

Regeringens proposition 1978/79: 13 om ändringar i lagen (1944: 219) om djurskydd, m. m.;

beslutad den 21 september 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upp- tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ANDERS DAHLGREN

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944: 219) om djurskydd dels att i 2, 6, 7, 8, 9 och 10 && ordet ”Konungen” skall bytas ut mot

1 Inledning

Under de senaste åren har på olika sätt en rad frågor aktualiserats på djurskyddets område.

År 1972 tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet en sakkunnig med uppdrag att utreda den framtida försörjningen med försöksdjur för vetenskapliga ändamål m.m. Den sakkunnige, som an- tog namnet 1972 års försöksdjursutredning (I 1972: 06) avlämnade i september 1975 betänkandet (Ds I 1975: 4) Framtida försörjning med . försöksdjur m.m. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarets forskningsanstalt (FOA), försvarets hundskola, socialstyrelsen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, statens bakteriologiska labora- torium, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), för- utvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ), utrustningsnämnden för universitet och högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens na- turvetenskapliga forskningsråd, lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbru- kets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jord- bruksforskning, arbetarskyddsstyrelsen, förenade fabriksverken (FFV), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus samt Västernorrlands län, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor (Lup- nämnden), Centralorganisationen SACO/SR, Föreningarna djurens vän- ners riksorganisation, Landstingsförbundet, Läkemedelsindustriförening-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79: 13 8

en (LIF), Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Scandinavian federation for laboratory animal sience (Scand-LAS), statliga läkemedels- produktionens forskningsnämnd, Statsanställdas förbund, Statsanställdas förbund, avd. 2108 Åker, Stockholms försöksdjursteknikers förening, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet, Svenska ken- nelklubben, Svenska kommunförbundet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Västsve- riges försöksdjurstekniker.

En sammanfattning av remissyttrandena över 1972 års försöksdjurs- utrednings betänkande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I september 1976 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdeparte- mentet en arbetsgrupp för att bl. a. planera och lägga fram förslag till en utökad produktion av försöksdjur i Åker. Arbetsgruppens uppdrag utökades i januari 1977 till att även omfatta en utredning av förutsätt- ningama att förlägga uppfödning av försökshundar till försvarets hund- skola i Sollefteå. Arbetsgruppen som antog namnet Åkergruppen har i juni 1977 avlämnat promemorian (Ds Jo 1977: 5) Uppfödning av för- söksdjur i Åker och Sollefteå. En sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av FOA, för- svarets hundskola, socialstyrelsen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, arbetarskyddsstyrelsen, statens bakteriologiska laborato- rium, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, universitets- och hög- skoleämbetet (UHÄ), utrustningsnämnden för universitet och högskolor, Lup-nämnden, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens natur- vårdsverk, FFV, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forsk- ningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), länsstyrelserna i Stock- holms, Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Väs- terbottens samt Västernorrlands län,. Svenska kommunförbundet, Lands- tingsförbundet, LIF, Scand-LAS, Stockholms försöksdjursteknikers för- ening, Västsveriges försöksdjurstekniker, Svenska jägareförbundet, Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges djurskyddsföreningars riksför- bund, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, TCO samt SACO/SR.

En sammanfattning av remissyttrandena över Åkergruppens prome- moria bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

I skrivelse till regeringen den 24 november 1976 anmälde riksdagen sina beslut med anledning av motioner om försöksdjursverksamheten m.m. (mot. 1975/76: 242, 432, 1636, 1650 och 1658, JoU 1976/77: 2, rskr 1976/77: 23). I besluten uttalade riksdagen bl. a. att skäl förelåg att närmare se över möjligheterna till ökad kontroll på lokal nivå av försöksdjursverksamheten. Det var enligt riksdagen angeläget att den lokala kontrollen av djurförsök på ett naturligt sätt infogades i den nu-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79: 13 . ' ' 9

varande organisationen för djurskyddstillsyn. Det var av väsentlig bety— delse att kontrollverksamhetens inriktning på en etisk prövning av djur- försöken, inte minst på planeringsstadiet, klart angavs. Riksdagen fram- höll vidare det angelägna i att spörsmålet om alternativa och komplet- terande metoder till djurförsöken beaktades inom forskningen.

I december 1976 uppdrog regeringen åt lantbruksstyrelsen att i enlig- het med riksdagens beslut skyndsamt utreda dels åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten, dels alternativa och komplette- rande metoder till djurförsök.

I februari 1977 överlämnade lantbruksstyrelsen till regeringen en pro- memoria med förslag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdjurs- verksamheten m.m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av försvarets sjukvårdsstyrelse, FOA, socialstyrelsen, statens bakteriologiska labora- torium, statskontoret, RRV, UHÄ, medicinska forskningsrådet, natur- vetenskapliga forskningsrådet, styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, SACO/SR, Föreningarna djurens vänners riks- organisation, Landstingsförbundet, LIF, Nordiska samfundet mot plåg— samma djurförsök, Scand-LAS, statliga läkemedelsproduktionens forsk- ningsnämnd, Statsanställdas förbund, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund samt Biologsamfundet.

En sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens för- slag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

I april 1977 överlämnade lantbruksstyrelsen till regeringen en skri- velse och fyra separata promemorior med synpunkter på frågan om användande av alternativa och kompletterande metoder till djurförsök. Promemorioma hade utarbetats av fem forskare med erfarenheter på detta område. I skrivelsen sammanfattar lantbruksstyrelsen forskarnas synpunkter, till vilka styrelsen i alla delar ansluter sig. Lantbruksstyrel- sens skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen och promemoriorna av- getts av statskontoret, RRV, FOA, försvarets sjukvårdsstyrelse, statens bakteriologiska laboratorium, UHÄ, statens livsmedelsverk, statens na- turvårdsverk, SLU, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, länssty- relserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Lands- tingsförbundet, LIF, statliga läkemedelsproduktionens forskningsnämnd,

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79: 13 . 10

Scand-LAS, Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges djurskyddsför- eningars riksförbund, Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Nordiska samfundet mot plågsamma. djurförsök och SACO/SR.

En sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens skri- velse om alternativa och kompletterande metoder till djurförsök bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

Lantbruksstyrelsen föreslog i april 1976 regeringen sådana ändringar i lagen om djurskydd att uthyrning eller annan upplåtelse av hästar för ridning inte längre skall få ske yrkesmässigt eller annars i större om- fattning utan tillstånd av myndighet.

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetts av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Öster- götlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands samt Norrbottens län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Jordbrukets försäkringsbolag, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Ridfrämjandet, Ridskolornas riksorganisation, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska fjordhästföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska lantarbetare- förbundet, Svenska ridlägerarrangörers riksförbund, Svenska ridsportens centralförbund, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Sve- riges veterinärförbund.

Lantbruksstyrelsen föreslog i april 1976 regeringen att den föreskrift upphävs som medger undantag från skyldigheten att anlita veterinär om anlitandet skulle medföra oskälig kostnad.

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetts av LRF, Sveriges djurskyddsföreningars. riksförbund och Sveriges veterinär- förbund.

I en framställning i maj 1978 föreslår lantbruksstyrelsen vissa ytter- ligare ändringar i djurskyddslagen (1944:219) . Sålunda föreslås bl. a. att bestämmelser införs om krav på tillståndstvång för yrkesmässig katt- uppfödning. Vidare föreslås ändringar av 14, 17 och 18 55 för att söka effektivisera tillsynsverksamheten och komma till rätta med problemen kring de långa handläggningstiderna m.m. i samband med förbud att handha djur och vid omhändertagande av djur.

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens framställning av- getts av Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Jön- köpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Väster- bottens län, SLU, UHÄ, Sveriges veterinärförbund, Svenska kommun- förbundet, LRF, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges raslzattklubbars riksförbund, Zoobran- schens riksförbund och Föreningarna, djurens vänners riksorganisation.

I en framställning i mars 1978 lämnade lantbruksstyrelsen ett förslag till ny lagstiftning om överföring av ägg mellan hondjur för avel av husdjur.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79: 13' 11 .t'l'.'.-':'

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av SLU, me- dicinska forskningsrådet, LRF, Sveriges djurskyddsföreningars riksför- bund, Svenska lantarbetareförbundet, TCO och Sveriges veterinärför- bund.

2 Föredragandeus överväganden

1. Ökade ansträngningar görs för att nedbringa användningen av för- söksdjur genom att i stället så långt möjligt utnyttja alternativa och kompletterande metoder. '

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79: 13 15

2. Försöksdjurens kvalitet förbättras i produktionsledet genom be- stämmelser om destinationsuppfödning som kan kombineras med råd- givning i djurhälsofrågor. Produktionen anpassas till förbrukningen.

3. Försöksdjursanvändarnas resurser förbättras genom att forsknings- institutionerna får ökad tillgång till veterinärmedicinsk sakkunskap, cen- tralt och regionalt. Försöksdjurens miljö förbättras genom regler om godkännande av försöksdjurslokaler.

4. Etiska nämnder för försöksdjursfrågor inrättas för att förstärka tillsyn och kontroll av djurförsöken.

5. En central nämnd för försöksdjursfrågor inrättas med uppgift att samordna verksamheten inom försöksdjursområdet. I det följande kommer jag att redogöra för de organisatoriska åtgär- der och resurser som jag bedömer nödvändiga.

2.3.2 Alternativa och kompletterande metoder

Enligt såväl 1972 års försöksdjursutrednings mer översiktliga bedöm- ningar som den undersökning som lantbruksstyrelsen företagit är de 8. k. alternativa och kompletterande metoderna f. n. i regel mer ett komple- ment än ett alternativ till djurförsök. Utvecklingen på området bör dock enligt lantbruksstyrelsen följas och en övergång till andra forsknings— metoder än djurförsök bör stimuleras.. Remissinstanserna har i allmänhet instämt i de bedömningar som gjorts och tillstyrkt vad som föreslagits. Vissa djurskyddsföreningar har dock menat att möjligheterna att an- vända alternativa och kompletterande metoder har underskattats.

