Prop. 1980/81:42

om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

Regeringens proposition 1980/81: 42

om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

beslutad den 16 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDlN ROLF WiRTnN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ändringar av vissa skatteregler med hänsyn bl.a. till de höjda taxeringsvärden som väntas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Ändringar föreslås av den schablonmässiga intäktsbcräkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter. Förslagen innebär att den lägsta intäktsprocenten sänks från 3 till 2 samtidigt som den lägsta skiktgränsen höjs från 200 000 kr. till 450000 kr. Den högsta skiktgränsen föreslås bli 750000 kr. med en intäktsprocent över denna gräns på 8. Det extra avdraget föreslås höjt från 1 000 kr. till 1 500 kr. Vidare föreslås att det s.k. repartitionstalet. som är avgörande för den kommunala garantibeskattningen. sänks från 2 ',5-;. till 1.5 %. Den sistnämnda ändringen föreslås gälla för alla fastigheter.

ifråga om den schablonmässiga inkomstbeskattningen av bostadsrättsha- vare föreslås att den nuvarande frigränsen vid 25 000 kr. höjs till 50 000 kr. och att intäktsprocentcn sänks från 4 till 3. Vidare föreslås en enhetlig värderingsnorm för bostadsrätter vid kapitalbeskattningen. Den nuvarande värderingsnmdellen för intäktsberäkningen föreslås bli tillämplig även vid ft.")rnn'igenhets-. arvs- och gävobcskattningcn.

Även skalorna för förmögenhets-. arvs- och gåvobeskattningen föreslås ändrade. Vid förmögenhetsbeskattningen föreslås att skattepliktsgränsen höjs från 200001") kr. till 400 000 kr. och att övriga skiktgränser räknas upp. För arvs- och gåvobeskattningen innebär f("irslagen likaså höjda skiktgrän- ser.

Även reglerna om förmögenhetsprövningen av det extra avdrag för nedsatt skatteförmäga som kan medges folkpensionärer föreslås ändrade med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena. I denna del innebär förslagen bl.a. att förmänsbehandlingen av fastighetskapital utsträcks från 100 000 kr.

Prop. 1980/81 :42

lx)

till 250 000 kr. Ändringarföreslås vidare beträffande förmögenhetsprövning— en av de kommunala bostadstilläggen. Förslag kommer senare att läggas fram om ändringar av förmögenhetsregler inom systemet med statliga och statskommunala bostadsbidrag.

[ övrigt läggs förslag fram om vissa smärre tekniska justeringar. Bl.a. föreslås ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av räntebi- drag.

De nya reglerna föreslås i huvudsak bli tillämpliga första gången vid 1982 års taxering.

Prop. 1980/81:42

1. Förslag till

å,.)

Lag om ändring i kommunalskattelagen (l928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 &. 24 ä 2 mom.. 25 s 3 mom.. 47 ;. punkt 7 av anvisningarna till 24%. punkt 5 av anvisningarna till 25.5. punkt 2 av anvisningarna till 38 s*" samt punkt 2 av anvisningarna till 505 konnnunal-

skattelagen (19281370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse röres/agan lydelse

20 å'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förs-'ärvskälla sku/a från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret liiirj'lmna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) omkostnader under beskattnings-

avräknas alla

året för intäkternas förvärvande och bibehållande. som icke utgör sädan omkostnad.

Att ktmcernbidrag.

ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottaga- ren framgår av 43 s 3 mom.

Avdrag mä ick e ske för: den skattskyldiges levnadskostna- der och därtill hänförliga utgifter. (lära/i inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom perio- diskt understöd eller därmed jäm- förlig periodisk utbetalning till per- son i sitt hushåll:

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla

,omkostnader under beskattnings-

året för intäkternas fi.")rvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde ( b r u t t oi n t ä k t ) . som har lll/lll- Iil i tl'irvärvskällan under beskatt- ningsåret. Att koncernbidrag. som inte utgör sådan t'nnkostnat'l. ändå skall avräknas i vissa fall och inräk- nas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 s 3 mom.

Avdrag får i n 1 (! göras för: den skattskyldiges les-'nat'lskostna- der och därtill hänförliga utgifter. säsmn vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hus- håll:

värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år".

ränta (i den skattskyldiges eget. i hans förvärvsverksamhct nedlagda kapital:

svenska allmänna skatter: kapitalavbetalning (i skuld:

ränta på den skattskylt'ligcs eget kapital som hur nedlagts i hans för- värvsverksam het:

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld:

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen(19731349): avgift enligt lagen (1972—135) om överlastavgift: avgift enligt lagen (19761666) om päfi'iljder och ingripanden vid olovligt

byggande m.m.: ' Senaste lydelse 1975):l 146.

Prop. 1980/81:42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbt'irdslagen (19531272):

avgift enligt lagen (1976206) om felparkeringsavgift: överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen(19781268):

förlust. som är att hänföra till kapitalförlust m.m. (Se vidare anvisningarna.)

ränta på lättat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 s.- kapitalförlust m.m. (Se vidare anvisningarna.)

245

,

2 mom ." Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljslastig- het) eller tvä familjerjämlepersonli- ga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall. som avses nedan i sista stycket. ttpptages såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvaran- de för helt år räknat tre procent av den del av fastighetens taxeringsvär- de äret näst före taxeringsäret som icke överstiger 200 000 kronor. fyra procent av den del av taxeringsvär- det som överstiger 200000 kronor men icke 250000 kronor. älta pro- cent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 250 000 kronor men icke 300 000 kronor och tio procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kronor. I—"innes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret. beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde. upp- skattat enligt de grunder. sotn gällt för äsättande av taxeringsvärde för äret näst före taxeringsäret.

Vad i näst/'()"regäende styrke sagts skall gälla jämväl fastighet. som

3 Senaste lydelse 1977: 1097.

2 mom . Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (en— familjsfastighet) eller tvä familjer (tväfamiljsfastighet) och föreligger inte fall. som avses nedan i sista stycket. tas som intäkt av fastigheten upp ett belopp motsvarande för helt är räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret som inte överstiger 450 000 kronor. fyra procent av den del av taxeringsvärdet som översti- ger 450 000 kronor men inte 600 000 kronor. sex procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger (.)00 000 kronor 750000

kronor och titta procent av den del av

men inte

taxeringsvärdet som överstiger 750 000 kronor. Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxerings- äret. beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde. uppskattat enligt de grunder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsäret.

Vad i första stycket sagts skall gälla

även fastighet. som delvis använts i

Prop. l980/8lz42

Nuvarande lydelse

delvis använts i ägarens egen rörelse. därest fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som 'i nämnda stycke avses. I sådant fall skall till grund för beräkningen av intäkten av fastighe- ten läggas i m't'stftfiregäemzle stycke avsedda värde å fastigheten minskat med den del av samma värde. som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet. som i första eller andra stycket sägs och som är avsedd för användning under hela äret. på grund av eldsväda eller därmed jäm- förlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning; från orten eller annan sadan särskild omständighet icke kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyr- ning aVSedd lägenhet icke kunnat uthyras. må den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten ncdsättas med hänsyn till den omfattning. vari fastigheten icke kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret. skall någon nedsättning dock icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fas- tighet eller, i fall som i andra stycket avses. fastighetsdel. vilken i icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för äga- ren. Ej heller sko/a bestämmelsertm i detta moment tillämpas beträffande publikt boställe.

'J1

Ft'ires/agen lydelse

ägarens egen rörelse. om fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som avses i nämnda stycke. l sädant fall skall till grund för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas det i första stycket avsedda Värdet på fas- tigheten minskat med den del av samma värde. sotn kan anses belöpa pä den i rörelsen använda fastighets- delen.

Har fastighet. som avses i första eller andra stycket och som är avsedd för användning under hela äret. på grund av elds'äda eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan sädan särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägen- het inte kunnat uthyras. får den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den omfattning. vari fas- tigheten inte kunnat användas eller uthyras. Har sä varit fallet under endast kortare tid av beskattnings- äret. skall någon nedsättning dock inte ske.

Vad i detta moment stadgas skall inte tillämpas beträffande fastighet eller. i fall som avses i andra stycket. fastighetsdel, vilken i inte allenast ringa omfattning brukar utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad ellersom bostad för ägaren. Bestäm- melserna i detta moment skall inte heller tillämpas beträffande publikt boställe.

Prop. 1980/81:42

Nuvarande lydelse

3 mom .3 [ fråga om fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 :$ 2 eller 3 mom.. må avdrag icke göras för andra omkostnader än för ränta ä länat. i fastigheten ned- lagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föreoäende stycke sägs mä dock fysisk person. som blivit för äret näst före tax- eringsäret eller för taxeringsäret mantalsskriven & honom tillhörig fastighet. sotn avses i 24 s 2 mom.. i fraga om nämnda fastighet åtnjuta ett extra avdrag med. för helt är räknat. 1000 kronor. dock högst med det belopp. som jätnlikt sist- nämnda lagrum skall upptagas så- som intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastighe- ten. skall avdraget i nmtsvarande män nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall gälla jämväl beträffan- de oskift dödsbo under förutsättning att nägon delägare i boet blivit man- talsskriven ä fastigheten.

()

Föreslagen lydelse

')äå

3 mo m . lfräga om fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 345 2 eller 3 mom.. får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på länat kapital. som har nedlagts i fastigheten. samt tomt- rättsavgäld eller liknande avgäld."

Utöver avdrag som i föregäende stycke sägs ftir dock fysisk person. som blivit för äret före taxeringsäret eller för taxeringsäret mantalsskri- ven pä honom tillhörig fastighet. som avses i 24 s 2 mom.. i fråga om nämnda fastighet göra ett extra avdrag med. för helt är räknat. ] 500 kronor. dock högst med det belopp. sotn jämlikt sistnämnda lagrum skall tas upp som intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fas- tigheten. skall avdraget i motsvaran- de män nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall gälla jämväl beträffan- de dödsbo utider förutsättning att någon delägare i boet blivit mantals- skriven på fastigheten.

l-lar fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 s 2 mom. . delvis använts i ägarens rörelse. skall räntan och avgälden minskas med den del därav. som kan anses belöpa pä den i rörelsen använda fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarml.)

47 s'4

För fastighet. som äret näst före taxeringsäret varit skattepliktig. be- räknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde först- nämnda är. Garantibeloppet uppta- ges inom den kommun. där fastighe- ten är belägen. såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare.

3 Senaste lydelse l975z3l2. * Senaste lydelse 10792] 154.

För fastighet. som äret före tax- eringsäret varit skattepliktig. beräk- nas garantibelopp till en och en halv procent av fastighetens taxeringsvär- de förstnämnda är. Garantibeloppet tas upp som skattepliktig inkomst för fastighetens ägare inom den kom- mun. där fastigheten är belägen.

