Prop. 1979/80:176

om ändring i brottsbalken (spioneri m.m.)

Prop. l979/80: l76

Regeringens proposition 1979/80: 176

om ändring i brottsbalken (spioneri m. rn.)

beslutad den 30 april l98t)

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringspt'otokoll denna dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WlNBERG

Sammanfattning av betänkandet

(Ds Ju 1979: 6") översyn av spioneribrottet m. m.

Riksdagen antog i maj 1976 i samband med beslut angående ändring av bestämmelserna om spioneri ett uttalande att det beträffande sådana spio- nageformer, som har politisk eller ekonomisk inriktning men samtidigt faller utanför den nuvarande brottsbeskrivningen för spioneribrottet. er- fordras närmare överväganden. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen upp- hävande av bestämmelserna mot beljugande av myndighet. samhällsfarlig ryktesspridning och tagande av utländskt understöd. Beslutet inncbar vi- dare bland annat att brottet ryktesspridning till fara för rikets säkerhet skulle begränsas till att i princip gälla endast då krig eller beredskapstill- stånd råder. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1978. Riksdagen uttalade i detta sammanhang att. med hänsyn till de meningsmotsättningar som yppats i fråga om i vilken utsträckning de s. k. ryktesspridningsbrot- ten bör vara kriminaliserade. dessa borde bli föremål för förnyade övervä- ganden.

Regeringen tillsatte ijanuari l977 spionbrottsutrcdningen för att se över de bestämmelser som riksdagen angivit. Utredningen skulle även ta upp frågan om behovet av en lagstiftning mot propaganda som finansieras från utlandet.

Spioneri och annan underrättelseverksam/rer

Utredningen har funnit att det finns mycket som talar för att den främ- mande underrättelseverksamheten under de senaste decennierna alltmer inriktats på politiska. ekonomiska och industriella förhållanden. Nuvaran- dc bestämmelse om spioneri avser förhållanden vilkas uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet. Bestämmelsen kan endast i speciella fall bli tillämplig på sådant spionage som inte har direkt militär anknytning eller rör folkförsörjningen i krig. Utredningen har emel- lertid inte funnit skäl att föreslå bestämmelser med särskild tillämpning på politiskt eller ekonomiskt spionage.

Beträffande politiskt spionage finner utredningen inte anledning att skydda andra uppgifter än sådana som skall hållas hemliga. Utredningen utgår från att en ny sekretesslagstiftningl nmer att erbjuda ett tillräckligt skydd mot sådan verksamhet.

Beträffande industrispionage och annat ekonomiskt spionage har utred- ningen övervägt en bestämmelse med särskild inriktning på de fall då industrispionage skulle kunna skada rikets intressen. En sådan bestämmel- se skulle emellertid bli alltför vag och lämna utrymme för skönsmässiga bedömningar. För införande av mer generella bestämmelser mot industri-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1979/80: 176 27

spionage erfordras överväganden av annat slag än dem utredningen haft att göra.

Under utredningsarbetet har framförts tanken på en bestämmelse riktad mot själva bedrivandet av hemlig underrättelseverksamhet för främmande makt. Utredningen har emellertid funnit att behovet av en sådan bestäm- melse inte är särskilt framträdande och att det inte skulle gå att på ett helt tillfredsställande sätt avgränsa bestämmelsen.

[ fråga om spioneri föreslår utredningen den ändringen att lagtexten i spioneriparagrafen förtydligas så att det klart framgår att bestämmelsen kan tillämpas på politiskt och ekonomiskt spionage.

Två ledamöter har reserverat sig och föreslagit införande av en bestäm- melse mot att bedriva hemlig underrättelseverksamhet.

R_vkresspridningsbrotran

Utredningen har inte funnit anledning att beträffande ryktesspridnings- brotten föreslå annan ändring än som motiveras av hänsynen till rikets säkerhet. Gällande lag har i detta hänseende alltför begränsat tillämp- ningsområde. Det finns behov av en bestämmelse mot ryktesspridning även i en del "skymningslägen" mellan krig och fred. Emellertid torde det förhålla sig så att det endast är i mycket särpräglade situationer. såsom under krig eller allvarliga orostillstånd. som ett rykte eller en osann uppgift kan framkalla fara för rikets säkerhet. Utredningen föreslår därför att det åter införs en generell bestämmelse mot ryktesspridning till fara för rikets säkerhet. Det föreslagna stadgandet innebär att det blir straffbart att sprida falskt rykte eller annat osant påstående, som med hänsyn till krig eller annat allvarligt orostillstånd är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet. Med orostillstånd menas då inte bara våldsamma oroligheter utan också betydelsefulla utrikespolitiska förändringar i vårt lands närhet. Då farlig ryktesspridning kan antas ske även genom tryckt skrift. föreslår utredning— en vidare att en bestämmelse av motsvarande innehåll införs i tryckfrihets- förordningen (TF).

'l're ledamöter har reserverat sig mot en utvidgning av bestämmelserna mot falsk ryktesspridning.

Tagande av utländsk! understöd

Utredningen anser det självklart. att främmande makt. internationella organisationer eller internationellt kapital inte bör få påverka opinionsbild- ningen i politiska frågor i vårt land genom ett dolt ekonomiskt understöd. Emellertid skulle en bestämmelse mot att mottaga utländskt understöd bli föga effektiv. Den skulle därtill bli tillämplig på en del fall, som det knappast finns anledning att lagstifta mot. Med hänsyn härtill och till att behovet av en bestämmelse även i övrigt framstår som föga angeläget, anser utredningen att den inte bör föreslå någon bestämmelse. En för

• Sida 28
•  Original

Prop. 1979/80:176 28

landet farlig agitation torde istället böra stävjas genom upplysning och offentlig diskussion.

Tre av utredningens ledamöter har reserverat sig i denna del och föresla- git införande av en bestämmelse mot tagande av utländskt understöd.

RESERVATIONER OCH SÄRSKILT YTTRANDE

Reservationer av

a) Allan Hernelius och Åke Polstam mot utredningens ställningstagan- de ifråga om ändring av spioneribestämmelserna.

Det torde vara ställt utom varje tvivel att vårt land är föremål för en omfattande underrättelseverksamhet från andra länders sida. Denna verk- samhet riktar sig för närvarande mot praktiskt taget alla samhällsfunk- tioner i Sverige. Det rent militära intresseområdet är sedan gammalt före- mål för uppmärksamhet. Samhällsutvecklingen i Sverige och utomlands har emellertid medfört att även områdena för teknik, industri, vetenskap och politik utsätts för en alltmera intensiv uppmärksamhet från utlandet. 1 verksamheten använder man också alltmera avancerade tekniska hjälpme- del och förfinade metoder.

Genom den nu gällande spionerilagstiftningen skyddas genom straff för utlämnande endast uppgifter. vilkas röjande kan medföra men för rikets säkerhet. Det innebär att i praktiken ansvar för spioneri endast blir aktu- ellt. när underrättelseverksamheten rör militära förhållanden. Spionerimål är också numera sällan förekommande. Det är således tydligt att en bety— dande del av den underrättelseverksamhet som bedrives inte är kriminali- serad eller på grund av bevissvårigheter inte blir beivrad.

Härav följer inte nödvändigtvis att det skulle föreligga ett starkt behov av utvidgningar av gällande straffbestämmelser. En betydande del av den främmande underrättelseverksamheten torde ske i godtagbara former och gälla förhållanden, som det inte ligger i vårt lands intresse att dölja. En viktig uppgift för en diplomatisk beskickning är just att införskaffa infor- mation om det land där beskickningen vistas.

Dock förekommer utanför spioneribestämmelsens tillämpningsområde främmande underrättelseverksamhet som bedrives i hemlighet och'som avser såväl militära som industriella. ekonomiska och politiska förhållan- den. vilka det liggeri svenskt intresse att skydda. Vi anser att det inte bör möta några större betänkligheter att ingripa med straffbestämmelser mot viss sådan verksamhet. Man bör därvid särskilt beakta att även den som lämnar ut uppgifter. som i dag inte äl straffskyddade. till en främmande underrättelsetjänst därigenom gradvis kan komma i en beroendeställning till främmande makt. Ett från början oskyldigt uppgiftslämnande kan leda till spioneri i brottsbalkens mening.

Vi anser därför att det bör införas en bestämmelse. som utvidgar straff- barhcten beträffande hemlig underrättelseverksamhet åt främmande makt.

En sådan bestämmelse skulle kunna intas som ett tredje stycke i BrB 19: 10 och ha följande lydelse.

• Sida 29
•  Original

Prop. l979/80: 176 . ' 29

För olovlig underrättelseverksamhet skall likaledes dömas den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt. för att gå främmande makt tillhanda. hemligen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter rö- rande svenska förhällanden. vilkas uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets intressen. eller till dylik verksamhet lämnar med- verkan som ej allenast är tillfällig.

Den straffbara handlingen föreslås bestå i att bedriva verksamhet för att anskaffa uppgifter rörande svenska förhållanden. ] uttrycket verksamhet ligger ett krav på att det skall föreligga en följd av handlingar. vilka tidsmässigt eller på annat sätt ståri sådant sammanhang att de kan uppfat- tas som delar i en verksamhet. Den straffbara gärningen bör därvid känne- tecknas av ett visst mått av planmässighet och organisation. Anskaffande av enstaka uppgifter straffbelägges inte i denna bestämmelse.

] förslaget uppställes vidare krav på att verksamheten skall ske hemli- gen. Detta rekvisit anser vi uppfyllt om regelmässigt ett konspiratoriskt beteende iakttas. Hemligt kan ett förfarande också vara. om det sker utan sådana försiktighetsmått som kan betecknas som konspiratoriska. men kontrahenterna utgått från att de meddelade uppgifterna var förtroliga och det av tillvägagångssättet i övrigt framgår att vederbörande förstått att deras handlingssätt var otillbörligt.

För att inte helt bagatellartade uppgifter skall straffskyddas. har i försla- get uppställts den ytterligare förutsättningen att uppenbarande av uppgif- terna för främmande makt skall kunna medföra skada för rikets intressen. Med rikets intresse menar vi ett allmänt intresse av inte obetydlig omfatt- ning. Även industrispionage mot ett enskilt svenskt företag bör kunna falla under bestämmelsen, om spionaget kan påverka landets ekonomi.

Rekvisitet ”men för rikets intressen" är vidsträckt och den närmare innebörden därav är svårbestämd. Genom att kravet på att verksamheten skall ske med direkt uppsåt att gå främmande makt till handa. får bestäm- melsen ändå nöjaktig avgränsning.

Den föreslagna bestämmelsen kommer i första hand att kunna tillämpas på dem som i mera betydande omfattning ägnar sig åt underrättelseverk- samhet. de s.k. kontaktmännen. Dessa. som ofta är anställda vid en främmande diplomatisk beskickning och åtnjuter diplomatisk immunitet. kommer i förekommande fall att kunna förklaras inte önskvärda i landet. Därutöver kan finnas anledning att straffbelägga de fall där någon lämnar medverkan till sådan verksamhet och medverkan inte är enbart tillfällig. För straffbarhet i dessa fall erfordras'emellertid att gärningsmannen är medveten om att hans handlingar ingår som en del i en underrättelseverk- samhet av det slag som nu är i fråga.

Med hänsyn till att den nu föreslagna bestämmelsen har som syfte att förhindra spioneri och att den endast straffbelägger handlingar. som ut- föres i direkt uppsåt att gå främmande makt till handa. torde den inte stå i strid med regeringsformens regler om informationsf'rihet. Bestämmelsen är

• Sida 30
•  Original

Prop. 1979/80: 176 30

därtill genom de begränsande rekvisiten så klart avgränsad att den endast omfattar sådana fall där ett otvetydigt intresse av kriminalisering förelig- ger.

Åtal för underrättelseverksamhet kan i vissa fall tänkas ta utrikespolitis- ka följder av oönskat slag. Vi anser därför att ätal bör kunna väckas först efter förordnande av regeringen.

b) Per Hilding, Anna-Greta Leijon och Yngve N_vquist mot utredning- ens förslag om ändring av bestämmelsen angående ryktesspridning till fara för rikets säkerhet.