Frågan om alternativa och kompletterande metoder har även upp- märksammats i olika internationella. organ. Inom Europarådet arbetar sålunda en expertgrupp för djurskydd med bl. a. detta spörsmål. Vidare kan nämnas att till Nordiska Rådet överlämnats ett medlemsförslag om åtgärder för begränsning av djurförsök genom att ersätta sådana med andra försöksmetoder.

För egen del vill jag framhålla att ett ökat utnyttjande av alternativa och kompletterande metoder måste inta en central plats i strävandena att begränsa användningen av försöksdjur. För att förverkliga dessa strävanden krävs åtgärder på en rad områden där olika intressenter bereds möjlighet att medverka. Även om det, som flertalet experter framhåller, inte synes möjligt att på kort sikt mer avsevärt nedbringa antalet djurförsök är det angeläget att öka ansträngningarna att finna alternativ till djurförsöken. Jag vill i detta sammanhang särskilt nämna möjligheterna att använda olika vävnadsodlingssystem. Det är vidare angeläget att de kunskaper om alternativa metoder som finns på olika håll i världen kan utnyttjas.

Som jag senare närmare skall redovisa föreslår jag att en central försöksdjursnämnd inrättas. Denna nämnd skall i första hand vara ett rådgivande organ inom försöksdjursområdet och skall vidare genom

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79: 13 ”

bl. a. ekonomiskt stöd främja utvecklingen av alternativa och komplet- terande metoder.

För att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning genom alternativa och kompletterande metoder bör nämnden kunna disponera särskilda medel. l höstens budgetarbete kommer jag att före- slå att 1 milj. kr. avsätts för detta ändamål.

2.3.3 Destinationsuppfödning och vissa andra produktionsfrågor

F. n. gäller att djur inte får användas som försöksdjur utan lantbruks- styrelsens tillstånd. Regeringen kan dock medge undantag från detta krav för viss institution eller inrättning.

I sitt betänkande har 1972 års försöksdjursutredning lagt fram för- slag om s.k. destinationsuppfödning av försöksdjur. Förslaget innebär att i princip endast sådana djur skall få användas i försöksdjursverk- samhet, vilka för ändamålet fötts upp av den som erhållit tillstånd till sådan uppfödning. Fråga om tillstånd bör prövas av lantbruksstyrelsen. För att tillstånd Skall kunna erhållas skall enligt utredningen vissa krav uppfyllas beträffande bl. a. utfodring, vård, förvaring och tillsyn. Ut- redningen har vidare föreslagit att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet skall kunna föreskriva undantag från detta krav.

Försöksdjursutredningens förslag om destinationsuppfödning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag kan i stort ansluta mig till förslaget. Ett genomförande av detta kommer att leda till förbättringar från djurskyddssynpunkt. Dessutom kommer försöksdjurens kvalitet att förbättras, vilket bl. a. kan bidra till att minska behovet av försöksdjur. Destinationsuppfödningen bör också göra det möjligt för lantbruksstyrelsen, bl.a. genom kontakter med centrala försöksdjursnämnden, att anpassa tillståndsgivningen efter be- hovet av försöksdjur.

En förbättring av försöksdjurens kvalitet kan vidare åstadkommas genom djurhälsokontroll och rådgivning åt djurhållama i hälsovårdande och sjukdomsförebyggande syfte rörande bl.a. djurens skötsel och ut- fodring.

Med hänvisning till det nu anförda förordar jag att bestämmelsen i 12 & djurskyddslagen om tillståndsplikt för den som vill bedriva försöks- djursverksamhet kompletteras med en bestämmelse om destinationsupp- födning. Inga andra djur bör således få användas som försöksdjur än sådana som har fötts upp för detta ändamål. För uppfödning bör krä- vas tillstånd av lantbruksstyrelsen. Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1979. Vissa undantag från kravet på destina- tionsuppfödning bör kunna medges.

Under senare år har en viss statlig produktion av försöksdjur ägt rum; främst i Åker, där den har skett i FFV:s regi. Vid några uni-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1978/79: 13 IS

versitet förekommer även en djurproduktion i mindre skala, t. ex. katt- uppfödning i Göteborg (Kungälvs Ytterby) och i Lund.

Både 1972 års försöksdjursutredning och Åkergruppen föreslår en ut- ökning av den statliga försöksdjursproduktionen. Flera av remissinstan- sema tillstyrker förslaget, men vissa av dem är kritiska mot en sådan utökning. En allmän uppfattning är att det material som läggs fram är alltför knapphändigt för att kunna läggas till grund för ett beslut.

Lantbruksstyrelsen framhåller att lokalförhållandena i Åker inte medger att verksamheten kan drivas på ett rationellt sätt. Enligt sty- relsen bör en viss del av försöksdjursproduktionen i landet ske i form av en central statlig uppfödning, som i första hand bör inriktas på hög- kvalitetsdjur. En sådan central uppfödning bör även möjliggöra ett be- varande av vissa särskilt värdefulla avelslinjer inom olika djurslag. Styrelsen anser att de ekonomiska förutsättningama för en statlig pro- duktion av försöksdjur ytterligare bör utredas, varvid även läkemedels- industrins intresse av att delta i en högkvalitativ avelsuppfödning bör beaktas.

För egen del är jag inte beredd förorda att det statliga engagemanget inom försöksdjursproduktionen utvidgas. De statliga insatserna härvid- lag bör tills vidare begränsas till att ta fram och vidmakthålla avels- kärnor för vissa arter av försöksdjur.

I höstens budgetarbete kommer jag att föreslå att 0,4 milj. kr. förs upp för detta ändamål. Det får i övrigt ankomma på centrala försöks- djursnämnden att uppmärksamt följa frågan om försörjning med för- söksdjur.

2.3.4 Djurförsöksetiska nämnder Av nu gällande lagstiftning följer att det ankommer på vederbörande forskare att ensam bedöma om nyttan av ett djurförsök är så stor att den kan motivera att man gör undantag från principen att djur inte skall tillfogas lidande. Under senare år har en allt starkare opinion mot djurförsök vuxit fram. Man har hävdat att dessa i många fall innebär ett onödigt lidande för djuren. Krav har därför förts fram på en ökad insyn i och kontroll av försöksdjursverksamheten från det allmännas sida. Forskarna har varit lyhörda för dessa krav. Medicinska forskningsrådets försöksdjurs- nämnd har länge fungerat som en central försöksdjursetisk kommitté för bedömning bl. a. av djurförsök i sådana forskningsprojekt för vilka statsbidrag söks. Under senare år "har vidare i Uppsala, Linköping och Göteborg tillskapats särskilda kommittéer med uppgift att pröva bl. a. planerade djurförsök från etisk synpunkt. Krav har emellertid rests på en generell etisk prövning av alla. djurförsök, vid vilken — liksom i vissa befintliga kommittéer — lekmän borde ges möjlighet att medverka. Lantbruksstyrelsens förslag om en etisk prövning av djurförsök har

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79: 13 19

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag tillstyrker principen om en etisk förprövning av djurförsök och an- sluter mig i allt väsentligt till de överväganden som ligger bakom för- slaget. Enligt min uppfattning tillgodoser förslaget de allt starkare kra- ven som man har anledning att ställa på en ökad information om och insyn i försöksdjursverksamheten.

Jag förordar således att i lagen om djurskydd införs ett bemyndigan- de för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att med- dela föreskrifter om prövning från etisk synpunkt innan djur används för vetenskapligt ändamål. Den föreslagna bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

För riksdagens information vill jag i korthet ange hur jag anser att den etiska förprövningen av djurförsöken lämpligen bör utformas.

Bedömningen av djurförsök bör sättas in redan på planeringsstadiet. I princip bör inget ingrepp tillåtas utan välgrundad motivering. Vid prövningen skall hänsyn tas till angelägenheten av försöken liksom den grad av lidande som djuren kan tillfogas.

För den etiska prövningen bör såsom lantbruksstyrelsen föreslagit inrättas sex regionala djurförsöksetiska nämnder. Det ankommer på regeringen att besluta om sammansättningen av dessa nämnder. Nämn- derna skall ha en rådgivande funktion. Det förutsätts dock att försöks- ledarna kommer att följa nämndens utlåtanden. Vederbörande hälso- vårdsnämnd skall fortlöpande hållas informerad om den etiska nämn- dens ställningstaganden och kan, om så erfordras, med stöd av 14 & djurskyddslagen vidta åtgärder till förhindrande av att försöksdjuren utsätts för onödigt lidande. Den föreslagna anknytningen av nämnderna till hälsovårdsnämnd bör enligt min mening tillgodose kraven på lokal kontroll.

Lantbruksstyrelsen har föreslagits såsom huvudman för verksamheten. Vissa remissinstanser har uttalat sig mot detta förslag och hävdat att annan myndighet bör ges nämnda ansvar. Från något håll har före- slagits att lokala högskolemyndigheter bör bli huvudmän. Vissa andra instanser är av den uppfattningen att medicinska forskningsrådet bör tilldelas denna uppgift. För egen del vill jag framhålla att riksdagen understrukit att kontrollen av djurförsök på ett naturligt sätt bör in- fogas i den nuvarande organisationen för djurskyddstillsyn. Jag anser med hänsyn till riksdagens uttalande och vikten av att undvika en splitt- rad organisation på området att lantbruksstyrelsen bör bli huvudman för verksamheten.

2.3.5 Godkännande av försöksdjurslokaler

Som jag i det föregående har framhållit kommer försöksdjuren ge- nom bestämmelser om destinationsuppfödning att bli föremål för viss hälsotillsyn. Försöksdjuren bör emellertid också erbjudas bästa möjliga

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79: 13 20

miljö på de institutioner och liknande inrättningar där de skall använ- das. Detta är angeläget från främst djurskyddssynpunkt men har också betydelse för försöksresultaten. En god miljö kan således förväntas bidra till att minska behovet av försöksdjur.

