Prop. 1980/81:119

om miljösäkrare sjötransporter

Prop. 1980/81: 119

Regeringens proposition 1980/81 : 119

om miljösäkrare sjötransporter:

beslutad den 2 april l981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av rcgeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLI)IN ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett förslag till handlingsprogram för miljösäk- rare sjötransporter. Handlingsprogrammet är inriktat på såväl förebyggan- de åtgärder. dvs. åtgärder för att förhindra utsläpp. som åtgärder för att minska skadeverkningarna för miljön när utsläpp väl har inträffat.

Handlingsprogrammet utgår. när det gäller säkerheten i farleder. från Sjöfartsverkets program för ökad farlcdssäkerhet. Sjöfartsverkets pro- gram. som ger uttryck för en ökad ambitionsnivå och bygger på en helhets- syn på säkerhetsfrågorna. förutsätter ett långsiktigt och fortlöpande arbe— te. Sjöfartsverket föreslås få ökade resurser för utvecklingsverksamhct och farledsundersökningar inom ramen för programmet. Vidare föreslås att medel ställs till verkets förfogande för ett effektivare utnyttjande av vissa navigeringshjälpmedcl. När det gäller lotsning föreslås ett system som utgår från farledsförhållanden. områdets miljökänslighet. fartygets utrustning och bemanning samt lastens miljöfarlighet. Sjöfartsverket be- myndigas att successivt utforma ett behovsanpassat lotstvång. För att ytterligare höja lotsningens kvalitet förordas att sjöfartsverket tillförs re- surser för vidareutbildning av lotsar.

Användandet av säkrare fartyg i första hand för trafik i svårnavigabla och miljökänsliga områden såsom Stockholms skärgård. Mälaren. Vänern och Göta älv stimuleras genom ett särskilt avgiftssystem. För att öka säkerheten i farlederna till Stockholm föreslås att Sandhamns- och Dalarö- ledernas gemensamma sträckning rustas tipp.

l fråga om åtgärder för att minska skadeverkningarna för miljön när 1 Riksdagen 1980/81. 1 rum/. Nr 119

Prop. 1980/81: 119

IJ

utsläpp har inträffat innebär handlingsprogrammct att den hittillsvarande inriktningen av vår oljeskyddsberedskap bibehålls. Olja som har kommit lös skall så långt det är möjligt och rimligt bekämpas till sjöss och på mekanisk väg. Nuvarande ordning beträffande ansvaret för insatser till sjöss resp. på land föreslås inte bli ändrade. Däremot föreslås att åtgärder vidtas för att underlätta samordningen. Medel ställs också till förfogande för gemensamma övningar.

En fortsatt förstärkning föreslås av de resurser för olje- och kemikaliebe- kämpning som successivt har tillförts tullverkets kustbevakning. Nybygg- nad av miljöskyddsfartyg avses även i fortsättningen skc som tidigare- läggning av statliga beställningar. Ytterligare utveckling och anskaffning av utrustning för bl. a. tidig upptäckt av oljeutsläpp föreslås ske. När det gäller anskaffning av materiel i övrigt avses betoningen ligga på skyddet av strandzonen. Det föreslås därför att medel för anskaffning av båtar som är lämpade för insatser i strandnära. grunda vatten ställs till kustbevakning- ens förfogande. Vidare förordas att staten svarar för en ökad materielbe- redskap för oljepåslag på stränderna. Det föreslås att staten bygger upp regionala förråd av oljebekämpningsmateriel. som vid behov kan användas av kommunerna.

l avsikt att underlätta bekämpningsarbetet skall SMHl vidareutveckla och anpassa spridningsprognoser för olja som har kommit lös till havs. Vidare ges SAKAB i uppdrag att ta fram en beredskapsplan för förvaring, transport och behandling av upptagen olja.

Propositionen innehåller också förslag om en ny ordning för handlägg- ning av bemanningsfrågor för samhällets havs- och kustanknutna aktivi- teter. Genom denna handläggningsordning införs en informations- och utredningsskyldighet så att personalinskränkningar som medför allvarliga verkningar inte kan genomföras utan att en samordnad lösning först har prövats.

Kostnaderna för de i propositionen föreslagna åtgärderna uppgår till ca 17.5 milj. kr.

Prop. 1980/81: 119

'N

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 198 ! -04-02

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirten. Holm. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsråden Dahlgren. Adelsohn och Boo

Proposition om miljösäkrare sjötransporter

Chefen förjordbruksdcpartementet. statsrådet Dahlgren. anför.

] Allmän bakgrund

Alla transportslag medför risker för miljön i olika avseenden. Landtrans- porter med järnväg och på väg innebär kontinuerliga störningar genom t.ex. buller och utsläpp av avgaser. Även tlygtransportcr medför buller- störningar och avgasutsläpp. Vid såväl Iand- som tlygtransportcr av främst hälso- och miljöfarligt gods föreligger också risker för olyckor med allvar- liga konsekvenser för både människan och miljön. Sjötransporter kan förorena den marina miljön dels genom utsläpp i samband med fartygens kontinuerliga drift. dels vid olyckor c. d.

Jämförelser mellan de miljöskador som olika transportslag kan ge Lipp- hov till kan vara mycket svåra att göra. Bedömningar av miljörisker bör dock så långt möjligt utgå från en helhetsbild av transportsystemets mil— jöeffekter. varvid bl.a. konsekvenserna för miljön av en överflyttning av t. ex. vissa sjötransporter till landtransporter beaktas. Det är också viktigt att bedömningar av behovet av insatser för att öka säkerheten och förbätt- ra miljöskyddet när det gäller ett transportslag ses i förhållande till behovet av motsvarande åtgärder rörande andra transportslag.

Utsläpp från fartyg av olja och andra skadliga ämnen sker. som jag nyss har berört. såväl under fartygens normala drift som vid olika slag av olyckor. Vid kollisioner. grundstötningar och andra olyckor kan förekom- ma stora utsläpp. som orsakar mycket påtagliga skador på såväl stränder som i den marina miljön. Genom kontinuerliga utsläpp i samband med rengöring av lasttankar. maskinrum m.m. sker en ständig belastning på den marina miljön som på sikt också kan vara mycket allvarlig.

Prop. 1980/81: 119 4

Havsmiljön betraktades under lång tid som okänslig för föroreningar. Att detta var en felsyn har nu blivit allt mer uppenbart. De vattenområden som omger Sverige har visat sig vara särskilt känsliga för föroreningar. Låg vattentemperatur och liten vattenomsättning är en del av förklaringen härtill.

Havs- och kustområdena påverkas genom utsläpp av föroreningar från flera källor. De landbaserade utsläppen är härvid de största och i många avseenden dc allvarligaste. Utsläppen av olja och kemikalier i samband med sjötransporter är emellertid också ett mycket svårt hot mot både livet i havet och på stränderna. Utsläppen vid olyckor har ofta väl synliga. dramatiska korttidscffekter. De kontinuerliga utsläppen från fartygen och de landbaserade källorna är inte lika uppseendeväckande.

Miljöeffektcrna av de olika typerna av utsläpp är ofullständigt utfors- kade. Speciellt långtidseffekterna av de kontinuerliga utsläppen är föga kända. men det finns anledning att befara att bestående skador på ekosy- stemen kan uppstå.

Till sjöss har utsläpp av olja och kemikalier visat sig orsaka sjukdomar. beteenderubbningar och genetiska förändringt'tr hos de djur och organis— mer som lever i och på vattnet. Utsläppen kan orsaka omfattande fågeldöd och skador på fiskbestånden samt bidra till utrotning av känsliga arter t. ex. sälar och vissa sjöfåglar.

Även vid stränderna har utsläppen biologiska effekter. Strandzonens djur är känsliga för påverkan. Utsläppen smetar också ned klippor. bad— stränder. båtar. bryggor m.m. och kan därmed bl.a. orsaka omedelbara skador.

Skadorna på miljön kan också på annat sätt få ekonomiska konsekven- ser. Fiskerinäringen störs allvarligt av utsläpp genom nedsmutsning av redskap och genom att fisken kan bli oanvändbar för konsumtion. Även för friluftslivet och turismen kan särskilt sådana utsläpp som medfört skador på stränderna få negativa ekonomiska effekter.

Utsläpp av olja sker enligt tillgängliga uppgifter i betydande utsträck- ning. Undcr år l979 registrerade tullverkets kustbevakning 363 oljeutsläpp inom sitt ansvarsområde. varav [80 inom svenskt territorialhav. De flesta av dessa utsläpp är medvetna s. k. operativa utsläpp som har skett i strid mot svensk lag eller internationella överenskommelser. Förutom de rap- porterade utsläppen kan ett stort antal utsläpp ha skett utan att bli upptäck- ta. trots att kustbevakningens övervakning av havsområdena sker med användande av modern teknik bl.a. flygburen ljärranalysutrustning. Un- der år l979 var tankfartyg inblandade i sjöolyckor i 33 fall. i några fall med oljeutsläpp som följd. Kustbevakningen utförde under år 1979 sammanlagt 60 bckämpningsaktioner. Motsvarande samlade statistik finns inte för kommunerna. men uppskattningsvis torde här operationerna uppgå till flera hundra.

En rad åtgärder har vidtagits i Sverige för att förbättra säkerheten och

'.Il

Prop. 1980/81:119

miljöskyddet till sjöss. Så har t. ex. lagstiftningen skärpts successivt. Lots- plikt gäller i vissa områden för alla större oljetransporter och för vissa kemikalietransporter. Farledsutmärkningen i form av t.ex. fyrar. bojar och radarreflektorer har förbättrats. 'fralikförcskrifter har utfärdats och tralikinformation har införts. Fartygens konstruktion har förändrats för att minska utsläpp. Förbättringar i de ombordanställdas arbetsmiljö torde också ha haft positiv effekt på säkerheten. Mottagningsanordningar för oljerester har byggts i en rad hamnar.

Sjöfartsverket är den myndighet som har huvttdansvarct för åtgärder för att förebygga utsläpp och olyckor till sjöss. Sjöfartsverket svarar för lots- ning. fyrar och andra säkerhetsanordningar. sjökartläggning. isbrytning m.m. Verket har utarbetat ett program för ökad farledssäkerhet som underlag för det långsiktiga arbetet inom farledsområdet. Beträffande far- tygen ansvarar sjöfartsverket för bl.a. inspektionsverksamhet enligt gäl- lande lagstiftning och ratilicerade konventioner.

För att minska skadeverkningarna av inträffade utsläpp har en bered- skap för bekämpning och sanering av miljöskadliga utsläpp till sjöss byggts upp. Beredskapst'trganisationen har förstärkts successivt under en tioårs- period. Bekämpningsmateriel har anskaffats och speciallartyg för bekämp- ning av miljöfarliga utsläpp till sjöss har byggts.

Ansvaret för oljebekämpningcn till sjöss ligger på tullverkets kustbe— vakning. Det åligger verket att svara för åtgärder till havs och i kustvatt- nen. Vänern och Mälaren för att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. Uppgiften att bekämpa olja eller kemikalier som har kommit upp på land ankommer på kommunerna. Gränsen mellan kttstbevakningens och kommunernas ansvarsområden är i princip strandlinjen. Kommunerna är berättigade till ersättning av statsmc- del för kostnaderna för bekämpning samt för sanering. dvs. det uppstäd- nings- och återstållningsarbete som utsläppen kräver.

Arbetet med att utveckla säkerheten och miljöskyddet till sjöss måste till stor del ske genom internationellt samarbete. Sverige har aktivt medverkat i detta samarbete som pågått under många år. Vårt land har också anslutit sig till flera internationella överenskommelser som syftar till att skydda den marina miljön.

Bland dessa överenskommelser katt nämnas [954 års internationella oljeskyddskonvention som är i kraft f.n. i den lydelse konventionen fick genom ändringar år 1969. Konventionen innehåller förbud mot och be- gränsningar av utsläpp av beständiga oljor från fartyg. Den kommer att ersättas av den internationella havsföroreningskonventionen av år l973 i dess vid en internationell konferens år 1978 ändrade lydelse (MARPOL 73/ 78). ] överenskommelsen finns. till skillnad från i oljeskyddskonventionen. bestämmelser inte bara om utsläpp av beständig olja utan också om utsläpp av s.k. lätta oljor samt andra skadliga ämnen. såsom kemikalier. toalettav- fall och fast avfall. En viktig nyhet är de särskilda bestämmelserna för

Prop. 1980/81: 119 6

vissa speciellt ömtåliga områden. bl.a. Östersjöområdet. För dessa områ- den föreskrivs i princip totalförbud mot utsläpp av olja och skyldighet att upprätta mottagningsanordningar för oljerester från fartyg. Överenskom- melsen innehåller också föreskrifter om oljetankfartygs konstruktion. ut- rustning och drift. MARPOL 73178 beräknas kunna träda i kraft under år 1982.

Genom tre särskilda internationella överenskommelser förekommer re- gionalt mellanstatligt samarbete om åtgärder mot föroreningar från fartyg och om bekämpning av havsti'jroreningar. Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. den s.k Helsingforskonventionen av år l974. avser säväl åtgärder för att förebygga och bekämpa havsföroreningar från fartyg som åtgärder för att begränsa havsföroreningar från andra källor än fartyg. Konventionen. som trädde i kraft i maj I98tl. har av Sverige tillämpats i det svenska sjöterritoriet sedan år l977. Den s.k. Köpenhamnsöverenskommelsen av år l97l gäller främst bekämpnings- samarbete mellan Sverige. Danmark. Finland och Norge. medan den s. k. Bonnöverenskommelsen av är I969 omfattar samarbete mellan de åtta Nordsjöstaterna vid bekämpning av oljeföroreningar i Nordsjön.

Insatserna för att hindra oljeutsläpp från fartyg och för att begränsa skadeverkningarna från de utsläpp som ändock sker har successivt intensi- fierats. Olyckan i mars I967 utanför södra England. då tankfartyget Torrey Canyon förliste och ca ltltltltlt) ton olja släpptes ut i havet. visade påtagligt omfattningen av de skador som en stor oljekatastrof innebär. Sedan dess har ytterligare ett antal mycket stora olyckor inträffat vid sidan av de kontinuerliga utsläpp som sker avsiktligt eller vid mindre olyckor. ()ekså havsområdena runt Sverige och svenska kuster har drabbats av ett stort antal utsläpp med allvarliga skador på miljön. Som en följd av bl.a. de utsläpp som inträffat har omfattande skyddsåtgärder vidtagits både natio— nellt och internationellt.

De insatser som gjorts har skett i form av åtgärder för att förebygga olyckor och utsläpp samt åtgärder för bekämpning av och sanering efter oljeutsläpp till sjöss. ] Sverige har betydande resurser lagts ned bl.a. på att bygga upp en omfattande beredskap för oljebekämpning till sjöss. Sverige har vidare deltagit mycket aktivt i det internationella arbetet på att skärpa de regler som syftar till att motverka oljeutsläpp och utsläpp av andra skadliga ämnen.

Jag kan emellertid konstatera att de insatser Som hittills gjorts inte har kunnat förhindra att utsläpp av olja från fartyg sker i en utsträckning som inte är godtagbar från miljövårdssynpunkt. Det är därför nödvändigt att ansträngningarna för att minska utsläppen och begränsa skadeverkning- arna fortsätter och intensifieras. För att tillgängliga resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt är det viktigt att en samlad överblick över problemen eftersträvas.

Jag tillkallade mot denna bakgrund med stöd av regeringens beslut den

Prop. 1980/81: 119 7

29 juni 1978 en särskild utredare med uppgift att göra en från miljövårds- synpunkt samlad översyn av de problem som hänger samman med fartygs- transporter av olja och kemikalier. Översynen skulle syfta till att ge under— lag för ett samlat handlingsprogram för att minska riskerna vid miljöfarliga transporter till sjöss. Utredaren som arbetat under namnet kommittén för miljörisker vid sjötransporter. MlST. har i betänkandet (SOU l979:43— 45) Ren Tur program för miljösäkra sjötransporter redovisat ett förslag till sådant handlingsprogram.

Jag kommer i det följande att lämna uppgifter om betänkandets innehåll och om den remissbehandling som skett.

Med utgångspunkt i de förslag som MlST redovisat har vidare ett flertal kompletterande rapporter utarbetats efter särskilda uppdrag från regering- en. Frågor med anknytning till de problem som MlST haft att pröva har också behandlats av bl. a. sjöövervakningskommitten (H l977: 05) och 1977 års oljeskyddskommitte' (Kn l977: ()3'). Sammantaget finns därför f. n. ett omfattande beslutsunderlag i frågor om miljösäkra sjötransporter.

På grundval av det beslutsunderlag som sålunda nu finns i fråga om miljösäkra sjötransporter kommer jag tillsammans med cheferna för kom- munikations- och kommundepartementen nu att lägga fram ett förslag till handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter. Cheferna för kommuni- kations- och kommundepartemen'ten kommer senare att redovisa sina förslag i särskilda anföranden. Handlingsprogrammet berör i övrigt utbild- nings-_ handels- och industridepartementen och framläggs efter samråd med resp. departementschef.

2. Handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter

Som jag tidigare har nämnt är det från miljt'w'vårdssynpunkt angeläget med en samlad syn på behovet av åtgärder för att minska skadorna på miljön till följd av utsläpp av olja och kemikalier från fartyg. Ett handlings— program för miljösäkrare sjötransporter bör därför nu redovisas. Ett så- dant handlingsprogram bör omfatta såväl förebyggande åtgärder som insat- ser för att effektivisera bekämpningsarbetet.

Utgångspunkten för handlingsprogrammet är insikten om att det är nödvändigt att förbättra skyddet av de känsliga miljöer som haven samt våra kuster. skärgårdar och större insjöar utgör. Liksom inom miljövårds- arbetet i övrigt är det viktigt att insatserna i första hand inriktas mot förebyggande åtgärder för att förhindra att utsläpp av olja och kemikalier från fartyg över huvud taget sker. En sådan inriktning underlättar också en riktig fördelning av kostnadsansvaret för insatser. st. att det är den som förorenar som skall svara för kostnaderna för att förhindra att miljöskador uppstår. Samtidigt har erfarenheterna från den senaste tioårsperioden visat att de förebyggande insatserna måste kompletteras med en slagkraftig

Prop. 1980/81: [19 s

beredskap för bekämpning i sådana fall då utsläpp ändock inträffar. Be- kämpnings- och saneringsarbetet måste bedrivas så att minsta möjliga skador på miljön uppkommer.

Åtgärder behöver vidtas inom ett vidsträckt område där ett stort antal olika myndigheter och andra organ berörs. Det är därför viktigt att en rationell arbetsfördelning och effektiv samordning kan åstadkommas. Så- väl MlST som flera av de andra utredningarna har också redovisat förslag när det gäller organisatoriska frågor.

lnsatser som görs för att öka säkerheten och minska miljöskadorna till sjöss måste ske kontinuerligt. Det handlingsprogram som nu redovisas bör därför ses som ett led i ett långsiktigt arbete. Som jag tidigare berört har betydande insatser redan gjorts för att minska oljeföroreningsproblemen. Handlingsprogrammet får därför till en del karaktären av en redovisning av det arbete som fortlöpande bedrivs inom detta område. Genom de åtgärder som ntl föreslås sker en förstärkning av insatserna på olika områden. När det gäller vissa frågor krävs emellertid fortsatta överväganden om vilka åtgärder som bör vidtas. Det behövs också en successiv bevakning och uppföljning av effekterna av de åtgärder som nu föreslås. Det är därför lämpligt att en utvärdering från miljövårdssynpunkt av vidtagna åtgärder och en ny samlad redovisning av dessa frågor sker när detta bedöms erforderligt.

Det praktiska genomförandet av flertalet av de åtgärder som tas upp i handlingsprogrammet bör i allmänhet integreras i det löpande arbetet inom resp. verksamhetsområde. dvs. i första hand sjösäkerhetsarbetet och arbe- tet med räddningstjänsten. Därigenom kan tillgängliga resurser och befint- lig kompetens hos berörda myndigheter utnyttjas så långt det är möjligt.

Jag kommer i det följande att översiktligt redovisa de olika frågor och förslag som tas upp i handlingsprogrammet. Jag tar i anslutning därtill också upp vissa övergripande samordningsfrågor som behandlats av de aktuella utredningarna. Den närmare redovisningen av förslagen kommer senare att lämnas såvitt avser förebyggande åtgärder av chefen för kom- munikationsdepartementet (bilaga 2) och såvitt avser bekämpning och sanering av chefen för kommundepartementet (bilaga 3). Jag återkommer därvid också till vissa frågor rörande bl.a. omhändertagandet på land av oljeavl'all som samlats in vid bekämpningsoperationer (bilaga I).

Vid redovisningen behandlas också vissa frågor som inte är av den karaktären att de kräver beslut av riksdagen. Jag har emellertid ansett det riktigt att i ett sammanhang redovisa alla åtgärder för att åstadkomma miljösäkrare sjötransporter.

Prop. 1980/81: 1199 3 Handlingsprogrammets innehåll

Ett handlingsprogram för att minska de miljöproblem som är en följd av utsläpp av olja och kemikalier från fartyg bör som jag tidigare anfört i första hand inriktas på _li'irelzvggunde åtgärder. diar. åtgärder för urrfi'ir- hindru "(Släp/Jan. Utsläpp kan ske vid olyckor av olika slag. För att minska riskerna för olyckor krävs åtgärder för att göra såväl fartyg som farleder säkrare. Många utsläpp sker dock utan samband med olyckor och ofta med avsikt. För att komma till rätta med sådana utsläpp krävs bl. a. bättre övervakning och kontroll. effektiva påföljder gentemot dem som bryter mot gällande regler samt åtgärder som underlättar för fartygen att lämna ifrån sig olje— och kemikalierester till mottagningsanordningar i hamnarna. Vidare krävs bl. a. förbättrad utbildning och information.

Chefen för kommunikationsdepa'rtementet redovisar senare mer utför- ligt olika förslag till åtgärder som nu bör vidtas för att minska riskerna för utsläpp.

Handlingsprogrammet utgår. när det gäller säkerheten i farleder. från sjöfartsverkets program för ökad farledssäkerhet. Sjöfartsverkets pro- gram, som ger uttryck för en ökad ambitionsnivå och bygger på en helhets- syn på säkerhetsfrågorna. förutsätter ett långsiktigt och fortlöpande arbe- te. Sjöfartsverket föreslås l'å ökade resurser för utvecklingsverksamhet och farledsundersökningar inom "ramen för programmet. Vidare föreslås att medel ställs till verkets förfogande för ett effektivare utnyttjande av vissa navigeringshjälpmedel.

När det gäller lotsning föreslås ett system som utgår från farledsförhål- landena. områdets miljökänslighet. fartygets utrustning och bemanning samt lastens miljöfarlighet. Sjöfartsverket föreslås få bemyndigande att successivt utforma ett behovsanpassat lotstvång. För att ytterligare höja lotsningcns kvalitet förordas att sjöfartsverket tillförs resurser för vidare- utbildning av lotsar.

Vidare föreslås att användandet av säkrare fartyg. i första hand för trafik i svårnavigabla och miljökänsliga områden. stimuleras genom ett särskilt avgiftssystem.

För att förbättra efterlevnaden av gällande regler om förbud mot utsläpp pågår. genom en arbetsgrupp inom regeringskansliet. arbete på att utforma förslag till en ekonomisk sanktion som skall göra det olönsamt med avsikt- liga utsläpp till sjöss. En annan grupp inom regeringskansliet arbetar med vissa frågor för att underlätta mottagning i hamnar av olje- och kemikalie- rester. Frågan om partikelmärkning av olja har övervägts av en särskild utredning vars förslag nyligen avlämnats. Samtliga nu berörda frågor kom- mer att tas upp till prövning senare efter sedvanlig beredning.

[ MlST har frågan om olika alternativ för oljetransporter till bl. a. Stock- holmsområdet behandlats. Handlingsprogrammet utgår från att fortsatta fartygstransporter av olja till Stockholmsområdet är ett både realistiskt

Prop. 1980/81: 119 l0

och förmånligt transportaltcrnativ. För att öka säkerheten föreslås att Sandhamns- och Dalaröledernas gemensamma sträckning nu upprustas. Frågan om vilken av de två nämnda lederna som är att föredra från säkerhetssynpunkt analyseras f. n. av sjöfartsverket.

Frågan om stora tankfartyg i Östersjön föreslås även fortsättningsvis bli behandlad inom ramen för samarbetet mellan Östersjöstaterna. Sverige kommer också i fortsättningen att aktivt delta i det allmänna internationel- la arbetet när det gäller sjösäkerhet och miljöskydd.

Den andra huvuddelen av handlingsprogrammet avser åtgärder _lör att minska skadeverkningar/m för miljön när utsläpp hur intriimn. För detta ändamål krävs en effektiv beredskap för snabba bekämpningsinsatser till sjöss och på stränderna. Detta förutsätter bl.a. särskilda fartyg och sär- skild utrustning i övrigt. utbildad och övad personal samt en effektiv och samordnad organisation. Vidare krävs resurser för sanering av stränder efter det att själva bekämpningsarbetct har avslutats. Valet mellan alterna- tiva bekämpnings- och saneringsmetodcr bör ske med beaktande av miljö- synpunktcr. Det är också viktigt att särskilt skyddsvärda områden kan prioriteras vid bekämpningsarbetct.

Chefen för kommundepartementet redovisar i det följande ett antal förslag till åtgärder som syftar till att effektivisera bekämpnings- och saneringsarbetet.

Förslagen innebär allmänt att den hittillsvarande inriktningen av vår oljeskyddsberedskap bibehålls. Olja som har kommit lös skall så långt det är möjligt och rimligt bekämpas till sjöss och på mekanisk väg. Nuvarande ordning beträffande ansvaret för insatser till sjöss resp. på land föreslås inte heller bli ändrade. Däremot föreslås att åtgärder vidtas för att under- lätta samordningen. Medel ställs också till förfogande för gemensamma övningar.

Ett forsknings- och utvecklingsarbete har satts i gång av styrelsen för teknisk utveckling beträffande oljebekämpningsteknik. Härigenom byggs en kunskapsbas tipp från vilken ny och förbättrad teknik kan utvecklas. Kostnaden för detta program beräknas uppgå till ca 30 milj. kr. Resultatet av forsknings- och utvecklingsarbetet skall redovisas successivt och ut- nyttjas för att förbättra beredskapen. En fortsatt uppbyggnad föreslås av materiel till tullverkets kustbevakning. Nybyggnad av miljöskyddsfartyg anses även i fortsättningen böra ske som tidigareläggning av statliga be- ställningar. Fortsatt utveckling och anskaffning av utrustning för bl. a. tidig upptäckt av oljeutsläpp föreslås ske.

När det gäller anskaffning av materiel i övrigt anses betoningen böra ligga på skyddet av strandzonen. Det föreslås därför att medel för anskaff- ning av båtar som är lämpade för strandnära. grunda vatten ställs till kustbevakningens förfogande. Vidare förordas att staten skall svara för en ökad materielberedskap för större oljepåslag på stränderna. Regionala förråd av bekämpningsmatericl föreslås byggas upp. Dessa skall vid behov kunna användas av kommunerna.

Prop. 1980/81: 119 ll

Även beredskapen för ingripanden mot kemikalieutsläpp både till sjöss och på land föreslås förbättrad. Anskaffning av bekämpningsmatericl för- ordas. Vidare avses ett samordnat utnyttjande ske av de resurser som finns på land för att kunna förstärka kustbevakningens organisation om ett kemikalieutsläpp till sjöss skulle inträffa.

Samordningen av räddningstjänsten är angelägen. Det till statens brand- nämnd knutna rådet för räddningstjänst föreslås bli ombildat för att kunna spela en mera aktivt samordnande roll. Till rådet avses bl.a. knytas repre- sentanter för statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen.

Länsstyrelsernas beredskapsplanläggning avses bli förbättrad och kompletterad med särskilda miljöhandböckcr som kan ge underlag för ingripanden mot olje- och kemikalieutsläpp. [ miljöhandböckerna finns värdefulla och känsliga naturområden redovisade.

Chefen för kommundepartementet tar också tipp frågan om handlägg- ning av bcmanningsl'rågor i rena kust- och skärgårdsområden. Det gäller bl. a. att skapa en garanti för att personalinskränkningar som medför allvarliga negativa verkningar inte sker utan en allsidig belysning. De totala verkningarna av en personalförändring för såväl statlig som kommunal och enskild verksamhet föreslås beaktas genom införandet av en ny handlägg- ningsordning som föreslagits av utredningen om tillsyn av kusterna (TAK). Genom denna handläggningsordning införs en informations- och utred- ningsskyldighet så att samordnade lösningar prövas före beslut om de aktuella personalinskränkningarna.

I fortsättningen tar jag upp vissa övriga frågor som hör till ett samlat handlingsprogram för insatser för att minska skadeverkningarna till följd av utsläppen av olja eller kemikalier från fartyg.

Bristen på en fungerande organisation för mottagning och hantering av avfall från operationer mot olja och kemikalier som kommit lösa till sjöss har varit en svårighet vid de hittillsvarande bekämpningsoperationcrna. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) föreslås därför få i uppdrag att ta fram en beredskapsplan för förvaring. transport och behandling av i första hand upptagen olja.

Det är angeläget att underlätta bekämpningsarbetct genom att tillförlit- liga spridningsprognoser utarbetas för olja som har kommit lös till sjöss. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har enligt tidi- gare rcgeringsuppdrag utvecklat en spridningsmodcll och anpassat denna till norra Östersjön. SMHI föreslås nu få resurser till vidareutveckling av modellen och anpassning av denna till övriga vattenområden utmed Sveri- ges kuster.

Forskning om bl.a. miljöeffekter vid utsläpp är viktig. En rad insatser pågår och planeras inom detta forskningsområde. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) utför undersökningar under akutfasen av olje- och kemikalieutsläpp till sjöss. Statens naturvårdsverk svarar inom ramen för existerande anslag dels för kartering av halter av oljeföroreningar runt

Prop. 1980/81: 119 12

våra kuster. dels för forskning om de långsiktiga miljöeffekterna av olje- och kemikalieutsläpp. Inom ramen för programmet för övervakning av miljökvalitet planeras också särskilda oljeanalyscr.

De förslag som nu läggs fram innebär i många avseenden förstärkta insatser. Sammanlagt föreslås en förstärkning för budgetåret l98l/82 med ca 17.5 milj. kr. för olika åtgärder för miljösäkrare sjötransporter.

4. Vissa övergripande samordningsfrågor

Behovet av en effektivare samordning av de insatser som görs av olika organ inom oljeskyddsområdet tas upp i flera sammanhang. MlST fram- håller därvid bl.a. att den splittring av arbetsuppgifter och ansvar som i dag finns mellan sjöfartsverket och kustbevakningen inte medger en effek- tiv planering av och avvägning mellan förebyggande och bekämpande åtgärder. Enligt MlST bör en sammanslagning ske av sjöfartsverket och kustbevakningen till en ny myndighet. En organisationskommitte bör en- ligt MlS'l" tillsättas med uppdrag att utforma den föreslagna nya organistt- tionen.

MIST tar också upp frågan om bildandet av särskilda samarbetsorgan för vissa frågor. För att skapa utrymme för ett mera formbundet samarbete mellan miljövårds- och bekätnpningsmyndigheterna på såväl central som regional nivå bör enligt MlST särskilda samarbetsorgan bildas. Arbetet inom dessa organ skulle avse både beredskapsplanering och rådgivning vid enskild skadeplats. Det centrala samarbetsorganet. vilket föreslås stå un— der ledning av naturvårdsverket. skulle utarbeta en långsiktig politik för hur bekämpning skall bedrivas i vårt land samt upprätta riktlinjer för länsstyrelsernas beredskapsplanering. Gruppens direkta medverkan vid mycket stora olyckor ansåg MIS'I' borde övervägas.

Vid remissbehandlingen har i stort sett samtliga remissinstanser varit positiva till att en ny organisation bestående av sjöfartsverket och kustbe- vakningen utreds. Vissa remissinstanser framhåller dock att de effektivi- tetsmässiga och kostnadsmässiga aspekterna är otillräckligt belysta. Vad gäller förslagen om samarbetsorgan ifrågasätter ingen remissinstans beho- vet av utökat samarbete mellan miljövårds- och bekämpningsmyndighe- terna. Statskontoret och riksrevisionsverket anser dock att samarbetet bör bedrivas inom nuvarande organisatoriska ramar och avstyrker därför för- slaget om samarbetsorgan. Även delegationen för samordning av havsre- sursverksamheten avstyrker att ett nytt organ inrättas och erinrar om de samordningsuppgifter som ankommer på delegationen. Naturvårdsverket tillstyrker ett centralt organ. men kan inte klart se behov av regionala organ. Generaltullstyrelsen och länsstyrelsen i Kalmar län är likaså posi- tiva till ett centralt samarbetsorgan. men tveksamma till de regionala.

Beträffande samarbetsorganens arbetsuppgifter anser naturvårdsverket

Prop. 1980/81: 119 l3

att det centrala organet bör ha en klart rådgivande roll. Verket avstyrker att organet får till uppgift att utarbeta långsiktig bekämpningspolitik och riktlinjer för beredskapsplanering. Generaltullstyrelsen avstyrker bestämt samarbetsorganets operativa inflytande på ledningen av akuta bekämp- ningsaktioner. Räddningstjänstkommittén anser att samarbetet mellan mil- jövårds- och bekämpningsmyndigheterna har anknytning till kommitténs kommande överväganden. Prövning av MIST:s Förslag om samarbetsor- gan bör därför anstå till dess kommittén slutfört sitt arbete.

Frågan om samarbetsorgan har också tagits upp av sjöt'wervaknings- kommittén och oljeskyddskomrnittén. Sjöövcrvakningskommitten föreslår ett centralt samordningsorgan för övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. De viktigaste uppgifterna för detta organ anges vara att samordna matcrielanskaffning. restrrsplanering och utbildning. planera över myn- dighetsgränserna för insatser i olika tänkta lägen samt ftrrrgera som rådgi- vare vid ledning av insatser till sjöss. Oljeskyddskornmitten föreslår till- skapandet av ett särskilt organ för löpande samarbete på central nivå i fråga om beredskapen för insatser mot såväl olja till sjöss som olja som flutit i land.

Vid remissbehandlingen har flera remissinstanser ansett det angeläget med en samlad behandling av de organisatoriska förslag som lagts fram av MIST. sjöövervakningskommittén och Oljeskyddskommitte'n.

För egen del anser jag att samordningsfrågorna kräver stor uppmärk- samhet. Ett stort antal myndigheter och andra organ kommer på olika sätt i kontakt med frågor som rör miljöskador till följd av utsläpp av olja och kemikalier från fartyg. Enbart detta förhållande motiverar dock inte sär- skilda organisatoriska insatser för samordning. I llera fall har de olika organen klart avgränsade uppgifter. Genom en klar ansvarsfördelning och sedvanligt samarbete mellan berörda myndigheter bör därför många sam— ordningsfrågor kunna klaras.

I andra fall krävs emellertid mera ingripande åtgärder för att åstadkom- ma erforderlig samordning och cffcktivt resursutnyttjande. Regeringen har genom beslut den lö oktober l98t) uppdragit åt statskontoret att i samråd med sjöfartsverket och generallul[styrelsen ta fram ytterligare underlag för den fortsatta beredningen av MlS'l':s förslag om att föra samman sjöfarts- verket och ttrllverkets kustbevakning till en ny organisation. Med utgångs- punkt i att den nya organisationen skall kunna lösa sina uppgifter på ett effektivt sätt. skall statskontoret enligt beslutet belysa vilka besparingar som kan uppnås enbart genom ett sådant samnurnförandc. Konsekvenser- na för berörda myndigheters organisation. personal och verksamhet i övrigt skall också belysas.

När det gäller MIST:s förslag om särskilda samordningsorgan vill jag framhålla att jag delar uppfattningen att samarbetet mellan miljövårds- och bekämpningsmyndigheterna är från miljövårdssynpunkt ytterst väsentligt. Detta samarbete bör därför ägnas ökad uppmärksamhet. inte minst på

Prop. 1980/81: 119 |4

planeringsstadiet. Genom regeringsbeslut i augusti 1979 initierades vid länsstyrelserna dels beredskapsplanläggning vid större olje— och kemika- lieutsläpp. dels utarbetande av s. k. miljöhandböcker. Vidare vill jag näm- na den verksamhet vid akutfasen av olje- och kemikalierrtsläpp till sjöss som IVL bedriver. Genom nu angivna aktiviteter tillgodoses delvis önske- målen om ett visst miljövårdsinllytande på bekärnpningsoperationerna. Jag ser därför inte något behov av att f.n. inrätta regionala samarbetsorgan i enlighet med MIST:s förslag.

Frågan om lämpligheten av att ett centralt organ för en vidare samord- ning av frågor som rör miljösäkra sjötransporter nu bildas bör bedömas bl.a. mot bakgrund av pågående utredningsarbete dels beträffande sam- manslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen. dels inom räddnings- tjänstkommittén. I avvaktan på restlltatcn av dessa utredningar bör enligt min mening ställning inte tas till frågan om inrättande av ett nytt centralt samordningsorgan. För att uppnå en viss förbättring när det gäller samord- ningen i fråga om bekämpningsinsatser föreslår chefen för kommtrndcpar- tementet att en ombildning av det råd för räddningstjänst som nu är knutet till brandnämnden sker i avvaktan på resultatet av räddningstjänstkommit- téns arbete.

MIST har också lagt fram förslag om att en delegation för miljösäkra sjötransporter skall inrättas. Delegationen skall enligt MIST medverka vid arbetet med att utveckla och genomföra det av MIST föreslagna handlings- programmet. Enligt förslaget skall delegationen därvid få till uppgift att. förutom att följa upp och vidareutveckla programmet. föreslå ändringar som motiveras av utvecklingen av miljöriskerna i samband med sjötrans- porter. Dclegationcn föreslås vidare initiera och bedriva utvecklingsarbete för beräkning av samhällsekonomiska kostnader av olje- och kemikalieut- släpp. Enligt MIS'I" bör delegationen bli knuten till jordbruksdepartemen- tet och bestå av representanter för nattlrvårdsverket. sjöfartsverket. kustbevakningen. brandnämnden. lravsresursdelegationen samt sjöfartsor- ganisationerna.

Den föreslagna delegationen för miljösäkra sjötransporter tillstyrks av statistiska centralbyrån. länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län. Centralorganisationen SACO/SR. Svenska hamnförbundct och Sveriges redaref'örening. Svenska hamnförbundct menar att de fördjupade utred- ningsinsatser som krävs lämpligen hålls samman av den föreslagna delega- tionen.

Delegationsförslaget avstyrks däremot av bl.a. naturvårdsverket. läns- styrelsen i Stockholms län och Sveriges industriförbund. Statskontoret finner inte tillräckliga skäl att inrätta delegationen. Naturvårdsverket me- nar att uppgiften att utveckla det föreslagna handlingsprogrammet samt samordningen och uppföljningen av arbetet är en naturlig uppgift förjord— bruksdcpartementet. Enligt naturvz'irdsvcrkets uppfattning bör man inte ytterligare splittra oljeskyddsarbetet med nya tillkommande myndigheter.

Prop. 1980/81: 119 15

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att uppgifterna bör klaras inom statsförvaltningens ordinarie organisation.

Jag har tidigare tagit upp frågan om uppföljningen av det handlingspro- gram för miljösäkrare sjötransporter som nu presenteras. Underlaget för det reviderade handlingsprogrammet bör på sedvanligt sätt utarbetas av berörda departement och myndigheter. Jag anser därför inte att det finns tillräckliga skäl att inrätta en särskild delegation för miljösäkra sjötrans- porter. '

Statsråden Dahlgren. Adelsohn och B00 anmäler sina förslag. Anfö- randena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement. Statsrådet Dahlgren avslutar. Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om ett samlat handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter. dels förelägger riksdagen vad jag och övriga föredraganden har anfört för de åtgärder som vi har hemställt om. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder och det ändamål som föredragandena har hcmställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna l—3.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga ] Jordbruksdepartementet ] Bilaga I

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde [9251-04-02

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om miljösäkrare sjötransporter såvitt avser jord- bruksdepartementets verksamhetsområde

1. Inledning

Det förslag till handlingsprogram som jag nyss har lagt fram utgår i huvudsak från det arbete som utförts av kommittén| för miljörisker vid sjötransporter (MIST) och som redovisats i betänkandet (SOU 1979143— 45) Ren Tur program för miljösäkra sjötransporter. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I.! fogas de förslag som MIST har lagt fram och som har publicerats i betänkandets kapitel 4—7.

Efter" remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen. chefen för marinen. civilförsvarsstyrelsen. socialstyrelsen. telever- ket. sjöfartsverket. sjöfartens haverikommission. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMI-II). statistiska centralbyrån (SCB). stats- kontoret, riksrevisionsverket. universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). skolöverstyrelsen (SÖ). fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk. general- tullstyrelsen. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. arbetarskyddsstyrel- sen. statens planverk. statens industriverk. statens vattenfallsverk. styrel- sen för teknisk utveckling (STU). statens skeppsprovningsanstalt. havsre- sursdelegationen. nämnden för fartygskrediter. statens brandnämnd. läns- styrelsernas organisationsnämnd. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands. Västerbottens och Norrbot- tens län. miljöskadeutredningen (Ju l978:08). utredningen om transport av farligt gods (K l979:01). sjöövervakningskommittén (I—I 1977105). rädd- ningstjänstkommitte'n (Kn l979:()l). Institutet för vatten- och luftvårds- forskning (IVL). Svenska hamnförbundct. Svenska petroleuminstitutet, Sveriges redareförening (med instämmande av Svenska arbetsgivareför- eningen). Stockholms. Nynäshamns. Södertälje och Göteborgs kom-

' Förre riksdagsledamoten. byrådirektören Sören Norrby.

TZ Riksdagen l980l8l. I saml. Nr 119

I.)

Prop. 1980/81: 119 Bilaga ] Jordbruksdepartementet

muner. Stockholms läns landsting. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenskajägareförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska inaskinbe- fälsförbundet. Sveriges fartygsbefälsförening. Sveriges fiskares riksför- bund. Sveriges industriförbund. Sveriges varvsindustriförening. Vatten- värnet. Nordiska oljeskyddsunionen (med instämmande av Sveriges natur- skyddsförening). Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO) samt 'ljänstemänncns centralorganisation (TCO).

Socialstyrelsen har bifogat yttranden frän länsläkarorganisationerna i Uppsala och Göteborgs och Bohus län. Fiskeristyrelscn har bifogat yttran- den från havsfiskelaboratoriet. hydrografiska laboratoriet samt från fiske- riintendcnterna i övre norra. nedre norra. mellersta. östra. nedre södra och västra distrikten. UHÄ har bifogat yttranden från Uppsala. Lunds. Stock- holms. Göteborgs och Umcå universitet santt från tekniska högskolan i Stockholm. Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå. Vidare har flera länsstyrelser bilagt yttranden från olika länsorgan och kommuner. LO har bifogat yttrande från Svenska sjt'ifolksförbundet. 'I'CO har bilagt ytt- randen från Svenska maskinbefälsförbundet. Sveriges allmänna tull- tjänstemannaförbund och Svenska tullmannaförbundet.

Härutöver har yttranden inkommit från Göteborgsregionens kommunal- förbund och AB Nynäs Petroleum.

En sammanställning av remissyttrandcna bör fogas till protokollet idetta ärende som bilaga 1.2.

De förslag som MIS'I' har lagt fram berör delvis frågor som behandlats av oljeskyddskommittén. Närmare uppgifter om oljeskyddskommitténs betänkande och den remissbehandling som skett lämnas senare av chefen för kommundepartementet (bilaga 3).

Jag avser att nu behandla Vissa frågor inom oljeskyddsområdet.

2 Vissa övriga frågor

2.1. Förvaring. transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier

Enligt MIST behövs en bättre organisatorisk beredskap för att ta emot och behandla oljor och kemikalier som tas upp vid bekämpningsopera- tioner. MIST föreslog att naturvårdsverket skulle utreda denna fråga vi- dare. Vid remissbehandlingen av detta förslag framfördes bl. a. olika syn- punkter i fräga om utformningen av en mottagningsorganisation.

I augusti 1979 gav regeringen naturvårdsverket i uppdrag att efter sam- råd med andra berörda myndigheter och organisationer komma in med förslag rörande förvaring. transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier. Ijanuari l98t) redovisade naturvårdsverket uppdraget. Verket föreslog därvid att ett centralt företag. t'. ex. SAKAB. skulle tilldelas det centrala ansvaret för att resurser finns tillgängliga för en beredskap för mottagning och behandling av avfall från bekämpningsoperationer.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga ] Jordbruksdepartementet ' 3

I naturvårdsverkets rapport konstateras bl. a. att resurser sannolikt finns för transport av både pumpbart och icke pumpbart oljeavfall samt för behandling av olje/vattenblandningar. Verket framhåller samtidigt att re- surser sannolikt inte finns för lagring av icke pumpbart olje- och kemika- lieavfall samt för behandling av fast kemikaliehaltigt material och bland- ningar eller emulsioner av kemikalier och vatten.

Vidare framhåller verket att tillgången på resurser är oklar när det gäller lagring av pumpbart avfall samt behandling av andra än ovan nämnda avfallsslag.

I naturvårdsverkets rapport diskuteras även omfattningen av den bered- skap som behövs för mottagning och behandling av ilandförda oljor och kemikalier. Det konstateras därvid bl. a. att de kvantiteter olja och kemika- lier som släppts ut till sjöss till följd av fartygsolyckor och liknande samt de kvantiteter avfall som samlats in vid efterföljande operationer hittills varit relativt begränsade jämfört med de olje- resp. kemikaliclaster som trans- porteras till svenska hamnar. Kustbevakningen har i rapporten bedömt behovet av mottagningskapacitet för oljeavfall i olika regioner i landet. Enligt denna bedömning skall. beroende på region. mellan l0000 och 40000 ton olja eller vattenblandad olja kunna tas emot inom en region och inom sju dagar. För kemikalieavfall föreslås att beredskap skall hållas för minst 4000 rn3 per region. Naturvårdsverket som inte framför någon erinran mot den föreslagna beredskapsnivån framhåller att om denna nivå skall tillskapas bör den byggas upp stegvis. Inledningsvis borde därvid enligt naturvårdsverket ambitionen vara att mottagningsanordningarna skall ha en kapacitet motsvarande den som behövts vid inträffade be- kämpningsoperationer under de senaste tio åren.

Enligt beräkningar utförda av SAKAB uppgår kostnaden för uppbygg- nad av en beredskapsplan enligt den lägre ambitionsnivån till 4.3 milj. kr. De personella kostnaderna härav (rekognosering. transportplanering. av- talsdiskussioner m.m.) beräknas till 2,5 milj. kr. Kostnaden för uppbygg- nad av en beredskapsplan omfattande enbart oljeavfall uppgår till 1.4 milj. kr.

För egen del vill jag understryka betydelsen av att mottagning och fortsatt omhändertagande av olje- och kemikalierester kan ske på ett tillfredsställande sätt vid bekämpningsoperationerna. En sådan operations effektivitet beror på hur väl bekämpningssystemcts olika komponenter samverkar. Erfarenheter från olika operationer visar att brister i mottag- ningsorganisationen vållat avbräck i bekämpningsarbetct. Det förslag som naturvårdsverket lagt fram bör därför i huvudsak genomföras. SAKAB bör därvid ges i uppdrag att bygga upp beredskapen för förvaring. transport och behandling av i första hand upptagen olja. SAKAB bör i sitt arbete tills vidare utgå från att mottagningskapaciteten per region skall uppgå till ca 2500 ton oljeavfall. Denna kapacitet motsvarar enligt rapporten den störs- ta mängd som hittills kommit lös till sjöss under de senaste tio åren. l'l3 Riksdagen 1980/8l. I saml. Nr [19

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1 .lordbruksdepartementet 4

Ett genomförande av uppdraget omfattar främst olika planeringsåt- gärder. Naturvårdsverkets utredning visar att det i huvudsak finns resurser av aktuellt slag i samhället varför ett minimum av investeringar skulle krävas. I stället bör det vara möjligt att genom avtal försäkra sig om tillgång till erforderliga resurser. Jag anser det väsentligt att SAKAB vid uppdragets genomförande nära samarbetar med naturvårdsverket och de myndigheter som är närmast ansvariga för bekämpning och sanering.

2.2. Spridningsprognoser för olja och kemikalier

Enligt MIST är det väsentligt för bekämpningsarbetct att spridningen av olja och kemikalier kan förutsägas. MIST föreslog därför att resurser skulle tillföras SMHI för att utveckla spridningsmodcller och upprätta en katalog med förberedda spridningsprognoser för vissa vattenområden. Re- missinstanserna har överlag varit positiva till förslaget om spridningsmo- deller. Statens naturvårdsverk anser uppgiften vara mycket resurskrävan- de. STU betonar vikten av att bekämpningsåtgärder grundas på en sanno- likhetsbedömning av åt vilket håll oljefält. oljeklumpar och kemikalier kan tänkas vara på väg.

Regeringen gav i augusti 1979 SMHI i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsverk. sjöfartsverket. generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen utveckla spridningsmodcller för olja och kemikalier enligt en plan som SMHI tidigare utarbetat och tillställt regeringen. SMHI fick samtidigt i uppdrag att upprätthålla en prognosberedskap. Inom ramen för uppdraget från regeringen har SMHI tillsammans med samrådsmyndigheterna arbetat med en rad olika frågor. En av dessa rör utveckling av en oljespridnings- modell. I modellen tas hänsyn till de viktigaste faktorerna som påverkar oljans spridning. nämligen vindens direkta drag på oljan. den storskaliga bakgrundsströmmen och den horisontella turbulensen i vattnet. Vidare har SMHI anpassat oljespi'idningsmodellen till norra Östersjön och beräknat bakgrundsströmmar med hjälp av en cirkulationsmodell för detta område. SMHI har också genomfört en kontroll av cirkulationsmodellen för norra Östersjön genom en fältstudie inom detta havsområde.

SMHI har lagt fram förslag till fortsatt arbete bestående av anpassning av den framtagna spridningsmodellen för olja till södra Östersjön. Botten- havet och Bottenviken samt till Öresund. Kattegatt och Skagerack. Vidare föreslår SMHI omarbetning av oljespridningsmodellcn så att den kan an- vändas för att i efterhand beräkna varifrån upptäckt olja kan ha spridits. SMHI har uppskattat den totala kostnaden för sitt förslag till fortsatt arbete till 640000 kr.

Jag anser i likhet med MIST att tillförlitliga spridningsprognoser för olja och kemikalier kan effektivisera bekämpningsarbetct. Det av SMHI hittills genomförda utvecklingsarbetet har visat på möjligheter att nå fram till användbara prognoser för olja. Modellerna har samtidigt fortfarande en

Prop. 1980/81: ”9 Bilaga [ Jordbruksdepartementet 5

rad brister. Det kan därför krävas ytterligare erfarenhet och utvecklingsar- bete innan spridningsprognoser kan anses tillförlitliga.

SMHI bör därför ges möjligheter att fortsätta utvecklingsarbetet beträf- fande spridningsprognoser för olja i huvudsak enligt det förslag som läm- nats. Erfarenheterna från oljemodellerna bör avgöra om och när det kan vara meningsfullt att utarbeta särskilda spridningsprognoser för kemika- lier. Det är av vikt att SMHI också i fortsättningen nära samarbetar med naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter. Arbete med spridnings- modeller pågår också i andra länder. Det är därför angeläget att det fortsatta arbetet sker i samarbete med våra grannländer beträffande såväl Östersjön som Kattegatt och Skagerack.

2.3 Forskning om miljöeffekter av utsläpp m. m.

MIST har i sitt betänkande bl.a. pekat på behovet av särskilda i förväg planerade och organiserade program för undersökning av miljöeffekterna vid olje— och kemikalieutsläpp. Insatserna borde inriktas dels på fasta undersökningsprogram vid akut förorening. dels på de långsiktiga miljöef- fekterna. Regeringen gav i augusti 1979 statens naturvårdsverk i uppdrag att inkomma med förslag till program för undersökning av miljöeffekter vid olje- och kemikalieutsläpp.

Naturvårdsverket redovisade uppdraget i skrivelse den 27 februari 1980. I skrivelsen föreslår verket bl.a. att IVL ges i uppdrag att svara för larmberedskap och för rådgivning och undersökningar Linder akutfasen av oljc- och kemikalieutsläpp till sjöss. Verket har vidare föreslagit att särskil- da medel för oljeanalyser ställs till förfogande inom programmet för över- vakning av miljökvalitet samt att kartering rörande halter av oljeföro- reningar i vatten. sediment och organismer runt vära kuster genomförs med medel från det särskilda undersökningsanslag som står till verkets förfogan dc .

Regeringen beslutade den 27 mars 1980 att till IVL överlämna natur— värdsverkets skrivelse för beaktande vid utarbetandet av institutets pro- grambudget för budgetåren 1980/81 och 1981/82. Vid de oljeutsläpp som drabbat Bohusktlstcn och |)alaröområdet i början av detta år har "den s. k. oljeskadegruppen vid IVL bedrivit undersökningar av akutfascns miljöef- fekter.

Naturvårdsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret |98l/82 inom programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) beräknat sär- skilda medcl för oljeanalyser. Av anslagsframställningen framgår vidare att naturvårdsverket inom anslaget Särskilda undersökningar inom miljö- vårdsområdet, m. m. avser att skapa utrymme för karterings verksamhet på oljeskyddsområdet.

Anslaget Program för övervakning av miljökvalitet har i l981/82 ars budgetförslag höjts från 6,7 till 8.2 milj. kr. Även anslaget Särskilda under-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga [ Jordbruksdepartementet 6

sökningar inom miljövårdsområdet. m.m. föreslås höjt till nästa budgetår liksom det anslag för miljövårdsforskning som disponeras av naturvårds— verkets forskningsnämnd. Jag förutsätter därför att behovet av undersök- ningar om miljöeffekterna av olje- och kemikalieutsläpp vid sjötransporter kan beaktas inom existerande anslag och anser inte att det f.n. finns behov av särskilda medel för ifrågavarande undersökaingsverksamhet.

MIST har också tagit tipp frågan om ökad forskning om titsläppens totala samhällsekonomiska kostnader. Sådan forskning är enligt MIST av bety- delse som underlag för bedömningar bl.a. vid valet mellan förebyggande och återställande åtgärder. En iiitensifiering av forskning och utveckling avseende bl.a. metodik för beräkning av de samhällsekonomiska kostna- derna till följd av utsläpp av olja eller kemikalier borde därför ske. Natur- vårdsverket erinrari sitt remissvar om att verket i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 tagit upp den miljöekonomiska forskningen som ett nytt område för verkets forskningsanslag. Naturvårdsverket anser att om— fattning och inriktning av den miljöekonomiska forskningen bör vägas mot annan angelägen miljöforskning.

Vid medelsberäkningen för anslaget Miljövårdsforskning har bl. a. beak— tats behovet av medel för start av ett nytt projektområde med inriktning på miljöekonomi. Med hänsyn härtill anser jag inte att det finns skäl att i särskild ordning tillföra ytterligare resurser till forskning om samhällseko- nomiska kostnader inom detta område.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1980/81:119: Avsnitt 2.9

2.4. Förstärkning av giftinformationseentralen

Vid kemikalieolyckor på land och till sjöss är det enligt MIS'I" ett stän- digt återkommande problem att snabbt få fram information om den ak- tuella kemikaliens egenskaper och effekter på miljön. Utredningen före- slog därför cn förstärkning av giftinformationscentralen med viss kemist- jour för att därigenom ge brandförsvar. kustbevakning och andra tillgång till kemikalieinformation dygnet runt. Förslaget har mötts med positivt intresse av huvuddelen av remissinstanserna. Civilft'irsvarsstyrelsen. stats- kontoret. arbetarskyddsstyrelsen. statens industriverk. statens brand- nämnd. Svenska kommunförbundet. Svenska brandft'irsvarsföreningen och Sveriges redareförening är bland de instanser som tillstyrker förslaget. Göteborgs kommun är dock tveksam till nyttan av förslaget och menar att det visat sig vara bäst att kontakta tillverkare eller törbrukare vid en inträffad olycka. Övriga specialister har enligt kommunen begränsad varti- kunskap. Naturvårdsverket avstyrker förslaget och föreslår i stället att ett till kustbevakningen anslutet eller tilltänkt datainformationssystem i första hand utnyttjas och byggs ut.

Utredningen om transport av farligt gods (K l979z0l) skall enligt sina direktiv bl.a. beröra informationsbehm'et för åtgärder av förebyggande

Prop. 1980/81: 119 Bilaga ] Jordbruksdepartementet 7

natur och vid olyckshändelser vid transport av farligt gods. Utredningens betänkande väntas föreligga i slutet av år I98l. Mot bakgrund bl. a. härav anser jag det inte lämpligt att nu ta ställning till aktuella informationsfrå- gor.

2.5. Statistik över miljöfarliga sjötransporter

MIST föreslog också att SCB skulle få i uppdrag att redovisa ett detalje- rat program för utveckling och förnyelse av sjöfarts- och varustatistik som tillgodoser informationsbehov inom miljövärden. Enligt MIST bör statisti- ken utvecklas till ett informationssystem över sjöfartens miljörisker omfat- tande laster. fartygsrörelser. fartygen. hamnar. farleder. utsläpp m.m.

Förslaget om förbättring av statistiken har tillstyrkts av bl.a. sjöfarts- verket och naturvårdsverket. Sveriges redareförening menar däremot att MIS'fzs förslag är överdrivet. Föreningen anser att kunskapen är god om transportvägarna för miljöfarligt gods.

Av det material som redovisas av MIST och av remissvaren framgår att sjöfartsstatistiken f.n. uppvisar vissa brister. I synnerhet synes uppgif- terna om miljöfarliga transporter vara bristfälliga. Inom berörda myndighe- ter pågår eller planeras emellertid aktiviteter av betydelse i detta samman- hang. Försvarsmaktens system med radar- och datorbaserade sjöbevak- ningscentraler är i drift på ostkusten och planeras för andra kuststräckor. Sjöfartsverket bygger upp trafikinformationssystem i de viktigaste farle- derna. Inom Helsingforskonventionens ram planeras ett positionsrappor- teringssystem för vissa oljetankers och fartyg med miljöfarlig last med start den I juli 1981. Statskontoret har vidare påbörjat utrednings- och utveck- lingsarbetet för ett "lägesinformationssystem för pågående aktiviteter i Sverige omgivande vattenområden" för kustbevakningens behov. Fisk-cri- styrelsen har sedan några år tillbaka ett datorbaserat terminaliitrtistat Iiskekvotkontrollsystem. vartill kustbevakningens sambandscentraler är anslutna.

Enligt min mening bör tills vidare tillräcklig kunskap om de från miljö- vårdssynpunkt viktiga rörelserna av fartygen med miljöfarlig last kunna erhållas genom ovan redovisade aktiviteter. Den kunskap som de ansvari- ga myndigheterna behöver för sitt dagliga arbete inhämtas bäst från rutiner som är primärt inriktade på fartygsrörelserna. Jag är därför inte beredd att biträda MIST:s förslag att ge SCB i uppdrag att utveckla sjöfartsstatistiken för miljövårdens informationsbehov.

Hänvisningar till S2-5

2.6. Utbildning i miljöteknik och säkerhetsfrågor

I avsikt att hos blivande sjöpersonal öka kunskapen om havsmiljön och åtgärder mot förorening av denna föreslog MIST införandet av ett nytt

Prop. 1,980/81:ll9 Bilaga] Jordbruksdepartementet 8

ämne, miljöteknik. vid den tvååriga fartygstekniska kursen inom gymna- sieskolan. Vidare föreslogs att en särskild kurs i miljöteknik- och säker- hetsfrågor skall införas i den nya sjöbefälsskolan.

Sveriges fartygsbefälsförening anser förslagets genomförande mycket angeläget. Fiskeristyrelsen och sjöfartsverket tillstyrker också i princip förslaget. Universitets- och högskoleämbetet påpekar att det inom det utbildningsplanearbete som pågår planeras särskilda kurser i miljöteknik för högskolans nya linjer för utbildning av sjöbefäl. Skolöverstyrelsen erinrar om den läsåret [978/79 startade försöksverksamheten med en drift- och underhållsteknisk linje. I denna linje ingår enligt skolöverstyrelsen de avsnitt som enligt MIST skall omfatta ämnet miljöteknik.

Jag delar MlS'l':s uppfattning att det är viktigt att hos blivande sjöper- sonal öka kunskaperna om havsmiljön och åtgärder mot förorening av denna. Det är därför värdefullt att såväl skolöverstyrelsen som universi- tcts— och högskolcämbetet vidtagit åtgärder i detta syfte. Beträffande den miljötekniska utbildningen inom gymnasieskolans ram anser jag i likhet med skolöverstyrelsen att utvärderingen av försöksverksamheten bör av- vaktas. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att pröva frågan och före- slå åtgärder" med anledning av utvärderingen. Beträffande sjöbefälsutbild- ningen kan jag konstatera att MÄlS'f1s förslag enligt vad universitets- och högskoleämbetet anföri huvudsak redan har genomförts. Jag utgår från att behovet av utbildning i miljöfrågor inom sjöbefälsutbildningen också fort- sättningsvis beaktas av ämbetet. _ '

Hänvisningar till S2-6

3. Anslagsfrågor

Mina förslag i det föregående när det gäller vissa praktiska frågor inom oljeskyddsotnrådet innebär bl.a. att särskilda medel behövs för uppbyg- gande av en beredskap för förvaring. transport och behandling av upptagna oljor samt för fortsatt arbete me-d utveckling av spridningsprognoser för olja. Som jag tidigare har framhållit bör ett nära samarbete äga rum med naturvårdsverket vid arbetet med dessa frågor. Sammanlagt beräknar jag medelsbehovet för dessa ändamål till 2 milj. kr. för budgetåret l98I/82. Jag förordar att för nti angivna ändamål anvisas ytterligare 2 milj. kr. på det under tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Särskilda under- sökningar inom miljövårdsområdet. m.m. utöver vad som föreslagits i prop. I980/8l: l00(bil. [3 s. 141).

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1 Jordbruksdepartementet 9

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda imdersr'ikniiigur inom miljöi'årdsområdet. m.m. under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1980/81: 100 bil. 13 före- slaget reservationsanslag för budgetåret 1981/82 anvisa.ytter|igare 2000 000 kr.

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 1 Jordbruksdepartementet

3 Åtgärder för ökad Sjösäkerhet

3.1. Allmänt

Inledningsvis framhöll jag att den moderna fartygstrafiken med hänsyn till såväl omfattning. fartygsstorlekar och last. numera ställer helt andra krav på säkerhetssystemet än tidigare. Mot bakgrund av att sjösäkerheten

'" Memorandum of Understanding between Certain Maritime Authorities on the Maintenance of Standards on Merchant Ships". 1978

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 7

är beroende av ett effektivt samspel mellan olika säkerhetsfaktorer är det angeläget att åtgärderna vidtas inom ramen för ett sammanhållet program.

Sjöfartsverket har som myndighet ansvaret för säkerheten såväl på fartyg som i farlederna. Verket redovisade i maj 1979 ett samlat program för ökad farledssäkerhet. Programmet behandlar bl.a. följande delområ- den:

allmän farledsplanering avseende såväl befintliga som nya farleder med den därtill hörande sjökarteverksamhetcn m.m. samt särskilda farleds- arbeten t. ex. muddringar och bortsprängning av grund. farledsutmärkning i form av fyrar. bojar. prickar och andra säkerhetsan- ordningar.

tratikinformation och trafikövervakning liksom behovet av särskilda trafikföreskrifter i form av t. ex. trafiksepareringar. trafikdifferentiering- ar och fartbegränsningar.

lotsning.

fartygen och deras utrustning. bryggrutiner och manöverförmåga m.m.. forsknings- och utvecklingsinsatser.

[ programmet anges att arbetet i fråga om farleder och farledsplanering främst inriktas på sjökarteområdet. trafikföreskrifter. normer för farleds- standard och hydrodynamiska analyser av farledsstt-tndarden. Farledernas utformning. utrustning och kapacitet skall sålunda presenteras och möjliga förbättringar redovisas. På utmärkningssidan innebär programmet bl.a. anskaffning av nya fyrar. Iys- och isbojar och utveckling av radarfyrar (racon) med bättre prestanda. Vidare innebär programmet en utveckling och utbyggnad av tralikinformations- och trafikövervakningssystem som i kombination med tralikföreskrifter ger ökade möjligheter att reglera sam- spelet mellan fartyg och farled. Beträffande lotsningsfunktionen eftersträ- vas en anpassning av antalet Iotsledcr till aktuella behov och en justering av nuvarande bestämmelser angående lotsplikt. Dessutom betonas beho- vet av ökade utbildningsinsatser.

Fartygsdelen i programmet behandlar bl.a. möjligheterna att höja farty- gets egen säkerhet. Som exempel nämns dubbel botten. segregerade bar- lasttankar eller liknande åtgärder som förhindrar eller minskar risken för utflöde av last vid kollision eller grundstötning. Dessutom betonas krav på fartygens utrustning radio, radar och andra hjälpmedel som har betydelse för fartygens medverkan i trafikinformationssystem eller liknan- de. Programmet behandlar också fartygens manöveregcnskaper och ver- kets tillsyn av fartyg som trafikerar svenska farvatten. [ programmet betonas även behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser.

Som har framgått av chefens för jordbruksdepartemcntet inledande re- dovisning fick i juli 1978 en särskild utredare i uppdrag att behandla miljöriskerna vid sjötransporter av olja och andra miljöfarliga laster. l sitt betänkande Ren Tur program för miljösäkra sjötransporter. redovisar kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MlS'l') förutom sjöfartsver-

Prop. l980/8l: ”9 Bilaga 2 Kommunikationsdepartetnentet &

kets program för ökad farledssäkerhet även andra åtgärder som enligt MlS'l'2s mening bör ingå i ett handlingsprogram för miljösäkra sjötrans- porter.

När det gäller det förebyggande skyddet som rör farledsverksamheten betonar MlST särskilt samspelet mellan olika säkerhetsåtgärder och anslu- ter sig i det avseendet till det synsätt som sjöfartsverket har redovisat i sitt program för ökad farlet'lssäkerhct. De funktioner som främst tillgodoser detta samspel är enligt MlS'l' trafikövervakning och behovsanpassad lots- ning. MlST pekar också på behovet av bättre utmärkning i farlederna och att trafikföreskrifter t. ex. trafikseparering och begränsning av fartygsstor- lckar används i ökad utsträckning. ()lika åtgärder för att förnya den svens- ka kusttankerllottan med mer miljösäkra fartyg behandlas också av MlST.

I likhet med sjöfartsverket och MlST anser jag att åtgärder för att förbättra sjösäkerheten fordrar en helhetssyn och ett samlat program som utgångspunkt för ett långsiktigt agerande. Hclhetssynen på säkerhetsåtgär- derna är viktig i sig men också insikten om sambanden mellan bl. a. säkerhet. transportekonomi och försörjningstrygghet kräver olika avväg- ningar. Sjösäkerhetsarbetet bedrivs kontinuerligt inom ramen för sjöfarts— verkets normala verksamhet. Jag anser därför att den systematiserade syn och den inriktning av arbetet som redovisats i sjöfartsverkets program är av stort värde. Ett långsiktigt handlingsprogram är också enligt min me- ning en förutsättning för att de prioriteringar som måste göras när det gäller insatserna på sjösz'ikerhetsområdet blir väl avvägda och baserade på såväl nationella som internationella erfarenheter och hänsynstaganden.

Jag övergår nu till att mer ingående behandla de olika åtgärder som ingår i sjöfartsverkets program och de förslag som redovisats av MlS'l'.

3.2. Farledsåtgärder

MlST förordar en tidsmässig prioritering av vissa farledsåtgärder. Det gäller t.ex. sjökartläggning. anskaffning av isbojar och nya radarfyrar och fördjupning av vissa farleder. MlST anser t.ex. att en förbättring av Böttöledcn till Göteborg bör ges förtur.

[ sjöfartsverkets program för ökad farledssäkerhet ingår som ett väsent- ligt moment att analysera förutsättningarna för säker sjöfart i de viktigaste infartslederna. Genom en systematisk undersökning av farlederna kan brister uppmärksammas och lämpliga åtgärder vidtas. t. ex. farledsförbätt- ringar. utmärkning. tralikinformation eller begränsningar av trafiken i nå— got avseende. Ett mer systematiserat och långsiktigt arbete med farleds- analyser har pågått sedan år 1978.

Med utgångspunkt i det förslag. till program för miljösäkra sjötransporter som MIST presenterade ijuni 1979 gav regeringen i augusti samma år sjöfartsverket i uppdrag att speciellt inriktade pågående farledsanalyserna på farleder med intensiv eller miljöfarlig trafik. Sjöfartsverket redovisade

Prop. 1980/811119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 9

en första etapp av arbetet i februari 1980. Farlederna till Göteborg. Mar- strand—Uddevalla. Gävle. Umeå. Stockholm. Nynäshamn och farleden genom Kalmarsund har undersökts.

Undersökningarna och analyserna. som fortfarande pågår. har hittills i allmänhet resulterat i preliminära bedömningar av farledsstandarden i för- hållande till tidigare utarbetade normer. Analyserna hari stor utsträckning genomförts utifrån befintligt sjömätningsmaterial vilket förutsätter att vis- sa kompletterande sjömätningar och farledskontroller genomförs innan ett mer definitivt resultat kan redovisas. En kompletterande undersökning har nyligen genomförts av farlederna i Stockholms skärgård. vilket jag åter- kommer till senare i min föredragning. Tidigare genom farledsundersök- ningar konstaterade brister i Göteborgsområdet har redan börjat åtgärdas av sjöfartsverket. Det gäller bortsprängning av grund i den s. k. Böttöleden för vilket regeringen under innevarande budgetår utöver ordinarie inves- teringsmedel anvisat 10 milj. kr. Arbetet beräknas vara avslutat under budgetåret 1981/82.

Farledsåtgärder av typen muddringar och bortsprängning av grund är mycket kostnadskrävande och måste därför enligt min mening noga avvä- gas mot andra möjliga åtgärder. t. ex. förbättrad fruledsutmärkning. trafik- information och tralikföreskrifter. Den typ av systematiserade farleds- analyser som sjöfartsverket nu bedriver inom ramen för sitt säkerhetspro- gram utgör en viktig bas för sådana avvägningar och är enligt min mening av stor betydelse för det fortsatta arbetet med att öka farledssäkerheten. Med ökad kunskap om de olika faktorer som påverkar farledssäkerheten kan också precisionen när det gäller att vidta lämpliga åtgärder förbättras. Analystekniken är emellertid under utveckling. lnom transportforsknings- delegationens ram pågår för närvarande ett forskningsprojckt som rör sjösäkerhet och som bl.a. syftar till att öka kunskapsbasen vid utformning och utrustning av farleder. Det utvecklingsarbete som sjöfartsverket bedri- ver med att analysera farledskapaciteten i speciellt trånga passager. bl. a. med simuleringsteknik. utgör också ett värdefullt bidrag i säkerhetsarbe- tet. Sådana studicr har nyligen genomförts för Sandhamns- och Dalaröle- derna i Stockholms skärgård.

Jag anser att arbetet med farledsanalyser är av stor betydelse för att genomföra det samlade säkerhetsprogrammet. Utöver de medel som jag har föreslagit i årets budgetproposition anser jag att sjöfartsverket bör få 1 milj. kr. i ökade resurser för utvecklingsvcrksamhet och för farledsun- dersökningar under budgetåret 1981/82. Eftersom anskaffning av nya bo- jar. prickar och andra navigeringshjälpmedel också medför ökade under- hållskostnader i farledsverksamheten föreslår jag att ytterligare 1 milj. kr. ställs till sjöfartsverkets förfogande för detta ändamål under nästa budget- ar.

Prop. l980/81:119 BilagaZ Kommunikationsdepartementet 10

3.3 'l'rafikinformation och tral'tkl'öreskrifter

MlS'l' framhåller i sitt betänkande att trafikinformation har en så olycks— reducerande effekt att det bör användas i väsentligt ökad utsträckning. Den uppfattningen grundas bl.a. på erfarenheter från utlandet. MlS'l' anser att trafikinformationssystem bör införas i första hand i Göteborgs- och Stockholmsområdet. Även i Öresund och Kalmarsund bör enligt MlST trafikinformationssystem införas. Remissinstanserna instämmer all- mänt i MlST:s uppfattning om tralikinformationssystetnens säkerhetshö— jande värde.

Trafikirt/iu'murim: är för svenska förhållanden ett relativt nytt sätt att som komplement till traditionella medel öka säkerheten i farlederna. Tralikinformation utövas genom att en traftkccntral på grundval av främst uppgifter från rapporterande fartyg ger trafikanter upplysningar om t.ex. traliksituationen i en farled. Med denna information får befälhavare och lots bättre beslutsunderlag vilket gör det möjligt att bl.a. undvika möten i trånga passager. lntroduktion och utveckling av olika system för trafikin— formation gcs hög prioritet i sjöfartsverkets säkerhetsprogram. Sedan hös— ten 1978 pågår en försöksverksamhet med tralikinformation för Oxelö- sundsområdet. [ maj 1980 infördes trafikinformation också för Stock- holmswnrådet. 'l'ral'ikccntralen är belägen vid Stockholms lotsplats. Tra- fikinformationssystemet bygger på VHF-kommunikation mellan fartygen och tralikcentralcn vid ingång i och utgång ur trafikinformationsområdet samt vid passage av särskilda anmälningspunkter inom området. Samtliga fartyg skall avlyssna en fastställd VHF-kanal när de befinner sig i trafikin— formationsomrädet. Systemet mrtfattar alla fartyg med en bruttodräktighet över 300 ton eller en längd över 50 meter.

Enligt en överenskommelse mellan sjöfartsverket och Göteborgs hamn. som redovisats mer ingående i årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100. bil. 9) kommer en trafikcentral att tas i drift i Göteborg från årsskiftet 1981782. Trafikcentralen som får Göteborgs hamn som huvudman kommer att förses med avancerad teknisk utrustning. förutom VHF-radio. även radar och apparatur för automatisk målföljning. Sjöfartsverket bidrar bl.a. med halva investeringskostnaden -— 7.6 milj. kr. för trafikcentralen. l överenskommelsen ingår också att sjöfartsverket övertar den särskilda hamnlotsningen i Göteborg. vilket innebär en effektivisering av verksam- heten.

l sjöfartsverkets planer på introduktion av trafikinformation ingår områ— dena Landsort-SödertäIje-Mälaren. Uddevalla-Marstrand. Broljordcn. Luleå. Gävle och Kalmarsund. Enligt regeringens budgetförslag kan sjö- fartsverkets planer på tralikinformation för Målaren-Södertälje-Landsort genomföras redan under nästa budgetår.

När det gäller att öka säkerheten och framkomligheten i de mest trafike- rade farlederna delarjag således sjöfartsverkets. MlST:s och remissinstan- sernas uppfattning att trafikinformation i kombination med andra åtgärder

Prop. l980/8l:ll9 Bilagal Kommunikationsdepartementet II

är av stort värde. Jag anser att den fortsatta uppbyggnaden av olika trafikinformationssystem såväl i fråga om utbyggnadstakt som standard bör ske successivt och grundas på vunna erfarenheter.

Jag vill också nämna att det parallellt med den redovisade utbyggnaden av tratikinformationssystcm inom sjöfartsverket pågår arbete med att prö- va olika tekniska lösningar avseende bl.a. VHF-täckning. överföring av radarbilder och datorisering av information. De system som successivt introduceras kan alltså vid behov utvecklas mot mer avancerade system. Det är emellertid viktigt att den tekniska standarden avvägs mot farleds- områdenas känslighet från miljösynpunkt och trafikens omfattning och intensitet. Tekniskt avancerade system bör enligt min mening förbehållas särskilt trafikintensiva farleder.

Samtidigt som trafikinformationssystcmcn i sig är ett värdefullt bidrag till farledssäkerheten. medverkar systemen i flera fall också till att under- lätta genomförandet av andra åtgärder. Det gäller t.ex. tra/ikli'ircxkriliw' av skilda slag som för sin rätta tillämpning underlättas av en övervaknings- och kontrollfunktion. MIS'l' föreslår i det sammanhanget att trafikföre- skrifter bör användas för att bl. a. fastställa största tillåten fartygsstorlek för varje farledsområde.

Med stöd av sjötrafikft'irordningen har sjöfartsverket redan utfärdat före- skrifter om t.ex. enkelriktning av farled. bogserbåtsassistans i svårare avsnitt. radiopassning och begränsning av fartygsstorlek i vissa ledavsnitt. Till denna kategori av trafikföreskrifter räknas även fartbegränsningar och ankringsförbud. Vid sidan av dessa föreskrifter finns också vissa riktvär- den utarbetade för fartygs utnyttjandc av farled med biträde av lots. Dessa - riktvärden som har karaktären av rekommendationer finns samlade i en särskild publikation, Uppgifter om svenska farleder. Publikationen tjänar som vägledning för fartygsbefål och klarerare om vilka fartygsstorlckar som bedöms kunna trafikera farlederna.

Jag anser att trafikföreskrifteri sina olika former år ett viktigt instrument när det gäller att öka farledssäkerheten. Möjligheterna att mer aktivt använda trafikföreskrifter i sjösäkerhetsarbetet hänger emellertid nära samman med bl.a. de pågående farledsanalyserna. Detta arbete skapar enligt min mening successivt bättre förutsättningar för att fastställa såväl behov som utformning av trafikföreskrifter.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om den lag ( l980:424l om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som riksdagen antog i juni [980 (prop. 1979/80:167. JoU I979/80z48. rskr l979/80:366). Enligt 7 kap. lå lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva sådana begränsningar av eller förbud mot trafik i svenska farvatten som behövs för att förebygga vattenföroreningar i särskilt miljökänsliga vattenområ- den. Regeringen gav i november l980 sjöfartsverket i uppdrag att utarbeta förslag till hur sådana föreskrifterna bör utformas.

MlST behandlar också en speciell form av trafikföreskrift. nämligen trafikseparering med tillämpning i Öresund.

Prop. l980/81:ll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet lZ

Mot bakgrund av den höga trafikintensiteten i Oresund och den därmed sammanhängande risken för kollisioner och grundstötningar. föreslår MlST en separering av trafiken i Öresund med Ven som naturlig separe- ringspunkt. Enligt MlST:s förslag skulle Drogdenrännan på den danska sidan reserveras för sydgående trafik och Flintrännan på den svenska sidan reserverats för nordgående trafik. För att en separering skall kunna genomföras föreslår MIST en fördjupning av Flintrännan till minst 8 meters djup. MlST anger kostnaden för breddning och fördjupning och för ändrade fyrarrangemang till 15 milj. kr. MlST föreslår också att trafik- separeringen kompletteras med lrafikövervakning.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslaget. Fiskcristyrelsen pekar emellertid i sitt remissyttrande på de fiskerättsliga konflikter som redan uppstått inom området till följd av förslag om trafikseparering. En fördjupning av Flintrännan kan också få hydrologiska konsekvenser som enligt fiskeristyrelsen först bör klarläggas.

Sjöfartsverket erinrar i sitt yttrande om Öresunds stattts som internatio- nell genomfartsled. vilket förutsätter internationell sanktion för olika tra- fiksepareringssystem. Samtidigt som sjöfartsverket. trots det låga olycks- talet i förhållande till tratiktätheten. instämmer i behovet av säkerhets- främjande åtgärder konstaterar verket att en utökad trafikseparering san- nolikt endast skulle ha förhindrat ett mindre antal grundstötningar och kollisioner. Den sammanlagda effekten av en totalseparcring för genom- fartstrafiken är enligt verket inte uppenbart positiv. Ett särskilt problem är i det sammanhanget den täta färjetrafiken sotn korsar nuvarande trafik- separering i norra Öresund mellan Helsingborg och Helsingör. Kostnaden för trafikövervakning i Öresund av någon större omfattning kan enligt sjöfartsverket bli betydande. Något konkret förslag finns ännu inte utarbe- till.

Jag delar den positiva grundinställning som remissinstanserna redovisar om sz'ikerhetshöjande åtgärder i Öresund. Som framgår av såväl sjöfarts- verkets som fiskeristyrelsens yttrande är emellertid förslaget om fördjup- ning av Flintrännan och separering av trafiken inte tillräckligt belyst. De hydrologiska och tiskerättsliga aspekterna har betonats av fiskeristyrelscn. Sjöfartsverket hari sitt yttrande pekat bl. a. på den speciella trafiksituation som råder i sundet. Med hänsyn till de betydande kostnader som är förenad med en fördjupning av Flintrännan och till att något konkret förslag enligt sjöfartsverket inte föreligger i fråga om trafikövervakning anserjag att MlST:s förslag bör behandlas inom ramen för sjöfartsverkets normala verksamhetsplanering.

Jag vill i sammanhanget emellertid erinra om att regeringen har beslutat om en försöksverksamhet med trafikövervakning i Malmöområdet med anledning av sjöövervakningskommitte'ns (H l977:05l förslag. Försöks- verksamheten. som påbörjas under år l98l. skall bedrivas i samarbete mellan marinen. sjöfartsverket och kustbevakningen. Vidare har beslut

Prop. 1980/8]:ll9 BilagaZ Kommunikationsdcpartementet 13

fattats om en försöksverksamhct från den 1 juli 1981 med ett system för positionsrapportering i Östersjön inom ramen för Östersjösamarbetet. Er- farenheterna från försöksverksamheten bör ge ett värdefullt underlag för att bedöma såväl behov som utformning av ytterligare säkerhetsinsatseri Öresundsområdet.

3.4. Lotsning

MlST anser att lotsning rätt utnyttjad och fortlöpande anpassad till sjöfartens utveckling är en viktig säkerhetsfaktor. Lotstvång måste enligt MlS'l' bestämmas av det enskilda fartygets behov av lots i en aktuell situation mer än av i förväg fastställda generella regler. Behovsanpassat lotstvång medför en ökad lokal beslutanderätt inom farledstunrådena, vil- ket innebär en decentralisering. Allmänt sett bör Iotstvånget enligt MlST:s mening anpassas till farledsförhållandcn. fartygets utrustning. bemanning och lastens miljöfarlighet.

Nuvarande regler för lotsning innebär principiell Iotsfrihet med skyldig- het att anlita lots i vissa farvatten för fartyg med en bruttodräktighet som beroende på farvattnet varierar mellan ett lägsta värde på 1200 resp. 1600 registerton och som transporterar viss miljöfarlig last. För fartyg med allmänfarlig last i bulk gäller lotstväng utan dräktighetsgräns. Sjöfartsver- ket kan dispensera från skyldigheten att anlita lots om befälhavaren upp- fyller vissa villkor.

I sjöfartsverkets program för ökad farledssäkerhet anmälde verket att man avsåg att senare inkomma med förslag till regeringen om visst utvidgat lotstvång.

Därefter har sjöfartsverket i en framställning till regeringen den 13 augusti 1979 aktualiserat vissa förändringar som i olika avseenden innebär en skärpning av lotstvånget. Efter att ha betonat sin helhetssyn på farleds- säkerheten har verket föreslagit en geografisk utvidgning av de områden inom vilka lotstvång skall råda. och en förändring av förteckningen över vilka laster som skall föranleda lotstvång samt hemslällt om utvidgat bemyndigande att i vissa fall föreskriva lotstvång. Härutöver har verket föreslagit att generellt Iotstvång införs för fartyg med en bruttodräktighet av minst 10000 registcrton. Däremot ansåg sig inte verket kunna föreslå generell lotsplikt för fartyg som transporterar farlig fast på annat sätt än i bulk. Förslaget får ses som verkets bedömning av hur långt man i nuvaran- de situation kan gå med hänsyn till de olika faktorer man har att beakta. Sjöfartsverkets förslag om utvidgat Iotstvång bygger på generella föreskrif— ter men verket menar att man på sikt bör sträva efter ett tnera flexibelt system som i högre grad än f.n. är anpassat till olika farledsförhi'illanden. fartygens storlek och utrustning m.m. Förslag i sådan riktning måstc emellertid föregås av bl.a. farledsanalyser av den typ som nyligen har genomförts i Stockholms skärgård och vidare avvägas mot andra säker-

Prop. l980/81:ll9 Bilaga 2.- Kommunikationsdepartementet 14

hetshöjande åtgärder som farledsförbättringar. trafikinformation. särskilda trafikföreskrifter m. m.

Sjöfartsverket anser i likhet med MlST att det vore en fördel från säkerhetssynpunkt att kunna tillgripa lotstvång för fartyg som uppvisar brister i olika avseenden men att detta fordrar ytterligare överväganden.

Flertalet remissinstanser är allmänt positiva till sjöfartsverkets förslag. 1 åtskilliga yttranden framförs dock kritik mot det av sjöfartsverket utfor- made systemet för lotstvång. Lotsförbundet anser att verket brister i helhetssyn på farledssäkerheten och förordar att förslaget återremitteras till verket. Sveriges fartygsbefälsförening menar att sjöfartsverkets förslag till lotstvång inte är tillräckligt omfattande och föreningen lägger fram ett eget förslag som går betydligt längre. Bl.a. generaltullstyrclsen och Svens- ka hamnförbundet betonar att lotsplikten bör vara behovsanpassad. Sveri- ges redareförening anser att sjöfartsverkets förslag är otidsenligt och an- märkningsvärt bl.a. genom att. fartygets dräktighet används som para- meter för lotstvång. Föreningen menar att andra faktorer såsom fartygets last. konstruktion. utrustning och manöveregcnskaperjämte bcfälets kom- petens och kännedom om farleden bör vara bestämmande för om lotstvång skall föreligga. Vissa länsstyrelser framför regionala krav om skärpt lots- tvång.

Jag anscr att lotsningen är ett viktigt säkerhetshöjandc instrument i farledsvcrksamhcten. Utnyttjandet av lots bör enligt min mening utgå från farledsförhållanden. fartygets utrustning och bemanning samt lastens mil- jöfarlighet. Detta synsätt leder till ett behovsanpassat lotstvång vilket överensstämmer med vad bl. a. MIS'l'. hamnförbundet och redareförening- en förordat och i huvudsak också med sjöfartsverkets långsiktiga bedöm- ning av frågan. Jag ansluter mig således till uppfattningen att lotstvånget bör vara bchovsanpassat.

Den helhetssyn på farledssäkerheten som MlST framhävt och såväl jag som sjöfartsverket och övriga intressenter anslutit sig till leder mig till uppfattningen att det är naturligt att sjöfartsverket fullt ut får ta ansvaret för utformningen av lotstvänge't. Detta medför att verket kan avväga de olika säkerhetsåtgärderna så att optimal effekt kan uppnås. Enligt min mening bör det föreligga ett principiellt lotstvång i sådana farleder som sjöfartsverket bedömer vara svårnavigabla eller riskabla från miljösyn— punkt. Emellertid bör principen om behovsanpassning leda till att olika faktorer får påverka möjligheterna att medge undantag från lotstvång i sådana farleder.

Bland de omständigheter som härvid särskilt bör beaktas av verket vill jag framhålla följande. För fartyget gäller att dess _t'ltH'lt'Å'. konstruktion. utrustning och baskrttfbnlu't bör vara av betydelse i sammanhanget. De särskilda riskerna till följd av stora fartyg består både i det faktum att de kan vara svåra att navigera i vissa farleder och att ett stort fartyg oavsett lasten normalt har så mycket bunkerolja att det redan därigenom kan anses

Prop. 1980/81: ll9 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet IS

likvärdigt med ett mindre oljelastat fartyg. Fartygens konstruktion, utrust- ning och beskaffenhet har också betydelse. Härvid tänker jag särskilt på navigationsutrustning och dubbla bottnar eller segregerade barlasttankar. Vidare bör självfallet fartygets lust vara avgörande för om lotstvång skall föreligga eller inte. Sjöfartsverket bör efter samråd med naturvårdsverket föreskriva vilka miljöfarliga ämnen som bör leda till att lots skall anlitas. Bemanningen av fartyget har också — som redareföreningen särskilt fram- hållit betydelse i sammanhanget. Jag anser här att bcfälhavarens och övrigt fartygsbefäls kännedom om farleden och språkkunskaper i den nödvändiga kommunikationen med lotsplats eller tralikinformationscen- tral måste kunna få påverka bedömningen av behovet av lotsning. Självfal- let måste alla de faktorerjag har nämnt relateras till det aktuclla_f'urt'unncr. En farled som bedöms vara särskilt svårnavigabel eller miljökänslig med- för naturligtvis att större krav ställs på fartyget och befälhavaren. Till följd av sjöfartsverkets ansvar måste verket även kunna föreskriva lotstvång för särskilda resor eller på grund av särskilda förhållanden i farleden t.ex pågående arbeten. Jag förutsätter att sjöfartsverket i arbetet med utform- ningen av föreskrifterna nära samarbetar med sjöfartsnäringen och dem som har praktisk erfarenhet av att navigera i aktuella farvatten.

Enligt min mening bör alltså ansvaret för utformningen av lotstvånget åvila sjöfartsverket som en del av verkets uppgift att svara för farledssä- kerheten. Jag avser således att föreslå regeringen att utfärda bemyndi- gande av sådan innebörd. I sammanhanget vill jag också framhålla vikten av att den vidareutbildning av lotskåren som sjöfartsverket under senare år genomfört fortsätter. För att detta arbete skall kunna intensifieras förordar jag utöver förslaget i årets budgetproposition att 0.5 milj. kr. ställs till verkets förfogande för detta ändamål under nästa budgetår. Verket bör också fortlöpande utvärdera effekterna av vidtagna säkerhetsåtgärder i farlederna tillsammans med företrädare för sjöfartsnäringcn och dem som har praktisk erfarenhet av lederna.

Med hjälp av den trafikinformation som successivt byggs upp och den försöksverksamhet med positionsrapportering i Östersjön som skall ge- nomföras kommer sjöfartsverkets kunskaper om fartygen och deras last och bemanning att öka. Bcslutsunderlaget för tillämpningen av ett behovs- anpassat lotstvång kommer sålunda att bli allt bättre. Ett successivt ge- nomförande måste godtas. Anspråken får inte ställas för högt påatt verket i inledningsskedet i sin normgivning och sin tillämpning fullt ut skall kunna beakta alla de faktorer som jag redogjort för.

Vad gäller lotsningen i Trollhätte kanal och på Vänern bör verket som ansvarig för sjösäkerheten utfärda föreskrifter i nära samarbete med Troll- hätte kanalverk och Vätterns seglationsstyrclse. Tillämpningen bör där- emot kunna ankomma på befattningshavarc inom kanalverkct resp. segla-

tionsstyrelsen.

Prop. l98tl/8lzll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet tö

3.5. Miljösäkra kusttankfartyg

Fartygens konstruktion och utrustning är som jag tidigare redovisat av stor betydelse för säkerheten vid sjt'itransporter. MIST har låtit Salén Technologies AB (SALTl-ZCH) belysa fartygsdelen i ett ntiljösäkert trans— portsystem för transport av oljeprodukter från västkusten och kontinenten till i första hand Stockholmsregionen. ] SAL'l'f—ZCH's rapport analyseras konstruktion. utrustning och egenskaper för ett miljösäkert oljetankfartyg på 30000 ton dödvikt. Det skisserade produkttankfartyget uppfyller krav som i flera avseenden går längre än internationellt överenskomna regler enligt bl.a. MARP(')L-protokol|et från år l978. Fartyget är t.ex. försett med dubbelbotten och sidotanl-Lar för att förhindra oljeutsläpp vid grund— stötning och kollision. Dessa arrangemang tillsammans med möjligheter-till nödläktring och lastomfördelning bedöms ge skydd mot oljeutsläpp i 90 fri.- resp. 86 % av grundstötnings- och kollisionsfallcn. Motsvarande fartyg för mälartraftk och vänertralik diskuteras också i utredningen.

Den transportkostnadsökning som kan beräknas följa av de angivna säkerhetskraven på fartyget bedöms av MlS'l' vara måttlig och mindre än den variation i transportkostnad som beror på transportsträcka. fartygens ålder och storlek m.m. MlST tar för sin del inte definitiv ställning till de av SAL'l'l—ZCH angivna kravspecifikationerna utan anser att ytterligare analy- ser bör göras beträffande hur långt de tekniska kraven skall drivas. De extra säkerhetsåtgärderna måste enligt MlST vägas mot effektiviteten när det gäller att förhindra oljeutsläpp. MlS'l' anser även att kompletterande utredningar måste göras beträffande storlek och säkerhetsanordningar för mindre fartygstyper.

För att stimulera anskaffningen av miljösäkra tankfartyg föreslår MlS'l' dels att vanligt beställarstöd utgår om produktionen sker vid svenska varv dels ett särskilt beställarstöd som avser att reducera kostnadsskillnaden mellan ett miljösäkert fartyg och ett konventionellt byggt fartyg. Den sammanlagda merkostnaden för ett tänkt utbyte av kusttankertlottan be- räknas till 50 milj. kr. Fi'irslaget innebär en tidigareläggning av fartygsin— vesteringar enligt MlST på 700-800 milj. kr.

För att stimulera användningen av miljösäkra kusttankfartyg föreslår MlST vidare att det för olja införs en särskild farledsvaruavgift i storleks- ordningen två till tre gånger nuvarande farledsvarttavgift. Fartyg som uppfyller de högre säkerhetskraven föreslås bli befriade från den särskilda avgiften. För fartyg som uppfyller MARP(')L-protokollcts normer för ny- byggda fartyg föreslås en rabatt på 5097: medan de fartyg som endast uppfyller MARP(')L-protokollets bestämmelser för äldre fartyg inte får någon rabatt alls. Övriga fartyg skall enligt MIST förbjudas för transport av olja i särskilt känsliga farvatten. För att inte diskriminera svenska rafftnaderier skall enligt förslaget import av råolja undantas från den sär- skilda farledsvaruavgiften.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 17

MlST:s förslag har rönt stort intresse från remissinstansernas sida. I stort sett samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget ger uttryck för en positiv syn när det gäller förnyelse av kusttankllottan med miljösäk- rare fartyg. Många invändningar av såväl praktisk som principiell natur framförs emellertid mot MlST:s förslag.

En ofta förekommande invändning mot förslaget om miljöst'ikm _liu'lyg rör möjligheten och lämpligheten av att Sverige inom den internationellt präglade sjöfartsnäringen på egen hand utvecklar fartygstyper som går utöver internationell standard. Kombinationen ekonomiska styrmedel och förbud skulle av andra länder kunna uppfattas som diskriminerande. ltt- vändningar av detta slag kommer bl.a. från sjöfartsverket. länsstyrelsen i Malmöhus län. Göteborgs kommun. Svenska hamnförbundct. Svenska kommunförbundet. Svenska petroleuminstitutet. Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening. Remissinstanserna anser i det sammanhanget att frågan om skärpta krav på fartygens konstruktion och utrustning även fortsättningsvis bör behandlas inom det internationella sjösäkerhetsarbetet t.ex. inom lMCO. Göteborgs kommun anser det orimligt att med ekono- miska styrmedel avvisa fartyg som uppfyller de krav som Sverige i det internationella arbetet medverkat till att fastställa. Svenska petroleumin- stitutet är av samma mening och framhåller att Sverige till 80% försörjs av utländskt tonnage som anlöper svenska hamnar några få gånger per är.

Sveriges redareförening ifrågasätter om det föreslagna fartyget överhu- vudtaget kan konkurrera internationellt. Lastförmågan torde enligt före- ningen minska med ca 30 % vilket leder till minskade fraktintäkter. Även om den föreslagna rabatten på farledsvaruavgiften kan hålla redaren ska- deslös för minskade fraktintäkter vid trafik inom Sverige är det orealistiskt att räkna med en sådan kompensation i internationell fart. Fartyg byggda exklusivt för svensk kustfart torde enligt föreningen inte vara affärsmäs- siga.

Sjöfartsverket ifrågasättcr också om MlST:s föreslagna fartyg ger någon väsentligt ökad skyddsverkan jämfört med vad som är möjligt inom ramen för fastställda regler enligt MARPOL-protokollet. Sjöfartsverket anser att man inom MARPOL-reglernas ram skulle kunna premiera en fartygsut- formning med den allmänna inriktningen dubbel botten inom lastområ— det och sidotankar för barlast — som det föreslagna kustlankfartyget bygger på. Ett sådant fartyg som skulle utgå från de internationellt fastställda reglerna. uppfyller också kraven för typ ll-fartyg enligt kemika- liebulkkoden. Enligt sjöfartsverket skulle problem med en särskild bedöm- ning av fartygens miljösäkerhet därigenom kunna undvikas.

Beträffande de ekonomiska styrmedlwz särskild farledsvaruavgift och särskilt beställarstöd pekar remissinstanserna förutom på risken för konkurrenssnedvridning mellan land- och sjötransporter också på vissa praktiska problem. Riksrevisionsverket (RRV) framhåller att den föreslag- na avgiften endast uppgår till ca 1 % av oljelastens värde vilket kan leda till 5 Riksdagen l98()/8l. I .vaml. Nr. ll9

Prop. l980/81:ll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet 18

att fluktuationer i oljepriset får större betydelse än den särskilda avgiften. Om enligt RRV avgifterna måste höjas till en sådan nivå att man påtagligt avlägsnar sig från en kostnadsbaserad avgiftssyn får avgiften karaktär av beskattning.

Sjöfartsverket och nämnden för fartygskreditgarantier (FKN) ifrågasät- ter om det är praktiskt möjligt att utforma ett system för debitering. upphörd och kontroll av en differentierad farledsvaruavgift. Då den nuva- rande farledsvaruavgiften inte utgår för transport av olja i inrikestrafik skulle ett helt nytt system för utdebitering behöva utformas. Som alterna- tiv till MlST:s förslag skisserar sjöfartsverket ett system med avgiftsresti- tution som riktar sig mot oljcbolagen/befraktarna i stället för mot redarna. Svenska hantnförbundet ställer sig också tveksamt till att införa .en diffe— rentierad farledsvaruavgift. Först bör enligt hamnförbundet andra mindre drastiska vägar prövas. Både med hänsyn till good-will och dagens olje- priser bör enligt förbundet. de för Sveriges oljetillförsel dominerande före- tagen vara beredda till betydande åtgärder. Möjligheter bör enligt förbun- det finnas att ingå överenskommelser med reguljära importörer — överens- kommelser som anpassar fartygens standard. storlek m.m. till farvattnens miljökänslighet.

Beträffande beställarstödet är flertalet remissinstanser positiva förutsatt att kompletterande utredningar och analyser görs angående konsekvenser- na av MlST:s förslag. FKN konstaterar emellertid i sitt yttrande att den svenska kusttankerflottan till stor del ägs av medelstora eller mindre rederiaktiebolag samt av partrederier. Den ekonomiska ställningen hos de flesta av dessa rederier är sådan att de inte kan finansiera ett utbyte av hela sitt tonnage inom en tidsrymd av 3—5 år. Ett genomförande av MlST:s förslag skulle sannolikt innebära en sänkning av värdet på nu befintligt tonnage. vilket försämrar de aktuella rederiernas ekonomi. En försämring av rederiernas ekonomi får återverkningar på kredit- och garantigivare. däribland staten. som i många fall har säkerheter med sämsta förmånsrätts- läge i resp. fartyg. Även om beställarstöd utgår belastas rederierna enligt FKN med betydligt högre kapitalkostnader om utbytet av flottan genom- förs under en koncentrerad tidsperiod än om utbytet sker successivt. Ökade kapitalkostnader kan enligt FKN medföra avsevärt nedsatt konkur- rensförmäga gentemot utländskt tonnage.

] likhet med MIST och flertalet remissinstanser ser jag positivt på en utveckling mot miljösäkrare fartyg. Under en lång följd av år har Sverige i det internationella sjösäkerhetsarbetet verkat för enhetliga och högt ställda krav på fartygs konstruktion och utrustning. Genom tillkomsten av bl. a. SOLAS- och MARPOL-protokollen. som Sverige redan tillträtt. har kra- ven på nya fartygs konstruktion och utrustning skärpts. l MARPOL- protokollet föreskrivs bl. a. för nya tankfartyg från 20000 ton dödvikt och uppåt (råoljetankfartyg) och från 30000 ton dödvikt och uppåt (produkt- tankfartyg) att dessa skall vara försedda med segregerade barlasttankar

Prop. l980/8l:ll9 Bilagaz Kommunikationsdepartementet |9

placerade på sådant sätt att de ger skydd mot oljeutflöde vid grundstötning eller kollision.

Enligt min mening innebär de nya reglerna en väsentlig ökning av farty- gens miljösåkerhet vilket också vitsordas av flera remissinstanser. Även när det gäller fartyg som inte. omfattas av MARPOl..—protokollet har ut- vecklingen gått mot mer miljösäkra konstruktioner. Sjöfartsverket hänvi- sar t.ex. i sitt yttrande till kemikalietankfartyg av typ ll enligt kemikalie- bulkkodcn sotn är utrustade med bl.a. dubbel botten och dubbla sidor. Under senare år har också svenska oljetankfartyg. utan särskilda stimu— lansåtgärder. byggts så att de helt eller delvis uppfyller konstruktionskra- ven för kemikalietankfartyg av typ ll. För närvarande finns det ett 20-tal svenska fartyg i storlekar från 2500-- l2000 ton dödvikt som har dubbel botten. helt eller delvis. och i vissa fall dubbla sidor. Bland dessa finns fartyg som är primärt avsedda för kemikalietransporter. Dessutom är ytterligare ett Ztl-tal svenska fartyg i storlekar upp till ca 50000 ton dödvikt under byggnad.

Med hänsyn till sjöfartens i hög grad internationella karaktär anser jag det nödvändigt att eftersträva enhetliga regler när det gäller fartygs kon- struktion och utrustning. Nationella krav som saknar förankring i interna— tionella regler. i kombination med olika styrmedel. innebär inte bara en risk för att den svenska sjöfartens konkurrenskraft äventyras utan också att den svenska försörjningstryggheten i vissa fall kan hotas. Som fiera remissinstanser har påpekat kan det heller inte uteslutas att sådana krav och styrntedcl av andra länder kan uppfattas som diskriminerande och föranleda motåtgärder. Som framgår av FKst yttrande skulle långtgåen- de svenska särkrav och ektmomiska styrmedel sannolikt också medföra en betydande kapitalförstöring i det befintliga tonnagct och försämrade eko- nomiska villkor för vår sjöfartsnäring. Enligt min mening bör förnyelsen av det befintliga tonnagct ske under företagsekonomiskt acceptabla former och i fråga om fartygens konstruktion och utrustning ha sin utgångspunkt i internationellt fastställda regler. Mot denna bakgrund kan jag inte ansluta mig till MlST:s f("irslag om att för svenskt vidkommande utveckla en särskild fartygstyp. Av samma skäl kan jag inte ansluta mig till MlST:s förslag om beställarstt'id.

] sammanhanget villjag erinra om riksdagens varv-spolitiska bcslttt våren 1980 (prop. 1979/80: l65. NU l979/80zo9. rskr l979/801405) som innebär att det tidigare stödet till beställaren har ersatts med ett stöd direkt till varven som tar sikte på att utjämna skillnaden i produktionskostnaderna mellan svenska och utländska varv.

Fördelarna med dubbel botten och/eller särskilda barlasttankar i skyd— dande läge är från miljöskyddssynpunkt uppenbara när det gäller trafik i grunda. trånga och miljökänsliga farvatten. Sådana fartyg blir emellertid i allmänhet något dyrare i drift. vilket kan leda till att dessa fartyg av konkurrensskäl inte i önskvärd utsträckning används i farvatten som är

Prop. 1980/81:ll9 BilagaZ Kommunikationsdeparte-mentet 20

särskilt miljökänsliga. Ett förbud mot andra typer av fartyg. som MIST i vissa fall förordar. skulle på kort sikt enligt min mening kunna hota försörjningstryggheten och dessutom medföra en omfattande kapitalför- störing i det befintliga tonnaget. Jag anser att andra vägar bör prövas.

VÄN TUR-utredningen förordar i betänkandet (Ds Kn 1981: l) VÄN TUR-handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv positivt verkande styrmedel för att stimulera användningen av miljö— säkrare fartyg. Utredningen instämmer visserligen i MlS'l'1s synsätt i fråga om ekonomiska styrmedel men pekar satntidigt på den speciella konkur- renssituationen mellan Iand- och sjötransporter i Vänerregionen. Utred- ningen anser med hänyn härtill att nägra nya eller höjda avgifter som innebär ekonomisk belastning för Vänersjöfarten inte bör komma i fråga. VÄN TUR förordar i stället subventioner, rabatter eller bidrag som sam— hället bör svara för. Utredningen erinrar i sammanhanget om den centrala miljöskyddsfond som MlST föreslagit. Fonden skulle. enligt MlST. byggas upp genom att farledsvaruavgiften för oljeimporten höjs med ca | kr./ton. De åtgärder som föreslås i fråga om miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv bör enligt VÄN TUR i allmänhet finansieras från en sådan fond.

Som jag tidigare framhållit måste naturligtvis konkurrenssituationen mellan land- och sjötransporter uppmärksammas när det gäller möjlighe— terna att använda ekonomiska styrmedel för att öka miljösäkerheten vid sjötransporter.

När det gäller trafiken på Vänern och Mälaren villjag först erinra om att de särskilda kanalavgifterna har slopats fr.o.m. den I januari 1979. vilket bör ha inneburit en väsentligt förstärkt konkurrenssituation för sjöfartens del som helhet i dessa områden. Enbart för Vänersjöfartens del kan trans— portkostnadsreduktionen till följd av detta för närvarande beräknas till ca 6 kr./ton. Som jag redan framhållit har utvecklingen under senare är innebu— rit att miljösäkrare fartyg även för Vänersjöfart redan anskaffats titan särskilda statliga stimulansåtgärder. Internationella överenskommelser har också träffats bl.a. MARPOL 73/78 — som generellt ställer större krav På fart!/gens miljösäkerhct. Enligt min mening bör också konkurrensför- hållandet mellan land- och sjötransporter för sjöfartens del bedömas med utgångspunkt i sådant modernt tonnage.

Bidrag till miljösäkrare tonnage via en central miljöskyddsfond som VÄN TUR-utredningen förordar kommer på sikt. när användningen av miljösäkrare fartyg blivit mer allmänt förekommande. att förlora sitt ur— sprungliga syfte och i stället leda till en generell subventionering av de sjöburna oljetransporterna. I sammanhanget vill jag erinra om att en sub— ventionering av oljetransporterna aldrig har aktualiserats i de diskussioner som förts om att låta transportstödet omfatta också sjötransporter.

VÄN TUR:s förslag i denna del har också andra nackdelar. I takt med att miljösäkrare fartyg introduceras och om systemet utvidgas geografiskt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet Zl

kommer fartygen samtidigt som de belastas med avgifter till fonden att erhålla subvention. Jag anser det också principiellt felaktigt att introducera ett subventionssystem som tenderar att styra över trafik från farleder som från miljö- och säkerhetssynpunkt är fördelaktiga. där subventioner inte skulle utgå. till farleder som är svårnavigerade och/eller miljökänsliga. där subventioner utgår.

Vid mina överväganden om ekonomiska styrmedel har jag därför tagit fasta på MlST:s synsätt om att via ett avgiftssystem stimulera användning- en av miljösäkrare fartyg i farvatten som är särskilt känsliga från miljösyn- punkt.

MIST:s förslag om att införa ett system med särskild farledsvz'iruavgift är enligt min mening inte en framkomlig väg något som också flera remissin- stanser framhäller. Eftersom den nuvarande farledsvaruavgiften inte om- fattar den inrikes trafiken skulle MlST:s förslag innebära att ett helt nytt system för debitering och tippbörd får byggas tipp. vilket som sjöfartsver- ket päpekar. möter en rad praktiska problem. Jag anser i stället att en särskild avgift bör iir/örus som premierar fartyg som uppfyller högre ställda krav på miljösäkerhet. En sådan avgift skulle. enligt min mening. administrativt kunna knytas till det debiteringssystem som finns för lotsav- giften. Jag anser därför att bcmyndigandet i lagen (l975:88. omtryckt 19781233) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transpor- ter och kommunikationer som f.n. avser fyravgift'er och farledsvaruav- gifter bör ändras till att avse avgifter för_liir/edxi'm-kxuni/ir'iwi. Lagförsla- get framgår av bilaga 2.2. En sådan ändring ger möjlighet för en mera flexibel avgiftssättning. allt inom den ram som utgörs av kostnaderna för farledsvcrksamheten. Jag vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på att ändringen medför att även lotsavgifterna kommer att inrymmas i be- myndigandet. Dessa fastställs f.n. av regeringen med stöd av övergångs- bestämmelserna till nya regeringsformen.

Det av mig förordade avgiftssystemct bör åtminstone till en början begränsas till sådana områden som är särskilt svårnavigabla och känsliga från miljösynpunkt. Avgiften bör därför enligt min mening gälla Vänern— Göta älv. Mälaren och Stockholms skärgård. Orsaken är oljetrafikens omfattning och att farlederna på långa sträckor i miljökänsliga områden är svårnavigcrade. Med ledning av erfarenheterna från systemets tillämpning i dessa farledsområden bör det vara möjligt att bedöma om också andra farvatten på sikt skall inkluderas. Jag anser att det bör ankomma på sjöfartsverket att utifrån en samlad säkerhetsbedömning lämna förslag till en sådan utvidgning. Den föreslagna avgiften bör vidare endast gälla trans— porter av olja då internationella regler för kemikaliebulktransportcr redan tillämpas i Sverige.

När det gäller avgiftssystemets tillämpning med avseende på fartygs- typer anser jag att gränsen för befrielse bör sättas utifrån de fartygstyper med förhöjd miljösäkerhet som redan finns på marknaden. ()ljett'inkfartyg 6 Riksdagen [%u./XI. I MHN/. Ni". IIS)

Prop. l980/8lzll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet 22

som har segregerade barlasttankar i skyddande läge i enlighet med MAR- POL-protokollets bestämmelser för nya tankfartyg. bör följaktligen undan- tas från särskild avgift. När det gäller övriga fartyg. bör det huvudsakliga kriteriet för avgiftsbefrielse vara att fartyget har dubbel botten eller segre- gerade barlasttankar som skyddar en väsentlig del av lastområdet. Jag kommer senare att föreslå regeringen att ge sjöfartsverket i uppdrag att utarbeta förslag till kriterier som bör gälla för befrielse från särskild avgift. Sjöfartsverket bör då också ange från vilken lägsta tonnagegräns som den särskilda avgiften bör utgå.

När det gäller den särskildaavgiftens storlek bör den avvägas så att den åtminstone eliminerar skillnaden i transportkostnad mellan konventionellt byggt tonnage och fartyg med förhöjd miljösäkerhet. En riktpunkt för den lämpliga avgiftsnivån kan enligt min mening vara ca två kr./ton. För att inte dellossande fartyg skall drabbas mer än direktgående trafik. bör avgif- ten utgå endast vid ett tillfi'ille under transporten inom Vänern—Göta älvområdet resp. Mälaren—Stockholmsområdet. Eftersom kostnaderna för farledsverksamheten betalas av sjöfartsnäringen genom de statliga sjöfartsavgifterna. bör den merinkomst som följer av avgiften utnyttjas för att minska anspråken på höjning av andra sji'ifartsavgifter inom ramen för kravet på full kostnadstäckning.

Ett beslut om en snabb introduktion av den nya avgiften har enligt min mening stor betydelse som vägledning för de rederier som står i begrepp att beställa nytt tonnage. För att systemet snabbt skall få avsedd verkan när det gäller användningen av befintligt miljösäkrare tonnage bör riktpunkten för ikraftträdandet sättas till den 1 januari 1982. Jag kommer senare att föreslå regeringen att sjöfartsverket får i tippdrag att utarbeta ett förslag till utformning av avgiftssystemct. Vid utformningen av detta kan sjöfartsver- ket beakta regionala förhållanden bl.a. i fråga om sjöfartens konkurrens- förutsättningar och tillgången på miljösäkrare tonnage. Det bör ankomma på sjöfartsverket att fortlöpande följa effekterna av den nya avgiften och vid behov föreslå lämpliga förändringar.

MlST föreslår i sitt betänkande också att avgifter används för att styra trafiken från transportvägar där riskerna för miljöskador är stora. Även om den av mig förordade avgiften när det gäller Stockholms skärgård i vissa fall kan få en vägvalsstyrande effekt för passerande trafik är jag utöver denna sidoeffekt inte beredd att förorda att avgifter primärt används för att styra fartygens vägval. Jag anser i det sammanhanget att t. ex. trafikföre- skrifter. trafikinformation och lotsning är fullt tillräckliga instrument.

3.6. Arbetsmiljön ombord

] betänkandet Ren Tur hänvisar MIST till uppgifter att den mänskliga faktorn är (len dominerande orsaken till sjöolyckor och att det bakom den mänskliga faktorn ofta döljs en otillfredsställande arbetsmiljö. Arbetsmil-

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 23

jöforskningen bör enligt MIS'f intensifieras. Den bör inriktas främst på teknikens anpassning till människan och på de psykosociala problem som är förenade med fartyget som arbetsplats. bostad och fritidsmiljö.

Remissinstanserna är positiva till ft.")rslaget och erinrar om det arbete som redan bedrivs inom sjöfartens arbetarskyddsnämnd (SAN). arbetar- skyddsfonden och fartygsmiljöutredningen (K l973104). Sjöfartsverket framhåller att de organisatoriska frågorna om arbetsmiljöforskningen be- höver uppmärksammas. lämpligen i samband med den föreslagna utred- ningen om en ny kust- och sjöfartsmyndighet. Arbetarskyddsfonden erin- rar om de FoU-projekt på sammanlagt 2.8 milj. kr. som fonden beviljat för att förbättra arbetsmiljöförhällandena inom sjöfarten. Fortsatt FoU-arbete bör enligt fonden vara mer åtgärdsinriktat än tidigare. Vidare anför arbe- tarskyddsfonden att forskningsprojekt inom detta område i likhet med alla andra projekt blir föremål för sedvanlig prövning.

Landsorganisationen instämmer i behovet av förbättrade förhållanden för ombordanställda. men menar att detta är ett alltför allvarligt problem för att man bara skönsmässigt skall utdela en suntma pengar utan att närmare ha utrett vad som verkligen behöver göras.

Enligt min mening är det arbete som bedrivs inom fartygsmiljöutredning- en. SAN och arbetarskyddsfonden en bra utgångspunkt för vidare insat— ser. Fartygsmiljöutredningen. vars slutbetänkande skall lämnas i slutet av år l98l. avser att bl.a. behandla de arbetsmiljöproblem som utgjorde bakgrund till MlST:s förslag. Utredningen kommer förutom att behandla den specifika arbetsmiljön ombord även att ta tipp arbetsmiljön i relation till sjösäkerlietsarbctet. SAN har nyligen utarbetat en plan för långsiktig forskning inom området (SAN-PLAN).

[ avvaktan på fartygsmiljöutrcdningens slutbetänkande förordar jag att fortsatt forskning på området bedrivs huvudsakligen enligt nuvarande rikt- linjer. Arbetarskyddsfonden får liksom tidigare inom ramen för sin verk- samhet bedöma angelägenhetsgraden hos olika projekt. SAN-PLAN bör därvid vara ett lämpligt planeringsunderlag.

4 Förebyggande åtgärder mot avsiktliga utsläpp

4.1. Straffavgifter för att förhindra avsiktliga oljeutsläpp

MlST skisserar" i sitt betänkande ett principiellt förslag om straffavgifter för att göra det olönsamt att avsiktligt släppa ut olja. Avgiften skall enligt förslaget fastställas med utgångspunkt i de kostnader den potentiella för- orenar-en kan antas undkomma. Straft'avgifter av denna typ bör enligt MlS'l' utredas ytterligare av den föreslagna delegationen för miljösäkra sjötransporter som chefen förjordbruksdepartementet tidigare behandlat i sin föredragning.

Remissinstanserna redovisar en rad invändningar av såväl teoretisk som praktisk natur mot förslaget. Alla är dock överens om att utsläpp bör

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 24

förenas med kännbar påföljd. Förslaget att ytterligare utreda frågan om straffavgifter tillstyrks därför överlag. .

Sjöfartsverket anser det angeläget att en redare från vars fartyg olja släpps ut i strid mot gällande bestämmelser. kan påläggas en avgift av avsevärd storlek oberoende av om vårdslöshet förelegat eller ej. Statens naturvårdsverk anser att kommittén valt en riktig väg genom att söka sig till generella styrmedel i form av allmängiltiga restriktioner och/eller tit- släppsavgifter. Miljöskadcutredningen (Jti 1978:08) menar att det från pre- ventiv synpunkt kan vara minst lika bra med ett avgiftssystem som inte anknyter till faktiskt inträffad skada utan till de mer eller mindre riskabla förhållanden varunder transporter sker. Landsorganisationen anser det vara en fördel med ett likartat system för avgifter för miljöföroreningar oavsett var dessa sker. Sveriges redareförening förutsätter att straffav- gifter blir lika för avsiktliga utsläpp antingen de sker vid landtransport eller vid sjötransport.

] prop. 1979/80: 167 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg före- slogs skärpta straff för brott mot förbud att släppa ut olja eller andra skadliga ämnen från fartyg. ] enlighet med förslaget höjdes i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg straffmaximum för sådana brott från ett till två års fängelse. Preskriptionstiden förlängs härigenom från två till fem år. I propositionen togs även upp frågan om att införa en ny ekonomisk påföljd. varvid erinrades om att denna fråga behandlats av såväl MIST som i betänkandena (Ds Jti 1978: 5 och 1978: ft)) Företagsböter. Jag anförde då att frågan om ekonomiska sanktioner borde övervägas vidare. En arbetsgrupp inom regeringskansliet tillsattes därför med uppgift att skyndsamt lämna förslag till hur en i sammanhanget an- vändbar ekonomisk sanktion bör utformas.

Jordbruksutskottet tJoU 1979/80:48) välkomnade detta initiativ och fann i likhet med vad jag hade uttalat att frågan bör prioriteras bland de åtgärder som kan bli aktuella inom ramen för de fortsatta strävandena att motverka skador på den marina miljön.

Arbetet på att motverka miljöbrott har nyligen resulterat i att regeringen föreslagit såväl skärpta straff för sådana brott som införande av en miljö- skyddsavgift. [ prop. 1980/81:108 om ändring i brottsbalken föreslås nya straffbestämmelser för miljöbrott och vållande till miljöstörning. Straffan- svaret gäller bl. a. när någon förorenar vatten på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter. som inte är av ringa betydelse. Straffet för dessa brott föreslås bli böter eller fängelse i högst två år. För grova fall av miljöbrott föreslås en särskild straffskala som omfattar fängelse i lägst sex månader och högst sex år. I prop. 1980/81192 om ändringar i miljöskyddslagen (1969387) föreslås, förutom skärpta straff för brott mot lagen. att en miljöskyddsav- gift införs. Den skall tas ut vid överträdelser som har medfört betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar. Avgiften skall

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 2 Kominunikationsdepartementet 25

enligt förslaget i princip motsvara de ekonomiska fördelarna av en överträ- delse. Såväl prop. 1980/81: 108 som prop. 1980/81z92 är för närvarande föremål för riksdagsbehandling.

Enligt vad jag har inhämtat räknar den interdepartementala arbetsgrupp som överväger frågan om ekonomiska påföljder för olagliga utsläpp från fartyg med att redovisa resultatet av sitt arbete före sommaren 1981. Eftersom den föreslagna miljöskyddsavgiften är avsedd att tillämpas på ett närliggande område kommer arbetsgruppen enligt uppgift att undersöka i vad mån reglerna för denna kan tillämpas även när det gäller att beivra olagliga utsläpp från fartyg av olja eller andra skadliga ämnen.

4.2. Mottagning av oljeavfall m. m. från fartyg

Enligt MIST är det antal mottagningsanordningar för oljehaltigt barlast- och tankspolvatten från fartyg som finns. inte tillräckligt för att täcka fartygens behov av att avlämna sådant avfall. MlS'l" anför också att anord- ningarna används endast i mindre utsträckning trots att någon avgift inte får tas ut för omhändertagande av avfallet. samt att servicen vid anord- ningarna är otillfredsställande. Mot denna bakgrund föreslår MlS'l" att sjöfartsverket och statens naturvårdsverk får i uppdrag att göra en utvär- dering av hur anordningarna utnyttjas. MlS'f skisserar också ett deposi- tionssystem som syftar till att förmå fartygen att i större utsträckning än som nu sker avlämna oljeavfall till mottagningsanordningar och att åstad- komma en utbyggnad av det system av anordningar som nu finns. Syste- met innebär att fartygen i Iossningshamn skall deponera ett högre penning- belopp som återbetalas så snart som det visats att oljeavfallet omhänderta- gits på ett lämpligt sätt. Vidare anför MlST att det bör övervägas om inte även annat oljeavfall än oljehaltigt barlast- och tankspolvatten (oljeavfall från fartygs maskinrum o.d.) skall omhändertas utan någon särskild avgift. I fråga om sådant avfall bör också depositionssystemet prövas. Slutligen föreslår MlST att mottagningsanordningar för kemikalierester. dvs. rester av andra bulkkemikalier än olja. inrättas i de hamnar där kemikalierna lossas och att fartygen inte skall få lämna lossningshamn med kemikalie- rester ombord.

Flera remissintanser har invändningar mot det föreslagna depositions- systemet. Riksrevisionsverket anser att systemets styreffekter reduceras genom att kostnaderna som avser depositionsbeloppen kan övervältras på oljckonsumenterna. Svenska hamnförbundet anser förslaget administrativt svårhanterligt. Sveriges redareförening motsätter sig förslaget och menar att det är alltför komplicerat mot bakgrund av sjöfartens internationella karaktär. Landsorganisationen ser visserligen positivt på förslaget men anser det dock tvivelaktigt om det går att tillämpa. Statens naturvårdsverk är den enda remissinstans som direkt förordar att förslaget genomförs.

MlST:s övriga förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissin- stanserna.

Prop. 1980/81zll9 Bilagaz Kommunikationsdepartementet lt»

Vad först gäller möjligheterna att avlämna oljeavfall villjag framhålla att det f. n. linns större anordningar för mottagning och behandling av oljehal- tigt barlast- och tankspolvatten på ungefär 15 platser och anordningar för omhändertagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o.d. på samman- lagt ca 50 platser. Enligt vad som uttalas i prop. 1979/80: 167 s. 29 (JoU 1979/80:48. rskr 1979/801366) — som avgivits efter det att MlS'l' överläm- nat sitt betänkande täcker det system av anordningar som inrättats det behov som fartygen då hade. Några uppgifter om att förhållandena ändrats sedan dess föreligger inte. Självfallet följer regeringen. sjöfartsverket och naturvårdsverket fortlöpande utvecklingen på området.

Vad därefter gäller möjligheterna att åstadkomma ett bättre utnyttjande av anordningarna ärjag av samma uppfattning som llertalet remissinstan- ser. nämligen att det föreslagna depositionssystemet från olika synpunkter inte är någon lämplig lösning. Effektiva åtgärder i detta sammanhang torde i stället vara bl.a. intensifierad övervakning för att förhindra att olagliga utsläpp görs och ekonomiska sanktioner mot dem som bryter mot ut- släppsförbuden.

1976 års lagstiftning om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som gällde när MlST överlämnade sitt betänkande har blivit ersatt av ny lagstiftning. nämligen lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och en i anslutning till lagen utfärdad förordning. l lagstiftning- en har införts bestämmelser som. motsvarar dem som gällde tidigare. Vissa ytterligare bestämmelser har dock införts. Sålunda har i lagen tagits tipp ett förbud också mot uttagande av särskild avgift för omhändertagande av oljeavfall från fartygs maskinrum o.d.. rester av kemikalier som transpor- teras i förpackad form etc.. toalettavfall och-fast avfall. Förbudet omfattar således fler kategorier avfall än vad MlST föreslagit. Visserligen gäller tills vidare undantag från förbudet. såvitt avser de två förstnå'tmnda slagen av avfall. Skälet härtill år att det ansågs nödvändigt att ytterligare utreda kostnadskonsekvenserna för vissa hamnar av ett förbud mot särskild avgift i dessa fall. En sådan utredning pågår inom regeringskansliet. Skulle utred- ningen ge vid handen att kostnadskonsekvenserna inte blir besvärande som befarats på vissa håll kan regeringen besluta att bestämmelsen om undantaget skall upphävas.

Vidare har i den nya lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg införts bemyndiganden för regeringen att föreskriva på vilka platser anord- ningar för mottagning av bulkkemikalierester skall finnas. vem som skall svara för anordningarna. m.m. Huvudprinciperna för hur bemyndigan- dena är avsedda att användas finns angivna i prop. 1979/80: 167 s. 28 till vilkenjag får hänvisa. Här bör dock nämnas att det i nämnda proposition uttalas att mottagning av kemikalierester bör ske främst på sådana platser där kemikalierna lossas. För utformningen av de bestämmelser som skall utfärdas med stöd av bcmyndigandena krävs ytterligare utredningsarbete. Sådant arbete pågår inom regeringskansliet.

Prop. 1980/81zll9 BilagaZ Komtnunikationsdepartementet 27

4.3. Partikelmärkning av oljerester

MlS'l' tar i betänkandet Ren Tur också tlpp frågan om partikelmärkning som ett komplement till andra åtgärder för att stävja medvetna utsläpp av olja från fartyg. MIST hänvisar till pågående tttvecklingsarbete och föror- dar bl. a. praktiska försök med partikelmärkning.

En kommitté (K 197101) har på regeringens uppdrag utarbetat en metod för partikelmärkning av lastrester av tjocka oljor. Metoden har prövats praktiskt i samarbete med de övriga Östersjöstaterna inom ramen för 1974 års Helsingforskonvention. Försöket. som genomfördes under andra halv- året 1979. visade bl.a. att ytterligare tekniska undersökningar måste göras innan några definitiva slutsatser kan dras om metodens tillförlitlighet.

1 augusti 1979 fick kommittén i uppdrag att bl.a. undersöka möjligheter- na att märka andra oljerester än rester av tjocka lastoljor. Kommittén redovisade sitt arbete i betänkandet (Ds K 198131 Partikelmärkning av oljor i fartygs maskinrum och av lätta lastoljor m.m. den 10 februari 1981. Kommittén anser att tekniska förutsättningar saknas för märkning av rester av lätta lastoljor. Däremot är det enligt kommitten möjligt att märka rester av maskinrumsoljor. En sådan märkning bör enligt kommittén göras selektivt. inriktad på fartyg som man av tekniska eller andra skäl har anledning att befara olagli va utsläpp från. Det understryks emellertid att kompletterande tekniska försök bör komma till stånd för att möjliggöra ett säkert ställningstagande till metodens tillförlitlighet. De tekniska försöken bör även omfatta de frågor som aktualiserades under Östersjöförsöket.

Kommitténs betänkande skall remissbehandlas i sedvanlig ordning in- nan ställning kan tas till kommitténs förslag. På svenskt initiativ har emellertid överläggningar initierats med Östersjöns övriga strandstater om hur de erforderliga tekniska försöken skall kunna utföras och finansieras. Ett tekniskt fungerande märkningssystem torde ha en begränsad effekt. om metoden inte används av samtliga eller i vart fall av flertalet stater i en viss region. Det är därför angeläget att frågan om partikelmärkning blir föremål för gemensam prövning av Östersjöns strandstater.

5 Särskilda frågor

5.1. Miljösäkra sjötransporter till Stockholms- och Mälarregionen

Mot bakgrund av oljetransporternas omfattning och att Stockholms skärgård och Mälaren är särskilt känsliga från miljösynpunkt behandlar MlS'l' olika alternativ för oljetransporterna till Stockholms- och Mälarre- gionen. På MlST:s uppdrag har transportforskningskommissionen (TFK) gjort en specialstudie av olika alternativ.

Prop. 1980/81zll9 Bilagaz Kommunikationsdepartementet 28

Studierna omfattar för Stockholmsregionens del två huvudalternativ. dels fortsatta fartygstransporter till Stockholm med kraftigt höjd miljösä- kerhet dels en för regionen gemensam terminal i Nynäshamn. För det senare alternativet harjärnväg och rörledning diskuterats för transporterna från Nynäshamn till Stockholm. Enligt TFK medför ett alternativ med specialfartyg lägre transportkostnader än Nynäshamnsalternativet. MlS'l' förordar därför fortsatta fartygstransporter av olja till Stockholm under förutsättning att miljösäkerheten höjs kraftigt. 'l'ransporterna bör enligt MIST ske i särskilt miljösäkra fartyg samtidigt som trafiken hänvisas till en farled. Sandhamnsleden. För denna led föreslås en upprustning. Andra transportsystem t. ex. rörledning. kan enligt MlST bli intressant i ett 5— 10- årigt perspektiv.

När det gäller Mälarregionens oljeförsörjning behandlar MIST dels ett alternativ med fortsatta sjötransporter med miljösäkra tankfartyg anpas- sade för Mälartrafik dels ett alternativ med blocktågstransporter från Göte— borg. MIST förordar ytterligare analyser av dessa alternativ.

Remissinstanserna instämmer allmänt i MlST:s bedömning om behovet av miljösäkrare oljetransporter till Stockholmsområdet. Remissinstanser- na anser överlag att sjötransportalternativet är det mest realistiska och att åtgärder bör vidtas för att höja miljösäkerheten. Samtidigt betonas frågans komplexitet. Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns lands- ting pekar t.ex. på de långsiktiga energipolitiska och hamnpolitiska frå— gorna i regionen. Landstinget anser att studierna av Nynäshamns roll i den regionala hamn- och energiverksamheten bör intensifieras. Nynäshamns kommun ifrågasätter MlST:s slutsatser och menar att rörledningsalter- nativet måste betraktas som fördelaktigare än vad 'l'FKzs studie ger vid handen. Vidare erinrar kommunen om det utredningsarbete som pågår angående ett energiomvandlingskombinat i Nynäshamn. AB Nynäs Petro- leum menar att MIST inte har beaktat de möjligheter till ökad miljösäker- het och minskade kostnader som erbjuds genom förändrade kombinationer av olika transportmedel. Bolaget föreslår bl.a. att Nynäshamn etableras som omlastningsterminal för samtliga oljeleveranser till Stockholm och övriga Mälarhamnar.

När det gäller Mälarregionens oljeförst'irjning framhåller länsstyrelsen i Västmanlands län att en överflyttning av oljetransporterna till blocktåg skulle innebära ett allvarligt ekonomiskt avbräck för regionen. De stora investeringar som gjorts i hamnar och farleder skulle bli en övermäktig finansieringsbörda för den trafik som blir kvar om oljetratiken försvinner. Sjöfartsverket erinrar om de säkerhetshöjande åtgärder som har vidtagits och planeras för de aktuella farlederna. bl.a. trafikinformation.

Som framgår av remissinstansernas yttranden kännetecknas frågeställ- ningarna om Stockholms- och Mälarregionens oljetransporter av stor kom- plexitet. Samtidigt som både Mälaren och Stockholms skärgård från miljö- synpunkt är särskilt känsliga saknas det med hänsyn till såväl förbruk-

Prop. 1980/81zll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet 29

ningsmönster som oljeförbrukningens storlek. egentliga alternativ till da- gens sjötransporter. Betydande investeringar har gjorts i oljedepåer. i hamnar och i farleder. Alternativet en gemensam oljeterminal i Nynäs- hamn och vidaretransport i rörledning eller med blocktäg ställer dessut- om krav på omfattande nyinvesteringar. En radikal omläggning av det befintliga transportsystemet skulle enligt min mening medföra betydande ekonomiska konsekvenser men också leda till nya problem. t.ex. miljö- problem som är förenade med omfattande landtransporter.

Oljetransporterna till Stockholmsområdet kan inte isoleras från mera övergripande frågor som rör den framtida hamnstrukturen och energiför- sörjningen i regionen. Det arbete som bedrivs i samverkan mellan hamnar. kommuner och landsting för att samordna hamnverksamheten i regionen har naturligtvis stor betydelse för möjligheterna att på sikt kunna förändra transportmönstret. Introduktion av andra energiformer än olja för upp- värmning leder också till nya förutsättningar för diskussionen om de lång- siktiga lösningarna på oljetransporterna till Stockholmsområdet. Även om det på längre sikt kan finnas ekonomiskt intressanta alternativa transport- möjligheter anserjagi likhet med MIST och remissinstanserna att fartygs- transporter av olja till Stockholmsområdet vid en samlad bedömning är ett både realistiskt och förmånligt transportaltcrnativ. Den bedömningen gäl- ler även oljetransporterna till Mälarregionen. Av hänsyn till miljön är det emellertid angeläget med fortsatta insatser för att successivt öka säkerhe- ten vid transporterna.

lnom ramen för sitt program för ökad farledssäkerhet genomför sjöfarts- verket fortlöpande åtgärder för att öka farledssäkerheten. Som verket redovisar i sitt remissyttrande genomförs kontinuerlig översyn och förbätt— ring av säkerhetsanordningarna. Ett för Stockholms skärgård anpassat traftkinformationssystem infördes i maj 1980. [ årets bttdgetproposition finns ekonomiskt utrymme att införa ett liknande system för området Landsort-Mälaren. Tillsammans med det system som redan tillämpas för Oxelösund-Bråvikenområdet skulle därmed en från tratik- och miljösyn- punkt viktig och sammanhängande kuststräcka täckas av trafikinforma- tion. Vidare har sjöfartsverket under de senaste åren genomfört komplette- rande sjömätningar och farledskontroller i Stockho!msfarlederna. Den ny- ligen genomförda undersökningen av Sandhamns— och Dalaröledernas standard och utvecklingsmöjligheter ingår också i denna bild.

MlS'l" föreslär för sin del en koncentrz'ttion av trafiken till en enda farled. Sandhamnsleden. 1 avvaktan på verkets analys av den nyligen gjorda säkerhetsstudien av Sandhamnsleden och Dalaröleden som beräknas vara klar under april 1981 vill jag inte uttala mig om vilken av farlederna som från säkerhetssynpunkt är att föredra och vilken övre gräns som bör gälla för djupgående m.m. Jag anser emellertid att det åtminstone finns ekono- miska skäl som talar för att säkerhetsinsatserna bör koncentreras till en

led. Sjöfartsverket har underhand redovisat att kostnaderna för en upp-

Prop. 1980/81zll9 BilagaZ Kommunikationsdepartementet 30

rustning av Sandhamns- och Dalaröledernas gemensamma sträckning upp- går till ca 3 milj. kr. Kostnaden för en upprustning av återstående delar av Sandhamns- och Dalarölederna för 11 meters djupgående beräknas preli- minärt till 6,0 milj. kr. resp. 3,5 milj. kr. 1 avvaktan på verkets slutliga bedömning och prioritering anser jag att en upprustning av de aktuella ledernas gemensamma sträckning bör genomföras redan under nästa bud- getår. Jag föreslår därför att ytterligare 3 milj. kr. ställs till verkets förfo- gande för en sådan upprustning för budgetåret 1981/82.

Den föreslagna farledsupprustningen och mitt förslag om miljösäkrare fartyg som jag tidigare har behandlat bör tillsammans med sjöfartsverkets fortlöpande sjösäkerhetsarbete enligt min mening väsentligt bidra till skyd- det av miljön.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Stora tankfartyg i Östersjön

Mot bakgrund av de enligt MlST katastrofala följderna vid ett extremt stort utsläpp av olja över 100000 ton föreslås att Sverige i Östersjö- kommissionen tar upp frågan om reglering av trafiken med fartyg med bristande miljösäkerhet eller mycket stora fartyg i Östersjön. För svenskt vidkommande bör enligt MlS'l" inte största tillåtna djupgående för Öster- sjöhamnarna ökas.

Remissinstanserna redovisarlolika uppfattningar när det gäller riskerna med stora oljetankfartyg i Östersjön. Nordiska oljeskyddsunionen och Sveriges redareförening anser att frågan om begränsning bör behandlas av internationella organ. Statens naturvårdsverk betonar att fartygsstorleken bara är en faktor av betydelse för riskbedömningen. En fördel enligt verket med att transportera olja i stora enheterjämfört med mindre är att antalet fartyg som måste övervakas blir färre. En strängare kontroll kan därige- nom genomföras som kan medföra en minskning av antalet avsiktliga utsläpp. Även Sveriges varvsindustriförening anser det tveksamt att starkt begränsa oljetankfartygens storlek i Östersjön. Sjöfartsverket konstaterari sitt yttrande att det inte finns någon entydig bedömning av riskerna med stora tankfartyg i Östersjönjämfört med mindre fartyg. Verket anser att ett successivt arbete på internationell bas är den väg som står till buds när det gäller miljöproblem i Östersjön som hänger samman med sjt'ifarten.

För egen del anserjag. i likhet med flera remissinstanser. att det saknas tillräckligt underlag för att från svensk sida vidta ensidiga restriktioner mot stora tankfartyg i Östersjön. En sådan åtgärd skulle sannolikt också få endast marginell betydelse eftersom andra Östersjöstater har betydligt större råoljeimport till Östersjöhamnar än Sverige. De krav som numera ställs på konstruktionen hos stora tankfartyg och som bl.a. medför att lasten delas upp i flera avskilda lastutrymmen innebär normalt att bara en del av lasten kan läcka ut vid en olycka. Frågan om olycksriskerna med stora tankfartyg är emellertid under fortsatt observation. dels inom lMCO

Prop. 1.980/81:119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 31

dels inom ramen för Östersjösamarbetet där samtliga Östersjöstater deltar. Samarbetet syftar till att genom olika åtgärder — lotsning, farleds- och fartygsförbättringar. positionsrapportering och trafikövervakning ytter— ligare höja säkerheten och minska olycksrisken. Arbetet har bl.a. resul- terat i en överenskommelse mellan Östersjöstaterna om kvalifikationskrav och certifiering av s.k. länglotsar i Östersjön. Jag vill också nämna för- söksverksamheten med positionsrapportering av bl.a. större tankfartyg i Östersjön som planeras att starta den 1 juli 1981.

Jag anser att frågan om stora tankfartyg i Östersjön även fortsättningsvis bör behandlas inom ramen för samarbetet mellan Östersjöstaterna. När det gäller förslaget att från svensk sida inte öka djupgåendet för Östersjöham- narna utgör redan inloppet till Östersjön en övre gräns för djupgåendet som för närvarande är 15 meter. Naturliga förutsättningar för att ta in fartyg på 15 meters djupgående finns bara på ett fåtal platser längs den svenska Östersjökusten bl.a. i Nynäshamn. Vilket djupgående som skall tillåtas i olika farleder bör som för närvarande prövas utifrån en samlad bedömning av säkerheten.

5.3 Transporter av vissa kemikalier

MlST föreslår i sitt betänkande att ett förbud med dispensregler införs för transporter i bulk av A- och B-klassificcrade kemikalier. Kemikalier som sjötransporteras i bulk hänförs i MARPOL 73/78 med avseende på miljöfarlighet till klasserna A—D. Till kategori A räknas ämnen som är farligast för den marina miljön.

Enligt statistik som MlST hänvisar till transporteras tre kemikalier av kategori A och nio av kategori B till svenska hamnar. MIST framhåller vidare att kunskaperna om transporternas omfattning är bristfällig. Genom ett förbud med dispensmöjligheter får man enligt MlST en bättre kontroll av trafiken. Särskilda dispensregler som innebär höjning av nuvarande säkerhet bör utarbetas och administreras av sjöfartsverket. Ett dispensvill- kor bör enligt MlST vara att uppgift lämnas i förväg om fartyget, dess väg. varuslag och mängd.

Remissinstansernas uppfattning om förslaget är splittrad. Några remiss- instanser bl.a. länsstyrelsen i Uppsala län. Göteborgs kommun och Sveri- ges industriförbund tillstyrker förslaget men påpekar risken för byråkrati- sering.

Kommittén för farligt gods avstyrker förslaget med hänvisning till att det kan leda till ökade landtransporter med outredda miljökonsekvenser som följd. Sjöfartsverket och Sveriges fartygsbefälsförening avstyrker också förslaget men föreslår andra vägar att lösa frågan. Sjöfartsverket anser att en anpassning av transportföreskrifterna till resp. ämnes miljöfarlighet är effektivare än ett förbud. Fartygsbefälsföreningen anser att föreskrifter om miljöfarligt gods bör tas in i bestämmelserna om lotsning.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 1980/81:119: Avsnitt 6.3, 9

Prop. l980/81:119 BilagaZ Kommunikationsdepartementet

32

Av såväl MlST:s redovisning som av remissyttrandena framgår att bätt- re överblick över bulktransporterna av miljöfarliga kemikalier är önsk- värd. I likhet med flera remissinstanser anserjag att detta behov får vägas mot den byråkratisering som ett system enligt MlST:s förslag kan tänkas medföra. Genom det system för lotstvångjag tidigare förordat. som bl.a. tar hänsyn till fartygens last. skapas enligt min mening också bättre förut- sättningar att överblicka transporterna av miljöfarliga kemikalier. lntro- duktionen av trafikinformationscentraler i olika farleder. ger också nya förutsättningar att överblicka trafiken med miljöfarliga kemikalier och dessutom möjligheter att informera berörda myndigheter om aktuella ke- mikalietransporter. Jag vill också erinra om den försöksverksamhct med positionsrapportering av trafiken med olja och miljöfarlig last i Östersjön som beräknas starta den I juli 1981. En fortlöpande anpassning av trans- portföreskrifterna till olika kemikaliers miljöfarlighet som sjöfartsverket föreslår anser jag vara en mer framkomlig väg än ett förbud. En sådan anpassning bör enligt min mening utgå från internationellt utarbetade normer.

5.4 Bärgningsresurser i Östersjön

När en olycka har inträffat som medför utsläpp av miljöfarliga ämnen eller risk för utsläpp är det enligt MlST angeläget att bärgningsresurser finns tillgängliga och som snabbt kan komma på plats. Mot bakgrund av att antalet olyckori svenska farvatten är litet finns det enligt MlST en risk för att den nu tillgängliga bärgningskapaciteten i Östersjön av ekonomiska skäl minskar. För att trygga tillgången på bärgningsresurser föreslår MIST att staten genom t.ex. avtal kommer överens med berörda företag om att bärgningsresurser behålls i Östersjön.

Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget. Länsstyrel- sen i Kalmar 1än och Sveriges fartygsbefälsförening tillstyrker MlST:s förslag. Sjöfartsverket hänvisar i sitt yttrande till en planerad inventering av bärgningsresurser i vid mening utmed den svenska kusten. Inventering- en avser såväl fartyg. fasta anläggningar som annan landbaserad utrust- ning. Svenska hamnförbundet och Sveriges redareförening anser att frågan bör utredas ytterligare.

Jag anser i likhet med MlST och remissinstanserna att tillgången till bärgningskapacitet är en viktig faktor för den samlade miljösäkerheten. Den inventering av bärgningsresurser som sjöfartsverket aviserar i sitt remissyttrande har numera påbörjats. Jag anser emellertid det värdefullt att inventeringen också omfattar tillgången på bärgningsresurser i hela Östersjöområdet. Jag kommer därför i annat sammanhang att föreslå rege- ringen att sjöfartsverket får i uppdrag att genomföra en sådan undersök- ning och därvid också bedöma behovct av åtgärder för att trygga tillgången på lämplig bärgningskapacitet. Den bedömningen bör även innefatta mari-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet 33

nens och kustbevakningens behov av bärgningsresurser. Sjöfartsverket bör i sammanhanget undersöka möjligheterna att utnyttja statsisbrytarna för bärgningsverksamhet.

6. Hemställan

Jag har i det föregående föreslagit en lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer. Lagen är författningstekniskt så okomplicerad och även i övrigt av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande saknar betydelse.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer. utöver vad som föreslås i prop. 1980/81:100 bil. 9 till Far/eds- verksumhet. exkl. isbrytning för budgetåret 1981/82 anvisa 2 500000 kr..

3. utöver vad som föreslås i prop. l980/81:|00 bil. 9 till Sjöfartsmu- teriel m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa 3000000 kr.. IQ

dels 4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt anfört om miljösäkrare sjötransporter.

Prop. 1980/81:ll9 Bilaga2 Kommunikationsdepartementet 34

Innehåll Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1981 . 1 1 Inledning .................................................. 1 2 Internationellt samarbete .................................... 3 3 Åtgärder för ökad sjösäkerhet ............................... 6 3.1 Allmänt ............................................... 6 3.2 Farledsåtgärder ........................................ 8 3.3 Trafikinformation och trafikföreskrifter ................... 10 3.4 Lotsning .............................................. 13 3.5 Miljösäkra kusttankfartyg ............................... 16 3.6 Arbetsmiljön ombord ................................... 22 4 Förebyggande åtgärder mot avsiktliga utsläpp ................. 23 4.1 Straffavgifter för att förhindra avsiktliga oljeutsläpp ......... 23 4.2 Mottagning av oljeavfall rn. m. från fartyg ................. 25 4.3 Partikelmärkning av oljerester ............................ 27 5 Särskilda frågor ............................................ 27 5.1 Miljösäkra sjötransporter till Stockholms- och Mälarregioncn 27 5.2 Stora tankfartyg i Östersjön .............................. 30 5.3 Transporter av vissa kemikalier .......................... 31 5.4 Bärgningsresurser i Östersjön ............................ 32 6 Hemställan ................................................ 33

Bilagor som ingår [ separat lJiIugedel Bilaga 2.1 Sammanfattning av remissyttranden över sjöfartsverkets förslag den 13 augusti 1979 angående skyldighet för far- tyg att anlita lots inom svenskt inre vatten utanför kusten m.m. ........................................... 187 Bilaga 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1975: 88) med bemyn- digande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer ............................. 191

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3 Kommundepartementet . 1

Bilaga 3

Utdrag

KOMMUN DEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1981-04-02

Föredragande: statsrådet Boo

Anmälan till proposition om miljösäkrare sjötransporter såvitt avser kom- mundepartementets verksamhetsområde

] Inledning

1.1. Nuvarande ordning

Enligt brandlagen (1974: 80. ändrad senast 197914041 svarar varje kom- mun för räddningstjänsten i kommunen. Räddningstjänst definieras enligt lagen som en verksamhet som syftar till att vid brand. oljeutflöde, ras. översvämning eller annat nödlägc avvärja eller begränsa skada på männi- skor eller egendom eller i miljön. Kommunerna är emellertid inte ansvariga för bekämpning till havs eller i kustvattnen. Vänern och Mälaren av olja eller annat som är skadligt. Denna uppgift ankommer sedan år 1970 på tullverkets kustbevakning.

Ansvaret för räddningstjänstingripanden mot miljöskadliga utsläpp som har skett till sjöss är således fördelat mellan kommunerna och tullverkets kustbevakning. Ansvarsgränsen är i princip anknuten till strandlinjen. Ett undantag härifrån är hamnområde enligt kommunal brandordning. för vil- ket område kommunen har ansvaret.

Räddningsinsatserna på landsidan handhas av kommunens brandförsvar och leds av dess brandchef. Vid nödlägcn som kräver så omfattande rädd- ningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan behövs för samordning av räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten med annan verksamhet. skall länsstyrelsen emellertid enligt 12 & brandlagen överta ledningen och förordna särskild befälhavare för räddningstjänsten på olycksplatsen. Räddningsinsatserna bestrids i regel med kommunala me- del. När det gäller bekämpning av olja som har fiutit i land från havet är emellertid kommunerna enligt 21 & första stycket brandlagen berättigade till ersättning av statsmedel för sina kostnader. Kommunernas kostnader p.g.a. utflöde av andra skadliga ämnen än olja kan också ersättas i viss utsträckning. 7 Rikt-duga; l980l81. I .raml. Nr 119

IJ

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet

Tullverkets insatser till sjöss mot olja eller andra skadliga ämnen hand- has i regel av kustbevakningens regionala ledningsorgan inom en av tull- verkets fyra regioner. Det centrala ledningsansvaret åvilar kustbevak- ningsledningen i generaltullstyrelsen. Sedan år 1970 har en fortlöpande utbyggnad av tullverkets beredskapsorganisation ägt rum. Tullverket dis- ponerar. förutom de resurser som utnyttjas för verkets övriga uppgifter. ett antal miljöskyddsfartyg och särskild utrustning för bekämpning av utliöde av olja och kemikalier.

Jag har nu berört organisationen av räddningstjänsten i fråga om miljö- skadliga utsläpp till sjöss. Räddningsingripanden mot sådana utsläpp bru- kar kallas bekämpning. Från denna verksamhet är att skilja den uppstäd- ning av stränderna som ofta följer efter ett mera omfattande utsläpp. Denna återställningsverksamhet brukar benämnas sanering och är inte rädt'lningstjänst i brandlagens mening. Den är inte heller i övrigt särskilt författningsreglerad. Enligt en bestämmelse i brandlagen (21 5 första stycket) har emellertid kommunerna rätt att få ersättning av statsmedel för sanering efter utflöde av olja till sjöss.

De oljepåslag på våra kuster som har förekommit under senare år har aktualiserat frågan om utformningen av den svenska beredskapen mot miljöskadliga utsläpp till sjöss. Medel och metoder för ingripanden mot utsläpp har ifrågasatts liksom organisationen av verksamheten. Som grund för ställningstagande till den framtida inriktningen av vår beredskap mot miljöskadliga utsläpp har regeringen därför låtit företa en omfattande över- syn av hela verksamheten.

l.2 Översyn av beredskapen mot olje- och kemikalieutsläpp till sjöss

ljuni 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartementet att tillkalla en kommitté (Kn 1977: 03) för att undersöka i vad mån oljeut» vinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeutflödet i april 1977 vid borrplattformen "Bravo" på Ekofiskl'ältet borde föranleda änd- ring av de riktlinjer som gällde för den svenska beredskapen för bekämp- ning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen. Vänern och Mä- laren. Kommitténl. som antog namnet 1977 års :»licrkyrldxkrmmziné. fick vidare i uppdrag att utvärdera erfarenheterna av bekämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som drabbade Bohusläns kust under hösten 1978 och Stockholms skärgård under våren 1979. Kommittén skulle föreslå de åtgärder som utvärderingen kunde föranleda. Oljeskyddskommitten avgav i december 1979 betänkandet (Ds Kn 1979: 131 Beredskap mot

' Dåvarande landshövdingen Erik lluss (t.o.m. den 26 oktober 1978) ordförande. riksdagsledamöternao Lilly Bergander. Per Olof Håkansson. Lars Schött. Rune 'l'orwald och Georg Aberg samt direktören Gösta Luthman (ordförande fr. o. m. den 6 december 1978).

Prop. 1980/81: ”9 Bilaga 3 Kommundepartementet

'.'—J

oljeutsläpp till sjöss. Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

Oljeskyddskommitténs betänkande har remissbehzmdlats. En förteck- ning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.2.

Sjöövervakiii/igskorri/nitrén (H 1977: 05) har haft till uppgift att överväga lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Kommittén avgav ijanuari 1980 betänkandet (Ds H 1980: 1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom regeringskans- liet.

Chefen för jordbruk.—sdepartementet har i sitt anförande behandlat det i juni 1979 av kommittén (Jo I978:()5) för miljörisker via' sjö!ram-porter (MIST) avgivna betänkandet (SOU 1979:43) REN TUR program för miljösäkra sjötransporter (bilaga 1.1) och redovisat remissinstansernas yttranden över betänkandet (bilaga 1.2). Av kommitténs förslag berör flera bekämpningen av och saneringen efter olje- och kemikalieutsläpp till sjöss. På en del punkter behövde förslagen belysas mera än som hade varit möjligt inom ramen för kommitténs arbete. Kommittén föreslog att kom- plettering skulle ske bl. a. genom utredningar av myndigheter. Regeringen föranstaltade därför om fördjupade utredningar på dessa punkter.

Regeringen uppdrog sålunda i ett beslut den 9 augusti 1979 åt länsstyrel— serna i Göteborgs och Bohus län. Älvsborgs län. Skaraborgs län och Värmlands län att upprätta ett särskilt handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och i Göta älv. Arbetet skulle utföras i samråd med sjöfartsverket. kustbevakningen. Trollhätte kanalverk. Vänerns seg- lationsstyrelse samt andra berörda myndigheter och organisationer. Läns- styrelserna har ijuni 1980 redovisat sitt förslag i promemorian (Ds Kn 1981: 1") VÄN TUR handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv. Promemorian remissbehandlats.

I ett beslut den 16 augusti 1979 uppdrog regeringen åt statens brand- nämnd att utarbeta ett program för att bygga upp regionala förråd av bekämpnings- och saneringsmatericl. Arbetet skulle bedrivas i samråd med marinen. civilförsvarsstyrelsen. sjöfartsverket. kustbevakningen. be- rörda länsstyrelser och Svenska kommunförbundet. Brandnämndcn re- dovisade den 22 januari 1980 ett sådant program för regeringen. Det har remissbehandlats. Programmet samt en förteckning över remissinstanser- na och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor 3.3 och 3.4.

Regeringen uppdrog vidare genom beslutet den 16 augusti 1979 åt brand- nämnden att gå igenom och sammanställa länsstyrelsernas nuvarande be- redskapsplaner för insatser med anledning av olje- och kemikalieutsläpp till sjöss samt att redovisa de åtgärder som nämnden ansåg påkallade med anledning av genomgången. Arbetet skulle bedrivas i samråd med länssty-

Prop. 1980/Slzll9 Bilaga 3 Kommundepartementet 4

relserna och kustbevakningen. Brandnämnden redovisade uppdraget i en skrivelse den 18 december 1979. Den bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.5. Brandnämndens skrivelse till regeringen har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en samman- ställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.6.

1 ett annat beslut den 16 augusti 1979 uppdrog regeringen åt länsstyrel- serna utmed kusten och vid Vänern och Mälaren att som en del av den planläggning som ankommer på länsstyrelserna enligt 24 s' brandstadgan (1962191, ändrad senast 19771925) sammanställa miljöhandböckcr som grund för länsstyrelsernas ingripanden mot olje- och kemikalieutsläpp. Arbetet pågår fortfarande. Det bedrivs i samråd med statens naturvårds- verk. sjöfartsverket och fiskeristyrelsen.