Genom riksdagsbeslut 1976. som trätt i kraft den I januari 1978. avskaf- fades straffbestämmelserna mot beljugande av myndighet och samhällsfar- lig ryktesspridning. Vidare överfördes brottet ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till krigsartiklarna och inskränktes till att gälla under krig eller beredskapstillstånd.

Ändringarna var grundade på ett utredningsförslag som fått bred anslut- ning vid rcmissbehandlingen. Riksdagsbeslutet togs med stor majoritet och såvitt angick ändringarna i TF på grundval av ett enhälligt betänkande av konstitutionsutskottet.

Utredningens majoritet föreslår nu att brottet ryktesspridning till fara för rikets säkerhet utvidgas och på nytt införes i 19 kap. BrB samt att en vidgning av tillämpningsområdet görs i 'l'F för att möjliggöra motsvarande inskränkning i tryckfriheten. Innebörden av majoritetsförslaget är att kri- minaliseringen utsträcks till att gälla också under allvarligt orostillstånd.

Utredningen delar enhälligt det synsätt som låg till grund för l976 års riksdagsbeslut. nämligen att ryktesspridning i första hand motverkas ge- nom upplysning genom massmedia och med andra medel. Utredningsma- joriteten har emellertid funnit att det i en del fall kan möta svårigheter att nå ut till allmänheten med en riktig information. Vad som tydligen främst föresvävar majoriteten är situationer med våldsamma inre oroligheter. Till detta vill vi göra den kommentaren att i sådana situationer förefaller en kriminalisering vara av föga värde. Under krig eller i varje fall under beredskapstillstånd är detju förutsatt att samhällsförhållandena skall vara ordnade. varför en kriminalisering kan ha en viss preventiv effekt.

Utredningsmajoriteten framhåller själv att en utvidgning av bestämmel- sen till att omfatta fall då allvarligt orostillstånd råder medför att den blir vag och inte lämnar mycken ledning för rättstillämpningen. Den precise- ring som sker genom kravet på samband mellan faran för rikets säkerhet och krig eller annat allvarligt orostillstånd innebär enligt vår mening inte att den kritiken bortfaller. Det är särskilt allvarligt att inskränkningar föreslås i tryckfriheten på grundval av så vagt utformade rekvisit.

Sammanfattningsvis anser vi att det under utredningsarbetet inte fram- kommit sådana skäl att det nu finns anledning att föreslå ändringar i den reglering av ryktesspridningsbrotten som trädde i kraft så sent som den I januari l978.

• Sida 31
•  Original

Prop. l979/80: 176 . 3l

(') Allan Hernelius. Per Hilding och Åke P()lstam mot utredningens ställningstagunde ifråga om tagande av utländskt understöd.

[ likhet med spionbrottsulredningens majoritet anser vi att en från utlan- det finansierad propaganda i främmande makts intresse rörande svenskt statsskick eller åtgärder i rikets inre och yttre styrelse innebär betydande faror för den fria meningsbildningen i landet. 'l'ill skillnatl från samma majoritet anser vi emellertid att sådana gärningar bör bekämpas även med straffbestämmelser.

Majoriteten åberopar som skäl för sin ståndpunkt att för samhällets försvar kräves i första hand att kunskap vinnes och sprides om det främ- mande understödet. Det låter säga sig. Men. som lagrådet på sin tid framhöll. såväl den främmande makten som mottagare av stödet har up- penbarligen klar för sig betydelsen från opinionsbildningssynpunkt av att understödet och dess ursprung icke kommer till allmänhetens kännedom. Självfallet blir det betydligt lättare att hemlighålla utländskt understöd om det inte längre blir en uppgift för polis- och åklagarmyndighet att beivra tagande av sådant understöd. Om trots detta rykte skulle uppstå om sådant stöd. är det för de inblandade givetvis angeläget att förneka och dementera sådant rykte. Uppgift kommer då att stå mot uppgift och klarhet icke någonsin att vinnas.

Över huvud taget ter det sig motbjudande att en verksamhet av detta slag — givande och tagande av utländskt stöd i antytt syfte —- icke på något sätt skulle kriminaliseras. Verksamheten skulle därmed bli straffrättsligt helt fri. Redan därav följer att möjligheten att värva medarbetare i Sverige för ändamålet skulle underlättas. Verksamheten skulle ju vara fri från straff enligt BrB.

Majoriteten anser vidare att tagande av utländskt understöd normalt icke kan klarläggas utan ett tidsödande utredningsarbete. Det kan i vissa fall — långt ifrån alltid — vara sant. Det är emellertid ett argument utan bärkraft och det gäller i fråga om många brott. t. ex. narkotikabrott; under alla förhållanden måste man nämligen beakta strafflagstiftningens preven- tiva effekt. Det får inte heller föranleda en lagstiftarnas hjälplöshet inför uppgiften att även på detta område söka värna den fria meningsbildningen och den allmänna opinionens frihet. Stora penningbelopp. insatta för att påverka den allmänna meningen. från främmande makt. eller från Statsbo- lag eller från multinationella företag. vilka handlari denna makts intresse. kan skickligt användas i något av nutidens massmedia. Därvid kan de. som utländskt exempel visar. antingen genom ryktesspridning eller genom för- såtlig propaganda påverka opinionen på ett sätt som kan bli till allvarlig risk för landets egna säkerhetsintressen.

Att utländskt understöd även efter andra världskriget lämnats till svens- ka rörelscr eller organisationer torde vara känt. Det kan ha lämnats i olika former. Möjligheterna är många. subsidier via tryckcriprcssen från stats- bolag. genom stora tryckeribeställningar eller på annat sätt. Ändå torde

• Sida 32
•  Original

Prop. 1979/80: 176 32

lagbestämmelserna ha haft en starkt återhållande effekt. Om dessa icke införes på nytt. eller om intresset för Sverige ökar. kan läget snabbt ändras. Samhället bör då icke stå utan medel att möta sådana försök till påverkan.

Enighet torde räda om att den avskaffade bestämmelsen om tagande av utländskt understöd var alltför vidsträckt. En person i Sverige kan tänkas mottaga understöd för att bedriva propaganda i främmande makts intresse utan att understödet behöver ha utländskt ursprung och utan att givaren behöver stå i förbindelse med främmande makt. [ den mån understödet ges av en svensk, som i överensstämmelse med sin egen politiska uppfattning försöker påverka opinionen. skulle det vara direkt stötande att kriminali- sera mottagande av understödet. Men bestämmelsen blir rimlig om till- lämpningsomrädet inskränkes till fall. där understödet bevisligen kommer från utlandet och ges i främmande makts intresse. En på så sätt modifierad bestämmelse skulle kunna ha följande lydelse:

Den som av främmande makt eller eljest från utlandet av någon som handlar i främmande makts intresse mottager penningar eller annan egen- dom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller annorledes påverka den allmänna meningen om statsskicket eller om åtgärder i rikets inre eller yttre styrelse. dömes för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år.

Vi förordar införandet av en sådan bestämmelse.

Särskilt yttrande av OlofFrånstedt. Jag ansluter mig till reservationerna ovan under a) och c).

• Sida 33
•  Original

Prop. 1979/80: l76 33

Förslag till

lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Enligt riksdagens beslut föreskrives att 7 kap. 4 & tryckfrihetsförordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 4 &

Med beaktande av det i ! kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar:

!. högförräderi. förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen. regeringen. riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bi- stånd framtvingas eller hindras. såframt gärningen innebär fara för uppsä- tets förverkligande:

försök. förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi:

2. krigsanstiftan. såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd:

3. uppror. förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen. regeringen. riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras. såframt gärningen innebär fara för uppsätets förverkligande:

försök. förberedelse eller stämpling till sådant uppror:

4. landsförräderi eller landssvek. i vad därigenom. då riket äri krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äga tillämpning. någon förleder krigsfolk hörande till rikets eller med riket förbunden stats krigsmakt eller andra som äro verksamma för försvaret av riket till myteri. trolöshet eller modlöshet eller genom osann framställning sprider misströs— tan bland allmänheten eller begår annan dylik förrädisk gärning som är till men för försvaret eller för folkförsörjningen eller, om riket är helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan att militärt motstånd förekom— mer. för motståndsverksamheten:

försök. förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek'.

5. landsskadlig vårdslöshet. i vad därigenom någon av oaktsamhet begår gärning som avses under 4:

6. uppvigling. varigenom någon söker förleda till brottslig gärning. svi- kande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet:

7. ryktesspridning till fara för ri- 7. ryktesspridning till fara för ri- kets säkerhet. varigenom. då riket kets säkerhet. varigenom någon är i krig eller eljest i lag meddelade sprider falskt rykte eller annat bestt'immelser om sådant brott äga osant påstående. som med lu'inxyn

• Sida 34
•  Original

Prop. 1979/80: l76

Nuvarande lydelse

tillämpning. någon sprider falskt rykte eller annat osant påstående. som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet. eller till främmande makt framför eller låter framkom- ma sådant rykte eller påstående:

l-"öreslagven lydelse

till krig eller annat allvarligt oros- tillstånd är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet. eller till främ— mande makt låter framkomma så- dant rykte eller påstående;

8. hot mot eller missaktning för folkgrupp av viss ras. med viss hudfärg. av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse'.

9. förtal. varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klander- värd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. dock ej om det med hänsyn till omständig- heterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den:

lll. förtal av avliden. om gärning som avses under 9 är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den frid. som bör tillkomma den avlidne: eller

ll. förolämpning. varigenom någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymlligt beteende mot ho-

nom.

Förslag till

Lag om ändring av brottsbalken

Enligt riksdagens beslut föreskrives i fråga om brottsbalken dels att 22 kap. Zaä skall upphöra att gälla. dels att 19 kap. 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i balken skall införas en ny paragraf. l9 kap. 13%. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

[9 kap. 5 5

Den som. för att gå främmande makt tillhanda. obehörigen anskaf- far. befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk. vapcn. förråd. import. export eller förhållande i övrigt. vars uppen- barande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet. dömes. vare sig uppgiften är riktig eller ej. för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla. om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller

Den som. för att gå främmande makt tillhanda. obehörigen anskaf- far. befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk. vapen. import. export. tillverk- ningssätt. underhandlingar. beslut eller förhållande i övrigt. vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomor- dentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet. dömes. vare sig uppgiften är riktig eller ej. för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla. om någon i

• Sida 35
•  Original

Prop. 1979/80: 176

Nuvarande lvdelse

tager befattning med skrift. teck- ning eller annat föremål som inne- fattar sådan uppgift.

Föreslagen lydelse

syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift. teckning eller annat föremål som innefattar sådan upp— gift.

l3å

framför falskt rykte eller annat osant påstå-

Om någon bland allmänheten sprider eller till hämmande makt eller låter _l'ramkamrna

ende som med hänsyn till krig eller annat allvarligt orostillstånd iir äg— nat att framkalla fara för rikets sä— kerhet. dömes för n!ktesspridniug till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1979/80: 176 36

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Ju 1979: 6) Oversyn av spioneribrottet m. m.

Remissinstanser

Remissyttranden har inkommit från justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen. överbefälhavaren. beredskaps- nämnden för psykologiskt försvar. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt. länsstyrelsen i Stockholms län. yttrandefrihetsutredningen (Ju l977: It)). Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO). Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund. För- eningen Sveriges åklagare. Pressens samarbetsnämnd. Sveriges författar- förbund och Sveriges industriförbund. '

RÄ har till sitt yttrande fogat yttranden från överåklagarna i Stock- holms. Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarna i Värm- lands län och Norrbottens län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har som svar på remissen åberopat det av Sveriges industriförbund avgivna yttrandet.

Remissyttrandena ! Spioneri

Utredningens uttalanden om innebörden av gällande straffbestämmelsc mot spioneri föranleder inte erinringar från någon remissinstans. Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan delar också utredningens uppfattning att spioneribestämmelsen behöver förtydligas så att det bättre framgår att den äger tillämpning i fråga om kvalificerande former av indu- strispionage och politiskt spionage mot rikets säkerhet.