Enligt 2 & djurskyddslagen bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela bestämmelser om förprövnings- skyldighet i fråga om stall eller annat förvaringsrum för djur. Jag vill för riksdagens information meddela att jag har för avsikt att föreslå regeringen att med stöd av detta bemyndigande regler införs som inne- bär att lokaler för försöksdjur vid ny- eller ombyggnad skall godkännas från djurskyddssynpunkt av lantbruksstyrelsen. Vid den granskning av försöksdjurslokalerna som lantbruksstyrelsen därvid bör företa bör den liksom hittills kunna utnyttja den expertis som finns företrädd inom den nuvarande Lup-nämndens djurihusgrupp. En sådan kontroll av för- söksdjurslokaler utgör enligt min mening en viktig komplettering till övriga föreslagna åtgärder för en ökad kontroll av försöksdjursverk- samheten.

2.3.6 Försöksdjursverksamhetens organisation och resursbehov

De resurser som staten f.n. ställer till förfogande på försöksdjurs- verksamhetens område är centralt uppdelade på SVA och UHÄ. Dessa myndigheter har vardera en försöksdjurskonsulent. Dessutom finns för- söksdjursassistenter placerade inom fyra av de sex högskoleregionerna. Något centralt och samordnande organ finns inte formellt sett. I prak- tiken har emellertid denna uppgift i viss omfattning kommit att falla på den försöksdjursnämnd som år 1965 inrättades vid dåvarande statens medicinska forskningsråd. Försöksdjursnämnden, liksom också UKÄ/ UHÄ, har lagt ned ett betydande arbete inte minst i fråga om utbild- ning av olika personalkategorier som handhar försöksdjur.

Både 1972 års försöksdjursutredning och Åkergruppen understryker att en sammanhållen central organisation behövs för handläggning av försöksdjursfrågorna. Denna uppfattning delas av samtliga remissin- stanser. Försöksdjursutredningens förslag att inrätta ett fristående stat- ligt organ för detta ändamål avstyrks dock eller ifrågasätts av flertalet remissinstanser, bl. a. av kostnadsskäl. I stället föreslås att försöksdjurs- verksamheten knyts till någon befintlig organisation, t. ex. till en sär— skild försöksdjursavdelning vid jordbrukets högskolor och SVA. En sådan avdelning skulle dels kunna förse verksamheten med erforderlig administrativ och annan service, d-els bedriva vetenskaplig verksamhet inom områden som är av betydelse för försöksdjursverksamheten.

Jag delar uppfattningen att det är angeläget att en samordning på försöksdjursområdet kan genomföras bl. a. som en följd av de nya reg- ler för försöksdjursuppfödning och etisk prövning som jag nu föreslår. Jag föreslår därför inrättandet av en central försöksdjursnämnd. Nämn-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/79: 13 21

den, som skall ha en rådgivande funktion, skall vara ett samordnings- och planeringsorgan för försöksdjursfrågor och skall verka för att kon- takter skapas mellan olika intressenter inom försöksdjursområdet. Nämn— den bör ges ansvaret för den långsiktiga planeringen av försöksdjurs- verksamheten i landet och därvid särskilt beakta möjligheterna att minska användningen av försöksdjur genom att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder. Inte minst viktigt för nämnden blir att upprätthålla internationella kontakter. En annan viktig uppgift för nämnden blir att fortlöpande följa bedömningarna i de regionala etiska nämnderna. Den centrala nämndens ledamöter kommer att utses av regeringen. Som jag anfört i det föregående avses nämnden kunna disponera särskilda medel för att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning. Medlen bör fördelas efter samråd med bl.a. medicinska forskningsrådet.

Förslaget från 1972 års försöksdjursutredning att inrätta ett särskilt statens försöksdjursinstitut kan jag inte biträda. Ett sådant institut skulle bli mycket kostnadskrävande. Som flertalet remissinstanser framhållit är det mer rationellt att utnyttja befintliga resurser i fråga om admi- nistration, laboratorieverksamhet, sjukdomsdiagnostik samt forsknings- och utvecklingsarbete vid SVA och universiteten. En sådan lösning ger enligt min mening goda möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt bygga vidare på nuvarande organisation under det samordnande ansvar som föreslås falla på den centrala försöksdjursnämnden.

I enlighet med denna principiella uppfattning förordar jag att ytter- ligare en tjänst som försöksdjurskonsulent inrättas vid SVA. Jag för- ordar vidare efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet att den verksamhet som i dag bedrivs med biträde av försöksdjurskonsu- lenten på UHÄ tills vidare bibehålls med sitt nuvarande huvudmanna- skap. Genom konsulenttjänsten kan UHÄzs och nuvarande Lup-nämn- dens organisation och kontaktnät utnyttjas i olika försöksdjursfrågor.

Jag vill framhålla att ett nära samarbete givetvis måste bedrivas mel- lan SVA och UHÄ. Försöksdjurskonsulenterna bör också medverka i den undervisning i försöksdjurskunskap som bedrivs vid främst veteri- närlinjen vid lantbruksuniversitetet och vid övriga universitet och hög- skolor. En annan viktig arbetsuppgift för samtliga centralt placerade försöksdjurskonsulenter blir att som föredragande och experter biträda den centrala försöksdjursnämnden.

Vad avser det regionala behovet av resurser inom försöksdjursområ- det förordar jag, efter samråd med chefen för utbildningsdepartemen- tet, följande. Nuvarande fyra försöksdjursassistenter bör bibehållas med oförändrat huvudmannaskap och med i stort samma arbetsuppgifter som f.n. Vidare är det angeläget att ökad veterinärmedicinsk sakkunskap knyts direkt till vissa högskoleenheter. Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet i höstens budgetarbete därför kommer att

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79: 13 22

föreslå att medel anvisas för två tjänster som försöksdjurskonsulent. Den fortsatta uppbyggnaden av denna organisation får prövas i budget— arbetet de närmaste åren. Målet bör vara att i princip en konsulent ställs till förfogande för behoven inom var och en av högskoleregio- nerna.

Kostnaderna för de av mig i det föregående föreslagna åtgärderna på försöksdjursområdet avser jag att återkomma till i höstens budgetarbete.

Prop. 1978/79: 13 30

Destinationsuppfödning. Utredningens förslag om destinationsuppföd- ning tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remiss- instanser. Endast socialstyrelsen och statens naturvårdsverk avstyrker förslaget. Socialstyrelsen understryker att utnyttjandet av försöksdjur är en absolut nödvändighet i många sammanhang. Åtgärder som försvårar el- ler fördyrar användningen av försöksdjur bör därför inte genomföras. Sta-

Sammanfattning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1975:4) Framtida försörjning med försöksdjur

Allmänna synpunkter. Flera instanser framhåller att utredningen nedlagt ett förtjänstfullt arbete med att kartlägga försöksdjursanvändningens om- fattning och belysa en rad betydelsefulla problemställningar inom detta område. Samtidigt ifrågasätts om utredningen drivit den ekonomiska ana- lysen tillräckligt långt och gett tillräckligt underlag för de organisatoriska lösningar som föreslagits. Dåvarande UKÄ understryker utredningens uppfattning att samhället nu måste ta på sig ett ökat ansvar inom detta fält och framhåller att ökade samhälleliga insatser är av nöden.

Alternativa och kompletterande metoder. Många av remissinstanserna har kommenterat utredningens bedömning av behovet av försöksdjur och möjligheterna att ersätta djurförsök med alternativa och kompletterande metoder. I stort sett delar man utredningens uppfattning att sådana meto- der inte i någon betydande grad kan minska försöksdjursanvändningen inom den närmaste framtiden, men att utarbetandet av sådana metoder bör stimuleras. Många av de remissinstanser som själva har erfarenheter från djurförsök understryker djurförsökens nödvändighet i ett stort antal sam- manhang. Särskilt djurskyddsorganisationema framhåller dock vikten av att en satsning sker på att utveckla alternativa metoder.

Statens naturvårdsverk framför att det skulle ha varit av värde om utred- ningen i vissa fall mer i detalj gått in på möjligheterna till att använda alter- nativa metoder, t. ex. när det gäller frågor som rör den toxikologiska test- verksamheten. Eftersom så inte skett blir framtidsprognosema vad beträf- far försöksdjursanvändning. kostnadsberäkningar för ett centralt uppföd- ningsorgan etc. ytterst osäkra.

tens naturvårdsverk anför bl. a. att förslaget om destinationsuppfödning är dåligt underbyggt.

Flera remissinstanser framhåller att det inte är nödvändigt att kräva till— ståndstvång för samtliga djurslag. Lantbruksstyrelsen anför att i kungörel- sen (1944: 771) med vissa bestämmelser om användning av djur för veten- skapligt ändamål m. m. bör anges vilka djurslag tillståndstvånget skall om- fatta. att tillstånd meddelas av lantbruksstyrelsen och att styrelsen äger medge vissa undantag samt utfärda närmare föreskrifter för försöksdjurs- uppfödningen.

Några remissinstanser påpekar att kravet på destinationsuppfödning kommer att öka kostnaderna för inköp av försöksdjur. Statens medicinska forskningsråd framhåller att dessa kostnader måste täckas antingen genom subventioner till uppfödarna eller ökning av anslagen till förbrukarna.

Central organisation. Utredningens bedömning att en sammanhållen central organisation behövs för handläggning av försöksdjursfrågorna de- las av samtliga remissinstanser. I fråga om utredningens förslag att inrätta

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79: 13 36

ett fristående statligt organ för detta ändamål, benämnt statens försöks- djursinstitut (SFI), råder däremot delade meningar. Flertalet remissinstan- ser avstyrker inrättandet av ett sådant statligt institut eller ställer sig av oli- ka skäl avvaktande. Socialstyrelsen anför att flertalet frågor kring försöks- djurstillgång och -kvalitet redan är tillfredsställande lösta. Bl. a. UKÄ samt jordbrukets högskolor och SVA framhåller att ett självständigt forsknings- institut skulle bli mycket dyrbart. Enligt sistnämnda remissinstans bör för- söksdjursverksamheten i stället knytas till någon befmtlig organisation som dels kan förse verksamheten med erforderlig administrativ och annan service. dels bedriver vetenskaplig forskning inom områden som är av be- tydelse för försöksdjursverksamheten.