Prop. 1980/81:42 7

.N'uvaramle lydelse Föreslagen lydelse

Säscnn ägare anses jämväl den. vil- Som ägare anses även den. som ken innehar fastighet med fideikom- innehar fastighet med fideikommiss- missrätt eller eljest utan vederlag rätt eller i annat fall utan vederlag besitter fastighet pä grund av testa- besitter fastighet på grund av testa- mentariskt förordnande. mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a,) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt. innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den. som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt:

b) innehavare av skogsområde. som blivit av staten upplåtet till kanalbo- lag eller till kommun eller annan menighet;

c) innehavare av publikt boställe eller pä lön anslagen jord;

d) juridisk person. som förvaltar samfällighet och som enligt 53 ä 1 mom. första stycket f.) är skattskyldig för inkomst; samt

e) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 & fastighetstax- eringslagen (1979: 1152). om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvc- derlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan. som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant lönebo- ställe som avses i lagen ( 1970:939 ) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovct av skog ä fastighet. som under a) eller e) omförmäles. författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning. är denna att anse såsom fastighetens innehavare. såvitt angär fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt. innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastighe— ten. skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsär. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 24 5 7. 5 Enligt för statens egnahemslån 7. Eftergivet belopp av ränta eller gällande föreskrifter äger det länebe- amortering på statliga lån till bostads-

Prop. 1980/81:42

Nuvarande lydelse

viljande organet. i syfte att nedbringa lånekostnaden för fastighet. under vissa förutsättningar meddela lättla- garen eftergift å vad han har att erlägga såsom ränta och amortering å egnahemslän. Beloppet av dylik eftergift skall icke upptagas såsom skattepliktig intäkt av fastigheten. Vad nu sagts skall jämväl gälla efter— gift å ränta och amortering som meddelats jämlikt för statens tertiär— lån gällande villkor och föreskrifter. så ock annat statligt bidrag av jämför- lig art.

Föreslagen lydelse

hus skall inte tas upp som skatteplik- tig intäkt av fastigheten. Detsamma gäller i fråga om sådant ränlebidrag som avses i36—38 ## bostadsfinansie- ringsförordttingen ( I 974.046), punk- terna 8 och () ö1wrgångsbestämnzel— seraa till nämnda förordning och 33.5 [mstadslänekungörelsen (1907: 552).

till ZSå

5.6 Den omständigheten att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill omkostnad helt eller del- vis guldits med bostadstillägg. som i 19 & (mtfr'irmäles. må icke föranleda att avdrag vägras för omkostnaden [ fråga.

Harskattskyldig erhållit eftergift å ränta eller amortering ä egnahems- län eller tertiärlån eller ock annat bidrag, som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24%. må avdrag för ränta ä lånat. i fastigheten ned- lagt kapital däremot ske allenast med belopp varmed nämnda ränta över- stigit beloppet av eftergiften eller bidraget.

5. Den omständigheten att en omkostnad. som i och för sig är avdragsgill vid inkomstberäkningen. helt eller delvis har betalats med bostadstillägg. som nämns i 19 s*".f'år inte föranleda att avdrag vägras för omkostnaden. Har skattskyldig erhällit sådan eftergift av ränta eller amortering på statliga län till bosuut'shus. som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 9" får avdrag för ränta pri lånat. i fastigheten nedlagt kapital däremot ske endast med belopp varmed nämnda ränta överstigit beloppet av eftergil'ten. Av 20 sfframgår att mot- svarande begränsning i avdragsrätten gäller när räntan täcks av bidrag som avses ipunkt 7 av anvisningarna till 24 #.

Ränta på statligt bostadslån eller räntelän skall. till den del räntan lagts till läneskulden. anses betald då den debiterats. I den mån ränta på bostadslån eller annat statligt lån erlagts med hjälp av räntelån anses räntan betald då

räntelånet betalats ut.

" Senaste lydelse 1968z718.

Prop. 1980/81 :42 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 38 s

2.7 Utdelning frän aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgär i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund. är skattefri. där utdelningen blott innebär en minskning i levnads— kostnader. och skall i annat fall hänföras till den förvärvskt'illa. vartill den pä grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sälunda hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares utdelning frän ekonomisk förening i form av pristillägg ä varor. som han salt till föreningen. ellcri form av rabatt för varor. som han för sin näring inköpt av föreningen. Till utdelning. som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri. hänföres icke förmän av' bostad eller annan förmän av fastighet (jfr emellertid bestämmelserna i andra stycket.). Skattcpliktig utdelning frän aktiebolag eller ekonomisk förening. som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst. hänföres till intäkt av kapital. l-lar bostad eller annan förmän av

fastighet tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är icke fråga om upp— låtelse som i tredje stycketsägs, skall såsom skattepliktig intäkt av kapital upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat 4 procent av den del av medlemmens eller delägarcns andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet som överstiger 25 000 kronor. Därvid skall värdet av ande- len beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet året före taxerings- äret på föreningens eller bolagets fastighet och med hänsyn till före- ningens eller bolagets övriga till- gångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före taxerin gsärets ingän g. I fråga om bostad som innehas av två eller flera medlemmar tillsammans skall beloppet 25 000 kronor förde- las dem emellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen fär avdrag icke ske. sävitt fräga ej är om

7 Senaste lydelse l$)79:l()l7.

llar bostad eller annan förmän av

fastighet tillktnnmit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är det inte fräga om upplåtelse som avses i tredje stycket. skall som skattepliktig intäkt av kapital tas upp ett belopp motsva- rande för helt är räknat .? procent av den del av medlemmens eller deläga- rens andel i föreningens eller bola- gets behällna överstiger 50 000 kronor. Därvid skall värdet med utgångspunkt i taxeringsvärdet

förmögenhet som

av andelen beräknas

året före taseringsz'iret pä förening- ens eller bolagets fastighet och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgängar och skulder enligt bokslutet för det senaste räken- skapsär som avslutats före den I juli året före taxeringsäret. I fråga om bostad som innehas av tvä eller flera medlemmartillsammans skall belop- pet 50 000 kronor fördelas dem etnellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen fär avdrag

Prop. 1980/81 :42

Nuvarande lydelse

till rörelse hänförlig utgift. för med— lemmens eller delägarens inbetal— ningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkwtnader som äro

l()

Föreslagen lydelse

inte ske. såvitt fråga ej är om till rörelse hänförlig utgift. för medlem- mens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget eller för

hänförliga till innehavet av bostaden andra omkostnader som är hänförli- eller förmånen. ga till innehavet av bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förman. som tillkommit medlem av bostadsföre- ning eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap. helt eller till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplåten till annan under hela eller större delen av beskattningsåret. räknas vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmän. som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat över. såsmn intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.

Annan utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag än i andra och tredje st ”kena sägs. som icke utgått i f("rrhållande till innehavda andelar eller aktier. räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren. om och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget. vilka

ieke äro att anse som kapitaltillskott.

till Stlå

2.5 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpensirm iakttages följande. Som folkpension räknas ieke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp. t.ex. till följd av att folkpensio— nen ieke ätnjutits under hela året. utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen. om den utgått i full utsträckning. utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpensit'm behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstill- skott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerfastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges laserade inkomst enligt lagen (H)-17576) om statlig inkomst- skatt. Överstiger denna inkomst ieke visst högsta belopp. skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än o tltltl kronor. Detta högsta inkomstbe- lopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig. som under beskattningsåret

N Senaste lydelse N?”): | 157.

Prop. 1980/81 :42 1]

Nuvarande lydelse Finans/agan lydelse

icke haft annan inkomst än ålderspension enligt o kap. 2- s första stycket lagen (l9621381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 5 Ztltl kronor samt atnjutit avdrag endast med ltltl kronor enligt 33 s* 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77.5 procent av htlShelOPPCL För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgruml gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpensitm. och under återstt'Jden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpen- sion.

()m skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomst- beloppet enligt föregående stycke. reduceras avdraget med belopp motsva-

rande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt tax- erade inkomst jämkas. om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75000 kronor. Om förmögenhets- värdet överstiger [25 000 kronor. skall avdrag icke nmlgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 ä' 2 mom. denim lag och jordbruksfastig- het som i huvudsak ant't'r'ndt's för bostadsändamål skall inräknas i för- mögenhetsvärdet med ska"/igt be- lopp. llar den skattskyldige eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en fastighet. [ första hand avses fastig- het som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt tax- erade inkomst jän'kas. om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger ()0 000 kronor. Om förmögenhets- värdet överstiger ]50 000 kronor. skall avdrag inte na'c'lgt's. Fastighet. som avses i 24.5 2! mom.. och jord- bruksfastighet. som i huvudsak används för hostadsändamål. skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar lf'10 av skill- naden mallan taveringst'iirdt't are! _li'ire taxeringstirt't och låna! kapital. som nedlagts ijastigla'ten. i den mån skillnaden inte överstiger 250 000 kronor. Är skillnaden större ln'ra'k- nas värdet till 35 000 kronor jämte den del av skillnaden som (överstiger 250 000 kronor. [ lar den skattskyldi— ge eller hans make flera sådana fastigheter. som avses här. giiller bestämmelserna mnlastj'ör en fastig- het oclt dd i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Prop. 1980/81z42 12

Här ovan angivna grunder för avdmgsheräkningen fär frängäs. när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52.3 J mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den l januari lOHl och tillämpas första gängen vid 1982 års taxering. Dock får bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 38% om hi'insynstagande till bokslut tillämpas redan vid l98l ärs taxering.

Prop. 1980/81z42

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 4 och ltlää samt llä I och 2 mom. lagen (19472577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nut-'arande lydelse

Föreslagen lydelse

4ä3

Fastighet upptages till taxerings- värdet vid beskattningsärets utgång. Var sådant värde då ej äsatt eller har under beskattningsåret omständig- het inträffat. som kan under tax- cringsperiodcn påkalla förändrad värdering. upptages fastigheten till det taxeringsvärde. som för tax- eringsäret bliver densamma åsatt. Finnas sådana tillbehör till fastighe- ten som avses i 2 kap. $& jordabal- ken. skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde. som rättighe- ten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid. som därför återstår. kan anses ltava betingat vid en försäljning under normala förhal- landen;

Lös egendom. sotn är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar. i skogsbruk eller i rörel- se. skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet. däri egendomen är nedlagd.

Fordran. som löper med ränta. skall. därest den icke är tillgång i rörelse. upptagas till sitt kapitalbc- lopp utan inlwräkning av under

' Senaste lydelse av lagens rubrik 197-133). 3Scnaste lydelse l()77:ll73.

Fastighet tas upp till taxeringsvär- det vid beskattningsärets utgång. Var sådant värde inte åsatt då eller har det under beskattningsåret inträffat omständighet. som kan/"ör- anleda ändrad värdering under tax- eringsperioden. tas fastigheten upp till det taxeringsvärde. som åsätts för taxeringsäret. Finns det sådana till- behör till fastigheten. som avses i 2 kap. 3 & jordabalken. skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i tred- je stycket om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas 14/2]; till det värde. som rättighe- ten med hänsyn till villkor och äter- stäende tidj'ör upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom. som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar. i skogsbruk eller i rörel- se. skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet. som egendomen är nedlagd i.