Annan mening än utredningens i fråga om behovet av förtydligande av spioneribestämmelsen uttalas dock av Sveriges ji'ir/attarjörbund. Enligt förbundet kräver givetvis rikets säkerhet att vissa förhållanden hålls hemli- ga och att hemlighållandet kringgärdas med straffskydd. Samtidigt är det dock nödvändigt. att dessa förhållanden så långt möjligt kan bli föremål för politisk debatt och kontroll i vid mening. Eftersom det i praxis fastslagits att information och debatt i massmedia konstituerar indirekt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. är det av yttersta vikt att de förhållanden som måste hcmlighållas blir så snävt angivna att den legitima informationsverk- samheten inte äventyras. Utredningen hävdar att dess förslag till omfor-- mulering av 19 kap. 5 5 BrB icke innefattar någon lagändring i sak utan endast ett förtydligande av vad som redan gäller. Det är möjligt att så är

• Sida 37
•  Original

Prop. l979/80: 176 37

fallet. Varje (extändring i en lag mäste emellertid ha någon innebörd. Det är inte alltid möjligt att antecipera vilka vägar som öppnas genom ändring- ar eller omformuleringar av lagtext. Detta gäller även när det uttryckligen förutsätts att ändring i sak ej är avsedd. På ett område som berör grund- lagsfästa fri» och rättigheter bör man vara särskilt försiktig med opäkallade textändringar vilkas konsekvenser man inte till fullo kan överblicka. Pres- sens samarbetsnänznd vill för sin del ifrågasätta om det är nödvändigt att i förtydligande syfte göra den av utredningen föreslagna kompletteringen av spioneriparagrafen. eftersom den inte ändrar bestämmelsens räckvidd. medan yttrandefrihetsutredningeu är tveksam till om ändringen ger så stora vinster i fråga om bestämmelsens klarhet att den är befogad.

När det gäller den närmare utformningen av l9 kap. 5 & BrB uttalar Iänsåklagaren i Norrbottens län tveksamhet mot att markera bestämmel- sens tillätnplighet i fråga om industrispionage genom att införa ordet "till— verkningssätt”. Enligt länsåklagarens mening är kapacitetsfrågor av vä- sentligt större betydelse för rikets säkerhet och i valet mellan exemplifie- ringen framstår "industriell kapacitet" som lämpligare. särskilt som det i dag icke är ovanligt att tillverkningssätt i olika sammanhang säljs till utlandet i samband med uppförande av hela fabriksanläggningar. Överbe- fälhavaren riktar kritik mot uttrycken "import och export”. Det kan inte uteslutas att föremålen för spionage kan gälla andra uppgifter och förhål— landen än vad de traditionella import- och exportbegreppen representerar och som är av betydelse att skydda av hänsyn till folkförsörjningen i krig. Överbefälhavaren föreslår därför att uttrycket ersätts med "förhållanden av ekonomisk art". Vidare menar överbefälhavaren att uttrycket "förråd" bör kvarstå. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar finner det inte accepta- belt att begreppet "förråd" utesluts. Tvärtom borde enligt överstyrelsens mening ett förtydligande göras genom att inskjuta "beredskapslager och _ andra" före ordet förråd. Som ett argument för sin ståndpunkt nämner överstyrelsen att det vid några tillfällen i skrivelser från privatpersoner till andra myndigheter förekommit uppgifter om vissa förråds storlek och sammansättning. Hur dessa hemliga uppgifter kommit till ifrågavarande personers kännedom är ej utrett. Även JK. RÅ. Öl'cl'åklutfar'fn i Göteborg. Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt, Sveriges donutre/i'ir- bund och Föreningen Sveriges åklagare motsätter sig att ordet "förråd" utmönstras ur lagtexten.

När det gäller frågan om det behövs ytterligare kriminalisering av spio- nage och annan underrättelseverksamhet med politisk eller ekonomisk inriktning är meningarna starkt delade bland remissinstanserna.

Till utredningsmajoritetens ståndpunkt att sådan ytterligare kriminalise- ring inte erfordras ansluter sig Svea hovrätt. länsåklagaren i Värmlands län. _vttrandefriltetsutredningen (majoriteten). TCO och Ft'ireningen Sveri- ges åklagare. Samma mening kommer till uttryck i yttrandet frän pressens santarbetsnämnd. som anför. '

• Sida 38
•  Original

Prop. i979/80:176 38

Samarbetsnämnden delar majoritetens uppfattning att skäl inte finns för att föreslå bestämmelser med särskild tillämpning på politiskt och ekono- miskt spionage. Den argumentering som två rescrvanter anför för sitt förslag på denna punkt visar enligt samarbetsnämmlens uppfattning vilka utomordentliga svårigheter sotn uppstår vid tillämpningen av en lag som i fredstid kriminaliserar icke militär underrättelscverksamhet vad gäller in- dustriella. ekonomiska och politiska förhållanden. Övervakningen av en sådan lagstiftning skulle kunna tänkas medföra att polisens uppmärksam- het riktadcs mot insamlandet av uppgifter om ekonomiska och politiska förhållanden som massmedia kan vilja insamla som underlag för sina opinionsbildande reportage.

Även RÅ säger sig dela den mening som redovisas av utredningens majoritet att en utvidgning av spioneribestämmelsen till att avse andra intressen än men för rikets säkerhet skulle leda till att gränsen för stadgan- dets tillämplighet blir Vag och osäker. Lättsåklagareu i Norrbottens län framhåller att han. i likhet med utredningens majoritet. anser att "men för rikets intresse” är en alltför vag begränsning för att läggas till grund för en kriminalisering. Rikets intresse kan ju växla högst avsevärt från tid till annan och fråga måste även ställas vem som i så fall skall göra det auktoritativa uttalandet om vad som innefattas i "men för rikets intresse". Anledning kan finnas tro att begreppet skulle kunna bli föremål för stora meningsskiljaktigheter. Bakom utredningsmajoritetens ståndpunkt ställer sig vidare Malmö tingsrätt och överåklagaren i Malmö. vilka båda remiss- instanser dock framhåller att det beträffande industrispionage behövs and- ra överväganden än dem utredningen haft att företa och att det med hänsyn till angelägenheten av att svenska intressen på detta område bereds ett bättre skydd än för närvarande är erforderligt med ytterligare utredning. Stockholms tingsrätt anför att. när det gäller politiskt spionage som inte orsakar men-för rikets säkerhet men väl skadar rikets intressen. tingsrätten delar utredningsmajoritetens uppfattning att i annat sammanhang föreslag- na bestämmelser rörande tystnadsplikt och handlingssekretess är till fyl- lest och ger ett tillräckligt skydd. Vad beträffar industrispionage anser tingsrätten dock att frågan bör utredas närmare.

Rikspolisstyrelsen. som ger uttryck för annan mening än utredningens majoritet. hänvisar i sitt yttrande till den hemställan om översyn av spio- nerilagstiftningen som styrelsen gjorde hos regeringen den 30 september l975 samt anför: Enbart det av utredningen föreslagna förtydligandet av spioneriparagrafen ger inte tillräckligt skydd mot skadlig underrättelse- verksamhet mot riket. Flertalet av de spioneriutredningar som sedan l950- talet lett till åtal visar. att gärningsmännen redan i ett mycket tidigt skede bedrivit någon form av underrättelseverksamhet utan att rättsliga åtgärder då kunnat vidtagas mot dem. I de främmande underrättelsetjänsternas arbetsmetoder ingår att metodiskt och gradvis binda uppgiftslämnare så fast till verksamheten att dessa inte har någon möjlighet att själva avbryta kontakterna utan att bli komprometterade. Härigenom har ett ogenom-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1979/80: 176 39

trångligt mönster för den fortsatta och för rikets säkerhet menliga verk— samheten tillskapats. Det kan tilläggas att i underrättelsetjänst ocksä sker ett hänsynslöst utnyttjande av uppgiftslämnares rädsla för repressalier mot anhöriga i andra länder ävensom hot om sådana åtgärder. ()m sådan främmande underrättelseverksamhet som bedrivs obehörigt eller hemligt och med konspirativa metoder straffbeläggs. får man möjlighet att ingripa redan innan en alltför besvärande situation uppkommit för den enskilde och uppgiftslämnandet nått därhän att men för rikets säkerhet uppstått. Styrelsen har den bestämda uppfattningen att det för att effektivt bekämpa mot riket skadlig underrättelseverksamhet är erforderligt att själva bedri- vandet av hemlig sådan verksamhet kriminaliseras som spioneri.

Även JK hänvisar i sitt yttrande till rikspolisstyrelsens hemställan hos regeringen samt anför: Rikspolisstyrelsen får förutsättas mer än någon annan myndighet besitta erfarenheter och kunskaper om hur och i vilken omfattning underrättclseverksatnhet bedrivs mot vårt land och måste där- för förutsättas vara väl skickad att bedöma om gällande bestämmelser medger ett effektivt bekämpande av underrättelseverksamhet i moderna former. Jag fäster därför stor vikt vid rikspolisstyrelsens uppfattning i saken. Ett konstaterat behov utgör enligt min uppfattning ett så starkt skäl för ändring att man bör avstå endast om motskälen väger mycket tungt. Huruvida det konstaterade behovet är större eller mindre liksom ovisshet om behovcts storlek anser jag vara av underordnad betydelse i samman- hanget. Skulle det visa sig att behovet är obetydligt eller skulle det rent av visa sig att något behov inte föreligger. blir följden av en utvidgad krimina- lisering endast att denna sällan eller inte alls kommer till tillämpning. Att om eller när behov aktualiseras stå utan möjlighet till straffrättsligt ingri- pande vore däremot olyckligt. Fråga ärju om verksamhet som skadar för riket viktiga intressen. Svårigheterna att åstadkomma en skarp avgräns- ning av det straffbara området är helt visst stora men bör inte få föranleda att man avstår. särskilt som den möjligheten står till buds att för åtal föreskriva regeringens förordnande. Det nu anförda föranleder mig att tillstyrka ändring av spioneribestämmelserna. och jag kan därvid i huvud- sak ansluta mig till vad som anförs i reservationen mot utredningens ställningstagande i denna del.

Överåklagarun i Smek/mim anser att det förslag utredningens majoritet lämnat inte är tillräckligt för att komma till rätta med problemen med politiskt och industriellt spionage. Han hänvisar därvid bl. a. till att det för åklagare och domstolar uppstår stora svårigheter när frågan om straffbar- het för industriellt spionage beror av hypotetiska framtidsbedömningar om vilken betydelse industriella hemligheter och andra hemliga forskningsrön kan tänkas få vid framställningen av ny svensk krigsmateriel. särskilt som det ankommer på åklagaren att styrka insikt hos den misstänkte om den framtida militära användningen. Samma sak gäller rekvisitet "men för rikets säkerhet". Åklagaren måste visa att detta rekvisit omfattas av den

• Sida 40
•  Original

Prop. 1979/80: 176 40

misstänktes uppsåt. dvs. att fråga varit om politiskt eller industriellt förhål- lande av sådan dignitet att det kunnat medföra men för rikets säkerhet om ett röjande skett till främmande makt. Överåklagaren anser därför. i likhet med utredningens reservanter. att en generell bestämmelse som straffbe- lägger hemlig underrättelseverksamhet av politisk. ekonomisk och indu- striell natur bör införas i l9 kap. lf) & BrB. _

Reservanternas förslag till ändring av straffbestämmelsen om olovlig underrättelseverksamhet i l9 kap. lfls' BrB biträds också av Öl't'l'åkltl- guran i Gött'burg. ("ii'crhtf/t'il/tttraren. en ledamot ut' _vttrttnddrihctsutrt'd- ningen samt Sveriges indttstri/i'irbttn(I.