Statskontoret föreslår att det föreslagna organet inordnas under jordbru- kets högskolor och SVA. Genom en sådan lösning skapas enligt statskon- toret bättre förutsättningar för ett sambruk av såväl specialistfunktioner som administrativa servicefunktioner' inom Ultunaområdet. Personalbeho- vet bör med en sådan lösning kunna minskas jämfört med utredningens förslag. Jordbrukets högskolor och SVA föreslår att en försöksdjursavdel- ning inrättas vid SVA och framhåller vikten av att förbrukarna av försöks- djur får ett väsentligt inflytande över verksamheten vid försöksdjursenhe- ten. Även lantbruksstyrelsen föreslår en sådan avdelning. En viktig uppgift för en sådan nämnd är att utarbeta budget och program för verksamheten. I nämnden föreslås även ingå representanter från övriga avnämare av för- söksdjur. bl. a. från landstingen, övriga statliga myndigheter och läkeme- delsindustriföreningen. Vidare bör det ingå representanter från producent- sidan samt från djurskyddet.

Flertalet övriga remissinstanser som avvisat förslaget om ett statligt för- söksdjursinstitut, föreslår liknande organisatoriska lösningar för den cen- trala försöksdjursorganisationen.

Riksrevisionsverket (RRV) och försvarets forskningsanstalt (FOA) fm- ner det principiellt otillfredsställande att det påtänkta institutet skulle ut- öva funktioner av myndighetskaraktär, t. ex. bevilja lån, i förhållande till uppfödare som institutet samtidigt skulle konkurrera med.

Samtliga remissinstanser som berört utredningsförslaget om den regio- nala organisationen för försöksdjursverksamheten tillstyrker den av utred- ningen föreslagna utbyggnaden. Flera instanser framhåller att den regiona- la satsningen bör prioriteras och att samtliga sex högskoleregioner bör ges resurser. De remissinstanser som avstyrker ett SFI föreslår att universite- ten blir huvudman för den regionala verksamheten.

Den framtida försöksdjursförsörjningen. Utredningens förslag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Lantbruksstyrelsen, som delar utredningens uppfattning att en viss del av försöksdjursproduktionen i landet bör ske i form av en central statlig uppfödning, framhåller bl. a. att denna produk- tion i första hand bör inriktas på högkvalitetsdjur av typen barriäruppfödda djur. En sådan central uppfödning bör även möjliggöra ett bevarande av vissa särskilt värdefulla avelslinjer inom olika djurslag. Lantbruksstyrel- sen anser vidare att de ekonomiska förutsättningama för en statlig produk- tion av försöksdjur ytterligare bör utredas. varvid även läkemedelsindu- strins intresse av att delta i en centraliserad uppfödning bör beaktas.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör tyngdpunkten av uppfödningen utgöras av icke centraliserad uppfödning, eftersom den hittillsvarande centrala uppfödningen visat sig medföra för höga priser på försöksdjuren. Länsstyrelsen säger sig ha inhämtat att man endast i mindre omfattning är i behov av en mer högklassig kvalitet på djurmaterialet.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79:13 ,_ 37 .... ?. f,.

Läkemedelsindustrijöreningen (LIF) och Scandinavian federation for laboratory animal science (Scand-LAS) är kritiska mot förslagen rörande en statlig produktionsenhet. LIF anför att föreslagen kapacitet är otillräck- lig. speciellt beträffande katt, men även beträffande hund. LIF finner för- slagen mindre väl underbyggda och föreslår därför att försöksdjursuppföd- ningens organisation och lokalisering utreds ytterligare. Scand-LAS finner utredningens analyser bristfälliga och efterlyser därför kompletterande analyser av den statliga uppfödningen av katt, marsvin och kanin.

Byggnadsstyrelsen samt jordbrukets högskolor och S VA anser att frågan om kattuppfödning i KungäIVS Ytterby. som f.n. bedrivs i Göteborgs uni— versitets regi. behöver ytterligare utredas.

Svenska kennelklubben understryker sin tidigare framförda åsikt att all försöksdjursproduktion i princip bör ske i statlig regi. Länsstyrelsen i Väs- ternorrlands län anför samma krav när det gäller hundar till försöksända- mål och framhåller att försvarets hundskola i Sollefteå bör vara en lämplig institution i detta sammanhang. Förutsättningarna härför föreslås därför bli undersökta. Försvarets hundskola anser att utredningen borde ha redo- visat att det finns en statlig myndighet (hundskolan) som förfogar över vis- sa resurser för försöksdjursuppfödning.

Produktionen i Åker och Kungälvs Ytterby. När det gäller frågan om ett eventuellt utökat statligt engagemang inom produktionen av försöksdjur vid Åkers krutbruk och Kungälvs Ytterby anser flertalet remissinstanser att det av utredningen framtagna materialet är alltför bristfälligt för att läg- gas till grund för ett ställningstagande. Några instanser biträder dock ut- redningens förslag. '

Lantbruksstyrelsen framhåller att lokalförhållandena i Åker enligt sty- relsens bedömning inte medger att verksamheten kan drivas på ett ratio- nellt sätt. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen att hela den statliga för- söksdjursproduktionen flyttas från Åkers krutbruk och Kungälvs Ytterby till Uppsalaområdet. i första hand till Lövsta. Lantbruksstyrelsen bedömer det vidare som mycket angeläget att det värdefulla avelsmaterial som i dag finns i Åkers krutbruk (marsvin och kanin) resp. Kungälvs Ytterby (katt) överförs till den nya produktionsenheten. Flera andra instanser förordar en flyttning av den statliga försöksdjursproduktionen. En sådan flyttning ger. såsom bl.a. statens medicinska forskningsråds försöksdjursnämnd framhåller. uppfödningsenheten närhet till all tänkbar expertis i landet i form av djuranvändande institutioner vid Uppsala universitet. livsmedels- verket. socialstyrelsens läkemedelsavdelning samt jordbrukets högskolor och SVA.

Kvalitetsklassif'icering. Utredningens förslag om att förbättra försöksdju- rens kvalitet genom att införa en kvalitetsklassificering tillstyrks av RRV. LUP—nämnden. lit-'smedelsverket, LIF och Scand—LAS. Socialstyrelsen framhåller att en hög kvalitet på försöksdjuren många gånger kan vara mycket betydelsefull. men att vid en mängd undersökningar s. k. lågkvali- tativa djur kan vara tillfyllest. I det senare fallet skulle användandet av djur som kanske betingar flerdubbla produktionskostnader vara ett meningslöst slöseri. Det är enligt socialstyrelsen beklagligt. att försöksdjursutredning- en inte belyst problemet mera inträngande och i kvantitativa termer redo- gjort grupp för grupp för olika expcrimcnttyper och för vilka kvalitetskrav som forskarna har. Liknande kritiska synpunkter redovisas även av sta- tens naturvårdsverk. naturvetenskap/lga forskningsrådet och länsstyrel- sen i Malmöhus län.

Internationell samverkan. Utredningens förslag om en ökad internatio-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1978/79: 13 38

nell samverkan i försöksdjursfrågor berörs kortfattat av ett fåtal remissin- stanser (statens bakteriologiska laboratorium ( SBL), livsmedelsverket, Scand-LAS), vilka alla är positiva till utredningens förslag.

Testverksamhet. Utredningens förslag att viss enklare testverksamhet skulle kunna ske i kombination med den statliga försöksdjursuppfödningen tillstyrks av arbetarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket och Scand-LAS . FOA avvisar denna tanke, eftersom en sådan testverksamhet skulle kräva en betydligt större kompetens än vad som skisserats av utredningen. Livs- medelsverket anser att någon testverksamhet inte bör sammanföras med försöksdjursproduktionen annat än i undantagsfall, t. ex. enklare test så- som pyrogentest.

Statligt stöd. Utredningens förslag att kontraktsuppfödare av försöks- djur skall kunna erhålla statligt stöd tillstyrks av de remissinstanser som berört förslaget. nämligen SBL, UHÄ. lantbruksstyrelsen, jordbrukets högskolor och SVA, länsstyrelsen i Malmöhus län, LIF och Stockholms försöksdjursteknikers förening. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter dock be- hovet av statsbidrag samt kravet på att stöd enbart skall utgå till producen- ter som tillämpar s.k. barriäruppfödning. Sådan uppfödning torde enligt styrelsen främst passa för central statlig uppfödning.

Det underskott som enligt utredningen beräknas uppkomma vid den statliga försöksdjursuppfödningen kommenteras av bl. a. lantbruksstyrel- sen som anser att en full kostnadstäckning vid den statliga uppfödningen bör eftersträvas. Undantag kan dock göras beträffande avels- och utveck- lingskostnader. Detta är ett villkor för att inte konkurrensen med privata uppfödare skall ske på orättvisa villkor. Detta kommer att fördyra använ- darnas kostnader för djuranskaffning. Liknande synpunkter framförs av RRV och länsstyrelsen i Stockholms län.

Utbildning och forskning. Remissinstanserna understryker genomgående utredningens uppfattning att utbildningen och forskningen inom försöks- djursområdet bör bli föremål för statsmakternas särskilda intresse och åt- gärder och att utbildningen bör rikta sig till alla personalkategorier som kan komma att vara verksamma med uppfödning och användning av för- söksdjur. Lantbruksstyrelsen framhåller att brist på personal med speciell sakkunskap i försöksdjursfrågor gör att utbyggnaden av den regionala verksamheten måste ske successivt. Även forskare och försöksdjurstekni- ker måste utbildas — dels vid SVA, dels av de regionala försöksdjursvete- rinärerna. UKÄ understryker att tillräckliga fortbildningskurser inom lan- det i dag saknas beträffande utbildning av de ledande personerna inom för- söksdjurshanteringen. Påbörjade diskussioner om möjligheterna till en samordnad sådan utbildning inom Europa bör därför fortsättas. Sverige skulle i sådant fall kunna svara för något eller några specialområden. Beho- vet av internationell verksamhet på detta fält framhålls även av lantbruks- styrelsen. statens medicinska forskningsråd och Scand-LAS .