Fordran. som löper med ränta. skall. om den inte är tillgång i rörel- sc. tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen ränta.

Prop. l980l81z42

Nuvarande lydelse

beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran. som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. uppskattas till belopp. som utgör fordringens för- handenvarandc värde enligt vid den- na lag fogad tabell l. Osäker fordran upptages till det belopp. varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös ford- ran upptages icke.

Värdepapper. som noteras på inländsk eller utländsk hörs eller är föremål för liknande notering. upp— skattas till det noterade värdet. eller. om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försälj- ning under normala förhållanden. till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värdepapper. som eljest (nnsättas på kapitalmarknaden eller vars värde ieke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och ååå. uppskattas enligt sist angivna grund.

Arman för evärdlig tid utgående ränta. avkomst eller förmån än fräl- seränta uppskattas till tjugo gånger det belopp. vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta. avkomst eller förmän uppskattas efter det belopp. rättigheten motsvarat under beskatt- ningsåret. enligt de vid denna lag fogade tabellerna ll och lll.

Rättighet. som ieke är bestämd att utgå under någons livstid men

lal

Fc'ireslagen lvdelse

Fordran. som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas för tiden före förfallodagen. tipp— skattas till belopp. som utgör ford- ringens förhandenvarande värde en- ligt vid denna lag fogad tabell [. upp till det belopp. varmed den kan beräknas Osäker fordran tas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper. som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering. Lipp— skattas till det noterade värdet. eller. om detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försälj- ning under normala förhållanden. till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värdepapper. som eljest omsätts på kapitalmarknaden eller vars värde inte skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4ss. uppskattas grund.

enligt sist angivna

Annan ränta. avkomst eller för- män. som utgår för evig tid 0('l1 inte utgör frälseränta. uppskattas till tju- go gånger det belopp. som den uppgått till under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av ränta. avkomst. eller förmån. som utgår på livstid eller viss tid. uppskattas efter det belopp som rättigheten nwtsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna ll och lll.

Rättighet. som inte är bestämd att utgå under någons livstid men ändå

Prop. HSO/81:42

Nit-varande lydelse

ändock är av obestämd varaktighet. uppskattas med ledning av tabell lll. såsom om den skalat utgå för den berättigades livstid. dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktig- lzeten av flera personers liv sålunda. att rättigheten upphör vid den först avlidnesfrt'infälle. bestämmes rättig- hetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fartfar däremot rät- tjgheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle. beräknas 'ärdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening. vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skala skiftas mellan medlemmarna. skall upptagas till ett värde motsvarande den del av före- ningens förmögenhet som skulle fal- lit på andelen därest föreningen trätt i (likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde. som den kan anses hava betingat vid försäljning under nor- mala förhållanden.

l'öreslagen lydelse

är av obestämd varaktighet. upp— skattas med ledning av tabell lll. som om den skall.-." ha utgått för den berättigades livstid. dock högst till tio gånger det värde. som rättigheten senast motsvarat för helt år.

Är rättighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt. att rättigheten upphör vid den först avlidnes död. bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes lev- nadsälder. Är rättigheten däremot oförändrad till den sist avlidnes död. beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekOnornisk förening. vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna. skall tas upp till ett värde motsvarande den del av före— ningens förmögenhet som skulle fal- lit på andelen om föreningen trätt i likvidation. Andel [ lutstads/örening eller bostadsaktielmlag tas upp till ett vär- de som nmtvvann' medlemmens eller delägarens andel ift'ireningens eller bolagets beluillna förmögenhet lue- räknad med utgångspunkt i det tas— eringsvi'irde som gäller för jörening— ens eller l7()ltt_t,'ets fastighet vid beskattningsårets utgång och med ltänsyn till ft'ireningens eller bolagets övriga tillgångar och skttlder enligt bokslutet för det senaste räkenskaps- är som avslutats före den [juli under beskattningsäret.

Övrig lös egendom tas ttpp till det värde. som den kan anses lltl beting- at vid försäljning under normala fi.."trhållanden.

Prop. l980/8lz42

Nuvarande lydelse

16

Ft'ireslagen lydelse

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar. skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och Lisää.

(Se vidare anvisningarna.)

ll.) äl

Fysisk person. oskift dödsbo. utländskt bolag eller i ltlä l mom. lagen ( 19471576) om statlig inkomst- skatt skall ieke utgöra statlig förmögen-

omj't'irmäld familjestiftclse hetsskatt. därest den beskattnings— bara förmögenheten icke överstiger 200 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig ft'n'mögenhetsskatt för juri- disk person som avses i o ä 1 mom. b) denna lag. därest den beskatt- ningsbara förmögenheten ieke över- stiger 15 000 kronor.

Fysisk person. dödsbo. utländskt bolag eller i lt)? 1 mom. lagen (1947576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse skall inte betala statlig förmögenhetsskatt. om den beskattningslmra ft'rrmt'ögenhe- ten inte överstiger 400 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögen- hetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i (is [ mom. b) denna lag om den beskatt- ningsbara fi.")rmi'igenheten inte över- stiger 25 000 kronor.

llå

Nut-'arunde lydelse

[ mom .4 Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person. oskift dödsbo. utländskt bolag samt i l() s 1 mom. lagen ( 1947576) om statlig inkomstskatt mnförnu'ild familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275000 kronor:

en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten. som

överstiger 200 000 kronor:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

275 000 men återstoden: 400 000 men återstoden;

icke 400 000 kr.:

ieke

750 kr.

1000 000 kr.: 2 0.25 kr.

för 275000 kr. och 1.5 % av

för 400000kr. och 291"? av

1000 000 kr.: 14 625 kr. för ] 000000 kr. och 2.5 % av återstoden.

? Senaste lydelse lin-1:89). * Senaste lydelse l()7—l:ts'5().

Prop. 1980/81z42 17

[föreslagen lule/sv

1 mom . Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person. dödsbo. utländskt holag samt i lll & 1 mom. lagen (' 1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten. som" överstiger 400 000 kronor:

när den beskattningslmra förmögenheten överstiger (.)00 000 men inte 800 000 kr.: 2 000 kr. för 600 000 kr. och 1,5 % av äterstoden:

800 000 men inte I 800 000 kr.: 5 000 kr. för 800 000 kr. och 2 €]; av återstoden: . 1800 000 kr.: 25 000 kr. för I 800000 kr. och 2.5 '.!/- av återstoden.

Zina/11.5 Statlig förmögenhetsskatt skall förjuridisk person. som avses i o .»5 1 mom. b) denna lag utgöra:

en och en halv promille av den del en och en halv promille av den del av den heskattuingslmra förmögen-' av den heskattningslwra förmögen- heten. som överstiger IS 000 kronor. heten. som överstiger 35 000 kronor, dock lägst en krona. dock lägst en krona.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Bestämmelsen i Jfä om värdering av andel i bostadsförening eller hostadsaktieholag får dock tillämpas redan vid 1981 års taxering.

5 Senaste lydelse 197—135?

Prop. 1980/81z-42 j OC'

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (19411416) om arvsskatt och gävoskatt

llärigenrnn föreskrivs att 23 och 28 åå lagen (H)—115116) om arvsskatt och gävoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarzmdr' lyda/.vc föreslagen lyric/.vc

Vid uppskattning av lös egendom iakttages: A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas. i den man ej annat f("iljer av 20; tredje stycket. till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplätclsen och den tid. som därför äterstär. kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd. med tillbörlig omsorg skedd fi.")rsäljning.

B. Värdepapper. som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering. uppskattas till det noterade värdet eller. om detta icke motsvarar vad som skulle kunna päräknas vid försäljning Linder normala förhi'tllam'len. till det pris som skulle ha kunnat päräknas vid en sådan försäljning. Sädana värdepapper. som eljest omsättas pa kapitalmark- naden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F nedan. uppskattas enligt sist angivna grund.

('. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta ä tid. som avses i 21 &. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därä ej beräknas för tiden före förfallodagen. uppskattas fordringen till belopp. som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen 1.

( Värdelös fordran anses icke utgöra tillgäng. Den omständigheten att

)säker fordran uppskattas till belopp. varmed den kan beräknas inflyta.

gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel. för vilka uppskov med inkomstbeskattning ätnjutes enligt bestäm- melserna om skogskonto. upphovsmannakonto eller im'esteringskonto för skog. upptagas till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt ändamäl enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgivits för avsättningen. fär halva det avsatta beloppet upptagas som skilld.

D. För evärdlig tid utgående ränta. avkomst eller annan förman uppskattas till tjugu gånger det belopp. vartill den senast för helt är uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta. avkomst eller annan förman. som utgär under viss tid eller någons livstid. uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek. beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt är motsvarar enligt de vid

' Senaste lydelse av lagens rubrik l()7-1:857. 3 Senaste lydelse 198075.

Prop. 1980/81 :42 19

Nuvarande [_i'tlelse Föreslagen lydelse

denna lag fogade tabellerna 11 och 111. Om livränta på grund av fi:")rsäkring skall utga så länge någon är i livet. dock längst under viss tid. eller skall börja utgä framdeles. beräknas värdet efter försäkringstekniska grunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet. som belastar viss egendom. ej är på nyss angivet sätt bestämd. anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde. vartill egendomen uppskattats. dock att. där rättighet avser endast del av egendom eller dess ärliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund. detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet. som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd vz'iraktighet. uppskattas med ledning av tabell 111. såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid. dock högst till tio gånger det värde. rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers livsälunda. att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle. bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsälder. l—"ortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle. beräknas värdet efter den yngstes älder.

F.. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar. utställda i samma myntslag. som gällde vid tiden för skattskyldighetcns inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund. bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas hava betingat vid en av boets avvecklingföranledd. med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

F. Andel [ bostadsförening eller Imsradsaklivbolag tas upp till ett vär- de som motsvarar trmlletnmens eller (Ieliigarens andel i föreningens eller bolagets behållna _]?"irrnögenhct he- riiknarl med utgångspunkt i det värde som föreningens eller lmlagws' ”hastig- lier skall tas upp till ett/igt 22 s och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas lta betingat vid en med tillbör- skedd lig omsorg försäljning. som _föranletts av boets avveckling.

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen ('l928:37tl) ingar i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas bestämmelserna i 4 & och. med undantag av femte stycket sista meningen. punkt 2 av anvisningarna till 3 och 45% lagen (IF)-17:57?) om statlig

förmögenhetsskatt.

Prop. 1980/81 :42

Nuvarande lydelse

"20

Föreslagen lydelse

2853. Till k l a s s 1 hänföras efterlevande make. barn. avkomling till barn. make

till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåta-

ren.