Sveriges tlatnarqfi'n-lntnd tar i sitt yttrande upp det i promemorian re- dovisade s. k. Guillaume—fallet i Förbundsrepubliken 'l'yskland samt anför: Förbundet anser i motsats till utredningen att det behövs ytterligare krimi— nalisering av politiskt spionage. Det framstår enligt förbundets mening som ytterligt otillfredsställande om en agentverksamhet åt främmande makt av det slag som bedrivits av Guillaume inte kan bestraffas annat än som brott mot tystnadsplikt. Straffskalan för nämnda brott är inte alls adekvat för sådan verksamhet. Förbundet menar vidare att det inte finns anledning bortse från möjligheten av att ett parallellfall till Guillaume-fallet kan inträffa i Sverige — dvs. att främmande makt anlitar en agent som är placerad på en nyckelpost i samhället. Visserligen hari nuvarande läge det känsliga förhållandet mellan de båda tyska staterna ingen motsvarighet i vårt lands förhållande till främmande makter. Lagstiftningen måste emel- lertid utformas också med tanke på att situationen i framtiden kan drastiskt förändras så att rikets internationella ställning blir mera sårbar och främ— mande makters intressen för hemlig information om politiska och ekono- miska förhållanden mera framträdande. Förbundet menar också att utred- ningen överdrivit de lagtekniska svårigheterna. En lagstiftning mot poli- tiskt spionage kan förslagsvis inriktas direkt på de fall som i allmänhet torde vara allvarligast. nämligen då någon som är ålagd tystnadsplikt med direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda röjer sådan uppgift som skall hållas hemlig enligt de stadganden i nya sekretesslagen som tar sikte på Sveriges förbindelser med annan stat eller på rikets centrala finanspoli- tik. penningpolitik och valutapolitik. En straffbestämmelse med sådan innebörd torde kunna inarbetas i stadgandena om obehörig befattning med hemlig uppgift. BrB l9: 7—8. Förbundet menar vidare att ytterligare över- väganden kan behövas i fråga om kriminaliseringen av industrispionage samt av sådan underrättelseverksamhet som kan komma att utvecklas till spioneri och som enligt reservanternas förslag skulle straffbeläggas enligt I9 kap. IO & BrB.

När det gäller spioneribestämmelsen tar RÅ slutligen upp frågan om skärpta straff för s. k. flyktingspionage. RÅ hänvisar till att en ökande invandring av utländska medborgare under senare år ägt rum från olika länder. där politisk och social oro råder. Många av dessa invandrare har

• Sida 41
•  Original

Prop. 1979/80: 176 41

uppgett sig vara utsatta för förföljelse i sina hemländer. Avslöjanden av dessa människors personliga förhållanden kan orsaka oöverskådlig skada inte bara för dem själva utan även för närstående i hemlandet. På grund härav anser RÅ att det finns skäl att ytterligare överväga en straffskärp- ning för denna form av olovlig underrättelseverksamhet.

2 Ryktesspridning

Utredningsmajoritetens förslag att genom bestämmelse i l9 kap. 13 & BrB återinföra ett straffstadgande mot ryktesspridning till fara för rikets säkerhet tillstyrks av JK. Malmö tingsrätt. överåklagurna i Stockholm och Göteborg. Öt'erbq/älhavaren, ('.t'vt'rst_vrel.s"en för ekonomisktförsvar. en I('- damot av _vttrandq/"rihetsutredningen samt Föreningen Sveriges åklagare.

Överbefälhavaren tillägger följande. Det är viktigt att understryka att i första hand skall falsk ryktesspridning som är till fara för rikets säkerhet motverkas med saklig upplysning och information. Det kan emellertid. som utredningen anser. finnas sådana situationer då anledning föreligger att med andra medel söka motverka skadlig ryktesspridning. Avfattningen av det utvidgade förslaget kan tyckas vagt formulerat genom att bestäm- melsen omfattar fall då allvarligt orostillstånd råder. Men genom att en precisering sker i och med att ett krav införs på samband mellan faran för rikets säkerhet och krig eller annat allvarligt orostillstånd så är stadgandets tillämpning begränsat till vissa bestämda förutsättningar och detta är till ledning för rättstillämpningen.

JK framhåller att den av utredningens majoritet förordade utvidgningen av det nuvarande straffstadgandet är helt obetydlig och knappast kan inge betänkligheter med hänsyn till tryckfriheten och yttrandefriheten. För- eningen Sveriges åklagare menar att det synes föreligga behov av den föreslagna bestämmelsen. men att uttrycket ”allvarligt orostillstånd" är vagt och bör förtydligas i lagstiftningsärendet.

Svea hovrätt, överåklagaren i Malmö och Sveriges domarejörbund för- ordar i sina yttranden en mera långtgående kriminalisering av falsk ryktes- spridning än vad utredningsmajoritetens förslag innebär. Svea hovrätt hänvisar till det yttrande som avgavs av hovrätten i anslutning till lagänd- ringen år l976 där hovrätten bl.a. anförde. att det förefaller vanskligt att helt lita till den fria debatten och massmedias vilja och förmåga att medver- ka till erforderliga tillrättalägganden. och därför avstyrkte förslaget att upphäva straffstadgandena mot samhällsfarlig ryktesspridning. beljugande av myndighet och ryktesspridning till fara för rikets säkerhet. Hovrätten framhåller vidare att vad som härefter förekommit inte ger hovrätten anledning frångå sin tidigare uppfattning om behovet att lagbestämmelser mot uppsåtligt spridande av osanna uppgifter. Vad beträffar det av utred- ningsmajoriteten framlagda förslaget till lagstiftning anser hovrätten att

• Sida 42
•  Original

Prop. l979/80: 176 42

uttrycket "allvarligt orostillstånd" är vagt och svårt att avgränsa eller närmare definiera. Den nu gällande avgränsningen till krig och beredskaps- tillständ är klar och otvetydig. men när räder "allvarligt orostillstånd"? Bestämmelsen är därför med den föreslagna lydelsen svår att tillämpa. Hovrätten föreslär i stället den lösningen att en generell bestämmelse återinförs mot säkerhetshotande ryktesspridning. Bestämmelsen kan lämpligen byggas på stadgandena i lb kap. (» å och |?) kap. 8 & BrB innan lagrummen ändrades genom 1976 ärs lag. Enligt Sveriges domarefä'irhtmd blir det straffvärda området för ifrågavarande brott tillräckligt avgränsat genom kravet att ryktesspridningen skall vara ägnad att framkalla fara för rikets säkerhet. Det ligger i sakens natur att det företrädesvis är under krig. beredskapstillständ eller andra allvarliga orostillstånd som falska rykten kan framföras med sådan genomslagskraft att rikets säkerhet kan kommai fara. Däremot är det mindre troligt att sådan fara kan uppkomma under mera stabila förhållanden dä allmänhetens förtroende för den politiska ledningen och för rikets myndigheter är orubbat och då falska uppgifter lätt kan vederläggas i en öppen samhällsdebatt. Skulle emellertid undantagsvis Linder sådana förhållanden kunna konstateras att falska rykten hotar rikets säkerhet framstår kriminalisering av ryktesspridningen enligt förbundets mening lika påkallad som under krig eller andra allvarliga orostillstånd. Särskilt otillfredsställande är det att en falsk ryktesspridning inte enligt utredningens förslag — liksom enligt nuvarande lag — kan bestraffas när den framträder under sådana politiskt labila förhållanden som inte ryms under rekvisitet "annat allvarligt orostillstånd", trots att den kanske verk- samt bidrar till att riket räkar i krig eller i sådan konflikt med främmande makt att krigsfara föreligger. Förbundet förordar således att den före lagändringen gällande straffbestämmelsen mot ryktesspridning till fara för rikets säkerhet återinförs. Överöklaguren i Malmö anför för sin del: Påstå- endet att ryktesspridning motverkas med information och upplysning ge- nom massmedia och andra medel läter sig väl sägas. Sedan ryktessprid- ningen åstadkommit skada gagnar ett kanske svärframtvingat tillrättaläg- gande genom massmedia föga. Kriminalisering av spridande av medvetet sanningslösa påståenden rörande myndigheters agerande kan inte anses inkräkta på den fria kritikrätten eller på annat gott uppsät varför jag vill föreslå den utvidgning av utredningens förslag att en bestämmelse lik tidigare l716 BrB om beljugande av myndighet änyo införes.

Utredningsmajoritetens förslag att i 19 kap. BrB återinföra en bestäm- melse mot falsk ryktesspridning avstyrks av RÅ. länsåklagarmt i Värm- lands lätt och Norrbottens län. rikspolisstyrelsen. heredskapsnämndenför psykologiskt försvar. Stockholms tingsrätt. _vttrattdefrihetsatredningen (majoriteten). TCO. Sveriges advokatsanmtnd. pressens samarbetstu'imnd och Sveriges författarförbund. Sistnämnda remissinstans anför bl. a.

De föreslagna formuleringarna rymmer många problem berörande ytt-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1979/80: 176 43

randefriheten som inte blir tillräckligt belysta i betänkandet. Redan be- stämningarna "falskt" och "osant" inbjuder till tvekan. Utredningen ut— går givetvis från att straff endast kan komma ifråga. när full bevisning föreligger om att ryktet var falskt eller påståendet osant. Men bestämmel- sen "fungerar" ju långt innan bevisningen blivit prövad av domstol. Även för legala myndigheter kan sanningen ibland vara besvärande och det finns tyvärr ett icke ringa antal exempel på att företrädare för det allmänna eller för politiska instanser såsom osanna stämplat pressuppgiftcr. vilka seder- mera visat sig vara riktiga. [ detta hänseende går ingen stat fri. ej heller vårt eget land. Självfallet finns det en uppenbar risk att den officiella ståndpunkten i sådana fall på törundersökningsstadiet tillerkännes vitsord framför enskildas. Även om. som man hoppas. "sanningen till sist seg- rar". kan alltså en bestämmelse av föreslagen typ användas för ingripan- den som utan att leda till rättegång får ödesdigra effekter på yttrandefrihe- ten. Som utredningen säger torde det råda allmän enighet om att falsk ryktesspridning kan få allvarliga konsekvenser under krig. Givetvis finns då också de angivna riskerna för missbruk men i ett så allvarligt läge får yttrandefrihetsaspekten vika. Men därifrån är steget långt till att acceptera dessa risker i fredstid. Utredningen understryker visserligen att bestäm- melsen inte får göras vidare än vad som oundgängligen krävs och att det skall finnas ett "samband mellan faran (för rikets säkerhet) och krig eller annat orostillstånd”: utredningen talar om "skymningslägena" mellan krig och fred som prototypiska för vad som avses. Emellertid pekar utredning- en också på många andra situationer som ansetts kräva en straffbestäm- melse av förevarande art. Det talas om "tider av politisk oro. då en bestämmelse kan ha ett betydande värde" eller att rikets säkerhet även- tyras ”vid våldsamma inre oroligheter eller då statsmakternas auktoritet är så undergrävd att ett falskt rykte kan tänkas medföra fara för sådan orolighet". Utredningen menar att ryktesspridning i första hand skall motverkas genom upplysning men anser att statsmakterna måste ha ett kraftigt verkande medel till sitt förfogande. eftersom "samhällsorganens trovärdighet genom inträffade händelser (kan) vara allvarligt ifrågasatt och möjligheterna att motverka ryktesspridningen därför vara begränsad". Det torde således finnas situationer. säger utredningen. då man inte kan räkna med att kunna genom upplysning i massmedia eller på annat sätt undanröja den fara för rikets säkerhet som en osann uppgift eller ett falskt rykte skapat: därför finns det anledning att söka motverka ryktesspridning ge- nom att tillämpningsområdet för nuvarande straffstadgande utvidgas.

Utredningens förslag är mot bakgrund av angivna motivuttalanden ägnat att inge oro. Tanken att man skulle sätta denna strafflagstiftningi händerna på samhällsorgan. vilkas trovärdighet är allvarligt ifrågasatt. eller på en statsmakt, vars auktoritet är undergrävd. ger ett antal icke behagliga associationer. En statsmakt som har förlorat sin auktoritet och en förvalt- ningsapparat vars trovärdighet kan ifrågasättas brukar normalt anses ha förlorat sin legitimitet. Andå föreslås nu att man till dess förfogande i fredstid ställer ett legalt instrument för att med den makt och det våld. som en strafflagstiftning ger rätt till. återupprätta den egna prestigen. Inte minst i detta stycke finns det anledning att betrakta utländska "förebilder" som borde skrämma från efterföljd.