• Sida 39
•  Original

Pr0p. 1978/79: 13 39

Sammanfattning av Åkergruppens promemoria (Ds Jo l977:5) Uppfödning av försöksdjur i Åker och Sollefteå

Inledningsvis redovisar Åkergruppenl kortfattat 1972 års försöksdjurs- utrednings förslag, delar av remissinstansernas synpunkter på denna ut- redning samt lämnar en översikt över den beräknade försörjningen av för- söksdjur under år 1977. I bilaga redovisas en reserapport från en studieresa till Schweiz, Västtyskland och Holland. i vilka länder gruppen har studerat modern försöksdjursuppfödning.

Av promemorian framgår att den nuvarande produktionen av försöks- djur i statlig regi sker i Åker (kanin, marsvin), i Kungälvs Ytterby (katt) och i Lund (katt,). Av kanin anges förbrukningen uppgå till ca 20000 djur under år 1977, varav omkring 3 000 produceras i Åker. Sistnämnda djur är av hög kvalitet, men antalet täcker inte det behov av kvalitetsdjur som finns. Förbrukningen av marsvin beräknas till 60000 under år 1977. varav ca 3000 utgör kvalitetsdjur från Åker. Beträffande katt anger gruppen en beräknad förbrukning om ca 5000 djur är 1977, varav 300—400 djur från statlig uppfödning i Kungälvs Ytterby och Lund. Av hund förbrukades samma år ca 2200 djur.

Åkergruppen redovisar kalkyler för en utbyggnad av försöksdjurspro- duktionen i Åker. Produktionen av kanin förutsätts bli utökad från 3 000 till 8000 djur per år och produktionen av marsvin från 3000 till 20000 djur. Vidare föreslås nyetablering av en kattuppfödning omfattande l000 djur per år. Samtliga tre djurarter förutsätts bli uppfödda under strikta barriär- förhållanden i enlighet med både nationell och internationell erfarenhet. En heltidsanställd veterinär eller motsvarande förutsätts behöva knytas till produktionsenheten. Kalkylema avser ett beräknat kostnadsläge i februari 1977 (lönekostnader dock i 1976 års löneläge). Den tid som beräknas åtgå från beslut till de första djurleveransema anges till ca fyra år.

Investeringskostnadema för den kalkylerade utbyggnaden av en statlig försöksdjursproduktion i Åker beräknas till 22,1 milj. kr. Kapitalkostna- dema har beräknats genom att lokaler förutsatts avskrivna på 30 år och in- ventarier m. m. på 15 år. Räntekostnaderna har upptagits till 8%. Kostna- derna har fördelats på resp. djurart i förhållande till den yta och de resurser som skall disponeras. Personalkostnadema anges till 1,7 milj. kr./år.

För första verksamhetsåret erhålls följande kostnader, kr. per djur:

Totalt Exkl. kapitalkostnad Kanin 297 164 Katt 1 150 630 Marsvin 93 57

Åkergruppen framhåller att om nyinvesteringen betraktas som ett en- gångsanslag, vilket anges vara väl motiverat från samhällets synpunkt, kan man bortse från kapitalkostnaden.

* Åkergruppens ledamöter har utgjorts av departementsrådet Rune Henriksson. ordförande, depanementssekreteraren Per Tegnér. avdelningsdirektören Åke Forssman, försöksdjurskonsulenten Lars Wass. professorn Carl-Rune Salenstedt, statsveterinären Karl-Erik Kull, överingenjören Rolf Juhlin och tjänstemannen Karl-Åke Borg.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79: 13 40

Åkergruppens kalkylerade kostnader för en uppfödning av hundar för försöksändamål vid försvarets hundskola i Sollefteå avser en årsproduk- tion av I 000 djur. Med samma antaganden beträffande kostnadsläge m. m. som för Åker redovisas ett totalt investeringsbehov av 7,1 milj. kr., årliga lönekostnader av 0,7 milj. kr. och en kostnad per djur om totalt 1 982 kr., eller 1 200 kr. exkl. kapitalkostnader.

Den kattavel som sker i Kungälvs Ytterby och i Lund bör enligt grup- pens förslag befästas och utvecklas mot en större produktion.

Åkergruppen berör även frågan hur den föreslagna utvidgade statliga uppfödningen av försöksdjur bör samordnas med försöksdjursverksamhe- ten i övrigt. Enligt gruppen är de nuvarande resurserna för samordning alltför små. En utökad produktion innebär därför om inga åtgärder företas en uppenbar risk för att anpassningen av utbudet till efterfrågan på för- söksdjur av olika arter och kvalitetsklasser kan bli otillfredsställande. Gruppen föreslår mot denna bakgrund bl.a. att en ledningsgrupp tillsätts, omfattande två representanter från vardera Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), socialstyrelsen. Universitets-- och högskoleämbetet (UHÄ) och LIF samt två riksdagsledamöter.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79: 13 41

Prop. 1978/79: 13 43 .

Lantbruksstyrelsens förslag om en etisk förprövning av djurförsök

Regeringen uppdrog i december 1976 åt lantbruksstyrelsen att utreda och föreslå åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten. Upp— draget har av styrelsen delegerats till en särskild arbetsgrupp vars prome— moria med förslag till åtgärder daterad den 18 februari 1977 i sin helhet re— dovisas i det följande. Promemorian benämns underbilaga 5:1.

Lantbruksstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att det för ökad kontroll av försöksdjursverksamheteu bör inrättas nämnder för etisk be- dömning av djurförsök redan på planeringsstadiet. Styrelsen ansluter sig härvid till den av arbetsgruppen förordade uppläggningen av den etiska förprövningen.

Lantbruksstyrelsen framhåller att en förutsättning för att styrelsen skall kunna åta sig huvudmannaskapet för de försöksdjursetiska nämnderna är att styrelsen får tillräckliga personella resurser härför. Styrelsen får i detta sammanhang hänvisa till sitt yttrande den 2 mars 1976 över 1972 års för- söksdjursutrednings betänkande (Ds [ l975:4). vari styrelsen bl. a. föreslog att vid lantbruksstyrelsen skulle inrättas en tjänst med placering vid den enhet inom styrelsen som handlägger försöksdjursfrågor. Det torde vara lämpligt att de centrala administrativa arbetsuppgifter som den etiska för- prövningen kommer att medföra handläggs av samma person som svarar för frågor sammanhängande med en eventuell tillståndsgivning för försöks- djursuppfödning.

Arbetsgruppen anför att enligt 16.5 djurskyddslagen skall vad som stad- gas i 14 och 15 åå ej gälla med avseende på djur som används inom för- svarsväsendet. Dessa djur är således undantagna från lantbruksstyrelsens, länsstyrelsens och hälsovårdsnämndens tillsyn. Arbetsgruppen har därför inte behandlat frågan om etisk prövning av djurförsök inom försvarsväsen- det. Underhandskontakt har emellertid tagits med försvarets sjukvårdssty- relse (försvarsöverveterinären) som har tillsynen över djur som används inom försvarsväsendet. Arbetsgruppen har därvid framhållit att det är angeläget att det även inom försvarsväsendet tillsätts en nämnd med lek- mannainslag för prövning av djurförsök från etisk synpunkt. Arbetsgrup- pen anser att det bör ankomma på försvarets sjukvårdsstyrelse (försvars- överveterinären) att närmare utreda denna fråga.

Underbilaga 5:I

PM med förslag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverk- samheteu m. m.

1 Etisk prövning av djurförsök

1.1 Bakgrund

1 förarbetena till nu gällande 1944 års djurskyddslag utgick man beträf- fande användning av djur för vetenskapligt ändamål från att den ende som kunde och borde bedöma nödvändigheten av djurförsök var forskaren. Det

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79: 13 44

lämnades vidare helt åt forskaren att avgöra, om nyttan av ett djurförsök var så stor, att den kunde motivera undantag från grundprincipen att djur inte skulle tillfogas lidande. I den livliga offentliga debatt om djurförsök som förts sedan djurskyddslagens tillkomst har denna uppfattning alltmer ifrågasatts. Krav har framförts på ökad information om och insyn i för- söksdjursverksamheteu och på etisk bedömning av djurförsöken, varvid även lekmän skulle ges möjlighet medverka. En sådan etisk bedömning borde på samma sätt som forskarens egen bedömning avse nyttan och nöd- vändigheten av försöken samt i vilken utsträckning avsteg från föreskrif- terna om bedövning, smärtstillande medel etc. kan tillåtas. Härav följer att bedömningen för att få bästa effekt borde sättas in redan på planeringssta- diet.

Mest lyhörda för dessa krav och önskemål har varit forskarna själva. Medicinska forskningsrådets försöksdjursnämnd har under flera år funge- rat som en central försöksdjursetisk kommitté för bedömning bl. a. av djur- försök i sådana forskningsprojekt för vilka statsbidrag sökts. Vid medi- cinska fakulteten i Uppsala har vidare nyligen försöksvis inrättats en lokal etisk kommitté för bedömning av djurförsök.

1.2 Innebörden av etisk prövning

Samhället har konstaterat att djurförsök är nödvändiga för medicinsk och biologisk forskning men har därmed inte tagit ställning till alla med djurförsök förknippade etiska problem. Varje nytt projekt med djurförsök nödvändiggör på nytt ett ställningstagande ur etisk synpunkt. Det är nämli- gen två aspekter som måste sammanvägas: graden av lidande som kommer att tillfogas djuret och de framsteg i diagnostik eller terapi eller andra vär- den som försöken väntas ge. Ju mer påfrestande ett försök är för djuret, desto mer övertygade måste vi vara om att det är nödvändigt. Detta inne- bär att varje etisk bedömning är ett övervägande som inte kan kodifieras i enkla listor över vad för slags försök som får göras eller inte får göras. I princip bör inte ens det enklaste ingrepp vara tillåtet utan en välgrundad motivering. Samtidigt måste för djuren svåra försök ibland få utföras, om det är enda vägen att finna svaret på en angelägen fråga.