Såsom skattefritt avdragrts från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 30 000 kronor. från vad som tillkommer annan i klass I [5000 kronor och från lott. som beskattas enligt klass ll eller klass lll. 3 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt låt är. avdragna" ytterligare .? 000 kronor för varje helt år eller del därav. som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Som skattefritt avdraget" från lott som tillkommer den avlidnes efterle— vande make 50 000 kronor. från vad klass I 25 000 kronor och från lott. som

som tillkommer annan i beskattas enligt klass ll eller klass lll. 5000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skatt- skyldighetens inträde ej fyllt 18 är. avdraget yttcrli gare 5 000 kronor för varje helt år eller del därav. som då återstod till dess sagda ålder upp-

nås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne. om de samnmnlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller. i förhi'illande till den avlidnes barn. beträffande den som sammanlcvt med barnet. Styvbarns- och fosterbarnsförhällande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn. som före fyllda lo är stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator. även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till k la s s [ l hänföres annan arvinge eller tcstamentstagare än sådan som avses i klass I eller lll.

Till kl ass lll hänföras

landstingskmnmun. kommun eller annan menighet ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer: '

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa. välgörande. sociala. politiska. konstnärliga. idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse tried huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv:

registrerad understödsft'irening:

sådan sammanslutning. som. utan att hava till syfte att i sin verksamhet

3 Senaste lydelse I!)St):75.

Prop. 1980/81:42 21

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen. huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål:

ft'tlketshusfi'ircning. bygdegårdsft'irening eller annan liknande sammanslut- ning. som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 %.

För skattelott. som i ll s 2 mom. sägs. beräknas skatten efter den klass. gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är. som medför lägst skatt. Från skattclott medgivcs icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår. sedan avdrag enligt andra stycket gjorts. utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt. skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor. '

Nuvarande lydelse

Klass 1 Skattepliktig lott. kr. Arvsskatt. kr. 25 000 5 (:'(- inom skiktet: 25 000 50 000 1 250 + 10 (,??- 50000 75 000 3 750 + 15 % 75 (100 100 000 7 500 + 22 '.!-F- 100 000 — 150 000 13 000 + 28 .fr/( .. .. : 150 000— 250 000 27000 + 33 ”f'(- .. .. ; 250 000 350 000 60 000 + 38 % .. ' 350 000 500 000 98 000 + 44 % 500 000 — I 000 000 164 000 + 49 % 1 000 000 —2 000 000 409 000 + 53 92- 2 (100 000 —5 000 000 939 000 + 58 % 5 000 000 2 679 000 + 65 % Klass ][ Skattepliktig lott. kr. Arvsskatt. kr. 10 000 8 % inom skiktet: 10 000 20 000 800 + 16 (i? .. 20 000 30 000 2 400 + 24 'i'-'(- 30 000 _ 50000 4 800 + 32 % 50 000 70 000 11 200 + 40 (f(-

70 000 I 00 000 19200 + 45 %

Prop. 1980/81:42

100 000 — I 5 () 000

I 50 000 200 000

200 000 5 00 000

500 000 I 000 000 1 000 000

Skattepliktig lott, kr. 10 000

10 000 _ 20 000

20 000 30 000

30 000

Skattepliktig lott. kr. 50 000

50 000 100 000 100 000 150 000 150 000 200 000

200 000 300 000 300 000 -— 450 000 450 000 600 000 600 000 800 000

800 000 1 200 000 1 200 000 2 500 000 2 500 000 6 000 000 () 000 000

Skattepliktig lott. kr.

20 000

20 000 — 40 000 40 000 60 000 60 000 90 000 90 000 120 000 I 20 000 — l 5 () 000

Nuvarande lydelse

Klass III

32 700 + 50 [="-'( inom skiktet:

57 700 + 56 (P( 85 700 + 61 C?- 268 700 + 67 I:?? 603 700 + 72 (P(:

Arvsskatt. kr. 8 '.7'2- 800 + 16 f'(. 2 400 + 24 G?. 4 800 + 30 O(-

Föreslagen lydelse

Klass 1

Klass [1

Arvsskatt. kr.

5 (:((- 250!) + lt) (.."-'(- 7500 + 15 (..?-1-

15 000 + 22 (fn

26 000 + 28 % 54 000 + 33 '.'??- 103 500 + 38 (P(- 160500 + 44 ()(:

248500 + 49 % 444500 + 53 (P( 1 133 500 + 58 '.3-( 3 163 500 + 65 €?-

Arvsskatt. kr. 8 O(- 1 600 + 16 ('(- 4 800 + 24 (P( 9 600 + 32 (:=-'(- 19200 + 4(.) '.!-( 31 200 + 45 ((—

11

inom skiktet:

inom skiktet:

inom skiktet:

Prop. [980/8 ! :42 33

Föreslagen I_r(1'('ls('

150 000— 200 000 44 700 + 50 % inom skiktet: 200 000 — 250 000 69 700 + 56 % - 250 000 _ 600 000 97 700 + 61 % 600 000 _ 1 200 000 311200 + 67 % .. .. 1200 000— 713 200 + 72 % .. .. Klass 111 Skattepliktig lott. kr. Arvsskatt. kr. 20000 8 % inom skiktet: 20 000_ 40 000 1 600 + 16 % 40 000 _ 60 000 4 800 + 24 % 60 000 _ " 9 600 + 30 %

Denna lag träder i kraft den 1 januari l98l. Äldre bestämmelser gäller ' fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan. Bestämmelsema i 28 & tillämpas dock först om skattskyldighet inträtt efter l98l års utgång.

Prop. 1980/81:42 24

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (t962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att: Sä lagen (1963392) om ltustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

JI "f./-

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst. för år räknat. som någon kan antagas komma att ätnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke allmänt barnbidrag. folkpension. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett tninskning av pensionstillskott enligt 3 & lagen (1969105') om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 :$ sista stycket lagen om allmän försäkring. livränta som avses i 17 kap. 21.5 nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller ut'iderstöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag mä vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller vuxenstudicbidrag enligt sttuliestt'ftdslagen (1973z349) eller utbildningsbidrag underarbetsmarknadsutbildning. Vid inkomstberäkningen skall för den sotn åtnjuter folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstillskott. beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 & lagen om allmän försäkring och

b") den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Vid uppskattning av förmögen- hets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp. varmed förmögenheten må översti- ga för den som är gift sextiotusen kronor. och för annan sjuttiofemtu- sen kronor.

' Lagen omtryckt 197611014.

Vid uppskattning av förmögen- hets avkastning skall demta höjas med tio procent av det belopp. varmed förmögenheten (')i'errriger för den som är gift scxtiotusen kro- ner. och för annan sjuttiolemtusen kronor. Vir'l br'rlikm'ng (11'fih'111(')'gelz- ltet skall värdet av fat-(tum. som avses [ kwnmunal- (1928370) och

bebos av ([en pens/mtsherältigmle. ms

24 s* 21110111. skattelagen som upp till hälflen (n' jktstig/te/ens INX- eringsrlinle. Detsamma skall gälla

lx) 'Jl

Prop. 1980/81z42

lv'ut'ararule lydelse Fr'ireslagen lule/se

vid ben?/(111111: fll" värdet av jord— l7ruks/(1s11'g/a'1. (lät/' den pensions/70- 1'1'1'111'gmle ("lr Itosu/l.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler. som fastställas av regeringen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Ät'sinkomst avrundas för envar pensionsberi'ittigad till närmast hela tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet. Därvid skall vid beräkning av förmögenhet värdet av fastighet tas upp till det närmast före den 1 januari 1981 gällande taxeringsvärdet.

Prop. l980/8lz42

5. Förslag till

26

Lag om ändring i lagen (1962:3821 angående införande av lagen om allmän försäkring

llärigenom fi:”)reskrivs att 165 lagen (196235?) angående inföhmdc av lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tt'ws'l

Besti'immelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergangsbestäm- ntelserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 19-16 (nr 431) om ft.)lkpensione- ring skola alltjämt äga motsvarande tillämpning. Dock skall hetriifji'nule änkepension efter man. som avlidit före den .1 juli 1960. i stället för h' & första stycket lagen om folkpensio- nerittg i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla. att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsin- komst i vad den må överstiga två/u- sen kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13.42 mom. sist- nämnda lag skall (zek procenttalet 211 utbytas mot lt) samt beloppet 21) (1011 kronor utbytas mot 75 000 kronor.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1 ——1 övergängsbestäm— ntelserna till lagen tlf/60:09)" angåen— de ändring i lagen den Zl) juni 11.140 fll!" 431) om ft>lkpensionering ska/l fiem'inaule änkepension efter man. som avlidit före den 1 juli 19110. skall tlt't'lx' i

fortfarande til/("1'111/n1s.

stället för H & första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydel- se före nämnda tidpunkt gälla. att sådan pension minskas med en tred- jedel av den del av den pensirmslw— rättigades årsinkomst som överstiger 100!) kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 1342 mom. sist- nämnda lag skall även procenttalet 2tl utbytas mot lt) samt beloppet 200011 kronor utbytas mot 750011 kronor. t..:id beräkning (n'_/'("irm("igen— het skall värdet av _li'tstig/u'l. som avsesiZ—l s" 2 mom. ktHumana/skalle- lage/t (19.28.1170) (te/1 som behov av den pt'1tsiunslwerr'it/igatle. tas upp till hälften av fastighetens tare/'mgsvii/'- de. l)etsamma skall gälla vid hemk- ning av värde! av jord/711tksl'asligllel. där den pensio1tsberiittigat'le lir lm- satt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. Aldrc bestämmelser gäller fm'tfarant'le i fråga om änkepension som avser tid före ikraftträdandet. Därvid skall vid beräkning av förmi'igenhet värdet av fastighet tas upp till det närmast före den 1 januari 1981 gällande

taxeringsvärdet.

' Senaste lydelse 1975z325.

Prop. 1980/81z42 37

Utdrag BUDGETDEPARTEM EN'lT-fl' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 19811v111-16

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsräden Bohman. Wikström. Friggebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade regler för villaheskattningen. m.m.

] Inledning

Chefen för finansdepartementet bemyndigades den 16 september 1976 att tillkalla en kommitté (l—"i 1976105). 1976 ars fastighetstaxeringskommittel. för att se över reglerna för fastighetstaxeringen. Genom regeringsbeslut den 3 februari 1978 fick kommittén tilläggsdirektiv (Dir 1978122 . Dessa giek i huvudsak ut på att kommittén skulle se över skiktgränser och procentsatser vid smähusbeskattningen. Även det extra avdraget pä f.n. högst 1 (till) kr. skullc omfattas av översynen. Bakgrunden till detta uppdrag var de förväntade taxeringsvärdehöjningarna till följd av 1981 års allmänna fastighetstaxering. Kommittén har redovisat sina överväganden och förslag i dessa delar i delbetänkandet (Ds B 198115) Villabeskattning 81. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga ] fogas en sammanfattning av kommitténs förslag.