Beredskapsnämna'enför psykologisktförsvar hänvisar i sitt yttrande till att nämnden i sin egenskap av central myndighet för den psykologiska

• Sida 44
•  Original

Prop. 1979/80: 176 44

försvarsbercdskapen har att vidta förberedelser för att press. radio. TV och övriga publicitetsorgan utan andra begränsningar än dem som följer av hänsyn till rikets säkerhet och enskild person kan verka under beredskap och krig. Målet blir då —— liksom under fredsförhållanden — att främja en fri och effektiv nyhetsförmedling samt en snabb och saklig information. I sitt yttrande över betänkandet (Ds Ju l975: lö) Spioneribrottet m.m. har be- redskapsnämnden anfört. att stadganden av denna art inte bör gälla i fredstid. Beredskapsnämnden understryker att ryktesspridning i första hand bör motverkas genom upplysning genom massmedier och med andra medel. [ betänkandet medges att ett återinförande av bestämmelsen till att omfatta fall. då allvarligt orostillstånd råder. medför att den blir vag och inte lämnar mycket ledning för rättstillämpningen. Det kan tilläggas att det" är särskilt allvarligt att inskränkningar föreslås i tryckfriheten på grundval av så vagt utformade rekvisit.

RÅ ifrågasätter om det finns behov av den av Utredningsmajoriteten föreslagna lagändringen. RÄ pekar på att den föreslagna bestämmelsen har även utformats så vagt att dess lämplighet från rättsäkerhetssynpunkt kan ifrågasättas. Begreppet "annat allvarligt orostillstånd" kommer att erbju- da stora tolkningssvårigheter. Dessa torde inte bli mindre av det i lagtexten angivna sambandet med framkallande av fara för rikets säkerhet. Vidare anser RÅ det vara tveksamt om en kriminalisering av ryktesspridning i förevarande fall har någon preventiv effekt. Slutligen framhåller RÅ att beträffande den lagstiftning. varom här är fråga. det inte bör införas mer vittgående bestämmelser än som krävs med hänsyn till tidsförhållandena. Först i ett krisläge kan det vara aktuellt att överväga lagändringar i detta hänseende. På grund av vad ovan anförts vill jag därför avstyrka den föreslagna ändringen.

Y!rmndefrihetsurredningen (majoriteten) menar att det föreslagna rekvi- sitet "annat allvarligt orostillstånd" är alltför vagt och att redan osäkerhe- ten om bestämmelsens räckvidd är ett tillräckligt skäl att från yttrandefri- hetssynpunkt avstå från lagändringen. Huvudinvåndningen mot förslaget är emellertid en annan. Yttrandefrihetsutredningen anser att det är en i grunden felaktig metod att med straffhot söka värna om en vacklande trovärdighet i tider av oro. Trovärdigheten kan man vinna eller återställa bara genom att uppträda trovärdigt. En fällande dom för ryktesspridning är inte något verkningsfullt argument när uppfattning står mot uppfattning. Den kan möjligen tysta oppositionen men knappast ryktet. ] sin uppgift att klara ut vad som är ett falskt rykte och ett sant påstående tvingas domsto- len kanske att förlita sig på uppgifter från de samhällsorgan som i det tänkta exemplet har förlorat sin trovärdighet. Den föreslagna bestämmel- sen skulle medföra en betydande fara för att viktiga ämnesområden mörk- läggs och undandras kritisk granskning i sådana lägen där demokratin är som mest beroende av en fungerande yttrandefrihet.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1979/80: l76 45 3 'fagande av utländskt understöd

Utredningsmajoritetens ståndpunkt. att en straffbestämmelsc mot ta- gande av utländskt understöd inte bör återinföras. vinner stöd av .IIx'. RÅ. överåklttguren i Smek/mim. länsåklttgorett iNorrlm/tetts län. rikspolissty- relsen. Stockholms tingsrätt. en resert'ant ( ll'lttltnö tingsrätt. yttrandefri- hetsutredningen (majoriteten). TCO. I-"t'ireningen St'eri_t:e.s' åklagare. Pres- sens samarbetsn("int/ul och Sveriges För/itttutj/i'irlmml .

JK hänvisar till sitt yttrande i anslutning till lagändringen år l976. i vilket han uttalade att den av utredningsmannen anförda motiveringen för avkri- minalisering av tagande av utländskt understöd i allt väsentligt syntes hållbar. Ingenting har härefter framkommit som gett JK anledning att ändra ståndpunkt. Också riks/wlisstyrelsen erinrar om sitt i det tidigare lagstiftningsärendet avgivna yttrande. Styrelsen anförde däri vissa betänk— ligheter mot att bestämmelsen om tagande av utländskt understöd slopades och ansåg att frågan borde ytterligare utredas. Med hänsyn till utveckling- en därefter och den bearbetning av olika frågeställningar som redovisats av utredningen godtar styrelsen uppfattningen att ett återinförande av straff— stadgandet i angivet hänseende inte är påkallat. RÅ påpekar att tagande av utländskt understöd för finansiering av politisk propaganda i vissa fall redan nu är strafibart som förberedelse till andra brott i | 9 kap. BrB och i vissa fall som tagande av muta. RÅ biträder utredningsmajoritetens me— ning med hänsyn till att riksdagen nyligen upphävt straffbestämmelsen mot tagande av utländskt understöd och intet nytt därefter förekommit. som påkallar en förnyad kriminalisering. Överåklagaren [ S lock/mim menar att den preventiva verkan av en straffbestämmelsc mot tagande av utländskt understöd torde vara begränsat med hänsyn till den låga upptäcktsrisken. Den skiljaktige ledamoten av Alu/mö tingsrätt anför följande till utveckling av sin mening.

Här är det inte fråga om ryktesspridning utan om den normala opinions- bildningen. Denna präglas av ganska långsamma skiftningar och ändringar. Argumentering för en svag sak hjälps på längre sikt knappast av ekono- miskt stöd. Utredningens rescrvanter har ingen större tilltro till omdömes- förmågan hos folk i allmänhet. Reservanterna är av den åsikten att man genom den föreslagna kriminaliseringen skulle "värna den fria menings- bildningen och den allmänna opinionens frihet". Men genom kriminalise- ringen sätter man enbart en sorts tullmur kring den lilla skaran av opinions- bildare med garanterat svenskt kapital bakom sig. "Främmande makts intresse" torde väl oftast sammanfalla med en större eller mindre svensk minoritets önskemål och kanske någongång med vad majoriteten av folket på goda grunder anser vara lämpligt. Vad är den avgörande skillnaden mellan att en svensk eller utlänning med svenska pengar försöker påverka den allmänna meningen i Sverige i främmande makts intresse och att en svensk eller utlänning gör samma försök med utländska pengar”?

• Sida 46
•  Original

Prop. l979/8f): 176 46

Det i reservation till betänkandet framlagda förslaget att återinföra en straffbestämmelsc mot tagande av utländskt understöd biträds av Svea hovrätt. Malmö tingsrätt (majoriteten). ("iveräklagrtrnn i Göteborg ()(/1 Malmö. lättsäklngt'tt'en i Vt'irtnlatnls län. övet'belälltttvaren. en ledamot av _vttrandef'riltetstttrea'ningen. .S'veriges dontarefi'irlntnd och Sveriges imltt- .s'tri/i'irhttnrl.

Sveriges imlttstriji'irlmntl hävdar att det är klart otilIfredsställande att samhället helt avsäger sig möjligheten att ingripa mot den som mot betal- ning på uppdrag av främmande makt och för att tjäna dess syften påverkar den allmänna meningen på ett sätt som kan utgöra en allvarlig risk för svenska säkerhetsintressen. Malmö tingsrätt anser att det är självklart att främmande makt. internationella organisationer eller internationellt kapital inte bör få påverka opinionsbildningen i grundläggande politiska frågor i vårt land genom dolt ekonomiskt understöd. Tingrätten delar utredningens uppfattning att från utlandet stödd propaganda i första hand bör motverkas genom upplysning och offentlig debatt. Emellertid anser tingsrätten att det också bör finnas en bestämmelse som straffbelägger mottagandet av så- dant understöd som bevisligen härrör från utlandet och som ges i främman- de makts intresse. Möjligheter måste finnas för polis och åklagarmyndighet att ingripa mot angiven verksamhet. Man bör inte heller bortse från be- stämmelsens preventiva effekt. L("insåklagaren i Värmlands län fäster särskilt avseende vid den preventiva effekt som en sådan straffbestäm- melse kan antas få. De synpunkter som lagrådet anförde i .IuU I975/7b: 46 s. 45—47 — till vilka justitieutskottets majoritet anslöt sig —— väger enligt länsåklagarens mening tungt. Som lagrådet anförde där gäller det dock att åstadkomma en tillfredsställande begränsning av det kriminaliserade områ- det. Om en bestämmelse mot tagande av utländskt understöd införs — vilket länsåklagaren förordar — bör utformningen övervägas ytterligare.

Svea hovrätt. ("iverbe/k'illtavaren och Sveriges zlomanji'irbnnd hänvisar till de yttranden som av dessa remissinstanser avgavs i samband med lagändringen år 1976.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1979/80: 176

Förslag till

Lag om ändring av brottsbalken

47

Nuvaramle lydelse Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att l9 kap. 5 och löåä skall ha nedan angivna lydelse. dels att i balken skall införas en ny paragraf. l9 kap. IH. av nedan angivna lydelse.

|9 kap. 5 ä'

Den som. för att gå främmande makt tillhanda. obehörigen anskaf- far. befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk. vapen. förråd. import. export eller förhållande i övrigt. vars uppenba- -randc för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för _f'olk/i'irm'iriningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet. dömes. vare sig uppgiften är riktig eller ej. för s pione ri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla. om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift. teck- ning eller annat föremål som inne- fattar sådan uppgift.

13 .5'

' Senaste lydelse 1976: 509.

Den som. för att gå främmande makt tillhanda. obehörigen anskaf- far. befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk. vapen. förråd. import. export. till- verkningssätt. under/tandlingar. beslut eller förhållande i övrigt. vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för total- _/2'irst-'aret eller eljest för rikets sä— kerhet. dömes. vare sig uppgiften är riktig eller ej. för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla. om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift. teck— ning eller annat föremål som inne- fattar sådan uppgift.

..

Den som av en främmande makt eller från utlandet av någon som hamllarjör att gå en ji'ämmande makt tillhanda tar emot pengar el— ler annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller rikets grundlagar eller i någon angelägenhet som har bety- delse för totalförsvm'et eller antutrs

: Förutvatande 135 upphävd genom l976: 509.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80: 176

Nuvarande Iydelxe

48

Hönas/agan lyda/.vc

för rikets säkerhet och mm det an- kommer på riksdagen eller rege- ringen ar! hex/ma am. dörnsji'lr ta- gande av utländskt under- st öd fil/fängelse i högst två år.

lös

Olovlig underrrättelsevcrksam- het eller olovlig värvning eller för- sök, förberedelse eller stämpling till olovlig underrrättelseverksamhct må (fi utan regeringens förordnande åtalas av åklagare.

Olovlig underrättelseverksamhet eller olovlig värvning eller försök. förberedelse eller stämpling till olovlig underrättelseverksamhet får inte titan regeringens förord- nande åtalas av åklagare. Tagande av utländsk! iuulm'stf'idfår inte äta- las av åklagare utan förordnande av riku'iklagaren.

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av främmande makt som i ll & sägs. så ock försök. förberedelse eller stämp- ling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning må ej heller åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Denna lag träderi kraft 'den ljanuari l98l.

• Sida 49
•  Original

Prop. l979/80: 176 49

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1980-04-08

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding. justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 19 mars 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartementet Winberg beslutat inhäm- ta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring av brottsbalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Alvå. Förslaget föranleder följande yttranden:

Ingressen

La gnider :

Vid bifall till vad lagrådet föreslår under 19 kap. 55 skall i ingressens första dels-sats upptagas även 19 kap. 7 och 9 åå.

19 kap. 5 &

Lagrådet:

Förslaget att utvidga spioneribestämmelsen i brottsbalken till att omfatta skydd för totalförsvaret har tillkommit under departementsbehandlingen. Det har sålunda inte blivit föremål för överväganden i den parlamentariskt sammansatta utredningen och inte heller för remissbehandling. Det tilläm- pade förfaringssättet har medfört att en i och för sig önskvärd genomlys- ning saknas.