Som redan påpekats har denna bedömning hittills lämnats åt forskaren själv. Arbetsgruppen är av den uppfattningen att detta förtroende inte missbrukats. Inte minst från forskarhåll har emellertid framhållits risken av att varje yrkesutövare blir blind för de dagliga problemen och att detta kan innebära en fara från djurskyddssynpunkt. Som mest angeläget fram- står därvid att forskaren frågar någon till råds innan nya försök påbörjas.

Skapandet av den tidigare nämnda lokala etiska kommittén i Uppsala är ett försök att ge fastare form åt det önskade samrådet och samtidigt tillmö- tesgå allmänhetens berättigade krav på insyn. Verksamheten har varit upplagd enligt de linjer som angivits ovan. Strävan har varit att utan onö- dig byråkrati och tidsförlust kunna ge forskaren råd och handledning för djurförsöken. Något absolut tvång för forskaren att söka eller följa råden har dock inte funnits, utan det hela har byggt på ett ”gentlemen's agree- ment" att så sker. Även om det kunde varit värdefullt med en längre för— söksverksamhet i Uppsala att bygga på, har arbetsgruppen funnit det nöd- vändigt och möjligt att redan nu skapa fastare regler för försöksdjursverk- samheten i hela riket med tillvaratagande av hittills vunna erfarenheter från Uppsalaförsöket.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/ 79: 13 45

1.3 Försöksdjursetiska nämnder

Enighet råder inom arbetsgruppen om att ett organ med lekmannainslag bör inrättas för etisk bedömning av djurförsök. Gruppen har valt att kalla detta organ försöksdjursetisk nämnd. Som framgår av vad som sägs i fort- sättningen om nämndens arbetssätt m. m. aVSer gruppen härvid inte nämnd i exempelvis inom kommunallagstiftningen vedertagen mening. Av skäl som vidare utvecklas under 1.7 har arbetsgruppen funnit det nödvän-

digt med statligt huvudmannaskap för nämnderna. _ . . Utöver den etiska bedömningen och därav föranledd rådgivning till fors-

karna skall nämnderna sträva efter att skaffa sig överblick över samtliga djurförsök inom sitt verksamhetsområde. Den etiska bedömningen skall ske redan på planeringsstadiet (förprövning).

Vid förprövningen skall bl.a. följande punkter och frågeställningar be- aktas.

a) Forskningsprojektets ändamål

b) Vad nytt avses att vinnas med ifrågavarande försök?

c) Försöksplanen (1) Finns andra möjligheter att lösa frågeställningen?

e) Kan metodiken modifieras för att lindra djurens lidande?

f) Har försök av samma typ gjorts tidigare? Genom den ökade kontakten i de försöksdjursetiska nämnderna mellan lekmän och forskare borde på sikt ökad förståelse såväl för nödvändighe- ten av djurförsök som för önskemålen om återhållsamhet i fråga om för- söksdjursanvändningen kunna uppnås.

1.4 Förankring i lagstiftning

Det är ofrånkomligt att såväl inrättandet av försöksdjursetiska nämnder som reglering av deras verksamhet och forskarnas skyldighet att under- ställa nämnderna planerade djurförsök för etisk bedömning måste förank- ras i gällande lagstiftning. Detta synes lämpligast ske genom införande av en ny 12 aå jämte viss ändring i l4å 2 mom. djurskyddslagen (1944:219) samt införande av en ny 2 aå i Kungl. Maj:ts kungörelse (1944z771) med vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m.

1.5 Nämndernas antal och placering

Ett hela landet omfattande system av försöksdjursetiska nämnder torde inte medge inrättandet av sådana nämnder i varje kommun och ännu mind- re vid varje institution som bedriver djurförsök. Arbetsgruppen har därför ansett det vara mer realistiskt att föreslå inrättandet av tills vidare sex re- gionala nämnder, en i varje högskoleregion. Allteftersom erfarenhet vin- nes kan antalet nämnder utökas. om så skulle visa sig ändamålsenligt.

Det är önskvärt att bedömningen i nämnderna blir så likformig som möj- ligt. Detta kan åstadkommas exempelvis genom att företrädare för nämn- derna med viss regelbundenhet sammankallas för diskussion av verksam- heten.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1978/ 79: 13 46

1.6 Nämndernas sammansättning

De försöksdjursetiska nämnderna skall vara sammansatta av forskare, försöksdjurspersonal och lekmän, varvid de tre kategorierna bör ha lika många representanter vardera. Antalet ledamöter bör anpassas till för- söksdjursverksamhetens omfattning i resp. region men bör inte understiga 15. Inom varje kategori skall en så mångsidig sammansättning som möjligt eftersträvas. Bland forskarna skall således olika ämnesområden vara före- trädda. Försöksdjurspersonalen bör som representanter ha såväl djurvär- dare som laboratoriepersonal. Lekmannarepresentanterna skall till minst halva antalet utgöras av företrädare för djurskyddsorganisationer.

] nämnderna skall finnas ordförande och vice ordförande. Ordföranden sammankallar till och leder plenarsammanträdena samt svarar för att nämndens arbete löper så smidigt som möjligt.

Erforderliga sekretariatstjänster torde kunna köpas inom regionen.

1.7 Tillsättning av nämnderna

Med hänsyn till att de försöksdjursetiska nämndernas verksamhet kom- mer att omfatta ett flertal kommuner inom flera län och att ledamöterna representerar ett flertal olika kategorier måste det finnas ett lämpligt över- gripande organ som har att utse ledamötema (huvudman). Eftersom hu- vudmannen dessutom bl. a. måste ta på sig kostnader i form av arvoden. rese- och traktamentsersättningar, ersättning för förlorad arbetsförtjänst, kostnader för sekreterartjänster. blanketter, kontorsmaterial osv., finner arbetsgruppen det nödvändigt att lantbruksstyrelsen utser ledamöterna. Detta bör i fråga om forskare och försöksdjurspersonal ske efter förslag från högskoleregionstyrelserna. Dessa förutsätts härvid samråda med inom regionen befintliga forskningsinstitutioner, läkemedelsindustrier, sjukvårdsinrättningar m.m. och i fråga om försöksdjurspersonal med de- ras personalorganisationer. Vad lekmännen beträffar bör, med tanke på nödvändigheten av att erhålla ett tillräckligt stort antal för ändamålet sär- skilt lämpade personer. djurskyddsrepresentanterna föreslås av Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Svenska djurskyddsföreningen och Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Övriga lekmannaledamö- ter, varav en om möjligt bör vara etiker. föreslås av regionstyrelsen. Vid tillsättningen bör i möjligaste mån tillses att ledamöter av de olika kategori- erna i nödvändig omfattning finns tillgängliga på orter, där institutioner, lä- kemedelsfabriker etc. bedriver djurförsök i större omfattning.

Ledamöterna bör lämpligen utses för en mandattid av fyra år. Första gången utses dock halva nämnden för en mandattid av två år. Härigenom kommer halva nämnden att vartannat: år utses på nytt.

Ordförande i försöksdjursetisk nämnd utses av lantbruksstyrelsen efter förslag från regionstyrelsen. Vice ordförande utses inom nämnden.

1.8 Nämndernas arbetssätt

1.8.1 Ansökningsblankett

Ansökan om förprövning av nytt projekt eller avsevärd förändring av re- dan pågående sådant skall inges till vederbörande regionala nämnd. Det är viktigt att ansökan inges i god tid, särskilt i fråga om projekt för vilka an- slag söks hos Medicinska forskningsrådet eller andra forskningsfonder, där anhopning av ansökningar kan befaras. Ansökan skall ske på särskild

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79: 13 47

blankett, som avses utformas i ett set om tre blanketter. varav ett ex- emplar för försöksdjursetiska nämnden, ett exemplar för försöksledaren och ett exemplar för hälsovårdsnämnden. Arbetsgruppen vill betona vik- ten av att i ansökningsblanketten används uttryck och formuleringar som i största möjliga utsträckning kan förstås av lekmännen.

Vid förprövningen tas bl. a. hänsyn till vilken typ av försök det är fråga om med avseende på det lidande som djuren kan tillfogas. Härvid används som hjälp en s.k. kategorikatalog. Denna kategorikatalog grundar sig på de normer för klassificering av djurförsök som antagits av medicinska forskningsrådet. Djurförsöken är i katalogen uppdelade på sex kategorier, varvid kategori 1 avser ingrepp av föga smärtsam karaktär eller inga in- grepp alls, och övriga kategorier avser försök som i stigande grad innebär risk för att lidande skall förorsakas djuren.

Med hänsyn till den mångfald forskningsprojekt som förekommer bedö- mer arbetsgruppen det som orealistiskt att kräva, att alla planerade försök, oberoende av kategoritillhörighet, skall genomgå en etisk förprövning. Preliminära erfarenheter från försöksverksamheten i Uppsala tyder på att den övervägande delen (uppskattningsvis ca 85 %) av alla djurförsök tillhör kategorierna l, 2 och 3, vilka inte bedöms förorsaka djuren någon smärta av betydande omfattning.

Arbetsgruppen föreslår därför att ansökan om etisk förprövning tills vidare begränsas till att omfatta försök tillhöriga kategorierna 4, 5 och 6, där det måste anses som synnerligen önskvärt att de försöksdjursetiska nämnderna noggrant prövar, om inte försökets uppläggning kan modifieras för att lindra djurens lidande. I de fall det vid planeringen av ett försök rå— der tveksamhet huruvida försöket skall hänföras till kategori 3 eller 4 bör ansökan om förprövning ske. Likaså bör prövning komma till stånd när ett projekt förändras till en prövningspliktig kategori.