På förslag av MlST gav regeringen den 16 augusti 1979 styrelsen för teknisk utveckling (STU) i uppdrag att tillsätta en programkommitté för utarbetande av ett forsknings- och utvecklingsprogram för system. meto— der och teknik för olje- och kemikaliebekämpning. Programkommittén har slutfört sitt uppdrag. STU disponerar för innevarande budgetår 3 milj. kr. för insatsområdet oljcbekämpning/sanering. 'l'otalkostnaden för program- mets genomförande. som beräknas ta fem år. uppgår till omkring 30 milj. kr.

En särskild utredare (Kn 197915) tillkallades den 6 september 1979 med uppdrag att utreda frågan om bemanningen längs våra kuster. Utredarcn'. som antog namnet Utredningen oni tillsyn av kasterna (TAK). hari febru- ari 1980 avgett betänkandet (Ds Kn 1980: 2) Personal för tillsyn av kust och skärgård. Betänkandcts sammanfattning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. 7.

TAKzs betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissin- stanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till proto- kollet i detta ärende som bilaga 3.8.

'l'ill regeringen har kommit in skrivelser från Stockholms läns brandbo- fälsförening. Centerns landstingsgrupp i Stockholms län. Saneringskonsult aktiebolag. Stockholms läns landstingskommun och skärgårdsrådet vid länsstyrelsen i Stockholms län med synpunkter på utformningen av bered- skapen mot miljöskadliga utsläpp till sjöss.

Vissa frågor av betydelse för beredskapen mot miljöskadliga utsläpp till sjöss är fortfarande under utredning. Jag har redan nämnt det arbete som pågår med att sammanställa miljöhandböckcr som grund för länsstyrelser- nas ingripanden mot olje- och kemikalieutsläpp samt den forskning och utveckling på området som pågår i STU:s regi. I enlighet med riksdagens hemställan utreder vidare räddaingstjänstk(mimittén (Kn 1979:()l) förut- sättningslöst frågan om huvudmannaskapet för den framtida räddnings-

' Länsrådet Maj-Britt Sandlund

'Jl

Prop. l980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet

tjänsten. Kommittén har ijanuari 1980 avlämnat delbetänkandet (Ds Kn 1980: 1) Undersökning av allvarliga olyckshändelser. Kommitténs fortsatta arbete syftar till att göra samhällets räddningstjänst mera effektiv och att ompröva nuvarande verksamheter. Enligt sina direktiv (Dir 1979: 57) skall kommittén uppmärksamma frågan om behovet av samordning av rädd- ningsarbete som berör stora geografiska områden. Det gäller både det fallet att en händelse föranleder räddningsinsatser såväl till lands som till sjöss och det fallet att sådana insatser måste vidtas i t. ex. flera län.

2. F öredragandens överväganden

Ansvaret för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp till havs eller i kustvattnen, Vänern och Mälaren ligger sedan år 1970 på tullverkets kust— bevakning. Kommunerna ansvarar i övrigt för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp. Det innebär bl.a. att kommunerna är ansvariga för be— kämpningen i hamnar och på stränder. Vidare utför kommunerna erforder— lig sanering på stränderna efter oljeutsläpp.

Uppbyggnaden av den svenska beredskapen för bekämpning till sjöss av miljöfarliga utsläpp har skett successivt sedan år 1970. F.n. genomförs en kraftig förstärkning av resurserna. Sammanlagt byggs sex särskilda miljö- skyddsfartyg. Således har nyligen två fartyg levererats och ytterligare fyra miljöskyddsfartyg är under byggnad. Vidare tillförs tullverkets kustbe- vakning två utsjöbevakningsfartyg som är byggda så att de också kan användas för ledning av oljebekämpningsoperationer till havs. För budget- året 1980/81 har dessutom anslaget Beredskap för oljebekämpning till havs m. m. ökat från 9,2 milj. kr. till 12.2 milj. kr.

De stora utsläpp av olja som inträffade under åren 1977—1979 aktualise- rade frågan om en översyn av den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp. som har skett till sjöss. Det var oljeutflödet i april 1977 vid borrplattformen "Bravo" på Ekol'tskfältet i Nordsjön samt de oljeut- släpp som drabbade Bohusläns kust under hösten 1978 och Stockholms skärgård under våren 1979 som ställde beredskapsfrågorna i blickpunkten. Den svenska beredskapsorganisationen har varit i kraft under en tioårspe- riod. Under denna tid har utvecklingen på oljebekämpningens område gått framåt mycket snabbt. Erfarenheter har också vunnits från de stora oljebe- kämpningsoperationerna.

Mot bakgrund härav föranstaltade regeringen om en översyn av hela verksamheten. Översynsarbetet har bedrivits inom olika delar av det om- fattande område som berör beredskapen för utsläpp till sjöss. 1977 års oljeskyddskommitté har haft som huvuduppgift att behandla frågan om riktlinjerna för beredskapen men också att utvärdera erfarenheterna från de stora oljeutsläppen. Sjöövervakningskommitten har övervägt lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddnings-

Prop. 1980/81zll9 Bilaga3 Kommundepartementet 6

tjänsten till sjöss. Kommittén för miljörisker vid sjt'itransporter. MlST. har lagt fram ett förslag till program för miljösäkra sjötransporter vari flera punkter berör beredskapen. Ett särskilt program för Vänern och Göta älv har utarbetats av de berörda. länsstyrelserna. Statens brandnämnd har utarbetat ett program för att bygga upp regionala förråd av bekämpnings- matericl samt gått igenom länsstyrelsernas nuvarande beredskapsplaner. Frågan om bemanningen längs våra kuster har behandlats av utredningen om tillsyn av kttsterna. Räddningstjänstkommitten har arbetat med frågan om undersökning av allvarliga olyckshändelser. däribland olyckor som har medfört stora skador i miljön. Kommittén fortsätter med att förutsättnings- löst utreda frågan om huvudmannaskapet för den'framtida räddningstjäns- ten.

Det omfattande översynsarbetet är nu i stor utsträckning slutfört. Flera av de. frågor som aktttaliseras av översynsarbetet är av den karaktären att de inte kräver beslttt av riksdagen. Eftersom vår beredskap för bekämp- ning av och sanering efter olje- och kemikalieutsläpp till sjöss år av stort allmänt intresse harjag emellertid ansett att den allmänna inriktningen av vår oljeskyddsberedskap bör redovisas för riksdagen. Samtidigt behöver vissa anslagsfrågor som gäller beredskapen för olje- och kemikalieutsläpp tas upp.

Jag vill till en början framhålla att den svenska organisationen för be- kämpning av och sanering efter olje- och kemikalieutsläpp har stor bety- delse från miljöskyddssynpunkt. Jag ser mycket allvarligt på de konse- kvenser som de hittillsvarande utsläppen har lett till. Det rör sig om mycket stora ekonomiska och miljömässiga skador. Enligt min mening har den svenska beredskapen nu kommit upp till en god nivå. framför allt sett i ett internationellt perspektiv. Jag anser dock att en fortsatt förstärkning behövs för att möta det ständiga hotet från olje- och kemikalietttsläpp till sjöss. [ det följande lämnar jag mitt syn på de olika förslag som har förts fram rörande bekämpning av och sanering efter olje- och kemikalieutsläpp till sjöss.

Oljeskyddskommittén anser att den nuvarande inriktningen av den svenska beredskapen mot olja som har kommit lös till sjöss bör gälla även i fortsättningen. Den nu gällande ordningen med ett delat ansvar mellan insatser till sjöss å ena sidan samt insatser på land och i hamn å den andra bör bibehållas. Strandlinjen bö-r enligt kommittén bilda gräns mellan kust- bevakningens och brandförsvarens ansvarsområden. Effektiva gemensam- ma aktioner i strandzonen förutsätter enligt kommitténs mening ömsesi- diga hjälpinsatser över strandlinjen. Det praktiska arbetet i strandzonen förutsätter således en mjuk-tillämpning av regeln om ansvarsgräns.

Enligt oljeskyddskommitte'n bör ansvaret för insatser till sjöss ligga hos

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 7

en myndighet som har en viss mängd egna resurser. Oljan skall så långt det är möjligt och rimligt bekämpas till sjöss genom att tas upp ur vattnet på mekanisk väg. 'l'ullverkets kustbevakning har byggt upp en organisation vilken har resurser och erfarenhet som enligt kommitten framstår som betydande vid en internationelljämförelse. Oljeskyddskommittén anser att principerna för utnyttjande av kustbevakningens materiel och personal vid oljebekämpning är ändamålsenliga och rationella.

[ fråga om den landbaserade organisationens oljebekämpnings- och olje- saneringsverksamhet kan den materiella beredskapen enligt vad kommit- tén framhåller knappast anses ha nått en sådan nivå som förutsattes i det betänkande (SOU l97lz50) som låg till grund för I974 års brandlag. Kom— mittén anser att statens medverkan krävs till ökad materielberedskap för kommunerna och att länsstyrelsernas planläggning. med vissa undantag. inte kan anses acceptabel. Kommittén framhåller att olja som ligger på stränderna kan orsaka allvarlig skada. Om ett konkret fall då olja har kommit på stränderna är att anse som räddningstjänst. är enligt kommittén självfallet en bedömningsfråga. Kommittén anser dock att åtgärder bör påbörjas även i tveksamma fall.

()ljeutvinning i Nordsjön och därmed sammanhängande verksamhet be- döms av oljeskyddskommittén inte utgöra ett större föroreningshot mot svenskt kustområde än nu förekommande oljetransporter runt våra kuster. Kommittén anser det inte rimligt från vare sig kostnads-_ eller effektivitets- synpunkt att den svenska beredskapen för oljebekämpning ändras med hänsyn enbart till oljeutsläpp i samband med oljeutvinningcn. Enligt kom- mittén bör däremot länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och i Hal- lands län vid sin planläggning särskilt beakta risker för förorening när olja under en längre tid driver in på bred front i kustzonen.

[ fråga om de oljeutsläpp som drabbade Bohusläns kust under hösten l978 och Stockholms skärgård under våren 1979 anser oljeskyddskommit- tén att bekämpnings- och saneringsoperationerna fungerade väl med hän- syn till de svåra förhållanden som rådde. Erfarenheterna från operationer- na är enligt kommittén följande. Det behövs en planläggning för samverkan mellan olika organ och övning av dessa. De olika organen bör känna till uppbyggnaden av bekämpningsorganisationen och formerna för samver- kan. De bör ha en gemensam presstjänst. Ledare för arbetslag på land bör utses och utbildas regionalt. Inventering av skador bör samordnas. Läns— styrelsen bör ha på förhand utsedda särskilda räddningsbefälhavare som kan följa verksamheten och samordna denna. För oljebekämpning som berör flera kommuner samtidigt kan det behövas flera lokala räddningsbe- fälhavare och en befälhavare med övergripande operativa uppgifter. Insat- ser av ett större antal frivilliga kräver särskilda förberedelser och detalje- rad ledning. Metodcr och teknik för bekämpning i strandzonen och för sanering bör utvecklas. Även frågan om borttransport och slutligt omhän- dertagande av oljan bör studeras. Detsamma gäller radiokommunikatio-

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3 Kommundepartementet 8

nerna. Arbetarskydd och arbetsmiljöl'örhållanden bör beaktas i planläggningen. Staten bör ha en löpande kostnadsövervakning av korn- munernas insatser. Slutligen bör varje operation av större omfattning utvärderas av förutom ansvariga myndigheter ett fristående organ som inte har ansvar för insatserna.

Remissinstanserna ger oljeskyddskommitténs betänkande ett i stort sett positivt mottagande. Flertalet instanser delar kommitténs grundläggande bedömning att den nuvarande inriktningen av vår oljeskyddsberedskap bör bibehållas. Oljeskyddskommitténs uppfattning att den ntl gällande ord- ningen med ett delat ansvar mellan landmyndigheterna och kustbevakning- en bör gälla även i fortsättningen tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några pekar dock liksom kommittén på att en bibehållen ansvarsfördel- ning förutsätter förbättrade rutiner för samverkan. Några få instanser. bland dem statens naturvårdsverk. anser att ansvaret bör vila på endast en myndighet, nämligen kustbevakningen alternativt den nya kustmyndighet som enligt förslag av kommittén för miljörisker för sjötransporter (MlST) bör bildas av sjöfartsverket och kustbevakningen.

Jag kan för min del ansluta mig till såväl oljeskyddskommitténs som remissinstansernas uppfattning att den nuvarande inriktningen av vår ol- jeskyddsberedskap till sjöss bör bibehållas. Olja som har kommit lös bör således enligt min mening så långt det är möjligt och rimligt bekämpas till sjöss på mekanisk väg. Jag anser att detta medför att skadorna på miljön begränsas i största möjliga utsträckning. samtidigt som det från kostnads- synpunkt ställer sig betydligt fördelaktigare att ta upp oljan ur vattnet än att rengöra förorenade stränder. Under l970-talet har den svenska bered- skapen för att till sjöss ingripa mot miljöskadliga utsläpp byggts upp kraftigt. I ett internationellt perspektiv ligger beredskapen idag på en hög nivå. Vissa ytterligare förstärkningar bör dock genomföras. Trots den goda standarden måste man vid större utsläpp räkna med att bekämpningsåt- gärder kommer att behövas i strandzonen. Även jag anser därför att den landbaserade organisationens materielberedskap bör förstärkas.

] fråga om ansvaret för insatser till sjöss å den ena sidan och insatser på land och i hamn å den andra delar jag oljeskyddskommitténs uppfattning att det inte finns skäl att ändra på den nuvarande ordningen. Detta är också det stora flertalet remissinstansers mening. Att ge kustbevakningen ansva- ret även på land som några få remissinstanser har ansett skulle enligt min mening vara en mycket irrationell lösning. Kustbevakningen skulle få bygga upp särskilda resurser parallellt med kommunernas brandförsvar. Man skulle frångå den nuvarande ordningen som har den fördelen att det är redan befintliga organisationer med även andra uppgifter som utnyttjas vid de tillfällen då en olycka inträlfar. Jag kan sålunda inte tillstyrka en förändring av ansvarsfördelningen. Däremot anser jag att det krävs åtgär- der för att avhjälpa de samordningsproblem mellan land- och sjösidan som kan följa av denna organisatoriska lösning. Detta är till stor del en uppgift

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3 Kommundepartementet 9

för de ansvariga organen själva. Den omfattas dessutom av räddnings- tjänstkommitténs uppdrag. Enligt min mening kan emellertid vissa åtgär- der föratt få en bättre samordning vidtas innan räddningstjänstkommitténs arbete har slutförts. Jag återkommer till denna fråga ( avsnitt 2.5 ).

Även om jag förordar ett bibehållande av nuvarande ansvarsfördelning kan det finnas skäl att något beröra frågan om gränserna för ansvaret. Av ] & brandlagen (l974180) följer att tullverkets kustbevakning ansvarar för åtgärder som vidtas till havs eller i kustvattnen. Vänern eller Mälaren. Kommunerna har ansvaret i hamnar och även i övrigt. I princip är det följaktligen strandlinjen som bildar ansvarsgräns. [ praktiken har ansvars- fördelningen tillämpats på det sätt att kustbevakningen har tagit hand om oljan i strandzonen med fartyg eller båtar från sjösidan och kommunerna har tagit upp olja när det lämpligast har kunnat ske från land. I det praktiska arbetet förekommer en mjuk tillämpning av regeln om ansvars- gräns. Jag delar kommitténs uppfattning av effektiva gemensamma ak- tioner i strandzonen förutsätter ömsesidiga hjälpinsatser över strandlinjen. Enligt min mening finns det anledning att räkna med att det starka gemen- samma intresse som finns av att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja underlättar en smidig tillämpning av ansvarsregeln. Vad som kan behövas i detta avseende är främst en god planläggning och gemensamma övningar. Jag återkommer till dessa frågor (avsnitt 2.6).

Oljeskyddskommitténs utvärdering av miljöriskerna vid oljeutvinningen i Nordsjön och därmed sammanhängande verksamhet samt de oljeutsläpp som drabbade Bohusläns kust under hösten l978 och Stockholms skärgård under våren 1979 har gett värdefulla erfarenheter. De ligger i betydande utsträckning till grund för kommitténs förslag. ] vissa fall har de frågor som erfarenheterna aktualiserar tagits upp också av kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MIST). Erfarenheterna behandlas därför i olika delar av denna proposition.

Oljeskyddskommittén anser att kustbevakningen har en materielbered- skap som med hänsyn till begränsningen i möjligheterna att bekämpa olja till sjöss och till kostnaderna för anskaffning av materielen och dess under- håll och drift måste anses nöjaktig. Kommittén föreslår därför att kustbe- vakningens materielberedskap i stort bibehålls i avvaktan på resultatet av den särskilda forskning och teknikutveckling som bedrivs av styrelsen för teknisk utveckling (STU). Detta skall givetvis enligt kommittén inte hindra nödvändiga ersättningsanskaffningar.

Oljeskyddskommitténs uppfattning att kustbevakningens materielbe- redskap har nått en nöjaktig nivå och att resultatet av STU:s forskning och utveckling skall avvaktas har fått ett blandat mottagande av remissinstan- serna. Bl.a. Svenska kommunförbundet delar oljeskyddskommitténs upp-

Prop. l980/8lzll9 Bilaga 3 Kommundepartementet lt")

fattning att kustbevakningens materielberedskap i stort bör bibehållas på nuvarande nivå i avvaktan på den särskilda forskningen och tekniska utvecklingen. I det rådande statsfinansiella läget är det enligt kommunför- bundets mening viktigt att i första hand prioritera kommunernas behov av materiel för insatser i strandzonen. Ett antal remissinstanser. däribland generaltullstyrelscn och statens naturvårdsverk. motsätter sig bestämt för- slaget pä denna punkt och anser att en fortsatt successiv anskaffning bör ske.

För egen del vill jag framhålla att det. även om insatserna nu främst bör inriktas mot att förbättra bekämpningen i strandzonen. kvarstår en del behov i fråga om kustbevakningens materiel. Nödvändiga ersättningsan- skaffningar bör göras. Materielen har ju kommit till flitig användning och följaktligen blivit utsatt för förslitning. Man måste också komma ihåg att den svenska beredskapen för bekämpning av oljeutsläpp har byggts tipp under en förhållandevis kort tid. i stort sett bara tio år. För att snabbt nå en viss beredskapsgrad tillfördes organisationen en del äldre fartyg som inte var byggda för ändamålet och därför behöver förbättras eller bytas ut. Under senare år har detta giorts genom att nya miljöskyddsfartyg tillförts organisationen efter tidigareläggning av statliga beställningar. [ den mån sådana tidigareläggningar blir aktuella även i fortsättningen bör anskaff- ning av miljöskyddsfartyg kunna prövas i dessa sammanhang. Det måste också beaktas att den tekniska utvecklingen har gått mycket fort på oljebe- kämpningens område. Även om det femåriga forskningsarbete som nu har påbörjats måste komma att ge ytterligare värdefulla kunskaper. anser jag att en viss tillförsel av oljebekämpningsmateriel bör ske Linder den tid forskningsarbetet pågår så att Sverige kan behålla sin internationellt sett ledande ställning på detta område. Det är av betydelse både föratt föra ut och skapa respekt för den svenska miljösynen och för att påverka andra länder i deras strävanden att skydda den marina miljön. Vidare är avsikten att resultatet av forskningsarbetet skall redovisas successivt under den femåriga programperioden och att forskningsresultaten sålunda efter hand skall kunna användas i den praktiska verksamheten. En viss kontinuerlig anskaffning bör alltså enligt min mening äga rum samtidigt som FOU— programmet pågår.

En viktig anskaffning som bör fortgå är anskaffningen av det fja'irranalys- system som har utvecklats av ktlstbevakningen och statens delegation för rymdverksamhet. Den fortsatta utvecklingen och kompletteringen av detta system bör liksom hittills ske inom ramen för de medel som ställs till generaltullstyrelsens förfogande och alltså inte ingå i styrelsens för teknisk utveckling FOU-program utan bedrivas samordnat med detta. Systemet som har väckt stort internationellt intresse används för att övervaka havet från flygplan. Det är ett av de medel som kan användas för att förhindra avsiktliga utsläpp genom att minska möjligheterna att undgå upptäckt. Enligt min mening ger bl.a. f'ågeldöden vid årsskiftet lflxtl— l98l på väst-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3 Kommundepartementet ll

kusten en klar illustration av hur angeläget det är att förhindra avsiktliga oljeutsläpp. Jag anser därför att en fortsatt utveckling och anskaffning av utrustning för fjärranalyssystemet bör ske.

När det gäller anskaffning av materiel i övrigt bör betoningen ligga på skyddet av strandzonen och den samverkan över ansvarsgränserna som jag nyss har berört. Kustbevakningen har tagit fram en ny strandbekämp- ningsbåt. en s. k. baby truck. som har visat sig vara en lämplig arbetsplatt- form i strandzonen. Båten är så konstruerad att den kan landtransporteras till det ktlstavsnitt där den behövs. Jag anser det angeläget att en viss anskaffning av strandbekåmpningsbåtar kan ske.

Jag har nu redovisat min syn på oljeskyddsberedskapen till sjöss. l avvaktan på denna samlade bedömning togs i budgetpropositionen l98l (prop. l980/8l: l00. bil. l8 s. lt'l6) inte upp medel för anskaffning av bekämpningsanordningar och bekämpningsmedel m.m. Jag återkommer därför till frågan om anslag under budgetåret [981182 ( avsnitt 2.9 ).

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MlST) föreslår att en spccialstyrka för bekämpning av kemikalier upprättas inom tullverkets kustbevakning. Styrkan skall enligt kommittén ha hög beredskap och vara beredd att snabbt sättas in till havs eller i kustvattnen där behov uppstår. Dess uppgift vid olyckor avses vara att göra förstahandsinsatser för skade- begränsning och att leda övrig personal. Specialstyrkan avses även svara för utbildning av kustbevakningspersonal. Enligt MlST är en samverkan med brandförsvaret i en del större kommuner naturlig t. ex. vid kemikalie— olyckor i hamnar samt vid kunskapsuppbyggnad. övningar och utveckling av bekämpningsmetoder.

Förslaget får ett blandat mottagande. Ett antal remissinstanser är posi- tiva till förslaget och betonar behovet av resurser för kemikaliebekämp- ning. Några remissinstanser erinrar dock om de resurser som finns vid de större kommunernas brandförsvar samt vid berörda industrier. Statens brandnämnd framhåller att brandförsvaren sedan flera år har utbildad och övad personal med stor vana att ingripa vid kemikalieolyckor. För insatser vid större kemikalieolyckor behövs enligt brandnämnden omfattande per- sonella resurser med hänsyn till att aktionstiden för arbete i kcmskyddsut- rustning är begränsad. Enligt brandnämndens uppfattning är det bl. a. från samhällsekonomisk synpunkt angeläget att närmare undersöka i vilken mån brandförsvarcns resurser kan utnyttjas av kustbevakningen. Även från andra håll erinras om att antalet kemikalietttsläpp till sjöss är mycket litet och att specialstyrkan bör anordnas inom nuvarande bcmanningsram.

Enligt min mening är det väsentligt att beredskapen för ingripanden mot kemikalieutsläpp förbättras både till sjöss och på land. Detta är frågor som både räddningstjänstkommittén och utredningen (K l97910l ) om transport av farligt gods arbetar med. Räddningstjänstkommittén skall enligt sina direktiv lämna förslag till åtgärder som kan förbättra förutsättningarna för en effektiv räddningstjänst. Härvid skall kommittén bl.a. särskilt beakta att det för en effektiv räddningstjänst är av väsentlig betydelse att goda förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av de resurser för rädd- ningstjänst som finns eller kan byggas ttpp hos statliga. kommttnala. lands- tingskommunala och enskilda organ.

Frågan om en förbättrad personalberedskap för kemikaliebekämpning till sjöss är en så avgränsad fråga att det pågående utredningsarbetct enligt min mening inte bör förhindra en lösning innan arbetet är avslutat. Detta gäller framför allt om lösningen ligger i linje med inriktningen av utred- ningsarbetet. Som framhålls från vissa remissinstanser finns personal med erforderliga kunskaper inom brandförsvaret. Också vid vissa industrier

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 20

som hanterar kemikalier finns sakkunskap inom området. Jag vill peka på att samarbete redan förekommer på vissa håll mellan industrierna och det lokala brandsförsvaret. Kompetent personal finns vidare i viss utsträck- ning hos brandnämnden och tullverkets kustbevakning.

Det gäller enligt min mening i första hand att klargöra vilka personella resurser som redan finns på landsidan och hur de kan utnyttjas för att förstärka kustbevakningens organisation om ett kemikalieutsläpp skulle inträffa till sjöss. Först därefter är det enligt min mening möjligt att ta ställning till om det behövs någon personell förstärkning. Jag anser att det är angeläget att organisera de resurser som kan behövas på ett sådant sätt. att de kan utnyttjas både på land och till sjöss. Utbildnings— och övnings- frågorna behöver också belysas. Jag anser alltså att det krävs ett fortsatt utredningsarbete innan man kan ta slutlig ställning till frågan om organisa- tionen av kemikaliebekämpningen till sjöss.

Det utredningsarbete. som jag nu har nämnt. bör ledas av brandnämn- den. där den största kompetensen för detta slag av räddningstjänst finns på myndighetssidan. Arbetet bör självfallet bedrivas i samråd med general- tullstyrelscn och Svenska kommunförbundet. När det gäller frågan om utbildning bör denna samordnas med det arbete med översyn av brandför- svarsutbildningen som bedrivs av en särskild arbetsgrupp inom regerings- kansliet. Jag avser att senare lägga fram förslag för regeringen om en undersökning med den uppläggning som jag nu har berört. Frågan om ytterligare medel för anskaffning av materiel för kemikaliebekämpning tar jag upp nu, tillsammans med övriga anslagsfrågor ( avsnitt 2.9 ).

Chefen för jordbruksdeparternentet har redan behandlat vissa samord- ningsfrågor. Jag avser nu att ta tipp vissa frågor om samverkan vid olje- och kemikaliebekämpning. samt samordning inom räddningstjänsten. Vi- dare gårjag in på frågor om ledningen av större bekämpningsoperationer.

OUeskydds/mmmitten framhåller att ansvariga myndigheter av samhälls- ekonomiska och andra skäl inte kan ha egna resurser som säkerställer insatser även i särskilt svåra fall. Då måste enligt kommittén samhällets samtliga tillgängliga resurser utnyttjas på bästa sätt. Kommittén anser att det på central nivå. utöver det till statens brandnämnd knutna rådet för räddningstjänst. behövs ett formellt etablerat organ för löpande samarbete i frågor om beredskapen för insatser mot såväl olja till sjöss som olja som har flutit i land. I organet bör enligt kommittén ingå bl.a. företrädare för sjöfartsverket. statens naturvårdsverk. generaltullstyrelsen och statens brandnämnd.

I fråga om ledning av bekämpningen anser Oljeskyddskommittén att samverkan mellan kustbevakningens skadeområdesledare (s.k. On-Scene Commander) och berörda brandchefer är av allra största betydelse och att

Prop. l980/8'lzll9 Bilaga3 Kommundepartementet 2l

ett sådant samarbete måste etableras så snart olja kan befaras nå land. Kommittén föreslår att brandlagen ändras så att den särskilde befälha- varen som länsstyrelsen förordnar enligt ns brandlagen skall ansvara för operativ ledning medan brandcheferna svarar för den taktiska ledningen. Vidare anser kommittén att befälhavaren bör vara utsedd på förhand. Befälhavaren bör enligt kommittén ha särskilda insikter i oljebekämpnings- frägor och biträda länsstyrelsen i beredskapsfrågor. Kommittén anser att han skall svara för löpande samordning och samverkan samt för viss utbildning och information. Vid operationer anses han böra samgrupperas med kustbevakningens regionala ledningsorgan.

I fråga om ett centralt samarbetsorgan lämnar drygt hälften av remissin- stanserna synpunkter. Flertalet av dem tillstyrker att ett sådant organ bildas. Några remissinstanser framhåller att även andra myndigheter än de av kommittén föreslagna bör vara representerade i samarbetsorganet. En- ligt dessa remissinstanser bör överbefälhavaren. fiskeristyrelsen. länssty- relser och kommuner ingå i det centrala samarbetsorganet. Riksrevisions- verket. statskontoret. generaltttllstyrelsen. statens naturvårdsverk. havs- resursdelegationen. Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening är direkt negativa till att ett centralt samarbetsorgan inrättas.

Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till oljeskyddskommitténs förslag i fråga om fördelningen av ansvaret mellan den särskilde befälha- varen och brandcheferna. Detsamma gäller förslaget att länsstyrelserna skall utse befälhavare i förväg. Flera länsstyrelser och två kommuner anser att många av den presumtive befälhavarens uppgifter är likartade med dem som är aktuella inom annan räddningstjänst och att resurser för att lösa dessa uppgifter i stället bör tillskapas i form av tjänster inom länsstyrelseorganisationen. Enligt generaltullstyrelsens uppfattning skulle det vara en fördel om den presumtive befälhavaren utsågs för större områden än län. t.ex. civilområden.

Även kommittén för miljörisker vid sjr'irrans/mrter (MlST) tar tipp sam- ordningsfrågorna. Kommittén föreslår att det såväl på central som regional nivå bildas särskilda samarbetsorgan mellan miljövårds- och bekämpnings- myndigheter. Vidare föreslär MlST att berörda länsstyrelser i särskild författning åläggs att upprätta beredskapsplaner för samhällets insatser mot olje- och kemikalietttsläpp till sjöss samt att med berörda parter öva dessa planer. Enligt MlST bör också brandlagen ändras så att länsstyrel— sen kan agera efter ett utsläpp till sjöss men innan ett nödläge på land kan anses ha inträffat.

MlST:s förslag om centralt samarbetsorgan får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket av- styrker förslaget om samarbetsorgan och anser att uppgifterna kan lösas inom ramen för nuvarande myndigheters verksamhet. Även många instan- ser som tillstyrker ett centralt samarbetsorgan ifrågasätter lämpligheten av de föreslagna regionala samarbetsorganen. Det synes också vara en ut- () Riksdagen [OSO/8]. I sunt/. Nr IIO

Prop. 1980/8lzll9 BilagaS Kommundepartementet 22

bredd uppfattning att samarbetsorganet endast skall ha en rådgivande roll och inte utöva någon ledning av bekämpningsoperationer. Räddnings- tjänstkommittén framhåller att förutsättningarna för en ökad samordning av räddningstjänsten både på lokal. regional och central nivå kommer att prövas av kommittén. Enligt räddningstjänstkommitten bör därför MlST:s förslag i denna del anslå till dess kommittén har slutfört sitt arbete.

Även i fråga om länsstyrelsernas roll vid större bekämpningsoperationer är remissinstanserna av mycket olika uppfattning. Räddningstjänstkom- mitten anser att frågan om länsstyrelsens roll bör ses i det större perspektiv om ansvaret för räddningstjänsten som helhet och det behov av samord- ning mellan alla berörda organ som kommitten skall utreda. Svenska kommunförbundet framhåller också att frågan om länsstyrelsens roll vid större bekämpningsåtgärder i strandlinjen bör penetreras ytterligare.

.S/("iörf'rrukningskmmnitlän har anett betänkandet (Ds H l980: ll Sam- ordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Kommittén anser att alla myndigheternas resurser bör användas så långt det är möjligt som en gemensam tillgång för all räddningstjänst. Enligt kommitten måste man ha en enhetlig ledning när flera myndigheter deltar. Den myndighet som har huvudansvaret för en insats bör leda insatsen. Sjöövervaknings— kommittén anser att en rationell och effektiv räddningstjänst förutsätter ett centralt samordningsorgan med ansvar för vissa övergripande frågor samt föreslår att ett sådant organ inrättas. Organets viktigaste uppgifter avses bli att samordna materielanskal'fning och utbildning. att planlägga insatser. att fungera som rådgivare vid ledningen av insatser till sjöss. att utse myndighet att leda en insats. när två eller flera myndigheter har ansvaret. samt att fördela övervakningsinsatser till sjöss.

De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig över sjöt'ivervaknings- kommitténs förslag i denna del är positiva till att någon form av samord- ning kommer till stånd. Endast ett par remissinstanser godtar emellertid utan förbehåll förslaget om att inrätta ett centralt samordningsorgan med de uppgifter som kommittén föreslår. Statens brandnänmd tillstyrker vis— serligen förslaget men ifrågasätter om det är nödvändigt att organet får myndighetsstatus. Flertalet remissinstanser motsätter sig i princip att ett samordningsorgan får myndighetsstatus och ledningsuppgifter. Överbefäl- havaren. televerkct. sjöfartsverket. sjt'isz'ikerhetsrådct. luftfartsverket. fis- keristyrelscn. statens naturvårdsverk. generaltullstyrelsen. länsstyrelser- na i Stockholms och Hallands län samt 'l'jänstemännens centralorganisa— tion anser att ett samrådsorgan bör finnas men att detta endast bör ha sam- rådsuppgifter. Flera instanser pekar dessutom på att förslaget innebär onödig byråkrati.

För egen del vill jag anföra följande. Samordningsfrågorna är enligt min mening av utomordentlig betydelse. Jag erinrar om att regeringen genom beslut den l6 oktober l980 har uppdragit åt statskontoret att i samråd med sjöfartsverket och generaltull—

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3 Kommundepartementet 23

styrelsen ta fram ytterligare underlag för den fortsatta beredningen av MlST:s förslag om att föra samman sjöfartsverket och tullverkets kustbe- vakning till en ny organisation.

Jag har tagit initiativet till ett arbete för att effektivt kunna utnyttja marinens resurser vid större oljebekämpningsoperationer. Arbetet bedrivs dels inom regeringskansliet varvid företrädare för marinen och tullverkets kustbevakning biträder. dels på myndighetsplanet av en mindre arbets- grupp i vilken ingår representanter för marincn och kustbevakningen. Till en början avses en plan för samverkan mellan marinen och kustbevakning- en vid större bekämpningsoperationer till sjöss bli utarbetad. Förutsätt- ningarna att utvidga samarbetet även till andra områden kommer därefter att prövas.

En mera övergripande samordning förekommer inom ramen för rädd- ningstjänstkommitténs arbete. Kommittén skall i enlighet med riksdagens hemställan förutsättningslöst utreda frågan om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifter. 1 kommitténs direktiv framhålls att det på skilda områden pågår utredningsarbete med anknytning till räddningstjänsten. Resultatet av utredningsarbetet kan en- Iigt direktiven antas bli av betydelse för kommitténs överväganden i fråga om huvudmannaskapet för räddningstjänsten. Vid sina överväganden i denna fråga bör kommitten enligt direktiven särskilt beakta att det för en effektiv räddningstjänst är av väsentlig betydelse att goda förutsättningar skapas för dels ett effektivt utnyttjande av de resurser för räddningstjänst som finns eller kan byggas tipp hos statliga. kommunala. landstingskom- munala och enskilda organ. dels en effektiv ledning av räddningsarbetet. Detta förutsättcri sin tur bl. a. en god planläggning och en god samordning mellan de organ som kan ha att delta i arbetet. Oavsett ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan bör kommittén enligt direktiven överväga och lämna förslag till åtgärder som kan öka förutsättningarna för en effektiv räddningstjänst. En fråga som enligt direktiven bör uppmärksammas sär- skilt är behovet av samordning av räddningsarbete som berör stora geogra— ftska områden. Föredraganden anför att han härvid tänker på både det fallet att en händelse föranleder räddningsinsatscr såväl till lands som till sjöss och på det fallet att sådana insatser måste vidtas i t. ex. llera län.

Enligt min mening kan ansvariga myndigheter inte ha egna resurser som säkerställer insatser även i särskilt svåra fall. Jag delar oljeskyddskommit- téns uppfattning att samhällets samtliga tillgängliga resurser måste utnytt- jas på bästa sätt och att vår samlade beredskapsorganisation bör planläg- gas bättre för utnyttjande av externa resurser. Som ett led i en strävan att åstadkomma detta harjag tagit initiativet till det arbete som pågår för att effektivare kunna utnyttja marinens resurser vid större oljebekämpnings- operationer. Arbetet är inriktat på att utarbeta en samverkansplan. och det avses vara klart i maj 1981. Även det arbete som bedrivs av räddnings-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3- Kommundepartementet 24

tjänstkommittén bör enligt min mening kunna medföra förbättrade möjlig- heter att samla tillgängliga resurser i en oljebekämpningsoperation.

Vad gäller frågan om ett samordningsorgan på central nivå som har aktualiserats av Oljeskyddskommittén vill jag till en början erinra om att det till statens brandnämnd är knutet ett råd för räddningstjänst. Enligt 8 & instruktionen (l974z408') för statens brandnämnd har rådet till uppgift att verka för samordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. När- mare föreskrifter om rådet meddelas av regeringen. Föreskrifter har med- delats genom beslut den 3l maj 1974. Enligt dessa är chefen för brand- nämnden ordförande i rådet. Han utser också rådets vice ordförande. Härutöver består rådet av en företrädare för var och en av följande myn- digheter och organisationer. nämligen rikspolisstyrelsen. överbefälha- varen. civilförsvarsstyrelsen. socialstyrelsen. televerkct. statens järnvä- gar. sjöfartsverket. luftfartsverket. generaltullstyrelsen. arbetarskyddssty— relsen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ledamö- terna förordnas av brandnämnden för en tid av högst tre är efter samråd med vederbörande myndigheter eller organisationer. Såsom tillfälligt ad- jungerade ledamöter i rådet får brandnämnden tillkalla särskilda sakkun- niga.

För att åstadkomma en bättre samordning föreslår oljeskyddskommitte'n bl.a. att det på central nivå. utöver det till statens brandnämnd knutna rådet för räddningstjänst. inrättas ett särskilt organ för ett fortlöpande samarbete i frågor om beredskapen för insatser mot såväl olja till sjöss som olja som har flutit i land. Kommitténs förslag i denna del har fått ett blandat mottagande. Enligt min mening: är en förbättrad samordning av räddnings— tjänsten utomordentligt angelägen. Samtidigt måste emellertid frågan ses i ett större perspektiv. Denna uppgift ankommer i första hand på räddnings- tjänstkommitte'n.

Jag anser det uppenbart att det till statens brandnämnd knutna rådet för räddningstjänst i sin nuvarande form inte kan fylla den utvidgade samord- nande funktion på central nivå som behövs. Det skulle emellertid enligt min mening vara möjligt att ombilda rådet så att det mera aktivt kan verka för en samordning mellan ansvariga myndigheter. Därigenom skulle man kunna åstadkomma en praktisk lösning som kan fungera fram till dess resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete föreligger. Jag föreslår så- ledes att rådet ombildas.

När det gäller sammansättningen av rådet är det en klar brist att fiskeri- styrelsen och statens naturvårdsverk samt länsstyrelserna inte är represen- terade. Företrädare för dessa bör kunna ingå i rådet. Även andra myndig- heter och organ som berörs av de frågor som behandlas bör kunna närvara. Enligt min mening bör rådet utses av regeringen. Rådet bör samla upp alla frågor inom räddningstjänstområdet som kan behöva samordnas och utgö- ra ett forum för diskussion av frågor av gemensamt intresse. Härutöver bör naturligtvis normala kontakter mellan de berörda myndigheterna fortsätta.

Prop. l980/81zll9 Bilaga3 Kommundepartementet 25.

Jag är medveten om att det är många myndigheter och organ som blir berörda av rådets verksamhet. (')lägenheten härav bör kunna motverkas genom uppläggningen av arbetet. Sammanträdena bör vid behov kunna koncentreras till vissa aktuella frågor som berör endast en del av myndig- heterna och organisationerna. På detta sätt bör antalet deltagare i ett sammanträde kunna begränsas.

Enligt min mening bör sålunda rådet ftrngera som ett samrådsorgan för all räddningstjänst utan att ha myndighetsstatus. Samordningsfrågorna inom räddningstjänsten är sålunda rådets huvuduppgift. Detta innebär enligt min mening att man bör arbeta på att effektivisera planläggning. alarmering. ledningsfrågor. radio- och telekommunikationer. standardise- ring. utbildning och övningar. Arbetet bör ha en framåtsyftande inriktning. Myndigheterna skall självfallet ha kvar sitt normala ansvar men bl.a. den gemensamma övningsverksamhet som jag återkommer till ( avsnitt 2.6.3 och 2.9 ) bör i regel behandlas i rådet innan beslut fattas. Genom den ombildning och förstärkning av rådet för räddningstjänst som jag nu före- slår bör förutsättningar skapas för att lösa många av de samordningspro- blem som utredningarna har pekat på. Den ombildning av rådet för rädd- ningstjänst somjag föreslår bör således vara en smidig och praktisk lösning intill dess resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete föreligger. Jag ser denna lösning som ett steg i riktning mot den bättre samordning av samhällets räddningstjänst som räddningstjänstkommitténs arbete syftar till. Behovet av samordning på regional nivå kan enligt min mening tillgo- doses genom länsstyrelserna som har ett sektorövergripande ansvar. Jag erinrar om att frågan om regional samordning övervägs av räddningstjänst- kommittén.

Enligt 12 & första stycket brandlagen skall länsstyrelsen vid vissa nödlä- gen överta ledningen och förordna särskild befälhavare för räddningstjäns- ten på olycksplatsen. Oljeskyddskommittén anser att lagen bör ändras så att den särskilde befälhavaren som länsstyrelsen förordnar kan ansvara för operativ ledning medan brandcheferna svarar för den taktiska ledningen. Befälhavaren avses vara utsedd på förhand och kunna delta i länsstyrel- sens planläggning m.m. Förslaget får huvudsakligen ett positivt bemö- tande.

Enligt min mening är en ordning med en särskild befälhavare för opera- tiv ledning och brancheferna för taktisk ledning helt förenlig med nuvaran- de lydelse av brandlagen. Vid oljebekätnpning kan olycksplatsen ofta vara ett vidsträckt geografiskt område. Om så inte är fallet. torde som regel förutsättningar saknas för länsstyrelsen att överta ledningen. Jag anser det naturligt att ansvaret i praktiken delas upp vid ett större nödläge. Den särskilde befälhavarens uppgift blir således i första hand att bestämma arbetets inriktning i stort och att svara för samordningsuppgifterna. dvs. det som kan kallas för operativ ledning. Ledningen i övrigt bör enligt min mening delegeras.

Prop. HSO/811119 Bilaga 3 Kommundepartementet 26

. Som oljeskyddskommittén föreslår bör presumtiva befälhavare kunna vara utsedda på förhand. Detta förutsattes visserligen inte vid tillkomsten av brandlagen (prop. 1973: l85l. Inom ramen för den planläggning som länsstyrelsen är skyldig att utföra bör emellertid befälhavare kunna utses även om något formellt förordnande inte kan utfärdas på förhand. Enligt min mening kan det vara lämpligt att länsstyrelserna inom ramen för tillgängliga medel anlitar presunittiva befälhavare för att delta i planlägg- nings- och förberedelsearbetet. Länsstyrelsen i Stockholms län har redan tagit initiativet till en sådan ordning. Enligt min mening är det således möjligt att i praktiken lösa denna fråga. redan med nuvarande regler. Det ingår dessutom i räddningstjänstkommitténs uppdrag att se över frågor av detta slag inom hela räddningstjänstens område. Jag anser det därför inte påkallat att nu vidta någon åtgärd.

2.6.l Bercdskupspfurtt'rför olje- och kentiÅu/ieulxläpp

Oljeskyddskommittén anser att planläggningen hos li'insstyrelserna för oljebekämpning inte kan anses acceptabel. Enligt kommitten kräVs det kunskaper och erfarenheter för att kunna åstadkomma ändamålsenlig plan- läggning. Utbildning och information. innefattande bl.a. erfarenhetsut- byte. bör därför enligt kommitténs mening utgöra en del av planläggning- en. Enligt kommittén bör statens brandnämnd framdeles svara för en avsevärt ökad utbildning. ()ljeskyddskommittcn anser det synnerligen vik- tigt att vår samlade beredskapsorganisation för oljebekämpning och sane- ring planläggs bättre för utnyttjande av externa resurser.

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MlST) konstaterar att bekämpning av och sanering efter olja och kemikalier syftar till att så långt som möjligt avvärja eller begränsa skadorna i miljön. För att detta skall kunna utföras effektivt måste det enligt MlST:s mening finnas en i förväg utarbetad plan för bekämpningsarbetet. Kommittén föreslår att regeringen skall ge berörda länsstyrelser i uppdrag att upprätta beredskapsplaner för olje- och kemikaliebekämpning.

Samtliga remissinstanser biträder eller lämnar MlS'l'st förslag titan erinran.

På regeringens ttppdrag har statens brandnämnd gått igenom och sam- manställt länsstyrelsernas nuvarande beredskapsplaner för insatser med anledning av onC- och kernikalietttsläpp samt redovisat de åtgärder som nämnden anser påkallade med anledning av genomgången. Vid genom- gången visade det sig att omkring hälften av de aktuella länsstyrelserna hade. särskilda planer för insatser vid olje- och kemikalieutsläpp. Övriga länsstyrelser hade ingen plan alls för dessa typer av nödlägcn eller endast en översiktlig plan som var inordnad i länsstyrelsens plan för regional räddningstjänst. Enligt brandnämnden bör varje aktuell länsstyrelse så

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 27

snart som möjligt utarbeta en plan för dessa typer av nödlägen. Planlägg- ningen bör således enligt nämnden i första hand komma till stånd i de län där inga planer för närvarande är utarbetade. Övriga länsstyrelser bör enligt brandnämnden stämma av sina planer mot de anvisningar som nämnden har gett ut under år l978. Brandnämnden framhåller att nämnden med anledning av utredningsuppdraget har utarbetat förslag till anvisning- ar till länsstyrelserna avseende deras planläggning för regionala insatser vid utflöde på vatten av olja eller kemikalier.

Brandnämndens redovisning och förslag har remissbehandlats. Försla- gen får ett genomgående positivt mottagande av remissinstanserna. Några instanser anser emellertid att anvisningarna för länsstyrelsernas planering kunde ha varit mera långtgående. Från några håll påtalas den oklarhet som anses föreligga i fråga om ansvarsfördelningen mellan land- och sjösidan. Dessa instanser menar att ansvarsfrågorna bör klarläggas. Vissa remissin- tanser framhåller att det är angeläget att planeringen påbörjas redan nu även om frågorna om ansvar är under utredning.

Huvuddelen av remissinstanserna delar uttryckligen brandnämndens uppfattning att läget i fråga om beredskapsplanläggningen för att möta olje- och kemikalieutsläpp är otillfredsställande. Remissinstanserna är också genomgående positiva till vad nämnden föreslår för att få en tillfredsstäl- lande planläggning. Enligt flertalet remissinstanser bör planläggningen, såsom brandnämnden föreslår. anslutas till den plan för regional rädd- ningstjänst som skall finnas vid varje länsstyrelse. Att planläggningen inte bör begränsas till olje— och kemikalieutsläpp till sjöss utan även omfatta sådana nödlägcn på land betonas från flera håll. Länsstyrelserna anser att det behövs ytterligare medel för uppgiften. Riksrevisionsverket anser där- emot att resursbehovet i första hand bör tillgodoses genom omprioritering- ar inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva till brandnämndens förslag till anvisningar. Från flera håll framförs emellertid önskemål om komplettering av anvisningarna i olika avseenden.

Jag anser liksom Oljeskyddskommittén och MIST att det är av utomor- dentligt stor betydelse med en god planläggning. Brandnämndens genom- gång av länsstyrelsernas nuvarande beredskapsplaner för insatser med anledning av olje- och kcmikalietttsläpp visar att åtgärder behöver vidtas. Planläggningen är en uppgift som det enligt 24% brandstadgan åligger länsstyrelserna att genomföra. Det finns enligt min mening anledning att utgå från att erforderliga åtgärder för att förbättra planläggningen vidtas självmant av länsstyrelserna. Sådana åtgärder har för övrigt redan satts i gång i bl. a. Stockholms och Kalmar län. Några särskilda medel för ända- målet bör inte utgå. Vad brandnämnden har föreslagit om planläggningens genomförande och innehåll har i allt väsentligt bemötts positivt av remiss- instanserna. De synpunkter och förslag till kompletteringar av anvisningar— na som har förts fram bör övervägas av brandnämnden innan nya anvis- ningar meddelas.

Prop. 1980/81:ll9 Bilaga 3 Kommundepartementet 28

2.6.2. Miljö/rundbr'ickw'

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MIST) föreslår att det till länsstyrelsernas beredskapsplan för ingripande mot olje- och kemikalieut- släpp skall höra en handbok (miljöatlas) i vilken värdefulla och känsliga naturområden finns redovisade på ett överskådligt och lättillgängligt sätt. Miljöatlasen skall enligt kommittén också kunna ligga till grund för t.ex. farleds- och hamnplanering.

Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget. Många instanser. särskilt länsstyrelserna. pekar dock på att behov finns av såväl anvisningar som resurstillskott.

Regeringen uppdrog genom beslut den 16 augusti 1979 åt länsstyrelserna utmed kusten och vid Mälaren och Vänern att som en delav den planlägg- ning som ankommer på länsstyrelsen enligt 24 & brandstadgan samman- ställa en miljöhandbok som underlag för ingripanden mot olje- och kemika- lieutsläpp. Arbetet skulle enligt beslutet bedrivas i samråd med statens naturvårdsverk och i erforderlig utsträckning med sjöfartsverket och fis— keristyrelsen.

Naturvårdsverket har på länsstyrelsernas begäran tillsatt en arbetsgrupp för att utarbeta anvisningar eller en stomplan till miljöhandbok. l arbets- gruppen ingår företrädare för naturvårdsverket. flskeristyrelsen. tullver- kets kustbevakning. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) samt länsstyrelserna i Stockholms. Göteborgs och Bohus samt Västman- lands län. Arbetet beräknas bli klart under första hälften av detta år. Det material som därefter behövs för att upprätta miljöhandböckcr finns i varierande grad hos länsstyrelsernz-t.

Enligt min mening är miljöhandböckerna en viktig del av länsstyrelser- nas planläggning för ingripanden mot olje— och kemikalieutsläpp. Självfal- let kan böckerna också användas i andra sammanhang. Arbetet är nu på god väg och jag anser det angeläget att arbetet slutförs så snart som möjligt. Någon särskild åtgärd behövs enligt min mening inte nu.

2.6.3. Utbildning och övning

Både oljeskyddskommittén och remissinstanserna anser att det krävs en ökad satsning på samövning, utbildning och information för att den samla- de beredskapsorganisationen för oljebekämpning och sanering skall kunna bli effektiv. Jag delar denna uppfattning. Särskilda samövningar har enligt min mening stor betydelse. Detta visar inte minst erfarenheterna från den ryska oljetankern José Martis grundstötning vid Dalarö i januari l98l. Samarbetet under bekämpningsoperationen mellan myndigheterna och kommunen fungerade mycket bra. "fill stor del berodde detta på en ledningsövning som hade hållits några månader tidigare. Jag vill också betona den betydelse övningar har för att prova planläggningen. Övningar- na tillgodoser i viss mån behovet av utbildning och information till perso- nal som kan komma att delta i en bekämpningsoperation. Enligt min

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 29

mening är det angeläget att resurser nu ställs till förfogande för samövning- ar. Jag återkommer till denna fråga ( avsnitt 2.9 ).

Vid sammanfattning av erfarenheterna från oljebekämpningsoperatio- nerna på västkusten år l978 och ostkusten år 1979 tar oljeskyddskommit- tén upp frågan om utbildning av personer som vid oljebekämpning och sanering kan engagera sig som ledare för arbetslag på land. Enligt kommit- tén bör sådana personer utses och utbildas regionalt.

Utbildningen inom brandförsvaret har behandlats i betänkandet ("Ds Kn 1979: 5) Brandförsvarsutbildningen. Utredningsförslaget har remissbe- handlats och överarbetas nu av en särskild arbetsgrupp inom regerings- kansliet. Frågan om utbildning av ledare för arbetslag på land bör enligt min mening övervägas vidare i detta sammanhang.

Hänvisningar till S2-6-3

2.3. Oljeskyddsberedskapen i strandzonen

2.3.I Beredskapsålgärdt'r i allmän/ze!

Oljeskyddskommittén anser att det är av utomordentlig vikt att slå fast att stora skadebegränsande insatser kan göras genom bekämpning till sjöss. Genom sådana insatser avvärjs eller begränsas skada genom vidare spridning till rena områden. skador på fågel och andra djur. förgiftning av miljön osv. Samtidigt konstaterar Oljeskyddskommittén att oljepåslag på land i många fall inte kan förhindras. Det är därför av stor vikt att skadebe- gränsningar kan göras även i strandzonen.

En beräkning av kostnaderna för den landbaserade organisationens olje- bekämpnings- och oljesaneringsverksamhet kan enligt oljeskyddskommit— téns mening knappast göras. Beredskapssatsningarna där står enligt kom— mittén dock inte i nivå med dem hos kustbevakningen. Oljeskyddskommit- tén anser att staten bör medverka till ökad materielberedskap för landets drygt l00 kustkommuner i fråga om utrustning för insatser vid större oljeolyekor.

Oljeskyddskommittén framhåller att sanering efter oljeutsläpp inte är räddningstjänst som kommunerna är skyldiga att ombesörja. Kommittén föreslår att kommunerna genom författning åläggs att svara för oljesane- ring och att utse ett lämpligt organ med uppgift att planlägga och svara för saneringsinsatserna. Det kan enligt kommitténs mening finnas anledning att ge länsstyrelsen en i författning grundad befogenhet att i vissa fall leda sanering eller på annat sätt besluta i saneringsfrågor.

l planläggningen bör enligt kommittén ingå att personalen inhämtar kunskaper och gör förberedelser för insatser av olika slag. Kommunernas brandchefer och länsstyrelsernas berörda tjänstemän bör enligt olje- skyddskommitténs mening skaffa sig baskunskaper men även anlita sär-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 12

skild experthjälp i svårare fall. Kommittén anser att statens brandnämnd framdeles bör svara för en avsevärt ökad informations- och utbildnings- verksamhet. Nämnden måste därvid enligt kommittén i framtiden inrikta sig även på saneringsfrågor. Vidare anser kommitten att tjänstemän hos brandnämnden bör kunna ställas till förfogande som extrahjälp i konkreta operationer. Med hänsyn till att oljepåslag på stränderna som regel beror på utsläpp som kommunerna inte är ansvariga för. anser kommittén att det är skäligt att staten svarar för materielberedskap ock kostnader för insatser i dylika fall. Enligt kommitténs mening bör det läggas upp regionala förråd som dimensioneras för de första insatserna vid större händelser.

Planläggningen för skärgårdsområdena bör enligt kommittén även om- fatta inhyrning av båtar. Kommittén anser att det föreligger en allvarlig brist på båtar för grunda strandzoner. Den samlade beredskapen bör därför tillföras tåliga båtar som är konstruerade och utrustade för insatser i strandnära. grunda vatten (strandbekämpningsbåtar). Kommittén föreslår att generaltullstyrelsen och statens brandnämnd får i uppdrag att i samar- bete med Svenska kommunförbundet utreda dels vilka typer av båtar och vilket antal båtar för strandbekämpning som den samlade organisationen bör tillföras. dels hur båtarna kan utnyttjas när de inte används för oljebe- kämpning.

Remissinstanserna är genomgående positiva till att staten medverkar till en förbättrad materielberedskap för kommunerna och att regionala förråd av bekämpnings— och saneringsrnateriel byggs upp. Kommitténs förslag i fråga om strandbekämpningsbåtar tillstyrks.

Flertalet remissinstanser är även positiva till förslaget att kommunerna skall åläggas i lag att svara för oljesanering och att utse ett lämpligt organ med uppgift att planlägga och svara för saneringsinsatserna. Svenska kom- munförbundet är däremot kritiskt till förslaget. Det finns enligt kommun- förbundet inte anledning att sätta i fråga kommunernas vilja att vid behov vidta lämpliga saneringsåtgärder. Förbundet anser att det ligger i kommu- nernas eget intresse att vidta sådana organisatoriska åtgärder att insatserna kan utföras på ett effektivt sätt. lEnligt kommunförbundet måste förhållan- dena i varje särskild kommun få avgöra vilket eller vilka kommunala organ som skall ha ansvaret.

Förslaget att länsstyrelsen skall ha befogenhet att i vissa fall leda sane- ring eller på annat sätt besluta i fråga om sanering kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. Av dessa tillstyrks förslaget av alla utom Svenska kommunförbundet som anser att det inte föreligger tillräckliga sakliga motiv för att genomföra förslaget.

För egen del kan jag i stora drag dela oljeskyddskommitténs uppfattning i fråga om materielberedskapen för oljebekämpning. Staten bör således svara för en ökad materielberedskap för åtgärder mot oljepåslag på strän- derna. Regionala förråd för de första insatserna på landsidan vid större händelser återkommerjag till ( avsnitt 2.3.2 ). [ övrigt bör enligt min mening

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 13

särskilda strandbekämpningsbåtar anskaffas. Jag har redan förordat att en viss anskaffning sker av sådana båtar. Denna anskaffning bör ske för att täcka det omedelbara behovet. Såsom oljeskyddskommittén har föreslagit bör man innan ytterligare anskaffning sker undersöka hur många båtar som kan behövas, vilka typer av båtar som kan vara lämpliga och hur båtarna skall kttnna utnyttjas när de inte används för insatser mot olja. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen att statens brandnämnd och generaltullstyrelsen får i uppdrag att i samarbete med Svenska kom- munförbundet belysa dessa frågor.

Någon uttrycklig skyldighet för kommunerna att svara för oljesanering är inte inskriven i lag. Däremot förutsätter lagstiftningen att kommunerna vidtar saneringsåtgärder. Av 21 & första stycket 2. brandlagen framgår nämligen att kommun är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för sanering av oljeskada. Jag kan inte dela oljeskyddskommitténs uppfatt- ning att kommunerna genom författning bör åläggas att svara för oljesane- ring och att utse ett lämpligt organ med uppgift att planlägga och svara för saneringsinsatserna. Som Svenska kommunförbundet framhåller finns det inte anledning att sätta i fråga kommunernas vilja att vid behov vidta lämpliga saneringsåtgärder. Det ligger också i kommunernas eget intresse att vidta sådana organisatoriska åtgärder att insatserna kan utföras på ett effektivt sätt. Jag kan inte heller se skäl för att länsstyrelserna skall leda kommunernas sanering. Arbetet är inte av den karaktären att det kräver snabba och regionalt samordnade beslut. Det rör sig om vad man kan kalla för städning som utförs sedan bekämpningsoperationen har avslutats. Självfallet bör emellertid länsstyrelsen liksom statens brandnämnd hjälpa kommunerna mcd sakkunskap under saneringsskedet. Det är nämligen viktigt att insatserna redan från början koncentreras till områden som är särskilt känsliga från naturvårds— och rekreationssynpunkl samt utförs på ett för miljön skonsamt sätt. En rimlig avvägning av dessa frågor är också en förutsättning för att kostnaderna för insatserna skall kunna återföras till skadevållaren. ] dessa hänseenden bör länsstyrelsen och statens brand- nämnd kunna ge kommunerna ett betydelsefullt stöd.

Hänvisningar till S2-3

2.3.2. Regionalaji'irråd

Frågan om regionala förråd av bekämpnings- och saneringsmateriel har inte bara behandlats av Oljeskyddskommittén utan även av kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MlST). Enligt MlS'f medför dagens an- svarsförhållanden och ersättningsprasis att kommunerna är återhållsamma med anskaffning av bekämpnings- och saneringsmateriel. Detta minskar förutsättningarna att snabbt och effektivt kunna bekämpa ilandfluten olja. Eftersom staten ändå har det slutliga kostnadsansvaret bör det enligt kommitténs mening främja en god hushållning att regionala förråd av bekämpningsmatericl läggs upp och ställs till förfogande för berörda kom- muner och vid behov även för kustbevakningen. MlST föreslår att statens

Prop. 1980/81: "9 Bilaga 3 Kommundepartementet 14

brandnämnd får i uppdrag att i samråd med kustbevakningen lägga upp regionala och vissa lokala förråd av materiel för bekämpning av ilandfluten olja.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. På regeringens uppdrag har statens brandmän utarbetat ett program för att bygga upp regionala förråd av bekämpningsmatericl. Enligt brand- nämnden är det tveksamt att låta förråden även omfatta materiel för saneringsarbete. Vid sådant arbete finns enligt nämnden god tid att skaffa fram erforderlig utrustning.

Uppbyggnaden av regionala förråd med statliga medel bör enligt brand- nämnden i första hand inriktas på att underlätta för kommunerna att effektivare bekämpa större oljeutsläpp som har drabbat strandzonen. Nämnden framhåller att tillgängligheten av materiel av olika slag visserli- gen kan förbättras genom planläggning samt genom avtal med tillverkare och leverantörer att tillhandahålla sådan materiel men att räddningsbefäl- havarens arbete underlättas i väsentlig grad under ett pressat inlednings- skede genom att viss förstahandsmateriel förrådshålls. Förrådshållningen av materiel bör således enligt brandnämndens mening byggas upp framför allt med tanke på vad som behövs för att snabbt komma igång med ett förstahandsingripande. Enligt brandnämndens uppfattning är det fullt till- räckligt om materielen kan transporteras på landsväg till skadeområdet inom fem till tio timmar vilket bl.a. anses tala för ett begränsat antal större förråd. Nämnden föreslår att ett förråd lokaliseras till Norrlandskusten. ett till Stockholmsregionen. ett till Blekingekusten. ett till Göteborgsregionen och ett till Gotland. Förrädet i Stockholmsrcgionen avses betjäna även kommunerna omkring Mälaren och förrådet i Göteborgsregionen även kommunerna kring Vänern. Om mycket stora oljepåslag skttlle inträffa och materielen vid närmaste förråd inte räcker. förutsätts att kompettering kan ske från de andra förråden.

Brandnämndcn föreslår att utrustningen utgörs av sådan materiel som i ett förstahandsskede behövs för att snabbt komma igång med bekämp- ningsinsatser och att den där såär möjligt förvaras i containers. Materielen bör enligt nämnden vara av sådant slag som kräver ett minimum av underhåll och tillsyn. Varje förråd föreslås bli dimensionerat för en perso- nalinsats på 200 personer. Brandnämnden lägger fram uppbyggnadsalter- nativ på ett. två och tre år.

Brandnämndens förslag har remissbehandlats. Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget. Bl.a.. statskontoret uttrycker däremot farhå- gor för att förråden kan motverka. kommunernas vilja att bygga upp egna beredskapsförråd och anser att regler om förrådens utnyttjande behövs för att förhindra detta. Från andra håll framförs att materielen bör kunna utnyttjas även vid utsläpp inom en kommuns ansvarsområde. dvs. inom ett hamnområde. Vissa länsstyrelser framför önskemål om att förråden även bör dimensioneras för insatser mot löskomna kemikalier. Vissa remissin-

Prop. 1980/81: "9 Bilaga 3 Kommundepartementet l5

stanser anser att det föreligger behov av flera förråd och större resurser. De flesta remissinstanserna tillstyrker dock en uppbyggnad av ett begrän- sat antal förråd på ett fåtal platser. Riksrevisionsverket förutsätter att det klarläggs i vilken utsträckning befintliga lokaler kan utnyttjas för förråds- hållning innan ytterligare åtgärder vidtas. Vad gäller lokaliseringen av förråden biträds förslaget av merparten av remissinstanserna. men från i första hand länsstyrelserna och kommunerna framförs synpunkter på och önskemål om lokalisering av förråden till vissa orter för att bättre tillgodo- se lokala behov. Med hänsyn till den speciella ställning som Vänern och Mälaren intar i oljebekämpningssammanhang anser generaltullstyrelsen att en uppdelning av förråden i Stockholms- och Göteborgsregionen bör över- vägas så att dessa förråd bättre kan tillgodose behoven i Vänern och Mälaren.

Samtliga remissinstanser tillstyrker att materielen skall bestå av utrust- ning som krävs för en första insats i en akut situation och att materielen skall bestå av utrustning som inte är lätt tillgänglig på andra håll. Syn- punkter framförs emellertid. bl. a. från flera länsstyrelser och kommuner. i fråga om vilken materiel som bör ingå i förråden och om materielens utformning. Generaltullstyrelsen framhåller vikten av samråd vid anskaff- ningen för att möjliggöra en anpassning till kustbevakningens resurser. Någon remissinstans pekar på möjligheterna att utnyttja befintlig materiel och behovet av avstämning med den forskning och utveckling som bedrivs inom STU-programmet. Flera instanser. bl. a. statens naturvårdsverk och några länsstyrelser. understryker behovet av en snabb utbyggnad.

För egen del vill jag framhålla att kommunerna redan har materiel för bekämpning av olja som har kommit ut i kommunernas vattenområden. Mängden materiel är naturligtvis beroende på förhållandena i resp. kom- mun. Den bästa beredskapen kan man t.ex. räkna med att finna i kom- muner med omfattande hamnverksamhet. Men beredskapen är och bör enligt min mening vara anpassad till vad som kan kallas normala olycks- händelser. Det skulle nämligen vara både irrationellt och ett dåligt utnytt- jande av tillgängliga medel om kommunerna skulle skaffa all den specialut- rustning som behövs vid ett större utsläpp av olja.

I propositionen (l973: l85) med förslag till brandlag m.m. förutsattes att kommunerna skulle samverka i fråga om anskaffning av utrustning för oljebekämpning och ta tillvara möjligheterna att utnyttja sådan utrustning som finns hos olika kommunala förvaltningar. civilförsvaret eller enskilda företag. Som framgår av oljeskyddskommitténs och MlST:s betänkanden har emellertid behovet av specialutrustning för bekämpning av oljepåslag på stränderna inte kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning.

Enligt min mening är det väsentligt att ändamålsenlig materiel finns tillgänglig för att möta ett större oljeutsläpp när detta när stranden. Den materiel det är fråga om är av relativt enkelt slag men det kan ändå vara svårt att få fram den snabbt. Liksom statens brandnämnd anser jag att

Prop. l980/81:ll9 Bilaga3 Kommundepartementet lo

räddningsbefälhzwarcns arbete kan underlättas i väsentlig grad under ett pressat inledningsskede genom att viss materiel för förstahandsåtgärder omedelbart kan erhållas. Det blir otvivelaktigt också ett bättre resultat om åtgärderna kan komma igång så. tidigt som möjligt. Enligt min mening bör därför regionala förråd av bekämpningsmateriel byggas upp.

Den bekämpning som materielen skall användas för är en kommunal uppgift. Enligt min mening är det trots detta mest ändamålsenligt att staten nu svarar för uppbyggnaden av förråden. För detta talar. som MlST framhåller. att staten enligt Zl %& första stycket brandlagen (l974z80) har kostnadsansvar gentemot kommunerna för bekämpningsinsatser efter olje- utsläpp till sjöss och att kostnaderna som regel minskas genom snabba insatser. Jag kan inte dela Statskontorets farhågor för att förråden kan motverka kommunernas vilja att bygga tipp egna beredskapsförråd. Som jag nyss har anfört är förråden avsedda för större utsläpp och kommunerna kommer att ha kvar sitt ansvar för att erforderlig materiel finns för mera normala olyckor. Samma princip i fråga om utnyttjande av förråden bör enligt _min mening gälla vid utsläpp inom 1. ex. en hamn. Kommunerna bör ha kvar ansvaret för att det tillförs erforderlig materiel efter ett inlednings- skede. Erfarenheterna från de senaste oljeolyckorna visar enligt min me- ning att kommunerna känner sitt ansvar. Att regionala förråd inte har kommit till stånd genom kommunal samverkan som förutsattes måste anses ha sin förklaring i de praktiska svårigheter för samverkan som föreligger inom stora geografiska områden.

Vad gäller frågan om förråden även bör dimensioneras för insatser mot löskomna kemikalier anser jag att sådana insatser endast bör göras av särskild för uppgiften kvalificerad personal. Sådan personal finns inom brandväsendet och tullverkets kustbevakning där det redan finns särskild materiel. Jag anser sålunda inte att de regionala förråden skall innehålla speciell materiel som är uteslutande avsedd för kemikaliebekämpning.

En viss oenighet föreligger mellan remissinstanserna om antalet regiona— la förråd och om deras lokalisering. De önskemål som har förts fram från olika håll om en lokalisering av förråden till vissa platser för att bättre tillgodose lokala behov känncrjag stor sympati för. Man har emellertid ännu ingen erfarenhet av förrådshållning av detta slag. Jag ansluter mig därför i huvudsak till brandnämndens förslag vilket också de flesta remiss- instanserna gör. Avsikten är att förråden skall användas vid större utsläpp. Mot denna bakgrund får fördelen av en enklare förrådshållning anses väga över nackdelen av en något längre transportsträcka. Tidsramcn fem till tio timmar för transporten får enligt min mening anses godtagbar. För att underlätta en snabb insats bör materielen vara färdiglastad i containers. Förråden bör sålunda enligt min mening lokaliseras till Norrlandskusten. Stockholmsregionen. Blekingekusten. Göteborgsregionen och Gotland. Som generaltullstyrelsen framhåller bör med hänsyn till de särskilda mil- jöriskerna i Vänern och Mälaren. förråden i Stockholms- och Göteborgsre-

Prop. 1980/81zll9 Bilaga3 Kommundepartementet 17

gionerna delas tipp för att förkorta insatstiderna i Vänern och Mälaren. Det kan dock visa sig lämpligt att istället lägga hela förrådet vid Vänern resp. Mälaren. Självfallet bör samordning med annan förrådshållning. t.ex. för- svarsmaktens. civilförsvarets. generaltullstyrelsens och brandväsendets. genomföras i största möjliga utsträckning för att nedbringa kostnaderna. Jag vill slutligen peka på att materielen i ett förråd naturligtvis inte skall vara bunden till ett visst geografiskt område. Materielen i Stockholmsom- rådet bör t. ex. kunna användas vid ett oljeutsläpp på västkusten när det behövs.

Materielen bör som jag tidigare har anfört vara sådan som behövs för att snabbt komma igång med bekämpningen i ett akut läge och bör för att göra en sådan insats möjlig vara färdiglastad i containers. Den sammansättning av materielen som brandnämnden föreslår har i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. men det blir enligt min mening tillfälle för brandnämn- den till fortsatta överväganden under uppbyggnaden av förråden. Brand- nämndcn bör också beakta de resultat som efter hand kommer fram inom det femåriga STU-programmet samt genom annan forskning och utveck- ling om strandbekämpning som bedrivs f.n. Uppbyggnaden kommer inte minst av praktiska skäl att ta viss tid i anspråk. Det finns också skäl att anpassa uppbyggnadstakten till den forskning och utveckling som har påbörjats på området så att resultaten kan beaktas. Samtidigt är det natur- ligtvis angeläget att materiel finns till hands så snart som möjligt. Jag anser för min del att omkring tre år är en lämplig tidsperiod för att genomföra förslaget. Jag återkommer till frågan om anslag under budgetåret l98l/82 ( avsnitt 2.9 ).

Hänvisningar till S2-3-2

  • Prop. 1980/81:119: Avsnitt 2.3, 2.9

2.3.3. Ersiittningsfrågor

Enligt 21 5 första stycket brandlagen är kommunerna berättigade till ersättning av statsmedel för dels räddningstjänst med anledning av oljeut- flöde till havs eller i kustvattnen. Vänern. Mälaren. Göta älv. Trollhätte kanal eller Södertälje kanal. dels sanering av oljeskador som har uppstått till följd av sådana oljeutllöden. Ersättning utgår dock endast för den del av kostnaden som överstiger ett belopp som regeringen fastställer. f.n. 5000 kr. För kostnader för räddningstjänst vid andra nödlägcn. t.ex. oljeutflö- den i hamnområden. är kommunerna enligt Zl & tredje stycket berättigade till ersättning av statsmedel efter vad regeringen i varje särskilt fall bestäm- mer. Ersättning utgår endast då kostnaderna har varit särskilt stora.

Oljeskyddskommittén föreslår att de nuvarande ersättningsreglerna i brandlagen ändras enligt följande. Kommun skall vara berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad för bekämpnings- och saneringsin- satser med anledning av oljeutflöde som har skett till havs elleri kustvatt- nen. Vänern. Mälaren. Göta älv. Trollhätte kanal eller Södertälje kanal. Ersättning för bekämpnings- och saneringsinsatser efter oljeutsläpp som har skett i hamn skall kunna utgå endast om det visas eller görs sannolikt 8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr ”9

Prop. 1980/81: ”9 Bilaga 3 lKommundepartementet ta

att utsläppet härrör från fartyg so-m vid utsläppstillfället passerat genom hamnen eller sökt nödhamn där. Brandnämnden skall enligt kommitten meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av ersättningsreglerna och utöva löpande kostnadsövervakning.

Oljeskyddskommittén föreslår vidare att ersättningsreglerna ändras så att ersättning av statsmedel kan utgå även för kostnader för åtgärder som vidtas när skada på grund av oljeutllöde kan befaras ske.

De föreslagna ändringarna av reglerna för ersättning till kommunerna för bekämpnings- och saneringsinsatser får ett blandat mottagande. De llesta remissinstanserna tillstyrker förslaget om en prövning av skäligheten av kommunernas kostnader. Förslaget möter emellertid stark kritik från kom- munalt håll. Enligt Nynäshamns kommun sker bekämpnings- och satte- ringsarbete under stark tidspress.. varvid det inte är möjligt att i varje situation bedöma en viss åtgärds skälighet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Kalmar län samt av Värmdö. Eskilstuna. Mörbylånga och Göteborgs kommuner. Svenska kommunförbundet intar också en avvisande hållning till förslaget. Klara regler för 'ad som skall anses som skäligt efterlyses. Förslaget i fråga om utsläpp i hamn möter också kritik från remissinstanserna. Däremot" mottar remissinstanserna genomgående positivt förslaget att medel från staten skall ktlnna utgå för kostnader för åtgärder då oljeutllöde befaras ske.

Såsom jag nyss har angett har kommunerna i princip rätt till ersättning av statsmedel för bekämpning av och sanering efter oljeutllöde till sjöss. Av skäl som har anförts från kommunalt hall ställer jag mig avvisande till tanken att göra denna ersättningsrätt beroende av en skälighetsprövning i det enskilda fallet. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att den nu gällan- de ersättningsregeln inte kan tolkas så att det skttlle föreligga rätt för kommunerna att få ersättning för oskäliga kostnader. En sådan tolkning skulle strida mot vedertagna rättsprinciper. Det ankommer följaktligen på statens brandnämnd. som betalar ersättningen. att bevaka statens intres- sen i detta hänseende. Det är också brandnämndens uppgift att i kostnads- och ersättningsfrågorna bistå kommunerna. Med hänsyn till de erfarenhe— ter som brandnämnden har vunnit av de senaste årens oljeutsläpp bör nämnden aktivt ktlnna spela en rådgivande roll. Det är angeläget att man i dessa frågor kan uppnå ett förtroendefullt samarbete.

Jag anser inte heller att det i övrigt finns anledning att nu göra någon ändring i gällande ersättningsregler. Ersättning bör således också i fortsätt— ningen kunna utgå om kostnaderna har varit särskilt stora. Vad gäller den av oljeskyddskomn'titten aktualiserade frågan om ersättning för kostnader för åtgärder som vidtas när oljeutllöde befaras ske vill jag erinra om att räddningstjänst anses kunna föreligga och därmed ersättning kunna utgå när det är överhängande fara för ett nödläge. Om det däremot är fråga om ersättning för kostnader för förebyggande åtgärder under andra förhållan- den är det en fråga som f. n. behandlas av räddningstjänstkommitten. Detta

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet l9

arbete bör avvaktas innan man tar ställning till den nu aktualiserade frågan.

2.7. Tillsyn av kusterna

Utredningen om tillsyn av kusterna (TAK) har lagt fram betänkandet Personal för tillsyn av kust och skärgård. Utredningen anser att det hittills— varande systemet för handläggning av bemanningsfrågor. som innebär att personalbehovet bedöms isolerat av varje sektorsmyndighet för sig. kan leda till otillfredsställande resultat. samhällsekonomiskt sett. ] framtiden måste därför enligt TAK ett mer övergripande betraktelsesätt införas vid ställningstaganden i bemanningsfrågor. så att de totala verkningarna av personalförändringar för såväl statlig som kommunal liksom enskild verk- samhet beaktas. TAK anser att ett minimikrav är att det införs en garanti för att personalinskränkningar inte får ske titan att andra huvudmän. som har behov av tillsyn och övervakning utmed kusterna. har beretts möjlig- het att redovisa hur dylika inskränkningar skulle påverka deras verksam- het. Mot denna bakgrund och för att förbättra samordningen mellan olika samhällsintressen. föreslår TAK en ny handläggningsordning.

Den föreslagna handläggningsordningen består dels av en informations- skyldighet. dels av en utredningsskyldighet. Rikspolisstyrelsen. överbefäl- havaren i Viss utsträckning. televerkct. statens vägverk. sjöfartsverket. SMHI. fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och generaltullstyrelsen skall i god tid underrätta andra berörda centrala myndigheter och länssty- relsen i det berörda länet innan åtgärder vidtas som syftar till indragning av personal längs kttstcrna. Om länsstyrelsen finner att den tilltänkta indrag- ningen endast i ringa grad påverkar de anspråk på bemanning sotn finns hos olika huvudmän. skall indragningen enligt utredningsförslaget kunna verkställas. "[ annat fall skall länsstyrelsen enligt TAK göra en allsidig utredning av följderna av den tilltänkta indragningen. TAK föreslår att länsstyrelsen under utredningsarbetet skall höra berörda kommuner. landstingskommuner. fackliga och andra organisationer samt statliga cen- trala och regionala myndigheter.

Enligt TAK:s mening skall länsstyrelsen förutom att lämna en nuläges- IO Riksdagen l98()/8l. I sum/. Nr [19

Prop. l980/81:ll9 Bilaga3 Kommundepartementet 30

beskrivning lämna ett förslag som tillgodoser de anspråk på bemanning som olika samhällsintressen ställer i det aktuella fallet. Förslaget skall vidare om möjligt innehålla lösningar som innebär att de olika arbetsupp- gifterna så långt möjligt samordnas. l förslaget skall även enligt TAK behandlas frågor om finansiering av en fortsatt bemanning. fördelning av kostnader mellan olika intressenter samt huvudmannaskap för personalen. ()m länsstyrelsens förslag inte godtas av berörd myndighet. skall det enligt utredningen lämnas över till regeringen för prövning. Beträffande hand— läggningen pä central nivå bör enligt TAK erinras om att i de fall länsstyrel- sen har föreslagit att en primätkommunal. landstingskommunal eller en- skild intressent skall medverka till finansieringen av en fortsatt bemanning. dessa givetvis skall ha tillstyrkt förslaget för att länsstyrelsen över huvud skall kunna lägga fram detsamma. Däremot har TAK inte ansett det rimligt att ett organ som självt inte är berett att ekonomiskt bidra till en fortsatt bemanning. men inte finner en viss lösning acceptabel. skall kunna päräk- na att regeringen alltid prövar ärendet.

TAK anser att de kostnader som kan behöva täckas för en fortsatt bemanning skall betalas genom en försöksverksamhet med s. k. regional- politisk anpassning av statliga tjänster samt genom den fritidsbåtavgift och oljeavgift som har föreslagits av andra statliga utredningar.

Utredningens förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser delar således utredningens uppfattning att det nuvarande systemet för handläggning av bemannings- frägor är otillfredsställande. l fiera yttranden framhålls att utredningsför- slaget ger bättre förutsättningar för samordnade lösningar. Vissa instanser. bl.a. statens naturvårdsverk. anser att utredningen borde ha gått ännu längre och utrett hur stor bemanning som krävs för att tillfredsställa alla samhällsintressens behov. Gene-raltullstyrelsen. som har en övervägande kritisk inställning till förslaget. framhåller att de olika myndigheternas personal i allt väsentligt arbetar enligt skilda förutsättningar och att de endast i begränsad omfattning. i flera avseenden inte alls. kan ersätta varandra inom de verksamheter som innefattas i begreppet "tillsyn och övervakning längs kusterna". Några instanser anser att de regionalpolitis— ka aspekterna har tillmätts alltför stor tyngd och att detta kan försvåra önskvärda rationaliseringz'tr.

Den föreslagna handläggningsordningen tillstyrks eller lämnas utan erin- ran av huvuddelen av remissinstanserna. Flera instanser anser att de intressen som de har att företräda lättare katt hävdas med den ordning som TAK föreslär. Frän vissa håll framhålls att handläggningsordningen inte borde begränsas till indragningar. Andra instanser pekar på att anpassning av deras verksamhet måste kunna ske inom rimlig tid.

I fråga om informationsskyldigheten anser några remissinstanser. bl.a. Svenska kommunförbundet. att den bör utvidgas till att omfatta postverket och domänverket. Televerket menar att dess kustradiopcrsonal pä grttnd

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 31

av sin lokalisering inte kan komnta i fråga. Vägverket anser att det inte är möjligt att ålägga dess personal ökade uppgifter. Generaltullstyrelsen var- nar för en alltför långtgående formalisering av informationsskyldigheten. Styrelsen anser att myndigheter som avser att vidta indragningar själva skall bedöma om behov av information föreligger eller att muntliga kott- takter skall räcka. Förordningen ( 19791637) om länsplanering lämnar enligt några instanser redan de nödvändiga föreskrifterna.

Nästan alla remissinstanser tillstyrker att länsstyrelsen skall svara för den utredning som skall göras när det behövs för att klarlägga verkning— arna av personalinskränkningar. I yttranden från regionala och lokala organ framhålls att länsstyrelsen med sitt breda sektorsövergripande an- svar för samhällsutveeklingen bör ha de bästa förutsättningarna att göra en allsidig utredning samt att länsstyrelsen har större anledning än annan myndighet att bevaka de lokala och regionala intressena. Generaltullstyrel- sen och riksrevisionsverkct anser däremot att behovet av bemanning bäst kan bedömas på central nivå. Farhågor framförs för att den regionala utredningsmodellen komtncr att bli alltför byråkratisk och resurskrävande.

För egen del kanjag helt instämma i TAKzs uppfattning att det hittillsva- rande systemct för handläggning av bemanningsfrågor katt leda till otill- fredsställandc resttltat sett i ett santht'illsekonomiskt perspektiv. Detta är också flertalet remissinstansers mening. En personalinskrättkning som genomförs av en myndighet kan få betydande återverkningar för andra samhällsintressen längs våra kttster. Ett indragning av tjänster kan. som TAK-utredningen framhåller. i sämsta fall leda till att underlaget för en godtagbar service för den kvarvarande befolkningen försvinner. Vidare kan en avbemanning. som medför en kostnadsbesparing för en myndighet. rent av framtvinga åtgärder hos en annan myndighet som betingar större kostnader än besparingen. Jag delar helt TAK:s ståndpunkt att det nuva- rande systemet. som innebär att pcrsonalbehovet bedöms isolerat av varje sektorsmyndighet för sig. är otillfredsställande och att ett mer övergri- pande betraktelsesätt måste införas i framtiden vid ställningstaganden i bemanningsfrågor.

Jag anser liksom utredningen att de totala verkningarna av personalför- ändringar för såväl statlig som kommunal och enskild verksamhet måste beaktas. Samtidigt bör man eftersträva praktiska lösningar som medför lägsta möjliga kostnader för samhället som helhet. Självfallet måste även i fortsättningen tekniska hjälpmedel och rörliga enheter kunna användas för övervakningen längs kusterna. Enligt min mening kriiVs det emellertid en övergripande syn på sådana frågor. TA K:s förslag innebär att andra berör- da huvudmän bereds möjlighet att redovisa hur en personalinskränkning skttlle påverka deras verksamhet och hur en fortsatt bemanning kan linan- sieras. Som fiera remissinstanser framhåller ger detta förslag till handlägg— ningsordning goda förutsättningar för samordnade lösningar.

Den av TAK föreslagna informationsskyldigheten och utredningsskyl-

IQ

Prop. l980/81:ll9 Bilaga 3 Kommundepartementet 3

digheten innebär att det införs en garanti för att samordnade lösningar prövas före beslut om personalinskränkningar som medför negativa verk- ningar av någon betydelse. Vissa instanser anser att TAK borde ha gått ännu längre och utrett hur stor bemanning som krävs för att tillfredsställa alla samhällsintressen. Jag har stor föreståelse för dessa synpunkter. Utredningsttppdraget hade emellertid i så fall varit mycket stort och hade med all sannolikhet tagit lång tid i anspråk. I stället valdes metoden att relativt snabbt få fram en lösning som kunde förhindra de olägenheter som avbemanningen längs kusterna har medfört och som jag har redovisat tidigare. Enligt min mening får denna lägre ambitionsnivå godtas. Vidare är det knappast möjligt att en gång för alla fastställa behovet av bemanning utmed kusterna med hänsyn till de förändringar som följer av utveckling- en. Dct finns också betydande risk för att ett fullständigt system skttlle bli administrativt tungrott och byråkratiskt. Jag anser emellertid att man kan hoppas på att den handläggningsordning som TAK föreslär för kust och skärgård skall kunna initiera samordnade lösningar även på andra områ- den. Sammanfattningsvis anserjag liksom httvuddelen av remissinstanser- na att den föreslagna handläggningsordningen bör genomföras.

Den kritiska inställning som framförs i fråga om personalens möjligheter att vid en samordning fullgöra uppgifter inom annan myndighets verksam- het är enligt min mening betydligt överdriven. Visserligen finns det kvalifi- cerade uppgifter som kräver lång utbildning eller erfarenhet. I många fall behövs emellertid endast en begränsad kompletterande tttbildning eller information. Jag kan inte heller hålla med om att de regionalpolitiska aspekterna har tillmätts alltför stor tyngd. Det finns utmed våra kuster alltför många bevis på motsatsen.

] fråga om vilka myndigheter som handläggningsordningen och därmed också informationsskyldigheten skall omfatta för en del remissinstanser fram förslag till en utökning och andra till en minskning av den krets av myndigheter som TAK föreslår. Enligt min mening bör det till en början slås fast att informationsskyldigheten endast skall gälla sådan personal inom myndigheterna som kan lta direkt betydelse för tillsynen och över- vakningen av kusterna. De avgränsningsproblem som kan uppkomma i det särskilda fallet av personalinskränkning anser jag att myndigheterna bör kunna klara utan större svårigheter. Jag kan dela uppfattningen att post- verket och domänverket bör inkluderas. Den personal hos dessa verk som är verksam i kustområdet och då främst inom skärgårdsområden kan ha betydelse från bemanningssynpunkt. För sådan personal bör således gälla informationsskyldighet. Televerkets kustradiopersonal bör. även om den kan vara lokaliserad långt från kusten. också omfattas av handläggnings- ordningen pä grund av den stora roll som personalen spelar i sjöräddnings- arbetet. Att vägverkets personal för färje- och brodrift inom skärgårdarna har betydelse och att vägverket. därför bör omfattas av informationsskyl- digheten anser jag vara uppenbart. Förordningen om länsplanering leder

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 33

enligt min mening inte till att länsstyrelserna får erforderlig information om nu aktuella personalförändringar. Erfarenheten visar att så inte är fallet och att det därför behövs en särskild förordning såsom utredningen före- slår. .

Enligt min mening är det uppenbart att den föreslagna regionala hand- läggningsmodellen ger den mest allsidiga och sakliga belysningen av frågan om personalinskränkningar. Jag vill dock understryka att det är väsentligt att länsstyrelsen genomför uppgiften i samråd med berörda centrala myn- digheter. Länsstyrelsen skall enligt min mening naturligtvis som TAK föreslår också höra berörda kommuner. landstingskommuner. fackliga och andra organisationer samt statliga regionala myndigheter.

Jag anser inte att handläggningsordningen skall behöva bli byråkratisk och resurskrävande. Jag vill understryka att den särskilda handläggnings- ordningen endast gäller rena kust- och skärgårdsområden. Som jag tidigare har framhållit är det meningen att skapa en garanti för att personalin- skränkningar som medför allvarliga negativa verkningar inte sker utan en allsidig belysning. Utredningsskyldigheten bör endast avse sådana åtgär- der som innebär mera väsentliga förändringar. Av betydelse för bedöm- ningen i detta hänseende är om det gäller indragningar i särskilt utsatta områden. I de fall när länsstyrelsen finner att dessa krav inte är uppfyllda eller att en tilltänkt indragning endast i ringa grad påverkar de anspråk på bemanning som finns hos olika huvudmän avses indragningen kunna ske utan särskild utredning. Det är väsentligt med en snabb handläggning av de ärenden där utredning inte skall ske. Även utredningarna bör naturligtvis handläggas med skyndsamhet.

Jag vill peka på att länsstyrelserna redan i dag utreder många av de fall där det nu föreslagna regelsystemet blir tillämpligt och medför att en utredning skall göras. Skillnaden är att utredningen i dag ofta sker först sedan beslut om personalinskränkning har fattats. Syftet med utredningen är då att förmå vederbörande myndighet att ändra sitt beslut. Enligt mitt förslag görs utredningen före beslutet om personalinskränkning. Detta är enligt min mening en mycket mera tillfredsställande ordning.

Jag vill i sammanhanget erinra om att myndigheterna fortlöpande har att överväga möjligheterna till rationalisering av verksamheten och ompriori- tering till de mest angelägna verksamhetsområdena. En fortlöpande över- syn av verksamhetens omfattning och inriktning är följaktligen ett nödvän- digt inslag i myndigheternas verksamhet.

Länsstyrelsen skall sålunda enligt min mening i vissa fall göra en allsidig utredning av följderna av en tilltänkt indragning av personal. Resultatet kan naturligtvis bli att indragningen skall genomföras. Om länsstyrelsen finner det angeläget med en fortsatt bemanning. skall länsstyrelsen enligt min mening sträva efter att få fram en överenskommelse mellan intressen- terna om organisation. huvudmannaskap och kostnadsfördelning. Det är väsentligt att länsstyrelsen även i denna del av utredningen arbetar i nära samråd med berörda centrala myndigheter. Dessa bibehåller ju sitt nor-

Prop. 1980/81zll9 Bilaga 3 Kommundepartementet 34

mala kostnadsansvar. Om någon av de berörda statliga myndigheterna inte kan godta länsstyrelsens förslag. skall frågan föras upp till regeringen. Enligt min mening bör det i sådant fall ankomma på den myndighet som har aktualiserat personalinskränkningen att överlämna ärendet till rege- ringen. Jag utgår dock från att detta skall bli mera sällan förekommande.

Vad gäller kostnaderna anserjag att huvudregeln bör vara att dessa skall fördelas mellan olika intressenter och att länsstyrelsen skall försöka få fram en frivillig överenskommelse om kostnadsfördelning. Bland intres- senterna bör förutom statliga myndigheter kunna ingå kommuner. lands- tingskommuner och enskilda sammanslutningar. Jag vill stryka under att statliga myndigheter inte får utnyttja handläggningsordningen till att vältra över kostnader på kommuner och landstingskommuner.

TAK-utredningen anser att det föreslagna systemet på sikt bör medföra viss besparing eller leda till att flera platser kan hållas bemannade till samma kostnad som tidigare. Jag kan dela denna uppfattning. Jag är inte beredd att föreslå särskilda medel för att täcka en del av personalkostna- den på vissa platser. i vart fall inte f. n. när praktisk erfarenhet saknas. Som jag nyss framhöll bör kostnaderna i första hand fördelas mellan berörda intressenter.

Jag anser alltså att de principer som TAK-utredningen föreslår bör följas. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om införande av en handläggningsordning som i huvudsak överensstämmer med det förslag som utredningen om tillsyn av kusterna har lagt fram.

2.8. Övriga åtgärder

Oljeskyddskommittén redovisar erfarenheterna från bekämpningen av de oljeutsläpp som drabbade västkusten år l978 och ostkusten ar I979. Jag har tidigare redovisat de förslag som kommitten lämnar mot bakgrund av dessa erfarenheter (avsnitt lll. Flertalet av förslagen har jag redan be- handlat. Vissa andra frågor är av sådan karaktär att det ankommer på de ansvariga myndigheterna eller på kommunerna att beakta och överväga dem. Det gäller t. ex. frågor om arbetarskydd. presstjänst och radiokom- munikationer. Rekommendationer för presstjänstcn har således redan ut- arbetats av länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). ] de fall det kan behövas en samordning av sådana frågor kan de tas upp i det av mig föreslagna ombildade rådet för räddningstjänst. Jag tar därför inte nu upp frågor av detta slag.

Några andra frågor som inte har behandlats tidigare vill jag dock ta tipp. Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MIST) föreslår att länssty- relserna vid Vänern-Göta älv. tullverkets kustbevakning och Vänerns seg- lationsstyrelse skall få i uppdrag att upprätta ett särskilt handlingsprogram för miljösäkra sjörruns/mrrer på Vänern och iGöm till'. De remissinstanser som är närmast berörda av förslaget om ett sådant handlingsprogram är

U|

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 3

positiva till förslaget. Några instanser. statens naturvårdsverk och Sven- ska kommunförbundet. pekar på behovet av motsvarande uppmärksamhet mot Mälaren.

Regeringen följde i beslut den 9 augusti l979 MlST:s förslag och gav de berörda länsstyrelserna i uppdrag att upprätta ett särskilt handlingspro- gram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och i Göta älv. Uppdraget är slutfört och förslaget till handlingsprogram remissbehandlats. När remiss- behandlingen är avslutad kommer förslaget. i de delar som inte har be- handlats redan i denna proposition. att beredas inom regeringskansliet.

Jag vill framhålla att de förslag som läggs fram i denna proposition gäller hela landet och alltså även Vänern och Göta älv. Vissa förslag berör Vänernområdet direkt. Jag vill tillägga att en viss förstärkning av bered- skapen för olje- och kemikalieutsläpp på Vänern och Göta älv sker genom det kombinerade miljöskydds- och bevakningslartyg som f.n. är under byggnad vid AB Djupviks varv på Tjörn. Vidare har jag redan förordat att det föreslagna regionala förrådet av bekämpningsmateriel i Göteborgsre- gionen lokaliseras med hänsyn till behovet av korta insatstider i Vänern (2.3.2).

Oljeskyddskommittén föreslår att .rmrwzs brum/nämnd skall ges nya eller utökade uppgifter. Enligt kommittén bör nämnden i utökad utsträck- ning medverka i forskning och utveckling samt följa ttpp svenska och utländska insatser efter oljeutsläpp. Vidare bör nämnden fullgöra utökad utbildnings— och informationsverksamhet samt i större utsträckning mcd- verka vid samövningar och andra övningar. Nämnden avses bl.a. också medverka med expertråd vid större operationer. Brandnämnden behöver enligt kommitténs mening två nya tjänster för den föreslagna utvidgningen av verksamheten. Den sammanlagda årliga kostnaden för den utökade verksamheten beräknas till 750000 kr.

De uppgifter som Oljeskyddskommittén anser bör ankomma på statens brandnämnd är av väsentlig betydelse för att skydda våra kttster. Frågan om förstärkning av brandnämnden kompliceras emellertid dels av den översyn av brandft'irsvarsutbildningen som bedrivs av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. dels av räddningstjänstkommittens förutsättningslösa utredning av frågan om huvudmannaskapet för samhällets räddningstjänst. Brandnämndens framtida verksamhet påverkas också av 1978 års försvars- kommittés (Fö l978:02) arbete med frågan om ett kommttnanknutet civil- försvär. De uppgifter som oljeskyddskommittcn anser bör ankomma på brandnämnden liggeri stor utsträckning redan inom nämndens ansvarsom- råde. Enligt min mening bör behovet av ökade insatser i viss mån kttnna tillgodoses genom omprioriteringar och omfördelning inom nuvarande or- ganisation. Inte minst bör detta vara fallet under den tid då en större bekämpningsoperation pågår. Det måste anses vara en grttndläggandc princip för alla myndigheter att man gör en kraftsamling då allvarliga problem uppkommer inom ansvarsområdet. Mot denna bakgrund är jag

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 36

f.n. inte beredd att föreslå någon personalförstärkning för statens brand- nämnd.

Räddningstjänstkommittén avlämnade ijanuari [980 delbetänkandet (Ds Kn l980: l) Undersökning av allvarliga olycksltändelser. l delbetänkandet föreslås att en självständig myndighet, statens kommission för undersök- ning av allvarliga olyckshändelser. skall inrättas. Den skall på eget initiativ undersöka alla slag av allvarliga olyckshändelser eller tillbud till sådana händelser utom luftfartsolyckor som enligt luftfartslagen(1957: 297) redan nu granskas av statens haverikommission eller sjöolyckor som enligt sjöla- gen tl891135 s. l) kan granskas av sjöfartens haverikommission. Med allvarliga olyckshändelser avses enligt kommitténs förslag brand. ras. översvämning. trafikolycka. utflöde av skadliga ämnen och annan liknande händelse som har medfört eller kan befaras medföra betydande skador på människor eller egendom eller i miljön.

Även oljeskyddskommittén och MlST föreslår i sina betänkanden att sådana undersökningar skall göras. Oljeskyddskommittén anser således att varje operation för bekämpning av oljeutsläpp av större omfattning bör utvärderas av - förutom ansvariga myndigheter ett fristående organ som inte har ansvaret för insatserna. Enligt MlST:s mening bör en kommission kunna tillsättas även vid olyckor som har medfört stora skador på miljön. t. ex. stora oljeutsläpp.

Jag erinrar om att regeringen den 5 mars l98l har beslutat (Dir. l98l'. lZ) att en kommitté skall tillsättas _ med uppdrag att undersöka allvarliga olyckshändelser och tillbud till sådana händelser. Kommittéformen har valts bl.a. med hänsyn till att regler och arbetsformer för en verksamhet som är samordnad med den som statens haverikommission och sjöfartens haverikommission bedriver skall kunna övervägas närmare sedan viss erfarenhet har vunnits av den undersökningsverksainhet som nu skall påbörjas.

Oljeskyddskommittén anser att staten måste vara beredd att på olika sätt verka för att en acceptabel bärgningsberedskap finns runt våra kuster. Detta kan enligt kommitténs mening ske både nationellt och inom ramen för internationellt samarbete. Även i fråga om ansvarsfördelning för be- kämpnings- och saneringsätgärder på det fria havet utanför Sveriges kuster bör man enligt kommittén från svensk sida ta de ytterligare initiativ som behövs för att få till stånd internationella överenskommelser. Frågan om bärgningsberedskap behandlas av chefen för kommunikationsdepartemen— tet (bilaga 2).

Liksom Oljeskyddskommittén vill jag betona betydelsen av det interna- tionella samarbetet för att dels förebygga utsläpp av olja. dels möjliggöra att olika länders resurser kan samlas för att bekämpa ett utsläpp. Vad gäller samarbete i fråga om bekämpning av marina föroreningar vill jag erinra om att en nordisk samverkan förekommer inom ramen för 1971 års Köpenhamnsavtal. lnom Nordsjöområdet förekommer ett motsvarande

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 37

samarbete mellan de åtta strandstatcrna enligt 1969 års Bonnöverenskoma melse. De sju Östersjöstaterna samarbetar enligt 1974 års Helsingforskon- vention om skydd för Östersjöns marina miljö. Ett mera vidsträckt samar- bete förekommer dessutOm inom FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrå- gor (lMCO).

Genom det angivna samarbetet får länderna tillfälle att utbyta erfarenhe- ter om bekämpning av marina föroreningar och tillgodogöra sig forsknings- resultat i andra länder. Samarbetet har också direkt betydelse från bered- skapssynpunkt eftersom andra länders resurser kan komma till hjälp när det behövs. Det praktiska arbetet syftar till att utveckla och nå överens- kommelser om rutiner för rapportering och operativ samverkan. Vid ge- mensamma övningar prövas denna planläggning. Det nordiska samarbetet har av naturliga skäl kommit längst och verkar pådrivande på det samarbe- te som förekommer med andra länder.

Av de olika frågor som behandlas i internationell samverkan vill jag särskilt nämna utbyggnaden av det positionsrapporteringssystem som re- dan tillämpas i Stora Bält med stöd av internationell överenskommelse. Det utbyggda systemet täcker hela Östersjöområdet. i väster upp till linjen Skagen —- Göteborg. och omfattar lastade oljetankfartyg på 20000 brutto- ton och mer samt lastade kemikaliefartyg och gastankfartyg på l600 brut- toton och mer. När det gäller kemikalietankfartygen omfattas de av rapporteringssystemet. om de för last av vissa särskilt farliga kemikalier. Rapporter skall lämnas av fartygen bl.a. när de kommer in i Östersjöområ- det. när de lämnar det och när de passerar andra rapporteringslinjer som har dragits upp i området. Positionsrapporteringssystemet skall enligt vad Östersjöstaterna har kommit överens om börja att tillämpas den I juli l98l och är tänkt som en försöksverksamhet under två år. Min förhoppning är att resultaten blir sådana att internationell enighet kan nås om en utvid- gning av systemet både geografiskt och i fråga om vilka fartyg som skall omfattas av systemet.

Jag vill också nämna att det efter ett svenskt initiativ pågår arbete med att utvidga Bonnöverenskommelsen till att även omfatta samarbete vid bekämpning av utsläpp i Nordsjön av andra skadliga ämnen än olja. Vid det samarbete som pågår inom FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrågor (lMCO) har Sverige dessutom tagit initiativ till och åtagit sig att leda utarbetandet av en handbok för bekämpning till havs av kemikalieutsläpp. [ det internationella samarbetet har Sverige över huvud taget varit mycket aktivt och genom sitt tekniska kunnande på bekämpningsområdet på ett gynnsamt sätt kunnat påverka utvecklingen. Enligt min mening bör man från svensk sida fortsätta att ta erforderliga initiativ. Samtidigt vill jag framhålla att det tar förhållandevis lång tid att få fram internationella överenskommelser.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 38

2.9. Anslagsfrågor FEMTONDE H UVU DTITELN

D. Räddningstjänst m. m.

[ budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100. bil.. 18. s. 102—106) har lagts fram förslag om anslag för räddningstjänst m.m. Vad gäller anslaget till Beredskap för oljebekämpning till havs m.m. har frågan om medel för budgetåret 1981/82 till anskalfning av bekämpningsanordningar och be- kämpningsmedel m.m. helt hänvisats till den proposition som nu är i fråga.

Jag har tidigare förordat lösningar av olika frågor som fordrar att de anslag som har föreslagits i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 behöver ökas. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet anhåller jag nu att få ta upp frågan om ytterligare medel för budgetåret 1981/82 till Statens brandnämnd och till Beredskap för oljebekämpning till havs m.m. Jag anhåller vidare om att få ta upp frågan om ett nytt reservationsanslag benämnt Strandbekämpningsbåtar.

D ]. Statens brandnämnd

1979/80 Utgift ] i 039 177 1980/81 Anslag 11 523 000 1981/82 Förslag 14049000 1980/81 Beräknad ändring 1981/82 Brand- Föredra- nämnden den Personal . ljlzindläggande personal 18 +2 - — Ovrig personal 15 +2 33 +4 _

Anslag Utgifter Lönekostnader 7 556 000 + 1 278 000 + 523 000 Sjukvård 6 500 + 2 500 Reseersättningar 184 000 + 43 000 + 6000 Därav utrikes rem/' (30000) (—) (—) Lokalkostnader 1 572 500 + 118 500 + 1 18 000 Expenser 1 835 000 + 601 000 + 83 000 Därav engångxulgifler (300 000) (_) Ersättning till kommuner för

lokaler och materiel. driv-

medel m.m. 315000 — _ Visst försöks- och utvecklings-

arbete m. m. 174 000 + 96 000 Diirar engångxttlgifter (100 000) Regionala förråd — +l 700000

ll 643 000 +2 043 000 +2 526 000

Upphördsmedel Försäljning av publikationer

m. m. 120000 ——

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 39

Jag har tidigare behandlat frågan om övningar för att den samlade beredskapsorganisationen för oljebekämpning och sanering skall kunna bli effektiv (avsnitt 2.6.3). Brandnämnden har innevarande budgetår under anslagsposten Visst försöks- och utvecklingsarbete m.m. 100000 kr. för regionala övningar inom räddningstjänsten och föreslås i budgetproposi- tionen få samma belopp för budgetåret 1981/82. Beloppet räcker till två tillämpade övningar och fyra ledningsspel. Samordningen av räddnings- tjänstinsatserna såväl till lands som till sjöss är enligt min mening mera komplicerad än den verksamhet som bedrivs enbart på land. Detta skulle tala för att det fordras flera samövningar. Jag anser emellertid att samma ambitionsnivå som gäller för de regionala övningarna på land får godtas. Detta medför att man kan genomföra ett ledningsspel inom varje tullregion varje år och en tillämpad övning vartannat år. Det förhållandet att övning- arna kommer ganska sällan bör enligt min mening i viss mån kunna avhjäl- pas t.ex. genom att länsstyrelser och kommuner som inte berörs av en enskild övning får delta som observatörer. Jag anser också att övriga räddningstjänstövningar bör kunna ge erfarenheter som är av värde vid bekämpning av oljeutsläpp. Enligt min mening bör sålunda brandnämnden tillföras ytterligare 100000 kr. för samordnade övningar av den samlade organisationen för bekämpning av miljöskadliga utsläpp som sker till sjöss.

Frågan om regionala förråd av bekämpningsmatericl är av väsentlig betydelse för att möta ett större oljeutsläpp när detta när stranden. Jag har tidigare föreslagit en uppbyggnad av sådana förråd och därvid förordat en utbyggnadstid på omkring tre år ( avsnitt 2.3.2 ).

Mot bakgrund härav beräknar jag medelsbehovet för utbyggnad av re- gionala förråd under budgetåret 1981/82 till 1.7 milj. kr.

Sammanfattningsvis bör - utöver vad som har föreslagits i budgetpropo- sitionen 1981 — på fi.irs1agsanslaget Statens brandnämnd för budgetåret 1981/82 anvisas ytterligare 1.8 milj. kr. Detta innebär en ökning av anslaget med 2526000 kr. i stället för den i budgetpropositionen upptagna ökningen 726000 kr.

D 2. Beredskap för oljebekämpning till havs m. m. 1979/80 Utgift 10567 593 1980/81 Anslag 12215000 1981/82 Förslag 14396000

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3 Kommundepartementet 40

1980/81 Beräknad ändring 198118! Generaltull- Föredra- styrelsen ganden Kostnader för bekämpnings- operationer 1 000 — — Kostnader för anlitande av kon- sulter och annan expertis 230000 + 21 000 + 166 000 Anskaffning av bekämpnings-

anordningar och bekämp-

ningsmedel m.m. 5 255 000 + |: 485 000 + 745 000 Tekniskt utvecklingsarbete och

forskning beträffande medel och metoder för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen. Vänern

och Mälaren 1 499 000 + 486 000 Drift och underhåll av teknisk

materiel för bekämpning av miljöfarliga utsläpp 5 230 000 + 2 590 000 + 1 270000

[2 215 000 + IS 582 000 +2 [8l 000

Generaltullstyrelsen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 anser generaltullstyrel- sen att anslagsposten Anskaffning av bekämpningsanordningar och be- kämpningsmedel m.m. bör öka från 5255 000 kr. till 17740000 kr. Styrel- sen har då inte beräknat medel för anskaffning av stora och medelstora miljöskyddsfartyg. Anledningen härtill är att föredraganden i budgetpropo- sitionen 1980 (prop. 1979/80: 100. bil. 18. sid. 104) anförde att anskaffning av ytterligare miljöskyddsfartyg. i enlighet med vad som har skett under senare år. borde kunna prövas som tidigareläggning av statliga beställning- ar.

För budgetåret 1981/82 begär generaltullstyrelsen medel för fortsatt an- skaffning av ljärranalysutrustning (1.7 milj. kr.), fem strandbekämpnings- båtar (2250000 kr.). tre bärplansförsedda sjöslädar (1.2 milj. kr.). sju mindre arbetsbåtar (1.2 milj. kr.). diverse oljebekämpningsmateriel (10390000 kr.) och kcmikalieskyddsmateriel (1 milj. kr.). Bland diverse oljebekämpningsmateriel ingår ersättningsanskatlhing av högsjölänsor. Enligt styrelsens mening bör denna materiel. som anskaffades under åren 1973— 1975. ersättas eftersom den har blivit försliten samt föråldrad från teknisk synpunkt.

Vad gäller miljöskyddsfartygen anser generaltullstyrelsen att fyra me- delstora fartyg är helt omoderna och kräver orimligt höga underhållskost- nader. Fartygen är f.d. tullkryssare som byggdes om för att provisoriskt kunna användas för oljebekämpning när beredskapen skulle byggas upp i början av 1970-talet. De svarar inte nu tillnärmelsevis mot de krav som måste ställas på fartyg av detta slag. Generaltullstyrelsen anser också att ett av de stora miljöskyddsfartygen behöver bytas ut. Ytterligare ett nytt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 41

medelstort fartyg behövs enligt styrelsens mening för att uppnå erforderlig beredskapsgrad.

Föredraganden

Vid behandlingen av oljeskyddsberedskapen till sjöss (" avsnitt 2.2 ) har jag redovisat min syn på inriktningen av beredskapen. Erfarenheterna från oljebekämpningsoperationcr både i Sverige och i utlandet visar att det behövs utrustning för bekämpning av miljöskadliga utsläpp vilken är an- passad till att användas i olika situationer. Det gäller bl.a. fartyg. länsor. upptagnings— och mottagningsanordningar. Utrustningen skall kunna sät- tas samman till bekämpningssystem som är anpassade till omständigheter- na i den aktuella oljespillsituationen. Förhållandena kan variera i betydan- de grad. Tullverkets kustbevakning har hittills utvecklat åtta olika be- kämpningssystcm. En översiktlig beskrivning av vilka komponenter som ingår i systemen. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.9.

Olje- och kemikaliebekämpningen till sjöss utförs av den personal som finns inom tullverkets kustbevakning. sammanlagt omkring 550 personer. Detta är enligt min mening vad som behövs för att utföra de uppgifter som bör fullgöras av kustbevakningen med anledning av olje- och kemikalieut- släpp till sjöss. Behovet av materiel är således anpassat till denna personal- styrka. Gcnom det intensiva arbete som nu bedrivs för att effektivisera bekämpningen har kustbevakningens stabssida kommit att belastas särskilt hårt. Forsknings- och utvecklingsarbetet för att förbättra bekämpningssys- temen samt samordningsarbetet inom landet och med andra länders orga- nisationer kräver stora arbetsinsatser. Enligt min mening är det nödvändigt med en förstärkning av kustbevakningsledningcn med vad som motsvarar en tjänst under en övergångstid på ett par år. Jag beräknar att 150000 kr. behÖVs för detta ändamål Linder anslagsposten kostnader för anlitande av konsulter och annan expertis. Jag vill framhålla att denna förstärkning även bör kunna göra det möjligt för kustbevakningen att i större utsträck- ning än tidigare medverka i exportfrt'imjande åtgärder på området. Svenskt kunnande på oljebekämpningens område står på en mycket hög nivå och har väckt stort intresse i andra länder.

Jag har tidigare anfört att det fortfarande kvarstår behov av att anskaffa materiel till tullverkets kustbevakning (avsnitt 2.2). Det gäller både er- sättningsanskaffning och nyanskaffning. Bland den materiel som behöver ersättas ingår högsjölänsor. Såsom jag redan har sagt är det viktigt med en effektiv övervakning av havet för att bl.a. förhindra avsiktliga utsläpp. Fortsatt anskaffning bör därför ske av den i Sverige utvecklade tjärranalys- utrustningen för spaning efter oljeutsläpp. såväl avsiktliga som oavsiktliga. Enligt min mening bör en fortsatt utbyggnad ske med både kemikalie- skyddsmateriel och oljebekämpningsmateriel, som t. ex. mindre arbetsbå- tar. länsor och oljeupptagare. För budgetåret 1981/82 beräknar jag kostna- derna för matcriclanskaffning till 6 milj. kr.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3 Kommundepartementet 42

Anskaffning av miljöskyddsfartyg bör som jag redan har framhållit ske som tidigareläggning av statliga beställningar. Jag återkommer till frågan om anskaffning av strandbekämpningsbåtar.

Genom den utökade övningsverksamhet somjag nu föreslår uppkommer ökade drifts- och underhållskostnader. Beställningen av ytterligare två miljöskyddsfartyg. som regeringen genom beslut den 18 december 1980 uppdrog åt generaltullstyrelsen att upphandla. medför dessutom kostnader som inte har beaktats tidigare. Anslagsposten drift och underhåll bör därför ökas med 500000 kr. utöver det belopp som har angivits i budget- propositionen 1981.

Sammanfattningsvis bör — utöver vad som har föreslagits i budgetpro- positionen 1981 — på förslagsanslaget Beredskap för oljebekämpning till havs m.m. för budgetåret 1981/82 anvisas ytterligare 6650000 (150000 + 6000000 + 500000) kr. Detta innebär en ökning av anslaget med 2181000 kr. i stället för den i budgetpropositionen redovisade minskningen med 4469000 kr.

D 7. Strandbekämpningsbåtar'

1981/82 Förslag 1 500000

Jag har framhållit att strandbekämpningsbåtar är av stor betydelse för bekämpningen i strandZonen och att det är angeläget att tullverkets kustbe- vakning får möjlighet till viss anskaffning av strandbekämpningsbåtar (av- snitt 2.2). Enligt min mening bör medel för anskaffning av sådana båtar tas upp på ett reservationsanslag. Detta ger bättre förutsättningar till en ratio- nell upphandling än om medlen anvisas som förslagsanslag.

Jag anser därför att medel för anskaffning av strandbekämpningsbåtar bör föras upp på ett särskilt reservationsanslag. Jag beräknar 1.5 milj. kr. för detta ändamål.

Hänvisningar till S2-9

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1.godkänna de riktlinjer för bekämpning av och sanering efter olje- och kemikalieutsläpp till sjöss somjag har förordat. 2.til| Statens brandnämnd för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 14049 000 kr.. 3.till Beredskap för olic/ukämpning till ltars m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 14396000 kr.. 4.till Strandbeka"nzpningshårar för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 1 500000 kr. ' Nytt anslag

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3 Kommundepartementet 43

4 Åtgärder för att minska utsläpp

Åtgärderna för att minska utsläppen inriktas på att dels förebygga olyckor, dels begränsa utsläppen vid de olyckor som trots allt kommer att inträffa. Dessa åtgärder kan rikta sig mot fartyget, farleden Och fartygets framförande. Det mest genomgripande förslaget är att inrikes sjötransporter av olja ska utföras med särskilt miljösäkra kusttankfartyg.

Den mest effektiva åtgärden mot de avsiktliga ut— släppen vore naturligtvis ett fullständigt respek— terat internationellt totalförbud mot alla utsläpp. Det föreslaget har framförts bl a av Nordiska Olje— skyddsunionen. Steget dit är dock långt. Andra åt— gärder måste därför vidtas. Delvis har de också olycksförebyggande effekt.

4.1.1. Miljösäkra kusttankfartyg (ref bil 5)

Kommittén har låtit Salén Technologies AB (SALTECB) belysa fartygsdelen i ett miljösäkert transportsystem for transport av oljeprodukter till i första hand Stock— holmsregionen. Studien redovisar de tekniska förut— sättningarna för att minska risken för oljeutsläpp i händelse av grundstötning och kollision,i fnmför allt skärgårdsfarleder. Dessa tekniska arrangemang tillämpas på ett tankfartyg av lämplig storlek för Oljetransporter från Göteborg/Brofjorden alterna— tivt-Rotterdam till Stockholm med hänsyn tagen till skärgårdsfarledernas begränsningar. Det förbättrade skyddet mot oljeutsläpp bedöms och kostnaden för transporter med ett sådant miljösäkert fartyg jäm— förs med ett i övrigt likvärdigt fartyg. Ett mot— svarande fartyg för mälartrafik diskuteras också. Även mindre fartyg för bl a vänertrafik kan konstrueras enligt samma principer.

I rapporten analyseras konstruktion, utrustning och egenskaper för ett miljösäkert tankfartyg på 30 000 ton dödvikt. Fartyget har längden 190—200 m, bredden 30—32 m och djupgåendet 10 m.

1 Riksdagen 1980/81. ! saml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 2

Den fara för miljön i skärgårdsfarleder som ett fartyg innebär kan ses som en samverkan av flera faktorer:

navigeringssäkerhet — manövrerbarhet utrustning skadetålighet — bärgningsbarhet

Navigeringssäkerhet

Fartyget uppfyller alla existerande och förutsebara krav på kommunikations— och navigeringsutrusning, inklusive kollisionsvarningsradar.

Manövrerbarhet

Fartyget har genom sitt högre fribord, både i las— tat och barlastat tillstånd, ett större vindfång i hårt väder. Fartyget är å andra sidan utrustat med framdrivnings— och styrutrustning som ger god manöv— rerbarhet. Styrsystemet och styrmaskineriet är dubblerat i enlighet med kraven i SOLAS—protokollet 1978. Rodret är eventuellt utrustat med klaffar för uppnående av maximal roderverkan också vid låga farter. Fartyget har ställbar propeller för att möjliggöra snabba effektförändringar. Dubbla pro— pellrar och roder har däremot inte ansetts nödvän— diga. Prioritering bör istället ges åt styrmöjlig— heterna, kompletterat med möjligheten att fälla ankare från bryggan. Med hänsyn till driftsäkerhe- ten hos moderna framdrivningsmaskinerier bedöms detta arrangemang erbjuda fullt tillfredsställande säkerhet mot manöveroduglighet som följd av bort— fall av framdriftsmaskineriet.

Fartyget har tvärpropellrar för— och akterut för att förbättra manövrerbarheten i hamn och minska beroendet av bogserbåtar.

Utrustning

Med utrustning avses i detta sammanhang fartygets medförda utrustningar och arrangemang för att före— bygga oljeutsläpp, såväl under rutinmässig drift som vid skador. Många av dessa utrustningar är an- givna i förutsedd lagstiftning och finns inskrivna i MARPOL— och SOLAS—konventionerna. Översiktligt bör fartyget vara utrustat med följande egenskaper och anläggningar i detta avseende.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 3

För uppfyllande av MARPOL Protocol l978:

— segregerad ballast med skyddsplacering — effektivt tankrengöringssystem med sloptankar dränersystem för lastpumpar och lastledningar * länsvattentank och länsvattenseparator i maskin— rummet oljehaltmätare för utsläppt vatten med automatisk stängning av överbordsventiler * gränsskiktmätare i sloptankar

För uppfyllande av SOLAS Protocol l978:

* inertgasanläggning för lasttankar och eventuellt för ballasttankarna * dubblerad styrmaskineriutrustning * dubbla radarutrustningar

övrig säkerhetshöjande utrustning:

* ballasttankarna anordnade i dubbelbotten och sidotankar * centralt gasmätsystem för ballasttankar * lossnings— och lastomfördelningsarrangemang som ej sätts ur funktion vid skrovskador och som har reservkraftkälla * utrustning för lossning av skadad tank * arrangemang för nödläktring till annat fartyg

Skadetålighgt

Fartyget är försett med dubbelbotten och sidotankar för att förhindra oljeutsläpp vid grundstötning respektive kollision. Dubbelbotten med två meters djup synes vara tillräckligt i minst 87 procent av grundstötningsfallen. Genom sekundära effekter såsom möjlighet till nödläktring och lastomfördelning kan effektiviteten av dubbelbottenarrangemanget i sin helhet uppskattas till minst 90 procent. "

Fartygets sidotankar med tre meters bredd skyddar mot oljeutsläpp vid kollision i ca 86 procent av fallen. Genom en relativt tät tankindelning och möjligheterna till nödläktring och lastomfördelning kan omgånget på oljeutsläpp vid de svårare skadorna begränsas.

Bärgningsbarhet

Tankfartyg med dubbelbotten har ofta ansetts vara svårare att bärga än de med enkelbotten därför att de senare vid skada förlorar en del av sin last och därmed vikt, medan dubbelbottenfartyget istället

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 4

förlorar en del av sitt deplacement och därigenom står tyngre på grundet. Om primärsyftet att hindra oljeutflöde vid grundstötningen har uppnåtts upp— vägs de eventuella negativa effekterna från bärg— ningssynpunkt dels genom att fartyget har fasta anslutningar för att blåsa tryckluft till skadade dubbelbottentankar, dels genom att fartyget har effektiva arrangemang för nödläktring.

Förslag

Transporter med ett miljösäkert fartyg som tillgo— doser väsentligt högre krav än MARPOL, SOLAS och Protocol l978 medför en måttlig ökning av transport— kostnaden. Denna ökning är mindre än variationen i transportkostnaden mellan fartyg av olika storlek, ålder, bemanning m m. Effekterna på miljön vid en olycka med ett miljösäkert fartyg blir betydligt mindre än vid en olycka med en annan typ av fartyg. Dessutom är fartygets utrustning i sig olycksföre— byggande. Jag föreslår att den svenska kusttanker- flottan förnyas med särskilt miljösäkra fartyg en— ligt de riktlinjer som SALTECH skisserat.

Ytterligare analys bör komma till stånd vad det gäller hur långt de tekniska kraven skall drivas. De extra säkerhetsåtgärderna måste vägas mot hur många ton oljeutsläpp som beräknas kunna förhindras. En sådan analys har inte gjorts. Det är också vik— tigt att notera att SALTECH—rapporten avser ett fartyg dimensionerat för Stockholmstrafik och dis— kuterar ett mälarfartyg. Kompletterande utredningar måste göras beträffande storlek och säkerhetsanord— ningar för mindre fartygstyper.

De stora kostnader och de miljöskador Som är före— nade med oljeutsläpp kan göra det nödvändigt att på sikt förbjuda transport av olja och kemikalier i bulk med andra änsärskilt miljösäkra fartyg. Ett sådant förbud skulle i så fall främst avse våra känsligaste skärgårdar och de stora insjöarna.

Vanligt beställarstöd förutsätts utgå för produk— tionen av miljösäkra tankfartyg om den sker vid svenska varv. Den sammanlagda merkostnaden där— utöver för ett tidigarelagt utbyte av hela den ak— tuella kusttankerflottan uppskattas till ca 50 milj kr. Totalt rör det sig om en tidigarelagd investering på 700—800 milj kr. Styrmedlen för att förnya kusttankertonnaget diskuteras i nästa av— snitt, 4.1.2.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 5

4.1.2. Beställarstöd och särskild farledsvaru- avgift (ref bil 13)

För att det miljösäkrare tonnaget snabbt ska tas i bruk för trafiken med oljeprodukter i våra känsli— gaste skärgårdar och i de. stora sjöarna bör ekono— miska styrmedel användas. Krav på fartygets kon- struktion kan nämligen "inte ställas på utländska fartyg såvida det inte är sanktionerat i interna— tionellt avtal. Ekonomiska styrmedel kan införas omgående.

Jag föreslår att anskaffningen av särskilt miljö- säkra tankfartyg stimuleras med vanligt och sär— skilt beställarstöd. För att erhålla beställarstöd bör redaren kunna redovisa en avvecklingsplan för det fartyg som ska bytas ut. Det särskilda stödet ska reducera kostnadsskillnaden mellan ett särskilt miljösäkert fartyg och ett fartyg byggt enligt ak— tuella konventioner (MARPOL och SOLAS med Protocol 1978).

Det finns vissa övergångsproblem när det gäller det särskilda beställarstödet. Risk föreligger att redare som överväger att förnya sina kusttankfartyg väntar med detta i avvaktan på riksdagsbeslut eller på att den vänerutredning som föreslås i avsnitt 4.1.10 ska slutföras. Det är angeläget att förny— elsen av tonnaget inleds så snart som möjligt och jag föreslår därför att särskilt beställarstöd ska kunna utgå retroaktivt för beställningar gjorda fr o m den 1 juli 1979.

Vidare föreslår jag att det för olja införs en sär— skild farledsvaruavgift i storleksordningen två till tre gånger nuvarande farledsvaruavgift. Av— giften avser att kompensera de högre kapital— och driftskostnaderna för de särskilt miljösäkra far— tygen. Denna särskilda farledsvaruavgift för olja utgår även för inrikes transporter och läggs för import och export av_oljeprodukter ovanpå nu gäl— lande avgift.

För att inte diskriminera svenska raffinaderier undantas import av råolja från den särskilda av- giften. Råoljeimporten sker främst till Göteborg och Brofjorden med mycket stora tankfartyg. Dessa kan knappast regleras med här diskuterade ekono— miska styrmedel. Hög säkerhet måste istället upp— rätthållas med farledsåtgärder, krav på fartygets framförande och hög insatsberedskap för eventuella olyckor.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 6

Den ekonomiska styreffekten kommer in på så sätt att för de särskilt miljösäkra fartygen utgår 100 procents rabatt på den särskilda farledsvaru— avgiften. För fartyg som uppfyller IMCOs bestämmel— ser för nybyggda fartyg blir rabatten 50 procent medan de fartyg som endast uppfyller IMCOs bestäm— melser för äldre fartyg inte erhåller någon rabatt. övriga fartyg förbjuds för transport av olja i sär— skild känsliga farvatten.

Denna särskilda avgift och reglering bör till en början gälla trafik med oljelast i Vänern, Mälaren och Stockholms skärgård. Avgiften bör beslutas nu och träda i kraft om tre år - detta för att ge tid för utbyte av tonnage. Avgiften bör sedan succes- sivt införas i andra delar av landet för sjötrans— porter av oljeprodukter. Formerna för klassning av fartyg, debitering och uppbörd fastställs av sjö— fartsverket under denna treårsperiod. Genom av— giftens utformning blir det ett redarintresse, inte primärt ett myndighetsintresse, att få fartyget hänfört till rabattklass.

Hänvisningar till S4-1-2

4.1.3. Kemikalietransport med specialfartyg

Ett specialfartyg för transport av utbränt kärn— bränsle projekteras f n i högsta säkerhetsklassen. Hanteringen av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall har ännu inte nått någon större omfattning i Sverige men behovavtransporter av utbränt kärn— bränsle kommer att föreligga 1981.

Ett specialfartyg för dessa transporter beräknas få ca 50 procents utnyttjandegrad. Jag vill därför peka på möjligheten att utnyttja ett sådant fartyg även för transporter av kemiskt avfall till central förvaring och behandling. Behandlingsanläggning— arna bör lokaliseras så att sjötransporter dit är möjliga. Även för transport av förpackat farligt gods, som idag transporteras med vissa färjelinjer, finns behov av specialfartyg. En påtaglig risk är annars att detta gods transporteras odeklarerat

på vanliga passagerarfärjor. Hänsyn till denna möj— lighet till kompletterande användning bör tas vid planering av specialfartyget.

Jag föreslår att programrådet för radioaktivt av— fall och Svensk kärnbränsleförsörjning beaktar denna kompletteringsanvändning av ett specialfar— tyg för utbränt kärnbränsle.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 7

4.1.4. Arbetsmiljön ombord

Den mänskliga faktorn har angetts som orsak till huvuddelen av sjöolyckor. Bakom den mänsliga faktorn döljs ofta en otillfredställande arbetsmiljö.

De ombordanställda har sin arbetsplats, bostad och fritidsvistelse på fartyget. Fartyget är därigenom i stor utsträckning ett slutet samhälle som är be— tingat av arbetet. Kontinuerligt buller, vibrationer och sjögång utgör yttre faktorer i denna miljö. De anställda utsätts för en sammansatt påverkan av des— sa faktorer, vilket utöver psykiska och medicinska effekter kan ha betydelse för sjösäkerheten.

Det är viktigt att intensifiera arbetsmiljöforskning— en kring fartygsarbetet. Två problemställningar bör därvid ges förtur, nämligen teknikens anpassning till människan (buller, brygg— och kontrollrumsmiljö, giftexponering, åtkomlighet och framkomlighet i ma— skinrum) och de psykosociala problem som är förenade med fartyget som arbetsplats, bostad och fritidsmil— jö. Särskild uppmärksamhet bör liksom i landtrafik ägnas alkohol som trafiksäkerhetsproblem.

Det omfattande arbete som bedrivs inom fartygsmiljö— utredningen, arbetarskyddsfonden och sjöfartens ar— betarskyddsnämnd utgör en bra utgångspunkt förvidare insatser att förbättra arbetsmiljön ombord i svenska fartyg. Kraven på bättre arbetsmiljö måste givetvis skärpas även internationellt. Här är ILO och de fack— liga organisationerna garanter för offensiva insat— ser.

Sjöfartens arbetsmiljöproblem bör ägnas ökad upp— märksamhet. Jag föreslår att detta sker genom ar- betarskyddsfonden och bl a som s k deltagandeforsk— ning. Förslagsvis bör åtgärderna inledningsvis ta i anspråk ca två milj kr ur fonden.

4.1.5. Trafikövervakning ' (ref bil 6 "och 10)

Trafikö/ervakning, som vanligen indelas i trafik— information och trafikledning, har sedan länge varit en nödvändighet för flygsäkerheten. Nästan alla fartyg är numera utrustade med VHF—radio. Fas— ta radarsystem är i stor utsträckning utbyggda langs vara kuster. Förutsättningarna finns därige- nom att etablera och utveckla trafikövervaknings— system även för sjöfarten.

Trafikinformation utövas genom att en trafikccntral på grundval av främst uppgifter från rapporterande fartyg ger trafikanter upplysningar om trafikbilden

X

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 8

i en farled. Trafikledning innebär att man också ger aktiva rekommendationer till fartygen med i vissa fall både fart— och kursangivelser. Trafik—. ledning förutsätter tillgång till radarinformation.

Trafikövervakningssystem med varierande ambitions— nivå har byggts upp i de flesta större världshamnar och deras tillfartsleder.

Sjöfartsverket har tillsatt en arbetsgrupp för ut— veckling av trafikinformationssystem. Under 1978 startade en försöksverksamhet med trafikinformation för Bråviken med en informationscentral placerad på Hävringe.

Trafikövervakning har en olycksreducerande effekt i farVatten med hög trafikintensitet och i andra far— vatten där stor olycksrisk föreligger t ex i svår- navigablafarleder. Den information befälhavaren får genom ett trafikövervakningssystem ger ett bättre beslutsunderlag vid framförandet av fartyget och minskar risken för olyckor. I de utländska farvatten där trafikövervakning tillämpas har man goda erfa— renheter. Jag anser därför att trafikövervakning bör användas i väsentligt ökad utsträckning. övervak— ningen kan avse trafiken till havs eller i farleder.

Utsjöövervakningen behandlas i detalj av sjöövervak— ningskommittén (SÖK), varför jag här endast i kort* het kommer att diskutera den. Jag förutsätter att SÖK i sitt betänkande kommer att redovisa sådana system. Utsjöövervakning är väsentlig även från miljövårdssynpunkt. Således går omfattande trafik med miljöfarlig last t ex söder om öland och syd— ost om Gotland. Infarten i östersjön genom öresund går i ett område där trafikövervakning är nödvändig av miljövårdsskäl och p g a trafikintensiteten. Posi- tionsrapporteringssystemet inom östersjökonventio— nens ram bör enligt min mening snarast komma till stånd.Jag anser att rapporteringssystemet bör ut— vecklas mot ett trafikinformationssystem för öster— sjön. Riskerna med t ex den tunga oljetrafiken till öststaterna och Finland visar på vikten av en sådan utveckling. Det kan övervägas om Sverige skall er— bjuda sig att bygga upp ett sådant trafikinforma— tionssystem lokaliserat till exempelvis Gotland.

Mot bakgrund av det stora antalet olyckor och till— bud som inträffat i Göteborgs och Stockholms skär— gårdar anser jag att trafikövervakning för farle— derna i dessa områden bör ges hög prioritet. Där sker dessutom omfattande oljetransporter med stora fartyg. Risken för utflöde av olja i samband med kollisioner och grundstötningar är påtaglig. över— vakningens utformning utreds f n av sjöfartsverket.

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 9

Den höga trafikintensiteten och komplicerade trafik- bilden i Öresund samt det stora antalet tillbud som förekommer där motiverar också inrättandet av en trafikövervakningscentral i detta område. Jag för— utsätter att SÖK utformar den av SÖK föreslagna informa- tionscentralen i Malmö så att den kan utöva effek— tiv trafikövervakning i öresundsområdet.

Jag anser att de föreslagna trafikövervakningssys- temen för farlederna inledningsvis bör utformas för trafikinformation men bör snabbt utvecklas för tra— fikledning.

Trafikövervakning är ett viktigt moment i säker— hetsarbetet med en farled. övriga moment, t ex sjö— mätning, planering och drift av säkerhetsanstalter och lotsning är uppgifter som naturligt hör hemma hos sjöfartsverket. Jag anser därför att sjöfarts— verket, och i framtiden den föreslagna nya kust— och sjöfartsmyndigheten, ska vara huvudman för ut— veckling och drift av farledernas trafikövervak— ningssystem. I Göteborgsområdet har frågan om hu- vudmannaskapet i ett årtionde försvårat en snabb lösning av detta angelägna säkerhetsproblem; Jag är dock medveten om att en stor del av den infor— mation som flyter genom ett system för farledsöver— vakning är nära anknuten till och av stort värde för terminalfunktionerna. Hämnarna, men även reda— re, speditörer, stuveriföretag osv är intressenter i denna information. Behovet av samVerkan är uppen— bart, men säkerhetsfunktionen är primär varför sjöfartsverket bör vara huvudman. Jag föreslår där— för att regeringen beslutar att sjöfartsverket ska vara huvudman för trafikövervakningen även i Göte- borgsområdet.

Kostnaderna för de föreslagna trafikinformations- systemen för Göteborgs och Stockholms skärgårdar är helt beroende av vilken ambitionsnivå som väljs. En låg ambitionsnivå innebärande manuell markering av fartygens rörelser på en tavla innebär i stort sett inga investeringskostnader, medan ett radar— och datorbaserat system betingar stora kostnader. Kostnaderna kan beräknas först sedan den närmare utformningen gjorts av trafikövervakningen i far— lederna till Göteborg och Stockholm. Jag förutsät— ter att systemen utnyttjar datorteknik och för Göteborgs del dessutom radar.

I handlingsprogrammet bör 12 milj kr reserveras för trafikövervakningssystem i Göteborgs— och Stock— holmsområdena.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 10

Hänvisningar till S4-1-5

  • Prop. 1980/81:119: Avsnitt 4.1.15

4.1.6. Trafikövervakning i Kalmarsund (ref bil 6 och 10)

Trafiken i Kalmarsund uppvisar en hög frekvens av grundstötningar och grundkänningar. Visst lotstvång råder.0mkringliggande kust— och skärgårdsområden är skyddsvärda. Jag har i föregående avsnitt redo— visat min uppfattning om trafikövervakningens olycks— reducerande effekt. Jag anser därför att trafiköver— vakning bör införas även i Kalmarsund. Systemet bör utformas av sjöfartsverket. Jag anser att övervakning— en bör kunna utformas relativt enkelt. Varken radar eller dator torde vara nödvändig.

Kostnaden beräknar jag till 500 000 kr.

4.1.7. Vägvalsstyrande avgift (ref bil 13)

Transportvägar där riskerna för miljöskador är stora bör beläggas med en högre avgift än transportvägar med små risker. Avgiften ska alltså medverka till ett miljöbetingat vägval. Ett sådant avgiftssystem kan komplettera en direkt trafikreglering. Som ett till- lämpningsexempel kan nämnas Kalmarsund. En farleds- avgift för att passera Kalmarsund skulle leda till färre passager och mindre miljörisker. Vid hårt väder finns dock möjligheten att gå genom Kalmarsund mot avgift. Om avgiften har rätt storlek medför den att Vägvalet minimerar miljörisken.

Jag anser ett sådant avgiftssystem värt att pröva och föreslår därför att en vägvalsstyrande avgift ut- formas avseende Kalmarsund i syfte att minska genom— fartstrafiken främst avseende miljöfarliga transporter. Trafiken går då också längre ut från norra Kalmar läns kust, som i den fysiska riksplaneringen redovisas som obruten kust och därigenom särskilt skyddsvärd. Kalmarsundsområdets miljökänslighet och höga olycks— tal är avgörande för detta förslag.

I avsnitt 4.1.14 föreslås en utökning av lotstvånget i Kalmarsund. Den här föreslagna vägvalsstyrande av— giften bör läggas ovanpå lotsavgiften. Det i före— gående avsnitt föreslagna trafikövervakningsystemet för Kalmarsund utgör stöd för ett avgiftssystem. Genom trafikövervakningen erhålls nämligen den nöd— vändiga kontrollen av genomfartstrafiken.

Införande av en vägvalsstyrande avgift innebär inte någon nettokostnadsökning.

4.1.8 Trafikseparering i öresund (ref bil 13)

öresund är ett av de livligaste trafikerade farvatt— nen i världen. Omkring 30 000 fartygspassager sker varje är förbi Malmö—Köpenhamn. Därtill kommer en

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet ll

intensiv, korsande färjetrafik. Fartygens storlek, djupgående och fart har ökat liksom antalet olje—, kemikalie- och gasfartyg. Den höga trafikintensiteten gör att faran för kollisioner och grundstötningar är stor, särskilt under dåliga väderleksförhållanden. Årligen inträffar ett antal sjöolyckor i öreund, hit— tills dock inte någon allvarligare miljöolycka. Risk— nivån är emellertid oacceptabelt hög, varför åt- gärder måste vidtas.

Erfarenheterna av trafikseparering är att såväl kollisioner stäv mot stäv som grundstötningar radi- kalt minskat. I Engelska kanalen och södra Nordsjön infördes trafikseparering 1967. En studie av kolli- sionerna i området under perioden 1957—1976 utvisar att antalet kollisioner stäv mot stäv har minskat från 110 till 17 per år.

Längs svenska kusten finns trafikseparering i fyra områden. Någon utvärdering har inte gjorts. Ingen kontinuerlig övervakning finns i dessa stråk i mot— sats till i Engelska kanalen. Detta måste vara en viktig uppgift för ett havsövervakningssystem.

I norra delen av öresund och söder om Falsterbo tillämpas för närvarande trafikseparering. Denna radarövervakas från kustbevakningens sambandscentral i Glumslöv. I en gemensam svensk-dansk arbetsgrupp (öresundsgruppen) diskuteras att utöka trafiksepa— reringen till att omfatta hela öresund med Ven som naturligt separeringsområde. Drogdenrännan på den danska sidan Skulle reserveras för sydgående trafik och Flintrännan på den svenska sidan för nordgående. Något gemensamt slutgiltigt förslag har ännu inte utarbetats. För att ett sådant förslag skall kunna realiseras krävs först en fördjupning av Flint— rännan till minst samma djup som Drogden, d v s åtta meter.

Kostnader för breddning och fördjupning av Flint— rännan och kostnaden för ändrade fyrarrangemang beräknas till 15 milj. kr. Mot denna kostnad bör ställas minskade skador på fartyg. last och be— sättning samt minskade miljöskador. Om antalet kolli— sioner och grundstötningar halveras dröjer det upp— skattningsvis 20 år innan åtgärden blivit lönsam. Om hänsyn tas till minskade miljöskador är den lön— sam tidigare.

Erfarenheterna av trafikseparering är goda. De stora miljöriskerna i Öresund kan inte godtas. Jag före— slår att trafikseparering snarast införs i hela öre- sund, vilket möjliggörs genom att Flintrännan för— djupas till åtta meters djupgående. Det bör under— sökas om kostnaderna kan fördelas mellan Sverige och Danmark.

:Prop. 1980/81:119 .Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 12

4.1.9 Förbud mot bulktransporter av A- och B— klassificerade kemikalier (ref bil 2)

Kemikalier som sjötransporteras i bulk hänförs med avseende på miljöfarlighet till klass A—D av GESAMP som är ett till FN knutet särskilt expert— organ. Till kategori A förs ämnen som bioackumuleras och som är i hög grad giftiga för vattenlivet. Till kategori B förs ämnen som bioackumuleras under viss tid och som är måttligt giftiga för vattenlivet.

Enligt tillgänglig statistik transporteras i dag till svenska hamnar tre kemikalier av kategori A och nio av kategori B. Samtliga dessa A—ämnen är tyngre än vatten och har låg löslighet i vatten. För de flesta B—ämnen gäller samma sak. Flertalet av A— och B-ämnena är svårnedbrytbara.

Vi har för nävarande inte kunskaper om dessa ämnens miljöeffekter eller hur ekosystem reagerar på ut— släpp av olika storlek. Transporternas omfattning är betydande bl a på Vänern.

Jag föreslår därför att förbud med dispensregler in— förs för bulktransport av A— och B-klassificerade kemikalier. Särskilda dispensregler innebärande höj— ning av nuvarande säkerhet utarbetas och admini— streras av sjöfartsverket. Ett dispensvillkor bör vara att uppgift lämnas i förväg om fartyget och dess väg, varuslag och mängd. Detta ger en aktuell helhetsbild av transporterna.

Administrationskostnaderna uppskattas till 100 000 kr per år.

4.1.10 Handlingsprogram för Vänern och Göta älv (ref bil 2)

Miljöriskerna i Vänern och Göta älv är i många av— seenden speciella och-allvarliga och i samband med sjötransporter dåligt kända. Flera grundstötningar inträffar varje år i flera fall under omständig— heter som inte borde föranleda'olyckor. Frågor om Oljeskydd, resurser för olje— och kemikaliebekämp— ning och administration behöver belysas ytterligare. Vattenvärnet har lämnat synpunkter på detta till regeringen i en skrivelse som delgivits MIST. Fler miljöfarliga ämnen än tidigare transporteras i dag på Vänern och Göta älv. Riskerna för utsläpp av olja och kemikalier vid sjötransporter har kommit mer i förgrunden sedan de landbaserade utsläppen åtgärdats. Utsläpp vid sjötransport av olja och kemikalier utgör hot mot bl a vattenförsörjning, ' fiske, naturskydd och rekreation.

Många myndigheter, samarbetsorgan och organisationer har intressen att bevaka i området kring Vänern

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 13

och Göta älv. Åtskilliga utredningar har gjorts an— gående Vänern och Göta älv, men någon sammanställning av uppgifterna har inte skett. Mot denna bakgrund bör nu en särskild åtgärdsinriktad studie av Vänern—Göta älvområdet genomföras. En sammanställning av tidigare utredningar bör göras och leda till en bedömning av på vilka punkter underlag saknas. Syftet med studien bör vara att ett konkret handlings— och samarbets— program för hela vattenområdet läggs fram.

Exempel på frågor som bör tas upp är transportmönstret för miljöfarligt gods i och omkring Vänern och Göta älv för att diskutera utbytbarheten mellan sjö— och landtransporter, den totala föroreningssituationen när det gäller utsläpp såväl från fartyg som från landbaserade källor samt sjötransportsystemet i dess helhet méd avseende på t ex fartyg, farleder, lots— ning, bärgning samt bekämpnings- och saneringsbered— skap.

Under 1979 kommer en särskild hamnplanering att göras i berörda län. En samordning bör ske mellan denna hamnplanering och den här föreslagna studien.

Studien bör genomföras av en arbetsgrupp bestående av representanter för berörda länsstyrelser i om- rådet, kustbevakningen och Vänerns seglationsstyrelse. Gruppen bör ha möjlighet att adjungera representant— er för andra intressenter, t ex sjöfartsverket. Trollhätte kanalverk och Vänerns hamnförbund. Till gruppen bör knytas en heltidsarbetande sekreterare.

Vänern—Göta älv-studien har bedömts kunna genomföras inom ungefär'ett år. Kostnaderna har uppskattats till 300 000 kr för sekreterare, utskrifter, med— verkan av personer utanför länsstyrelserna m m. Länsstyrelsernas medverkan i övrigt förutsätts dock bekostas av dessa. Länsstyrelsen i Värmlands län bör vara sammankallande.

Hänvisningar till S4-1-7

4.1.11. Miljösäkra oljetransporter till Stockholmsområdet (ref bil 5 och 7)

Nuläge

Stockholms skärgård är en särskilt känslig miljö && föroreningar av olika slag medför stora skador. Oljeskadorna är ett växande miljöproblem. Olja kom— mer både från landbaserade utsläppskällor och från sjöfarten. Utsläppen leder till kortsiktiga och lång— siktiga effekter. Tankfartygsolyckor intar en sär— ställning genom att de ibland leder till stora ut— släpp med påtagliga kortsiktiga effekter. Fartygs— transporterna av olja till Stockholm är omfattande, ca 4,8 milj ton per år till Stockholm.

Även annan sjötrafik än oljetransporter till Stockholm och sjö—

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.l Jordbruksdepartementet l4

trafik till andra hamnar har medfört oljeutsläpp som drabbat skärgården hårt. Statistiska uppskattningar antyder att den relativa Frekvensen oljeutsläpp-över 100 ton för fartygstra— fiken i Farlederna till Stockholm varit Fyra gånger större än genomsnittet för hela landet. Jag anser att miljöriskerna med nuvarande oljetransporter genom Stockholms skärgård inte är acceptabla. Detta har också länge hävdats i den allmänna debatten.

I MISTs direktiv anges att begränsningar av fartygs— transporter av olja kan vara aktuella i vissa särskilt känsliga vattenområden och att för— och nackdelar med alternativa transportsystem bör be— lysas. Kommittén har därför uppdragit till Transport— forskningskommissionen (TFK) att utveckla en generell analysmodell för transport och lagring av olja samt att göra en specialstudie av oljetransporterna till Stockholmsområdet (bilaga 7). Denna studie har del— finansierats av Stockholms läns landsting med 120 000 kr och avses ingå i underlaget för diskussioner och beslut om den regionala planeringen, särskilt då hamnplaneringen. En länshamnsutredning pågår för när- varande under medverkan av Stockholms läns landsting och berörda kommuner. oljetransporterna utgör en viktig del av underlaget för hamnverksamheten i regio— nen, varför valet av transportalternativ påverkar hamnstrukturen och får regionalpolitiska effekter.

Alternativ

Under den senaste tioårsperioden har i den allmänna debatten en för hela Stockholmsregionen gemensam oljeterminal i Nynäshamn ofta anförts som en lösning av oljeskadeproblemet. Någon systematisk analys av detta alternativ har dock inte redovisats. Stockholms— området tillförs nu oljeprodukter främst genom far— tygstransporterna till de fem depåerna Loudden, Värtan, Kvarnholmen, Berg och Rasta. Några storför— brukare får också direktleverans med fartyg. En be— tydande och genom-beredskapslagring ökande tillförs— el sker också över Nynäshamn, där olja raffineras och transporteras vidare med tankbil och mindre tankfartyg.

Målen måste vara dels att oljeutsläpp och oljeskador i Stockholms skärgård snabbt minskas drastiskt, dels att oljetillförseln tryggas till lägsta möjliga sam— hällsekonomiska kostnad. Oljeskadorna utgör nu en hög samhällsekonomisk kostnad.

Två huvudalternativ kan diskuteras — fortsatta fartygs— transporter till Stockholm med kraftigt höjd miljö- säkerhet och en för regionen gemensam oljeterminal i Nynäshamn. För det senare alternativet har järn— väg och rörledning diskuterats för transporterna från Nynäshamn till Stockholm.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 15

TFK beskriver konsekvenserna för oljetransporterna till Stockholmsregionen vid alternativa transport— system. För varje alternativ uppskattas, dock med stor osäkerhet, konsekvenserna för miljörisker och transportkostnader. Enligt TFK ger specialfartyg till Stockholm med nu gällande förutsättningar väsentligt lägre kostnader än nynäshamnsalternativen. Utsläppsreduktionen är av samma storleksordning för det särskilt miljösäkra fartyget som för nynäshamns— alternativen. Dock hamnar utsläppen i något olika områden vilket måste tillmätas viss vikt. Jag vill betona att osäkerheten i uppskattningarna är stor beroende på val av utgångspunkter och på värderingar.

Med utgångspunkt i TFKs studie samt behovet av snab— ba åtgärder och flexibilitet för framtida ändringar i transportsystemet förordar jag fortsatt fartygs- transport av olja till Stockholm. Ett absolut vill- kor är då att miljösäkerheten vid sjötransporterna omedelbart höjs mycket kraftigt. Om nu föreliggande förutsättningar ändras väsentligt beträffande bl a energiteknisk verksamhet i Nynäshamn och oljebransch— ens struktur kan slutsatsen komma att bli en annan. Jag har dock bedömt att andra förändringar inte kan genomföras lika snabbt som ändringar i sjötransport— systemet. Rörtransporter från Nynäshamn till Stock— holm skulle, förutom att de rent allmänt är svårig- heter med många olika produkter i flera relationer, innebära betydande omställningsproblem i Stockholms— regionen, omställningar som måste planeras över något längre tid. Ett rörtransportsystem kan som jag ser det bli intressant i ett 5—10 års perspektiv. Åtgärder mot miljörisker i våra skärgårdsområden måste emellertid genomföras snabbare.

De säkerhetshöjande åtgärderna för sjötransporter avser fartyget, farleden, fartygets framförande och bekämpningsberedskapen. De har betydelse också för andra fartygstransporter och för miljösäkerheten i andra farledsområden. TFKs rapport visar att det förordade alternativet med stor sannolikhet ger den lägsta kostnaden per ton eliminerat oljeutsläpp.

(se avsnitt 2.384 1 bilaga 7). Det bör dock noteras att det med hänsyn till miljöns känslighet inte saknar betydelse var utsläppsreduktionen sker.

Transporterna av olja till Stockholm bör ske med särskilt miljösäkra tankfartyg som hänvisas till en farled. Denna bör erbjuda kort transportväg genom skärgården varför jag förordar att de miljöfarliga transporterna koncentreras till Sandhamnsleden. som är 43 sjömil. Alternativet Landsort—Dalaröleden är nästan dubbelt så lång (81 sjömil) och passerar fler miljökänsliga områden. Landsort—Dalaröleden måste dock upprätthållas vid ishinder i Sandhamn och för oljetransporter mellan Nynäshamn och Stockholm.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet l6

Det miljösäkra fartyg som förordas har skisserats av Salén. Technolgies AB (bilaga 5). Fartyget är i storleksordningen 30 000 ton dödvikt och ryms väl inom existerande farledsbegränsningar. Djupgåendet är 10 m vilket understiger i Sandhamnsleden nu tillåtet djupgående på ll m. Fartyget är skisserat med dubbel botten och dubbel fartygssida, vilket ger stor säkerhet mot oljeutsläpp i.samband med grund— stötning och kollision. Fartyget har i övrigt kon— struerats och utrustats med säkerhetsarrangemang som väsentligt överstiger vad som krävs i inter- nationella konventioner.

Upprustningen av Sandhamnsleden bör omfatta bl a bättre utmärkning genom ytterligare ett femtontal isbojar som kan ligga ute året runt, kompletterande ramning och sjömätning samt bättre sjökort. Bort— spränging av grund och muddringar av vissa land— grundningar särskilt i Sandhamnsområdet bör också övervägas. En utökad trafikinformation bör införas med sikte på övergång till trafikövervakning snarast. Trafikföreskrifter bör upprättas för far— ledsområdet i vilka regleras t ex anmälningsskyldig— het, restriktioner för fartygstrafik med hänsyn till väder— och ljusförhållanden, hastighetsbegränsningar, restriktioner för timmersläp, läktring av oljelast m m. Lotstvånget bör utökas framför allt för ut— ländska fartyg, särskilt då sådana med miljöfarlig last, för stora torrlastfartyg och för fartyg med otillräcklig utrustning eller bemanning. Lotsningen bör utvecklas och samordnas med trafikinformation/

trafikövervakning.

Bekämpningsberedskapen för oljeutsläpp kommer att förbättras genom att kustbevakningen under budget— året 1979/80 kommer att anlägga en regionbas på Djurö i nära anslutning till Sandhamnsleden. Där kommer bekämpningsresurser av betydande omfattning att stationeras, t ex miljöskyddsfartygen Tv 04 och Tv 021, personal och materiel.

Vidare förutsätter jag att en väsentligt utvecklad beredskapsplanering sker genom länsstyrelsens för— sorg. I den bör regleras samarbetet mellan kustbe— vakningen, kommunerna, försvaret, bärgningsbolag, saneringSföretag, miljöexpertis m fl. De betydelse— fulla insatser som skärgårdsbor och frivilliga kan göra ska också beaktas i planeringen. Som underlag för bekämpningsarbetet bör snarast upprättas en miljöatlas genom länsstyrelsens försorg i vilken särskilt känsliga miljöområden i skärgården redo-

visas. -

I syfte att ytterligare utveckla miljösäkerheten vid oljetransporterna till Stockholmsområdet bör Nynäshamn successivt utvecklas som kompletterande oljeterminal och energitekniskt centrum. Någon

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 17

ytterligare stor oljeterminal i regionen bör inte etableras. Däremot bör en begränsning av antalet depåer eftersträvas eftersom vissa av dem har ett från miljösynpunkt dåligt läge. En ökande beredskaps— lagring ger styrmöjligheter för ett miljösäkrare transportsystem. statsmakterna bör också från miljö— synpunkt påverka strukturförändringen i oljebransch- en. För Stockholmsregionen kan en sådan påverkan få stor miljöeffekt.

Jag föreslår att Stockholmsregionens oljeförsörjning på 5—10 års sikt sker med sjötransporter med kraftigt höjd miljösäkerhet. För försörjningen på längre sikt bör även andra alternativ komma i fråga.

Kostnaden för de ytterligare farledsåtgärderna m m uppskattas till 500 000 kr per år. De föreslagna åtgärderna diskuteras mera generellt i andra an— snitt i betänkandet, där också kostnader redovisas.

Landsort—Södertälje och Mälaren

Sörmlands skärgård och Mälaren är två av landets primära rekreationsområden. Genom dessa går omfat— tande miljöfarliga transporter av främst olja till bl a Nynäshamn, Södertälje och Mälaren. Kraven på säkerhet vid dessa transporter måste sättas högt. Stora oljeutsläpp har under senare år inträffat i farleden Landsort—Södertälje medan Nynäshamns— området och Mälaren drabbats endast av mindre utsläpp.

TFK har diskuterat även Mälarregionens oljeförsörj— ning och som alternativ ställt särskilt miljösäkra tankfartyg och'blocktåg från Göteborg till Västerås. Minskningen av oljeutsläppen och kostnaden för denna är av samma storleksordning för alternativen, varför jag förordar ytterligare analyser av dessa. Därvid måste Mälarens roll som vattentäkt särskilt beaktas.