Genom vad departementschefen anfört har emellertid givits en klargö- rande redogörelse för vad som ingår under begreppet totalförsvar. lnne- börden av vad som är till men för totalförsvaret måste dock anses vara mera obestämd. Bl.a. måste det utrikespolitiska läget inverka därpå. Så kan i ett läge röjandet av ett visst sakförhållande sakna betydelse ur totalförsvarets synpunkt medan i ett annat läge röjandet av samma sakför- hållande kan innebära allvarligt men för samma försvar. Vid lagstiftning på ett område som det förevarande torde det vara ofrånkomligt att Obestämd— het av den art som nu antytts kommer att vidlåda de bestämmelser som meddelas. Genom att bestämmelsen men för totalförsvaret i viss mån sammanbindes med men för rikets säkerhet får stadgandet anses ge uttryck för att skadan för totalförsvaret — särskilt såvitt gäller det område till 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 176

• Sida 50
•  Original

Prop. 1979/80: [76 50

vilket det genom föreliggande reform utsträckes — inte kan varthur obetydlig som helst för att men skall anses vara för handen. Vid bedöm- ning—öm'ötvidgningen till att gälla hela totalförsvaret är ur rättssäkerhets- synpunkt godtagbar är vidare att beakta kravet på direkt uppsåt hos gärningsmannen att gå främmande makt tillhanda. Detta utgör i sin mån en garanti för att förfaranden. som icke är straffvärda. ej faller in under

a

stadgandet. Pa grund avudetnanförda får det anses godtagbart att området för brottet spioneri utsträcktes till hela totalförsvaret. __ dena upptaga även tillverkningssätt. underhandlingar och beslut.

Utformningen av 19 kap. Sä bestämmer. med den lydelse 7—9 åå i samma kapitel har. gränsen även för det enligt dessa paragrafer straffbara området. Och detsamma torde gälla innebörden av 7 kap. 55 punkt 1 tryckfrihetsförordningen. enligt vilket stadgande såsom otillåtet offentlig- görande i tryckt skrift skall anses sådan enligt lag straffbar gärning som innefattar bl. a. offentliggörande av uppgifter rörande förhållanden. vilkas röjande skulle enligt lag innefatta brott mot rikets säkerhet. Dessa konse- kvenser har i remissen såvitt angår 19 kap. 7å brottsbalken berörts bara i förbigående. genom att departementschefen uttalar att det enligt hans mening är befogat att även nämnda bestämmelse kommer att bereda skydd mot verksamhet till men för totalförsvaret i allmänhet. medan tryckfrihets- förordningen inte alls är berörd.

För tillämpligheten av bestämmelserna i 19 kap. 7—955 och däremot svarande tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. Så punkt 1 tryckfrihetsförordning- en förutsätts att det skall vara fråga om förhållande "av hemlig natur". Härunder torde enligt gällande rätt inte få inbegripas annat än sådant som verkligen är avsett att hemlighållas och som inte heller redan har blivit allmänt känt. För att ett visst förhållande skall kunna anses vara avsett att hemlighållas bör denna avsikt i regel ha kommit till uttryck på något sätt, såsom — frånsett hemligstämpel — genom order till underlydande eller anslag om förbud för obehöriga att vinna inträde o.dyl. l undantagsfall kan ett visst förhållande — t.ex. militära positioner under krig — vara sådant att det i och för sig framgår att förhållandet är av hemlig natur. (Prop. 19481805. 126).

Beträffande innebörden av uttrycket "förhållande av hemlig natur" i bestämmelserna om obehörig befattning med hemlig uppgift eller vårdslös- het med hemlig uppgift uttalas i förarbetena till den nyligen av riksdagen antagna sekretesslagen att vad som i fortsättningen skall förstås med detta uttryck givetvis måste bedömas utifrån reglerna i sekretesslagen och att en uppgift således kan röra förhållande av hemlig natur bara om sekretess gäller för uppgiften (prop. 1979/80: 2 s. 134).

När det gäller skydd för folkförsörjningen eller för totalförsvaret kan dragas i tvivelsmål om det gjorda uttalandet verkligen är till alla delar hållbart. Totalförsvaret är en hela folkets angelägenhet. Under en fredskris

• Sida 51
•  Original

Prop. 1979/80: 176 51

torde också enskilda företag få anses indragna i denna verksamhet. För dem gäller inte sekretesslagen. Särskilda tystnadspliktregler torde ofta saknas. eftersom de förhållanden vars röjande kan medföra skada för totalförsvaret tillika Ofta torde vara yrkeshcmlighetcr som det ligger i företagets eget intresse att bevara. Därjämte finns allmänna straffsank- tioncr mot röjande av yrkeshcmlighetcr i lagen (1931: 152) med vissa be- stämmelser mot illojal konkurrens. Slutligen erinras om att enligt gällande rätt i vissa mycket klara fall ett förhållande anses kunna vara sådant att det i och för sig framgår att förhållandet är av hemlig natur. Översatt till privat verksamhet skulle det kunna hävdas att ett visst förhållande kan vara av hemlig natur, ehuru sekretessbestämmelser saknas. Om exempelvis en råvaruproducerande makt hotar med leveransblockad mot ett land som importerar en försörjningsviktig vara från ett annat råvaruproducerande land. kan det tänkas att uppgiften om att ett enskilt företag verkligen importerar varan från sistnämnda land anses röra förhållande av hemlig natur. åtminstone om som i den angivna situationen ofta torde vara fallet förhållandet är det importerande företagets yrkeshcmlighct (typexemplet är olja vars hantering av mellanhänder kan göra ursprunget svårt att spåra).

Utvidgningen av spioneriparagrafen till att omfatta även skydd för total- försvaret har sålunda gjort innebörden av uttrycket "förhållande av hemlig natur" mera svårgripbar än tidigare. Denna fråga har inte alls blivit belyst i

._ remissen.

Det måste slutligen mot bakgrund av det förut i Olika hänseenden an- förda ifrågasättas. om i en fredskris hänsyn till totalförsvarets intressen i alla situationer bör få ta över yttrandefriheten och informationsfriheten ens när det gäller förhållanden av hemlig natur. Som exempel kan tas regeringsöverläggningar under pågående fredskris. vilkas yppande skulle kunna medföra en viss. men inte alltför allvarlig skada för totalförsvaret. t. ex. på så sätt att importen av en försörjningsviktig vara faller bort från ett land som svarar för bara en mindre del av vårt behov av den varan. Det torde. även om det ej är helt säkert. kunna antas att uppgifter om dessa överläggningar för framtiden anses vara sekretessbelagda enligt den nya sekretesslagen och alltså rör förhållanden av hemlig natur. Trots skadan för landet skulle det kunna hävdas att en tidning vars journalister fått del av uppgifterna bör ha rätt att publicera dem utan risk att drabbas av ansvar för tryckfrihetsbrott bestående i obehörig befattning med hemlig uppgift. om det behövs för att t.ex. belysa regeringens hantering av krisen. Att sådana värderingar inte är uteslutna framgår av att meddelarfriheten enligt 1 kap. 15 tryckfrihetsförordningen inte bryts av tystnadsplikten enligt 2 kap. 21.5 nya sekretesslagen. Att ingen får röja hemliga uppgifter vars uppenbarande för främmande makt kan skada rikets försvar. i betydelsen krigsmakten, eller folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utom- ordentliga förhållanden torde stå klart för envar. Om motsvarande värde- ring på bekostnad av yttrandefriheten och informationsfriheten bör gälla

• Sida 52
•  Original

Prop. 1979/80: 176 52

även med avseende på något så relativt obestämt som totalförsvaret under en fredskris är mera ovisst. Något underlag för denna avvägning ges inte i remissen.

Med hänsyn till vad nu anförts anser lagrådet att i ärendet icke har förebragts sådan utredning att tillräcklig grund finns för ett bedömande huruvida 19 kap. 7—9äs' brottsbalken bör utsträckas att omfatta hela det område som täckes av totalförsvaret och huruvida de verkningar en sådan ändring torde ha för 7 kap. 515 punkt 1 tryckfrihetsförordningen är godtag- bara. Den i det föregående godtagna utsträckningen av 19 kap. 5.5 brotts- balken bör begränsas till dennna och 6.5 i samma kapitel. Detta kan uppnås genom att 19 kap. 7 och 9 55 brottsbalken ges förslagsvis följande lydelse:

"7 55. Den som. utan syfte att gå främmande makt tillhanda. obehörigen anskaffar. befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk. vapen. förråd. import. export. tillverkningssätt, underhandlingar. beslut eller förhållande i övrigt. vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet. dömes. om uppgiften rör förhållande av hemlig natur men oavsett om den är riktig eller ej. för obehörig befattning med hem/i;: uppgift till böter eller fängelse i högst två år."

"9ä. Den som av grov oaktsamhet befordrar. lämnar eller eljest röjer uppgift. som avses i 7.5. dömes för vårdslöshet med hemlig7 uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år."

Hilding är skiljaktig och anför: Totalförsvaret är ett vidsträckt begrepp och omfattar. förutom det mili- tära försvaret och civilförsvaret. även det psykologiska försvaret. det ekonomiska försvaret och gruppen övrigt totalförsvar. ] sistnämnda grupp ingår bl.a. polisverksamheten och hälso- och sjukvården. Det ekonomiska försvaret innefattari sin tur bl. a. livsmedelsförsörjningen. industriproduk- tionen. energiförsörjningen och transporterna (se prop. 1972: 75 angående försvarets fortsatta inriktning m. m.. s. 123). ! nämnda proposition fastslås att totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet (s. 109).

l lagrådsremissen hänvisas beträffande tolkningen av begreppet total- försvar ti11 statsmakternas regelbundet återkommande beslut om totalför- svarets utveckling och inriktning (avsnitt 2. 1 .). Den senaste propositionen i ämnet. efter 1972 års proposition. är prop. 1976/77: 74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. I fråga om be- greppet totalförsvar innehåller den nya propositionen ingen ändring i för- hållande till vad som anfördes år 1972. Beträffande det ekonomiska försva- ret sägs ytterligare i 1976/77 års proposition. att det i allt väsentligt bygger på det fredstida samhället. Det ekononomiska försvaret. heter det vidare.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1979/80:176 53

innefattar alla de personella och materiella resurser samt all den verksam— het i övrigt som krävs för att uppnå en tillfredsställande försörjningsbe- redskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärdcr som bl.a. berör råvaruproduk- tion. industriell förädling. handel. försörjning med energi och arbetskraft. transportverksamhet. väghållning. post- och bankväsende m. m. (Bil. 2 s. 1 till prop.)

Av det sagda framgår att det är ett brett spektrum av skilda aktiviteter som enligt det remitterade förslaget kommer att beröras av straffbestäm- melsen i 19 kap. 5 5. Begreppet totalförsvar synes inte heller för de lagstif- tande myndigheterna vara helt entydigt. [ förfogandelagen ( 1978: 262) talas i Zä första stycket punkten 2 och i 4åi om totalförsvaret eller folkförsörjningen. 1 kommentaren härtill säger departementschefen (prop. l977/78:72 s. 87): "Utredningen har ansett att totalförsvaret inbegriper bl.a. landets försörjning mcd förnödenheter och tjänster varför det inte är nödvändigt att särskilt ange folkförsörjningen. För tydlighetens skttll anser jag dock att folkförsörjningen uttryckligen bör nämnas." Enligt den nu föreliggande lagrådsremissen bör emellertid den del av det ekonomiska försvarets verksamhet. som avser folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden. inte nämnas särskilt.

Såsom majoriteten anfört har förslaget att utvidga spioneribestämmelsen i 19 kap. 5 s" brottsbalken till att omfatta skydd för totalförsvaret tillkommit under departementsbehandlingen. Förslaget har således inte blivit föremål för övervägande i den parlamentariskt sammansatta utredningen och inte heller för remissbehandling. Det kan hävdas att begreppet totalförsvar inte skulle ha blivit klarare åskådliggjort genom ett sådant förfarande. Den ifrågasatta utvidgningen av bestämmelsen hade dock härigenom kommit att bli föremål för en debatt. där bl.a. konsekvenserna för yttrandefriheten och informationsfriheten kunnat bli ytterligare belysta. I synnerhet gäller detta återverkningarna på bestämmelserna i 19 kap. 7å (obehörig befatt- ning med hemlig uppgift) och 19 kap. 95 (vårdslöshet med hemlig uppgift). 1 vad avser 19 kap. 7.5 föreligger — i motsats till vad som sedan den 1 januari 1978 gäller i fråga om spioneri enligt 19 kap. 55 — inget krav på direkt uppsåt för att straffbestämmelsen skall träda i funktion.