Kommittén har även avlämnat delbetänkandemt ("SOU 197932 och 331 Fastighetstasering 81. (SOU 1979181 ) f—"z'istighetstaxering 81 lndustrihyggmt- der. (Ds 13 198014) Förseningsavgift vid allmän fastighetstasering samt (Ds ll 198tlz8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering. följdändringar. m.m. De två första delbetänkant'lemt handlar om fragor av grundläggande betydelse för 1981 ars allmänna fastighetstaxcring. Dessa betänkanden har lagts till grund för lagstiftning pä omrädet (prop. 1979.:'"8(1:—lt1. SkU 19795'811117. rskr 1979..-"'811:121. SFS 197911152—1155 samt prop. 1979..-"'8(1:8h_

lRegeringsradel (iunnar Björne. ordli'n'ande. hovrättsfastighetsradet Bertil llall. rikstlagsled:unöterna Patil Jansson. Stig Josefsson och Bo Lundgren. bitr. skattedi- rektören Lars :'N-lalmberg. riksdagsledamoten Börje Stensson samt skattedirekti'u'en Ulla Wadell.

Prop. HSO/81:42 28

SkLJ 1979i8llz—lo. rskr 1979.--'8tl'.2811. SFS l98llzl49—lill). [ de bada senare betänkandena behandlas främst vissa kompletteringar till de redan antagna taxeringsreglcrna. .Jag har för avsikt att anmäla dessa fragor i ett annat sammanhang.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Sundsvall. statistiska centralbyrån (SCB). bankinspektionen. riksrevisions— verket (RRV). riksskattevcrkct (RSV). bostadsstyrelsen. statens institut för byggnadsforskning. statens lantmäteriverk. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Östergötlands. Jönköpings. Gotlands. Malmöhus. ('_iötebm'gs och Bohus. Skarabtn'gs. Jämtlands. Västerbottens samt Norrbottens län. arren- dclagskommitten (Ju l975:()—l). tomträttskommitten (_lu 1977: 12). AB Bostadsgaranti. HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. Koopera- tiva förbundet (Kl-'). Landsorganisationcn i Sverige (LO). Landstingsför- bundet. Lantln'ukarnas riksförbund (LRF). Näringslivets byggnadsdclega— tion. Samfundet för fastighetsvärdering. Sparbankernas inteckningsakticlm- lag (SPINTAB). Svenska arbetsgivareft'ircningen (SAF). Svenska bankfi'n'c- ningen. Svenska byggnadsarbctareförbundet, Svenska byggnadsentrepre- itörfineningen. Svenska byggnads- och anläggningsindustrins arbetsgivare- förbund (Byggförbundet). Svenska företagares riksförbund. Svenska kom- munfi'örbundet. Svenska riksbyggen. Svenska sparlmnksförcningen. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges grossistfi'nbund. Sveriges hantverks— och industriorganisation—Fi-imiljeföretagen (Sl”()—familjefilm- tagen). Sveriges industriförbund. Sveriges jordägareförbund. Sveriges villaägareförlmnd. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden fran Stockholms läns landsting. Botkyrka kommun. Danderyds kommun. Norrtälje kommun. Värmdö.") kommun samt Skärgärdens intresscft'ireningars kontakttn'ganisa— tion. Vidare har länsstyrelsen bilagt yttrande fran lokala skattemyndigheten i Norrtälje fögderi. Länsstyrelsen i (fiotlands län har bifogat yttrande fran Gotlands kommun. Länsstyrelsen i Västerlwttcns län har bifogat yttranden frän Lycksele kommun. Skelleftea kommun och leca kommun.

Dessutom har yttranden inkommit fran Dalarö pensionärsförening. Sveriges civilingenjörsförbund samt Vendelsö fastighetsägarclörcning.

AB Bostadsgaranti och Byggförbundct delar de synpunkter som framförts av Svenska byggnadsentreprenörlörcningen. SAF. Sveriges grossistlörbund och Sl-llO—l—"amiljeföretagen instämmer i Näringslivets byggnadsdelegations yttrande. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund hänvisar ocksä till Näringslivets byggnadsdelcgations yttrande. Svenska företagares riksförbund aberopar fÖl'Lllt'Hll ett eget svar även den del av Näringslivets byggmu'lsdelegations yttrande som avser underhällskostnader och extra avdrag. SPlN'liAB hänvisar till Svenska sparlmnksföreniagens yttrande. LRF har som sitt yttrande ingett ett inom l..;itttln'tikarnas skattcdelcgation upprättat utlätandc.

Prop. 1980/81z42 19

En sammanställning av rcmissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

De förväntade höjningarna av taxcringsvärdena pakallar ätgärder även utanför villabeskattningens omrade. Jag vill därför i detta sammanhang även ta upp frägor som rör den nyligen införda schablonbeskattningen av bostadsrättsbavare (prop. l978.--"'79:1ll*-). Sli 19795811211. rskr 1979.--"'8(1:-13. SFS 1979111117—1918). [ fraga om kapita[beskattningen avser jag att ta upp skatteskalorna vid förmögenhets—. arvs- och gävobeskattningen. En annan fråga gäller en förmögenhets inverkan pä det extra avdrag för nedsatt skatteförmäga som kan medges folkpensionärer. liksom pa de kommunala bostadstilläggen.

l st'unmanhanget avser jag ocksä att behandla nägra närliggande l'rägor. bl.a. värderingen av bostadsrätter och den skattemässiga behandlingen av vissa räntebit'lrag. De fi'n'slag som jag nu tar upp efter samräd med chefen för bostadsdepartcmentet innebär i allt väsentligt en anpassning av olika procentsatser och skiktgränser främst med hänsyn till den höjning av taxeringsvärt'lena som väntas genom 1981 ars allmänna fastighetstaxering. 1 övrigt innebär förslagen justeringar av lagtekniskt okomplicerad natur pa sa sätt att redan gällande skattebestämmelserges ctt vidsträcktarc tillämpnings— omräde.

Med hänsyn till det anförda är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrädets yttrande över förslagen.

2 Bostadsbeskattningen 2.1 Beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter

F. n. beskattas innehavet av ett egnahem enligt en schablonmetod. Denna innebär i korthet att som intäkt skall tas tipp viss procent av fastighetens taxeringsvärde. lntäktsberäkningen sker enligt en progressiv skala. Avdrag medges i princip bara för räntor pä kapital som nedlagts i fastigheten. I fråga om fastighet där ägaren är mantalsskriven medges härutöver ett extra avdrag. Reglerna om detta finns i 345 2 mom. och 25% 3 mom. kommunalskattclagen (1928:37(.)). lx'L.

Schablonmetot'len infördes genom lagstiftning är 1953. Övergången från den tidigare kom-'entionella metoden. som innebar att alla intäkter. däribland värdet av den egna bostaden. skulle redovisas medan avdrag ä andra sidan medgavs för kostnader för drift och underhäll. motiverades i första hand av förenklingsskäl. De äldre reglerna var svärtillämpade och gav upphov till ett stort antal taxeringstvister. Schablonheskattningen var när den infördes i princip en beskattning av en beräknad kapitalavkastning. lntäktsprocenten motsvarade i huvudsak dä gällande räntenivä. Därför uppkom i flertalet fall inga nämnvärda underskott.

Schabloncn har ändrats vid flera tillfällen. i första hand för att dämpa

Prop. HSO/81:42 30

effekterna av hf.")jda taxeringsvärden till följd av de allmänna fastighetstax- eringarna (1957. 1965. 1970 och 1975). De ändringar som den senaste allmänna fastighetstaxeringen föranledde i fråga om vilIaschablonen (prop. 1975z92. SkU 1975225. rskr 1975:12(1. SFS 1975:313) innebar att de häda lägsta skiktgränserna höjdes. Även det extra avdraget höjdes. Under ären därefter skedde en snabb prisutveckling pä egnahem och fritidsfastigheter. fratnför allt för dern med taxeringsvärden inom det lägsta skiktet. Denna utveckling. som innebar att taxeringsvärdena kotn att ligga längt under den avsedda nivän i ft'irhällande till marknat'lsvi'trdena. påkallade en justering av schablonen är 1977(prop. 1977.-'78:(>8. SkU 1977f78:18.rskr1977.--"'7ts':11-1.S1'_S 1977: 1097).

1ntäktsschablonens avvägning har också setts i sammanhang med önske— mälet att skapa neutralitet i fråga om de ekonruniska villkoren för olika lmendeformer. Sä var fallet vid 1974 ärs bostadspolitiska lagstiftning (prop. 1974:150. SkU 197—1156. rskr 197—1z37-1. SFS 197—1:944). Vid detta tillfälle ändrades framför allt reglerna för bostadsfinansieringen. men beslut fattades ocksä om ett nytt högsta skikt i villaschablonen.

F. n. är intäktsproccnten 3 % för den del av en fastighets taxeringsvärde som understiger 200 000 kr.. 4 % för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 200 000 kr. och 250 000 kr.. 8 % för den del av taxeringsvärdet som överstiger 250 000 kr. men inte 300 000 kr. och 10 % för den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr. Det extra avdraget. som höjdes senast är 1975. uppgär nu till 1 000 kr.

Kommitteförslaget innebär att den nuvarande schablonmetoden behälls men att samtliga skiktgränser höjs och att prt'vcentsatscrmi ändras. Det extra avdraget l'öresläs höjt frän 1 000 kr, till 1 500 kr. Den föreslagna schablonen har följande tttseendc. : f.??- -- 450 000 kl", —l (? 450 (100 kr. —- ()(ltl (lllll kr. b 'Ä'i'- (utltl llllll kr. — Slltl lltltl kt". b' "? 8111) (1111! kl".

Under remissbehandlingen ltar ätskilliga sinsemellan tämligen olikartade önsketttäl framförts. Den föreslagna skalan har kritiserats varvid man uttalat sig än för lättnader än för skärpning i vissa skikt. En del remissinstanser uttrycker önskemål om en annorlunda utformning av villabeskattningen. Sä ifrägasätts t.ex. det lämpliga i att för framtiden arbeta med en enhetlig schablon för hela landet. Andra uttalar sig för en delvis ätergäng till en mer konventionell metod. Garantibeskattningens inverkan behandlas även i remissvttrz'mdena och en del instanser anser att även denna fräga hade bort behandlas av kommittén. Vikten av neutralitet i kostnadshänseende mellan olika brwndeformer betonas ocksä liksom behovet av ätgärdcr utanför skattelagstiftningens omräde.