Södertälje kommun har i rapporten ökad säkerhet i farleden Landsort—Södertälje och i Mälaren (jan 1979) redovisat förslag till åtgärder. Rapporten är in— tressant. Förslagen, som bör prövas i ett vidare sammanhang när rapporten överlämnas till regeringen, är bl a att

- farleden Landsort—Södertälje rätas ut och ges partiell trafikseparering, positionssäkra farleds— märken och ev kabelnavigering lotstvång och trafikövervakning skärps kraven Skärps för farligt gods—transporter reäurserna för beredskap och bekämpning förstärks oc — länsor ska medföras i fartyg som trafikerar Mälaren med oljelast

Prop. 1980/81:119 Bilaga l..l Jordbruksdepartementet 18

Jag tillstyrker att materialet tas med som under— lag att beaktas vid upprättandet av ett handlings— program för miljösäkra sjötransporter. 4.1.12 Mycket stora tankfartyg i östersjön

I samband med energikommissionens arbete utfördes bedömningar av risken för stora utsläpp av olja och de ekologiska effekterna därav. Kommissionen studer— ade dels en tänkt tankfartygsolycka med utsläpp av 75—100 000 ton råolja vid Norra Midsjöbanken, dels en hypotetisk förlisning med avsevärda utsläpp av brännolja vid Hävringe. Miljöeffekterna innebär att vissa arter riskerar att helt slås ut, att skador uppstår på fiskproduktion m m. Strandzon- ens återhämtning kan ta tiotals år.

Från sjöfartshåll hävdas ofta att olycksrisken med mycket stora tankfartyg i östersjön är lägre än med mindre fartyg. De totala utsläppen vid visst transportarbete skulle också bli lägre. Grundstöt— ning, kollision, brand och explosion kan dock inte uteslutas. Risk, om än liten, finns således för oljeolyckor med extremt stora oljeutsläpp. Det är härvid inte tillräckligt med åtgärder som nedbring— ar risken. Jag anser inte, mot bakgrund av de kata— strofala följderna av extremt stora utsläpp (över 10 000 ton), att ens mycket små risker för att detta skall inträffa kan godtas. Enda sättet att helt eliminera risken är att ta bort den risk— alstrande faktorn nämligen trafiken i östersjön både med mindre tankfartyg som inte är miljösäkra och mycket stora fartyg med olämplig tankstorlek och tankplacering eller låg säkerhetsnivå i övrigt. Hård trafikreglering kan också behövas.

För svenskt vidkommande bör inte största tillåtna djupgående för östersjöhamnarna ökas. Bärgning och reparation av mycket stora tankfartyg i östersjön erbjuder stora svårigheter. Sjömätningen är inte så fullständig att en extrem säkerhet kan upprätt- hållas. Beredskapen mot mycket stora oljeutsläpp är helt otillräcklig.

Jag föreslår därför att Sverige i östersjökommis- sionen tar upp frågan om reglering av trafiken med mindre miljösäkra eller mycket stora tankfartyg i östersjön i syfte att eliminera risken för extremt stora utsläpp.

4.1.13 Trafikförcskrifter om bl a fartygs— storlek

Under en lång följd av år har storleken hos de fartyg som trafikerar Sverige successivt ökat. En fortsatt ökning av storleken ter sig sannolik. Denna utveckling leder till att allt större fartyg

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 19

kommer att framföras i farleder som ursprungligen planerades under helt andra förutsättningar.

Vid vissa lotsplatser tillämpas storleksrestriktion— er bl a med hänsyn till olika sikt— och väderför— hållanden. Dessa restriktioner är vanligen inte formellt fastställda utan har snarast karaktären av praxis. Restriktionerna gäller dessutom endast

de fartyg som anlitar lots. Normalt är lotsens er— farenhet och omdöme avgörande för lotsningens ut— förande. En formellt fastställd regel kan i ett osäkert läge underlätta och avgöra lotsens ställ— ningstagande.

Dessa storleksrestriktioner bör ingå i trafikföre— skrifter för varje farledsområde, vilka också kan ta upp t ex trafikinformation. anmälningsskyldighet, lokalt lotstvång, trafikregleringar etc.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag att trafik— föreskrifter bör fastställas för varje farleds— område. Kostnaden för detta uppskattas till 300 000 kr per år.

Hänvisningar till S4-1-11

4.1.14. Lotsning (ref bil 4 och 6)

IMCO har i rekommendationer särskilt understrukit vikten av att lots finns tillgänglig och utnyttjas av fartyg i svårnavigabla vatten. Behovet av att anlita lots har dessutom påverkats av ökande far- tygsstorlekar och större fartresurser. Transporter— na av farligt gods har också ökat.

Lotsen är väl förtrogen med farleden, dess djup och bredd, strömförhållande, aktuella vattenstånd m m och trafikbilden i farleden. Lotsen medverkar till att kommunikationen mellan fartygen och med trafikinformationscentraler fungerar tillfreds— ställande. Dagens fartyg är bemannade med relativt liten personal. Lotsens medverkan som befälhavarens rådgivare utgör en förstärkning av säkerhetstjänsten på bryggan. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen är fort— och vidareutbildning av lotsar en viktig uppgift. Härvid utgör de simulatorer som byggts upp vid bl a sjöbefälsskolorna i Göteborg och Stockholm viktiga hjälpmedel.

Rent allmänt anser jag att lotsningsfunktionen kan utvecklas väsentligt som inslag i ett säkerhets— system. Lotsningen stämmer av fartyget, farleden och trafikinformationen mot varandra med hänsyn till sikt, trafikintensitet och andra restriktioner.

I Sverige råder i princip lotsfrihet sedan 1970. Lotstvång föreskrivs dock för vissa olje- och kemi— kalietransporter.

Prop. 1980/81: l19 Bilaga l.l Jordbruksdepartementet 20

Ett ökat antal utländska fartyg har upphört att frivilligt anlita lots. Befälhavarna på dessa far— tyg har ofta bristande kunskap i gällande hamn— ordningar och trafikföreskrifter för farleden. Det föreligger även risk för språkförbistring vid t ex kommunikationer med VHF—radio.

Enligt nuvarande bestämmelser kan befälhavaren på ett stort torrlastfartyg välja att gå in i en far— led som han tidigare inte besökt, utan att anlita lots. Bristen på lokalkännedom gör att fartygen därvid ofta framförs på ett sätt som inte kan förut— ses från andra fartyg i samma farled. Befälhavaren på fartyget tvingas då som regel ägna mycket tid åt att följa navigeringen i sjökortet och kan där— för inte ägna tillräcklig tid åt övrig trafik.

Ett ökat utnyttjande av lots medför otvivelaktigt en högre grad av säkerhet särskilt vid framförande i svårnavigabla vatten, med vilket befälet är obe— kant. Lotstvång måste bestämmas av det enskilda far— tygets behov av lots i en aktuell situation mer än av i förväg fastställda generella regler. Brister i fartygets tekniska utrustning eller i fartygets uppträdande i farleden kan motivera lotstvång. Exempelvis bör alla fartyg på mer än 100 tons brutto— tonnage som saknar VHF-radio underkastas lotstvång. Om ett fartyg bryter mot trafikföreskrifterna i en farled t ex avseende anmälningsskyldighet eller radiopassning bör lotstvång omedelbart inträda. Härigenom höjs säkerheten i farleden samtidigt som brott mot trafikföreskrifterna leder till omedel- bara ekonomiska konsekvenser i form av lotsavgift och väntetid. Principen måste vara att inget fartyg får uppehålla sig anonymt i farledsområdet.

En behovsanpassning av lotstvånget kan också inne- bära att tvåmanslotsning regelmässigt införs för mycket stora fartyg, att lotstvånget utökas i särskilt känsliga eller svårnavigabla områden för utländska fartyg och för stora torrlastfartyg. Allmänt bör lotstvånget enligt min mening anpassas till farledsförhållanden, fartygets utrustning, be— manning och lastens miljöfarlighet.

Känslig miljö och höga olyckstal i Kalmarsund ger särskilda motiv för införandet av utökat lotstvång kombinerat med vägvalsstyrande avgifter för alla miljöfarliga transporter.

Behovsanpassat lotstvång medför en ökad lokal be— slutanderätt inom farledsområdena. Detta innebär en decentralisering som står i samklang med mitt förslag till organisation av kust— och sjöfarts— myndigheten.

Prop. 1980/81:119 Bilaga ].1 Jordbruksdepartementet 2l

För fartyg som transporterar olja eller kemikalier bör utökat lotstvång bl a geografiskt övervägas. En riskvärdering där miljövärdena vägs in bör göras.

Enligt nu gällande bestämmelser krävs att fartygs— befäl som önskar erhålla tillståndsbevis skall ha deltagit i framförandet av fartyget under 30 resor i den aktuella farleden under de senaste två åren. Jag anser att nuvarande villkor bör mjukas upp. Kravet på exakt antal resor bör tas bort. I stället ska fartygsbefäl som önskar tillståndsbevis kunna erhålla detta efter en prövning av deras kompetens för aktuella farleder. Möjligheten att erhålla till— ståndsbevis bör även i fortsättningen vara reser— verad för svenska medborgare och fartygsbefäl på utländska fartyg, vars flaggland tillämpar mot— svarande regler för svenskt fartygsbefäl.

Jag anser att lotsning rätt utnyttjad och fort— löpande anpassad till sjöfartens utveckling är en viktig säkerhetsfaktor. I första hand bör lotsning— en förbehållas de fartyg vilkas befäl inte känner den aktuella farleden. Det hävdas i vissa samman— hang att olycksfrekvensen med lots ombord är högre än utan lots. Andra utgår från att all lotsning är säkerhetshöjande. Lotsningens betydelse för säkerheten måste klarläggas bättre eftersom den är en kostnadskrävande säkerhetsåtgärd, som måste kunna vägas mot andra åtgärder. Jag föreslår därför att en särskild utvärdering görs av lotsningens säkerhetshöjande effekt.

Förslagen representerar i huvudsak en ändrad ut— nyttjning av befintliga resurser. Jag förutser därför ingen nettokostnadsökning.

Hänvisningar till S4-1-14

  • Prop. 1980/81:119: Avsnitt 4.1.7

4.1.15. Samordning av lotsningsverksamheten i Göteborg

Hamnlotsningen i Göteborg bedrivs idag av Göteborgs hamn medan sjöfartsverket ansvarar för sjölotsningen. Frågan om samordning av lotsningen mellan sjöfarts- verket och Göteborgs hamn har diskuterats under en följd av år. Betänkandena Säkerhet l farled

(Ds K 1975:8) och Lotsning Vinga—Vänern (Ds K 1976:5) berörde frågan. Inom en för sjöfartsverket och Göteborgs hamn gemensam arbetsgrupp, som arbet- ade under 1978, rådde enighet om behovet av sam— ordning. Samordningsproblemen rör även trafikin- formationen, som behandlas i avsnitt 4.1.5. Under 1979 har ytterligare en utredning om dessa frågor påbörjats. Den svårlösta huvudmannaskapsfrågan har fördröjt lösningen av samordningsproblemen. Det är oacceptabelt att viktiga säkerhetsfrågor hanteras på detta sätt.

' Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1. Jordbruksdepartementet 22

Som jag tidigare redovisat anser jag att lotsningen är en viktig säkerhetsåtgärd. Sjöfartsverket är den för sjösäkerheten ansvariga myndigheten. Det är därför naturligt att lotsning sker under sjöfarts- verkets huvudmannaskap. En sådan lösning framstår för Göteborgsområdet också som mer rationell. I sammanhanget bör erinras om att hamnlotsningen i Stockholms hamn har övertagits av Sjöfartsverket och ingår i de ordinarie arbetsuppgifterna för lotsarna vid Stockholms lotsplats. Jag föreslår att regeringen beslutar att sjöfarts— verket ska överta hamnlotsningen i Göteborg och integrera den med sjölotsningen.

Förslaget leder inte till någon kostnadsökning.

Hänvisningar till S4-1-15

4.1.16. Övriga farledsåtgärder (ref bil 3 och 4)

Vissa farledsåtgärder och organisationsfrågor be— handlas i andra avsnitt. I övrigt ansluter jag mig i stort till de bedömningar som sjöfartsverket gjort i sitt program för ökad farledssäkerhet. Många av de i programmet föreslagna åtgärderna har redovisats konkret i flera tidigare utredningar men ännu inte genomförts. Resursbrist anges som huvud- orsak. Inom ramen för en avgiftsfinansierad verk— samhet kan det vara svårt att tillräckligt hävda kraven på resurser för säkerhetsåtgärder, som ju är svåra att redovisa lönsamheten hos. Kost— nadnyttoanalyser av säkerhetsåtgärder måste ut— vecklas så att den samhällsekonomiska lönsam— heten kan bedömas bättre.

Jag vill särskilt betona samspelet mellan säker— hetsåtgärder i sjötransportsystemets olika delar. De funktioner som främst tillgodoser detta samspel är trafikövervakning och behovsanpassad lotsning. Vad avser de föreslagna farledsåtgärderna bör sjö— kartläggning, isbojar och nya radarfyrar priori—-. teras tidsmässigt. Föreslagen fördjupning till 11 m av Böttöleden till Göteborg bör också ges förtur.

Kostnaderna för en femårsperiod, 60 milj kr för allmänna farledsåtgärder och 50 milj kr för särskilda farledsarbeten som muddring, bortspräng— ning av grund etc, kan dock enligt sjöfartsverket endast delvis rymmas inom budgetramarna. Det går inte att nu bedöma erforderligt medelsbehov i de— talj och göra exakta prioriteringar inom programmet. Jag bedömer att 30 milj kr för farledsåtgärder under en femårsperiod är en rimlig summa i ett samlat handlingsprogram för miljösäkra sjötransport— er. Detta tillskott bör ges för genomförande av specificerade åtgärder som föreslås av sjöfartsverk— et, varvid samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler ska redovisas. Därutöver föreslår jag i särskilda avsnitt ytterligare åtgärder.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 23

4.2.1. Straffavgifter för att förhindra avsiktliga utsläpp (ref bil 13)

Avsiktliga utsläpp sker många gånger av rent ekono— miska skäl. Ibland saknas mottagningsanläggningar för oljerester eller oljehaltigt ballastvatten.

Till skillnad från förhållandena vid många landbase— rade källor föreligger det vid dessa avsiktliga ut— släpp problem att identifiera förorenaren. Enligt Nordiska oljeskyddsunionen kunde 1976 och 1977 föro— renaren identifieras vid 19 procent av de registre— rade utsläppen. Då även olyckor inräknas i denna statistik är upptäcktsrisken för avsiktliga utsläpp mindre. Motsvarande siffror anges av kustbevakning— en till 17 respektive 12 procent. Risken att upp— täckas var då ungefär 10 procent. Kustbevakningens flygövervakning medför nu en ökning av antalet er— tappade oljeförorenare. Fjärranalystekniken medger att utsläpp spåras även under mörker och dålig sikt.

Straffavgifter måste införas för att göra det olön— samt att släppa ut olja. De kan fastställas efter olika principer. En möjlighet är att förorenaren skall betala en anift som motsvarar kostnaden för den skada som åsamkas. Avgiften kommer då att mot— svara de skadeståndsanspråk som ställs av olika in- tressenter. Ett effektivare sätt är att använda administrativt fastställda straffavgifter vilka förhindrar den potentiella förorenaren från att göra en ekonomisk vinst genom att avsiktligt göra ett utsläpp. Avgiften fastställs alltså inte med ut- gångspunkt i förmodade samhällsekonomiska miljöf kostnader utan i stället i de kostnader den poten— tiella förorenaren förväntas undkomma. Om dessa i ett visst fall antas vara 5000 kr och sannolikheten att ertappas är 10 procent så blir straffavgiften 50 000 kr.

Straffavgifterna skall på förhand vara kända för de potentiella förorenarna. I de fall förorenaren dessutom döms att betala skadestånd skall straff— avgiften inte kunna inräknas i skadeståndsbeloppet och därmed inte heller i det belopp till vilket redaren äger begränsa sitt skadestånd. Straffav— giften får där ses som ersättning för t ex fasta beredskapskostnader vilka inte till fullo kan tas ut via skadestånd. För att undvika att transpor— tören vid rena olyckor debiteras en straffavgift kan en regel införas att sådan avgift endast utgår i de fall förorenaren ertappas och inte själv an- mält utsläppet. Straffavgifter bör ses som en form av företagsböter, som alltså drabbar transportföre— taget, inte någon enskild. De straff som i dag döms

Prop. 1980/81: 119 Bilaga l..l Jordbruksdepartementet 24

ut är endast undantagsvis frihetsstraff. Vanligen döms en enskild person till böter, som ofta är väsentligt mindre än den vinst företaget gjort genom det olagliga utsläppet.

Jag föreslår att straffavgifter enligt den skisser— ade principen utreds ytterligare av delegationen för miljösäkra sjötransporter ( avsnitt 6.7 ).

4.2.2 Förorenarens ansvar (ref bil 13)

Principen om förorenarens kostnadsansvar är inter— nationellt etablerad i miljöpolitiken. Samhället får ändå i dag, även i de fall där förorenaren identifieras, betala en stor del av de kostnader som ett olje— eller kemikalieutsläpp förorsakar. Ersättningsreglerna här avsevärda luckor, de in— kluderar t ex inte kostnader för miljöförstöring. Jag föreslår därför att Sverige internationellt arbetar för och för egen del beslutar att ersätt; ningsreglerna ändras enligt följande.

För det första bör alla bekämpningskostnader er— sättas och inte som i dag endast kostnader i sam— band med bekämpning av beständiga oljor. För det andra bör även kostnader för övervakning och höjd beredskap vid gjorda utsläpp debiteras förorenaren i de fall denna kan identifieras. För det tredje bör naturvårdsverket som ansvarig miljömyndighet få i uppdrag att uppSkatta skador på fiske, turism, friluftsliv, vattentäkter, timmermagasin etc, Vilka inte är att hänföra till kostnader för bekämpning och sanering. Även om skadevållaren har försäkringar som kan täcka skadeståndsanspråk kvarstår dock pro— blemet för dem som drabbas av utsläpp att formulera och driva igenom sina anspråk. Därför bör staten kunna biträda med detta.

Dessa ansvarsregler innebär att de företagsekonomiska kostnaderna i högre grad än för närvarande avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna.

Det här styrmedlet avser att förändra de ekonomiska förhållandena så att antalet utsläpp minskar. En förutsättning för att det skall få full effekt är dock att de potentiella förorenarna känner till det. Informationen kommer troligtvis snabbt svenska redare och ombordanställda till del. Särskilt in— formation bör distribueras till utländska fartyg t ex genom mäklare och lotsar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga l.] Jordbruksdepartementet 25

Hänvisningar till S4-2-1

4.2.3. Mottagningsanläggningar för oljerester (ref bil 13)

I lagen om åtgärder mot vattenföroreningar från far- tyg inom östersjöområdet finns bestämmelser om att mottagningsanläggningar för oljeavfall skall finnas i vissa hamnar, terminaler och varv. Avlämnandet av tankrengörings— och barlastvatten skall enligt lagen få ske avgiftsfritt, vilket ökar transportörens intresse av att lämna förorenat vatten. Trots denna avgiftsfrihet kan transportören drabbas av betydande kostnader. För en 30 OOO—tonnare, d v 5 en ordinär produkttanker, är tidskostnaden för avlämnande av tankrengöringsvatten cirka 10 000 kr. En stor olje— depå har uppgett att barlastvatten bara mottagits två gånger vid totalt 80 lastningstillfällen under 1977. Vid en annan depå har vid 130 lastningstill— fällen barlastvatten mottagits sex gånger. Vid en tredje depå har bara ett fartyg lämnat barlastvatten under året. Alla fartyg som lastar behöver inte pumpa iland barlastvatten, men redovisade siffror är anmärkningsvärt låga.

Vissa utländska hamnar, t ex Rotterdam, tar betalt för mottagning av tankrengöringsvatten. Transport— ören kan då finna det lämpligt att påbörja tank— rengöringen under överfarten och spola det föroren— ade vattnet överbord.

För andra oljerester än tankrengörings— och ballast— vatten har bl a Svenska Hamnförbundet rekommenderat att avgift inte skall tas ut. De flesta hamnar följer denna rekommendation. Göteborgs hamn tar dock fr o m i maj 1979 ut avgift för sådana andra oljerester. Kostnaderna för mottagningsanläggningarnas drift ska täckas inom hamnavgifterna. Denna debiterings- princip gynnar inte fartyg som har t ex segregerade barlasttankar. Tvärtom medför miljösäkra fartygs större volym ökade hamnavgifter. Avgiftsfrågan vid mottagning av oljerester och avfall från fartyg är inte reglerad i någon internationell konvention.

Mottagningsanläggningar subventioneras av staten genom naturvårdsverket. Från oktober 1977 till oktober 1978 utbetalades 20 milj kr i bidrag. Mottagningsmöjligheterna för tankrengöringsvatten och oljerester är trots detta inte tillfredsställande i Sverige. Utomlands är förhållandena vanligtvis ännu sämre. Målet måste vara att vare sig praktiska eller ekonomiska skäl ska finnas mot avlämning av oljerester eller oljehaltigt vatten i hamn.

Om förorenaren vid utsläpp av olja identifieras kan detta leda till böter eller fängelse och skadestånd. Befälhavaren kan vid bristande tillsyn över hanteringen ombord av olja dömas till böter eller fängelse. Det är dock oftast svårt att visa vem som är ansvarig samt om handlandet bör föranleda

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1. Jordbruksdepartementet 26

straffansvar. När trots allt fällande domar av— kunnats är de utdömda bötesbeloppen små.

Utsläpp kan alltså bero på att destinationshamnen inte har mottagningsmöjligheter för oljeavfall och oljeförorenat vatten. För att sätta press på be— rörda hamnar och länder att bygga mottagningsan— läggningar och på fartygen att använda anläggning— arna kan ett depositionssystem utvecklas. Detta skulle i korthet innebära att vissa fartyg (t ex de som saknar segregerade barlasttankar eller förmodas göra rent sina tankar med vatten) åläggs att i lossningshamnen deponera en hög summa. Denna summa återbetalas så snart transportören med ett intyg redovisat att barlastvatten, tankrengörings— vatten etc omhändertagits på lämpligt sätt. Inför hotet att mista depositionsavgiften söker transport— ören att avlämna Sitt avfall och få intyg på detta. De hamnar som inte har mottagningsmöjligheter kommer därmed att utsättas för ett tryck från transportören att skaffa sådana.

En snabb utvärdering av befintliga mottagnings— anläggningar bör göras av naturvårdsverket och sjö— fartsverket mot.bakgrund av den låga utnyttjande— graden och uppenbart otillfredsställande service— nivån. Bland förslag som framförts för att öka utnyttjandet och fördela kostnaderna vill jag nämna oljerestdeklaration vid fartygets ankomst till hamn, kontroll av fartyget innan det lämnar hamn och en fond för kostnadsutjämning mellan hamnar. Jag anser att i lag föreskriven avgiftsfri avlämning av även andra oljerester än barlastvatten och tankrengöringsvatten nu bör övervägas. Härvid bör även förslaget om depositionsavgifter prövas. Kostnaden för detta beräknas till 200 000 kr.

Jag föreslår vidare att mottagningsanläggningar för kemikalierester lokaliseras till lossningshamn och att fartyg inte får lämna denna med kemikalie— rester ombord. '

4.2.4 Partikelmärkning av olja

Försök med partikelmärkning genomfördes och ut— värderades i Sverige redan 1975. Sjöfartsverket har nu av statsmakterna anvisats medel för med— verkan i en internationell försöksverksamhet av— seende partikelmärkning av lastoljerester i tank— fartyg. Arbetet avses ske inom ramen för arbetet inom interimskommissionen till skydd för öster— sjöområdets marina miljö. Försöket skall genom— föras under en sexmånadersperiod och syftar till att i de deltagande ländernas hamnar märka last— oljerester i tankfartyg med metallpartiklar. Sverkm anskaffar och distribuerar metallpartikelpulvret samt svarar för utbildning av märkningspersonal, projektledning och analysarbete. Försöket beräknas

Prop. l980/81:ll9 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 27

starta under andra hälften av 1979.

Jag anser att detta försök är mycket angeläget fram— för alhzgenom partikelmärkningens förebyggande effekt. Eftersom märkningen bara avser lastoljerester kommer även i fortsättningen oidentifierade utsläpp att före— komma. En utvidgning av märkningssystemet till att omfatta även brännolja m m bör därför eftersträvas om försöket visar sig lyckat. Det bör även noteras att olja kan identifieras med viss säkerhet genom sin kemiska sammansättning. Referensprov från miss— tänkt fartyg krävs dock, vilket ofta inte kan tas. Det är svårt att få juridiskt bindande bevis med denna metod, varför systemet med partikelmärkning bör utvecklas ytterligare.

4.2.5. Utbildning i miljöteknik och säkerhets— frågor (ref bil 6)

Vid den tvååriga fartygstekniska kursen inom gymnasie— skolan bör införas ett nytt ämne, miljöteknik. En särskild kurs i miljöteknik— och säkerhetsfrågor bör också införas i den nya sjöbefälshögskolan, varvid kan utnyttjas de personella och materiella resurserna som byggts upp vid sjöbefälsskolan i Malmö. Syftet med kurserna är att hos blivande sjö— personal öka kunskapen om havsmiljön och åtgärder mot förorening av denna. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt miljöteknisk utrustning ombord. Under en övergångstid kommer fortbildning av nuvarande lärare att behövas.

Enligt nuvarande bestämmelser krävs särskilt behörig befattningshavare på fartyg som transporterar farligt gods. För att få behörighet bör förutom kurs i farligt gods för torrlastfartyg krävas även särskild brand— skyddSkurs. Vid sjöbefälsskolorna förekommer för när— varande viss utbildning om gällande vattenförorenings— lagstiftning. I samband med kurserna om farligt gods förekommer också utbildning i miljöfrågor.

Jag föreslår att utbildning i miljöteknik och säker— hetsfrågor genomförs. Fortbildning av lärare beräknas kosta 250 000 tkr.

4.2.6 , Miljöombud och miljöinformation (ref bil 6 och 13)

Sverige bör i IMCO driva kravet på att ett miljö— ombud Ska finnas på varje fartyg. Detta miljöombud (som t ex'kan vara maskinchef eller styrman) ska vara den som har kunskap om olika länders miljöregler och olika utsläpps miljöeffekter. Kunskap om detta får miljöombudet genom utbildning och som mottagare av miljöinformation. I praktiken ska det fungera så att miljöombudet biträder befälhavaren med in—

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 28

formation om de regler som gäller i de länders farvatten vilka passeras. Miljöombud, som ska värna om den yttre miljön, kan ses som en parallell till befattningen skyddsombud, som värnar om den inre miljön. Miljöombud bör utses på svenska far— tyg.

En lättillgänglig information på åtminstone sex språk bör utarbetas om den svenska synen på och lagstiftningen om skyddet av den marina miljön. Den bör på lämpligt sätt distribueras till ut— ländska fartyg destinerade till svensk hamn. Ett svenskt initiativ i Östersjökonventionen om gemensam information av detta slag bör dessutom tas.

En lättillgänglig och regelbunden information om miljö— och säkerhetsfrågor till svensk sjö— fartspersonal framstår som angelägen och bör övervägas av sjöfartsverket.

Jag föreslår att sjöfartsverket får i uppdrag att med sjöfartens arbetsmarknadsorganisationer ta upp förhandlingar om inrättandet av miljöombud ombord.

Jag föreslår vidare att information om den svenska inställningen till skyddet av den marina miljön redovisas i en skrift utarbetad av sjöfartsverket.

Kostnaden för informationsskriften beräknas till 100 000 kr.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 29

5 Åtgärder för att minska skadeverkningarna av utsläpp

utsläpp (ref bil 1 och 10)

Bekämpning och sanering av olja och kemikalier syftar till att så långt som möjligt avvärja eller begränsa skadorna i miljön. För att detta ska kunna utföras effektivt måste det finnas en i förväg utarbetad plan för bekämpningsarbetet. Brandlagen ger oklara anvis— ningar om detta. Vissa länsstyrelser och kommuner har enklare planer. I avsnitt 6.2 föreslår jag ändring av lagstiftningen.

Varje berörd länsstyrelse bör nu åläggas att upprätta en heltäckande beredskapsplan för oljebekämpning, i vissa fall också kemikaliebekämpning. I planen bör kustbevakningens planer och instruktioner tas in lik— som förekommande kommunala planer. Det är angeläget att även försvarets resurser och möjligt utnyttjan— de av dessa redovisas. Informationsverksamheten i samband med bekämpningsoperationer har hittills för— summats. Den måste nu uppmärksammas redan i plane— ringen.

Planen ska ge

— anvisningar för ledning, samordning, resurstill— gång och resursdisposition vägledning från miljösynpunkt om hur bekämpnings— insatserna både mot olja i vattnet och på stran— den ska ske och vilka områden som främst ska skyd— das anvisningar om vilka bekämpnings— och sanerings— metoder som av miljöskäl förordas i olika områ— den — anvisningar om omhändertagande av olja och kemi— kalier som tagits upp anvisningar om intern och extern information, do— kumentation och utvärdering samt milj.effektstu— dier. '

Det är också angeläget att kartlägga vilka av total— försvarets materiella och personella resurser som kan tas i anspråk vid stora oljebekämpningsoperationer och på vilka villkor detta kan ske.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga l.]l Jordbruksdepartementet 30

Jag föreslår att regeringen ger berörda länsstyrel— ser i uppdrag att upprätta beredskapsplaner för olje— och kemikaliebekämpning. Initialkostnaden för att upprätta beredskapsplaner uppskattas till 700 000 kr och den årliga kostnaden för översyn och övning till 800 000 kr.

Jag föreslår vidare att regeringen ger överbefälhava— ren, civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel— sen i uppdrag att redovisa totalförsvarets resurser för oljebekämpning.

(ref bil 1) Till beredskapsplanen i avsnitt 5.1 skall höra en handbok (miljöatlas) där värdefulla och känsliga na— turområden finns redovisade på ett överskådligt och lättläst sätt. Berörda länsstyrelser bör få i uppdrag att inom ramen för den fysiska riksplaneringen upp— rätta eller komplettera sådana miljöatlaser. Miljöat— lasen kan också ligga till grund för t ex farleds— och hamnplanering. I en sådan atlas bör länsvis kartläggas vilka typer av växtlighet och djurliv som är särskilt känsliga i särskilda områden under särskilda perio— " der och för olika bekämpningsmedel. Arbetet bör göras i samarbete med naturvårdsverket och lämpliga forsk— ningsinstitutioner. Förtur bör ges de områden som i den fysiska riksplaneringen betecknas som särskilt värdefulla eller känsliga, dvs Bohuslän, öresund, Blekinge, norra Kalmarlän, Stockholms skärgård, Ånger— manlandskusten, Norrbottens skärgård, Vänern och Mä— laren. I Blekinge genomförs en marin försöksplanering som i detta sammanhang är av särskilt intresse.

Initialkostnaden för att upprätta eller utveckla mil— jöatlaser uppskattas till högst 1 milj kr.

5.3 Förvaring, transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier (ref bil 2)

Oljebekämpning till sjöss är inte bara en fråga om att upptäcka, ringa in och ta upp olja. Den upptagna oljan ska förvaras på bekämpningsplatsen, helst med separation av vatten och fasta föroreningar. Den ska transporteras till behandling helst utan omlastning. Behandlingen kan vara återvinning, förbränning eller destruktion. Lämpligt utformade resurser för förva— ring, transport och behandling av den upptagna oljan kan på ett avgörande sätt påverka totalkostnaderna för bekämpningen. I stort sett samma förhållande gäl— ler vid bekämpning av kemikalieutsläpp. Någon bered— skap att ta emot och hantera stora avfallsmängder av detta slag finns inte idag.

Förvaringen kan ske antingen i pråmar och mindre tank—

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 3l

fartyg, i containrar eller på land i cisterner. De oli— ka alternativen behöver utvecklas så att erforderliga resurser snabbt finns tillgängliga även vid större ut- släpp. För att kostnaderna ska minimeras bör dessa re— surser normalt kunna användas för andra ändamål. Idéer till bl a containersystem har presenterats för kommittén. Det är inte rationellt att belasta bekämp- ningsorganisationen med att lösa dessa problem från fall till fall. En fast planering och förberedda re— surser,även personella och organisatoriska, måste där— för finnas på samma sätt som för själva bekämpnings— verksamheten. Uppgifter om sådana resurser bör ingå i de beredskapsplaner för bekämpning och sanering som föreslås i avsnitt 5.1 .

För att uppnå effektivitet inom detta område behövs dels forskning och utveckling, dels en organisato— risk beredskap för att ta hand om dessa rester, vil— ka räknas som miljöfarligt avfall. Forskning och ut— veckling behandlas i avsnitt 5.12 .

Jag föreslår att regeringen uppdrar åt statens na— turvårdsverk att utreda denna fråga och teckna avtal med ett eller flera avfallshanteringsföretag.i lan- det om en riksomfattande beredskap för att ta hand om denna typ av avfall. Genom avtalet bör företagen få resurser att förbereda sig tekniskt och organisa— toriskt. -

Kostnaden har uppskattats till 1 milj kr per är. 5.4 Regionala materielförråd

Dagens ansvarsförhållanden och ersättningspraxis med— för att kommunerna är återhållsamma med anskaffning av bekämpnings— och saneringsmateriel. Detta minskar förutsättningarna att snabbt och effektivt bekämpa ilandfluten olja. Eftersom staten ändå har det slut— liga kostnadsansvaret bör det främja en god hushåll— ning att regionala förråd av bekämpningsmateriel läggs upp och ställs till förfogande för berörda kommuner och vid behov även för kustbevakningen. I förråden bör finnas handredskap, skyddsutrustning, rengörings— medel, små arbetsbåtar, transportmateriel, mindre länsor etc. Materielen kan förvaras hos brandförsva— ret, i kustbevakningens förråd och ev i civilförsva— rets förråd. Viss lämplig materiel kan också läggas upp ute i skärgårds— och kustområden för omedelbar användning av ortsbor när olja flyter iland.

Jag föreslår att statens brandnämnd får i uppdrag att i samråd med kustbevakningen lägga upp regionala och vissa lokala förråd av materiel för bekämpning av ilandfluten olja.

Initialkostnaden uppskattas till fem miljoner och drifts— och underhållskostnaden till 500 000 årligen. Förbrukningskostnader förutsätts belasta enskilda be— kämpningsoperationer och därmed ordinarie förslags— anslag.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 32

5.5. Specialstyrka för kemikaliebekämpning (ref bil 2)

Beredskapen mot kemikalieutsläpp till sjöss är integ— rerad med kustbevakningens beredskap för oljebekämp— ning. Ansvaret för motsvarande beredskap i hamn och på land åvilar brandförsvaret.

För att framgångsrikt undanröja eller motverka skador vid kemikalieutsläpp måste man bl a ha

— kunskap om det aktuella ämnets egenskaper och be— teende i kontakt med vatten' kunskap om vilka bekämpnings- och saneringsmeto— der som är möjliga och lämpliga — kunskap om risker för personer, miljö och egen— dom ' — utrustning för att ta hand om kemikalien — personal som är väl utbildad och tränad.

Kustbevakningen har sedan flera år, för kemikalie— bekämpning, begärt anslag för en specialstyrka. Styr- kan ska ha hög beredskap och vara beredd att snabbt sättas in till havs eller i kustvatten där behov upp— står. Personalen ska fortlöpande följa upp utveck— lingen inom området och dessutom vara instruktörer för övrig kustbevakningspersonal. Gruppen ska vidare pröva och utvärdera den kemskyddsmateriel som finns på marknaden. Specialstyrkans uppgift vid kemikalie— olyckor till sjöss ska vara att göra förstahandsinsat— ser för skadebegränsning och att leda övrig kustbevak— ningspersonal i bekämpningsåtgärder. En samverkan med brandförsvaret i en del större kommuner är naturlig, t ex vid kemikalieolyckor i hamnar, vid kunskapsupp- byggnad, övningar, utveckling av bekämpningsmetoder etc. Kustbevakningen har föreslagit att gruppen under ett inledande skede ska bestå av sex personer. En tjänst inrättas under 1979.

Jag anser det vara av stor Vikt att en sådan special- styrka för bekämpning av kemikalier upprättas. Kost- naden för fem nya tjänster uppskattas till ca 700 000 kr årligen.

5.6. Bärgningsresurser i östersjön (ref bil 6 och 13)

Vid en inträffad olycka som medför utsläpp av miljö— farliga ämnen eller risk för utsläpp är det angelä— get att bärgningsresurser finns tillgängliga och snabbt kommer på plats.

Antalet olyckor i svenska farvatten är litet. Det är därför risk att nu tillgängliga bärgningsresurser i östersjöområdet av företagsekonomiska skäl flyttas. För att hindra en sådan utveckling bör staten försäk— ra sig om att bärgningskapacitet behålls i området.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 33

Enklast sker detta genom att staten till beslut om eventuellt kommande rederistöd knyter villkoret att bärgningsresurser behålls i östersjön. I andra hand kan ett avtal om intäktsgaranti för bärgningsverksam— heten tecknas mellan staten och berörda företag.

Jag föreslår att staten överenskommer med berörda fö— retag om att bärgningsresurser behålls i östersjöom- rådet.

5.7. Bärgarlön (ref bil 6)

En grundprincip vid fastställande av bärgarlönen är att den inte kan sättas högre än till värdet av det bärgade. Denna begränsning av bärgarlönen är otill— fredsställande från miljöskyddssynpunkt. Ett inte särskilt värdefullt fartyg som havererat på en plats som är besvärlig att nå för en bärgare är då inget attraktivt bärgningsprojekt. Detta beror dels på den allmänt tillämpade principen "no cure no pay" (be— talning endast vid lyckad bärgning), dels på det be— gränsade värdet av det bärgade. I ett sådant fall är nuvarande principer för fastställande av bärgarlönen otillfredsställande. Bärgningsreglerna måste därför omarbetas så att bärgaren premieras även för insatser för att skydda miljön. En snabbt igångsatt bärgning betyder ofta att skadorna på miljön begränsas. Sär— skilt angeläget är det att justera kontraktsformerna för bärgning av tankfartyg.

Sjöfartsverket kan beordra bärgning. Den möjligheten måste av hänsyn till miljön utnyttjas i större ut— sträckning än hittills. Fartygsägarens åligganden att undanröja havererat fartyg är i nuvarande lagstift— ning otillräckliga.

Jag föreslår att Sverige internationellt verkar för mer tidsenliga principer för bärgning och bärgarlön samt ändring av 1910 års Brysselkonvention. Erfor— derliga justeringar i svensk lagstiftning kan vidtas delvis på basis av betänkandet Farliga vrak (SOU 1975: 81) men främst genom pågående offentlig utredning om översyn av lagstiftning om bl a bärgning (Dir 1978:27)

5.8. Läktringstonnage och reparationsresurser (ref bil 6)

Vid haverier som medför oljeutflöde är det viktigt att läktring snabbt kommer igång. Därför måste till— gång alltid finnas till lämpligt läktringstonnage, som också kan användas för mottagning av från vatt— net upptagen olja. Därför bör sjöfartsverket och kustbevakningen avtala med lämplig redarorganisation om att tankfartyg när så behövs ställs till förfogan— de mot ersättning. Snabbläktringsutrustning bör vi—

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 34

dare hållas i beredskap för helikoptertransport till en haverist, så att läktringen snabbt kan ske även om fartygets egna pumpar inte fungerar.

Jag föreslår att sjöfartsverket och kustbevakningen med lämplig redarorganisation träffar ett ramavtal om engagemang av fartyg som läktringstonnage.

Det är nödvändigt att förberedda nödhamnar och repa- rationsresurser finns längs våra kuster. Resurserna vid Finnboda varv och Karlstad varv måste därför be— hållas. Jag föreslår att en inventering görs av ham- nar lämpliga att ta emot nödställda eller havererade fartyg med miljöfarlig last.

5.9. Oljespridningsmodeller

SMHI upprätthåller en begränsad, provisorisk prognos— beredskap för spridning av olje— eller kemikalieut— släpp till sjöss.

En bättre beredskap för spridningsprognoser bör ut— gå från en systematisk genomgång och riskvärdering av svenska vatten och kuststräckor. En spridnings— katalog för svenska vatten bör framställas; I vissa fall kan detta ske med hjälp av befintliga oceanogra- fiska data, i andra fall kommer tillämpningar av spridningsmodeller samt särskilda fältundersökningar att behövas. SMHI har under senare år arbetet med tillämpning av spridningsmodeller.

Jag anser det väsentligt för oljebekämpningsarbetet att en god prognosberedskap för att förutsäga sprid— ningen av oljor och kemikalier finns. Enligt östersjö— konvcntionen bör dessutom kuststaterna hålla varand— ra underrättade om vart löskommen olja driver. Vår förmåga att uppfylla detta krav är inte tillräcklig. Jag anser därför att resurser bör tillföras SMHI för att utveckla spridningsmodcller och upprätta en ka- talog med förberedda spridningsprognoser för vissa vattenområden. Ett samarbete inom Norden och mellan östersjöstaterna är härvid angeläget. För bärgnings— och bekämpningsarbete är lokala väder— och vatten— ståndsprognoser av stor betydelse. En höjning av SMHIs beredskap att bidra med sådana prognoser bör ske.

Kostnaden beräknas till 500 000 kr och förutsätts anvisas vid riksdagens energipolitiska beslut 1979.

5.10. Förstärkning av giftinformationscentralen (ref bil 2)

Ett återkommande problem vid kemikalieolyckor både till lands och till sjöss, är att snabbt få fram den information som behövs om aktuella kemikalier. Erfa— renheterna från inträffade olyckor tyder på att det är fråga om dels uppgifter om ämnens kemiska och

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 35

fysikaliska egenskaper, dels ämnenas effekter på mil— jön. Informationen måste vara tillgänglig dygnet runt, närhelst en olycka inträffat. Som ett första steg för att åtgärda denna brist bör giftinformationscentra— len (GIC) förstärkas med viss kemistjour.

Giftinformationscentralen är knuten till Karolinska sjukhuset och lämnar vid SOS—alarmering på telefon 90 000 information av medicinsk karaktär när det gäl— ler gifter, kemikalier och annat.

För att nu kunna besvara de frågor som ställs av brand— försvaret samarbetar GIC med experter på bl a organisk kemi. Dessa bör knytas till GIC genom avtal om viss jour. Kemisterna bör lära känna såväl brandförsvarets som kustbevakningens arbetssituation. Kostnaden be— räknas till 150 000 kr per år.

För sådana A* och B—kemikalier som ofta sjötranspor— teras i bulk bör särskild sakkunskap på hantering och skyddsutrustning kunna förmedlas.

Jag föreslår att giftinformationscentralen förstärks med viss jourtjänst för specialister på rådgivning vid kemikalieolyckor.

5.11. Förbättrad statistik över miljöfarliga

sjötransporter (ref bil 2)

Statistiska centralbyråns (SCB) sjöfartsstatistik är både ofullständig och oenhetlig. Den baseras på ad- ministrativa uppgifter avsedda för skilda ändamål. En koppling saknas mellan uppgifter om fartygsrörel- ser och uppgifter om lastat och lossat gods.

Den allvarligaste bristen i underlaget är att en ge— nerell standardklassificering saknas för varors mil- jöfarlighet. En gemensam internationell standardklassi— ficering bör utarbetas, som kan tillämpas på varupro— duktion, avfallsproduktion, varutransporter med alla transportmedel, varulagring och varudistribution.

En utveckling av statistiken bör leda till ett in— formationsssytem över sjöfartens miljörisker, vilket så långt som möjligt baseras på existerande administ— rativa system OCh på sådana administrativa rutiner som kan komma att införas i miljöskyddssyfte. Infor— mationssystemet bör omfatta

— lasten

— fartygsrörelserna — fartygen — hamnarna och farlederna utsläppen

Prop. 1980/81:119 Bilaga l.l Jordbruksdepartementet 36

Grunden för systemet bör vara SCBs nuvarande statistik över transportsätt kopplad till en utbyggd information om fartygsrörelser. Transportsättsstatistiken bör ock— så kompletteras med en miljöfarlighetskod vad gäller olja och kemikalier.

Vidare finns behov av en förpackningskod som bör vara skild från miljöfarlighetskoden och som talar om t ex om en vara transporteras i bulk eller i förpackad form.

För varje fartyg som anlöper en hamn registreras far— tygets identitetsbeteckning i fartygsregistren, last av farligt gods med uppgift om miljöfarlighet och förpackningskod samt närmast föregående anlöpshamn och nästa destination.

För den utrikes trafiken finns vissa av dessa uppgif— ter idag. Beträffande inrikes fart finns endast upp— gift om lossade och lastade varor men inte om farty— gen och fartygsrörelserna.

Klara sekretesskydds— och behörighetsregler måste ut— arbetas så att man får en rimlig avvägning mellan miljöskyddsintressena och uppgiftslämnarnas affärs— mässiga intressen.

Det här statistiksystemet kan väntas leda till mins— kade miljöskador eftersom förebyggande och bekämpande åtgärder kan planeras och genomföras på bättre fakta— underlag. Bättre underlag erhålls också för transport— planering.

Jag föreslår att SCB får i uppdrag att inom kostnads- ramen en halv milj kr redovisa ett detaljerat program för utveckling och förnyelse av sjöfarts— och varusta— stik som tillgodoser miljövårdens informationsbehov. Samråd bör ske med bl a utredningen om transport av farligt gods (K 1979zl), sjöfartsverket, naturvårds— verket, miljödatanämnden, Svenska hamnförbundct, ar— betarskyddsstyrelsen, tullverket och sjöfartsnäringen.

Kostnad: 500 000 kr

5.12. FoU—program för oljebekämpningsteknik (ref bil 8)

Behovet är stort av forskning och teknisk utveckling avseende system, metoder och teknik för bekämpning och sanering av olja och kemikalier. Kustbevakningens bekämpningsresurser har byggts upp under en tioårs— period och omfattar delar som dimensionerats för andra uppgifter t ex tulljakter. Resurserna behöver förnyas och bl a anpassas ännu bättre till det internationella samarbete som kommer att öka kraftigt under de när— maste åren. Samarbete är särskilt angeläget vad av— ser bekämpning av mycket stora utsläpp, för vilka delvis helt nya system måste tas fram.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 37

Det senaste årets erfarenheter påvisar välkända men ändå allvarliga begränsningar i tekniken. Det avance— rade fjärrövervakningssystem som kustbevakningen byggt upp kan inte avslöja olja under vattenytan. Bekämp— ning av olja i is, särskilt utspridd olja, erbjuder oöverstigliga svårigheter. Upptagning av olja som be— finner sig under vattnet har inte kunnat ske effektivt. Sanering av olja på stränder måste kunna ske med bätt— re teknik och redskap.

Det är angeläget att större möjligheter skapas till fältmässig utprovning av nya konstruktioner och sys— tem. Marknadsbedömningar och exploateringsrådgivning är annat som många uppfinnare och konstruktörer be— höver assistans med.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har på initia— tiv av MIST i samråd med Oljeskyddskommittén tagit fram en programutredning för bekämpnings— och sane— ringsteknik. Den utgör ett bra underlag för ett stort STU—projekt (insatsområde) med hög prioritet. STU bör ges i uppdrag att omedelbart förbereda ett in— satsområde baserat på en remissbehandling av program— utredningen. Ett slutligt program och en genomföran— deorganisation bör upprättas under 1979. Under förs— ta halvåret 1980 bör uppdragsformuleringen, utveck— lingsinitierande information, internationella kon— takter, marknadsanlyser m m göras. Viss samplane— ring bör ske med verksamheten inom det av Svenska Varv AB etablerade projektet SEPS (Swedish Environmental Protection Service). Jag anser det synnerligen ange— läget att SEPS utvecklas med inriktning främst på export och u-hjälp i form av bl a kompletta oljebe— kämpningsssystem. Med hänsyn till den betydelse olje— bekämpningsmateriel kan ha för sysselsättningen vid varven bör kontakter också hållas med kommittén för alternativ varvsproduktion som bör kunna medverka i produktionsfasen. Samplanering bör vidare ske med övriga nordiska länder.

Vid planeringen av insatsområdet bör berörda fackmyn— digheters FoU—ansvar särskilt beaktas. Sålunda bör samarbetet mellan kustbevakningen och Svenska Rymd- aktiebolaget fortsätta avseende fjärranalyssystem, närmast för utveckling av teknik för att upptäcka olja som finns under vattenytan.

Jag föreslår att ett insatsområde enligt ovan etable— ras vid STU med en kostnadsram för fem år på 24 milj kr, varav 15 milj kr finansieras inom ramen för det av mig föreslagna handlingsprogrammet. Resterande del bör ingå i STUs ordinarie budget. En skrivelse med förslag om detta har sänts av MIST till industri— departementet den 11 maj 1979.,

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 38

Hänvisningar till S5-12

5.13. Forskning om miljöeffekter av olje— och kemikalieutsläpp (ref bil 1)

Forskning om miljöeffekter av olje- och kemikalie— utsläpp ska öka kunskaperna om skadeverkningarna på kort och lång sikt. Kunskaperna är nödvändiga dels för att ge säkrare underlag för att bedöma miljöris— kerna vid utsläpp och sjötransporter, dels för att bekämpning och sanering ska kunna dimensioneras och inriktas så att miljöskadorna av inträffade utsläpp minimeras.

Forskningsinsatserna bör nu inriktas dels på fasta undersökningsprogram vid akut oljeförorening, dels på att öka kunskaperna om de långsiktiga miljöeffek— terna av olje— och kemikaliespill både i havet och de stora insjöarna.

Undersökningsprogram vid oljeutsläpp

Hittills har undersökningar av miljöeffekter vid olje— utsläpp planerats och organiserats först när en olycka inträffat, i den mån de överhuvud taget utförts. Per— sonal, utrustning och finansiering har inte varit för— beredd. Om undersökningarna ska ge önskvärt utbyte måste de påbörjas omedelbart sedan ett utsläpp skett.

För att möjliggöra denna snabba insats krävs att plan och organisation gjorts upp i förväg. Internationell samordning pågår för att en jämförbarhet ska uppnås. Ett svenskt program bör avse dels stora eller prin— cipiellt viktiga utsläpp, dels mindre utsläpp vid vil— ka undersökningarna kan begränsas. De främsta syfte- na med undersökningarna är att fastlägga miljöeffek— terna och att ge underlag för en samhällsekonomisk värdering. Visst underlag finns i det tidigare upp— drag som naturvårdsverket, kustbevakningen och petro— leuminstitutet lagt på institutet för vatten och luft— vårdsforskning (IVL).

Programmet bör omfatta bakgrundsdata, undersökningar under akutfasen av ett utsläpp och uppföljande forsk— ning. Basdata om miljön bör tas fram inom det program för övervakning av miljökvalitet (PMK) och de sam— ordnade recipientkontroller som naturvårdsverket ad— ministrerar. I akutfasen klarläggs bl a oljans sprid— ning, oljans akuteffekter på flora och fauna samt inlagring i organismer och sediment. Den uppföljande forskningens omfattning avgörs från fall till fall.

Både det större och mindre programmet bör uppta meto— der för undersökningarna, provtagningsmateriel, prov— tagningspunkter, uppgift om institutioner och perso— ner samt uppgift om administration och organisation av undersökningarna. Regionalt anpassade undersök— ningsprogram som ska fogas till de i avsnitt 5.1 före— slagna länsvisa beredskapsplanerna, upprättas också.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 39

Huvudansvaret för programarbetet bör ligga hos sta— tens naturvårdsverk, som bör biträdas av en lednings— grupp i vilken kan ingå representanter för kustbevak— ningen, fiskeristyrelsen, SMHI, IVL m fl. Inom natur— vårdsverket bör personal utses som har huvudansvaret för oljeskyddsfrågor. Det finns flera marinbiologiska laboratorier, som bör ges områdesansvar för provtag— ning och medverka i uppföljningsprogrammet. Provtag— ningsmateriel och metoder måste standardiseras och utryckningsberedskap upprätthållas. Programmet måste också övas, företrädesvis i samarbete med kustbevak— ningen. Kostnaderna för personalberedskap, materiel, programutveckling m m bör delvis täckas av särskilt anslag, delvis ses som en del av bekämpnings— och saneringskostnaden.

Jag föreslår att naturvårdsverket ges i uppdrag att upprätta undersökningsprogram för oljeutsläpp och beräknar kostnaden för den redovisade uppläggningen till 2,5 milj kr under en femårsperiod. Härutöver belastas varje bekämpningsoperation med de direkta kostnaderna i anslutning till denna.

Långsiktig forskning av grundläggande karaktär

Det är av stor betydelse att klarlägga om de ökande oljehalterna längs våra kuster resulterar i bestå— ende effekter på fauna och flora. Bl a bör forskning ske kring ökningen av oljehalterna i mjukbottnarna runt om våra kuster.

Ett annat viktigt område att studera är om undvik— ningsreaktioner hos fisk och fiskens födodjur kan observeras i samband med akuta oljespill samt i om— råden som drabbats av en kroniskt förhöjd oljehalt i sedimenten.

Likaså är det viktigt att öka kunskaperna om huruvi— da det sker en ökning av sjukdoms- eller parasitan— grepp på fiskar som lever i kroniskt oljeförorenade områden. Den indikerade ökningen av miljögiftsacku— mulering i organismer som lever i oljekontaminerade sediment bör ytterligare klarläggas.

De mätningar som tidigare skett av oljehalterna i bottensediment och organismer har visat på förhöjda halter på många ställen runt våra kuster. Det är av stor betydelse att en fortsatt registrering av dessa oljekoncentrationer sker så att eventuella föränd— ringar kan observeras.

Följande huvudpunkter kan anges

forskning rörande återhämtningsförlopp hos olje— skadade ekosystem (250 000 kr per år under fem år)

Prop. 1980/81: 119 Bilaga l.]. Jordbruksdepartementet 40

- forskning om ekologiska effekter av olja i sedi— ment (1,25 milj kr per år under två år)

- forskning och kartering rörande halter av oljeför— oreningar i vatten, sediment och organismer runt våra kuster (250 000 kr per år under fem år)

prognos och förväntade effekter av sjötransporte— rade kemikalier (125 000 kr under ett år)

laboratorietest av miljöeffekter från särskilt far- liga kemikalier (375 000 kr per år under tre år)

Målet för dessa långsiktiga studier bör vara att kvantifiera effekterna och utvärdera deras ekologiska betydelse för det marina systemet i stort. Ett mål för sådana undersökningar är även att ge underlag för en utvärdering i ekonomiska termer så att en av— vägning mot andra samhällsmål kan ske.

Jag föreslår att naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta program och budget för forskningen om de långsiktiga miljöeffekterna.

För undersökningsprogram på länSnivå och särskilda undersökningar i samband med utsläpp bedömer jag att ca 2,5 milj kr bör reserveras under en femårsperiod. För det långsiktiga forskningsprogrammet bedömer jag att ca 6,25 milj kr bör reserveras under en femårs— period.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 4!

Hänvisningar till S5-13

6 Åtgärder för att utnyttja resurserna bättre

6.1. Ny statlig organisation av kust— och sjöfartsverksamhet (ref bil 9)

Ett gemensamt mål för sjöfartsverket och kustbevak— ningen är att verka för god sjösäkerhet. Den splitt— ring av arbetsuppgifter och ansvar som idag finns mellan dessa myndigheter medger inte en effektiv planering av och avvägning mellan förebyggande och bekämpande åtgärder. Enligt min mening finns det ett intimt samband mellan dessa typer av åtgärder, vilket också bör återspeglas i organisationen.

En särskild arbetsgrupp, i vilken sjöfartsverket och kustbevakningen varit representerade, har inom kom— mittén övervägt frågan om en sammanslagning av sjö— fartsverket och kustbevakningen till en ny myndighet. Gruppen föreslår en sådan sammanslagning. Förutom förbättrad övergripande planering innebär förslaget enligt arbetsgruppen ett effektivare resursutnytt- jande som bl a leder till bättre tillsyn av farleds— anordningar, intensifierad besiktningsverksamhet och samordnade insatser vid olje— och andra katastrof— situationer. Sammanslagningen medger också en ökad satsning på forskning och utveckling liksom investe— ringar i avancerad teknisk utrustning för sjööver— vakning.

Arbetsgruppen har inte funnit att en utbrytning av kustbevakningen innebär några avgörande negativa effekter för tullverkets övriga verksamhet.

Arbetsgruppen har redovisat sin syn på hur grunddra— gen i den nya organisationen bör se ut.

Den omfattande operativa verksamheten i det nya ver— ket är avgörande för att en regional nivå bör finnas. Regionerna bör för att få en slagkraft både opera— tivt och planeringsmässigt — få en stark ställning i det nya verket. Till regionerna bör samtliga ope— rativa uppgifter förutom sjökartläggning och is— brytning som av resursskäl leds centralt - samlas, dvs farledsverksamhet inkl lotsning, sjöbevakning, bekämpning och sjöfartsinspektion. Detta för att or— ganisationen skall kunna ha ett samlat grepp om de

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 42

olika säkerhetsbefrämjande uppgifterna. Dessa arbets— uppgifter innebär också att man på fältet måste skaf— fa sig en samlad bild av sjöfartens förhållande var— med avses inte bara t ex hamn— och farledsfrågor utan också geografiska förutsättningar för en be— kämpningsaktion m m. Den delegering som detta inne— bär är enligt min mening eftersträvansvärd i stats— förvaltningen. Regionernas verksamhet är av sådan omfattning och bredd att arbetsgruppen förordar en lösning som innebär att regionerna direkt underställs generaldirektören i den nya myndigheten.

Under regionerna sorterar den lokala organisationen, dvs de av sjöfartsverket föreslagna farledsområdena, de nuvarande kustbevakningsområdena och sjöfartsin— spektionsdistrikten. En samordning av de föreslagna farledsområdena och nuvarande kustbevakningsområdena torde vara möjlig med en ökad effektivitet som följd.

Den centrala förvaltningen bör ha en policyskapande och stödjande roll gentemot regionerna och lokalför- valtningen. Detta behöver i och för sig inte hindra att man inom organisationen kan finna det lämpligt med central operativ ledning då det gäller större övervakningsinsatser av principiell natur liksom vid större eller mer komplicerade räddningstjänst— insatser. Organisationen kännetecknas av en strävan att hålla samman förebyggande och bekämpande åtgär— der. Inom centralförvaltningen bör således de sjö— operativa verksamhetsgrenarna hållas samman inom en huvudenhet. Dessa verksamhetsgrenar är lotsning, övrig farledsverksamhet, bekämpning, sjöbevakning och sjöräddning. Av de skäl som framfördes i samband med sjöfartsverkets omorganisation 1969 och som även prövats i den nyligen genomförda organisationsöver— synen inom sjöfartsverket bör sjöfartsinspektionen utgöra en egen huvudenhet. Vidare föreslås en sär— skild huvudenhet för teknisk utveckling. Denna en— het ska ansvara för forskning och utveckling inom såväl det förebyggande som det bekämpande området och måste arbeta intimt samman med övriga huvuden— heter.

Jag ansluter mig till arbetsgruppens förslag.

Jag vill särskilt understryka fackmyndighetens FoU— ansvar. De viktigaste FoU—insatserna på sjöfartsom— rådet utförs idag av transportforskningsdelegatio— nen, statens skeppsprovningsanstalt och styrelsen för teknisk utveckling. Det är angeläget att dessa insatser förs vidare och samordnas, bl a genom ett heltäckande FoU-program, av den nya myndigheten.

En sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevak— ningen är en stor förändring som tar relativt lång tid att genomföra. En organisationsförändring av

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 43

detta slag är av stor vikt för att öka säkerheten i sjötransportsystemet, varför en sådan förändring bör komma till stånd snarast möjligt. Dessutom har sjö— fartsverket under en lång följd av år varit föremål för olika utredningar, senast en intern organisa— tionsöversyn som rapporterades till regeringen hös— ten 1978. Om förutsättningarna nu ändras för detta förslags genomförande bör verket och personalen snabbt få besked om detta.

Att lyckosamt kunna genomföra en organisationsför— ändring kräver aktiv medverkan från personalen både i utredningsarbetet och genomförandet. Först då får man igång den process som leder till att all kun— skap tas till vara och att utformningen av organi— sationen knyter an till förhållandena i det dagliga arbetet.

Jag föreslår att regeringen tillsätter en organisa— tionskommitté som får i uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust— och sjöfartsverksam— het i enlighet med den principlösning som arbets— gruppen angett. Jag föreslår att kommittén tillsätts omgående Och att personalorganisationerna ges erfor— derlig representation.

Beträffande det förslag till förändringar i sjöfarts— verkets organisation som redan föreligger bör, en— ligt min mening, de delar genomföras som inte hind— rar en sammanslagning med kustbevakningen.

Kostnaden för organisationskommittén beräknas till 600 000 kr.

6.2. Länsstyrelsens roll (ref bilaga 10)

Länsstyrelsen har vid större bekämpningsoperationer en något oklar roll till följd av att den endast kan ingripa under vissa förutsättningar. Till sjöss har kustbevakningen det riksomfattande bekämpningsansva- ret medan berörd kommun har det direkta ansvaret till lands. En utredning om huvudmannaskapet för rädd— ningstjänsten till lands genomförs på riksdagens be— gäran. Jag bygger min diskussion på rådande ansvars— fördelning nämligen att det räddningsledningsansvar som länsstyrelsen har enligt brandlagen Vid storre olyckor (nödläge) på land inte motsvaras av ett lik— nande ansvar till sjöss.

Enligt min uppfattning är det väsentligt att läns— styrelsen som samhällets samlande regionala organ ges möjlighet att påverka bekämpningsaktioner tlll sjöss. Detta kan ske t ex genom en anvisningsrätt för länsstyrelsen gentemot kustbevakningen. Det finns ofta anledning att redan till sjöss vidta vissa dis-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 44

positioner i bekämpningsarbetet eftersom det kan komma att kraftigt påverka möjligheterna att skydda särskilt känsliga områden och att sanera ilandfluten olja. Detta kräver att länsstyrelserna har någon form av ständig beredskap, som vid en olycka är väl övad så att den omgående kan samverka med kustbevakningen och vidta lämpliga åtgärder, t ex överta bekämpnings— samordning och räddningsledning på land. Någon sådan organisation har inte länsstyrelsen idag. Inte heller är brandlagens 12 och 13 55 enligt min mening till— lämpliga för en sådan lösning. Där förutsätts näm— ligen att nödläge skall ha inträffat för att läns— styrelsen skall kunna agera. Enligt min uppfattning har länsstyrelsen behov av att kunna agera långt innan nödläge inträffat och med hög handlingsbered— skap följa händelseutvecklingen vid ett olje— eller kemikalieutsläpp.

En ändring av brandlagens 12 och 13 så så att läns— styrelsen får räddningsledningsansvar för bekämp— ningen även till sjöss anser jag inte vara ändamåls— enlig. Istället bör man genom en särskild författ— ning skapa möjlighet till förbättrad planering och beredskap på länsstyrelserna. En förebild kan här hämtas ur lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m m (l960:33l), även vad gäller ianspråktagande av materiel, uttagning av personal, jourtjänst m m. Jag föreslår därför att länsstyrel— serna vid kusterna, Mälaren och Göta älv Vänern i särskild författning åläggs att upprätta bered—' skapsplaner för samhällets insatser mot olje— och kemikalieutsläpp även till sjöss och att med berörda parter - bl a kommuner, kustbevakningen och sjöfarts— verket — öva dessa planer. Innehållet i sådana bered— skapsplaner behandlas i avsnitt 5.1, där också kost— naden för dessa åtgärder anges. Jag föreslår också att erforderlig författningsreglering sker av läns— Styrelsernas ansvar och uppgifter vid större olje— och kemikalieolyckor.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Samarbetsorgan (ref bilaga 1)

Miljö— och naturvårdsintressena har idag små möjlig— heter att påverka det förebyggande och bekämpande arbetet i önskvärd utsträckning. I den akuta bekämp— ningssituationen är tillgång till naturvårdskunskap nödvändig. Kustbevakningen kan inte besitta en ingå— ende sådan kunskap. Istället gäller det att utveckla samrådet mellan operativt ansvarig myndighet och naturvårdsintressenterna. Idag förekommer underhands— kontakter mellan dessa.

I vissa länder har man byggt in miljövårdskunskapen i bekämpningsorganisationen. Såväl i USA som i Dan— mark har bekämpningsmyndigheten under själva insatsen

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 45

tillgång till marinbiologisk och annan miljöexpertis. I Norge tar vid större olyckor en grupp med en av naturvårdsmyndigheten utsedd ordförande över ledning— en av bekämpningen.

Det är angeläget att även i Sverige skapa utrymme för ett mera formbundet samarbete mellan mijövårds— och bekämpningsmyndigheter. Ett sådant samarbete avser såväl beredskapsplanering som rådgivning vid den en— skilda skadeplatsen. Jag förslår därför att detta samarbete formaliseras på såväl central som regional nivå. Jag föreslår att det på den centrala nivån bildas ett särskilt samarbetsorgan under ledning av statens naturvårdsverk och med representanter för kustbevakningen och sjöfartsverket — eller den före— slagna sammanslagna myndigheten. SMHI har viktiga uppgifter avseende havsmiljön m m liksom fiskeri— styrelsen avseende fisket varför dessa två myndig— heter bör ingå i samarbetsorganet. Vidare bör i detta organ även diskuteras bekämpning av ilandflu— ten olja och samordning med bekämpning till sjöss varför statens brandnämnd bör representeras liksom kOmmunerna genom Svenska kommunförbundet.

Detta samarbetsorgan ska utarbeta en långsiktig poli— cy för hur bekämpning ska bedrivas i vårt land och upprätta riktlinjer för länsstyrelsernas beredskaps— planering. Gruppens direkta medverkan vid mycket stora oljeolyckor bör övervägas. Samarbetsorganet bör också behandla-utbildningsfrågor för bekämpnings- personal och informationsplanering för bekämpnings— operationer. Ett annat viktigt inslag i organets arbete är att diskutera teknisk forskning och utveck— ling på området. Det kan knytas som referensgrupp till styrelsen för teknisk utveckling och till den huvudenhet för teknisk utveckling, som jag skisserat i tidigare avsnitt angående en ny statlig organisa— tion av kust- och sjöfartsverksamhet.

Också på regional nivå bör finnas ett på förhand utsett särskilt samarbetsorgan, som vid oljebekämp- ningsoperationer biträder ledningsorganisationen. Landet bör härvid liksom i mitt förslag till ny or- ganisation för kust— och sjöfartsverksamhet indelas i fyra regioner. I var och en av dessa fyra region— grupper bör ingå representanter för den nya kust— och sjöfartsmyndigheten, berörda länsstyrelser och statens naturvårdsverk. De regionala organen bör få i uppgift att bl a behandla och vidta erforderliga åtgärder utifrån de miljöatlaser som behandlas i avsnitt 5.2 . De regionala grupperna bör även få till uppgift att diskutera bekämpningsmaterielens lokali— sering och vilken typ av materiel som är lämplig i regionernas olika delar.

De här föreslagna samarbetsorganens relationer till den till industriverket knutna nämnden för farligt

Prop. 1980/81:119 Bilaga l.l Jordbruksdepartementet 46

gods förutsätter jag övervägs av den särskilde ut— redan för transport av farligt gods (K l979:Ol).

Kostnaden för samarbetsorganen beräknas till 100 000 kr per år och för naturvårdsverkets samordningsuppgifter till 200 000 kr per år.

Hänvisningar till S6-3

6.4. Bemanning längs våra kuster

Antalet statligt anställda tjänstemän med stationering längs kusterna har under en lång följd av år minskat. Under den senaste tioårsperioden har denna reduktion varit särskilt markant.

Sjöfartsverket har på uppdrag av regeringen i sam— arbete med naturvårdsverket och SMHI utrett frågan om huvudmannaskapet och kostnadsfördelningen för den fortsatta bemanningen av Kullens fyr. I sin skri— velse till regeringen anmäler sjöfartsverket att man med nämnda myndigheter utarbetat en rapport om ett tiotal utsjöplatsers bemanning. Nu måste en fullstän— dig kartläggning göras av bl a statliga myndigheters bemanning längs kusterna.

Det är främst sjöfartsverket, kustbevakningen och försvaret som har personal placerad längs kusterna. Dessutom har kommunala myndigheter och vissa orga- nisationer verksamhet där. Den genomgripande tekniska rationaliseringen av fyrväsendet, som inleddes på 1960—talet och medgivit centraliserad drift och över— vakning, har kraftigt minskat behovet av personal vid fyrarna. 1979 finns endast 10 bemannade fyrplat— ser kvar. Sjöfarten har alltmer, delvis som en följd av större fartyg, koncentrerats till ett mindre an— tal hamnar med minskat behov av spridd lotsservice som följd. Principen om lotsfrihet har inneburit att en allt större del av den s k linjetrafiken upp- hört att anlita lots, vilket i kombination med den allmänt vikande sjöfartskonjunkturen medfört ett minskat behov av lotsar och därmed även båtmän. An- talet anställda utmed kusterna i sjöfartsverket har därmed minskat kraftigt de senaste decennierna.

Tullverkets kustbevakning har å andra sidan under— gått en betydande utveckling under den senaste tio— årsperioden. Detta beror dels på att kustbevakningen inte har avgiftsbelagd verksamhet, dels att kustbe- vakningen tillförts en rad nya, stora uppgifter som oljebekämpningen 1970 och övervakningen av den ut- vidgade fiskezonen 1976. SMHI har behov av personal längs kusterna för väderrapportering. Detta arbete utförs till en del av sjöfartsverkets och kustbevak— ningens personal, men till följd av bl a fyrautoma— tiseringen har SMHI anställt egen personal för ända— målet - inte sällan förutvarande fyrvaktare.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 47

Statens naturvårdsverk och länsstyrelsernas natur- vårdsenheter har för sin kunskapsuppbyggnad behov av att någorlunda regelbundet få rapporter om för- ändringar i miljön, alltså inte enbart i samband med olyckor. Man har därvid replierat på bl a sjö— fartsverkets och kustbevakningens personal.

Från miljövårdssynpunkt är det väsentligt att beman- ningen längs kusterna är så heltäckande som möjligt. Dels får man då en manuell bevakning som ger möjlig- het att snabbt slå larm, dels kan personalen i kust- bandet själv göra vissa insatser. Vid t ex en olje— bekämpning är det väsentligt att ha tillgång till personal som är förtrogen med skadeplatsens förhål— landen. Liknande resonemang kan föras beträffande andra räddningstjänstuppdrag.

Avbemanningen längs kusterna har skett bl a genom teknisk rationalisering i ett verk som i prinCip är affärsdrivande. Sjöfartsverket kan inte i sin verk- samhetsplanering väga in de krav på täckning utmed kusten som andra myndigheter och intressen ställer. Hänsyn måste givetvis tagas till alla samhällsintres— sen när bemanningen fastställs. Den nya kust— och sjöfartsmyndighet som jag diskuterat tidigare inne— bär att man lättare kan undvika en situation där man har personell dubblering på vissa orter medan andra lämnas utan bemanning. En sådan myndighetsför- ändring kommer dock under alla förhållanden att ta tid att helt genomföra. Naturvårdsverkets och läns— styrelsernas ställning förändras inte av en sådan omorganisation.

Jag finner det angeläget att man snabbt kommer till klarhet om vilken bemanning utmed våra kuster som en avvägning av alla samhällsintressen ger. Visser— ligen fattar regeringen beslut om avbemanning av lotsplatser och lotsuppassningsställen, men splitt— ringen på departements— och myndighetsnivå har all- varligt försvårat den samlade bedömning som givetvis bör ske. Jag föreslår därför att en särskild utredare omgående tillsätts för att göra en helhetsbedömning och ge förslag om denna bemanning. Till utredaren bör knytas experter som representerar bl a sjöfarts— verket, kustbevakningen, försvaret, statens natur- vårdsverk, SMHI, Svenska kommunförbundet och någon eller några länsstyrelser. Arbetet bör bedrivas skyndsamt för att kunna överlämnas till och behand— las av den av mig föreslagna organisationskommittén för en sammanförande av sjöfartsverket och kustbe— vakningen till en ny statlig organisation av kust— och sjöfartsverksamhet.

Kostnaden för den särskilde utredaren uppskattas till 500 000 kr.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 48

6.5. Sjöfartens haverikommission (ref bilaga 6)

Enligt nuvarande bestämmelser kan haverikommission tillsättas vid olyckor som medfört stora förluster i liv eller egendom eller där utredningen förväntas bli synnerligen omfattande eller av invecklad be— skaffenhet. Enligt min mening bör kommissionen även kunna tillsättas vid olyckor som medfört stora skador på miljön, t ex stora oljeutsläpp.

För att sjöfartens haverikommission skall kunna ut- vidga sin utredningsverksamhet att gälla även skador på den marina miljön i samband med fartygshaverier krävs personalförsärkning. Haverikommissionens ut— redningsverksamhet kan därmed utvidgas vid sådana haverier som är av stort principiellt intresse från säkerhets- och miljösynpunkt. Kostnaden för perso— nalökning blir ca 200 000 kr per år.

Sjölagens bestämmelser anses för närvarande inte kunna tolkas så att en haverikommission kan till— sättas vid olyckor som inträffat med utländska far— tyg i svenska farvatten. Enligt nuvarande bestäm— melser i 313 5 sjölagen kan sjöfartsverket förordna om att sjöförklaring skall avges för att utreda hän— delser som inträffat med utländskt fartyg i svenskt farvatten. Dock måste det utländska fartyget ligga i svensk hamn för att sjöförklaring skall kunna av— krävas. Enligt 301 5 sjölagen behöver inte sjöförkla— ring hållas när haverikommission har förordnats. Möjligheten att kunna tillsätta en haverikommission vid större haverier istället för att hålla sjöför— klaring har ansetts vara av stort värde. Det är där— för en brist av sjölagen innebär att regeringen inte kan förordna om tillsättande av en haverikommission vid olyckor med utländska fartyg i svenska farvatten.

Jag föreslår att Sjölagens 314 5 kompletteras så att haverikommission kan tillsättas även vid olyckor med utländska fartyg som inträffat i svenska farvatten. Dessutom bör föreskriften om svensk hamn i 313 5 andra stycket sjölagen tas bort eller mjukas upp.

En kommission är ett opartiskt organ som granskar händelseförloppet vid inträffade olyckor. En sådan verksamhet är en väsentlig del av ett effektivt sä— kerhetsarbete. Enligt min mening bör sjöfartens ha— verikommission inordnas i statens haverikommission. Därmed kan bättre kontinuitet och kompetensuppbygg- nad tillförsäkras.

6.6 Forskning om samhällsekonomiska kostnader (ref bilaga 13)

De samhällsekonomiska kostnader som uppstår till

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 49

följd av utsläpp i vatten kan vara

— förlorade rekreationsvärden (estetiska effekter, bad, fiske etc)

— negativ påverkan på turistnäringen

försämrade ekonomiska förhållanden för fiskenä- ringen

* ökade kostnader för vissa vattenförbrukare, t ex industrier och kommuner (särskilt Vänern och Mälaren som är dricksvattentäkter)

- kostnader för återställande åtgärder utredningskostnader m m

Som jag påpekade i avsnitt 4.2.2 reser samhället inte skadeståndskrav på alla de-kostnader som det åsamkas av olje— eller kemikalieutsläpp. Till stor del beror detta på att de totala samhällskostnaderna med dagens metoder endast undantagsvis kan räknas ut. Den juridiska aspekten är dock bara en del av problematiken. Bristen på kunskap om de totala sam- hällsekonomiska kostnaderna gör att samhället inte kan göra en effektiv avvägning mellan olika insatser.

Den bristande kunskapen kan delvis förklaras av att de fysiska effekterna är svårbedömbara. Men den av- görande förklaringen förefaller dock vara att sam— hällsekonomi och vattenföroreningar inte setts i ett sammanhang. Förhindrandet av utsläpp har nästan enbart formulerats som juridiska och tekniska spörs- mål, vilka aktualiserats beroende på vissa märkbara fysiska effekter. När ett utsläpp skett har även här de juridiska och de tekniska frågorna kommit i för- grunden. Utsläpp innebär även som nämnts påtagliga effekter på samhällsekonomin och därför bör utsläp— pet också behandlas som ett ekonomiskt problem.

Vid valet mellan förebyggande och återställande åt— gärder är det av vikt att kunna uttala sig om ut— släppens totala samhällsekonomiska kostnader. En begränsning till att enbart beakta t ex bekämpnings— och saneringskostnaderna kan leda till felaktiga av— vägningar mellan de båda olika huvudtyperna av åt— gärder. Bekämpnings- och saneringskostnaderna är visserligen oftast tämligen lätta att beräkna men om dessa endast svarar för en liten del (vid Amoco Cadiz—olyckan endast några få procent) av de totala kostnaderna måste andra kostnader också kartläggas även om detta i och för sig är betydligt svårare att göra. Förutom att vissa delar av totalkostnadspos— terna måste utsättas för en politisk "prissättning" dvs en subjektiv värdering av t ex "rena" badsträn—

4 Riksdagen 1980/81. 1 mm!. Nr I I 9. Bilagedel

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 50

der, kan höga informationskostnader sätta en gräns för hur exakta kostnadsuppskattningarna skall göras. Jag föreslår därför att forskning och utveckling av— seende bl a metodik för beräkning av samhällsekono— miska kostnader till följd av utsläpp av olja eller kemikalier intensifieras. Förslagsvis sker detta som uppdragsforskning finansierad av delegationen för miljösäkra sjötransporter (se avsnitt 6.7 ).

Kostnaden beräknas till 250 000 kr per år. 6.7 Delegation för miljösäkra sjötransporter

Jag föreslår att ett samlat handlingsprogram skall genomföras under en femårsperiod i syfte att minska miljöriskerna vid sjötransporter. För programmets genomförande krävs samordning och uppföljning av programmets effekter. Jag bedömer att det inte finns någon naturlig organisationstillhörighet för ett sådant program. Alltför många myndigheter och orga— nisationer är inblandade för att en effektiv sam— ordning skall komma till stånd direkt mellan dessa. Jag föreslår därför att en till regeringskansliet knuten mindre delegation inrättas — delegationen för miljösäkra sjötransporter.

Delegationen ska ha som huvuduppgift att verka för miljösäkra sjötransporter, främst genom att utveckla och genomföra det föreslagna handlingsprogrammet. Delegationens första uppgift blir att utarbeta pro— gram för det praktiska genomförandet. Årlig uppfölj— ning och vidareutveckling av programmet är naturliga uppgifter för delegationen. Likaså bör det ankomma på delegationen att föreslå förändringar söm motive— ras av utvecklingen av miljöriskerna i samband med sjötransporter.

Delegationen bör initiera och bedriva utvecklingsar—- bete för beräkning av samhällsekonomiska kostnader av olje— och kemikalieutsläpp. I detta metodarbete ligger också att med miljöskäl som bakgrund utreda och föreslå den särskilda farledsvaruavgiftens stor— lek.

Delegationen bör genom fortlöpande analyser av mil— jöriskerna vid sjötransporter lämna underlag för regeringens och myndigheternas ställningstagande i frågor som rör miljösäkra sjötransporter.

Delegationen bör knytas till jordbruksdepartementet och påbörja sin verksamhet redan vid remissbehand— lingen av detta betänkande. I delegationen bör ingå representanter för naturvårdsverket, sjöfartsverket, kustbevakningen, brandnämnden, havsresursdelegatio— nen samt sjöfartsorganisationerna. Till delegationen bör knytas erforderliga sekretariatresurser.

Delegationens medelsbehov uppskattas till 600 000 kr per år.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 51

Hänvisningar till S6-5

7. Handlingsprogram

Genomförande

Det redovisade underlaget för ett handlingsprogram är utformat för att kunna genomföras inom 5 år. En del förslag behöver granskas och utredas ytterlig— are. Många förslag kan genomföras med början efter remissbehandling. Andra kan leda till åtgärder omedelbart, främst då sådana som innebär uppdrag till myndigheter att göra utredningar, redovisning— ar och konkreta åtgärder. Ett handlingsprogram kommer givetvis att omfatta även åtgärder utöver de här föreslagna, bl a sådana som kommer att före— slås av andra utredningar. De kan föras in vid översyn och utveckling av programmet.

Samtliga förslag till åtgärder som presenteras i kapitlen 4-6 finns samlade i den avslutande tabel- len. I tabellen har jag även fört in de kostnader som förslagen bedöms orsaka och gjort en priorite— ring.

Finansiering

De föreslagna åtgärderna i handlingsprogrammet kostar netto ca 150 milj kr under en femårsperiod. Jag föreslår att programmet finansieras genom en importavgift på olja. 150 milj kr motsvarar unge- fär en kr per ton. Denna summa tas lämpligen ut som ett särskilt tillägg till den nu utgående far— ledsvaruavgiften för olja.

Omedelbara åtgärder

Bland de förslag som kan genomföras omgående vill jag nämna följande.

- Uppdrag till statens brandnämnd att i samråd med kustbevakningen med särskilt anslag bygga upp regionala förråd av bekämpnings— och sanerings— materiel för främst kommunernas behov.

— Uppdrag till styrelsen för teknisk utveckling att etablera insatsområdet "Metoder och teknik för bekämpning och sanering av olja och kemi—

Prop. 1980/81: "9 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 52

kalier till sjöss och i strandzonen". Delvis beräknas insatserna kunna ske genom prioritering inom ordinarie budget. Särskilda medel, enligt min bedömning minst 15 milj kr erfordras under en femårsperiod. Åtgärden har initierats genom skriv- else från MlST till industridepartementet den 11 maj 1979.

Uppdrag till berörda'länsstyrelser att med sär— skilt anslag upprätta och redovisa beredskapspla— ner för större bekämpningsoperationer avseende oljeutsläpp till sjöss. Planerna baseras på brand— lagen i avvaktan på föreslagen ny lagstiftning. I planerna ska ingå dels hur samverkan ska ske mel— lan länsstyrelsen, kustbevakningen, kommunerna, ortsbefolkningen, frivilliga, totalförsvaret, saneringsföretag, miljövårdsforskning m fl, dels funktionerna information, dokumentation, utvär— dering och miljöeffektstudier.

Uppdrag till berörda länsstyrelser att med sär— skilda anslag upprätta och redovisa inventering i form av en "miljöatlas" av från miljövårdssyn— punkt särskilt känsliga områden som underlag för bl a bekämpnings— och saneringsverksamhet, plane— ring av farleder och hamnar samt lokalisering av miljöfarlig verksamhet som genererar sjötranspor— ter. Denna miljöatlas ska kunna användas som Väg— ledning vid bekämpnings— och saneringsinsatser. Uppdraget utgör ett inslag i den fysiska rikspla— neringen. -

Uppdrag till överbefälhavaren, civilförsvarssty— relsen och arbetsmarknadsstyrelsen att kartlägga de resurser, Såväl personella som materiella, som totalförsvaret inkl vapenfria värnpliktiga kan ställa upp med vid en stor oljebekämpnings— operation och på vilka villkor detta kan ske.

Uppdrag till statens naturvårdsverk att upprätta en standardplan för undersökning av miljöeffekter vid alla större oljeutsläpp till sjöss.

Uppdrag till länsstyrelserna vid Vänern—Göta älv, kustbevakningen samt Vänerns seglationsstyrelse att upprätta ett särskilt handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter.

Tillsättandet av en särskild utredare som snabbt inventerar det totala samhällsbehovet av beman— nade platser längs våra kuster.

Uppdrag till Sjöfartens haverikommission och sjö— fartsverket att vid utredningar om sjöolyckor även granska miljökonsekvenserna. Vid oljeolyckor till sjöss, som inte föranleder sådan utredning

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 53

men som är av mycket stor omfattning, t ex som Bohuslän 1978 och Stockholms skärgård 1979, till— sätter regeringen en särskild kommission, jämför— lig med sjöfartens haverikommission, som övertar ansvaret för utvärdering och granskning från de direkt engagerade myndigheterna.

Uppdrag till SMHI att inom kostnadsramen 0,5 milj kr vidareutveckla spridningsmodeller för olja i Vatten och prognoser som underlag för oljebekämp— ningsoperationer. Förslaget har under hand redo— visats för jordbruksdepartementet för snabbb ef— fektuering med medel anvisade i energiproposition— en (l978/79:115).

Åtgärder efter remissomcång

Huvuddelen av de föreslagna åtgärderna kan utredas vidare eller genomftras efter sedvanligt remissför— farande. Jordbruksdepartementet bör i remisskrivel— sen särskilt anmoda berörda remissinstanser att re— dovisa och förbereda de åtgärder som behövs för handlingsprogrammets genomförande. Den i avsnitt 6.7 föreslagna delegationen för miljösäkra sjötran— sporter bör påbörja sin verksamhet redan under re— misskedet, varigenom genomförandet kan påskyndas.

Om fem år

Handlingsprogrammet avser en femårsperiod. Det måste under denna tid utvecklas och förnyas fortlöpande. Även på sikt är naturligtvis åtgärder mot olje— och kemikalieskador till sjöss nödvändiga. Den princip— iella inriktningen kan då vara densamma som i detta program. Att nu diskutera konkreta åtgärder som är aktuella tidigast om fem—sex år är inte meningsfullt. Några utblickar vill jag dock göra.

Om fem år bör dettotala utsläppet i samband med oljetransporter i svenska vatten ha minskat till mindre än hälften av dagens. Stora utsläpp i sam— band med olyckor har reducerats väsentligt mer. De aVSiktliga utsläppen bör vara praktiskt taget helt eliminerade. Kvar är mindre utsläpp i samband med olyckor och tekniska fel. Även utsläpp från andra fartyg och de landbaserade utsläppen bör ha reduce— rats påtagligt.

Internationellt har tankertonnaget gjorts väsentligt miljösäkrare främst genom förbättringar i dagens fartyg. Nybyggda fartyg är konstruerade så att ut- Släpp endast ska förekomma i samband med olyckor. Mottagningsanläggningar för alla oljerester finns i de flesta hamnar.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 54

östersjökonventionen har varit i kraft nästan hela femårsperioden vilket medför att utsläppen av föro— reningar minskat kraftigt i östersjöområdet. Kanske har den punkt nåtts då en återhämtning börjat d v 5 de totala utsläppen är mindre än den naturliga ned- brytningen. Upplagringen i organismer av Vissa ämnen är dock fortfarande ett allvarligt miljöproblem. Populationen av många utrotningshotade arter börjar öka.

Kostnaderna för åtgärderna har helt lagts på olje— priset, som därigenom ökat med högst en procent. Av andra skäl kanske priset om fem år har ökat med 50— 100 procent.

Våra kraftigt.ökade kunskaper om effekterna av ut- släpp av olja och kemikalier i den marina miljön ger motiv till fortsatta krafttag mot alla utsläpp av föroreningar. Samtidigt-vet vi att även andra stör— ningar i den marina miljön än utsläpp har betydelse.

Om fem år har betydelsen av internationellt samarbe— te ökat ytterligare. östersjö— och Nordsjöstaterna inriktar sitt samarbete på bl & samordnad övervak— ning och bekämpning av utsläpp. De ekonomiska sank— tionerna mot miljörisker och miljöbrott börjar slå igenom internationellt och medför att miljösäkerhet- en vid sjötransporterna är företagsekonomiskt lönsam. IMCO:s roll har förstärkts ytterligare.

Marina miljövårdstekniska sytem, t ex för oljebe— kämpning, har fått stor betydelse för svensk export och u-hjälp. När vi lärt oss att behärska våra egna miljövårdsproblem växer vår internationella ambi— tion.

Hänvisningar till S7

4.1.1 Miljösäkra kust- tankfartyg 4.1.2 Beställarstöd och särskild farleds— varuavgift 4.1.5 Kemikalietransport med specialfartyg 4.1.4

Arbetsmiljön ombord

4-1-5

Trafikövervakning

KOSTNADSÖVERSIKT OCH TIDPLAN

Budgetår

81/82 82/85 83/84 84/85

Anmärkning

Principbeslut. Kostnad för särskilt be—

Ställarstöd

-Intäkt av avgifti

Ingen kostnad

Medel ur arbetar— skyddsfonden

Prop. 1980/81

119. Bilaga l._1 Jordbruksdepartementet

55

4.1.6 Trafikövervak- ning i Kalmar— sund 4.1.7

Vägvalsstyrande avgift

4.1.8 Trafikseparering i Oresund

4.1,9 .

Förbud mot bulk— transporter av A— och B-klassificerade kemi— kalier forts

Budgetår

80/81

100 tkr

81/82

100 tkr

82/83

100 tkr

85/84

100 tkr

Anmärkning

Myndighets— uppgift

Administrations- kostnader för dispensför— farande

' Prop. 1980/81

119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet

56

4.1.10 Handlingsprogram för Vänernoch Göta älv 4.1.11

Miljösäkra oljetran— sporter till Stockholmsområdet

4.1.12 Mycket stora tank— fartyg i Ostersjön 4.1.15

Trafikföreskrifter om bl a fartygsstorlek

4.1.14 Lotsning

Budgetår

80/81

500 tkr

81/82

500 tkr

82/85

500 tkr

85/84

500 tkr 500 tkr

Ingen kostnad, internationellt initiativ

Myndighetsuppgift

Ingen netto— kostnadsökning

Prop. 1980/81 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet

57

4.1.15

Samordning av lots— ningsverksamheten i Göteborg

4.1.16 Ovriga farledsåt- gärder

4.2.1

5 raffavgifter för att förhindra av— siktliga utsläpp

.2.2 röror

enarens ansvar

4.2.3 Mottagningsanlägg—

ningar för oljerester

Iorts

Budgetår

80/81 81/82 32/83 85/84 84/85

Anmärkning

Ingen netto— kostnadsökning

Efter förslag från sjö— fartsverket

Prop. 1980/81 [19 Bilaga l..] Jordbruksdepartementet

58

Budgetår Prio— ritet

80/81 81/82 82/85 85/84 1 - 5

Prop. 1980/81

4.2.4 Partikelmärkning av olja 4.2.5

Utbildning i miljö—

teknik och säker—

hetsfrågor 125 tkr 125 tkr

4.2.6 Miljöombud och miljöinformation

5.1

Beredskapsplaner för olje— och kemikalie— bekämpning 1,5 mkr 800 tkr 800 tkr 800 t

119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet

5.2

Hiljöatlas

59

5-5

Förvaring, transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier

5.4. Regionala materiel— förråd

5-5 - Specialstyrka för kemikaliebekämpning

5.6 bärgningsresurser i Ostersjön 5.7

Bärgarlön

forts

Omedel— bar åtgärd

Budgetår

80/81 81/82 82/85 85/84 84/85

1 mkr

5,5 mkr 500 tkr 500 tkr 500 tkr 500 tkr

700 tkr 700 tkr 700 tkr 700 tkr 700 tkr . ||||!||I

Anmärkning

Kostnad ingår i rederistöd

Internationellt initiativ

Prop. 1980/81 119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet

60

Läktringstonnage och reparations— resurser

5.9

Oljespridningsmodeller

5.10 Förstärkning av gift— informationscentralen 5.11

Förbättrad statistik över miljöfarliga sjötransporter

5.12 FoU—program för olje- bekämpningsteknik

forts

Budgetår

80/81

150 tkr

81/82

150 tkr

82/83

150 tkr

83/84

150 tkr

84/85

150 tkr

liiiiiiiiålllllll IHHHHHIIIIIIIIII

Anslag enligt prop 1978/79:115

Prop.19sm81

119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet

forts

Budgetår Anmärkning

80/81 81/82 82/83 83/84 84/85

Avser kommitté— kostnad

Kostnad ingår i

1 3.1

300 tkr 500 tkr 500 tkr 300 tkr 500 tkr

Avser kommitté kostnad

Ytterligare an- slag i STUs ordinarie budget

6]

5-15

Forskning om miljö— effekter av olje- och kemikalieutsläpp

6.1

Ny statlig organisa- tion av kust— och sjöfartsverksamhet

Länsstyrelsens roll

3

amarbetsorgan

Prop. 1980/81 119 Bilaga l.l Jordbruksdepartementet

62

Prop. 1980/81

Delegation för miljo— Inrättas under säkra sjötransporter . 600 tkr remissbehandlinge

119 Bilaga 1.1 Jordbruksdepartementet 63

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 65

Bilaga 1.2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1979: 43—45) Ren Tur — program för miljösäkra sjötransporter 'Miljösäkra kusttankfartyg samt beställarstöd och särskild farleds- varuavgift

Utredningens förslag att anskaffning av särskilt miljösäkra kusttankfar- tyg skall stimuleras och kostnaderna härför kompenseras genom beställar- stöd och särskild farledsvaruavgift möts från flera remissinstanser med principiella invändningar. Få instanser ifrågasätter dock förslagen om yt- terligare analys och kompletterande utredningar.

Sjöfartsverket: Bortsett från de mera praktiska frågorna. som torde gå att hantera om rimlig tid avsätts för förberedelser. väcker emellertid också de olika delarna av förslaget så många principiella frågor att sjöfarts- verket i nuvarande läge inte kan förorda en principlösning enligt den modell som utredaren föreslagit. Sjöfartsverkets allmänna intryck är att förslaget med dess många och var för sig komplicerade komponenter ändå får en relativt begränsad räckvidd från miljöskyddssynpunkt. Samma eller i vart fall i det närmaste samma effekter ligger till stor del redan inbyggda i den utveckling som är på gång i det internationella sjösäkerhctsarbetet. Med en inriktning av det diskuterade fartygsprojektet som i högre grad ansluter till detta arbete kommer också hela frågan om de ekonomiska Styrmedlen i ett annat läge. .

Som utgångspunkt för en bedömning av fartygsprojektet vill sjöfartsver- ket sålunda lägga det internationella sjösäkerhetsarbetet och de resultat som i form av SOLAS MARPOL-protokollen har uppnåtts. Sjöfartsver- ket ifrågasätter det rimliga i att Sverige på egen hand utvecklar en fartygs- typ som avviker från och går längre än de krav som dessa överenskom- melser anger när det gäller miljösäkerheten. Detta särskilt mot bakgrund av att det får anses tveksamt om MlST-fartyget ger någon väsentlig ökad skyddsverkan jämfört med vad som är möjligt inom ramen för MARPOL- protokollet.

— — -—. För fartyg avsedda för trafik på Mälaren och Vänern har utre- daren tänkt sig en form av "nedskalning" av det redovisade 30000 tons fartyget. Nedskalningen synes dock inte avse dubbelhottenhöjden som i stället relativt sett ökas. Fartyget kommer pga sin storlek inte att omfattas av reglerna i MARPOL—protokollet. Fartyget uppvisar dessutom vad avser skydd mot grundstötning och kollision avsevärt högre krav än fartyg av typ II enligt kemikaliebulkkoden men underskrider avsevärt kraven för typ ]- fartyg vad gäller sidotankbredden.

Även här uppkommer frågan om det lämpliga i att göra avsteg från internationella regler som gäller för andra slag av skadliga laster. Dagens regler för typ lI-fartyg anses internationellt ge ett skydd vid grundstötning och kollision som bedömts vara tillräckligt vid transport av kemikalier som är farligare än olja. För kemikalier som är ungefär lika farliga som olja krävs fartyg av typ 111. Några ändringar av dessa säkerhetskrav har inte föreslagits av utredaren. ] det fall ökad säkerhet för oljetransporter kom- mer att genomföras bör logiskt en höjning av säkerheten för kemikalie—

5 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 119. Bilagedel

_ Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 66

transporter att övervägas. Det torde vara svårt att motivera de olika säkerhetsnivåer för kemikalie- resp. oljetransporter i samma farvatten. som utredarens förslag innebär.

Sjöfartsverket anser liksom utredaren att en höjning av säkerheten på våra inre vattenvägar är motiverad. Det är emellertid svårt att förorda den ena eller andra konstruktionen när inte närmare förutsättningar för skade- minskning är fastställda. Man bör enligt sjöfartsverkets bedömning i första hand utgå från att fartyget bör konstruktionsmässigt uppfylla minst krav för typ ll-fartyg enligt kemikaliebulkkoden.

Den "nedskalning" av MlST-fartyget som synes föresväva utredaren när det gäller de mindre fartygen är som nämnts inte fullständigt definierad men förefaller att i vissa fall kunna leda till transportekonomiskt orimliga lösningar.

Sjöfartsverket vill också peka på en annan konsekvens eller snarare inkonsekvens som utredarens förslag innebär. MlST-fartyget med dess högre krav på miljösäkerhet avser ett produktfartyg, medan något mot- svarande förslag inte redovisas för råoljetransporterna, trots att dessa från miljösynpunkt utgör ett större problem. I MARPOL—protokollet har detta kommit till uttryck genom att de krav som där anges för tankfartyg skall vad gäller nya råoljefartyg tillämpas ned till en storlek av minst 20000 ton dödvikt, medan för produktfartyg den nedre gränsen satts vid 30000 ton dödvikt.

Sjöfartsverket, som självfallet. delar utredarens uppfattning att man bör sträva mot att styra fartygsutvecklingen mot fartyg som konstrueras och utrustas så att skyddet mot miljöfarliga lastutsläpp ökar. menar att en annan inriktning än den utredaren föreslagit är att föredra. Som grund för arbetet bör ligga det internationella sjösäkerhetsarbetet. Sjöfartsverket vill också betona att det internationella regelutvecklingsarbetet är en fortlö- pande process. som kan väntas leda till allt mer preciserade krav på fartygen. Det är av vikt att Sverige både kan utöva inflytande på detta arbete och tillgodogöra sig effekterna av den utveckling som sker.

Inom denna ram kan föras en diskussion om att med ekonomiska stimu- lansåtgärder söka styra fartygskonstruktionen i en efter svenska förhållan- den gynnsam riktning. Vid utformningen av eventuella stimulansåtgärder bör enligt verkets mening även iakttas behovet av isförstärkta tankfartyg. Att säkra tillgången på fartyg för gång i is får ses som ett led i miljöskyddet.

Sjöfartsverket vill mot bakgrund av det anförda antyda möjligheten av att nå den av utredaren eftersträvade höjningen av fartygens miljösäkerhet på ett något annorlunda och som det förefaller verket smidigare sätt.

Tanken är härvid att man genom särskilt beställarstöd eller liknande skulle kunna premiera en fartygsutformning med den allmänna inriktning — dubbel botten och sidotankar inom lastområdet som MIST-fartyget bygger på inom MARPOL-reglernas ram dvs. ett styrt MARPOL-utföran- de.

Härigenom kan fartygen också komma att uppfylla kraven för typ ll- fartyg enligt kemikaliebulkkoden. Problemen med miljöklassning av farty- gen skulle till stor del undvikas och motiven för den särskilda farledsvaru- avgiften som enligt sjöfartsverket av flera skäl är tveksam skulle också i huvudsak falla bort. Därmed skulle också den lite märkliga effekt som följer av utredarens förslag till avgiftssystem inte behöva uppstå. nämligen att fartyg som uppfyller internationellt fastStällda och av Sverige accepterade krav i trafik på vissa svenska hamnar Skulle drabbas av en förhöjd avgift genom utebliven avgiftsrabattering.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 67

— — —. Sjöfartsverket delar uppfattningen att det från miljöskyddssyn- punkt vore tillfredsställande om all olja och alla oljeprodukter i svenska farvatten transporterades med miljösäkra fartyg. Frågan hur ett sådant mål skall kunna uppnås är emellertid. som redan tidigare framhållits. komplice- rad.

Sålunda måste beaktas att sjötransport av olja och oljeprodukter i de svenska farvattnen sker med fartyg av många nationaliteter. Även om alla i trafiken insatta svenska fartyg skulle uppfylla särskilda miljökrav. skulle frågan därför inte vara löst. Härför förutsättes ett förbud mot utnyttjande i denna trafik av andra än de s.k. särskilt miljösäkra fartygen. En sådan reglering torde vara en fråga på mycket lång sikt. Sjöfartsverket avstår därför från att i detta sammanhang utveckla sin syn på de internationella komplikationer ett sådant förbud skulle kunna medföra.

Emellertid är uppenbart att ju mer av oljetransporterna i våra farvatten som utförs med miljösäkra och isförstärkta fartyg ju bättre skydd för miljön kan vinnas. Detta är också utredarens utgångspunkt då han föreslår att anskaffning av särskilt miljösäkra fartyg skall stimuleras. Denna aspekt kan sägas åtminstone i viss mån vara beaktad genom ikraftträdandct av MARPOL-protokollet vad gäller fartyg om 30000 ton och däröver. Av större intresse för de särskilt känsliga områdena Vänern. Mälaren och skärgårdarna är emellertid fartyg av mindre storlek. För att även för denna trafik skall utnyttjas miljösäkra fartyg kan särskilda stimulansåtgärder vara motiverade i varje fall under en övergångstid.

Betydelsen av detta och vad sjöfartsverket i det föregående anfört om utformningen av s.k. miljösäkra fartyg bör beaktas vid utformningen av det framtida varvsstödet och eventuella åtgärder med anledning av det förslag som framlagts av sjöfartspolitiska utredningen. Härvid vill verket framhålla att en förutsättning för statligt fartygsstöd bör vara att i varje fall redan gällande svenska säkerhetskrav skall uppfyllas. Sjöfartsverket ser det vidare angeläget att säkerställa tillgången på svenska fartyg för trali- kerande av de känsliga. tidvis isbelagda områdena. vilket är betydelsefullt inte minst ur beredskapssynpunkt.

— — —. Beträffande förslaget om ett särskilt beställarstöd vill sjöfarts- verket därutöver göra ett par påpekanden. Att göra stödet beroende av att beställaren kan redovisa en avvecklingsplan för ett fartyg som skall bytas ut förefaller inkonsekvent. Huvudsaken är att det särskilt miljösäkra fartyg som anskaffas med hjälp av det särskilda beställarstödet. kommer att användas i trafik på svenska hamnar. Detta torde emellertid kunna tas för givet. då de högre driftskostnaderna för ett sådant fartyg av konkurrens- skäl gör att det svårligen torde kunna utnyttjas i annan trafik där rabattsy- stem beträffande någon avgift inte tillämpas. Det bör vidare beaktas att särskilda normer måste utarbetas som uttrycker rekvisit för erhållande av det särskilda beställarstödet. Även andra fartygstyper än de av Salén Technologies AB skisserade fartygen kan som påpekats i det föregående byggas som särskilt miljösäkra. Som också framhållits tidigare blir klassifi- ceringen av miljösäkra fartyg en mycket komplicerad fråga.

Vad härefter angår den särskilda farledsvaruavgift som skulle tas ut för ' olja och oljeprodukter kemikalier har undantagits trots att samma "skäl kan åberopas för dessa som för olja och oljeprodukter — som transporteras till svenska hamnar med andra än miljösäkra fartyg. Har utredningsman- nen inte närmare angett hur denna avgift skulle debiteras och uppbäras.

För transport av olja och oljeprodukter i inrikes trafik utgår ingen farledsvaruavgift. Den av utredaren för sådan transport föreslagna "för-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 68

höjda farledsvaruavgiften" skulle därför bli en helt ny avgift. Då fartyg och gods i inrikes trafik inte tullbehandlas. skulle den nya avgiften inte kunna debiteras och uppbäras i samband med tullavgift. Ett helt nytt system skulle få skapas för debiterings— och uppbördsförfarandet. Sjöfartsverkets erfarenheter från diskussionerna med berörda hamnar rörande debitering och uppbörd av nuvarande farledsvaruavgift tyder på att det skulle bli svårt att få medverkan av hamnarna eller i van fall att kostnaderna härför skulle bli högst avsevärda och sannolikt överstiga intäkterna av avgiften. Att bygga uppbörd och debitering på ett deklarationssystem är inte heller tillfredsställande då detta rimligen måste kompletteras med ett komplicerat och kostnadskrävande kontrollsystem. I synnerhet torde svårigheter upp- komma vid lastageplatser. Sjöfartsverket ifrågasätter därför om det över huvud taget är praktiskt möjligt att till rimliga kostnader skapa ett ur kontrollsynpunkt någorlunda tillfredsställande system för debitering av uppbörd av en differentierad farledsvaruavgift beträffande transport av olja och oljeprodukter i inrikes trafik.

Emellertid förefaller det sjöfartsverket som om grundtanken bakom utredningsmannens förslag att stimulera utnyttjande av miljösäkra fartyg för oljetransporter i svenska farvatten skulle kunna tillgodoses på annat än föreslaget sätt.

Tanken bakom detta alternativ är att, i stället för att genom avgiftsdiffe- rentiering direkt stimulera redare att använda miljösäkra fartyg. vinna denna stimulanseffekt genom att stimulera Oljebolagen och övriga befrak- tare, att i första hand befrakta miljösäkra fartyg. Förutsättning härför är att oljeföretagen förmås att även beträffande inrikes transporterad olja påta sig det direkta och slutliga betalningsansvaret för den särskilda farledsva- ruavgiften. Formen för debitering och uppbörd av avgiften skulle då kunna bli den. att befraktaren av tankfartyg till sjöfartsverket redovisar de kvanti- teter olja och oljeprodukter de tagit in till svenska hamnar i utrikes och inrikes trafik och erlägger därpå belöpande. oreducerad farledsvaruavgift. De skulle därefter. förslagsvis årligen, på ansökan erhålla restitution av erlagda avgifter för de kvantiteter de kan visa blivit transporterade med miljösäkra fartyg. .

Effekten av att rikta stimulanseffekten i första hand mot oljebolagen/ befraktarna i stället för mot redarna skulle bli att befraktarna finge intresse av att för sina transporter efterfråga miljösäkra fartyg och detta även om sådana fartyg på grund av högre driftskostnader. skulle betinga högre frakt. För att uppnå stimulanseffekt måste dock reduktionen av farledsvaruavgiften vara större än eventuella fraktpåslag för de miljösäkra fartygen.

innan denna lösning kan förordas måste. emellertid undersökas om den är förenlig med Sveriges åtaganden i olika avtal på det handelspolitiska området. Som påpekats redan under föregående avsnitt kan dock en an- norlunda utformning av det miljösäkra fartyget leda till att motiven för den särskilda farledsvaruavgiften i huvudsak faller bort.

Riksrevisionsverket: Utgående från ett resonemang om att gränskostnaden är noll för utnyttjande av farledssystemet anser kommittén att det inte finns några samhällsekonomiska effektivitetsskäl som talar mot att ersätta en del av de sjöfartsavgifter som finns idag framför allt fyr- och farleds- varuavgifterna - med motsvarande styrande miljöavgifter. dvs. de höjda farledsvaruavgifterna på olja. Kommittén anser att inga negativa samhälls- ekonomiska effekter uppstår därigenom samtidigt som konkurrenssitua- tionen för sjöfartsnäringen totalt sett inte försämras.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 69

Om gällande ekonomiska mål för sjöfartsverket skall bibehållas torde. såvitt RRV kan finna. den föreslagna höjningen av farledsvaruavgiften på olja med 200—300% medföra att övriga farledsvaruavgifter och fyravgifter måste reduceras mycket kraftigt. Detta torde leda till samhällsekonomiska effekter genom att sjötransporter av andra varor än olja inte belastas med skälig andel av trafikgrenens självkostnader. Konkurrensfördelar erhålls därvid jämfört med motsvarande landbaserade transporter som väntas bära skälig andel av den egna trafikgrenens kostnader.

Kommitténs utgångspunkt är att de särskilda farledsvaruavgifterna skall kompensera de höjda kapital- och driftkostnaderna för de särskilt miljö- säkra fartygen. Enligt RRVs mening förefaller det mindre troligt att en sådan avgift medför de åsyftade styreffekterna, eftersom de redare som införskaffar miljösäkra fartyg föreslås belastas med lika stor kostnad som de som inte gör detta. För att avgiften skall få effekt bör den snarare överstiga de ökade kostnaderna för de miljösäkra fartygen. [ detta sam— manhang bör även pekas på att effekterna av det särskilda beställarstödet är osäkra, eftersom det inte finns några garantier för att de redare som åtnjutit detta kommer att trafikera svenska vatten i framtiden.

De föreslagna avgifterna torde per enhet uppgå till knappt l % av oljelas- tens värde. RRV finner det tänkbart att fluktuationerna när det gäller oljepriserna kan ha större betydelse än den föreslagna avgiften. Relationen mellan den särskilda farledsvaruavgiften och värdet av oljelasten torde därför ha avgörande betydelse för vilken styreffckt som uppnås. Om avgifterna måste höjas till en sådan nivå att man påtagligt avlägsnar sig från en kostnadsbaserad avgiftssyn får avgiften karaktär av beskattning.

RRV anser att de frågor som nu berörts bör belysas närmare under den fortsatta beredningen av kommitténs förslag.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar kommitténs uppfattning att den svenska kusttankerflottan bör förnyas med särskilt miljösäkra fartyg för transport av olja enligt det förslag som Salén Technologies AB (SALTECH) skisserat (bilaga 5). Ett viktigt motiv är att kostnadsökningen blir måttlig, mindre än variationerna till följd av ålder. bemanning m.m. Av transportforskningskommissionens (TFK) rapport (bilaga 7) framgår dessutom att priset för miljösäkra fartyg räknat i form av kostnader för minskade utsläpp blir förhållandevis litet. lOOOO—ISOOO kr/ton. Dessa kostnader torde ligga i samma storleksordning som kostnaderna per sa- nerad ton olja för de nyligen avslutade saneringarna av Stockholms skär- gård och för saneringar i samband med Tsesisolyckan. l saneringskostna- derna har då inte inberäknats ersättning för frivilliga insatser och inte heller någon värdering av skadorna i miljön.

— —. l ett utredningsarbete för att utforma en avgift bör man upp— märksamma att avgifter av denna typ inte brukar specialdestineras. Vidare bör man skilja på omfördelning av den samhällsekonomiska vinsten genom mindre miljöskador av sanering och omfördelning av kostnader mellan olika fartygstyper.

Kommittén går inte in på frågan vilken instans som skall utforma en sådan avgift. Naturvårdsverket är för sin del berett att medverka i ett sådant arbete.

Statens industriverk: Av de skäl som SlND redovisat här ovan vill SlND inte ta ställning till om det är samhällsekonomiskt motiverat att införa nationella krav på särskilt miljösäkra tankfartyg. En bredare och djupare

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 7()

analys måste ske innan man kan bedöma det omfattande förslag som - skisserats i utredningen.

Statens vattenfallsverk: Kommitténs förslag om att anskaffningen av sär- skilt miljösäkra tankfartyg bör stimuleras även med särskilt beställarstöd torde ge avsett resultat. Vattenfall ställer sig dock tveksamt till lämplighe- ten av föreslagen specialbehandling av oljelaster till Vänern, Mälaren och Stockholms skärgård. Sjöfartens karaktär gör att det vore . bättre om skärpta bestämmelser med särskilda avgifter eventuellt i två steg — samtidigt införs i hela landet med sikte på fullt genomförande inom fem år. Bestämmelserna får inte heller ges en sådan utformning -— med exempelvis dubbelskrov i sidorna att tanksjöfart av ekonomiska skäl omöjliggöres genom Trollhätte kanal. där fartygsbredden är begränsad till 13.1 m i slussarna.

Det bör noga beaktas. att fördyrade sjötransporter försämrar Vänersjö- fartens konkurrensmöjligheter gentemot andra transportsystem. varför den särskilda farledsvaruavgiften bör ges en sådan utformning att den ej verkar konkurrenshämmande för mottagarna av olje/kemikalieprodukter i vänerregionen.

I detta sammanhang bör nämnas. att kanalavgifterna slopades I979-0l- OI bl.a. för att höja konkurrensförmågan.

Statens skeppsprovningsanstalt: Ur traliksäkerhetssynpunkt uppvisar be- fintliga tankfartyg en mycket varierande standard. Det särskilda beställar- stöd som utredningen föreslår för att stimulera nyproduktion av "miljö- säkra" kusttankers får enligt skeppsprovningsanstaltens mening sannolikt endast marginella ”direkta" effekter på miljötryggheten i svenska farvat- ten. Det bör dock kunna påskynda en allmän standardhöjning. SSPA anser därför att idéerna bör föras vidare till lMCO (lntergovernmental Maritime Cooperative Organization) och andra internationella samarbetsorgan.

Skeppsprovningsanstalten anser att manövrerbarheten hos s. k. "miljö- säkra" fartygsprojekt bör utvecklas och provas med ledning av jämförande modellförsök.

Nämnden för fartygskrediter: Utredarens förslag innebär omfattande för- ändringar av den svenska ktrsttarrkerflottans struktur inom en förhållande- vis kort tidrymd. 3—5 ar. Nämnden. som har att beakta de ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna. ställer sig synnerligen tvek- sam till möjligheterna att genomföra dessa.

Den svenska kusttankerflottan ägs till stor del av medelstora eller mind- re rederiaktiebolag samt av partrederier. Seglande personal är ofta deläga- re i resp. fartyg. Den ekonomiska ställningen hos de flesta av dessa rederier är sådan att de icke kan finansiera ett utbyte av hela sitt tonnage under den föreslagna tidsperioden. Ett genomförande av förslaget innebär sannolikt en sänkning av värdet på nu befintligt tonnage. vilket försämrar de aktuella rederiernas ekonomi. De flesta av de fartyg som enligt förslaget skall bytas ut är belånade och som säkerhet för lånen ligger pantbrev med inteckning i fartyget.

En försämring av rederiernas ekonomi får återverkningar på kredit- och garantigivare. däribland staten, som i många fall har säkerheter med säms- ta förmånsrättsläge i resp. fartyg.

Om det kan visas att det föreslagna fartyget erbjuder avsevärt större säkerhet mot utsläpp än de fartyg som byggs enligt nuvarande regler samt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 71

om införandet av detta fartyg kan visas vara förenligt med internationella konventioner och fördrag som Sverige biträtt bör de ekonomiska konse- kvenserna utredas innan beslut fattas. Utredningen bör ta sikte på att klarlägga de i sammanhanget aktuella redarnas ekonomiska situation. deras förmåga att genomföra det föreslagna utbytet inom förutsatt tid samt vilken inverkan detta utbyte kan få på rederiernas soliditet. likviditet och framförallt på deras framtida konkurrensförmåga. Om det av utredningen framgår att de stora kapitalkostnader (som drabbar rederierna genom ett utbyte av hela kusttankerflottan skulle medföra avsevärt nedsatt konkur- rensförmåga gentemot utländskt tonnage måste utredningen lämna förslag till lösning av därmed sammanhängande problem. Vidare bör utredningen uppmärksamma vilka förändringar som kan uppstå beträffande varvens risk som kreditgivare samt statens risk som utställare av garantier mot säkerhet i inteckningar i ifrågavarande fartyg. Dessutom bör uppmärksam- mas vilka förändringar som uppstår i risksituationen för såväl statligt hel— eller delägda som andra kreditinstitut. som har lämnat lån mot säkerhet i form av inteckningar i de fartyg som skall bytas ut. Härutöver bör utred— ningen belysa de positiva effekter som förslaget kan få för svensk varvsin- dustri.

Utredarens förslag synes snarare vara inriktat på rederistöd än på bestäl- larstöd. Statligt stöd till beställare av fartyg har införts för att överbygga temporära svårigheter för varvsindustrin och är därför tidsbegränsat. Far- tyg som avses omfattas av stödet skall beställas senast den 31 mars 1980 och levereras senast 31 mars 1981. Stödet skall bidra till att den kapacitets- minskning som är nödvändig inom varvsindustrin sker i balanserad takt och i socialt acceptabla former. Vid konstruktionen av stödet har målsätt- ningen varit att gentemot beställaren utjämna prisskillnaden mellan svensk och internationell prisnivå. Även om beställarstöd utgår belastas rederier- na med betydligt högre kapitalkostnader om utbytet av flottan genomförs under en koncentrerad tidsperiod än om utbytet sker successivt.

Beställarstödet handläggs inom industridepartcmentet. Där förbereds för närvarande proposition till vårriksdagcn 1980 som bl. a. skall behandla strukturfrågor inom svensk varvsindustri. Det av utredningen föreslagna särskilda beställarstödet samt användningen av vanligt beställarstöd bör behandlas i samband med att ifrågavarande proposition utarbetas.

Förslaget att särskilt beställarstöd skall kunna utgå retroaktivt för be- ställningar gjorda fr.o.m. ) juli 1979 avstyrks emedan det särskilda bestäl- larstödet ej har samband med nu utgående beställarstöd.

[ den form förslaget om särskild farledsvaruavgift nu föreligger kan det enligt nämndens uppfattning ej tillstyrkas. Det har i utredningen inte visats att det är möjligt att till en acceptabel kostnad skapa ett system som ger en tillräcklig kontroll av en differentierad farledsvaruavgift. Utredaren anser att det skall bli ett redarintresse att få fartyget hänfört till rabattklass men tar inte upp frågan om det inflytande som säljare och köpare har på valet av transportmedel. F.n. sker en utbyggnad av såväl raftinaderi- som trans- portkapacitet inom de oljeproducerande länderna. En utveckling är därför sannolik som innebär att producenterna genom att leverera fritt köparens hamn själva väljer fartyg. Särskild farledsvaruavgift torde i detta fall icke ha någon effekt som styrmedel.

Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Länsstyrelsen ser positivt på att ansträngningar görs för att ta fram särskilt miljösäkra fartyg. På sikt bör huvuddelen av transporterna av olja och kemikalier i bulk ske med sådana miljösäkra fartyg i känsliga skärgårdar som Stockholms.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 72

Länsstyrelsen ser det särskilt: angeläget att de fortsatta utredningarna om miljösäkra mindre fartygstyper snabbt kommer till stånd. För Mälaren och skärgården. som har stor betydelse som vattentäkt respektive omistlig natur och rekreationsområde för Stockholmsregionen. är behovet av så- dana fartyg särskilt stort.

— — — Länsstyrelsen tillstyrker förslagen om beställarstöd för nybygg- nad av särskilt miljösäkra tankfartyg. Länsstyrelsen tillstyrker också den särskilda farledsvaruavgiften med rabattsystemet. Eftersom kraven på de särskilt miljösäkra fartygen är mera långtgående än standardkraven i inter- nationella konventioner kan kanske kombinationen särskilt beställarstöd och särskild farledsvaruavgift internationellt komma att uppfattas som en diskriminering av utländska fartyg. Fördelen med avgiftssystemet är att det är konkurrensneutralt. Beställarstödet är öppet även för utländska redare som' beställer fartyg vid svenska varv. Länsstyrelsen anser därför att farhågorna för utländskt missnöje inte skall överdrivas men för att förebygga negativa uppfattningar är det viktigt att information sprids i internationella sammanhang om den svenska synen på miljösäkerheten vid sjötransporter.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam till om den särskilda farledsvaruavgif- ten skall införas tidigare i Stockholms skärgård än i övriga delar av landet. Det är i och för sig önskvärt att de ekonomiska styrmedlen för ökad miljösäkerhet får träda i kraft så snart som möjligt i särskilt känsliga områden men ett tidigare genomförande i Stockholms skärgård leder till tillfälliga snedvridningar i konkurrensen som kan bli svåra att bemästra för t. ex. Stockholms Hamn.

Länsstyrelsen i Kalmar län: — —. Utredningens förslag att den svenska kusttankertiottan skall förnyas och successivt bytas ut mot särskilt miljö- säkra transportenheter är angeläget. De styrmedel i form av särskilt bestäl- larstöd och särskild farledsvaruavgift med rabattsystem för de särskilt miljösäkra fartygen som föreslås är också väsentliga för att relativt snabbt få över transporterna till mera miljösäkra fartyg.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredarens förslag om särskilt beställarstöd för byggnad av säkrare fartyg .vid svenska varv är väsentligt och bör. enligt länsstyrelsens mening. skyndsamt genomföras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Beträffande utvecklingen av miljösäkra tankfartyg. som föreslås i utredningen. konstaterar länsstyrelsen att den tidigare regeringen uttalat att man avser att positivt pröva ansökningar om beställarstöd för denna typ av fartyg. Länsstyrelsen förutsätter därmed att den tekniska utvärderingen av förslaget kommer att fortsätta. 1 det sam- manhanget bör även utredas hur kemikalietransporter med specialfartyg kan utformas. I anslutning härtill får länsstyrelsen tillfoga att utrednings- mannens synpunkter på bilfärjornas transporter av farligt gods bör nyan- seras i väsentlig mån. Moderna passagerarfartyg är konstruktionsmässigt och brandbekämpningsmässigt av hög säkerhetsgrad bl. a. på grund av sin indelning och utrustning. Dessutom förbjuder lMDG-koden särskilt farligt gods på bl. a. bilfärjor.

Utredningsmannen föreslår att en särskild farledsvaruavgift om 2—3 gånger nuvarande avgift införs för olja. Till avgiften kopplas sedan ett rabattsystem för de särskilt miljösäkra fartygen. Länsstyrelsen anser för- slaget om en särskild farledsvaruavgift för olja jämte rabattsystem vara av

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 73

intresse. lnför ett vidare utredningsarbete bör emellertid åtgärdens inter- nationella konsekvenser ytterligare belysas. Eftersom åtgärden är unila- teral till sin natur med krav långt utöver IMCO:s normer torde det inte vara helt osannolikt att svenska fartyg kan utsättas för protektionistiska åtgär- der i respektive flaggstats hamnar. En annan fråga som "också bör belysas är att en svensk unilateral åtgärd negativt kan påverka förutsättningarna för IMCO:s arbete i ett vidare perspektiv. Länsstyrelsen ser det därvid som angeläget att särskilt miljöfrågorna ges ett stort utrymme i organisatio- nens arbete. Sverige har också länge varit tongivande på detta område.

Ett utnyttjande av farledsvaruavgiften som miljöpolitiskt styrmedel för- utsätter dock konkurrensneutralitet gentemot andra transportmedel. Eljcst kan hotbilden överflyttas på annat område varvid ingen eller ringa ökad total säkerhet för ifrågavarande transporter åstadkoms.

Länsstyrelsen i Hallands län: Betänkandets förslag om att på sikt ersätta den svenska kusttankerflottan med en annan typ av miljösäkrare fartyg som förses med dubbla bottnar o.d. vilka bidrar till att förbättra säkerhe- ten i samband med transporter till svenska hamnar finner länsstyrelsen vara angelägna åtgärder. 1 Kattegatt kvarstår dock problemen med den internationella genomfartstrafiken varför sådana åtgärder som svenska miljösäkrare tankfartyg därmed endast utgör en dellösning av hela trans- portsäkerhetsproblemet till sjöss.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget att anskaffningen av särskilt miljösäkra tankfartyg stimuleras genom särskilt beställarstöd är bra även från sysselsättningssynpunkt. Förslaget kopplas med att särskilda farledsvaruavgifter på olja (exkl. råolja) införes. Enligt resonemanget i kap. 7 (sid. 99) skall hela handlingsprogrammet på 150 Mkr. finansieras genom denna avgift. Beräkningarna är emellertid oklara; avgiften anges till ! kr./ton vilket skulle ge ca 30 Mkr. lnrikestratiken med oljeprodukter belastas med en avgift som ger ett sämre konkurrensläge gentemot land- transporter. vilket knappast är önskvärt ur energi- och miljösynpunkt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det är uppenbarligen så att den modell till miljösäkra tankfartyg, som redovisats i utredningen inte i sin helhet går att använda som förebild för fartyg med Trollhätte kanals dimensioner. Läns- styrelsen saknar förutsättningar att tekniskt bedöma modellen. men anser att målsättningen bör vara att den svenska kusttankerflottan förnyas med mer miljösäkra fartygskonstruktioner. Länsstyrelsen bedömeri likhet med MlST att ytterligare analys bör komma till stånd vad det gäller hur långt de tekniska kraven skall drivas. Viktigt är också att kompletterande utred- ningar görs beträffande storlek och säkerhetsanordningar för mindre far- tygstyper.

Ekonomiska styrmedel är —— som utredningen funnit — erforderliga för att det miljösäkrare tonnaget snabbt skall tas i bruk. Länsstyrelsen tillstyr- ker konstruktionen med vanligt och särskilt beställarstöd. Särskilt bestäl- larstöd bör på det sätt som MIST föreslagit kunna utgå retroaktivt. Försla- get att införa en särskild farledsvaruavgift med upp till 100% rabatt för de miljösäkra fartygen är intressant, men bör vägas in i ett större samman- hang. lnförande av en sådan avgift borde egentligen förutsätta övergri- pande beslut om att varje transportgren skall bära sina egna miljöskydds— avgifter. Länsstyrelsen ställer sig dessutom tveksam till utformningen av systemet. Som länsstyrelsen spontant uppfattar-det kan exempelvis särbe-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 74

handlingen av bl.a. Vänertransporterna få negativa konsekvenser.-Den utsatta tiden för ikraftträdande förefaller väl kort.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Förslagen kan tillstyrkas under förutsätt- ning att den särskilda farledsvaruavgiften inte allvarligt rubbar konkur- renssituationen för sjöfarten gentemot andra transportsätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: l betänkandet föreslås att en särskild farledsvaruavgift inrättas för särskilt miljökänsliga farvatten bl.a. Mä- laren. Efter senaste farledsförbättringarna utgör Mälaren ett trafiksäkert farledsområde. Såväl farledsdimensioner. säkerhetsanstalter som trafik- övervakningssystem är numera av hög klass. Härtill bidrar bl.a. att kor- sande farleder saknas, bottnarna är av lös beskaffenhet samt att tvärström- mar ej förekommer. Av det anförda framgår att Mälaren numera måste betraktas som en mycket trafiksäker farled. Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen det inte motiverat att belägga sjöfarten med särskild avgift. varför länsstyrelsen avstyrker detta förslag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utan tvekan torde skadeeffekterna på miljön bli betydligt mindre än vid nuvarande förhållanden om en olycka Skulle inträffa med dessa specialfartyg. Avvecklingen av befintliga kust- tankfartyg och anskaffandet av de nya miljösäkra fartygen torde dock av ekonomiska skäl ej vara möjligt annat än på lång sikt. Delvis torde denna trafik även vara av internationell karaktär vilket försvårar genomförandet av ev. bestämmelser om särskild fartygstyp. Länsstyrelsen vill även peka på riskerna för ökade landtransporter om alltför kostsamma krav på säker- hetsåtgärder för kusttankers ställes. Det är från trafrkpolitisk' synpunkt betänkligt att sjöfarten skall belastas med ökade kostnader om inte järn- vägstrafiken och lastbilstrafiken behandlas på samma sätt. Ett närmare studium av de trafikpolitiska effekterna bör göras i samband med de kompletterande utredningar som skall genomföras. Länsstyrelsen tillstyr- ker förslaget i princip och tillstyrker att kompletterande utredningar göres.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om stöd och avgift (med 100% rabatt för miljösäkra fartyg) under förutsättning att kompletterande utredningar enligt föregående kapitel visar att förslaget om miljösäkra fartyg är genom- förbart.

Stockholms kommun: — —. Det är vidare angeläget att miljösäkra fartyg utvecklas även i storleksklasser som lämpar sig för Mälartratik. Någon form av statligt beställarstöd för miljösäkra fartyg förutsätts.

Göteborgs kommun: Kommunen hälsar med tillfredsställelse en moderni- sering av den svenska flottan av kusttankfartyg med "miljösäkra fartyg". Miljöeffekten av de extra åtgärder som sålunda föreslås utöver de interna- tionella kraven. som fastställes i .lMCO-reglerna, kan emellertid inte bedö- mas av kommunen.

En särskild farledsvaruavgift på fartyg. som inte uppfyller de av utre- daren uppställda kraven på svenska "miljösäkra fartyg" men som väl fyller de nya lMCO-kraven. skulle enligt kommunens mening innebära en anmärkningsvärd diskriminering. Sverige har i det internationella arbetet medverkat vid tillkomsten av lMCO-reglerna och avser tillträda MAR- POL- och SOLAS-protokollen. Det synes då vara helt orimligt att med ekonomiska styrmedel avvisa fartyg. som uppfyller dessa överenskomna krav.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 75

Problemet med diskriminering har uppmärksammats av utredaren när det gäller råoljefartyg. som alltså överraskande nog uteslutes ur förslaget. Den miljömässiga effekten av de föreslagna åtgärderna blir därför starkt reducerad. I sammanhanget kan ju dessutom erinras om att de båda stora Oljeskadorna 1978 och 1979 i Bohuslän och Stockholms skärgård förorsa- kades av fartyg utanför svenskt territorium och skulle således på intet sätt påverkats av de föreslagna åtgärderna.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar denna syn och vill un- derstryka vikten av att medel snarast ställs till förfogande för att effektuera dessa tankegångar.

Nordiska oljeskyddsunionen med instämmande av Svenska naturskyddsför- eningen: I detta sammanhang vill vi rikta uppmärksamheten på ett av utredarens förslag som synes oss strida mot huvudprincipen i betänkandet. nämligen det föreslagna undantaget för import av råolja från den ”särskil- da farledsvaruavgiften” (se betänkandet 4.1.2. sid. 53 5:e st. under rubri- ken Beställarstöd och särskild farledsvaruavgift). Motivet för undantaget. som har rent ekonomisk karaktär (”För att inte diskriminera svenska raffinaderier"). bör vägas mot de allvarliga oljeskador som i sådant undan- tagsfall kan befaras till följd av vid ett haveri löskommen råolja.

Svenska hamnförbundet: Någon närmare diskussion av de särskilt miljö- säkra fartygen kan svårligen ske innan den av utredaren angivna komplet- terande analysen föreligger. Som hamnförbundet redan har varit inne på vill förbundet dock i princip avråda från nationella statliga säråtgärder från svensk sida vad gäller fartygsstandard. Hamnförbundet ställer sig ytterligt tveksamt till den av utredaren föreslagna differentierade farledsvaruavgif- ten. Först bör ingående prövas hur långt det går att komma med mindre drastiska åtgärder. Både med hänsyn till good-will och dagens oljepriser bör de för Sveriges oljetillförsel dominerande företagen vara beredda till betydande åtgärder. Ett svenskt företag. OK. har utan att avvakta till- komst av styrmedel m.m. beställt två fartyg som väl torde tillgodose de viktigare kraven på särskilt miljösäkra fartyg.

Möjligheter bör finnas att ingå överenskommelser med reguljära oljeim- portörer m. fl., överenskommelser som anpassar fartygens standard. stor- lek m.m. till farvattnens miljökänslighet.

Hamnförbundet tillstyrker att särskilt beställarstöd utgår för nybyggnad av särskilt miljösäkra kusttankfartyg då — vilket bör ske snarast möjligt— standardkraven har blivit preciserade.

Svenska kommunförbundet: Eftersom dessa transporter även sker på sjöar och vattendrag. som ofta är kommunala råvattcntäkter. anser styrelsen att det föreslagna beställarstödet även bör avse det mindre fartygstonnaget. så att också detta tonnage fartyg som blir förhållandevis gamla — kan förnyas snabbare. -

Genom internationellt samarbete och r internationella konventioner har fastlagts vissa standardkrav på fartyg för att öka säkerheten för människo- liv och förhindra förorening av vattenmiljön. Det bör därför närmare studeras vilka effekter introducerandet av speciella krav på miljösäkra fartyg kan få för vårt land.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 76

Svenska petroleuminstitutet: Sverige har den 1 mars 1979 undertecknat MARPOL-protokollet med förbehåll för ratificering. För svenska fartyg gäller sedan 1972 stränga miljökrav. Dessa har skärpts l976, när Sverige började tillämpa delar av 1974 års Östersjö-konvention. Utredaren föreslår nu längre gående krav på särskilt miljösäkra fartyg än ovannämnda kon- ventioner. Att ställa högre krav än konventionerna innehaller kan uppfat- tas vara i viss mån diskrimine.rande Åtgärderna kommer dessutom att rikta sig mot fartyg vilkas standard Sverige kommer att ha godkänt genom ratificering av konventionerna.

Sverige försynas idag till 80 % av utländskt tonnage, som anlöper svens- ka hamnar några få gånger per år. Det synes mindre välbetänkt att påföra sådana fartyg av godkänd högsta internationella klass speciell farledsvaru- avgift. Även en differentierad avgift kan påverka Sveriges internationella good will' | sjöfartskretsar. Institutet vill därför understryka betydelsen av enhetliga bestämmelser på detta i hög grad internationella område. Samar- betet bör ske inom IMCO:s ram.

Institutet hyser dock förståelse för att speciella åtgärder kan vara befo- gade till skydd mot miljöskador på grund av utsläppt olja i "särskilt miljökänsliga områden” såsom Vänern- och Mälarregionerna. vilka utgör vattentäkt för miljoner människor.

Utredningen föreslår, att den särskilda farledsvaruavgiften skall utgå på alla petroleumprodukter. Enligt många internationella konventioner gäl- lande t.ex. försäkringsfrågor har man i stort sett enbart betraktat tyngre eldningsoljor och råoljor såsom särskilt miljöfarliga. Den särskilda farleds- varuavgiften borde därför begränsas till att gälla tyngre oljor.

Sveriges fartygsbefälsförening: Sveriges fartygsbefälsförening ställer sig positiv till en förnyelse av kusttankerflottan enligt förslaget. Beträffande storlek och säkerhetsanordningar för mindre fartygstyper bör komplette- rande utredningar utföras.

Särskilt beställarstöd bör utgå. Beträffande särskilda farledsvaruavgif- ten bör observeras att denna kan orsaka en icke önskad och okontrollerad överföring från sjötransport till landtransport, vilket i många fall innebär en riskökning för människor och miljö.

Sveriges industriförbund: Förbundet instämmer i Varvsindustriföreningens konstaterande att undantaget av råoljeimporten från kravet att använda s.k. miljösäkert tonnage illustrerar Sveriges absoluta beroende av omvärl- den för en säker och kontinuerlig tillförsel av strategiska råvaror. Förslaget enligt denna rubrik blir således ganska "tandlöst". Emellertid föreslås krav för övriga fartyg utöver gälilande lMCO-reglering. Miljöeffekterna av de extra åtgärderna är självklart svåra att påvisa. Kraven bör emellertid bli föremål för ytterligare diskussioner eftersom kostnadsjämförelserna och kravspecifikationerna ej till fullo finner stöd hos den svenska varvsindu— strin.

En särskild farledsvaruavgift på fartyg som inte uppfyller de uppställda svenska kraven för "miljösäkra fartyg" men som för övrigt fyller de nya IMCD-kraven innebär en markant diskriminering gentemot omvärlden. Förbundet vill bestämt avstyrkza att med ekonomiska styrmedel avvisa fartyg som uppfyller internationellt överenskomna krav. Härutöver finns en konkret praktisk komplikation. Det gäller den farledsvaruavgift som för något år sedan infördes och där godsets ägare kan bli betalningsansvarig för farledsvaruavgiften. Här har systemet blivit olyckligt utformat genom

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet - 77

att det är närmast omöjligt att klarlägga vem som är ägare till godset när farledsvaruavgiften konstitueras. Genom denna olyckliga konstruktion har de internationellt etablerade fraktvillkoren (INCO-terms)'kommit att sät- tas ur spel. Detta innebär att säljare och köpare inte längre har möjlighet att avtala om vem som skall stå för fraktkostnaden i denna del. Som farledsvaruavgiften utformats belastas svenska företag med onödiga kost- nader inte minst p.g.a. de praktiska besvärligheter som uppstått genom osäkerheten och krånglet som ett frångående av etablerade handelsmtiner inneburit.

Sveriges redareförening: Med ett sådant fartyg avser utredaren ett kust- tankfartyg med god navigeringssäkerhet, manöverbarhet. modern utrust- ning, skadetålighet och god bärgningsbarhet. Föreningen delar utredarens uppfattning att effekterna på miljön vid en olycka med ett sådant fartyg blir mindre än vid en olycka med ett tankfartyg av konventionell typ. Tillväga- gångssättet vid förnyelsen av den svenska kusttankerflottan måste emel- lertid utredas närmare och föreningen tillstyrker utredarens förslag om en kompletterande utredning avseende de miljösäkra kusttankfartygens ut- formning. Den säkerhetshöjande effekten av förbättrade farledsanordning- ar och trafikledning skall vägas in och får inte underskattas.

Föreningen vill vidare understryka att en ytterligare analys bör komma till stånd vad det gäller hur långt de tekniska kraven skall drivas. De extra säkerhetsåtgärderna måste vägas mot hur många ton oljeutsläpp som be- räknas kunna förhindras. En sådan analys har inte gjorts. Det är också viktigt att notera att SALTECH-rapporten avser ett fartyg dimensionerat för Stockholmstrafik samt några synpunkter på utformningen av ett Mälar- fartyg. Kompletterande utredningar måste göras beträffande storlek och säkerhetsanordningar för mindre fartygstyper. Det kan ifrågasättas om ett mindre och "miljösäkert” kusttankfartyg. byggt efter SALTECH-försla- get. över huvud taget kan konkurrera internationellt. Lastförmågan hos fartyget torde minska med ca 30% och även om utredaren genom avgifts- rabatten kan tänka sig att i fart inom Sverige hålla redaren skadeslös för minskade fraktintäkter är detta orealistiskt i internationell fart. Och att bygga fartyg exklusivt för svensk kustfart torde inte vara affärsmässigt. Ur miljösynpunkt är det värdefullare om det svenska initiativet leder till efterföljd i Östersjöstaterna.

Redareföreningcn tillstyrker att stimulering av anskaffning av särskilt miljösäkra tankfartyg sker genom vanligt och särskilt beställarstöd. Det särskilda beställarstödet måste dock förutsätta att en avvecklingsplan re- dovisas för de fartyg som skall bytas ut. Härvid måste övergångsproble- men beaktas, speciellt i avseende på den tid som står till förfogande för förnyelsen.

'De ekonomiska styrmedlen är emellertid en förutsättning för att snabbt kunna introducera miljösäkrare tonnage. Föreningen måste i detta sam— manhang betona att några krav på fartygskonstruktion inte kan ställas på utländska fartyg förrän konstruktionsreglerna blivit sanktionerade i inter- nationella avtal.

Det huvudsakliga ekonomiska styrmedlet utgöres av en särskild farleds- varuavgift för olja med IOO procent rabatt för miljösäkra tankfartyg. Tid- punkten när denna avgift införes måste emellertid avpassas bl.a. med hänsyn till möjligheterna att försälja befintliga kusttankfartyg utan att redaren gör stora kapitalförluster. Farledsvaruavgiften skall inte vara en beskattningsform utan i stället stimulera nyanskaffningen av ifrågavarande

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 78

tonnage. Avgiftens införande måste därför avgöras i samråd med Redare- föreningen.

Enligt föreningens uppfattning räcker emellertid inte den stimulans som en särskild farledsvaruavgift för olja innebär utan de ekonomiska styrmed- len bör utökas med en räntesubvention under åren 1981. 1982 och l983. Denna räntesubvention skall eliminera de ökade räntekostnader som reda- ren kan visa att han fått genom anskaffandet av det miljösäkra tankfarty- get. Anskaffningspriset på det miljösäkra tankfartyget måste i förhållande till ett konventionellt fartyg bli högt och den minskade transportkapacite- ten medför också att en räntesubvention är av väsentlig betydelse. Eljest blir konkurrensläget under övergångstiden en sådan belastning att förnyan- det av kusttankerflottan inte kan: ske i den takt som avses. Det måste också uppmärksammas att det miljösäkra tankfartyget också fortsättningsvis får konkurrensnackdelar på den internationella marknaden där inga avgifts- lättnader torde kunna uppnås.

Huruvida de särskilda farledsvaruavgifterna blir betraktade som unila- terala åtgärder riktade mot utländska fartyg måste utredas. Eljest kan svenska fartyg komma att bli utsatta för repressalier. Information om de tilltänkta åtgärderna måste därför i första hand ges de nordiska länderna men också, som ovan understrukits, framföras i lMCO varvid betoningen skall ligga på miljöskyddseffekten.

Sveriges varvsindustriförening: Svårigheterna att nationellt reglera sjöfar- ten illustreras av att utredningen undantagit import av råolja från kravet på att använda s.k. miljösäkert tonnage. Med tanke på råoljans miljörisker och egenskaper i övrigt är detta något förvånande. Råoljeimporten svarar dessutom för en mycket stor del av den totala oljemängd som införs till svenska hamnar. Resonemanget att uppnå hög säkerhet vid råoljeimport genom farledsåtgärder, krav på fartygets framförande och hög insatsbe- redskap för eventuella olyckor skulle lika väl kunna appliceras för andra oljetransporter på svenska hamnar.

Vi föreslår att kravspecifikationerna revideras och att vidare utredning i dessa frågor sker i samarbete med berörda rederier och varv. De tekniska och ekonomiska möjligheterna att uppfylla långtgående krav är givetvis beroende av fartygsstorleken.

Vi tillstyrker att ett särskilt beställarstöd utgår till miljösäkra tankfartyg som byggs vid svenska varv. Beloppet 50 milj. kronor som anges för detta ändamål är otillräckligt. Med den i utredningen föreslagna kravspecifika- tionen skulle nybyggnadskostnaderna öka ca 25 %. Om man i stället tilläm- par den av oss föreslagna kravspecifikationen för s. k. modifierad MlST- version begränsas merkostnaden för de undersökta fallen till 3 a 4 milj. kronor per fartyg. Det måste emellertid kraftigt understrykas att de fartyg vars huvuddimensioner begränsas av slussar och kanaler till Mälaren resp. Vänern gör en betydande förlust av lastkapacitet i ”miljösäkert" utförande på grund av de ökade kraven i förhållande till konventionella och existe- rande fartyg i denna trafik.

Det särskilda beställarstödet bör kunna utgå retroaktivt för beställningar gjorda efter den 1 juli 1979 för att undvika en beställningssvacka i avvaktan på riksdagens beslut och den föreslagna Vänerutredningen. Övergångs- problemen vid införande av de föreslagna styrmedlen måste noggrant undersökas i samarbete med berörda parter för undvikande av konkur- renssnedvridning eller överflyttning av transporter från fartyg till andra transportmedel.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 79

Kemikalietransport med specialfartyg

Förslaget, att det bör beaktas att ett specialfartyg för utbränt kärn- ' bränsle kan få en kompletterande användning för kemikalietransport, har framkallat ett fåtal kommentarer. huvudsakligen av teknisk natur. Några remissinstanser tar upp frågan om transporterna av farligt gods på färjor.

Sjöfartsverket: Någon särskild "högsta säkerhetsklass" för atomtransport- fartyg, som omnämns i betänkandet, finns inte. På japanskt initiativ har frågan tagits upp i IMCO. Det man hittills gjort inom det i betänkandet nämnda projektarbetet avseende ett specialfartyg för utbränt kärnbränsle är att man tillämpat de säkerhetsprinciper som gäller för vissa andra fartyg. t.ex. fiytbarhet i skadat skick, bättre brandskydd, navigeringsutrustning m.m. Det kan finnas goda skäl att öka transportsäkerheten i samband med atomtransporter. Sverige kan naturligtvis och bör enligt sjöfartsverkets mening driva denna fråga i IMCO.

l betänkandet diskuteras även alternativ användning av fartyget. Reso- nemangen och skälen är emellertid knapphändigt utvecklade. Det är enligt sjöfartsverket naturligt att undersöka möjligheterna till alternativ använd- ning för att öka lönsamheten hos projektet.

Det är riktigt att fartygsbeståndet på våra färjeleder inte är tillräckligt anpassat för transport av farligt gods. Detta gäller i första hand de leder som trafikeras endast med passagerarförande fartyg. Behov kan därför i och för sig föreligga att komplettera trafiken med lastfärjor konstruerade för flexibel lastsammansättning av farligt gods. Med hänsyn till den ojämna lasttillförseln och de relativt obetydliga lastkvantiteter det rör sig om torde emellertid en sådan komplettering vara olönsam från ett enskilt rederis synpunkt. Frågan hänger dock ihop med allmänna transporttekniska och transportekonomiska förhållanden och bör utredas i ett större samman- hang.

Statens naturvårdsverk: Ett dylikt fartyg torde också i och för sig väl lämpa sig för transport av behållare med kemikalier och/eller miljöfarligt avfall. Det förekommer dock f.n. betydande bulktransporter av kemikalier såsom kreosot. koldisulfid, svavelsyra. lut och ammoniak. Även transporter av spillolja i bulk förekommer. För denna typ av kemikalier torde fartyg av den typ SALTECH skisserat vara bättre lämpade än dagens konstruk- tioner. Det kan dock bli fråga om att ta fram specialkonstruktioner för olika kemikalier. Verket förordar därför att frågan ytterligare övervägs, där också en jämförelse med internationella krav enligt MARPOL bör inga.

Sveriges fartygsbefälsförening: Specialfartyg för skeppning av utbränt kärn- bränsle måste byggas efter speciellt rigorösa bestämmelser och anpassas till alternativ transport av miljöfarliga kemikalier. För dessa transporter skall lots givetvis alltid finnas ombord. Transporter av farligt gods är ett stort problem för de flesta av inrikes färjelinjerna och bör därför snarast åtgärdas.

Sveriges industriförbund: Här hyser Förbundet åsikten att ett deklarations- problem ej löses med att man anskaffar särskilda specialfartyg för farligt gods. Även här bör internationella regler — i detta fall lMDG-koden vara gällande.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 80

Sveriges redareförening: Utredaren nämner under denna punkt att behov för ett specialfartyg, konstruerat för transport av utbränt kärnbränsle kommer att behövas 1981. Utredaren pekar vidare på möjligheten att utnyttja ett sådant fartyg för transporter av kemiskt avfall till central förvaring och behandling. Behandlingsanläggningarna bör därför enligt utredaren lokaliseras så att sjötransporter dit är möjliga. Föreningen vill tillstyrka detta förslag. Det bör emellertid utredas noggrant var kemiskt avfall genereras i kvantiteter som motiverar fartygstransporter. Utredaren tar i detta sammanhang också upp transporten av förpackat . farligt gods på vissa färjelinjer. Föreningen vill framhålla att dessa trans- porter sker i enlighet med den av lMCO utarbetade International Maritime Dangerous Goods Code (lMDG-koden) och något som helst behov av specialfartyg för sådana transporter finns inte.

Sveriges varvsindustriförening: Problemet med att farligt gods ej deklareras löses knappast med att man anskatfar specialfartyg för farligt gods. Redan i dag reglerar den s. k. IMDG-kotlen under vilka betingelser farligt gods-får transporteras på passagerarfärjor.*Miljöfarliga ämnen som ej är förbjudna på passagerarfartyg enligt lMDG-koden borde ur miljösynpunkt med för- del kunna transporteras på passagerarfartyg. eftersom dessa uppfyller mycket höga säkerhetskrav bl. a. beträffande vattentät indelning och brandskydd.

Arbetsmiljön ombord

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att ägna sjöfartens arbetsmiljöproblem ökad uppmärksamhet bl.a. genom ökad forskning.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket delar utredarens uppfattning att sjöfartens arbetsmiljöproblem bör ägnas ökad uppmärksamhet. Behoven och inrikt- ningen av angelägna forskningsinsatser är redan tidigare väl belagda, bl. a. genom det arbete som bedrivits inom sjöfartens arbetarskyddsnämnd (SAN). De forskningstema som utredaren diskuterar stämmer väl överens med vad som därvid framkommit. Sjöfartsverket vill i sammanhanget framhålla att också de organisatoriska frågorna kring arbetsmiljöforskning- en inom sjöfarten behöver uppmärksammas. Anledning finns att överväga möjligheterna att tillskapa en mer permanent organisation inom detta om- - råde, t.ex. i form av ett forskningssekretariat. Det bör vara lämpligt att pröva denna fråga i samband med den utredning som föreslås ske av en ny kust- och sjöfartsmyndighet.

Arbetarskyddsfonden: l betänkandet konstateras att den mänskliga faktorn orsakat huvuddelen av sjöolyckor och att otillfredsställande arbetsmiljö haft stor betydelse i detta sammanhang. Mot denna bakgrund anser fon- dens styrelse att det varit önskvärt med en mer ingående analys av arbets- miljöproblematiken och att dessa. frågor fått ett större utrymme i betänkan- det än vad som nu är fallet.

Styrelsen delar utredningens uppfattning att arbetsmiljöforskningen inom sjöfarten är angelägen. Det finns fiera anledningar till detta. Olycks- fallsfrekvensen är hög. arbets- och livsmiljöförhållandena är oftast svårare och mer komplexa än inom tiertalet andra branscher. Dessutom utsätts de

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 81

ombordanställda många gånger för samtidig påverkan av ett antal besvä- rande faktorer såsom buller. vibrationer. sjögång m.m. såväl under arbets- som fritid. Utredningens resonemang om att en förbättrad arbetsmiljö ombord kan vara en väsentlig åtgärd för att minska sjöolycksrisken och därmed utsläpp från fartyg är ytterligare en anledning som motiverar FoU- insatser.

Med målsättningen att förbättra arbetsmiljöförhållandena inom sjöfarten har arbetarskyddsfondens styrelse totalt beviljat ca 2.8 milj. kr. till ett antal FoU-projekt som berör denna bransch. ] bilaga ges en förteckning över aktuella projekt. Tyngdpunkten av insatserna har hittills legat på kartläggande undersökningar.

I likhet med utredningen anser styrelsen att det föreligger behov av ytterligare FoU-insatser för att komma till rätta med sjöfartens arbetsmil- jöproblem. Styrelsen förutsätter att det arbete som hittills utförts inom området kan utgöra underlag för kommande insatser. Enligt styrelsens mening är det önskvärt att FoU-arbetet fortsättningsvis blir mer åtgärdsin- riktat än vad som hittills varit fallet. [ detta sammanhang kan påpekas värdet av att berörda arbetsmarknadspartcr och myndigheter tar initiativ till att ett långsiktigt forskningsprogram för arbetsmiljöförbättringar utar- betas för sjöfarten. Med hänsyn till vikten av att forskningens resultat överförs i praktisk tillämpning vid fartygsbyggen bör i detta arbete även ingå företrädare för rederinäringen. Styrelsen anser vidare att det är viktigt att de FoU—resultat som framkommer i olika projekt så snart som möjligt beaktas i myndighetens föreskriftsarbete.

Utredaren föreslår att arbetarskyddsfondens insatser för arbetsmiljö- forskningen inom sjöfarten inledningsvis bör ta i anspråk ca 2 milj. kr. I anslutning till detta vill styrelsen anföra att forskningSprojekt inom detta område i likhet med alla andra projekt blir föremål för sedvanlig prövning. Detta är fallet oavsett om arbetsmarknadsparterna, forskningsinstitutioner eller någon annan har huvudmannaskapet för projektet. Mot bakgrund av det sagda är det därför nu inte möjligt att specificera de framtida insatserna inom området.

Statens skeppsprovningsanstalt: Den mänskliga faktorn bakom huvuddelen av sjöolyckorna diskuteras under rubriken arbetsmiljön ombord. Arbets- miljöforskningen har säkerligen en plats här. men en särskilt påtaglig orsak till olyckor och olyckstillbud är befälets brist på erfarenhet och kunskaper om fartygets uppträdande i vissa manöversituationer. l särskild konven- tionstext rekommenderar lMCO befälsträning i simulator och fartygsbe- fälsföreningen har vid upprepade tillfällen framfört önskemål om sådan träning. Vid några av våra sjöbefälsskolor finnes moderna navigationssi- mulatorer för radarnavigering. För utbildning och träning av manövrering i farleder och hamnar finnes vid skeppsprovningsanstalten en särskild hy- briddatorbaserad manöversimulator. vars program kan anpassas till givna fartyg och farleder. (Den användes också främst för tekniskt/nautiska forskningsprojekt och farledsstudier.) Några större rederier har låtit befä- let i sina stora tankfartyg genomgå veckolånga träningskurser i simulator. Däremot saknar större delen av den kustgåendc befälskåren sådan utbild- ning. Skeppsprovningsanstaltens simulator var internationellt sett en pion- järanläggning. Även om vissa planer finns på en modernisering av anlägg- ningen är den fortfarande av hög internationell klass. Det är därför angelä- get att redan nu stimulera till en ökad användning av denna värdefulla utbildningsresurs. t. ex. genom någon form av subventionering av kostna- derna för befälets ktrrsavgifter och omkostnader.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1i.2 Jordbruksdepartementet 82

Göteborgs kommun: Kommunen vill framhålla att ett psykosocialt arbets- program för sjöfarten måste ägna stor uppmärksamhet åt alkoholproble- men.

Landsorganisationen i Sverige: Ett avsnitt om arbetsmiljön ombord förtjä- nar självklart sin plats i utredningen. Däremot kan funderingar göras över den text som presenteras. Först talar man om "att den mänskliga faktorn har angetts som orsak till huvuddelen av sjöolyckorna” och sedan om de ombordanställda som grupp och de problem _som vistelsen i ett fartyg innebär. Man får då lätt ett intryck av att det är de ombordanställda som grupp som orsakar olyckorna.

Om man inte spekulerar i orsakerna till grundstötningar och liknande. så torde utsläppen bero på att personer i ansvars- och beslutsställning har gjort medvetna brott mot miljöbestämmelserna.

Det finns all anledning att instämma i behovet av förbättrade förhållan— den för ombordanställda. Detta är dock ett alltför allvarligt problem för att man bara skönsmässigt skall utdela en summa pengar utan att närmare ha utrett vad som verkligen behöver göras.

Sveriges fartygsbefälsförening: Föreningen anser att en kartläggning av arbetsmiljöproblemen till stor del redan har utförts inom ramen för SAN. Forskningen bör därför i första hand inriktas på att föreslå åtgärder för att eliminera de miljöproblem som finns innan ytterligare resurser avsätts för att kartlägga ytterligare problenr.

Sveriges redareförening: Utredaren framhåller under detta avsnitt att den mänskliga faktorn anges som "orsak till huvuddelen av alla sjöolyckor. Betänkandet framhåller att det omfattande arbete som bedrivs bl.a. inom Fartygsmiljöutredningen och Sjöfartens Arbetarskyddsnämnd. utgör en bra utgångspunkt för vidare insatser för en förbättrad arbetsmiljö ombord. Föreningen, som deltar aktivt :i detta arbete. tillstyrker vidare forskning kring teknikens anpassning till människan och de psykosociala problem, exempelvis alkohol. som är förenade med fartyget som arbetsplats, bostad och fritidsmiljö.

Trafikövervakning

Flertalet remissinstanser syn-es överens med utredaren om trafiköver- vakningens positiva effekt på miljösäkerheten.