Spioneribestämmelsen i 19 kap. 5 & brottsbalken och de därefter följande paragraferna i samma kapitel står i ett nära lagtekniskt samband med varandra (jfr förarbetena till 1948 års lagstiftning). Detta samband bör inte brytas utan tungt vägande skäl. Även om utvidgnmggnlalll) kap,__5 &. med hänsyn till kravet i denna paragraf på direkt 'uppsåt. kan anses möta mindre betänkligheter än de åtföljande verkningarna för 19 kåp. 7 och 9515. förelig- ger erilfgtdfiin r'n'ening redan på grund av det nämnda sambandet mellan bestämmelserna skäl att låta ändringen i 19 kap. 5.5 anstå. i vart fall tills frågan ytterligare utretts.

På grund av det anförda linnerjag mig inte kunEtill-styrka förslaget om en utvidgning av straffbestämmelsen i 19 kap. 5 & brottsbalken till att-avse

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 176 54

totalförsvaret. Skulle emellertid förslaget ändå genomföras. finner jag i likhet med lagrådets övriga ledamöter, att det lagtekniska sambandet mel- lan 19 kap. 51% och följande paragrafer bör brytas och 19 kap. 7 och 9 ss få den lydelse dessa ledamöter föreslagit.

Mot det remitterade förslaget i vad det avser att bland de särskilt angivna områdena i 19 kap. 55 upptaga även tillverkningssätt, underhand- lingar och beslut har jag i likhet med majoriteten ingen erinran.

13 å Lagrådet:

Det framstår i och för sig som ett intresse av betydelse att motverka att främmande makt eller utländska organisationer genom dolt ekonomiskt stöd söker påverka opinionsbildningen i politiska frågor. Meningarna har varit delade om för ändamålet erfordras en straffbestämmelsc. När den tidigare bestämmelsen i ämnet upphävdes 1976 synes enighet ha rätt om att den i vart fall var alltför omfattande. 1 det nu framlagda förslaget begränsas stadgandet till att gälla understöd från främmande makt eller understöd från utlandet från någon som handlar för att gå en främmande makt tillhanda.

Som framhållits av spionbrottsutrcdningen blir en bestämmelse som begränsas till fall när understödet kommer från utlandet föga effektiv. Möjlighet kommer att finnas för främmande makt att lämna understödet genom svenska bulvaner. I de fall då bulvaner används kommer avsevärda svårigheter att uppstå att bevisa dels varifrån understödet kommer och dels att mottagaren ägt kunskap om ursprunget. Den tidigare bestämmel- sen om tagande av utländskt understöd synes före sitt upphävande inte ha tillämpats sedan år 1946. Uppställs krav på bevisning om att understödet härrör från utlandet — ett krav som från andra synpunkter är väl motiverat — lär brott enligt den nya bestämmelsen kunna styrkas än mer sällan.

Å andra sidan lär det ej sällan kunna finnas befogad anledning att inleda spaning eller förundersökning för att utröna om brott om bestämmelsen föreligger. Departementschefen kommenterar den i lagrådsremissen före- slagna straffbestämmelsen så. att denna som regel blir tillämplig. om exempelvis ett politiskt parti skulle ha tagit emot understöd för sin all- männa opinionsbildande verksamhet från en främmande makt, nämligen om det i partiets verksamhet ingår att påverka den allmänna meningen i någon angelägenhet som det ankommer på statsmakterna att besluta om och som rör grundlagarna eller har betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. 1 remissen tilläggs med all rätt. att detta regelmässigt torde vara fallet. Kommentaren torde i sina huvuddrag äga tillämpning. även om bestämmelsens tillämplighetsområde på sätt lagrådet kommer att förorda i det följande inskränks i fråga om de områden som opinionsbild- ningen skall avse.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 176 55

Om den föreslagna straffbestämmelsen införs — även med ytterligare begränsat tillämpningsområde — uppkommer i enlighet med det förut anförda en avsevärd risk för att spaning och förundersökning inleds mot politiska organisationer. tidningar och tidskrifter samt mot kulturella och religiösa minoritetsgrupperingar med utländskt ursprung. utan att likväl brott kommer att kunna styrkas utom möjligen i något sällsynt undantags- fall. Kommer utredningsverksamheten. som lätt kan hända. till allmän kännedom utan att den leder till fällande dom. motverkar den — om de misstänkta i verkligheten skulle vara skyldiga — närmast sitt syfte. efter- som de då framstår som orättvist förföljda. Viktigare är. från de syn- punkter lagrådet har att beakta. att om de misstänkta är oskyldiga utred- ningsverksamheten föranleder betänkligheter med hänsyn till yttrandefri- heten. informationsfriheten och föreningsfriheten.

På grund av det anförda ställer sig lagrådet tveksamt till förslaget att i brottsbalken återinföra en bestämmelse som straffbelägger tagande av utländskt understöd. Skulle emellertid en sådan bestämmelse ändå införas. 'bör den enligt lagrådets mening erhålla en avfattning som mera strikt begränsar de områden som opinionsbildningen skall avse.

Enligt förslaget skall avsikten med mottagandet av understödet vara att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller rikets grundlagar eller i någon angelägenhet som har betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om. Av departementschefens uttalande framgår att den åsyftade propagan- dan skall kunna gälla -— förutom totalförsvaret och säkerhetsfrågor — statsskicket eller författningen. Avsikten torde vara att det straffbara om- rådet skall begränsas till statsskicksfrågor av ej alltför obetydligt art. [ lagtexten har ifrågavarande område angivits genom uttrycket "en fråga som gäller rikets grundlagar”. ] grundlagarna upptages emellertid på åt- skilliga områden regler av skäligen detaljmässig natur. Med stadgandets utformning enligt det remitterade förslaget kommer understöd för propa- ganda för en mindre jämkning i en sådan detaljregel att omfattas av straff- bestämmelsen. Detta synes knappast ha varit avsikten. Det framstår därför som lämpligare att i stället för det nyss citerade uttrycket införa orden "en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick". Mot uttrycket kan självfallet invändas att det är relativt vagt och att det kan ge anledning till skilda tolkningar. På det rättsområde som behandlas i remissen synes det dock i högre grad än på andra vara ofrånkomligt att arbeta med utryck och begrepp vars innehåll ej låter sig bestämma med absolut säkerhet.

Som framgår av vad som i anslutning till 19 kap. 51% anförts såväl av departementschefen som i det föregående av lagrådet har begreppet "total- försvaret” en vidsträckt innebörd. Det är därför oklart. vad opinionsbild- ning "i någon angelägenhet som har betydelse för totalförsvaret" kan — även med den föreslagna begränsningen till frågor som det ankommer på

• Sida 56
•  Original

Prop. 1979/80: 176 56

riksdagen eller regeringen att besluta om — anses omfatta. Lagrådet föror- dar att bestämmelsen i denna del begränsas till att avse opinionsbildning i angelägenheter som har betydelse för rikets säkerhet. Bestämmelsen kom- mer då att innefatta skydd för bl.a. såväl det militära försvaret som totalförsvaret i övrigt. men bara om det gäller frågor som är verkligt betydelsefulla.

På grund av det anförda föreslår lagrådet att. om en bestämmelse mot- svarande den tidigare 19 kap. 139 brottsbalken skall införas. den ges följande lydelse: ”Den som av en främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå en främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om. döms för tagande av utländsk! understöd till fängelse i högst två år."

Petrén är av skiljaktig mening såvitt framgår av detta yttrande: Det framstår som ett intresse av betydelse att motverka att främmande makt eller utländska organisationer genom dolt ekonomiskt stöd söker påverka opinionsbildningen i politiska frågor. Meningarna har varit delade om för ändamålet erfordras en straffbestämmelsc. När den tidigare be- stämmels'en i ämnet upphävdes 1976 synes enighet ha rätt om att den i vart fall var alltför omfattande. ! det nu framlagda förslaget begränsas stadgan- det till att gälla understöd från främmande makt eller understöd från utlandet från någon som handlar för att gå en främmande makt tillhanda. Härigenom har det straffbara området såvitt gäller ursprunget av mottagna medel begränsats på sådant sätt att det ej rimligen kan antagas att annat än straffvärda fall omfattats av stadgandet. En annan sak är att det på grund av bevissvårigheter kan vara svårt fastställa att understödet stammar från utlandet eller att den som från utlandet tillhandahåller understödet handlar för att gå främmande makt tillhanda. Det finns därför anledning räkna med att den föreslagna Iagregelns effekt måhända blir begränsad. Frågan huru- vida det sist angivna förhållandet och de verkningar som kan följa därav är av beskaffenhet att föranleda att man bör avstå från att införa en straffbe- stämmelse i ämnet är av sådan natur att det knappast ankommer på lagrådet att taga ståndpunkt till den.

Jag instämmer i majoritetens förslag att den med stödet avsedda propa- gandan skall gälla "en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om".

• Sida 57
•  Original

Prop. l979/8():176 57

1655

Lagrådet:

1 avsikt att skydda politiska organisationer och massmedieorgan från opåkallade rättsliga ingrepp enligt den föreslagna straffbestämmelsen i 19 kap. 1355 föreslås i lagrådsremissen krav på särskild åtalsprövning av riksåklagaren. ] remissen har angetts att prövningen skall avse "lämplighe— ten" av ett åtal. Däremot berörs ej alls på vilka grunder en sådan prövning skall ske. Att ange några sådana grunder synes också vara svårt. Närmast torde det bli fråga om rent allmänpolitiska bedömningar. Det bör därför — trots att avgörandet kan vara ur partipolitisk synpunkt känsligt — ankom— ma på regeringen att pröva åtalsfrågan.

Om förslaget till straffbestämmelse mot tagande av utländskt understöd genomförs. bör således första stycket av förevarande paragraf ges följande lydelse: "Olovlig underrättelseverksamhet, tagande av utländskt under- stöd eller olovlig värvning eller försök. förberedelse eller stämpling till olovlig underrättelseverksamhet får inte utan regeringens förordnande åta- las av åklagare."

• Sida 58
•  Original

Prop. 1979/80: 176 58

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regerings- sammanträde 1980-04-30

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Sö- der. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i brottsbalken (spioneri m. m.)

1 Anmälan om lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande| över förslag till lag om änd- ring i brottsbalken .

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1.1 Spioneri m. m.

Det remitterade förslaget-till ändring i 19 kap. 5 s brottsbalken (BrB) innebär att orden "rikets försvar" byts ut mot "totalförsvaret". Förslaget har i denna del motiverats med att det inte är tillfredsställande att uttrycket "rikets försvar" i spioneribestämmelsen anses ha en så snäv betydelse att endast det militära försvaret inbegrips. eftersom det torde stå klart att totalförsvarets övriga grenar är i lika hög grad i behov av skydd mot spioneri och liknande förfaranden. Då det enligt vad jag uttalade i remiss- protokollet med denna lösning blir överflödigt och närmast missvisande att särskilt nämna den del av det ekonomiska försvarets verksamhet som avser "folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden". har denna del av den nuvarande brottsbeskrivningen före- slagits utgå.

Lagrådet (majoriteten) har ansett det godtagbart att området för brottet spioneri på angivet sätt utsträcks till hela totalförsvaret. Med hänvisning till att utformningen av 19 kap. 5 ä bestämmer gränsen även för det enligt

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1980-03—13.

• Sida 59
•  Original

l'rop. 1979/80: 176 59

7—9 ss samma kapitel straflbara området och till att enligt lagrådets upp- fattning tillräcklig grund inte f. n. finns för ett bedömande. huruvida dessa bestämmelser bör utsträckas att omfatta hela det område som täcks av totalförsvaret och huruvida de verkningar en sådan ändring torde ha för 7 kap. 5 5 punkt 1 tryckfrihetsförordningen är godtagbara. har lagrådet emel- lertid förordat att utsträckningen av det straffbara området begränsas till l9 kap. 5 och 6 åå. För detta ändamål har lagrådet föreslagit att 7 och 9 åå i kapitlet erhåller ändrad lydelse. En ledamot har avstyrkt förslaget till ändringi l9 kap. 5 &.