För egen del vill jag redovisa ft'ftljande överväganden. Den nuvarande schablrmmetoden har ätskilliga fördelar inte minst för att

Prop. l980/8lz42 31

den är enkel att tillämpa av säväl de skattskyldiga som berörda myndigheter. Denna omständighet bör enligt mitt förmenande tillmätas stor betydelse med tanke pä det avsevärda antalet egnahem och fritidsfastigheter. sammanlagt över 1.8 miljoner vid 1981 ärs fastighetstaxering. Även för framtiden torde

r

det därför vara nödvändigt med-tämligen langtgaende inslag av schabloner pä detta område. F.n ätergäng till det system sotn gällde före schablonens införande skttlle innebära en drastiskt ökad belastning och försämrad arbetssituation för taxeringsorganisationen. I vart fall är det för dagen inte möjligt att genomft'ära nägon omläggning av nuvarande schablrmmetod som sädan. Möjligheten att införa en begränsad avdrags "ut för kostnader för bvggnadsarbeten pä egnahem diskuteras i departementspromemorian (Ds B 1980: 10) Den grä arbetskraften och skattekontrolleu. En sädan avdragsrätt skulle emellertid i huvudsak ha en annan grund än att t'istadkomma ett bättre beskattningssvstem för egnahcmmen. I stället är mälet främst att minska utrvmmet för vissa former av skatteundandragande. Till dessa frägor avser jag att äterkomma vid ett senare tillfälle.

Å andra sidan är jag väl medveten om att nuvarande systcnt för villabeskattning har svagheter. lin fräga som aktualiserats gäller det rimliga i att arbeta med en enhetlig schablon för hela landet. Villapriserna varierar nämligen mycket kraftigt mellan olika delar av landet. När schablonen infördes fanns i och för sig ocksä sädana skillnader men eftersom schablonen dä var helt proportitmell blev dessa av mindre betydelse. Den efterföljande utvecklingen — jag syftar dä närmast pä de kraftigt höjda villapriserna i förening med att schablonen gjorts tämligen starkt progressiv — innebär att effekterna nu blir mer kännbara. Fastighetstaxeringskonmtitten har ocksä ingäende undersökt möjligheterna att lokalt differentiera schablonbeskatt- ningen men ansett att sä avsevärda svärigheter skulle uppstä att man ändä stannat för ett bibehällantle av den nuvarande ordningen. Det är inte heller enligt min mening möjligt att nu firma en acceptabel lösning pä detta problem utan tills vidare mäste gällande principer upprätthällas.

Nägot som alltmer kommit att fratnstä som en stor svaghet i nttvarandc system för villabeskattning är att det bygger pä taxeringsvärden sotn i princip ligger fast under en period av fem är.'Detta innebar inga större problem sä länge takten i villaprisernas ökning var mättlig: även efter en period av fetn är blevjttsteringarna begränsade. Vid den prisstegringstakt som noterats ttnder senare är är förhi'tllandet avsevärt mer problematiskt eftersom det innebär en snabbt fortgäent'lc urholkning av skatteuttaget efter varje allmän fastighets— taxering och därefter krav på mycket stora engängshöjningar av skattebe— loppen för att äterupprt'itta den tidigare nivän. .lag kan här erinra om den tillfälliga justering av sehablonprocenten som ansägs nödvt'indig att genom- föra med verkan frän inkomstäret 1978 av just detta skäl. Hade inte nägon sädan ätgärd vidtagits. skttlle givetvis svärigheterna när det gäller att finna en godtagbar lösning nu varit avsevärt större.

Mot denna bakgrund är det naturligt att pröva om det kan vara möjligt att

Prop. 1980/81z42 3 lx)

firma nägon metod att mer li'äpande anpassa villabeskattningen till prisut- vecklingen. En lösning sotn förespräkats i olika sammanhang kan vara att ärligen justera taxeringsvärdena. s.k. rullande fastighetstaxering. litt delbe- tänkande om denna fräga väntas ocksä frän fastighetstaxeringskommitten ttnder vären 1981. 1 avvaktan pä detta material vill jag inte nu närmare gä in pä frägan.

Även i andra avseenden har kritik framförts mot villabeskattningens nuvarande utformning. Jag tänker dä inte enbart pä frägan om intäktsseha- blonen utan ocksä pä avdragsreglerna. Inte minst de kraftigt stigande ttnderskottsavdragen frän egnahemmen har kommit att utgöra ett pro- blem.

Andra omständigheter som kan inverka pä beskattningsreglernas form är av bostadspolitisk natur. Man mäste fortsätta strävandena att upprätthalla en neutralitet i kostnadsht'inseende mellan olika bwndel'rmner. vilket innebär att en samordning kan behöva ske med ätgärder som vidtas pä andra omräden än beskattningens.

Som framgätt av det nu sagda inrymmer alltsä villabeskattningens framtida, utformning mänga olika frägor. Även om inga principiella ändringar bör genomföras vid detta tillfälle talar därför ätskilligt för att en tner grundläg- gande omprövning bör ske för framtiden där hänsyn kan tas till de ändrade förutsättningar som numera räder jämfört med när grunderna för den nuvarande villabeskattningen fastställdes.

De förslag som jag nu lägger fram rörande villaschablonen bygger pä nuvarande regelsystem. [) * ändringar som framstär som angelägna är sädana som syftar till att hälla verkningarna av de höjda taxeringsvärdena pä en sådan nivä att inte socialt oacceptabla effekter uppstär för de egnahemsä- gande hushällen. Detta innebär ä andra sidan inte att över huvud taget inga skatteökningar får ske. De höjda taxeringsvärdena äterspeglar förmögen- hetsökningar sotn i rimlig utsträckning mäste slä igenom ocksä i fräga om den avkastning som skall tas upp till beskattning.

Den av kommittén enhälligt framlagda skalan är utformad mot bakgrund av att de preliminära uppgifterna visar pä mycket kraftiga taxerings 'ärde- höjningar för llertalet smähus. För villorna skulle det röra sig om genomsnittliga ökningar pä ca 110 C? och för fritidsfastigheter skulle motsvarande ökning vara ca 150 %.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs överväganden och förslag i fräga om inkomstbert'ikningen. Som redan antytts i ktmtmittearbctet bör emellertid ocksä frägan om den kommunala garantibeskattningen — som kommittén inte haft att behandla — tas upp i sammanhanget.

('iarantibeskattningen fungerar i korthet pä följande sätt. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall säsom intäkt alltid tas upp ett belopp mt')tsvarande 2 '.'-2- av taxeringsvärdet. Detta är det s.k. garantibeloppet. Vid inti'tktsberi'tkningen medges vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ett

Prop. 1980/81 :42 33

s.k. procentavdrag som beräknas på samma sätt som garantibeloppet. dock får detta avdrag inte överstiga nettointäkten. För egnahem som är helänade är det vanligt att man till följd av ränteavdragen kommer fram till ett underskott och procentavdrag medges då inte. I dessa fall sägs garantibe- skattningen vara effektiv. '

Den av kommittén föreslagna skalan för villabeskattningen ger i förening med det höjda extra avdraget i och för sig godtagbara effekter. Bilden blir emellertid något annorlunda när dessa effekter kombineras med den skärpning av garantiskatten som också följer av de höjda taxeringsvärdena. Mot denna bakgrund föreslår jag att repartitionstalet sänks från 2 '.!/(.- till 1.5 %. Denna ändring päkallar i sin tur en mindre justering av kommitténs förslag till intäktssehablon för de mer värdefulla villorna. Jag föreslär att den högsta skiktgränsen bestäms till 750000 kr. i stället för av kommittén föreslagna 800 000 kr. Därigenom balanseras något den fördel som eljest lättnaderi fråga om garantiskatten skttlle innebära i de allra högsta skikten. Jag vill i sammanhanget ocksä nämna att även ägare till obelänade eller lägt belånade villor fär en viss lättnad genom sänkningen av repartitionstalet.

Den av mig nu föreslagna ändringen i garantibeskattningen bör lämpligen ges generell räckvidd och avse alla fastigheter. Det är för övrigt förenat med avsevärda praktiska svårigheter att arbeta med olika procentsatser för olika fastigheter. Jag vill särskilt betona att den nu föreslagna sänkningen även kotttnter boende i flerfamiljsfastigheter till del. För allmännyttiga bostads- företag oeh ätskilliga bostadsföreningar kan sänkningen antas slä igenom direkt eftersom de i allmänhet bara betalar garantiskatt. För de boende i privatägda fastigheter kommer sänkningen av garantiskatten att inverka indirekt genom systemet med bruksvärdehyror.

För det stora flertalet egnahem innebär mina förslag att de höjda taxeringsvärdena kommer att ge upphov till en skattekostnadsökning som får betecknas som måttlig. 1 fräga om smä eller medelstora egnahem som innehas av personer i vanliga inkomstlägen rör det sig normalt om höjningar som stannar vid ca 100 kr. per mättad, Inom vissa områden. där fastighetspriserna stigit särskilt snabbt. kan ökningen självfallet bli större men kan knappast i annat än mer udda fall beräknas överstiga ca 200 kr. per månad. För fastigheter med mycket höga taxeringsvärden blir den belopps- mässiga ökningen givetvis större. men jag vill framhålla att förslaget likväl innebär en sänkning av den genomsnittliga skatteproeenten i dessa skikt jämfört med den skala som fastställdes är 1975.

Några exempel kan få belysa det nu sagda. För en fastighet som fär sitt taxeringsvärde höjt från 200 000 kr. till 400 000 kr. stiger schablonintäkten från 5 000 kr. till 6 500 kr.. vilket vid 60 % marginalskatt ger en skatteökning på 900 kr. Om fastigheten är belänad och ränteavdragen uppgår till minst schablonintäkten. tillkommer en ökad garantiskatt på 600 kr. Den totala månatliga skatteökningen stannar i detta fall på belopp mellan 75 kr. och 125 kr. Om i stället fastigheten antas stiga i värde från 300 000 kr. till 600 000 kr.

Prop. 1980/81 :42 34

kommer motsvarande mänadsökning vid en marginalskatt pä 70 % att ligga mellan 146 kr. och 221 kr.

Mina förslag i fråga om villaschablonen överensstätntner med undantag för det högsta skiktet med vad kommitten föreslagit. Förslagen kan beräknas tillföra stat och kommun vardera ca 500 milj. kr. i ökade inkomster. 1 fräga om garantibeskattningen innebär mitt förslag att kommunernas inkomster kan beräknas öka med ca 400 milj. kr. i fräga om egnahem och fritids- fastigheter. För övriga fastigheter kan ökningen uppskattas till ca 140 milj. kr.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

2.2 Beskattningen av bostadsföreningar och deras medlemmar

Bostadsföreningar inkomstbeskattas enligt en schablonmetod. Som intäkt skall föreningen redovisa 3 91 av taxeringsvärdet på föreningens fastighet. Avdrag medges för ränteutgifter. Överstiger dessa intäkten betalar förening- en enbart kommunal garantiskatt som beräknas på 2 % av taxeringsvärdet. Den nu redovisade schablonmetoden gäller även för fastighet som tillhör sådant bolag. förening eller stiftelse som erkänts som allmännyttigt bostadsföretag.