Televerket: — —. Det är möjligt att de föreslagna s.k. trafiklednings-/ trafikinformationscentralerna skulle kunna fylla en viss funktion i sjö- räddningsarbetet genom samordning på det lokala planet av egna enheter. Televerket vill i detta sammanhang påpeka. att den typ av radiotrafik som får bedrivas vid sådana centraler är begränsad till ”meddelanden rörande fartygs förflyttning ur sjösäkerhetssynpunkt” (internationella radioreg- lementet RR Art. ] & 37/A).

Sjöfartsverket: ] fråga om trafikövervakning delar sjöfartsverket utreda- rens uppfattning att detta är ett verksamt medel för att öka sjösäkerheten och att sådana åtgärder bör ges hög prioritet. Parallellerna med flyget och

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 83

olika större världshamnar får dock om än belysande -— dras med viss försiktighet. De system som nu utvecklas för svenska förhållanden måste anpassas till de förutsättningar som råder vad gäller bl.a. farledernas utseende och trafiken. Såväl den försöksverksamhet som sedan något år pågår i Bråviken som det system som är under införande i stockholmsom- rådet bygger på trafikinformation. Trafikinformationen för stockholmsom- rådet avses täcka samtliga leder inom Stockholms skärgård och huvudsak- ligen baseras på VHF-anmälan vid vissa fastställda rapporteringspunkter. Trafikinformationscentralen placeras vid Stockholms lotsplats. Någon form av trafikdirigering från trafikinformationscentralens sida skall således inte ske. Frågan om trafikledning kompliceras av att nu gällande befäl- havaransvar för fartygs framförande berörs. En annan sak är att systemen för trafikinformation successivt kan och bör utvecklas med hänsyn till de tekniska möjligheter som står till buds i fråga om informationshantering och övervakning av trafiken. Även här gäller dock att de lösningar som kommer ifråga måste bedömas utifrån de behov som föreligger. Parallellt med arbetet att successivt bygga upp trafikinformationssystem för olika farledsområden pågår inom sjöfartsverket utvecklings- och försöksverk- samhet avseende bl. a. VHF-täckning, överföring av radarbilder och da- torisering av information.

För göteborgs- och öresundsområdena, som utredaren särskilt berör, råder med hänsyn till trafikens omfattning och art m.m. i viss mån spe- ciella förhållanden när det gäller frågan om trafikövervakning och trafik- information. Särskilda lösningar måste därför sannolikt komma ifråga för dessa områden och övervägs också i olika sammanhang. När det gäller Öresund är denna fråga kopplad till den i internationella sammanhang diskuterade trafiksepareringen och tas mera utförligt upp i det följande under en särskild rubrik.

För göteborgsområdet pågår gemensamt mellan sjöfartsverket och Göte- borgs hamn arbete med att utveckla ett trafikövervakningssystem. Syste- met för Göteborg bedöms få en högre teknisk ambitionsnivå än Stockholm med såväl anmälan genom VHF som uppföljning av trafiken genom radar. Innan det pågående utredningsarbetet är avslutat går det inte att fastställa storleken av de investerings- och driftskostnader som systemet kommer att medföra. Fördelningen av kostnaderna mellan sjöfartsverket och Göte— borgs hamn är också beroende av hur frågan om huvudmannaskapet kom- mer att lösas. Sjöfartsverket delar rent principiellt utredarens uppfattning att verket med hänsyn till säkerhetsfunktionens vitala betydelse borde vara huvudman för trafikövervakningen även i göteborgsområdet. Upp- läggningen av det nu pågående utredningsarbetet med möjlighet att pröva en uppdelning av huvudmannaskapet för lotsningen och trafikövervak- ningen på sjöfartsverket resp. hamnen får i första hand ses som praktiskt betingad för att komma vidare i arbetet med de konkreta frågor som under alla förhållanden måste lösas. Den principiellt riktiga och naturliga lösning— en när det gäller huvudmannaskapsfrågan är egentligen att sjöfartsverket står som huvudman för såväl lotsningen som trafikövervakningen.

Enligt sjöfartsverkets bedömning bör i fortsättningen utöver vad som ovan framgått trafikinformation i första hand anordnas för områdena Lu- leå. Gävle, Mälaren—Landsort. Kalmarsund. Uddevalla Och Lysekil. '

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: En trafikledning som syftar till största möjliga säkerhet i sjötransporterna måste ha tillgång till information om de yttre förutsättningarna för en säker navigering. Som

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 84

nämnts i föregående avsnitt är observationer och prognoser avseende meteorologiska och oceanografiska förhållanden av grundläggande bety- delse härvidlag. Observationer som skall utnyttjas inom trafikledningen bör ske kontinuerligt och förmedlas i realtid. Detta kan bäst åstadkommas genom automatiska stationer. i synnerhet för oceanografiska element. När det gäller underlaget för SMHIs väderprognostjänst bör man emellertid vara medveten om att den övervägande delen av observationerna från kustområden utförs vid bemannade stationer.

SMHIs nät av automatiska meteorologiska och oceanografiska stationer omfattar f.n. 8 stationer. varav 4 med oceanografiska givare. Utbyggnad planeras till ca 30 stationer 1934. varav 12 med oceanografiska givare. Andra oceanografiska automatstationer finns i dag bl.a. vid Brofjorden och i Öresund (drivs av sjöfartsverket).

Den nuvarande omfattningen av automatiska observationer lämpliga att ingå i ett trafikinformationssystem är således begränsad. En betydande utbyggnad är nödvändig för att skapa ett nationellt informationssystem för bl. a. trafikledningsändamål. Det: är härvid väsentligt att följande beaktas:

— trafikledning innebär behov av såväl aktuell information (observa-

tioner i realtid) som prognoser avseende både oceanografiska och meteorologiska förhållanden ett oceanografiskt och meteorologiskt trafikinformationssystem är,

förutom för trafikledning. av utomordentlig betydelse vid planering av bekämpningsinsatser i samband med katastrofartade utsläpp samordning och standardisering måste eftersträvas i uppbyggnaden

av ett nationellt trafikinformationssystem om man skall kunna uppnå, dels ett optimalt resursutnyttjande (undvika dubbelarbete), dels ga- rantier för tillförlitlighet och smidig åtkomst av data (det senare absolut nödvändigt i katastroflägen). Med hänsyn till de resurser och den kompetens som SMHI besitter i fråga om mätutrustning. insamlingssystem och prognosverksamhet bör SMHI ges en central roll i uppbyggnad och drift av den oceanografisk/ meteorologiska delen i ett nationellt trafikinformationssystem. Beträffande nätet av automatiska mätstationer som bör ingå i ett sådant system föreslår SMHI ett utbyggnadsprogram där nya stationer successivt anläggs på platser där det är särskilt motiverat av trafiklednings—, sjösäkerhets- och miljövårdsskäl.

Kraven på ökad sjösäkerhet motiverar också en förstärkning av SMHIs prognostjänst så att specialanpassade väderprognoser och oceanografiska prognoser kan lämnas.

Sjöfartens haverikommission: Genom sitt utredningsarbete har kommis- sionen även kommit in på säkerheten i farled (SKAGERN-FINNSAILOR- kollisionen). I utredningsrapponzen för denna olycka (sid. 47—48) anför kommissionen bl. a. som orsak till kollisionen:

I ärendet är ostridigt att en trafikinformation kombinerad med trafik- dirigering i området skulle ha förhindrat kollisionen.

Kommissionen finner det anmärkningsvärt. att sjöfartsverket, med an- ledning'av de många sjöolyckor som inträffat inom det aktuella området. inte infört någon form av trafikreglering eller trafikövervakning eller andra säkerhetsfrämjande åtgärder utöver de i sjöfartsverkets meddelande serie A nr 12/l97l beordrade. Kommissionen har sig bekant. att. enligt l976 års arbetsgrupp, engångskostnaderna för genomförandet av en föreslagen tra- fikövervakning av Göteborgs-området understiger en halv million kronor och de ökade årskostnaderna håller sig omkring 30—40000 kr.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 85

Kommissionen anser ärendet vara så allvarligt att den olösta frågan om huvudmannaskapet för trafikövervakningen i Göteborgsområdet inte bort försena effektiva säkerhetsfrämjande åtgärder. Underlåtenheten att vid- taga sådana åtgärder kan därför anses vara en av orsakerna till kollisionen.

Sjöfartens haverikommission föreslår därför att gärna parallellt med en skärpning av lotsplikten - ett trafikreglerings- och/eller trafikövervak- ningssystem med det snaraste genomförs inom livligt trafikerade områden såsom Stockholms och Göteborgs skärgårdar m.fl. Därmed skulle enligt sjöfartens haverikommissions mening -— säkerheten inom dessa områden bäst tillgodoses. Därutöver bör normer för farleder och säkerhetsanord- ningar i dessa snarast sättas i kraft.

Statskontoret: Statskontoret vill erinra om sjöövervakningskommitténs ar- bete. Den överväger bl.a. försöksverksamhet med samgruppering kring gemensam radar och datorbaserad informationscentral efter riktlinjer som lagts fram i Statskontorets rapport (1979103) till sjöövervakningskommit- tén.

Statens naturvårdsverk: Beträffande kommitténs förslag att förbättra tra- fikövervakningen vill naturvårdsverket bara lägga den synpunkten. att en säkrare sjötrafik självfallet är bra även från miljösynpunkt.

Generaltullstyrelsen: Vad beträffar förslagen till uppbyggnad av trafiköver- vakningssystem (p. 4.1.5 och 4.l.6) vill styrelsen poängtera vikten av att dessa system redan från början anpassas till ett hela Östersjön omfattande positionsrapporteringssystem för vissa fartyg med miljöfarliga laster. Ett sådant system har på svenskt initiativ utarbetats av den marina arbetsgrup- pen inom interimskommissionen för skydd av östersjöområdets marina miljö. Styrelsen vill också starkt understryka behovet av ett datorbaserat lägesinformationssystem för kustbevakningen. För att kunna optimera kustbevakningens numera mycket stora övervakningsuppgifter inom ra- men för befintliga begränsade resurser anmälde styrelsen redan l976 be- hov av ett datorbaserat lägesinformationssystem. Arendet har sedan i flera omgångar behandlats av statskontoret och är nu föremål för sjöövervak- ningskommitténs övervägande.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: ] kommitténs förslag avseende tra- fikövervakning förutsätts ett utnyttjande av datorteknik. Detta torde med- föra behov av att skapa särskilda databanker/dataregister. vilka torde komma att innehålla viktiga uppgifter för rikets säkerhet. Enligt ÖEF:s mening motiverar detta att särskilda sårbarhetsprövningar görs. Det kan också bli nödvändigt att meddela föreskrifter för sådan behandling så att nya sårbarhetsfaktorer inte uppstår. Dylika frågor övervägs f.n. av sårbar- hetskommittén (Fö l977:02).

Statens industriverk: SlND tillstyrker utredningsförslaget om en förbättrad trafikövervakning. Denna har enligt SlND:s mening ett uppenbart värde för sjösäkerheten och miljön. Någon jämförande analys av tidigare nämnd typ behövs således inte.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget. Även för sjöfarten på Mälaren bör ett trafikövervakningssystem skyndsamt ut- vecklas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.12 Jordbruksdepartementet 86

Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen anser att det kan "övervägas om Sverige skall erbjuda sig att bygga upp ett trafikinformationssystem för Östersjön”. Vidare anges att detta skulle kunna lokaliseras "till exempel- vis Gotland”.

Länsstyrelsen har i samband med utarbetandet av ett näringspolitiskt program för Gotland haft anledning att behandla frågeställningar som berör resurser för kust- och sjöfartsverksamheten. Generaltullstyrelsen har näm- ligen föreslagit att två utsjöbevakningsfartyg anskaffas och att ett lägesin- formationssystem för kustbevakningen utarbetas. Länsstyrelsen har där- vid föreslagit att ett av dessa fartyg skall lokaliseras till Gotland.

Med den omorganisation av kust- och sjöfansverksamheten som före- slås under 6.1 bedöms förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av denna resurs som gynnsamma.

i diskussion om lokalisering av en enhet för övervakning av trafiken i Östersjön anser länsstyrelsen att Gotlands läge utgör en stor tillgång som med nödvändighet måste utnyttjas. En förläggning till Gotland är ett myc- ket realistiskt förslag som bör utredas närmare.

Några medel för en sådan utredning har utredningen inte föreslagit. Länsstyrelsen hemställer därför att i utredningens handlingsprogram av- sättes medel för en utredning i enlighet med vad som ovan föreslagits.

Länsstyrelsen i Hallands län: Det bör vidare som förebyggande åtgärd vara angeläget att betänkandets förslag om bland annat tralikdin'gering. trafik- övervakning m.m. inom Öresunclsområdet utsträcks till att även omfatta delar av de tättrafikerade genomfartslederna i Kattegatt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen finner det dock primärt viktigt att (regionvisa) trafikinformationssystem införs som möjliggör en säker och lättillgänglig information och statistik om miljöfarliga transporter utefter länskusten. Länsstyrelsens kännedom om miljöfarliga transporter är i dag mycket bristfällig.

Stockholms kommun: Förslagen om ett förbättrat trafikövervakningssy- stem tillstyrks i högsta grad.

Södertälje kommun: I bilaga l0 till betänkandet föreslås att ett trafiköver- vakningssystem upprättas för farleden Landsort—Södertälje och Mälaren.

[ samma bilaga föreslås också att investeringar i denna farled ges högsta prioritet. Tyvärr kan inte dessa förslag återfinnas i betänkandet. vilket kommunen finner anmärkningsvärt.

Kommunen vill på grund av detta erinra om några av de förslag som tidigare framförts av kommunen. nämligen

att det i MlST:s bilaga 10 föreslagna trafikövervakningssystemet för leden Landsort—Södertälje och Mälaren skyndsamt utvecklas.

Göteborgs kommun: Lotsning och trafikledning i Göteborg har under lång tid varit föremål för olika statliga utredningar. Dessa har inte lett fram till några beslut. På grund härav har frågan kommit att skjutas på framtiden. Under tiden har emellertid Göteborgs Hamn arbetat intensivt på att söka få till stånd ett trafikövervakningssystem i farlederna till hamnen. Under 1976 utarbetades ett relativt detaljerat förslag till ett sådant system med en kvalificerad trafikledningspersonal och med modern radio- och radar- utrustning. Underjanuari l977 föreslog hamnstyrelsen i skrivelse till rege-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 87

ringen. att förslaget skulle realiseras i hamnens regi och att en försöksverk- samhet omedelbart borde påbörjas. Frågan hade dessförinnan vid flera tillfällen tagits upp med sjöfartsverket.

Som en följd av Göteborgs Hamns initiativ har ärendet nu emellertid förts fram så långt, att ett trafikledningssystem för göteborgsområdet är under projektering i samarbete mellan hamnen och sjöfartsverket. Be- slutsunderlag för organisation och investeringar beräknas bli klart i novem- ber l979 och om vederbörliga beslut kan fattas under året beräknas en anläggning kunna vara i drift l981.

Beträffande ansvaret för trafikledningsverksamheten anser hamnstyrel- sen att säkerheten i farlederna och i hamnen är ett grundläggande intresse och ett primärt ansvar för hamnägaren. Göteborgs Hamn har installerat och bär kostnaderna och ansvaret för större delen av säkerhetsanord- ningarna i farlederna till hamnen samt inom hamnområdet. Hamnen bär samma ansvar för Trollhätte kanal till den del. som kanalen går genom hamnområdet.

Hamnen bär ett betydande ansvar för säkerheten vad avser oljeham- narna och tankfartygen. Detsamma gäller trafik och hantering av s.k. farligt gods. Göteborgs Hamn har på eget initiativ eller tillsammans med Svenska Hamnförbundet utarbetat och satt i funktion regler och system för att åstadkomma största möjliga säkerhet inom dessa känsliga områden. På samma sätt har hamnen. såsom ovan beskrivits. länge arbetat med att söka förbättra säkerheten i farlederna medelst trafikövervakning och trafikled- ning. Denna trafikledningsverksamhet måste också omfatta fartygens rö- relser inne i hamnen både vid ankomst. avgång och förhalning. Hamnäga- rens ansvar för fartygens säkerhet i själva hamnområdet kan inte överflyt- tas till någon annan. Eftersom fartygstrafiken i tillfartslederna är direkt sammankopplad med och beroende av verksamheten i hamnen, måste trafikledning i hela området betraktas som en odelbar enhet.

En väsentlig del av den trafikledande verksamheten består i insamlande och sammanställande av information om den pågående och väntade traf- ken. Denna information härrör huvudsakligen från verksamheten i hamnen och från alla de trafikanter och andra företag och organ. som ståri kontinu- erlig förbindelse med hamnen.

Trafikledningen bör således enligt hamnstyrelsen administreras av hamnmyndigheten och bedrivas i intimt samarbete med samt lämna erfor- derlig service till lotsningsverksamheten.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR ställer sig positiv till en syste- matisering och utveckling av trafikövervakningen vid alla svenska hamnar av betydelse.

Svenska hamnförbundct: Enligt hamnförbundct finns åtskilligt att göra för att öka effektiviteten i den statliga farledsverksamheten, åtgärder som i och för sig inte behöver vara särskilt kostnadskrävande. Det är beklagligt om åtgärderna har fördröjts genom resursbrist hos sjöfartsverket. Förbun- det tillstyrker sålunda snabb utbyggnad av ett system för trafikövervak- ning och trafikinformation med prioritet för leder med hög trafikintensitet.

Utredarens uttalande (s. 57) vad gäller huvudmannaskapet för trafik- övervakning i Göteborgsområdet bygger på uppfattningen att hamnarna inte är tillräckligt medvetna om säkerhetsfunktionen hos ett trafikövervak- ningssystem. Uppfattningen saknar grund. Det finns skäl att erinra om att hamnarna svarar för säkerheten vad gäller bl.a. oljehantering och hante-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 88

ring av farligt gods och är helt medvetna om vad detta ansvar innebär. Vid beaktande av samtliga de uppgifter som övervakningssystemet ska ha blir hamnen den naturliga huvudmannen. Härigenom förbättras också de prak- tiska möjligheterna att snabbt ge trafikövervakningscentralen erforderlig teknisk utrustning.

Hamnförbundet vill ytterligare nämna att Göteborgs hamnstyrelse i skri- velse till regeringen i januari [977 har redovisat förslag till ett trafikled- ningssystem för göteborgsområdet med hamnen som huvudman. Redan tidigare hade frågan väckts av hamnen vid kontakter med sjöfartsverket. Främst som följd av dessa initiativ håller ett tratikledningssystem på att utarbetas i samarbete mellan hamnen och sjöfartsverket.

Svenska kommunförbundet: Eftersom inom de kommunala hamnarnas an- svarsområden även ligger ansvar för säkerhet och-skyddsåtgärder vid hantering av farligt gods, anser styrelsen att det utredningsarbete, som pågår inom sjöövervakningskommittén. bör avslutas innan ställning tas till frågor om ändrat ansvar för övervakning. trafikledning och utbyggnad av övervakningssystem.

Sveriges redareförening: Rederinäringen har i en följd av år varit kritisk mot Sjöfartsverkets disponering av de medel som förbrukas i farledsverk- samheten och framhållit det otillfredsställande i att dessa medel till största delen använts till lotsorganisationen. Övervakning av trafiken i vissa far- leder skulle ge betydande sjösäkerhetsförbättring och föreningen tillstyr- ker därför utredningens förslag att driftsmedel omfördelas från lotsorgani- sationen till trafikövervakning. Även för Vänern- och Mälarensjöfarten bör ett trafikinformationssystem övervägas inom den föreslagna särskilda studien. Sannolikt kan det i dessa båda insjöar räcka med fasta rapporte- ringsställen ”check-points" — där fartygen rapporterar sin position per VHF. Det bör övervägas om inte trafikövervakningen bör kunna kombine- ras med någon form av trafikseparering på Vänern.

Trafikövervakning i Kalmarsund

Endast sjöfartsverket och länsstyrelsen i Kalmar län har funnit anled- ning att kommentera förslaget om införande av trafikövervakning i Kal- marsund.

Sjöfartsverket: Vad avser den av utredaren diskuterade frågan om trafik- övervakning och en därtill kopplad s.k. vägvalsstyrande avgift för Kalmar- sund vill sjöfartsverket framhålla följande. Sjöolyckori Kalmarsund utgörs till övervägande del av grundstötningar. Trafikövervakning påverkar kolli- sions- och grundstötningsriskerna främst genom att varna för möten i kritiska avsnitt. Att från land övervaka fartygens positioner och informera om en eventuell grundstötningsrisk eller lämna någon form av mer auktori- tativa anvisningar för fartygens navigering torde inte vara realistiskt med hänsyn till svårigheten att från land bedöma fartygens framförande. Beak- tas måste också befälhavarens oinskränkta ansvar för fartygens navige- ring.

Ökad lotsning och/eller förbättringar i farledens standard är mera realis- tiska sätt att minska grundstötningsriskerna. Enligt sjöfartsverkets mening

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 89

synes ett enklare trafikinformationssystem vara tillräckligt för Kalmar- sund.

Länsstyrelsen i Kalmar län: I detta sammanhang vill länsstyrelsen instäm- ma i utredningens förslag om att ett särskilt trafikövervakningssystem inrättas för Kalmarsund. Ett sådant system kombinerat med föreslagen vägvalsstyrande avgift och andra farledsförbättrande åtgärder jämte ett utökat lotstvång är angelägna åtgärder för att minska riskerna för allvarliga miljöfarliga utsläpp i Kalmarsund.

Vägvalsstyrande avgift

Förslaget om införande av vägvalsstyrande avgift i Kalmarsund (i kom- bination med i föregående punkt upptaget förslag om trafikövervakning) avstyrks av ett flertal remissinstanser. Några instanser är dock positiva och ser förslaget som principiellt intressant.

Sjöfartsverket: Avgiftssystemet kan verka praktiskt sett direkt trafikreg- lerande. Det kan emellertid också få negativa effekter på säkerheten för fartyg/besättning och i konsekvens därmed på miljön. Man kan inte bortse från en ökad benägenhet att välja en mer riskfylld väg än en avgiftsbelagd säkrare väg. Följden av en avgift för att passera genom t. ex. Kalmarsund kan bli att fartygen väljer att även under hårt väder gå utanför Öland. Säkerhet bör så långt möjligt inte vara särskilt avgiftsbelagd så att man försätts i valet mellan säkerhet och ekonomi i olika gränsfall. Flera prak- tiska svårigheter är också knutna till avgiften. vartill kommer att det endast är i något enstaka fall typ Kalmarsund som en vägvalsstyrande avgift skulle kunna få någon tillämpning. Sjöfartsverket avstyrker mot denna bakgrund förslaget om s. k. vägvalsstyrande avgift.

Riksrevisionsverket: RRV anser att samma invändning som förut anförts beträffande konkurrensfördelar vid transport av olika varor med skilda transportmedel i princip skulle kunna riktas mot nu ifrågavarande förslag. RRV finner det dock troligt att den föreslagna avgiften. med lämplig utformning. kan få en vägvalsstyrande effekt.

Fiskeristyrelsen: Förslaget är bra men svårigheter torde komma att uppstå vid utformningen av avgiftens storlek. Avgiften måste vara så anpassad att den gör det ekonomiskt avskräckande att gå den avgiftsbelagda leden. Samtidigt måste den dock vara så låg att befälhavaren ändock väljer den avgiftsbelagda leden vid hårt väder om den är mer skyddad än den avgifts- fria. Vägvalsstyrande avgift kan bli aktuell i t. ex. Kalmarsund.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser inte att en avgift är rätt styrmedel i dessa fall. Samhället bör i stället utfärda förbud mot trafik i vissa känsliga leder. Detta beslut bör inte lämnas till det enskilda fartygets befälhavare. '

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar utredarens syn på att transportvägar där riskerna för miljöskador är stora bör beläggas med en högre avgift än transportvägar med små risker. Enligt SACO/SR:s mening

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.1! Jordbruksdepartementet 90

får dock en sådan avgift inte utformas så att den verkar konkurrenshäm- mande för sjöfarten. Vidare får avgiften inte utformas så att de miljöfarliga transporterna styrs över till andra transportsystem och därmed ökar ris- kerna inom dessa sektorer.

Sveriges fartygsbefälsförening: Föreningen ställer sig helt främmande till förslaget att genom avgift styra trafik från en farled. som vid hårt väder utgör den säkraste vägen. till att exempelvis gå öster om Öland vid ostlig storm och härvid utsätta fartyg. besättning. last och miljö för klart ökade risker. Förslaget avstyrks bestämt.

Sveriges redareförening: Förslaget är av principiellt intresse men såsom det utformats för praktisk tillämpning i Kalmarsund avstyrker föreningen. Beroende på vädersituationen är det ingalunda självklart att en passage av Kalmarsund innebär större miljörisker än vägen ost om Öland.

Trafikseparering i Öresund

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att infö- ra trafikseparering i hela Öresund. Fiskeristyrelsen påpekar dock att den för ett genomförande av trafiksepareringen nödvändiga fördjupning av Flintrännan kan få hydrogratiska konsekvenser. Någon oenighet av beho- vet av traliksäkerhetshöjande åtgärder i Oresund finns ej bland remissin- stanserna.

Sjöfartsverket: De många och komplicerade faktorer som påverkar trafik- situationen och sjösäkerheten i Öresund ger sjöfartsverket anledning att nagot utförligare behandla denna fraga. Öresund är ett trångt. grunt och tättrafikerat område med mycket komplicerad tratikbild. I huvudsak går de större fartygen med bl. a. miljöfarliga laster längs sundet, medan ett ännu större antal passagerarfärjor går tvärs eller diagonalt över sundet. Pro- blemen försvåras ytterligare av Öresunds status som internationell genom- fartsled, särskilt fastslagen i ett traktat från 1857. Härigenom kan kust- staterna inte själva genomdriva obligatorisk medverkan från alla fartyg när det gäller säkerhets- och miljöbt främjande åtgärder av reglerande natur. utan internationell sanktion erf.ordras

Trafiken i Öresund har hittills varit förskonad från allvarligare sjö- olyckor. Tillbuden har dock varit många även om fullständiga uppgifter om

' dessa inte går att få fram. Största antalet olyckor/tillbud 1 Öresund. som kan redovisas från svensk sida, gäller grundstötningar. Av dessa är det dock endast ett mindre antal som torde kunna ha förhindrats av en utökad trafikseparering (TSS) som utredaren rent allmänt förespråkar. Motsva- rande gäller det färre antalet kollisioner. som dock var för sig kan ses som allvarligare. Önskvärdheten av säkerhetsbefrämjande åtgärder är. trots det låga olyckstalet' 1 förhållande till trafiktätheten m.m.. ändå enligt sjöfarts- verkets mening odiskutabel.

Rent generellt kan sägas att trafikseparering (TSS) och andra routeing- åtgärder har en positiv effekt på säkerheten. Det är dock inte självklart att införande av ett TSS får en sådan effekt, då det också finns negativa faktorer inbyggda t. ex. koncentration av trafiken som i vissa fall kan överflygla fördelarna.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 9l

TSS påverkar främst kollisionsrisken i farvatten med tät trafik och endast till en mindre del risken för grundstötning. även om detta kan bli en sidoeffekt i vissa områden (t.ex. grunda och trånga) och under vissa betingelser (t.ex. god lägesbestämning). Även olika former av trafiköver- vakning har företrädesvis effekt på kollisionsrisken. TSS har också utnytt- jats i en del fall för att leda trafiken ut från kusten.

I MlST-utredningen förespråkas trafikövervakning av TSS men det har inte närmare angetts vad slags övervakning man avser. Det system man jämför med. i Engelska kanalen. har idag som främsta syfte att rapportera till flaggstaten och informera till trafiken om överträdelser. Underlaget för denna verksamhet inhämtas genom radar och identifiering med fartyg och flyg. Långt framskridna planer finns nu att i Kanalen införa ett "Ships” Movement Reporting Systern" med aktiv rapportering från fartygen. som i sig är ett slags trafikövervakning. En kombination av dessa två (del)system är naturligtvis att föredra. men fordrar en resurskraftig organisation. Fri- villighet och tvåvägskommunikation är ett starkt krav från fiera medlem- mar i IMCO. Låg benägenhet att medverka i ett rapporteringssystem förtar effekten avsevärt.

Övervakning av TSS är särskilt värdefull i de fall trafikmönstret är komplicerat och TSS därför. beträffande delar av trafiken. skapar av- vikelser från den mest naturliga färdvägen. varför överträdelser kan be- faras.

Allmänt sett verkar tiden för genomförande av åtgärder som reglering och övervakning av trafiken på det internationella planet väl motiverade och för trafikmönstret naturliga åtgärder accepteras.

Flera konkreta lösningar till en trafikseparering genom hela Öresund har studerats i en dansk-svensk arbetsgrupp. Intresset för en sådan har varit störst från svensk sida. Den sammanlagda effekten av en totalseparering för genomfartstrafiken är dock inte uppenbart positiv. En försvårande omständighet är att djupen väst om Ven på sina håll kan vara otillräckliga för de större fartyg som kan anlöpa Malmö och Köpenhamn.

Ett särskilt problem utgör vidare den täta färjetrafiken som korsar nuva- rande TSS i norra Öresund mellan Helsingborg och Helsingör. Här förelig- ger kollisionsrisker såväl inbördes mellan färjorna som mellan färjor och genomgångstratik i TSS. Problemet är svårlöst och de från säkerhetssyn- punkt bästa lösningarna är resurskrävande och kan negativt påverka färje- driften. Tänkbara medel är korsande TSS eller väganvisning. anpassning av tidtabeller. radarövervakning, fartygsrapportering. trafikinformation och trafikledning.

För närvarande diskuteras en fördjupning av Flintrännan till en kostnad av ca [5 milj. kr., vilken också behandlas i MIST. Denna åtgärd leder till att Drogden(rännan) på den danska sidan kan avlastas och trafiken enkel- riktas i resp. farled. Därmed skapas förutsättningar för ett bra TSS i den sydligaste delen av Öresund. Risken för såväl kollisioner som grundstöt- ningar minskas beträffande genomfartstrafiken och till någon del för färje- trafiken mellan Malmö och Köpenhamn. Ett största tillåtna djupgående eller "under keel clearance" bör få internationell sanktion.

Kostnader för införande av TSS begränsar sig som regel till erforderlig utmärkning, såvida inte fördjupningar är erforderliga. vilket alltså är fallet med Flintrännan. Kostnader för trafikövervakning av någon större omfatt- ning kan dock bli betydande. Något konkret och acceptabelt förslag finns ännu inte utarbetat. Noteras kan att förslag till viss försöksverksamhet har diskuterats inom sjöövervakningskommittén (SÖK).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 92

Fiskeristyrelsen: Utredaren föreslår att trafikseparering införs i hela Öre- sund. Separering av trafiken kan medföra inskränkningar i fisket och en - noggrann planläggning erfordras för att minimera dessa olägenheter. Det är härvid av vikt att samråd sker med fiskerimyndigheten eftersom fisket i Öresund är av mycket stort allmänt intresse. Styrelsen vill i det samman- hanget även erinra om de fiskerättsliga konflikter som redan uppstått inom området till följd av förslag till trafikseparering.

En fördjupning av Flintrännan kan få hydrografiska konsekvenser. Des- sa bör först klarläggas.

Statens naturvårdsverk: När det gäller säkerheten har verket tidigare fram- hållit att en säkrare sjötrafik också är bra från miljösynpunkt. Med den utgångspunkten tillstyrker verket förslaget om trafikseparering i Öresund.

Kommittén föreslår också att farleden genom Öresund fördjupas. Ver- ket har i dagsläget inget att invända mot en sådan fördjupning men förut- - Sätter att frågan innan den realiseras blir föremål för sedvanlig prövning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Öresund är ett av de livligast trafikerade farvattnen i världen. Omkring 30000 fartygspassager sker varje är förbi Malmö—Köpenhamn. Därtill kommer en intensiv korsande färjetrafik. [ detta farvatten föreslår utredaren att trafikseparering snarast införs. Detta möjliggörs genom att Flintrännan fördjupas till 8 meters djupgående. Läns- styrelsen kan i likhet med Helsingborgs hamn och Malmö kommun ställa sig bakom utredningsmannens förslag i denna del och anser att åtgärderna bör genomföras snarast. Det bör dock observeras att en fördjupning av Flintrännan och utnyttjande av denna ränna för separeringsändamål avse- värt kommer att öka trafiken på svenska sidan. Det är därför angeläget att en utökad separering också följs. upp med åtgärder för trafikövervakning i sundet samt att säkerhetsaspekten kring en trafikökning i Flintrännan beaktas från svensk sida. Länsstyrelsen vill också understryka det ange- lägna i att kostnaderna kring en utökad trafikseparering kan fördelas mel- lan Sverige och Danmark.

Svenska Jägareförbundet: Vad angår olyckshändelser har utredningen re- dovisat en rad åtgärder. vilka kommer att minska risken för olyckor. Förbundet har särskilt uppmärksammat de goda resultat som uppnåtts genom åtgärder som trafikövervakning (trafikledning) samt trafiksepare- ring i hårt utnyttjade farvatten. De särskilda problem som situationen i Öresund innefattar, bland annat till följd av Öresundsöverenskommelsen 1873. gör det än mer angeläget att påskynda det arbete som redan påbörjats för att förbättra sjötrafiksäkerheten därstädes.

Sveriges fartygsbefälsförening: Den föreslagna trafiksepareringen i kombi- nation med tidigare föreslagen trafikinformation kommer att bidra till en starkt utökad säkerhet i regionen.

Sveriges redareförening: Föreningen finner detta förslag angeläget och tillstyrker.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 93

Förbud mot bulktransporter av A- och B-klassificerade kemikalier

Remissinstanserna uppvisar en splittrad bild i fråga om förbud mot bulktransporter av A- och B-klassificerade kemikalier. Risken för över- gång till landtransporter påpekas av flera instanser.

SjöfartSverket: För transport av flytande kemikalieri bulk gäller i Sverige. beträffande fartygs konstruktion och utrustning. den så kallade kemikalie- bulkkoden (Code for the Construction and Equipment of Ships Carrying Dangerous Cemicals in Bulk). antagen av IMCO. Denna kod tar främst sikte på fartygs konstruktion och utrustning vad gäller lastens placering. fartygets stabilitet och flytbarhet i skadat skick. skydd av besättningen för påverkan från lasten osv. Trc typer av kcmikalietankfartyg förekommer beroende på vilka kemikalier de kan transportera i bulk. De tre typerna är typ I. för de farligaste kemikalierna. typ I] för kemikalier med något lägre farlighet och Typ 111 för kemikalier som bedöms ha den lägsta farlighets- graden. För nya kemikalier som börjar transporteras i bulk gäller att de skall transporteras under de säkerhetsföreskrifter som anges av den behö- riga myndigheten (i Sverige sjöfartsverket).

lMCO har med stöd av riskgradering, som gjorts av GESAMP (Group of Experts on the Scientific Aspects of Marine Pollution) indelat kemikalier som transporteras i bulk. med hänsyn till deras påverkan på den marina miljön. i 5 olika klasser. nämligen A—D och de övriga ämnen som ej anses påverka den marina miljön. A-ämnen är de kemikalier som bedöms orsaka de största skadorna på den marina miljön. En sammanställning av ämnenas indelning finns intagen i International Convention for the Prevention of Pollution from Ship 1973. (MARPOL-73). Bilaga ll Kemikalier i bulk.

Någon fullständig överensstämmelse mellan de ur marint miljöhän- seende farligare kemikalierna och de ur säkerhetssynpunkt farligaste kemi- kalierna finns inte. Sålunda kan vissa B-ämnen t.ex. få transporteras i fartyg av typ lll. eller t. o. m. falla utanför de ämnen som finns angivna för de tre typerna av kemikalietankfartyg. Å andra sidan kan ämnen för vilka ett typ ll—fartyg krävs för transporter återfinns som C- eller D-ämnen.

lMCO har givetvis uppmärksammat denna inkonsekvens och har därför utarbetat riktlinjer för hur de. ur marint miljöhänseende farliga kemika- lierna som ännu ej är med skall inarbetas i kemikaliebulkkoden när nämnda MARPOL-bilaga kommeri kraft.

Mot bakgrund av ovanstående torde de största från miljösynpunkt sä- kerhetshöjande effekterna uppnås. inte genom ett totalförbud för t.ex. A- och B-ämnen med dispensgivning, som utredaren föreslagit. utan genom en anpassning av transportföreskrifterna till resp. ämnes miljöfarlighet. Detta kan ske genom att använda fartyg vars konstruktion är sådan att de ger största skydd för utsläpp av last vid en eventuell olycka. Konkret innebär detta att nationella regler införes. att A-ämnen endast får transpor- teras i fartyg av viss typ och i tankar vars placering innebär skydd av lasten. Motsvarande skulle gälla för B- och C-ämnen. dvs. nationell till- lämpning av IMCD-resolution nr 15 i l973 års MARPOL-konvention. För att uppnå syftet att erhålla en direkt kontroll av varje enskild transport kan övervägas att i den nationella regleringen införa obligatorisk anmälnings- plikt.

Att göra en jämförelse mellan transporter till lands med bil ellerjärnväg och transporter till sjöss från säkerhetssynpunkt är naturligtvis svårt. En direkt sjötransport till förbrukaren utan omlastning framstår dock som regel som det säkraste alternativet.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 94

Statens naturvårdsverk: — — —. Naturvårdsverket tillstyrker införandet av förbudet. men vill ifrågasätta om sjöfartsverket är rätt instans att admini- strera särskilda dispensregler. Motivet för att införa förbudet är att de aktuella kemikalierna är miljöfarliga i något avseende, vilket medför att naturvårdsverket bör bli disperrsmyndighet. Dispensgivningen bör ske res- triktivl.

FN-organet GESAMP har för skadliga bulkkemikalier utarbetat en mil- jöskadlighetsklassificering. som intagits i Helsingforskonventionen och MARPOL-protokollet. Naturvårdsverket vill understryka att denna klassi- ficering har gjorts tipp med hänsyn till miljöeffekter och att den alltså inte är adekvat för en gradering av hälsorisker. Detta gäller särskilt kategori C. Många av dessa ämnen är ytterligt riskabla för människan. l betänkandet refereras US Coast Guards uppfattning. Verket delar denna uppfattning. nämligen att osäkerheten vid hanteringen av kemikalier är större än för oljan och att hälsoriskerna med kemikalier ofta är betydligt större än för olja. Naturvårdsverket förutsätter att man efter hand i internationella sammanhang ser över denna klassificering.

Nuvarande regler är f.n. enbart tillämpbara på rena substanser. vilket enligt verkets uppfattning synes vara en olycklig begränsning. Varori form av blandningar och beredningar omfattats f.n. inte av de generella regler- na. Regler om blandningar diskuteras dock f.n. i MARPOL-sammanhang. Verket utgår därför ifrån att dessa diskussioner på sikt leder till en översyn av reglerna om blandningar av kemikalier.

Skulle ett nationellt förbud införas enligt kommitténs förslag är det naturligt att regeringen också driver frågan vidare i internationella sam- manhang för att i första hand förmå andra Östersjöländer att ansluta sig till förbudet.

Statens industriverk: SlND förstår kommitténs önskan att genom en kom- bination av förbud och dispens höja kvaliten på sjötransporterna av GE- SAMP:s A- och B-kemikalier. Det förefaller dock tveksamt med en sådan åtgärd utan att landtransportalternativct utreds. En av miljöhänsyn beting- ad övergång från bulk till förpackat gods kan göra landtransportalternati- vet lönsamt inte minst med hänsyn till skillnaden i hanteringsvillkor vid en sjötransport av förpackat gods och en med gods i bulk. Kommittén föreslår vidare att utbytbarheten mellan sjö- och landtransport studeras i vad avser Vänern och Göta älv. SlND anser att en sådan studie bör ske och att den bör omfatta åtminstone Vänern. Göta älv och Mälaren men helst även andra farvatten där det är tekniskt möjligt att gå över till landtransport.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget. I och med att dispensansökningarna samtidigt fungerar som inrapportering av kommande transporter kan ollycksberedskapen höjas. Viss parallellitet erhålls också med transporter av farligt gods till lands som regleras genom lokala trafikföreskrifter där det anges vilka vägar som får utnyttjas och vilka mängder som får transporteras.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Vid införandet av ett generellt förbud mot transport av A- och B-klassade ämnen bör det skapas ett enkelt och smidigt dispensförfarande. Om sjöfartsverket får rätt att ge dispens. ger det möjligheter att styra transporter till lämpliga farvatten. Det ger även möjlighet för sjöfartsverket att höja beredskapen när man exakt vet tid-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 95

punkt för och innehåll i en transport. När dispensen ges bör en helhetsbe- dömning göras av olika transportalternativ och hela transportkedjan vid en transport. Vid beviljandet av dispenser bör därför naturvårdsverket och länsstyrelsen ges möjlighet att yttra sig. Ytterligare skäl därför är att bättre överblick skapas hos dessa myndigheter i arbetet med de regler som rör hälso— och miljöfarliga ämnen.

Kommittén för transport av farligt gods: Det föreslagna förbudet mot bulktransporter av s.k. A- och B-ämnen kan. även om dispensmöjligheter ges, medföra att sådana ämnen i viss utsträckning av lönsamhetsskäl i stället kommer att transporteras på land. Effekterna från säkerhetssyn- punkt av en övergång från sjöbulktransport till landtransport är emellertid inte utredda. TFG-kommittén vill därför inte tillstyrka det föreslagna för- budet.

Södertälje kommun: Kemikalier som transporteras i bulk klassificeras i olika riskgrupper A—D. A-ämnen är de farligaste. Både A- och B-ämnen lagras upp i levande organismer. [ vissa s.k. ”special areas". bl. a. Öster- sjön. flyttas ämnenas farlighet upp' ett steg så att t. ex. C- -ämnen som transporteras i Östersjön betraktas på samma sätt som B- ä—mnen i andra vatten.

Kommittén föreslår att förbud med dispensregler införs för bulktrans- port av A- och B- klassificerade kemikalier.

Kommunen förutsätter då att detta förbud även gäller C- ä—mnen som transporteras i Östersjön.

Göteborgs kommun: En sådan princip kan accepteras av kommunen under förutsättning, att enhetliga normer utarbetas för dispensgivandet och att dispens lämnas för längre perioder för ett visst transportsystem. Ett förhål- lande. där dispens skall sökas för varje enskild resa. är olämpligt. Det medför en onödig byråkratisering och svårigheter för transportörerna att planera sin verksamhet. Det är också mycket viktigt, att ett tilltänkt förbud för viss sjötransport väges ur miljösynpunkt mot de transportalternativ som kan stå till buds. om sjötransporten förbjudes.

Det förutsättes, att de transporter av A- och B-kemikalier som nu sker över Göteborgs hamn import av tillsatsmedel till raflinaderiernas ben- sinproduktion — kan fortgå utan hinder. Denna trafik sker redan nu under mycket väl kontrollerade former och med rigorösa säkerhetsföreskrifter.

Sveriges fartygsbefälsförening: Föreningen har i sitt remissvar angående skyldigheten att anlita lots lämnat ett reviderat förslag till förordning om skyldighet för befälhavare på vissa fartyg att anlita lots (bifogas). l försla- get. 54. föreskrivs: "Alla kemikalier och annat miljöfarligt gods som transporteras med fartyg skall förtecknas av sjöfartsverket. Kemikalier eller annat miljöfarligt gods som ej förtecknats får ej transporteras med fartyg utan särskilt tillstånd från sjöfartsverket." Med hänvisning härtill föreslås att ytterligare reglering inte införs.

Sveriges industriförbund: — -. Det föreslagna förbudet avses kombine- ras med dispensregler och innebär således ett krav på tillstånd att utföra transporterna. Förbundet har här den uppfattningen att en sådan princip kan accepteras under förutsättning att enhetliga normer utarbetas för dis- pensgivandet och att dispens lämnas för längre perioder på en gång. Ett

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 96

förhållande. där dispens skall sökas för varje enskild resa kan ej accepte- ras. Det medför både byråkratisering och svårigheter för ägare av gods m.m. att planera sin verksamhet.

Sveriges redareförening: Sverige har godkänt kemikaliebulkkoden och för- eningen uppfattar utredarens förslag som syftande till ökad säkerhet i farlederna, bl. a. genom att dessa transporter utföres enligt kodens anvis- ningar.

Förslaget är bra men förutsättningen är då att det också kommer att tillämpas för landtransporter i de fall den transporterade godsmängden är så stor att sjötransporter kan vara ett alternativ. Förutsättes dispensen även för landtransporter får man en önskvärd avvägning ur samhällseko- nomisk synpunkt mellan den rent företagsekonomiska transportkostnaden och miljörisken vid de altemativa lösningarna.

Handlingsprogram för Vänern och Göta Älv

De av förslaget om handlingsprogram närmast berörda remissinstanser- na är positiva. Några remissinstanser. statens naturvårdsverk och Svenska kommunförbundet. påpekar behovet av motsvarande uppmärksamhet mot Mälaren.

F iskeristyrelsen: Göta älv är av stor betydelse för uppvandrande lax. havs- öring och ål. Uppvandringen av ål är avgörande för ålbeståndet inom Vänerns hela vattenområde.

— — Fiskeristyrelsen anser det vara särskilt viktigt att diskutera frågan att byta sjötransporter mot landtransporter.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget. Naturvårdsverkets nyligen avslutade forskningsprogram i Vänern (na- turvårdsverkets rapport Vänern en naturresurs. l978 plus en lång rad underlagsrapporter) bör kunna vara ett betydelsefullt bidrag till miljösyn- punktema för det samlade erforderliga kunskapsunderlaget. Verket vill i detta sammanhang peka på att behovet av en motsvarande genomgång för Mälaren är minst lika stort.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Förhållandena i området är speciella. Läns- styrelsen ser positivt på att ett särskilt handlingsprogram upprättas och att berörda länsstyrelser får medverka i detta arbete. Här skall endast under- strykas vikten av att handlingsprogrammet får en bred förankring i områ- det.

Göteborgs kommun: Götaälvtrafiken ingår som en del i trafiken genom Göteborgs hamn. Ur trafiklednings- och lotsningssynpunkt ingår den i systemet för Göteborgs hamn. Utsläpp av olja och annan förorening i Göta älv berör, även om det sker utanför hamnområdesgränsen. vattentäkt och stränder i Göteborg.

Om den av utredningen föreslagna studien kommer till stånd är det därför angeläget. att Göteborgs hamn får tillfälle att framföra synpunkter i här berörda frågor.

Kommunerna i Göta Älvdalen har i samband med den s.k. Göta Älv-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 97

dalsplanen påtalat de stora riskerna vid såväl de sjö- som landbaserade transporterna av miljöfarliga ämnen i Göta Älvdalgången. särskilt mot bakgrund av älvens stora betydelse som vattentäkt. ] Göta Älvdalsplanen föreslogs att man närmare borde klarlägga förutsättningarna för samverkan mellan kommunerna vid olyckor som medför utsläpp av miljöfarliga äm- nen. Kommunerna har överlag ställt sig positiva härtill och den lednings- grupp med representanter från samtliga kommuner utmed älven som svarat för Göta Älvdalsplanen har nyligen beslutat att kommunalförbun- dets kansli torde utarbeta en sammanställning av de resurser. materiella och organisatoriska. som finns tillgängliga inför en katastrof i älvdalgång- en. Den i betänkandet föreslagna arbetsgruppens arbete bör samordnas med Göta Älvdalsutredningens planerade arbete. Detta föreslås ske genom att Göta Älvdalskommunerna och Göta Älvs vattenvärdsförbund blir repre- senterade i den föreslagna arbetsgruppen för Vänern — Göta Älv.

Svenska hamnförbundet: Vad gäller Vänern har tydligen utredarens tids- ram inte tillåtit närmare analyser. Utredaren föreslår en särskild utredning som ska utmynna i ett handlingsprogram för Vänern och Göta älv. Hamn- förbundet understryker vikten av att förutom Vänerns seglationsstyrelse också Vänerns hamnförbttnd får delta i utredningsarbetet. Anledning finns att också koppla in särskild fartygsteknisk expertis.

Svenska kommunförbundet: — — —. Mot bakgrund av dessa vattenområ- dens stora betydelse för flera kommuners vattenförsörjning vill styrelsen tillstyrka att en sådan studie genomförs. Trots att en stor mängd utredning- ar redan har gjorts kring dessa vattensystem. saknas det ett konkret och sammanhållet handlingsprogram beträffande skyddet av denna sårbara miljö.

Samtidigt vill styrelsen framhålla önskvärdheten av att en liknande. samordnad studie görs beträffande miljöriskerna i Mälaren och kringlig- gande vattenområde. Flera kommuner samarbetar med frågor avseende skyddet av denna betydelsefulla råvattentäkt. Bland annat har Södertälje kommun analyserat miljörisker och inträffade fartygsolyckor samt föresla- git ett handlingsprogram för att höja säkerheten. Ett lS-tal kommuner har nyligen ställt sig bakom förslaget. Det är styrelsens förhoppning att även detta programförslag skall kunna beaktas och leda till snara åtgärder för att höja säkerhet och beredskap till gagn för Mälarens ömtåliga vattenområ- den. En särskild uppmärksamhet bör ägnas bulktransporter av hälso- och miljöförliga varor.

Sveriges varvsindustriförening: Vi tillstyrker att ett särskilt handlingspro- gram för trafiken på Vänern och Göta Alv utarbetas förtttsatt att detta sker i samarbete med de berörda näringarna.

Miljösäkra sjötransporter till Stockholmsområdet

Remissinstanserna lämnar en rad olika synpunkter på förslagen att för- bättra miljösäkerheten vid oljetransporter till Stockholm. Resonemangen om en för regionen gemensam oljeterminal i Nynäshamn kommenteras av flera instanser.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 98

Sjöfartsverket: Den diskussion som utredaren för om möjligheterna att åstadkomma miljösäkra sjötransporter till stockholmsområdet kan ses som ett försök att inom ett geografiskt avgränsat och från miljösynpunkt käns- ligt område tillämpa den helhetssyn som utredaren förespråkat. Med nöd- vändighet blir resultatet därvid en kombination av olika åtgärder som utredaren fört fram i sitt handlingsprogram.

Som tidigare framgått tillämpar sjöfartsverket inom sitt ansvarsområde ett liknande synsätt. Vad gäller farledssidan pågår sedan en tid tillbaka ett brett upplagt arbete inom stockholmsområdet som redan avsatt flera resul- tat.

Förutom en kontinuerlig översyn och förbättring av säkerhetsanordning- arna pågår en effektivisering av lotsorganisationen inom stockholmsområ- det. Ett för Stockholms skärgård särskilt anpassat trafikinformationssy- stem har utarbetats och håller nu på att införas. [ ett nästa steg ingår att genomföra ett liknande informationssystem för området Landsort-Mä- laren. Tillsammans med det system som redan tillämpas för Oxelösund- Bråviken skulle därmed en från trafik- och miljösynpunkt viktig och sam- manhängande kuststräcka komma att omfattas av trafikinformation. Vi- dare har genomförts särskilda farledskontroller och pågår i samarbete med statens skeppsprovningsanstalt ett analysarbete för att få ett bättre under- lag för att bedöma de dynamiska faktorerna i farlederna och farledsförut- sättningarna i olika övriga avseenden. allt för att pröva de ytterligare säkerhetshöjande åtgärder som kan behöva vidtas.

Till denna bild hör också den av utredaren föreslagna koncentrationen av oljetrafiken till Sandhamnsleden. Den övervägande delen av oljetraf- ken använder redan idag Sändhamnslcden och flera skäl talar enligt sjö- fartsverket för en ytterligare koncentration av trafiken. lnnan slutlig ställ- ning kan tas till det mest lämplig-:a farledsalternativet måste emellertid det pågående analysarbetet avvaktas. I det sammanhanget får också bedömas behovet av särskilda fördjupningsåtgärder m.m. '

Fiskeristyrelsen: Skärgårdsområdena utgör väldiga barnkammare för en rad olika fiskarter. framförallt strömming. som utgör basen för ett omfat- tande yrkesfiske. För fritidsfisket är dessa områden av utomordentlig vikt framförallt när de ligger i anslutning till stora tätorter. En ökad säkerhet mot utsläpp är därför nödvändig inom dessa områden.

Det är därför särskilt angeläget att oljetransporter kan ske med kraftigt höjd miljösäkerhet. Det förutsättes kunna vara en realitet inom 5— 10 år.

Statens naturvårdsverk: Av TFK:s studie framgår också att andra alterna- tiv såsom rörtransport från terminal i Nynäshamn till Stockholm dels blir väsentligt dyrare. dels tar längre tid att realisera. Från allmän naturvårds- synpunkt vore möjligtvis ett alternativ med t. ex. en nedgrävd rörledning att föredra. Rörtransporten medför dessutom större omställningsproblem för Stockholmsregionen. På längre sikt. om t.ex. Stockholms energiför- sörjning till stor del skulle komma att baseras på gasleveranser från N ynäs- hamn. kan givetvis en omprövning bli aktuell.

Beträffande mälartrafiken är bedömningen mer osäker. Någon mer de- taljerad utredning av kostnaderna för miljösäkra mälarfartyg har kommit- tén inte gjort. Av TFK:s rapport framgår att skillnaden i kostnad för minskat oljeutsläpp blir relativt liten för alternativen blocktåg från Göte- borg till Västerås respektive specialfartyg från Nynäshamn till Mälaren. En jämförelse kan här inte enbart göras med saneringskostnaden enligt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 99

ovan. Kostnaderna för att säkerställa vattenförsörjningen i Mälardalen måste också beaktas. utöver miljöskadorna som inte i något fall kostnads- beräknats. Innan slutlig ställning tas till mälartrafiken bör ytterligare utred- ningar göras där även exempelvis alternativet med järnvägstransport från Stockholm eller Nynäshamn till mälarstäderna penetreras.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: ÖEF är f.n.. enligt statsmakternas beslut. i färd med att bygga ut och planera ett antal lagringsanläggningar. Dessa avses rymma dels råolja på raffinaderiorterna men därtill färdigpro- dukter av olika slag med lokalisering efter förbrukningsmönstret inom landet. ÖEF vill i detta sammanhang understryka vikten av att lokalise- ringen styrs av de behov och de situationer som lagringen åsyftar. ÖEF beaktar naturligtvis rimliga miljömässiga krav på lokalisering och trans- portvägar. Någon omlokalisering av dessa lager för att tillmötesgå bättre miljömässiga transportvägar kan dock inte komma i fråga. ÖEF kan såle- des inte biträda kommitténs tanke att utöka beredskapslagringen i Nynäs- hamn för att därigenom erhålla styrmöjligheter för ett säkrare transportsy- stem till Stockholmsområdet.

Statens planverk: — Det gäller enligt planverket att få fram klara riktlinjer för transport av olja och kemikalier. Genom att minska transport- mängderna och i större utsträckning använda alternativ till olja och vissa kemikalier minskas även risken för olyckor och utsläpp.

Det är enligt planverket angeläget att närmare analysera möjligheterna att minska eller på sikt helt upphöra med riskabla sjötransporter inom vissa delar av landet. Planverket har i tidigare yttrande. bland annat i samband med l36 a & prövningen av kraftvärmeverket i Fittja. framfört målsättning- en att på lång sikt så mycket som möjligt avveckla oljetransporter med fartyg i skärgården och i Mälaren genom att övergå till andra bränslen och göra transporterna till lands tner effektiva.

Statens industriverk: ] utredningen betonas (s. 63) att osäkerheten i upp- skattningarna av de samhällsekonomiska effekterna av olika transportsy- stem är stor. SlND delar denna uppfattning och föreslår därför att ställning inte tas i denna viktiga fråga förrätt bättre beslutsunderlag föreligger.

Vad beträffar Mälarregionens oljeförsörjning bör landtransportalternati- vet belysas närmare. Mälarens betydelse som vattentäkt kan inte överskat- tas.

Statens skeppsprovningsanstalt: l diskussionen om oljetransporter till Stockholm förordar betänkandet att dessa koncentreras till Sandhamnsle- den. som samtidigt förbättras genom utmärkning och muddringar. Skepps- provningsanstalten genomför för närvarande på uppdrag av sjöfartsverket en omfattande simulatorstudie av de båda alternativa huvudlcderna. Sand- hamnsleden och Dalaröleden. Resultatet av undersökningen kommer att läggas till grund för sjöfartsverkets ställningstagande. Skeppsprovningsan- stalten anser det viktigt att liknande utredningar kommer till stånd även för vissa andra leder. t. ex. Böttöleden i Göteborgs skärgård.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen delar i stort kommitténs bedömning. Utredningar om hamnverksamheten i regionen är ännu inte slutförda och konkreta förslag föreligger därför inte i nuläget om hur hamnverksamheten i Nynäshamn skall utvecklas. Det besvärliga arbets-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 100

marknadsläget i Nynäshamn kan komma att kräva en samhällsstödd indu- striell utveckling med ett ökat inflytande för det allmänna över hamnen och en lösning av vägfrågorna och vattenförsörjningen. En möjlighet är att Nynäshamn på sikt också utvecklas till en betydande kolimporthamn. En utveckling för Nynäshamn till någon form av energitekniskt centrum krä- ver grundliga studier av miljöeffekterna för Södertörn.

1 ett kortare perspektiv är en fortsatt oljetrafik på Stockholm det mest realistiska alternativet. Mycket omfattande investeringar har gjorts i ham- nen och i oljedepåer. Omlokalisering av vissa depåer bör på sikt övervägas för att minimera tankbilstraflken genom innerstaden. Men egentliga nyin- vesteringar för oljetrafik i Stockholm förutom upprustning av Sandhamns- leden bör undvikas och i stället ske i något uthamnsläge. På lång sikt bör oljetransporter genom skärgården till Stockholm begränsas och endast ske med särskilt miljösäkra fartyg.

Länsstyrelsen instämmer i utredarens förslag att Södertälje kommuns material om ökad säkerhet i farleden Landsort-Södertälje och i Mälaren tas med som underlag vid upprättandet av ett handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter.

Länsstyrelsen i Uppsala län: — — — Vid värdering av alternativen bör man enligt länsstyrelsens mening även räkna med de bonuseffekter åtgärder för farleder etc. som i alternativet miljösäkra fartyg vidtas för att höja säkerhe- ten. ger för övrig trafik på Mälaren.

Inom de närmaste åren bör det för transporter i Mälaren krävas "miljö- säkra fartyg" och även genomföras andra åtgärder för att minska riskerna för olyckor. I framtiden kan beroende på utvecklingen även andra transportalternativ behöva övervägas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Oxelösunds och Eskilstuna kommuner har i sina yttranden till länsstyrelsen förklarat sig ha mycket goda erfaren- heter av oljetransporter med blocktåg från Oxelölager AB i Oxelösund till olika platser i mellansverige. Länsstyrelsen instämmer i denna bedömning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Med anledning av förslag angående trafiköverflyttning till järnväg (blocktäg Göteborg—Västerås) understryker såväl Västerås som Köpings hamnstyrelse kraftigt vikten av att hänsyn tas till regionens beroende av en livskraftig sjöfart. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Det skulle innebära ett mycket allvarligt ekonomiskt avbräck för regionen om en av de viktigaste trafikkomponenterna oljetranspor- terna —_ på detta sätt försvinner. De stora investeringar som gjorts i hamnar och farleder skulle bli en övermäktig finansieringsbörda för den trafik som blir över om oljetrafiken försvinner. Redan diskussionerna om en trafik- överflyttning till järnväg skulle kunna negativt påverka näringslivets fram- tidsplanering inom området. Länsstyrelsen anser ytterligare analyser an- gående blocktågsalternativet överflödiga.

Stockholms kommun: Stockholmsregionen är för sin vattenförsörjning be- roende av vattentäkter i Mälaren. Det är således av vitalt intresse att transport av olja och gifter i närheten av vattenintagen undviks.

—. På sikt kan andra och mer miljövänliga alternativ för oljetrans- porter, än med fartyg. komma ifråga. Detta får emellertid inte leda till att provisoriska lösningar på miljöproblemen accepteras under tiden.

Prop. l980/8l:ll9 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 101

Nynäshamns kommun: Det effektivaste sättet att åstadkomma en verklig förbättring av säkerheten är att så långt görligt är minska transporterna genom de känsligaste och mest svårnavigabla områdena. vilket kan ske genom rationell planering av regionens försörjning med olja och av hela dess hamnverksamhet. Härvid är det av största vikt att man beaktar de möjligheter som finns till kombination av olika transportsystem och att hamnverksamheten studeras så att hamnanläggningarna kan erhålla riktig lokalisering.

] betänkandet anföres att för stockholmsregionens oljeförsörjning två huvudalternativ diskuterats. Det ena med fortsatta transporter till Stock- holm av olja på traditionellt sätt men med specialfartyg i storleksordningen 30000 dwt och det andra med omlastning av olja i Nynäshamn för vidare distribution med järnväg eller rörledning. Ur säkerhetssynpunkt bedöms de båda alternativen som likvärda.

Av den utredning som transportforskningskommissioncn gjort synes kommittén för miljörisker ha dragit slutsatsen att direkttransport till Stock- holm utan omlastningi Nynäshamn skulle ge väsentligt lägre kostnader än det andra alternativet. Av betänkandet framgår emellertid att slutsatsen är osäker. Dess riktighet kan också ifrågasättas då kommittén för miljörisker vid sinjämförelse synes ha utgått från de nära nog fördelaktigaste alternati- ven för transporter med säkerhetsfartyg och de nära nog sämsta för rör- ledning. Härtill kommer att de priser som legat till grund för transport- forskningskommissionens kostnadsberäkning för bränsleförbrukning för fartygstransporter är föråldrade. varför redan i dagens läge rörledningsal- ternativet måste betraktas som "fördelaktigare än vad utredningen ger vid handen.

Transport av olja till välbelägna östersjöhamnar bl. a. Nynäshamn kom- mer även fortsättningsvis att ske med betydligt större fartyg än de nämnda om 30000 ton för att god transportekonomi skall erhållas på de längre rutterna. Fartyg i storleksordningen l00000 ton kan lätt tas in till kaj i Nynäshamn. Sker dessa transporter med fartyg som uppfyller de interna- tionella reglerna i konventionerna MARPOL och SOLAS med Protocol 78 finns ur säkerhetssynpunkt intet att invända mot sådan trafik. Vid bedöm- ningen av alternativet med omlastning i Stockholms närhet bör det vara en tungt vägande faktor att transporterna ända in i Stockholmsregionen (till Nynäshamn) kan ske med fartyg av optimal storlek.

Vid omlastningsalternativet hari utredningen endast två möjligheter för vidare distribution av olja diskuterats. nämligen järnväg och rörledning. Möjlighet till distribution från depå i Nynäshamn via en speciell tankbåts- flotta eventuellt bestående av sådana mindre tankers som nämnts i SALTECH's yttrande har däremot ej berörts. Kommunfullmäktige vill med anledning härav understryka de fördelar som finns med en omlast- ningsstation i Nynäshamn varifrån distributionen skulle ske med i första hand specialbyggda kusttankers med en dräktighet av högst ca 8000 ton. Som kompletterande distributionsmöjligheter skulle finnas järnvägs- och landsvägstransportcr. Fördelarna med ett sådant transportsystem är påtag- liga. Säkra transporter med fartyg av optimal storlek kan ske ända till Stockholmsregionen (omlastningsstation i Nynäshamn) utan att riskabla skärgårdsleder behöver anlitas. Tillräcklig transportkapacitet för den fort- satta distributionen kan erhållas om ett litet antal tankfartyg av den ovan antydda typen sättes in. Fartygen skulle göra det möjligt att för distribution till depåer och storförbrukare nå ej blott Stockholm utan även mälarham- narna. Fartygen skulle bemannas med personal som får extremt god kän-

Prop. l980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet t02

nedom om de rutter som trafikeras och om tralikförhållanden över huvud taget. Med enkla medel kan ett mycket säkert trafikledningssystem byggas ut. .

Vid överläggningar där bl. a. länsledningen medverkat har framkommit att stort intresse finns för utbyggnad av en betydande hamnanläggning i Nynäshamn för att lösa många av de problem som är förknippade med hamnverksamheten i huvudstadsregionen. I första hand skulle en mottag- ningsanläggning utföras för kol och olja. I en sådan anläggning skulle ett oljedistributionssystem av den nämnda modellen kunna integreras. Pla- nerna på en energihamn i Nynäshamn för stockholmsregionen bör därför _beaktas vid värderingen av de olika projekten. I detta sammanhang bör även beaktas det långt framskridna utredningsarbete som en samarbets- grupp med representanter för Storstockholms Energibolag. Svensk Meta- nolutveckling AB. Sydkraft AB och AB Nynäs Petroleum bedriver an- gående etablering av ett energiomvandlingskombinat i Nynäshamn. Kom- binatet förutsätter investeringar i storleksordningen 3 miljarder kronor. Anläggningen skulle möjliggöra kombinerad tillverkning av gas. främst avsedd för värmeverk av olika slag i stockholmsregionen. och av metanol. Tillverkningen förutsätter tillförsel av vatten till Nynäshamn från Stock- holm (Norsborg) och rörledning för gas från Nynäshamn till Stockholm. Av kostnaderna för rörledning är en betydande del hänförliga till marklö- sen och markarbeten. Om lcdningar för gas och vatten bygges blir därför marginalkostnaderna för ytterligare ledningar relativt låga. Detta kan ha betydelse för den ekonomiska möjligheten att transportera hetvatten från- kombinatet till Stockholm och också för kostnaderna för rörledningstrans- porter av oljor. främst då lätta oljor eftersom behovet av transportmöj- lighet för tunga oljor torde komma att avta.

Risken för miljöfarliga utsläpp är hänförlig inte endast till transporter av miljöfarliga ämnen utan till all sjöfart. Ur miljösynpunkt är det därför av vikt att annan sjötrafik än sådan med fartyg som är speciellt säkra i görligaste mån reduceras i de trots blivande förbättringar svårnavigabla inomskärslederna. Planeringen av regionens hamnverksamhet har största betydelse för att minskning av sådan trafik skall kunna genomföras. Länets hamnkommuner och landstinget samverkar för närvarande i ett utred— ningsarbete i syfte att få till stånd bästa möjliga utnyttjande av regionens samlade. nuvarande och blivande hamnresurser. Härvid har konstaterats att för att regionen framgångsrikt skall kunna driva hamnverksamhet i framtiden kräves det en betydande och ur sjöfartssynpunkt välbelägen hamn. så att moderna. snabba och snabblossande fartyg ej behöver gå med nedsatt fart i långa och svårnavigabla leder. och att den enda tänkbara placeringen av en sådan hamn är Nynäshamn. En sådan hamnutbyggnad ' medför nödvändigtvis förbättring av landsvägsstandarden. vilket innebär ökad säkerhet även för de landsvägstransporter av olja som också fortsätt- ningsvis kommer att ske från Nynäshamn.

För att åstadkomma en radikal minskning av utsläppsriskerna i skärgår- den bör möjligheten undersökas att förlägga större delar av regionens hamnverksamhet till Nynäshamn och statsmakterna bör aktivt medverka till sådan utredning och planering. Härigenom öppnas möjligheter att ef- fektivt minska de miljöfarliga utsläppen i skärgården. De kortsiktiga åtgär- der som föreslås i utredningen är i och för sig motiverade och även angelägna men de får ej tas till intäkt för att icke kraftfulla insatser omgåen- de göres för att snarast få till stånd den ovan skisserade omstruktureringen av regionens hamnverksamhet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 103

Med hänvisning till det ovan anförda begär kommunfullmäktige att för- nyad utredning göres rörande de miljöfarliga transporterna till Stockholm. Utredningen bör ske med beaktande av:

rationell planering av Storstockholmsregionens hamnverksamhet; eventuell tillkomst av energiomvandlingskombinat i Nynäshamn; de olika möjligheter som nämnts för distribution av olja från omlast- ningsstation i Nynäshamn med hänsyn tagen till den utveckling av oljepri- serna som skett och förväntas ske, samt till konsekvenserna av tillkomsten av energiomvandlingskombinatet.

Södertälje kommun: — —. Kommunen utgår ifrån att berörda kommuner ges tillfälle att medverka i dessa fortsatta utredningar.

Stockholms läns landsting: — — — kan instämma i utredarens bedömning. men vill framhålla att den pågående länshamnsutredningen ännu inte avgi- vit förslag om hur de potentiella möjligheterna till en utveckling av hamn— verksamheten i Nynäshamn skall tas tillvara. Nynäshamn har ett besvär- ligt arbetsmarknadsläge med bestående problem. och det är angeläget att stödja industriell utveckling där. Detta kan komma att kräva att samhället får ökat inflytande över hamnen, att vägfrågorna blir lösta och vattenför- sörjningen tryggad. Eventuellt kan Nynäshamn utvecklas till en betydande kolimporthamn vid sidan av rollen som oljehamn. Kontoret anser det angeläget att intensifiera studier av Nynäshamns roll i den regionala hamn- och energiverksamheten. Landstinget har där intressen både som region-. planeorgan och som näringspolitiskt medansvarig. På sikt bör oljetrans- -' porter genom skärgården till Stockholm begränsas kraftigt av miljöskäl. Det kan också vara motiverat att på sikt lokalisera om oljedepåerna i Stockholmsområdet för att minska tankbilstrafiken genom innerstaden. Mycket stora belopp är investerade | hamn och depåer varför det kräver noggranna överväganden innan man beslutar om en omlokalisering.

oljemarknaden pekar på att de framtida oljeleveranserna till Sverige kom- mer att förskjutas mot dels en större andel råolja via bilaterala avtal för raffinering i Sverige. dels mot en större andel färdiga produkter från avlägset belägna raffinaderier (t.ex. Nordafrika). Dessa utvecklingslen- denser som har stor betydelse för fartygsstorlek och transportekonomi har ej berörts i kommitténs betänkande.

Kommitténs förslag beträffande Storstockholms oljeförsörjning inriktas huvudsakligen på ökade säkerhetskrav på farleder och fartyg i Stockholms skärgård. Vi delar kommitténs allmänna bedömning av säkerhetskraven men är däremot tveksamma till att dessa krav avseende fartygen kan oljeleveranserna till Stockholm i dag sker med ett mycket stort antalfartyg från många olika länder. rederier och oljebolag. Det är inte troligt att alla dessa leverantörer under överskådlig tid kan komma att anskaffa speciella fartyg för leveranser till Stockholm.

I sina studier av transportsystem för Storstockholms oljeförsörjning har kommittén ej beaktat de möjligheter till ökad miljösäkerhet och minskade kostnader som erbjuds genom förändrade kombinationer av olika trans- portmedel. Av särskild betydelse är att förändringar i den sista delen av distributionskedjan. biltransport till förbrukaren. överhuvudtaget ej be- rörts samt att möjligheten att i Nynäshamn lasta om oljan till ett begränsat antal särskilt miljösäkra fartyg ej heller diskuterats.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 104

— —. Med utgångspunkt från såväl kommitténs betänkande som AB Nynäs Petroleums egna studier av Storstockholmsregionens oljeförsörj- ning vill vi framföra följande förslag: -— Genom att etablera Nynäshamn som omlastningsterminal för samtliga oljeleveranser till Stockholm och övriga Mälarhamnar kan oljetranspor- terna i skärgården och Mälaren begränsas till ett fåtal specialbyggda fartyg. Detta är ett alternativ som torde gå att genomföra på kortare tid än det som föreslås i betänkandet. En överföring av oljehantering från Stockholms hamn till Nynäshamn har även studerats i anslutning till den nu pågående länshamnsutredningen. —— Vid en måttlig ökning av Nynäshamnsraflinaderiets kapacitet kan vi- dare huvuddelen av Mälardalens oljeförsörjning täckas via råoljeleve- ranser till Nynäshamn. Jämfört med tillförsel av färdiga produkter från andra raflinaderier inom- eller utomlands torde detta medföra totalt sett lägre transportkostnader och färre tankfartyg i Östersjön. Genom att samordna de olika oljebolagens biltransporter så att den ur miljö- och distributionsekonomisk synpunkt bäst belägna depån. alltid väljs som utgångspunkt. kan man uppnå såväl minskade oljetransporter. genom Stockholms skärgård som totalt minskad tankbilstrafik. —— AB Nynäs Petroleum studerar för närvarande i samarbete med Stor- stockholms Energibolag. Svensk Metanolutveckling AB samt Sydkraft AB möjligheterna att i Nynäshamn anlägga ett energikombinat för att ur kol, restolja och eventuellt biomassa producera metanol. bränngas. fjärrvärme och ev elkraft. Om detta projekt förverkligas öppnas nya möjligheter att till låga kostnader anlägga rörledningar för oljetrans- porter från Nynäshamn till Stockholm.

Svenska hamnförbundct: Utredaren konstaterar mot bakgrund av utförda beräkningar att alternativa uppläggningar av oljetransporterna till Stock- holmsområdet, rörledning eller blocktäg. skulle innebära väsentliga mer- kostnader. Med hänsyn dels härtill och dels till behovet av snabba åtgärder förordas fortsatta fartygstransporter dock under villkoret att miljösäkerhe- ten höjs mycket kraftigt. Hamnförbundet anser att så kommer att ske och förmodligen med än större snabbhet -— vid genomförande av förbun- dets jämfört med utredarens modifierade förslag. Hamnförbundet vill där- till understryka att olje- och transportföretagen måste ges möjlighet att planera på lång sikt. Att hålla tanken på rörledning från Nynäshamn _levande frestar enbart till provisorier.

Vad gäller Mälaren anför utredaren att kostnaderna för sjötransport och järnvägstransport ("blocktäg från Göteborg) är av samma storleksordning och förordar ytterligare kostnadsanalyser. 1 de redan gjorda analyserna syns inte ingå andra externa effekter än hittills inte realiserade — miljöskador. Riskerna vid ökade: anslutande lastbilstransporter bör enligt hamnförbundets mening väga tungt och vid de av förbundet förordade säkerhetsåtgärderna få de sammantagna fördelarna med sjötransport att väga över. Därmed ökar också förutsättningarna för snabba åtgärder.

Sveriges redareförening: Föreningen tillstyrker utredarens förslag att Stockholmsregionens oljeförsörjning på 5— to års sikt sker med sjötrans- porter och att miljösäkerheten höjs. Enligt föreningens uppfattning höjs säkerheten för miljön snabbast genom införande av ett trafikövervaknings- system samt ett behovsanpassat lotstvång. Beträffande leden Landsort— Södertälje samt Mälaren förordar utredaren även här att ett handlingspro-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet IOS

gram upprättas. Södertälje kommun har i en rapport redovisat förslag till vissa säkerhetshöjande åtgärder. Föreningen är i princip av samma upp- fattning som Södertälje kommun i fråga om de redovisade åtgärderna frågan om att fartyg skall medföra länsor i trafik på Mälaren är emellertid tveksam av praktiska skäl.

Mycket stora fartyg i Östersjön

Remissinstanserna har olika åsikter om miljöriskerna med stora olje- tankers r Östersjön. Ingen instans har dock erinringar mot att problemet tas upp inom Helsingforskonventionens ram.

Sjöfartsverket: Utredaren föreslår under denna rubrik aktiva svenska in- satser för att begränsa eller förbjuda tratik med mycket stora tankfartyg i Östersjön. Förslaget ger sjöfartsverket anledning att något vidga resone— manget och bl. a. ta upp det samarbete mellan Östersjöstaterna som sker inom den s.k. Helsingforskonventionens ram.

Vad först gäller de diskuterade riskerna med stora tankfartyg i Östersjön jämfört med mindre fartyg kan konstateras att någon entydig bedömning ännu inte föreligger. Frågan är komplicerad och påverkas av en rad olika faktorer. På sjöfartsverkets uppdrag har FOA genomfört studier där man sökt analysera risken för kollision som en funktion av fartygsstorleken. Dessa studier behöver fortsättas och kompletteras och FOA:s rapport har överlämnats till transportforskningsdelegationen (TFD) för att ingå i det arbete avseende riskanalyser som sker inom ramen för TFD:s påbörjade sjötransportprojekt. Initiativ i den riktning som utredaren föreslår" förutsät- ter ett forskningsunderlag som någorlunda klart pekar på att det är en fördel att begränsa fartygsstorleken.

Frågan om skyddet av Östersjön kan emellertid inte isoleras till en fråga om fartygens storlek. Här finns särskild anledning för Sverige att aktivt medverka i det internationella arbetet. Så sker också inom ramen för 1974 års Helsingforskonvention. Riktlinjerna för det fortsatta arbetet håller nu på att dras upp. Ett program "Baltic Sea Programme for Safer Ships and Improved Pollution Prevention" (SSPP—Programmet) kommer att utarbe- tas och avses diskuteras med de andra Östersjöstaterna. Programmet täcker områden som Fartygs konstruktion Fartygs utrustning Farleder och farledsplanering Navigationssäkerhet Samspelet mellan fartyg och farled Flaggstats- och hamnstatskontroll Landanläggningar Forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett successivt arbete på internationell bas med den inriktning som här antytts är enligt sjöfartsverkets mening den väg som står till buds när det gäller miljöproblem i Östersjön som hänger samman med sjöfarten.

Statens naturvårdsverk: Kommittén föreslår att Sverige i Östersjökommis- sionen (l-lelsingsforskonventionen) tar upp frågan om reglering av trafiken med mindre miljösäkra eller mycket stora tankfartyg i Östersjön.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l06

Såvitt naturVårdsverket kan förstå är bakgrunden till förslaget den bris- tande beredskap som f. n. finns mot stora utsläpp. Verket vill dock fram- hålla att det inte enbart är storleken på fartyg i sig som är avgörande. Vid bedömning av den storlek på fartyg som bör kunna tolereras i Östersjön måste en värdering göras av effekterna på längre sikt av flera mindre utsläppjämfört med få stora. Vid bedömningen måste också tas hänsyn till möjligheterna att bekämpa olika typer av utsläpp.

En fördel med att transportera olja i stora enheterjämfört med mindre är att antalet fartyg som måste övervakas blir färre. Säkerhetsföreskrifterna kan göras striktare. En strängare kontroll kan uppehållas samt därmed i bästa fall en minskning av antalet avsiktliga utsläpp.

Styrningen av olje- och kemikalietransport mot vissa önskvärda storle- kar på fartyg kan också ske med stöd av ekonomiska styrmedel.

Statens skeppsprovningsanstalt: — — —. Östersjön trafikeras sedan flera år av ett par ”stora" finska tankfartyg med speciell utrustning för säker manövrering. Möjligheterna att också på andra sätt skapa "mera miljö- säkra stora tankers” bör prövas.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Som ett led i en nödvändig trafikreglering i Östersjön för att minska riskerna för utsläpp bör Sverige | internationellt samarbete aktivt driva frågan om begränsning av tillåten fartygsstorlek i Östersjön och därigenom eliminera riskerna för extremt stora utsläpp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Med hänsyn till den sammansatta trafikbil- den' | Öresund finner länsstyrelsen det angeläget med ytterligare utredning kring riskerna med stort respektive mindre tonnage.

Nordiska oljeskyddsunionen med instämmande av Svenska naturskyddsför- eningen: — —. Ytterligare ett problem som vi anser utomordentligt vik— tigt gäller användningen av mycket stora tankfartyg (supertankers) i Öster- sjön. Frågan om begränsning av tankfartygens storlek vid trafik i olika farvatten i Östersjön har upptagits såväl vid havsföroreningskonferensen i London 1973 som vid konferensen i Helsingfors 1974 om skydd för Öster- sjöns marina miljö. Det hävdas ofta från oljeindustrins sida att riskerna för haverier (grundstötning. kollision etc.) med dessa stora fartyg är mycket små. Bortsett från det faktum att ett antal svårare sjöolyckor på senare tid jävat detta påstående. anser vi i likhet med utredaren att de katastrofala följderna av stora oljeutsläpp i Östersjön och angränsande farvatten icke tillåter godtagande av ens mycket små risker för sjöolyckor med stora oljetankfartyg i dessa farleder.

— — —. Under åberopande av våra i flera framställningar till de nordiska regeringarna gjorda uttalanden i fråga om trafik med stora oljetankfartyg i Östersjön (senast i skrivelse den l8 november 1978) hemställer vi härmed på nytt. att Svenska Regeringen måtte föranstalta om åtgärder för att skapa en internationell överenskommelse om begränsning av oljetankfartygens storlek i trafik i Östersjön; vilket lämpligen torde kunna ske genom sakens upptagande i IMCO:s miljöskyddskommitté (MEPC). där Sveriges repre- sentanter vid flera tillfällen tagit uppmärksammade initiativ.

AB Nynäs Petroleum: Mot bakgrund av risken för mycket stora utsläpp | Östersjön föreslar kommittén på mycket vaga grunder att 'För svenskt vidkommande bör inte största tillåtna djupgående för Östersjöhamnarna

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 107

ökas". Ett beslut i denna riktning bör ej fattas innan nu pågående diskus- sioner mellan Sjöfartsverket och AB Nynäs Petroleum. om djupgående i farleden in till Nynäshamn. förts till slut.

Svenska hamnförbundct: Frågan gäller så vitt nu går att bedöma enbart råoljetankfartyg. Andra Östersjöstater har betydligt större råoljeimport till aktuella hamnar och nyttjar större och mer djupgående fartyg än vad gäller den svenska trafiken till Nynäshamn.

Hamnförbundet avstyrker svenska säråtgärder. Hithörande frågor mås— te lösas internationellt och då lämpligen inom Helsingforskonventionens ram.

Sveriges redareförening: Sverige bör ta upp frågan om reglering av sjötrafi- ken i Östersjön i syfte att eliminera risken för extremt stora utsläpp. En åtgärd som snabbt kan genomföras är bättre inspektionsverksamhet i ham- narna för att komma åt mindre miljösäkra fartyg. Föreningen tillstyrker att utredarens förslag framföres i Östersjökommissionen.

Sveriges varvsindustriförening: Konsekvensen av att inte kunna godta ens mycket små risker för extremt stora utsläpp definierade som utsläpp över 10000 ton måste rimligtvis vara att tankfartyg över 10000 dwt skulle förbjudas i Östersjön. Detta är självfallet något som Sverige inte ensamt kan besluta om utan som bör tas upp inom Östersjösamarbetet. Det måste anses mycket tveksamt om man så hårt kan begränsa storleken av tankfar- tyg i Östersjön. En grundlig utvärdering av de ökade olycksrisker som följer av ett starkt ökat antal fartyg för att utföra en given volym transport- arbete är nödvändig innan drastiska beslut kan tas i detta avseende.

Tratikföreskrifter om bl. a. fartygsstorlek

Utredningens förslag om att trafikföreskrifter hör fastställas för varje farledsområde kommenteras av ett fåtal remissinstanser. Sjöfartsvcrket påpekar att utvecklingsarbete med trafikföreskrifter redan förekommer.

Sjöfartsverket: Frågan om trafikföreskrifter, som utredaren tar upp. ingår naturligtvis också i det nämnda utvecklingsarbetet. I ett första steg pågår fn inom sjöfartsverket en revidering av de riktvärden som finns angivna för fartygs utnyttjande av farled med biträde av lots. Det bör dock upp- märksammas att dessa riktvärden hittills inte varit formellt föreskrivna utan har karaktären av rekommendationer. Vid det fortsatta arbetet med trafikföreskrifter. som får Sammankopplas med det nya begreppet allmän farled. som föreslagits brytas ut ur nuvarande vattenlag till särskild lagstift— ning. får också övervägas om nuvarande rekommendationer skall ges en mer tvingande karaktär. '

Södertälje kommun: MlST anser att trafikföreskrifter bör fastställas för varje farledsområde. När det gäller farleden Landsort-Södertälje har i avvaktan på mer genomgripande farledsförbättringar diskuterats föreskrif- ter om en tidsseparering av den upp- och nedgående trafiken, förslagsvis med uppgående trafik kl 12—24 och nedgående trafik kl 214—12. Detta medför en säkerhetshöjande effekt. En sådan tidsseparering kan dock få

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 108

konsekvenser för sjöfarten. som inte är klarlagda. Kommunen anser att frågan bör utredas ytterligare.

Göteborgs kommun: Utredningens förslag om att trafikföreskrifter bör fastställas för varje farledsområde överensstämmer väl med de planer som nu utvecklas i samband med planering av en trafikövervakning i Göteborg. 1 trafikföreskrifterna bör dock inte införas bestämda mått för maximal fartygsstorlek som tillåtes i viss farled. Maximal fartygsstorlek bör liksom nu avgöras i varje särskilt fall genom lotsens bedömning. Öm fasta gränser skall fastställas i förväg. måste dessa nämligen sättas med hänsyn till de ogynnsammaste förhållanden. [ verkligheten är det mycket stora skillnader mellan vad som kan bedömas vara största lämpliga storlek när det gäller ett modernt fartyg med god manöverutrustning. god besättning. lots i god kondition och med stor erfarenhet samt under goda väderleksförhållanden och vad som kan vara tillrådligt under helt motsatta förhållanden.

Svenska hamnförbundet: Hamnförbundet avstyrker däremot utredarens förslag vad gäller trafikföreskrifter om fartygsstorlek mm. Olika förhållan- den avgör maximal storlek och maximalt djupgående hos fartyg som vid höga säkerhetskrav kan tillåtas trafikera viss led. Det gäller inte enbart sikt och vind utan också fartygets standard och utrustning. Fixa gränser kan avhålla från att ta i anspråk moderna fartyg med dessas vanligen högre inbyggda säkerhet. Nuvarande praxis bör bestå.

Sveriges fartygsbefälsförening: För att kunna genomföra förslaget på ett effektivt och smidigt sätt förutsätts att lotsplatschefen i största möjliga utsträckning ges befogenheter att meddela erforderliga trafikföreskrifter inom sitt farledsområde.

Sveriges redareförening: Föreningen tillstyrker utredarens förslag att tra- fikföreskrifter fastställs för varje farledsområde. Därvid förutsätter för- eningen att dessa föreskrifter utarbetas i samråd med hamnen, lokalt näringsliv och rederinäringen.

Lotsning

Ett antal remissinstanser hänvisar till sjöfartsverkets förslag om utökad lotsplikt och sina remissvar på detta förslag. Endast några instanser, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges fartygsbefälsförening. har er- inringar mot förslaget att utvärdera lotsningens säkerhetshöjande effekt.

Sjöfartsverket: Utredarens diskussion och syn på lotsningsfunktionen knyter i stora drag an till de förslag om sk behovsprövat lotstvång som tidigare förts fram i utredningen (DsK l975:8) Säkerhet i farled. Förslagen föranledde då inte statsmakterna att genomföra några förändringar av gällande bestämmelser om lotsplikt. Sjöfartsverket fick sedermera genom beslut l977-10-27 i uppdrag att bl.a. pröva vissa frågor rörande den statliga lotsningen.

Som ett resultat av de överväganden som skett har sjöfartsverket i framställning till regeringen 1979-08-13 aktualiserat vissa förändringar som i olika avseenden innebär en viss skärpning av lotsplikten. Sålunda har

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 109

verket föreslagit en geografisk utvidgning av de områden inom vilka lots- tvång skall råda. en förändring av förteckningen över vilka laster som skall föranleda lotstvång samt hcmställt om utökat bemyndigande att i vissa fall föreskriva lotsplikt. Härutöver har verket föreslagit att generell lotsplikt införes för fartyg med en bruttodräktighet av minst 10000 registerton.

Det nyligen framlagda förslaget rörande utökad lotsplikt får ses som sjöfartsverkets bedömning av hur långt man i nuvarande läge kan gå med hänsyn till de olika faktorer som måste beaktas. Sjöfartsverket betraktar självfallet lotsningen som en väsentlig säkerhetsfaktor och menar att på sikt bör eftersträvas ett mer flexibelt system som i högre grad än f.n. anpassas till olika farledsförhållanden, fartygens storlek och utrustning mm. Förslag i sådan riktning måste emellertid föregås av bl. a. farledsana- lyser av den typ som f.n. pågåri Stockholms skärgård och vidare avvägas mot andra säkerhetshöjande åtgärder som farledsförbättringar. trafikinfor- mation. särskilda trafikföreskrifter mm. Sammantaget krävs således ett omfattande utvecklingsarbete av den typ som verket redovisat i det tidi- gare nämnda programmet.

Sjöfartsverket är ense med utredaren om att det vore en fördel från sjösäkerhetssynpunkt att kunna tillgripa lotstvång för fartyg som uppvisar brister i olika avseenden för att härigenom kunna åstadkomma ett mer ensartat trafikbeteende. Sjöfartsverket ser emellertid inte idag hur ett sådant system skall kunna praktiskt genomföras. då det förutsätter för- handskännedom om dessa brister. Frågan förtjänar emellertid att övervä- gas ytterligare och de praktiska möjligheterna torde också förbättras ge- nom den tidigare och bättre kännedom om trafiken som uppbyggnaden av trafikinformation medför.

Sjöfartens haverikommission: En utökad lotsplikt har redan föreslagits av sjöfartsverket i skrivelse till regeringen (kommunikationsdepartementet) av den 13 augusti 1979 (dnr 12.16—1923/79), vilken skrivelse (I 1812/79) är under remissbehandling. I sitt remisssvar av den 19 oktober 1979 har sjöfartens haverikommission bl. a. anfört följande:

Sjöfartens haverikommission motsätter sig inte den av sjöfartsverket föreslagna utvidgningen av lotsplikten. Kommissionen ifrågasätter emel- lertid om detta går att genomföra utan en utökning av personalen på vissa lotsplatser: någon närmare utredning i denna fråga har inte företetts.

En utvidgning av lotsplikten bör dock i så fall kombineras med andra säkerhetsfrämjande åtgärder såsom bl.a. redovisats i sjösäkerhetsdirek— törens tjänstemeddelande nr 2/1975: Normer för farleder och säkerhetsan- ordningar i dessa. Normerna. som skulle prövas under en tvåårsperiod eller till den 1 januari 1978. har ännu inte satts i kraft av sjösäk-erhctsdirek- tören. Prövningsperioden har endast förlängts till utgången av år 1979. Sjöfartens haverikommission anser. att normerna hade bort tillämpats under försökstiden på såväl äldre som nytillkomna farleder under hänsyns- tagande till inkomna synpunkter och erfarenheter. Norrnerna grundar sig på ett mycket stort utredningsarbete, där praktiska erfarenheter och inter- nationell sjösäkerhetsstandard särskilt beaktats. Arbetet har redovisats i "Farledsutredningen" (Sjöfartsverket stenc dec 1973). vilken varit före- mål för en omfattande remissbehandling.

Riksrevisionsverket: RRV anser, liksom kommittén. att lotsningcns säker- hetshöjande effekt snarast bör utvärderas. [ detta sammanhang bör också andra säkerhetshöjande åtgärder. såsom trafikövervakning och trafikse-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 110

parering. utvärderas och då även som ett komplement till lotsningen. Ett principbeslut om behovsprövat lotstvång bör enligt RRVs mening inte fattas. innan resultatet av utvärderingen redovisats. Detta bör emellertid inte hindra försöksverksamhet med olika inslag av lotsning och trafiköver- vakning.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket stöder en utvidgad skyldighet att anlita lots för olje- och kemikaliefraktande fartyg. Verket stöder själv- fallet förslaget att lotsningcns säkerhetshöjande effekt utvärderas.

Statens vattenfallsverk: Ett ökat utnyttjande av lots medför otvivelaktigt en högre grad av säkerhet. särskilt vid framförande i svårnavigabla farvatten.

Lotsplikt gäller för fartyg på väg i Trollhätte kanal överstigande 800 ton eller en längd över allt av minst 60 m och ett djupgående av minst 4.2 m samt för annat fartyg. som oberoende av storlek för explosiva varor till en mängd överstigande 5 ton eller allmänfarlig last i bulk. Möjlighet finns för svenskt befäl att erhålla tillståndsbevis för framförande av fartyg. som normalt skulle ha lots.

Enligt nu gällande bestämmelser krävs att fartygsbefäl som önskar erhål- la tillståndsbevis skall ha deltagit i framförandet av fartyget under 30 resor i den aktuella farleden under de senaste två åren. Kommittén anser att dessa regler bör mjukas upp.

Vad beträffar Trollhätte kanal anser Vattenfall att angivna regler bör behållas, eftersom 30 resor under två år kan anses vara ett absolut mini- mum för att bli förtrogen med och uppehålla kunskaperna i dessa mycket trånga och speciella farvatten.

Det bör vidare nämnas att Göta älv. uttryckt i årsmedelvärde. har den högsta vattenföringen av alla svenska vattendrag. I samband med en pågående utbyggnad av kraftstationen i Lilla Edet dimensioneras de nya anläggningarna så att vattenföringen 900 m3/sek kan bli vanligare. vilket innebär att mycket stora krav måste ställas på navigationsförmågan i älven. där strömsättningen i vissa particr kan uppgå till 2 a 3 knop (] år 1,5 m/sek). Högsta tappningen kan vara ca 1 000 m3/sek.

Statens skeppsprovningsanstalt: Betänkandet påpekar att fort- och vidare- utbildning av lotsar är en viktig uppgift. Skeppsprovningsanstalten har under en följd av år medverkat i kursuppläggning och undervisning av lotsar i ämnet fartygs manövrering inom sjöfartsverkets vidarutbildning. För nästkommande budgetår planeras begränsade träningskurser i skär- gårdsmanövrering i skeppsprovningsanstaltens simulator. (Jfr under punkt 4.1.4) Det är angeläget att sjöfartsverket tillförsäkras medel att utvidga och fullfölja denna utbildning.

Skeppsprovningsanstalten delar betänkandets syn på lotsningen som en viktig säkerhetsfaktor. Denna åsikt grundas främst på aktivt deltagande vid intagning av fartyg i ett flertal svenska lotsleder.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i yttrande 1979-10-31 angående skyldighet för fartyg att anlita lots framhållit att det är av vikt att en avvägning sker av nya bestämmelser inom detta område så att inte en begränsad ökad sjösäkerhet nås till priset av omfattande överflyttningar av gods från sjö- till landtransporter. Enligt länsstyrelsen bör en sådan avväg- ning göras i samband med den föreslagna utvärderingen.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet. lll

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I utredningen förs vissa resonemang kring frågan om lotsning. Länsstyrelsen instämmer därvid i utredningsmannens förslag att fartygets utrustning och befälets lokalkunskaper måste vara förutsättningar för överväganden huruvida fanyget skall ha lots eller inte. En annan faktor som bör beaktas vid resonemang kring lotsning är i vilken mån andra länders lagstiftning ställer krav på svenska fartyg i lotshän- seende. Länsstyrelsen biträder utredningsmannens förslag att en särskild utvärdering görs av lotsningcns säkerhetshöjande effekt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen förutsätter att alla rim- liga åtgärder vidtas för att höja farledssäkerheten och minska utsläppen från fartyg i samband med grundstötning eller haveri. Två särskilda behov är här värda att understryka. Det ena gäller utökat lotstvång. Såvitt läns- styrelsen förstår finns starka skäl för samhället att ställa högre krav på lots på fartyg över viss storlek. med viss last och i vissa farleder. En särskild promemoria från sjöfartsverket angående utvidgad lotsplikt är nu samtidigt remitterad till länsstyrelsen. Promemorians förslag bedöms av länSStyrel- sen som angelägna och tillstyrks.

Beträffande lotsplikten kan särskilt ifrågasättas om inte högre krav bör ställas på utländska fartyg än på svenska. Detta bedöms sammanhänga med att svenska kontrollmyndigheter torde bättre kunna värdera kun- skapsnivån hos svenskt befäl vad gäller miljöfarlig transport än motsvaran- de nivå hos utländskt befäl.

Stockholms kommun: — — . Att införa obligatoriskt lots-tvång för miljö- farliga fartygstransporter i stockholmsområdet får betraktas som en mini- miåtgärd vad beträffar säkerhetsåtgärd. Utredningen borde dessutom hår- dare ha tryckt på en samlad och övergripande lösning av sjösäkerhetspro- blemen i Mälaren.

Södertälje kommun: Kommunen har föreslagit införande av behovsanpas- sad lotsning och tillstyrker därför förslaget, men anser att förslaget bör kompletteras så att lotstvång kommer att gälla för både lastade och olas- tade oljefartyg. Sådana fartyg bör också åläggas att medföra länsar vid inomskärstrafik. Detsamma bör också gälla bulkfartyg och styckegodsfar- tyg som har farligt gods enligt lotsbestämmelsernas särskilda förteckning över farligt gods. Vidare bör denna förteckning närma sig klassificeringen i GESAMP-bestämmelserna.

Centralorganisationen SACO/SR: Utredaren har konstaterat att de svenska farvattnen är svårnavigabla/pkt3.6/. De svenska bestämmelserna angående lotsplikt är mycket återhållsamma. SACO/SR vill därför. liksom utre- daren. hänvisa till IMCO:s rekommendationer där man särskilt understry- ker vikten av att lots utnyttjas i svårnavigabla farvatten. Enligt nu gällande bestämmelser krävs att fartygsbefäl som önskar erhålla tillståndsbevis skall ha deltagit i framförandet av fartyg under 30 resor i den aktuella farleden under de senaste två åren. Utredaren anser att dessa. villkor bör mjukas upp. SACO/SR delar inte denna uppfattning. Frågor rörande till- ståndsbevis bör hänskjutas till arbetet med fastställande av farledsnormer.

Landsorganisationen i Sverige: Landsorganisationen anser inte att det finns något behov av någon särskild utvärdering rörande lotsningcns säkerhets- höjande effekter.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet. 112

Svenska hamnförbundct: Hamnförbundet tillstyrker en utvärdering av lots- ningcns säkerhetshöjande effekt. Målet bör dock vara vidare, nämligen att ange förutsättningarna för att lotstjänst inberäknat trafikövervakning ska få optimal säkerhetseffekt. ln i bilden kommer lotsutbildning, fortlöpande prövning av lämplighet för aktiv lotstjänst, kompetensområde vad gäller antalet farleder och gradering av personalen i fråga om lotsningcns svårig- hetsgrad.

Sveriges fartygsbefälsförening: Utöver vad som anförts i föreningens re- missvar om utökad lotsplikt anser föreningen att de radarsimulatorer som finns på sjöbefälsskolorna bör kompletteras och utbyggas till manöversi— mulatorer. Detta ger enligt föreningens mening en väsentlig förbättring av utbildningen av nautiskt befäl. vilket i sin tur innebär ökad säkerhet speci- ellt i svårnavigabla farvatten och vid större fartyg.

Med anledning av vad föreningen anfört i sitt separata remissvar om utökad lotsplikt torde det inte vara erforderligt med en utredning om lotsens säkerhetshöjande effekt.

Föreningen anser att uttrycket ”tillståndsbevis" bör utbytas mot be- nämningen "certifiering", vilket bättre torde svara mot vedertaget språk- bruk. Föreningen anser vidare att de av sjöfartsverket utarbetade villkoren för erhållande av certifikat bör ses över. Föreningen bör härvid vara representerad.

Sveriges redareförening: Nuvarande regler innebär i princip lotsfrihet kom- binerad med lotsplikt för vissa fartyg med miljöfarlig last ombord. De gällande reglerna är baserade på fartygens mätetal. Detta innebär att ett fartyg med dubbel botten och därigenom högre mätetal än ett annat fartyg med samma lastförmåga kan bli lotspliktigt medan det andra fartyget kommer under gränsen och får åtnjuta lotsfrihet. Det bör nämnas att Sjöfartsverket nyligen föreslagit vissa ändringar av reglerna för lotsplikt, som ytterligare befäster det orimliga i nu gällande system.

Fartyg. för vilka lotsplikt gäller. kan erhålla tillståndsbevis, innebärande att mycket erfaret befäl skall utan lots kunna föra fartyget i en viss farled. Dessa bestämmelser är helt otidsenliga. Endast ett mycket litet antal befälhavare/fartygsbefäl har därför för närvarande sådant tillståndsbevis.

En övergång från nu gällande schablonartade regler till ett behovsanpas- sat lotstvång inom befintliga lotsresursers ram är därför önskvärt. För- eningen tillstyrker därför utredningens förslag att lotsningcns betydelse för säkerheten ytterligare utvärderas med inriktning på att införa ett behovs- anpassat lotstvång. I detta behovsanpassade system förbehålles lots i första hand de fartyg, vilkas befäl inte känner den aktuella farleden. kan kommunicera eller fartyget har brister i navigations- eller manöverutrust- ningen.

Samordning av- lotsningsverksamheten i Göteborg

Endast sjöfartsverket och Göteborgs kommun kommenterar utredning- ens förslag att sjöfartsverket skall överta hamnlotsningen i Göteborg och integrera den med sjölotsningen.

Sjöfartsverket: (se avsnitt "”Trafikövervakning")

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet lt3

Göteborgs kommun: Kommunen delar utredningens uppfattning. att lots- ningen inom göteborgsområdet bör samordnas. Den uppdelade lotsningen innebär emellertid knappast någon säkerhetsrisk på samma sätt som bris- ten på ett samordnat och effektivt trafikövervakningssystem. En samord- ning bör dock ske, då den kommer att medföra en rationalisering och en ökning av effektiviteten. Kommunen anser, att emedan lotsningen i göte- borgsområdet har till uppgift att betjäna trafiken till och från hamnen, ingår den som ett led i hamnverksamheten och borde samordnas med denna. Kommunen kan emellertid acceptera att lotsningen samordnas i sjöfarts- verkets regi, under förutsättning att hamnen har ansvaret för trafikled- ningsverksamheten inom området.

Övriga farledsåtgärder

Endast ett fåtal remissinstanser har funnit anledning kommentera utred- ningens förslag om vissa farledsåtgärder.

Sjöfartsverket: Som tidigare framgått har sjöfartsverket inom ramen för det ordinarie planeringsarbetet under våren 1979 redovisat ett sammanhållet program för ökad farledssäkerhet. Programmet har överlämnats till MlST- utredningen och ligger i allt väsentligt också till grund för utredarens förslag i dessa delar. Regeringen har i augusti [979 med hänvisning till programmet föreskrivit att det pågående arbetet skall speciellt inriktas på miljöriskerna i farleder till hamnar med intensiv och/eller miljöfarlig trafik. Enligt regeringsbeslutet bör en samlad redovisning av detta arbete ges senast den I februari l980 med uppgift om bl.a. de farledsavsnitt där säkerhetsförbättrande åtgärder bör vidtas och kostnaderna härför.

Göteborgs kommun: Västra lotsdistriktet och Göteborgs Hamn har sedan länge i likhet med sjöförsäkringsbranschen och de rederier som regelmäs- sigt trafikerar hamnen hävdat. att vissa åtgärder bör vidtagas för att för- bättra Böttöleden. Åtgärderna omfattar borttagning av vissa lokala grund. varigenom leden får väsentligt ökad bredd med nuvarande djup av ll m. Kommunen hemställer. att åtgärderna i Böttöleden ges högsta prioritet med hänsyn till den intensiva trafiken i leden.

Centralorganisationen SACO/SR: l sjöfartsverkets internutredning om ver- kets praktiska sjösäkerhetsarbete talas om "utvecklingsprogram för far- ledssäkerheten". SACO/SR vill understryka vikten av att lotsarnas kom- petens inom detta område tillvaratas och att därför lotsar bör delta i detta utvecklingsprogram.

Sveriges redareförening: [ samma mån som beträffande trafikövervakning- en anser föreningen att Sjöfartsverket haft en felaktig prioritering avseende s. k. övriga farledsåtgärder. Dessa har därför blivit eftersatta. Föreningen tillstyrker utredningens förslag att bl.a. sjökartläggning. isbojar. nya ra- darfyrar prioriteras tidsmässigt.

8 Riksdagen 1980/81. [ saml. Nr [19.Bilagedcl

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet |l4

Straffavgifter för att förhindra avsiktliga utsläpp

Förslaget att ytterligare utreda frågan om straffavgifter möts av ett positivt intresse av de flesta remissinstanserna. En rad invändningar av såväl teoretisk som praktisk natur reses dock.

Sjöfartsverket: Såsom utredaren påpekar är de straff som enligt gällande rätt utdömes för olagliga oljeutsläpp från fartyg inte av den storlek att de kan verka avskräckande eller så att de täcker de samhällskostnader som utsläppet föranleder. Än mindre täcker utdömda bötesbelopp någon del av samhällets kostnader för beredskap till ingripande i händelse av olaga oljeutsläpp från fartyg. I många länder tillämpas bötesbelopp av en helt annan storlek uppåt flera hundra tusen kronor. Bötesbeloppen drabbar fartygets redare oberoende av vilken enskild person i fartyget som verk- ställt eller genom underlåtenhet förorsakat det olaga utsläppet.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning är det angeläget att en redare. från vars fartyg släpps ut olja i strid mot gällande bestämmelser. kan påläggas en avgift av avsevärd storlek och detta vare sig utsläppet beror av vårds- löshet eller ej. En straffavgift bör därför. såsom utredaren föreslagit. utformas såsom en form av företagsböter med strikt ansvar.

När det gäller storleken av den straffavgift som skulle tillämpas. antyder utredaren två olika beräkningsgrunder. Den ena är att se straffavgiften som en form av skadestånd för den skada utsläppet föranlett. Straffavgiften skulle dock inte få inräknas i redarens begränsningsbelopp för skade- ståndsansvar enligt sjölagen . Den andra formen för bestämmande av straff- avgiftens storlek är att utgå från de konstnader den potentiella förorenaren väntas undkomma.

Ingendera av dessa parametrar och grunder för bestämmande av straff- avgiftens nivå är enligt sjöfartsverkets mening helt ändamålsenlig och acceptabel från principiella synpunkter. Den mest väsentliga invändningen är att det i praktiken torde vara omöjligt att i efterhand fastställa hur mycket olja som släppts ut. Grund saknas vidare för bedömande såväl av storleken av den skada utsläppet föranlett och som inte täcks enligt vanliga skadeståndsrättsliga regler, som av den kostnad förorenaren inbesparat. Annan parameter måste sålunda finnas för bestämmande av straffavgiftens storlek i det enskilda fallet. Möjligen kan "härvid tänkas någon form av formel enligt vilken beaktas såväl fartygets storlek som dess maskinstyrka.

En detalj i förevarande sammanhang är utredarens förslag att en förore- nare skulle befrias från straffavgift om han själv anmäler utsläppet. Även om det naturligtvis är angeläget att såvitt möjligt stimulera frivilliga anmäl- ningar. skulle dock hel befrielse från straffavgift innebära att en redare kunde undvika högst avsevärd straffavgift genom att låta någon ombord- varande påta sig de enligt gällande rätt i sammanhanget helt negligerbara penningböter, som kunde komma att utdömas vid frivillig anmälan av oljeutsläpp.

Riksrevisionsverket: RRV delar kommitténs principiella syn på en straffav- gift för avsiktliga oljeutsläpp. Verket anser det dock tveksamt om den föreslagna avgiftskonstruktionen kommer att leda till att de åsyftade styr- effekterna uppnås. Om sannolikheten för upptäckt är rätt beräknad. torde avgiften på sikt motsvara det belopp som förorenaren förväntas undkom- ma, dvs. det torde vara honom likgiltigt om han betalar straffavgift eller bär kostnaderna för omhändertagande. Risken för upptäckt torde vidare

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l|5

variera kraftigt vid olika tidpunkter på dygnet. vid olika väderleksförhål- landen och beroende på var fartyget befinner sig. Även om avgiften kon- strueras på basis av en upptäcktsrisk. som ligger under det statistiska genomsnittet, torde det finnas lägen då transportören kan finna det lön- samt att avsiktligt släppa ut olja.

Statens naturvårdsverk: Det karaktäristiska för dagens olje- och kemika- lieutsläpp är att det i huvudsak saknas styrmedel för att begränsa utsläp- pen. Det finns i flertalet länder en politisk vilja att begränsa utsläppen. men hittills har frånvaron av styrsystem gjort det möjligt för fartygen/förore- narna att förorena världshaven och även de stora insjöarna.

För olje- och kemikalieutsläpp är det av relativt underordnad betydelse var på haven eller sjöarna som begränsningarna av utsläppen sker problemet är av storskalig karaktär. Det rör sig också om relativt många presumtiva förorenare vid svenska hamnar lossades eller lastades under 1978 ett 100-tal båtar med A- och B-klassificerade kemikalier. Bara till Göteborgs hamn lossades samma är ca 400 båtar med oljeprodukter. Det är därför en riktig väg av kommittén att i första hand söka sig till generella styrmedel i form av allmängiltiga restriktioner (förbud e.d.) och/eller ut- släppsavgifter. Hur dessa styrsystem än utformas är det viktigt att göra dem väl kända i förväg.

För dessa miljöproblem är knappast en ökad användning'av "mjuka”” styrmedel av typ utbildning. råd och riktlinjer från olika myndigheter tillfyllest. Inte heller torde en ökad kunskapsuppbyggnad genom intensi- fierad forskning om effekterna i miljön av olje- och kemikalieutsläpp vara tillräcklig. Dessa styrmedel bör dock kunna bli ett värdefullt komplement till andra. mera direkt styrande medel.

Naturvårdsverket tillstyrker kommitténs förslag att utsläpp av olja eller kemikalier skall förenas med en kännbar påföljd. som syftar till att förhind- ra avsiktliga utsläpp. De praktiska möjligheterna att utforma påföljden som en avgift bör, som kommittén föreslår. närmare utredas. Verket anser inte att "avsikten” bör få någon avgörande betydelse i dessa sammanhang -— alla utsläpp. avsiktliga eller oavsiktliga. bör få samma påföljd.

Naturvårdsverket instämmer i kommitténs bedömning att en eventuell avgift inte nödvändigtvis behöver kopplas direkt till utsläppsrnängden olja eller kemikalier. Kommittén för fram en intressant tanke. nämligen att koppla avgiften till de kostnader som den potentielle förorenaren med en viss sannolikhet förväntas undkomma. Det finns också andra vägar att konstruera avgiften på, t. ex. via miljöskadorna.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i yttrande 1979-1048 över betänkandet ”Företagsböter” anfört att möjligheten att döma ut företagsböter skulle ha en preventiv effekt på detta område. Bevissvån'g- heten i fråga om lagöverträdelser av denna art, särskilt beträffande mindre oljeutsläpp. begränsar dock möjligheterna att ingripa med olika reaktioner. Länsstyrelsen tillstyrker fortsatt utredning.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Allmänt kan sägas att en generell avgift för att få resurser till de föreslagna åtgärderna är både angelägen och lämplig. i den del som berör straffavgifter verkar det dock orealistiskt att se företags- ekonomiskt på utsläpp eftersom det är svårt att sätta ett pris på miljön. Det kan inte uteslutas att det i vissa situationer kan vara direkt lönsamt för en befraktare att göra medvetna utsläpp. Handlingar av detta slag bör istället

Prop. 1980/81:1l9 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet ll6

straftbeläggas. Förslaget att göra företaget (rederiet) ansvarigt synes vara ett steg i rätt riktning. Straffet: för medvetna utsläpp bör således vara strängt eftersom det under inga omständigheter skall vara lönande att göra utsläpp.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Östersjön är idag ett av föroreningar mycket hårt belastat vattenområde med allvarliga förgiftningssymptom registrera- de. De avsiktliga utsläppen av olja och farliga kemikalier från fartyg utgör idag sannolikt en betydande del av den totala tillförseln av för vattenmiljön giftiga ämnen med allvarliga miljörubbningar som följd. Länsstyrelsen vill därför med eftertryck betona vikten av att stora ansträngningar görs för att komma till rätta med dessa mycket allvarliga miljöbrott. Utredningens förslag tillstyrkes helt. Föreslagna straffavgifter måste vara verkligt känn- bara för utsläpparen. men samtidigt måste förutsättningarna öka för att sådana utsläpp skall upptäckas.

Länsstyrelsen i Hallands län: Det skisserade förslaget till avgiftssystem vilket föreslås bli lagt till grund för ytterligare utredning av delegationen för miljösäkra transporter är enligt länsstyrelsens uppfattning inte helt invändningsfritt. Det framgår inte om utredningen har tänkt sig ett admini- strativt avgiftssystem eller om man avsett ett straffrättsligt sådant. Betän- kandet framhåller att straffavgifterna bör ses som en form av företagsböter avsedda att drabba själva transportföretaget. [ detta sammanhang kan nämnas att betänkandet "Företagsböter” (Ds Ju 1978: 5) bland annat anger att införande av sådana företagsböter måste föregås av ett tidsödande och omfattande utredningsarbete eftersom detta innebär en helt ny form av straffrättslig påföljd. Administrativa avgifter torde emellertid kunna infö- ras fortare och därmed på kort tid förbättra sanktionssystemet vad gäller utsläpp från fartyg.

Den preventiva verkan som avses med förslaget torde komma att be— gränsas om avgift enbart skall utgå vid avsiktliga utsläpp. Dessutom kan bevissvårigheter uppstå om det i varje fall måste visas att utsläppen van't avsiktliga. Mot denna bakgrund är det enligt länsstyrelsens uppfattning lämpligare med en ordning som innebär att avgift utgår i samtliga fall där ett utsläpp kunnat konstaterats. Föreligger förmildrande omständigheter i samband med utsläppet bör detta påverka avgifternas storlek.

Avgiftsskyldighet oberoende av uppsåt ter sig också rimligt mot bak- grund av att redaren i princip har strikt skadeståndsansvar för oljeskador. Ett avgiftssystem avseende utsläpp från fartyg bör vidare stå i överens- stämmelse med vad som föreslås gälla beträffande föroreningar från land- baserade källor. I delbetänkande av miljöskyddsutredningen "Bättre mil- jöskydd ]" (SOU 1.978: 80) föreslås sålunda ett avgiftssystem enligt vilket avgifter vid överutsläpp m.m. utgår oberoende av uppsåt eller ovarsam- het. Även miljökostnadsutredningen har i sitt betänkandet "Miljökost- nader” (SOU 1978: 43) förordat ett sådant avgiftssystem.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget att för avsiktliga utsläpp införa en straffavgift som till sin storlek skall motsvara "de kostnader den potentiella förorenaren förväntas undkomma" förefaller väl lösligt. Såsom utredningen själv föreslår bör förslaget utredas ytterligare innan det lägges till grund för lagstiftning.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet ll7

Miljöskadeutredningen: — — — Verkan av straffavgifter (s. 7] f.) torde bli begränsad. med tanke på svårigheten att slå fast vilket fartyg ett utsläpp härrör från. Man kan diskutera. om det inte även från preventiv synpunkt kunde ha minst lika stort värde med ett avgiftssystem som inte anknyter till faktiskt inträffad skada utan till de mer eller mindre riskabla förhållanden varunder transporten sker. Kommittén diskuterar också sådana styrmedel (bl.a. s. 74). Det synes vara goda skäl att närmare studera deras verkan vid sjötransport: som miljöskadeutredningen berört i ett annat remissyttrande (över SOU l978: 80), bör man då dessutom observera möjligheten att med avgifterna tillgodose sådana skadelidande som inte kan få sin skada ersatt på annat vis (jfr bl.a. den internationella oljeskadefonden). —- Om miljö— skadeutredningen för sin del kommer att föreslå något sådant avgifts- och fondsystem. är ovisst. Utredningens direktiv ger i varje fall knappast något stöd för detta.

Landsorganisationen i Sverige: Utredningen om särskilda straffavgifter. som föreslås utredas ytterligare. skulle kunna hänskjutas till miljöskydds- utredningen. Det måste anses som en fördel. om man kan ha ett likartat system för avgifter vid miljöföroreningar. oavsett var dessa sker. Landsor— ganisationen anser f.ö. resonemanget kring straffavgifter som en aning luddigt och i behov av ett klarläggande.

Svenska kommunförbundet: Under senare år har allt oftare rests krav på att. miljöskyddets administrativa styrmedel borde kompletteras med ett eko— nomiskt. Men samtidigt måste ifrågasättas om ett system med straffav— gifter eller avgifter på överutsläpp är ett så okomplicerat styrmedel som ofta görs gällande. Risken är att man i större utsträckning än nu accepterar "lönsamma" miljöföroreningar. dvs. sådana som kan bäras av den verk— samhet som vållar dem. En annan risk är att sådana straffavgifter i alltför hög grad kommer att uppfattas som nationella. godtyckligt präglade sär- regler. Detta kan försvåra det internationella samarbetet inom handel. sjöfart och miljövård.

— — —. Även den av MIST föreslagna principen för straffavgifter borde granskas från en mera principiell utgångspunkt. Härför krävs dock ett mera fullständigt underlag beträffande orsaker till och effekter av avsikt— liga utsläpp. hur skadan skall fastställas, sannolikheten för att sådana utsläpp blir upptäckta. hur skadekostnaden skall beräknas samt hur infor- mation om dessa straffavgifter skall kunna spridas till utländska fartyg. Styrelsen får därför rekommendera ett fortsatt utredningsarbete härom.

Sveriges redareförening: Utredarens förslag i detta avsnitt är något diffust och enligt föreningens uppfattning kan Straffavgifterna knappast tillämpas internationellt. Föreningen tillstyrker emellertid utredningens förslag un- der förutsättning att straffavgift endast uttages om mottagningsanlägg- ningar finnes i erforderlig utsträckning. Föreningen förutsätter vidare att straffavgifter blir lika för avsiktliga utsläpp. antingen de sker vid landtrans- port eller vid sjötransport. Vidare förutsättes att straffavgift endast uttages för utsläpp där svensk lagstiftning kan tillämpas lika för svenska och utländska fartyg.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 118

Förorenarens ansvar

Utredarens förslag om att utvidga förorenarens kostnadsansvar möter inga direkta erinringar från remissinstanserna. Behovet av preciseringar och djupare prövningar påtalas av flera instanser.

Sjöfartsverket: Utredaren berör i detta avsnitt det skadeståndsansvar för ägare till fartyg. som i bulk transporterar olja. som genom lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss ålagts denne. Avsnittets innehåll är något oklart men två centrala-frågor synes beröras. nämligen förslag om utvidgning av dels begreppet oljeskada. dels ansvarsbegräns- ningsbeloppets storlek.

Fartygsägarens ansvar omfattar skyldigheten att ekonomiskt ersätta vis- sa skador. som kan vara sakskador eller allmän förmögenhetsskada. åstad- kommen genom förorening gen-om vissa typer av olja. Sjöfartsverket delar uppfattningen att det kan finnas skäl för att man från svensk sida interna- tionellt verkar för en utvidgning av antalet oljor. som i lagens mening kan åstadkomma oljeskada. Kostnader för övervakning och höjd beredskap torde redan idag åtminstone i de flesta fall kunna anses vara ersättnings- gilla såsom oljeskada eftersom det kan anses vara s.k. förebyggande åtgärd. Dessa frågor prövas i sista hand av domstol men nu gällande lagstiftning torde beträffande ersättning för övervakning och höjd bered- skap vid utsläpp av beständiga oljor vara tillräcklig.

Om utredaren med sitt förslag avsett att föreslå en vidgning av skadebe- greppet utöver vad som gäller idag berörs frågan om ägarens möjlighet att begränsa sitt ansvar. Ansvarsbeloppet torde idag vara för litet med tanke på de stora skadeverkningar ett utsläpp kan få. Ansvarsbeloppens storlek är emellertid ett uttryck för vad fartygsägarna och försäkringsmarknaden kan bära. Utrymme för en höjning av ansvarsgränsen torde emellertid finnas men naturligtvis finns en övre gräns. Sjöfartsverket vill också erinra om att en utvidgning av ansvaret knappast kan företas av Sverige ensamt och att man måste överväga om ett ökat ansvar inte bör läggas på last- intressena genom den internationella oljeskadefonden.

Sjöfartsverket vill i detta sammanhang påpeka att inom lMCO pågår arbete. i vilket Sverige deltar. med att upprätta ett förslag till konvention rörande ansvar vid transport av giftiga och farliga ämnen (kemikalier).

Sjöfartsverket kan således ansluta sig till utredarens förslag att Sverige internationellt bör arbeta för ändrade ersättningsregler vid oljeutsläpp från fartyg. Frågan vilken linje som härvid bör följas bör dock övervägas ytterligare. Såväl redarens begränsningbelopp som de ersättningskrav vilka skall täckas av begränsningsbeloppet kommer härvid i fråga. En annan möjlighet är att vidga reglerna om ersättning ur den internationella oljeskadefonden så att den vägen kan erhållas täckning för de indirekta kostnader ett oljeutsläpp eller generellt oljeutsläpp kan förorsaka en stat i form av såväl beredskaps- som rniljöskadekostnader.

Riksrevisionsverket: RRV delar kommitténs uppfattning att alla kostnader för övervakning. beredskap och bekämpning bör ersättas av den berörda sjöfarten. RRV anser det dock nödvändigt att man närmare preciserar vilka kostnader för statens beredskap mot och bekämpning av oljeskador som skall täckas av avgifter och vilka som skall trtkrävas av de enskilda skadevållarna.

Beträffande den föreslagna uppgiften för naturvårdsverket kan konstate—

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 119

ras att denna innebär ett långtgående ansvar där frågor om orsak och samband samt ersättningsanspråkens avgränsning i tiden innebär betydan- de metodologiska problem. RRV vill peka på att de metoder som f. n. finns för beräkning av miljöförstöringens kostnader är mycket varierande och inte särskilt exakta. Det bör därför enligt RRVs mening preciseras vilket syfte ifrågavarande beräkningar skall ha. RRV utgår från att det inte skall vara fråga om en uppgift att bistå enskilda sakägare i en skadeståndspro- cess.

Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen anser att fiskeskador i första hand bör uppskattas av fiskeriverket. där sakkunskap inom såväl yrkes-- som fritids- fiske finns. Sedan lång tid tillbaka har t.ex. fiskeriintendentsorganisa- tionen på uppdrag av vattendomstolarna gjort skadevärderingar både be- träffande allmänt och enskilt fiske. Det måste vara mest rationellt att utnyttja den kunskap som redan finns istället för att bygga upp en ny sakkunskap inom ett annat verksamhetsfält.

Statens naturvårdsverk: Kommitténs förslag innebär möjligen att den eta- blerade principen om förorenarens kostnadsansvar (polluter pays prin- ciple. ppp) utvidgas. Enligt ppp skall förorenaren belastas med kostna- derna för varje miljöskyddsåtgärd som föreskrivs av de myndigheter som har till uppgift att verka för en acceptabel miljö. vare sig det gäller förebyg- gande eller återställande åtgärder eller en kombination av båda. Principen är dock inte en metod att föra in hela kostnaden för föroreningen i den privatekonomiska kalkylen.

Principens definition tillåter att man vidgar kostnadsansvaret enligt vad som kommittén föreslår. Principen har dock hittills i allmänhet tillämpats mera snävt så att förorenaren har svarat för kostnaderna för de tekniska åtgärder som direkt syftat till att begränsa utsläppen.

För det nu aktuella miljöproblemet kan det vara motiverat att vidga kostnadsansvaret enligt vad kommittén föreslår. Verket tillstyrker därför kommitténs förslag. Verket vill dock peka på att kostnader för skador på människors hälsa. möjligheterna att idka friluftsliv etc. är svåra att mäta. En princip som kan diskuteras ligga till grund för värderingar av detta slag är att förorenaren skall åläggas att ersätta kostnader för miljöskador i den omfattning som det vid varje givet tillfälle går att mäta.

Naturvårdsverket föreslås få i uppdrag att uppskatta miljöskadorna. Det framgår inte klart av betänkandet vad kommittén egentligen avser men verket utgår ifrån att kommittén syftar på värderingar i mer generella termer. Värderingar för varje enskild olycka för med sig stora personella resursbehov som verket f.n. inte ser några möjligheter att: skaffa fram. Även de mer generella värderingarna för med sig behov av personalför- stärkningar. Verket återkommer nedan till dessa frågor.

Kommitténs förslag om straffavgifter och förorenarens ansvar är av principkaraktär. Dessa frågor bör därför bli föremål för fördjupad prövning innan slutlig ställning tas.

Miljöskadeutredningen: Vad särskilt gäller den roll som skadeståndet spe- lar för att minska de aktuella miljöriskerna. kan den inte bli så viktig. Som kommittén framhåller är det vid dessa föroreningar särskilt "vanligt att inte förorenaren kan identifieras; skadeståndshotet torde därför inte te sig speciellt allvarligt i sammanhanget. även frånsett att ansvar för ouppsåtliga föroreningar i viss omfattning kan täckas genom ansvarsförsäkring. Men

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 120

naturligtvis får man ändå sträva efter att göra detta ekonomiska styrmedel så effektivt som möjligt. Miljöskadeutredningen undersöker om det är lämpligt att införa ett strikt ansvar för andra vattenföroreningar än olja också vid sjöfart och andra verksamheter som saknar anknytning till fast egendom: f. n. ärju miljöskyddslagen inte tillämplig på dem (jfr. [ å [ och 2 p.). Detta kan möjligen främja större varsamhet vid bl.a. sjötransporter. Av stort värde vore här, liksom i andra sammanhang. om skadeståndsan- svaret på sätt som diskuteras i betänkandet (s. 72) kunde inbegripa det allmännas kostnader för miljöförstöring. Detta är ett återkommande vä- sentligt problem vid miljöskador, vilket miljöskadeutredningen har att behandla i åtskilliga sammanhang: också miljöskyddsutredningen sysslar f.ö. med vissa närliggande frågor. Tills vidare kan bara sägas, att frågan hur sådana skador skall uppskattas och i vad mån de bör ersättas av enskilda skadegörare är mycket besvärlig, inte minst från rättsteknisk synpunkt. Det skulle säkert i hög grad underlätta miljöskadeutredningens arbete, om kostnadsfrågorna kunde närmare undersökas enligt vad kom- mittén antyder (s. 72, 97 f.").

Miljöskadeutredningen delar alltså kommitténs inställning till dessa pro- blem, fast utredningen inte vågar hoppas så mycket på skadeståndsregler- nas effekt i detta sammanhang.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget att förorenaren skall bära ekonomiskt ansvar för alla bekämpningskostnader tillstyrks. Enligt utredningen innebär det problem för den som drabbas av utsläpp att formulera och driva igenom sina anspråk. Därför föreslås staten böra biträda med detta. Förslaget förefaller inte tillräckligt underbyggt och synes få svårövcrskådliga konsekvenser.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om vid- gat ansvar för förorenaren. Skador på fisket bör utredas av fiskeristyrelsen i stället för av statens naturvårdsverk.

Sveriges redareförening: Styrmedlet är avsett att förändra de ekonomiska förhållandena så, att antalet utsläpp minskar. Föreningen ställer sig starkt tvivlande till att detta styrmedel ger avsett resultat.

Sveriges varvsindustriförening: Med tanke på det höga antalet utländska fartyg tvivlar vi starkt på effekten av ett utökat kostnadsansvar för förore- ning. Denna typ av åtgärder måste bli föremål för internationella överens- kommelser.

Mottagningsanläggningar för oljerester

Mot utredningens olika förslag att bl. a. förbättra utnyttjandet av mot- tagningsanläggningar för oljerester reses en del praktiska invändningar. Det föreslagna depositionssystemet anses t. ex. administrativt svårhanter- ligt. Förslaget om utvärdering av befintliga mottagningsanläggningar till- styrks dock av flera remissinstanser.

Sjöfartsverket: Inom sjöfartsverket pågår för närvarande en undersökning om befintliga mottagningsanläggningars utnyttjande. Vissa preliminära rön

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 121

talar för att det inte alls är självklart att mottagningsanläggningarna regel- bundet måste utnyttjas. Förklaringarna är flera. Nya tankfartyg byggs normalt med sloptankar och därför minskar behovet att avlämna oljehaltigt barlastvatten. På många fartyg har utvecklats rutiner som innebär att man i det längsta söker undvika att ta in barlastvatten vid gång till vissa hamnar. I dessa fall tar man in barlast endast vid mycket hårt väder. Det finns andra rutiner som innebär att man av olika skäl avlämnar förorenat barlastvatten i annan hamn än den man lastar i.

Allmänt kan sägas att behovet av mottagningsanläggningar minskar i takt med att modernt tonnage, oavsett om det är "miljösäkra" fartyg eller inte. tas i bruk. Detta konstaterande innebär inte ett principiellt av- ståndstagande från tanken att uppmuntra införandet av miljösäkra fartyg, utan syftar till att påpeka att det krävs nyanserade avvägningar.

När det gäller kemikalierester som blir kvar ombord efter lossning och vid tankrengöring föreslår utredaren att mottagningsanordningar lokali- seras till lossningshamn och att fartyg inte får lämna denna med kemika- lierester ombord.

Sjöfartsverket vill i sammanhanget hänvisa till en särskild utredning — Kemikalierester från fartyg som har gjorts på uppdrag av naturvårdsver- ket och sjöfartsverket. Resultatet av utredningen visar, att det är lämpligt att förlägga mottagningsanläggningar till lossningshamn där ämne. som enligt MARPOL- och Helsingforskonventionen kräver sådana anläggning- ar. lossas. Noteras bör att sådana mottagningsanläggningar skall byggas och vara klara senast tre år efter MARPOL-konventionens ikraftträdande eller vid en senare tidpunkt om IMCO så beslutar. Vidare bör uppmärk- sammas att endast de för miljön farligare kemikalierna omfattas och att det inte under alla förhållanden är lämpligt och inte heller önskvärt att fartygen gör rent sina tankar i hamn.

Riksrevisionsverket: RRV ifrågasätter om det är möjligt att. avkräva trans- portörer en avgift för uteblivna åligganden som dessa — i avsaknad av mottagningsanläggningar ibland inte kan uppfylla eller endast kan göra det till avsevärda kostnader. Det synes vidare troligt att depositionsavgif- terna kan övervältras på de svenska oljekonsumenterna. Om så sker torde styreffekter'na av avgiften reduceras kraftigt. I varje fall torde en avgift i ett sådant läge inte ge tillräckligt incitament till nybyggnation av mottag- ningsanläggningar. Det torde dessutom vara svårt att bestämma avgif- terna, så att alternativkostnaden för transportören. dvs. väntekostnaden för att omhänderta oljan i mottagningsanläggningar. i alla lägen understiger avgiften. Vidare torde det vara svårt att kontrollera att de krav som ställs för att få tillbaka depositionsavgiften verkligen är uppfyllda.. RRV anser därför, att man bör överväga om det inte är effektivare att införa regler som tvingar transportören att använda befintliga anläggningar när mottag- ningsmöjligheterna för att omhänderta oljerester enligt givna krav förbätt- rats.

Statens naturvårdsverk: — — —. Naturvårdsverket anser att ett sådant de- positionssystem skulle främja dels utnyttjandet av befintliga mottagnings- anläggningar, dels tillskapandet av nya sådana anläggningar. Verket föror- dar därför att ett sådant system införs. Deponeringsavgiften bör kombine- ras med den ordinarie hamnavgiften.

— —. Naturvårdsverket anser att det är väsentligt att man ser till att fartygen lämnar i land det man enligt konventionerna om förorening av

Prop. 1980/81zll9 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 122

havsområdena är skyldig att lämna och att hamnarna och landsidan i övrigt bygger ut adekvata mottagnings- och behandlingssystem därefter. Detta förutsätter ett effektivt kontrollsystem. Den otillräckliga kontrollen och det faktum att konventionerna ännu inte trätt i kraft och blivit bindande torde för de främmande fartyg som anlöper svenska hamnar vara de viktigaste orsakerna till att våra oljemottagningsar'iläggningar hittills blivit så dåligt utnyttjade.

Naturvårdsverket avser att i samband med sin redovisning av regerings- uppdraget att utreda frågor om förvaring. transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier återkomma till dessa frågor.

Naturvårdsverket delar vidare kommitténs uppfattning att det bör inrät- tas mottagningsstationer i lossningshamnar för kemikalierester från fartyg. Verket är berett att närmare utreda frågan om vilka kemikalier som bör behandlas och vilken behandling dessa bör genomgå.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ansåg i yttrande l979-l0-3l över departementspromemoriarr "Åtgärder mot vattenförorening från far- tyg" att i samband med den föreslagna utvärderingen effekterna av avgifts— fri avlämning av även andra oljerester än barlastvatten och tankrengörings- vatten borde belysas innan sådan avgiftsfrihet införs.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — —. Länsstyrelsen vill i samman- hanget meddela att fartyg som i samband med lastning i Oxelösunds hamn har behov av utpumpning av barlastvatten utnyttjar mottagningsanord- ningarna där. Under 1978 mottogs i hamnen ca 20000 kbm barlastvatten. Utredningens förslag om snabb utvärdering av befintliga mottagningsan- läggningar tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Nuvarande bestämmelser för mottagningsan- läggningar för oljerester och tillämpningen av dessa är idag helt otillräck- liga. Utbyggnadstakten. kapaciteten och särskilt utnyttjandegraden är otillfredsställande. Här måste kraftigt skärpta regler skapas för att fram— tvinga att rester av oljor och kemikalier lämnas vid sådana mottagningssta- tioner. Avgiftsreglerna för sådan avlämning bör också ses över. Det bör också särskilt framhållas vikten av att särskilda mottagningsanläggningar för kemikalierester lokaliseras till varje lossningshamn och att det därmed kan föreskrivas förbud mot att kemikalierester får linnas kvar ombord då fartyget lämnar hamnen.

Länsstyrelsen i Blekinge län: — —. Likaså bör. i enlighet med förslaget. mottagningsanläggningar för oljerester byggas ut och vara avgiftsfria. med tvång om användning enligt utredningen föreslagen deklaration. Som fram- går av utredningen är vissa farvatten mer utsatta än andra för förorenings- risker. Uppbyggnaden av ett system med mottagningshamnar kommer att ekonomiskt belasta vissa hamnar. Länsstyrelsen förutsätter att dessa frå- gor kan tillfredsställande lösas inom ramen för statsbitlragsgivning till berörda kommuner.

Göteborgs kommun: Kommunernas avfallsbehandlingsföretag GRAAB har genom dotterbolaget GRAAB-KEMI resurser att svara för omhänderta- gandet av oljeavfall från fartyg. Resurser för omhändertagande av kemika- liefartygens avfall saknas dock i Göteborg.

Vid den utvärdering som enligt betänkandet skall göras bör möjligheter-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 123

na att ta tillvara de resurser. personella och utrustning. som finns vid GRAAB-KEMI beaktas. Möjligheten att komplettera och utvidga GRAAB-KEMl:s verksamhet till att omfatta mottagning av olika typer av avfallsprodukter från fartyg bör närmare utredas.

Stockholms läns landsting: — — instämmer häri men ställer sig tveksamt till lagregleringar som förbjuder hamnen att genom särskilda avgifter täcka sina kostnader.

Landsorganisationen i Sverige: De förslag. som redovisas rörande depone- ringsanläggningar. har Landsorganisationen starka sympatier för. även om vi delar de farhågor. som framförs av Svenska Sjöfolksförbundet om möjligheterna att få förslaget tillämpat. Här krävs verkligen ett internatio- nellt agerande, så att liknande bestämmelser kan genomföras i andra länder. Komplettering skulle behöva ske med övervakning av att utsläpp ej skedde på internationellt vatten.

Svenska hamnförbundct: Vad gäller förslaget om depositionsavgift ser hamnförbundet detta som administrativt svårhanterligt. Ett enklare system bör kunna gå att bygga upp i samverkan mellan olika länders inspektions- myndigheter.

Sveriges redareförening: Föreningen tillstyrker utredningens förslag att en utvärdering sker av utnyttjandet av befintliga mottagningsanläggningar. Föreningen vill understryka betydelsen av att det i lag föreskrives om avgiftsfri avlämning av även andra oljerester än ballastvatten och tankren- göringsvatten. Denna fråga är aktuell eftersom bl. a. Göteborgs hamn på senare tid beslutat frångå Hamnförbundets rekommendation om avgiftsfri ilandlämning. Föreningen motsätter sig förslaget till depositionsavgifter eftersom detta torde bli alltför komplicerat genom sjöfartens internationel- la karaktär. Föreningen tillstyrker däremot förslaget att mottagningsan- läggningar för kemikalierester lokaliseras till lossehamnen och att fartyg inte får lämna denna med kemikalierester ombord. Detta kräver emellertid ändring av MARPOL-konventionen bilaga 2 regel 7.

Sveriges varvsindustriförening: Förslaget om en depositionsavgift för att framtvinga avlämning i land av oljeförorenat vatten måste för att bli effek- tivt gälla internationellt.

Partikelmärkning av olja

Flertalet remissinstanser är positiva eller lämnar utan erinringar försla- get om utveckling av märkningssystemet.

Socialstyrelsen: Märkningen kan ge värdefulla upplysningar vid identifie- ringen av utsläppt olja. men har framför allt en preventiv effekt. Enligt socialstyrelsens mening bör försöket utvidgas med märkning av oljelaster som fraktas på betydelsefulla vattentäkter i landet.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker kommitténs förslag. Tekniken för partikelmärkning är långt ifrån färdigutvecklad. Försök bör

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 124

enligt verkets uppfattning utvidgas till att omfatta om möjligt alla typer av oljor som kan släppas ut i vattnet från fartyg. Verket vill peka på att dessa försök är dyrbara och att finansieringsfrågan därför är viktig.

Länsstyrelsen i Kalmar län: — — —. Systemet med t. ex. partikelmärkning av oljerester bör snabbt ytterligare utvecklas. För att uppnå verkliga resultat är det dock ytterst angeläget att Sverige genom internationella förhandlingar får till stånd överenskommelser om konkreta åtgärder.

Svenska jägareförbundet: Då identifieringen av löskommen olja är en av hörnstenarna för att den ansvarige överhuvudtaget skall kunna ställas till svars för utsläppet. bör frågor av typen partikelmärkning av olja ges hög prioritet.

Sveriges redareförening: Redaretföreningen har deltagit i försök med parti- kelmärkning under 1975 och tillstyrker att systemet utvecklas ytterligare. Föreningen har noterat att regeringen 1979-08-16 givit uppdrag att detta utrednings- och utvecklingsarbete kommer i gång.

Utbildningi miljöteknik och säkerhetsfrågor

Remissinstanserna är överlag positiva till utredningens utbildningsför- slag. Fiskeristyrelsen anser t.ex. att detta förslag är ett av utredningens viktigaste.

Sjöfartsverket: — — —. Sjöfartsverket tillstyrker dessa förslag.

Med det anförda har sjöfartsverket dock inte tagit ställning i frågan om hur mycket av utbildningen i rniljöteknik- och säkerhetsfrågor som bör förläggas till den ordinarie sjöbefälsutbildningen och hur mycket som bör förläggas till utbildning för särskilda lastslag. Sjöfartsverket är represen- terat i den till UHÄ knutna rådgivargrupp, som medverkar vid utarbetan- det av förslag till utbildningsplarter för den kommande sjöbefälshögskolan. Omfattningen av den särskilda kursen i miljöteknik- och säkerhetsfrågor får övervägas i det sammanhanget. l utbildningsplanerna avses också den s.k. STCW-konventionen av år 1978 (Standards of Training, Certification and Watchkeeping) med tillhörande resolutioner komma att beaktas.

Verket tillstyrker förslaget om att genomgång av särskild branskydds- kurs skall utgöra ett av villkoren för att erhålla bevis om behörighet att handha farlig last i torrlastfartyg. Verket har själv framfört samma förslag i sitt remissyttrande 1978-11-08 över betänkandet ”Bemanning av fartyg”. För genomförande av förslaget fordras ändring i 6 kap. 11 5 förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg, eller i motsvarande lagrum i den av befalsbemanningsutredningen föreslagna förordningen om behörighet för sjöpersonal.

Det kan förutses att utbildningen för ovannämnda torrlastbehörighet kommer att ingå som en obligatorisk del av viss sjöbefälsutbildning. Den särskilda behörigheten att handha farlig last i torrlastfartyg bör dock finnas kvar under en längre tid eftersom utbildningen för torrlastbehörighet ej ingått i sjöbefälsutbildningen tidigare.

Även rederipersonal och myndighetspersonal bör få möjlighet att gå på kurserna i miljöskydd och hantering av farlig last. Detta skulle innebära ett stöd från landsidan för besättningen i deras arbete.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet. 125

Universitets- och högskoleämbetet: UHÄ tillstyrker inrättandet: av en sär- skild kurs i miljöteknik och säkerhetsfrågor inom högskolans nya linjer för utbildning av sjöbefäl. Inom det utbildningsplanearbete som f.n. pågår inom UHÄ för dessa linjer planeras f.ö. särskilda kurser i miljöteknik. Dessa kurser bör även kunna utnyttjas vid fortbildning och vidareutbild- ning av sjöbefäl.

Skolöverstyrelsen: Efter medgivande av regeringen startades; drift- och underhållsteknisk linje (Du-linjen) som försöksverksamhet läsåret l978/79. Linjen omfattar ett första gemensamt år och grendelning i årskurs två med inriktning mot vardera energiteknik, fartygsteknik och eldriftte:knik.

l fartygsteknisk gren ingår bl. a. huvudämnena fartygsteknik och yrkes- profrlering, vilka tillsammans omfattar 19 veckotimmar. Ämnet. fartygstek- nik inkluderar huvudmomenten säkerhet, framdrivnings- och hjälpma- skiner. fartygsuppbyggnad. sjömanskap. lasthantering. drift- och underhåll samt arbetsplatsens miljöfrågor.

Även om det inte klart framgår av timplanen. så ingår de avsnitt, som utredningen föreslår skall omfatta det nya ämnet miljöteknik i huvudsak som naturliga delar av undervisningen i ovan nämnda huvudmoment. Eftersom utbildningen nyligen startat och att det sker i form av försöks- verksamhet, anser SÖ det inte lämpligt att nu vidta ändringar i tim- och kursplaner för denna verksamhet. Sådana frågor bör aktualiseras först sedan utvärderingen av försöksverksamheten skett.

Av det ovan anförda framgår att SÖ i likhet med utredningen anser att ämnesområdet miljöteknik skall ingå i den grundläggande sjöpersonalut- bildningen. Lika viktigt är emellertid att nu verksamma lärare inom områ- det får erforderlig fortbildning i de aktuella avsnitten. SÖ tillstyrker därför även utredningens förslag vad gäller fortbildning av här berörda lärare.

Fiskeristyrelsen: — — —. Fiskeristyrelsen anser att detta är ett av de vikti- gaste förslagen. Utbildningsdelen bör därför skjutas fram mer än vad utredaren gjort.

De flesta olyckor med utsläpp som följd har ansetts bero på den s.k. mänskliga faktorn. vare sig det handlat om slarv eller bristande utbildning. Förutom en gedigen teoretisk/praktisk utbildning måste ingå moment. som på ett annat sätt än tidigare. betonar miljöns värde och det ansvar samhäl- let ställer på den som ansvarar för miljöfarlig last.

Statens naturvårdsverk: Kommittén föreslår att utbildning i miljöteknik och säkerhetsfrågor genomförs men pekar inte ut något organ som bör få ansvaret för dessa frågor.

Genomförandet av flera utredningsförslag som lämnats under de senaste åren förutsätter utbildningsinsatser som i varierande utsträckning kräver naturvårdsverkets medverkan. Verket ser det t.ex. som nödvändigt att medverka med visst underlag för den nu aktuella miljötekniska utbildning- en. Genom den utbildning som bedrivits genom verkets omgivningshygie- niska avdelning har en del av fortbildningsbehovet kunnat tillgodoses. Om förslaget att ombilda avdelningen till ett fristående miljömedicinskt labora- torium genomförs kommer verkets nuvarande utbildningsresurser att i det närmaste helt försvinna.

Om verket skall kunna fortsätta denna fortbildningsverksamhet och möta de ökade kraven på utbildningsinsatser är det nödvändigt att verket kompenseras för detta bortfall.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.12 Jordbruksdepartementet 126 '

Arbetarskyddsfonden: — — — tillstyrka att utbildning i miljöteknik och säkerhetsfrågor genomförs för de utbildningslinjer som utredningen före- slår. Tillgodoses inte utbildningsbehovet av arbetsmiljöteknik i annat ämne anser styrelsen att kursen miljöteknik och säkerhetsfrågor utvidgas så att den även omfattar arbetsmiljöfrågor.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen vill också särskilt peka på utred- ningens synpunkter på utbildning i miljöteknik och säkerhetsfrågor. Här- vid vill länsstyrelsen särskilt framhålla de mycket goda förutsättningar som föreligger att förlägga sådan utbildning till Kalmar. Vid sjöbefälsskolan där. som fr.o.m. 1980-07-01 kommer att ingå i högskolan. ges redan nu undervisning i delar av de ämnesområden som utredningen anger. Genom integreringen med högskolan ökar också förutsättningarna att kombinera bl.a. miljöteknik med undervisning i miljöeffekter och havsresursutnytt- jande som direkt anknyter till redan nu befintlig undervisning vid institutio- nen för naturvetenskap och teknik. Dct bör övervägas om inte all personal på fartyg med miljöfarlig last bör genomgå viss utbildning såväl i miljötek- nik och säkerhetsfrågor som allmän miljökunskap och utsläppseffektcr. Sverige bör också verka för att sådana utbildningskrav ställs upp i interna- tionella konventioner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: -— — —. Den utbildning i miljöteknik och säkerhetsfrågor som föreslås bör då också utvärderas och tas med i be- dömningen kring olika tonnagestorlekar. ] likhet med utredningsmannen anser länsstyrelsen att resurserna vid sjöbefälsskolan i Malmö bör tillvara- tas på ett ändamålsenligt sätt.

Svenska maskinbefälsförbundet: Maskinbefälsförbundct vill erinra om att förbundet i utredningen om sjöpersonalutbildningen ('UTSJÖ) argumen- terat för en kraftig satsning i rnaskinhefälsutbildningen på miljöteknik. bl.a. omgivningsmiljön. som är intimt förknippad med de tekniska funktio- nerna ombord för att förhindra oljeutsläpp. oljeskadesanering. omhänder- tagande av farliga kemikalier m.m. Dessa förslag är nu under införande i kommande kursplaner för i första hand den maskintekniska utbildningen.

Avslutningsvis vill Maskinbefälsförbundet understryka vikten av att maskinbefälets utbildning och fartygens och hamnarnas utrustning verkli- gen anpassas så att det blir reella möjligheter att efterfölja de lagar och bestämmelser som kan bli resultatet av denna utredning.

Sveriges fartygsbefälsförening: Förslagets genomförande är mycket angelä- get. Kursens uppläggning bör tas upp och diskuteras i linjenämnden vid den kommande högskolan.

Svenska brandförsvarsföreningen: Krav på utökad brandskyddsutbildning har framförts i tidigare utredningar. Här kan nämnas Rapport nr 2 från utredningen om sjöpersonalcns utbildning (UTSJÖ) överlämnad den 23 december 1975 till Skolöverstyrelsen och Betänkande av befälsbemanningsutredningen * bemanning av fartyg SOU l978z21. SBF ser det som ytterligt angeläget att krav på sådan brandskyddsutbild- ning som sker i Sjöfartens Brandskyddskommitte's regi ställs på personal i torrlastfartyg i likhet med vad som enligt lag är föreskrivet för personal som transporterar farligt gods i bulklastfartyg.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet: 127

Miljöombud och miljöinformation

Förslaget att inrätta miljöombud ombord avvisas eller möts med tvek- samhet av de flesta remissinstanserna. Positiva reaktioner möter dock förslaget om att utarbeta information om den svenska inställningen till skyddet av den marina miljön.

Sjöfartsverket: Förslaget om miljöombud synes bygga på ett missförstånd vad avser jämförelsen med skyddsombud. Skyddsombudet är en facklig förtroendeman som företräder de anställda i frågor om arbetsmiljön. Sjö- fartsverket har ingen förhandlingsfunktion vid tillsättande av skyddsom- bud.

Verket vill erinra om att det förutom befälhavaren och övrigt befäl ombord redan finns (skall finnas) skyddsombud och/eller skyddskommitté samt, när det gäller fartyg som för last. vilken är att bedöma som farlig enligt de gränser som verket fastställt. befattningshavare med behörighet att handha farlig last.

För den navigatoriska säkerheten bör givetvis befälet i sina ordinarie funktioner och eventuell lots ansvara. ] fråga om fartyg som inte för farlig last skulle man kunna tänka sig. att miljöombudet kände till reglerna om förbjudna utsläpp, föreskrivna vägval samt vart hänvändelse skulle ske vid en olycka. Allt detta bör emellertid befälet ombord känna till i sina ordina- rie funktioner. Beträffande fartyg som transporterar farlig last gäller. att om det är ett bulklastfartyg, så fordras alltid befattningshavare med behö- righet att handha farlig last. Gäller det torrlastfartyg. så skall enligt 6 kap. 95 säkerhetsförordningen den särskilda befattningshavaren finnas om det är påkallat på grund av lastens farlighet och mängd. men inte annars. Sjöfartsverket har. med stöd av bemyndigande i sjösäkerhetsfö-rordningen. utfärdat kungörelse (SJÖFS 1977: 5) om befattningshavare med behörighet att handha farlig last i fartyg. Denna utgör en komplettering till verkets beslut om minimibesättning. genom att den anger bland annat under vilka förutsättningar den i minimibesättningsbeslutet föreskrivna särskilda be- fattningshavaren skall finnas ombord. ] 6 kap. 9ä säkerhetsförordningen anges den allmänna förutsättningen: last av ämne. som "kan orsaka explo- sion. brand, förgiftning eller annan särskild skada” (d.v.s. exempelvis miljöskada). Verket har i kungörelsens 75 bland annat föreskrivit: "Tjänstgörande befattningshavare med behörighet att handha farlig last skall, utan inskränkning i de befogenheter eller skyldigheter han eljest kan ha på grund av sin ställning ombord. bistå befälhavaren och de för lasthan- tering och brandskydd eljest ansvariga jämte skyddsombud och skydds- kommitté med råd och upplysningar angående säkerhets- och. miljöfrågor vid hantering och transport av den farliga lasten”. Befattningshavaren med behörighet att handha farlig last i fartyg skall således enligt denna bestäm- melse även ge råd och upplysningar angående miljöfrågor.

"Utan en analys och precisering av uppgifterna för ett miljöombud före- faller det tills vidare enligt verkets uppfattning inte vara rationellt att utöver redan existerande befattningar inrätta en befattning som miljöom- bud. Verket anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget.

Verket anser det viktigt för bland annat miljösäkerheten, att tidigare framförda önskemål om ett förbättrat anställningsskydd för befälhavare och maskinchef leder till konkreta åtgärder. Verket har under hösten 1979 i ett ärende angående vattenförorening fått ett nytt exempel på befälets rädsla för att ta itu med i och för sig självklara reparationsåtgärder, med

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 128

hänsyn till risken att bli förflyttad. Om den ansvariga personalen ombord av något skäl inte vill vidta de åtgärder som fordras för miljösäkerheten, så utgör detta en bristande länk i kedjan av säkerhetsåtgärder. Sjöfartsverket erinrar om att frågan om befälets trygghet i anställningen även har upp- märksammats i det internationella sjösäkerhetsarbetet.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget. Verket kan dock konstatera att miljöombudet enligt förslaget inte kommer att vara något ”ombud för miljön” i den betydelse man vanligtvis lägger i ordet ombud. En besättningsmedlem står ju i ett beroendeförhållande till befäl- havare och redare. Verket tolkar snarare kommitténs förslag så att det är fråga om en person som har ansvar för att känna till gällande regler m.m. Verket förordar därför att sjöfartsverket enligt kommitténs förslag får i uppdrag att förhandla med sjöfartens arbetsmarknadsorganisationer om inrättande av en ”miljöansvarig" på svenska fartyg.

Sjöfartsverket föreslås vidare få i uppdrag att redovisa den svenska inställningen till skyddet av den marina miljön i en skrift. vilken skall distribueras till utländska fartyg destinerade till svensk hamn. Regeringen har redan lämnat detta uppdrag till sjöfartsverket.

Verket förutsätter att sjöfartsverket genomför sitt uppdrag i samråd med naturvårdsverket.

Landsorganisationen i Sverige: Förslaget om miljöombud avvisas, i all synnerhet med den koppling som görs till skyddsombuden. Ansvaret för efterlevnad av gällande lagar och författningar kan knappast överföras från befälhavaren utan att det också överförs befogenheter att ingripa och fatta beslut rörande miljöfrågorna.

Sveriges fartygsbefälsförening: Föreningen ser ingen anledning att införa befattningen miljöombud. Arbetsuppgiftema torde inom nuvarande orga- nisation ombord kunna läggas på ansvarigt befäl. Det är dock nödvändigt, oavsett vem som skall ansvara för miljöfrågorna, att erforderlig miljöinfor- mation kan erhållas fortlöpande.

Sveriges redareförening: Utredarens förslag om inrättandet av miljöombud ombord avvisas detta har prövats av föreningen och resultatet blev en samstämmig uppfattning från de ombordanställda att detta ligger inom de normala arbetsuppgifterna ombord. Föreningen tillstyrker utredarens för- slag till skriftlig miljöinformation.

Beredskapsplaner för olje- och. kemikalieutsläpp

Regeringen gav den 16 augusti 1979 statens brandnämnd i uppdrag att gå igenom och sammanställa länsstyrelsernas nuvarande beredskapsplaner för insatser med anledning av olje- och kemikalieutsläpp samt att redovisa de åtgärder som nämnden anser påkallade med anledning av genomgång- en. Uppdraget redovisades den 18 december 1979 och har därefter varit föremål för remissbehandling.

Nedan redovisas yttranden över det översiktliga förslag från MlST. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till statens brandnämnd. Samtliga remissorgan biträder eller lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 129

Socialstyrelsen: I många kommuner saknas beredskapsplaner vid utsläpp av miljö- och hälsofarliga ämnen. Det har också visat sig svårt att nå ansvariga kommunala tjänstemän under icke arbetstid. .lour— och bered- skapstjänstgöring förekommer sällan vid hälsovårdsnämnderna.

Socialstyrelsen får understryka vikten av att beredskapsplaner utarbetas och ständigt hållas aktuella. Planerna bör reglera såväl de samlade kommu- nala insatserna som samarbetet mellan andra organ på olika nivåer.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: SMHI vill här understry- ka behovet av en beredskapsplanering även för utsläpp till atmosfären i samband med fartygsolyckor (jfr bilaga 2. sid 184. betänkandet). Riskerna för sådana utsläpp ökar bl.a. med ökad sjötransport av olika former av gas. Ett gasmoln över hav med vatten kallare än överliggande qutmassa kan i ogynnsamma meteorologiska situationer transporteras långa sträckor i hälsofarliga koncentrationer. Vid passage över en kustlinje kan höga koncentrationer uppträda i marknivå på grund av nedslag (fumigation). Detta inträffar då ett stabilt gränsskikt som är vanligt över kalla vatten övergår i ett mer turbulent gränsskikt över land. Risken för sådana nedslag i befolkningscentra längs kuster accentueras av att dessa centra i sig själva påverkar vinden och ökar atmosfärens turbulens.