Lagrådet har i sitt yttrande något berört ärendets förberedande behand- ling. I denna del förtjänar det erinras om att frågan om utformningen av bestämmelserna om brott mot rikets säkerhet under de senaste åren har varit föremål för offentlig utredning och remissbehandling vid två tillfällen samt därvid fått en ingående belysning. Det samlade material för den aktuella lagstiftningsfrågans bedömning som därigenom föreligger har en- ligt min uppfattning klart gett vid handen att den avgränsning som spioneri- bestämmelsen har f. n. är alltför snäv. Som framgår av lagrådsremissen har också ett betydande antal instanser vid remissbehandlingen av betänkan- det (Ds Ju l979'. 6) Översyn av spioneribrottet m.m. tillstyrkt det förslag till ny straflbestämmelse mot olovlig underrättelseverksamhet som har lagts fram av spionbrottsutrcdningens minoritet och som innebär en betyd- ligt längre gående kriminalisering än den nu aktuella. Mot denna bakgrund finner jag för egen del att det knappast skulle ha varit ändamålsenligt att. såsom lagrådet synes ifrågasätta. föranstalta om ett ytterligare remissför- farande i ärendet.

Såvitt gäller spioneribestämmelsen har lagrådet uttalat att denna med den i remissen föreslagna utformningen får anses ge uttryck för att skadan för totalförsvaret inte kan vara hur obetydlig som helst för att men skall anses vara för handen. Mot detta uttalande har jag ingen erinran. Vidare är. som lagrådet också har påpekat. att beakta kravet på direkt uppsåt — avsikt — hos gärningsmannen att gå främmande makt tillhanda. Härtill kommer att brottets övriga objektiva bestämningar måste omfattas av gärningsmannens uppsåt, däribland den omständigheten att röjandet för en främmande makt av det förhållande som är aktuellt skall — med hänsyn till det utrikespolitiska läget eller av annat skäl — kunna medföra men för totalförsvaret eller annars för vår säkerhet. Med hänsyn till detta är det enligt min mening uppenbart att spioneribestämmelsen i remissförslagets lydelse inte kommer att omfatta annat än verkligt straffvärda gärningar av allvarlig natur. Jag finner mig i denna del därför böra vidhålla förslaget. vilket som nämnts också har godtagits av lagrådets majoritet.

Lagrådet har inte riktat någon erinran mot förslaget att bland spioneri- paragrafens exempel på förhållanden vars röjande kan medföra men för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet ta upp även tillverkningssätt. underhandlingar och beslut.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1979/80: l76 60

Som nyss har berörts återverkar utformningen av l9 kap. 5 5 på räckvid- den av straffbestämmelserna i 7—9 ss samma kapitel. Bestämmelsen i 7 & (obehörig befattning med hemlig uppgift) omfattar fall då beträffande en uppgift som rör förhållande av hemlig natur en gärning som avses i 5 5 förövas utan syfte att gå främmande makt tillhanda. l 8 & straffbeläggs grova sådana fall. och 9 & (vårdslöshet med hemlig uppgift) omfattar fall då någon av grov oaktsamhet befordrar. lämnar eller annars röjer en uppgift som avses i 5 ä och som rör ett förhållande av hemlig namr,

För att någon av bestämmelserna i 19 kap. 7—9 ss skall bli tillämplig förutsätts således enligt gällande rätt liksom enligt förslaget att fråga är om "förhållande av hemlig natur". Enligt lagrådet blir innebörden av detta uttryck mera svårgripbar än tidigare. om det remitterade förslaget genom- förs. Tillbelysning av sin uppfattning i denna del har lagrådet pekat på ett uttalande i ämnet av min företrädare i motiven till den nya sekretesslagen (prop. l979/80: 2 del A 5. 134). Där sägs att vad som efter den nya sekre- tesslagens tillkomst skall förstås med uttrycket "förhållande av hemlig natur” i de aktuella bestämmelserna måste bedömas utifrån reglerna i sekretesslagen och att en uppgift kan röra förhållande av hemlig natur bara om sekretess gäller för uppgiften. Lagrådet har ifrågasatt om detta uttalan- de är till alla delar hållbart när det gäller skydd för folkförsörjningen eller för totalförsvaret. Lagrådet har därvid hänvisat till att sekretesslagen inte gäller för enskilda företag och att vissa förhållanden vars röjande kan medföra skada för totalförsvaret torde vara yrkeshemligheter som det ligger i företagets eget intresse att bevara.

Enligt min mening skulle det emellertid gå för långt att i uttrycket "förhållande av hemlig natur" i de här aktuella paragraferna tolka in även sådana förhållanden som inte är hemliga på annan grund än att de utgör yrkeshcmlighetcr eller annars anses böra hemlighållas till förmån för en- skildas intressen. Som jag ser det måste för straffbarhet förutsättas att det är fråga om ett förhållande som omfattas av en sekretessbestämmelse vilken i sekretesslagen eller i någon annan lag eller författning har ställts upp till skydd för det allmänna. Eftersom sekretesslagen endast reglerar tystnadsplikt och handlingssekretess i det allmännas verksamhet. är det visserligen uppenbart att den som utan att vara offentlig funktionär exem- pelvis har kännedom om en sekretessbelagd uppgift som härrör från en myndighet och vidarebefordrar uppgiften på sätt som förutsätts i någon av 19 kap. 7—9 så skall dömas till ansvar. trots att han själv inte är underkas- tad sekretesslagens bestämmelser eller någon annan föreskrift om tyst- nadsplikt. Men för att förfarandet skall vara straffbart får alltså krävas att den uppgift som det gäller i och för sig är underkastad en författningsbe- stämd sekretess i det allmännas intresse. [ förarbetena till 19 kap. 7 & BrB har som lagrådet påpekat uttalats att ett visst förhållande — t. ex. militära positioner under kn'g -— kan vara sådant att det utan hemligstämpel e. d. framgår att det är av hemlig natur. Även förhållanden av denna art omfat-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1979/80: 176 (»|

tas emellertid av den nya sekretesslagen (jfr 2 kap. 2 ä). På grund av vad som har sagts nu har jag svårt att se att det remitterade förslaget skulle göra innebörden av uttrycket ”av hemlig natur" nämnvärt mera svårgrip- bar än tidigare. Med hänsyn till detta och till de krav på uppsåt resp. grov oaktsamhet som uppställs i 19 kap. 7—9 5.5 torde risken för att någon av dessa straffbestämmelser skulle komma att träffa andra än straffvärda gärningar om förslaget genomförs få betraktas som mycket ringa. Det finns sålunda skäl som talar för att det remitterade förslaget vidhålls även i denna del.

Lagrådet har emellertid som nämnts också fäst uppmärksamheten på de aktuella bestämmelsernas betydelse för innebörden av vad som enligt 7 kap. 5 & punkt l tryckfrihetsförordningen är otillåtet offentliggörande i tryckt skrift. Lagrådet har därvid ifrågasatt om i en fredskris hänsyn till totalförsvarets intressen i alla situationer bör få ta över yttrandefriheten och informationsfriheten ens när det gäller förhållanden av hemlig natur. Det kan anmärkas att förslaget teoretiskt sett även skulle kunna påverka omfattningen av den tryckfrihetsrättsliga meddelarfriheten (se 1 kap. l 5 tredje och fjärde styckena och 7 kap. 3 5 första stycket punkt 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen. jämförda med 19 kap. 8.5 BrB). Det följer visserligen bl. a. av vad jag redan har anfört att jag bedömer möjlig- heten av att det remitterade förslaget i praktiken skulle leda till obefogade ingrepp i tryckfriheten som mycket liten. Med hänsyn till den grundläggan- de betydelsen av att ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning garanteras inte minst under kris eller orostider förutsätter emellertid varje lagändring som skulle kunna tänkas för vissa fall begränsa tryckfriheten på det område som här är aktuellt särskilt starka skäl. Vad som har framstått som angeläget att reglera är främst spioneribestämmelsens tillämpnings- område. och de skäl som talar för en motsvarande utvidgning beträffande de i 19 kap. 7—9 5.5 avsedda gärningarna har inte samma styrka. Jag anser mig därför böra godta lagrådets ståndpunkt.

Detta ställningstagande innebär att 19 kap. 7 och 9 55 bör ändras på ett sådant sätt att de även efter den ändring som föreslås beträffande 5 %$ får samma tillämpningsomräde som f.n. Detta resultat uppnås genom lagrå- dets förslag till omformulen'ng av de båda förstnämnda bestämmelserna. Jag godtar i princip dessa förslag men anser att 75 bör redaktionellt förenklas genom att man utesluter den från 5 & hämtade uppräkningen av exempel på skyddade uppgifter.

2.2 Tagande av utländskt understöd

Lagrådet (majoriteten) har på anförda skäl ställt sig tveksamt till försla- get att på nytt införa en bestämmelse mot tagande av utländskt understöd. En ledamot har varit av skiljaktig mening och uttalat att denna fråga är av sådan natur att det knappast ankommer på lagrådet att ta ställning till den.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1979/80: 176 62

Till grund för det remitterade förslaget ligger den av lagrådet i och för sig accepterade uppfattningen att det är ett intresse av betydelse att motverka att främmande makter eller andra som går deras ärenden genom ekono- miskt stöd söker påverka den svenska opinionsbildningen i politiska frå- gor. Som framgår av remissprotokollet har jag för egen del uppfattningen att det viktigaste remediet mot en utlandsstödd propagandaverksamhet är upplysning och offentlig diskussion. Jag framhöll emellertid samtidigt att betydelsen av en straflbcstämmelse som förmedlare av en norm på områ- det inte bordc underskattas samt att frånvaron av varje förbud mot tagande av utländskt understöd kan ge upphov till situationer där det skulle vara stötande för den allmänna rättskänslan och betänkligt från allmänpreventiv synpunkt, om inte något ingripande kan ske.

Självfallet ärjag medveten om att det finns olika meningar i frågan om en bestämmelse mot tagande av utländskt understöd bör införas på nytt. Hur uppfattningarna om detta kan skifta belyses bl.a. av att två ledamöter av lagrådet nu har funnit frågan tveksam, medan lagrådet i dess helhet vid behandlingen av 1976 års lagstiftningsärende bestämt avstyrkte det då framlagda förslaget om att den tidigare bestämmelsen i ämnet skulle upp- hävas (JuU 1975/76: 46 s. 47).

Lagrådets majoritet har i sitt nu aktuella yttrande bl. a. hänvisat till att utredningsverksamhet vid misstanke om tagande av utländskt understöd från olika synpunkter föranleder betänkligheter. särskilt för det fall att de misstänkta skulle vara oskyldiga. Enligt min mening är emellertid lagrådets farhågor för att resultatlös spaning och förundersökning skall inledas för att utröna om brott mot bestämmelsen föreligger överdrivna. Vidare är att märka att varje brottsutredning mot den som sedermera visar sig vara oskyldig kan vålla olägenheter av skilda slag. Det är f. ö. inte givet att en utredning rörande tagande av utländskt understöd i alla situationer är till övervägande nackdel för den som är oskyldigt misstänkt. En sådan miss- tanke kan lätt ha kommit till allmän kännedom. och om det inte ankommer på polis- och åklagarmyndigheter att utreda företeelser av aktuellt slag, kan — som spionbrottsutrcdningens minoritet har framhållit — uppgift komma att stå mot uppgift och klarhet aldrig någonsin vinnas.

Med hänvisning till vad som har anförts nu och till den diskussion i övrigt av skälen för och emot en bestämmelse om tagande av utländskt understöd som fördes i lagrådsremissen anserjag mig inte ha anledning att frångå resultatet av den avvägning som gjordes i remissen.

För det fall att en bestämmelse mot tagande av utländskt understöd införs har lagrådet i fråga om 19 kap. 13 & BrB förordat att det i remissför- slaget använda uttrycket ”en fråga som gäller rikets grundlagar". byts ut mot "en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick" och att ordet ”totalförsvaret" utgår. Beträffande 19 kap. 16? BrB har lagrådet föreslagit att den särskilda åtalsprövningen anförtros åt regeringen i stället

• Sida 63
•  Original

Prop. 1979/80:176 63

för åt riksåklagaren. Även om vissa skäl talar även för remissförslagets lösningar i de angivna hänseendcna. anserjag mig inte ha anledning att på dessa punkter motsätta mig lagrådets förslag.

2 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i brottsbalken med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

• Sida 64
•  Original