Tryckning av ansökningsblankett och kategorikatalog görs hos lant— bruksstyrelsen. Styrelsen distribuerar blanketterna till de sex regionala nämnderna, varifrån forskarna får rekvirera dem.

1.8.2. Sekretessfrågor Ansökan om förprövning måste kunna sekretesskyddas. I vissa fall kan nämligen uppgifterna i ansökningshandlingama röja yrkeshemlighet eller forskningsresultat. vilkas offentliggörande kan vara till men för vederbö- rande person eller företag. Sekretesskungörelsen (193927) måste därför kompletteras i detta avseende. Det får ankomma på vederbörande sökande att vid ansökans ingivande begära sekretesskydd och att ange motiven här- för.

1.8.3 Ansökningarnas närmare behandling Nedan angivna rutiner avser normalfallet, då försöksledaren ingivit an- sökan innan försök påbörjas. Om det i något fall under pågående försök skulle inträffa en akutsituation, som kanske innebär en kategoriförändring, kan det bli nödvändigt att göra avsteg från rutinen. Försöksledaren får i så- dana fall handla efter egen bedömning och snarast möjligt i efterhand un- derställa fallet nämndens prövning.

l.8.3.l Försöksledare - tre ledamöter

Ansökningsblanketten skall av försöksledaren, om möjligt vid personlig kontakt, för prövning underställas minst tre ledamöter i försöksdjursetiska nämnden. varvid samtliga tre i nämnden ingående kategorier skall vara

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79: 13 48

representerade. I fråga om forskarna är det naturligt och lämpligt att ansö- kan om möjligt underställes forskare inom det ämnesområde projektet av- ser. ] övrigt bör tillses att ansökningama fördelas så jämnt som möjligt mellan ledamöterna.

De tre ledamöterna skall efter genomförd prövning avge utlåtandet ”godtagbart" eller "ej godtagbart" och bekräfta detta med sina under- skrifter. Vid behov står det ledamöterna fritt att ta kontakt med andra av nämndens ledamöter, och dessa kan härvid genom underskrift på utlåtan- det ge sin mening till känna. Det förutsättes också att de av 1972 års för- söksdjursutredning föreslagna försöksdjursveterinärema framdeles kan stå till ledamöternas förfogande för att besvara tekniska frågor (exempel- vis rörande olika ingrepps innebörd m.m.) som kan uppkomma i samband med bedömningen.

l.8.3.2 Utlåtande: ”godtagbart"

Är de tre ledamöterna eniga om utlåtandet "godtagbart”, får försöksle- daren omedelbart igångsätta försöket.

l.8.3.3 De tre ledamöterna oeniga

Är de tre ledamöterna inte eniga, skall ärendet hänskjutas till nämnden för avgörande snarast möjligt.

l.8.3.4 Utlåtande: ”ej godtagbart"

Är de tre ledamöterna eniga om utlåtandet "ej godtagbart", men för- söksledaren inte låter sig nöja med detta, skall ärendet hänskjutas till nämnden för avgörande.

Om försöksledaren accepterar de tre ledamöternas utlåtande och förkla- rar sig ämna avstå från försöket, behöver ärendet inte hänskjutas till nämn- den. Hälsovårdsnämnden skall dock underrättas på sätt som föreskrivs i l.8.3.5.

1.8.3.5 Delgivning av utlåtande Sedan försöksledaren tagit del av utlåtande från de tre ledamöterna eller från nämnden och genom påtecknande bekräftat detta, skall, sedan för- söksledarens eget exemplar avskiljts, övriga exemplar utan dröjsmål över- sändas till nämndens sekreterare, vilken i sin tur svarar för att ett exemplar utan dröjsmål översändes till berörd hälsovårdsnämnd. Vid utlåtande "ej godtagbart” skall även den för djurförsöken vid institutionen (motsvaran- de) ansvarige underrättas.

l.8.3.6 Plenarsammanträden

Den försöksdjursetiska nämnden håller urtima sammanträde när så er- fordras enligt l.8.3.3. och 1.8.3.4. Därutöver hålls lagtima sammanträden två gånger om året.

Till plenarsammanträde kan vid behov kallas särskilda sakkunniga. Senast fjorton dagar före lagtima sammanträde skall sekreteraren tillse att samtliga ledamöter erhåller kopior på de ansökningar som prövats se- dan föregående sammanträde.

Ansökningar som inkommit de sista två veckorna före sammanträdet kan också upptas till behandling trots att de föreläggs ledamöterna först vid sammanträdet.

Vid sammanträdena skall föras protokoll utvisande vilka ansökningar som behandlats och vilka utlåtanden som avgivits. Kopia av protokoll

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79: 13 49

skall för kännedom översändas till berörda försöksledare och hälsovårds- nämnder.

Vid sammanträdena skall sådana ärenden, mot vilka någon av ledamö- terna haft erinran, ägnas särskild behandling. Om nämnden härvid ändrar ett utlåtande till ”ej godtagbart” skall protokollsutdrag även sändas till den för djurförsöken vid institutionen (motsvarande) ansvarige. Då försö- ket emellertid vid förprövningen bedömts som godtagbart anser arbets- gruppen att ifrågavarande försök inte skall behöva avbrytas. Till ledning vid bedömningen av likartade försök i framtiden skall övriga försöksdjurs- etiska nämnder för kännedom tillställas nämnda protokollsutdrag.

Nämndens beslut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal skall nämndens utlåtande bli "ej godtagbart”. Nämnden är beslutsmässig när minst hälften av ledamöterna är närvarande eller i annat fall om minst en fjärdedel av nämndens samtliga ledamöter är eniga om beslutet.

Hälsovårdsnämnd i kommun där försöksdjursverksamhet förekommer skall underrättas om tid och plats för plenarsammanträden. Representant för sådan hälsovårdsnämnd äger närvara vid sammanträdena och har där- vid yttranderätt men inte rösträtt.

1 .9 Kostnadsfrågor

Arbetsgruppen föreslår att årsarvode utgår till ordförande i försöks- djursetisk nämnd med l 000 kr. och till övrig ledamot med 500 kr. Summan av dessa arvoden torde inte komma att överstiga l00000 kr. Därutöver ut- går vid plenarsammanträden rese- och traktamentsersättning samt ersätt- ning för styrkt förlorad arbetsförtjänst. Då antalet urtima sammanträden är omöjligt att uppskatta är det svårt att göra någon beräkning av hur stora dessa kostnader blir. Eftersom det övervägande antalet ledamöter kan för- väntas vara bosatta på platsen för sammanträdena torde kostnaderna upp- skattningsvis komma att uppgå till högst l00 000 kr. Utöver ovan angivna kostnader tillkommer kostnader för sekreterartjänster (beräknad kostnad för sex halvtidstjänster ca 210000 kr.) samt blanketter och diverse kon- torsmaterial (uppskattningsvis ca 20000 kr.). De sammanlagda kostnader- na kommer sålunda att uppgå till ca 500000 kr.

1.10 Hälsovårdsnämndernas behandling av de förprövade djurförsöken

Som framgår av ovanstående har de försöksdjursetiska nämnderna en- dast en rådgivande funktion. Arbetsgruppen förutsätter dock att försöksle- dama kommer att följa nämndens utlåtanden.

Hälsovårdsnämndema skall som framgår av l.8.3.5 fortlöpande hållas informerade om den etiska nämndens ställningstaganden. Etiska nämn- dens utlåtanden och protokoll samt de iakttagelser hälsovårdsnämnden själv kan ha gjort vid sina inspektioner utgör beslutsunderlag för de åtgär- der enligt l4å djurskyddslagen , som hälsovårdsnämnden anser sig böra vidta till förhindrande av att försöksdjuren utsätts för onödigt lidande.

Tillkomsten av de försöksdjursetiska nämnderna medför ingen utökning av den tillsynsverksamhet som åvilar hälsovårdsnämnderna. Den etiska förprövningen kommer att utgöra ett stöd för hälsovårdsnämndema vid deras tillsynsverksamhet. Genom att jämföra uppgifterna i försöksdjurs— joumaler och ansökningshandlingar om etisk förprövning kan hälsovårds— nämnderna kontrollera att typen av försök inte har ändrats eller att avsteg från övriga lämnade uppgifter - exempelvis åtgärder för att reducera dju- rens lidande Ä— inte har gjorts.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79: 13 50

1.11 Överklagande

Försöksledare som av hälsovårdsnämnden meddelats föreläggande i ärende rörande djurförsök har rätt att överklaga hälsovårdsnämndens be- slut, varvid den vid djurskyddstillsynen gängse besvärsordningen skall an- vändas.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79: 13 51

Sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens för- slag om en etisk förprövning av djurförsök

Förslaget om förprövning från etisk synpunkt av djurförsök tillstyrks el- ler lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Endast ett fåtal ställer sig helt avvisande. Några vill avvakta med genomförandet till dess viss för- söksverksamhet har avslutats.

Från en del håll föreslås vissa ändringari arbetsgruppens förslag. Sålun- da anser statskontoret att de lokala högskolemyndighetema bör vara hu- vudman för verksamheten. Statens ' naturvårdsverk. länsstyrelsen i Malmöhus län och statliga läkemedelsproduktionens forskningsnämnd är av den uppfattningen att statens medicinska forskningsråd bör bli huvud- man. I fråga om sammansättningen av de föreslagna försöksdjursetiska nämnderna anser jordbrukets högskolor och SVA, länsstyrelsen i Malmö- hus län samt statliga läkemedelsproduktionens forskningsnämnd att fors- karna bör tillförsäkras majoriteten. Dessa remissinstanser ansluter sig där- vid till den uppfattning som framförs av en reservant inom arbetsgruppen. Denne framhåller att föreställningen att lekmannainslag skulle vara den bästa garantin för att förhindra omotiverade djurförsök är felaktig. I stället torde forskarrepresentantema vara de som har de största förutsättningama att vara kritiska. En etisk bedömning av ett djurförsök innebär nämligen. enligt reservanten, att graden av djurets lidande ställs i relation till försö- kets vikt. vilket fordrar i hög grad expertkunnande. Länsstyrelsen i Öster- götlands län och Föreningarna djurens vänners riksorganisation framhål— ler att försöksdjurspersonalen torde dela forskarnas åsikter i fråga om djur— försök. För att inte lekmännen skall komma i underläge i de etiska nämn- derna bör därför. enligt sistnämnda instanser, forskare och försöksdjurs— personal inte ha flera representanter i nämnderna sammantaget än lekman— nasidan. Utöver nu angivna kategorier föreslår dessa instanser att i varje nämnd skall ingå en ”neutral" ledamot som helt bör vara sakkunnig i vete- rinärmedicinska frågor.