När det gäller kemikalieutsläpp i vatten kan spridningen ske på i princip helt skilda sätt beroende på det utsläppta ämnets egenskaper. speciellt dess densitet. För att korrekt bedöma spridning. utspädning och eventuell nedbrytning behövs här. förutom kemisk expertis. sakkunskap inom dyna- misk oceanografi. Som nämnts ovan har SMHI svarat för vissa inledande studier av kemikaliespridning, nämligen av ett ämne som späds ut inom ett tämligen tjockt vattenlager. Även spridning i tunna. inlagrade skikt och längs bottnen måste studeras.

! betänkandet föreslås att länsstyrelserna åläggs att upprätta bered- skapsplaner för olje- och viss kemikaliespridning. Det är uppenbart att de myndigheter som skall svara för bekämpningsinsatser. när det gäller sprid- ningsprognoser av olika slag kommer att vara beroende av särskild exper- tis. såsom den som finns vid SMHI. Det är således nödvändigt att de beredskapsplaner som upprättas innehåller föreskrifter om kontakter med någon form av central informationsfunktion där expertis finns permanent tillgänglig för bedömning av såväl spridning som risker vid utsläpp till vatten och luft.

— — —. SMHI föreslår att man närmare utreder frågan om inrättande av en beredskapscentral som kan ge information till stöd för samhällets bc- kämpningsinsatser vid utsläpp till vatten eller luft vid fartygsolyckor. I en sådan beredskapscentral bör deltaga bl.a. kemisk. meteorologisk. oceano- gratisk. toxikologisk och ekologisk expertis. Jämförelse kan här göras med beredskapsnämnden för atomolyckor och arbetet i dess akutgrupp. Här. liksom när det gäller utsläpp från fartyg. är spridningsprognoserna av central betydelse i underlaget för beslut om åtgärder. Nära förbindelser med SMHIs datainsamlingscentral och prognostjänst är därför nödvän- diga. En lokalisering av den föreslagna beredskapscentralen till SMHI kan därför vara motiverad.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att i första hand de direkt berörda organen (kommun och föreslagen ny sjöfartsmyndighet) själva skall planera sin beredskap för olje- och kemikaliebekämpning. Natur- vårdsverket utgår i vilket fall ifrån att länsstyrelserna utarbetar bered-

9. Riksdagen [980/81, I saml. Nr ”9. Bilugedal

Prop. l980/81:ll9 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 130

skapsplanerna i nära samarbete med berörda centrala myndigheter samt kommunerna.

De i avsnitt 5.2 föreslagna miljöatlaserna bör fylla en viktig roll i arbetet med att höja beredskapen för olje- och kemikaliebekämpning.

Generaltullstyrelsen: Styrelsen biträder utredningens förslag under denna punkt och önskar endast framhålla att det idag på de flesta håll förekom— mer ett väl fungerande samarbete mellan berörda länsstyrelser och kustbe- vakningen. Styrelsen vill dock vitsorda behovet av bättre planläggning och regelbundet återkommande övningar med i bekämpningsarbete engagerad personal på olika nivåer. För att utredningens förslag i detta avseende skall få avsedd effekt krävs enligt styrelsens mening att såväl berörda länsstyrel- ser som kustbevakningens regionala och centrala ledning tilldelas erforder-- liga personella resurser för planläggningsarbete.

Statens vattenfallsverk: Vattenfall delar kommitténs uppfattning att det måste finnas en i förväg utarbetad plan som ger vägledning för vilka områden som är viktiga att i första hand skydda. För Trollhätte kanal finns utarbetade instruktioner och planer för åtgärder vid oljeutsläpp. vilka är utarbetade i samråd med berörda polis- och brandmyndigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen delar kommitténs uppfatt- ning att heltäckande beredskapsplaner för olje- och kemikalieutsläpp bör utarbetas. När det gäller planer för räddningstjänster enligt 24 å i brandla- gen, har statens brandnämnd utfärdat anvisningar för länsstyrelsernas planläggning. För att underlätta planläggningsarbetct och erhålla enhet- lighet bör motsvarande anvisningar utfärdas för nämnda beredskapsplaner antingen av statens brandnämnd eller av det föreslagna samarbetsorganet om ett sådant inrättas.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen instämmer i förslaget om sär- skilda beredskapsplaner för bekämpande av olje— och kemikalieutsläpp och att dessa planer skall upprättas av länsstyrelserna.

Planernas innehåll förutsätter att flera av utredningens förslag om sär- skilda undersökningar och program genomförts. Intill dess sä skett kan man inte förutsätta att de olika länsstyrelsernas planer blir likformiga. och detta kan medföra problem vid planernas tillämpning. Det är därför angelä- get att samordnande anvisningar snarast lämnas även om de till en början blir provisoriska.

Det är viktigt att all information som i dag finns på spridda håll samlas lättillgängligt i beredskapsplanen. Det är vidare viktigt att de i beredskaps- organisationen ingående myndigheternas ansvarsområden och befogen- heter är klart redovisade. Det skall även av planen framgå hur verksamhe- ten skall ledas och bedrivas när olyckan/utsläppet berör flera län.

För planläggningen beräknade medel förefaller väl låga och synes inne- bära att länsstyrelserna mäste omprion'tera annan verksamhet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län:: Den planläggning som utredningen före- slår bör snarast komma till stånd. Regeringens beslut 1979-08-16 Rt 1324/79 (delvis) bör så snart som möjligt fullföljas genom en grundlig planläggning samt utbildning. Beredskapen behöver löpande följas upp med bland annat spel och övningar i vilka planerna testas. För detta krävs resurser som länsstyrelsen i dag inte disponerar. Tillsammans med övriga räddnings-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 13I

tjänstärenden är en arbetsinsats motsvarande en årsarbetskraft nödvändig. Inom planeringsavdelningens försvarsenhet bör därför tillkomma en tjänst för räddningsplanläggning m.m. Lämplig bakgrund är brandingenjörsut- bildning.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen som läster stort avseende vid här aktuella frågeställningar hade redan innan utredningen framlade sitt förslag påbörjat arbetet med en beredskapsplan för Gotland. Sedan betän- kandet kom har en anpassning skett till däri framförda synpunkter. Förslag till beredskapsplan har färdigställts under oktober månad. Remissbehand- ling av förslaget pågår.

Länstyrelsen i Blekinge län: Beträffande beredskapsplanen föreslär läns- styrelsen att regeringens beslut till statens brandnämnd angående bered- skapsplan och statens naturvårdsverk angående miljöhandbok komplet- teras med ttppdrag till respektive myndighet att utfärda riktlinjer för hur arbetet med planen skall bedrivas. I sammanhanget vill länsstyrelsen fram- hålla att arbetet med beredskapsplan samt övriga åtgärder som berör länsstyrelsen är resurskrävande. Länsstyrelsen förutsätter att eventuella beslut i anledning av utredningens förslag åtföljs av motsvarande resurs- förstärkning eller beslut om omprioritering av övriga arbetsuppgifter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredarens förslag om en heltäckande be- redskapsplan för olje- och kemikaliebekämpning vid länsstyrelsen finns till stora delar redan framtagen. Beslutsunderlag för denna plan grundar sig på den miljöinventering som gjorts i länet.

—. Kunskapsläget. speciellt på kemikaliesidan. kan dock förbättras när det gäller lämpliga åtgärder. Viss kunskap. baserad på de vanligaste transporterade kemikaliernas egenskaper. kan länsstyrelsen skriva in i sina beredskapsplaner. Dock finns alltid möjligheter. att "udda" kemikalier förekommer vid en eventuell olycka, varför central rådfrågningsexpertis kommer att behövas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Vid uppgörandet av beredskaps- planen bör särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt uppsamlandet av oljeres- ter inom kommunerna där anordnandet av akutplattor och mellanlagrings- stationer är synnerligen angeläget.

Utredningens förslag om att länsstyrelsen skall upprätta beredskapspla- ner för samhällets insatser mot olje- och kemikalieutsläpp även till sjöss kan ifrågasättas. Det vore lämpligare att denna uppgift åvilar den myndig- het (kustbevakningen eller den nya myndigheten för kust- och sjöfarts- verksamhet). som just har bekämpningsansvaret till sjöss.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Väl genomarbetade beredskapsplaner är av stor betydelse. Den stommen till plan. som MIST redovisar. förefaller ändamålsenlig. Samordningen länsstyrelserna emellan är viktig och får inte försummas. Det är angeläget att länsstyrelserna erhåller erforderliga re- surser för att kunna genomföra en meningsfull planläggning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: - —. Länsstyrelsen förutsätter att sta- tens brandnämnd vid sin redovisning av uppdraget till regeringen ingående penetrerar länsstyrelsernas uppgifter i bekämpningsoperationer av olja och kemikalier till sjöss.

Prop. 1980/81:119 Bilaga li.2 Jordbruksdepartementet I32

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget tillstyrkes men det förutsätts att anvisningar upprättas centralt så att planerna blir likartat utformade länen emellan.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: För länet upprättades en mycket enkel beredskapsplan 1968. En överarbetning och komplettering med förteck- ning över tillgängliga tekniska och personella resurser krävs. Tillsammans med berörda kustkommuner behövs vidare rekognoseras lämpliga platser för förvaring och behandling av ur havet upptagna oljor och kemikalier.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: — —— —. Särskild författningsreglering av skyldigheten att upprätta beredskapsplaner och öva dessa bör även ske. Det är dock angeläget att erforderliga medel för att genomföra planeringen och övningarna ställs till förfogande. En reglering i författning utan att medel finns för tillämpningen är inte av värde eller kanske till större skada än nytta. De av utredningen angivna beloppen för denna planering och övning bedömer länsstyrelsen därför vara för låga.

Räddningstjänstkommittén: De beredskapsplaner som MlST föreslår att berörda länsstyrelser skall upprätta kommer att kunna vara ett användbart underlag för räddningstjänstkommitténs bedömningar. Som framhållits skall kommittén vid utformningen av sina förslag till bättre förutsättningar för räddningstjänsten beakta att. resurserna blir effektivt utnyttjade. Detta förutsätter bl. a. en god planläggning.

Stockholms kommun: — — — det är viktigt att ansvarsfrågorna klarläggs när det gäller beredskapsplaner och bekämpningsoperationer samt att en ope— rativ enhet inrättas för den (övergripande ledningen vid bekämpning av utsläpp.

Nynäshamns kommun: — — —- det är angeläget att länsstyrelsernas oljebe- kämpande åtgärder effektiviseras genom att beredskapsplaner upprättas och övas. [ detta sammanhang önskar fullmäktige framföra angelägenheten av att den kommunala personal som kan komma att sättas in för oljebe- kämpning genom statsmakternas försorg och på statens bekostnad får tillfredsställande utbildning för sådant arbete.

Södertälje kommun: Kustbevakningen måste tillföras större resurser för ökad beredskap vid oljebekämpning.

Göteborgs kommun: Länsstyrelsernas tillgång på personal, sakkunniga i räddningstjänst. torde vara mycket begränsad sedan tjänsterna som läns- brandinspektörer indragits i enlighet med beslut härom i riksdagen.

Det samlade ansvaret inkluderande planläggningen borde därför åläggas den nya kustbevakningen som besitter ett stort kunnande och har prak- tiska erfarenheter frän bekämpningsverksamheten.

Stockholms läns landsting: — — — anser detta förslag högst angeläget att snabbt genomföra.

Svenska jägareförbundet: När det gäller länsstyrelsernas beredskapsplaner för insatser till följd av olje- och kemikalieutsläpp har i många fall de till Svenska jägareförbundet anslutna Iänsjaktvärdsförcningarna t-förbunden)

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 133

samt till dessa knutna tjänstemän funnits upptagna i dessa planer. Ofta har såväl föreningarnas personal som medlemmar engagerats vid oljebe- kämpningsaktioner. Fall där man inte använt sig av den fackkunskap som länsjaktvårdsföreningarna representerar inom faunavårdsomrädct är emel- lertid även kända och onödiga konflikter har härigenom uppstått. Svenska jägareförbundet finner det angeläget att understryka vikten av att länsjakt- vårdsförcningarna med sina lokalorganisationer bestående av faunavårds- engagerade medlemmar upptages i beredskapsplanen och utnyttjas för praktiska arbetsuppgifter i händelse av inträffade oljekatastrofer (saneringsinsatser. avlivning av oljeskadad sjöfågel. fatlnainventeringar etc). Betydelsen av frivilliga insatser inom detta område har påtalats av utredaren (sid 64). Det torde vara en stor fördel om dessa frivilliga insatser kan organiseras av en ideellt arbetande förening med redan existerande lokala organisationer.

Svenska kommunförbundet: För att planerings- och bekämpningsåtgärder skall bli effektiva krävs bl.a. en ständig alarmeringsberedskap och kunnig larmorganisation. För att möta behovet av alarmeringsresurser vid olyckor med farligt gods till lands har byggts upp länsalarmeringscentralcr (LAC) under ledning av 505 Alarmering AB. Dessa har stora resurser. som enligt styrelsen även borde kunna utnyttjas vid motsvarande olyckor till sjöss.

När länsstyrelsen övertar ansvaret för räddningstjänstinsatscr till lands. ställs LACs resurser till länsstyrelsens förfogande. Resurserna består av kartor. åtgärdsregister. insatsplaner. radio- och telekommunikationer etc. Dessa resurser borde kunna utnyttjas även vid olyckor längs kusterna och i insjöarna.

LAC kommer att svara för praktiskt taget all brandkärsalarmering i- landet. Även andra kommunala organ. som behöver sättas in vid olyckor med farligt gods. kan alarmeras via LAC. Styrelsen föreslår därför att arbetet med upprättandet av beredskapsplaner för ole- och kemikaliebe- kämpning inleds med en detaljplanering i samråd med SOS Alarmering AB.

Sveriges fartygsbefälsförening: Förslaget tillstyrks.

Föreningen vill emellertid framhålla vikten av att de svenska bogser- och bärgningsfartygen inordnas i beredskapsplanerna. Av särskild vikt är här- vid att behovet av isgäende fartyg uppmärksammas.

Hänvisningar till S9

Miljöatlas

Regeringen gav den l6 augusti l979 i uppdrag åt länsstyrelserna utmed kusterna och vid Mälaren och Vänern att som en del av den planläggning som ankommer på länsstyrelserna enligt 24å brandstadgan sammanställa en miljöhandbok (miljöatlas) för länsstyrelsens ingripande mot olje- och kemikalieutsläpp. Länsstyrelsernas arbete med miljöatlaserna pågår f.n.

Remissorganen är överlag positiva till förslaget. Många instanser. sär- skilt länsstyrelserna. påpekar dock att behov finns av såväl anvisningar som resurstillskott.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: I den handbok (miljöat- las) som föreslås komplettera beredskapsplanen bör också ingå områden

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 134

där de hydrodynamiska förhållandena (vattenomsättning. skiktning, strömningsmönster rn. m.) är sådana att ett olje— eller kemikalieutsläpp kan få allvarliga konsekvenser. l bedömningen av denna aspekt av ett områdes känslighet måste oceanografisk expertis medverka.

Översiktliga studier av vattenomsättningsförhållandena längs svenska kusten har utförts av SM Hl inom ramen för den fysiska riksplaneringen. SMHI har också genom undersökningar inom uppdragsverksamheten vis- sa kunskaper om lokala hydrodynamiska förhållanden. Ytterligare studier är emellertid nödvändiga för att en mer fullständig bild skall erhållas.

Statens naturvårdsverk: - Verket vill i detta sammanhang understry- ka vikten av att miljöhandboken blir väl utformad. Därmed skapas också förutsättningar för att miljöhandboken blir ett viktigt hjälpmedel i be- kämpningsarbetct. MlST-kommittén föreslår att frågan bör övervägas om det föreslagna samrådsorganet bör biträda vid mycket stora olje- eller kemikalieolyckor. Verket vill för sin del f.n. förorda att en förteckning över personer med erforderliga kunskaper på miljöområdet tas in i miljö- handboken. Dessa personer sk'ulle således få en slags ständig "bakjour" och vid behov ingå i bekämpningsledningens stab för att ge råd.

— — —. Naturvårdsverket kan konstatera att regeringen redan har upp- dragit åt berörda länsstyrelser att upprätta sådana miljöhandböcker. Sam- råd skall enligt uppdragen ske med naturvårdsverket. Det har inte angivits. varken av kommittén eller i uppdragen, hur en sådan handbok skall vara utformad och vad den skall innehålla. Verket anser att ett utredningsupp- drag för att klara ut dessa frågeställningar först borde ha givits till nattlr- vårdsverket eller någon länsstyrelse.

1 det läge som nu har uppstått ser verket det som nödvändigt att biträda länsstyrelserna i denna fråga genom att utarbeta ett underlag som klargör det närmare innehållet och utformningen.

Verket avser att under hand kontakta ett antal länsstyrelser för att gå igenom frågeställningarna och utforma ett förslag till "mall" för en dylik miljöhandbok. Verket planerar att i början av 1980 presentera förslaget vid en samråds- och informationsdag i oljeskyddsfrågor med länsstyrelserna och andra berörda centrala myndigheter.

Statens planverk: Planverket anser att en sådan kartering är av betydelse för kommunernas planering av näringsliv och bebyggelse på land och för en kommande planering av havsområden inom ramen för en fortsättning på den fysiska riksplaneringen enligt förslaget i rapporten Mark & Vatten 2. Planverket kommer med intresse att följa utvärderingen av den marina försöksplanering som redan startats i Blekinge längs kust och kustvatten.

Länsstyrelsen i Uppsala län: 1 dag finns det ett stort behov av att få en samlad dokumentation av var känsliga områden för miljöpåverkan finns och hur känsliga dessa är. Huvudansvaret för utformningen av miljöat- lasen bör ligga hos naturvårdsverket för att det skall bli en enhetlig bedöm- ning av miljöfrågor över hela landet. Till det praktiska utförandet måste länsstyrelsen få ekonomiska och personella resurser. För bedömningar av olika transportalternativ bör även en miljöatlas för landbaserade skydds- områden utarbetas.

Arbetet med miljöatlas/miljöhandbok pågår. En början till en sådan handbok för länet finns redan i de sammanställningar över vissa känsliga områden, som redan framtagits och tillställts berörda brandförsvar.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 135

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Handboken skall enligt uppdraget be- handla både kusten och Mälaren. Länsstyrelsen finner det mycket angelä- get att miljöhandböckcr utarbetas som ett led i att ytterligare stärka bered- skapen mot olje- och kemikalieutsläpp. Genom bl.a. länsstyrelsens egen verksamhet har en ansenlig mängd material insamlats som bör kunna utnyttjas som underlag för en miljöhandbok. Att bearbeta detta material och lägga det tillrätta för en miljöhandbok av tillfredsställande kvalitet kräver dock en arbetsinsats som klart överstiger de nuvarande tillgångar- na. Däremot bör det vara möjligt att relativt snabbt ytterligare bearbeta det material som hittills framtagits vid prioritering av insatser vid tidigare ingripanden mot oljeskador vid kusten så att ett något bättre underlag erhålls för länsstyrelsens arbete. För Mälaren torde det vara lämpligast att de berörda länsstyrelserna utarbetar en gemensam handbok.

Enligt länsstyrelsens mening bör en miljöhandbok dock inte bara använ- das vid egna ingripanden mot olje- och kemikalieutsläpp utan även vara till nytta för kustbevakning. kommuner m.fl. Detta medför krav på att de berörda länsstyrelsernas miljöhandböckcr har likartad uppläggning och noggrannhetsgrad.

Länsstyrelsen anser att det är nödvändigt att en samlad och väl doku- meriterad erfarenhet och kunskap från tidigare ingripanden såväl inom som utom landet får ligga till grund för utarbetandet av handböckerna. Natur- vårdsverket bör få i uppdrag att sammanställa erfarenheterna och med ledning härav utarbeta riktlinjer rörande miljöhandbokens principiella upp- läggning och noggrannhetsgrad. Det är vidare angeläget att särskilda medel ställs till länsstyrelsens förfogande för utarbetandet av miljöhandbok, vil- ket även utredningsmannen föreslagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser det angeläget att en handbok (miljöatlas) där värdefulla och känsliga naturområden redovisas ingår i beredskapsplanen. Det är naturligt att länsstyrelserna i samråd med berörda kommuner svarar för upprättandet av sådana handböcker. För att materialet i görligaste män ska bli enhetligt vad gäller ambitionsnivå, disposition, kartskalor och noggrannhetsgrad krävs gemensamma riktlinjer för länsstyrelsernas arbete. Arbetet med sådana riktlinjer bör snarast initi- eras. förslagsvis i form av ett trppdrag till naturvårdsverket. Även för denna uppgift behöver länsstyrelsen tillföras resurser, åtminstone tempo- rärt.

] förteckningen över särskilt värdefulla områden som bör prioriteras saknas Östergötlands skärgård som i den fysiska riksplaneringen utpekats som ett av landets tre bäst bevarade kustområden och som är utvald som primärt rekreationsområde. Länsstyrelsen utgår från att detta har karaktä- ren av ett skrivfel som snarast måste korrigeras.

Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Länsstyrelsen vill dock här peka på att resurser måste erhållas både regionalt och centralt för att en miljöhandbok av tillfredsställande kvalitet skall kunna tas fram. Det bör ankomma på centrala verk att upprätta underlag för att miljöhandböckerna i landet skall bli likvärdiga. Områden som är värdefulla för det rörliga friluftslivet kan redovisas med relativt måttliga insatser. När det gäller vattenområden och kustavsnitt som är speciellt värdefulla ur miljösynpunkt eller har speciella skyddsvärden ur växt- och djurvärldssynpunkt under hela eller delar av året (t.ex. övervintringsområden, reproduktionsområden m.m.) är kun- skaperna ytterst bristfälliga. Detta framgår med stor tydlighet genom det

Prop. 1980/Sl: 119 Bilaga 1.12 Jordbruksdepartementet [36

arbete som berör frågan om marina reservat som för närvarande bedrivs vid naturvårdsverket i samråd med berörda länsstyrelser. Resurser för att få fram bättre kunskaper och därmed underlag för en successivt förbättrad marin miljöhandbok bör därför samordnas med frågan om marina reservat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: -- —. Länet förfogar i stora delar redan över en sådan av utredaren föreslagen miljöatlas. Länsstyrelsen avser att så snart som möjligt komplettera denna miljöatlas. ' Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Uttalandet att länsstyrelserna inom ramen för den fysiska riksplaneringen bör upprätta och komplettera miljöatlaser förefaller oklart. Oavsett hur härmed förhåller sig bör länssty- relserna i vart fall med ledning av de naturinventeringar och den kännedom som rent allmänt finns om värdefulla och känsliga naturområden inom länet kunna upprätta förteckningar över naturområde som av vetenskapli- ga eller sociala skäl i första hand bör skyddas mot oljeutsläpp. Arbetet med miljöatlas kan dock inte utföras med befintliga personalresurser utan att de normala arbetsuppgifterna åsidosätts. Det är nödvändigt att statens natur- vårdsverk lämnar anvisningar så att likformighet i värderingarna sker.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Den miljöatlas eller miljöhandbok. som MIST skisserar. förutsätter ett omfattande arbete. Även om en hel del underlag redan finns behöver länsstyrelsen på ett eller annat sätt tillföras resurser för att sammanställa. bearbeta och komplettera material.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Projektet har mycket nära anknytning till kap. 5. I. Det förutsätts även här att anvisningar utarbetas centralt. Försla- get tillstyrkes men länsstyrelsen vill framhålla att arbetet med uppgifterna i kap. 5.1 och 5.2 kräver stora arbetsinsatser vilket innebär att andra arbets- uppgifter måste stå tillbaka om ej resursförstärkning erhålles.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Regeringen har redan gett berörda länsstyrelser i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket och andra berör- da centrala organ upprätta miljöatlas för respektive kustavsnitt. Uppdraget åtföljs inte av de medelsresurser som utredaren föreslår. vilket länsstyrel- sen finner oroande. Såvitt länsstyrelsen vet förhåller sig naturvårdsverket tillsvidare avvaktande inför komrnande samråd från 17 olika länsstyrelser. Det bedöms som helt nödvändigt att naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med länsstyrelserna arbeta fram principprogram för miljöatlas. En betänklig variation beträffande uppläggning och ambitionsnivå kan annars förväntas uppstå mellan olika länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Upprättande av en handbok (Miljöatlas) över värdefulla och miljökänsliga områden kräver inventeringsarbete bland de mindre öarna i Holmöarkipelagen.

Göteborgs kommun: Den föreslagna inventeringen är enligt kommunens mening synnerligen angelägen.

Stockholms läns landsting: tillstyrker förslaget. Kontoret har genom naturresursinventeringen och sitt arbete med vattenområdesplanering både kunskaper och expertis för medverkan i arbetet. Kontoret önskar att dessa resurser tas tillvara av länsstyrelsen.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 137

Förvaring, transport och behandling av upptagna oljor och kemika- lier

Regeringen gav den lf) augusti 1979 statens naturvårdsverk att i samråd med andra berörda myndigheter och organisationer ta fram ett förslag till förvaring. transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier. Uppdraget redovisades den 29januari l980 med en rapport i vilken gavs ett förslag till organisation. Förslaget innebär att ett centralt företag med verksamhet inom området miljöfarligt avfall. t.ex. SAKAB. tilldelas det centrala ansvaret för att resurser finns tillgängliga för att hålla en bered- skap för mottagning och behandling av avfall från bekämpningsopera- tioner.

Nedan redovisas yttranden över det översiktliga förslag från MlST. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till statens naturvårdsverk.

Länsstyrelsen i Uppsala län: -— —. Det skall i beredskapsplanerna vara kartlagt och finnas avtal dels var avfallet tillfälligt kan förvaras och dels vart det slutligen kan transporteras för behandling. Det bör klart redovisas olika alternativ för omhändertagande av miljöfarligt avfall och i vissa fall bör en översyn göras av anvisningarna för omhändertagande av miljöfarligt avfall. så att t.ex. vissa oljeprodukter får deponeras på tipp. där så är lämpligt. Dessa problem bör lösas tillsammans med likartade problem vid transporter och olyckor på land.

Länsstyrelsen i Gotlands län: (Samma yttrande även över förslaget i nästa avsnitt. "Regionala materielförråd").

För båda de angivna rubrikerna vill länsstyrelsen redan nu framhålla att Gotlands utsatta läge gör att frågeställningarna har stor aktualitet och att det är angeläget att erforderliga resurser erhålles. '

Med de tankegångar utredningen visar bör för Gotland avsättas resurser som motsvarar den kapacitet som skisserats för den regionala nivån. Därvid kan väsentliga tidsvinster för den operativa verksamheten i stora delar av Östersjön påräknas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Avfallshantering. omhändertagande av ke- mikalier. oljor m.m. bör enligt länsstyrelsens uppfattning lösas i ett sam- manhang. Det är lämpligt att detta görs av Naturvårdsverket/SAKAB.

Länsstyrelsen i Hallands län: En begränsande faktor vid en bekämpnings- operation torde vara bristen på resurser beträffande omhändertagande av olja som förorenats av sand. tång. bekämpningsmedel o.d. Omhänder- tagandet av detta avfall kan lokalt bli ett stort problem till hinder för bekämpningsarbetct. Hallands län saknar för närvarande möjligheter att omhändertaga sådana mängder förorenade oljerester som bedöms sannoli- ka i händelse av en större oljeolycka. Särskilda svårigheter kan dessutom uppträda om de omhändertagna avfallsmassorna utgörs av vattenblandade kemikalieprodukter vars egenskaper och sammansättning innebär fara för människor och miljön.

Med hänsyn till de stora mängder avfall som kan bli följden av en olje- eller kemikalieolycka som leder till ett större utsläpp utanför kusten bör den förebyggande planeringen avse riksomfattande tänkbara åtgärder för omhändertagande av förorenade olje- och kemikalierester. Omhänder-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l38

tagandct av avfallet samt den tillfälliga lagringen bör planeras av centrala instanser.

Kommittén för transport av farligt gods: Det är angeläget att frågor rörande hantering av upptagna oljor och kemikalier utreds. TFC-kommittén har därför med tillfredsställelse noterat att regeringen redan uppdragit åt sta- tens naturvårdsverk att inkomma med förslag rörande förvaring, transport och behandling av upptagna oljor och kemikalier.

Det avfall varom här är i fråga är farligt gods. För transport av farligt gods finns särskilda bestämmelser. TFC-kommittén förutsätter därför att någon särreglering för transport av det farliga gods just olje- och kemi- kalieavfall utgör inte kommer till stånd.

Göteborgs kommun: Kommunen instämmer i att det är angeläget. att åtgärder vidtages för att åstadkomma en riksomfattande beredskap för omhändertagande av stora mängder upptagen olja och vissa typer av kemikalier. '

GRAAB-KEMI har resurser för denna typ av verksamhet. Som exempel kan nämnas att GRAAB-KEMI omhändertog de oljerester och de oljebe- mängda föroreningar som blev följden av den senaste vinterns oljeutsläpp i Bohuslän. Enligt GRAAB—KEMI är det möjligt att anpassa bolagets verk- samhet så att en mottagning av allt miljöfarligt avfall, även kemikalier från hela västra Sverige. kan ske. En beredskap av detta slag kräver speciella resurser såväl personellt som av utrustning som inte alltid är möjlig att utnyttja på ett effektivt sätt för andra arbetsuppgifter. Detta har bl.a. visat sig för den katastrof- och saneringsberedskap som GRAAB-KEMI för regionkommunernas räkning upprätthåller. Kommunerna har fått tillskjuta väsentliga belopp för att finansiera verksamheten. För att en effektiv beredskap skall kunna upprätthållas för de avfallstyper som här är aktuella är det nödvändigt att staten går in och ekonomiskt bidrar för att en fullgod beredskap skall kunna upprätthållas.

Stockholms läns landsting: — — — tillstyrker detta. Frågan bör eventuellt uppmärksammas i arbetet på en reviderad avfallshanteringsplan för Stock- holmsregionen.

Sveriges fartygsbefälsförening: Förslagen tillstyrks.

Föreningen anser att lämpligt utformade pråmar bör framställas och utplaceras på strategiskt viktiga platser runt våra kuster. Dessa pråmar skall kunna fungera dels som transport- och förvaringsplats för olja och avfall. och dels som regionala materielförråd. Pråmar skulle vara mycket lämpliga för detta ändamål tack vare dess ringa djupgående.

Vid Tsesis-olyckan tog det två dygn att få fram ett gasfritt fartyg för läktring av olja. Detta problem skulle elimineras om systemet med pråmar realiseras. Projektet skulle dessutom kunna innebära en alternativ produk- tion för de svenska varven.

Sveriges redareförening: Vid sådana tillfällen då större mängder oljor eller kemikalier uppsamlas efter ett utsläpp torde kusttankfartyget vara lämpli- gast både för förvaring och transport av de upptagna kvantiteterna. Här- igenom kan lokala åtgärder bli tillfyllest för omhändertagande av avfallet. Föreningen föreslår därför att berörda myndigheter tar kontakt med nä- ringen för att närmare utreda frågan.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 139

Regionala materielförråd

Regeringen gav den [6 augusti [979 statens brandnämnd i uppdrag att utarbeta program för att bygga upp regionala förråd av oljebekämpnings- materiel. Uppdraget redovisades den 22 januari I980 och har därefter varit föremål för remissbehandling.

Nedan redovisas yttranden över det översiktliga förslag från MIST. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till statens brandnämnd. Re- missinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Styrelsen för teknisk utveckling: STU tillstyrker punkt 5.4. Regionala ma- terialförråd. men vill här betona att exempelvis kommunerna bör stimule- ras att anskaffa bekämpnings- och saneringsmaterial innan ett utsläpp har ägt rum. Nuvarande regler medför ofta att behov finns. men ingen mark- nad för vare sig ny. förbättrad eller befintlig teknik. eftersom kommunerna kan få ersättning först när ett utsläpp har ägt rum.

Länsstyrelsen i Uppsala län: En utökad materielhållning med depåer hos lämpliga brandförsvar kan komplettera och eventuellt ersätta kustbevak- ningens nuvarande depåer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Tillgång till materiel är av mycket stor betydelse för snabba bekämpningsinsatser. Förslaget med statliga mate- rielförråd som förstärkningsinsatser biträds. Man bör dock klarlägga regio- nalt och lokalt vilken materiel. tex handverktyg och plastsäckar. som kan inköpas med kort varsel i stor mängd. En sådan kartläggning har tidigare genomförts i Östergötlands län. Det bör vara möjligt att genom lämplig planläggning och avtal med grossister teckna leveransbesked som snabbt kan effektueras. Härigenom skulle viss materiel. som vid en bekämpnings- operation krävs i mycket stor mängd. inte behöva förrådsställas annat än till en första insats. Det är tveksamt om man i civilförsvarets förråd i dagens läge kan inrymma ytterligare materiel. De är som regel mycket väl utnyttjade.

Länsstyrelsen i Kalmar län: För bekämpning av större utsläpp är bristerna i dag mycket stora. I Kalmar län har de statliga förråden. för oljebekämp- ning en mycket blygsam utrustning. Ett framtida regionalt materielförråd för Kalmar län bör lämpligen förläggas till Oskarshamn. [ ett sådant förråd bör även finnas materiel för sanering av stränderna. Det kan också under- strykas att även kommunernas förstahandsbehov av bekämpnings- och saneringsmateriel bör ses över och kompletteras.

Länsstyrelsen i Gotlands län: (samma yttrande även över förslaget i föregå- ende avsnitt "Förvaring. transport. . .").

För båda de angivna rubrikerna vill länsstyrelsen redan nu framhålla att Gotlands utsatta läge gör att frågeställningarna har stor aktualitet och att det är angeläget att erforderliga resurser erhålles.

Med de tankegångar utredningen visar bör för Gotland avsättas resurser som motsvarar den kapacitet som skisserats för den regionala nivån. Därvid kan väsentliga tidsvinster för den operativa verksamheten i stora delar av Östersjön påräknas.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2: Jordbruksdepartementet 140

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus Län: Länsstyrelsen anser att förråden bör uppläggas i statlig regi i samråd med länsstyrelsen och kommunerna och göras gemensamma för en längre kuststräcka tex från Norska gränsen till Kullen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Länsstyrelsen vill här endast under- stryka vikten av samordning för att tillgängliga resurser bäst skall kunna tas till vara.

Räddningstjänstkommittén: Förslaget att de regionala och lokala resur- serna för oljebekämpning skall förstärkas är i linje med de strävanden att göra räddningstjänsten effektivare som kommitténs arbete skall tillgodose. Frågan om lokaliseringen av förråden och hur verksamheten skall organi- seras — det senare gäller bla vilket organ som skall ha ansvaret för utrustningen —- berör räddningstjänstkommitténs kommande övervägan- den om huvudmannaskapet för räddningstjänsten.

Stockholms kommun: Regionala eller lokala förråd av materiel för bekämp- ning av utsläpp bör byggas upp av staten i samråd med kommunerna. Därvid bör behovet av förråd i Mälaren övervägas. Föreskrifter rörande hamnanläggningarnas skyddsutrustning bör tas fram på central nivå.

Södertälje kommun: Det föreslås således. att regionala materialförråd skall upprättas. Man kan konstatera. att trots omfattande resurser. som kustbe- vakningen förfogar över har erfarenheten visat att löskommen olja hamnar på stränderna oavsett väderleksförhållandena. En bidragande orsak är att det ibland går 6—8 tim innan kustbevakningens mtrl kan vara på plats. Det är därför rimligt att staten satsar pengar på utveckling av metoder för bekämpning av föroreningar längs stränderna. Mtrldepåer. ur vilka kom- munerna snabbt kan hämta utrustning. behöver uppbyggas. Staten har ansvaret för oljebekämpning på Mälaren. Mälaren är bl a ur vattenförsörj- ningssynpunkt viktig och måste skyddas.

Södertälje kommun avser att verka för att Mälarområdet får ett material- förråd. Förrådet bör placeras i den södra delen där största vattenförsörj- ningsintressen finns.

Göteborgs kommun: Brandförsvarens begränsade förrådsutrymmen bör inte belastas med utrustning. som inte fordrar omedelbar insats. Med tanke på kostnadsfördelningen för förrådshållningen bör materialen förrådshållas i statlig regi.

Stockholms läns landsting: -— tillstyrker förslaget och vill betona att det i Stockholms skärgård är särskilt viktigt att viss materiel finns tillgänglig lokalt så att den kan användas omedelbart av ortsbor. Överhuvudtaget bör skärgårdsbefolkningen ses som en utomordentlig resurs för en snabb och effektiv bekämpning.

Svenska kommunförbundet: Enligt styrelsens mening är det angeläget att stor hänsyn tas till de lokala förhållandena vid planering. anordning och utrustning av sådana förråd som komplement till kommunernas utrustning. Styrelsen finner det därför mera ändamålsenligt att låta kustbevakningen i samråd med kommunerna — anordna och vidmakthålla sådana förråd.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 141

Specialstyrka för kemikaliebekämpning

Ett antal remissinstanser är positiva till förslaget och betonar behovet av resurser för kemikaliebekämpning. Några instanser erinrar dock om de resurser som finns vid de större kommunernas brandförsvar samt vid berörda industrier.

Generaltullstyrelsen: Styrelsen tillstyrker utredningens förslag under denna punkt och vill starkt understryka angelägenheten av att en sådan utryck— ningsstyrka snarast inrättas.

Som framhållits i betänkandet har styrelsen sedan flera år begärt anslag för inrättande av ifrågavarande specialstyrka. Styrelsens ställningstagande i denna fråga grundas på en redan 1976 genomförd intern utredning an- gående organisationen med anledning av att kustbevakningens ansvar för skadebegränsande åtgärder från 1 juli [974 utvidgats att omfatta även andra miljöfarliga ämnen än olja.

Statens vattenfallsverk: Beredskapen för eventuella kemikalieutsläpp mås- te hållas hög och den sakkunskap som finns vid industrierna omkring Göta älv och väneromrädet bör utnyttjas. Lämplig grupp kan redan nu organi- seras i samarbete med berörda industrier.

Styrelsen för teknisk utveckling: STU vitsordar även vad som sägs under punkt 5.5. Specialstyrka för kemikaliebekämpning. Oljeprodukter är en- dast en grupp av kemikalier bland många andra grupper av kemikalier. För den oinitierade är det riskabelt att söka bekämpa kemikalieutsläpp utan erforderliga kunskaper om de aktuella ämnenas egenskaper och om hur- bekämpning bör utföras.

Statens brandnämnd: — — — Brandnämnden vill härvid understryka att brandförsvaren sedan flera år har utbildad och övad personal med stor vana att ingripa vid kemikalieolyckor. Aktionstidcn för arbete i kemskyddsutrustning är begränsad till 20 a 30 minuter beroende på bland annat stora fysiska påfrestningar. Omfattande personella resurser krävs för under längre tid pågående större bekämpningsinsatser. Enligt brand- nämndens uppfattning är det bland annat ur samhällsekonomisk synpunkt angeläget att närmare undersöka i vilken mån brandförsvarens resurser efter kompletterande utbildning i de speciella problem som arbetet till sjöss kan innebära kan utnyttjas av kustbevakningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är tveksamt om en specialstyrka med uppgifter enligt förslaget kan täcka hela landet. särskilt när det gäller att göra förstahandsinsatser. Frekvensen av kemikalieutsläpp till sjöss är emellertid så låg att det knappast finns utrymme för flera enheter. En tänkbar lösning kan vara att kustbevakningens enheter förses med samma registermaterial över kemikalier och bekämpningsrekommendationer. som brandkårerna nu har. och att personalen utbildas i de olika metoderna för att ingripa mot skilda ämnen. lntill dess specialstyrkan kommit till be- kämpningsplatsen bör den på platsen verkande enheten per sambandsme- del kunna få råd från den centrala styrkan.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — —. Länsstyrelsen anser att stort behov föreligger för inrättande av en grupp med samlad expertis och vill

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 142

särskilt understryka angelägenheten av att den snarast kommer till stånd och ges uppgiften att även samla och bedöma kunskap från forskning och praktisk erfarenhet samt att på lämpligt sätt informera berörda myndighe- ter om resultaten av dessa bedömningar. Därvid bör behovet av utbildning för berörd personal inom bl a länsstyrelser och kommuner särskilt beaktas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Kemikalieolyckor kan få mycket stora miljöeffekter. Det är därför mycket angeläget att utredningens förslag om specialstyrka för kemikaliebekämpning förverkligas. En sådan special- styrka bör också kunna bistå vid kemikalieolyckor till lands. Mindre spe- cialgrupper för kemikaliebekämpning bör också knytas till de förstärkta regionala ledningsorganen.

Länsstyrelsen i Hallands län: — — Centralt lokaliserade resurser såsom den av kustbevakningen föreslagna insatsstyrkan m. m. utgör en värdefull resursförstärkning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen biträder utredning- ens förslag beträffande specialstyrkor men anser att antalet personer som ingår i styrkan är för litet. Vid ett kemikalieutsläpp måste man räkna med att personalen skall uppträda i kemskyddsdräkter vilket utgör en kraftig begränsning för den tid den kan vara i arbete. Möjligheten att förstärka specialstyrkan med den specialutbildade personal som finns inom landets största brandkårer bör beaktas. Länsstyrelsen anser att en sådan styrka bör förläggas till Göteborg.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen vill slutligen framhålla att metoderna för oljebekämpning ännu förefaller relativt outvecklade och att en centralt placerad Specialstyrka för skadebekämpning vid kemika- lieutsläpp bedöms som angelägen med hänsyn till de speciella svårigheter som kan uppstå i enskilda fall.

Räddningstjänstkommittén: —— Även detta förslag föregriper kommit- téns överväganden om räddningstjänstens huvudmannaskap. En special- styrka för kemikaliebekämpning som utrustas för att tjänstgöra både på land och till sjöss kan vara ett alternativ. Kommitténs bedömningar av möjligheterna till samordning mellan olika organ kommer längre fram att kunna visa vilket organ som bör ha ansvaret för verksamheten.

Göteborgs kommun: Kommunens erfarenhet är att en specialstyrkas ak- tionstid är begränsad inte minst på grund av fysiska begränsningar för bärare av kemskyddsdräkter. Stora personella resurser behövs för längre arbeten inte minst på bas— och saneringssidan. Brandförsvaret har doku— menterat detta i rapporten om fenololyckan i Skarvikshamnen.

Kustbevakningen borde genom avtal kunna utnyttja brandförsvaren i Stockholm. Malmö och Göteborg som alltid har tillgång till välövad och fysiskt kvalificerad personal som kan göra erforderliga insatser. Risken kan bli att kustbevakningens styrka blir illusorisk när hänsyn tagits till semester. sjukdom och annan social ledighet.

Sveriges redareförening: [ princip tillstyrker Redareföreningen att en sådan speeialstyrka inrättas. Föreningen vill emellertid fästa uppmärksamheten på att antalet kemikalieutsläpp är mycket litet och därför bör denna spe-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 143

cialstyrka anordnas inom nuvarande bemanningsram och inte innebära tillsättandet av nya tjänster.

Bärgningsresurser i Östersjön

Över utredningens förslag om att staten överenskommer med berörda företag om att bärgningsresurser behålls i Östersjöområdet. har endast lämnats ett fåtal synpunkter.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket vill här nämna att det inom verket redan pågår förberedande arbeten för en inventering av bärgningsresurser. i vid mening. utmed den svenska kusten. Inventeringen avser såväl fartyg och annan rörlig materiel som fasta anläggningar och annan landbaserad utrust- ning. Arbetet syftar till en högre bärgningsberedskap i största allmänhet. men inventeringen bör också kunna komma till nytta vad gäller speciellt situationer med utsläpp av olja och kemikalier.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Erfarenheterna har visat att betydande pro- blem vid haverier uppstår i samband med otillräckliga läktringsresurser och bristfälliga bärgnings- och reparationsresurser. Det är enligt länsstyrel- sens mening av största betydelse att åtgärder vidtas som garanterar att tillräckliga resurser finns inom Östersjöområdet för att man i dessa avseen- den skall kunna bemästra de haverisituationer som kan uppstå.

Svenska hamnförbundct: — — — Utredarens förslag faller utanför det till vederbörande rederi tilldelade rederistödet och ligger också utanför de förslag som den sjöfartspolitiska utredningen nyligen har lämnat.

Frågan tillhör dem som bör beredas ytterligare inom delegationen för miljösäkra sjötransporter.

Svenska fartygsbefälsföreningen: Förslaget tillstyrks.

För att tillgodose rimliga krav på beredskap bör avtal tecknas med berörda svenska bärgningsföretag.

Sveriges redareförening: Föreningen tillstyrker att statsmakterna låter utre— da på vilket sätt nödiga bärgningsresurser skall finnas tillgängliga | Öster- sjöområdet i framtiden.

Bärgarlön

Förslaget att Sverige internationellt skall verka för mer tidsenliga prin- ciper för bärgning och bärgarlön har endast givit ett fåtal remissinstanser anledning till kommentarer.

Sjöfartsverket: Utredaren berör också bärgningens betydelse för skyddet av miljön vid olyckor med tankfartyg. I betänkandet tas emellertid upp endast en del av ett komplicerat rättsligt förhållande mellan tre parter. nämligen haverist. bärgare och ansvarig myndighet. Förhållandet mellan dessa parter regleras genom civilrättslig och offentligrättslig lagstiftning. som inte samordnats utan delvis "drar åt olika håll".

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 144

Lagstiftningen om bärgning. som bygger på l9l0 års konvention i ämnet. är av civilrättslig natur. Den reglerar förhållandet mellan haverist och bärgare. Förhållandet mellan haverist och ansvarig myndighet regleras genom lagstiftning om åtgärder mot vattenförorening. Det enda förhållan- de som vid en bärgning i realiteten kan finnas mellan ansvarig myndighet och bärgare är genom avtal. Vissa myndighetsbeslut gentemot en haven'st kan negativt påverka bärgarens möjlighet att i hans civilrättsliga förhållan- de till haveristen utföra en bärgning. Denna invecklade knut av regler går att lösa men knappast enbart genom att förändra reglerna om sättet för beräkning av bärgarlön. Ett kort exempel. som endast berör bärgarlönen visar detta. Om ett mindre fartyg med miljöfarlig last skall bärgas och vid beräkningen av bärgarlön får vägas in att en allvarlig miljöförstöring und vi- kits genom bärgningen kan detta resultera i en bärgarlön som skulle över— stiga vad som skulle utgå enligt gällande regler. Bärgaren kan emellertid möta allvarliga svårigheter när han försöker få ut en sålunda höjd ersätt- ning. eftersom han kanske inte kan få den ur själva fartyget och lasten: försäkringsgivaren torde vid en ändring av grunderna för beräkning av bärgarlön dessutom begränsa sina försäkringar till visst belopp. Den posi- tiva effekten av en höjning av bärgarlönen kan i vissa fall utebli.

Innan man försöker få till stånd en ändring av reglerna om bärgning måste man klart skilja på de praktiska åtgärder. som brukar kallas bärg- ning. och de rättsregler som reglerar denna verksamhet. De praktiska åtgärderna kan ha positiva miljöeffekter men detta beror mer på de i enskilda fall vidtagna åtgärderna än de regler som styr dem. Mycket tillspetsat uttryckt är det tillfälligheter som avgör om bärgning får gynn- samma miljöeffekter eftersom reglerna om bärgning. som naturligtvis har en styrande effekt på verksamheten. endast rör förhållandet haverist- bärgare.

Sjöfartsverket är väl medvetet om att vissa förändringar i gällande regler. som inte bara skulle beröra bärgarlönen. bör vidtas. Sverige är emellertid bundet av internationella överenskommelser som i viss mån begränsar möjligheterna. Frågorna har berörts inom IMCO och en översyn av bärgningsreglerna kommer att påbörjas av Committé Maritime Interna- tionel (CMI). Enligt vad sjöfartsverket erfarit förekommer vidare vissa kontakter mellan International Salvage Union och Lloyd's rörande grun- derna för beräkning av bärgarlön. Denna utveckling bör tills vidare avvak- tas.

Statens naturvårdsverk: — — —. Verket tillstyrker förslaget.

Nuvarande regler för bärgarlön innebär att om bärgningen misslyckas blir det ingen betalning samt att bärgarlönen inte kan överstiga värdet av det bärgade. En konsekvens av detta blir att svårbärgade. värdelösa vrak. vilka kan vara farliga för miljön. i många fall blir liggande. Detta kan självfallet inte godtas från miljösynpunkt.

Redan i dag har sjöfartsverket möjligheter att beordra bärgning. Dessa möjligheter bör enligt verkets uppfattning förstärkas.

Styrelsen för teknisk utveckling: — —. STU vill dock betona att reglerna för bärgning bör utformas så att hänsyn tas till miljöaspekterna.

Miljöskadeutredningen: Vad som anförs i betänkandet om behovet att reformera reglerna om bärgarlön (s. 81) synes välgrundat. '

Prop. 1980/81:119 Bilaga I.2 Jordbruksdepartementet 145

Läktringstonnage och reparationsresurser

De flesta remissinstanserna är positiva till utredningens förslag. Läkt- ringstonnagets betydelse understryks av flera instanser.

Sjöfartsverket: När det gäller frågan om att sluta ett ramavtal med lämplig redareorganisation om läktringstonnage stöder sjöfartsverket vad utre- ' daren föreslagit. Förutom att sluta ett ramavtal bör dessutom övervägas att i samråd med redareintressen utarbeta ett förslag till befraktningsavtal. Om ett utsläpp inträffar måste ett stort antal frågor lösas innan befraktning av ett fartyg kan ske. Dessa frågor rör ansvar för skador på läktringsfarty- gen. kompensation för eventuella skadestånd etc. Frågorna torde kunna förutses och lösas i ett standardavtal.

Sjöfartsverket vill i sammanhanget med hänsyn till behovet av repara- tionsmöjligheter m.m. understryka betydelsen av att Finnboda varv kan bibehållas. Dessa varvsresurser är av betydelse även för isbrytarverksam- heten och sjöfarten över huvud taget.

Statens vattenfallsverk: [ utredningen föreslås att via ett ramavtal mellan t.ex. sjöfartsverket och Svenska Kustlankers Intresseförening säkra till- gången till läktringstonnage vid ett inträffat haveri. Denna fråga måste anses utomordentligt viktig och bör prioriteras.

Den i utredningen påtalade vikten av att behålla resurserna vid bl.a. Karlstad varv kan understrykas. Tilläggas bör att motsvarande i hög grad även gäller Lödöse varv i Göta älv.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen vill kraftigt understryka Finnbodas betydelse för katastrofberedskapen. Ett fartyg som havererat med farligt gods kan aldrig läktras helt och hållet på platsen utan måste transporteras till ett varv för torrsättning och reparation. Ju snabbare detta sker och ju kortare transportsträckan är till varvet desto mindre blir skadorna på den omgivande miljön. Under senare år har flera haveritillbud inträffat i Stockholms skärgård där skadorna av oljeutsläpp kunnat begrän- sas tack vare närheten till Finnboda Varv.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det bör uppmärksammas att olja finns i ett antal vrak längs svenska kusten och utgör ett icke närmare känt miljöhot. En inventering bör göras och tekniska resurser för insamling av oljan bör skaffas fram.

Göteborgs kommun: Enligt kommunens uppfattning bör också frågan om hamnars skyldighet att ta emot fartyg. som kan medföra risker för skador av olika slag studeras, liksom frågan om ekonomiska garantier i samband med anlitande av nödhamn.

Centralorganisationen SACO/SR: —— —. Beträffande läktringstonnage och reparationsresurser vill SACO/SR understryka vikten av att sådant ton- nage finns tillgängligt vid inträffad olycka. SACO/SR anser att denna fråga bör prioriteras.

Sveriges redareförening: Den vanligaste orsaken till större oljeutsläpp sy- nes vara grundstötning med tankfartyg. Det är vid en grundstötning viktigt att läktringen snabbt kommer i gång. Genom läktringen und-vikes många 10 ' Riksdagen l980/81. I saml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 146

gånger ytterligare skador i fartygets botten. fartyget lättas snabbt och kan dras loss från sin farliga belägenhet.

Vid t. ex. Tsesis—olyekan i Södertälje skärgård skulle ett snabbt accepte- rande av erbjuden läktringshjälp väsentligt ha minskat Oljeskadorna. För— eningen förvånades över att läktringserbjudanden kategoriskt avvisades av vederbörande myndighet. Det förefaller som om man velat kamouflcra detta förhållande som inte framgår av den dagbok som finns i bilaga till utredningen.

Enligt föreningens uppfattning är det nödvändigt att avtal om läktring är förberedda så att inte en trög beslutsprocess leder till att en olycka får onödigt stora konsekvenser. Föreningen tillstyrker förslaget om att ramav— tal skrivs med lämplig redarorganisation. Föreningen understryker vidare det värdefulla i att snabbläktringsutrustning finns i beredskap för helikop— tertransport. Detta är särskilt angeläget vid en olycka med ett tjockoljelas- tat fartyg eftersom lastens pumpbarhet snabbt försämras när värmetillför- seln störs genom grundstötningen.

Sveriges varvsindustriförening: Läktringstonnage och reparationsresurser bör naturligtvis finnas längs våra kuster. För att reparationsresurserna skall kunna tillhandahållas fordras ett tillräckligt marknadsunderlag för att kommersiellt driva reparationsverksamheten. Om det ur bcredskapssyn- punkt skulle krävas resurser utöver de som på kommersiell grund kan upprätthållas fordras särskilda bidrag från samhället.

Oljespridningsmodeller

Regeringen gav den 16 augusti 1979 Sveriges meteorologiska och hyd- rologiska institut (SMI—II) i uppdrag att utveckla spridningsmodeIIer för olja och kemikalier samt upprätthålla en prognosberedskap. Utvecklingsarbe- tet pågår f. n.

Nedan redovisas de yttranden remissorganen avgav med anledning av det översiktliga MIST-förslag. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till SMHI.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: En'angelägen fortsätt- ning av arbetet med spridningsmodeller för olja är den spridningskatalog med förberedda prognoser för vissa områden som också föreslås (sid 82. huvudbetänkandet). Som också angivits i SMHIs plan kräver detta arbete ytterligare medelstilldelning efter det att de första studierna och utvärde- ringen är slutförd.

Arbetet med oljespridningsprc—gnoser ger också grunden för kemikalie- spridningsmodeller. Då kemikalier löses i vatten (direkt eller långsamt från havsbottnen) måste en teknik liknande den som används vid beräkning av utspädning av avloppsvatten utnyttjas. Erfarenheter av sådan teknik finns vid SMHI. De teoretiska studierna av kemikaliespridning bör kompletteras med fältförsök där utsläppssituationen simuleras med hjälp av färgspåräm- nen som släpps ut från ett förankrat fartyg. Härigenom kan tillförlitligheten i teoretiskt beräknade spridningsbilder bedömas. Det behövs således ytter- ligare utvecklingsarbete för att man skall uppnå den goda prognosbered- skap avseende kemikalieutsläpp som anges som väsentlig i betänkandet.

Som tidigare nämnts måste prognosberedskapen också innefatta sprid-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 147

ning av gasformiga ämnen. där även landområden kan beröras. Också här behövs ytterligare utvecklingsarbete.

Fiskeristyrelsen: Regeringen har i beslut 1979—08-16 givit SMHI i uppdrag att upprätta spridningsmodeller samt att upprätthålla prognosberedskap. Bland de samrådande myndigheterna finns ej fiskeristyrelsen nämnd. Det bör särskilt framhållas att det vid styrelsens hydrografrska laboratorium finns samlat en betydande och internationellt mycket erkänd sakkunskap rörande Östersjöns hydrografi. Samråd med detta laboratorium anser sty- relsen vara en självklar och rationell åtgärd.

Statens naturvårdsverk: Verket kan i anslutning till detta förslag konstatera att kunskaperna om de faktorer som påverkar oljans spridning är bristfällig liksom dessas styrka och frekvens. Det torde vara en utomordentligt svår uppgift att utarbeta relevanta modeller för alla typer av utsläppt olja och väderleksförhållanden. Kunskaperna om hur oljeprodukter uppför sig i vatten med de strömförhållanden som råder utanför Sveriges kuster är f. n. begränsade.

Ytterligare stora forskningsinsatser inom området krävs för att få erfor- derliga kunskaper. Såvitt naturvårdsverket kan förstå måste det vara en avsevärt mer resurskrävande uppgift än vad som kan åstadkommas med de medel som i nämnda regeringsuppdrag ställts till SMHI:s förfogande.

Verket anser därför att man f. n. inte kan ställa för stora krav på informa- tion från dessa modeller utöver den information som ändå måste skaffas fram genom spaning o.d.

Styrelsen för teknisk utveckling: —' —. Det är viktigt att planering av bekämpningsåtgärder för oljor och kemikalier grundas på sannolika anta- ganden om åt vilket håll upptäckta oljefält. oljeklumpar och kemikalier kan tänkas vara på väg och anpassa bekämpningsåtgärderna därefter. Rätt bekämpningsutrustning på fel plats fyller ingen funktion. STU tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Regeringens uppdrag till SMHI om sprid- ningsprognoser bör kompletteras med "användaranvisningar" för kom- muner och länsstyrelser. Dessa bör ingå som del i lokala och regionala beredskapSplaner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förutom kunskaper om olje- och kemikalie— bekämpning erfordras kunskap om spridningsmodeller. I Öresundsområ- det är behovet av sådan kunskap mycket stort. För kemikalier finns samma behov. men kunskapskravet är inom detta område ännu större.. Kemikalierna reagerar med vattnet och sprids med vattenströmningar men i många fall uppstår även en atmosfärisk spridning. Riskbedömningen bliri så fall helt annorlunda än vid oljeutsläpp.

Länsstyrelseni Värmlands län: Det femåriga forskningsprojckt som 1978 presenterades i "Vänern en naturresurs" omfattade bl.a. ett hydrolo- giskt forskningsprogram. som lett fram till betydande kunskap om de storskaliga vattenrörelserna i Vänern. Materialet kan utnyttjas för en be- dömning i stort. Komplettering med viss detaljkunskap kan vara lämplig.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 148

Förstärkning av giftinformationscentralen

Utredningens förslag om att förstärka giftinformationscentralen med viss kemistjour för att kunna ge information om aktuella kemikalier vid olyckor både till lands och till sjöss har rönt positivt intresse hos ett flertal remissinstanser. Göteborgs kommun visar tveksamhet inför förslaget och statens naturvårdsverk avstyrker.

Civilförsvarsstyrelsen: Styrelsen biträder kommitténs förslag om förstärk- ning av giftinformationscentralen men anser det också väsentligt att dess funktion under beredskap och krig säkerställs.

Statskontoret: Statskontoret har tidigare förordat en förstärkning av giftin- formationscentralen och stöder kommitténs förslag att jourtjänst bör inrät- tas med personal som känner brandförsvarets och kustbevakningens ar- betssituation. Statskontoret vill dessutom peka på att giftinformationscen- tralens informationsverksamhet kan effektiviseras även med åtgärder av annat slag bl. a. genom att giftinformationscentralens dokumentation över kemiska ämnens effekter och åtgärder vid olyckstillbud med kemikalier byggs ut liksom genom den datorisering som förbereds.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser i likhet med kommittén att det är viktigt med tillgång till snabb. adekvat information i samband med olyckor. Giftinformationscentralens nuvarande resurser torde emel- lertid inte kunna täcka informationsbehovet vid eventuella transport- olyckor med kemikalier. Arbetet hos centralen är f.n. helt inriktat på adekvata åtgärder vid akuta förgiftningar hos människor. Rekryteringen av personal till centralen är även i huvudsak anpassad till dessa uppgifter.

Kustbevakningen är redan enligt vad verket erfarit ansluten till ett amerikanskt datasystem som heter OMTAD, från vilket olika råd beträf- fande åtgärder vid kemikalieolyckor till sjöss kan erhållas. Naturvårdsver- ket avstyrker därför kommitténs förslag och föreslår i stället att det nämnda eller ett tilltänkt datainformationssystem med Hazchem-koden (hazchem — förkortning av hazardous chemicals) som grund för ca 6000 kemikalier i första hand utnyttjas och byggs ut.

Arbetarskyddsstyrelsen: En eventuell förstärkning av giftinformationscen- tralen för att möjliggöra enjounjänst för rådgivning vid kemikalieolyckor (punkt 5.10) kan tillstyrkas. Verksamheten bör begränsas till att omfatta information om risker i akuta situationer och om hanterings- och skyddsåt- gärder i anslutning därtill. När det gäller åtgärder efter det akuta skedet bör områdesansvariga myndigheter kunna ge information om såväl risker som erforderliga skyddsåtgärder.

Statens industriverk: Särskilt vill SlND framhålla det angelägna i att utred- ningens förslag om en förstärkning av giftinformationscentralen. En ut- byggd informationstjänst är till ovärderlig nytta för alla som berörs av bl. a. transporter av farligt gods.

Statens brandnämnd: Brandnämnden har tidigare i olika sammanhang på- talat behovet av en inom landet dygnet runt tillgänglig räddningstjänstsak- kunnig kemisk expertis och tillstyrker förslaget om förstärkning av giftin- formationscentralen.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 149

Länsstyrelsen i Uppsala län: För information om kemikalier synes det angeläget att de relativt begränsade resurser som idag står till buds samlas till något organ som kan göras effektivt exempelvis giftinformationscentra- len. Informationen skall ges till alla som har behov av denna både till sjöss och på land.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — Som centralt rådfrågningsorgan vid kemikalieolyckor föreslår länsstyrelsen att en medverkan från Försvarets Forskningsanstalt utreds. Vid FOA 4 i Umeå finns kompetens samlad inom områdena toxikologi. kemi. meteorologi och spridningsmodeller. varför en samlad bedömning vid kemikalieolyckor här kan ske.

Kommittén för transport av farligt gods: I TFC-kommitténs hittillsvarande arbete har framgått att det i samband med transport av farligt gods förelig- ger ett stort behov av att i akuta situationer få snabba och klara besked om olika kemikaliers egenskaper och effekter på människor och miljö. Detta behov är i dag inte tillgodosett. Kommittén skulle därför ytterst gärna se att en sådan förstärkning av giftinformationscentralen. som föreslås i be- tänkandet. kom till stånd. Giftinformationscentralcn bör därvid inte överta produktkontroll'ens funktioner utan även i fortsättningen koncentrera sina resurser till information om akuta risker.

Göteborgs kommun: Kommunen ställer sig tveksam till nyttan härav. Vid inträffad olycka har det visat sig. att för att få rätt kunskap om en viss vara. har det varit bäst att kontakta tillverkaren eller förbrukaren. då övriga specialister trots allt har begränsad varukunskap.

Det har heller aldrig förmärkts några som helst svårigheter att få kontakt med en kvalificerad specialist för allmän rådgivning. En erfarenhet är vidare att dessa många gånger anser sig behöva komma till platsen för en olyckshändelse för att kunna ge de rätta råden.

Ett förslag finns om jourhavande kemist i Göteborg.

Svenska brandförsvarsföreningen: — — — Giftinlbrmationscentralen har allt mer utvecklats till den naturliga informationskällan vid kemikalie- olyckor. Då problematiken vid insatser mot kemikalieolyckor till lands och till sjöss har mycket gemensamt. skulle den här föreslagna förstärkningen av giftinformationscentralen även kunna komma övrig räddningstjänst till- godo. SBF ser det som mycket värdefullt om den föreslagna förstärkning- en genomförs.

Svenska kommunförbundet: För den kommunala räddningstjänsten är det ett viktigt krav att rutiner för åtkomst av information av betydelse för hälsa och miljö är snabba. effektiva och väl samordnade. Genom tillkomsten av SOS Alarmering AB och LAC har kommunerna erbjudits en rationell lösning av alarmcringsproblemen samtidigt som det skapats möjligheter att snabbt nå och vidarebefordra information om skyddsåtgärder. Larm till ' GIC går via LAC. Genom samarbetet med GIC kan därför räddningsbefäl- havarna lätt nå en jourorganisation som dygnet runt kan ge råd om första- hjälpåtgärder. hälso- och miljörisker m.m. men även information av värde vid bedömning av skyddsåtgärder i samband med räddningstjänst. sanc- ring osv. Styrelsen vill därför bctona behovet av att till GIC ges de resurser som krävs för rådgivning och information vid både akuta förgiftningar och miljöskyddsbedömningar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 150

Sveriges fartygsbefälsförening: Förslaget är av stort intresse. även utan samband med olyckor för att kunna vidta lämpliga förebyggande åtgärder.

Sveriges redareförening: Föreningen tillstyrker förslaget men vill samtidigt understryka den stora kompetens som finns vid de industrier som är avsändare eller mottagare av ifrågavarande kemikalier.

Förbättrad statistik över miljöfarliga transporter-

Behovet av förbättrad statistik över miljöfarliga sjötransporter under- stryks av llera remissinstanser. Några. t.ex. Göteborgs kommun och Sveriges redareförening. är dock tveksamma inför utredningens förslag att låta statistiska centralbyrån redovisa ett program för utveckling och förny- else av den aktuella statistiken.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket delar utredarens uppfattning att nuvarande officiella sjöfartsstatistik är otillräcklig i flera avseenden. Verket har nu under en följd av år påtalat dessa brister. Delvis har förbättringar skett men till väsentlig del kvarstår kritiken. Uppgifter om godsomsättningen i hamnarna och fartygsrörelserna i svenska farvatten är grundläggande ma— terial i sjöfartsverkets löpande arbete med hamntaxor. hamnplanering och ekonomisk beredskapsplanering. för att belysa den strukturella utveckling- en av sjötransporter. för den fysiska riksplaneringen. för planering och kontroll av transporter av miljöfarligt gods. för planeringen av lotsnings- och farledsverksamheten. sjöräddningen m.m. Den officiella hamnstatisti- ken är emellertid år efter år kraftigt försenad vilket vållar sjöfartsverket stora olägenheter. Framför allt de inrikes fartygsrörelserna är dåligt be- lysta. Uppgifterna till sjöfartsstatistiken hämtas ur olika administrativa material som inte är samordnade. Möjligheterna att kartlägga sjötrans- porterna med miljöfarligt gods är bortsett från mineraloljorna ytterst begränsade.

Det rådande läget med minskade resurser för statistiska centralbyrån (SCB) vad gäller bl.a. samfärdselstatistiken är otillfredsställande. vilket sjöfartsverket också framhållit i sina anslagsframställningar. Nedskärning- arna i statistikproduktion och publicering har skett utan att stora statistik- konsumenter. t.ex. sjöfartsverket. haft tillfälle att bevaka sina intressen. För sjöfartsverkets del är sjöfartsstatistiken en nödvändig driftstatistik. Konsekvensen blir därför att verket måste lägga ut bcställningsuppdrag hos SCB och därmed tvingas att inom sina resurser betala för information som förut tillhandahållits kostnadsfritt.

Neddragningarna i SCB:s anslag skapar också en läsning som försvårar möjligheterna till utveckling av statistiken. Sjöfartsverket har exempelvis — såsom nämnts ovan — länge ansett det av allmänt intresse att få en bättre belysning av den inrikes sjötrafiken vilken inte kunnat realiseras. Tills vidare har sjöfartsverket som uppdrag lagt ut beställningar hos SCB av vissa kompletteringar. Motsvarande gäller andra konsumenter av statisti- ken. Följden är att statistikproduktionen blir osystematisk. Varje upp- dragsgivare skaffar sig sin egen information som ej kommer andra till del. Ett problem med dessa statistikuppdrag är även härvid uppkommande sekretessfrågor.

Mot denna bakgrund vill sjöfartsverket för sin del tillstyrka utredarens

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 15]

förslag att det snarast kommer till stånd en systematisk genomgång och samordning av den reguljära sjöfartsstatistiken. Verket är berett att delta i arbetet härmed. Det kan diskuteras om ej i detta sammanhang också borde behandlas den framtida uppläggningen av statistiken över utsläpp. Denna motsvarar ej alls de krav sjöfartsverket anser bör ställas. Härvid bör beaktas det arbete som pågår inom lMCO och inom ramen för Helsingfors- konventionen.

Statistiska centralbyrån: SCB har under utredningsarbetets gång för kom- mitténs räkning i grova drag skisserat de uppgiftskrav som bör ställas på ett heltäckande informationssystem för sjötransporterna. Därvid angavs uttryckligen vad som finns resp. inte finns i form av officiell statistik samt möjligheter till utbyggnad av denna på grundval av existerande administra- tivt material. SCB konstaterar att kommittén i allt väsentligt tagit fasta på vad verket framfört och att SCB föreslås få medel för att redovisa ett detaljerat program för ett utvecklingsarbete på området. Verket nöjer sig därför i detta sammanhang med att göra några förtydliganden till vägled- ning för ev. erforderliga prioriteringar av olika delar av utvecklingsarbetet för det fall SCB får i uppdrag att utföra ett sådant.

l SCBs PM till kommittén tecknades bilden av ett informationssystem som i huvudsak skulle bygga på en bearbetning av det tulladministrativa material som ligger till grund för utrikeshandelsstatistiken samt det materi- al i form av avlämnade fartygsdeklarationer som ligger till grund för trans- portsätts- och sjöfartsstatistiken. alltsammans därtill utbyggt bla med er— forderliga miljöfarlighets- och förpackningskoder. Det är helt klart att en sådan utbyggnad innebär ett omfattande och tidskrävande arbete som sannolikt får betraktas som ett mål på relativt lång sikt.

Enligt SCBs preliminära uppfattning bör en sådan utbyggnad och förny- " else av sjöfarts- och varustatistiken noga övervägas. inte minst därför att en sådan översyn skulle vara till nytta även i andra än här förevarande avseenden. SCB vill t.ex. erinra om det FN-projekt som syftar till kart— läggning av resursutnyttjandet av världshandelstonnaget. Även för denna kartläggning krävs uppgifter om fartygen. lasten och fartygsrörelserna som för närvarande i betydande utsträckning saknas. Vidare bör beaktas att en sådan sjötransportstatistik utgör en integrerande del av en fullständig statistik över transporter av hälso- och miljöfarliga varor. Enligt SCBs mening är det väsentligt att man har en helhetssyn på transportstatistiken. vilken då bör omfatta både sjö- och landtransporter.

[ skrivelsen till kommittén angav SCB även en alternativ utgångspunkt för de uppgifter som här är av intresse. Statistiken skulle kunna grundas på den anmälan av farligt gods som i dag måste lämnas i hamnarna av de fartyg som medför sådan last. De uppgifter som ingåri detta administrativa material synes med vissa kompletteringar t.ex. över fartygsrörelserna kunna fylla de nödvändigaste behoven i ett informationssystem.

Fortfarande återstår vissa allvarliga brister. som är gemensamma för de båda nämnda informationskällorna. Den kanske betydelsefullaste är av- saknaden av en för samtliga transportmedel gemensam internationell stan- dardklassificering med avseende på varornas miljöfarlighet. Vidare finns inte några uppgifter om sjötransporter som sker på internationellt eller svenskt territorialvatten utan att svensk hamn angörs. En lösning på detta miljösäkerhetsproblem förutsätter internationellt samarbete. främst mellan Östersjöländerna. Ej heller får man ur materialen reda på vilka farleder som använts. '

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 152

En beaktansvärd skillnad mellan de alternativa informationskällorna är att den sist nämnda med mindre resursinsatser och på ganska kort sikt torde kunna användas för viktiga delar i en kartläggning av sjötranspor- terna med miljöfarligt gods. De närmare förutsättningarna för detta får dock. som SCB tidigare angivit. undersökas inom ramen för ett särskilt uppdrag.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget och utgår ifrån att SCB också upprättar programmet i samråd med verket.

Kommittén för transport av farligt gods: Förslaget om uppdrag till SCB att redovisa ett program för utveckling och förnyelse av sjöfarts- och varusta- tistik som tillgodoser miljövårdens informationsbehov tillstyrks. Ett så- dant program torde kunna tjäna till vägledning vid framtagande av stati- stikprogram även för andra transportslag än sjötransporter.

Södertälje kommun: Kommunen tillstyrker detta förslag, och vill under- stryka vikten av att den statistiska behandlingen av uppgifter om sjöfarten. olyckor och oljebekämpning m. m.. sker på ett mer enhetligt och ur säker- hets- och miljösynpunkt mer användbart sätt i framtiden.

Dessa föreslagna ändringar i sjösäkerhetsarbetet kommer emellertid inte omedelbart till nytta. Kommunen föreslår därför att gamla kryptiska statis- tiska uppgifter för de senaste Sto—15 åren ses över så att olyckstrender under denna tid kan analyseras.

Göteborgs kommun: Kommunen anser att den efterfrågade statistiken torde kunna bygga på det anmälnings— och informationssystem som tilläm- pas vid Göteborgs Hamn enligt bestämmelser från sjöfartsverket och hamnförbundet. Brandförsvaret får således daglig information om farligt gods enligt lMCO som ankommande och avgående fartyg förvarar och hanterar under hamnvistelsen.

Sveriges redareförening: Enligt föreningens uppfattning är detta förslag överdrivet. Kunskapen om transportvägarna för miljöfarligt gods är god. De eventuella problem som kan föreligga torde kunna lösas genom försla— get under avsnitt "Förbud mot bulktransporter av A och B kemikalier". Den i detta förslag förutsatta dispensen bör kombineras med krav på förhandsanmälan innan transporten äger rum.

FoU-program för oljebekämpningsteknik

Regeringen gav den 16 augusti 1979 styrelsen för teknisk utveckling (STU) i uppdrag att utarbeta ett förslag till slutligt program och organisa- tion för genomförande av ett forsknings- och utvecklingsprogram för sy- stem. metoder och teknik för olje- och kemikaliebekämpning.

Nedan redovisas de yttranden remissinstanserna avgav med anledning av det översiktliga MlST-förslag. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till STU.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket vill understryka att framtagning av nya system och förbättrade metoder för upptagning av olja från vattnen

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 153

och stränder är en mycket angelägen uppgift. Vissa av de nu använda metoderna kan nämligen medföra att skadorna på miljön förvärras.

Generaltullstyrelsen: Styrelsen vitsordar behovet av forskning och teknisk utveckling avseende system. metoder och teknik för bekämpning och sanering av olja. Enligt styrelsens uppfattning bör emellertid den inom utredningen framtagna programutredningcn för bekämpnings- och sane- ringsteknik i väsentliga avseenden omarbetas och kompletteras innan den läggs till grund för ett av styrelsen för teknisk utveckling (STU) administre- rat forsknings- och utvecklingsprogram. Styrelsen utgår från att de erfa- renheter som hittills vunnits inom kustbevakningen härvid tillvaratages.

Programmet bör sålunda syfta till att i första hand förbättra/vidareut- veckla nu befintlig teknik och i andra hand att framtaga ny teknik för oljebekämpning där vidareutveckling av befintlig teknik" inte bedöms leda till avsett mål. Utformningen av ett sådant program bör inriktas dels på att utveckla totalsystem för olje- och kemikaliebekämpning. dels på att inom svensk industri utveckla produktion och system för exportmarknaden.

Teknologin för oljebekämpning till sjöss är mycket ung. endast något tiotal år gammal. Betydande ansträngningar har gjorts såväl utomlands som i vårt land att utveckla och ta fram utrustningar och system för upptagning av olja på mekanisk väg. den metod som både i Sverige och allt fler andra länder ansetts bör komma i första hand. De anordningar och system som hittills framkommit erbjuder emellertid godtagbar effektivitet främst i de oljespillsituationer för vilka de är konstruerade. dvs. för upp- tagning av olja som i relativt koncentrerad form flyter på vattnet. i relativt skyddade farvatten eller i övrigt under inte allt för svåra väderförhållan- den. Det finns inte oväsentliga luckor och ofullkomligheter i nu tillgänglig teknik. Så t.ex. saknas teknik för att till havs bekämpa olja inne i stora drivismassor liksom för effektiv begränsning av olja som förekommer i klumpar eller småfläckar spridda över mycket stora vattenytor. Andra begränsningar i nuvarande oljebekämpningsteknik har samband med ex- empelvis mörker. dimma. snö', köld och hårt väder (kuling och däröver).

Vad gäller teknik för oljebekämpning :" strandzonen. dvs. omhänderta- gande av olja som spolats tipp på land eller som förekommer intill strän- derna på så grunt vatten att befintliga oljebekämpningsfartyg inte kan sättas in. är bekämpningsmöjligheterna i avgörande grad beroende av de lokala förhållandena. Med nuvarande tekniska kunskaper är möjligheterna i många fall begränsade till "spade—grepe—hinkmetoden'”. För strandsa- neringen av nedsmetade klippor och stränder saknas över huvudtaget av ansvariga naturvårdsmyndigheter utprovade och godkända metoder. Det- samma gäller även riktlinjer för vilken grad av sanering som från natur- vårdssynpunkt kan anses nödvändig och tillrådlig.

För genomförande av erforderliga tester och provningar av bekämp- nings- och saneringsmateriel bör inrättas en särskild försöksstation med viss fast personal och basutrustning (inklusive erforderlig fartygsmateriel) för praktiska prov och utvärdering av framtagen experiment- och prototyp- materiel.

Styrelsen vill slutligen under denna punkt poängtera vikten av att fack- myndigheternas ansvar för forskning och utveckling beaktas och att sålun- da bl.a. det sedan lång tid bedrivna samarbetet mellan kustbevakningen och Svenska Rymdaktiebolaget får fortsätta och vidareutvecklas.

Statens vattenfallsverk: Vattenfall anser det angeläget att genom forskning

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l54

få fram en väl fungerande bekämpningsmctodik i farleder med strömmande vatten. Vid Vattenfalls vattenbyggnadslaboratorium i Älvkarleby finns resurser att bygga upp modeller av farleder med varierande vattenföring för genomförande av prov.

Styrelsen för teknisk utveckling: Internationellt sett har den svenska bered- skapen mot oljeolyckor ett gott rykte. Detta innebär inte att våra möjlighe- ter att bekämpa oljeutsläpp är tillfyllest och att vi kan behärska alla tänkbara situationer. I själva verket innebär påståendet endast att många andra länder har en betydligt sämre beredskap mot oljeolyckor än den vi har i Sverige. En heltäckande beredskap ställer sig dock för dyr och vi bör därför optimera fördelningen av kostnaderna för beredskapen och de olje- skador som kan förutses komma att uppstå.

STU bedömer det som samhällsekonomiskt motiverat att minska total- kostnaden för oljeanvändningen i samhället och att öka insatserna för oljebekämpning och sanering. Följaktligen instämmer STU i utredningens slutsats att ett särskilt FoU-program för oljebekämpnings- och sanerings- teknik är motiverat. l STUs anslagsframställning för budgetåret ]980/8I äskas också medel för en femårig insats med början budgetåret l980/8l. Dessutom planeras en förstudie inom ramen för STUs delprogram för Teknikupphandling avseende teknik för oljebekämpning.

Regeringen har enligt skrivelse [979-08-16 uppdragit åt STU att utarbeta ett förslag till program och organisation för ett forsknings- och utvecklings- program för system. metoder och teknik för olje- och kemikaliebekämp- ning. l-läri torde även komma att inbegripas teknik för sanering. En plane- ringsgrupp har tillsatts bestående av representanter för generaltullstyrel- sen. sjöfartsverket. statens brandnämnd. statens naturvårdsverk och Svenska Kommunförbundet.

ldealet vore att helt förhindra alla slag av avsiktliga eller oavsiktliga utsläpp. Då detta inte är möjligt så länge vi eller våra grannländer är beroende av olja vitsordar STU behovet av ny och förbättrad teknik och system för upptäckt. bekämpning, sanering och slutlig behandling eller disponering av omhändertaget material.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: _Delegationen vill liksom utredningen betona att teknik för bekämpning och sanering bör utvecklas. Delegationen anser att den framtida inriktningen på oljebe- kämpningsinsatserna bör bestämmas först efter en operationsanalytisk värdering av alternativa investeringar i olika typer av resurser för spaning. bekämpning och sanering. Härigenom kan en säkrare uppfattning erhållas om den mest ändamålsenliga resursfördelningen vid oljebekämpning. Vid en sådan värdering bör enligt havsresursdelegationens uppfattning den metodik vara tillämplig som försvarets forskningsanstalt har utvecklat för försvarsändamål.

Delegationen vill i samband härmed även peka på behovet av rådgivning i bekämpnings- och saneringsfrågor. För närvarande är rådgivning om samt kontroll och uppföljning av bekämpningsverksamheten ofullständigt utvecklad. Denna bekostas dock till största delen av statsmedel. Utgif- terna ligger inom intervallet 10—20 miljoner kronor årligen. En sådan rådgivnings- och kontrollfunktion skulle enligt delegationens mening kun— na anförtros statens brandnämnd.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Dagens oljebekämpningsteknik har visat sig ha

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 155

stora begränsningar. Det är därför angeläget att denna teknik vidareut- vecklas och att ansvariga myndigheter ges resurser härför.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Utveckling av förbättrade metoder för bekämpning av utsläppt olja är mycket angelägen. En tidig insats med väl utprövade metoder är väsentlig för att begränsa skadorna av ett utsläpp. Förslaget tillstyrks.

Södertälje kommun: Kommunen vill särskilt poängtera behovet av system som möjliggör obehindrad oljebekämpning under mörker.

Göteborgs kommun: I programmet bör ingå inventering av gjorda erfaren- heter globalt sett. Då strandsanering på berg- och stengrund inte lämpligen kan utföras annorlunda än som handarbete bör forskningsprojcktcn inte splittras på mål som inte är praktiskt omsättbara.

Sveriges varvsindustriförening: Ökade FoU-insatser för att förbättra tekni- ken för upptagning av olja. sanering och tillvaratagande av uppsamlad olja är önskvärda. Utvecklingsarbete på detta område bedrivs i viss utsträck- ning inom varvsindustrin. Vi rekommenderar att STU samverkar med intresserade varv och kommittén för alternativ varvsproduktion i det före- slagna programmet.

Forskning om miljöeffekter av olje- 'och kemikalieutsläpp

Regeringen gav den 16 augusti l979 statens naturvårdsverk i uppdrag att inkomma med förslag till program för undersökning av miljöeffekter vid olje- och kemikalieutsläpp. Uppdraget redovisades den 27 februari l980 och innehåller förslag både beträffande akutfasen och den mera långsiktiga

forskningen.

Nedan redovisas de yttranden remissorganen avgav med anledning av det översiktliga MlST-förslag. som var utgångspunkten för regeringens uppdrag till statens naturvårdsverk.

Universitets- och högskoleämbetet: UHÄ hälsar förslaget med tillfredsstäl- lelse men vill sätta ifråga om den angivna ekonomiska ramen är tillräcklig med hänsyn till det stora behovet av forskning inom detta område. UHÄ vill även liksom flertalet högskoleenheter framhålla vikten av att den sakkunskap som finns vid universitet och högskolor utnyttjas både vid planeringen och genomförandet av forskningsprogrammet speciellt vad avser den långsiktiga forskningen av grundläggande karaktär.

Marinekologisk forskning bedrivs f.n. vid flera forskningsinstitutioner inom UHÄ-området. Dessutom finns långt framskridna planer på att vid universitetet i Umeå starta ett omfattande brackvattenekologiskt forsk- ningsprogram avseende Bottniska viken.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar kommitténs uppfattning att resurser behöver satsas på forskning inom detta område. Verket anser att man i detta sammanhang bör skilja på akut uppföljning av ett enskilt utsläpp. långsiktig uppföljning av ett enskilt utsläpp samt långsiktig forsk- ning om olje- och kemikalieutsläppens miljöeffekter. När det gäller upp-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 156

följningen av utsläpp har naturvårdsverket fått i uppdrag att utarbeta en plan för undersökning av miljöeffekter vid olje- och kemikalieutsläpp till sjöss. När det gäller forskningsinsatserna kan verket konstatera att lång- siktiga effekter av utsläpp av olja och kemikalier till akvatisk miljö är av samma karaktär vid utsläpp från båt som från andra källor. Naturvårdsver- ket vill understryka att de av kommittén föreslagna forskningsinsatserna inte kan lösa mer än ett marginellt forskningsbehov. Enligt verkets uppfatt- ning är det i stället en styrning av forskningsinriktningen i stort mot de föreslagna problemområdena som är nödvändig.

Naturvårdsverket anser vidare att stor förtjänst borde ligga i att-på nordisk bas och genom samarbete med östersjöstaterna söka få till stånd, en samordnad forskning.

Naturvårdsverket vill understryka att denna forskning och dessa under- sökningar är angelägna men att de måste vägas mot annan angelägen forskning inom miljöområdet, t.ex. den ovannämnda samhällseknomiska forskningen. Resultaten av verksamheten skall vidare bl.a. vara styrande och hjälpande för t. ex. STU:s tekniska forskning och utveckling.

Naturvårdsverket vill understryka vikten av att effekterna från såväl olje- och kemikalieutsläpp som saneringsåtgärderna följs upp ordentligt.

Verket tillstyrker förslaget och förutsätter då att de av kommittén före- slagna medlen tillförs verkets forskningsanslag (anslag H7).

Styrelsen för teknisk utveckling;: STU vitsordar det forskningsbehov som anges under punkt 5.13 och tillstyrker att det föreslagna programmet genomförs. Undersökningsprogrammet bör bedrivas i samråd med den verksamhet som anges under punkterna 5.3 och 5.12. Under punkten Undersökningsprogram vid oljeutsläpp sägs dock att provtagningsmaterial och metoder måste standardiseras och utryckningsberedskap upprätthål- las. Påståendet är inte helt invändningsfritt. Det finns idag ingen metodik för att exakt mäta halten av olja i vatten, organismer eller sediment om oljans exakta sammansättning inte är känd. Följaktligen har analyserna utgått ifrån någon form av standardolja. Om den aktuella oljans samman- sättning har varit en annan har ett systematiskt fel byggts in. Man kan också många gånger fråga sig om det är totalhalten olja eller halterna av de mest toxiska komponenterna i oljan som är de mest intressanta från ekolo- gisk synpunkt.

Statens skeppsprovningsanstalt: Beträffande FoU-program för oljebe- kämpningsteknik påpekar utredningen att det är angeläget att större möj- ligheter skapas till fältmässig utprovning av nya konstruktioner och sy- stern. Det bör emellertid också observeras att mycken tid och pengar ofta kan sparas genom användning; av jämförande modellförsök (även i full skala) under kontrollerade och repeterbara försöksbetingelser med avseen- de på vågor, vind och ström. l skeppsprovningsanstaltens tidigare nämnda nya laboratorium, som är unikt i sitt slag, finns möjligheter till sådana provningar av ”sjövärdighet" hos oljelänsor och upptagningsanordningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs för- slag till undersökningsprogram vid oljeutsläpp och långsiktig forskning av grundläggande karaktär. Forskningen bör även omfatta fågellivet.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är angeläget att den föreslagna provtag- ningen kommer till stånd omedelbart vid en olycka. Utöver det föreslagna

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 157

standardiserade provtagningsprogrammet bör särskilda provtagningar även kunna påfordras till hjälp för den som har ledningsansvaret. Det är viktigt att det alltid finns lämplig personal och utrustning att tillgå för dessa arbeten. Naturvårdsverket bör ges resurser för att arbeta med omedelbara oljeproblem men även med oljeproblem på längre sikt.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Det är också av största betydelse att undersök- nings- och forskningsverksamhet kommer till stånd både vad gäller ome- delbara utsläppseffekter och mera långsiktiga miljöeffekter av såväl ut- släpp som bekämpningsinsatser. Sådana forskningsresultat är av stor bety- delse för den totala samhällsekonomiska bedömningen av de ytterligare insatser och åtgärder som bör göras för att minska utsläppen till Östersjön.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän: Egentligen behövs ingen ytterliga- re forskning på oljans farlighet i miljön. Nuvarande kunskaper är tillräck- liga som grund för målsättningen att olja inte kan tillåtas släppas loss i naturen. Teknik för skydd. bekämpning och sanering måste prioriteras i FoU-sammanhang. Det är för närvarande helt orealistiskt att som föreslås ge marinbiologiska laboratorier områdesansvar för provtagning och ålägga dem att medverka i uppföljningsprogrammet.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Kunskapen om miljöeffekterna efter ut- släpp av olja och kemikalier är mycket otillfredsställande. Den föreslagna långsiktiga forskningen är av väsentlig betydelse för utvärderingen av ett utsläpps effekter med avseende såväl på skador på ekosystemet som på de samhällsekonomiska kostnaderna. Undersökningar i akutskedet är nöd- vändiga för kommande skadereglering och kan även väntas ge den långsik- tiga forskningen ett betydande kunskapstillskott.

Undersökningar av nämnda slag måste utföras av specialister med kun- skap om den miljö. som drabbas. Dessa specialister äger även nödvändiga kunskaper om uppläggning och metodik vid sådana undersökningar. Sta- tens naturvårdsverks uppdrag bör därför när det gäller akutundersökningar begränsas till att i samråd med berörda specialister fastlägga ett rampro- gram. som får modifieras efter omständigheterna på platsen. För att möj- liggöra ett snabbt ingripande måste dock de ekonomiska villkoren vara helt klara innan ett ingripande blir aktuellt. Med tanke på att specialister måste anlitas ter sig övningar enligt programmet mindre meningsfulla.

Förslaget avseende långsiktig forskning tillstyrks.

Landsorganisationen i Sverige: De forskningsinsatser. som föreslås om miljöeffekter. bör även gälla effekter på människor. Dessutom bör arbetar- skyddsstyrelsen på samma sätt som naturvårdsverket utreda de långsiktiga miljöeffekterna i arbetet med oljor och kemikalier (främst saneringsar- bete).

Ny statlig organisation av kust- och sjöfartsverksamheten

Utredningens förslag att tillsätta en organisationskommitté med uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverksamheten har rönt stort intresse hos remissinstanserna. [ stort sett samtliga instanser är positiva till att för- och nackdelarna med en ny organisation utreds.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 158

några instanser har dock synpunkter på i vilken form en dylik utredning bör genomföras.

Rikspolisstyrelsen: Utredningens förslag att tillskapa en ny myndighet ge- nom en sammanslagning av tullverkets kustbevakning och sjöfartsverket tillstyrks. Rikspolisstyrelsen anser att en sådan sammanslagning är ägnad att medföra en bättre samordning av planeringen och ett effektivare utnytt- jande av resurserna vilket bör kunna leda till en bättre tillsyn och övervak- ning av våra kuster och territorialvatten. Räddningsberedskapen vid olje-, kemikalie- och sjöolyckor förbättras. Detta är ur polisiär övervaknings- och bevakningssynpunkt avgörande faktorer för styrelsens ställningsta- gande. Den polisiära övervakningen av våra kuster är på grund av det ringa antalet sjöpolisgrupper beroende av bl.a. kustbevakningen. Kustbevak- ningen biträder med polisiära arbetsuppgifter såsom sjötrafikövervakning. fiskeövervakning. jakttillsyn m.m. Rikspolisstyrelsen. som är represen- terad i sjöövervakningskommittén (SÖK). anser att nu avgivet förslag beträffande omorganisation och åtgärder för att effektivisera bevakningen av våra kuster bör samordnas med behandlingen av det betänkande som sjöövervakningskommittén inom kort kommer att redovisa. lnorn denna kommitté har även behandlats problem rörande ansvarsfördelning mellan tull och polis av polisiära arbetsuppgifter till sjöss liksom befogenhetsfrå- gor. utbildning m.m.

Likaledes synes redovisningen av oljeskyddsutredningens utrednings- uppdrag avvaktas.

Utredningens förslag om tillsättande av en organisationskommitté med uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverk- samhet tillstyrkes.

Chefen för marinen: Chefen för marinen har viaÖverbefälhavaren till Chefen för Kommunikationsdepartementct yttrat sig över Sjöfartsverkets förslag till ny organisation för verket (Fst OpL l979-0l-31. ()rg. 302). Härvid framfördes bl. a. följande

”Från försvarsmaktens synpunkt är det angeläget att vid samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter samverkan på regional nivå — aktuell i föreliggande förslag till ny organisation för sjöfartsverket underlättas genom

att de militära regionala cheferna har en. i undantagsfall två till tre. motsvarande regionala chefer ur annan totalförsvarsmyndighet att samver- ka med

att gränserna för totalförsvarsmyndighetens regionala områden så långt möjligt överensstämmer med motsvarande militära områdesgränser samt

att totalförsvarsmyndighetens regionala organisation ges en sådan upp- byggnad att samverkan med försvarsmakten på regional nivå kan etable- ras.

Sjöfartsverkets nuvarande regionala organisation. med fem lotsdistrikt och sju sjöfartsinspektionsdistrikt. har en sådan uppbyggnad att dessa samverkanskrav i allt väsentligt kan uppfyllas. Sett från denna synpunkt hade det varit fördelaktigt om den från effektivitetssynpunkt nödvändiga omorganisationen av sjöfartsverkets regionala och lokala organisation skett med utgångspunkt från den nuvarande organisationen och med ett bibehållande av lotsdistrikten dvs. en central — regional — och lokal nivå. Chefen för marinen har emellertid förståelse för att man — icke minst av ekonomiska skäl strävar efter att ersätta de nuvarande tre nivåerna med

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 159

två. en central och en lokal. vilket enligt utredningen är nödvändigt efter- som sjöfartsverkets verksamhet icke är av så stor omfattning och icke av sådan art att tre särskilda nivåer central regional och lokal nivå anses erforderliga."

Läget förändras emellertid väsentligt därest man — som MlST-utred- ningen nu föreslår slår samman tullens kustbevakning med sjöfartsver- . kets blivande regionala/lokala enheter till en ny organisation med fyra starka regionala samt därunder lydande lokala organisationer. Andra totala resurser än de som skulle bli en följd av sjöfartsverkets interna organisa— tionsutredning skulle möjliggöra skapandet av en organisation med såväl central. regional som lokal nivå. Detta skulle väsentligt underlätta den samverkan inom totalförsvaret som skall eftersträvas. Chefen för marinen är därför positiv till utredningens förslag till en dylik sammanslagning vilken bl.a. innebär att de s. k. farledsområdena tillsammans med nuvaran- de kustbevaknings- och sjöfartsinspektionsområden skall ingå i den nya lokala organisationen.

—— Utredningen har föreslagit att organisationsfrågorna skall utredas av en särskild tillsatt organisationskommitté. Chefen för marinen delar denna uppfattning och anser att frågan om antalet lokala områden samt deras geografiska utsträckning särskilt måste beaktas av kommittén för att underlätta den inledningsvis nämnda samverkan mellan olika totalför- svarsmyndigheter. Det måste undvikas att som fallet blev i sjöfartsver- kets organisationsförslag försvarsmaktens regionala chefer t.ex. inom östra militärområdet måste samverka med inte mindre än fem av sjöfarts- verkets regionala/lokala chefer.

Utredningen har icke helt naturligt på den korta utredningstiden hunnit med att penetrera vilka ekonomiska besparingar som eventuellt kan göras vid en sammanslagning av tullens kustbevakning med sjöfartsverkets operativa delar. lcke heller har kunnat redovisats vilka effektivitetsökning- ar som kan erhållas. När det gäller t. ex. den lokala organisationen. dvs. en sammanslagning av farleds- och kustbevakningsområdena anges endast att en samordning "torde vara möjlig med en ökad effektivitet som följd". (Sid. 90). Chefen för marinen föreslår därför att hithörande frågor beaktas i direktiven till den föreslagna organisationskommittén liksom även i direk- tiven till den särskilda utredaren som skall tillsättas för att göra den helhetsbedömning av bemanningen längs våra kuster som föreslås (sid. 95). En dylik ekonomisk analys torde vara samhällsekonomiskt nödvändig innan beslutsfattning om organisationsändringar företas.

Det fortsatta organisationsarbetet bör ske i nära samverkan med Chefen för marinen icke minst beroende på den stora personalstyrka från marinen som i fred tjänstgör vid sjöfartsverket samt det förhållande att den eventu- ellt kommande nya organisationenunder krigsförhållanden till största del torde komma att ingå i marinens krigsorganisation.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket. delar utredarens uppfattning att det finns anledning att närmare pröva en organisatorisk samordning av föreslagen art. Något egentligt underlag som närmare klargör de fördelar som torde stå att vinna eller hur en sådan organisation bör utformas har emellertid inte redovisats av utredningen. varför det enligt sjöfartsverkets mening är för tidigt att avgöra om den principskiss som en arbetsgrupp inom utred- ningen redovisat kan läggas till grund för en sådan organisation. Den kommitté som föreslås bör självfallet vara fri att lägga fram den organisa- tionslösning som mot bakgrund av utredningsarbetet framstår som mest

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 160

ändamålsenlig. Kommittén bör därvid också redovisa hur marinens re- surser bäst kan utnyttjas i detta sammanhang.

I detta sammahang bör erinras om det organisationsförslag som sjöfarts- verket hösten 1978 överlämnade till regeringen. Detta förslag, som grundas på en ingående analys av sjöfartsverkets egen verksamhet. bör tillsam- mans med de nya överväganden som föranleds av det av MlST-utredning- en framlagda förslaget vara en lämplig utgångspunkt för kommitténs arbe- te. Även i en sammanslagen organisation blir sjöfartsverkets nuvarande verksamhetsgrenar av stor och i. vissa fall även dimensionerande betydel- se. Sjöfartsverket vill understryka angelägenheten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och snabbt resulterar i ett principbeslut. Den av verket förordade uppläggningen bör bidra till detta. '

[ avvaktan på ett principbeslut bör. som även utredningsmannen påpe- kar. de förslag till förändringar i sjöfartsverkets organisation som förelig- ger och inte hindrar eller i övrigt påverkar den diskuterade sammanslag- ningen kunna genomföras. I enlighet härmed pågår redan inom verket en vidareutveckling av vissa av de av verket framlagda förslagen i fråga om den lokala organisationen. En försöksverksamhet med delegering av vissa EA-frågor pågår inom ett av de nuvarande lotsdistrikten. Denna planeras inom kort att utvidgas till att avse även vissa planerings- och ledningsfunk- tioner.

De förslag i övrigt av organisatorisk art som utredaren för fram under avsnitten 6.2. 6.3 och 6.4 rörande länsstyrelsens roll. samarbetsorgan samt bemanning längs våra kuster kan enligt sjöfartsverkets mening inte enbart bedömas var för sig utan bör ingå i de samlade organisatoriska övervägan- den som utredarens förslag till. en ny kust- och sjöfartsmyndighet kan föranleda.

Statskontoret: Statskontoret stöder principförslaget och ansluter sig till det systemorienterade synsätt som utgör motiv för sammanslagningen. De berörda myndigheterna arbetar båda med sjötransportfrågor där sjöfarts- verket har att göra en avvägning mellan framkomlighet och säkerhet och kustbevakningen att svara för åtgärder när olyckor trots allt inträffar.

Sjöfartsverket gjorde i samarbete med statskontoret en översyn av sjö- fartsverkets organisation, vars resultat lades fram i en rapport från sjö- fartsverket 1978-07-29.

I samrådsyttrande (l978-10-04) över förslaget förordade statskontoret det organisationsalternativ som sjöfartsverket självt föreslog vilket bl. a. innebar att den lokala organisationen direkt underställdes den centrala. ] utredningsrapporten belystes emellertid också ett organisationsalternativ där sjöfartsverket hade en regional indelning. m.a.o. en organisatorisk nivå mellan den centrala organisationen och de lokala enheterna.

Kommittén visar att det med nuvarande två organisationer brister i samordningen mellan förebyggande samt avhjälpande och eftervårdande åtgärder. Ett organisatoriskt samgående skulle möjliggöra att planering och prioritering av hela verksamheten sker i ett sammanhang. Kommitténs förslag innebär att en långt större betydelse läggs vid miljösäkerhetsaspek- terna i de båda organisationernas verksamhet. Mot bakgrund av de ökande riskerna för miljön och de stora samhällskostnader som står på spel anser statskontoret det motiverat att man vidtar de föreslagna organisatoriska anpassningarna.

Statskontoret vill även understryka de fördelar som en sammanslagen organisation skulle ge som inte främst motiveras av hänsyn till miljön. En

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 161

integrerad kust- och sjöfartsmyndighet innebär stora möjligheter till effek- tivitetsvinster bl. a. genom gemensamt resursutnyttjande. Därigenom skul- le en mera effektiv övervakning av farlederna kunna ske vad avser trafiken och säkerhetssamordningarna och genom att man får ett förbättrat under- lag för fartygsinspektion. Även på sjöräddningsområdet skapas inom en gemensam organisation sannolikt bättre förutsättningar för planering och ledning.

Statskontoret ansluter sig till kommitténs uppfattning att en särskild kommitté tillsätts med uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust-och sjöfartsverksamhet.

Om kustbevakningens resurser tillförs den nya organisationen kommer den regionala verksamheten få en omfattning som motiverar en regional organisationsnivå. I en sammanslagen organisation skulle personalen till övervägande del verka inom operativa funktioner till sjöss och utmed kusterna. Kommittén bör särskilt överväga hur den nya organisationens centrala enhet kan ges i huvudsak policyskapande och övergripande plane- ringsuppgifter. medan det operativa arbetet planeras och leds på regional nivå. Kommittén bör också särskilt redovisa möjliga rationaliseringsvins- ter av att de två organisationerna förs samman.

Riksrevisionsverket: Den nuvarande organisationen inom ifrågavarande område är splittrad. Åtskilliga myndigheter och andra organ är engagerade i olika uppgifter som avser tillsyn. övervakning eller räddningstjänst. RRV anser därför. liksom kommittén. att en översyn av denna organisation kan behövas i syfte att uppnå ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Det material som kommittén redovisat ger dock enligt RRVs mening inte underlag för ett slutligt ställningstagande. RRV anser att frågan bör utredas mera allsidigt och att härvid konsekvenserna av och kostnaderna för olika alternativ bör belysas. RRV förutsätter att en sådan utredning samordnas med det arbete som nu bedrivs av sjöövervakningskommitten och olje- skyddsutredningen.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket har i sitt yttrande 1979-02-15 om sjöfartsverkets organisation föreslagit att ställning till sjöfartsverkets orga— nisation tas i anslutning till MIST-kommitténs förslag.

Naturvårdsverket tillstyrker förslaget att en ny sjöfartsmyndighet bildas genom sammanslagning av tullverkets kustbevakningsdel med sjöfartsver— ket. Härigenom skapas bättre förutsättningar för ett samlat statligt ageran- de för att bekämpa utsläpp av olja och/eller kemikalier till sjöss och inom det strandnära området. Verket har tidigare behandlat den nya organisatio- nens uppgifter. Verket utgår ifrån att den nya organisationen kommer att nära samverka med tullverket och att organisationen i erforderlig utsträck- ning kan utnyttja tullverkets informationer om hälso- och miljöfarliga amnen.

Generaltullstyrelsen: Ett stort antal myndigheter och organ är direkt eller indirekt engagerade i olika tillsyns-. övervaknings- och räddningstjänst- uppgifter såväl längs våra kuster som till havs även långt utanför svenskt territorialhav. lfrågavarande uppgifter faller dessutom inom ansvarsområ- det för tlera olika departement. Verksamheten till sjöss utmed den svenska kusten företer sålunda en splittrad bild när det gäller såväl departementens och myndigheternas ansvarsområden som utnyttjandet av till buds stående resurser. Bilden kompliceras ytterligare av att många verksamhetsgrenar

ll Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 162

är förknippade med skilda internationella engagemang inom ramen för ett stort antal regionala och världsomspännande konventioner och avtal. nå- got som medför en avsevärd belastning på berörda departement och myn- digheter.

I sin strävan att på bästa sätt svara mot ständigt ökade krav på effektivi- tet ställer inom sjöövervakningsområdet ansvariga myndigheter anspråk på bättre resurser. utnyttjande av ny kostnadskrävande teknik och ökad satsning på forskning och utveckling inom respektive ansvarsområde.

Mot bakgrund av den påtalade splittringen medför denna utveckling avsevärda prioriteringssvårigheter på såväl departements- som myndig- hetsnivå. Detta accentueras ytterligare i rådande statsl'rnansiella läge med krav på stor återhållsamhet inom den offenliga sektorn. Det framstår därför alltmer angeläget att försöka åstadkomma en samlad lösning av sjöövervakningsfrågorna syftande till bättre effektivitet genom optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. Styrelsen anser därför att starka skäl talar för utredningens uppfattning att behov föreligger av en ny civil sjö— övervakningsmyndighet med tillgång till erforderliga resurser och med samlat ansvar för alla sjöövervaknirrgsfrågor.

Styrelsen har förståelse föratt föreliggande betänkande på grund av den korta utredningstid. som stått till förfogande. i vissa avseenden saknar önskvärt djup i genomlysningen av konsekvenserna av föreslagna åtgärder inom bl.a. tullverkets arbetsområde. Den av utredningen tillsatta arbets- gruppen har sålunda endast ytligt kunnat beröra följderna av sitt förslag för den egentliga tullverksarnheten. Förslaget till organisationsförändring har härigenom fått en av miljöaspekterna dominerad slagsida. Det torde här- igenom inte ge statsmakterna tillräckligt underlag för beslut i frågan om organisationen av den civila övervakningen och räddningstjänsten till sjöss och i kustområdena.

Enligt utredningens förslag skall det fortsatta utredningsarbetet ske i en organisationskommitté med utgångspunkt från det av arbetsgruppen i bila- gan 9 till betänkandet presenterade materialet. Arbetsgruppen har emeller- tid ett llertal gånger påtalat i sin rapport att gruppens arbete utgör en analys av principiell och översiktlig karaktär. Med hänvisning härtill samt med hänsyn till vad ovan anförts anser styrelsen det olämpligt att redan på detta stadium tillsätta en organisationskommitté. Frågan om organisatio- nen av kust- och sjöfartsverksamheten bör dessförinnan utredas mera allsidigt. Konsekvenserna för berörda myndigheters Organisation och möj- ligheter att lösa sina huvuduppgifter bör härvid analyseras. Likaså bör en utvärdering ske från total samhällsnyttosynpunkt. däri inbegripet de kost- nadsmässiga följderna.

— —. 1 det följande pekas emellertid på några problem som en utbryt— ning av kustbevakningen medför.

Tullverkets nuvarande organisation bygger i inte obetydlig omfattning på en hög grad av samverkan mellan de olika bevakningsgrenarna. Detta gäller såväl vid vissa arbetsuppgifters genomförande som samutnyttjande av lokaler. service vad gäller sambandsrnedel. fartyg och fordon.

Åtta av tullverkets femton sambandscentraler bemannas idag med kust- bevakningspersonal men utnyttjas för såväl kustbevakningens som di- striktsbevakningens verksamhet. Frågan om hur tullverkets sambandsme- del skall ordnas vid ett särskiljande av kustbevakningen fordrar därför närmare övervägande.

Även om kustbevakningspersonalen numera inte utnyttjas för tullupp— gifter i samma utsträckning som före år l974 ingår den dock som en icke

Prop. 1980/81: ”9 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 163

obetydlig resurs i tullkontrollsystemet. En utbrytning av kustbevakningen från tullverket torde därför aktualisera en viss ökning av distriktsbevak- ningspersonalen. Dessutom kan distriktsbevakningen behöva tillföras någ- ra mindre båtar på en del platser för att kunna utföra rutinmässiga tullkon- trolluppgifter. som nu åvilar kustbevakningen i och i närheten av vissa hamnar.

Förslaget om en från tullverket fristående kustbevakningsorganisation bygger på att nuvarande målsättning och ambitionsnivå för kustbevakning- ens insatser ifråga om olika tulluppgifter skall behållas. Detta förutsätter att kustbevakningspersonalen i en ny organisation får ha kvar sina befo- genheter att vidta tullkontrollåtgärder och att ingripa med tvångsåtgärder vid brott mot smuggellagstiftning och annan tullagstiftning. Dessa befogen— heter ställer med hänsyn till rättssäkerheten krav på att kustbevaknings— personalen även fortsättningsvis erhåller en grundlig utbildning inom detta område. Enligt styrelsens erfarenheter är personalutbildningsfrågorna av utomordentlig betydelse för en myndighets möjligheter att fungera. lnom tullverket finns en av styrelsen administrerad mångsidig och djupgående utbildningsverksamhet för tullpersonal. Utbildningsfrågan har emellertid inte belysts av utredningen och måste därför övervägas närmare.

En utbrytning av kustbevakningen från tullverket får av redan anförda skäl sådana återverkningar att de aktualiserar en översyn av verkets orga- nisation. Vidare behövs en analys av hur samordningsfrågorna mellan tullverket och en ny sjöövervakningsorganisation skall lösas. Inte minst viktigt härvidlag är både av sakliga och ekonomiska skäl att en fortsatt samverkan på tullbevakningsområdet kan tryggas.

Sammanfattningsvis ger MlS'fs betänkande enlig styrelsens uppfattning inte ett tillräckligt underlag för beslut om tillsättande av en organisations- kommitté. Alltför många och i sammanhanget betydelsefulla delproblem kvarstår olösta. Som framhållits tidigare bör därför frågan utredas mera allsidigt.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: ÖEF finner det f. n. omöjligt att ta ställning till detta förslag m.h.t. andra pågående utredningar som berör kust- och sjöfartsverksamheten såsom bl.a. sjöövervakningskommittén (H 1977: 05). En regional indelning av kust- och sjöfartsverksamheten som har god överensstämmelse med rådande regionala indelning av totalförsvaret är emellertid av stort värde för beredskapsverksamheten.

Statens planverk: Planverket finner det riktigt att vissa enheter av sjöfarts— verket som arbetar med förebyggande av olyckor i sjöfarten. kontroll av fartyg och kust. räddningstjänst. organiseras tillsammans med kustbevak- ningen under en smidig. central förvaltning.

Enligt planverket bör resultaten avvaktas från andra utredningsuppdrag. som kan komma att påverka de förslag, som läggs fram rörande organisa- tionsfrågorna.

En utredning om huvudmannaskapet för räddningstjänsten. tilläggsdi- rektiv 1979: 57, har påbörjats. då det enligt civilutskottet visat sig att svårigheter kan uppstå beträffande samarbetet mellan olika huvudmän inom räddningstjänsten. De stora frågorna i sistnämnda utredning är om brandväsendet skall förstatligas och behandlingen av sanering av olja i gränszonen land-sjö. Eventuellt kan resultatet av huvudmannautrcdningen och 1978 års försvarskommittés arbete påverka den skisserade omorgani- sationen av sjöfartsverket och kustbevakningen.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 164

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Delegationen som inte är beredd att yttra sig över betänkandet i denna del anser att statsmakten bör avvakta förslag från 1977 års oljeskyddskommitté och Sjöövervakningskommittén innan ställning tas i organisationsfrågan.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen finner förslaget att överföra kustbevakningen från tullverket till sjöfartsverket mycket intressant. Av utredningen framgår att kustbevakningens funktionella samband med tull- verket numera inte är starkare än att kustbevakningens tjänster åt tullver- ket utan större nackdelar borde kunna utföras även inom ramen för en annan organisation. En sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevak- ningen skulle innebära ett effektivare resursutnyttjande med bättre tillsyn av farledsanordningar. intensifierad besiktningsverksamhet. samordnade insatser vid olje- och andra katastrofsituationer samt en ökad satsning på forskning och utveckling. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget och anser liksom kommittén att regionerna bör få en stark ställning i den nya organi- sationen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: En särskild utredning om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss sker f.n. genom sjöövervakningskommittén. För att en helhetssyn skall kunna anläggas i organisationsfrågan bör överväganden angående utrednings- mannens förslag i första hand ske inom'sjöövervakningskommittén.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Med hänsyn till Gotlands centrala läge i Östersjön och med en förväntad. ökning av samarbetet mellan (Östersjölän- derna bör en avsevärd förstärkning ske av de på Gotland nu tillgängliga resurserna.

Den organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten bör anpassas till de materiella resurserna. I analogi med vad som ovan anförts under avsnitt 5.3 bör därför väljas sådan organisatorisk nivå som motsvarar vad som i utredningen klassificeras som den ”regionala nivån".

Länsstyrelsen i Blekinge län: -— —. Beträffande den del av förslaget som omfattar huvudorterna är motiveringarna inte särskilt välunderbyggda. Som exempel motiveras förslaget att Malmö skall utgöra huvudort i södra regionen med rådande trafiksituation i Öresund. Södra regionen omfattar kusten mellan Laholmsbukten och Västervik. vilket område geografiskt sammanfaller med södra militärområdet.

Länsstyrelsen tillstyrker i princip utredningens förslag till organisation och regionindelning av kusten. Däremot avvisar länsstyrelsen utredning- ens förslag i den del det avser huvudort i södra regionen.

Som huvudort i den södra regionen anser länsstyrelsen i stället att Karlskrona har de bästa förutsättningarna.

Mot bakgrund av de sakskäl som anförts anser länsstyrelsen samman- fattningsvis att en förutsättning för att den planerade organisationen skall bli framgångsrik är att huvudorten för dess södra verksamhetsområde lokaliseras till Karlskrona.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I likhet med utredaren anser länsstyrelsen att resurserna inom sjöfartsverket och kustbevakningen samordnas. För att fördelarna med trafikövervakningens möjligheter till snabbare larm vid

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l65

ctt utsläpp skall utnyttjas optimalt krävs regionalt välutrustade enheter med en god kunskap om de regionala problemen. Länsstyrelsen anser att den regionala indelningen med fyra regioner bäst tillgodoser möjligheterna till snabba ingripanden med god regional kunskap. Mot denna regionin- delning pä sjösidan bör en motsvarande regional indelning av planläggande länsstyrelser svara. På det sättet kan samverkan lättare ordnas som kom- mer ledningsorganisationen till del vid eventuell olycka. De regionala förråd av materiel som Statens Brandnämnd skall utforma måste även ingå som en del i denna regionala planläggning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget att tillskapa starka regionala organ på detta område stämmer väl överens med den uppfattning länsstyrelsen redovisade i sitt yttrande till regeringen den 12 februari l979 över sjöfartsverkets förslag till ny organisation för sjöfartsverket (l l.8()- 4879-78). Tyngdpunkten i verksamheten bör läggas på regional nivå. huvudenheten bör förläggas till Göteborg. som har goda lokaliserings- betingelser. Ett av verkets regionkontor kommer att förläggas här och vidare finns betydande FoU-resurser. Chalmers och Universitetet har en rad institutioner som är specialinriktade på detta område. Vidare finns Statens Skeppsprovningsanstalt samt Svenska Varvs AB:s utvecklingsre- surser. Den nyinrättade statliga havsresursdelegationen har lokaliserats till Göteborg. Dessutom verkar Göteborgsdelcgationen för ett Havstekniskt institut till Göteborg.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Starka skäl talar för att sjöfartsverkets och kustbevakningens resurser slås samman. Länsstyrelsen tillstyrker försla- get om att en organisationskommitté tillsätts för att utreda förutsättningar— na för detta. För Vänern gäller ju särskilda förhållanden. Vänerns seglationsstyrelse fyller här sjöfartsverkets funktioner i aktuella hänseen- den. Det är naturligt och viktigt att kustbevakningens förhoppningsvis ökande resurser på Vänern och seglationsstyrelscns samordnas. Initiativ i den riktningen har redan tagits.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen konstaterar att en mycket stor del av kustbevakningens arbetsuppgifter har nära anknytning till sjö- fartsverkets verksamhet. Vissa arbetsuppgifter och då närmast smugg- lingsbekämpning och kontroll av in- och utförsel kommer dock även i tonsättningen att ha enbart anknytning till generaltullstyrelsens verksam- het. Och viss personal torde även i fortsättningen tillhöra tullverket. Den- na splittring kan innebära betydande olägenheter inom tullsidan. Länssty- relsen förutsätter att organisationskommitténs uppdrag skall avse förslag till organisation vilket förslag i sedvanlig ordning blir föremål för remissbe- handling förc slutligt beslut. Med den förutsättningen tillstyrkes förslaget.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: —. Länsstyrelsen tinner för sin del naturligt att kustbevakningens och sjöfartsverkets verksamhet sampla- neras i avseenden som rör miljösäkra transporter. 'l'ulldirektionen i Sunds- vall framhåller attlbehovet att bevaka smugglingen till havs inte får tonas ned till följd av nya prioriteringar. Direktionen nämner Sundsvall eller Umeå som tänkbara huvudortcr i den norra operativa regionen efter den omorganisation som eventuellt kan följa. [ vart fall med utgångspunkt från kustbevakningens tillsynsuppgift i miljövårdshänseende anser länsstyrel- sen att Sundsvall är den naturliga huvudorten även i fortsättningen. lnte

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 166

minst vad gäller trafikinformation torde Sundsvall ha strategiskt läge för norrlandstraliken.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen vill framhålla nödvändig- heten av en klar kompetens— och ansvarsfördelning i de frågor som utred- ningen behandlar. Tanken på en sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket är väl värd att prövas och bör också genomföras om detta anses ge bästa resultat.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det framlagda förslaget om sammanfö- rande av sjöfartsverket och kustbevakningen till en ny myndighet finner länsstyrelsen intressant och angeläget att närmare utreda. Med hänsyn till de frågor som utredningen haft att behandla bör ett sådant sammanförande vara till fördel. De eventuella nackdelar som kan finnas bör dock närmare klarläggas innan ställning tas till en sådan organisationsändring. Länssty- relsen tillstyrker att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

Sjöövervakningskommittén: SÖK anser att det skulle vara bra om man kunde få till stånd en sammanslagning av sjöfartsverket och tullverkets kustbevakning. -

— - —. Om man bildar en ny myndighet på det sätt som MlST har föreslagit återstår att hitta former för samverkan mellan den nya myndig- heten å ena, och. i första hand. polisen och marinen å andra sidan. SÖK försöker hitta lösningar som kan tillämpas både under nuvarande organisa- toriska förhållanden och under de som uppkommer om MlST:s förslag genomförs. Om man slår samman sjöfartsverket och tullverkets kustbe- vakning till en ny myndighet så _skulle alltså våra samordningsmodeller kunna användas för att få till stånd en bättre samordning mellan den nya myndigheten och de andra myndigheterna.

Räddningstjänstkommittén: Förslaget föregriper de slutsatser när det gäller huvudmannaskapet och samordningen av olika organs arbete som kan bli resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete.

Göteborgs kommun: Tanken med en samlad statlig organisation för den statliga kust- och sjöfartsverksamheten är tilltalande. Möjligheterna till rationellt utnyttjande och tillvaratagande av de totala resurserna bör vara betydligt bättre i en sådan organisation än i den nuvarande. Erfarenheterna från de slagkraftiga Coast Guard organisationerna i USA och Canada pekar på detta.

Möjligheterna till effektiv fysisk kontroll av att fartyg uppfyller fast- ställda krav ifråga om teknisk standard. bemanning och besättningens kvalifikationer är för närvarande begränsad. En sådan kontroll av miss- tänkta fartyg genomförd innan fartyg tillåts löpa in på svenskt vatten skulle kunna verksamt bidraga till utgallring av fartyg av otillfredsställande stan- dard. Den föreslagna nya kust- och sjöfartsorganisationen skulle lämpa sig väl för detta slag av uppgifter.

Det är angeläget att den operativa ledningen för kust- och sjöfartsverk- samheten decentraliseras till den regionala nivå som utredningen föreslår och att ledningen i Göteborg förstärks. För att erfarenheterna av sjöfarts- verksamheten i Göteborg på ett effektivt sätt skall kunna utnyttjas bör en representant för sjöfarten i Göteborg ingå i den föreslagna organisations- kommittén.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 167

Stockholms läns landsting: — — - tillstyrker förslaget, som torde underlätta effektivare sjöövervakning, farledstillsyn och insatser vid miljöolyckor.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR anser det ytterst väsentligt att alla tillgängliga resurser samordnas på ett rationellt och på ett för samhälls- nyttan så ekonomiskt sätt som möjligt.

-- -. Utredningens förslag till ny statlig organisation av kust- och sjöfartsverksamhet enbart en samordning av sjöfartsverkets och kustbe- vakningens resurser bedömer SACO/SR som direkt olämplig. En ny organisation bör utformas som en "paraplyorganisation" där alla berörda instansers resurser (sjöräddning, kust- och havsövervakning, oljesanering. sjöpolis. farledsövervakning. lotsning och naturvård m. m.) samordnas och leds av regionala centraler vars ansvarsområde bör överensstämma med militärområdesindelningen.

De senaste oljekatastroferna visar med önskvärd tydlighet att ledningen av tillgängliga resurser lämnar mycket övrigt att önska. Som exempel kan nämnas att en betydande del av oljesaneringen i Stockholms skärgård genomförts med marinens resurser trots att marinen inte över huvud taget har sådana uppgifter sig ålagda. Det ter sig naturligt att även de resurser som finns tillgängliga inom försvaret involveras när beredskapsplaner för oljesanering etc. upprättas. Oljekatastrofcn i Stockholms skärgård visar också att arbetet hade kunnat bedrivas mycket effektivare om kustbevak- ningens. marinens och televerkets sambands- och ledningsresurser varit samordnade.

Svenska hamnförbundct: Förbundet tillstyrker att för den komplexa frågan om en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverksamheten tillsätts en särskild organisationskommitté. Det av sjöfartsverket för en tid sedan framlagda _- remissbehandlade förslaget om omorganisation av verket får prövas med nya utgångspunkter. ln i bilden kommer den fortfarande aktuella frågan om formen för bemanningen militär eller civil av isbrytnings- och sjömätningsfartygen.

De svenska hamnarna är i hög grad berörda av det sätt på vilket organi- sationsfrågorna blir lösta; det gäller såväl servicenivå och kostnader som avgiftsuttag. Hämnarna känner ett starkt ansvar både mot trafikanterna och kommunmedlemmarna för att sjösäkerheten hålls på en hög nivå. Det gäller att i konkurrens med andra överordnade samhällsekonomiska mål avväga resurserna så att de ger största effekt. Hamnförbundet har pekat på olika besparingsmöjligheter vid samverkan mellan den statliga farledstjänsten och hamnarna. På regeringens uppdrag har dessa närmare övervägts av en arbetsgrupp med representanter för sjöfartsverket och hamnförbundet. Det ter sig befogat att föra arbetet vidare i ett större sammanhang. Hamnförbundet förutsätter att förbundet blir representerat i organisationskommittén.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen. som finner att skäl talar för och emot en sådan omorganisation. tillstyrker att det tillsätts en kommitté med uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverk- samheten. Ett av målen för uppdraget bör vara att utforma en organisation som blir flexibel och slagkraftig även då det gäller att förebygga miljökata- strofer. Härför krävs en breddning av den lokala och regionala verksamhe- ten. så att samarbetet med det kommunala miljöskyddsarbetet kan främjas och sambruket av olika miljöskyddsresurser kan underlättas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 168

Svenska fartygsbefälsföreningen: Förslaget tillstyrks.

Föreningen förutsätts bli representerad i den kommande organisations- kommittén.

SFBF får för egen del ifrågasätta det rimliga i att verken för sin verksam- het skall utgå från principen med full kostnadstäckning.

Sveriges industriförbund: Förbundet är positivt till tanken på en samlad statlig organisation för kust- och sjöfartsverksamheten. Möjligheterna till ett operativt samlat ansvar och därmed bättre utnyttjande och tillvarata- gande av de totala resurserna synes vara uppenbara.

Sveriges redareförening: Föreningen finner det mycket angeläget att en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverksamheten införes så snart som möjligt och tillstyrker utredarens förslag. Vidare förutsättes att föreningen blir representerad i utredningen.

Sveriges varvsindustriförening: Vi tillstyrker att Sjöfartsverket och Kustbe- vakningen förs samman i en organisation, vilket bör leda till ett effektivare utnyttjande av resurser och bättre samordning vid katastrofsituation. Sam- ordningen bör kunna medföra besparingar.

Tjänstemännens centralorganisation: föreslår TCO att en särskild organisationsutredning tillsätts och att i denna får ingå fackliga represen- tanter för berörda intressen. Utredningens förslag att en organisations- kommitte' skall ges i uppdrag att utforma en ny statlig organisation för kust- och sjöfartsverksamhet i enlighet med i utredningen föreslagen princip- lösning avvisas således.

Länsstyrelsens roll

Remissinstanserna lämnar många och delvis skiljaktiga synpunkter på utredningens förslag angående länsstyrelsernas roll vid större bekämp- ningsorganisationer.

Rikspolisstyrelsen: Länsstyrelsens roll vid större bekämpningsaktioner är för närvarande oklar. lngripande kan ske endast under vissa förutsättning- ar. Till sjöss har kustbevakningen det riksomfattande bekämpningsan- svaret medan berörd kommun har det direkta ansvaret till lands. Styrelsen är av den uppfattningen att länsstyrelsen som i andra fall har ett samlat regionalt ansvar bör ha möjlighet att ingripa vid större olyckor till sjöss även i samband med olje- och kemikalieutsläpp. Denna fråga torde emel- lertid behandlas i utredningen om huvudmannaskapet för räddningstjäns- ten till land.

Statskontoret: — —. Även samarbetet regionalt mellan berörda myndig- heter bör kunna klaras inom ramen för det samarbete som redan åligger myndigheterna. Miljövårdsaspckterna i själva bekämpningsarbetet får anses tryggade genom att. som kommittén föreslår. länsstyrelserna får anvisningsrätt gentemot kustbevakningen på planeringsstadiet. Statskon- toret stöder detta förslag. men avstyrker inrättande av särskilda regionala samarbetsorgan.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 169

Statens naturvårdsverk: — — —. En del av oklarheterna när det gäller länsstyrelsens och kommunernas roller försvinner om naturvårdsverkets förslag till ansvarsfördelning genomförs. Verket anser för sin del att kom- munerna själva bör ha ledningsansvaret för bekämpning till land av mindre utsläpp. För större utsläpp bör den föreslagna sjöfartsmyndighet-en ha ansvaret även på land.

Naturvårdsverket har svårt att bedöma om det behövs någon ytterligare samordning av bekämpningsoperationer genom något överordnat organ med den ansvarsfördelning som verket föreslagit. Skulle en sådan ytterli- gare samordning anses erforderlig har länsstyrelsen genom sitt ansvar för civilförsvar. räddningstjänst och naturvård en naturlig roll. Länsstyrelsen är dock liksom naturvårdsverket inte uppbyggd för operativa uppgifter av detta slag.

Verket anser därför att länsstyrelsen. liksom naturvårdsverket. främst bör koncentrera sina insatser till förberedelserna för att kunna bekämpa utsläpp av olja och kemikalier (utredning. planering. rådgivning. informa- tion. utbildning). I första hand är det självfallet en uppgift för den direkt ansvariga myndigheten att svara för planeringen.

Generaltullstyrelsen: Styrelsen finner det olämpligt att länsstyrelsen ges rätt att ingripa med anvisningar då det gäller bekämpningen till sjöss. ] ett akut bekämpningsskede är det mest rationellt om en enda myndighet har det odelade ansvaret för bekämpningsaktionerna. Styrelsen kan dessutom förutse vissa problem i sådana fall då flera länsstyrelser är inblandade i en bekämpningsoperation. ] stället för att underlätta kan en inskriven anvis- ningsrätt av angivet slag försvåra samarbetet genom att ansvarsfördelning- en härigenom blir diffus.

I detta sammanhang vill styrelsen hänvisa till vad föredragande departe- mentschefen anförde i räddningstjänstpropositionen ( Prop. 1973: 185 sid. 153) då räddningstjänstutredningens förslag om att tullverkets kustbevak- ning skulle ha hand om bekämpningen av olja till sjöss och i kustvattnen behandlades. Föredragande framförde sålunda bl. a. följande.

"Remissinstanserna tillstyrker nästan genomgående förslaget. En in— vändning som gjorts kommer från några remissinstanser som menar att länsstyrelserna i kustlänen bör leda bekämpningen eller kunna påverka ledningen. Denna uppfattning bygger på att miljöintressena skulle bli bätt- re tillgodosedda med en sådan ordning. Jag kan inte dela denna uppfattning och beaktar därvid bl.a. att tullverket självfallet skall samråda med läns- styrelsen och även med central expertis när miljövärden står på spel. Härtill kommer att den föreslagna ordningen skulle innebära en olycklig splittring av organisationen.

Jag finner mot denna bakgrund ingen anledning frångå utredningens förslag vilket alltså innebär att tullverket skall fullfölja den uppgift det fick år 1970.

Det innebär att vid större bekämpningsaktioner. som kräver insatser av också andra myndigheters resurser. tullverket skall samordna dessa och leda insatsen i dess helhet."

Såvitt styrelsen känner till har det ej under de tio år kustbevakningen i realiteten haft ansvaret för oljebekämpningen till sjöss förekommit något fall där av länsstyrelsen framförda synpunkter för tillgodoseende av mil- jöintressena inte beaktats av kustbevakningen.

Sett från styrelsens utgångspunkt skulle stora fördelar ur samverkans- och samordningssynpunkt kunna vinnas om ledningsansvaret för be-

Prop. l980/8l: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 170

kämpningsoperationer till lands hade ålagts någon myndighet med samma geografiska ansvarsområde som kustbevakningens regioner.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: ÖEF har ingen erinran i sak mot kommitténs förslag om ett utökat lednings- och samordningsansvar för länsstyrelserna avseende åtgärder vid olje- och kemikalieutsläpp vid kus- terna och de större sjöarna. Det bör dock observeras att det ansvar för katastrofberedskapen som idag åligger länsstyrelserna ofta har ålagts för- svarsenheterna utan att särskilda resurser avdelats för detta ändamål. Vid ett utökat ansvar för berörda länsstyrelser kan tillkommande uppgifter också komma att åläggas försvarsenheterna. ÖEF vill vid en sådan lösning understryka behovet av att resursförstärkningar tillförs försvarsenhcterna. så att den i och för sig angelägna planläggningen m.m. av katastrofbered- skapen inte sker på bekostnad av deras ursprungliga uppgifter.

Statens brandnämnd: Enligt förarbetena till brandlagen framhöll departe- menlchefen att det uppenbarligen är från både effektivitetssynpunkt och kostnadssynpunkt angeläget att räddningsorganen ingriper så snabbt som möjligt. 'lill åtgärder för att avvärja eller begränsa skada bör därför enligt departementchefen hänföras också åtgärder som vidtas innan en händelse som kan föranleda skada har inträffat, under förutsättning att en sådan händelse kan befaras vara omedelbart förestående.

[ motsats till vad utredningen anför har således länsstyrelsen rätt att ingripa innan nödläge inträffat. Brandnämnden vill också framhålla det angelägna i att länsstyrelsen agerar långt innan nödläge inträffat och med hög handlingsberedskap följer händelseutvecklingen av ett inträffat större olje- eller kemikalieutsläpp. Upplysningsvis kan också nämnas att brand- nämnden l977 i skrivelse till regeringen hemställt att medel skulle ställas till länsstyrelsernas förfogande så att viss jourtjänst skulle kunna upprätt— hållas. Denna begäran har emellertid inte tillgodosetts.

Brandnämnden delar uppfattningen att förutsättning för effektiva rädd- ningsinsatser vid till exempel en stor tankerolycka är att de olika rädd- ningsorganen i förväg har övat. insatserna. Utredningen har dock inte beaktat att större övningar är mycket kostsamma och finansieringsfrågan. har inte berörts. Brandnämnden har i sin anslagsframställning till regering- en under flera år i rad påtalat behovet av medel (ca 2.5 miljoner per år) för ifrågavarande verksamhet. Framställningarna har inte bifallits.

] bilaga 10 har föreslagits att kustbevakningen i författning får ansvar för att genomföra övningar med kommunerna. Brandnämnden vill erinra om att enligt brandlagstiftningen har brandchefen befälet över kommunens brandförsvar och skall också tillse att brandstyrkan erhåller erforderlig övning. Utan att ifrågasätta behovet av övningar är det enligt nämndens uppfattning olämpligt med hänsyn till de omfattande räddningstjänst- uppgifterna av högst skilda slag som brandförsvaret svarar för — att författningsmässigt lägga ansvaret för genomförande av visst slag av öv- ningar på kustbevakningen. .All övningsverksamhet mellan olika räddningsorgan — kommunala såväl som statliga bör ske i samförstånd efter samråd.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen konstaterar att förslaget ger länsstyrelsen en vidgad roll och helt andra handlingsmöjlighcter än vad som är fallet inom ramen för gällande bestämmelser. Men det ställer också krav på väsentligt ökade resurser såväl personellt som materiellt. Fördelen

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 171

med förslaget är en enkel organisation med god överblick. rationellt be- slutsfattande och där tveksamhet knappast skall behöva räda hos någon om vem som har det egentliga ansvaret. Nackdelen är att det kan komma att ställa sig dyrt då länsstyrelsen förmodligen måste hålla vissa personal- resurser av expertkaraktär som inte kommer att kunna utnyttjas fullt ut i den ordinarie löpande verksamheten.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen instämmer i det lämnade försla- get. Den tillämnade författningen kan för att samla och därmed underlätta tillämpningen även innehålla bestämmelser. som grundats på andra förslag i betänkandet.

Kraven på ständig beredskap vid länsstyrelserna i form av jour- eller beredskapstjänst kan medföra resursbehov och därmed förenade kostna- der, som knappast ryms inom den av utredningen beräknade medelsra- men.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser att den nuvarande ordningen att kommunerna har det primära ansvaret för bekämpningen enligt brandlagen är en riktig princip som bör bibehållas. lfiertalet fall kan samverkan mellan de berörda instanserna smidigt ske inom en arbetsgrupp utan att länsstyrelsen formellt övertar ledningen. En precisering av läns- styrelsens ansvar kan dock vara motiverad. Kostnadsansvaret är därvid särskilt viktigt att fastlägga för tänkbara situationer. Vid framtagande av författningsregler för länsstyrelsernas ansvar och uppgifter vid större olje- eller kemikalieolycka måste sålunda klart belysas vad som åläggs länssty- relserna. Det bör särskilt framgå de speciella förutsättningar som skall råda för att länsstyrelserna skall utföra kontroll av saneringsarbetet och kost- nadsuppföljning av hela bekämpningsarbetct. Det bör i sammanhanget påpekas att genomförandet av utredningens förslag innebär betydande förändringar av länsstyrelsernas övnings- och bevakningsrutiner som med- för kostnadsökningar och kräver betydande personalresurser. Framtagan- det av författningsregler måste föregås av en analys av resursbehoven.

I anslutning till avsnittet om länsstyrelsernas roll vill länsstyrelsen sär- skilt bcröra beredskapen för Mälaren. Med hänsyn bl, a. till de administra- tiva gränserna ställs där särskilt stora krav på samordning av insatserna. Länsstyrelserna i Mälar-Hjälmarregionen har haft flera överläggningar med berörda myndigheter för att studera hur nuvarande oljebekämpnings- beredskap för Mälaren fungerar. Det har därvid bl.a. konstaterats att kustbevakningens möjlighet att med egna resurser svara för en bekämp- ningsinsats är begränsad i västra delen av Mälaren (väster om Hjulsta- bron). De resurser kustbevakningen förfogar över i dag ger ej möjligheter att inom rimlig tid nå västra delen av Mälaren. ] detta sammanhang vill länsstyrelsen påtala det förhållande som nu råder genom att kustbevak- ningens uppdrag till Västerås brandkår att svara för den omedelbara bekämpningsinsatsen i västra Mälaren ännu inte blivit formellt avtalsreg- lerat. Detta gör att organisatoriska och ekonomiska förhållanden ej regle- rats.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utredningens förslag om ett klarläggande av länsstyrelsens roll vid större bekämpningsoperationer tillstyrks. Fram- för allt är det väsentligt att i bestämmelser entydigt klarlägga länsstyrel- sens rätt och skyldighet att ingripa i ett tidigt skede.

Huruvida länsstyrelsen skall ges anvisningsrätt gentemot kustbevak-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2! Jordbruksdepartementet 172

ningen i en bekämpningsoperation kan diskuteras. Man bör utgå från att länsstyrelsens intentioner och riktlinjer i en bekämpningsoperation bör kunna bli styrande genom den samverkan som sker i ledningsorganisa- tionen. Det kan dock vara en fördel med en dylik formell anvisningsrätt som kan användas i sista hand. I detta sammanhang är det väsentligt att påpeka den betydelse ett regionalt samarbetsorgan kan få.

Länsstyrelsen i Kalmar län: I samband med stora utsläpp är det ofta nödvändigt att snabbt kunna sätta in och samordna tillgängliga resurser. Det kan också vara fråga om att välja plats. tid och sätt för bekämpningsin- sats och därmed skydda de mest skyddsvärda områdena. Länsstyrelsen torde vara den regionala myndighet som har bäst förutsättningar att bedö- ma miljöeffekterna av olika slags insatser. Länsstyrelsen instämmer därför i utredningens förslag att länsstyrelsen såsom samhällets samlande regio- nala organ kan ges möjlighet att ta räddningsledningsansvar. Detta innebär bland annat att länsstyrelsen kan få anvisningsrätt gentemot kustbevak- ningen. -

Utredningens organisationsförslag samt förslag att särskild författning utfärdas som reglerar länsstyrelsens befogenheter och skyldigheter härvid- lag tillstyrkes. I likhet med förhållanden vid katastroftillfällen på land. där länsstyrelsen redan nu har möjlighet att ta över ledningsansvaret, finns vid större eller speciellt farliga utsläpp ofta behovet av snabba länsstyrelsebe- slut för samordning av resursinsatser. Detta kräver någon form av ständig beredskap vid länsstyrelserna. Länsstyrelsen hari skrivelse till regeringen. kommundepartementet. 1979-09-28 hemställt om att årliga medel ställs till länsstyrelsens förfogande för inrättande av beredskaps- ellerjourtjänst för viss länsstyrelsepersonal. Skyldighet för länsstyrelsen att också ta led- ningsansvar vid katastroftillfällen till sjöss ökar ytterligare medelsbehovet för att kunna upprätthålla rimlig beredskapsnivå.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig helt bakom utred- ningens förslag. Det bör dock framhållas att anvisningsrätt för länsstyrel- serna bör utformas så att en avgränsning och ansvarsfördelning erhålles mellan närliggande län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: -— —. —. Utredarens uppfattning att länssty- relserna bör ha ständig beredskap gäller inte bara oljebekämpningsområ- det, utan detta krav finns även för andra nödlägessituationer inom länet t.ex. kärnkraftolyckor, stora olyckor vid kemisk-teknisk industri. snö- oväder. Länsstyrelsen i Malmöhus län vill i planläggningssammanhanget även peka på de speciella problem som Öresund med samordning av resurser mellan två nationer medför.

Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen i Hallands län stöder de i betänkandet föreslagna åtgärderna att förbättra länsstyrelsens handlings- beredskap angående olje- och kemikalieolyckor till sjöss som grundas på en ny beredskapslag. Denna författning föreslås i betänkandet likna lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m.m. Senast nämnda lag angående atomanläggningar saknar dock vissa väsentliga moment om länsstyrelsens möjligheter att i förväg beordra inblandade parter att plane- ra, deltaga i övningar, utbilda berörd personal m.m. Detta bör tillgodoses i en ny beredskapslag angående olje— och kemikalieutsläpp till sjöss. Länsstyrelsens nuvarande åligganden beträffande samhällets rädd-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 173

ningstjänst omfattar bland annat åtgärder som regleras i brandlag och brandstadga vilket innebär upprättande av regionala beredskapsplaner av- seende nödlägen av skilda slag som kan uppträda på land. Dessa författ— ningar inbegriper även förorening av stränder m.m. i samband med inträf- fade olje- och kemikalieolyckor till sjöss. Räddningstjänstcn innefattar även beredskapsplaner för företag som hanterar vissa hälso- och miljöfar- liga ämnen. löpande tillsyn enligt brandlag och brandstadga. skogsbrand- ärenden. lagring och transport av farligt gods m.m. samt information till allmänheten. Dessutom har länsstyrelsen i Hallands län att enligt lagen om skyddsåtgärder i atomanläggningar svara för beredskapsplanering mot olyckor som kan inträffa vid kärnkraftverket i Ringhals. Härvid krävs att länsstyrelsen förfogar över en handlingskraftig beredskapsorganisation som på ett effektivt sätt kan vidtaga åtgärder för att skydda allmänheten i händelse av utsläpp av radioaktiva ämnen. Det är av vikt att nämnda förhållanden beaktas vid överväganden angående dimensioneringen av länsstyrelsens resurser vid åläggande av nya arbetsuppgifter för länsstyrel- sen.

Planerings- och beredskapsinsatser av den omfattning som rekommen- deras av betänkandet kräver en ny syn på länsstyrelsens resursbehov vad gäller räddningstjänsten. Nya resurser i form av personaltörstärkningar m.m. måSte ställas till länsstyrelsens förfogande om det skall bli möjligt att genomföra övningar. jourtjänst. utbildning. planering m.m. och därmed skapa en tillförlitlig regional beredskapsorganisation i händelse av inträf- fade större nödlägcn. Vidare måste länsstyrelsen tillställas resurser som kan möjliggöra inköp av sådana tekniska hjälpmedel som personsökare, sambandsmedel m.m. vilka förbättrar snabb larmning av den berörda ledningspersonalen och ger länsstyrelsens räddningsorganisation den tro- värdighet som myndigheter kräver och som enskilda medborgare rimligen bör ha rätt att kräva med hänsyn till de ålagda uppgifterna.

Slutligen vill länsstyrelsen anföra att de alltmer omfattande krav som kommit att ställas på den regionala fredsräddningstjänsten dels vad gäller förberedande arbeten som beredskapsplaner. beredskapsorganisationer m.m. dels ökade krav på den operativa ledningsfunktionen vid inträffade nödlägcn. övningar m.m. föranleder att dessa frågor bör handhas av ett särskilt sakområde "Räddningstjänst" inom länsstyrelsens försvarsenhet. Detta bör i första hand gälla för sådana län som både är kustlän och som har kärnkraftverk vilket ställer stora krav på länsstyrelsens räddnings- tjänstorganisation.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen framhåller att läns— styrelsen måste ha möjlighet att påverka bekämpningsaktionerna redan till sjöss. Detta skulle ske genom att länsstyrelsen ges anvisningsrätt gentemot kustbevakningen. Detta förslag biträdes. Länsstyrelsen har den bästa kun- skapen om inom länet särskilt känsliga områden och därmed den största möjligheten att prioritera de insatser som kan göras redan under bekämp— ningsskedet till sjöss. Utredningen anser vidare att länsstyrelsen bör ha ständig beredskap för att kunna vara rådgivande vid insatser till sjöss men även för att kunna ta över räddningsledningen i land. Länsstyrelsen biträ- der utredningens uppfattning men vill framhålla att en sådan beredskap kräver personalförstärkningar och särskild utbildning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen delar uppfattningen att läns- styrelsen som samhällets samlande regionala organ ges möjlighet att påver-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 174

ka bekämpningsaktioner till sjöss. MlS'l' går inte närmare in på hur detta ansvar skall utövas annat än att länsstyrelserna i särskild författning åläggs att upprätta och med berörda intressenter öva beredskapsplaner för sam- hällets insatser mot olje- och kemikalieutsläpp även till sjöss. Frågan om länsstyrelsens roll förtjänar att belysas närmare.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen biträder utredningens upp- fattning att länsstyrelsen ej skall ha räddningsledningsansvar för bekämp- ning av olyckor till sjöss. Däremot bör länsstyrelsens roll i dylika situa- tioner närmare klarläggas. Enligt utredningen är det väsentligt att länssty- relsen i vissa lägen har möjlighet att påverka bekämpningsaktioner till sjöss t. ex. genom en anvisningsrätt gentemot kustbevakningen. Hur detta praktiskt skall gå till har dock inte utredningen närmare berört. Ett första steg för att närmare utreda dylika frågor är det uppdrag som regeringen gett statens brandnämnd att gå igenom och sammanställa länsstyrelsens nuvarande beredskapsplaner.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — förutsätter länsstyrelsen att anvis- ningar utges centralt såväl beträffande planerna som beträffande övningar- na. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: De av utredningen föreslagna ökade möj- ligheterna för länsstyrelsen att agera i samband med olje- eller kemika- lieutsläpp bedömer länsstyrelsen vara lämpliga.

Sjöövervakningskommittén: SÖK vill särskilt betona det positiva i att MIST föreslår en stark regionalisering av verksamheten. Regionindelning- en kan emellertid skapa vissa svårigheter när det gäller samverkan med de organ på land. kommuner och länsstyrelser. som har ansvar för oljebe- kämpning. Om MlST:s förslag genomförs torde det. med de stora regioner som det är fråga om. bli nödvändigt att ge vissa länsstyrelser personella och materiella resurser att genomföra planläggning och leda insatser i samband med oljekatastrofer som berör stora områden.

Räddningstjänstkommittén: Räddningstjänstkommittén anser att frågan om länsstyrelsens roll bör sättas in i det större perspektiv om ansvaret för räddningstjänsten och behovet av samordning mellan alla berörda organ som kommittén skall utreda.

Göteborgs kommun: Kommunen anser det inte vara realistiskt att utveckla länsstyrelsen till en delansvarig; ledning av oljeskadeskyddsverksamheten till sjöss. Dels bygges ju den statliga verksamheten ut med en ny kustbe- vakningsorganisation som har alla kunskaper och erfarenheter liksom re- surser i sin hand, dels saknar länsstyrelserna all praktisk kompetens för uppgiften i fråga. Tvärtemot borde den nya kustbevakningen ges hela ansvaret då det torde vara mer eftersträvansvärt att den myndighet som har att agera även får planläggningsansvaret. Beslutsfattandet i det opera- tiva skedet skulle underlättas betydligt. Än effektivare skulle det kunna bli om även strandskyddet överfördes till samma totalansvar. Varför ansvaret skall delas har inte tillfredsställande motiverats. Det ärju fråga om samma olja och staten svararju för kostnaderna i det närmaste fullt ut.

Det bör framhållas att enligt brandlagstiftningen för brandchefen befälet över kommunens brandförsvar närmast Linder brandstyrelsen. Enligt

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 175

brandstadgans 85 ankommer det vidare på brandchefen att tillse att brand- styrkan erhåller erforderlig övning. Att så måste vara fallet och att ingen utomstående skall ha något överansvar över det kommunala brandväsen- det i detta avseende borde vara självklart med hänsyn till räddningstjänst- ens uppgifter. -

Stockholms läns landsting: — — — beklagar att kommittén inte tagit steget fullt ut och föreslagit att länsstyrelserna utvecklas till regionala organ med ett oomtvistligt ansvar för olycksbekämpning och klara befogenheter. Be- redskapsplaner och övningar kan lättare motiveras. om det är klarlagt vilken roll länsstyrelsen har.

Svenska kommunförbundet: Frågan om länsstyrelsens roll vid större be- kämpningsåtgärderi strandlinjen bör penetreras ytterligare. Styrelsen vill särskilt betona vikten av att länsstyrelserna medverkar i bekämpningsak- tioner genom att tillföra de resurser som krävs i olika. ofta svårförutsebara situationer.

Samarbetsorgan

Flertalet remissinstanser synes positiva till förslaget om ett centralt samarbetsorgan för ett formbundet samarbete mellan miljövårds- och be- kämpningsmyndigheterna. Många instanser ifrågasätter dock lämpligheten av de föreslagna regionala samarbetsorganen. Några instanser, t. ex. stats- kontoret och riksrevisiOnsverket, avstyrker förslaget om samarbetsorgan och menar att uppgifterna kan lösas inom ramen för nuvarande myndig- heters verksamhet.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Den föreslagna formali- seringen på central nivå av samarbetet mellan miljövårds- och bekämp- ningsmyndigheter är också enligt SMHIs uppfattning angelägen. SMHI är " berett att. så som föreslagits. deltaga i ett sådant centralt samarbetsorgan. Vid organiserandet av nämnda funktion bör också beaktas behovet av en beredskapscentral med bl.a. meteorologisk och oceanografisk expertis som stöd för bekämpningsinsatser.

Statskontoret: Statskontoret stöder kommitténs uppfattning att statens na- turvårdsverk bör, tillsammans med övriga ansvariga myndigheter den nya kust- och sjöfartsmyndigheten, SMHI, fiskeristyrelsen. statens brand— nämnd och Svenska kommunförbundet verka för bättre beredskap och insatser på området. Samarbetet bör bedrivas inom nuvarande organisato- riska ramar. Statskontoret ser inget behov av något särskilt organ för att lösa samarbetsfrågorna. ] detta sammanhang vill statskontoret påminna om att försvarets. i första hand marinens. resurser kan användas mer än hittills i oljebekämpningen genom en bättre samplanering med de civila myndigheterna.

Riksrevisionsverket: RRV anser att kommittén inte redovisat övertygande motiv för behovet av ett särskilt samarbetsorgan. De arbetsuppgifter som detta organ avses utföra bör kunna lösas inom ramen för nuvarande myn- digheters verksamhet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 176

Fiskeristyrelsen: — — —. Utredaren föreslår fyra regionsgrupper. Det vore önskvärt att i var och en av dessa någon företrädare för fiskeriverket, t. ex. . vederbörande fiskeriintendent vore företrädd.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker att ett särskilt samar- betsorgan bildas för ett mera formbundet samarbete mellan miljövårds- och bekämpningsmyndigheter. På central nivå skulle detta organ enligt förslaget ledas av statens naturvårdsverk.

Erfarenheterna hittills visar att det finns behov av ett sådant organ. Detta organ bör enligt verkets uppfattning ha en klart rådgivande roll i både förberedande (utredning—planering) och uppföljande stadier av en olje- eller kemikaliebekämpningsoperation. Verket avstyrker däremot kommitténs förslag att detta samarbetsorgan skall utarbeta en långsiktig policy för hur bekämpning skall bedrivas i vårt land och upprätta riktlinjer för länsstyrelsernas beredskapsplanering. Samarbetsorganet får med så- dana vida arbetsuppgifter en ren myndighetsroll. Sådana förslag bör upp- rättas av ansvariga myndigheter och eventuellt fastställas av regeringen. Ansvaret för att utarbeta råd och anvisningar för hur olje- och kemikaliebe- kämpningen bör ske med hänsyn till naturmiljön bör åligga naturvårdsver- ket. Underlaget för sådana anvisningar kan självfallet diskuteras i sam- rådsorganet.

Verket instämmer i kommitténs förslag att samarbetsorganet bör disku- tera teknisk forskning och utveckling. Verket avstyrker däremot förslaget att samarbetsorganet mera direkt bör knytas som referensgrupp till styrel- sen för teknisk utveckling samt till den nya sjöfartsmyndighetens tekniska utvecklingsenhet.

Naturvårdsverket kan inte heller se ett klart behov av de av kommittén föreslagna fyra regionala samarbetsorganen. Verket kan notera att kom- mittén inte heller fastställt på vilken myndighet huvudansvaret bör ligga för dessa regionala samarbetsorgan.

De uppgifter som dessa regionala organ skulle ha kan lämpligen skötas av dels den nya sjöfartsmyndighetens fyra regionala enheter, dels natur- vårdsverket med det föreslagna samarbetsorganet som rådgivare. Verket avstyrker därför förslaget i denna del.

Generaltullstyrelsen: Styrelsen är positiv till att bekämpningsorganisa- tionen till sjöss tillföres marinbiologisk och annan miljöexpertis. För att på ett tidigt stadium kunna beakta uppkommande miljöfrågor även i den dagliga fortlöpande verksamheten och samtidigt uppnå nödvändig enkelhet och flexibilitet i organisationen bör sådan expertis enligt styrelsens be- stämda uppfattning i erforderlig: omfattning tillföras själva bekämpningsor- ganisationen.

Styrelsen har inte något emot inrättande av ett centralt samarbetsorgan för utarbetande av långsiktig policy för bekämpningsarbetets bedrivande m. m. Med hänsyn till de uppenbara risker för handlingstörlamning av den operativa ledningen vid bekämpning till sjöss. bl. a. på grund av det före- slagna organcts storlek och sammansättning, vill styrelsen på grundval av vunna erfarenheter bestämt avstyrka att detta samarbetsorgan får något operativt inflytande på ledningen av akuta bekämpningsaktioner.

Vad beträffar inrättande av motsvarande samarbetsorgan på regional nivå för bl.a. vidtagande av åtgärder utifrån miljöatlaser och diskussion av bekämpningsmaterielens typ och lokalisering är styrelsen tveksam bl.a. med hänsyn till att varje region såväl inom nuvarande som tänkt organisa-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 177

tion omfattar ett flertal länsstyrelser. Styrelsen anser att dessa frågor kan behandlas betydligt enklare inom ramen för redan existerande samarbete.

Då det gäller det regionala samverkansorganets inflytande på'den opera- tiva ledningen av en akut bekämpningsoperation avstyrker styrelsen detta helt — — —.

Styrelsen anser att de samverkanslinjer som redan existerar mellan kustbevakningen och berörda länsstyrelser fungerar på ett utmärkt och obyråkratiskt sätt. Som regel ingår sålunda. då behov föreligger. en repre- sentant från länsstyrelsens naturvårdsenhet som rådgivare i den_regionala operativa ledningen av en bekämpningsoperation till sjöss.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten Delegationen in- stämmer i det angelägna i att samarbetet mellan miljövårds- och bekämp- ningsmyndigheter behöver utvecklas. Med hänsyn till att myndighetsupp- gifterna inom havsresursverksamheten är starkt splittrade kan delegatio- nen dock inte tillstyrka att ett nytt organ inrättas. Det bör i första hand vara de berörda myndigheternas sak att utveckla former för ett närmare samarbete. [ sammanhanget bör även erinras om de samordningsuppgifter som ankommer på havsresursdelegationen.

Statens skeppsprovningsanstalt: det bör vara av värde för den plane- rande och rådgivande funktionen hos det av utredningen föreslagna samar- betsorganet om även skeppsprovningsanstalten är representerad i samar- betsorganet.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt länsstyrelsens mening måste de föreslagna samarbetsorganen. framför allt på den regionala nivån. ses som

. faktiska ledningsorgan vid bekämpningsoperationer. ] annat fall får de en olycklig blandroll som både planerande och rådgivande och stor risk kom- mer att föreligga att missförstånd uppstår om vem som har det egentliga ansvaret. Nackdelen med samarbetsorganen som ledningsorgan är att be- slutsfattandet kan bli komplicerat med hänsyn till det relativt stora antalet ingående representanter från olika myndigheter. Fördelen är att tillgången till sakkunskap inom många berörda kunskapsområden bör vara god.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Föreslagna samarbetsorgan på central och regional nivå för samverkan mellan miljövårds- och bekämpningsmyndig- heter bör vara ett stöd i länsstyrelsernas beredskapsplanering. Organen bör också ha till uppgift att bistå länsstyrelserna vid fall då beredskapspla- nen sätts i tillämpning.