Genom lagstiftning är 1979 (prop. 1978/79:209. SkU 1979180111. rskr 1978/79:42. SFS 1979: 1017—1018) kompletterades beskattningen av förening— arna med en individualiserad medlemsbeskattning. Enligt de nya reglerna skall medlem i bostadsförening som intäkt av kapital ta upp 4 l..-Va av värdet på sin andel i den mån detta överstiger 25 000 kr. Enligt en övergängsbestäm- melse är intäktsprocenten 2 för år 1980 i fråga om bostadsrätt som upplåtits före utgången av är 1979. Värdet av andelen beräknas med utgångspunkt i den samlade förcnittgsl'örrnt'_igenhetett varvid föreningens fastighet skall tas upp till taxeringsvärdet. Med denna konstruktion kunde man räkna med att det stora flertalet av bostt'tdsrättshavare inte skulle komma att beröras av den individuella beskattningen. Sä var inte heller avsett.

Den individuella medlemsbeskattningen tillkom primärt för att träffa föreningar med fördelade lån. dvs. sådana där betalningsansvaret för föreningens skulder övertagits av medlemmarna. vilka på så sätt kan tillgodogöra sig avdrag för ränteutgifterna. I samband därmed konstaterades också att situationen i en del äldre ft.")rcningar är sådan att länen är små medan andelarna betingar höga överlätelsepriser. Ekonomiskt sett föreligger därför en parallell till föreningar med från början fördelade lån. Att beskattningen i vissa fall träffar även medlemmar i sådana föreningar ansågs därför motiverat. Men meningen var alltså inte att allmänt träffa bostadsrättsinne- hav.

Jag har i det föregående lagt fram förslag om åtgärder för att anpassa villaschablonen till de väntade höjda taxeringsvärdena. Även bostadsföre-

Prop. l980/8lz42

w Ul

ningarna och deras medlemmar berörs av dessa höjningar men läget är något annorlundai dessa fall. För det första kommer inte taxeringsvärdena att stiga lika mycket för föreningsfastigheter sotn för egnahem. Det finns anledning att här räkna med höjningar på omkring 50 % mot. som tidigare nämnts. i genomsnitt 1 10 % för villor. Vidare bör man beakta att flertalet bostadsför— eningar vid taxeringen redovisar underskott. som till skillnad från vad som gäller för villaägare inte kan utnyttjas av föreningens medlemmar. Läget torde vara ungefär detsamma även efter 1981 års allmänna fastighetstax- ering. Detta innebär att föreningarna normalt bara betalar skatt pä garantibeloppet. Den av mig i det föregående föreslagna sänkningen av repartitionstalet från nuvarande 2 ',-"c- till 1.5 % konuner alltså även bostads- föreningarna till del. Mot denna bakgrund anser jag det inte påkallat att föreslå någon sänkning av intäktsprocenten för bostadsföreningar. Den bör alltjämt vara 3 %. Vad nu sagts gäller även de allmännyttiga bostadsföretå- gen.

I en hel del bostadsföreningar kan man utgå ifrån att medlemmarnas andelsvärden även efter höjningen av fastighetens taxeringsvärde kommer att ligga under den gräns där den individuella beskattningen med nuvarande regler sätter in. Det höjda taxeringsvärdet får då ingen annan inverkan än den som beror på garantiskatten. ] ätskilliga fall får man emellertid räkna med att föreningsförmögenheten ökar så mycket att också en beskattning av medlemmarna skulle bli aktuell. Jag vill här särskilt peka på att nettoför- mögenheten. som är avgörande för beskattningen, mänga gånger kommer att öka betydligt mer än de 50 % som kan komma att gälla för fastighetens taxeringsvärde.

Ett exempel katt belysa det sagda. Antag att på en viss andel i en bostat'lsförening belöper en andel av taxeringsvärdet om 60 000 kr. och av föreningens läneskuld om 50 000 kr. Nettot uppgår då endast till 10000 kr. och någon individuell beskattning är f.n. inte aktuell. Om nu taxeringsvärdet stiger med 50 % till 90 000 kr. ökar emellertid nettot till 40 000 kr. och ligger därmed väl över gränsen.

Enligt min mening bör man söka motverka att de höjda taxeringsvärdena leder till att bostadsrätter nu mer allmänt förs in i den individuella beskattningen. Den nuvarande frigränsen på 25 000 kr. bör därför höjas. Mot bakgrund av det förhållande jag just redovisat bör höjningen därvid göras procentuellt något större än som enbart motsvarar den väntade ökningen av taxeringsvärdena. Jag föreslår därför att gränsen höjs till 50 000 kr. Även efter taxeringsvärdehöjningarna torde det stora flertalet bostads- rätter därigenom komma att falla utanför den individuella inkomstbeskatt- ningen.

Fråga är så om någon ändring av intäktsprocenten också bör göras. Olika synpunkter gör sig därvid gällande. Å ena sidan ligger de aktuella taxeringsvärdena regelmässigt avsevärt lägre än i fråga om lika stora egnahemsbostäders. Även den väntade höjningen av taxeringsvärdena är

Prop. 1980/81 :42 36

som nämnts betydligt mindre. Å andra sidan måste beaktas att intäktsseha- blonen om 4 % fastställts i en situation när motsvarande schablonintäkt för villor normalt skulle beräknas efter 3 %n Denna föreslås nu sänkt till 2 %. I vissa fall kan även föreningens intäktssehablon om 3 % påverka bilden. nämligen om föreningens län är så små att något underskott inte uppkommer vid inkomsttaxeringen. Ökningen av taxeringsvärdet slår då igenom både i den individuella beskattningen och i föreningens beskattning. vilket kan ge kraftiga effekter.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt min mening intäktsprocenten för bostadsföreningars medlemmar nu jämkas liksom för egnahemmen. Jag föreslår att den sänks till 3. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad som uttalades när de nya reglerna för medlemmars beskattning infördes. nämligen att lagstiftningen fick anses ha karaktär av prot-'isorium. Jag har i det föregående antytt behovet av att ompröva villabeskattningens utform- ning för framtiden. Beskattningcn av bostadsft'fneningarnas medlemmar bör naturligen prövas i ett sådant sammanhang.

Mina förslag föranleder en ändring i punkt 2 av am'isningarna till 38% KL.

Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga av praktisk natur. Andelsvärdet skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 38.5 KL beräknas med utgångspunkt i föreningens bokslut för det senaste räkenskapsår som avslutats före taxeringsårets ingång. Senast den 8 februari under taxeringsåret skall varje bostadsrättshavare få uppgift om andelsvärdet. För föreningar med bokfö— ring där räkenskapsåret motsvarar kalenderåret torde det vara praktiskt omöjligt att fullgöra denna skyldighet. Jag föreslår därför att bestämmelsen ändras så att i stället bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli året före taxeringsårct får användas. Jag vill dock påpeka att mitt förslag inte innebär någon ändring i fråga om vilket taxeringsvärde som skall användas. Detta skall alltjämt vara värdet året före taxeringsåret. Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 2 av anvisningarna till 38 så KL.

Enligt lagen (.1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån. m.m. får bl.a. bostadsrz'ittsföreningar som en särskild post bland tillgångarna i balansräkningen ta upp ett belopp motsvarande högst den samlade skuldökningen av vissa bostadslån och räntelån. Jag vill i klargö- rande syfte slä fast. att en sådan post inte skall anses som tillgång i förevarande sammanhang.

De av mig föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Ändringen i fråga om vilket bokslut som skall beaktas bör dock få gälla redan vid 1981 års taxering.

Prop. 1980/81:42 37

2.3. Kapitalbeskattningen 2.3.1 Inledning

De höjda taxeringsvärt'lena inverkar även på förmögenhets-. arvs- och gåt-'obeskattningcn. Enligt 4.5 lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- skatt. SFL. ska'll fastighet i regel tas upp till taxeringsvi'irdet vid beskatt- ningsårets utgång. Vid arvs- resp. gåt-'obeskattningen skall enligt 22 ä 1 mom. och 43 & lagen (194l:416) om arvsskatt och gåvoskatt. AGL. det taxerings- värde användas som gällde året innan skattskyldighet inträdde. Detta motsvarar taxeringsvärdet året före ett dödsfall eller en gåva. De nya taxeringsvärdena slår alltsa igenom vid 1982 års förmögenhetstaxering samt i fråga om dödsfall eller gåvor efter utgången av år 1981. Även här bör justeringar nu genomföras.

Innan jag tar upp dessa frågor vill jag efter samråd med chefen för j(_)rdbruksdepartementet något beröra skogsvårdsavgiften. Denna avgift skall enligt 1 5 lagen (19461324) om skogsvz'irdsavgift betalas av ägare av sådan jordbruksfastighet som åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 & KL är avgiften avdragsgill vid'beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet. Avgiften är fr.o.m. 1981 års taxering 3 promille av skogsbruksvärdet och beräknas liksom garantibeloppet per beskattningsår. De väntade taxeringsvärdehöjningarna kommer att slå igenom även här.

.Jag f("h'ordar att avgiften på 3 promille inte ändras i samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering. ("hefen för jordbruksdepartementet återkom- mer i budgetpropositionen till denna fråga.

3.3.2. I-"ömw'igcnhclaims/mimingen

Den statliga förmögenhetsskatten utgår enligt en progressiv skala pä beskattningslmra förmögenheter som överstiger 200 000 kr. På den del av den beskattningsbara förmögenheten som ligger mellan 200000 kr. och 275 000 kr. utgår skatt med 1 '.!? . När den beskattningsbara förmögenheten överstiger 275 000 kr. men inte 400 000 kr. är förmögenhetsskatten 750 kr. för 275 000 kr. och 1.5 (:i-"(': av återstoden. För beskattningslmra förmt'igenhe— ter som är större än 400000 kr. men inte 1 000 000 kr. uppgår förmögen— hetsskatten till 2 625 kr. för 400 000 kr. och 2 '.'?- av återstoden. Överstiger förmögenheten 1 000000 kr. blir skatten 14 (125 kr. för 1 000000 kr. och 2.5 9-(- av återstoden.

Förmögenhetsskatt tas ut i huvudsak av fysiska personer och dödsbon (lllä SFL). Vissa juridiska personer är emellertid skyldiga att betala förmögenhetsskatt. Hit hör bl.a. föreningar och samfund där medlemmarna inte äger del i f("öreningens eller samfundets förmögenhet samt vissa samfälligheter (6 & 1 mom. b SFI-). l-lär tas ut en proportionell förmögen- hetsskatt på 1.5 promille på den del av den beskattningsbara förmögenheten

Prop. HSO/81:42 38

som överstiger 15 000 kr. Det bör dock nämnas att förmögenltetsskatt i sistnämnda fall bara tas ut om och i den tuån hithörande föreningar och samfund är skyldiga att erlägga inkomstskatt. ldeella fi.")rcningar är ofta fria från både inkomst- och förmögettltetsskatt.

För makar och därmed jämställda beräknas den beskattningsbara förmö— genheten gemensamt. En sambeskattning äger även rum mellan föräldrar och hemmavarande barn under 18 år (tas 1 mom. SFL).