Prop. 1978/79:13 52

Lantbruksstyrelsens undersökning av möjligheterna att uttnyttja al- ternativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök

Regeringen uppdrog i december 1976 åt lantbruksstyrelsen att undersö- ka möjligheterna att utnyttja alternativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök. Uppdraget delegerades av styrelsen till en särskild arbetsgrupp vars rapport redovisas i det följande. Lantbruksstyrelsen, som i april l9'17 överlämnat rapporten till regeringen, ansluter sig i alla de- lar till de av arbetsgruppen framförda synpunkterna.

Arbetsgruppen framhåller att frågan om s. k. alternativa och komplette- rande metoder är så stor och komplicerad, att arbetsgruppen inte ansett sig ensam kunna ta ställning därtill. Frågan torde inte kunna lösas utan över- gripande internationella insatser. Gruppen framhåller i det sammanhanget att ifrågavarande metoder är föremål för uppmärksamhet inom en expert- grupp som tillsatts av Europarådet. Arbetsgruppen bedömde det emeller- tid nödvändigt att i första hand få utrett begreppen "alternativa och kom- pletterande metoder” samt få belyst i vilken utsträckning sådana metoder i dagens läge kommer till användning och om nya användningsområden kan tänkas för sådana metoder. Gruppen uppdrog därför åt några forskare att utarbeta promemorior härom.

Professorema Karl-Johan Öbrink och Jan Pontén vid Uppsala universi- tet har i PM "Alternativa metoder till djurförsök” lämnat allmänna syn- punkter på frågan. Professor Claes Ramel vid Stockholms universitet har rubricerat sin PM ”Några synpunkter rörande in vitro och in vivo metoder vid testning för mutagenicitet". (Med in vitro = i reagensglaset, avses här andra metoder än djurförsök och med in vivo = i livet, avses djurförsök). Docentema Rolf Öhman och Erik Lycke vid Göteborgs universitet har be- handlat "Vävnadsodlingssystem som alternativ till djurexperimentella för-

söksmodeller — neurofarmakologiska. synpunkter" resp. ”Användning av djur i mikrobiologi”. Arbetsutskottet har den 4 mars 1977 vid överläggning med Ramel, Öbrink och Öhman diskuterat såväl promemoriorna som frå- geställningen i dess helhet. Som en sammanfattning av vad därvid fram- kommit får utskottet med överlämnande av promemoriorna anföra följan— de.

Såväl lantbruksstyrelsen som tidigare veterinärstyrelsen har under en följd av år i yttranden över riksdagsmotioner och andra förslag om s.k. al- ternativa metoder till djurförsök anfört att olägenheterna med försöksdjur — anskaffningskostnaderna, svårigheterna att få friska och genetiskt full- goda djur, att få goda djurstallar och välutbildad personal etc. — är så stora att ingen forskare skulle använda försöksdjur, om det gick att nå samma resultat med andra testmetoder. Forskama vitsordar denna uppfattning och framhåller dessutom som självklart att ingen forskare i onödan vill ut- föra djurförsök, allra minst sådana, som kan förorsaka djuren lidande.

Studier på isolerade organ eller celler utgör ett utomordentligt viktigt fält inom den biologiska och medicinska. forskningen. Resultaten från dessa försök är oumbärliga. Metoderna i fråga kan dock endast inom vissa forsk- ningssektorer och för begränsade syften (exempelvis viss diagnostik, bio- logisk analys och vaccinproduktion) sägas vara verkligt alternativa, dvs. göra djurförsök obehövliga. I det allt övervägande antalet fall blir dessa andra metoder endast komplement till djurförsöken. Det är givetvis önsk-

Prop. 1978/79: 13 . 53

värt att användningsområdet för sådana metoder utvidgas i all tänkbar ut- sträckning. Det är därför nödvändigt att forskningsmedel ställs till förfo- gande för forskningsprojekt där andra testmetoder än djurförsök används och för att experiment med försöksdjur, isolerade organ, isolerade celler, cellodling och subcellulära studier skall kunna bedrivas parallellt.

Arbetsutskottet vill i detta sammanhang framhålla att behovet av för- söksdjur kan minskas på andra vägar än genom övergång till andra testme- toder. En sådan väg är att ställa högre krav på kvaliteten hos försöksdju- ren, varigenom antalet kontrollförsök kan nedbringas. En annan väg är att förbättra djurens närmiljö (burar, klimatologiska förhållanden m. m.) samt deras vård och eftervård.

Förslag har vid flera tillfällen framförts om skapande av ett särskilt forskningsinstitut för utvecklande av "altemativa" metoder till djurför- sök. Detta avvisas dock av forskarna, som hävdar att all forskning måste utgå från en viss problemställning och inte enbart inriktas på att få fram en viss teknik. Kostnaderna för ett dylikt institut skulle säkerligen inte stå i rimlig proportion till de resultat som där kan uppnås.

Arbetsutskottet ansluter sig till de synpunkter som framkom vid över- läggningarna med Ramel, Öbrink och Öhman att den önskade utvecklingen av andra testmetoder än djurförsök bör främjas på så sätt att forskningsrå- den ges särskilda tilläggsanslag för ändamålet. Råden skulle härvid kunna främja sådana projekt, där vid problemets lösande annan testmetod än djurförsök kommer till användning, antingen enbart eller parallellt med dit- tills brukliga djurförsök.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79: 13 54

Sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens un- dersökning av möjligheterna att utnyttja alternativa och komplette- rande metoder i stället för djurförsök

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningsförslaget. Statens medi- cinska forskningsråd framhåller bl. a. att det förhållandet att cellbiologisk teknik under de senaste åren alltmer börjat tillämpas inom andra forsk- ningsområden också kan förväntas resultera i ökade möjligheter att parti- ellt ersätta djurförsök. Enligt rådets uppfattning stöds bäst den av alla öns- kade utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder till djurför- sök genom att rådet tillförs ökade resurser som möjliggör en bred satsning på en rad forskningsfält inom rådets ansvarsområde. Samtidigt ligger det i rådets intresse att mer specifikt stimulera denna utveckling, vilket kan ske genom att vid avvägning mellan olika projekt ge projekt inriktade på ut- veckling och prövning av alternativa och kompletterande metoder ett före- träde framför andra projekt som inte är helt relaterade till den inomveten— skapliga (interna) prioriteringen. Rådet har en betydande erfarenhet som visar att detta tillvägagångssätt att inväga en extern prioritering för vissa projekt är mer framgångsrikt och leder till snabbare resultat än ett system som är byggt på öronmärkning av resurser för specifika ändamål.

Några av remissinstanserna framför en begränsad kritik emot förslaget. Universiteten [ Lund och Göteborg, vilkas synpunkter inhämtats av UHÄ. samt SACO/SR, finner det mindre lämpligt att forskningsrådens medel till viss del skulle reserveras för forskning med metoder som utgör alternativ till djurförsök. Forskningsrådens uppgift bör således vara att främja forskning på basis av projektets innehåll och värde och inte på grund av särskild metodologi.

RRV anser kostnaderna för att utveckla alternativa testmetoder bör prö- vas av berörda forskningsråd inom ramen för befintliga medel. Tilläggs- anslag bör således inte anvisas.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län framhåller att en central instans bör tillskapas som insamlar och förmedlar kunskaper angående alternativa försöksmetoder.

Följande tre remissinstanser ställer sig starkt kritiska gentemot försla- gen.

Svenska kommunförbundet anser att framtaget material inte ger den all- sidiga information om nuläget som krävs för en omorganisation av samhäl- lets regler för djurexperiment. Innan ställning tas till frågan om ett särskilt forskningsinstitut för utveckling av alternativa metoder, resp. en bedöm- ning sker av behovet av särskilda tilläggsanslag, bör en kartläggning göras av hur försöksdjuren används under 1978: Djurexperimentens syfte, meto- der och —- iförekommande fall — antalet plågsamma försök.

Föreningarna djurens vänners riksorganisation anser att traditionella försöksdjurssynpunkter tillåtits dominera utan några ansatser att inhämta internationellt kunnande. Lantbruksstyrelsen har inte kritiskt granskat framkomna uppgifter och dess slutsatser är därför bristfälliga. Föreningen föreslår bl. a. att ett statligt institut inrättas för alternativa metoder med uppgift att bedriva forskning. utbildning samt dokumentation-information.

Enligt Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök har lantbrukssty-

Prop. 1978/79: 13 55

relsen inte fullföljt sitt uppdrag att framlägga förslag till alternativa och kompletterande metoder till djurförsök, eftersom samtliga alternativ till djurförsök inte behandlats. Ett flertal sådana finns och de befinner sig un— der stark utveckling. vilken dock bromsas upp av brist på anslag och in- tresse från traditionellt inriktade forskares sida.

Samfundet ifrågasätter vidare om det är lämpligt att behandla sjukdomar med en ökad produktion och användning av läkemedel. Alternativa meto- der är nödvändiga av främst djuretiska skäl. De är samtidigt motiverade även från strikt vetenskapliga utgångspunkter.

Nordiska samfundet föreslår att ett statligt institut inrättas för utveck- ling av alternativa forskningsmetoder. Slutligen kräver samfundet förbud mot alla plågsamma djurförsök enligt lag samt en rad åtgärder i syfte att minska djurförsökens omfattning.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79: 13 56