Om kustbevakningens nuvarande indelning behålls kommer Uppsala län att ingå i två regioner. Eftersom samverkan ändå måste ske över region- gränser bedöms olägenheterna härav som överkomliga.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen. som tillstyrker tillskapandet av ett centralt samarbetsorgan, vill ifrågasätta lämpligheten av de föreslagna regionala samarbetsorganen. För biträde åt länsstyrelsens ledningsorgani- sation vid oljebekämpningsaktioner torde de centrala verken ändå utse lämpliga företrädare i förekommande fall på regional nivå. De övriga arbetsuppgifter som föreslås för dessa regionala organ torde med fördel kunna utföras av det centrala samarbetsorganet. Det förutsätts att detta centrala organ i konkreta frågor tar kontakt med länsstyrelserna. Dessut- om anser länsstyrelsen att en representant för de berörda länsstyrelserna i landet ingår i det centrala samarbetsorganet. l2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr ”9. Bilaga:/cl

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 178

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker tillska- pandet av ett på förhand utsett: särskilt samarbetsorgan som vid oljebe- kämpningsoperationer kan biträda ledningsorganisationen med anvisning- ar och råd. Synnerligen viktigt torde vara att få en stark representation i samarbetsorganet från myndigheter som representerar miljö- och natur- vård.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill här endast betona vikten av att det finns fasta samarbetsorgan både på central och regional nivå 'samt att dessa ges resurser att på ett meningsfullt vis biträda både vid planering och i händelse av utsläpp.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker de förslag till samarbetsorgan som utredningen framlägger. En förutsättning är givetvis att den föreslagna nya organisationen för kust- och sjöfartsverksamheten kommer till stånd. De uppgifter (samordning vid mycket stora olyckor. utbildning. information. forskning m. m.) som skulle åvila samarbetsorga- nen är betydelsefulla för att kunna på rätt sätt få med miljöfrågorna i bekämpningsarbetet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen vill dock förorda att de centrala respektive regionala samarbetsorgan som föreslås. snarast upprät- tas. På regional nivå bör ett sådant organ kunna fungera såväl som stöd för den operativa ledningen i normalfallet. som för det fall länsstyrelsen enligt brandlagen övertar räddningsledningen. I det enskilda fallet bör berörd kommun vara representerad i samarbetsorganet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Behovet av samarbetsorgan mellan miljö- och naturvårdsintressena och dem som skall planera och genomföra be- kämpning av olje- och kemikalieutsläpp torde inte behöva ifrågasättas. Det kan dock i praktiken bli svårt att få sådana att fungera tillfredsställande. särskilt i akuta situationer. Detta bör ägnas särskild uppmärksamhet vid den närmare utformningen av organen.

Kommittén för transport av farligt gods: Frågan om samordning av myn- dighetsansvaret för transporter av farligt gods, som i dag är mycket splitt- rat. utreds av TFG-kommittén. Med utgångspunkt från de hittills i denna fråga gjorda övervägandena finns inte anledning till erinran mot betänkan- dets förslag till samarbetsorgan.

Därest de föreslagna samarbetsorganen inrättas. bör frågan om repre- sentation för dem i industriverkets rådgivande nämnd för transport av farligt gods övervägas.

Räddningstjänstkommittén: Även samarbetet mellan miljövårds- och be- kämpningsmyndigheterna har anknytning till räddningstjänstkommitténs kommande överväganden om huvudmannaskapet. Kommittén kommer att pröva förutsättningarna för en ökad samordning både på lokal. regional och central nivå inom räddningstjänsten. Prövningen av MlSTs förslag i denna del bör därför anstå till dess kommittén slutfört sitt arbete.

Göteborgs kommun: Kommunen är tveksam till att ansvaret föreslås splitt- rat på så många myndigheter. Logiskt vore. att ge även detta lednings- ansvar till den nyskapade riksmyndighcten som ju även verkar regionalt.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 179

Bemanning längs kusten

Regeringen tillkallade enligt beslut vid regeringssammanträde den 6 september 1979 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om bemanning längs våra kuster. Utredaren avlämnade i februari l980 betän- kandet (Ds Kn 1980: 2) Personal för tillsyn av kust och skärgård. Betän- kandet är f. n. föremål för remissbehandling.

Nedan redovisas de yttranden remissorganen avgav med anledning av det översiktliga ”Ren Tur"-förslag. som var utgångspunkten för regering- ens beslut.

Statens naturvårdsverk: Verket vill dock här understryka MlST-kommit- téns uppfattning att en samlad bedömning av bemanningen längs våra kuster är angelägen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Som utredningen framhåller har antalet statliga tjänstemän med stationering längs kusterna minskat under en lång följd av år. Detta är av flera skäl helt oacceptabelt och måste snarast rättas till.

Från miljöskyddssynpunkt är det väsentligt att bemanningen är så hel- täckande som möjligt för att man ska få snabba larm när något utsläpp inträffar. Likaså kan personal i kustbandet göra vissa omedelbara insatser av stor betydelse och snabbt upplysa om skadeplatsens förhållanden såväl vad gäller utsläpp som naturförhållanden.

Länsstyrelsen anser det självklart att man vid en bedömning av erforder- lig bemanning längs kusterna måste väga in alla samhällsintressen. Sådan hänsyn har inte tagits av berörda centrala verk vid de tidigare bedömningar som resulterat i avbemanning enligt ovan. Länsstyrelsen har vid upprepa- de tidigare tillfällen skrivit till handelsdcpartcmcntct och generaltullsty- relsen i dessa frågor. Härvid har länsstyrelsen bland annat kraftigt motsatt sig generaltullstyrelsens planer på avbemanning i länets skärgårdsområde.

Länsstyrelsen vill nu åter särskilt understryka behovet av personal för övervakning av fågelskyddsområdcn. sälskyddsområden och naturreser- vat. I Östergötlands skärgård tinns ett stort antal sådana områden som fredats för djurlivet. Hela syftet med det mödosamma arbetet att skydda skärgårdens djurliv kommer att äventyras om inte övervakningen snarast anordnas på ett tillfredsställande sätt.

I dessa sammanhang måste också understrykas vikten av samhälleliga åtgärder för att bevara en bofast befolkning i länets skärgårdsområde. Problemen är i detta sammanhang utomordentligt stora i Östgötaskärgår- den. Befolkningen minskar främst på grund av bristande tillgång på arbets- tillfällen och service. En fortsatt befolkningsminsltning innebär givetvis ökande problem ur såväl ovan angivna miljöskydds- som naturvårdssyn- punkter. En bofast skärgårdsbefolkning innebär i "bland annat dessa av- seenden en väsentlig samhällelig resurs som måste understödjas och tas till vara. De förslag till handlingsprogram som länsstyrelsen utarbetat måste snarast förverkligas. En grundläggande förutsättning härför är att begärda stödåtgärder vidtas från central nivå.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Frågan om fyrplatsernas bemanning är för närvarande föremål för särskild utredning. Länsstyrelsen vill ändå här understryka vikten av att nu bemannade fyrplatscr inom Kalmar län även fortsättningsvis får förbli bemannade. Härvid framstår fyren Ölands södra udde som en synnerligen angelägen bemanningsplats.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l8()

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har starkt upp- märksammat dessa frågor under senare år (se länsrapport 1979. som hu- vudsakligen ägnades dessa frågor). Länsstyrelsen fortsätter nu detta arbe- te och åtgärdsförslag kommer att lämnas under l980. bl. a. i samband med skärgårdsutredningen. I betänkande föreslås att experter från bl. a. några länsstyrelser knytes till den särskilda utredningen. Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län bör självklart tillhöra de länsstyrelser som får en sådan anknytning.

Sveriges fartygsbefälsförening: I den utredning som föreslås har helt förbi- gåtts att bemanningen av våra kuster. på fyrplatscr etc. i första hand har till syfte att öka säkerheten till sjöss. varigenom även risken för oljeskador etc. minskar. Det måste vara av mycket stort värde att till utredningen knyta expertis i form av nautiskt befäl. varför SFBF förutsätts bli repre- senterad i utredningen.

Sveriges redareförening: Den föreslagna nya organisationen för kust- och sjöfartsverksamhct bör utgöra en garanti för undvikande av pcrsonaldubb- lering på vissa punkter utmed kusten medan andra lämnas utan beman- ning.

Sjöfartens haverikommission

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens oli- ka förslag angående olycksutredning inom sjöfarten.

Sjöfartsverket: Från de intressen sjöfartsverket har att beakta finns inget att erinra mot att olyckor. som orsakat t. ex. stora oljeutsläpp. utreds av en haverikommission. Nuvarande lagstiftning torde ge möjlighet att redan idag låta så ske.

Beträffande förslaget att förordna en haverikommission för utredning av olyckor. i vilka utländska fartyg är involverade. kan anmärkas att i fall där utländskt och svenskt fartyg kolliderat har haverikommission tillsatts. Sjöfartsverket har ingen erinran mot att möjligheten utvidgas till fall där enbart utländska fartyg berörs. men vill peka på de folkrättsliga och internationella aspekter som berörs av denna fråga.

Sjöfartsverket har ingen erinran mot att begränsningen i 3l3 få andra stycket (. .. befinner sig i svensk hamn .._.l tas bort eller mjukas upp. Verket har i praktiken hittills tillåtit sig en extensiv tolkning av rekvisitet.

Beträffande frågan om att kommissionen föreslås utreda skador på den marina miljön ifrågasätter verket om detta ej bör ske genom annat organ som redan har miljövårdsansvar och miljövårdsexpertis.

Sjöfartens haverikommission: -— — —. Utredningsmannen har vidare före- slagit att sjöfartens haverikommission borde inordnas i statens haverikom- mission, att sjöfartens haverikommission även skulle tillsättas vid sjö- olyckor med utländskt fartyg när olyckan inträffat i svenska farvatten och vid olyckor som medfört stora skador på miljön t.ex. stora oljeutsläpp.

När det gäller den första punkten vill sjöfartens haverikommission hän- visa till vad departementschefen anfört i regeringens proposition (l977/ 78: 88) om inrättandet av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor m.m. (sid 23):

"Frågan om sammanslagning av organisationerna för utredning av luft-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet l81

farts- och sjöolyckor. anser jag. i likhet med statskontoret och RRV. bör prövas när erfarenhet har erhållits av den nu föreslagna förändringen. Därvid bör mot bakgrund av en bedömning av värdet av att i samhället ha ett permanent fristående utrcdningsorgan även prövas om statens haverikommissions tjänster skall tas i anspråk även i andra sammanhang."

En utökning av sjöfartens haverikommissions arbetsområde har varit aktuell i andra sammanhang t.ex. i samband med förslag till ny organisa— tion för sjöfartsverket (kommunikationsdepartementcts dnr l 2513/76) och samma departements uppdrag till sjöfartsverket att skyndsamt utreda i vilken ordning och utsträckning undersökning av olyckor med fritidsbåtar skall ske.

1 den första frågan har sjöfartens haverikommission i sitt remissvar anfört bl.a. följande:

"I enlighet med vad sålunda anförts anser sjöfartens haverikommission att utredningsansvaret i varje fall för allvarligare olyckor, vari sjöfartsver- ket intar partställning, bör överlämnas till ett från verket fristående organ. För luftfartens del har denna fråga lösts i huvudsak efter den principen att statens haverikommission den centrala utredningsmyndigheten för luft- fartsolyckor utreder alla olyckor med dödsfall eller svår kroppsskada inom kommersiell luftfart samt omfattande materiella skador inom sådan luftfart under det att luftfartsverket utreder övriga haverier. Skäl kan föreligga att göra en liknande kompetensfördclning inom sjöfarten mellan å ena sidan sjöfartsverket och å andra sidan sjöfartens haverikommission. Uppenbart är emellertid att det vid en liknande lösning för sjöfartens del måste uppkomma bl.a. gränsdragnings- och resursproblem.

En sådan ändring av gällande ordning bör i vart fall enligt kommissio- nens mening föregås av ett visst utredningsarbete. möjligen i den formen departemental arbetsgrupp som föregick propositionen om statens have- rikommission."

] den andra frågan har sjöfartsverket ännu inte avgett svar. En arbets- grupp. som handlägger ärendet. har emellertid föreslagit. att även allvarli- gare sjöolyckor med fritidsfartyg skall kunna utredas av sjöfartens haveri- kommission.

Statskontoret: Statskontoret stöder kommitténs förslag att sjöfartens have— rikommission inordnas i statens haverikommission. Det är viktigt att sjö- fartens haverikommission får de resurser som krävs för att upprätthålla kompetens och kontinuitet.

Statskontoret föreslår att kommissionens utredningsverksamhet ut- sträcks utöver vad kommittén säger om skador på miljön och om utländska fartyg. till att omfatta även olyckstillbud. [ likhet med vad som gäller för flygtrafiken kan man härigenom erhålla större samlad kunskap till grund för det förebyggande säkerhetsarbetet.

Statskontoret vill peka på vikten av att frågor om ansvaret för bl.a. riskanalys och planering av förebyggande åtgärder utreds så att en klar ansvarsfördelning kan göras mellan den nya myndighet som bildas då kustbevakningen och sjöfartsverket slås samman och haverikommissio- nen.

Riksrevisionsverket: RRV ansluter sig till kommitténs uppfattning att sjö- fartens haverikommission bör ingå i statens haverikommission. RRV för- utsätter att några nya tjänster totalt sett därigenom inte behövs. I stället bör i varje särskilt fall experter tillkallas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 182

Statens naturvårdsverk: Verket utgår ifrån att den föreslagna sjöfartens haverikommission utnyttjar den kunskap om miljöskydd och miljöskador som erfordras.

Statens skeppsprovningsanstalt: Skeppsprovningsanstalten välkomnade tillskapandet av sjöfartens haverikommission. Med hänsyn till att haveri- orsakerna ofta kunnat hänföras till manövertekniska misstag eller felbe- dömningar anser skeppsprovningsanstalten det vara lämpligt att anstalten i egenskap av statligt expertorgan i dessa frågor får en bättre insyn i på- gående haveriutredningar. Det kan ske t.ex. genom att personal från skeppsprovningsanstalten knyts som experter till haverikommissionen el- ler genom att kommissionen i större utsträckning än hittills anlitar skepps- provningsanstaltens tjänster.

Räddningstjänstkommittén: Förslaget föregriper räddningstjänstkommit- téns överväganden om en kommission för undersökning av allvarligare olyckor. Kommittén skall enligt direktiven med förtur behandla frågorna om undersökningskommissionen. Ett förslag till uppgiftsområdc. arbets- former och organisation för det nya undersökningsorganet kommer att föreligga i början av år 1980.

Sveriges fartygsbefälsförening: Förslaget tillstyrks.

Även de utländska fartygen bör emellertid kunna göras till föremål för utredning av haverikommissionen.

En arbetsgrupp inom SFBF har föreslagit att sjöfartsverkets säkerhets- sektion skall inordnas i sjöfartens haverikommission (bilaga).

Sveriges redareförening: Det är angeläget såsom utredaren framhåller att haverikommission kan tillsättas vid olyckor som medfört stora skador på miljön. t. ex. stora oljeutsläpp. Haverikommissionens utredningar får inte som hittills begränsas till att enbart avse olyckor med svenska fartyg. Vid en olycka med stort oljeutsläpp som följd bör haverikommissionen även göra en bedömning av hur samordningen vid bekämpning och sanering har fungerat.

Föreningen anser inte att någon personalförstärkning av haverikommis- sionen blir erforderlig utan uppgifterna torde kunna klaras genom omprio- riteringar inom befintliga personalramar.

Forskning om samhällsekonomiska kostnader

Endast fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk har lämnat syn- punkter på förslaget att intensifiera forskning och utveckling avseende bl. a. metodik för beräkning av samhällsekonomiska kostnader till följd av utsläpp av olja eller kemikalier. Några instanser. generaltullstyrelsen och länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län. tillstyrker förslaget utan direkta kommentarer.

Fiskeristyrelsen: För att rätt kunna uppskatta de skador som utsläpp orsa- kar på miljön måste denna form av forskning ges hög prioritet. Speciellt svår ter sig delen "förlorade rekreationsvärden". Fiskeristyrelsen har i samarbete med socialhögskolan ] Göteborg tagit fram metoder för socio- ekonomiska undersökningar beträffande fritidsftske som skulle kunna an- vändas för att bedöma fritidsfiskets värde.

De föreslagna beloppen anser styrelsen vara tilltagna i underkant.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 183

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker!" att forskning och ut- veckling om metoder för beräkning av samhällsekonomiska kostnader intensifieras. Verket har också i sin anslagsframställning för budgetåret l980/8l tagit upp den miljöekonomiska forskningen som ett nytt område för verkets forskningsanslag. Behovet av sådan forskning har tidigare betonats av miljökostnadsutredningen i sitt betänkande (SOU l978z43) Miljökostnader.

Omfattningen och inriktningen av den miljöekonomiska forskningen bör dock vägas mot annan angelägen forskning på miljöområdet. Verket av- styrker därför förslaget att den föreslagna delegationen för miljösäkra sjötransporter skulle administrera sådan forskning. Verket föreslåri stället att dessa forskningsmedel (0.25 milj. kr. per år) tillförs naturvårdsverkets forskningsanslag (anslag H7).

Delegation för miljösäkra sjötransporter

Synpunkterna på behovet av en till regeringskansliet knuten mindre delegation för miljösäkra sjötransporter varierar bland remissinstanserna. Flera instanser avstyrker medan andra tillstyrker och önskar bli represen- terade.

Chefen för marinen: Utredaren har utformat sitt handlingsprogram för att kunna genomföras inom 5 år. Beroende på det mycket vida fält som här föreslagna åtgärder omfattar. den mängd av myndigheter och organisatio- ner som blir involverade och de svårlösta problem som är förknippade med handlingsprogrammet. förefaller en 5 års period alltför kort. En förutsätt- ning för att överhuvudtaget hinna genomföra alla föreslagna åtgärder torde Vara att utredarens föreslagna delegation snarast tillsätts.

— — —. Enligt Chefens för marinen uppfattning bör även försvarsmakten vara representerad i delegationen. Chefen för marinen är beredd att utse representant i en eventuellt kommande delegation.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Sambandet mellan denna delegation och det centrala samarbetsorganet har inte närmare belysts. Direkt SMHI-representation i delegationen har inte föreslagits. Med tanke på SMHIs roll som operativ myndighet med uppgifter inom bl.a. trafik- övervakning och beredskapsplanering förefaller dock deltagande från SMHI i delegationen lämpligt. (Jfr avsnitt 3.7 )

Det har under de senaste åren funnits en tendens inom statsförvaltning- en att etablera alltfler samordningsorgan med representation från berörda myndigheter och intressenter. Den arbetstid som åtgår för verksamheten i dessa organ i form av sammanträden och resor m.m. måste noga vägas mot nyttan av och effektiviteten i de mer konventionella relationerna och kontakterna mellan myndigheterna.

Man borde därför. innan två organ med likartade uppgifter inrättas. pröva om inte den åsyftade funktionen lika väl kan rymmas inom ett organ: den föreslagna särskilda delegationen.

—. SMHI kan väntas ha ett omfattande operativt ansvar såväl i uppbyggnaden av ett nationellt trafikinformationssystem som i bered- skapsplaneringen. SMHI föreslår därför att institutet blir representerat i delegationen.

Prop. 1980/Bl: 119 Bilaga 1.1! Jordbruksdepartementet 184

Statistiska centralbyrån: I kommitténs förslag vad gäller SCBs medverkan i det fortsatta arbetet på detta område ingår att samråd bör ske med berörda offentliga utredningar. myndigheter och organisationer. SCB har i olika andra sammanhang redan i dag etablerade kontakter med de av kommittén nämnda intressenterna. SCB ser för sin del organisatoriska fördelar i att den delegation för miljösäkra sjötransporter som föreslås bli ett samarbets- organ i detta sammanhang. Initiativet till ev. fortsatt uppdrag för SCB bör därvid åvila delegationen. För att underlättat det föreslagna samrådet med berörda intressenter på området får SCB också föreslå att verket knyts till delegationens arbete på lämpligt sätt — t. ex. på expertbasis.

Statskontoret: Statskontoret finner inte tillräckliga skäl att inrätta en sär- skild delegation för miljösäkra sjötransporter. Delegationens uppgifter att under igångsättningsskedet.svara för handlingsprogrammets genomföran- de och ta initiativ till olika utrednings- och utvecklingsinsatser kan klaras genom de i övrigt föreslagna organisationsförändringarna. Statskontoret vill här särskilt peka på nattu'vårdsverkets roll i frågor som rör miljöskyd- dande åtgärder.

Statens naturvårdsverk: Uppgiften att utveckla det föreslagna handlings— programmet. samordningen och uppföljningcn av arbetet. är en naturlig uppgift förjordbruksdcpartementets sakenhet för miljövård. Genomföran- det av programmet bör åvila befintliga myndigheter. sjöfartsverket. brand- nämnden. tullvcrket. naturvårdsverket etc. Naturvårdsverket avstyrker därför förslaget att en särskild delegation knuten tilljordbruksdepartemen- tet inrättas för samordning och uppföljning av oljeskyddsprogrammet. Enligt verkets uppfattning bör man inte ytterligare splittra oljeskyddsarbe- tet med nya tillkommande myndigheter.

Delegationens övriga föreslagna arbetsuppgifter kan också naturligt föras till befintliga myndigheter. Naturvårdsverket kan svara för uppgif- terna om miljöekonomi. Uppgifterna om farledsvaruavgift och om miljö- säkra sjötransporter kan klaras av naturvårdsverket och sjöfartsverket i samråd.

De sekretariatsresurser som MlST-kommitten föreslår bör som en kon- sekvens härav användas till att förstärkajordbruksdepartementet. sjöfarts- verket och naturvårdsverket.

Statens industriverk: SINI) finner de föreslagna åtgärderna för att utnyttja befintliga resurser bättre ändamålsenliga men vill dock peka på de svaghe- ter som fortfarande kommer att finnas i systemet p.lg. a. att olika departe- ment med skilda prioritetsgrunder föreslås som huvudmän för resurserna. Även om naturvårdsverket har viktiga uppgifter torde det vara lämpligast . att samla transportsäkerhetsfrågorna under kommunikationsdepartemen— tet. vilket styr sjöfarten. järnvägen och i praktiken även vägtransporterna (genom ADR) av farligt gods.

* — —. En förutsättning för det fortsatta arbetet på att lösa miljöproble- men i samband med sjötransporter är konkreta förslag till alternativa transportsätt och transportvägar. Dessa förslag måste belysa även verk- ningarna på industrin och näringslivet i övrigt. I samband med dessa kompletterande studier bör även närmare undersökas vilka kostnader som är förenade med olika risknivåer. Ett säkerhetssystem utan ordentlig för- ankring i den ekonomiska verkligheten löper stor risk att stanna på pap- peret eller att leda till mindre lämpliga resursallokeringar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.2 Jordbruksdepartementet 185

Enligt SIND:S uppfattning är det därför angeläget att utredningsförsla- gen inte bara kompletteras utan även löpande följs upp. Den tekniska utvecklingen och förändringarna i godstlödenas innehåll och riktning gör detta nödvändigt. Denna löpande uppföljning bör förenas med utarbetan— det av nya förslag till åtgärder. Av praktiska skäl bör detta uppdrag läggas på en och samma funktion i förvaltningen.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Den föreslagna delegationens huvuduppgift skall bl. a. vara att verka för miljösäkrare transporter och lämna underlag för regeringens och myndigheternas ställ- ningstaganden i frågor som rör miljösäkra sjötransporter.

Detta är en samordningsuppgift som till stora delar överensstämmer med de direktiv som gäller för den nyinrättade delegationen för samordning av havsresursverksamheten.

Delegationen vill därför ifrågasätta om inte den föreslagna nya delegatio- nens uppgifter faller inom ramen för havsresursdelegationens verksamhet. I de expertgrupper som upprättats inom delegationen för samordning av havsresursverksamheten finns en bred kompetens inom skilda havsan- knutna verksamhetsområden. Denna kompetens kan mycket väl utnyttjas för att utföra den föreslagna delegationens huvuduppgifter.

Nämnden för fartygskrediter: Om den föreslagna delegationen kommer till stånd bör nämnden antingen blir representerad i den eller beredas möjlig- het delta i dess arbete när frågor behandlas som berör nämndens arbetsom- råden.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget. Arbets- uppgiftema bör klaras inom statsförvaltningens ordinarie organisation. Handlingsprogrammet bör initieras genom preciserade regeringsuppdrag och genomföras av beröra myndigheter. Uppföljning och övrig samord- ning bör kunna ske genom en interdepartemental arbetsgrupp.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Avslutningsvis vill länsstyrelsen under- stryka vikten av att en samlad kartläggning med åtgärdsprogram genom- - förs även för landtransporter av miljöfarliga varor. Länsstyrelsen har i denna fråga försökt genomföra vissa utredningar men härvid mött stora problem beroende på dels att så stor del av transporterna varken har start- eller målpunkt inom länet och dels att regelsystemen och ansvarsfrågorna ' är mycket splittrade och svåröverskådliga. Det senare gäller inte minst för den centrala nivån. En samordning av de olika berörda centrala myndighe- ternas ansvar. uppgifter och beslut om åtgärder är synnerligen angelägen såväl vad gäller sjö- som landtransporter.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Den föreslagna delegationen för miljösäkra sjötransporter får uppgifter. som kommer att inverka på länsstyrelsens uppgifter i dessa hänseenden. Detta talar för att även länsstyrelserna blir representerade i delegationen.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om en delegation för miljösäkra sjötransporter. Utöver de av MIST angivna upp- gifterna bordc delegationen även kunna fungera som samarbetsorgan mel- lan miljövårds- och bekämpningsmyndigheter.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 1.1! Jordbruksdepartementet 186

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Med hänsyn till de många intressen. myn- digheter och organisationer som berörs av verksamheten kan det vara motiverat att en särskild delegation inrättas enligt utredningens förslag. Det är dock angeläget att den organiseras och får så avgränsade uppgifter att den kan medverka till positiva lösningar för genomförande av hand- lingsprogrammet och inte i praktiken innebär en broms för genomförande av angelägna åtgärder.

Räddningstjänstkommittén: Som redan framhållits kommer räddnings- tjänstkommittén att överväga formerna för en samordning av hela rädd- ningstjänsten på såväl central som regional och lokal nivå. Ett mera form- bundet samarbete inom regeringskansliet i fråga om säkerheten vid sjö- transporter bör därför anstå till dess kommittén slutfön sitt arbete.

Stockholms läns landsting: — — —- frågorna om sjösäkerhet och miljörisker är spridda på en rad departement. verk. myndigheter. organisationer och utredningar, tillstyrker att de genom samarbetsorgan blir bättre samordna- de. Kontoret kan ej bedöma om det utöver det av kommittén föreslagna nationella samarbetsorganet behöver tillskapas en departemental sam- ordningsgrupp. I varje fall bör gränsdragningen mellan uppgifterna klaras ut i förväg.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR tillstyrker förslaget om inrät- tandet av en delegation för miljösäkra sjötransporter och anser att även fiskeristyrelsen bör representeras i denna.

Svenska hamnförbundet — — —. Som utredaren också förutsätter krävs fördjupade utredningsinsatser. vilka lämpligen hålls samman av den före- slagna delegationen för miljösäkra sjötransporter. Hamnförbundet räknar sig till de sjöfartsorganisationer som bör ingå i delegationen. För vissa arbetsuppgifter ter det sig lämpligt att delegationen till sig knyter experter som arbetar i sektioner.

Sveriges industriförbund: — — —- ställer sig Förbundet negativt till den föreslagna delegationen. Enligt Förbundets uppfattning är det ej på denna nivå samordning och utbyte av erfarenheter bör ske utan enbart på den operativa nivån. '

Sveriges redareförening: Redareföreningen tillstyrker att en sådan delega- tion tillsättes och önskar härmed anmäla sitt intresse för representation i delegationen.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2.1 Kommunikationsdepartementet 187 Bilaga 2.1

Hänvisningar till PS12

Sammanfattning av remissyttranden över sjöfartsverkets förslag den 13 augusti 1979 angående skyldighet för far- tyg att anlita lots inom svenskt inre vatten utanför kusten m. m.

Remissyttranden över sjöfartsverkets framställning har avgetts av Sveri- ges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). statskontoret. riks- revisionsverket (RRV), fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk, general- tullstyrelsen, statens brandnämnd, samtliga berörda länsstyrelser. havsre- sursdelegationen. utredningen (K 1979:01) om transport av farligt gods, 1977 års oljeskyddskommitté, sjöövervakningskommittén (H l977:05), sjö- fartens haverikommission. Svenska hamnförbundct. Svenska petroleum- institutet, Sveriges fartygsbefälsförening. Sveriges redareförening. Sveri- ges Ångfartygs assuransförening och Lotsförbundet.

SMHI anser att kriterier som bör medföra lotstvång är lågt vattenstånd. kraftig ström. hård vind, risk för nedisning. nedsatt sikt etc. Detta gäller enligt SMHI särskilt för fartyg med ”manöversvårigheter". I övrigt beto- nar SMHI de risker som är förenade med farlig last.

Statskontoret. som betonar helhetssynen på farledssäkerheten. påpekar att lotsning endast är en av flera säkerhetshöjande åtgärder. En totalanalys av farledsområden bör göras innan lotstvånget utökas. Lotstvånget bör anpassas till farled. fartyg. lastens miljöfarlighet och bemanningen.

RRV anser att ett principbeslut om behovsprövat lotstvång bör föregås av en utvärdering av den säkerhetshöjande effekten av lotsning. trafik- övervakning och trafikseparering.

Fiskeristyrelsen anser att sjöfartsverkets förslag om lotstvång för alla fartyg över 10000 BRT och för vissa andra fartyg som transporterar farligt gods är välmotiverat.

Naturvårdsverket menar att utökat lotstvång behövs för att öka säkerhe- ten till sjöss och minska riskerna för o-lje- och kemikalieutsläpp till skada för den yttre miljön. Verket påpekar vidare bl. a. att det kan finnas skäl att utöka lotstvånget med hänsyn till miljöfarlig last till att även gälla sådan last i förpackad form och inte endast i bulk. Verket biträder förslaget att listan över farligt gods bör sammanställas av sjöfartsverket efter samråd med produktkontrollnämnden. Enligt verket bör undantag från lotstvång inte kunna medges om fartyget medför last som upptagits i nämnda för- teckning.

Generaltullstyrelsen anser att ett utökat utnyttjande av lots innebär en höjning av sjösäkerheten i framför allt svårnavigabla farvatten. Behovet av lots är enligt styrelsen dock inte enbart beroende av fartygsstorlekcn utan påverkas i hög grad även av andra faktorer såsom farledens karaktär och trafikintensiteten. Styrelsen konstaterar med tillfredsställelse att sjöfarts-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 2.1 Kommunikationsdepartementet 188

verket påbörjar arbete med farledsanalyser med syfte att på sikt föreslå selektivt anpassad lotsplikt.

Statens brandnämnd anser att införande av lotstvång är en värdefull åtgärd som bör vidtas för att uppnå en förbättrad sjösäkerhet och tillstyr- ker därför sjöfartsverkets förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län är positiv till sjöfartsverkets förslag till uppdatering av förteckning över farligt gods. Länsstyrelsen uttalar vidare att verkets förslag att relatera ett absolut lotstvång till fartygets bruttodräk- tighet förefallit stelt och föreslår i stället en mera flexibel ordning med möjlighet till undantag från lotstvång för befälhavare med god farledskom- petens. Vidare bör fartyg med särskild miljösäker konstruktion såsom dubbla bottnar och/eller sidor. segregerade barlasttankar bl. a. genom lots- frihet i viss utsträckning stimuleras till användning i miljökänsliga områ- den.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder förslaget att uppdatera förteckning över farligt gods samt menar att lotstvång även bör gälla sådant gods i förpackad form.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ingen erinran mot förslaget om behovsprövat lotstvång men betonar att man anser att lotstvång alltid bör föreligga för fartyg som transporterar farligt gods, såväl i bulk som i förpackad form. '

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer helt i sjöfartsverkets förslag om utvidgat lotstvång. Styrelsen biträder förslaget om en revidering av för- teckningen över farligt gods samt föreslår utvidgning av lotstvånget i Kalmarsund.

Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker sjöfartsverkets förslag och föreslår att lotstvång generellt skall gälla för fartyg med en bruttodräk- tighet av 1 200 registerton eller däröver med farlig last.

Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder sjöfartsverkets förslag samt före- slår en särskild utredning om förhållandena i Öresund.

Länsstyrelsen i Hallands län biträder sjöfartsverkets förslag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bilagt yttrande från Göte- borgs hamn. Företrädare för hamnen anför att väsentliga förändringar i reglerna angående skyldighet att anlita lots inom Göteborgsområdet inte bör vidtas förrän sjöfartsverket tillsammans med Göteborgs hamn studerat lotsningcns säkerhetshöjande effekter och dessutom hela sjösäkerhetssys- temet i området setts över. Hamnen anser vidare att det är viktigt att nya lotspliktsregler kompletteras med dispensgivning för befälhavare med god farledskännedom.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län biträder sjöfartsverkets förslag. Länsstyrelsen i Västernorrlunds län tillstyrker sjöfartsverkets förslag men ifrågasätter om inte lotstvånget bör vara mera utvidgat för utländska befälhavare med hänsyn till deras sämre möjligheter att kommunicera med svenska myndigheter.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 2.1 Kommunikationsdepartementet 189

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att sjöfartsverkets förslag inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till befälhavarens farledskännedom. farty- gets konstruktion med t. ex. dubbla bottnar eller segregerade barlasttankar samt fartygets manöveregcnskaper. Länsstyrelsen anser därför att ett ut- vidgat lotstvång bör vara behovsanpassat och ta hänsyn till nämnda fakto- rer.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har inte något att erinra mot sjöfartsver- kets förslag.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten har inget att erinra mot sjöfartsverkets förslag men understryker vikten av en samlad bedömning på grundval av färdiga och pågående utredningar.

Kommittén för transport av farligt gods (1979101) tar upp de delar som berör förteckning över farligt gods och skälen mot lotsplikt för förpackat sådant gods. I dessa delar tillstyrker kommittén sjöfartsverkets förslag.

[977 års oljeskyddskommitté har inget att anföra beträffade förslaget. Sjöövervakningskommitte'n ( 1977205) har inget att erinra mot sjöfartsver- kets förslag.

Sjöfartens haverikommission motsätter sig inte att sjöfartsverkets för- slag genomförs. Kommissionen föreslår därutöver att ett trafikreglerings- och/eller trafikövervakningssystem med det snaraste genomförs i livligt trafikerade områden såsom Göteborgs och Stockholms skärgårdar m.fl.

Svenska hamnförbundet anför att förbundet tidigare i olika sammanhang tillstyrkt begränsade. klart säkerhetsinriktade utvidgningar av gällande lotsplikt. "] avvaktan på en aviserad utvärdering av lotsningcns säkerhets- höjande effekt accepterar förbundet de av sjöfartsverket föreslagna för- ändringarna av lotstvånget som ett provisorium. Förbundet efterlyser ett samlat grepp om säkerheten i farlederna.

Svenska petroleuminstitutet föreslår entydiga instruktioner om ansvar m.m. när det anses befogat att anlita två lotsar.

Sveriges fartygsbefälsförening delar den grunduppfattning som ligger bakom sjöfartsverkets förslag. Föreningen anser emellertid inte att verkets förslag går tillräckligt långt. Föreningen har utarbetat ett eget förslag till utvidgat lotstvång som går betydligt längre.

Sveriges redareförening, som förordar ett behovsanpassat lotstvång. anser att det är anmärkingsvärt att sjöfartsverkets förslag bygger på nu gällande otidsenliga bestämmelser om lotstvång. Fartygets dräktighet är enligt föreningen klart olämpligt som parameter för lotstvång. Enligt för- eningen borde vid behovsanpassat lotstvång särskilt beaktas fartygsbefä- lets farledskännedom och kommunikationsmöjligheter med lotsplats/tra- fikledningscentral, lastens miljöfarlighet och fartygets storlek och utrust- ning. Lotstvånget måste enligt föreningens mening bestämmas efter det enskilda fartygets behov av lots i en aktuell situation.

Sveriges Ångfartygs Assuransförening menar att det finns andra åtgär- der än utökat lotstvång som på ett ekonomiskt sätt befrämjar sjösäkerhe-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 2.1. Kommunikationsdepartementet 190

ten. Dessa åtgärder är enligt föreningen bättre utbildning vid sjöbefälssko- lorna, trafikövervakning i vissa trafikerade leder. bättre utnyttjande av VHF-radion i de leder som inte kan trafikövervakas, bättre sjömätning och utprickning samt framställning av lättlästa, informationsrika sjökort. För- eningen anser vidare att om man finner skäl att utvidga lotstvånget så bör bedömningen ske efter fartygets konstruktion. egenskaper och utrustning, dess last samt befälets kännedom om farvattnen ifråga. Regler som huvud- sakligen baseras på fartygets storlek leder lätt till oavsedda resultat därige- nom att ett konventionellt byggt fartyg genom sin mindre storlek kan undgå lotstvång medan ett fartyg som är något större men utrustat med dubbel botten och segregerade barlasttankar skulle tvingas ta lots.

Lotsförbundet anser att sjöfartsverket i sitt förslag visar en bristande helhetssyn på farledssäkerheten. Förbundet föreslår därför att förslaget återremitteras till sjöfartsverket med krav på utförligare förslag till en samlad lösning.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 2.2 Kommunikationsdepartementet 191

Förslag till

Bilaga 2.2

Lag om ändring i lagen ( l975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer;

Härigenom föreskrivs att 15 lagen (l975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 & regeringsformen. om föreskrifterna gäller

]. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1.

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik.

4. postbefordran eller telekommunikationer, 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far-

tyg. '

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg. sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjötcrritorium.

7. skeppsmätning.

Nuvarande lydelse

8. trafik på väg eller i terräng.

Föreslagen lydelse

9. fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan kontroll av fordon.

Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första stycket 3. 9 eller 10. Regeringen be- myndigas också att besluta före- skrifter om fvravgifter och farleds— varuavgifter samt om avgifter för skeppsmätning.

Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första stycket 3, 9 eller 10. Regeringen be- myndigas också att besluta före- skrifter om avgifter för farledsverk- samlteten samt om avgifter för skeppsmätning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1981.

' Lagen omtryckt 1978z233.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 193

Bilaga 3.1

KOMMUN- DEPARTEMENTET

BEREDSKAP MOT OLJEUTSLÄPP TILL SJÖSS

Betänkande av 1977 års oljeskyddskommitté .

Ds Kn 1979:13

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 194

Till

Statsrådet och chefen för kommundepartementet

Den 16 juni 1977 bemyndigade regeringen chefen

för kommundepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att undersöka i vad mån oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från olje— utflödet i april 1977 vid borrplattformen "Bravd' på Ekofiskfältet bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämp— ning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kust-

vattnen, Vänern och Mälaren.

Med stöd av detta tillkallades den 30 juni 1977 som ledamöter dåvarande landshövdingen Erik Huss, ord- förande, riksdagsledamöterna Lilly Bergander, Per Olof Håkansson, Rune Torwald och Georg Åberg, dåvarande riksdagsledamoten Lars Schött och direktören Gösta Luthman, som sakkunniga numera departementsrådet Sven Bucht, gränschefen Roland Engdahl och numera avdelnings— direktören Gustaf Stjernberg och som sekreterare numera länsassessorn Mats Mårs. Den 25 april 1978 förordnades avdelningsdirektören Per Fahlin som sakkunnig.

Som experter förordnades den 31 mars 1978 marindirek— tören Gösta Kaudern, den 30 maj 1979 civilingenjören Erik Söderbaum och denl7 oktober 1979 tf länsassessorn Torsten Collvik.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 195

Huss entledigades den 26 oktober 1978. Luthman för-

ordnades som ordförande den 8 december 1978. Stjernberg entledigades den 7 mars 1979.

Den 31 maj 1979 förordnades numera avdelningsdirek-

tören Sture Irberger som biträdande sekreterare.-

Kommittén tolkade uppdraget så att det avsåg bered- skapen såväl till sjöss som på land — för insatser mot främst olja som kommit lös till havs, i kust— vattnen, Vänern och Mälaren samt att oljeutvinningen i Nordsjön och erfarenheterna från utblåsningen där i april 1977 skulle ägnas särskild uppmärksamhet. Kommittén antog namnet 1977 års oljeskyddskommitté.

l977 tillkallade chefen för handelsdepartementet en kommitté med uppgift att överväga lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss (sjöövervakningskommittén, SÖK, H l977:05). Oljeskyddskommittén och SÖK har haft vissa beröringspunkter mellan sina verksamhetsområden. Några problem i avgränsningen mellan verksamhetsområdena

har dock aldrig uppkommit.

Med stöd av bemyndigande av regeringen tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 1 juli 1978

en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot oljeskador m m till sjöss. Utredaren kallade sig kommittén för miljörisker vid sjötrans— porter, MIST.

MIST redovisade sitt arbete i juni 1979 i betänkandet (SOU l979z43—45) Ren Tur — program för miljösäkra sjö- transporter. Betänkandet kom att uppta flera förslag till genomgripande åtgärder inom oljeskyddskommitténs

utredningsområde.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet . 196

Oljeskyddskommittén avsåg att lägga fram betänkande ungefär samtidigt som MIST. Förutsättningarna för detta ändrades emellertid när Oljeskyddskommittén

den 3 maj 1979 erhöll regeringens uppdrag att utvär— dera erfarenheterna av bekämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som drabbade Bohusläns kust under hösten 1978 och Stockholms skärgård under våren 1979 samt att hos regeringen föreslå de åtgärder som utvär—

deringen kan föranleda.

Under sommaren 1979 tillkallade chefen för kommun- departementet en kommitté med uppdrag att utreda bl a frågan om huvudmannaskapet för räddningstjänsten och frågor rörande oljeskadesanering (räddningstjänst— kommittén, Kn 1979:Ol).

Den 16 augusti 1979, således innan Oljeskyddskommittén varit i tillfälle att redovisa sin utvärdering av erfarenheterna från bekämpningen och saneringen i Bohusläns och Stockholms skärgårdar, beslutade rege- ringen ett s k åtgärdsprogram med flera väsentliga

förändringar av beredskapen mot löskommen olja m m.

Inom Oljeskyddskommittén har vid flera tillfällen efter det att MIST tillkom ifrågasatts om fortsatt utredning av Oljeskyddskommittén var meningsfull. Vid sammanträde den 20 september 1979 beslöt kommittén med hänsyn till vad som förevarit att i görligaste mån genast sammanställa och redovisa sina bedömningar

och förslag.

Representanter för kommittén har företagit studie— resor som bedömts nödvändiga för utredningen, bl a till oljeskyddskonferenserna/mässorna IOPPEC '78 i

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 197

Hamburg och 1979 Oil Spill Conference i Los Angeles

samt till Warren Spring Laboratory i England.

Särskilt yttrande haravgivits av Engdahl. Det är fogat som bilaga till betänkandet.

Till betänkandet är fogade ytterligare två bilagor. Den ena är upprättad av Måre och Söderbaum och har titeln Oljeutvinningen i Nordsjön - Bravoutblåsningen — Miljörisker för Sverige. Den andra är upprättad av Kaudern och har titeln Teknik för oljebekämpning till sjöss Några övergripande och sammanfattande synpunk- ter på befintlig teknik samt på behovet av vidareut— veckling och forskning. Författarna svarar för inne— hållet.

Oljeskyddskommittén överlämnar härmed sitt betänkande Beredskap mot oljeutsläpp till sjöss. Uppdragen är därmed slutförda. Stockholm i december 1979

Gösta Luthman Lilly Bergander Per Olof Håkansson Lars Schött Rune Torwald Georg Åberg

/Mats Måre

Sture Irberger

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 198

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

3

10

11 12 13

Sammanfattning

Något om vissa bestämmelser och begrepp

Allmänt om oljebekämpning

3.1 Vad är olja?

3.2 Varför bekämpa olja?

3.3 Oljebekämpning'på sjön metoder och be- gränsningar hos dessa

3.4 Insatser mot olja på stränder

3.5 Ytterligare om metoder och teknik

Allmänna synpunkter på vår nuvarande beredskap

4.1 Inriktning

4.2 Nuvarande ordning, kostnader m m

Forskning och utveckling (FoU)

Oljeutvinningen i Nordsjön - särskild beredskap?

Erfarenheter från Ost- och Västkustfallen

7.1 Allmänt

7.2 Sammanfattning av erfarenheter samt kom— mentarer

Organisation samlat eller delat ansvar

Ansvarsfördelning

9.1 Bekämpning

9.2 Sanering

Ledning av bekämpning

10.1 Allmänt

10.2 Ledning på lokal och regional nivå

10.3 Organ för löpande samarbete på central 'nivå

Planläggning och resurser

Ersättningar

Kostnader för genomförande av kommitténs förslag

Bilagor: 1 Särskilt yttrande av Roland Engdahl

Oljeutvinningen i Nordsjön - Bravout— blåsningen — Miljörisker för Sverige

3 Teknik för oljebekämpning till sjöss - Några övergripande och sammanfattande synpunkter på befintlig teknik samt på

behovet av vidareutveckling och forskning

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 199

1. SAMMANFATTNING

Kommittén gör följande-bedömningar:

— Inriktningen av vår oljebekämpningsberedskap bör bibehållas.

— Oljeutvinningen i Nordsjön kan inte bedömas utgöra ett större föroreningshot mot svenskt kustområde än nu förekommande oljetransporter runt våra kuster.

Det är inte rimligt från vare sig kostnads— eller effektivitetssynpunkt att Sveriges beredskap för oljebekämpning ändras med hänsyn enbart till erfarene heterna från Bravoutblåsningen och de oljeutsläpp som

oljeutvinningen i Nordsjön kan orsaka.

I stort fungerade operationerna i Ost— och Västkustä fallen väl med hänsyn till de svåra förhållanden som gällde. I ett särskilt avsnitt i betänkandet gör kommittén ett flertal påpekanden om sådana svårig- heter eller brister som bör tas som lärdom resp.

rättas till inför kommande operationer.

— Materielberedskapen hos aktuella kommuner i landet är otillräcklig. Förhållandet torde bestå så länge staten inte genom bidrag eller på annat sätt med— verkar till ökad materielberedskap.

Planläggningen hos aktuella länsstyrelser i landet

för oljebekämpning kan inte anses acceptabel.

Kustbevakningens materielberedskap måste med hänsyn till begränsningen i möjligheterna att bekämpa olja till sjöss och till kostnaderna för beredskapshåll— ningen anses som nöjaktig. Materielberedskapen bör i stort bibehållas i avvaktan på resultat av den särskilda forskning och teknikutveckling som torde påbörjas inom kort.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 200

I övrigt föreslår kommittén följande:

- Kommunerna bör genom författning åläggas att svara för oljesanering och att utse lämpligt organ med uppgift att planlägga och svara för sanerings—

insatser.

— Brandlagen bör ändras så att länsstyrelsen vid över- tagande av ledning för oljebekämpningsoperationer uttryckligen tillåts utse en särskild räddnings- befälhavare med operativa, samordnande funktioner och särskilda räddningsbefälhavare för ledning på skadeplats.

Regeringen bör uppdra åt aktuella länsstyrelser i landet att för oljeskyddsberedskapen utse presumtiva särskilda räddningsbefälhavare länsvis. Befälhavarna skall ha löpande uppgifter, bl a svara för utbildning och samordning mellan olika organ samt biträda vid länsstyrelsens och kommunernas planläggning, och vara beredda att vid behov genast verka som sär—

skilda räddningsbefälhavare.

— Ett särskilt organ för löpande samarbete på central nivå i frågor om beredskap för oljebekämpning/ sanering bör tillskapas. I organet bör ingå före— trädare för generaltullstyrelsen, brandnämnden, naturvårdsverket och sjöfartsverket. Ordföranden

bör utses av regeringen.

Regeringen bör uppdra åt generaltullstyrelsen och statens brandnämnd att i samarbete och i samråd med Svenska Kommunförbundet utreda dels vilka typer och vilket antal av båtar för strandbekämpning m m den samlade beredskapsorganisationen bör tillföras, dels hur båtarna kan nyttjas under tid då de inte används för insatser mot olja. Anskaffning av sådana båtar bör bestridas med statsmedel.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 201

- Nu gällande ersättningsregler bör ändras enligt följande: Kommun skall vara berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnader för bekämp- nings— och saneringsinsatser. Ersättning skall kunna avse även kostnader för åtgärder som vidtas då olje- utflöde befaras ske. Ersättning för kostnader för insatser med anledning av oljeutflöde som skett i hamn skall i princip inte kunna utgå. Brandnämnden skall meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av ersättningsreglerna och pröva frågor om ersätt- ning. Nämnden skall dessutom utöva löpande kostnads-

övervakning under operationer.

Kommittén förutsätter att brandnämnden utformar till? lämpningsföreskrifterna så att de inte kan komma att motverka snabba och adekvata bekämpningsinsatser. Föreskrifterna bör enligt kommitténs mening i huvud— sak inriktas på normer av olika slag, t ex för ersätt— ning för utnyttjande av resurser och för ambitionsnivå

vid sanering under olika förhållanden.

Kommittén lämnar vidare synpunkter i olika frågor såsom inriktning av forskning och teknisk utveckling, organisation och ansvarsfördelning, samverkan samt utbildning.

Flera av kommitténs förslag är av organisatorisk och planläggningsmässig art och torde inte medföra sär- skilda kostnader vid genomförande. De direkta kost- naderna för genomförande av kommitténs övriga förslag beräknas till 1,3 milj kr om året.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 202

2. NÅGOT OM VISSA BESTÄMMELSER OCH BEGREPP

Enligt 2 5 sista stycket instruktionen (l973z884, 2 5 ändrad 1974:409) för tullverket föreskrivs:

"Verket svarar för åtgärder till havs och i kust— vattnen, Vänern och Målaren för att avvärja eller begränsa skada till.följd av utflöde av olje eller annat som är skadligt. Verket svarar dock ej för sådana åtgärder inom område som avses i

a

& a 5 brandstaig-n (1962:91)."

I 4 a 5 brandstadgan (1962z9l, 4 a 5 införd l974:81)

föreskrivs:

"I fråga om hamn som avses i l 5 tredje stycket brand— lagen ... skall i brandordningen angivas det område

i vattnet inom vilket kommunen svarar för åtgärder för att avvärja eller begränsa skada till följd av

_ " . - _ . _ , utilode av olja eller annat som ar skadligt.'

I 1 5 första stycket brandlagen (1974:80) föreskrivs:

'jänst förstås i denna lag verksamhet

p.

jön, under förutsättning att

m e än till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade ts

kostnaderna för räddnin

,.- TJ ( | "! D (11 UI (D (i' U'! _: |, . '&' rl »;

8 och omständigheterna i övrigt kan anses p . a ut staten eller kommun svarar för att sådana åt—

I 1 5 tredje stycket brandlagen föreskrivs:

I n mån annat ej sägs är lagen ej heller tillämplig på åtgärder som vidtages till havs eller i kustvatt— nen, iänern eller Mälaren för att avvärja eller

1 följd av utflöde av olja eller

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 203

_Enligt 2 5 brandlagen skall varje kommun hålla ett

brandförsvar för bl a räddningstjänsten.

Måhända kan följande behöva påpekas: Att svara för åt— gärder för att avvärja eller begränsa skada är inte

detsamma som att svara för att ingen skada sker.

Räddningstjänst mot löskommen olja kallas vanligen olje— bekämpning. Uttrycket har den betydelsen i detta

betänkande.

Tullverket svarar enligt ovan angivna bestämmelser för oljebekämpningen till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren med undantag för hamnområde enligt kommunal

brandordning. Inom tullverket handhas verksamheten av

kustbevakningen.

Brandförsvaret svarar för oljebekämpningen på land och

i hamn enligt ovan.

Åtgärder mot olja som inte hänförs till räddningstjänst benämns oljeskadesanering. I regel används i stället begreppet oljesanering. Sådan verksamhet beskrivs ofta som ett inte särskilt brådskande uppstädnings— och återställ— ningsarbete.

Inget organ har genom författning ålagts att svara för oljesanering. Saneringen anses dock vara en kommunal

angelägenhet.

Enligt 21 5 första stycket 2. och 3. brandlagen gäller följande:

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

Enligt 12 5 första stycket brandlagen skall läns— styrelsen i vissa fall överta ledningen för olje- bekämpningen på land eller i hamn. Bestämmelserna

härom anges och kommenteras i senare avsnitt.

204

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 205

3. ALLMÄNT OM OLJEBEKÄMPNING 3.1 Vad är 01 a?

Med olja avses i olika sammanhang petroleum (råolja), petroleumprodukter, animalisk olja och vegetabilisk olja. Konventioner och nationella författningar inne-

håller olika definitioner av begreppet.

Bekämpningsansvariga myndigheter skall ingripa mot alla löskomna skadliga ämnen, om räddningsåtgärder behövs för att avvärja eller begränsa skada. En defi- nition av begreppet olja saknar således betydelse för frågan om i vilka fall myndigheterna skall ingripa. Det är dock av största betydelse att känna till dels vilka skador som kan orsakas av olika löskomna oljor, dvs varför bekämpning behövs och hur insatspriori— teringar bör göras, dels hur oljorna praktiskt kan

angripas vid bekämpningen.

En mycket utbredd missuppfattning är att olja är

ett entydigt och ganska tunnflytande ämne som länge behåller sina fysikaliska och kemiska egenskaper vid miljöpåverkan i vatten och luft. Enbart inom gruppen råoljor, som är de mest komplicerade naturligt före— kommande blandningar vi känner till, ingår ett mycket stort antal kemiska föreningar, huvudsakligen kolväten, med olika egenskaper. Ingen vet hur många kemiska föreningar råoljorna kan bestå av. Sannolikt kan antalet räknas i tusental. Beroende på vilka före— ningar som ingår och blandningsförhållandet finns högst påtagliga skillnader mellan råoljorna. Egen— skaper som densitet (täthet, specifik vikt), visko— sitet (seghet), ångtryck, vattenlöslighet, giftighet och benägenhet att bilda emulsion varierar inom vida gränser och ger varje råolja sin specifika karaktär.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 206

Olikheterna mellan råoljor och raffinerade produkter, t ex bensin, nafta, fotogen, dieselolja och bunker- olja, och mellan sådana produkter är naturligtvis

ännu större.

Flertalet oljor förändras-snabbt och mycket kraftigt efter utflöde i vatten. En råolja från ett fartyg

kan avge en fjärdedel av sin vikt som gas redan inom ett par timmar efter utflöde. På samma tid kan den blanda i sig vatten till flera gånger den egna volymen. En del av oljan blir också genom 5 k självdispergering till små droppar som lämnar övrig sammanhängande olja. Vidare sker även en viss upplösning i vattnet. Generellt gäller att de komponenter som lättast blir gas även är lättlösligast och dessutom giftigast.

På grund av de olika förändringsprocesserna som sker

samtidigt och påverkar varandra ökar viskositeten och densiteten snabbt. Den snabba inblandningen av vatten i oljan medför att oljeföroreningens volym vanligtvis flerdubblas på några timmar. Volymen minskar därefter sakta på grund av avdunstning, självdispergering

mm.

Samtliga nu angivna processer bestäms av ett stort antal faktorer, inte minst av de ursprungliga egen— skaperna hos oljan, vågturbulensen samt vatten- och

lufttemperaturerna.

Genom vidhäftning av partikulärt material ökas benägenheten hos oljan att sjunka till bottnen. Salthaltsskiktningar i vattenvolymen kan medföra att oljan blir svävande i vattenvolymen, mellan två vattenskikt med olika salthalt.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 207

Olja i vatten och på land genomgår såväl kemisk som biologisk nedbrytning (mot slutprodukterna koldioxid och vatten) genom ett stort antal mycket komplicerade

reaktioner. På våra breddgrader sker nedbrytningen långsamt på grund av bl a låg temperatur.

När olja kommer ut i vatten sprider den sig, dvs breder ut sig till ett tunnare lager. Vissa oljetyper sprider sig mycket snabbt, andra får fast konsistens

och sprider sig således knappast alls.

Olja på vatten driver med strömmar och vindar. Den vindpåverkade drivhastigheten är ett.par procent av vindhastigheten. Den vindpåverkade drivriktningen avviker på våra breddgrader drygt tio grader åt höger

från vindriktningen beroende på jordrotationen.

Beroende på bl a oljetyp, kan olja försvinna relativt snabbt från vattenytan eller flyta omkring under längre tid, ibland i månader. Även för en och samma oljetyp kan uppehållstiden på vattenytan variera avsevärt, beroende på variationer hos de påverkande faktorerna, främst tem—

peratur och vågrörelse.

Även om vissa kunskaper finns om hur och av vad olika oljor förändras under miljöpåverkan återstår åtskilligt att klarlägga. På grund av bl a operativa och tekniska begränsningar kan inte alla oljeutsläpp bekämpas effek— tivt till sjöss. Det är därför av största betydelse att kunskaperna kompletteras så att en utveckling av metoder och teknik för bekämpning anpassas efter de olika olje—

spillssituationerna.

Av redogörelsen ovan torde framgå att singularformen olja egentligen inte borde användas för oljor och oljors blandningar med vatten. Av praktiska skäl

används dock denna form här.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 208

Olja som kommer lös tlll sjöss kan fördela sig i luften, på vattenytan, i vattenvolymen, på bottnar och på stränder. Normalt bekämpas endast olja på vattenytan och på stränder.

Skadeverkningarna av olja i marin miljö varierar med oljetyp, årstid, det drabbade områdets karaktär och

en rad andra faktorer. De kanske mest uppmärksammade skadorna är de direkt synliga, dvs föroreningar av stränder och skador på fågel. Under senare tid har från marinbiologiskt håll kraftigt betonats att för— orening av vattenmassorna och bottnarna ger allvarliga

skador genom förändringar av de marina ekosystemen.

Naturen har egna självläkande krafter. Oljefläckar på stränder försvinner eller blir harmlösa, ibland efter en kortare tid. De marina ekosystemen återtar som regel efter viss tid ursprungligt jämviktsläge, förutsatt att förorening inte sker ofta eller konstant. Åtskilliga faktorer avgör hur effektivt naturen själv läker ska- dorna, t ex graden av mekanisk påverkan genom vågtur— bulens, vattenomsättning-och solbestrålning.

En hel del forskningsmöda har lagts ned på att kart— lägga vilka skador oljor orsakar i marina miljöer och hur naturens läkande krafter verkar. De marina eko— systemen är komplexa och varierar mellan olika områden. Generella slutsatser av studier i ett område kan därför sällan dras. Åtskillig forskning återstår. Autentiska miljöer kan inte konstrueras i laboratorier. Forskningen är därför till stor del beroende av studier i verkliga föroreningsfall i olika miljöer.

Enligt det nyssnämnda har man således inte tillräckliga kunskaper för att från naturvårdssynpunkt avgöra i vilken omfattning och hur bekämpningsinsatser skall göras. I

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 209

och för sig kan man påstå att all löskommen olja orsakar skada och därför skall tas upp. Emellertid är, som nämnts, fullständig bekämpning inte alltid

möjlig eller rimlig.

Beredskapsuppbyggnad och bibehållande av beredskap

är ytterst en fråga om medelstilldelning. Vid medels— tilldelning görs- medvetet eller omedvetet en vär- dering av tänkbara skador; miljön åsätts på något sätt ett pris. Vid operationer måste olika naturvårdsintres— sen vägas mot varandra. Då insatser oftast är förenade med höga kostnader, särskilt långt driven rengöring av stränder, måste ofrånkomligen olika naturvårdsintressen vägas mot reda pengar. Till ledning i dessa och andra liknande frågor saknas idag på forskningsresultat och

ekonomiska avvägningar grundade riktlinjer.

Oljebekämpning är således naturvårdsverksamhet utan klara, på fakta grundade, riktlinjer och med ekonomiska och tekniska begränsningar. Det är av största vikt att den naturvårdsinriktade forskningen kan bedrivas så

att bättre besked än nu kan erhållas om i vilken om— fattning och hur insatser mot olja bör vidtas. Resultat av sådan forskning måste också läggas till grund för inriktningen av den vidare utvecklingen av metoder och

teknik för de skadebegränsande insatserna.

Svenska och omgivande vatten tillförs petroleumkolväten på flera sätt,-bl a från fartyg samt genom avlopp av olika slag och nedfall från atmosfären. Endast de mer koncentrerade utsläppen kan bli föremål för bekämpning. Dessa svarar blott för ett par procent av'den samman- lagda tillförseln av petroleumkolväten till nämnda vatten. Emellertid kan de koncentrerade, bekämpnings— bara oljeutsläppen drabba områden med allvarlig gift—

verkan och svår nedsmutsning som följd. Ett mycket stort

14. Riksdagen 1980/SI. I mm]. Nr 119. Bilagede!

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 _ Kommundepartementet 210

3.3

utsläpp i ett känsligt vattenområde kan ge allvarliga effekter i hela vattenområdet eller stora delar därav, t ex i det allmänt känsliga östersjöområdet samt sär— skilt i Vänern och Mälaren, som båda är vattentäkter.

Oljebekämpning på sjön — metoder och begränsningar hos dessa

Kustbevakningens åtgärder inskränker sig inte sällan till att enbart följa hur olja på vattenytan försvinner därifrån

genom avdunstning, självdispergering m m.

Det finns i dag fyra grundmetoder för egentlig bekämpning av olja på sjön:

Sänkning_Sänkning syftar till att föra ned oljan till bottnen. Som sänknedel används ofta sand, specialbehand— lad krita m m. Metoden används inte alls i Sverige och i begränsad omfattning utomlands på grund av svårigheterna i att åstadkomma effektiv sänkning och metodens allvar- liga skadeeffekter.

Bränning. Det är mycket svårt att åstadkomma effektiv förbränning på vattnet, även av annars lätt brännbar olja, beroende på bl a vattnets kylande effekt. I vissa fall kan s k brännmedel underlätta förbränning något.

Dispergering, även kallad kemisk bekämpning. Oljan fin— fördelas med hjälp av kemiska medel. Härvid ökar oljan momentant sin giftighetsgrad och kan därför orsaka all- varlig skada. På grund härav används metoden av vår kustbevakning endast då oljan inte kan tas upp och skadorna bedöms bli mindre än om dispergering inte sker. Vissa nationers beredskap, t ex Storbritanniens och vissa öststaters, har hittills varit inriktade helt på denna metod. Effektiv dispergering förutsätter bl a

att oljan har ganska låg viskositet och att viss våg—

turbulens förekommer eller skapas. olja som tillförts

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 211

dispergeringsmedel får minskad vidhäftningsförmåga. Olja som trots tillförsel av dispergeringsmedel inte finfördelats är särskilt svår att angripa med anord- ningar för upptagning, därför att dessa vanligtvis är konstruerade efter vidhäftningsprincipen. Disper— geringsmetoden bör enligt vissa marinbiologer användas med stor urskiljning, enligt andra inte alls. Disper— gerad olja sjunker till stor del till bottnen. Använd- ning av sänknings- och dispergeringsmetoderna liknas ofta vid att "sopa problemen under mattan".

Upptagning, även kallad mekanisk bekämpning.De nordiska ländernas beredskap är primärt inriktad på denna metod.

I vissa fall sker upptagningen sedan man på oljan spridit sorptionsmedel (vidhäftnings— och uppsugningsämnen) eller ytspänningsökande medel (ej dispergeringsmedel) som drar samman oljan. Upptagning är givetvis att föredra från naturvårdssynpunkt. Metoden är emellertid komplicerad trots att enkla fysikaliska grundprinciper utnyttjas. Olika slag av materiel, såsom fartyg, länsor, upptagare,

förvaringsanordningar m m, måste kombineras i system. Fartygen måste bl a ha särskilt goda manöveregenskaper.

Nödvändig precisionsmanövrering kan dock orsaka sådana turbulenser i vattnet som skingrar oljan eller på annat sätt försvårar upptagningen. Varje materieltyp och därmed varje system är till sin funktion, kapacitet, använd— barhet m m begränsad av olika faktorer, t ex oljans viskositet, vatteninblandningsgraden och mängden föro— reningar i oljan. Anpassningen av olika materielslag

till varandra och hanteringen av desamma kräver kunskaper och erfarenhet. Materielen kan haverera, inte blott vid ovarsam hantering. Ett tekniskt missöde kan medföra att ett helt system med fartyg och annan materiel blir overk— samt. Detta nödvändiggör en väl fungerande reparations— och underhållstjänst. Effektiviteten hos och användbar— heten av samtliga system begränsas också av bl a

följande operativa förhållanden, vilka var för sig

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 212

i avsevärd mån påverkar möjligheterna att till

sjöss ta upp olja så att landpåslag inte sker.

— Sen upptäckt, t ex på grund av försenat eller ute— blivet larm.

— Lång insatstid, dvs tid mellan larm och första bekämp— ningsinsats, beroende på t ex långa-avstånd.

— Stor oljekvantitet.

Stor spridning.

- Mörker.

Kyla.

— Nedsatt sikt (dimma, regn, snöfall).

— Kort avstånd till land.

— Grunt vatten, förrädiska djupförhållanden etc.

— Stark ström i förhållande till bekämpningsanordningar.

— Hård vind.

Häftig vågturbulens (bl a krabb eller brytande sjö).

— Explosionsrisk (t ex beträffande nyligen lös- kommen råolja i lugnt väder).

— Isförhållanden.

Oljans läge under vattenytan (oljan svävar på djupet eller ligger på bottnen).

Vattenområdets karaktär av farled eller hamn (kan ej alltid avspärras).

- Otillräcklig uthållighet hos insatsstyrkor.

I allmänhet är upptagning i vindstyrkor över

tio m/s mycket besvärlig och ibland t o m omöj—

lig beroende på begränsningar i effektiviteten hos materielen (länsor och upptagare) och på svårigheter i' hanteringen av densamma: Bekämpning i is är särskilt besvärlig. Mörker hindrar insatser nästan helt. Blåst,

is och mörker är helt vanliga förhållanden.

Sammanfattningsvis gäller att möjligheterna att till sjöss ta upp all olja är begränsade till fall då samt-

liga operativa faktorer är gynnsamma. Effektiv upptagning

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 213

3.4

till sjöss är dock möjlig i åtskilliga fall. Således har kustbevakningen i flera fall genom upptagning

till sjöss så gott som helt kunnat förhindra oljepåslag. I den allmänna debatten har ofta gjorts gällande att bekämpningsinsatser till sjöss-är meningslösa om oljan till någon del nått land. Sådana påståenden är miss— visande. Det är av utomordentlig vikt att slå fast att stora skadebegränsande insatser kan göras på vattnet

så länge inte all olja flutit upp på land. Genom sådana insatser avvärjs eller begränsas ju skada genom vidare spridning till rena områden, skador på fågel och andra djur, förgiftning av miljön etc. I många fall har kust- bevakningen gjort detta. Vid vissa tillfällen kan det

t o m vara fördelaktigt att söka styra in oljan : ex

i en lugn vik för att där utföra bekämpning under mer gynnsamma förhållanden än ute till sjöss.

För överskådlig framtid kommer att gälla att oljepåslag på land i många fall inte kan förhindras. Mycket stora påslag kan befaras hur hög bekämpningsberedskapen än är. Det är dock av stor vikt att slå fast att betydande skadebegränsningar kan göras såväl till sjöss som i

strandzonen.

Insatser mot olja på stränder

De metoder som kan komma till användning mot olja på

stränder är i huvudsak:

Upotagning. För detta används vanliga handredskap såsom spadar, skyfflar och grepar. Om oljeansamlingarna är tjocka kan maskiner (grävskopor, schaktmaskiner o d) användas. Upptagning kan underlättas av att sorptions— medel tillsätts. I vissa fall sprids sorptionsmedel på oljan redan till sjöss för att förhindra svår nedsmetning av stränder och på så sätt underlätta upptagning på land.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1-_ Kommundepartementet 214

Bränning. Bränning av olja som ligger utspridd på stränder är svår att åstadkomma och dessutom olämplig. Värmen vid förbränning minskar viskositeten hos oljan så att risk för infiltration i marken och avrinning kan uppkomma. Vidare kan klippor spricka om man eldar på dem. I viss mån kan mer eller mindre effektiv bränning ske av upp— samlad olja, Effektiviteten hos sådan bränning bestäms

bl a av halten av vatten och annat obrännbart material i oljan. Ofta måste elden underhållas med annat som brinner lätt. För att minska risken för avrinning och skador på marken bör bränning ske på särskilda anordningar, t ex

plåt med uppvikta kanter.

Dispergering. Dispergering syftar till att finfördela oljan och föra ut den i vattnet. Effektiv dispergering är svår att åstadkomma om oljan har hög viskOSitet och förekommer i tjockare lager. I viss män kan dispergering underlättas genom att gelmedel (förtjockningsmedel) blandas i dispergeringsmedlet. På grund av de biologiska skador som ofta uppkommer på stränderna och i de käns— liga strandvattnen används dispergeringsmetoden mycket återhållsamt i Sverige.

Avtvättning med hetvatten eller vattenånga. Oljefläckar avlägsnas med hetvatten eller vattenånga som med högt tryck sprutas på fläckarna. Metoden används uteslutande på berg och stenar. Vanligtvis försöker man med sorp- tionsmedel samt länsor i vattnet att fånga upp den olja -som spolas av. Sådan uppfångning kan inte alltid bli effektiv. Vissa temporära skadeeffekter på strandzonens flora och fauna torde också bli följden av hetvatten- och ångtvättning. Metoden torde dock från biologisk

synpunkt vara att föredra framför dispergeringsmetoden.

Vanligtvis avlägsnas tjockare oljeansamlingar, särskilt sådana som kan driva iväg på grund av höjt vattenstånd

m m. övriga insatser, t ex avtvättning, bestäms med hänsyn till bl a områdets känslighet och tillgänglighet samt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 215

3. 5

uppkommande kostnader. Då insatser mot olja på stränder

är personalkrävande och därför kostsamma, särskilt långt driven sanering, lämnas ofta en del olja kvar på stränder

av mindre intresse för djurliv och allmänhet. I vissa fall kan olja tillfälligt (t ex under häcknings— och sälvalpnings— perioder) eller permanent täckas med sorptionsmedel för att

minska nedsmetningsrisken.

Tillfällig förvaring samt transport och destruktion av upptagna oljeföroreningar är ständigt svåra praktiska och organisatoriska samt kostsamma moment vid större opera—

tioner.

Ytterligare om metoder och teknik

Kommittén har låtit göra en särskild undersökning om metoder och teknik för bekämpning av till sjöss lös-

kommen olja. Undersökningen som gjorts av marindirektör Gösta Kaudern och civilingenjör Erik Söderbaum syftar

till att beskriva förekommande metoder och teknik, att kartlägga begränsningarna i användbarheten av desamma

samt att presentera underlag för bedömningar om behöv-

liga förbättringar. Den beskrivande delen av undersök— ningen ingår i en rapport, upprättad av Söderbaum och benämnd Olje— och kemikalieskyddsforskning (Rapport

SH 95—79, Chalmers Tekniska Högskola, maj 1979). Undersök— ningens övriga delar är sammanställda i en promemoria, fogad till detta betänkande. Promemorian som är upprättad av Kaudern har titeln Teknik för oljebekämpning till sjöss - några övergripande och sammanfattande synpunkter på be— fintlig teknik samt behovet av vidareutveckling och forskning- Söderbaum och Kaudern svarar själva för

innehållet i resp. skrift.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 216 '

4. ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ VÅR NUVARANDE BEREDSKAP

Inriktningen av den svenska beredskapen mot olja som

kommit lös till sjöss grundas på i huvudsak följande:

— Ansvaret för insatser ligger hos myndighet. I vissa andra länder, t ex USA, gäller att den som vållat utsläpp skall ombesörja att adekvata in— satser vidtas. Myndigheten där övervakar insatserna och ingriper endast vid behov.

Ansvariga myndigheter skall ha en viss mängd egna resurser. Vid mer omfattande insatsbehov skall samhällets övriga resurser kunna tas i anspråk. För insatser till sjöss skall i svårare lägen hjälp lämnas även åt eller av andra nationer med

vilka Sverige har avtal härom.

Olja skall så långt möjligt och rimligt bekämpas till sjöss. Metodinriktningen såväl till sjöss som på land är att oljan skall tas upp, dvs bekämpas mekaniskt. Dispergering skall ske endast då oljan. inte kan tas upp och skadorna bedöms bli mindre

än om dispergering inte sker.

Den nu angivna inriktningen bör enligt kommitténs

mening gälla även i fortsättningen.

4.2 Nuvarande ordning, :ostnader m m

Kustbevakningen har under knappt tio år som bekämp— ningsansvarig till sjöss byggt upp en organisation

med resurser och erfarenheter som i en internationell

jämförelse framstår som-betydande.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 217

Oljebekämpning är en av många uppgifter för kust— bevakningen. Inom organisationen finns bl a ca

130 båtar och fartyg. Ca 40 av dessa är 5 k miljö— skyddsfartyg och arbetsbåtar som anskaffats för i första hand oljebekämpning. Kustbevakningens personal— styrka är ca 550 man, stabspersonal inräknad.

Genom att kustbevakningen är en rikstäckande orga- nisation har materielanskaffning kunnat grundas på att materielen kan omfördelas vid behov. De flesta befattningshavarna hos kustbevakningen har normalt andra arbetsuppgifter än oljebekämpning. Vid behov kan en Större del av personalen genast övergå till oljebekämpning. Kommittén anser att dessa principer för utnyttjande av materiel och personal är ändamåls- enliga och rationella.

Kustbevakningen har beräknat kostnaderna för sin olje— bekämpningsverksamhet enligt följande: Ny— och ombygg— nader av miljöskyddsfartyg och arbetsbåtar under 1969-79 belöper på sammanlagt 35,2 milj kr. ” .1 beloppet ingår kostnader för nyanskaffning av två fartyg som ännu inte levererats. Under tidsperioden har annan oljebekämpningsmateriel (länsor, upptagare m m) anskaffats för 16 milj kr. De sammanlagda kost- naderna för anskaffning av fartyg och annan olje- bekämpningsmateriel under 1969—79 uppgår sålunda

till 51,2 milj kr (35,2 milj + 16 milj).

Driftbudgeten för kustbevakningsorganisationen i sin helhet för budgetåret 1979/80 uppgår enligt kustbevak— ningen till sammanlagt ca 106 milj kr, häri

inräknat löpande materielanskaffning (för olje-

och kembekämpningsmateriel 3,9 milj kr). Hur stor

x) Häri ingår inte 25 milj kr på tilläggsbudget II/l979 för ännu inte genomförd ersättningSanskaff— ning av två, ev. tre miljöskyddsfartyg.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 218

del av den nu nämnda totalsumman som skall anses falla på den av kustbevakningen upprätthållna olje- skyddsberedskapen samt för rutinmässiga insatser om övervakning, uppföljning och andra åtgärder vid dagligen förekommande anonyma, i allmänhet mindre oljeutsläpp är svårt att mera exakt beräkna, eftersom denna verksamhet är integrerad med övrig kustbevak- ningsverksamhet. Med utgångspunkt från det särskilda anslaget för beredskap för oljebekämpning till havs m m (1979/80 9,2 milj kr) X) har nu nämnda kostnader för innevarande budgetår av kustbevakningen beräknats ligga vid 16 a 17 milj kr. XX)

Till nämnda kostnader skall läggas utgifterna för de av kustbevakningen organiserade bekämpningsinsatser för vilka ersättning utkrävs med stöd av lagen (l973:ll98) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Dessa kostnader debiteras numera enligt principen om full kostnadstäckning. För nioårsperioden 1970/71 l977/78 uppgick kustbevakningens skadeståndskrav till sammanlagt 17 milj kr, varav hittills 4,4 milj kr ersatts av skadevållare. Sedan den 1 juli 1978 har

bl a tillkommit kostnaderna för Ostkustfallet 1979

som för de av kustbevakningen organiserade insatserna uppgår till 17,7 milj kr. Dessa utgifter torde helt eller delvis komma att täckas genom skadevållarens försäkringar i kombination med internationella olje—

skadefonden.

Den tidsplan som kommittén nyligen nödgats anta har inte lämnat kommittén erforderligt utrymme för att diskutera den av kustbevakningen lämnade kostnads- beräkningen enligt ovan. Kommittén vill emellertid framhålla att det inte är uteslutet att beräkningar enligt andra metoder skulle kunna visa på betydligt högre belopp än vad kustbevakningen kommit fram till.

x) Häri ingår förslagsvis anslagna 0,1 milj kr. På grund av detta anslag har kustbevakningen befogen— het att, oavsett uppkommande kostnader, igångsätta och fullfölja operationer av sådan omfattning som behövs.

xx) Häri ingår till viss del värdeminskning på fartyg.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 219

En beräkning av kostnaderna för den landbaserade organisationens oljebekämpnings- och oljesanerings— verksamhet kan knappast_göras. Beredskapssatsningarna där måste dock i jämförelse med de hos kustbevakningen anses som blygsamma. Den materiella beredskapen på land kan knappast anses ha nått sådan nivå som rädd— ningstjänstutredningen förutsatte i sitt betänkande (SOU l97l:50) Räddningstjänst..Rådande otillräcklig— het hos landets drygt 100 kustkommuner i fråga om utrustning för insatser vid större oljeolyckor torde komma att bestå så länge staten inte genom bidrag eller på annat sätt medverkar till ökad materiel— beredskap. Länsstyrelsernas planläggning enligt 24 5 första stycket brandstadgan (l962:91, 24 5 ändrad l974z81) i fråga om oljebekämpning torde, med vissa

undantag, inte kunna anses acceptabel.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet - 220

5. FORSKNING OCH UTVECKLING (FOU)

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) utarbetar f n på uppdrag av regeringen ett förslag till slutligt program och organisation för genomförande av ett forsknings— och utvecklingsprogram (FoU-program) för system, metoder och teknik för bekämpning av bl a olja. Vidare skall statens naturvårdsverk (SNV) enligt uppdrag av regeringen utarbeta ett förslag till program för undersökning av miljöeffekter vid oljeutsläpp. SNV skall dessutom lämna förslag till regeringen i år om förvaring, transport och behand— ling av upptagna oljor. Nedan framförs kommitténs syn— punkter på och kommentarer till inriktningen av en

FoU-satsning.

I det föregående har nämnts att en mängd olika fakto— rer mer eller mindre starkt begränsar möjligheterna

att med nuvarande teknik effektivt bekämpa olja till sjöss. De hydrodynamiska faktorerna är de mest fundamen- tala och sätter de snävaste gränserna med nuvarande tek— nik. De innebär bl a att nu förekommande länsor inte kan behålla olja om vattenrörelsen vinkelrätt länsorna överstiger ca 1 knop. Strömhastigheter på 1—3 knop är inte alls ovanliga utmed svenska kusten. Vid relativt måttliga våghöjder överstiger partikelrörelserna i

vågorna l knop, särskilt vid kort, krabb sjö.

I skyddade, lugna vatten, nära kusten eller

i skärgård är inverkan av Väder och vind inte så stor och de hydrodynamiska begränsningarna därför inte så dominerande. Här dominerar i stället begränsningarna hos själva materielen. Här har länsor, upptagare, fartyg m m större möjligheter att fungera tillfredsställande var för sig och i system.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 221

Mot bakgrund av ovanstående är det för svenskt vid— kommande nu mest angeläget att ett FoU—program inriktas på att utveckla komponenter och system

för bekämpning på och i närheten av stränder. Denna inriktning ger de största förutsättningarna för att en teknisk utvecklingsinsats medför bästa resultat. På detta område finns också möjligheter till sam—

arbete med bl a Norge och Danmark.

FoU—satsningar rörande oljebekämpning till havs bör

i huvudsak inriktas på att följa och, om möjligt, medverka i FoU—arbetet hos länderna som bedriver oljeutvinning i Nordsjön. Norgesamt Storbritannien (bl a i samarbete med svenskt företag) gör stora sådana FoU—satsningar, som naturligtvis är föranledda

av de konsekvenser stora oljeutsläpp i Nordsjön kan få.

FoU-arbete i större omfattning pågår i USA, Canada och Japan. Även erfarenheterna därifrån bör utnyttjas

i svenskt FoU—arbete.

En svensk satsning på FoU måste kopplas till de olika myndigheternas planer för anskaffning av oljebekämp—

ningsmateriel så att en meningsfull teknikupphandling kan ske. Detta förutsätter i sin tur att de aktuella

myndigheternas organisationer och ansvarsområden i

stort förblir oförändrade under FoU—arbetet.

Eftersom bl a marknaden för oljebekämpningsmateriel är osäker bör programmets utvecklingsdel inlednings— vis inriktas på en teknikupphandling som grundas på de svenska myndigheternas investeringsprogram. Export bör ses som en sidoeffekt av förbättringar av den svenska beredskapen och dess utrustning.

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 - Kommundepartementet 222

Ett exempel på utvecklingsprojekt som påbörjats är kustbevakningens strandbekämpningsbåt, benämnd baby—truck. Även brandförsvar och kommunala organ i övrigt torde ha intresse av något liknande. Det är angeläget att myndigheterna samverkar i olika utveck- lingsinsatser redan på ett tidigt stadium. Sådan sam— verkan är motiverad även från kostnads— och effekti—

vitetssynpunkt.

En större samlad svensk satsning på FoU ställer höga krav på initiativ, styrning och uppföljning av den FoU—ansvariga myndigheten. Detta därför att berörda myndigheter och företag har olika intressen och att Sverige i stort saknar resurser och metoder för systematisk utprovning av oljebekämpningsutrustning i modell— och fullskala. De provningsanläggningar som finns saknar vissa fundamentala förutsättningar, exempelvis för test med olja på vattenytan.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 223

6.

OLJEUTVINNINGEN I NORDSJÖN SÄRSKILD BEREDSKAP?

De påvisade utvinningsbara oljereserverna i Nordsjön, söder om 62za breddgraden, kan uppskattas till ett par miljarder ton. Sannolikt kommer ytterligare utvinnings— bara förekomster att upptäckas. Olja utvinns för när— varande i större mängd på brittisk och norsk kontinen— talsockel, i någon mån även på dansk. Oljefältens läge, reservoarernas storlek, sträckningarna av rörledningar på havsbottnen m m framgår av figur l, s 4 i bilaga 2. Den totala mängd olja som utvunnits till början av 1979 är ca 160 milj ton, varav ca 60 milj ton på norsk sockell Utvinningen beräknas om ett par år och vidare under 1980-talet uppgå sammanlagt till 150—200 miljton om året.

Oljeutvinningen i Nordsjön och den därmed sammanhängande verksamheten medför dels kontinuerligt förekommande mindre oljeutsläpp vid processer av olika slag, dels tillfälliga mer eller mindre allvarliga oljeutsläpp

vid olika missöden; Större utsläpp kan orsakas främst genom utblåsning, brott på rörledning, brott på slang— ledning vid lastning av fartyg och haveri med fartyg.

Utblåsning kan medföra störst oljeutflöde.

Genom utblåsningen i april 1977 från plattform B (Bravo) på Ekofiskfältet sprutade drygt 22 000 ton olja och ca 13 milj normalkbm gas ut under de sju och ett halvt dygn utblåsningen varade. Ca 40 procent av oljan avdunstade genast, utan att nå vattnet. Ca 13 000 ton beräknas sålunda ha fallit på vattnet. Oljebekämpningsopera- tionerna leddes av vederbörande oljebolag (Phillips Petroleum Company Norway) under överinseende av ett norskt statligt, särskilt sammansatt, organ och med hjälp från bl a Sverige. Sammanlagt togs 1 610 ton vatteninblandad olja upp. 870 ton härav var ren olja, vilket motsvarar ungefär sju procent av den mängd som föll på vattnet. Resten avdunstade, dispergerade eller

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 224

sjönk. Endast en liten del av oljan dispergerades med hjälp av kemikalier. Det gjordes för att minska brandrisken vid närbelägna plattformar. Bekämpnings— operationerna präglades av brister i fråga om bl a organisation, samband, materiel, resursutnyttjande,

utbildning och träning.

Det har inte förekommit rapporter om att någon del av oljan nått land. Beräkningar gjorda av det norska institutet för kontinentalsockelundersökningar (IKU) visar bl a att olja sannolikt skulle ha nått dansk kust inom en månad om utblåsningen skett mindre än två veckor tidigare och att västtysk kust skulle ha nåtts av eventuella oljerester om ett utsläpp skett den 20 maj.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

(SMHI) har på uppdrag av kommittén beräknat i vilken omfattning en oljeutblåsning i Nordsjön kan förorsaka förorening av svensk kust. SMHI har sammanställt beräk- ningarna i en rapport Beräkning av drift och spridning av olja från anläggningar i Nordsjön. Rapporten är fogad till bilaga 2 till detta betänkande. I rapporten sägs bl a följande: En till två procent av från Ekofisk totalt utsläppt oljemängd skulle stranda vid någon kust. Riskerna för strandning är störst om utblåsningen sker vintertid. Det mesta av oljan skulle stranda på norsk eller dansk kust. I genomsnitt skulle en till fem

procent av den olja som strandar drabba svensk kust.

SMHIhar vidare enligt rapporten beräknat i vilken omfattning ett oljeutsläpp från Ekofisk kan drabba svensk kust då riskerna för strandning vid svensk kust bedömts som stora. Av ett utsläpp som antogs ha pågått under två dygn befanns därvid två till tre

procent nå svenska västkusten.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 225

Det bör påpekas att beräkningar inte gjorts för olika utblåsningsförhållanden, t ex utblåsning under vatten- ytan, utblåsning över vattenytan och brand i samband med utblåsning.

Kommittén gör i det följande bedömningar i frågan huruvida oljeutvinningen i Nordsjön och erfarenheterna från Bravoutblåsningen bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen

för bekämpning av oljeutsläpp till sjöss.

Oljeutvinningen i Nordsjön och därmed sammanhängande verksamhet innebär ofrånkomligen risker för att svenskt kustområde kan komma att förorenas av olja. Den olje— kvantitet som kan nå Sverige under särskilt ogynnsamma meteorologiska och hydrologiska förhållanden kan upp— skattas till någon eller några procent av ursprunglig mängd. Denna procentdel kan dock, om utsläppet är

mycket stort, innebära en betydande kvantitet. Under större delen av året torde utsläpp på aktuella platser i Nordsjön endast till någon promille eller inte alls nå Sverige.

Mycketstora oljeutblåsningar är de händelser som i samband med oljeutvinningen i Nordsjön kan orsaka svårare förorening av svenskt kustområde. Även om en utblåsning av hundra tusen ton olja eller mer måste bedömas ha mycket låg sannolikhet kan den dock inträffa. Den sedan i början av juni 1979 pågående utblåsningen från brunnen Ixtoc l i Mexikanska bukten med ett olje— utflöde hittills av ca en halv milj-ton visar just detta.

En omfattande utblåsning sker under lång tid och från en fast punkt. En viss del av oljan som blåser ut kan, åtminstone tidvis,bekämpas mekaniskt till havs. Icke obetydliga resurser för upptagning finns numera hos Oljebolagen på den norska sockeln samt hos norska, danska och svenska myndigheter. Disperge-

15. Riksdagen 1980/(?!. I saml. Nr 119. Bilagedcl

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 226

ring med kemiska medel kan skenwcket effektivt om oljan legat i vattnet en kortare tid. Inom samtliga aktuella länder finns ansenliga resurser för dispergering. De 5 k

x) samt det flitiga och

Bonn— och Köpenhamnsavtalen konstruktiva samarbete som hittills förekommit inom ramen för dessa överenskommelser, torde garantera

att betydande delar av dessa länders resurser för bekämpning till sjöss ställs till förfogande närhelst det behövs. Bravooperationen och andra gemensamma

bekämpningsoperationer utgör exempel härpå.

Avståndet mellan oljefälten och Sverige medför att tiden för eventuell drift till den svenska kusten rör sig om tre veckor som kortast. Därigenom ges gott utrymme för att mobilisera styrkor som behövs för bekämpning till sjöss och på land i den svenska kust— zonen. Den olja som kan komma att driva hit kommer successivt under en kortare eller längre tidsperiod och torde då vara mycket spridd. Oljan har då genom— gått sådana förändringar att den sannolikt är tung och seg. Dispergeringsinsatser mot sådan olja är inte

meningsfyllda.

På grundval av nu tillgängliga uppgifter och beräk- ningar på området kan oljeutvinningen i Nordsjön och därmed sammanhängande verksamhet inte bedömas utgöra

ett större föroreningshot mot svenskt kustområde än

nu förekommande oljetransporter runt våra kuster. Erfarenheter från svenska och utländska bekämpnings— operationer visar att det är svårt att på öppet vatten ta upp olja som är spridd över stora ytor. Detta innebär dock inte att det under alla förhållanden är omöjligt att göra nämnvärda sådana insatser.

x) överenskommelsen 1969 om samarbete vid oljeföro- rening i Nordsjön (Sö l969:21) (Bonnavtalet). överenskommelsen 1971 med Danmark, Finland och Norge om samarbete i fråga om åtgärder mot olje— förorening av havet (Sö l97l:23) (Köpenhamnsavtalet).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 227

Olja som sprutar ut från en plattform e d bekämpas otvivelaktigt effektivast i närheten av utblåsnings— stället. Sådana insatser åligger primärt aktuella bolag och vederbörande nation att svara för. De olje— producerande Nordsjöländerna, liksom bolagen som bedriver oljeutvinning i Nordsjön, kan nu anses ha tagit konkret ansvar för en förbättrad beredskap för

sådan oljebekämpning.

Det är inte rimligt från vare sig kostnads- eller effektivitetssynpunkt att Sveriges beredskap för oljebekämpning till sjöss ändras med hänsyn enbart till de oljeutsläpp som oljeutvinningen i Nordsjön och den därmed sammanhängande verksamheten kan orsaka. Det finns knappast behov av att påpeka att Sverige genom kustbevakningen efter bästa förmåga skall lämna

berörd nation hjälp vid en oljeolycka i Nordsjön.

Erfarenheterna från Ost- och Västkustfallen visar att bekämpning och sanering i strandzoner av redan tämligen måttliga oljekvantiteter kan vara mycket besvärliga

och kräver främst god planläggning och ledning. Er— farenheterna från Ostkustfallet visar dessutom att beredskapen ställs på mycket hårda prov om olja under en längre tid driver in på bred front i kustzonen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och länssty— relsen i Hallands län bör vid sina planläggningar särskilt beakta risken för föroreningar av nu dis— kuterat slag.

Den beredskap för oljedriftsprognoser hos SMHI som f n är under uppbyggnad bör anpassas särskilt till vad som behövs för att göra snabba och korrekta

förutsägelser om drift av olja som kommit lös från

anläggningar i Nordsjön.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 228

Till detta betänkande är fogad en rapport Oljeut— vinningen i Nordsjön - Bravoutblåsningen Miljö— risker för Sverige. Rapporten är upprättad av läns- assessor Mats Måre och civilingenjör Erik Söderbaum. Författarna svarar för innehållet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 229

7.

7.1

7.2

ERFARENHETER FRÅN OST— OCH VÄSTKUSTFALLEN

Allmänt

Olyckor inrymmer överraskningsmoment. De inträffar

på tider och under förhållanden som inte kan förut— ses. Ett mycket stort antal faktorer som var och en kan variera påtagligt bestämmer händelseförlopp och dimensioner hos en oljeolycka. Ingen oljeolycka är den andra lik, även om vissa inslag kan vara tämligen

' 1

lika.

I Ostkustfallet skedde föroreningen i svenska vatten på grund av att oljeförorenad havsis drev in i skär- gården under ihållande ostliga vindar, som normalt inte förekommer vid årstiden. Operationerna försvå— rades avsevärt av issituationen. I Västkustfallet omöjliggjordes bekämpning till havs av främst oljans konsistens och spridning. Landpåslaget skedde under storm från sydväst i förening med högvatten. I båda fallen skedde utsläppen på långt avstånd från land.

Utsläppen var dessutom stora.

Det säger sig självt att några av de många faktorer som bestämmer en oljespillsituation sannolikt avviker från det vanliga. Ost— och Västkustfallen än ehuru ovanliga, i och för sig inte märkliga. Oljeolyckor med större svårighetsgrad och allvarligare följder än i Ost— och Västkustfallen kan inte uteslutas.

Sammanfattning av erfarenheter samt kommentarer

I det följande anges och kommenteras sammanfattnings— vis erfarenheter som härleds antingen till såväl Ost— SOm Västkustfallet eller till endera fallet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 230

I stort fungerade operationerna väl med hänsyn till de svåra förhållanden som gällde. Arbetsmiljön och arbetsförhållandena i övrigt ställde de medverkande

på hårda prov. Åtskilliga frivilliga hjälpte till

utan någon annan ersättning än tillfredsställelse

av en egen meningsfull insats för vår natur. Otvivel- aktigt har de medverkande varit djupt engagerade i

sina uppgifter. De första förutsättningarna för en

god beredskap, nämligen engagemang och initiativ- kraft, föreligger uppenbarligen. Operationer av ifråga— varande slag och omfattning torde dock aldrig kunna förberedas och genomföras så perfekt att man efteråt inte kan finna något som brustit eller kunde ha gjorts- bättre.

— Planläggningen för samverkan mellan ansvariga myndigheter i strandzonen samt mellan dessa och förstärkande organ är otillräcklig. Samövningar i

ökad omfattning behövs.

- Det är viktigt att ansvariga och medverkande organ känner till hur bekämpningsorganisationen är upp- byggd och hur samverkan skall ske. Ledningsorga— nisationen måste dock kunna ge utrymme för nöd-

vändiga improvisationer.

Operationer för oljebekämpning/sanering är kompli— cerade företag. Erfarenhets— och kunskapsförmedling behövs i synnerhet för ledningsorganen på land. Personer som vid behov kan engagera sig som ledare för arbetslag på land bör utses och utbildas

regionalt.

- Det bör i framtida operationer klargöras att stöd- funktioner är underställda ansvarig myndighet, t ex brandchef. Stödfunktionerna bör dock, enligt myndig— hetens närmare direktiv, självständigt kunna få

svara för insatser och samverkan.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.l Kommundepartementet 231

— En samordnad skadeinventering, byggd på ett gemen- samt bedömningsunderlag, behövs. Kust- och skär— gårdsbefolkningen samt militär, bl a kustjägare,

bör utnyttjas för skadeinventering.

— Samverkan mellan de land— och sjöbaserade organi— sationerna förekom inte i tillräcklig omfattning i inledningsskedet. Kustbevakningens taktiske (lokale) ledare och brandchef måste arbeta i nära kontakt med varandra. För samverkan från början med kustbevakningens regionala ledning bör läns— styrelsen representeras av en på förhand utsedd

person.

— Det är mycket svårt att sätta sig in i en större operation som pågått en tid. Person som kan ifråga— komma för förordnande som särskild räddningsbefäl- havare bör aktiveras redan vid operationernas början. Denne kan svara för sådan samverkan som

avses i föregående punkt.

* Länsstyrelsen bör söka åstadkomma samordning av verksamheter för räddningstjänst även om den inte tagit över ledningen för räddningstjänsten. Läns—

styrelsen bör också söka samordna saneringsinsatser.

* För oljebekämpning i flera kommuner samtidigt kan flera lokala räddningsbefälhavare och en befälhavare med övergripande, operativa uppgifter behövas. Brandlagen bör framdeles uttryckligen tillåta en sådan ledningsordning för aktuella fall.

* Insatser av större antal frivilliga och annan ovan personal kräver särskilda förberedelser och detalje- rad ledning.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 232

— Utveckling av bättre metoder och teknik för bekämpning i strandzoner och för sanering på

stränder är synnerligen önskvärd.

- Staten, som betalar alla insatser mot olja, bör ha en löpande kostnadsövervakning även beträffande de insatser som kommunerna gör. På så sätt kan

staten påverka dessa operationer.

— Frågor om arbetarskydd och arbetsmiljöförhållanden måste ges ökad vikt och beaktas redan i planlägg-

ningen.

- Planer rörande radiokommunikationer mellan sam— verkande myndigheter och organ bör ses över och

sambanden övas.

- Massmedia kan anses till viss del ha givit en missvisande bild av operationerna och därigenom påverkat desamma. En gemensam presstjänst bör förhoppningsvis kunna leda till en objektivare

behandling i massmedia.

- Transport och slutligt omhändertagande av olje- haltigt avfall är otillräckligt förberedda moment. Teknikutveckling och planläggning behövs.

— Varje operation av större omfattning bör utvärderas

av - förutom ansvariga myndigheter — ett från

x)

insatsansvar fristående organ. Därigenom till— förs den samlade beredskapen erfarenheter på bästa sätt. Utvärderingsarbetet bör inledas redan vid

operationens början.

x) Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) kommer vid årsskiftet 1979/80 att lägga fram förslag om hur allvarligare olyckor, bl a omständigheterna kring utsläpp av olja, bör undersökas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 233

Kommittén har låtit göra särskilda undersökningar

på intervjubasis i Ost- och Västkustfallen. Under- sökningarna finns sammanställda i två rapporter som överlämnats till kommundepartementet. Den ena rap- porten har titeln Oljan i Stockholms skärgård 1979 - Bekämpningen och saneringen och är upprättad av av- delningsdirektör Sture Irberger och civilingenjör Erik Söderbaum. Den andra har titeln Oljan på Bohus— kusten — Bekämpningen och saneringen 1978/79 och är upprättad av länsassessor Mats Måre. Författarna

svarar för innehållet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 234

8.

ORGANISATION SAMLAT ELLER DELAT ANSVAR

Ett i olika sammanhang framfört förslag är att en och samma myndighet skall svara för alla insatser - såväl till sjöss som på land - mot olja som kommit lös till sjöss. Enligt kommitténs bedömande kan för närvarande endast kustbevakningen komma i fråga för ett sådant

samlat ansvar.

Flertalet oljeutsläpp är små och inträffar så nära land, främst i hamnar, att de måste angripas på eller vid land. Större båtar eller fartyg behöver eller kan då inte an- vändas. Brandförsvaren är för närvarande de enda myndig- heter med insatsberedskap som säkerställer snabba skade— begränsande insatser i sådana fall. Även andra utsläpp kan nå land och kräver då, i vart fall i inlednings- skedet, snabba insatser från land. Ett samlat ansvar

hos kustbevakningen skulle av bl a kostnadsskäl inte rimligen kunna få medföra att en särskild insatsbered— skap, liknande brandförsvarens, byggdes upp inom kust- bevakningen vid sidan av brandförsvarens. Brandförsvarens resurser måste alltså även fortsättningsvis behöva ianspråktas vid oljebekämpning. Ett samlat ansvar

hos kustbevakningen skulle medföra den väsentliga ändringen att brandförsvaren skulle underställas kust—

bevakningens ledning under bekämpningsoperationer.

tt samlat ansvar skulle även innebära att kustbevak— ningen fick svara för sanering på stränder. En sådan ordning skulle ofrånkomligen kräva ett mer detaljerat och vidlyftigt samrådsförfarande än för närvarande i fråga om prioriteringar, metoder, ambitionsnivåer m m mellan å ena sidan kustbevakningen och å andra sidan olika kommunala organ, kanske i flera kommuner, och

eventuellt även länsstyrelse eder länsstyrelser.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 235

En organisation av ovannämnt slag skulle medföra ökade kostnader jämfört med nu genom att kustbevak-

ningen skulle behöva utöka sin personalstyrka.

Erfarenheterna från såväl Ost- som Västkustoperationen visar att kommunernas brandförsvar och saneringsorgan klarat bekämpnings- resp. saneringsarbetena i stort sett tillfredsställande. Kommunerna har haft ett

djupt engagemang i uppgifterna. Erfarenheterna talar således inte för något klart behov av ett samlat ansvar. Erfarenheterna från Ostkustoperationen utvisar dock att vissa brister för närvarande råder beträffande förutsättningarna för dels ledning och samordning

inom den landbaserade organisationen, dels samordning mellan de sjö- och landbaserade organisationerna. Bristerna är emellertid inte allvarligare än att de kan rättas till med de tämligen enkla, ej särskilt kostnadskrävande,förändringar som föreslås i det

följande.

Kommittén anser således att den nu gällande ordningen med ett delat ansvar mellan insatser till sjöss och

insatser på land och i hamn bör bibehållas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.11 Kommundepartementet 236

9.

9.1

ANSVARSFÖRDELNING

Bekämpning

Kommittén har erfarit att det förekommer olika meningar om var i strandzonen gränsen går mellan kustbevak- ningens och brandförsvarens ansvarsområden. Frågan har betydelse bl a därför att myndigheternas bered- skap skall planeras med hänsyn till denna gräns. Enligt instruktionen för tullverket svarar verket

- genom kustbevakningen för oljebekämpningen till havs, i kustvattnen, Vänern och Mälaren (dock ej i hamn). Enligt brandlagen svarar brandförsvaren för oljebekämpningen på annat område än nyssnämnda vatten. Kommittén anser odiskutabelt att kustvattnen, Vänern och Mälaren avgränsas av strandlinjen såsom denna sträcker sig med varierande vattenstånd. Strandlinjen bildar gräns mellan kustbevakningens och brandför-

svarens ansvarsområden.

Vid hittills bedrivna bekämpningsoperationer i strand— zoner har en omfattande samverkan -.om också inte så omfattande som räddningstjänstutredningen förutsatte - förekommit mellan de ansvariga myndigheterna. Effek— tiva gemensamma aktioner i strandzoner förutsätter att de samlade resurserna utnyttjas på bästa sätt, vilket sker genom ömsesidiga hjälpinsatser över strandlinjen. Det praktiska arbetet i strandzoner förutsätter således

en mjuk tillämpning av regeln om ansvarsgräns.

Kommittén finner angeläget framhålla vikten av dels

att tveksamheter rörande ansvarsgräns mellan kustbevak- ningen och brandförsvaren undanröjs, dels att myndig- heterna i det praktiska arbetet hjälper varandra efter förmåga och lämplighet. Enligt kommitténs mening är ändringar på dessa punkter i aktuella författningar inte behövliga. Det är tillräckligt att generaltull- styrelsen och statens brandnämnd i samråd informerar ytterligare i frågorna och ger desamma särskild tyngd i utbildningssammanhang.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 237

Kommittén har vidare erfarit att det på vissa håll råder tveksamhet om olja som flutit upp på stränder någonsin kan påkalla räddningsåtgärder. Kommittén anser angeläget framhålla följande: Även om olja ligger på stränder kan den orsaka ytterligare allvarlig skada. Om vattenståndet höjs kan den driva iväg ochfömmena andra områden. Oljan kan vidare infiltrera-i marken och därigenom orsaka mer bestående förorening. Solljus och värme kan orsaka att oljan rinner ut i sjön eller till rena strandpartier. Vidare gäller att oljan med tiden genomgår sådana för— ändringar att den blir svårare att avlägsna. Den största faran utgör oljan mot djurlivet, främst fågel och säl. Redan till synes obetydliga oljeföroreningar i känsliga områden kan, särskilt under våren och försommaren, orsaka svåra störningar i häckningen och sälvalpningen. Skador för turistnäringen och för det rörliga friluftslivet bör

också nämnas.

Huruvida brandförsvaret skall ingripa i ett konkret fall med räddningsåtgärder mot olja på stränder är självfallet en bedömningsfråga. Kommittén anser dock att räddningsåtgärder åtminstone bör påbörjas även

i fall då det kan synas tveksamt om brandförsvarets insatser påkallas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 238

9.2

Sanering

Kustbevakningen anser att olja till sjöss alltid är ett så allvarligt hot mot miljön att alla dess åtgärder mot olja till sjöss är räddningsåtgärder. Sanering kan så- ledes enligt kustbevakningens mening inte förekomma på

det egna ansvarsområdet. Kommittén gör samma bedömning.

Sanering på stränder och i hamn anses vara en kommunal angelägenhet. Något genom författning reglerat sanerings- ansvar för kommunerna finns emellertid inte. Tveksamhet inför uppgiften att vidta saneringsåtgärder torde dock

inte förekomma bland kommunerna.

Ddzär ofta angeläget att sanering sker någorlunda snabbt, så att allvarliga skador inte inträffar. En saneringsfas kan således, beroende på effektiviteten hos insatserna,

övergå till nödläge som påkallar räddningsåtgärder.

Sanering är oftast en fortsättning på insatser som be— tecknats som räddningsåtgärder. Effektiv saneringsled- ning fordrar kännedom om åtskilligt, t ex skadebild, resurstillgång och resursutnyttjande. Ofta måste sane— ring ske i samverkan mellan olika organ inom kommunen och med andra kommuner samt med kustbevakningen. Ef- fektiva saneringsinsatser kräver därför att de sane- ringsansvariga inte blott har erforderliga kunskaper

i allmänhet i saneringsfrågor utan dessutom är väl intrimmade i operationen redan då saneringsfas in— träder. Endast ett fåtal kommuner har utsedda sane- ringsorgan. Det är en allvarlig brist hos beredskapen att sådana organ utses, eventuellt tillskapas, först under pågående insatser (bekämpning) mot olja.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 239

Kommittén jäzesrån att kommunerna genom 55n5attning äzäggs att lvana 551 oåjeaaneming och att utse ett Zämpiigt ongan med uppgiåt att påaniägga och iuana

551 sancningainlatéaina.

Av kontinuitetsskäl och andra skäl kan det vara lämpligt att utse brandchefen, som ju svarar för bekämpningen, till saneringsansvarig. Emellertid

kan det i många fall'bedömas lämpligast att lägga ansvaret på annan. Förhållandena i varje aktuell kommun bör därför avgöra vilken ordning som skall gälla. Det är utomordentligt viktigt att hälsovårds- nämnden eller dess företrädare följer insatserna och bistår med anvisningar och råd i fråga om inriktning,

prioriteringar, avfallshantering etc.

Sanering är mycket personalkrävande och därmed kostsam. Stora områden, inom kanske flera kommuner, och mycket stora naturvärden kan vara drabbade eller hotade. Bekämpning och sanering efter en och samma olycka kan pågå samtidigt i olika områden. Resursbrist och resurs— konkurrens mellan kommuner samt olika meningar om ' prioriteringar och insatsbehov kan uppkomma. Med hänsyn härtill kan det enligt kommitténs mening finnas anled— ning att ge länsstyrelsen en i författning grundad befogenhet att i vissa fall leda sanering eller på annat sätt besluta i saneringsfrågor. Den närmare utformningen av en sådan eventuell bestämmelse torde komma att övervägas av räddningstjänstkommittén.

Saneringen i Västkustfallet har inneburit omfattande transporter av personal, materiel och inte minst av upptagna oljeföroreningar. Kustbevakningen har i stor utsträckning biträtt kommunerna med fartygstransporter. Enligt kommitténs mening har samhällets resurser där— igenom utnyttjats effektivt, även om kustbevakningen

till följd'därav måst eftersätta'vissa egna åligganden.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 31 Kommundepartementet 240

Kommittén ser som angeläget att samhällets kostnader hålls nere genom att kustbevakningen efter förmåga

och lämplighet även framdeles hjälper kommunerna

med transporttjänster under saneringsarbete. Kust- bevakningen måste därvid vara beredd att göra vissa omprioriteringar inom den egna verksamheten, givetvis inte så att det inskränker kustbevakningens möjligheter att disponera sina resurser för oljebekämpning på det

egna ansvarsområdet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1' Kommundepartementet 241

10.

10.1

10.2

LEDNING AV BEKÄMPNING Allmänt

Man brukar skilja mellan taktisk och operativ ledning. Genom taktisk ledning, som lämpligast utövas i eller nära skadeområdet, dirigeras och samordnas det prak- tiska bekämpningsarbetet. Genom operativ ledning samordnas bekämpningsorganens aktiviteter och lämnas övergripande direktiv till taktisk ledare, t ex i fråga om inriktning, allmänna prioriteringar, sam— verkansformer m m. Genom operativ ledning fördelas

även resurser mellan underställda organ.

Ledning på lokal och regional nivå

Vid oljebekämpning till sjöss utövas normalt den operativa ledningen av kustbevakningens regionala ledningsorgan. Den taktiska ledningen handhas av en för varje operation utsedd skadeområdesledare, av kustbevakningen benämnd On—Scene Commander (OSC). För ledningen av insatser på och från land svarar vederbörande brandchef. Brandchefens ledning kan

betecknas som taktisk.

Vid bekämpningsoperationer i strandzoner etableras normalt samverkan mellan OSC och brandchef. I inled— ningsskedet av Ostkustfallet förekom ingen egentlig samverkan mellan OSC och brandcheferna. Kommittén

anser att sådan samverkan är av allra största betydelse och måste etableras så snart olja kan befaras nå land. Om skadeområdet är så stort att samverkan med flera

brandchefer aktualiseras kan flera OSC behöva utses.

första stycket brandlagen föreskrivs: "vid

H |_4 l—'N (0)

ägg =. kr== _. _ tt rd ud. . .? 5 _; D_,_am i arer sa omiau an e ra aningsa.glrutr att ett särskilt ledningsorgan behövs för samordning

ör samordning av räddnings— H.-

av räddningstjänsten eller tjänsten med annan verksamhet, skall länsstyrelsen

övertaga ledningen och förordna särskild befälhavare

or räddningstjänsten på olycksplatsen.'

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 242

En mycket omdiskuterad fråga är i vilka konkreta fall och i vilket skede länsstyrelsen skall överta led- ningen för en operation. I propositionen till brand— lagen (Prop 1973:185 s 147) anförde departements-. chefen: "På länsstyrelsen bör ankomma bl.a.att se direktiv om råddningsarbetets huvudsakliga inriktning, att samordna tillgängliga resurser för räddningstjänst och annan verksamhet på olycksplatsen samt att besluta i fråga om åtgärder som kan kräva särskilt höga kost- nader, få andra betydande ekonomiska konsekvenser eller innebära att viktiga samhällsfunktioner störs, väsent— liga miljövärden förstörs eller betydande enskilda

intressen skadas."

I brandlagen anges uttryckligen att det skall före- ligga ett behov av övertagande för att sådant skall ske. Att en operation är av stor omfattning eller är svår innebär inte i sig att ett särskilt lednings— och samordningsorgan behövs. Erfarenheterna från Ost— och Västkustoperationerna visar att länsstyrelsen

kan — utan att ha tagit över ledningen — samordna verksamheter av olika slag. I de flesta fall torde kommuner och andra beakta vad länsstyrelsen i egen— skap av bl a regional naturvårdsmyndighet och presum— 'tivt ledningsorgan framför. Ett ledningsövertagande behövs således främst i de fall enighet inte kan uppnås genom samråd eller tiden inte medger samråds— förfarande eller då vissa beslut som kan medföra mycket höga kostnader eller särskild skada måste fattas. Enligt kommitténs mening bör länsstyrelsen inför en bedömning om ledningsövertagande behövs fästa avseende vid vad berörda organ, särskilt brandchefen eller brandcheferna, uttalar i frågan.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 243

Kommittén noterar att regeringen i beslut den 16 augusti 1979 uttalat att "Erfarenheterna från bekämp— ningsoperationerna i Bohusläns och Stockholms skärgård har visat att det vid oljeutsläpp av ifrågavarande om— fattning är väsentligt att länsstyrelsen övertar led-

"

ningen för räddningstjänsten på ett tidigt stadium

Hittills har ledningsövertagande av länsstyrelse för oljebekämpningsinsatser skett i ett fall, nämligen Ostkustfallet. Länsstyrelsen i Stockholms län övertog där ledningen för bekämpningen på land inom länet. Enligt brandlagens ordalydelse skall den särskilde räddningsbefälhavaren (i det följande kallad enbart befälhavare) leda räddningstjänsten "på olycksplatsen", dvs vara taktisk ledare. I propositionen till brand— lagen (s 147 f) synes departementschefen ha utgått

från att endast en befälhavare skulle utses. En olje— förorening kan emellertid få sådan utbredning att många kommuner och flera län drabbas. "olycksplatsen" blir

då så stor att såväl flera taktiska ledare som en överordnad ledare med operativa, samordnande funktioner behövs. Ostkustfallet är ett exempel på detta.

LänsstyrelSen i Stockholms län förordnade vid beslutet om ledningsövertagande en befälhavare för att "... leda | verksamheten'. Länsstyrelsen förordnade samtidigt

' brandcheferna i berörda kommuner att med befogen—

heter som normalt tillkommer dem utöva befälet för

verksamheten inom respektive kommun, i förekommande

fall enligt de inriktade anvisningar och den priori— ring som länsstyrelsens särskilde befälhavare kan

ha beslutat om". Länsstyrelsen förordnade således en

särskild befälhavare för operativ ledning och brand-

cheferna för taktisk ledning.

Kommittén anser att den av länsstyrelsen beslutade ledningsordningen var lämplig. För densamma finns emellertid inte klart stöd i vare sig brandlagen

eller dess förarbeten.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 244

Kommittén jönesääm att bnandZagen ändnaa så att den av ådnsstgiezsen i Stockhoima Zän tiilämpade Zedningö— andningen uttigctäigan tiiiåté jön Sali av ngaonämnda slag.

Erfarenheterna från Ostkustfallet understryker det i och för sig självklara att det är mycket svårt att

på kort tid sätta sig in i en komplicerad operation

som pågått en tid. Kommittén vill dock framhålla att den av länsstyrelsen i Stockholms län utsedde operative befälhavaren i Ostkustfallet fullgjorde sitt uppdrag

på ett förtjänstfullt sätt efter de förutsättningar

som gällde för honom.

Den som bör vara mest i detalj insatt vid ett lednings— övertagande av länsstyrelsen är befälhavaren. Såsom de— partementschefen uttalade i propositionen till brandlagen (s 147) kan det ofta vara lämpligt att brandchefen utses till särskild befälhavare. Brandchefen torde vara väl insatt i pågående operationer. Det är dock inte själv— klart att brandchefen skall utses. Om flera kommuner är drabbade, är det snarast sannolikt att åtminstone någon utifrån behöver utses i stället för brandchef i drabbad kommun till befälhavare på olycksplatsen. Behövs

en befälhavare för övergripande ledning måste denne rekryteras utifrån. Befälhavare som rekryteras utifrån bör ha följt operationerna från början. Det är därför en allvarlig brist att det inte finns på förhand, dvs

redan i "fredstid", utsedda presumtiva befälhavare.

Befälhavare av nyssnämnt slag bör ha särskilda insikter i oljebekämpningsfrågor och utses av länsstyrelsen länsvis. Han bör biträda länsstyrelsen i beredskaps- frågor samt svara för löpande samordning och samverkan mellan kommuner, mellan kommuner och länsstyrelse, mellan länsstyrelser samt för samverkan med den sjö-

burna bekämpningsorganisationen. Dessutom bör han svara

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 245

för viss utbildning och information. Vid inträffade händelser skall han hålla sig och länsstyrelsen underrättade om händelseförlopp och insatser. Han skall då även fungera som en stödfunktion för råd

och resursanskaffning åt brandförsvar samt verka för samordning av olika organs bekämpningsinsatser. Han skall göra anmälan till länsstyrelsen då han bedömer ledningsövertagande erforderligt. Genom sin hjälpande och samordnande verksamhet torde han medverka till att ledningsövertagande kommer att behövas endast för att lösa vissa speciella frågor. Vid ledningsöver-

tagande kan han, som nämnts, utses till befälhavare.

En betydande fördel med den nu diskuterade ordningen ligger i att kustbevakningens regionala ledningsorgan (kustbevakningsinspektören eller annan) ständigt kommer att ha en nära motsvarig i länen. Därigenom ökas förut— sättningarna jämfört med nu för de land— och sjöbaserade organisationerna att samverka löpande och genast vid inträffade händelser. Alltefter behov bör befälhavaren samgrupperas med kustbevakningens regionala lednings- organ, såsom skedde i Ostkustfallet.

Till presumtiv befälhavare torde i regel utses brand- chef eller annat brandbefäl. Brandbefäl känner bäst brandförsvarens verksamhet och problem och har dess— utom erfarenhet av att'leda räddningstjänst. Det

kan dock i vissa fall finnas skäl att utse person

med annan utbildning eller bakgrund. Vederbörande bör ha en ersättare och kunna knyta andra personer till sig så att en stabsfunktion kan upprättas vid behov. Uppdrag som presumtiv befälhavare bör vara en deltids-

syssla.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1'. Kommundepartementet 246

Kommittén gå,-Lestat att regeringen uppdrag-'I. å/t Käns- styieäseana & Zänen vid kusten, Vänern och Mäåaaen att utée pmesumtiua beääfhavaie lånevis med uppgiéten

eniigt det ovannämnda.

Med hänsyn till risken för katastrofer av skilda slag - exempelvis olyckor vid kärnkraftverk och snökata— strofer - har från flera håll framförts krav på jour- tjänst vid länsstyrelserna. En sådan jourtjänst vore värdefull med hänsyn till oljebekämpningsberedskapen,

även om denna ensam inte kan anses motivera den.

första hand fordras ständig beredskap för de före- slagna presumtiva befälhavarna, av vilka krävs ett särskilt snabbt engagemang. Delvis kan detta tillgodo— ses genom att brandbefäl, som normalt har viss bered— skapstjänstgöring, utses till befälhavare och ersättare. Vidare kan två eller flera län samverka så att tidvis

en person svarar-för beredskapen i mer än ett län.

Enligt kommitténs mening bör presumtiva befälhavare kunna ges befogenhet att i vissa frågor företräda

länsstyrelsen, då dennas besked inte kan avvaktas.

Det är dock enligt kommitténs mening inte lämpligt

att nu föreslå generella anvisningar om hur ifråga- varande beredskap skall anordnas. Kommittén anser

att det bör ankomma på statens brandnämnd att med— verka till de konkreta lösningarna och ta de initiativ

som behövs.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 247

10.3. Organ för löpande samarbete på central nivå

Oljebekämpning/sanering är naturvårdsverksamhet och måste därför inriktas efter naturvårdens intressen.

Olika grenar av samhällets räddningstjänst samordnas centralt f n i viss mån genom det till statens brand- nämnd knutna rådet för räddningstjänst. Tyngdpunkten av rådets verksamhet gäller frågor av teknisk, ekono— misk och administrativ art. Naturvårdsfrågor är där generellt underordnade, eftersom räddningstjänst i- allmänhet inte i så hög grad gäller naturvård. Natur- vårdsverket är för övrigt inte representerat i rådet.

Löpande samarbete på central nivå i fråga om olje- bekämpning/sanering förekommer f n, dock genom mer sporadiska kontakter mellan myndigheterna. Enligt kommitténs mening behövs ett formellt etablerat organ för detta samarbete. Generaltullstyrelsen, brandnämnden, naturvårdsverket och sjöfartsverket bör vara represen- terade i organet. Naturligtvis bör i vissa frågor andra myndigheter knytas till organet, t ex försvarsmakten, fiskeristyrelsen, STU och SMHI.

Kommittén har erfarit att sjöövervakningskommittén (SÖK) i början av 1980 kommer att föreslå ett centralt organ för samordning av övervakningen och räddnings— tjänsten till sjöss. SöK:s förslag är i huvudsak föl- jande: Organet skall ha sju ledamöter. Rikspolis— styrelsen, försvarsmakten, sjöfartsverket, naturvårds- verket, tullverket och brandnämnden skall utse vardera en ledamot. Ordföranden skall utses av regeringen. Organet skall bl a samordna materielanskaffning och annan resursplanering, samordna utbildningsprogram och utbildning, planera över myndighetsgränserna för insatser i olika tänkta lägen samt ge råd vid in—

satser av olika slag till sjöss.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.11 Kommundepartementet 248

SÖK kan på grund av sina utredningsdirektiv inte be- handla beredskapen för insatser på land. SÖK föreslår därför inte att samordningsorganets uppgifter skall omfatta kommunernas och länsstyrelsernas beredskap

för insatser mot olja som flutit i land.

Oljeskyddskommittén, som samrått med SÖK, anser att behovet av löpadesamarbete på central nivå i frågor

om oljebekämpning/sanering väl kan tillgodoses inom

ett sådant organ som SÖK kommer att föreslå, dock endast om organets uppgifter kommer att omfatta även beredskapen för insatser mot olja som flutit i land. Inom detta organ bör naturvårdsverket ges ett betydande inflytande i frågor som gäller oljebekämpning/sanering. SöK:s förslag är övergripande och torde ta viss tid'att genomföra. Ett organ för löpande samarbete i frågor

om beredskap för oljebekämpning/sanering bör dock under alla förhållanden tillskapas genast. SÖK:s

förslag kan genomföras genom en utvidgning av sist— nämnda organ och dess arbetSuppgifter.

Kommittén åöneslåi att ett centiait angan 554 Köpande aamaabete L gnagaa om benedahap åöä oijabehämpning/ sang.-ung .tiZZAhapaa. I anganet bön ingå (Söner/Länna. 564 genaiaZIuZZstganAen, baandnämnden, natuäuåndö- venhet och ajö5aatsveahet. Oidåöaandcn bön uraea au megeaingen. '

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 249

11. PLANLÄGGNING OCH RESURSER

Genom planläggning förbereder sig ansvariga myndigheter och andra för insatser. Operationerna kan sällan genom— föras helt efter på förhand uppställda normer. Åtskilligt måste från stund till annan anpassas efter olika mer eller mindre förutsebara situationer. Genomförande

av operationer kräver improvisationer i ordets rätta

"

bemärkelse. "Tryck—på—knappen—planer bör därför inte

eftersträvas.

För ändamålsenlig planläggning och improvisation krävs i första hand kunskaper. Erfarenheter är ovärderliga. Utbildning och information, innefattande bl a erfaren-

hetsutbyte, kan knappast överdrivas.

En vanlig misstolkning av begreppet planläggning är att detSamma jämställs med att upprätta förteckningar över resurseru Erfarenheterna från Ost- och Västkustfallen visar att insatser av olika slag främst kräver kun— skaper och förberedelser. Saknas kunskaper eller brister det i förberedelser kan resurser-inte ut—

nyttjas på rätt sätt.

Man kan knappast förutsätta att landets alla drygt 100 aktuella brandchefer och envar av det stora antalet aktuella länsstyrelsetjänstemän skall besitta grundliga kunskaper på hela området och vara tränade i operationer av olika slag. Det är därför

rimligt att de skaffar sig baskunskaper och utnyttjar särskild experthjälp i svårare fall.

Statens brandnämnd svarar för utbildning av brandbefäl och för en viss löpande information om bekämpning och sanering av olja på land och i hamn. Emellertid saknar brandnämnden resurser för en mer omfattande löpande informations— och utbildningsverksamhet. Enligt

kommitténs mening bör brandnämnden framdeles svara

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.11 Kommundepartementet 250

för en avsevärt ökad sådan. Brandnämnden måste

därvid inrikta sig även på saneringsfrågor, vilka

för närvarande är av underordnad betydelse i nämndens verksamhet. Verksamheten bör till stor del grundas

på svenska och utländska erfarenheter och i första hand avse delänsvis utsedda presumtiva befälhavarna som kommittén föreslår. Tjänstemän hos brandnämnden bör i konkreta operationer tillsammans med befäl- havarna kunna ställa sig till förfogande som expert— hjälp.

Länsstyrelserna och kommunerna har god kännedom om vilka områden som är särskilt känsliga med avseende på bl a flora och fauna. Det finns dock anledning att till beredskapsorganisationen knyta särskild expertis, utöver den som finns hos länsstyrelserna och kommunerna, t ex ornitologer, marinbiologer och botaniker. Vederbörande måste självfallet intränas

i sina uppgifter. Kommittén förutsätter att kustbe— vakningen även framdeles samråder med expertis hos bl a länsstyrelserna inför och under bekämpnings— operationer, t ex när fråga uppkommer om att disper- gera. Dessa rådgivare måste dock i större omfattning

än hittills förbereda sig för sina uppgifter.

Varken brandlagen eller dess förarbeten ger klara anvisningar om för vilka händelser kommunernas beredskap skall dimensioneras. Det är orimligt att varje kommun bygger upp en beredskap för att möta

alla händelser. Kommunernas materieluppsättning bör vara anpassad för mer normala händelser som verksam— heter inom kommunen kan föranleda. Materielberedskapen skall dessutom behöva vara anpassad endast för insatser

inom det egna ansvarsområdet, dvs på land och i hamn.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 251

Oljepåslag på stränder är vanligtvis följder av utsläpp som orsakas av verksamheter utan anknytning till den drabbade kommunen. Det är därför skäligt att staten svarar för materielberedskap och kost—

nader för insatser i dylika fall.

Enligt kommitténs mening bör de regionala förråd med bekämpnings— och saneringsmateriel som statens brand- nämnd på regeringens uppdrag för närvarande planerar,

dimensioneras för första insatser vid större händelser.

Uppenbarligen finns, utanför de ansvariga myndig— heterna, åtskilliga båtar och fartyg som kan användas vid olika insatser mot olja. Ost— och Västkustfallen visar att ansenliga resurser för sjötransporter behövs vid omfattande insatser i skärgård. Man måste vara

beredd på att båtarna skadas eller havererar av

annan anledning.

Enligt kommitténs mening är det, särskilt beträffande kustavsnitt med skärgård, viktigt att planläggningen inriktas på att klara ut hur gripbara olika båtar utanför den egna organisationen är, vad de kan användas till, villkor för inhyrning m m. Avtal rörande inhyrning bör så långt möjligt och lämpligt träffas redan vid planläggningen.

Vissa bekämpnings— och saneringsmoment innebär stora påfrestningar på båtar och kan dessutom kräva att båtarna har speciell konstruktion och utrustning. Särskilt gäller detta beträffande insatser i upp— grundade strandzoner. För närvarande finns knappast någon båt som är lämpad för sådan användning. Erfaren— heterna, främst från Västkustfallet, visar här på en allvarlig brist. Den samlade beredskapen bör därför tillföras tåliga båtar, som är konstruerade och utrus— tade för insatser i strandnära, uppgrundade vatten

(strandbekämpningsbåtar).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 252

sannolikt kan behovet av båtar för transporter vid större, utdragna operationer i skärgård inte helt tillgodoses genom inhyrning o d och genom anskaff—

ning av strandbekämpningsbåtar.

Kommittén anser angeläget framhålla att båtar som primärt anskaffas för insatser mot olja bör, om möjligt, användas i annan verksamhet då de inte

behövs för huvuduppgifterna. Det är därför angeläget att anskaffningsplaneringen sker med beaktande även

av andra intressen än de primära. Eftersom båtar av nu diskuterat slag till väsentlig del är avsedda för in- satser inom kustbevakningens ansvarsområde bör anskaff—

ning bestridas av statsmedel.

Kommittén aöneaåän att aegeningen uppanan är genenai— taiiiiyneisen och staienl baandnämnd ari i iamanbeie och i aamnåd med Svenata Kommunåönbundei aineda dell viiha typarodiviinei aniai av båian åön arnandbenampning m m den aamiade onganiaationen bön iiiigänal, deil han bäranna han nyttjas andel tid då de inte användA éön inaaiaea moi oija. Anshaägning av addana båten bön

eniigt kommitténs mening beainidas av biaiåmedei.

Kustbevakningen har en materielberedskap som med hänsyn till begränsningen i möjligheterna att bekämpa olja till sjöss och till kostnaderna för anskaffningarna

och materielens underhåll och drift måste anses nöj—

aktig.

Kcmmiiién éönesiån med beantande även av sina dineniiv (vi."17978:40) *) i ironi bibenåiiea i avvaktan på nebaiiai av den bää-

ati åuåtbevahningené maieiieibenedahap

Ahiida goaahning och teknikutveckling bom tande påbäajan inom tani. Detta snaii givetvia inte nindaa nöd—

vändiga enéäiiningsananagåningan.

x) Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och sär— skilda utredare angående finansier1ng av reformer.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 253

Av samhällsekonomiska och andra skäl kan ansvariga myndigheter inte ha egna resurser som säkerställer insatser även i särskilt svåra fall. Den grundläggande ordningen måste vara att samhällets samtliga tillgäng— liga resurser skall utnyttjas på bästa sätt vid sådana händelser. Ansenliga förstärkningsresurser finns hos

bl a försvarsmakten, statliga civila myndigheter, före— tag, kommuner och frivilliga. I icke obetydlig om- fattning har personal och materiel från främst marinen, sjöfartsverket och saneringsföretag tagits i anspråk vid olika bekämpnings— och saneringsoperationer. En viss planläggning för resursförstärkning på detta sätt

förekommer.

En allmänt sett mycket stor förstärkningsresurs finns hos försvarsmakten. På grund av kungörelsen (l969:85) om militär räddningstjänst m m föreligger skyldighet för försvarsmakten att under vissa förutsättningar medverka i bl a oljebekämpning. Tillgängligheten hos militära resurser varierarenmilertid påtagligt i tid och rum.Militären saknar vidare utbildning i olje— bekämpning. Inte heller förfogar militären över nämnvärda mängder speciell utrustning, t ex för upptagning av olja till sjöss. Ostkustfallet visar dock att såväl militär personal som materiel kan göra

mycket stor nytta, Särskilt i strandzoner. Kommittén har i en särskild arbetsgrupp mot bakgrund av

erfarenheter från Ostkustfallet diskuterat frågor

om militär oljebekämpningshjälp med företrädare

för försvarsmakten. Emellertid har frågor om för- stärkning med militära och andra externa resurser inte kunnat behandlas tillräckligt inom arbetsgruppen

på grund av den tidsplan som kommittén nyligen måst anta. X)

Ett effektivt utnyttjande av externa resurser förutsätter ofrånkomligen att både ansvarig myndighet och förstär—

x) Räddningstjänstkommittén torde komma att behandla frågor om förstärkning med externa resurser vid insatser mot olja.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 254

kande organ är väl insatta i varandras förutsättningar, organisation etc. Kommittén anser synnerligen viktigt att vår samlade beredskapsorganisation för oljebekämp— ning/sanering planlägger bättre för utnyttjande av externa resurser. Det bör ske genom väsentligt ökad samövning, utbildning och information. Givetvis måste insatsansvarig myndighet i samråd med förstärkande organ göra klart till vad, när, var, hur och under vilka förutsättningar i övrigt förstärkning kan behövas

och påräknas.

Inte sällan torde friktioner under operationer mellan samverkande organ vara personrelaterade och bero på att aktuella personer inte lärt känna varandra. Under

operationer finns knappast tillfälle därtill.

Bland åtgärder för attavvärja oljeskada förtjänar bärgning särskild uppmärksamhet. Bärgningsberedskapen styrs för närvarande av rent ekonomiska faktorer, dvs värdet av fartyg och last, utan hänsyn till de miljö— värden som kan skyddas genom bärgningsinsatser. Enligt kommitténs mening måste det finnas en bärgningsbered— skap runt våra kuster för att skydda vår miljö. Kom— mittén anser därför att staten måste vara beredd att på olika sätt verka för att en acceptabel bärgnings—

beredskap finns runt våra kuster.

Hos Östersjöländerna finns sammantaget ansenliga bärgningsresurser. I det samarbete som bedrivs mellan dessa länder inom ramen för 1974 års konvention om skydd av östersjöomrädets marina miljö (sö l976:l3), den s k Helsingforskonventionen, har denna fråga i viss mån behandlats. Kommittén anser angeläget att man från svensk sida driver frågan vidare med sikte på att snarast åstadkomma konkreta överenskom-

melser om ömsesidig hjälp med bärgningsresurser.

lx) '_Il Ul

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1- Kommundepartementet

Kommittén vill vidare understryka vikten av att bärg- ningsinsatser görs snabbt och effektivt. Genom den nyligen genomförda utvidgningen av territorialgränsen till sjöss har området för svensk myndighets suveräni- tet att besluta om bärgning ökat. Det finns bestämmelser som ger myndighet erforderliga befogenheter för ingrepp mot fartyg på svenskt territorium. Emellertid kan in- grepp, t ex bärgning, mot skadat fartyg behöva göras även på det fria havet för att skydda våra kuster eller därtill knutna intressen. För sådana ingrepp finns sär- skilda internationella överenskommelser. x) I dylika fall kan flera nationers miljöintressen vara berörda.

I avsikt att såvitt gäller händelser på det fria havet undvika tveksamhet om vilken stat som skall svara för eller samordna olika slag av skadebegränsande insatser har i Helsingforskonventionen, artikelll samt bilaga VI, regel 7 l.a inskrivits att de fördragsslutande parterna så snart som möjligt, bilateralt eller multilateralt, skall komma överens om de regioner inom vilka de skall vidta bekämpnings— och bärgningsåtgärder närhelst en större oljeförorening har inträffat eller kan befaras inträffa. I det samarbete som hittills bedrivits_inom Helsingforskonventionens ram har frågan diskuterats utan att detta lett till att något underlag till sådana över— enskommelser ännu kunnat utformas. I det samarbete som enligt Köpenhamnsavtalet bedrivs sedan flera år mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige beträffande bekämp— ning av större oljeföroreningar till havs har en infor- mell överenskommelse om ansvarsgränser för oljebekämp— ning till havs träffats mellan berörda myndigheter i dessa länder.

Kommittén anser angeläget att man från svensk sida tar de ytterligare initiativ som behövs för att få till

stånd överenskommelser, som reglerar vilken stat som

x) 1969 års konvention om ingripande på det fria havet vid olyckor som är ägnade att leda till förorening

genom olja (SÖ l973:2).

1973 års protokoll om ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen än olja (Sö l976:12).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 256

skall svara för bekämpnings- och bärgningsåtgärder på

det fria havet utanför Sveriges kuster.

Kommittén vill i sammanhanget nämna att åtskilliga vrak runt våra kuster innehåller olja och att antalet sådana vrak kommer att bli fler. Eftersom skroven med tiden rostar sönder utgör oljan i vraken ett latent miljöhot. Kommittén anser angeläget att förekomsten av sådana vrak kartläggs och att insatser för att tömma vraken på olja görs så långt det är möjligt

och rimligt. Dessa åtgärder bör ske i samverkan mellan kustbevakningen och sjöfartsverket med stöd av bl a marinens resurser. Vid en satsning på FoU bör behovet av teknikutveckling på detta område beaktas. Myndig— heterna bör snarast genom författning ges de befogen—

heter som behövs för ingrepp av ifrågavarande slag.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1. Kommundepartementet 257

12. ERSÄTTNINGAR

Kommunerna är berättigade till ersättning av statsmedel för kostnader för bekämpning och sanering efter oljeutflöde till havs, i kustvattnen, Vänern, Mälaren m fl vatten. Statens brandnämnd, som prövar kommunernas ersättningsframställningar, har inte befogenhet att göra skälighetsavvägningar vid ersättningsprövningen. Alla x) kostnader som kan hän— föras till bekämpning eller sanering är således ersätt—

ningsgilla. Brandnämnden kan inte heller anses ha till

uppgift att.utöva löpande kostnadsövervakning. Nämnden

saknar för-övrigt resurser för detta. Något statligt

organ med uppgift att under konkreta operationer verka

för kostnadsbesparingar genom samordning m m finns inte. Brandchefer och annan kommunal personal som

svarar för insatserna har inte alltid särskild kom-

petens på området. Insatserna i en drabbad kommun kan

kosta åtskilliga miljoner kr.

Enligt kommitténs mening_är det orimligt att stats— verket ersätter alla bekämpnings— och sanerings— kostnader utan någon skälighetsprövning. Det bör ankomma på brandnämnden att svara för sådan pröv— ning efter av nämnden meddelade föreskrifter. Kom— mittén förutsätter att föreskrifterna utformas så att de inte kan komma att motverka snabba och ade- kvata bekämpningsinsatser. Föreskrifterna bör i huvudsak inriktas på normer av olika slag, t ex för ersättning för utnyttjande av resurser och för ambi- tionsnivå vid sanering under olika förhållanden. På brandnämnden bör vidare ankomma att utöva löpande

kostnadsövervakning under operationer.

x) En administrativt betingad "självrisk", för när— varande 3 000 kr och fr o m 1980 5 000 kr, gäller dock för varje operation (5 5 första stycket kun- görelsen (l974z4ll, 5 5 ändrad l979:406) om ersätt— ning för deltagande'i räddningstjänst m m).

17 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr I19. Bilagedel

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 Kommundepartementet 258

Ersättning utgår även för insatser efter oljeutsläpp

i hamn, trots att departementschefen i propositionen till brandlagen (s 179) uttalade att ersättning inte skulle utgå i sådana fall. Utsläppen är vanligtvis en följd_av hamnverksamheten. Utsläpparen, dvs betalaren, kan lätt spåras och finns oftast i hamnen. I hamnar med genomgående fartygstrafik, t ex Göteborgs hamn, kan dock utsläpp orsakas av passerande fartyg.

Kommittén åönesZån att aktuella enlättningtneglen ändnas enligt goljande. Kommun analt vana benättigad till andlig enlättning av stattmedel gon bottnad gön behämpningé- och saneningAintatAen med anledning av oljeatglode som skett till hava ellen i huttvattnen,- Vdnenn, Mälanen, Göta Älv, Tnollhätte kanal ellen Södentdlje kanal. Ensättning sön bekämpningt- och saneningsintatlen eéten oljeattläpp aom akett i namn lhall nanna utgå endaat om det viåaå ellen gälö aannolitt att uilläppet hännän gnän gantgg iom vid atlldppétilléället paltenat genom hamnen ellen sött nödhamn dän. Bnandnämnden Atall meddela nänmane gönestniåten 5ön tillämpningen av entättninganeglenna och utöva löpande hoatnadtävenvabning.

En vanligen förekommande fråga är om kommun är berät— tigad till ersättning för förberedelser för egentliga bekämpningsinsatser som dess brandförsvar gör innan olja flutit in på brandförsvarets ansvarsområde (hamnar och stränder). Med hänsyn till vikten av att ekonomiska frågor inte hindrar behövliga insatser vill kommittén

beröra frågan.

Enligt l 5 brandlagen skall brandförsvaret under vissa förutsättningar vidta åtgärder ("... för att avvärja eller begränsa skada ..."). Nödläge är en förutsätt- ning för att brandförsvaret skall ingripa. Någon legal— definition av begreppet nödläge finns inte. Departe— mentschefen anförde i propositionen till brandlagen

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 259

(s 133) bl a. "Länsbrandinspektören i Skaraborgs län

(L

anser emell'rtid att räddningsorganen bör ingripa i

e syfte, när uppenbar fara föreligger för perSonskad eller större sakskada, t.ex. före eller i begynnelseskedet av en storm, en vårflod, ett skyfall

eller ett ras. Uppenbarligen är det från både effek— 0

(B : + nu &+ rr

ch kostnadssynpunkt angeläg råddningsorganen ingriper så snabbt som möjligt. Till r att avvärja eller begränsa skada bör därför hänröras också åtgärder som vidtas innan en händelse som kan föranleda skada har inträffat, under förutsättning att en sådan händelse kan befaras vara

omedelbart foreståe_de."

Således hänförs till nödläge även situationer innan en händelse som kan föranleda skada har inträffat, om händelsen är omedelbart förestående. För brandför- svarens del består sådana "händelser" i att olja flyter i land eller in i hamn eller flödar ut i hamn, dvs att olja drabbar det egna ansvarsområdet.

Redan en grundstötning utan oljeutsläpp med ett fartyg nära en kust kan innebära att oljepåslag kan befaras vara omedelbart förestående, t ex om stormvarning är utfärdad eller när bärgning sker.Ett inträffat utsläpp till sjöss kan också i andra fall, beroende på driv- riktning, närhet till land etc, innebära en över—

hängande fara för landpåslag.

Vad som skall inrymmas i begreppet "omedelbart före— stående" är en bedömningsfråga. Kommittén finner ej skäl ifrågasätta brandchefernas bedömningsförmåga,

än mindre anledning påstå att regler om ersättning av statsmedel medför att brandförsvaren vidtar uppenbart onödiga förberedelser. Kommittén vill rekommendera tidig aktivitet hos brandförsvaren inför olika tänk- bara händelseutvecklingar. Kommittén förutsätter att brandnämnden dels även framdeles ger räddningstjänst-

begreppet en vidsträckt innebörd i förevarande samman—

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 260

hang, dels i ovan föreslagna föreskrifter för till— lämpning av ersättningsregler behandlar dessa frågor utförligt.

Ersättningsreglerna i 21 5 första stycket 2. och 3. brandlagen är utformade så att ersättning för åtgärder " kan utgå endast för insatser ... med anledning av oljeutflöde ...", dvs efter det att utflöde skett.

Kommittén 5öaeklån att Q&Aättningéleglenna ändnaa åå att ersättning av ötatamedef kan utgå även 564 heat— naden 551 åtgäädel aom vidtaé då Oijeuréiöde be5ata4 ste.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 261

13. KOSTNADER FÖR GENOMFÖRANDE AV KOMMITTENS FÖRSLAG

Kostnaderna för de länsvis utsedda presumtiva befäl— havarnas löpande verksamhet (i 19 län) beräknas till sammanlagt 500 000 kr om året.

Kommittén föreslår attstatensbrandnämnd skall ges

följande nya eller utökade uppgifter:

— Utökad FoU-medverkan

Utökad uppföljning av svenska och utländska insatser efter oljeutsläpp

— Utökad utbildnings— och informationsverksamhet

- Utökad medverkan vid samövningar och andra övningar

Medverkan med expertråd vid större operationer

— Löpande kostnadsövervakning i fråga om ersättning av statsmedel för kostnader för operationer

- Svara för skälighetsbedömningar i ersättningsfrågor

Förslagen innebär att brandnämnden i betydligt större utsträckning än vad som för närvarande kan anses åligga nämnden skall behandla till sanering hänförliga frågor.

Kommittén bedömer att brandnämnden för sin föreslagna utvidgade verksamhet behöver tillföras två nya tjänster. Kostnaderna härför beräknas till 250 000 kr om året. övriga kostnader förnämndens utvidgade uppgifter, främst avseende utbildnings— och informationsverksamhet, sam— övningar och andra övningar samt resor, beräknas till 500 000 kr om året.

Kostnaderna för det centrala samarbetsorganets verk— samhet (resor, viss administration o d) beräknas till 50 000 kr om året.

Kommittén anser att övriga förslag i stor utsträckning bör kunna genomföras inom ramen för anslagen för berörda myndigheters ordinarie verksamhet. I den mån särskilda medel kan behövas, t ex för praktiska samövningar, bör det ankomma på vederbörande myndigheter att anmäla sådana behov i sina ordinarie anslagsframställningar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 262

De direkta kostnaderna för genomförande av kommitténs

förslag beräknas sålunda till 1,3 milj kr om året.

Bilaga 1

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 263

SÄRSKILT YTTRANDE AV ROLAND ENGDAHL

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 264

Särskilt yttrande av Roland Enadahl

Såsom framhållits i oljeskyddskommitténs betänkande har den av kustbevakningen upprätthållna organisa- tionen för oljebekämpning till havs m m varit under uppbyggnad sedan 1970. Om den härunder uppnådda mate— rielberedskapen säger kommittén, att denna "med hänsyn till begränsningarna i möjligheterna att bekämpa

olja till sjöss och till kostnaderna för anskaff— ningarna och materielens underhåll och drift måste

anses nöjaktig".

Såvitt gäller den fortsatta verksamheten anser kom— mittén att denna beredskap i stort skall bibehållas på nuvarande nivå "i avvaktan på resultatet av

den särskilda forskning och teknikutveckling som torde påbörjas inom kort". Kommitténs ställnings— tagande på denna punkt föranleder följande kommenta—

rer från min sida.

Under den hittillsvarande tioåriga uppbyggnads— perioden har i generaltullstyrelsens/kustbevak- ningens regi, med de medel som för ändamålet ställts till förfogande av statsmakterna, bedrivits en systematisk forsknings— och utvecklingsverksamhet inom området för oljebekämpning till sjöss. Med hänsyn till att sagda medel varit synnerligen be- gränsade har en hård prioritering måst ske. Egent- lig forskning har sålunda endast skett inom fjärr— analysomrädet i avsikt att få fram flygburen teknik för upptäckt och uppföljning av oljeutsläpp till sjöss. Denna verksamhet har sedan tillkomsten 1972 av statens delegation för rymdverksamhet och bil— dande av det statliga rymdbolaget skett i nära samarbete med dessa. Uppnådda resultat bl a ifråga om sidspanande radar har väckt internationell upp—

märksamhet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 265

Vad gäller egentlig oljebekämpningsmateriel såsom

t ex länsor och oljeupptagare har i samråd med. styrelsen för teknisk utveckling (STU) gällt den ordningen att STU på sedvanligt sätt stöder allmän teknisk utveckling inom området medan kustbevak- ningen inriktar sig på för sin oljebekämpnings- organisation specifik materiel eller komplette— rande anordningar t ex för avsedda oljebekämpnings— svstem nödvändiga sjögående arbetsplattformar så- som specialfartyg, arbetsbåtar, oljemottagnings- pråmar etc. Ifråga om sådana utrustningsdelar som länsor, oljeupptagare m m har kustbevakningen i

stor utsträckning varit hänvisad till anskaffning

av utländska produkter, varvid man dock kunnat till— godogöra sig den inte obetydliga forskning och utveck— ling som skett i andra länder bl a USA och Storbri—

tannien.

Det är givetvis önskvärt att den inhemska satsningen på forskning och utveckling inom oljeskyddsområdet kan vidgas på det sätt som Oljeskyddskommittén an— tyder med syftning på det av utredningen "Ren Tur" föreslagna forskningsprogrammet, vilket av STU förut— satts kunna påbörjas budgetåret 1980/81. Det för— tjänar emellertid påpekas att det föreliggande be— hovet av FoU-verksamhet spänner över ett mycket vidsträckt tekniskt och organisatoriskt område och bör inte begränsas enbart till s k egentlig olje— bekämpningsmateriel (jmf bif tablå). Det är således i hög grad angeläget att även för oljebekämpning erforderliga stödfunktioner kan utvecklas, inte endast spaningsmedel utan även kommunikationsteknik, underhållstjänst samt medel och metoder för slutligt

omhändertagande av upptagen olja.

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 Kommundepartementet 266

När det gäller teknik för den direkta bekämpningen

av olja bör beaktas att Sverige ännu saknar egentlig forskningstradition. Man får alltså_räkna med att det kan ta åtskillig tid innan den aviserade FoU—verk- samheten på detta område ger resultat ifråga om pro- dukter överlägsna dem som nu finns på den internatio— nella marknaden, bakom vilka det kan ligga 5—10

års forsknings— och utvecklingsarbete. Det är därför enligt min uppfattning orealistiskt att på kort sikt räkna med några mer konkreta resultat annat än möjli— gen punktvis. Däremot bör den avsedda FoU-satsningen kunna ge resultat som blir styrande för utformningen av de oljebekämpningssystem som skall anskaffas och användas under 1980-talets senare del och början av 1990—talet.

Av den tyngre oljebekämpningsmateriel — högsjölänsor, oljeupptagare och oljemottagningspråmar som finns angiven i kustbevakningens nuvarande materielplaner har hittills anslagna medel medgett anskaffning av ungefär hälften. Med hänsyn till vad som ovan an- förts är det enligt min mening inte försvarbart

att låta den fortsatta uppbyggnaden av vår olje— skyddsberedskap till sjöss bli vilande i avvaktan på ännu icke förutsebara resultat av nämnda sär— skilda forskning och utveckling på oljebekämpnings- området.

Mot bakgrund av samhällets bl.a i riksdagen uttalade krav på en förstärkning av landets oljeskyddsbered- skap bör en fortsatt successiv anskaffning ske lik— som hittills genom val av de bästa produkter som

den samlade internationella forskningen och ut— vecklingen på området kunnat frambringa. Ett stilla— stående inom den svenska oljeskyddsberedskapen till sjöss skulle både nationellt och med hänsyn till Sveriges internationella förpliktelser innebära en

tillbakagång.

BAS FÖR FOU—YERKSAMHET AVSEENDE OLJESKYDD TIDE_SJÖSS

'Potnlsystem för att avvärja eller begränsa skada till följd av till sjöss löskommen olja ______;__ ______m________j_____________

De]— system

| I

Del- funk—

tioner

S item för span. och övervakning (uppfölj- ning)

Optisk span. från fartyg och flygplan

Flygburen fjärranalys

(FA—teknik)

Fartygs— och landuppställd FA—teknik

Prognostjänst drift av olje— utsläpp till

sjöss

System för sambands— och led— ningsfunk— tioner

Operativt lednings— system

System för

lägespresen— tation i do— kumentation

Samverkans— och lednings— rutiner

Sambundstek— nologi och rutiner

System för öljebekämp— ningsåtgär— der

Oljebek.mat.

(mek)

iänsor

— upptagare — mottagn.— anordningar

Arbetsplatt— formar (fartyg m m)

Hjälpfunk— tioner (ran— gering, bog— sering m m)

Materiel för andra bekämp- ningsmetoder

System för bas— och underhålls—

tjänst

Operations— baser

TranSport— tjänst

Reparations- och under— hållstjänst

Personal— tjänst

dieten för slutligt omhänder—

tagande

Tp upptagen olja till hamn

Lossning och annat omhän— dertagande i hamn

vidaretrans- port

Återvinning eller destruk— tion

Underbilaga till bila a l

Prop. 1980/81 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 267

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 269

Bilaga 2

OLJEUTVINNINGEN I NORDSJÖN BRAVOUTBLÅSNINGEN — MILJÖRISKER FÖR SVERIGE

Rapport åt 1977 års oljeskyddskommitté

av Mats Måre och Erik Söderbaum

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 270 Till

1977 års oljeskyddskommitté

Den 30 juni 1977 tillkallade chefen för kommundepar- tementet med stöd av regeringens bemyndigande en kommitté med uppdrag att undersöka i vad mån olje— utvinning i större skala i Nordsjön och erfaren- heterna från oljeutflödet i april 1977 vid borr— plattformen "Bravo" på Ekofiskfältet bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och

Mälaren.

Kommittén, som antog namnet 1977 års oljeskyddskom— mitté, har behandlat frågor om vår beredskap - såväl till sjöss som på land för insatser mot olja som kommit lös till sjöss. Därvid har oljeutvinningen i Nordsjön och erfarenheterna från Bravoutblåsningen

ägnats särskilt intresse.

Den 2 oktober 1979 uppdrog kommittén åt oss att göra en kortfattad sammanställning över det material om oljeutvinningen i Nordsjön och erfarenheterna från Bravoutblåsningen som under utredningens gång insam— lats och diskuterats av kommittén. Sammanställningen skulle utgöra bilaga till kommitténs betänkande.

Dokumentationen på området är, såsom framgår av en till rapporten fogad litteraturförteckning, omfattande. En enkel presentation är svår att förena med anspråk

på grundlighet. Det gäller särskilt på nu aktuellt område.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

(SMHI) har på uppdrag av kommittén beräknat i vilken

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 271

omfattning en okontrollerad utblåsning av olja i Nordsjön kan förorsaka förorening av svensk kust. SMHI har sammanställt sina beräkningar i rapporten Beräkning av drift och spridning av olja från an- läggningar i Nordsjön. Rapporten är fogad som bilaga till vår rapport.

Göteborg i december 1979

Mats Måre . Erik Söderbaum

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

fx)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Allmänt om Nordsjön

Oljeutvinningen i Nordsjön

2.1 Omfattningen

2.2 Brittiska sockeln

2.3 Norska sockeln

2.4 Oljeutvinningen på danska sockeln

2.5 oljetransporter från fälten

Något om teknik för oljeutvinning till

sjöss Utblåsningar

4.1 Orsaker

4.2 Sannolikheter

4.3 Vad kan blåsa ut?

4.4 Faktorer som påverkar utblåsnings- intensiteten

4.5 Utblåsningsmängder

Stopp och varaktighet av utblåsning

U1 .l Självtätning .2 Avstängning ovanför vattenytan

.3 Avstängning under vattenytan

.b Undsättningsborrning

U'1U'IU1U'1 .

.5 Varaktighet av utblåsning Utsläpp av olja på annat sätt än genom utblåsning Utblåsningar och tillbud i Nordsjön Bravoutblåsningen 8.1 Beskrivning av Ekofiskfältet och Bravo (B—l4) 8.2 Orsaker 8.3 Händelseförlopp Oljans förändringar, spridning, drift m m 8.5 Bekämpningsberedskapen, ledning m m 8.6 Bekämpningsinsatserna ' Drift och spridning 9.1 Warren Spring Laboratorys fältstudier av olja från Ekofisk

272

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 273

9.2 Fältstudier av institutet för konti— nentalsockelundersökningar av oljan från Bravoutblåsningen _

9.3 Slutsatser

10 Beredskap för bekämpning till sjöss av oljeutsläpp från anläggningar i Nordsjön

10.1 Beredskapen i Norge och på den norska sockeln

10.2 Beredskapen i Storbritannien och på den brittiska sockeln

10.3 Beredskapen i Danmark och på den danska sockeln

10.4 Samarbetet mellan Nordsjöländerna

10.5 Beredskapssamarbete mellan oljebo- 1agen i Nordsjön

ll Utblåsningen från Ixtoc l i Mexikanska bukten

11.1 Inledning

11.2 Utblåsningen

11.3 Den utläckande oljan och förhållan— _dena kring utblåsningsområdet

11.4 Åtgärder för att få brunnen under kontroll

11.5 Oljans spridning och drift

11.6 Insatser för att bekämpa oljan

11.7 Miljökonsekvenser

Litteraturförteckning Bilaga: Beräkning av drift och spridning av olja från anläggningar i Nord— sjön

l8 Riksdagen [980/81. I saml. Nr Il9. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 274

l ALLMÄNT OM NORDSJÖN

Nordsjön har en yta av ca 600 000 kvkm och omges av Storbritannien, Frankrike, Belgien, Holland, Väst— tyskland, Danmark, Sverige och Norge. Norrut sträc— ker sig Nordsjön ungefär t11162za breddgraden. De största djupen, upp till 700 m, finns i Norskerenna som går längs Norges kust, in i Skagerrak. Medel— vattendjupet i Nordsjön är omkring 100 m, något mindre i söder och något större i norr. Vid Ekofisk i centrala Nordsjön är djupet ca 70 m. Vid Statfjord

i norra Nordsjön är djupet ca 150 m.

De oceanografiska förhållandena i Nordsjön varierar betydligt i rum och tid. Strömförhållandena i centra— la Nordsjön är instabila på grund av tidvatten och kraftig vindpåverkan. Det finns dock en tendens

till nordlig och ostlig vattentransport därifrån med hastigheter i de översta vattenlagren på 0,2 — 0,8 knop. Mer utpräglade strömmar förekommer med sydlig riktning vid Skottland och England samt med nordlig riktning vid Holland, Västtyskland, Danmark, Sverige och Norge. Längs norska kusten kan strömhas—

tigheterna vara höga.

I centrala Nordsjön är vattentemperaturen i ytskik— tet lägst i mars, SDC och högst i augusti, 160C. Täthetsskiktningar av vattenmassorna förekommer all— mänt.

Även de meteorologiska förhållandena i Nordsjön är instabila. Ofta ändras väderleken hastigt. Om vin- tern dominerar sydvästliga vindar och om sommaren syd— och nordostliga. Vindstyrkan är i medeltal vintertid drygt 10 m/s och sommartid 4 m/s. Obser— vationer gjorda under 25 år vid Ekofisk visar att vindstyrkor över 21 m/s rått under drygt en procent av tiden medan det rätt svagare vindar än 7 m/s

under nästan hälften av tiden.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet . 275

Observationer gjorda under samma 25-årsperiod visar att det vid Ekofisk förekommit Vågor med signifikan— ta x) höjder av O—l,2 m under 34 procent av tiden och 4—9 m under 16 procent av tiden. Vid Famita, strax norr om Ekofisk kan man räkna med våghöjder

enligt följande.

Signifikanta våghöjder vid Famita:

Signifikant våghöjd (m) 0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 3,9—

Procent av tiden 59 12 10 6 13

Våghöjden vid Ekofisk kan bli 25 m. I norra Nordsjön kan våghöjden bli 30 m.

Nordsjöns bottenskaffenhet varierar starkt. Gyttja,

kvicksand, sanddyner och berg förekommer omväxlande.

x) Signifikant våghöjd definieras som den genom— snittliga höjden för den högsta tredjedelen av vågorna, mätt mellan vågdal och vågtopp.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 276

2 OLJEUTVINNINGEN I NORDSJöN 2.1 Omfattningen

Nordsjöns kontinentalsockel är uppdelad mellan de omgivande länderna på sätt som framgår av fig 1. Borrningar för att söka efter olja och gas påbör— jades på brittisk sockel 1964 och på norsk sockel 1966.

Olja tillsammans med gas finns huvudsakligen i mel— lersta och norra Nordsjön, dvs på brittiska och norska socklarna. Endbart gas förekommer i stora mängder i söder, mellan Holland och England, men

även i andra delar av Nordsjön.

Man uppskattar för närvarande att ett par miljarder ton olja och ett par tusen miljarder kbm gas kan utvinnas i Nordsjön. Under 1980-talet kommer den sammanlagda årsproduktionen sannolikt att vara ca

200 milj ton olja och ca 100 miljarder kbm gas.

I fig 1 visas även var de större kommersiella olje-

fälten är belägna.

Investeringarna hittills för utvinning av olja och gas på de brittiska och norska socklarna kan upp- skattas till mer än 100 miljarder Skr. Nästan lika mycket beräknas investeras under 1980—talet i plane-

rade projekt.

2.2 Brittiska sockeln

Oljefälten på den brittiska sockeln finns väster

och norr om Ekofisk. utvinningen framgår av tabellen på sid 5.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 277

Oljefält

id vissa

es reser—

lek, maximal ..i ; g per år milj ton)

I I | | | | | . | | !

ig 1 Större kommersiella oljefält i Nordsjön

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 278

Fält Prod 1978 Beräkn max Påvisad milj ton prod/år reservoar milj ton milj ton Argyll 0,7 1,1 Auk 1,3 2,3 6,3 Beryl 2,6 5 66 Brent 3,8 23 220 Claymore 3,0 5,6 55 Forties 24,5 24 240 Montrose 1,2 2,0 14,4 .Piper 12,2 14,6 82 Thistle 2,6 10,6 73 Dunlin 0,7 7,5 Heather 0,1 2,5 20 Ninian 0,04 17,9 155 Buchan 2,2 6,8 South Cormo— 3 15 rant UK Statfjord 27 *) 412 *”

Bland andra större fält som kommer att producera

olja inom några år kan nämnas Fulmar, Magnus, Maureen

och Murchison.

Totalt producerades under 1978 drygt 50 milj ton olja. Den sammanlagda oljeproduktionen sedan produk— tionenstartade var vid utgången av 1978 drygt 100 milj ton.

Produktionen under 1979 torde vara 70—80 milj ton. Under 1980—talet kommer produktionen att bli 100—150 milj ton olja per år. I början av 1980—talet beräk- nas den överstiga den inhemska konsumtionen. 1978 var Storbritanniens totala oljeexport 24 milj ton, varav 3 milj ton gick till Sverige.

x) Inkl produktion och reserv på den norska sockeln.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1

2.3 Norska sockeln

Kommundepartementet

279

Oljefälten på den norska sockeln finns i Ekofiskom—

rådet och på sockelgränsen strax söder om 62:abredd-

graden.

Oljefälten som beslutats utvinnas är:

Fält Påvisad utvin— Utvunnet per ningsbar olje- 1979—01—01 milj mängd milj ton ton olja ochgas

Valhall A 30

Ekofiskområdet 180 73 Statfjord 2) 300 Murchison 2, 10

l) Ekofiskcmrådet omfattar Ekofisk, Cod, Tor, Eldfisk,

Väst-Ekofisk, Edda och Albuskjell. 2) Fältet ligger även på brittiska sockeln. Här anges

den norska andelen.

Man räknar med att andra fält än ovannämnda innehåller

sammanlagt ca 220 milj ton utvinningsbar olja. Den

totala utvinningsbara kvantiteten olja på norska soc—

keln beräknas således till ca 750 milj ton. Det bör

nämnas att man dessutom räknar med att finna olja

norr om Nordsjön, dvs norr om 62:abreddgraden. Stor-

tinget har först 1979 godkänt planer för provborr—

ningar inom denna del av sockeln.

Hittills har ca 35 miljarder Skr investerats för ol-

jeutvinning från ovannämnda fält. Ytterligare ca 25

miljarder Skr beräknas investeras innnan dessa fält

är fullt utbyggda. oljeproduktionen beräknas öka

till ca 40 milj ton om året under 1980-talet. Norges

oljekonsumtion beräknas då vara ca 10 milj ton om året.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 280

Produktion från Valhall Å beräknas påbörjas hösten 1981. Produktion från samtliga sju fält inom Eko— fiskområdet har påbörjats. I augustili år översteg produktionen där för första gången 500 000 fat (ca 80 000 kbm) per dygn. Produktionen på Ekofiskområ- det beräknas nå sitt maximum under 1980 med 660 000 fat (ca 105 000 kbm) per dygn.

Produktion från Statfjord (plattform A) har helt

nyligen påbörjats. Vidare utbyggnad med en och even- tuellt ytterligare en plattform kommer att ske inom de närmaste åren. Maximal produktion från Statfjord beräknas uppnås i slutet av 1980-talet.

Produktion från Murchison beräknas påbörjas i slutet

av 1980. 2.4 Oljeutvinningen på danska sockeln

Oljeutvinning på dansk sockel sker för närvarande endast från Danfältet, ca 0,5 milj ton per år. Ett annat fält, Gormfältet, är under utbyggnad. Produk— tionsstart där beräknas ske under 1981. Den samman— lagda årliga produktionen kan då beräknas bli ca

en milj ton.

2.5 Oljetransporter från fälten

Oljan transporteras från fälten antingen genom rör eller med fartyg. Rörledningarna redovisas i fig 1.

De längsta ledningarna har en diameter av ca 75 cm.

Samtliga oljeledningar går västerut. De stora djupen vid Norges kust, dvs i Norskerenna, har hindrat rör- dragning till Norge. En särskild studie har gjorts nyligen beträffande möjligheterna att dra en olje— rörledning mellan Statfjord och Sotra strax söder om Bergen. Studien visar att en sådan rördragning

är tekniskt möjlig.

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 281

Från vissa fält sker, som nämnts, transporterna

till fastlandet inte i rör utan med fartyg. Fartygen

lastas från särskilda bojar med tankar och via slangar.

drilllng platform

Mooring buoy

Fig 2 Transport av olja från Statfjordfältet,

lastning till fartyg från boj

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 282

3 NÅGOT OM TEKNIK FÖR OLJEUTVINNING TILL SJÖSS

Huvudaktiviteterna för oljeutvinning är

borrning (letningsborrning, undersökningsborrning och produktionsborrning) och — produktion.

Efter seismologiska och andra förundersökningar genomförs en mängd letningsborrningar som skall be- svara om olja eller gas finns. Påträffas någotdera borras ytterligare hål för att undersöka fyndigheten närmare, bl a i fråga om mäktighet. Om en påträffad fyndighet därvid bedöms värd att utvinna borras ett antal brunnar genom vilka produktionen skall ske. Skall utvinning ske från plattform borras flera brun- nar, upp till ett 40-ta1, så att man på bästa sätt täcker fyndigheten (reservoaren). Ibland kan flera plattformar behövas för att täcka ett fält på bästa sätt. Ekofiskfältet är ett exempel härpå. Borrningen sker parallellt till visst djup, där sedan avböjning sker åt olika håll. I vissa fall kan borrvinkeln

mot vertikalplanet vara 60 grader.

Tekniken för borrning och produktion till sjöss vari— erar. Vattendjupet avgör ofta vilken teknik som skall användas. Kostnaderna för en plattform ökar kraftigt med vattendjupet.

På mindre vattendjup sker borrning i regel från en s k jack—up rigg som ställer pelare på bottnen och lyfter upp sitt borrdäck med hjälp av dessa. På något djupare vatten är borrning från s k semi— submersibles vanligast. Dessa är delvis sänkbara plattformar som hålls på plats med konventionella förankringsdon. På mycket stora djup, till ett par tusen meter, används semi—submersibles eller borr—

fartyg som hålls på plats med automatiska posi—

tioneringssystem.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 283

.!

Havs- &

Yta . .

lOOm.. """

200 m. Borrfartyg med ;

dynamlskt POSI—

300 m . tionssystem 400 m Pälad plau- Nedsänk- Mobil borr— Delvis nedsänkt 'if-:." . . Ned till i 500 m form som kap bar borr- plattform med mobil borrplatt- _ -- 2000 "" |

nås från land pr'åm_ form - - , !

600 ml ' ; | 12 m 20 m 300—600 m | 700 m—i " ' ::: __- '!

..-.'M-—4. - ' .:-

Fig 3 Olika typer av borranordningar

I Nordsjön borras de flesta brunnar från semi- submersibles. Vid all borrning använder man sig av en stor och komplicerad ventilanordning, benämnd Blow Out Preventer (BOP), som skall förhindra ut- blåsning. Sker borrningen från en semi—submersible eller ett fartyg står BOP på bottnen. Används i stället en jack—up rigg står BOP på borrdäcket. Sannolikheten för att en utblåsning skall bli av typen undervattensutblåsning är större om BOP står på bottnen än om den står på plattformsdäck. Utblåsningar under vattnet är svårare att hejda med mekaniska medel än Utblåsningar som sker på

plattformsnivå.

Produktion sker nästan alltid från en plattform. Vissa undantag förekommer på brittisk sockel och i andra delar av världen (subsea completion systems,

se nedan).

Borrningen är ett tekniskt komplicerat arbete som

kräver säkerhetsåtgärder och vaksamhet. I stort

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 Kommundepartementet 284

tillgår borrningen enligt följande. Med en anord— ning som roterar på borrenhetens däck görs via en

s k borrsträng med borrkrona ett hål i havsbottnen. Hålet, som har störst diameter närmast havsbottnen, förses med fodringsrör som cementeras fast vid'den omgivande formationen. Allteftersom borrningen fort— sätter minskas borrhålets diameter och ytterligare, längre fodringsrör sätts inuti de tidigare fastsatta fodringsrören. Under borrningstiden hålls alla hål- rum fyllda med borrslam, vars densitet och övriga egenskaper noga anpassas efter olika behov. Borr— slammet cirkulerar, bl a via utrymmena mellan fod—

ringsrören.

stålfoder

cement

borrslam borrsträng 'brunnsvägg

borrkrona

Fig 4 Förenklat tvärsnitt av borrhål

När borrningen avslutats sätts vanligtvis en produk- tionsplattform på plats. Brunnarna förses med pro- duktionsrör, ventiler och annat som behövs för pro— duktion. BOP tas samtidigt bort. En mycket viktig funktion från säkerhetssynpunkt under produktionen har en ventil som sitter i produktionsröret något hundratal meter under havsbottnen och som benämns Down Hole Safety Valve (DHSV). (I vissa områden förekommer fler än ett produktionsrör i varje brunn.) DHSV är fastlåst i nipplar i röret och hålls öppen med hydrauliskt tryck som regleras från plattformen.

Ventilen skall automatiskt stoppa oljeflödet i pro-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 285

duktionsröret vid händelser som annars kan medföra utblåsning, t ex om plattformen rasar samman. överst på produktionsröret, dvs i plattformsnivå, sitter

en mängd ventilanordningar med vilka man kan reglera bl a tryck i olika delar av brunnen. På grund av

sitt utseende kallas denna ventiluppsättning jul—

gran eller ventilträd.

I fig 5 visas utrustningen i en typisk nordsjö- brunn (Bravobrunnen som blåste), färdigställd för produktion.

Emellanåt måste produktionsröret dras upp. Anledningen till detta kan vara att röret, som är perforerat nertill, utsätts för korrosion eller mekaniskt sli— tage eller att produktionshöjande åtgärder måste vidtas (rensning från sand m m). Uppdragningen av röret är en komplicerad procedur och innebär vissa risker för utblåsning. Produktionen måste dessför— innan stoppas genom nedpumpning av borrslam i pro— duktionsrör och andra utrymmen i brunnen. Borrslam— met måste ha sådana egenskaper, främst i fråga om densitet, och tillförasi sådanmängd att trycket från reservoaren balanseras. Ventilerna på plattformen, julgranen, måste därefter tas bort för att ersättas av en BOP. I det skede då ventilträdet tagits bort och BOP skall monteras förhindras utblåsning endast, förutom av själva borrslampelaren, av DHSV och/eller en mekanisk plugg. Det är därför av särskilt stor vikt att BOP blir monterad snabbt. Det var i sådant

skede som Bravoutblåsningen inträffade.

Plattformar för produktion på stora vattendjup är mycket dyra. På senare år har man på några platser, bl a på brittisk sockel, tagit i bruk s k subsea completion systems. I ett sådant system är ventil— och styranordningarna (julgranen) placerade på havs—

bottnen. Därvid behövs ingen produktionsplattform.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

VENT ILTRE

ilNGilthh' " JDUASJUJSFU

!RDNNIEODE

9739 gynnar man ._1_)___ 3515

TKSl'AH

3850

?R'JUEKSJDNSFAÅN LSU

EETENlnPEL Imo: R-

3315 kslzatuAALec

286

Fig 5 Skiss över Bravo—14-brunnen på Ekofisk-

fältet

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 287

Systemen kan antingen vara av satellitewell—typ dvs med en på bottnen placerad uppsamlingsenhet som förbundits med rör på bottnen till lodrätt borrade brunnar, eller av multiwell—typ, dvs brun— narna går i vinkel från uppsamlingsenheten.

Produktionsplattformar är av betong eller stål. Betongplattformarna har avsevärda utrymmen för lag— ring. Vissa stålplattformar är anslutna till sär- skilda lagringstankar. Från andra plattformar leds oljan genom rörledningar på bottnen till en uppsam— lingsenhet och därifrån genom sådana ledningar till mottagningsanläggningar på fastlandet. På Ekofisk— området t ex sker produktion vid flera stålplatt- formar. Olja och gas transporteras därifrån till en centralt belägen process— och lagringsanläggning. Därifrån pumpas sedan oljan i rörledning till Teesside i England och gasen i rörledning till Emden i Väst— tyskland.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 288

4 UTBLÅSNINGAR

En utblåsning är ett okontrollerat utflöde av olja och/eller gas från eller vid en brunn. Utblåsning

kan inträffa såväl i borrfas som produktionsfas.

Beräkningar av riskerna för utblåsningar på norsk sockel har sammanställts i rapporten Risiko for utblåsing på norsk kontinentalsokkel (Norges offent— lige utredninger 1979z8).I detta kapitel anges vissa uppgifter från den rapporten.

4.1 Orsaker

Sn utblåsning orsakas nästan alltid av en kombination av ogynnsamma omständigheter. Orsakerna kan indelas

enligt följande.

a Orsak knuten till reservoar och geologiska för— hållanden — grunda okända gasfickor med oväntat högt tryck — djupa zoner med oväntat högt tryck — fel i cirkulation — skador på fodringsrör och annan utrustning på grund av korrosion eller slitage.

b Orsaker knutna till svåra operationer — borrning in i närliggande brunn sug vid uppdragning av borrsträng eller produk— tionsrör — ofullständigt stabiliserad (balanserad) brunn i faser med reducerad säkerhetsutrustning

- borrsträngen fastnar.

c Yttre orsaker

— fallande last, avdrift, brand, explosion, kol— lision, vikande fundament, naturkrafter (jord—

skalv, vågor).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 289

d Brister i utrustningen — kontrollutrustning - säkringsutrustning—

— underdimensionering.

e Brister i planläggningen — dålig planering beträffande aktuell brunn bristande insamling och tolkning av seismiska

data och data från närbelägna brunnar.

f Felaktiga reaktioner på oväntade situationer — organisatoriska och administrativa fel (kom;

munikationsproblem, underkvalificering m m)

bristande uppmärksamhet på förvarningar.

Fyra typer av utblåsningar kan inträffa till följd

av kombinationer av händelser och fel enligt ovan.

a Utblåsning ovanför vattenytan Olja, gas, sand eller vatten blåser ut från plattformen.

b Undervattensutblåsning Olja, gas etc blåser ut via hålet under vatten—

ytan.

c Utblåsning utanför brunnen Olja, gas etc strömmar utanför fodringsrören

och blåser ut på havsbottnen.

d Underjordisk utblåsning Olja, gas etc blåser från en formation till en

annan i underjorden, utan att komma till ytan.

Vid letningsborrning är oftast plötslig tryckökning vid borrning på mindre djup huvudorsak till en ut— blåsning. Genom seismologiska och andra förunder— sökningar vet man var de större reservoarerna finns. Dessa reservoarer ger oftast "förvarningar" när man

närmar sig dem vid borrningen så att försiktighets—

l9 Riksdagen 1980/81. [ Jam/. Nr 119. Bilagede!

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 290

4.2

åtgärder kan vidtas i tid. Det är därför de mindre och grundare belägna reservoarerna som vid borrning kan ge sådana plötsliga, överraskande tryckföränd— ringar som kan leda till utblåsning. Borrhålet är vid letningsborrning inte fodrat ända ner med stål— rör. Sand o d rivs därför med olje— eller gasström— men, vilket ofta medför att hålet täpps till.

Sannolikheter

I ovannämnda undersökning har studerats material om utblåsningar som inträffat i världen 1970—-1977,

bl a i Mexikanska bukten. Materialet har bedömts som osäkert och ofullständigt.

I borrfas förekom i Mexikanska bukten 29 utblåsning- ar på ca 8 000 borrade hål, vilket, med hänsyn till osäkerheter, innebär en utblåsning per 200-400 hål. I produktionsfas fanns där under de åtta aktuella åren (l970——l977) ca 5 000 brunnar (40 000 brunnår). Cirka 15 utblåsningar skedde i denna fas vilket - med hänsyn till osäkerheter - innebär en utblåsning per 2 000 - 4 000 brunnår.

I Mexikanska bukten har endast förekommit fyra olje— utblåsningar, samtliga i produktionsfas. Som mest

flödade ca 8 000 ton olja ut. 30 procent av där in— träffade olje- och gasutblåsningar ledde till brand.

I rapporten anges de väsentligaste skillnaderna mel— lan förhållandena i Nordsjön och Mexikanska bukten. De gäller främst dimensioner och brunnarnas produk- tivitet. De flesta av plattformarna i Nordsjön har vanligtvis fler brunnar än de i Mexikanska bukten. Dessutom är produktionen per brunn i Nordsjön i all— mänhet mycket högre. En brunn i Mexikanska bukten har i genomsnitt kapaciteten 200—400 ton per dygn, vilket är ungefär en tiondel av kapaciteten hos en

nordsjöbrunn.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 291

Det är svårt att dra paralleller mellan de geologiska förhållandena i Nordsjön och Mexikanska bukten. En okritisk överföring till norsk sockel av historiska data om utblåsningsfrekvens i Mexikanska bukten har litet värde. Beträffande konsekvenser av utblåsningar sägs att en sådan överföring är meningslös, särskilt med hänsyn till den jämförelsevis mycket höga produk-

tiviteten hos nordeöreservoarerna.

Vidare har gjorts en sammanställning över parametrar av betydelse för sannolikheter för och konsekvenser av utblåsningar. Därvid har parametrarnas betydelse

i sammanhanget värderats. Därefter har man angivit

i vilken grad angivna förhållanden skiljer sig i en jämförelse mellan nordsjöverksamheten och verksam— heten i Mexikanska bukten. Sedan har man angivit vad som bör göras för att minska enskilda förhållandens betydelse för sannolikheten för utblåsning på norsk sockel. Slutligen har man gjort en bedömning av hur sannolikheter ändras genom föreslagna åtgärder. Under antagande att föreslagna åtgärder kommer till utfö— rande uppges att sannolikheterna för utblåsningar under alla faser i Nordsjön bör kunna reduceras till mindre än en tiondel av sannolikheterna enligt världs- statistiken. Utblåsningsriskerna i Nordsjön har, med

detta antagande, beräknats såsom framgår av följande tabell. '

Anstalt sarmsynlighet cg konsekvens Ior utbldsinger forutsatt at sannsynlig- heten reduseres til under I, 10 av sannsynlzgheten i Mexico Cullen 1970—1977.

Gjennomsnittlllz anlall

Fuse Gjennomsmttlig antal! bronner pr. hendelse bronner og år

pr. hendelse

Hendelse Leteborlng Produkslonsborlng Produksmn

Utblåslng > 5000 > 5.000 > 50.000

Utblåsing med oljeutsläpp; > 50.000 > 50.000 > 50.000

> 20.000 t. > 500.000 > 50.000 > 50.000

> l00.000 t.. _— ) 500.000 > 50.000

> 1.000.000 !. .— > 500.000 > 500.000

Brann > 5.000 > 50.000 > 50.000 Stor skade, vanskelig

stansmg > 50.000 > 500.000 > 50.000 Totalskade > 50.000 > 500000 > 500.000

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 292

4.3 Vad kan blåsa ut? Det som blåser ut kan bestå av

olja

naturgas

— saltvatten

svavelväte (HZS) — kvävgas (NZ) - koldioxid (COZ)

— sand

Vatten finns i alla reservoarer. Vid utblåsning kan vatten från djupare formationer tränga upp. På så sätt kan en olje— och/eller gasutblåsning övergå till vattenutblåsning, även om reservoaren inte är tömd på olja/gas.

Sand utgör ständigt ett problem, även vid normal produktion. Sand förorsakar slitage och tätning.

Vid en utblåsning kan sandproduktionen bli så kraf— tig att tusentals ton kan lägga sig på plattformen inom loppet av ett par dygn. Detta hände vid en gas— utblåsning 1977 på den danska Nordsjösektorn. Sanden

kan tynga ner plattformen så att den viker sig.

4.4. Faktorer som påverkar utblåsningsintensiteten

Utblåsningsintensiteten bestäms av produktionsrörets

kapacitet och reservoarens produktivitet.

Produktionsrörets kapacitet bestäms av dess längd

och diameter.

Reservoarens produktivitet bestäms av bergartens genomtränglighet och reservoarens tjocklek (en re- servoar är inte någon underjordisk sjö).

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

Kalkstensreservoarer

293

(bl a Ekofisk) behandlas med

syror för att ge hög produktion. En utblåsning i

letningsfas i sådana områden ger därför mindre ut-

släppsmängder per tidsenhet i jämförelse med utblås—

ning där i produktionsfas.

Med produktionstiden sjunker reservoartrycket och därmed också produktionen/utblåsningsintensiteten.

4.5 Utblåsninqsmängder

a Letningsborrning

Under letningsborrning kommer en utblåsning från en

grund gasficka med stor sannolikhet att avstanna

inom en vecka genom självtätning. En utblåsning un—

der letningsborrning från en reservoar på stora

djup kan dock bli lika omfattande som en utblåsning

under produktionsfas då produktionsröret är uppdra—

get, 4 000 - 15 000 ton per brunn och dygn i Nord—

sjön.

b Produktionsborrning och produktion

Två fall av brunnstatus finns:

A Brunn utan produktionsrör (öppen brunn)

B Brunn med produktionsrör (klargjord brunn)

De maximala utsläppsmängderna av olja per brunn och dygn på Statfjord- och Ekofiskfälten redovisas i följande tabell.

Fält

Statfjord

Ekofisk

Brunn— status öppen klargjord öppen

klargjord

Yttre rördia— meter

9 7

NJ

5/8

1/2

(tum)

Utsläppsmängd ton/dygn 15 000 10 000 10 000 4 000

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 294

Det bör påpekas att brandrisken är mycket stor under en utblåsning. En brand kan leda till att en stål— plattform störtar samman. I sådant fall skall DHSV automatiskt stänga oljeflödet i övriga till platt- formen anslutna brunnar. Undersökningar har utvisat att några procent av DHSV inte fungerar tillfreds- ställande. Ett plattformssammanbrott kan alltså leda till utblåsning i ytterligare någon eller några brun-

nar .

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 295

5 STOPP OCH VARAKTIGHET AV UTBLÅSNING

En utblåsning kan stoppa/stoppas på fyra sätt.

Självtätning, brunnen rasar samman eller täpps till på annat sätt

- Reservoaren töms

Utströmningen stoppas över eller under vatten— ytan med mekaniska medel, t ex med ventiler eller tungt borrslam — Undsättningshålx) borras och borrslam pumpas in

5.1 Självtätning

Sannolikheten för självtätning varierar med reser- voartyp och beror också på operationsfas (borr- eller produktionsfas).

Vid utblåsning uppstår stora strömningshastigheter. Detta medför lösrivning av partiklar från reservo-

aren i sådan omfattning attbrunnenkan täppas till. Dessutom kan tryckskillnaderna mellan brunn och re— servoar orsaka deformationer vilket kan medföra

tätning.

Generellt gäller att sannolikheten för självtätning är störst där reservoarbeskaffenheten begränsar produktionskapaciteten och minst där rördimensioner- na utgör den begränsande faktorn. Man kan därför generellt räkna med mindre sannolikhet för själv- tätning i Nordsjön än i Mexikanska bukten.

x) Vanligtvis används termen avlastningshål. Den beteckningen är missvisande (jfr engelska be- teckningen relief well). Syftet med borrningen är att möjliggöra nedpressning av borrslam för att på så sätt täppa till den utblåsande brun— nen, lnte att avlasta trycket.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 296

5.2 Avstängning ovanför.vattenytan

Vid utblåsning i plattformsnivå vattenbegjuter man plattformen för att minska brandrisken. Har brand inträffat kan man i vissa fall blåsa ut lågan med vattenkanoner eller sprängladdningar. Oljan/gasen måste ha fri väg uppåt för att detta skall lyckas.

I vissa fall kan utblåsningen stoppas med befint—

liga ventiler på plattformen eller genom inpumpning av tungt borrslam.

3.3 Avstängning under vattenytan

Vissa metoder för avstängning under vattenytan finns men anses vara svåra att tillämpa. Det finns även

olika slag av utrustning för uppfångning av olja som blåser ut under vattenytan (utblåsningen hejdas dock

inte med dessa).

5.4 Undsättningsborrning

Borrning av undsättningshål kräver mycket avancerad utrustning. Utblåsning bör hejdas genom minst två hål, ett som träffar mycket nära den utblåsande brunnen vid reservoaren och ett som träffar vid nedersta fodringsröret, dvs ovanför reservoaren.

På träffnivå högre än 2/3 av reservoardjupet är det mycket svårt att nå resultat (mycket tungt borr— slam och mycket stor pumpkapacitet krävs). Vid in— tensiva utblåsningar (10 000 - 15 000 ton/dygn) krävs flera undsättningshål (extremt mycket slam måste snabbt pumpas in genom undsättningshålen). Principen för undsättningsborrning framgår av fig 6.

5.5 Varaktighet av utblåsning

I den i föregående kapitel nämnda rapporten har upp— gifter som 46 utblåsningar 1964——l973 på amerikansk

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 297

okontrollerad brunn

botten

fodrat rör

öppet rör

reservoar

Fig 6 Princip för undsättningsborrning

sockel behandlats. I 20 av de 46 fallen inträffade självtätning efter i genomsnitt 50 timmar. I fem fall borrades undsättningshål. Den genomsnittliga tiden för undsättningsborrning var 100 dygn, den

längsta 165 dygn.

I rapporten redovisas även material om 33 utblåsning— ar i hela världen. I nio av dessa fall inträffade brand. Alla utblåsningar under borrfas var gasutblås— ningar. Endast fyra var oljeutblåsningar, två under produktion och två vid uppdragning av produktionsrör.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet ' 298

Tre av de fyra oljeutblåsningarna och sammanlagt åtta av de 33 utblåsningarna stoppades med und— sättningshål. Undsättningsborrningarna tog mellan 54 och 150 dygn. Under de fyra oljeutblåsningarna flödade 64, 4 300, 7 600 resp 22 500 ton olja ut. I flera av de 33 fallen störtade plattformarna samman p g a brand. I ett av fallen (utblåsning på havsbottnen) ökade vattendjupet från 100 m till 200 m genom kraterbildning.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 299

6 UTSLÄPP AV OLJA PÅ ANNAT SÄTT ÄN GENOM UTBLÅSNING

Oljeverksamheten i Nordsjön medför risk för andra oljeutsläpp än sådana som sker genom utblåsning. Utsläppen kan i huvudsak ske från röranläggningar på havsbottnen och från lagringstankar samt i samband med lastning (slangbrott) och vid fartygs-

transporter.x)

Oljetransporterna i rörledningarna på havsbottnen kontrolleras på olika sätt, bl a i fråga om flöde och tryck. Skador på ledningarna kan uppkomma på

olika sätt, bl a genom korrosion, förskjutningar

i bottnen och draggning av fartygsankare.

Ett 50 km långt segment av en rörledning för olja kan innehålla ca 25 000 ton olja. En stor del av denna mängd kan läcka ut vid ett ledningsbrott. Havsbottnen är inte helt plan vilket gör att rör; ledningen ligger på varierande djup så att höjd— skillnaderna överstiger rördiametern. En sådan höjdskillnad verkar som ett vattenlås vid ett ut— släpp och utsläppet blir inte större än innehållet i rörsegmenten mellan brottet och de två närmast belägna vattenlåsen, förutsatt att pumpningen upp- hört. Ett brott på rörledningen mellan Ekofisk och" Teesside kan dock enligt en beräkning orsaka ett utsläpp på 5 000 — 6 000 ton på sex timmar om om— ständigheterna är särskilt ogynnsamma.

Från vissa fält, exempelvis Statfjord, sker vidare— transport med fartyg i stället för 1 rör. Lastning— en sker då från lastbojar som förbinds med fartygen genom grova slangar. Slangbrott förekommer ibland men leder vanligtvis till jämförelsevis små utsläpp (se fig 2, sid 8).

x) Vid processer av olika slag sker kontinuerliga, tillåtna och otillåtna utsläpp. Dessa behandlas inte här.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 300

7 UTBLÅSNINGAR OCH TILLBUD I NORDSJÖN

På norsk sockel har inte före Bravo-utblåsningen inträffat någon utblåsning. Det har dock tidigare skett två explosioner på plattformar i Ekofiskf området. Den första skedde i november 1975 på pro— duktionsplattformen Alpha och orsakades av läckage p g a korrosion på-ett teströr. Läckaget medförde en explosionsartad brand som snart upphörde då ett automatiskt avstängningssystem trädde i funktion. Den andra explosionen inträffade på borrplattformen "Deepsea Saga" i mars 1976. Under slutarbeten med testborrning blev en gassamling i en ficka under högt tryck frigjord och gav upphov till en explo— sionsartad brand. Branden pågick en kort tid tills gasfickan tömts.

Några mindre gasutblåsningar på brittiska och väst- tyska socklarna samt en undervattensutblåsning på danska sockeln är kända. På brittiska sockeln har förekommit fyra gasutblåsningar. Den allvarligaste inträffade på en produktionsplattform när man oav- siktligt borrade in i en redan gasproducerande brunn. Man tappade kontrollen över borrhålet och måste undsättningsborra för att få gasutflödet under kon— troll.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet ' 301

8 1

BRAVOUTBLÅSNINGEN

Beskrivnin av Ekofiskfältetoch Bravo (B—14)

Installationerna inom Ekofiskområdet framgår av fig 7.

lil-"' då ' &? ALBUSKJELL

EKOHSK

__k Lloris-(can-

EMDEN, GERMANY

TEESSIDE. ENGLAND

Fig 7 Installationerna-inom Ekofiskområdet

Ekofiskfältet, som tillsammans med sex andra fält, ingår i Ekofiskområdet har en reservoar om 49 km2. Reservoaren är som tjockast 210 m och delad horif sontellt av ett tätt skikt. Reservoaren ligger på ca 3 000 m djup. Vattendjupet är ca 70 m. Trycket och temperaturen i reservoaren var vid Bravoutblås— ningen ca 440 kp/cm2 respektive 1300C. Motsvarande

värden vid plattformsnivå var 270 kp/cm2 och 750C.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 302

Oljan är av mycket god kvalitet med en densitet av 0,835 och en svavelhalt av endast 0,2 vikts— procent. Olja och gas produceras från 40 brunnar, fördelade på tre plattformar, A (Alpha), B (Bravo) och C (Charlie).

Totalt inom Ekofiskområdet kommer antalet brunnar att bli 163, fördelade på 11 plattformar.

Fig 8 Bravoplattformen från sidan

Vid utblåsningstillfället hade plattformen Bravo

15 brunnar. En av dessa går vertikalt och övriga snett för att täcka reservoaren på bästa sätt. Den aktuella brunnen, B—14, går i vinkel/160 från verti— kalen och träffar reservoaren ca 670 m sydväst om plattformen. Hur brunnen är anordnad i övrig framgår av fig 5, sid 13. Produktionen från B—14 var i mars 1977 ca 160 kbm olja och ca 100 000 kbm gas per dygn.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet . 303

8.2 Orsaker

Utblåsningen började i samband med att produktions— röret skulle dras uppÄ Flera faktorer samverkade till händelsen, i första hand den s k mänskliga fak-

torn samt i viss mån även tekniska brister.

Vid uppdragningen av produktionsröret måste ventil— trädet tas bort och ersättas med en BOP. Under det 'att ventilträdet är borttaget, tills BOP är monte— rad, är produktionsröret öppet. Olja och gas hålls då tillbaka med borrslam samt DHSV och/eller en me— kanisk plugg. Vid Bravoutblåsningen hade man, före det att ventilträdet togs bort, som enda säkring satt ned en DHSV ca 50 m under havsbottnen. Utblås— ningen skedde medan BOP skulle monteras. BOP låg

i två delar om 4 respektive 13 ton på två olika däck på Bravo. BOP hade bort hänga på plats, färdig för montering redan innan ventilträdet togs bort. DHSV, som inte hade blivit fastlåst i en härför avsedd nippel i produktionsröret, återfanns efter utblås— ningen på plattformen. (Bakom detta fel fanns flera orsaker.) Olyckan skulle sannolikt inte inträffat om man tagit varning av uppåtströmning av borrslam

i produktionsröret och stängt brunnen.

8.3 Händelseförlopp

Utblåsningen började fredagen den 22 april 1977 kl 22.00 och hejdades genom 5 k capping, dvs avstäng- ning med en ventil, sju och ett halvt dygn senare. Denna ventil monterades sedan BOP felaktigt monte— rats upp och ned. Ca 2 800 ton olja och 1,5 milj kbm gas Sprutade ut per dygn. Oljeutflödet under utblåsningen-var totalt drygt 22 000 ton. Gasen och oljan hade, då de sprutade upp över plattfor- men, en temperatur av ca 750C; För att minska brand— risken, som bedömdes som stor, begöts Bravo för kylning med vatten från ett fartyg. En säkerhets— zon runt Bravo fastställdes.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 304

Parallellt med arbetet med capping vidtogs förbe— redelser för undsättningsborrning. Sju dygn för— flöt emellertid innan utbogsering av plattform för

undsättningsborrning påbörjades.

8.4 Oljans förändringar, spridning, drift m m

På grund av den höga temperaturen avdunstade ca 40 procent av oljan genast, dvs utan att nå havet. Ca 13 000 ton (ca 1 700 ton per dygn) av den totala mängden utblåst olja, drygt 22 000 ton, föll således i havet. Vid nedslaget spred sig oljan till en tunn hinna, max 1 mm tjock. I ytterkanterna på hinnan bildades snabbt en gulbrun vatten—i—olja—emulsion. Sannolikt bidrog den kraftiga vattenbegjutningen' av Bravo (2 000 ton/tim) till den snabba-emulsions- bildningen. Vatteninnehållet i emulsionen översteg till en början 70 procent. Den mesta oljan blev till sådan emulsion och betecknades som "huvudfla— ket". Beteckningen "huvudflak" var dock missvisan— de i det att det inte rörde sig om ett sammanhäng- ande flak utan 1-2 km långa, smala emulsionsränder med en tjocklek mellan 1 och 20 mm. Avståndet mel— lan ränderna var ca 10 m i närheten av Bravo och

100 1 000 m i de centrala delarna av "huvudfla— ket.

Den nybildade vatten—i—olja—emulsionen var instabil. Efter någon vecka stabiliserades emulsionen och blev brunare till färgen. Så småningom förekom den mest i klumpform med en diameter av 1—3 mm och ett vatteninnehåll av 50—60 procent.

.I stora området runt "huvudflakets" emulsionsränder förekom en tunn oljefilm (s k blåskimmer) med en tjocklek av 0,001-0,01 mm. Vid ökande vind bildade även denna oljefilm smala ränder.

Under utblåsningen blev området med blåskimmer ca 3 000 km2 och området med tjockare ansamlingar ca

500 km2.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 305

Den mesta oljan beräknas första tiden ha drivit norrut och senare mot ost. Därefter drev den förbi Ekofisk och vidare söderut. Olja observerades då inom ett 55 000 km2 stort område.

De största koncentrationerna fanns dock inom 400 km2. Beräkningar antyder att oljeresterna därefter drev

vidare i sydsydostlig riktning.

Under perioden 22 april-15 juni var vinden växlande mellan nordlig och sydlig med vindstyrkor upp till 23 m/s. Den första veckan efter det att utblåsningen började var vindstyrkorna mestadels 5—10 m/s, tidvis 13 m/s. Den jämna växlingen mellan nordliga och syd- liga vindar medförde att oljan uppehöll sig länge i Nordsjön utan att nå kustområden eller områden med

ström som kunnat föra oljan i land.

Ingen olja har rapporterats ilandfluten. Kringdrivan— de klumpar sågs dock fram till augusti. Teoretiska beräkningar visar dock att om utblåsningen skett något tidigare eller senare hade risk förelegat för

kustföroreningar i Danmark resp Västtyskland.

Viskositeten hos oljan på vattenytan ökade mycket

snabbt, beroende på inemulgering av vatten samt

avdunstning.

Densiteten hos oljan (vatten—i—olja—emulsionen) öka— de på två dygn till 0,95.

Utblåsningen pågick under en från miljösynpunkt gynnsam period. Det har uppgivits att förhållandena knappast kunde ha varit gynnsammare. Det fanns näm— ligen endast lite fågel, fisk, fiskyngel och fisk— ägg i området då utblåsningen skedde.

20 Riksdagen 1980/8]. ] .vaml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 306

8.5 Bekämpningsberedskapen, ledning m m

Vid tillfället för Bravoutblåsningen gällde i hu— vudsak följande. Rättighetsinnehavarna, i aktuellt fall Phillips Petroleum Company Norway, var ålagda att ha beredskap för att vid olycka bringa situa— tionen under kontroll och begränsa skadeverkningar— na. Phillips hade upprättat ett utkast till bered— skapsplan. Någon av norsk myndighet fastställd plan förelåg dock inte. Enligt särskilda bestämmelser hade rättighetsinnehavarna det primära ansvaret för bekämpningsoperationer med anledning av utblåsning— ar o d. Myndigheternas uppgift skulle vara att över— ta ledningen endast om det behövdes. Statens forurens— ningstilsyn (SFT) som var ansvarig myndighet i frågor rörande operatörernas beredskapsplaner i vad avsåg oljebekämpning hade ställt specificerade krav på operatörerna beträffande utrustning för mekanisk ol— jebekämpning. Dessa krav innebar utveckling av ny utrustning. Operatörerna hade fått anstånd till den 1 augusti 1977 med att uppfylla kraven. Då utblås— ningen inträffade hade bara en upptagare och en länsa tagits fram i prototyp. Phillips hade inte

den organisation och de resurser som var nödvändiga för att genomföra en större bekämpningsoperation. Stortinget hade beslutat om att bygga upp den stac— liga oljebekämpningsberedskapen. Denna beredskap skulle vara en kustberedskap och en komplettering främst i de fall Oljebolagen inte kunde hindra olja

att driva in mot kusten.

Under Bravoutblåsningen var en statlig aktionsled— ning sammankallad. I ledningen ingick företrädare för olika berörda myndigheter. Företrädare för Phillips och aktionsledningen sammanträdde några gånger om dagen. Staten satte snart in egna styrkor i bekämpningen. Phillips fråntogs emellertid aldrig

ledningen och ansvaret för bekämpningen.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 307

8.6 Bekämpningsinsatserna

Flera norska myndigheter, bl a sjö— och luftförsva—

ren medverkade vid bekämpningen.

Danmark och Sverige lämnade bekämpningshjälp på begäran av norsk myndighet. Brittiska styrkor mobi— liserades men sattes aldrig in. US Coast Guard för- klarade sig beredd att sända bekämpningsgrupper med utrustning. Observatörer från US Coast Guard informerade sig genom besök i Norge om läget. Vid tidpunkten för besöket stoppades utblåsningen var— vid man ansåg att behov av hjälp från USA inte före— låg.

Ca 200 personer deltog dagligen i bekämpningen. 25 fartyg, 6 000 m länsor och 7 oljeupptagare sattes

in. Sammanlagt togs 1 610 ton oljeemulsion upp. Denna innehöll 870 ton ren olja. Den upptagna mängden utgör drygt sju procent av de drygt 12 000 ton olja som föll på vattnet. Sammanlagt förbrukades knappt 60

kbm dispergeringsmedel. Dispergeringen skedde endast för att minska brandrisken vid plattformar på Eko- fiskfältet. Sammanlagt torde ungefär 1 000 ton olja ha dispergerats med hjälp av kemiska medel.

Aktionsledningen har uttalat bl a följande. Bekämp— ningen bar prägel av improvisation och utprovning på grund av att personalen, utom den svenska, var outbildad och otränad och då beredskapsplaner sak— nades. Kommunikation och samordning mellan olika enheter fungerade inte tillfredsställande. Opera— tionen visar att det är fullt möjligt att ta upp olja på öppet hav under rimliga förhållanden. Ope— rationen illustrerar dock de svårigheter som man ställs inför, begränsningar hos materielen och att operationerna är resurskrävande. Det tog 56 timmar innan den första utrustningen nådde platsen. Större snabbhet kan åstadkommas genom bl a samövningar och

förbättring av planer. Tekniska svagheter, haverier,

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 308

dålig anpassning av utrustning samt bristande prak— tisk erfarenhet bidrog till att upptagningen inte blev optimal.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 309

9. 1

DRIFT OCH SPRIDNING

Gemensamt för så gott som allanordsjöoljor är att

de har en jämförelsevis hög avdunstnings— och själv— dispergeringsgrad. Nästan alla studier i fråga om dessa egenskaper hos nordsjöoljorna har gjorts på olja från Ekofiskfältet. Erfarenheter av oljans be— teende i nämnda aVSeenden efter utsläpp under vatten- ytan och/eller i samband med brand finns inte redo— visade. Utsläpp under sådana förhållanden medför också att oljan till viss del hamnar på vattenytan

samt Sprids och driver vidare.

Warren Spring Laboratorys fältstudier av olja från Ekofisk

Mellan juli 1975 och februari 1978 gjorde Warren Spring Laboratory (WSL) tre separata utsläpp av

Ekofiskolja i forskningssyfte. Ett var på 0,5 ton och två på 10 ton. WSL konstaterar bl a följande.

Oljans drift p g a vinden är för tjockare oljeskikt 4—5 procent av vindhastigheten och för tunna 1—2 procent. För prognoser om oljedrift ger en vind— faktor på 3 procent sannolikt bra resultat.

Modeller för spridning av olja kan vara användbara för uppskattning av storleken av det vattenområde

som drabbas av ett oljespill och den tid det kan ta för oljan att bli så utspridd att den inte all- varligt skadar stränder eller fåglar.

Avdunstningen av olja från vattenytan går fort i början och man kan räkna med att ca 25 procent av—

dunstar inom 8 timmar.

Bildandet av vatten-i—olja-emulsioner är mycket starkt beroende av väder och vind. Om vinden över— stiger 6 m/s bildas en instabil emulsion med 80 pro—

cent vatteninnehåll på bara ett par timmar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 310

självdispergering, dvs bildandet av olja—i—vatten— emulsioner, är även under normala väder— och vind- förhållanden en mycket väsentlig process som bidrar till att snabbt eliminera olja på ytan. Efter ca åtta timmar kan omkring hälften av oljan ha själv— dispergerat.

Sammantaget kan man ur försöken konstatera att efter 24 timmar har oljan förlorat sin identitet och till största delen försvunnit från ytan genom

avdunstning och dispergering.

Mellan den 28 april och den 2 maj gjorde WSL fält— studier av oljan från Bravoutblåsningen och konsta— terade att halveringstiden för oljan är i storleks— ordningen 12—15 timmar, beroende på vilka väder-

och vindförhållanden som är för handen. Endast ca

en procent av den utsläppta mängden finns kvar på ytan efter ca 80 timmar. Vidare konstaterar WSL att de långa avstånden från Ekofisk till land åt olika håll kräver en omfattande förflyttning av oljan i tid och rum innan den kan nå land.

9.2 Fältstudier av institutet för kontinentalsockelunder-

sökningar av oljan från Bravoutblåsningen

Det norska institutet för kontinentalsockelunder— sökningar (IKU) gjorde beträffande oljan från Bravo- utblåsningen observationer dels mellan den 29 april och den 2 maj, dels mellan den 10 och den 16 maj. IKU konstaterar bl a följande.

Ca 40 procent av den utströmmande oljan avdunstade

innan den nådde vattenytan. Efter 12 timmar på vatt- net hade avdunstningen ökat till 50 procent och efter 15 dygn till 68 procent.

För att övervaka oljans drift och spridning kasta— des åtskilliga bojar i vattnet. Resultaten av dessa

experiment visar att användning av satellitpositione-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 311

rade bojar kan vara till god hjälp vid sådan över— vakning. Bojarnas driftegenskaper måste dock göras

jämförbara med oljans_

Under utblåsningsperioden utarbetades två— och tre— dygns prognoser. Driftprognoser och verkliga obser— vationer visade tidvis god överensstämmelse. Flakets prognosticerade utbredning var dock genomgående för

liten.

För att analysera observationerna av oljan användes en interaktiv beräkningsmodell (OILSIM) för oljans drift, spridning och självdispergering. Modellen är uppdelad på "tjockolje—område" och blåskimmerområde. Observationerna av oljans drift användes för att i modellen korrigera restströmbilden. Resultaten visa- de relativt god överensstämmelse med observationer

både av tjockolje- och blåskimmerområdet.

En sammanställning av beräkningar och observationer antyder att det fanns ca 9 000 ton olja i vattnet

varav 6 000 ton på ytan då utblåsningen stoppades.

total mängd olja på vatten t

beräknad mängd olja korrigerad för av—

/du_ns_tn_in_a____ —_

beräknad mängd olja korrigerad för av— dunstning och själv— disoer erin

won

uno

.")»

mängd olja observerad NME—HM— m Tid

Fig 9 Variation i oljemängd,på vattenytan

Observationerna antyder att det 15 dygn efter ut- blåsningens stopp fanns ca 1 200 ton på ytan och 30 dygn senare ca 100 ton. Detta pekar på att det i

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 Kommundepartementet 312

9. 3

slutet av juni kan ha funnits mellan 10 och 50 ton på ytan. Halveringstiden för oljan på ytan var ca 10 dygn.

Jämförelser mellan observerad mängd på ytan och vari— ationerna i vindstyrka tyder på att delar av denolja som blandades ned i vattnet i ökande vind flöt upp

igen när vinden mojnade.

Slutsatser

Det är inga större skillnader i WSLs och IKUs resul— tat från fältobservationerna efter Bravoutblåsningen när det gäller oljans beteende under första dygnet. Oljan fördes ner i vattenmassorna relativt snabbt.

50 procent av oljan var kvar på ytan efter 12-15 tim- mar. WSL anger dock att ca en procent återstod på ytan efter drygt tre dygn. IKU anger att först efter

24 dygn fanns ca en procent kvar på ytan.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 313

10 BEREDSKAP FÖR BEKÄMPNING TILL SJÖSS AV OLJEUTSLÄPP FRÅN ANLÄGGNINGAR I NORDSJÖN

Beredskapen för bekämpning till sjöss av oljeutsläpp från anläggningar i Nordsjön kan delas upp enligt

följande.

beredskap hos vederbörande oljebolag

samfälld beredskap hos Oljebolagen på aktuell sockel

- beredskapssamverkan mellan oljebolag på samtliga socklar

— beredskap hos vederbörande nation

beredskap genom samarbete mellan länderna

10.1 Beredskapen i Norge och på den norska sockeln

Inriktningen i fråga om bekämpningsmetod till sjöss i Norge och på den norska sockeln är primärt upp—

tagning, dvs mekanisk bekämpning.

I säkerhetsföreskrifter om undersökning, oljeborr- ning och oljeproduktion på den norska sockeln har bestämts att Oljebolagen skall hålla beredskap för bekämpning av oljeutsläpp som kan uppstå till följd av sådan verksamhet. Bolagen skall ha dels godkända planer för bekämpningsinsatser, dels utrustning av sådant slag och i sådan mängd som vederbörande norska myndighet bestämmer eller godkänner. Principen är

att bolagen skall svara för erforderliga bekämpnings— insatser till havs och att staten skall gripa in

endast då det behövs.

För bolagens beredskap har föreskrivits att materi- elen skall kunna opereras i 2,5 m höga vågor (signi— fikant våghöjd) och i 1,5 knops ström samt finnas i sådan mängd att oljan från en utblåsning om 8 000 ton per dygn kan tas upp till sjöss.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 314

Bolagens beredskap bygger på samverkan dem emellan, bl a utnyttjande av fartyg som används i den normala verksamheten på sockeln. Sju supplyfartyg (runt 75

m långa) har på olika sätt anpassats för att omedel— bart kunna tas i anspråk för oljeupptagning. Mindre mängder bekämpningsutrustning finns på plattformar. I huvudsak förvaras bolagens utrustning i depåer i Stavanger och Bergen. Där finns bl a ett par tusen meter 5 k havslänsor, drygt 10 större oljeupptagare,

dispergeringsmedel och dispergeringsutrustning.

Den statliga oljebekämpningsberedskapen är främst avsedd som en kustberedskap för insatser mot fartygs— utsläpp. De statliga resurserna skall dock kunna tas i anSpråk om Oljebolagen på sockeln behöver förstärk— ning eller om staten övertar ledningen för oljebe— kämpningen efter ett utsläpp från en anläggning på sockeln.

Beredskapsfrågorna handläggs av statens forurensnings— tilsyn (SFT). SFT är det organ till vilket inrapporte- ring av oljeutsläpp skall ske. SFT, som saknar egen personal för egentligt bekämpningsarbete, har till upp— gift att initiera och leda bekämpningsinsatser i mindre fall-På SFT ankommer vidare bl a att pröva oljebolagens beredskapsplaner och frågor om materielresurser.

Den statliga materielen förvaras i 12 depåer längs kusten. I varje depå finns bl a 500 — 1 000 m av vardera slaget stora, medelstora och små länsor

samt en stor och två små oljeupptagare m m.

Fartygsbehovet täcks delvis med statligt ägda fartyg som är specialbyggda för oljebekämpning och i övrigt med fartyg tillhöriga institutioner, fiskare m fl. Staten räknar med att genom särskilda avtal snart

ha knutit ett hundratal konventionella fartyg i

enskild ägo till oljebekämpningen.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 315

10.2

Avtalen innebär beträffande fartygen dels att de utrustas, ev byggs om, så att de kan användas i oljebekämpning, dels att de med besättningar omedel— bart vid behov får tas i anspråk för insatser mot olja.SFT, som företräder staten i avtalsuppgörelser— na, bedriver även en omfattande kurs— och övnings—

verksamhet i oljebekämpning.

Det kan nämnas att stortinget 1978 beslutade ett program för forskning och teknisk utveckling på oljebekämpningsområdet. Genomförandet, som nyligen påbörjats, är upplagt på fyra år och belöper på drygt 40 milj Skr. Till viss del finansieras verk—

samheten av oljebolagen på den norska sockeln.

Enligt en särskild författning skall en aktionsled— ning sammankallas vid olyckor som kan leda till om— fattande oljeföroreningar eller materiella skador. Aktionsledningen är sammansatt av företrädare för olika departement och myndigheter, bl a SFT. Till ledningen knyts de rådgivare som behövs. För verk— ställighet av ledningens beslut finns också en operationsstab. Ledningens uppgift är att följa händelseförlopp och operationer samt, om det bedöms nödvändigt, ta över ledningen för operationerna. Efter övertagande har aktionsledningen de befogen— heter som normalt tillkommer ett flertal olika myn— digheter. Såsom nämnts i annat avsnitt sammanträdde aktionsledningen under Bravoutblåsningen, dock utan

att ta över ledningen för operationerna.

Beredskapen i Storbritannien och på den brittiska

sockeln

Inriktningen i fråga om bekämpningsmetod till sjöss i Storbritannien och på den brittiska Nordsjösoc- keln är dispergering, dvs kemisk bekämpning. Denna metodinriktning kräver betydligt mindre resursmängd, såväl i fråga om materiel som personal, än en in—

riktning på mekanisk bekämpning.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 316

Liksom på den norska sockeln gäller att vederbörande bolag har det primära ansvaret för att adekvata be— kämpningsinsatser efter fastställda planer görs vid oljeutsläpp från en anläggning i Nordsjön. Bolagen på den brittiska sockeln har på olika platser på fastlandet lagt upp gemensamma förråd med disper-

geringsmedel, spridarutrustning m m.

Statens uppgift vid ett oljeutsläpp från en anlägg— ning i Nordsjön är att övervaka att erforderliga insatser görs av ansvarigt bolag samt att lämna råd och anvisningar vid behov eller, om det visar sig nödvändigt, ta över ledningen för bekämpningsopera- tionen. I mindre fall utövar staten denna funktion genom chefen för vederbörande sjöfartsinspektions— område och i större fall genom the Marine Pollution

Control Unit, som är ett nybildat organ.

För den statliga beredskapen för bekämpning av olja från fartyg svarar chefen för vederbörande sjöfarts— inspektionsområde. Storbritannien är indelat i nio sådana områden. Beredskapen grundas på kontrakt med ägare till bogserbåtar och andra fartyg. Åtskilliga av dessa fartyg för ständigt dispergeringsmedel i sina barlasttankar. Marinens och andra myndigheters

fartyg kan också tas i anspråk vid oljebekämpning.

Ett omfattande forsknings— och utvecklingsarbete rörande oljebekämpning pågår sedan flera år inom Warren Spring Laboratory (WSL) under industridepar- tementet. Under senare år har WSL i samarbete med

ett svenskt företag arbetat med utveckling av ett

enfartygssystem för svepning och upptagning av olja.

10.3 Beredskapen i Danmark och på den danska sockeln

Inriktningen i fråga om bekämpningsmetod till sjöss i Danmark och på den danska sockeln är primärt upp—

tagning, dvs mekanisk bekämpning.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 317

Oljeutvinning på den danska sockeln i Nordsjön pågår f n endast på Danfältet. Vederbörande rättig— hetsinnehavare är ålagd att hålla viss beredskap för oljebekämpning. Något genom författning fast— lagt ansvar för denne att svara för bekämpnings—

operationer finns dock inte.

I Danmark svarar staten genom miljöstyrelsen för oljebekämpningen till sjöss. Beredskapen grundas till stor del på att andra myndigheters resurser

kan tas i anspråk vid behov.

1977 beslutades en avsevärd uppbyggnad av den danska beredskapen för oljebekämpning till sjöss genom anskaffning av specialfartyg och annan mate— riel för totalt ca 60 milj Skr under drygt tre år. Denna anskaffning beräknas vara avslutad i mitten av 1981. Den avser bl a två större fartyg om 750 ton, två 5 k seatruckar om 150 ton, 6 000 m 5 k högsjölänsor och sex större oljeupptagare. Miljö— styrelsen är det organ till Vilket inrapportering av oljeutsläpp skall ske. Miljöstyrelsen, som sak— nar egen personal för egentligt bekämpningsarbete, har till uppgift att initiera och leda bekämpnings— insatser. Personal från i huvudsak marinen bemannar

miljöstyrelsens fartyg.

lg.4 Samarbetet mellan Nordsjöländerna

Länderna runt Nordsjön, dvs Belgien, Danmark, Frank— rike, Holland, Norge, Storbritannien, Sverige och Västtyskland samarbetar i oljebekämpning genom av— talet 1969 om samarbete vid oljeförorening i Nord—

sjön (SÖ 1969121), det 5 k Bonn-avtalet. Avtalsinne—

hållet är i huvudsak följande.

Avtalet skall tillämpas när olja eller väntad före- komst av olja i Nordsjön utgör en allvarlig fara för avtalsstats kust eller därmed förknippade intres—

sen. Länderna skall underrätta varandra om sina orga-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 318

nisationer för oljeskyddsberedskap, vilka myndig— heter som handlägger frågor av aktuella slag och

om metoder och åtgärder för oljebekämpning. Myndig— heterna i staterna skall larma varandra om hotande oljeutsläpp. Fartygsbefälhavare och piloter skall uppmanas att rapportera iakttagelser om oljeföre— komster. Varje land har skyldighet att inom bestäm— da vattenområden göra vissa bedömningar av olje— bälten, bl a i fråga om oljemängd, drivriktning

och drivhastighet. Om en stat behöver hjälp för att bekämpa olja som flyter på havet eller som förorenar dess kust skall övriga stater lämna hjälp efter bästa förmåga. I första hand skall hjälpen

begäras hos stat som också hotas av oljan.

Ett omfattande planeringssamarbete mellan samtliga avtalsstater har förekommit, särskilt under de se— naste åren. Bl a kan nämnas arbetet inom en särskild arbetsgrupp för operativa, tekniska och vetenskap—

liga frågor.

Bravoutblåsningen är ekempel på utsläppshändelse som

föranlett konkret bekämpningssamarbete inom Bonn- avtalets ram.

I sammanhanget bör även nämnas överenskommelsen 1971 med Danmark, Finland och Norge om samarbete i fråga om åtgärder mot oljeförorening av havet (Sö l97l:23), det 5 k Köpenhamnsavtalet. Köpenhamnsavtalet kan sägas utgöra en påbyggnad på Bonnavtalet. Bl a före- skrivs att staterna skall upprätta beredskap för bekämpning av betydande oljeförekomster på havet. Vidare föreskrivs ett mer omfattande informations—

utbyte än i Bonnavtalet.

Inom Köpenhamnsavtalets ram hålls regelbundet sam— mankomster av olika slag och praktiska övningar. Dess— utom förekommer nästan dagligen samarbete genom löpan— de kontakter av olika slag. Konkret bekämpningssamar-

bete inom avtalets ram har förekommit vid flera till—

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 319

fällen. Samarbetet sker genom direkta kontakter mellan

ansvariga organ i de olika länderna.

Vidare bör nämnas att samarbete förekommer mellan

Norge och Storbritannien för att upprätta en gemen- sam oljeskyddsplan för deras oljeutvinning i Nord— sjön. Arbetet kompliceras av att inriktningarna på

bekämpningsmetod är olika hos de båda länderna.

10.5 Beredskapssamarbete mellan oljebolagen i Nordsjön

Oljebolagen i Nordsjön samarbetar över sockelgränser— ha i oljebekämpningsfrågor genom ett särskilt organ, North Sea Operators Clean Seas Committee. Denna or- ganisation har en beredskapsplan för oljebekämpning, beslutad 1979. Planen upptar bl a former för bekämp— ningssamverkan vid större oljeutsläpp. Vidare finns

i planen förteckningar av olika slag, bl a över be— kämpningsutrustning och bekämpningsmedel samt adress—

uppgifter.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 320

11 UTBLÅSNINGEN FRÅN IXTOC 1 I MEXIKANSKA BUKTEN 11.1 Inledning

Mexiko är på väg att bli ett av världens stora olje— producerande länder. Landet utvecklar för närvarande fyra olika områden för oljeproduktion. Ett av dessa är Campechebukten. Under 1979 planerar man att av- sluta installationen av 10 stationära borrplatt— formar och 6 produktionsplattformar. Verksamheten styrs av ett statligt oljebolag, PEMEX (Petroleos

Mexicanos).

. Staden Carmen ligger på en ö och har 75 000 invånare. I Carmen, som är en viktig fiskeort, har vuxit fram flera försörjningsbaser som betjänar Oljefälten i Campechebukten. Hamnen i staden har ett kajdjup på

endast 2-3 meter och saknar fasta lastkranar.

11.2 Utblåsningen

Den 3 juni 1979 kl 03.30 skedde den okontrollerade utblåsningen av olja från brunnen Ixtoc l. Brunnen ligger ca 80 km nordnordväst om Carmen, se fig 10. Detta var det första hål som borrades i området. Man använde en halvt nedsänkbar borrplattform, som har BOP placerad på havsbottnen. Vattendjupet på platsen är ca 50 meter.

Följande händelser föregick själva utblåsningen.

Brunnen hade borrats till 3 566 meters djup, till toppen av det oljeförande lagret. Fodringsrör hade satts in hela vägen och cementerats fast. Hålet borrades vidare till 3 627 meters djup då cirku- lationen av borrslammet upphörde. Detta innebar att borrslammet hade trängt in i det oljeförande lagret. Operatören försökte under de närmaste två dygnen

återfå cirkulationen i brunnen.Då han senare inte

kunde se att borrslamnivån förändrades fattades

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 321

' New Orleans

' Laguna Madre

5,3 GULF or MEXICO *.1'

q. .

armen

Veracruz __ _

JAMAEA

. .- ' ""-" ..'.,_

:'li- Fronterar___ _4451: MEXICO & : BEUZE "..;- '..'. . N_ .."-:$. ' ”'_', .. . ---.--"-':'-'3': -'- ,'GUATEMALA--__,;g .-- - - -

. . .

ghz. /

Fig 10 Platsen för Ixtoc 1

beslut om att dra upp hela borrsträngen och byta ut borrkronan. Borrsträngen drogs upp till vikt— rören, som sitter närmast borrkronan, nådde platt— formsdäcket. Brunnen började då att blåsa och en av ventilerna i BOP stängdes kring borrsträngen. Emellertid strömmade nu gas och olja igenom vikt— rören och upp på däcket. Av trycket underifrån pressades också viktrören ur hålet och ut på däc— ket. Nu aktiverades skärventilerna i BOP. Eftersom dessa inte är dimensionerade för att skära av tunga viktrör misslyckades detta. Då antändes den utström— mande oljan och gasen och all personal lämnade platt— formen. Efter 15 timmar föll borrplattformen samman p g a branden. Mängder av utrustning och delar från plattformen föll i vattnet. Resten av plattformen förblev flytande och drogs iväg från området dagen efter, dvs den 4 juni.

21 Riksdagen 1980/81. 1 mm!. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/811119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 322

11.3 Den utläckande oljan och förhållandena kring ut-

blåsningsområdet

Gas och olja strömmade ut från toppen av den oska- dade BOP ca 12 meter ovanför botten. Oljan uppges vara en lätt råolja med en densitet på ca 0,86 och med låg svavelhalt, ca 1,5 procent. Uppgifterna om den utströmmande mängden gick isär, men flera be— dömare ansåg den vara mellan 3 000 och 5 000 ton olja per dygn och en okänd mängd gas. Gasen kom upp till ytan och brann med en klar gul flamma och liten rökutveckling. Flamman hade en diameter på ca 50 meter och var ca 7 meter hög. Oljan kom upp i ett cirkelformat område på 300—400 meter i dia— meter och drev med strömmen och vinden så att oljan

på vattenytan fick formen av en komet. Se fig ll.

Emulsionen av vatten i olja som drev på ytan inne- höll ca 70 procent vatten och 30 procent olja. Nästan alla lätta fraktioner av oljan hade för- bränts eller förångats. Ca 30 procent av den ut— läckande oljan försvann på detta sätt. Oljeskiktets tjocklek på vattnet omedelbart utanför närområdet uppskattades till mellan 1 och 2 mm.

flame 7m high

small surface file oil slick

Ståm

on & gas Mums

Fig 11 Schematisk skiss av blow-outen på Ixtoc l

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 323

Strömhastigheten i Mexikanska Gulfen varierar mel— lan 1/2 och 1 knop. Vattentemperaturen är mellan 25 och 27OC och lufttemperaturen mellan 30 och 4OOC under dagen. Vindstyrkan är vanligtvis någon eller

några m/s.

11.4 Åtgärder för att få brunnen under kontroll

PEMEX gav högsta prioritet åt ansträngningarna att få brunnen under kontroll. De möjligheter som stod till buds var att antingen plugga eller stänga brun— nen eller att borra undsättningshål. En borrplatt- form förhalades till en position ca en km norr om utblåsningsstället för att påbörja borrningen av

ett undsättningshål. Ett andra undsättningshål från

en annan borrplattform påbörjades i mitten av juli.

Man lät branden från den utströmmande gasen fort— sätta för att inte riskera explosioner.

Observationer från dykare visade att BOP—ventilerna verkade oskadda. Därför hoppades man kunna stoppa utblåsningen genom att stänga någon av de återstå- ende ventilerna. Under sista veckan i juni gjordes försök att stänga dessa. Enligt uppgift från OSIR (Oil Spill Intelligence Report) lyckades man stänga någon av ventilerna i BOP och stOppa oljeutflödet under en kortare tid. Fodringsröret strax under BOP höll dock inte för det höga trycket och utblåsningen började på nytt. Ett andra försök gjordes flera dagar senare men även detta misslyckades. I mitten av augus— ti hade utflödet av olja och gas minskat till mellan 1 600 och 3 000 ton per'dygn troligen tack vare stål— kulor som man pumpat ner i brunnen genom BOP.

PEMEX meddelade i september att man hade beslutat att försöka stoppa utblåsningen genom att placera en uppsamlingsklocka ovanför utströmningshålet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 324

Klockan är en kan med öppningen neråt. Den är ca 12 meter bred och 6 meter hög, byggd av stål och väger 310 ton på land och 113 ton i vattnet. För ' att detta arbete skulle kunna genomföras krävdes ytterligare två plattformar.

I slutet av september meddelade PEMEX att man miss— lyckats med att träffa utblåsningshålet med det ena undsättningshålet. Beräkningarna visade fel

med närmare 70 meter.

I mitten av oktober hade uppsamlingsklockan satts på plats. En kraftig stålbom höll klockan ca 3 m ovanför BOP—ventilerna. Ett rör med 75 cm i dia— meter skulle leda olje— och gasflödet från klockan till en plattform där gasen skulle avskiljas. Olja och vatten skulle pumpas till en andra plattform för separation. Oljan skulle därefter pumpas vidare till en tredje plattform och därifrån till ett vän- tande tankfartyg. Se fig 12.

_, 'n

Fig 12 Den översta skissen visar två av plattformarna för arbetet med att placera en uppsamlings— klocka över utblåsningshålet. Den nedre skis— sen visar konstruktionen kring klockan mer i detalj.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 325

I slutet av oktober meddelade PEMEX att man med det andra undsättningshålet lokaliserat utblås-

ningshålet.

I början av november kom man igång med att samla upp olja genom uppsamlingsklockan. Separationen av olja och vatten fungerade men man kunde inte pumpa över oljan till väntande tankfartyg därför att förbindelse saknades mellan den andra och tredje plattformen. Nu brände man i stället upp oljan direkt på plats, ca 1 200 ton varje dygn.

Utblåsningen är ännu (december 1979) inte Stoppad.

11.5 Oljans spridning och drift

All olja som observerades på och ivattnet runt ut- blåsningsplatsen var emulgerad. De karaktäristiska vindstråken av olja uppstod mycket snart. Emulsionen som bildades vid utblåsningen var inte stabil utan förändrade sig snabbt då de lättare komponenterna av

oljan förångades och mer vatten emulgerades in.

Mellan två och fyra km från Ixtoc l i vindriktning- en hade de stora oljeflaken delat upp sig i mindre flak som var mellan 200 och 300 meter långa och

30—50 meter breda. Från kanten av stråken bildades

mindre stråk av emulsionsklumpar.

Under de första 14 dagarna efter utblåsningen gjorde .frånlandsvindar och strömmar att inga landpåslag av

olja uppkom.

Oljespillet uppges ha sträckt sig ca 425 km i nord— västlig riktning i mitten av juli. (Jämför även fig 10, sid 48.)

I mitten av augusti konstaterades att stora mängder olja i form av klumpar hade orsakat landpåslag över en sträcka på ca 130 km längs Texaskusten. Från denna kust till Ixtoc 1 är det ca 1 000 km.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 326

Endast ett fåtal och mindre omfattande landpåslag längs Mexikos stränder har rapporterats.

11.6 Insatser för att bekämpa oljan

Två metoder har kommit till användning för att be— kämpa oljan, nämligen mekanisk upptagning och dis— pergering. I början av oktober angavs att från Ixtoc 1 dittills läckt ut ca 400 000 m3. Den ut— blåsta oljan har fördelat sig på följande sätt.

Ca 50 procent har brunnit upp

Ca 17 procent har dispergerat i vattnet Ca 27 procent utgjorde oljeflaket på ytan Ca 6 procent har tagits upp mekaniskt

Under de fyra första månaderna skulle således ca 24 000 m3 ren olja ha tagits upp från vattenytan. Detta utgör drygt 20 procent av den olja som bedöms ha hamnat på vattenytan.

Under oljebekämpningens första skede, dvs under de första två veckorna, togs trots en imponerande sam- ling oljebekämpningsutrustning endast en mycket ringa del upp. Den upptagna mängden motsvarar knappt 1 000 m3 ren olja. Det finns två förklaringar till detta. Den första är att ansträngningarna på att

få utblåsningen under kontroll stod i första rum— met. Den andra är att.dåliga anvisningar oskickligt hanterande av bekämpningsutrustningen hindrade effektiv upptagning.

Dispergeringsmedel har använts i första hand mot Oljefläckar som hotat kustlinjer. Från utblåsningens' början till september användes enligt PEMEX ca 12 000 ton dispergeringsmedel.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 327

11.7 Miljökonsekvenser

En grupp observatörer,_utsedd av den kanadensiska

staten har uttalat följande om miljökonsekvenserna.

Det normalt mycket klara och turkosfärgade vattnet i Campechebukten är näringsrikt. Området försörjer en mycket stor mängd fiskarter, ostron, räkor och tumlare. Carmen är den största räkhamnen i världen och tar årligen in räkor för ett värde av ca 500 milj Skr. Lagunområdet söder om Carmen anses vara

av de mest biologiskt produktiva områdena i världen.

Rådande vind— och strömförhållanden har hittills gjort att olja i större utsträckning inte har nått kusten och därmed kraftigt minskat risken för miljö-

skador.

Risken för akut förgiftning i vattenvolymen är tro— ligen mycket liten därför att alla aromatiska kol— väten med låga kokpunkter har försvunnit genom för-

bränning eller avdunstning.

Det är omöjligt att förutsäga om detta oljespill som är ett av världens största kommer att leda till omfattande miljöförstörelse och höga bekämpnings- och saneringskostnader, eller om oljan kommer att skingra sig naturligt och bli ofarlig i det varma

och vidsträckta vattnet i Mexikanska bukten.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 328

LITTERATURFÖPTECKNING

A Uppställning efter författare 1 Audunson T et al Bravoutblåsingen:

Feltobservasjoner, analyseresultater og beregninger tilknyttet oljen på sjden

Institutt for kontinentalsokkelunder— sdkelser

IKU rapport nr 90, oppdrag nr 71 Trondheim l977, 338p

2 Audunson T, Westeng A Drift og spredning av olje på vann Institutt for kontinentalsokkelunder— sökelser Trondheim l978, 30p

3 Audunson T et al Oljesöl langs norskekysten Innledende vurderinger av drift og spredning av oljesdl fra Ekofisk, Stat— fjord, Halten og Tromsöflaket Institutt for kontinentalsokkelunder— sdkelser Trondheim l978, 174p

4 Bengtsson A Blowout på undervattensproduktionssystem för olja och gas, dess orsaker och bekämp— ningsmöjligheter Chalmers Tekniska Högskola, institutionen för skeppshydromekanik _ Göteborg 1978, 119p

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 329

U"!

x]

Christensen T

Blow—Out Utblåsningsrater, varighet og sannsynlighet Konferens 5—6 januari 1978 Beredskap mot oljesöl fra installasjoner til havs Norges tekniske högskole Trondheim, l978, 7p

Cormack D et al

Investigation of Factors Affecting the Fate of North Sea Oils Discharged at Sea Part 1: Ekofisk Crude Oil. July 1975 - February 1978

Warren Spring Laboratory

Stevenage, l978, 17p

Cormack D, Nichols J A

Investigation of Factors Affecting the

Fate of North Sea Oils Discharged at Sea Part 2: The Ekofisk Blow—Out April/May 1977 Warren Spring Laboratory

Stevenage, 1978, 9p

Fannelöp T K

Beregning av sikkerhetsoner ved ukontrol— lerte utslipp (Initialfasen)

Konferens 5—6 januari 1978

Beredskap mot oljespl fra

installasjoner til havs

Norges tekniske högskole

Trondheim, l978, 17p

Garnes R

Mulige kilder til oljesöl Rörledninger

Offshore loading

Konferens 5—6 januari 1978 Beredskap mot oljesöl fra installasjoner til havs

Norges tekniske högskole Trondheim, l978, 4p

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

10

11

12

13

14

Garnes R .

Rdrledninger - Offshore loading Konferens 5—6 januari 1978 Beredskap mot oljesdl fra installasjoner til havs

Norges tekniske högskole Trondheim, l978, 36p

Gåseidnes K

Oljesöl Ixtoc-l

Selskapet for industriell og teknisk forskning ved Norges tekniske högskole Rapport nr STF28 A79017 Trondheim, 1979, 66p

Haegh T

Nedbrytning og fysikalisk/kjemiske endringer av olje på vann Beredskap mot oljesol fra installasjoner til havs

Norges tekniske hpgskole Trondheim, l978, lSp

Ross S L et al

Ixtoc 1 Oil Blowout

Spill Technology Newsletter Volume 4(4), July — August 1979 Ottawa, 12p

Tuntland 0 B Oljeforurensninger og oljevern Stiftelsen NKI, 1975, 225p

330

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

B Uppställning efter organisation 0 d

15

16

17

18

19

20

21

22

Bergen Bank Petroleum Activities in Norway Bergen, 1978, 40p

BP oljeaktiebolag, Svenska Om olja Stockholm, 1969, 76p

Department of Energy

Development of the Oil and Gas Re— sources of the United Kingdom l977 London, 1977, 49p

Department of Energy

Development of the Oil and Gas Re— sources of the United Kingdom 1978 London, 1978, 62p

Department of Energy Development of the Oil and Gas Re—

sources of the United Kingdom 1979 London, 1979, 62p

Department of the Environment Accidental Oil Pollution of the Sea Pollution Paper No 8

London, 1978, 174p

Department of Trade

Accidents at Sea Causing Oil Pollution

Revies of Contingency Measures London, 1978, 40p

Department of Trade

Christos Bitas - the Fight at Sea Against Pollution

London, 1978, 4lp

331

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 332

23

24

25

26

27

28

29

Department of Trade . Improved Arrangements to Combat Pollution at Sea

London, 1979, 66p

Environmental Impact Control Direc— torate

Probabilities of Blowouts in Cana— dian Arctic Waters

Economic and Technical Review Report EPS 3-EC—78—12

Ottawa, 1978, l49p

Inter-Governmental Maritime Consul— tative Organization (IMCO)

Offshore Safety Emergency Techniques and Environmental Protection

Marine Environment Protection Committee - 8th session, agenda item 16

1977, 45p

International Oil-Pollution Prevention Exhibition and Conference (IOPPEC),I Conference Report

Hamburg, 1978, 409p

Miljöministeriet Framställning den 16 september 1977, nr 618, till finansudvalget, 4p

Miljöstyrelsen Redegdrelse vedrorende beredskabet til bekaempelse af olieforurening af havet J nr M 7810—2

l976, 151p

Miljöverndepartementet

Foreskrifter for offentlig aksjonsledelse ved ulykker som forer til eller som volder fare for omfattande oljeforurensning eller materiell skade

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

30. Miljöverndepartementet Om tilleggsbevilgninger på stats— budsjettet for 1976 til styrking av oljevernberedskapen St prp nr 182 (1975-76), 24p

31 Miljöverndepartementet Tilleggsbevilgninger på statsbud- sjettet for 1978 til forsknings— og utviklingsprogram for bekjempelse av Oljeforurensninger St prp nr 169 (1977—78), 40p

32. Stortinget Innstilling fra kommunal- og miljo—

vernkomitéen om tilleggsbevilgninger

på statsbudsjettet for 1978 til forsk- nings— og utviklingsprogram om bekjempelF

se av Oljeforurensninger Innst S nr 356 (1977—78), 5p

33 Nordiska rådet Medlemsförslag om gemensam nordisk beredskap mot oljekatastrofer 26e sessionen 1978 Förtryck A 511/s Stockholm, 1978, 48p

34. Norges Offentlige Utredninger Ukontrollert utblåsing på Bravo 22. april 1977 NOU 1977:47 Oslo, 1977, l44p

35. Norges Offentlige Utredninger Bravoutblåsningen

Aksjonsledelsens rapport NOU 1977:57 Oslo, 1978, 61p

333

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

36

37

38

39

40

41

42

43

Norges Offentlige Utredninger Risiko for utblåsing på norsk kontinentalsokkel

NOU 1979z8

Oslo, 1979, 123p

North Sea Operators Clean Seas Committee

Oils Spill Clean Up Contingency Plan for North Sea and Adjacent Waters 1979, 32p

Olje— og energidepartementet Norsk Kontinentalsokkel Faktahefte pr 15 april 1978 Oslo, 1978, l9p

Olje— og energidepartementet Kontinentalsokkelen Faktahefte pr 15 januar 1979 Oslo, 1979, 29p

Olje- og energidepartementet Faktahefte pr 15 april 1979 Oslo, 1979, 37p

Olje— og energidepartementet Faktahefte pr 15 juli 1979 Oslo, 1979, 22p

Olje— og energidepartementet Faktahefte pr 15 oktober 1979 Oslo, 1979, 23p

Olje— og energidepartementet Den ukontrollerte utblåsning på Ekofiskfeltet (Bravo—plattformen) 22 april 1977

St meld nr 65 (1977—78), l32p

334

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

44

45

46

47

48

49

Olje— og energidepartementet Petroleumsundersokelser nord for 620N

St meld nr 57 (1978-79), l71p

Phillips Petroleum et al Ekofisk Energi fra Nordsjoen Bryssel, 20p

Statens forurensningstilsyn Rapport om oljeutblåsningen i Mexico—Gulfen (i tiden fram til 15.9.79)

1979, l9p

Statoil

Norsk assistanse til Pemex' olje— oppsamlingsaksjon ved Ixtoc—1,

6 juni-30 august 1979

Rapport fra Statoil

1979, 50p

Utenriksdepartementet Norsk Petroleumsvirksomhet Oslo, 18p

Utviklingsfondet Oljevernberedskap

Foreloplig innstilling om forskningsprogram for oljevern- beredskap

Prosjektkomiteen for utvikling av oljevernutstyr

Forskningsutvalget

Oslo, 1977, 106p

335

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 336

C Tidskrifter

50 GTM Generaltullstyrelsens meddelande 1977:6, 209

51 Noroil

Noroil Publishing House Ltd Aberdeen 1977:5, 9 l978:l, 5

52. Norsk Hydros Småskrifter Fakta om olje l976, 36p

53. Norsk Oljerevy Organ for Polyteknisk forenings Oljegruppe l978:7/8, 9/10 1979:1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9/10

54 Northern Offshore 1978z9, 128p

55. Oil Spill Intelligence Report l979z45, Vol II, 4p

56 OPAB informerar Säkerhet mot oljeutsläpp under borrning 1973, 8p

57. Statoils småskriftserie Nordsjöoljen 1978:l, 20p

58 Tekniska Kommersiella Ekonomiska Fakta AB Svenska shell nr 1—58, l970——79

Prop. 1980/81:1'19 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 337

Bilaga till bilaga 2

SMHI RAPPORT DNR 1073/A1 HYDROLOGISKA BYRAN 1979—05-50 FÖRSTE STATSHYDROLOG INGEMAR HOLMSTRÖM

BERAKNING AV DRIFT OCH SPRID— NING AV OLJA FRÅN ANLÄGGNINGAR I NGRDSJUN

SVERIGES METEOROLOGISKA OCH HYDROLOGISKA lNSTITUT, OCEANOGRAFISKA AVDELNINGEN, FACK. 601 01 NORRKÖPING

22 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr Il9. Bilagrdcl

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 338

SMHI HBO

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning 2 Arbetets uppläggning 3 Oljans nedbrytning

4 Resultat av drift- och spridnings—

beräkningar

Resultat från IKUs modellstudier av

Ul

oljedrift och oljespridning

6 Resultat från NMIs modellstudier av

oljedrift och oljespridning

q Beräkningar av oljedrift med NMIs modell vid en för Sverige ogynnsam period

8. Sammanfattning

9 Referensförteckning

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 339

SVERIGES METEOROLOGISKA ' RAPPORT OCH HYDROLOGISKA INSTITUT Hydrologiska Byrån 1979-03-30 Fack, 601 01 NORRKÖPING HBO, Förste statshydrolog Ingemar Holmström, glm

1977 års oljeskyddskommitté

Beräkning av drift och spridning av olja från anläggningar

i Nordsjön

UPPDRAGET

1977 års oljeskyddskommitté har givit SMHI i uppdrag att be— räkna i vilken omfattning en okontrollerad utblåsning av olja

i Nordsjön kan förorsaka förorening av svensk kust.

I de framlagda direktiven ingick bl a följande:

Beräkningen skall sammanställas till en redogörelse för vad som kan förväntas under såväl normala som särskilt ogynnsamma men realistiska meteorologiska och hydrologiska förhållanden. Redogörelsen skall innehålla uppgifter om det tidsmässiga föroreningsförloppet, vilka kuststräckor som berörs och totala mängden olja som beräknas nå kusten. Uppgifter om oljans spridning och drift till sjöss skall åskådliggöras genom markeringar på sjökort eller liknande

kartmaterial.

— Beräkningen skall grundas på att utblåsningen sker på Ekofiskfältet och att inga bekämpningsåtgärder vidtas.

Prop. 1980/81:ll9 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 340

I beräkningarna skall beaktas följande faktorer: avdunstning, horisontell spridning, dispergering, nedbrytning och sjunkning samt inverkan av vågor, tidvatten, medelström och vatten— och lufttemperatur.

Jutska strömmens eventuella inverkan ägnas särskilt

intresse.

Vissa avsteg från de ursprungliga direktiven har visat sig lämpliga och nödvändiga att göra under arbetets gång. Kontakt har då tagits och diskussion förts med kommittén

genom dess sekreterare Mats Måre.

ARBETETS UPPLÄGGNING

Innan uppdraget gavs hade olika förslag till arbetets upp— läggning diskuterats mellan SMHI och kommittén. Det förslag som slutligen valdes av kommittén innebar en relativt be— gränsad insats från SMHIs sida. Detta ledde till att SMHI fick utnyttja i andra länder befintligt, tidigare fram— taget material. Någon mera omfattande vidareutveckling och tillämpning på svenska förhållanden av tillgängliga olje— driftsprognoser rymdes t ex inte inom den fastslagna budget-

ramen.

SMHI hade tidigare haft kontakt med norska institutioner

som ägnat sig åt problem rörande oljeutsläpp till havs. I Norge har man av förklarliga skäl kommit betydligt längre på detta område än i Sverige; norrmännen utvinner själva olja från norska kontinentalsockeln och oljeborrplatserna ligger

relativt nära den norska kusten.

Arbete beträffande oljans spridning och drift på vattnet har främst bedrivits vid Institutt for kontinentalsokkelundersökelser (IKU), Trondheim och Det norske meteorologiske institutt (NMI), Oslo. SMHI har kunnat utnyttja såväl IKUs som NMIs erfaren-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 341

heter inom oljedriftsproblematiken. Vid båda instituten

har man utvecklat matematiska modeller för att beräkna

och prognosera oljedrift på vattnet. I samband med Bravo- olyckan i april 1977, när en okontrollerad utblåsning ägde rum från en oljeborrplattform i Ekofiskfältet i Nordsjön, fick man möjlighet att testa och vidareutveckla sina modeller. En stor del av denna rapport bygger på de resultat och erfarenheter som redovisas i de norska rapporterna samt på personliga kontakter med personer från ovan nämnda institut. Den matematiska modell som NMI använt vid sina oljedrifts— studier har SMHI fått ta del av och använda.

I nästa kapitel behandlas hur oljan avdunstar och bryts ner och hur dess kemiska och fysikaliska egenskaper för- ändras när den kommer ut från oljeborrhålet och sprids

ut över vattnet. I de därpå följande kapitlen tas upp riskerna för att svenska västkusten skall drabbas av

ett okontrollerat oljeutsläpp vid Ekofiskområdet grundat på de norska institutens beräkningar. Någon detaljupp— delning av den svenska kusten har inte gjorts. Osäkerhet— erna i beräkningarna är så pass stora att detta inte kan anses meningsfullt. Problemen kring oljans drift och spridning i ett geografiskt sett mera begränsat område som svenska västkusten bör i så fall ägnas en speciellt studie. NMI har en matematisk modell som de använder för studier av oljedrift i kustzoner. Mera om detta tas upp i slut- kapitlet. En särskild beräkning görs med NMIs modell för en period med ogynnsamma väderförhållanden ur oljeförorenings—

synpunkt för svenska kusten.

OLJANS NEDBRYTNING

Den yttre miljö som oljan kommer i när den lämnar borrhålet

påverkar den på flera sätt.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 342

Det som först sker är att de lättflyktiga komponenter som oljan består av avdunstar. Redan under första dygnet för— svinner en stor del av oljan på detta sätt. Laboratorie- experiment med Ekofiskolja har visat att efter L 5 och

30 dygn försvinner 30, 50 respektive 56% av oljan. Detta gäller vid en temperatur på 15 - ZOOC. Motsvarande försök gjordes vid 3 SOC och gav procenttalen 20, 32 respektive 40. Vid fältobservationer i samband med Bravo- utblåsningen erhölls ungefär samma värden för avdunstningens omfattning och förlopp. Om man tar med den avdunstning som skedde direkt vid utblåsningen, beräknat till ca 40%, blir den totala avdunstningen större. IKU uppger 50 och 68% avdunstning efter 12 timmar respektive 15 dagar.

Avdunstningens omfattning är självklart beroende på olje- sort och oljans temperatur vid utblåsningen. Den höga temperatur oljan hade vid Bravoolyckan (750C) bidrog

således till den höga avdunstningen. Kraftig vind och där— med hög sjö är andra faktorer som påverkar oljans avdunst— ning. Genom att bespruta oljan direkt med vatten eller

kemiska medel orsakar man också en förändring av avdunst—

ningen.

Vattnets vågrörelser åstadkommer att oljan blandas

från vattenytan ner till underliggande vattenmassor. Den hastighet varmed detta sker är indirekt beroende av vind— förhållandena. Ju kraftigare vind desmn högre vågor och kraftigare omblandning och därmed snabbare nerblandning av

oljan.

NMI har använt de samband som redovisas i figur 1 vtisina beräkningar. Sambanden visar hur sjötillståndet påverkar nerblandningen av oljan till underliggande vatten-

massor .

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 343

Procent

700 © sjötillstånd o - 2 signifikant våghöjd o—o.5 m (2) sjötillstånd 4 signifikant våghöjd 1.25—2.5 m

90

© sjötillstånd & signifikant våghöjd 9.0 m

0 2 l. 6 6 10 12 14 16 18 20 22 21. 26 28

Figur 1 Kvarvarande olja på vattnet, san funktion av tiden för givna Sjötithånd.

En bidragande orsak till den godartade utveckling Bravo— olyckan fick beträffande nersmutsning av kustområden

räknar man med att den kraftiga nedblandningen av oljan i vattnet utgjorde.

Oljans viskositet och densitet förändras också efter hand som oljan befinner sig i vattnet. Avdunstningen som sätter in direkt leder till att oljans viskositet ökar kraftigt. När

oljan börjar ta upp vatten sker en drastisk ökning av

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 344

viskositeten. Försök med Ekofiskolja visade en 10-dubbling av viskositeten jämfört med den rena oljan. Förändringen i densitet är inte så stor. Ren olja har en densitet mellan 0.6 0.9 kg/dm3. Efter upptagning av vatten kan densiteten gå upp till 0.98 kg/dma. Vid vidhäftning av partiklar i vattnet kan oljans densitet öka ytterligare vilket leder till att den sjunker och sedimenterar. Under—

sökningar visar dock att den del som sedimenterar är liten.

Den "slutliga" nedbrytningen av oljan och oljekomponenterna sker genom oxidation. Genom oxidationen kommer oljan att ingå som en del av näringsämnena för djur och växter. Detta sker huvudsakligen på två vägar, mikrobiologisk oxidation och fotokemisk oxidation. Bestämmande för nedbrytningshastig— heten är sådana faktorer som syre, temperatur, ljus— intensitet och artrikedom ev mikroorganismer. Den mikro- biologiska oxidationen står för den helt dominerande delen

av nedbrytningen av olja.

RESULTAT AV DRIFT- OCH SPRIDNINGSBERÄKNINGAR

Utblåsningen från Bravoplattformen har visat att en olycka kan hända vid Oljefälten i Nordsjön och att stora mängder olja relativt snart kan vara på drift i vattnet inte så långt från svensk kust. Hur stora är då riskerna för att

oljan driver hit och hur mycket återstår av den när den kommer fram?

Utgången av Bravoolyckan blev relativt god inte minst tack vare de då rådande vindförhållandena. Vindens riktning varierade med tiden så att oljan huvudsakligen uppehöll

sig i ett begränsat område utei.Nordsjön. Hade utblåsningen skett någon vecka tidigare eller senare än vad som nu var fallet hade riskerna för oljeförorening av kusterna varit

betydligt större. Detta visar analyser som norrmännen gjort.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 345

Som ovan nämnts har man i Norge utvecklat matematiska modeller för att beskriva oljans drift på vattnet. De har använts för att dels statistiskt beskriva riskerna för att olika kuststräckor skall drabbas av eventuella utsläpp, dels beskriva hur ett utsläpp vid en bestämd plats och tidpunkt driver med vind och ström. På norska kontinental— sockeln finns flera igångsatta eller planerade oljeborr— platser som framgår av figur 2. Såväl IKU som NMI har

behandlat utsläpp från samtliga platser i sina rapporter.

: ("f.,/f '- |Exonsx i

Figur 2 De norska Oljefälten samt gridnät använt för vindberäkningarna (Gridavstånd = 150 km vid 6OON)

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 346

Resultat från IKUs modellstudier av oljedrift och oljespridning

Vid IKU har man använt sig av två beräkningsmetoder vad gäller oljans drift och spridning på vattnet, en statistisk

och en deterministisk eller som de kallar den, situations— bestämd metod.

Till de viktigaste faktorerna för bestämning av oljans drift hör vind- och strömförhållandena i det berörda området. Vind—

data har framtagits av NMI. Grundat på lufttrycksförhållandena

har NMI räknat ut vindens riktning och hastighet för var

sjätte timme.

Strömförhållandena vid Ekofiskfältet är dåligt kartlagda. Några mera permanenta strömbilder verkar inte förekomma enligt vad som är känt. Strömmarna varierar och torde vara starkt Vindberoende. Strömmarna längs kusterna är bättre undersökta odihar vissa dominerande riktningar som är rela— terade till de meteorologiska förhållandena. överlagrat de meteorologiSkt styrda strömmarna finns även i vissa områden betydande tidvattenströmmar. Sett över ett dygn blir effekten av tidvattenströmmen relativt liten. Beträffande oljans sprid— ning har den en viss betydelse. Nära kusten påverkar dy—

ningar oljans drift.

I sina statistiska modellberäkningar använder IKU sig av vindstatistik från en femårsperiod, oktober 1972 t o m september 1977. De använda bakgrundsströmbilderna bygger på tidigare framtagna generella beskrivningar av strömför— hållandena, de beräknade vindarna samt resultaten från

av IKU gjorda drivkortförsök. Tidvattenströmmar är inte medtagna i de statistiska beräkningarna. IKU räknar med att denna förenkling i beräkningarna inte har nämnvärd betydelse. Den direkt vindinducerade hastigheten hos oljan är satt till 2.7% av Vindhastigheten. Avböjningen i rörelseriktningen p g a jordrotationen har givits värdet 120. Dessa värden har valts

bl a mot bakgrund av resultat från drivkortsförsök.

Prop. 1980/81:11!) Bilaga 3.1 Kommundepartementet 347

Beräkningar har gjorts för ett stort antal tillfällen och med olika utblåsningsmängder och —varaktigheter. En själv? tätning på 20% har lagts in ibland. Man har också plockat in möjligheter till uppsamling av olja. Omfattningen av dessa aktioner är bl a beroende av vädret. Genom slump- talsteknik väljs vid de statistiska beräkningarna olika kombinationer av t ex tidpunkt för utblåsningens start, dess varaktighet och per dag utsläppta oljemängder.

För Ekofiskfältets del har beräkningar gjorts med oljeut- släpp på mellan 2 000 14 000 t/d. Varaktigheten av dessa utsläpp har varit dels 5 - 15 dygn, dels 80 — 180 dygn. Detta innebär medelutsläpp per dygn på 8 000 t. Utsläppen varade i medeltal 106 dygn. Beräkningarna över oljans drift pågår upp till 100 dygn efter det att utblåsningen stoppats.

Resultaten visar att för denna femårsperiod i medeltal 2% av den utsläppta oljan skulle driva iland. Ingen uppsam— ling av olja är då inberäknad. Den största delen av den olja som driver iland skulle drabba dansk och norsk kust och en tjugondedel i medeltal skulle nå Sverige. Uttryckt i oljemängd skulle det betyda 900 t. Den maximala olje— mängd som skulle kunna nå svensk kust är enligt denna beräkning cirka 8 500 t. Om man tar hänsyn till de upp— samlingsaktioner som man har lagt in som möjliga i modellen skulle den oljemängd som i medeltal drabbar Sverige bli cirka 500 t och maximalt cirka 5 000 t.

Vid beräkningar med den deterministiska metoden har IKU

med NMIS hjälp valt ut perioder med sådana vindförhållanden som medför de största riskerna för ilanddrift av olja. I Ekofisk—beräkningarna sattes starttidpunkten till 9 januari 1975 och i övrigt användes följande utgångsvärden.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 348

Utsläppt oljemängd Varaktighet

2 000 t/d 19 dygn 2 000 t/d 5 månader 14 000 t/d 10 dygn

14 000 t/d 6 månader

IKU har i dessa modellberäkningar tagit hänsyn till tid—

vattenströmmar.

Resultaten visar att med en utblåsningsmängd på 14 000 t/d strandar under sex månader totalt omkring 37 000 t olja vilket utgör cirka 1.5% av totalt utsläppt mängd. Detta

är i samma storleksordning som resultaten från de statist— iska beräkningarna. Strandad mängd olja fördelar sig ojämnt över månaderna. Under mars når t ex ingen olja kusten,

medan det under juni driver iland cirka 5%.

Det mesta drabbar Danmark och Norge. Först under sjätte månaden, d v 5 juni, när någon olja fram till svensk kust. I figur 3 visas oljebältets utbredning när det når Sverige.

Den kortaste tiden för oljan att nå svensk kust, var enligt beräkningarna 26 dygn. Av rapporten framgår där-

emot inte hur stora mängder som drabbar Sverige.

Beräkningen med 2 000 t/d ger samma utbredning av oljan. De mängder som når land är mindre men procentuellt sett

lika.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet - .- 349

Figur 3 Utsläppsperiod: 12 juni - 12 juli 1975

% Oljeflakens läge 12 juli

Påverkat område fram till 12 juli

( ; Påverkat område fram till 26 arneti

Ng— ,

Resultat från NMIs modellstudier av oljedrift och oljespridning

Som grund för NMIs beräkningar ligger samma femårsperiod

med vinddata som IKU använt sig av. Beträffande bakgrunds- strömmarna har man studerat tidigare gjorda arbeten rörande strömmar i aktuella områden och tagit fram enstmmbild som fått gälla för hela beräkningsperioden. Tidvattenströmmar

är ej medräknade. Vinddriften har man satt till 3% av vind— hastigheten och avböjningen i rörelseriktningen p g a jord— rotationen till 150. Dessa värden skiljer sig något ifrån de'

som IKU använt.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 350

P g a att de meteorologiska förhållandena skiljer sig väsentligt åt mellan sommar- och vinterhalvåret har man delat upp alla beräkningar i två delar. Vindarna är i medeltal hårdare under vintern p g & mer intensiva ostgående låg— tryck med vindar från söder till nordväst. Under sommar— halvåret förekommer stabila högtryck med lugna vindför;

hållanden, speciellt under maj, juni och juli.

Beräkningarna bygger på fyra punktvisa utsläpp per dygn från respektive oljeborrplats. Varje enskilt utsläpp följs under 28 dygn. NMI anser att det är tillräckligt för att kartlägga de kuststräckor som kan bli berörda

av oljeutsläpp. Oljans nedbrytning beräknas efter sjö- tillståndet (se figur 1). Första dygnets avdunstning läggs in särskilt medan avdunstningen fr o m andra dygnet

är medräknad.

NMI kommer i sina studier fram till ungefär samma resultat som IKU. I genomsnitt strandar mellan 1 och 2% av utsläppt oljemängd vid någon kust. De områden som främst drabbas

är Norges sydvästkust och Danmarks västkust. Strandad oljemängd varierar kraftigt under året.

NORGE DANMARK ___ ........... mum-mmm

_- O llllllllllll . ........... llllllllII|__m'll'lululnlullll J F' M A M J J A 5 0 N D Procent 70

Figur 4 Stranded oljemängd i procent av dygnsutsläpp för— delat efter utsläppsmånaderna i perioden oktober 1972 till juni 1977.

I figur 4 är inlagt för varje månad den procent av ut— släppta oljan som beräknas stranda. Här är inte medräknat någon avdunstning under första dygnet. Med en antangen av-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 351

dunstning på 50% får värdena i diagrammet halveras. Av figuren framgår att riskerna för strandning av olja är betydligt större under vinter-än under sommarmånaderna. Enligt beräkningarna,som omfattar en femårsperiod, drabbas norsk kust inte alls under maj, juni och juli. Beräkningar över en betydligt längre tidsperiod skulle troligen ge som resultat att en viss mängd olja även strandar under dessa

månader.

Figur 5 visar hur lång tid det i genomsnitt tar för oljan

att nå olika havsområden och kuststräckor.

A Vinamdudvåret & Szmerhabähet

Figur 5 Genomsnittlig drivtid (dygn) för oljan till olika havs— och landcnr råkm.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 352

Såväl sommar- som vinterhalvåret har tagits med. Isolinjen för 28 dygn visar således de områden som över huvud taget berörs av oljan enligt NMIs beräkningar. När beräkningarna begränsas till 28 dygn nås den svenska kusten inte alls

av oljan under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret där- emot berörs den svenska kusten, i genomsnitt efter 24 dygn och i extrema fall efter 20 dygn. NMIs beräkningar visar att den svenska kusten nås av cirka 1% av den olja som

totalt strandar under vinterhalvåret.

Beräkningar av oljedrift med NMIs modell vid en för Sverige

ogynnsam period

De resultat från IKUs och NMIs arbeten som redovisats i före— gående kapitel visar huvudsakligen på ett statistiskt sätt riskerna för att olika kuststräckor skall drabbas av ett eventuellt Oljeläckage från Nordsjön. Svensk kust har där ingått som en del utan att särbehandlas.

För att se hur ett enstaka utsläpp kan driva och eventuellt nå svensk kust har SMHI därför gjort en studie med hjälp av NMIs modell. NMI har modifierat modellen något för att den skall vara speciellt tillämpbar i kustzonen. En period har valts ut då riskerna för strandning vid svensk kust bedömts som stora. Förutom transportväg erhålls kvarvarande procent olja av utsläppt mängd vid olika tidpunkter och platser.

Utsläppet påbörjades 1 oktober 1978 och fick pågå i två dygn. Som bakgrundsströmmar har använts NMIs strömbild med vissa justeringar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 353

3—5/11 - Tidpunkt för oljans passage 3,5% - Kvarvarande del av vid Ekofisk utsläppt oljemängd

Figur 6 Beräknad drift av olja. Utsläppspernad 1—3 oktober 1978.

I figur 6 framgår resultaten av studien. Där är samman- lagt åtta trajektorior, fyra per dag, som beSkriver oljans väg. Vindarna var strax efter utsläppet växlande, vilket påverkade oljan på så sätt att den uppehöll sig i närheten av utsläppsområdet. Sedan kom en period med övervägande västliga vindar. Oljan drev då mot Jyllands västkust och togs om hand av den relativt kraftiga Jutska strömmen.

Med dessa beräkningar skulle oljan ha nått svensk kust omkring den 10 november. När oljan drivs in mot Jyllands västkust återstår enligt beräkningarna 3 - 4% av den. Vid svenska västkusten är cirka 2 — 3% kvar av den vid Ekofisk utsläppta oljan.

23. Riksdagen 1980/(?!. ] saml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 354

Det här exemplet, som omfattar två dygns oljeutsläpp, visar hur oljan'vid ogynnsamma väderförhållanden kan driva mot svensk kust och hur mycket av den utsläppta oljemängden

som når Sverige. Någon beräkning av hur vanlig en sådan vädersituation är har här inte gjorts. Detta berörs emeller— tid i de föregående kapitlen.

SAMMANFATTNING

En genomgång har gjorts av riskerna för att Sverige skulle drabbas av oljeförorening vid en okontrollerad utblåsning vid Ekofiskfältet. Studien bygger i huvudsak på norska arbeten gjorda vid Institutt for kontinentalsokkelunder— sökelser, Trondheim och Det norske meteorologiske institutt, Oslo.

Med hjälp av matematiska modeller har dessa institut tagit fram oljedriftsprognoser som beskriver riskerna för att olika kust— och havsområden skall förorenas av oljespill. Såväl modellerna som tillvägagångssättet i övrigt skiljer sig en del ifrån varandra. Trots detta överensstämmer

i stort sett de erhållna resultaten. Av resultaten fram— går att 1 2% av från Ekofisk totalt utsläppt oljemängd skulle stranda vid någon kust. Riskerna för strandning är störst om en utblåsning skulle ske vintertid. Det mesta

av oljan skulle stranda på norsk eller dansk kust, men även Sverige skulle utsättas för en viss oljeförorening.

I genomsnitt skulle l S% av den olja som totalt strandar drabba svensk kust.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 355

Någon detaljbeskrivning av vad som händer svensk kust har det däremot inte varit möjligt att ge inom ramen

för denna begränsade studie.

Den kortaste tiden för oljan att driva från Ekofisk till Sverige har beräknats till cirka 20 dygn.

? . [9 en!; cl.—;

Ulf Ehlin Avdelningsdirektör

,— !

(# ägg/.CZ__0 Zza____

Ingemar Holmström

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet ' 356

REFERENSFÖRTECKNING Audunson, T (197?) m fl

Audunson, T (l978) Audunson, T (l978) Haug, 0 (1978) Jensen, O

Bravoutblåsningen, feltobservasjoner, analyseresultater og beregninger till- knyttet Oljen på sjoen.

IKU rapport nr 90

Drift og spredning av olje på vann. Institutt for kontinentalsokkelunder— sökelser (IKU)

Oljesdl langs norske kysten. IKU

Overflatedrift av simulerte oljeut- slipp på norsk kontinentalsokkel. Klima nr 1 sept 1978. Det norske met. inst., Oslo

Prop. 1980/8l: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 357

Bilaga 3

TEKNIK FÖR OLJEBEKÄMPNING TILL SJÖSS

Några övergripande och sammanfattande synpunkter på befintlig teknik samt på behovet av vidareutveckling och forskning

Promemoria åt 1977 års oljeskyddskommitté

av marindirektör Gösta Kaudern

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning"

1. Oljeutsläpp till sjöss

2. Oljor

3. Utsläpp hotbilder

4. Upptäckande

5. Bekämpning

6. Uppsamling och vidaretransport

7. Fartygsmateriel, resursfördelning 8. Sammanfattning

358

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 359

TEKNIK FÖR OLJEBEKÄMPNING TILL SJÖSS

Några övergripande och sammanfattande synpunkter på befintlig teknik samt på behovet av vidareutveckling och forskning.

INLEDNING

Inom ramen för 1977 års oljeskyddskommittés arbete anvisade kommundepartementet 1979-03—07 ett extra anslag att användas av undertecknad Kaudern och Erik Söderbaum för en särskild undersökning om metoder och teknik för

bekämpning av till sjöss löskommen olja.

I kommitténs betänkande hänvisas till rapporten "Olje- och kemikalieskyddsforskning" av Erik Söderbaum (CTH,

SH 95-79). I denna rapport ingår material som framtagits för ovannämnda anslag. Rapporten skall ses som en väsent— lig del av resultatet av den tekniska undersökningen. Rapporten innehåller en förteckning över materiel och metoder för oljebekämpning. Den innehåller också en hel del bedömningar om användbarhet och begränsningar hos beskriven materiel under olika förhållanden. Speciellt

i sistnämnda avseende skulle dock mycket vara att tillägga.

En fortsättning av utredningsarbetet var också planerad och påbörjad men den har ej kunnat fullföljas inom de av kommittén under 1979 beslutade tids— och kostnadsramarna. Denna fortsättning syftade till att grundligt utreda de tekniska förutsättningarna för att med nu tillgänglig materiel genomföra effektiva oljebekämpningsaktioner samt att med ledning därav ge anvisningar för framtida anskaffnings— och utvecklingsinsatser.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 360

I föreliggande kortfattade rapport ges en samman— fattning av vissa'fakta, resultat och synpunkter som kommit fram under utredningsarbetet. Här framförda kompletterande och övergripande åsikter är endast grundade på hittills tillgängliga uppgifter och är stundom subjektiva. Det är starkt önskvärt att under- sökningsarbetet kan fullföljas i någon form och att erforderliga insatser på utveckling och forskning inom oljebekämpningstekniken möjliggörs.

OLJEUTSLÄPP TILL SJÖSS

Oljetransporterna på världshaven och oss omgivande farvatten har under hela efterkrigstiden kraftigt ökat. En konsekvens är att även oljeutsläppen ökat

om också lyckligtvis inte i samma takt. Det är dock givet att oljeutsläpp till sjöss förekommit så länge olja transporterats med fartyg - som bunker eller som betalande last.

Det är däremot först under senare år som naturvård och miljöintressen gjort sig starkt hörda i den all- männa debatten. Därmed har också oljeutsläppen och skador orsakade av dem kommit att väcka stark upp-

märksamhet och indignation.

Man kan nog påstå, att som alltid slår pendeln över, innan en balanserad uppfattning växer fram och allmänt accepteras. Det är ingen tvekan om att massmedia, genom en klart dokumenterad benägenhet att gripa tag

i frågor som kan väcka uppståndelse, bidrar till att förstora bilden av vad som händer. Tyvärr gäller detta även TV, som dock inte är beroende av tillfälliga kunder och därför borde kunna sprida mer saklig infor— mation. Det är ofta inte fakta utan enskilda personers

åsikter om fakta, som serveras. I dessa förhållanden

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 36!

ligger också en del av förklaringen till att man inte tidigare hört talas om "oljekatastrofer" vid våra kuster. Det har gått inflation i ordet kata— strof. Felaktig information gör mer skada än nytta. Det sagda får dock självfallet inte tolkas så att utsläppen kan negligeras eller skadorna bagatelli-

seras .

Den omfattande inventeringen efter ett stort olje— utsläpp leder till att man också upptäcker olja och nedsmutsning, som inte har samband med det aktuella utsläppet. Bilden blir därigenom lätt förstorad. Sommargäster, fritidsseglare och andra personer, som endast tillfälligtvis och för sitt nöje besöker skär- gården, ser också extra allvarligt på utsläppen men har inte stora möjligheter att sätta in dessa i de

större sammanhangen och längre perspektiven.

Det är möjligt att de ständiga utsläppen av olika slags avfall och kemikalier i längden är mer förödande än oljeutsläppen. De bara inte syns och märks lika ' tydligt.

Kunskaperna om vad som verkligen händer med oljan och med ekologien inom ett drabbat område än ännu ofull— ständiga. En mer balanserad syn är på väg, men endast genom systematisk.uppföljning och forskning över många

år kan nöjaktig kunskap vinnas.

Mycket tyder på att naturens "läkande" krafter (meka— niska, kemiska och biologiska) är de bästa vid många typer av utsläpp och att de verkar snabbare än

man velat tro. Ett faktum värt att notera är att även

stora oljeutsläpp är försvinnande små i förhållande till volymen i haven. Kraftig utspridning av oljan är därför en form av läkning. En negativ faktor är dock att det ofta är samma kustavsnitt som drabbas av olje— påslag.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 362

Det är viktigt att man värderar miljön och gör en ekonomiskt försvarbar och välgrundad avvägning mellan å ena sidan skada ocn å andra sidan beredskap och

insats.

En finsanering i ett skärgårdsområde kan t ex bli ytterligt dyrbar utan att ge önskad effekt bl a därför att mindre påslag sker då och då utan att uppmärksammas. Den dyra finsaneringsinsatsen kan vara förgäves redan dagen därpå. En långt driven finsanering kan även få skadeeffekter på miljön, på levande växter och orga- nismer på land och i vatten. Dessa skadeeffekter kan ibland bli större än oljeresterna. Kustkommunerna kan även ta tillfället i akt i samband med ett oljepåslag att få sina badstränder finsanerade på statens bekost— nad. Normer som anger hur och hur långt strandsaneringen

skall drivas måste tagas fram.

Skadade fåglar är något som helt naturligt väcker all— mänhetens indignation. Otvivelaktigt har dock fridlys- ning och naturreservat medfört en kraftig ökning av fågelbeståndet vid kusterna. Detta gäller både önsk—

värda och oönskade arter. Det är inte utrett hur de ekologiska sammanhangen påverkats. Hur påverkas t ex

fiskyngelbeståndet på mjukbottnar av det växande sjö— fågelbeståndet? Gör oljan ur denna synvinkel ibland nytta i stället för skada? Det finns exempel på att fiskbestånden ökat en tid efter oljeutsläpp på grund av växande bestånd av mikroorganismer såsom plankton. Samtidigt finns det andra fall, där fiskbeståndet allvarligt skadats och reproduktionen störts. Den osynliga bottensaneringen är sannolikt viktigare än den synliga strandsaneringen.

Detta är frågor som kräver forskningsinsatser och som

det är av största intresse att få bättre klarlagda.

I varje fall är det klart att försök till tvättning av

oljeskadade fåglar är en meningslös åtgärd.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 363

2. OLJOR

Detta kapitel har berörts i kommittébetänkandet. Här skall blott understrykas hur fel det är att tala om olja som en enda produkt.

oljetransporter och oljeutsläpp omfattar hela skalan från Oraffinerade råoljor - crude oils från olika källor och med olika egenskaper och sammansättning till hela raden av raffinerade produkter alltifrån lättflyktig bensin till fotogen, smörjoljor och tunga svarta eldningsoljor för att blott nämna några av de viktigaste.

De Olika produkternas beteende efter ett utsläpp i vatten är helt olikartade. De lättare destillaten sprids fort över vattenytan och förflyktigas sedan snabbt.

Smörjoljor och liknande produkter beter sig på liknande sätt men förflyktigas-ej. De emulgerar dock lätt med vattnet och sprids. Ovannämnda produkter är i allmänhet ej bekämpningsbara till sjöss med nuvarande teknik. De kan vara giftiga för växt- och djurlivet i vattnet. De ger inte synliga skador på stränderna annat än möjligen

av mycket kortvarig natur.

De tunga eldningsoljorna (bunkeroljorna) blandar sig inte så lätt med vatten, de flyter och smutsar kraftigt

stränderna, om de når land. Djur och växtliv skadas.

Råoljorna innehåller alla komponenterna, tunga såväl som lätta, smutsiga såväl som rena, stabila liksom lättflyktiga. De lätta beståndsdelarna avdunstar efter— hand — ett slags destillation av samma slag som i raffinaderierna — varvid specifika vikten för resten ökar liksom viskositeten. 40—60% av volymen kan på så sätt avdunsta. Vidare självdispergerar ofta omkring 20% av ursprungskvantiteten. Den kvarvarande trög— flytande oljan är tung och klibbig. Den klumpar lätt

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 364

ihop sig, speciellt vid låga temperaturer. Den tar efterhand upp vatten, varvid volymen åter

ökar samtidigt som volymvikten ökar. Vatteninbland— ningen uppgår till omkring 60—70% och efter ca 10 dygn är det hela i regel stabilt. Volymen är då ungefär densamma som det ursprungliga råoljeutsläppet men består av mer vatten än olja. Vattnet jämte olika föroreningar gör att oljan kan sjunka under vattenytan. Oljan kan bli flytande på visst djup, särskilt om vatt- net är skiktat genom olika salthalter, vilket är mycket vanligt i oss omgivande hav.

Vid bekämpningsinsatser är det viktigt att veta, vad slags oljor man har att göra med. Det är bunker— och råoljorna, som främst kan bekämpas med nuvarande teknik. Det är också dessa oljor, som fraktas i stora kvantite— ter och som svarar för de största utsläppen och de svå— raste nedsmutsningarna och miljöproblemen, när de når

stränder och kuster.

Oljans sammansättning, vädret, temperaturen, kustens utseende är faktorer som i hög grad bestämmer effekten och skadan av ett utsläpp.

På teknikens nuvarande ståndpunkt måste man göra en dygd av nödvändigheten och låta forskning, materiel- utveckling och bekämpningsinsatser i första hand ta sik— te på de nyss nämnda oljetyperna — bunker— och råoljor.

Att kräva stora och dyrbara insatser mot Oljefläckar, som snabbt förflyktigas eller som gör ringa skada om någon del därav når.land är givetvis meningslöst. Det händer t ex att jetflygplan vid haveri släpper ut kvar— varande bränsle — flygfotogen — i havet. Dessa utsläpp rapporteras ej som miljöfarliga, inte därför att man vet att de är ofarliga utan därför att de avdunstar och självdispergerar och dessutom ej är bekämpningsbara. De ökande transporterna av raffinerade produkter i s k produkttankers på över 30 000 ton måste dock uppmärk- sammas. Forskningen om man skall göra något åt dessa

typer av utsläpp och i så fall hur, bör ökas.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 365

3. UTSLÄPP — HOTBILDER

I våra dagar transporteras oljor av alla olika slag med fartyg. Det kan gälla bunkerolja, betalande last "eller båda dessa samtidigt. Storleken på specialfar— tygen för olja kan variera från små bunker— och kust— tankers över produkttankers på 25 - 50 000 ton upp till de största crudeoil—fartygen på ca 500 000 ton dw. Med ton menar man då ton dödvikt (dw), som helt enkelt anger hur många ton fartyget kan lasta. Alla dessa olika typer och storlekar är ur olycksfallssyn- punkt inte likvärdiga. Det är givetvis inte endast fartygsstorleken som spelar en roll. Lastoljetankernas storlek har också betydelse liksom hur de är arrange— rade. Största tankar på existerande fartyg kan röra sig om 50 000 m3. I vissa fall kan ett torrlastfartyg vara farligare än ett mindre tankfartyg. Moderna con— tainerfartyg som regelbundet anlöper Göteborg för upp till 10 000 ton tung eldningsolja i bunkertankarna av vilka de största är på över 1 300 m3. Detta skall jämföras med en kusttanker, som totalt kanske inte för mer än 1 300 m3 vid full last, fördelat på många

tankar.

Eftersom oljan som regel endast fraktas i en riktning,

t ex från Persiska Viken till Europa, USA eller Japan,

är det naturligt att man spekulerat över fartyg som

kan föra annan last på återvägen. Resultaten är de

5 k kombinationsfartygen, OBO (ore—bulk-oil), O/O (ore- oil) och en tidigare vanlig typ, malmtankern. Se skis—

ser sid 24.

En mängd internationella och nationella konventioner och regler påverkar numera fartygskonstruktionerna. De syftar till att göra tankfartygen så säkra som möjligt. Ratificeringen av konventionerna går dock trögt. Den senaste "Marpol 73" har sålunda inte ännu

antagits av erforderligt antal stater. Det bör dock

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 366

understrykas att riskerna med transport av oljor inte helt kan "skrivas bort".

De senaste reglerna, ett tillägg till "Marpol 73" kallat "Protocol 78", innehåller bl a bestämmelser

för fartyg från 20 000 ton dw och uppåt, som innebär att den exponerade bordläggningsytan delvis skall skyddas genom dubbelbotten och/eller Sidotankar, som ej får föra olja. 45% skall skyddas på detta sätt på en 20 000 tonnare. Den skyddade ytans andel avtar med fartygsstorleken och skall på en 200 000 tonnare vara minst 30%. Bestämmelsen innebär en avsevärd förbätt- ring, eftersom man får ett skydd och samtidigt i regel inte behöver föra olja eller vatten omväxlande i samma tankar. Den skyddade ytan är dock långt ifrån hel— täckande.

Dubbelbotten på tankfartyg är på gott och ont. Den kan vara ett gott skydd vid grundstötning. Samti—

digt utgör den ett trångt utrymme, som är svårt att inspektera och rengöra. Om explosiva gasblandningar samlas i dubbelbotten utgör den en säkerhetsrisk. "Berge Istra" och "Berge Vanga", som båda var OBO—far- tyg med dubbelbotten, kan ha gått under på grund av explosioner i dubbelbotten.

Explosioner i lasttankar har i regel inträffat i sam— band med tankrengöring. Vid sådana tillfällen är far- tygen i allmänhet läns på olja. Dessa olyckor medför därför förlust av människoliv och fartyg men ringa oljeutsläpp. Anledningen kan vara ovarsamhet ombord, t ex vid svetsning. Även andra orsaker har nämnts och man misstänker statisk elektricitet i tankarna i sam— band med rengöring med vattenspolning.-Efter de tre allvarliga olyckor som inträffade för ca 10 år sedan, då tre supertankers på ca 300 000 ton dw vardera drab— bades, Mactra, Marpessa och Kong Hakon VII, startades ett omfattande forskningsarbete kring detta problem.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 367

För att förhindra explosionerna kan man vädra ut ol— jegaserna. Från Oljerester i tankar bildas dock stän— digt gas, varför täta kontroller måste göras. Ett nytt krav är att man blåser in renade avgaser med låg syrgashalt, s k inertgas. Inertade tankar kan inte explodera, men även här måste täta kontroller göras. Enligt en teori kan explosionen på "Berge Istra" ha orsakats genom att gas från ett lastrum tryckts till- baka in i det rum där inertgasanläggningen var place— rad och där antänts. Det är därför alltid nödvändigt med god utbildning och korrekt handhavande samt för-

siktighet när man har med tankfartyg att göra.

För Sveriges vidkommande är grundstötningar och kol— lisioner de allvarligaste hoten för oljeutsläpp. Na- turligtvis kan även andra typer av fartygsolyckor ge

oljeutsläpp, t ex explosioner.

.'.

i det tidigare nämnda "Protocol 78" finns före— skrifter om hur stora tankarna får vara. På

grundval av detta har sedan gjorts teoretiska beräk— ningar över vad som händer vid grundstötning och kol— lision. Målet är att inget oljeutsläpp skall kunna bli större än 30 000 m3. I verkligheten kan man själv- fallet inte lita på att förloppet blir just så som

konventionens teoretiska beräkningar visar. Se skis—

ser sid 25.

Om det ställs särpräglade och fördyrande krav på svenskregistrerade fartyg och om dessa krav inte vin- ner internationell anslutning blir fartygen olönsamma, andrahandsvärdet blir tvivelaktigt och fartygen blir troligen inte byggda. Resultatet kan bli motsatsen till det åsyftade. Skall insatser på ett eller annat sätt subventionernas måste kostnaden vägas mot andra samhällsnyttiga insatser.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 368

4.

En effektiv metod att höja säkerheten vid sjötrans— porter är att förbättra farlederna. Jämfört med trafik— skyltning iland förefaller farledsmarkeringarna till sjöss primitiva och svårtolkade. Tänkvärt är också att till lands lägger man ner hundratals miljoner på att bredda och förbättra trafiklederna samt räta kurvor etc. Till sjöss har man i stort accepterat naturen som den är. I stället eftersträvar man fordon (fartyg), som tål att "köra av vägen" (farleden) och mot berget vid sidan av utan att lasten rinner ut. Här finns utrymme för

nytänkande och ny teknik.

UPPTÄCKANDE

De lätta destillaten sprids snabbt över vattenytan,

'de ger utbredda tunna färgskimrande "öar" eller "stråk", som är lätta att upptäcka optiskt men som snabbt för- flyktigas. Sker utsläppet nattetid blir det sannolikt

aldrig upptäckt.

Smörjoljor och liknande rena produkter ger likartade effekter men de förflyktigas ej utan fortsätter länge att flyta omkring. Hur länge beror i hög grad på pro- dukten samt på väderleksförhållandena. De emulgeras så småningom och kan då vara omöjliga att upptäcka men kan vara farliga för levande organismer på grund av giftinnehåll.

Råoljorna är till en början i regel lätta att upptäcka tack vare de ingående lätta produkterna. Efter en tid - beroende på bl a vädret - kan de ha förändrats så att de inte längre kan observeras ens med nu till—

gänglig instrumentutrustning. Processen tar sällan längre tid än 10 dygn.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 369

Bunkeroljorna beter sig ungefär som råoljorna och är därför relativt lätta att upptäcka. De är dessutom

mer beständiga.

Alltmer sofistikerade metoder för upptäckande och föl—

jande av oljeutsläpp även i mörker och nedsatt sikt har framtagits, främst sidspanande radar och IR/UV—scanners. Olja, som flyter under vattenytan, kan ej upptäckas med

nu tillgänglig teknik.

Man bör komma ihåg att oljeutsläpp i regel sker under förhållanden, som är ogynnsamma både ifråga om upp—

täckande och bekämpning.

Oavsiktliga utsläpp grundstötning, haveri, kollision sker ej sällan i dåligt väder med nedsatta siktförhål-

landen, som också försvårar upptäckande och bekämpning.

Avsiktliga oljeutsläpp — tankrengöring etc — sker naturligt nog ute till sjöss, så långt från kusten som möjligt, helst nattetid och i dåligt väder så att oljan slås sönder och emulgerar eller sjunker och blir svår att upptäcka. Ofta tillsätter redan det utsläppande

fartyget dessutom dispergeringsmedel (=tvättmedel).

I dessa ogynnsamma fall är den omfattande aVSpaningen inte någon garanti för att utsläppen upptäcks. Vid

de allvarligaste olyckorna-—grundstötning eller kolli— sion inom egen skärgård eller hamn -sker givetvis

rapporteringen i allmänhet snabbt och direkt.

En tredje form av utsläpp -oavsiktlig överpumpning vid bunkring e d-är inte ovanlig. Vanligen sker dessa missöden i hamn eller i skyddade vatten. Omständig— heterna är då gynnsamma för framgångsrik bekämpning. Med den lagstiftning, de konventioner och de fartyg

som nu finns måste bekämpningsbara, miljöfarliga

oljeutsläpp lyckligtvis bli rätt sällsynta. Det kan

24 Rikxdugcn ”80181. I .mml. Nr Il9. Bilagadcl

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 370

dröja länge till nästa verkligt allvarliga olje— utsläpp, vilket ju inte betyder att ett sådant inte kan inträffa i morgon och att vi alltid måste

vara beredda.

BEKÄMPNING

I denna promemoria behandlas endast bekämpning genom

upptagning.

I regel är det av stor vikt, att ett utsläpp upptäcks på tidigast möjliga stadium. Därnäst är det viktigt, att insatser snabbt kan göras även om dessa blir av

begränsad omfattning.

Speciellt gäller detta vid utsläpp i skärgårdar, hamnområden och invid kusten. En snabb insats

med länsor kan då speciellt i gynnsamt väder —

hindra att oljan sprids. Därigenom kan sedan den egentliga bekämpningen bli verkningsfull. Målsätt— ningen hos kustbevakningen är att incidentberedskapen är bemannad senast inom 2 timmar och på plats senast inom 6 timmar. Detta är en realistisk målsättning,

men givetvis finns det tillfällen då en snabbare insats

skulle vara värdefull.

Snabba insatser kan göra att man klarar mindre utsläpp. Men de kan inte lösa alla problem.Erfarenheten visar att stora allvarliga utsläpp kräver stora tekniska, materiella och personella insatser för att effektivt kunna bekämpas. Avvägningen mellan snabba och dyrbara tekniska hjälpmedel och en bredare insatsberedskap måste därför göras på ett riktigt sätt. De snabba åtgärderna kan se effektiva ut men får inte stjäla

från behoven av tunga långvariga insatser. De stora insatserna för upptagning måste få ta sin tid och

kan få ta sin tid.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 371

Bekämpningsmateriel

Generellt kan sägas, att erfarenhet från oljeutsläpp inte är lätt att skaffa sig. Prov i fullskala kan knappast göras av enskilt företag. Prov i modellskala

blir inte realistiska.

Följden är att uppfinnare, konstruktörer och till— verkare i stor utsträckning saknar det underlag som behövs för att komma fram till användbara och ända—

målsenliga konstruktioner.

För effektiv bekämpning krävs dessutom kompletta systanomfattande allt från upptäckande av oljeutsläpp till det slutliga omhändertagandet. I systemen skall ingå lämpliga fartyg, som gör det möjligt att hantera materielen även under ogynnsamt väder. Systemen måste anpassas till varje enskilt fall. Några universal-

system, som klarar alla situationer finns ej.

Flertalet företag i branschen oftast mindre sådana — som nu arbetar med oljebekämpningsutrustning har specialiserat sig på 52 länk i kedjan. Detta räcker alltså inte. Kravspecifikationer måste utarbetas och de större satsningar som krävs fordrar medverkan och

stöd från staten eller stora kapitalstarka företag.

Länsor

Befintliga länstyper (inomskärslänsor, kustlänsor och havslänsor) har visat sig vara konstruerade för att i gott väder invalla utsläppt olja som i samman— hängande "flak" eller "stråk" flyter på vattenytan. Dessa idealiska förhållanden existerar inte ofta i verkligheten. Följden är att länsorna ganska sällan helt motsvarar behoven vad gäller funktion och håll-

barhet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 372

I lugna och skyddade vattenområden och i gott väder, t ex i skärgårdar och hamnar, kan länsor oftast göra god tjänst. Utsläpp kan invallas och oljans spridning hindras. Genom att låta länsorna följa med vind och ström, kan oljeutsläpp dirigeras till vikar e d för samling och upptagande. Genom att lägga länsor i liten anfallsvinkel mot oljan kan denna dirigeras

i önskad riktning.

Det säger sig självt att svårigheterna växer med till— tagande vind och sjö. Man brukar relatera länsors an— vändbarhet till våghöjden. I litteraturen kan man läsa att 2,5 m våghöjd är maximum. Man säger också att länsor klarar vindstyrkor på 10 m/s. Detta är en farlig förenkling. Lugn havsdyning som t ex finns i Sydatlanten och Stilla Havet kan säkerligen flertalet länsor klara även om våghöjden är betydligt större än normen anger. Hård, krabb sjö som kan uppträda vid vindkantringar, när ström och vind möts, när vattnet grundar upp etc, skapar förhållanden, som ingen länsa klarar. Hård vind

till sjöss ger samma effekt även om våghöjden är ringa.

Allmänt sägs att länsor inte kan bogseras i högre fart än 0,5 1,5 knop, om oljan skall stanna på länsans "lovart" sida. Av samma skäl kan länsan inte klara strömmar över ca 0,5 - 1,5 knop. I Sverige omgivande

kustvatten är Strömhastigheten inte sällan l - 3 knop.

Angivna farter relateras till olika länstyper. Även dessa uppgifter måste tas med en stor nypa salt. Effektiviteten beror i hög grad på väderlekstypen. Ibland är några tiondels knop tillräckliga för att

strömningen skall föra oljan över eller in under länsan.

Effektiva metoder att till sjöss under ogynnsamma väderförhållanden valla in oljeutsläpp existerar inte

för närvarande.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 373

Trållänsor skulle kunna lösa en del av ofullkom— ligheterna med nuvarande "täta" länsor, speciellt när oljan klumpat sig och spritts över stora ytor. De medför dock andra svårigheter och befinner sig på

utvecklingsstadiet.

Upptagare

Dessa arbetar efter olika principer och har visat

sig vara förhållandevis effektiva, så snart oljan

har kunnat samlas i tjocka skikt genom invallning

med länsor eller eventuellt på annat sätt. De vanliga typerna - skimmers av olika slag - fordrar att oljan har god vidhäftningsförmåga och är flytande. Starkt vattenblandad råolja eller olja i klumpar kan ej

tagas upp med dessa apparater.

Ett problem är ofta att oljan blir förorenad av fasta partiklar såsom sjögräs, bräder och annat, som flyter

i vattnet.

En ny typ av upptagare har nyligen framtagits och prövats med viss framgång. Dess fördel är just att den med hjälp av en skärande skruvpump även klarar

olja, som är starkt uppblandad med främmande produkter.

I öppen sjö och hårt väder och ström är de flesta upptagare svårhanterliga och verkningsförmågan givetvis påverkad om än i mindre grad än vad som gäller länsorna. Flera mindre och lätthanterliga

upptagare är ofta att föredraga.

För bekämpning av olja i is eller olja som sjunkit och flyter under vattenytan finns idag inga kända tekniska hjälpmedel och metoder. Någon gång kan dock isen vara till hjälp. Den hindrar oljan att flyta fritt omkring Och oljan kan tas upp i råkarna med

grävskopa.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 374

Både i fråga om länsor och oljeupptagare behövs en stor förutsättningslös forsknings— och innovations— insats, som förhoppningsvis kan leda fram till nya,

tidigare oprövade, tekniker och lösningar.

Sorptionsmedel

Dessa kan under vissa omständigheter vara till hjälp för att hindra spridning och underlätta upptagande av löskommen olja. Ibland är de dock mer till besvär och skada. De försvårar eller omöjliggör t ex upp—

tagande med skimmers.

UPPSAMLING OCH VIDARETRANSPORT

Vid fartygshaverier är det viktigt att läktring av oljan kan ske snabbt och effektivt. Härför krävs förberedelser i form av anordningar ombord, dränkbara pumpar, fartyg att ta emot den tillgängliga oljan etc. Eftersom de stora allvarliga utsläppen ofta hänger samman med fartygsolyckor, måste dessa frågor få hög

prioritet.

För att en bekämpningsaktion mot flytande olja skall kunna fullföljas måste omhändertagen olja kunna tas

om hand i tankar, containers, pråmar e d. När det gäller stora kvantiteter måste också medel för vidare- transport till förvaring samt slutbehandling finnas. Detta är nödvändiga beståndsdelar i ett system. Inte minst dessa delar i systemet har i praktiken visat

sig vara flaskhalsar som kräver ökade insatser.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 375

7. FARTYGSMATERIEL, RESURSFÖRDELNING

Dessa avsnitt ligger något vid sidan av teknikfrågorna. Det är dock inte realistiskt att gå förbi dem om man vill skaffa sig en bild av de problemkomplex som är förenade med uppbyggnaden av effektiva system för oljebekämpning runt Sveriges långa kuster och omgivande

vatten.

Kustbevakningen har under senare år fått sig till— delat fler och större uppgifter än tidigare. En huvuduppgift är och har varit bevakningen i fredstid av landets sjöterritorium. Denna uppgift har vuxit genom utvidgning av territorialgränsen och utvidgade

fiskezoner med åtföljande nya lagar och konventioner.

En nyare och stor uppgift är ansvaret för Oljeskydd

och oljebekämpning till sjöss in till strandlinjen.

Båda dessa uppgifter ställer var för sig stora krav, som i många stycken fordrar helt olika resurser. En väsentlig utbyggnad av resurserna har skett under senare år på ett sätt och i en omfattning som är värd

all respekt.

Kustbevakningens organisation har byggts ut, personal— styrkan har förstärkts, fartyg, båtar och materiel av olika slag har anskaffats i betydande omfattning. Sam— bandscentraler, depåer och förråd har anlagts utefter kusterna. En inte obetydlig teknisk utvecklingsverk— samhet har bedrivits. Speciellt på oljeskyddsområdet intar den svenska kustbevakningen internationellt

sett en framträdande plats. Kustbevakningen utgör sam— mantaget en betydande resurs, som dock formellt har en

mindre framträdande position i statsapparaten.

Kustbevakningsflottan har gammal tradition och består

av enhetlig och i stort modern materiel.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 376

Här har man gått in för små, snabba fartyg, lämpade

för kustbevakning, sjöräddning, insatser mot smuggling, gränsöverhädelser etc. Dessa båtar är inte direkt av— sedda för oljebekämpning ehuru de kompletterats med viss utrustning härför, bl a anordningar för spridning av sorptions— och dispergeringsmedel. De är också lämp— liga för bogsering av länsor. Den höga farten torde numera inte vara avgörande. De flesta handelsfartygen runt våra kuster gör i regel blott 9—15 knops fart.

Ca 20 knop borde därför räcka för bevakningsfartygen.

För den nya utsjöbevakningen, som kräver uthållighet och sjöduglighet, har tills vidare beställts två bevaknings; fartyg på 300 ton. Dessa är baserade på av marinen fram; taget skrov för planerade minjaktfartyg. Dessa fartyg är inte speciellt konstruerade för oljebekämpning men så utrustade att de kan göra tjänst som ledningsfartyg.

Kravet på snabb expansion av oljebekämpningsresurserna inom begränsade ramar har medfört att dessa tillförts en stor men ganska oenhetlig flotta av jämförelsevis små fartyg och båtar spridd runt kusterna. Detta är

i och för sig helt naturligt.

Det har ju gällt att parallellt skaffa sig kunskaper och erfarenhet om oljebekämpning samt bygga upp resur—

serna .

Dessa miljöskyddeartyg av olika typer, katamaraner, sea trucks, pråmar osv, är att anse som specialfartyg. De flesta kan ej sättas in i kustbevakning. De är långsamma och får som följd av specialiseringen en

ganska låg effektiv utnyttjningstid.

Kustbevakningen skall och kan givetvis inte samtidigt bemanna alla dessa fartyg och båtar. Det skulle bli dyrbart och personalen skulle få mycket spilltid. Nack— delen med systemet är dock att när man från ett kustbe— vakningsfartyg upptäcker ett oljeutsläpp måste persona— len gå in i hamn och byta till ett miljöskyddsfartyg

eller detta bemannas med extrainkallad personal.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 377

Från flera håll, bl a inom kustbevakningen, har därför föreslagits att man skulle ta fram en typ av "kombina— tionsfartyg", något större men ej så snabba och exklu- siva som de moderna kustbevakningsfartygen. De skulle bli bättre lämpade och utrustade för oljebekämpning men vara kapabla att normalt användas för bevakning. Projektering av en sådan fartygstyp pågår inom kustbe— vakningen. Typen bör kunna ersätta både en del av de nuvarande kustbevakningsfartygen och miljöskyddsfar- tygen med ett bättre utnyttjande som följd och därmed

bättre ekonomi.

Kombinationsfartyg av måttlig storlek torde dock inte täcka alla behov. Oljebekämpningen ute till havs (på öppet vatten) ställer t ex som nämnts mycket speciella krav på fartygen, om den skall bli någorlunda effektiv även under inte helt idealiskt väder. Anskaffning av ett eller flera sådana verk— liga Specialfartyg måste föregås av ett grundligt utvecklingsarbete Jämsides bör utredas möjligheten att komplettera och ändra något eller några befintliga staten tillhöriga fartyg (sjömätare, isbrytare, min— fartyq, lotsfartyg, färjor a d, färdiga eller under byggnad) så att de kan sättas in vid oljebekämpning. Speciellt sjöfartsverkets fartyg, som även har rela—

tivt låg utnyttjningstid borde utformas för samarbete

med kustbevakningen. Även vissa civila fartyg och båtar bör kunna tekniskt förberedas för insatser som

hjälpfartyg vid oljebekämpning.

Det är mycket som talar för att enbåtssystem vid bekämpning till havs blir effektivare än system med flera små båtar. Ett sådant enhetsfartyg blir betyd— ligt större än nuvarande miljöskyddsfartyg för att sjödugligheten skall bli tillräckligt god. Typen kan kanske utvecklas ur grundidén för s k supplyfartyg och storleken bör nog ligga runt 700—1500 tons

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 378

deplacement. En högsta fart på 12-14 knop torde räcka men ett bland många krav är att fartyget kontinuerligt skall kunna gå mycket sakta. Det bör vidare ha god manöverförmåga — styrpropellrar både för och akter eller eventuellt s k Voit—Schneider- propellrar. Samtidigt bör fartyget kunna röra sig utan att röra upp vattnet och oljan i närheten - krav som är svåra att förena. Utrustningen skall omfatta plats för helikopter, svepbommar, trållänsor och vanliga länsor, oljeupptagare, kranar, behand- lingsanläggning för upptagen olja, plats för con— tainers, tankar för olja, förläggningsutrymmen, sanerings—, tvätt— och rengöringsanläggningar. Vidare bör ombord finnas några kraftiga småbåtar för utläggning av länsor etc samt några grundgående, oömma båtar för strandsanering.

Ett sådant fartyg blir inte billigt (ca 50 milj kr). För att få effektivt utnyttjande borde man kanske på sikt exempelvis försöka bilda en internationell pool,

där grannstaterna ingår.

Ovanstående skall blott ses som ett förslag. Andra lösningar bör också studeras. Ny teknik som tillåter snabbare svepning över nedsmutsade vatten står högt på önskelistan men är inte någon lätt teknisk uppgift.

Utöver systemen med mindre båtar för arbete i skär- gårdsområden samt enhetsfartyget för bekämpning till havs behövs ett betydande antal grundgående kraftiga båtar för bekämpning i skärgård och i strandlinjen. En typ mx'i dagarna tagits fram av kustbevakningen. Detta bedöms just nu mer angeläget än det stora far— tyget, eftersom oljebekämpning till havs är så svår och tekniken ännu så outvecklad att bättre utbyte tills vidare torde vinnas totalt sett genom att satsa på oljebekämpning inom skyddade kustvatten, där de

farligaste hotbilderna också förefinnes.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 379

Ser man till landets resurser i stort måste man konstatera att kustbevakningens nya 300 tons bevak- ningsfartyg inte kan klara att skydda våra territo- rialvatten vid ofred, förstärkt försvarsberedskap,

neutralitetsvakt eller krig.

Under de sex åren under VK II sköttes denna uppgift av flottan, som då hade goda resurser i form av ett Stort antal (ca 25) kraftigt bestyckade jagare och minsvepare. Uppgiften kräver bestyckade, uthålliga fartyg, som kan hindra en krigförande part att använda svenskt territorialvatten. Svenska marinen är nog den

enda i världen som avskaffar sådana fartyg.

Detta är en politisk fråga med starka ekonomiska aspekter. I fredstid fordras resurser, som med fördel kan vara civila (kustbevakningen) men som också kan vara militära. De civila resurserna kan effektivt enbart användas för civila uppgifter. Militära resurser däremot i form av lämpliga örlogsfartyg kan utnyttjas för civila uppgifter i fredstid och för militära upp-

gifter när så krävs.

De problem som blir förknippade med att använda mili- tära fartyg för fredliga uppgifter kan lösas med god vilja. Andra länder har löst dem. Kostnaderna bör

givetvis fördelas på uppdragsgivande departement.

Gemensamma lednings— och sambandsfunktioner liksom samlokalisering kan underlätta samverkan och vara

ett led i en rationalisering.

Ur nationalekonomisk Synvinkel måste det här skisse—

rade vara den riktiga handlingslinjen.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 380

8. SAMMANFATTNING

Många oljeutsläpp är lyckligtvis ganska ofarliga. Tunga eldningsoljor och tunga rester av råolja sätter synliga och obehagliga spår i miljön. Om skadorna på längre sikt är kunskapen ofullständig. Mycket talar för att skadorna ibland överdrivs. Mer forskning

erfordras.

Ytterligare förbättringar för upptäckande och fjärr— analys av oljeutsläpp är önskvärda. Främst behövs

instrument som kan avslöja olja under vattenytan.

En snabb incidentberedskap är alltid värdefull men är inte avgörande vid de stora oljeutsläppen som kräver stora insatser av materiel, fartyg och per-

sonal under ganska lång tid.

Av utsläpp till sjöss är endast omkring 20—30% bekämp-

ningsbara på grund av väder och vind m m.

Befintlig teknik klarar ej krabb sjö, hård vind och ström. Olja inblandad i is eller olja som flyter på

visst djup-kan nuvarande teknik ej klara. Utveck— lingen måste gå mot kompletta tekniska system.

För bekämpning till havs är troligen enbåtssystem baserade på relativt stora fartyg med alla resurser

ombord att föredraga. Fartygen skall ha utomordentliga

manöveregenskaper - ej standardfartyg.

Påslag på land kan inte alltid undvikas, speciellt inte vid stora olyckor.

För bekämpning av ilandfluten olja krävs små grund— gående oömma båtar i relativt stort antal.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 381

För läktring och omhändertagande av olja krävs särskilda tekniska insatser.

Förbättra utprickningen'i livligt trafikerade

farleder.

Satsa på studium, forskning och utveckling. Det finns fortfarande alltför många frågetecken.

Se över den nuvarande ansvars— och resursfördelningen.

Det skall säkert visa att nationen kan spara pengar genom bättre samordning av de olika myndigheternas anskaffning av fartyg och materiel. Gör en omfördel— ning så att kustbevakningen får större medelstill- delning till oljebekämpning. Ge marinen större medels— tilldelning till utsjöbevakning av territorialvatten och fiskezoner en uppgift som marinen ju måste klara i ofred. Bygg vidare på det goda samarbete som här redan existerar i praktiken. '

Prop. 1980/Sl: 119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 382

PARTYGSTYPER FÖR OLJETRANSPORT

rinci skisser P

Konventionell tanker med begränsad kvantitet segregerad ballast i tanker för och akter samt två wingtankar.

Tanker enligt protocol 78 med "protective location" av segregerade ballasttankar.

Tanker enligt protocol 78

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.1 Kommundepartementet 383

EXEMPEL PÅ HOTBILDER

Grundstötning

Konventionell tanker

Tanker enligt protocol 78 Tanker enligt protocol 78 med ballasttankar i sidorna med dubbelbotten Kollision

Konventionell tanker Tanker enligt protocol 78 med ballasttankar i sidorna

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 384 Bilaga 3.2

Sammanställning av remissyttranden över 1977 års olje- skyddskommittés betänkande (Ds Kn 1979: 13) Bered- skap mot oljeutsläpp till sjöss

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen. överbefälhavaren. civilförsvarsstyrelsen. sjöfartsverket. Sveriges me- teorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret. riksrevi- sionsverket. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk. generaltullstyrelsen. arbetarskyddsstyrelsen. styrelsen för teknisk utveckling. havsresursdele- gationen. statens brandnämnd. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands, Östergötlands. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kristian- stads. Malmöhus. Hallands, Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skara- borgs. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs och Västerbottens län. kommittén (K 1979: 1) för transport av farligt gods. räddningstjänstkom- mittén (Kn 1979101). Svenska kommunförbundet. Svenska hamnförbun- det. Sveriges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges redareförening. Svenska brandbefälets riksförbund. brandmännens riksförbund. Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne (sjöräddningssällskapet) och Vattenvärnet.

Centralorganisationen SACO/SR har utan eget ställningstagande över- lämnat yttrande från Sveriges naturvetareförbund.

Yttrande har överlämnats av överbefälhavaren från chefen för marinen. av fiskeristyrelsen från fiskeriintendenterna i övre södra. nedre södra. östra och mellersta distrikten, och av LO från Svenska kommunalarbctare- förbundet.

Länsstyrelserna har överlämnat yttranden från tiskcnämndcn i Kalmar län samt Vaxholms. Värmdö. Haninge. Nynäshamns. Eskilstuna. Nykö- pings. Oxelösunds. Kalmar. Oskarhamns. Västerviks. Mörbylånga. Got- lands. Malmö. Ystads. Helsingborgs. Landskrona. Trelleborgs. Göte- borgs, Öckerö. Stenungsunds. Kungälvs. Lysekils. Uddevalla. Munke- dals. Sotenäs, Tanums. Kristinehamns. Grums. Säffle. Västerås. Köpings. Söderhamns och Hudiksvalls kommuner.

Yttrande har dessutom inkommit från Sveriges kommunaltjänstemanna- förbund.

2 Allmänna synpunkter

Oljeskyddskommitténs betänkande får ett övervägande positivt motta- gande av remissinstanserna. Flertalet remissinstanser instämmer sålunda i

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 385

huvudsak i de grundläggande bedömningar som kommittén gör. Detta innebär bl.a. att remissinstanserna tillstyrker ett bibehållande av den nuvarande inriktningen av oljeberedskapen i stort. Vidare bör en fortsatt satsning göras på forsknings- och utvecklingsarbete. varvid internationella erfarenheter bör beaktas. Även om betänkandet får ett övervägande posi- tivt gensvar får dock vissa av kommitténs förslag ett delvis blandat motta- gande.

Mänga remissinstanser finner det otillfredsställande att frågorna om oljeskydd och räddningstjänst i övrigt splittrats upp på flera olika statliga utredningar. av vilka några är avslutade medan andra fortfarande pägär. Detta förhållande gör det svårare att överblicka konsekvenserna av de olika utredningarnas förslag. menar dessa remissinstanser. Med anledning härav efterlyses en samlad prövning av de olika utredningarnas förslag. Ett tungt vägande skäl för en sådan prövning är enligt Iänsslyrvlwn i Mahnö- lms län att oljeskyddet måste ses som en av flera räddningstjänstuppgifter. På länsplanet och på lokal nivå är det i stor utsträckning så. att samma myndigheter. samma organisationer och samma människor skall ingripa vid olika tänkbara nödlägcn. Endast viss expertis skiftar. Detta innebär enligt länsstyrelsen att såväl planering som utbildning och övning samt resursutnyttjande i övrigt måste vara väl samordnad. Härigenom kan en hög nyttjandegrad uppnås vilket totalt sett medför lägre kostnader. Säror- ganisationer och speciella åtgärder skall undvikas så långt rent praktiska och materiella krav tillåter det. menar länsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs även av andra länsstyrelser.

Flera länsstyrelser anser också att brist på resurser gör det svårt att på ett tillfredsställande sätt kunna bygga tipp och upprätthålla en rimlig rädd- ningstjänstbercdskap. För att kunna genomföra de vidgade uppgifter som Oljeskyddskommittén och andra utredningar föreslår mäste länsstyrelserna tilldelas erforderliga resurser.

3 Oljeutvinningen i Nordsjön

Enligt oljeskyddskommitténs bedömning utgör oljeutvinningen i Nord- sjön inte ett större föroreningshot mot svenskt kustområde än nu förekom- mande oljetransporter runt våra kuster. Det är därför inte rimligt att beredskapen för oljebekämpning ändras med hänsyn enbart till utsläpp i samband med oljeutvinning.

Statens naturvårdsverk anser att kommittén undervärderar riskerna för föroreningar genom olyckor till följd av oljehanteringen i Nordsjön. Verket menar därför att verksamheten mäste ägnas fortsatt uppmärksamhet från statens sida.

Sotenäs kommun delar inte heller kommitténs uppfattning. Kommunen anser sålunda att oljeutvinningen utgör ett ökat hot mot västkusten. Av 25 Riksdagen 1980/SI. ! saml. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 386

denna anledning bör säväl kustbevakningen som de hotade kommunerna genom statliga insatser ges ökade resurser av bekämpningsutrustning och saneringsmateriel. Vidare bör ett större regionalt förråd upprättas för Bohuskustcns del med placering i mellersta kustzonen. Liknande uppfatt- ningar redovisas även av Lys-okils. Öckerö och 'I'anums kommuner.

Hui'.vresursdelegatimwn anser också att risken för oljeföroreningar på den svenska västkusten har ökat till följd av den alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön. Oljetk'iroreningar kan med Jutska strömmen föras in i Skagerack och påverka i första hand Bohusläns kust.

4 Ansvarsfördelning

Oljeskyddskommittén anser att den nu gällande ordningen med ett delat ansvar mellan insatser till sjöss å ena sidan samt insatser på land och i hamn å den andra bör gälla även i fortsättningen. Det i olika sammanhang framförda förslaget att en enda myndighet skulle ha det odelade ansvaret för dessa insatser — såväl till sjöss som på land — avvisas sålunda av kommittén. Strandlinjen bildar enligt kommittén gräns mellan kustbevak- ningens och brandförsvarens ansvarsområden. Det praktiska arbetet förut- sätter emellertid en mjuk tillämpning av regeln om ansvarsgräns.

Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Många påpekar dock att en bibehållen ansvarsft'irdelning förutsätter för— bättrade samverkansrutiner mellan den land- och den sjöbaserade bered— skapsorganisationen. .

Svenska kommunfi'irbumlet anser att det vore direkt olämpligt att frånta kommunerna deras ansvar för insatser mot löskommen olja. Enligt förbun- det är det angeläget att viktiga frågor om den fysiska miljön handläggs nära de enskilda människorna. dvs. av kommunala organ. Härigenom motver- kas också framväxten av otymplig byråkrati med klara samhällsekonomis- ka nackdelar.

Statens naturvårdsverk delar däremot inte kommitténs uppfattning. En- ligt verket bör det samlade ansvaret för bekämpningsaktioner åvila endast en myndighet. Härigenom undviks problemen med oklara ansvarsgränser. Verket förordar att det odelade ansvaret i första hand åläggs den nya _ kustmyndighet. som i betänkandet (SOU 1979: 43—45) Ren Tur — program för miljösäkra sjötransporter — föreslås bli bildad genom sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen. Om denna myndighet inte bildas bör enligt naturvårdsverket ansvaret läggas på kustbevakningen. Liknande synpunkter redovisas även av Sveriges redarqfi'irening. Även Sveriges kommunaltjänstemanna/i'irbund anser att det odelade ansvaret för oljebe- kämpning bör åvila kustbevakningen.

Trelleborgs kommun anser att frågan om delat ansvar måste penetreras ytterligare. Enligt kommunens erfarenhet kan det under bekämpningsske-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 387

det uppstå meningsskiljaktigheter mellan kommunens företrädare och kustbevakningen om vilka åtgärder som bör vidtas för att nå bästa resultat.

General!Ill/styrelsen biträder kommitténs förslag om ett bibehållet an- svarsförhållande för oljebekämpningsinsatser men framhåller samtidigt att . denna ordning inrymmer psykologiska nackdelar. Bekämpningsorgancn på land betraktar det nämligen ofta som ett misslyckande av de ansvariga enheterna till sjöss om dessa inte lyckas hindra olja från att nå land. Mot denna bakgrund skulle det kunna vara en fördel om samma organ hade ansvaret för alla insatser mot till sjöss löskommen olja. Enligt styrelsen kan för närvarande endast kustbevakningen komma ifråga för ett sådant samlat ansvar. Generaltullstyrelsen tar även upp den i andra sammanhang framförda tanken på att ge länsstyrelserna direktivrätt gentemot kustbe- vakningen i samband med bckämpningsaktioner. Styrelsen avvisar denna tanke. bl.a. med hänsyn till de problem som skulle kunna uppstå om flera län samtidigt berörs av ett och samma oljeutsläpp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län som i och för sig biträder kommitténs uppfattning i denna fråga. tar också upp frågan om befogenhet för länssty- relserna att ge kustbevakningen direktiv i ett bekämpningsskede. Enligt länsstyrelsen finns det fog för en sådan direktivrätt med tanke på att vissa kustområden från miljösynpunkt är känsligare än andra. Denna direktiv- rätt bör sålunda tillkomma länsstyrelsen i egenskap av natur- och miljö- vårdsmyndighet. Skyddet av känsliga anläggningar. såsom t. ex. kärnkraft- verk. kan också vara ett argument för en sådan ordning. anser länsstyrel-

sen.

5 Ledning av bekämpning

5.l Ledning på regional och lokal nivå

För bekämpningsaktioner på och från land föreslår oljeskyddskommit— tén att brandlagen ändras så att länsstyrelsen vid övertagande av ledningen för oljebekämpningsaktioner tillåts förordna dels en särskild räddningsbe- fälhavare för operativ ledning. dels brandchefermt för ledningen på skade- plats. Kommittén föreslår vidare att länsstyrelsen redan i förväg skall kunna utse den presumtive räddningsbefälhavaren. Denne skall svara för fortlöpande samordning och samverkan samt svara för viss utbildning och information. Uppdraget bör enligt kommittén vara en deltidssyssla.

Huvuddelen av remissinstanserna är principiellt positiva till förslaget. Enligt generaltullstyrelsmt skulle den föreslagna ordningen med i förväg utsedda presumtiva räddningsbefälhavare ge väsentligt bättre möjligheter än nu att förbereda det samarbete som vid en bekämpningsinsats måste ske mellan olika berörda organ. Härigenom skulle friktioner av den typ som förekom under oljebekämpningen i Stockholms skärgård vårvintern 197?) kunna undvikas. Enligt styrelsens mening skulle det emellertid vara en

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 388

fördel om de presumtiva räddningsbefälhavarna utsågs för större områden än län. t. ex. civilområden.

F iskeriintendenten i mellersta distriktet anser att förhållandena vid Mä- laren är sådana att de motiverar en räddningsbefälhavare för hela regionen.

Flera länsstyrelser framhåller att många av de uppgifter som den pre- sumtive räddningsbefälhavaren skall utföra är likartade med motsvarande uppgifter för annan räddningstjänst. Länsstyrelsen iBlekingen län föreslår med hänsyn härtill att den regionala ledningsverksamheten byggs upp på ett likartat sätt för all räddningstjänst samt att lämpligen någon form av beredskap inom länsstyrelsens ledningsgrupp kommer till stånd. För hand- läggningen av frågor rörande utbildning. planering. samråd m.m. föreslär länsstyrelsen att medel ställs till förfogande för anställning av ordinarie befattningshavare med ansvar för hela räddningstjänstverksamheten. Lik- nande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala och Värmlands län. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att behovet av en dylik tjänst är särskilt stort i de län som har att planera för beredskapen mot kärnkraftsolyckor.

Länsst_vrelserna (' Södermanlands och Gävleborgs län anser att beslut rörande presumtiv räddningsbefälhavare bör anstå till dess andra utred- ningar som berör räddningstjänsten är färdiga. Dessa utredningar kan nämligen komma att lägga fram förslag som innebär att en presumtiv räddningsbefälhavare behövs även för andra uppgifter än oljebekämpning.

Kalmar och Trelleborgs kommuner tycker att den särskilde räddnings- befälhavaren bör inordnas i länsstyrelseorganisationen.

Kommittén för transport uvjarligt gods finner förslaget att på förhand utse presumtiva räddningsbefälhavare intressant. Enligt kommitten före- ligger ett visst behov av sådan beredskap även med hänsyn till risken för större olyckor vid transport av farligt gods. Kommittén avser att behandla frågan i sitt slutbetänkande.

Ett antal remissinstanser framhåller att presumtiva räddningsbefälha- vare med deltidstjänstgöring vid länsstyrelserna svårligen kan rekryteras bland kommunernas brandchefer. Kommunerna har inte möjlighet att på föreslaget sätt avstå från sina förvaltningschefer. Sådana synpunkter fram- förs av länsstyrelserna i Blekinge. Värmlands och Gävleborgs län. Malmö. Göteborgs och Hudiksvalls kommuner samt av Sveriges kommuna/tjänste- mannafärbund.

Svenska kommunalarbetarefärbundet anser däremot att de presumtiva räddningsbefälhavarna i första hand bör utses bland brandchefer och andra brandbefäl. eftersom dessa har nödvändiga kunskaper och erfarenheter av räddningstjänst. Liknande synpunkter framförs även av bl.a. brandmän- nens riksförbund och länsstyrelsen i It'ristianstads lätt.

Sveriges redareförening avvisar förslaget om presumtiva räddningsbe- fälhavare. Föreningen anser att ledningsansvaret för bekämpningsinsatser alltid skall ligga på kustbevakningen.

Prop. 1980/8]: 119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 389

5.2 ()rgan för löpande samarbete på central nivå

För löpande samarbete på central nivå i fråga om beredskap för oljebe- kämpning och sanering föreslär oljeskyddskommittén att det tillskapas ett särskilt organ. ! organet bör enligt kommitten ingå företrädare för general- tullstyrelsen. brandnämnden. naturvårdsverket och sjöfartsverket. I vissa frågor skall även andra myndigheter och organ tillfälligt kunna knytas till organet.

Drygt hälften av remissinstanserna uttalar sig i denna fråga. Flertalet av dessa tillstyrker att ett samarbetsorgan bildas i enlighet med kommitténs förslag. Hit hör överbe/ällzavaren. sjöfartsverket._liskeristyrelsen. länssty- relserna i Uppsala. Södermanlands. (')stergt'itlands. Kalmar. ll-Ialmö/tus. Hallands. Göteborgs och Bohus samt Västerbottens lätt. Svenska kom- munförbundet. TCO. Sveriges komtnunaltjänstemannafi'irlmnd. vatten- värnet och flera kommuner.

Direkt negativa till inrättandet av ett särskilt organ är riksrevisionsver- ket, statskontoret. genera/tirl/styrelsen. naturvärdsverket. ltat'sresursdele— gationen. Sveriges industriförbuml och Sveriges redarelörening.

Riksrevisionsverket anser inte att tillräckliga skäl har redovisats för att motivera ett särskilt organ av det slag kommittén föreslår. Samarbetsbeho- ven bör kunna tillgodoses utan att ett sådant organ tillskapas. Statskon- toret redovisar liknande synpunkter och anser dessutom att effekterna av redan beslutade och föreslagna åtgärder kommer att minska behovet av generella samordningsorgan.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om det är rationellt att inrätta ett nytt centralt organ som uppenbarligen kommer att behandla en rad frågor med betydande anknytning till de frågor om havets utnyttjande och skydd som nu tillhör havsresursdelegationcns verksamhetsområde. Styrelsen anser att det innan frågan om inrättande av ett nytt centralt organ närmare övervägs bör undersökas huruvida ifrågavarande ärenden om tillsyn. övervakning och räddningstjänst till havs och i kustvattnen kan hänföras till havsresursdelegationen. Liknande synpunkter anförs även av havsre— sursdelegationen. .

Naturvärdsverket anser att kommittén döljer problemen med oklar an- svarsfördelning genom att föreslå ett övergripande organ med oklara ar- betsuppgifter. Naturvårdsverket vill ha till stånd en förändring av ansvars- förhållandena genom att bilda en ny kustmyndighet med ansvar för all oljebekämpning. Sveriges industrifi'irlmnd redovisar liknande synpunkter.

Sveriges redareförening tycker att ett samarbetsorgan av den typ som föreslås endast skulle leda till onödig byråkrati.

När det gäller sammansättningen av organet tycker nägra remissinstan- ser att antalet permanent representerade myndigheter bör utvidgas. Över- bejälhavaren anser sålunda att försvarsmakten bör vara ständigt represen- terad i organet. På samma sätt vill jiskeristyrelsen vara representerad.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 390

Länsstyrelserna i A'lalnu'iltus och Hallands län anser att den regionala nivån bör vara företrädd medan läns.st_i-'relsen i Södermanlands län. Ystads, Eskilstuna och ().t'eläsum'ls kommuner samt Svenska kommunför- hundet tycker att kommunerna bör vara representerade i organet. t.ex. genom kommunförbundet. Enligt TCO:s mening bör personalreprcsen- tanter från respektive myndighet ingå i samarbetsorganet. Alternativt bör inom respektive myndighet bildas särskilda referensgrupper för de frågor som samarbetsorganet skall behandla.

Svenska komtnanf'r'irbundet anser att det är viktigt att gränsdragningen mellan det föreslagna organet och rådet för räddningstjänst hos statens brandnämnd klarläggs.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län bör det föreslagna organet kunna samordnas med motsvarande organ för samordning av övervakning och räddningstjänst till sjöss. som föreslagits av sjöövervakningskommitten.

Några remissinstanser anser att organet endast skall ha rådgivande funktioner.

6 Ledning av sanering

()ljeskyddskommittens förslag att kommunerna genom författning åläggs att svara för oljesanering och att utse ett lämpligt organ med uppgift att planlägga och svara för saneringsinsatserna biträds av det""stora flertalet remissinstanser.

Enligt Haninge och Kristineltamns kommuner innebär förslaget endast en konfirmering av redan gällande praxis.

Länsstyrelsen i Blekinge län hävdar med hänsyn till de svårigheter som föreligger när det gäller gränsdragningen mellan bekämpning och sanering — att en ändring av brandlagen vore enklare och effektivare än att utfärda en särskild författning. Genom en ändring av brandlagens bestäm- melser om räddningstjänst. så att den även omfattar sanering av oljeskador orsakad av löskommen olja till sjöss. kan lednings- och saneringsverksam- heten hela tiden bedrivas utifrån samma lagliga grund. menar länsstyrel- sen.

Kommittén _]"ör transport av farligt gods anser att respektive kommuns saneringsorganisation bör byggas upp med hänsyn även till behovet av insatser för olyckor med landtransporter av farliga ämnen.

När det gäller frågan om vilket organ inom kommunerna som skall utses att vara ansvarigt för saneringsinsatserna går meningarna isär. Haninge. l-"ästerviks och Lysekils komnutner anser att brandförsvaret och hälso— vårdsförvaltningen bör få ett gemensamt saneringsansvar. Hudiksvalls kommun anser för sin del att gatukontoret med biträde av hälsovårdsför- valtningen är bäst lämpat för uppgiften. Sveriges naturvetatell'jrlmml fram- håller att hälsovårdsft'irvaltningarna har betydande kunskaper på området

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 391

och att denna kompetens bör utnyttjas. Bramlmännens riksförbund anser att saneringsuppgifterna inte bör åvila brandförsvaret eftersom brandstyr- korna inte är dimensionerade för tidsödande saneringsinsatser. Ett ian- språktagande av brandstyrkorna skulle få negativ inverkan på brandför- svarens möjligheter att upprätthålla föreskriven beredskap för räddnings- tjänst underi vissa fall avsevärd tidsrymd. Liknande synpunkter redovisas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län, Malmö. Säf/le. Göteborgs och Kungälvs kommuner samt av Svenska brandbe Zi- lets riksförbund och Sveriges komntunaltjänstemannaförlnmd.

Svenska kommunjörbundet är kritiskt till förslaget i dess helhet. Enligt förbundet finns det inte anledning att ifrågasätta kommunernas vilja att vid behov vidta lämpliga saneringsåtgärder. Detjuridiska ansvar för den fysis— ka miljön som kommunerna har genom gällande naturvårds- och hälso— vårdslagstiftning är. sammantaget med de kommunala organens politiska ansvar. fullt tillräckligt i sammanhanget. Även ifråga om saneringsorgan anser förbundet att särskilda författningsbestämmelser är obehövliga. Det ligger givetvis i kommunernas eget intresse att vidta sådana organisato— riska åtgärder sotn möjliggör att oljesaneringsinsatser kan utföras på ett effektivt sätt. Förhållandena i varje enskild kommun måste avgöra vilket eller vilka kommunala organ sotn skall ha ansvaret för oljesaneringsinsat- serna och andra liknande åtgärder. Liknande synpunkter framförs även av Eskilstuna kommun.

Nynt'islumtns kommun anser inte heller att det är nödvändigt att på förhand utse vilket kommunalt organ som skall åläggas saneringsansvar. Däremot är det enligt kommunens mening angeläget att samma organ har ansvaret för såväl bekämpning som sanering.

Enligt Oljeskyddskommittén kan det också finnas anledning att ge läns- styrelserna en i författning grundad befogenhet att i vissa fall leda sanering eller på annat sätt besluta i saneringsfrågor. Detta förslag kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. Av dessa tillstyrker alla utom en. Svenska kommanför-bundet. förslaget. Kommunförbundet anser inte att det föreligger tillräckliga sakliga motiv för att genomföra förslaget. Läns- styrelsen [Södermanlands län tyeker för sin del att länsstyrelserna bör ges befogenhet att utse presumtiva saneringsledare enligt samma modell sotn föreslås beträffande presumtiva räddningsbefälhavz'tre. Enligt länsstyrel- sen vore det en fördel om den presumtive saneringsledaren och den pre- sumtive räddningsbefälhavaren vore samma person.

7 Planläggning av resurser Oljeskyddskommittén konstaterar att materielberedskapen hos aktuella kommuner är otillräcklig. Med hänsyn härtill samt det faktum att oljepå- slag på stränderna som regel är följden av utsläpp. som kommunerna inte

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 392

kan ha något ansvar för, anser kommittén det skäligt att staten medverkar till en förbättrad materielberedskap. Remissinstanserna är genomgående positiva till detta liksom till att regionala förråd med bekämpnings- och saneringsmateriel byggs upp. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande.

Kommunernas materielbrist torde delvis komma att täckas genom de regionala förråd av bekämpnings- och saneringsmateriel som statens brandnämnd på regeringens uppdrag f.n. håller på att utarbeta program för. När det gäller snabba lokala ingripanden torde likväl brister komma att kvarstå hos de mindre och ekonomiskt svaga kommunerna. Denna svårig- het kan sannolikt endast överbryggas genom en regionalisering av rädd— ningstjänsten. genom vilken samverkan mellan de större kommunernas slagkraftiga brandkårer och de mindre kårerna byggs upp från grunden genom gemensam planläggning. övningsverksamhet och samfällt materiel- utnyttjande. Frågan bör behandlas inom ramen för räddningstjänstkommit- téns arbete.

Enligt havsresursdelegationens mening bör en förbättrad materielbe- redskap även omfatta materiel för bekämpning av andra miljöfarliga ämnen än olja. Vidare anser delegationen att materielberedskapen i första hand bör byggas upp i de områden som är mest utsatta och känsliga för utsläpp av miljöfarliga ämnen. Exempel på sådana områden redovisas i betänkan- det (SOU 1979: 43—45) Ren tur — program för miljösäkra sjötransporter.

Munkedals kommun föreslår att kustkommunerna tillerkänns ett visst procentuellt statsbidrag som är baserat på dels skatteunderlag dels behovet av materiel för att hålla den oljeberedskap som är acceptabel för respektive kommun. Enligt kommunen kan det inte vara rimligt att en kustkommun med lågt skatteunderlag ensam skall bära kostnaderna för oljeberedskapen utefter en långsträckt kust.

Oljeskyddskommittén anser vidare att kustbevakningens materielbe- redskap är nöjaktig med hänsyn till begränsningen i möjligheterna att bekämpa olja till sjöss och till kostnaderna för anskaffningar och materie- lens underhåll och drift. Kommittén föreslår därför att kustbevakningens materielberedskap i stort bibehålls på nuvarande nivå i avvaktan på den Särskilda forskning och teknikutveckling som styrelsen för teknisk utveck- ling (STU) bedriver.

Svenska kommunjörbundet delar kommitténs uppfattning. Förbundet anser att det i rådande statsfinansiella läge är viktigt att i första hand prioritera kommunernas behov av materiel för insatser i strandzonen. Eskilstuna kommun är av samma uppfattning.

Gener-aUral/styrelsen motsätter sig däremot bestämt förslaget med hän- visning till de synpunkter som kommitténs sakkunnige, f.d. gränschefen Roland Engdahl. framför i ett särskilt yttrande. Enligt Engdahl är det inte försvarbart att låta den fortsatta utbyggnaden av vår oljeberedskap till sjöss bli vilande i avvaktan på ännu icke förutsebara resultat av forskning och utveckling på oljebekämpningsområdet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet

b.: 0

Enligt TCO är materielberedskapen inom kustbevakningen inte helt tillfredsställande ens för bekämpningsåtgärder under gynsamma förhållan- den. Bland annat saknas tillräckliga resurser för omhändertagande av större mängder upptagen — i många fall förorenad — olja. Dessutom är den materiel som kustbevakningen förfogar över i många fall personalkrä- vande. vilket innebär att kustbevakningens reguljära verksamhet blir lidan- de under bekämpningsaktioner. I övrigt instämmer TCO i vad Engdahl anför i sitt yttrande.

Statens naturvårdsverk och l'attenvärrwt ansluter sig också till Eng- dahls synpunkter medan hai'sresursdelegationen och länsstyrelser! :" Gut— Iands län redovisar liknande uppfattningar som de Engdahl framför.

Tanums kommun anför följande.

När det gäller kustbevakningens materielberedskap är det svårt att dela kommitténs bedömning. Kommunen finner det rimligare att påpeka att kustbevakningen personellt och materiellt är otillräckligt rustad för att både kunna upptäcka och bekämpa ett utsläpp till sjöss. Kommittén synes här ha sett mera till de förtjänstfulla insatser kustbevakningen lyckats göra trots sina begränsade resurser än till resurserna i sig. Särskilt allvarligt ser kommunen på de rationaliseringssträvanden inom tullverket som hotar de mindre enheterna och leder till indragningar av bl.a. för oljeberedskapen utomordentligt viktiga kustposteringar. För Tanums kommuns vidkom- mande är kustposteringen i Grebbestad indragningshotad. Mot bakgrund av att Tanums kommun har en ca [5 mil lång fastlandsstrand och en omfattande skärgård vore det ur beredskapssynpunkt ren katastrof att dra in kommunens enda kustpostering. De små enheterna och lokalkännedo- men kan inte ersättas av stora fjärrbaserade fartyg, om än med aldrig så modern utrustning. Kommunen anser således att kustbevakningens säväl materiella som personella resurseri regionen bör förstärkas och att indrag- ningar av kustposteringar ej kan ske titan att den svenska beredskapen mot oljeutsläpp försvagas.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget att generalltullstyrelsen och sta- tens brandnämnd skall få i uppdrag att i samråd med Svenska kommunför- bundet utreda dels vilka typcr och vilket antal båtar för strandbekämpning m.m. som den samlade beredskapsorganisationen bör tillföras, dels hur båtarna kan utnyttjas under den tid då de inte används för insatser mot olja. Nynäshamns kommun anser att även fiskefartyg bör kunna utnyttjas i samband med oljebekämpning.

Flera remissinstanser delar uttryckligen kommitténs uppfattning att planläggningen för en bättre oljeskyddsberedskap även bör omfatta en ökad satsning på samövningar. utbildning och information. Enligt general- tullstyrelsen visar erfarenheterna från tidigare bekämpningsaktioner att många av de myndigheter och organ som endast sporadiskt deltar i oljebe- kämpning ofta saknar erforderliga insikter om grunderna för gällande an- svarsgränser. insatsmöjligheter. lednings- och sambandsrutiner etc.

Beträffande resurser i övrigt erinar länsstyrelserna i Södermanlands och

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 394

Göteborgs och Bohus län om de 5. k. frivilliga flygkårerna, som är organi- serade länsvis för att ingå i länsstyrelsernas krigsorganisation. Dessa kårer utnyttjas i flera län för skogsbrandbevakning under sommartid. De bör även kunna användas för spaning efter oljebälten m.m.. menar länsstyrel- serna.

8 Ersättningar

Oljeskyddskommitténs förslag beträffande ändrade regler för ersättning till kommunerna för bekämpnings- och saneringsinsatser får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Förslaget om skälighetsprövning av kommunernas kostnader i samband med oljeutsläpp tillstyrks visserligen av de flesta remissinstanserna men några är starkt kritiska till förslaget. Enligt Nynäshamns kommun sker bekämpnings- och sancringsarbetet i regel under stark tidspress. varvid det inte är möjligt att i varje situation bedöma om en viss åtgärd är skälig eller ej. Att skälighetspröva varje åtgärd innan den sätts in skulle kunna leda till kostsamma fördröjningar av bekämpningsarbetct. Av dessa skäl motsätter sig kommunen bestämt att ersättningsreglerna ändras i enlighet med förslaget. Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Kalmar län. Värmdö. Eskilstuna. Mörby- långa och Göteborgs kommuner samt Svenska kommun/örbundet.

Enligt Svenska kommunft'irbundet strider förslaget dessutom mot de uppfattningar om lämpliga former för statskontroll som statskontrollkom- mittén redovisar i betänkandet (SOU I980: 10) Ökad kommunal självsty- relse. Förbundet menar att en naturligare lösning vore att statens brand- nämnd och Svenska kommunförbundet genom kontinuerlig information till kommunerna ger dessa råd om vilka åtgärder som bör vidtas under be- kämpnings- och saneringsaktioner.

Några remissinstanser tar upp frågan om vilka åtgärder som skall anses vara skäliga. De efterlyser klara regler om detta för att undvika tolknings- tvister.

Trelleborgs kommun påpekar att kommunen varje år har varit tvungen att på egen bekostnad rensa stränderna från olja som flutit iland under vintern. Kommunen ifrågasätter om detta skall betraktas som skäligt.

Tanums kommun anser att ansvaret för saneringsinsatser inom naturre- servat bör åvila reservatsförvaltaren. Dessutom bör. enligt kommunens mening. full ersättning utgå till kommunerna för saneringsinsatser inom de områden som klassats som riksintressen för rörligt friluftsliv.

Länsstyrelsen i Kalmar län tycker att kustkommunerna även bör få ersättning av staten för sina planläggningskostnader och för den övnings- verksamhet som bör bedrivas.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) framhåller att reglerna om ersätt- ning till kommunerna kan få betydelse även för arbetet med forskning och

Prop. l980/81:ll9 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 395

utveckling av nya tekniker för oljebekämpning/sanering. Styrelsen anför med anledning härav följande.

Framgångsrik utveckling av ny teknik förutsätter att det finns köpare av den nya tekniken/utrustningen. Frånvaro av köpare försvårar avsevärt att ny teknik tas fram. Reglerna för ersättning av kommunens kostnader bör därför utformas så att kommunerna ensamma eller i samverkan stimuleras att anskaffa effektiv utrustning för bekämpning och sanering och har beredskap för hantering av denna. Ett alternativ är att privata lirmor stimuleras att anskaffa utrustning som med viss säkerhet kommer att användas i saneringsarbetet och att firmorna då får ersättning för den risk som finns att utrustningen ej kommer till användning. Valet av regler för ersättning kommer att styra vad slags utrustning och oljeskyddsberedskap som kommer till stånd. Önskvärt är således att kommunerna får viss ersättning också för beredskapsätgärder avsedda att minska skadeverk- ningarna vid framtida befarade oljeutsläpp. STU anser det angeläget att denna fråga snarast löses. ] annat fall kan befaras att marknadshindren försvårar genomförandet av den tekniska utvecklingen.

Fiskeristyrelsen och jiskeriintendenten i mellersta distriktet riktar upp- märksamheten på ersättning till fiskare som genom oljeutsläpp kan vållas avsevärd ekonomisk skada antingen genom att redskap och fiskeplatser blir förstörda eller att fångad fisk blir osäljbar. På samma sätt kan en anläggning för fisk- eller musselodling bli förstörd. Fiskeristyrelsen anför med anledning härav följande.

Man kan hävda att ersättning skall krävas av den som vållat skadan och att detta kan ordnas upp med skadevällarens försäkringsbolag. Detta försvå- ras emellertid av den bevisbörda som läggs på den skadelidande. Det är ofta svårt att påvisa vem som är skyldig till ett utsläpp. Ofta släpps olja uti ' skydd av mörker eller dimma. Oljan kan också driva lång väg innan den uppmärksammas. De polisundersökningar som i sådana fall har företagits' har sällan lett till åtal och fällande domar hör till undantagen. Det vore därför mycket värdefullt om det funnes en fond från vilken en viss ersätt- ning kunde utbetalas. Likheten med skördeskada och s.k. skördeskadeer- sättning inom jordbrukets område är påfallande.

Chefen för marinen framhåller för sin del att ersättning även måste utgå till försvarsmakten. när den engageras vid ett reellt eller befarat oljeut- flöde. En sådan insats orsakar nämligen stora merkostnader för försvars- makten.

Oljeskyddskommitténs förslag att ersättning för bekämpnings- och sa- neringsinsatser efter oljeutsläpp i hamn endast skall utgå om det visas eller görs sannolikt att utsläppet härrör från fartyg. som vid utsläppstillfället passerat hamnen eller sökt nödhamn där. möter också kritik från några remissinstanser. Svenska hamnförbundct motsätter sig förslaget med moti- veringen att det i vissa fall kan visa sig omöjligt att spåra det skyldiga fartyget. Så kan t. ex. vara fallet under isförhållanden då ett utsläpp går att konstatera först i efterhand. Länsstyrelserna i Södermanlands och Malmö-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.2 Kommundepartementet 396

hus län samt Ystads. Helsingborgs. Landskrona. Köpings och Oxelösunds kommuner redovisar liknande synpunkter. Enligt länsstyrelsen i Söder- manlands län och Oxelösunds kommun kan dessutom långdragna tvister om ansvaret för oljeutsläpp i hamnområde medföra att kommunerna får ligga ute med stora summor under lång tid. I samtliga sådana fall bör staten förskottera kostnaderna för bekämpning och sanering.

Göteborgs kommun framhåller att förhållandena är speciella i Göteborgs hamn med hänsyn till att utsläpp i Göta älv under den mörka delen av dygnet kanske inte upptäcks förrän oljan har ansamlats i Göteborgs hamn- område. Oljespill inom hamnområdet från okänd källa bör därföri ersätt- ningshänseende jämföras med olja från havet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar denna uppfattning.

Sveriges kommunaltiänstemanna/örbund föreslår att kommunerna ge- nom ändring i brandlagen befrias från ansvar för oljebekämpning i hamn.

Svenska kommunförbundet anser att frågan om ersättning för oljeut- släpp i hamnarna bör analyseras ytterligare innan ersättningsreglerna änd- ras.

Förslaget att statsmedel skall kunna utgå för kostnader för åtgärder då oljeutflöde befaras ske bemöts genomgående positivt. En sådan bestäm- melse torde stimulera kommunerna att vidta skadebegränsade åtgärder redan på ett tidigt stadium. menar remissinstanserna.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 397

& Bilaga 3.3

' S |ATENS BHANDNÄMND

in

' . *1 anm- vu bot-cknlnq i "”':n'.cs n.et n . __ _ _ ,q - Ric: ;;F'?n & l960—O2-u: UCJ—orqg'9 (. . . . J. _ . Ef urmin- Et ällculnu Regeringen

Kommundepartementet

Regionala förråd av bekämpnings- och saneringsmateriel Rt 1324/79 (delvis) '

Regeringen gav 1979—08-16 statens brandnämnd i u; utarbeta program för att bygga upp regionala för: bekämpningsmateriel.

Uppdraget har utförts och redoVisas i bilaga. Arbetet har bedrivits i samråd med kustbevakningen, marin :, sjöfartsverket, civii-örsvarsstyrelsen och Svenska kommun— förbundet. Av ridsskäl har ärendet inte reai: _s till re- rörda länsstyrelser. Brandnämnden har emellertid informerat länsstyrelseperscna i olika sammanhang, bl.a Vli konferens med landets försvara irektärer i Borlänge december 1979.

Vid handläggningen av detta ärende har deltagit everdirekcören HuthViSt, ledamöterna Adolfsson, ?ågelsbo, Karlsson och Lang samt avdelningsdirektören Fahlin, föredragande.

STATENS BRANDNÄMND

h3s_ ,gLå- . Swen Hultqvist.

En bilaga PF/YE

-——__._________________.___

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 398

& Bilaga 3.3.1 'I STATENS BRANDNÅMND ]

'x—- Räddningsenheten Ad Per ?ahlin 1980—01—22 Tillhör åbrn

Program för uppbyggnad av regionala örråd av oljebekämpnings— materiel

Raderincsubbdraget

Regeringen har i beslut 1979—08—l5 upcdragit åt statens brand— nämnd att utarbeta program för regionala förråd av bekämpnings- och saner ingsmateriel. Arbetet ska= bedrivas i samråd med marinen, :ivil'örsvarssnyrelsen, s otartsverket, kustbevakning- en, berörda länsstyrelser och även ska kommunförbundet och om möjligt redovisas för regeringen före utgången av 1. 9.

'

i beslutet har inte angivits för vilket ändamål bekämcnings— och saneringsmaterielen är avsedd och ej heller har några kost- nadsramar uppställt . Emellertid hänvisas till betä kandet Ren Tur (SOU 1979:43) ochnämka har därför förutsatt att det är fråga cm oljebekämpni. gsmateriel. Z.itialkostnaden ' av avsett slag -pgs.(attas av utredninge. till fem kro nor ooh den årli-z a drifts— och un-der nållskoStnaden till 3,5 m-il Jone förbrukningskostnader förutsätzs belasta enskilda be- kämpningsc gera 'ener och därmed anVLsat _ Mrs agsanslag.

vara avsedda för kommunernas behov. Med

.nd ; red.ihgsbetänkande f rutsatts att iktas på materiel som är anvandbar i srrande till sjöss, i kustvattnen, på Vänern och

Nuläget beträ kommunernas clieskvddsmateriel

Kommunernas satsning på ol eskyddsmateriel är bl gsam i jäm— rörelse med kustbevakningens. Erfarenheterna n insatser under senare år vid stör e oljeolvckor har också visat att materiel— beredskapen inte varit helt tillfredsställande. P'jebekämpnin till sjöss, i kustvattnen, på 'Jänern och M leren r en statl -; uppgift. Enligt brandnämndens uppfattning ar det därför riml i och angeläget att staten bidrar till en förbättr ZOO kustkommunernasqmct5v_) materielberedskap f

ng av Se :ryg:

satser när

r stränder drabbats av oljeutsläpp som skett utanför &"mmuns an- »

i sammanhanget :ram..ållas att för raedn_ntst anst och = ti-l s; 555, i kust" ::nen

svar scmråde. ningsr egler ledning av brandlagen motverkar anskaffning av oljesk1_tsmateriel :tersom kommun betalt för själva _.satsen efte int at oljeutsläpp (bl a inhyrning av materiel och tjänster), men ingen ersättning för uppbyggnad av förråd i beredskapss yfte.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 399

Ändamålet med förråden

Kommunerna och kustbevakningen har gemensam ansvarsområdesgräns just där land och vatten möts. Beträffande hamn gä-ler att nämnda gemensamma gräns anges i kommuns brandordning.

("n

den (SOU 197 Såväl räddningstjänstutreoni 1 50), s” 8 och si 223, som departementonefen i arbetena till bra en (prop 1973:155) har f5rutsatt a: t kommunerna skall göra bekämp- ningsinsatser i vissa strandnära vatten (: ex gru ikar), det vill säga inom kustbevakni.gens ansvarsområde. De mentonefen synes i sina överväganden, prop sid 178, cm ersät ti1l kom— mun för oljebekämpning m m ha godtagit räddningst; natutredning— ens bedömning. Å andra Sidan torde man ej ha förl att kuSt— bevakningen skall göra insatser på strand men däremot vid behov medverka vid bekämpningsinsatser i hamn.

Anvisningar rörande taktisk samverkan och ömsesidigt bistånd mellan kustbevakning och kommun har efter samråd med brandnämnden och Svenska kommunförbundet utfärdats av generaltulls yrelsen.

adagt förarbetena till brandlagen är kommun inte skvldig att a.- skaffa specialutrustning för in ats vid varje tänkbart slag av oljeolycka. Utrustningen skall vara avpassad med hänsyn till risk- läget inom kommunen för en första insats mot vanligen förekommande

Heut löden som inte är av all: r stor omfattning. Kommun är med andra ord inte skyldig att d_mensionera sin materiella bered— skap med avseende på riskerna : r oljeutsläpp inom kustbeva ens ansvarsområde.

Enligt brandnämndens uppfattning är när föreslagna för sedda att ersätta den utrustning som enli t förarbete lågan krävs för att kommun skall upprätthålla beredsk utsläpp uppkomna inom kommunens eget ansvarsområde.

Materielen bör utformas i E sta hand med.hänsyn till större oljeutflöden som inträffat utanför kommuns ansvars mm och som drabbat stränderna. Exempel på sådana insatser är be. . ningsoperationerna till föl .a av tar k: artvget s Tsesis grundSto- ning i Södertäljeleden (l977" och oljeutsläppen som drabbat Bohus— län (1973) och Stockholms skärgård (1979)

1. I uppdraget till brandnämnden talas om förre_ av saneringsmateriel. Brandnämnden ställer sig emel- att bygga upp statliga förråd av mauer-el avsedd 'rävande saneringsarbetet. Vid sådana insatser finns god tid at skaffa fram erforderlig utrustning ur befintliga resursk"

Uppbyggnad av regionala Meter elförråd med statliga medel b” i för rsta hand inriktas på att underlätta för kommuner att e k- tivare bekämpa oljeutsläpp som drabbat strandzonen isserl : kan genom bättre p- anläggning samt avtal med :i lv ere oc ever— antörer tillgängligt .eten materiel av olika slag rbättr s, men genom att viss akutmateriel förrådshålls underlättas räddni gsbefä- havarens arbete i väsentlig grad under ett pressat inlednin sskede. Förrådshållningen av materiel bör således byggas upp framför allt med tanke på vad som behövs för att snabbt komma igång med ett

förstahandsingripande.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 400

Förr ” m

Vad gäller förrådshåll ningen och underhållet av den lagrade ma- terielen bör man utgå ifrån att om möjligt samlagra materielen i redan nu befintliga eller planerade förrådslokaler. Från ekonomisk synpunkt är det självfallet fördelakti-gt om existerande resurser på detta område I=n utnyttjas. I fir ta hand har undersökts Vilka möjligheter försvarsmakten, kustbevakningen, civi orsvarsstyrEl— sen, sjöfartsverket och större kommuners brandförsv : har att ställa förrådsutrymme och personal till förfogande. Han bör efter- sträva att förrådshållningen omhändertas av organisationer som har personal med vana att sköta materiel av här aktuellt slag. Av stor betydelse vid val av förrådsplats är även dess lämplighet från transportsynpunkter.

Flera olika alternativ kan diskuteras när det gäller lokalisering— en av förråden. Man kan tänka sig antingen ett stort antal små råd eller ett fåtal större. En av de faktorer som är avgörande lokaliseringen är vilka krav på insatstider som skall ställas pa den förrådshållna materielen. Enligt brandnämndens uppfattning är det fullt tillräckligt om transporttiden på landsväg till den plats som kan nås med biltransporter i anslutning till skadeområdet kan

hållas inom 5 10 timmar. Detta talar samt att en sp=' av resurserna undviks - för ett begränsat antal större

, r 1 :J []

Gul D.v- . H: 'lr

I stort skulle ett transportavstånd på 5 timmer med bi1 att varje förråd kunde betjäna ett kustavsnitt om ca : och en innanzör belägen region med ca 25 mils radie fr ("fr kartbilaga). Detta medför grovt räknat — att et borde lokaliseras vid norrlandskuSte n till trakt en av stockholmsregionen ett förråd som samtidigt skulle bet erna kring Mälaren, ett till blekingekust en och ett ti__ regionen, avsett att även bet na kommunerr .a kring Vänern. radie på ca 25 mil kommer förrauens i sydsveri ge "betjäningsom— råden" att i viss utsträckning överlappa varandra. Emellertid bör det -ppmärksammas att sist ämnda Zu örråd har en större region att betjäna enär Vänern och Ma-aren ligger inom dessa sk- erna för oljeutsläpp är här större genom den intens-vare ygs— trafiken m m.

rn U: '! |

Förrådshållningen för Gotland ' pmärksammas särskilt och ett råd förläggas dit.

Skulle mycket stora oljepåslag inträffa och den materiel som finns Vid närmaste förråd inte räcka till förutsätts att komplettering kan ske genom rekvirering från andra förråd.

Materielen bör från transportsynpunkter i görligaste uts: (.in förvaras i transportcontainers.

Beträffande möjligheter till for inom ovan nämnda regioner bör framhål 7 den korta utredningstiden har civilf" en under

hand framfört att de inte hinner = - ' Vilken ut— sträckning materielen kan förvaras hos de amma. Kuscbevakningen har meddelat att det för när varande inte nns plats 'arken utom- hus eller inomhus i deras förråd. Även sjöfartsverket har fram— fört att de har begränsade förrådsutrymmen.

Vid förfrågningar till vissa brandförsvar har framkommit att för norrlandskustens del finns utrymme såväl inom- som utomhus hos

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 401

Umeå bran _örsvar, i stockholmsregionen utomhus hos Tyresö brand- försvar, vid blekingekusten hos brandf örsvaret i Karlskrona och i göteborgsregionen utomhus hos Uddevalla brandförsvar. Brandchefen på Gotland har meddelat att det inte finns plats på brandstationen, men att det inte torde möta några svarigheter at erhålla lämpliga förrådsutrymmen på andra ställen ' kommunen. Vid förläggning av

k: omedelbart

, materielen till brandkårer blir den oavsett tid pun gripbar på grund av brandförsvarens höga beredskap.

De möjligheter "om finns hos nämnda brandförsve pel på tänkbar örrådslokalisering. . Tidsbrist ha utvärdering om andra orter kan erbjuda likvärdi örrådsiokalit eter. -rsvarsmaktens, civil1ö

astbevakningens och s .ör 'artsverkets resurser måste också under- platser. Enligt brandnämndens bedömning torde lokaliseringszrågan

emei lertid inte vålla större problem.

Materl= elfrågor

Bekämpning av ilandfluten olja ; rymmer många problem. Väderlek, årstid, slag av stran - klipp-, klapper— ochsandstrand - tvp av öl ja, oljans spridningsgrad, hur länge 01jan legat i vattnet, det drabbade områdets beläge het från transportsynpunkt är exempel på någ: faktorer som inverkar. På grund av det stora antalet var1i :- ler är oftast den ena spillsituationen inte den andra följer att om man skulle dimensionera utrustningen f- bart slag av oljespill som Kan drabba strandzonen,_de ske annat än t ll mycket höga kostnader.

Vid bekämpning och san ri.g av oljeskador är d t flera i vart och ett måste fungera för att insatsen skall bli så : gångsrik som möjligt. Det måste bland annat finnas transportmojlig— heter, atrustnina för att begränsa spridningen av spillet, utruSt- ning för att avlägsna oljan från såläl land som vatten, resurser för att härbärgera omhändertagen ol;a samt möjligheter att bli

kvitt uppkommet oljeavfall.

aja som dri—it iland på sandstränder kan många gånger fekti"t avlägsnas med scha kt— och grävmaskiner. Ett . s rare problem utgör steniga och klippiga stränder. Nag --.t t rat" nella metoder för oljeskadeOperati oner vid dessa :strand per E' inte. Begränsn 1gsinsatser på t ex Steniga stränder rrä : all stor personal1nsats och arbetet kan beskrivas som mycke primi (handplockning av oljeklumpar och arbete med skyff ar, ' ettor, spadar, sorptionsmedel m m).

Inom styrelsen för teknisk utveckling är på regeringens uppdrag FOU - program beträffande : k för'oljebekämpning till s_ öss samt för bekämpning och saner1ng i strandzonen under ut arb -etande. Programmet syftar till att ta fram teknik som är kommersiellt tillgänglig om ca 7-19 år.

Förslag till regionalt förråd m nimialternativ

Förråden bör ägas ocn administreras av statens brandnämnd.

Utrustningen bör utgöras av sådan materiel som i ett akutskede behövs för att snabbt komma igång med bekämpningsinsatser och __ där så möjligt förvaras i lastcontainers. Materielen bör kräva minimum av underhåll och tillsyn. Lätt anskaffbar utrustning avses

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 402

lagras. Förrådet bör dimensioneras för en personalinsats upp 23 personer.

FIF :!

'...

C 1 i |—' (D

Någon lagerhållning av transportresurser förutsätts inte behöva ske.

Behoven av ex genom inlånin

I olika sammanhang har påtal ats bristen på upptagare av ol' ån vattnet hos den landbaserade bekämpningsorganisationen. For vissa slag av oljor har bl a så kanade skimmers visat sig vara mycket effektiva. Eftersom materi 1 av detta slag ej är lätt tt anskaffa föreslås att var: e "rråd u rustas med en mi ni "skimmer eller värdig anordning. I övrigt beträffande utrustning för att av gsna olja som flyter på grunda vatten i strandzonen bör man som t' tills i första hand förlita sig på slamsugarfordon, scbaktmaskin :, pump— utrustning m m som finns lätt tillgänglig i hela landet. M terial av sistnämnda slag är inte känslig för störningar genom sjögräs, vass, :ång, issörja m m. Avfallscontainers torde ”.te heller oe— höva ingå i fö råden då även sådana finns ;ripbara ; stora kvan- titeter.

)

id vissa bekämpningsoperationer har det visat itialskedet uppbringa lämpl iga små arbets båtar tal. Förråden bör där 5": innehålla v ss kvantit små1åt ar av omkring fem meters längd.

et billigast e alterna:* eparat avtal om förvar

se::äffande utombordsmctorer torde 5 vara att inköpa desamma och träffa s hus i lämplig lokal.

edanstående

Granskning och utvärdering av enskilda er 1 dess beslut fattats förslag har inte gjorts. Denna bör anst om medelstilldelning.

nuo

ls!

Förslag till materielhaiining i ett regionalt förrad:

3 st :O—Eot transportcontainers med inredning l00.000:- i st miniskimmer eller likvärdigt

alternativ 110.G00:—

l5 st öppna arbetsbåtar helst i aluminium med utombords— motor, öskar, extra åror och förtöjningsgods 165.000:— 15 st drivmedelsdunkar 750:— 5 st fatpumpar för drivmedel 500:- 2000 .m hamn— och inomskärslänsa (al . 1000 m kustlända) med ankrings— don och tågvirke 500.000:— 200 st regnställ 12.000:— 200 st "varma" underställ 30.000-— 200 par stÖVlar 12.000:— 50 par sjöstövlar och vadarbyxor 7.500:—

200 par halkskydd (broddar) 4.000:-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 403

500 par handskar 5.600:- 200 st flytvästar 20.000:- 10 st sjukvårdsutrustning 2.000:— 5000 st plastsäckar 10.000:—

Handverktyg

skyfflar grepar planterspadar krattor (räfsor) liar brynen håvar plasthinkar

x.] 5.000:-

Rengöringsmedel (lösningsmedel) för tvättning av redskap och personal 5.000:—

Sorptionsmedel typ bark och vitmossetorv för att skydda arbetsplats från att bli nedsmetad 10.000:-

Summa kr l.068.750:-

rf l'l ullstyrelsen har antalet öppna arbetsbåtar minskats per förråd i dessa regioner. Norrlandskusten resp Gct till stor del av öppen kust varför behovet.=v antalet sm båtar har bedömts vara mindre.

fter samråd med brandcheferna i Umeå ocn på Gotland samt 1

Pörråden på norrlandskusten och Gotland bör således innehålla:

Ul st öppna arbetsbåtar, helst i alumi.i"m, med utombords- motor, oskar, extra åror och förtöjningsgods 55.000:

5 st drivmedelsdunkar 250:—

I övrigt lika med föregående

Summa kr 958.250:-

Proaramolaner för unnbvasnad av förråden samt kostnader

Anskaffninqskostnad fem förråd enl. föregående 5.122.750:— oförutsett 77.250:- Summa kr 5.200.0GO:—

Förbruknings- och reparationskostnader förutsätts belasta enskilda bekämpningsoperationer och för detta ändamål anvisat förslagsan— slag.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet

Uppbyggnadsalter35333_

A. Samtliga förråd anskaffas på en gång och beräknas kunna

uppbyggda ca ett år efter tidpunkt för beslut.

Anskaffningsk stnad 5.200.

M Ul 0

Summa kr 5.450.

3. Förråden byggs upp i två etapper.

000:

000:

404

vara

Första året: Stockholmsregionen Göteborgsregicnen Gotland Anskaffningskostnad 3.100.000:- Årskostnad för drift- och underhåll, lokalhyror m m l50.000:- Summa kr 3.250.300:— Andra året: Blekingeregionen Ncrrlandsregionen Anskaffningskostnad 2.lD0.000:- Årskcstnad för drift— och underhåll, lokalhyror m m 250.000:— Summa kr 2.350.000:- C. Förråden byggs upp i tre etapper. Första året: Göteborgsregionen Stockholmsregionen Anskaffningskostnad 2.100.000:— Arskostnad för drift— och underhåll, lokalhyror m m 100.300:-

Summa kr 2.200.000:

Andra året: Blekingeregionen Gotland Anskaffningskostnad 2.100.000:

Årskostnad för drift— och underhåll, lokalhyror m m 200.000:

Summa kr 2.300.000:-

Prop. 1980/81:119 ilaga 3.3 K Tredje året .orriandsregionen Anskaffning—kost1ad urskostnad för dr ft— * lokalhyra: 1 m

1.000.000:—

250.000*-

l.250.000:—

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.3 Kommundepartementet 406

. i l i | ; l l | | ! s : Finnair

. ....."n..- ' - 1 X (

l 1 .

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.4 Kommundepartementet 407 Bilaga 3.4

Sammanställning av remissyttranden över statens brand- nämnds förslag till program för uppbyggnad av regionala förråd av oljebekämpningsmateriel

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen. överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen. sjöfartsverket. statskontoret. riksrevisionsverket. statens naturvårdsverk. generaltullstyrelsen. arbetar- skyddsstyrelsen. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Kalmar. Gotlands, Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs, Västernorrlands. Västerbottens och Norrbot- tens län, kommittén (K 1979: I) för transport av farligt gods. räddnings- tjänstkommitte'n (Kn l979:01). Svenska kommunförbundet. brandmän- nens riksförbund och Svenska brandbefälets riksförbund.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskenämnden i Kalmar län samt Norrtälje. Värmdö. Vaxholms. Haninge. Nynäshamns. Enköpings. Älvkarleby, Östhammars. Nyköpings. Oxelösunds. Norrköpings. Söder- köpings. Valdemarsviks. Borgholms. Mörbylånga. Kalmar. Oskarshamns. Mönsterås. Gotlands. Karlskrona, Kristianstads. Ängelholms. Båstads. Ystads. Malmö. Landskrona. Helsingborgs. Höganäs. Göteborgs. Öckerö. Kungälvs. Stenungsunds. Lysekils. Uddevalla. Munkedals. Sotenäs. Kris- tinehamns. Gävle. Söderhamns. Hudiksvalls. Sundsvalls. Örnsköldsviks. Härnösands och Luleå kommuner.

2 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna tillstyrker överlag förslaget. antingen i sin helhet eller med vissa förbehåll.

Naturvårdsverket bedömer att de fem beredskapsförråden kommer att innebära en höjning av beredskapen i landet vid oljeutsläpp. Verket fram- håller också det olyckliga i att ersättningsreglerna för kommunernas be- kämpningsinsatser är så utformade att den materiella beredskapen hos kommunerna motverkas.

Länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Gotlands, Ble- kinge, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands län tillstyrker försla- get i dess helhet. Övriga länsstyrelser gör endast erinringari detaljfrågor.

Räddningsrjänstkammittén anser att det är viktigt att frågorna har aktua- liserats i brandnämndens förslag. men kommittén anser sig inte ännu ha tillräckligt underlag för att kunna ta ställning i detaljfrågorna.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.4 Kommundepartementet 408

Svenska kommunförbundet understryker att det är rimligt och angeläget att staten bidrar till en förbättring av kustkommunernas materielberedskap för insatser när stränder har drabbats av oljeutsläpp som har skett utanför kommunens ansvarsområde.

Svenska brandbefälets riksförbund. som tillstyrker förslaget. framhåller att erfarenheterna av tidigare utredningar allt för ofta visar att länsstyrelser och kommuner åläggs meruppgifter och merarbete utan att statsmakterna samtidigt beviljar erforderliga resurser.

Kommittén för transport av farligt gods. som huvudsakligen uttalar sig om insatser mot löskomna kemikalier är tveksam till förslaget. Kommittén anför:

När det gäller uppbyggnad av regionala förråd av bekämpnings- och saneringsmedel vill kommittén inledningsvis klargöra att ambitionsnivån inte kan ställas så högt att alla teoretiskt tänkbara olyckstyper skall kunna bemästras. Antalet kemikalier som transporteras sjövägen är sålunda så stort att exempelvis olika neutraliseringsmedel inte utan dryga kostnader torde kunna finnas utspridda i alla regionala förråd. Kommittén förordar därför att en lämplig avgränsning görs av centralt resp. regionalt baserat bekämpnings- och saneringsmateriel. Kriterier för en sådan avgränsning är behovet av snabba åtgärder. risk. ekonomi. transportavstånd m.m.

Kommittén har under sitt utredningsarbete kunnat konstatera att många företag i inte oväsentlig omfattning själva har bekämpnings- och sanerings- medel. För att inte åsamka den offentliga sektorn onödiga kostnader bör möjligheterna till samutnyttjande. samarbetsavtal etc. noggrant prövas innan egna förråd byggs upp.

Sundsvalls kommun framhåller vikten av utbildning av den personal som skall använda materielen i de regionala förråden.

3 Ändamålet med förråden

De flesta remissinstanserna delar brandnämndens uppfattning att förrå- den bör utformas i första hand med hänsyn till kommunernas behov av utrustning för en första insats i en akut situation mot större oljeutflöden som har inträffat utanför kommunens ansvarsområde och som drabbat stränderna. De delar också nämndens uppfattning att förråden inte är avsedda att ersätta den utrustning som kommunen är Skyldig att hålla i beredskap mot oljeutsläpp inom det egna ansvarsområdet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län efterlyser klara regler som styr möj- ligheten att utnyttja förråden. Länsstyrelsen anser också att det är av vikt att förutsättningarna för kommunernas utnyttjande av bl.a. kustbevak- ningens förråd klarläggs. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att mate- rielen även bör kunna utnyttjas vid övningar. Statskontoret har inget att invända mot att staten medverkar till att förbättra kommunernas bered-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.4 Kommundepartementet 409

skap mot oljeolyckor. men reglerna bör utformas så att de inte motverkar kommunernas vilja att bygga upp egna beredskapsförråd.

Länsstyrelserna i Hallands. Älvsborgs och Skaraborgs län anser att förråden även bör dimensioneras för insatser mot löskomna kemikalier. Länsstyrelsen iÄlvsborgs län anser också att kommunerna i länet bör ha tillgång till oljebekämpningsmaterielen oavsett om utsläppet har inträffat inom egen kommuns ansvarsområde. Förråden bör således betraktas som en gemensam resurs för kommunerna. Även Brandmännens riksfirbund anser att förråden bör kunna utnyttjas för insatser vid utsläpp som har skett inom kommunens ansvarsområde med hänsyn till att bl.a. många inlandskommuner har brandförsvar med begränsade resurser.

4 Ägandefrågor, lokalisering av förråd m. m.

Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot att förråden bör ägas av brandnämnden. Alla utom en instans tillstyrker också att brand- nämnden administrerar förråden. .S'tatskontoret ifrågasätter om inte kost- naderna för tillsyn och administration blir lägre om uppgiften läggs på befintliga regionala organ, exempelvis länsstyrelsernas försvarsenheter. Det bör prövas om inte civilförsvarets resurser och kompetens kan utnytt- jas i stället för att statens brandnämnd tillförs en ny arbetsuppgift. En sådan lösning utesluter inte enligt statskontorets mening att brandnämnden är huvudman för förråden.

De llesta remissinstanserna tillstyrker en uppbyggnad av ett begränsat antal förråd på ett fåtal platser. De anser detta vara fördelaktigare än uppdelning av motsvarande totala resurser på ett större antal mindre förråd. Synpunkter på förrådshållningen framförs av överbefälhavaren. civiljörsvarsstyrelsen. sjöfartsverket och riksrevisionsverket.

Enligt överbefälhavaren är det inte lämpligt att blanda oljebekämpnings- materiel och militär materiel i samma förråd om det negativt påverkar försvarsmaktens beredskap och mobilisering. Om konkreta behov redovi- sas bör försvarsmaktens medverkan till förrådshållning undersökas närma- re. Detta förutsättcr enligt överbefälhavaren att eventuella kostnader inte belastar försvarsmakten.

Civilförsvarsstyrelsen ställer sig positiv till att omhänderta förrådshåll- ningen under förutsättning att ytterligare förrådspcrsonal får anställas. Styrelsen upplyser att den kan ställa förrådsutrymmen till förfogande på tre platser i landet. .S'jr'if'artsverket bedömer det rimligt att man tar hänsyn till förekomsten av större kommunala förråd vid dimensionering av de statliga förråden. Riksrevisionsverket förutsätter att frågan om i vilken utsträckning befintliga lokaler kan utnyttjas för förrådshållning klarläggs innan ytterligare åtgärder vidtas.

Önskemål om flera förråd och större totala resurser framförs av länssty-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.4 Kommundepartementet 410

relserna i Östergötlands och Västernorrlands län samt Svenska brandbe- fälets riksförbund. Utöver föreslaget förråd för norrlandskusten anser länsstyrelsen i Norrbottens [än att mindre förråd bör upprättas i varje kommun där en tänkbar olycka kan inträffa.

Vad gäller lokaliseringen av förråden biträds brandnämndens förslag till lokaliseringsregioner i stort av merparten av remissinstanserna. Rikspolis- styrelsen biträder brandnämndens förslag till förrådslokalisering och anser i likhet med nämnden att ytterligare undersökningar bör göras innan slutlig ställning tas vid val av förrådsplatser.

Naturvårdsverket ser med tillfredsställelse att lokaliseringen huvudsak- ligen överensstämmer med kustbevakningens distrikt med tillägg av Got- land.

Generaltullstyrelsen delar i princip brandnämndens uppfattning om för- rådens lokalisering. Med hänsyn till den speciella ställning som Vänern och Mälaren intar i oljebekämpningssammanhang bör dock enligt styrelsen övervägas en uppdelning av förråden i göteborgs- resp. stockholmsre- gionen. För Mälaren föreslår styrelsen Västerås som lokaliseringsplats. medan lämplig plats för Vänern bör övervägas i anslutning till remissbe- handlingen av betänkandet ”Vän Tur”. ,

Synpunkter på och önskemål om lokalisering av förråden till bestämda orter för att de lokala behoven bättre skall tillgodoses framförs av länssty- relserna i Östergötlands, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län. brandmännens riksför- bund samt flera kommuner.

Flera remissinstanser framhåller att det är av utomordentlig vikt att frågorna om transport av materielen till skadeplats får en tillfredsställande lösning. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att brandnämnden bör teckna avtal om transporter med åkeriföretag i närheten av regionala förråd. Älvkarleby kommun efterlyser en väl förberedd och genomtänkt transportorganisation.

5 Materielfrågor och uppbyggnadsalternativ

Förslaget att materielen i förråden endast skall bestå av sådan utrustning som krävs för en första insats i en akut situation och som inte kan skaffas lätt från annat håll biträds av samtliga remissinstanser. De flesta tillstyrker också förslaget till materielhållning i förråden och i den mån synpunkter framförs är det huvudsakligen önskemål om ytterligare materiel. Riksrevi- sionsverket förutsätter emellertid att befintlig materiel som kan samutnytt- jas inventeras innan upphandling sker. Generaltullstyrelsen påpekar vikten av samråd vid anskaffning av materielen för att så långt som möjligt eftersträva teknisk anpassning till kustbevakningens resurser. i första hand i fråga om länsor och oljeupptagare. Svenska kommunförbundet anser att

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.4 Kommundepartementet 4ll

materielinnehållet i förråden bör, i den mån det är tidsmässigt möjligt. avstämmas med den forsknings- och utvecklingsverksamhet som pågår hos styrelsen för teknisk utveckling inom området "Teknik för oljebe- kämpning till sjöss samt för bekämpning och sanering av olja i strand- zonen". Munkedals kommun efterlyser en standardisering av materielen.

Olyeksfalls— och hälsoriskerna vid oljebekämpningsarbete påtalas av arbetarskyddsstyrelsen som föreslår att det vid förråden skall finnas skrift- liga instruktiOner för vanliga arbetsmoment. Länsstyrelsen [Blekinge län uppmärksammar att det lastcontainersystem som skall väljas måste anpas- sas till det system som redan finns på resp. förrådsort. Önskemål om förstärkning av förrådsresurserna i fråga om båtar framförs av länsstyrel- serna i Göterborgs och Bohus län samt Västernorrlands län. Länsstyrel- serna i Hallands. Älvsborgs och Skaraborgs län anser att förråden även bör tillföras materiel för insatser mot löskomna kemikalier.

Beträffande uppbyggnadstakten av förråden anser riksrevisionsverket att denna bör bestämmas av dels den nuvarande beredskapssituationen i olika delar av landet. dels av hur snabbt samordningen med existerande resurser kan lösas. Flera remissinstanser understryker behovet av en snabb uppbyggnad. Sådana uttalanden görs av naturvårdsverket, länssty- relserna i Stockholms. Östergötlands. Blekinge, Kristianstads och Väster- bottens län. Om en etappvis uppbyggnad av förråden väljs anser länssty- relserna i Gotlands och Västerbottens län att förråden på Gotland resp. norrlandskusten bör få högsta prioritet. Länsstyrelsen i Norrbottens lätt förordar att förråden byggs upp i två etapper under en tvåårsperiod. Oxelösunds kommun förordar en uppbyggnad på förslagsvis tre år.

U)-

tll

--t 34 -.1 out 1: > .: H

ltht in)

HU' ut»-OU (UHI

"; l|.—l

mm

|| || ni (14 tm

'o-u

H 'U Ul

(U UJ'U'U tu LI'U t'. ouy

onto—n [|D > . :mtin.nui d vt1tu.o:o

vita

.r: (.

hUEEOV” MMMHMDH .UwE Un...—MW Uma uuoxm han Umunmw

[in D. L) >o madonnan" vou .mu und nanm mmmaw muumna umw nunnan nEHMm nuo Genom» ? bov umwe.umwwm "mun.-MV nu."—wruwn

u fl) :| L: tll E.

OUHU. MU. .JEEUYH Hwbmm

L | cwwna

mnxommw um o:.qu-n .!

1 "&

mt...mom-$o Enda . um ?...—gun.;

& seem

N:. åäEo—uåååEEoM m.m åa.:— a= ";>—wa— åa.—m

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 413

Bilaga 3.5.1

llhö: statens brandnämnds skri— velse 003-609/79

FF

-. Sammanställ varande nia ka ut om

för insatser med

Statens brandnämnd skulle insända

ty:eise:n

Gencmqång av sva:eu ) p & '1 m " & p l1 in 0 e 14 m n n m n 0 m 5 ,d fl" m (I

Planeringsläqet kan :edcv23as i :vå nivåer:

Nivå 1. Länsseyrelsen har antingen L av nödläqen ell : endas: Länsstyrelsens plan 55

Nivå 2. Länsstyrelsen ha: en sä: för dessa type: av nöd- läqen. På denna nivå kan :va nedeznizetsqzade: a) planer uppgjorda för den nya brandlagens ;k:af:=:ädan- de år 197 , b) planer tillkomna efter den nya brandlagens inzafz-

:rädande.

ia

a

Hivå i. gen de =, 'U '". ll" :) I ?

Tpcs

;3,

: d Gävl b : Västeruo Vas'erbo Niva 2. Ringe, StlantadS, enaniands :c: etc:;s cc" Scnus lan. med planer från tiden före år l9?4. b) Gotlands cen Norrbctzens län med plana: från nds län red glas sant och län med ;lane: _:ån 19" Sammanfattning: Omkring hälften av de aktuella _ planer för insatser ' länsstyrelse: har planer från

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 414

Bilaga 3.5.2

Tillhör statens brandnämnds skri— velse 003-609/79

2. örslag till åtgärder med anledning av ger .omgängen av läns-

vrelsernas planering

'..— 5

Av sammanställningen i bi aga l framgår att läget b beredskapsplanläggr .gen : att möta olje— och kemikali ;äpp är oti'lfredsställande. v'arje aktuell länsstyrelse bör sa snart som med igt utarbeta plan för dessa typer av nödlägen. ? n— läggningen vid länsstyrelse- na bör ansluta sig :* för regional räddningstjänst som skall finnas vid va—-e styrelse. Anvisningar för planering av re ion ” räddning har getts av statens brandnämnd 1978-02—03 i meddelande

| i ( ,-mknu,l nu rl nu: |» [u w w Ul .”! |

"n.!

Länsstyrelses plan måste grunda sig på kommunernas inom länet motsvarande planer. Många kommuner saknar emellertid beredskaps— planer för denna typ av nödläge. Kommunförbundet har är 1975 - efter samråd med bla staters : nämnd i publikationerna "ääddningstjänst— planl' gningsan- visningar" ocn "Räddningstj nst i samverkan" ; tt ssa envis ningar till kommunerna för räddningstjänst även "id olie— ocn kemikalieutfföden. Dessa anvisningar benöver deck .(omp- teras med nansyn till de erfarenheter som erna ' åren bl a från insatser vid bekämpning av ilandflut

Brandnämnden ger i det följande förslag till för länsstyrelsernas plan .lä agfning Brandnämnden utgår ifrån att Svenska kcmnuniörbunde: verkstä'*a kompletterin (gällande olje- och keHV skadeb mpn'ng pa vatten och i strand::n) av ovan. planeringsa. .Vi sningar av år 197 ;—

Eandläggningen av denna fråga 5". sålunda: (Jämför statens brandnämnds meddelande l9?8:3, s

l. Anvisnir .gar om länsstvrel sernas ning utg es av brandnämnden.

2. Länsstvrelserna ka-lar ber varVid det nuvarande plane sidigt redovisas:

örda kemmuner rings- ocn beredsxapsle'

Kommunernas plan förmedlas bist

4. Då kommunernas planer erbå nas slutgiltiga pla. .er

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 415

Handläggninqen enl 2—4 bör i första band komma till stånd i de län där inga planer för närvarande är.utarbetade. övriga länsstyrelser börkollationerasina planer mot anvisningarn och snarast möjligt revidera sina planer.

Med hänsyn till det allvarliga hot som utsläppen utgör är det önskvärt att planläggningen i hela landet snarast genomförs; helSt under år 1980. Gm detta skall bli djligt torde det bli nödvändigt med extr medelstilldelnin att täcka kostnader för planering och materialänska: _ :PFSKattninqSVis behövs extra arbetskraft Vid varje ians— styrelse motsvarande i genomsnitt sex personmånader. Efter planläggningens genomförande krävs varje år medel för ut- bildning och öVning av personalen.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 416

Bilaga 3.5.3

Tillhör Statens brandnämnds skri— velse 003-609/79

3. Förslag till anvisningar till lä sstvrelserna avseende "Länsstyrelses plan för regiona. -ainsat ser vid utflöde på vatten av olja eller kemikalier”.

I" EHÅLLSFÖRTECKNING

Allmänt

Riskinventering och riskbedömning Resursfört ning Personal

Åtcärdskalender

Särskilda anvisningar

åäeiiiegabefi-eaiaa Stab

aaebanesaj ”in _a :.koncmis._k3,_ '

övergång från räddningst'änst till sanering ____________________—_________,_________. Samverkan med kustbevakningen

Samverkan da =lera

Utbildning och övningar

Allmänt Ansvaret ern ocn ' .d av

Åtgärder för bekämpning av olja eller kemikalie i eller som nått land eller som kommit in i hamnen: ifrågavarande komm

Vid ut läpp från ett far rtvg eller en plats för oljeprospekte— ring är risken stor a t flera kustkommuner och flera län b-ir drabbade av utsläppet.

_vaot. Emån—_ :e E_umu Pm Webb:—Eotozmäobän a:

wOBäCbmHUmm on” mbnnw utomHmumnmum u nmmcnmmn numnmn mon Hmm mnon mm mnnmn ounnnm nnmwn na amn mnmanä ummHuan mHm man mnn nmamumwan .unnunnuwunm mma HmnnHu .

nu I'd

hmmmmnwanmmb won H magman amn wonäcnmnum HmWUHum monoa

mmHmUMWU

mun mxwmmm mHm wmnumnoa 03 umnmnnmn mmnmwrwn wwäwmam mna qwnw mmnmwiuw nwnubHuimumnWHumtwnm ond ”Hunmdwunm mwnmnm.

wnn rm" mu mn ..n..mn mHm mn H mHmnnHWn Annamauwunmi tunn Human m= m. Hmn nHmnm anaäcumnn H qmnum m in i uwn won mmHMWHnn nmrns.ammummmuumtmnm onu Uran . annu anmmnmw H manu.m.

mnmnmnm Unwunbmabnm mud UHumwn man wmbmmnwnmwmmm vwwu nHoan nummuHuamnumn n mmemu memo mun amana nwv ut uma. Dmmmw wbtwmbHummu WUHme H man "mannnuun ;mwnn wmamuw=.

chmw nmmthuamUmmHun oa cnnmnqummH woä memmu umumnmwwvmu HmnubH:n mun nmbbm r:u pc namHmmm nmn mwnn mum mmumu amn mun mand .wim. u unnHiHu .

mmmmnm omnummmb mnmem

" m unna a.mmm mu mn. mHnm .Nqu ww umnWI mwsbmwmb onu hmmm mHmbmnH:n.

om unchbHummn mos u 04m5mnwmbam ummH.n

m ww

onu Hmbnnm: uuhwc HWmo nonanumnw_ :Hn .Hm u

nmn mmumm m n anm aouwH Honan. (Hmmm OCmNMHwnHHi mm. wxmaan mmm H

:menmbaHnm ". wämolmunHu m

wonmn H wmnhwn won amp cmnWmmabmnmb H umHUm1uw.

oanwnmb onn vanmmn moa mM1me meHmcnmwwmm mwwHH mnHH 1m1muHunmumm. HmnmmnMumwmm H mu xHthydlwu.

mmmunmmmnnmnwuHun

H nmmcnmmmnnmnWDHummu mmeH Humw

H. mmamODWH

.. xmumnHmH now BWR OHUW ooo wmanwvan.

nu wFs—Namn: Swag. » eau—=. Ze :o. war—amana

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 4l8

3. Transportresurser för personal, materiel och omhändertagna oljor och kemikalier.

4. Tillfällig förvaring av omhändertagne oljor och kemika' år

5. Anläggningar där kvittbliv ing av omhändertaget aVE ska.

Se exempel från Kal.ar län i bilaga 4.

Person l

Personal som error dras är personal för ledning av arbetet. experter samt övrig personal.

I planen skall finnas uppgift hur man vid ett nod äge kan få kontakt med experter.

övrig personal bör vara utbildade detta inte möjligt. Utbildning betets igångsättande. Personalen kan be personal : än saneringsföretag eller ianspråkta personal, arbetet. Se ningen Vid om den är beredd at m dver ka speciella kunskaper om tra ten

olycksriskerna måste beaktas. ?ör säkri—csf klarlagda innan olika kategorier av personal

aussi—1-

Nedan ges exempel på och sanering:

Lansor av olika slag såsom hamnlänsor.

— Sorptionsmedel

- Angtvättutrustning

- Resurser

djur

är sanering och ev. avlivning av In _”ar och andra

- Transportabla pumpar för olja och kemikalier

- Uppsamlingskärl ldr olja och kemikalier såsom container , fat, plastsäckar m m

— Materiel för tillverkning av halmlänsa såsom halm, linor och nätslang av plast

Mie se enklare materiel :, spadar, grepar kvastar, öten, snören och linor rb

Pul—”U

|—' [|| |”

Ar etskläder, skydds rärter, livvästar, nalkskvdd

rbetsbelysning

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet

Viss mängd av denna mate'i e1 ör finnas U

Viss materiel kan finnas i beredskap planerna skall kunna utl'sas hur lång tid det :a: a och hur denna materiel föras till skadepla'serna.

Exempel på erfa renhetsmässigt lämpliga maskiner är grävmaskiner. lastmaskiner väghyvlar och slansugare liksom mudderverk och oljeupptagare (skimmers).

För transport av personal krävs båtar av olika slag. heliloptrar och motortordon.

For transport av materiel, olja och kemikalier fordras båtar och pråmar, lastbilar. traktorer med s tankbilar och *

För detta ändamål kan anvär .das Cistern :. containers, fat. självresande kar ooh säckar av ' list.

Kv':tbl ivninc

Kvittbl ningen utgör erfarenhetsmässigt en insatserna. Denna verksamhet måste vara a ningar ges i statens brandnämnds meddelande verket utreder E n (dec l9791 på uppdrag av : varing. transport och behandling av upptagna

(I) l-1|u () in xp 1"): ru

Förutom resurser inom kommunerna finns adekvata resurser hes följande myndigheter och organ:

.. tiVilförsvaret: Materiel, sambandsttrtsrning 2. Polisen: Personal. materiel, . transport- medel

3. saneringsföretag: Personal, meteriel. tran3pcr'Pedel

419

5.2? _em_—a_n :e E_n—ww m.m Rc55==am=9225m52 So

&. mmnmdmumBNanD” umnmonmw— Hmnmnumw— mwahmummnnuuMnupnn_ unmbmvonnämmmw

U|

umrmuumw_ |nm.5m ummun

.htm rUWQENUHHh .....

._owmmn4mnm rna -.nsw w.. vummnmmn

ynanmemeunmu rnmmnnmwwwmnamh nmuqmn u wwwmam w annu mUnu pwqwnu_ mun ha anuunnupm.

mmanPHnm m54wmuwnnmn

wamnnpwmumhwwårm

mmnmnmos umwwävnvunmmuumnmu n wm3.NwHHmu wnmcmn mmäcmnwmu. .amn m? Omnw .unwn un um ” ." OHMWDIMmHN mu mnmb _NWHPMHDH DHU m...-.md.

Hmnmm qmnxmmabmnmn um" e mnmUmn quum mmnmwumn

| uwmnwan nmnw

| mmnbmbamumnwwu | wmnmonmw| onu mwn505uumuwwu | uuw.m mnonn umnulu

| nunmuumw.

us nunna DQM|mnu. nn amn mnmu nn: wow m.

" mnuUmmonmoa uma munumm mnn |.uwnw u qmnum wm; * ww www Hoxwhmn » uwmmnmamn monumnmmmm man mnmUmmuanu

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 421

Ekonomiska rut_i_ne_r

nsacserna oli- vanligen rOStnadSkravarde. Noggrann ekonomisk kontroll måste ske. Stor vi!: bör därför läggas på förberedel— ser inom detta område. :rågan om konstnadsansv ' avtal med sanerings—, transport— och maskinföretag, m fl är f n (deo. l979) föremål för statens b märksamhet.

-evera..t:r er

'_I äGrESanCSe: 11.3

Kustsgräckornas vägbestånd inven ': man kan nå med tunga fordon fasts

er .. ta äl |

Omhändertagande av skadade

Bekämpningsinsatser av när aktuell: slag innefattar ol personrisker (kontakt med farliga kem'ka alka, drlnknings- _ lbud m m). Detta fordrar att i planilggn' itaår rb — redelser för omhändertagande och transport st gs- pla ts av drabbade för vidare transport (ambulans, neli terl till sjukhus.

Övergång f_ån

Bekämpningsinsatsernas inledande skede kan vara räddningstjänst i br ndl agens mening. Detta följs som regel av att sanerings— a- bete.

Den stabsorganisation som gällt för ledningen av räddni skedet kan vara användbar även under saneringsskedet. Gm - ligt bör den som är ledare ' tet få ut ':t de lokaler ocn anor _1ingar (lägeska dsmede- ocn i likt) som speciellt iordningstä ningsskede .Sra szarets st; kor i beredskap ingen (med utru fordon och sambandsmedel) s i Sane s betet

Den som avses b" ledare art tet ' ; till delta i eller f-öl a räddningsarbetet. Därigenom (an smi övergång mellan räddningstjänst ocn sanering ske

Samverkan med kustbevak cen

Riktlinjer för ömseSLdigtb istånd mel' an kustbevakningen ocn kommun utanf-är respektive mvndignets egentliga ansvarsområde har ' givits av generaltullstyrelsen. Se Bilaga 7 se också skiss över kustbevakningens operativ i bilaga 7.

.c

'nder bekä. 'nqsarbetet krävs ett kontinuerligt sa räddningsber navaren och kustbevakningen avseende äv ansvarsområden m m.

Dessutom är det önskvärt att de olika myndigheterna del : varandra sina inzormationer, lägesbedömningar, insatser, or— der m m.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 422

Dessa samråd och informationsutbyten lösas på ett smidigt sätt om respektive myndi-gnet placerar en tjänsteman. i den samverkande staben. Sålunda bör de1 särski 1avaren avdela ensamver(anst 'änsteman operativa ledningsstab liksom ku stbevakn-ngen :'ör avdel a e kustbevakningsbe_a ti l

Samverkan

Varje länsstvr else bör ta del& av -grannl änens planer. över- läggningar' oör ske ' dnas då än ett län drabbats. 1-d ln__':fat stör-e nödläge bör varje länst'rel— se sätta sin räddni. .gsledning i :unktion.

Om endast mindre del av kusten i tt vägas om gemensam ledning kan utövas räddningsbefälhavare har f -rordnats.

: drabbats kan över— rannlän där särsk_ld

I varje fall bör länsstyrelserna ha överenskomnit om farandet vi nödlägen av denna typ så att resurser: drabbade kustområdet används på bästa sätt.

f.: [T U'

l. Gemensam genomgång av gällande planer inom länet.

inom länsstv en. Brand—. polis— ::a samt experter bör delta.

'tabsspel och tillämpade övningar : i samråd mellan länsstyrelse och re

ör ini ; spektive

lepresentatnter för grannlänet bör inbjudes att följa genomgångar ocn övningar.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 423 Bilaga 3.5.4 Utdrag från PLAN FÖR OLJESKYDDET I KALMAR LÄN

LÄNSSTYRELSEN 1 KALMAR LÄN Tillhör sbrn skrivelse 033-609/79 Planeringsavdelningen Försvarsenheten

OLJESKYDDSPLAN 3. Resurser och beredskap mot oljeutsläpp

Lokal beredskap organiserat av kustkommunerna. Den utgöres i första hand av kommunernas brandkårer. Brandkårernas resurser framgår av nedanstående bild.

Brand- Personal Materiel försvar _— _ Vakl- Förstärk- Länsor Sunerings- ()vrig styrka ning efter meter typ medel materi- befäl+hel- ] tim säckar cl tid+deltid antal pers märke S:a Kalmar 5b+7h+ IM = ca 50 450 Expandi ca 75 Olje- 22 200 Röde Orm Ekoperl skydds- kärror. halm Torsås lb+5d = 6 ca 15 — — Holm Borgholm 3b+ IM = l3 ca 20 150 Röde Orm 25 Zilgol 10 Ekopcrl Mörbylånga 3b+9D= 12 ca 15 ca 100 Sancra Holm Mönsterås 4b+16d = 20 ca 15 400 Röde ()rm 20 Vapex Halm Oskarshamn 4b+4h+ l2d = ca 25 350 Expandi 50 Vapex Halm 20 225 Röde Orm och Ekoperl VäsIervik 8b+4h+3ld = ca 50 300 Sanera ' 20 Zugol Hulm 43 . 50 Burk 20 l—lkoperl Summa 136 ca 190 2225 m 220 säckar

Bile. Oljeskyddsresurser vid brandkårerna i länets kustkommuner ( l978) b = befäl, h = heltidsanställda brandmän, d = deltidsanställda brandmän

Blad upprättat l969-06-16 Reviderat l978—08-(ll

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 424

LÄNSSTYRELSEN l KALMAR LÄN Planeringsavdclningen Försvarsenheten

()LJESKYDDSPLAN

Brandkårernas materiel kan vid behov kompletteras med följande kom- munägd materiel.

Kommun Gräv- Last- Väg- Last- Trak- Pum- Arbets- maskin maskin hyvel bil tor par belysn

Kalmar | 2 2 44 [7 Torsås l l l l 8 Borgholm [ l 4 2 4 Mörbylånga ! 4 8 Oskarshamn ! 4 2 10 5 Mönsterås ] l5 Västervik 2 3 I 7 7 l2 20 Nybro 2 5 3 8 5 Emmaboda l l 4 4 4 Högsby l l l 5 Hultsfred 1 2 l l] 3 Vimmerby ] 2 4 5 6

Summa 4 13 l0 78 30 ] IO 33

Bild 3. Kommunala arbetsredskap och maskiner utöver brandkårernas.

Vid brandchefs planläggning bör också beaktas den utrustning som kan disponeras efter framställning till annan kommun. tullverkets kustbevak- ning. annan myndighet eller privat företag. tex saneringsfirmor samt inom vilken tid denna utrustning kan stå till förfogande.

Blad upprättat 1969-06-16 Reviderat 1978-08-01

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 425

LÄNSSTYRELSEN ] KALMAR LÄN Planeringsavdelningcn Försvarscnheten

OLJESKYDDSPLAN

Kustbevakningen har materiel upplagd pä följande platser i länet: Plats Materiel

Grönhögen 400 m expandilänsa 200 säckar ekoperl Oskarshamn 200 m expandilänsa

200 m ABS-länsa [00 säckar ekoperl l-"iislc'rvik 400 m cxpandilänsa

I00 säckar ekoperl

Bild 4. Kustbevakningsförråd av oljeskyddsmateriel.

Inom länet finns följande oljeskadesaneringsföretag

Företag Fordonspark Egen mellan— —_————— lagring i Tank- Flak- Slam- Lift- Släp bil bil sugare dumpers AB Arne Brändevall. 5 3 6 IO Kalmar. Färje- Kalmar. tfn 0480/226 ll staden. Oskars- hamn AB I Franssons Tank- 2 3 ! Nybro service. Nybro tfn 048l/ [ I | 24

C l Svensson AB. Kal- I I Kalmar mar tfn 0480/[95 25

L Hultman Åkeri AB. 1 ] Mönsterås. tfn 0499/106 36

Ramströms Åkeri AB. 4 4 Kalmar Kalmar. tfn 0480/280 75

Hultsfreds lastbils- 3 central AB. Hultsfred tfn 0495/l2l 20

Vimmerby Åkeri AB. I 3 Vimmerby. tfn 0492/l0098

Anders Tankservice AB.l 5 Vimmerby. tfn 0492/1123l

Västerviks Tankservice [ 3 Västervik AB. Västervik. tfn 0490/147 75

lx)

Vimmerby

Bild 5. Oljeskadesaneringsföretag i Kalmar län.

Blad upprättat l978—08—01

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 426

LÄNSSTYRELSEN l KALMAR LÄN Planeringsavdelningen Försvarscnheten

OLJESKYDDSPLAN

För mellanlagring av spilloljajinnsjöljande cisterner:

Kalmar: C | Svensson i Kalmar AB har en cistern som rymmer 100 m3 och tidvis finns även en 1000 m3 cistern disponibel.

Vid Kalmar Varv uppförs en anläggning för avskiljande av olja ur bar- lastvatten och liknande. Denna rymmer 450 m3.

Oskarshamn: Oskarshamns varv har anläggning för avskiljning av olja ur barlastvatten och dylikt. Den rymmer 2500 m3. Eventuellt kan även en cistern om 3000 m3 disponeras.

Västervik: Västerviks Tankservice har åtta cisterner på Lucerna. som sammanlagt rymmer 220 m3-

För omhändertagande av oljeskadad jord finns en särskild platta vid Kalmar kommuns avfallsanläggning Moskogen. I allmänhet torde oljeska- dad jord kunna bredas ut på kommunala soptippar utan olägenhet. Tippar finns på följande platser vid kusten: vid Målsrum 3 km väster om Västervik

vid Storskogen 4 km sydväst om Oskarshamn vid Mörkeskog 4 km sydväst om Mönsterås vid Hallagärde 9 km väster om Torsås

vid Kastlösa 8 km söder om Mörbylånga i Böda kronopark vid Nickelsmad ca 4 km norr om Böda sand.

Ha/m kan beställas hos arrendator Iran Lorentzson. Örntorp. Rock- neby. tfn 0480/602 75. som ständigt har 600—700 ton i lager. dels på Kläckeberga gård. dels på Högstedts gård i Norra Förlösa. Lorentzson är uppköpare av halm. Vissa tider på året kan halm även köpas direkt av lantbrukare. Halmen pressas numera direkt vid skörden till balar som väger ca 15 kg och har en längd av 80—90 cm. '

Blad upprättat l978-08-01

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 427

LÄNSSTYRELSEN l KALMAR LÄN Planeringsavdelningen Försvarscnheten

OLJESKYDDSPLAN

Civilförsvarsmateriel

Tillgång på skyddsmaleriel i Kalmar län

Kan lånas vid katastroftillfällen enl civilförsvarsstyrelsens utlåningsbe- stämmelser.

Artikel Antal Piassavakvast 130 Fyllhammare 48 Fyllfat 48 Skyddsstövlar ABC 568 Skyddshandskar. finger. tjocka. gummi 125 Skyddshandskar. t'lnger. tunna. gummi 241 Skyddshandskar. tum. läder 1406 Treflngerhandskar 487 Hink 15 |. galv 282 Hink 15 l, plast 403 Skyddsdräkt ABC 158 Cementskyffel 181 ByggskytTel alt. grävspade 318

Avlivning av oljeskadad sjöfågel

För avlivning av oljeskadad sjöfågel har särskilt lämpad personal utsetts av jaktvårdskonsulenten. resp polischef och kustbevakningen.

Framställning om biträde med avlivning samt därmed förenade kostna- der skall göras hos länsstyrelsen. ] brådskande fall göres framställning direkt till resp polischef och kustbevakningen. som i sin tur snarast kontak- tar länsstyrelsen.

Se närmare anvisningar i bilaga 5.

Blad upprättat l978-08-01

Exempel på Räddningsledning med stab

Räddningsbefälhavare

Biträdande räddningsbefälhavare (Beroende på tillgången på personal. dess kompetens m.m. kan detaljerna sammanslås. Det väsentliga är att alla funktionerna representeras i staben)

Operativ detalj

Lägesuppföljning

Planering av arbetet. Utarbetande av order.

Sambandsdetalj

Planläggning av

sambandstjänstcn.

Sändning och mottagning av meddelanden.

Se exempel på sambandsskiss i bilaga 6

Denna detalj bör lokalmässigt vara

skild från den övriga staben

Personal och ekonomidetalj Planering av personal. tjänsten. Registrering.

avlöning m.m.

Planering och reglering av ekonomiska frågor..

'l'ransportdetalj

U nderhålls— detalj

Informations— detalj

Planering och ledning av tranSporter.

Planering av materieltillför—

sel. förplägnads-

tjänst. förlägg-

ning. "värmestugor".

sanering av per— sonal m.m.

Planering och genomförande av information till allmänhet- en. pressen. radion och TV.

I staben bör ingå samverkanstjänstemän från de myndigheter. företag

m.m. med vilka samverkan sker t.ex. kustbevakningen. polisen. militära enheter och saneringsföretag.

Tillhör sbrn skr 003-609/79

Bilaga 3.5.5

Prop. 1980/81 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet

428

Exempel på Sambandet under bekämpningsarbetct vid större oljeutflöde

Skissen visar radioför— "R 70" är civilförsvarets radio. bindelser.Förbindelser "H 02" osv är civilförsv kanaler.

per telefon och telex kan

i många fall upprättas.Läns- alarmeringscentralens

(LAC) sambandssystem bör

utnyttjas.

Brandf.radio och kanaler

Brandchefen i i "A" kommun

Länsstyrelsen

h stbevakningens operativa ledningsstab

Brandf.rad. el R70 Särskild räddnings-

befälhavare med stab

Brandf. kanaler

I I / ' / I I , I

/ / / Brandf. rad. och R 70

,-'Möjligheter till andra / förbindelser. I

/

Frivilliga flyg kårentFFK)

Brandchefen i i "C" kommun

Brandchefen i i "B" kommun

R 70 Militära kan.

Skadeplatser Skadeplatser Skadeplatser

Samverkande m ndi heter mm

Tillhör sbrn skr 003-609/79

Bilaga 3.5.6

Prop. 1980/81 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet

429

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 430

Bilaga 3.5.7 Tillhör sbrn skr. ()(l3-609/79

GRÄNSCHEFEN

Utdrag ur gränschefens anvisningar rörande samarbete mellan kust- bevakning och kommunen (brandförsvar) vid oljebekämpning mm utfärdade ”7509-10 efter samråd med Statens brandnämnd och Svenska Kommunförbundet.

2. Taktisk samverkan mellan kustbevakningen m'h kommunen (brandför- svaret) vid bekämpning av oljeutsläpp m m 2.1 Utanför område enligt 4 aå brandstadgan gäller den anst-'arsjördel- ning ifråga om oljebekämpningsåtgärder m m som framgår av l & brandla- gen. d.v.s. att kustbevakningen ansvarar för åtgärder mot i kustvattnct m.m. löskommen olja så länge oljan befinner sig i vattnet medan kom- munen ansvarar för erforderliga skadebegränsande insatser mot olja. som drivit iland.

2.2 Härvid skall observeras att föreliggande bestämmelser förutsätter direkt samarbete mellan kustbevakningen och berörd kommun inte endast vid gränsen mellan respektive organs ansvarsområde (d.v.s. i princip strandkanten) utan även på så sätt, att den part som har de bästa förutsätt- ningarna för ett effektivt ingripande för att avvärja eller begränsa skada till följd av olje utflöde m.m. skall vara beredd att utföra/medverka vid bekämpningsarbete även inom den andra partens ansvarsområde. Sådana insatser bör normalt ske på uppdrag av den part inom vars ansvarsområde insatsen erfordras och därmed också enligt dennes anvisningar och på dennes bekostnad. (Ifråga om ersättning för kostnader för oljebekämpning mm se brandlagen Zl %$ samt lagen om ansvarighet för oljeskada 1973: I 198.)

2.3 För kustbevakningens del erfordras ej några förberedda avtal om sådana insatser.

2.3.1 Gäller det exempelvis bekämpningsinsatser i en grund skärgårds- vik. där kustbevakningens oljeskyddsfartyg p.g.a. sitt djupgående inte kan operera eller det av annan anledning är lämpligt att sätta in kommunens (brandförsvarets) bekämpningsresurser inom kustbevakningens ansvars- område. bör överenskommelse om sådana insatser träffas på enklaste sätt tex telefonsamråd mellan berörd chef ur kustbevakningen och vederbö- rande brandchef.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 43!

2.3.2 Skriftlig bekräftelse på sådan överenskommelse bör dock ske så snart sig göra låter.

2.4 Ifråga om strandfc'irsvare! mot oljeskador m.m. d.v.s. bekämpning i strandlinjen bör gällande författningar m.m. tillämpas på följande sätt.

2.4.1 lnom sådana kustkommuner (inkl Mälaren och Vänern) där brand- försvaret förfogar över materiella och personella resurser som från landsi- dan verksamt kan insättas för att i eller omdedelbart utanför strandkanten förhindra eller begränsa strandskador av från sjön indrivande olja eller annat som är skadligt. bör brandförsvaret vid behov insättas i sådana operationer.

2.4.2 Insatser av detta slag sker i samråd med eller på uppdrag av kustbe- vakningen som svarart för (förskotterar) härav föranledda kostnader.

2.4.3 ] kustkommuner med mera begränsade oljeskyddsresurser bör det lokala brandförsvaret — med de resurser som det författningsmässigt ålig- ger kommunen att hålla medverka i strandförsvaret. varvid i övrigt samma grunder gäller för insatsernas utförande som anges i pkt 2.4.2.

2.5 Kustbevakningen skall vara beredd att vid behov förstärka kommu- nens oljebckämpningsinsatser m.m. inom kommunens ansvarsområde. Det är önskvärt att när sådant behov uppstår (t.ex. större oljeutsläpp i hamn) överenskommelse härom kan träffas på motsvarande sätt som an- getts i pkt 2.3.1 och 2.3.2. Kostnadsreglering bör ske på mottsvarande sätt som anges i pkt 2.4.2. (F.n. saknas fastställda taxor för av kustbevakning- en utförda bekämpningsinsatser av olika slag. Sådana är dock under utar- betande.)*

*Har fastställts av GTS och varit i kraft sedan l977-(l7-Ol.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.5 Kommundepartementet 432

Beredskap mot oljeutsläpp m m till havs och i kustvattnen. Vänern och Mälaren

KUSIBEVAKNINGENS LRONINGSSYSTEM -

Hotsv organ hos grann- länderna

Hil/civ flyg handelsfartyg Örlogafartyg

Fiakebåtar Fritidabåtar Bevakn.båtar m fl

KUSTBEVAKNINGSLEDNINGEN

Gränschefen med stab

Regional operativ Chef? Bevakningschef/ Kustbevaknings— inspektör

Sambandscentral

OSC

Kdgtbevakningena båtar & spec.ftg Operationsbas

a tt

Centrala myndig- heter och organ m fl

samverkansgrupp

Alarmering Information

Samråd Samverkan

[Ä,JF' Xx &..

Övriga-

050 = On—Scene Commander

&_.

Bärgn.ftg

Länsstyrelse Brandförsvar Lotsdistrikt Sjöfartsinsp Örlogsbas/Kfl Polismyndigh Saneringsföretaé Pressen

m fl

Oljebekämpningsenheter i land

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 433

Bilaga 3.6

Sammanställning av remissyttranden över statens brand- nämnds redovisning av länsstyrelsernas nuvarande be- redskapsplaner för insatser med anledning av olje- och kemikalieutsläpp samt förslag till åtgärder

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över brandnämndens redovisning avgetts av rikspolisstyrelsen. överbefälhavaren. civilförsvarsstyrelsen. sjöfartsver- ket. statskontoret, riksrevisionsverket. statens naturvårdsverk. general- tullstyrelsen. arbetarskyddsstyrelsen. länsstyrelserna i Stockholms. Upp- sala, Södermanlands. Östergötlands. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kris- tianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skara- borgs. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands. Väster- bottens och Norrbottens län. kommittén (K l979:0l) för transport av farligt gods. räddningstjänstkommittén (Kn l979:01). Svenska kommun- förbundet. tjänstemännens centralorganisation (TCO). landsorganisa— tionen i Sverige (LO). brandmännens riksförbund och Svenska brandbefä- lets riksförbund.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskenämnden i Kalmar län samt Norrtälje. Värmdö. Vaxholms. Haninge. Nynäshamns. Enköpings. Älvkarleby. Östhammars. Nyköpings. Oxelösunds. Norrköpings. Söder- köpings. Valdemarsviks. Borgholms. Mörbylånga. Kalmar. Västerviks. Oskarshamns. Mönsterås. Gotlands. Karlskrona.- Kristianstads. Ängel- holms. Båstads. Ystads. Malmö. Landskrona. Helsingborgs. Höganäs. Göteborgs. Öckerö. Kungälvs. Stenungsunds. Lysekils. Uddevalla. Mun- kedals. Sotenäs. Kristinehamns. Gävle. Söderhamns. Hudiksvalls. Sunds- valls. Örnsköldsviks. Härnösands och Luleå kommuner.

2 Allmänna synpunkter

Brandnämndens rapport får ett genomgående positivt mottande av re- missinstanserna. Flertalet av dessa anser sålunda att de i rapporten redovi— - sade förslagen om de genomfördes skulle medföra en klar förbättring av samhällets beredskap mot olje- och kemikalieutsläpp. Några remissin- stanser tycker dock att en del av förslagen kunde ha varit mer långtgående i vissa avseenden. Detta gäller främst i fråga om de anvisningar som föreslås för länsstyrelsernas planering av insatser mot utflöde av olja och kemikalier.

Några remissinstanser tar upp frågor som visserligen ligger utanför det

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 434

uppdrag. som brandnämnden haft att utföra. men som de anser vara av principiellt intresse i sammanhanget.

En sådan fråga är fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna att hålla en rimlig kommunal beredskap mot olje- och kemikalieutsläpp. Flera kommuner framhåller i sina yttranden att staten bör ta på sig en större del av de merkostnader som kommunerna åsamkas för denna bered- skap. Munkedals kommun anför bl. a. att det inte kan vara rimligt att en kommun med lågt skatteunderlag ensam skall bära kostnaderna för att- hålla en acceptabel oljeberedskap för en lång kuststräcka. Kommunen föreslår att kustkommunerna erhåller ett visst procentuellt statsbidrag som är baserat på dels skatteunderlaget dels behovet av särskild materiel för respektive kommun. Kommunen föreslår vidare att ersättningsreglerna för oljebekämpning ändras så att statsmedel- kan utgå även i samband med åtgärd som vidtas när oljeutflöde befaras ske. Vaxholms kommun anser för sin del att den självrisk. som kommunerna har. bör slopas och att full ersättning bör utgå av statsmedel för de kostnader kommunerna orsakas vid en bekämpningsinsats.

En annan sådan fråga är ansvarsförhållandena när det gäller bekämp- ningsinsatser mot olje- och kemikalieutsläpp till havs. Luleå kommun anför bl. a. att ansvaret för åtgärder mot utsläpp i vatten för närvarande är delat på å ena sidan tullverkets kustbevakning och andra sidan kommuner- na. Kustbevakningen svarar för åtgärder till havs och i kustvatten samt i Vänern och Mälaren medan åtgärder i andra vatten eller på strandremsor eller i hamnområde åvilar kommunerna. Vid ett oljeutsläpp kan således den för stunden rådande vindriktningen bestämma vem som bär åtgärds- ansvaret. Detta är enligt kommunen ingen tillfredsställande ordning. Den- na oprecisa ansvarsuppdelning kan dessutom verka hämmande på samhäl- lets förmåga att i tid vidta de rätta åtgärderna vid en katastrof. Därför bör enligt kommunens uppfattning ansvaret för åtgärder av hithörande slag åvila staten. LO anser också att det råder oklarhet i fråga om ansvaret för olika åtgärder. vilket kan leda till att bekämpningsinsatser försinkas. An- svarsfrågorna bör därför klarläggas.

Naturvårdsverket hänvisar till sitt yttrande över betänkandet (SOU 1979: 43—45) Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter i vilket verket tillstyrker att en ny kustmyndighet bildas genom sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen. Enligt verket bör en sådan ny myndighet. om den bildas. ha ansvaret för så väl planläggning som be- kämpning av större olje- och kemikalieutsläpp. Naturvårdsverket anser sålunda att omfattande förändringar bör göras vad gäller ansvarsfrågorna. Detta får dock enligt verket inte hindra att åtgärder vidtas skyndsamt i enlighet med i dag gällande ansvarsförhållanden.

Räddningsljänstkommittén erinrar om att kommittén i enlighet med sitt uppdrag skall överväga frågan om huvudmannaskapet för räddningstjän- sten samt i övrigt föreslå åtgärder som förbättrar förutsättningarna för en

Prop. 1980/81:ll9 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 435

effektiv räddningstjänst. Kommittén anser emellertid att arbetet för att nå en bättre samordning av verksamheten är så angeläget att det bör påbörjas redan nu — oberoende av de förslag kommittén kan komma att lägga fram.

Rikspolisstvrelsen anser att länsstyrelsens roll vid större bekämpnings- aktioner är oklar. l avvaktan på räddningstjänstkommitténs förslag i detta avseende finner styrelsen det dock angeläget att länsstyrelserna genom planläggning försöker förebygga de skador som kan uppkomma på männi- skor. egendom och miljö vid ett olje— och kemikalieutsläpp.

3 Förslag till åtgärder med anledning av genomgången av länssty- relsernas planering

Huvuddelen av remissinstanserna delar uttryckligen brandnämndens uppfattning att läget beträffande beredskapsplanläggningen för att möta olje- och kemikalieutsläpp är otillfredsställande. Remissinstanserna är ge- nomgående positiva till den handläggningsgång som brandnämnden-föror- dar för framtagande av länsvisa beredskapsplaner.

Enligt nalurvårdsverkets uppfattning är det speciellt viktigt att plane- - ringen forceras där stora skärgårdar finns eller där fartygstrafiken är omfa- tande. Som exempel på sådana områden nämner verket Stockholms, Sö- dermanlands och Malmöhus län.

Sjöfartsverket hälsar med tillfredsställelse att konkreta förslag till kom- pletteringar av oljeskyddsberedskapen har lagts fram. men erinrar samti- digt om att det erfordras avsevärda insatser även på det utsläppsförebyg- gande området för att nå en ändamålsenlig balans i oljeskyddet. Verket tillstyrker brandnämndens förslag till handläggningsgång för framtagande av länsvisa beredskapsplaner. Under planläggningsarbetets gång bör enligt verket samråd ske. förutom med kommuner och kustbevakning. med resp. lots- och sjöfartsinspcktionsdistrikt. Öi'erbqfiilltararen förordar att militä- ra regionala chefer bör delta i utarbetandet av ifrågavarande planer. Detta bör enligt överbefälhavaren framgå av anvisningarna till länsstyrelserna.

Flera remissinstanser instämmer med brandnämnden i att planläggning- en vid länsstyrelserna bör ansluta sig till den plan för regional räddnings- tjänst som skall finnas vid varje länsstyrelse. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att uppgifter som är gemensamma för all räddningstjänst i resp. län samlas i en "huvudplan för länets räddningstjänst" medan planer för olika specialområden bör samlas i särskilda delplaner. Innehållet i delplanerna kan på så sätt begränsas till de uppgifter som är specil'lka före resp.-delplan. Enligt länsstyrelsens mening skulle en sådan uppdelning vara rationell från arbets- och hanteringssynpunkt. Liknande synpunkter redovisas även av länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län samt kommittén för transport arfarligt gods.

Brundmäntwns riksförbund konstaterar att brandnämnden i den lämna-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 436

de redovisningen av planeringsläget i olika län utelämnat Jönköpings, Kronobergs. Örebro och Kopparbergs län. Förbundet tolkar detta som att det inte skulle finnas något behov av dylik-planläggning i dessa län. Med anledning härav anför förbundet följande. '

Även om ovan nämnda län saknar kustområden. vilka som bekant är särskilt känsliga för skador på grund av löskommen olja. finns i samtliga län sjöar och vattendrag av betydelse. där såväl olje- som kemikalieskador kan få nära nog katastrofala följder. Medkänncdom 'om den förekomman- de mängden oljeprodukter och farligt gods av annat slag som transporteras på järnvägar. Europavägar. riksvägar och länsvägar inom dessa län. torde en insatsplanering även i dessa län vara väl motiverad.

Att planläggningen inte bör begränsas till olje- och kemikalieolyckor till sjöss utan även omfatta sådana nödlägcn på land betonas även av LO. länsstyrelsen i Malmöhus lätt och Kungälvs kommun.

För att kunna genomföra planläggningen inom rimlig tid föreslår brand- nämnden att länsstyrelserna tilldelas medel för extra arbetskraft motsva- rande i genomsnitt sex personmånader. Länsstyrelserna understryker ge- nomgående nödvändigheten av extra resurser inte blott för den nu aktuella planläggningen utan även för räddningstjänsten i övrigt. Enligt länsstyrel- sen i Älvsborgs län är de nuvarande resurserna för dessa arbetsuppgifter klart underdimensionerade i förhållande till samhällets krav på bered- skapsåtgärder. Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i Malmöhus. Hallands och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår för sin del att en särskild tjänst inrättas inom länsstyrelsens organisation med uppgift dels att svara för all räddningstjänstplanering dels att såsom räddningstjänstbefälhavare svara för operativ ledning vid läns- övergripande nödlägcn eller sådana lägen där de kommunala resurserna inte är tillräckliga. En sådan tjänst i länsstyrelseorganisationen torde enligt länsstyrelsens mening vara av stort värde även vid nödlägcn då länsstyrel- seingripande inte direkt är aktuellt. '

Riksrevisionsverket anser för sin del att resursbehovet för den ifrågava- rande planeringen i första hand bör tillgodoses genom omprioriteringar inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar.

Länsstyrelsen i Uppsala lätt framhåller att även berörda kommuner bör tilldelas extra medel för att kunna biträda länsstyrelserna med framtagning av erforderligt planläggningsunderlag.

4 Förslag till anvisningar till länsstyrelserna avseende ”Länsstyrel- ses plan för regionala insatser vid utflöde på vatten av olja och kemikalier”

Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva till brandnämndens an- visningsförslag. De erinringar som finns avser främst kompletteringar av anvisningarna.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 437

Persona!

1 förslaget till anvisningar sägs att befolkningen vid kusten och på öar bör tillfrågas om den är beredd att medverka vid ett inträffat nödläge. Nynäshamns, Vaxholms och Värmdö kommuner vill gå längre och föreslår att särskilda oljevärn inrättas i kommunerna enligt samma principer som gäller för brandvärn. Av de personer som inskrivs i sådant oljevärn skulle några utses till gruppchefer med uppgift att vara observatörer. rapportörer och arbetsledare. De inskrivna skulle givetvis utbildas för sina uppgifter. Enligt Vaxholms kommun bör de kostnader som är förenade med sådana oljeväm betalas av staten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att anvisningsförslaget är alltför kortfattat och opreciserat när det gäller de försäkringsfrågor som kan bli aktuella vid en bekämpningsaktion. Länsstyrelsen föreslår därför att för- slaget kompletteras med en bilaga som i detalj klarar ut dessa frågor. Länsstyrelsen i Gotlands län redovisar liknande synpunkter. Vaxholms kommun upplyser att kommunen vid tidigare bekämpningsinsatser försäk— rat den frivilliga personal som har deltagit i saneringsarbetet. Enligt kom- munens mening bör staten i fortsättningen stå för dessa kostnader.

Frågan om personalens säkerhet vid bekämpningsaktioner betonas sär- skilt av arbetarskyddsstyrelsen. Göteborgs kommun och Svenska brand- befälets riksförbund. Arbetarskyddsstyrelsen anser att det med hänsyn till att ovan personal kan komma att sättas in i saneringsarbetet föreligger behov av skriftliga instruktioner för vanliga arbetsmoment. Bland de ar- betsmoment som bör ha sådan instruktion nämns användning av rengö- ringsmedel för redskap och personal. Svenska brandbefälets riksförbund menar att frågan om personalens säkerhet vid bl.a. ingripande mot ke'mi- kalier bör utvidgas i anvisningsförslaget. ] förslaget saknas erforderliga uppgifter om användande av andningsskydd. kontaktskydd. personsane- ringsmedel m.m. Göteborgs kommun har samma uppfattning. LO betonar nödvändigheten av att personalutrymmen finns tillgängliga. så att effektiv rengöring kan ske av personalen såväl före måltider som efter arbetsda- gens slut. Transportabla personalbodar bör med hänsyn härtill komplettera utrustningslistan. _

Naturvårdsverket betonar betydelsen av att inte bara teknisk expertis anlitas i bekämpningsarbetetet utan även naturvårdskunnig personal. Så- dan personal fmns att tillgå på såväl länsstyrelserna som hos kommunernas natur- och hälsovårdsförvaltningar. Länsstyrelsen i Östergötlands lätt an- ser att anvisningarna bör kompletteras med uppgifter om vilka experter som avses i anvisningarna samt dessas roll.

Kvittblivning

Flera remissinstanser instämmer i brandnämndens konstaterande att kvittblivningen erfarenhetsmässigt utgör en "flaskhals" under bekämp— ningsinsatserna. Enligt Göteborgs kommun är det därför av största vikt att 29 Riksdagen 1980/8]. ] sant/. Nr 119. Bilagedel

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 438

de metoder som används vid bekämpningsskedet inte försvårar kvittbliv- ningen. Vissa metoder kan nämligen orsaka behov av förbehandling innan den egentliga kvittblivningen kan ske. Anvisningarna bör därför komplet- teras med metodexempel. menar kommunen.

Naturvårdsverket betonar också betydelsen av att lämpliga metoder används. Enligt verkets mening är det därför viktigt att tillfälligt insatt personal får riktiga instruktioner.

Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun framhåller att när- mare anvisningar snarast måste utfärdas om hur kvittblivning av omhän- dertaget avfall skall tillgå. lnom länet/kommunen finns för närvarande inte någon plats som från miljöskyddssynpunkt godkänts för lagring av sådant avfall. Liknande synpunkter redovisas även av länsstyrelsen i Blekinge län och Karlskrona kommun.

Speciella resurser

Sjöfartsverket framhåller att verket har mycket väsentliga uppgifter att hindra och begränsa utsläpp av oljor och miljöfarliga ämnen från fartyg. Det är därför rimligt att resp. länsstyrelse i sin plan har dessa funktioner dokumenterade. Uppgifter om verkets personella och materiella resurser. samverkansformer vid fartygsolycka. jourtjänst m.m. bör därför ingå i planerna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att tillägg bör göras i anvisning- arna med avseende på SMHI:s prognosmöjlighcter beträffande oljedrift m. m. och länsalarmeringscentralernas resurser.

Räddningsbefälhavare

I anvisningsförslaget sägs att länsstyrelsen skall skaffa sig kännedom om personer lämpade att vara särskilda räddningsbefälhavare och biträdande sådana. Flertalet remissinstanser har inget att erinra häremot. Länsstyrel- sen i Malmöhus län är emellertid tveksam till värdet av att göra bedöm- ningar av olika brandbefäls lämplighet att vara särskilda räddningsbefälha- vare. Länsstyrelserna bör sålunda ha frihet att med hänsyn till nödlägcts art och omfattning förordna särskilda räddningsbefälhavare bland det brandbefäl som vid tillfället finns att tillgå. Länsstyrelsen anför dessutom att begreppet särskild räddningsbefälhavare torde sakna reell innebörd vid nödlägcn som berör områden med stor utsträckning. t.ex. flera län.

Länsstyrelsen i Östergr't'tlatuls lätt är också tveksam till nyttan av att i förväg utse särskilda räddningsbefälhavare. Vidare bör enligt länsstyrel- sens mening dcn principiella rollfördelningen mellan länsstyrelsens led- ningsgrupp och räddningsbefälhavaren klarläggas. Normallänets förhållan- de bör ligga till grund härför.

Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar att l977 ärs oljeskyddskom- mitté i betänkandet (Ds Kn l979: l3) Beredskap mot oljeutsläpp till sjöss föreslår att den särskilde räddningsbefälhavaren bör biträda länsstyrelsen i

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 439

beredskapsfrågor samt svara för löpande samordning och samverkan mel- ' lan kommuner och länsstyrelsen. mellan länsstyrelser samt för samVerkan med den sjöburna bekämpningsorganisationen. Dessutom bör han enligt förslaget svara för viss utbildning och information. Oljeskyddskommitténs ambitionsnivå vad gäller räddningsbefälhavaren är sålunda väsentligt hög- re än vad brandnämnden föreslår. Länsstyrelsen i Kristianstads län är för sin del mer tilltalad av oljeskyddskommitténs förslag i detta avseende och anför följande.

Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse en ordning som innebär att länsstyrelsen regelbundet kan få anlita sakkunskap inom här aktuellt verk- samhetsområde. En motsvarande tillgång till sakkunskap hade länsstyrel- sen tidigare i länsbrandinspektören. Erfarenheterna från den tid då länssty- relsen hade tillgång till länsbrandinspektör är enbart positiva. Med tanke på den omfattning räddningstjänsten har fått och de ökade krav som ställs på samhällsorgancn i fråga om planläggning. information och insatser vid inträffad olycka skulle det vara värdefullt om länsstyrelsen kunde få möj- lighet att regelbundet anlita sakkunniga i vissa med räddningstjänstplane- ringen sammanhängande frågor samt vid utbildning och övning inom länet. Härför erfordras att medel ställs till förfogande.

Ekonomiska rutiner

Några remissinstanser anser att anvisningarna avseende ekonomiska rutiner är alltför knapphändiga och att de därför inte ger tillräckligt stöd för planeringen. Riksrevisionsverket framhåller att de föreslagna anvisningar- na endast innehåller en kortfattad instruktion om de ekonomiska rutinerna i samband med planläggningen. Enligt verkets mening är det nödvändigt att förtydliga dessa instruktioner. Det har ofta visat sig oförmånligt att upphandla och sluta avtal i ett akut läge. Avropsavtal bör därför slutas med bl.a. sanerings- och transportföretag redan innan utsläpp inträffat. Även avropsavtal om upphandling av sådan materiel som åtgår i stora mängder vid saneringsarbetc samt avtal rörande inhyrning av båtar etc. bör trälfas i förväg. Verket anser att brandnämnden bör utveckla anvisningarna på dessa punkter. Liknande synpunkter redovisas av Vaxholms kommun och LO. Enligt LO:s mening pekar erfarenheterna av saneringsarbetet i Stock- holms skärgård pä behovet av sådana anvisningar.

Länsstyrelserna [ Gotlands och Göteborgs och Bohus län efterlyser anvisningar för hur den ekonomiska kontroll. som enligt förslaget skall genomföras av länsstyrelserna. skall tillgå. Värmdö kommun anser för sin del att ansvaret för nämnda kontroll bör åläggas specialister från brand- nämnden.

Samverkan med kust/Jevakningen

För att underlätta samråd och informationsutbytc mellan de myndighe- ter som deltar i en bckämpningsaktion rekommenderar brandnämnden ett utbyte av samverkanstjänstemän. På så sätt avdelar t. ex. räddningsbefäl-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 440

havaren en tjänsteman till kustbevakningens operativa ledningsstab liksom kustbevakningen avdelat en person till räddningsbefälhavarens stab.

Generaltullstyrelsen tycker att detta är en bra lösning men anser att man även bör beakta möjligheten att samgruppera staberna. Sistnämnda modell praktiserades med stor framgång under Operation Antonio Gramsci våren 1979. Länsstyrelsen i Malmöhus län tycker också att en gemensam stabs- plats bör eftersträvas.

Samverkan då flera län samtidigt drabbas

Generaltullstyrelsen påpekar att kustbevakningens regionala organisa- tion omfattar havs- och kustvattnen inom fyra till sex län med ett och samma operativa ledningsorgan för hela regionen. Vad gäller länsstyrelser- na påpekas möjligheten att utnyttja gemensam ledning-för två län. Styrel- sen vill påvisa den speciella problematik som föreligger i Vänern och Mälaren där flera län kan drabbas även vid ganska måttliga utflöden. Beträffande Mälaren och Vänern bör därför enligt styrelsens mening över- enskommelse ske om speciella ledningsarrangemang när mer än två län berörs av ett och samma oljeutsläpp.

De speciella förhållanden som råder kring Vänern påtalas även av läns- styrelsen i Skaraborgs län, som i detta avseende hänvisar till det särskilda handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv, som bl. a. berörda länsstyrelser utarbetat på uppdrag av regeringen.

När det gäller Mälaren hänvisar länsstyrelsen i Västmanlands län till en rapport från april 1980. som utarbetats på uppdrag av den s.k. "Mälar- Hjälmar-kommittén". I denna rapport behandlas bl. a. samverkansproble- men när mer än ett län berörs av utsläpp.

Utbildning och övning

De flesta remissinstanserna betonar uttryckligen vikten av att den perso- nal som skall agera vid ett nödläge blir ordentligt utbildad och övad för ändamålet.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att en rätt upplagd och väl genomförd utbildnings— och övningsverksamhet utgör en av grundförut— sättningarna för att länsstyrelsen på ett effektivt sätt skall kunna leda och samordna räddningstjänstinsatserna vid ett större olje- eller kemikalieut- släpp. När det gäller anvisningsförslaget i denna del ifrågasätter länsstyrel- scn emellertid om tillämpade övningar med organiserade fältenheter till lands och till sjöss kan tillföra länsstyrelsens räddningsledning erfarenhe- ter som står i rimlig proportion till kostnaderna för denna typ av övningar. Tillämpade enhetsövningar bör därför lämpligen bedrivas inom ramen för resp. enhet.

Enligt generalta/[styrelsens mening bör de tillämpade övningarna i ett inledningsskede bedrivas som flera relativt enkla samverkansövningar i

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.6 Kommundepartementet 44]

mindre skala för att sedan successivt trappas upp till en samverkansövning med länsstyrelsen som operativ samverkanspartner på landsidan.

Länsstyrelsen i Söderman/(mds län anser att avsnittet om utbildning fått en allför blygsam omfattning i anvisningsförslaget och föreslår därför att avsnittet utvidgas. Vidare föreslår länsstyrelsen att det uppdras åt statens brandnämnd att ansvara för grundutbildningcn av berörd personal vid länsstyrelserna.

LO understryker särskilt nödvändigheten av att den personal som skall syssla med saneringsarbetet får en ordentlig utbildning för uppgiften. Ett program för sådan utbildning bör snarast utarbetas. Enligt LO:s mening kan det också finnas anledning att komplettera den stab som skall upprät- tas för bekämpningsinsatser med en utbildningsdetalj.

Övriga synpunkter

Några remissinstanser betonar betydelsen av en välfungerande informa- tionstjänst. avseende såväl intern som extern information. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att anvisningarna bör kompletteras med ett sär— skilt avsnitt om informationstjänsten. ] statens brandnämnds meddelande l978:3 med exempel på länsstyrelsens plan för regional räddningstjänst finns visserligen ett kort avsnitt om informationstjänst. Länsstyrelsen me- nar dock att informationstjänsten är en så utomordentligt betydelsefull funktion att utförligare anvisningar för planläggningen bör ges. En särskild informationsplan bör utarbetas och ingå som en del i oljeskyddsplanen. Alternativt kan den göras generell för flera olika typer av nödlägen och ingå i den regionala planen för räddningstjänst.

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.7 Kommundepartementet 442

Bilaga 3 . 7

Sammanfattning av betänkandet (Ds Kn 1980: 2) Personal för tillsyn av kust och skärgård

Enligt TA K-utredningcns inventering uppgår antalet anställda med sta- tionering längs kusterna och i skärgårdarna för närvarande till ca 2500. I denna siffra ingår personal vid nio statliga myndigheter. tre skärgårdsstif— telser samt sjöräddningssällskapet.

Antalet statligt anställda med stationering längs kusterna och i skärgår- darna har totalt sett minskat under senare år. Det är framför allt inom sjöfartsverket som personalinskränkningar skett i större omfattning. Per- sonalen vid fyr— och Iotsplatserna har sedan [967 minskat med ca 300 personer. Reduceringen sammanhänger dels med den successiva automati- sering av fyrar. som pågått sedan början av 1960-talet. dels med att ett antal lotsplatser dragits in till följd av sjöfartens koncentration till de större hamnarna. Även principen om lotsfrihet har bidragit till en minskning av antalet tjänster.

lnom försvaret. televerket och Sveriges meteorologiska och hydrologis- ka institut (SMHl) har den kustbaserade personalen också minskat. I regel har den fast stationerade personalen ersatts av teknisk utrustning eller av rörliga enheter.

Den enda myndighet som har haft en mer påtaglig ökning av antalet anställda längs kusterna och i skärgårdarna är tullverkets kustbevakning. som under l970-talet ökat sin personalstyrka med ca 100 personer. Ök- ningen sammanhänger främst med att verket 1970 ålades det nationella ansvaret för oljebekämpning till sjöss.

Samtidigt som antalet anställda minskat har emellertid utvecklingen på en rad samhällsområden medfört att behovet av tillsyn och övervakning längs kusterna och i skärgårdarna ökat. Flera olika samhällsintressen ställer sålunda ökade anspråk på tillsyn och övervakning. Bland sådana intressen märks främst räddningstjänst. rörligt friluftsliv. naturvård och miljöskydd samt kulturminnesvård.

Personalinskränkningar som genomförs av en myndighet kan i vissa fall få betydande återverkningar för andra samhällsintressen. En indragning av tjänster kan i sämsta fall leda till att underlaget för en godtagbar service för den kvarvarande befolkningen försvinner. Vidare kan en avbemanning, som medför en kostnadsbesparing för en myndighet, rent av framtvinga åtgärder hos en annan myndighet som betingar större kostnader än den förstnämnda besparingen.

Det hittillsvarande systemet för handläggning av bemanningsfrågor. som innebär att personalbehovet bedöms isolerat av varje sektorsmyndighet för sig. kan således leda till otillfredsställande resultat samlrällsekonomiskt sett. ] framtiden måste därför ett mer övergripande betraktelsesätt vid

Prop. l980/8l: 119 Bilaga 3.7 Kommundepartementet 443

ställningstaganden i bemanningsfrågor införas. så att de totala verk- ningarna av personalförändringar för såväl statlig som kommunal liksom enskild verksamhet beaktas. Ett minimikrav är att det införs en garantiför att persona[inskränkningar inte får ske utan att andra huvudmän. som har behov av tillsyn och övervakning utmed kusterna, beretts möjlighet att redovisa hur dylika inskränkningar skulle påverka deras verksamhet. Mot denna bakgrund och för att förbättra samordningen mellan olika samhälls- intressen föreslår TAK-utredningen en ny handläggningsordning.

Den föreslagna handläggningsordningen består dels av en informations- skyldighet för vissa centrala myndigheter som planerar personalinskränk- ningar i sin kustbaserade verksamhet dels av en utredningsskyldighet rörande verkningarna av dylika personalinskränkningar.

De centrala myndigheter. som föreslås bli berörda av den nya handlägg- ningsordningen. är rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, televerket, sta- tens vägverk. sjöfartsverket. SMHI. fiskeristyrelsen. statens naturvårds- verk samt generaltullstyrelsen. ] fråga om militär verksamhet begränsas informationsskyldigheten till personal i marinens sjöbevakningsorganisa- tion och rörliga underhållsorganisation.

informationsskyldigheten innebär att dessa statliga myndigheter åläggs att i god tid underrätta andra berörda centrala myndigheter samt länssty- relsen i det aktuella länet innan åtgärder vidtas som syftar till indragning av personal längs kusterna. Länsstyrelsen har i sin tur att föra informationen vidare till berörda kommuner. landsting. övriga regionala och lokala organ samt organisationer.

Sedan den centrala myndigheten fullgjort sin informationsskyldighet skall vid behov en utredning verkställas som närmare klarlägger om per- sonalinskränkningen får negativa återverkningar på annan verksamhet i det aktuella kustområdet.

Beträffande frågan om vilket organ som skall svara för utredningen presenteras två alternativ. Det första alternativet -— den regionala lland- Iäggningsmodellen — innebär en decentraliserad handläggning genom att det samordnande ansvaret för utredningen läggs på länsstyrelsen. Det andra alternativet den centrala handläggningsmodellen innebär att utredningsansvaret förläggs till ett organ på central nivå. Två varianter av denna modell skisseras: antingen kan utredningsansvaret anförtros den centrala myndighet som själv planerat indragningen eller åt ett nytt sam- ordningsorgan. vilket skulle få som speciell uppgift att svara för dylika utredningar. YÄK-utredningen har stannat för att förorda den regionala handläggningsmoa'ellen med länsstyrelsen som ansvarigt utredningsm- gan.

Om länsstyrelsen finner att den tilltänkta indragningen endast i ringa grad påverkar de anspråk på bemanning, som finns hos olika huvudmän. skall indragningen kunna verkställas. i annat fall skall länsstyrelsen göra en allsidig utredning av följderna av den tilltänkta indragningen. Under

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.7 Kommundepartementet 444

utredningsarbetet skall länsstyrelsen höra berörda kommuner, landstinget. fackliga och andra organisationer. statliga centrala och regionala myndig- heter.

Länsstyrelsens utredning skall dels innehålla en nulägesbeskrivning i bemanningsärendet. dels utmynna i ettförslag. I nulägesbeskrivningen bör ingå redogörelser för nuvarande personaluppsättning. arbetsuppgifter samt huvudmannaskap. Vidare bör kostnaderna för verksamheten redovisas samt huvudmannens motiv för den aviserade indragningen.

Utredningen bör innehålla en redovisning av de skilda samhällsintres- sen, som gör sig gällande i ärendet. Förutom den verksamhet. som repre- senteras av den nuvarande huvudmannen. bör länsstyrelsen redovisa de regionalpolitiska verkningarna st. personalinskränkningens eventuella effekter på den lokala sysselsättningen. kommunal och landstingskommu- nal service, kommunikationer med fastlandet. postbefordran och varuför- sörjning m.m. Vidare bör återverkningarna på räddningstjänst. naturvård. miljöskydd. polisverksamhet m.m. analyseras. Slutligen bör ingå en redo- visning av Vad de övriga centrala myndigheterna. som är berörda av indragningen. anfört vid samrådet med länsstyrelsen.

Om länsstyrelsens utredning visar att personalinskränkningen medför betydande olägenheter med hänsyn till de anspråk på bemanning som olika samhällsintressen ställer, skall länsstyrelsen utarbeta ett förslag som tillgo- doser dessa anspråk. Förslaget skall utarbetas i nära samarbete med de nyss nämnda organen och organisationerna.

Förslaget skall om möjligt innehålla lösningar, som innebär att de olika arbetsuppgifterna så långt möjligt samordnas.

[ förslaget skall även behandlas frågor om finansiering av en fortsatt bemanning. fördelning av kostnader mellan olika intressenter samt huvud- mannaskap för personalen.

Länsstyrelsens förslag skall efter eventuell remissbehandling över- lämnas till den myndighet som anmält sin avsikt att företa indragning av tjänster. Om länsstyrelsens förslag inte godtas av myndigheten eller annan berörd statlig myndighet, skall förslaget överlämnas till regeringen för prövning. Detsamma gäller om regeringens beslut fordras för att genomfö- ra förslaget.

l länsstyrelsens uppgift som utredningsansvarig myndighet ingår att föreslå lämplig huvudman för en bibehållen bemanning med flera intres- senter. Huvudmannaskapet medför bland annat arbetsgivaransvar gent- emot de anställda. TAK-utredningen har härvid övervägt två principlös- ningar. Den ena innebär, att den statliga myndighet. som bedöms ha störst intresse av bemanningen, åläggs huvudmannaskapet. Den andra innebär att huvudmannaskapet i samtliga fall läggs på en och samma myndighet. förslagsvis sjöfartsverket. I båda fallen får övriga intressenter köpa tjäns- ter av huvudmannen. TAK-utredningen förordar det förstnämnda altema— trvet.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.7 Kommundepartementet 445

När det gäller att kombinera statlig verksamhet med sådan som bedrivs av kommun och/eller enskild organisation pekar utredningen på möjlighe- ten att lösa huvudmannaskapsfrågan genom bildande av särskilda stif- telser.

Den nya handläggningsordningen kommer enligt utredningen att medfö- ra ökade förutsättningar att nå samordnade lösningar av tillsyns- och övervakningsuppgifter utmed kusterna. På sikt bör systemet medföra viss besparing eller leda till att flera platser kan hållas bemannade till samma kostnad som tidigare. Under en övergångsperiod kommer det emellertid att saknas medel för att täcka en del av personalkostnaden på vissa platser. trots att starka samhällsintressen talar för fortsatt bemanning. Totalt räk- nar utredningen med att kostnaderna härför uppgår till ca 5 miljoner kronor årligen.

För att täcka dessa kostnader föreslås en försöksverksamhet med s. k. regionalpolitisk anpassning av statliga tjänster utmed kusterna inom en medelsram på 3 miljoner kronor årligen. Verksamheten är avsedd att täcka vissa kostnader för fortsatt bemanning på sådana platser där en indragning av tjänsterna kan leda till att underlaget för en elementär service för den kvarvarande befolkningen blir för litet. Vidare förordas att de förslag om införande av båtavgift respektive oljeavgift. som framlagts av andra stat- liga utredningar. snarast genomförs. Från vardera de två anslag som här- igenom skapas bör ] miljon kronor reserveras för att täcka en del av kostnaderna för bemanning av platser som är särskilt viktiga från sjösäker- hets- och miljöskyddssynpunkt. Skulle emellertid dessa förslag till finansi- ering inte bli genomförda måste kostnaderna antingen täckas genom att ett speciellt anslag om 5 miljoner kronor ställs till regeringens förfogande eller genom Anslaget för oförutsedda utgifter.

30 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr ”9. Bilagedel

Prop. l980/8l: 119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 446

Bilaga 3.8

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Kn 1980z2) Personal för tillsyn av kust och skärgård

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen. överbefälhavaren, televerkct. statens vägverk. sjöfartsverket. Sveri- ges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl). statskontoret. riks- revisionsverket. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. sta- tens arbetsgivarverk, Skogsstyrelsen. fiskeristyrelsen, statens naturvårds- verk. generaltullstyrelsen. statens planverk. domänverket. statens brand- nämnd. länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala. Södermanlands. Östergöt- lands. Kalmar. Gotlands, Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län. Svens- ka kommunförbundet. Landstingsförbundet. statstjänstemannaförbundet (ST). Centralorganisationen SACO/SR. Sveriges redareförening, sjöspor- tens samarbetsdelegation. stiftelsen Stockholms skärgård. stiftelsen för västsvenska fritidsområden. stiftelsen för fritidsområden och naturvård i Uppsala län. svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne (sjörädd- ningssällskapet). Sveriges fiskares riksförbund. delegationen för samord- ning av havsresursverksamheten (havsresursdelegationen) och Göteborgs kommun.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden av polisstyrelsen i Tierps polisdi- strikt, Gotlands militärkommando. sjöfartsverkets övre norra lotsdistrikt. skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län. tulldirektionen i norra regionen. Små- land—Ölands kustbevakningsområde. fiskenämnderna i Uppsala. Söder- manlands. Östergötlands. Kalmar och Gotlands län. landstingskommuner- na i Stockholms. Blekinge, Hallands. Göteborgs och Bohus samt Väster— norrlands län. Södertälje. Nynäshamns. Värmdö. Norrtälje. Östhammars. Nyköpings. Oxelösunds. Norrköpings, Söderköpings, Västerviks. Oskars- hamns, Mönsterås. Kalmars, Borgholms. Mörbylånga, Torsås. Gotlands. Karlskrona. Sölvesborgs. Malmö. Landskrona, Helsingborgs. Ystads. Varbergs. Lysekils. Strömstads, Kungälvs, Västerås. Köpings, Gävle. Söderhamns. Hudiksvalls. Härnösands. Sundsvalls. Örnsköldsviks. Umeå, Skellefteå. Luleå och Kalix kommuner. skärgårdens intresseför- enings kontaktorganisation. Östergötlands kustfrskareförbund samt Öster- götlands båtförbund.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 447 2 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser delar utredningens grundläggande uppfattning att det nuvarande systemet för handläggning av bemanningsfrågor. som innebär att personalbehovet bedöms isolerat av varje sektorsmyndighet för sig. är otillfredsställande. Flera remissinstanser efterlyser uttryckligen ett mer övergripande synsätt på bemanningsfrågorna, där hänsyn tas till alla berörda samhällsintressen. De flesta anser också att de principiella förslag som utredningen lägger fram ger bättre förutsättningar för samordnande lösningar av bemanningsfrågorna än hittillsvarande system. Även om ller- talet remissinstanser är positiva redovisar en del av dem delvis annorlunda uppfattningari vissa avseenden.

Statens naturvårdsverk är i huvudsak positivt till utredningens förslag men anser att utredningen borde ha gått längre och utrett hur stor beman- ning som krävs för att på ett optimalt sätt få utfört alla de anspråk som ställs via skilda intressen. Enligt verket utgår utredningen från att beman- ningen för närvarande är maximal vilket medför att det endast kan bli fråga om indragningari framtiden. Liknande synpunkter framförs även av läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus län, som tycker att utredningens förslag har en defensiv karaktär och knappast ger någon tillfredsställande lösning på bemanningsbehovet längs kusterna. Personalindragningarna inom stora kustområden har sålunda i stort sett redan genomförts. Länsstyrelsen påtalar dessutom att frågor med anknytning till bemanningen längs kus- terna behandlats av flera utredningar under de senaste åren. Enligt länssty- relsens mening bör en samlad utvärdering ske av dessa utredningsförslag. varvid de regionalpolitiska effekterna bör klarläggas. De samlade resur- serna hos de berörda myndigheterna är betydande och decentraliserings- möjligheterna. bl ä genom ökad samverkan. bör därvid klarläggas. Särskilt kustbevakningens och sjöfartsverkets operativa verksamhet bör uppmärk— sammas.

En samlad utvärdering av de utredningsförslag som under senare tid har behandlat frågor om bevakning, tillsyn och räddningstjänst utmed kusterna och till havs efterlyses även av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren. na- turvårdsverket. länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län samt sjörädd- ningssällskapet.

GeneraltullstyreIsen delar i princip utredningens uppfattning att beman- ningen utmed våra kuster i framtiden bör ses i ett mera övergripande perspektiv än hittills. Styrelsen har dock vissa principiella invändningar mot förslaget. Styrelsen anser sålunda att kustbevakningens verksamhet kan bli lidande om förslagen genomförs. Bl. a. anförs följande.

En väsentlig begränsning i utrcdningsförslaget är enligt styrelsens mening att utredningen ej beaktat de betydande skillnader som föreligger mellan de olika myndigheternas personal i fråga om uppgifter. kompetens. befogen- heter etc. De berörda personalgrupperna arbetar i allt väsentligt enligt helt

Prop. 1980/81: [19 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 448

skilda förutsättningar och kan totalt sett endast i begränsad omfattning — i flera avseenden inte alls —— ersätta varandra inom de verksamheter som innefattas i begreppet ”tillsyn och övervakning längs kusterna”. Den utbildning som utredningen berör på sidan 145 kan inte annat än marginellt överbrygga dessa skillnader i personalens kompetens och utnyttjande. Ser man enbart till de regionalpolitiska aspekterna finner man att utredningen inte närmare skilt på personal med arbetsuppgifter enbart på eller i närhe- ten av stationeringsorten och personal vars verksamhet ej har direkt an- knytning till stationeringsorten. Detta ger enligt styrelsens mening en mi5svisande bild av de faktiska förhållandena.

Den av utredningen genomförda kartläggningen av olika samhällsintres- sens behov av personal längs kusterna är enligt styrelsens uppfattning ej tillräckligt djupgående och har dessutom fått en alltför stark regionalpoli- tisk prägel. Gjord sammanställning upptar dessutom så väsenskilda över- vaknings- och tillsynsbehov att det ej är möjligt att dra några enhetliga slutsatser av det presenterade materialet.

Kustbevakningens verksamhet är, som också framgår av presentationen i betänkandet. baserad på utnyttjandet av rörliga resurser främst till sjöss och i luften för övervakning av stora geografiska områden. Organisatio- nen. som är rikstäckande, är under generaltullstyrelsen organiserad på fyra regioner. som var och en innefattar kusttrakterna inom fyra till fem län. Enligt styrelsens uppfattning har utredningen ej i tillräcklig grad uppmärk- sammat skillnanden mellan kustbevakningens och övriga redovisade myn- digheters verksamhet. i det att kustbevakningens arbetsuppgifter kräver att resurserna utnyttjas inte bara i kustvattnen utan även långt ut till havs.

Enär det knappast kan vara riktigt att eftersätta kravet på kostnadseffek- tivitet i den homogent kusttäckande organisationen som kustbevakningen utgör_ vill styrelsen mot bakgrund av det ovan sagda ifrågasätta, om det över huvud taget finns tillräckligt bärande motiv för att inlemma frågor om nödvändiga rationaliseringar inom denna organisation i ett handläggnings- mönster av det slag som utredningen föreslagit. Styrelsen har däremot intet att invända mot den informationsplikt till angränsande myndigheter rörande planerade pesonalminskningar m.m. som utredningen föreslår.

Rikspolisstyrelsen är i likhet med generaltullstyrelsen kritisk till lösning- ar av bemanningsfrågor som innebär att en myndighets arbetsuppgifter överförs till annan myndighet. Enligt styrelsens mening medger polisarbe- tets speciella karaktär och innehåll inte att polisiära arbetsuppgifter gene- rellt överförs till annan myndighet.

Sveriges redareförening anser för sin del att det förefaller föga realistiskt att motivera kustbemanning med utgångspunkt från befintlig bemanning. Föreningen menar vidare att om t. ex. avbemanning av fyrar resulterar i att vissa servicefunktioner till skärgårdsbefolkningen minskas. så är detta knappast ett kriterium för att kvarhålla bemanningen på fyrarna eftersom fyrverksamheten finansieras genom sjöfartsavgifterna. Det ligger i näring— ens intresse att nedbringa dessa avgifter. Ett sätt att åstadkomma detta är automatisering. Föreningen är medveten om de regionala och arbetsmark-

Prop. 1980/81: 119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 449

nadsmässiga aspekterna och anser att dessa måste lösas. Men att för detta ändamål kvarhålla bemanningen på fyrar eller lotsscrviee i farleder. som inte används, synes föreningen gravt felaktigt. Liknande synpunkter redo- visas även av Göteborgs kommun.

Statstjänstemannaförlmndet konstaterar med tillfredsställelse att en ut- redning är genomförd och att i denna föreslås att innan någon myndighet företar en avveckling i sin kustbaserade verksamhet en noggrann utredning måste göras där konsekvenserna för såväl statlig som kommunal liksom enskild verksamhet beaktas. Enligt förbundet kommer dock utredningen åtskilliga år för sent. Flertalet av de svenska fyrplatserna och en hel del lotsplatser har dragits in eller sammanslagits utan att en tillfredsställande samordning med andra myndigheter har kommit till stånd. Därmed har också möjligheterna starkt försämrats att kontinuerligt tillföra. utbilda samt behålla en yrkeskunnig personal. vilket utgör grundförutsättningen för att verksamheten skall kunna bedrivas.

3 Förslag till ny handläggningsordning

Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag till hand- läggningsordning eller lämnar det uttryckligen utan erinran. Till denna grupp remissinstanser hör SMHI. riksantikvarieämbetet och statens histo- riska museer. statens arlwtsgivarverk. skogsstyrelsen. statens naturvårds- verk, statens planverk. donränverket. statens brandnämnd, samtliga läns- styrelser. flertalet kommuner oc'lr landstingskommuner. Svenska kommun- förbundet. Landstingsfr'irbrmdet. statstjänstemannaf'örbundet. SACO/SR. sjösportens samarbetstlelegation. stiftelsen Stockholms skärgård. stiftel- sen för Västsvenska frititlsrmrråden. stiftelsen för fritidsområden ()('ll na- turvård i Uppsala län och Sveriges fiskares riksförbund.

Flera av dessa remissinstanser menar att de samhällsintressen som de har att företräda lättare skulle kunna hävdas om den föreslagna handlägg- ningsordningen genomförs.

SMHI anför bl.a. att institutet i flera sammanhang under senare år framhållit vikten av att frågor rörande bemanning längs kusterna blir föremål för en så allsidig bedömning som möjligt. Institutet har också i vissa fall tagit initiativ till fortsatt bemanning vid för institutet särskilt intressanta kustposteringar. Som resultat härav bemannas idag fiera utsjö- platser gemensamt av de myndigheter som har behov av fortsatt verksam- het på platsen. Sådan samverkan har hittills skett informellt. SMHI väl- komnar utredningens förslag. som skulle kunna leda till att en fast hand- läggningsrutin skapas.

Statskontoret anser att den föreslagna handläggningsordningen möjlig- gör en förbättrad avvägning mellan olika intressen samt en klarare redovis-

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 450

ning av gränserna mellan enskilda myndigheters åtaganden och regionalpo- litiska hänsyn. Kontoret framhåller dock att detär viktigt att utredningsar- betet inte blir så omständligt och tidskrävande att det hindrar myndigheter- na från att genomföra anpassningar i verksamheten med rimlig tidshori- sont. Liknande synpunkter framförs även av bl.a. Landstingsfärbundet och sjöfartsverket.

F iskeristyrelsen konstaterar att utredningen har valt att lägga fram för- slag till ny handläggningsordning endast för indragning av tjänster. Rutiner för utökning. omstationering etc. har således lämnats utanför. Då en om- stationering av en tjänst mellan en myndighets olika enheter, exempelvis till följd av arbetsbrist i den mening som avses i lagen (l976:600) om offentlig anställning. kan medföra samma effekter som en indragning. utgår fiskeristyrelsen från att samma eller likartade rutiner skall gälla även i omstationeringsfallen. Liknande synpunkter redovisas av överbeh'i'lhu- varen. länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands län. Örnskölds- viks kommun samt tulldirektionen i norra regionen.

Enligt länsstyrelsen i Gotlands län förefaller den föreslagna handlägg- ningsordningen väl motiverad. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte förordningen (1979: 637) om länsplanering är tillräcklig. Där föreskrivs att statlig myndighet varje år skall lämna länsstyrelsen redovisning av den planering inom myndighetens verksamhetsområde som kan påverka ut- vecklingen i länet. Om befintliga regler inte anses tillräckliga i det här avseendet vore det enligt länsstyrelsens uppfattning kanske naturligare att skärpa reglerna generellt i stället för att införa en speciell ordning för vissa delar av den offentliga verksamheten. Man kan enligt länsstyrelsen också se det så. att här föreslås en mer strikt modell för handläggning som. om den fungerar väl. bör föras över från kustverksamhet till även annan offentlig verksamhet. Länsstyrelsen i Uppsala län anser också att den föreslagna modellen bör kunna tillämpas i andra sammanhang.

Enligt riksrevisionsverkets uppfattning kan information och samråd mel— lan myndigheterna säkert minska problemen med att indragningar vid en myndighet kan leda till att andra myndigheter måste öka sin bemanning i det aktuella området. Verket förutsätter emellertid att sådant samråd sker utan att särskilda föreskrifter därom behöver meddelas.

Sjöfartsverket har inget principiellt att erinra mot förslaget att införa informationsskyldighet. För att handläggning av personalfrågorna i de olika verken inte skall bli för omständlig och byråkratisk. bör indragningar av mindre betydelse undantas från informationsskyldigheten. Det bör an- förtros myndigheten själv att bedöma om den planerade indragningen innebär att ett samhällsintresse som företräds av annan myndighet eller organisation blir lidande i sådan utsträckning att informationsskyldighet

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 45]

skall föreligga. ] de fall personalinskränkningar ger anledning till informa- tion till andra myndigheter bör dessa åläggas att inom viss tid. förslagsvis två månader. ange om behov av utredning föreligger eller ej.

Generaltullstyrelsen varnar också för en alltför långtgående formalise— ring av informationsskyldigheten eftersom detta skulle kunna leda till onödigt extraarbete för såväl den informationsgivande myndigheten som informationsmottagaren. lnformationsbehovet och frågan om lämplig form för informationen bör bedömas från fall till fall. I många fall i synnerhet när det gäller indragning av enstaka tjänst vid en organisationsenhet som avses bibehållen i övrigt torde det enligt styrelsen vara tillfyllest med muntliga kontakteri frågan.

Televerket och statens vägverk ifrågasätter om deras medverkan i det föreslagna systemet är motiverad. Televerket anför sålunda att dess kust- radiostationer numera inte är lokaliserade till sådana platser i kustbandet där det kan vara aktuellt med den typ av tillsyns- och övervakningsupp- gifter som behandlas i betänkandet. Dessutom är arbetsuppgifternas ka- raktär och omfattning vid kustradiostationerna av sådan art. att det inte är praktiskt möjligt eller lämpligt att integrera verksamheten med de tillsyns- och övervakningsuppgifter som avses i utredningen. Enligt vägverket sy— nes det inte möjligt att ålägga dess personal utökade uppgifter med hänsyn till att bemanningen på färjor och vid bemannade broar är mycket låg.

Svenska kommunförbundet föreslår att informationsskyldigheten även skall omfatta postverket och domänverkct. Förbundet framhåller att post— servicen är en nödvändighet för att kunna behålla en fast befolkning i skärgården och att domänverkets tillsynsuppgifter ofta utförs som bisyssla av den bofasta skärgårdsbefolkningcn. som dän'genom kan få komplette- rande sysselsättning. Värma'o' kommun har samma uppfattning. Även läns— styrelsen i Stoekholms län anser att postverket bör omfattas av informa- tionsskyldigheten.

3.3. Närmare om utredningsskyldigheten

Flertalet remissinstanser tillstyrker att länsstyrelsen skall svara för den utredning som vid behov skall göras för att klarlägga verkningarna av personalinskränkningar. Främst regionala och lokala organ framhåller att länsstyrelsen med sitt breda sektorövergripande ansvar över samhällsut- vecklingen bör ha de bästa förutsättningarna att göra en allsidig utredning. De menar att länsstyrelsen dessutom har större anledning än centrala organ att bevaka de lokala och regionala intressena.

Uttryckligen negativa till förslaget är endast genera/tullstyrelsen. riks- revisionsverket och havsresursdelegationen.

Generaltu”styrelsen menar att länsstyrelsen inte befinner sig i samma position när det gäller prövning av hithörande frågor som de för verksam- heten ansvariga centrala myndigheterna. De centrala myndigheterna har

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 452

att göra sina bedömningar utifrån den minskning av resurserna som ingår i myndigheternas planering för framtiden. Styrelsen har den erfarenheten att länsstyrelserna ofta slår vakt om i resp. län stationerad personal även om övervägande skäl talar för att tillgängliga resurser kan utnyttjas mera rationellt för övervakning och tillsyn inom ett större geografiskt område om personalen t. ex. omlokaliseras till ett intilliggande län. Generaltullsty- relsen vill för sin del förorda den centrala modellen, dock med vissa modifikationer. Styrelsen anser att vederbörande centrala myndighet själv skall kunna besluta om de ifrågasatta personalminskningarna även om det vid remissbehandlingen har kommit fram krav på fortsatt bemanning från annan central myndighet eller från länsstyrelse. Styrelsen erinrar om att länsstyrelsen har besvärsrätt i dylika frågor enligt 38 & länsstyrelseinstruk- tionen och sålunda har möjlighet att underställa frågan regeringens pröv- ning. Det bör övervägas om inte motsvarande besvärsrätt bör tillkomma berörda centrala myndigheter. lnnan regeringen avgör ärenden i vilket besvär anförts kan lämpligen yttrande inhämtas från havsresursdelega- tionen.

Riksrevisionsrerket ifrågasätter om den handläggningsordning som före- slås står i rimlig proportion till de eventuella vinster som den förutsätts ge. Behovet av bemanning inom ett visst verksamhetsområde torde de cen- trala myndigheterna bäst kunna bedöma. Vad gäller frågan om de regional- politiska konsekvenserna av en indragning finns det enligt riksrevisions- verkets mening en uppebar risk för att den föreslagna handläggningsord- ningen leder till att ett stort antal ärenden hänskjuts till regeringen.

Havsresarsdelegationen anser att den regionala handläggningsmodellen med länsstyrelsen som samordnande organ inte odelat är att föredra fram- för den centrala. Enligt delegationens bedömning torde ett centralt sam- ordningsorgan ha bättre möjligheter än länsstyrelsen att arbeta förutsätt- ningslöst med aktuella avvägningar mellan skilda intressen.

Fiskeristyrelsen föreslår för sin del en kombination av den regionala och den centrala modellen. Det förefaller styrelsen naturligast att anställnings- myndigheten gör en utredning om tänkbara effekter av en ifrågasatt indrag- ning. inbegripet även omstationering. Att även de centrala verken därvid har att verka för de regionalpolitiska målen framgår av förordningen (l979:639) om skyldighet för statlig myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolitiken. Vederbörande myndighet bör åläggas att remittera sin utredningsrapport till länsstyrelsen, som gör de kompletteringar som kan finnas påkallade efter samråd med kommuner och andra lokala intressen- ter. Länsstyrelsen återställer därefter med eget yttrande ärendet till an- ställningsmyndigheten. Om länsstyrelsen och denna myndighet har olika uppfattning bör frågan om indragning etc. underställas regeringens avgö- rande.

Sjöfartsverket förordar den regionala handläggningsmodellen. Verket förutsätter att länsstyrelsens utredning görs snabbt så att den i regel kan

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 453

föreligga inom ca 6 månader från informationstidpunkten. Utredningsarbe- tet bör vidare göras i så nära kontakt med övriga intressenter. att någon remissbehandling av länsstyrelsens förslag inte erfordras.

4 Huvudmannaskap

Ungefär hälften av remissinstanserna uttalar sig i denna fråga. Av dessa tillstyrker flertalet utredningens förslag att den statliga myndighet. som bedöms ha störst intresse av att en plats är bemannad. åläggs huvudman- naskapet.

Domänverket tillstyrker utredningens förslag att den myndighet som har störst intresse också ska svara för huvudmannaskapet. Verket vill dock förorda att samtliga intressenters engagemang och delaktighet fastläggs för t. ex. en femårsperiod i taget. Efter en sådan period skall nya delaktighets— avtal kunna beslutas om förhållandena så motiverar.

Statens arbetsgivarverk förordar inte något särskilt alternativ när det gäller huvudmannaskapet men betonar att det är av stor betydelse att frågan klarläggs. Verket menar att problem annars kan uppstå när det gäller lönesättning av tjänster. Problemen kan dock lösas inom ramen för befintliga avtal och gällande rutiner om ansvars- och partsfrågan klaras ut.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Blekinge län anser att om en ny kustmyndighet bildas genom sammanslagning av sjöfartsverket och kust- bevakningen. vilket föreslås av MlST-utredningen i betänkandet Ren Tur (SOU 1979243—45). så skall denna myndighet alltid ges huvudmannaska- pet för ifrågavarande bemanningar. Om en sådan myndighet inte tillkom- mer tillstyrker naturvårdsverket utredningens uppfattning i huvudmanna- frågan. Länsstyrelsen i Blekinge län anser däremot att sjöfartsverket i så fall skall ges huvudmannaskapet i samtliga bemanningsfall.

Statstjänstemannafärbundet och sjöra'ddningssällskapet anser att sjö- fartsverket skall vara huvudman för bemannade fyr- och bevaknings- platser. Statstjänstemannaförbundet framhåller att sjöfartsverket sedan årtionden tillbaka har haft ett övergripande ansvar för sjöräddningen i landet och att verket därför har stor erfarenhet och ett inbyggt intresse av resurs- och bemanningsfrågorna utefter kusterna. Ett samlat huvudmanna- skap medför enligt förbundet också större anställningstrygghet samt bättre möjligheter till utveckling och flexibilitet i arbetet för de anställda. Då det kan förväntas att flertalet av de myndigheter som har intresse av kustens bemanning. av bl.a. kostnadsskäl försöker finna argument för att slippa huvudmannaskapet. torde svårigheter uppstå för berörd länsstyrelse att från fall till fall avgöra vem som skall vara huvudman för verksamheten. Det är därför viktigt att huvudmannafrågan redan från början är klart och entydigt uttalad. Övriga verk och "myndigheter med verksamhet vid kus- terna bör sedan köpa behövliga tjänster av sjöfartsverket.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 454

Umeå kommun anser att huvudmannaskapet för en bibehållen beman- ning med flera intressenter bör åläggas kustbevakningen. Kommunen framhåller att kustbevakningen redan har ett ansvar för den reguljära övervakningen till sjöss. Därutöver har kustbevakningen sådana uppgifter som sjöräddning.jakt- och fisketillsyn. sjötratikövervakning. skyddsområ- destillsyn m.m. Mot denna bakgrund anser kommunen att kustbevakning- en borde anses väl skickad att även fungera som arbetsgivare och admini- stratör för ytterligare myndighetsutövning.

Utredningens förslag att lösa huvudmannaskapsfrågan genom bildande av särskilda stiftelser när det gäller att kombinera statlig verksamhet med sådan verksamhet som bedrivs av kommuner eller enskilda organisationer kommenteras endast av fyra remissinstanser. Riksrevisionsverket anser att inrättandet av stiftelser inte innebär någon lämplig lösning av huvudman- naskapsfrågan. Verket föreslår i stället att någon av berörda intressenter åtar sig huvudmannaskapet på uppdragsbasis och mot ersättning från övriga intressenter. Länsstyrelsen i Kalmar län. Landstingsförbumlet och stiftelser: för fritidsområden och naturvård [ Uppsala län. anser däremot att möjligheten att bilda stiftelser bör beaktas.

5 Kostnader och finansiering

Flertalet remissinstanser lämnar utredningens finansieringsförslag utan erinran. Statskontoret. havsresursdelegationen. länsstyrelserna [ Uppsala och Västernorrlands län. fiskenämnden i Uppsala. Östergötlands kust/is- karefärbund. stiftelser: Västsvenska fritidsområden, stiftelsen för fritids- områden ot'h naturvård i Uppsala län samt Södertälje. Värmdö. Norrtälje. Västerviks. Malmö och Lysekils kommuner tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnar det uttryckligen utan erinran.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län får finansieringsfrågan inte bli någon huvudfråga. Länsstyrelsen anger som ett alternativ till utredningens förslag att någon av de berörda statliga myndigheterna genom regeringens beslut får svara för kostnaderna inom ramen för ordinarie eller extra anslag.

I den del förslaget rör försöksverksamhet med regional anpassning av statlig verksamhet är även Landstingsförbundet samt länsstyrelsertm i Kalmar och Göteborgs och Bohus län positiva. Länsstyrelsen i Kalmar län är däremot negativ till införandet av båt- och oljeavgiftcr. Tanken på sådana avgifter avvisas även av länsstyrelsen i Västerbottens län och Skellefteå kommun. vilka anser att genomförandet av utredningens förslag inte bör göras beroende av dessa delvis kontroversiella frågor.

Domänverket ställer sig också tveksam till tanken på att finansiera utredningens förslag med hjälp av båt- resp. oljeavgiftcr. Verket tror inte på modellen med en sådan öronmärkning av pengar från punktskatter och

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 454

Umeå kommun anser att huvudmannaskapet för en bibehållen beman- ning med flera intressenter bör åläggas kustbevakningen. Kommunen framhåller att kustbevakningen redan har ett ansvar för den reguljära övervakningen till sjöss. Därutöver har kustbevakningen sådana uppgifter som sjöräddning, jakt- och tisketillsyn, sjötrafikövervakning. skyddsområ- destillsyn m.m. Mot denna bakgrund anser kommunen att kustbevakning- en borde anses väl skickad att även fungera som arbetsgivare och admini- stratör för ytterligare myndighetsutövning.

Utredningens förslag att lösa huvudmannaskapsfrågan genom bildande av särskilda stiftelser när det gäller att kombinera statlig verksamhet med sådan verksamhet som bedrivs av kommuner eller enskilda organisationer kommenteras endast av fyra remissinstanser. Riksrevisionsverket anser att inrättandet av stiftelser inte innebär någon lämplig lösning av huvudman- naskapsfrågan. Verket föreslår i stället att någon av berörda intressenter åtar sig huvudmannaskapet på uppdragsbasis och mot ersättning från övriga intressenter. Länsstyrelsen i Kalmar län. Landstingsförbmtdet och stiftelsen för fritidsområden och naturvård i Uppsala län, anser däremot att möjligheten att bilda stiftelser bör beaktas.

5 Kostnader och finansiering

Flertalet remissinstanser lämnar utredningens tinansieringsförslag utan erinran. Statskontoret. havsresursdelegationen. länsstyrelserna i Uppsala och Västernorrlands län. fiskenämnden i Uppsala. Östergötlands kustfis- kareförbund. stiftelsen Västsvenska fritidsområden. stiftelsen för fritids- områden och naturvård i Uppsala län samt Södertälje. Värmdö. Norrtälje. Västerviks. Malmö och Lysekils kommuner tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnar det uttryckligen utan erinran.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län får tinansieringsfrågan inte bli någon huvudfråga. Länsstyrelsen anger som ett alternativ till utredningens förslag att någon av de berörda statliga myndigheterna genom regeringens beslut får svara för kostnaderna inom ramen för ordinarie eller extra anslag.

1 den del förslaget rör försöksverksamhet med regional anpassning av statlig verksamhet är även Landstingsfi'irbtuzdet samt länsstyrelserna i Kalmar och Göteborgs och Bohus län positiva. Länsstyrelsen i Kalmar län är däremot negativ till införandet av båt- och oljeavgiftcr. Tanken på sådana avgifter avvisas även av länsstyrelsen i Västerbottens län och Skellefteå kommun. vilka anser att genomförandet av utredningens förslag inte bör göras beroende av dessa delvis kontroversiella frågor.

Domänverket ställer sig också tveksam till tanken på att finansiera utredningens förslag med hjälp av båt- resp. oljeavgifter. Verket tror inte på modellen med en sådan öronmärkning av pengar från punktskatter och

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.9 Kommundepartementet 456

Bilaga 3.9

Översiktlig beskrivning av i operativt bruk varande-sy- stem för upptagning på mekanisk våg av till sjöss löskom- men olja

Använda förkortningar A = arbetsplattformar. L= anordningar för in- länsning, U = anordning för upptagning av oljan ur vattnet, F = material- anordning för förvaring av ur sjön upptagen olja.

System M 1 (upptagningskapacitet upp till [00 m3 olja/tim.) A: Miljöskyddsfartyg av större typ (200—450 ton) jämte arbets— och bogerbålar. L Högsjölänsor U: Oljeupptagare av skimmertyp ( utn'ggad) F Tankbåt. oljepråm, containers

System M 2 (upptagningskapacitet upp till 40—50 m3 olja/tim.) A: Katamaran (ca 25 ton) jämte arbetsbåtar L: Kustlänsor: båt med högsjölänsa kan medföras genom bogsering U: ]) Oljeupptagare av skimmertyp (fast inbyggd) 2) Oljeupptagare av typ pater-noster-band (fast inbyggd) F: Tankbåt. oljepråm, containers

System M 3 (upptagningskapacitet upp till 20 m3 olja/tim.) A: Miljöskyddsfartyg av medelstor typ, (Sea Truck, 60— 125 ton) jämte

arbetsbåtar L: Högsjölänsor eller kustlänsor U: Oljeupptagare av typ pater-noster—band (mobil) F: Oljepråm. containers eller tomfat

System M 4('upptagningskapacitet upp till 15 m3 olja/tim.) A: Flertalet fartyg under ca 500 ton som har lämpliga arbetsutrymmen på däck jämte arbetskran; arbetsbåtar L Kustlänsor U: Oljeupptagare av mindre skimmertyp (utriggad) F Oljepråm. containers eller tomfat

System M 5 A: Miljöskyddsfartyg. kustbevakningsfartyg m.fl. L+ U: Specialkonstruerad oljetrål F: Pråm. däckcontainers m.m.

Prop. 1980/81:119 Bilaga 3.8 Kommundepartementet 455

avgifter. Om det bedöms viktigt från samhällets synpunkt att bemanning skall upprätthållas på vissa utsjöplatser bör enligt verkets mening ordinarie budgetmedel användas för att täcka kostnaderna.

Tanken på en särskild oljeavgift avvisas bestämt även av Sveriges redareförening och Söderhamns kommun. Redareföreningen anser att det vore diskriminerande mot tankernäringen att belasta den med en avgift för en service som i första hand är av regional och sysselsättningspolitisk karaktär. Servicen kommer inte heller på något sätt tankernäringen till- godo. Föreningen förutsätter att ett avgiftssystem för övervakning av kusterna baseras på de bidrag som olika intressenter är beredda att till- skjuta. När det gäller finansiering av regionalpolitiska och arbetsmark- nadspolitiska åtgärder bör dessa enligt föreningens uppfattning bäras av samhället.

Frågan om införande av en båtavgift avvisas bestämt av sjösportens samarbetsdelegation. sjöräddningssällskapet och Östergötlands båttrafik- förbund.

Generaltullstyrelsen är direkt negativ till utredningens tinansieringsför— slag i dess helhet. Styrelsen betecknar förslagen som föga rationella bl.a. mot bakgrund av de effektivitetskrav som i dagens budgetläge måste ställas på statsförvaltningen.