Den nuvarande förmögenhetsskatteskalan tillkom genom lagstiftning år 1970 (prop. 1970171. BeU 1971'1141 . rskr 19701231 . SFS 1970:170). lnför 1975 års allmänna fastighetstaxering höjdes dels skattepliktsgränsen från 150000 kr. till 200 000 kr. och dels den näst lägsta skiktgränsen från 250 000 kr. till 275 000 kr. (prop. 1974198. SkU 197438. rskr 1974:259. SFS 197-1z31 1). För de nyss nämnda juridiska personerna höjdes samtidigt skattepliktsgränsen. som varit oförändrad sedan 1947. från 5 000 kr. till 15 000 kr.

Enligt min mening bör nu en uppräkning ske av skalans skiktgränser. En riktlinje bör därvid vara att söka anpassa dessa till främst den prisutveckling som har ägt rum sedan skatteskalan senast fastställdes. Mitt avsikt är således inte att föreslå några ändringar i själva grunderna för förtnögenhctsbcskatt- ningen. Det saknas också underlag för att nu ändra förntögenhetsskattens avvägning och fördelning. Den bedömning i dessa delar som skedde i samband med 1970 års lagstiftning bör ligga fast tills vidare.

Den skatteskala som antog.—'. år 1970 är därför enligt ntin mening en lämplig utgångspunkt. Visserligen justerades. som jag nyss nämnde. denna inför 1975 års allmäna fastighetstaxering men de ändringar sotn därvid skedde var av tämligen begränsad räckvidd och avsåg bara de lägsta skikten. Den uppräkning sotn nu bör göras är i och för sig aktualiserad genom de väntade taxeringsvärdehöjningarna. Dessa kan emellertid inte ensamma vara vägle- dande eftersom förmögenheter består av även andra tillgångar. .Jag anser därför att i stället den allmänna prisutvecklingen sedan är 1971. då den nya skalan trädde i kraft. bör vara vägledande. Detta skulle bl.a. innebära att den stegring av fastighetspriserna som återspeglar en real förmögenhetst'i'tkning i princip kommer att träffas av ett ökatskatteuttag. Detta ärenligt mitt mening också rimligt.

Nu gällande skatteskala kan vid nuvarant'lc taxeringsvärden beräknas ge en total ttträknad förmögenhetsskatt för år 1981 på ca 950 milj. kr. Den s. k. 8(_l/"85-procentregeln medför dock en skattenedsättning om ca 200 milj. kr. Genom denna regel begränsas nämligen det sammanlagda inkomstv och förmögenhetsskatteuttaget. l-lögst 80 (32- av en inkomst upp till 30 basenlte- ter. f. n. 174 000 kr.. får tas i anspråk för skatt och högst 85 '."r'. av inkomster däröver. Regeln har störst betydelse för innehavarna av de större förmö- genheterna. Här reduceras nämligen ofta förmögenhetsskatten. Detta betyder också att det är svårt att bedöma förmögettltctsskatteskalans verkliga effekter i de högsta skikten.

För att tillgodose de önskemål jag nyss pekat på bör skalan avvägas sa att

Prop. 1980/81z42 39

en viss ökning av förmögenhetsskatten uppkommer men så att skatteuttaget ändå håller sig n:"igorlunda inom nuvarande ramar. Jag föreslår att

förmögenhetsskattcskalan får följande utformning:

| (..?? 4011 (100 -— (1011 0011 1.5 fr 6111) (1111) — 81111 111111 2 G?. 8110 (11111— 181101100 2.5 (( 180110011—

Med den av mig föreslagna skalan kan den totala uträknadc förmögen- hetsskatten beräknas öka med ca 200 milj. kr. vid 1982 års taxering. För de juridiska personer som erlägger den proportionella fi'ärmt'tgenhelsskatten föreslår jag att skattepliktsgränsen höjs frän 15000 kr. till 25 000 kr.

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringari 10 s och 11 ä 1 och 2 mom. SFL. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. De förslag jag nu har redovisat syftar i första hand till att anpassa skattettttaget med hänsyn till den allmänna prisutveck- lingen. Som jag tidigare nämnt är jag inte beredd att föreslå ytterligare ändringar. .lag vill dock erinra om att det vid olika tillfällen har ifrågasatts om ntan inte borde ha olika skattepliktsgränser för tnakar och för ensamstående. eventuellt även för ensamstående med hemmavarande minderåriga barn. Detta är enligt min mening emellertid något som mer hänger samman med (len större frågan om beskattningen av makar över huvud taget. Frågan om familjebeskattningen bör lämpligen prövas när utredningsarbetet rörande bl. a. makars egendomsförhållanden har slutförts. Detta handhas av ' familjelagssakkttnniga (Ju l970:52). Ett betänkande är att vänta under år 1981.

För skattskyldiga som har sin förmögenhet nedlagd i rörelse eller jordbruk gäller särskilda regler vid kapitalbcskattning. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

2.3.3 A rvs- och gävobcskurl/tingen

Arvs- och gåvoskatt utgår enligt progressiva skalor. Dessa är olika beroende inte bara på arvets eller gävans storlek utan även på vem som ärver eller får egendom. 'l'rc klasser finns.

Arvslotter som tillfaller de mest närstående. t. ex. efterlevande make eller barn. beskattas i klass I. som har den lindrigaste skalan. Skatten är här 5 'i'";- för lotter upp till 25000 kr. 1 skiktet 100000—150000 kr. är skatten 28 (t'-. 1 det högsta skiktet — 5 000000 kr. och däröver — tttgär arvsskatt med (3.5 'if-.

Till klass [] hör bl.a. föräldrar. syskon och mer avlägsna släktingar. Arvslotter som tillfaller helt oskylda personer eller organisationer som inte är allmännyttiga beskattas också i denna klass. Här är den lägsta skattesatsen 8 (..?-'f— och den gäller för lotter ttpp till 10 000 kr. 1 skiktet 100 000— 150 000 kr.

Prop. 1980/ 81 :42 40

är skatten här 50 %. Skalan går upp till 72 '.'"(- och avser då den del av lotten som överstiger 1 milj. kr.

Klass Ill avser främst sädana organisationer sotn inte är helt befriade från skattskyldighet. Som exempel kan nätnnas vissa allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar. Beträffande den sistnämnda grttppcn bör påpekas att församlingar och trossamfund nttmera är helt fria från skyldighet att utge arvs— eller gävoskatt. Skalan är här progressiv upp till 30 000 kr. Därefter är skattesatsen konstant 30 (:(-.

Vid arvsbeskattningen medges ctt skattefritt grundavdrag med 3.0 000 kr. för efterlevande make. 15 000 kr. för annan mottagare i klass 1 och 3 (100-kr. för mottagare som hör till klass 11 eller 111. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år när skyldigheten att betala arvsskatt inträder medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för varje år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

För gåvoskatten gäller samma skalor med det undantaget att sådana mottagare som hör till klass 111 är fria från gåvoskatt. Dessutom förekommer vid gåva bara ett enhetligt grundavdrag på 2 000 kr.

Även arvs- och gävobeskattningen fick sitt nuvarande utformning i såmband med den tidigare nämnda lagstiftningen år 1970. Sedan dess har skalan inte ändrats. Som jag framhöll i fråga om förmögenhetsbeskattningen är de ändringar som nu är aktuella sådana som syftar till att anpassa skalorna till den prisutveckling som ägt rum. Några mer langtgacnde ändringar av arvsskattens avvi'igning eller närmare fördelning är således inte aktuella vid detta tillfälle.

När man skall bedöma vilka ändringar i fråga om arvsskatten sotn är motiverade får man hålla i minnet att arvsskattens storlek i det enskilda fallet påverkas av en del ytterligare faktorer. Var den avlidne gift och förelåg giftorättsgemettskap skall hälften av makarnas sammanlagda behållna ft'ärmögenhet undantas från arvsskatt såsom utgörande den efterlevandes giftorättst-mdel.

I vissa fall kan även mer än hälften undantas. Enligt 13 kap. 12 ;" andra stycket giftermt'ilsbalken skall nämligen nyss nämnda giftorättsandel bestäm- mas till ett belopp som motsvarar tninst fyra basbelopp enligt lagen (19622381) om allmän försäkring. Tiden för dödsfallet är avgörande för basbeloppets storlek. Även för utfallande försäkringsbelopp finns ett inllatitmsskyddat grundavdrag vid arvsbeskattningen. Skattefrihet medges här upp till ett värde motsvarande sex basbelopp. Även om de nu angivna reglerna innebär en successiv anpassning av skatteuttaget efter den allmänna prisutvecklingen så fyller de dock i första hand en mer socialt betonad funktion.

För att få till stånd en rimlig anpassning bör enligt ntin mening såväl grundawlragen sont de tre skalorna ändras. Jag föreslår att grundavdragct för efterlevande make höjs från 30 000 kr. till 50 000 kr. samt för barn och andra mottagare i klass 1 från 15 000 kr. till 25000 kr. I enlighet med detta hör

Prop. 1980/81z42 41

grundavdtagen i klasserna 11 och 11 höjas från 3 000 kr. till 5000 kr. Genom dessa ändringar undantas mindre arvs- och testatncntslotter alltjämt från beskattningen.

Även det s.k. minderärighetsavdraget bör ändras. Barn sotn inte fyllt 18 är när någon av f("iräldrarna dör har rätt till ett avdrag på 3 000 kr. för varje år som återstår till dess nämnda ålder uppnåtts. Jag föreslår att avdraget höjs till 5 ()(-)() kl".

Beträffande skatteskalorna vill jag föreslå en sadan uppräkning av skiktgränserna att skatteskärpningarna ltålls på en rimlig nivå även om ett tämligen värdefullt egnahem ingäri kvarlätcnskapen. Särskild hänsyn maste nämligen tas till de inte ovanliga fall där efterlevande make skall ärva fastigheten och avser att sitta kvar i boet.

För klass 1 föreslårjag att nuvarande skiktgränser ffh't'lubblas l't'irarvslottcr upp till 300000 kr. För större lotter bör lättnat'lerna göras något mindre omfattande.

Även skatteskalorna för klasserna 11 och 111 börjämkas i enlighet med vad jagtidigare anfört. lin fördubbling av skiktgränserna för lotter upp till ht) 0011 kr. anser jag vara motiverad i klass 11. För klass lll innebär den föreslagna skalan att den proportionella beskattningen på 30 '52- inträder för testamentsJ lotter till den del de överstiger (10 000 kr.

Effekterna av mina förslag för klass 1 kan belysas med några exempel sotn avser ett fall där någon avlidit och efterlämnat make och tva vuxna barn. 1 boet ingår ett egnahem som f.n. har ett taxeringsvärde på 150 01 lt) kr. Det nya värdet antas bli 300 000 kr. Dessutom finns det andra tillgångar på 100 000 kr. varför den totala behållningen blir 250 000 kr. resp. 400 000 kr. linligt gällande arvsskatteregler skulle den totala arvsskatten bli 7 000 kr. men den stiger enligt mitt förslag till 10 001) kr.. alltså en skärpning med 3 (N 10 kr. Om exemplet ändras på så sätt att fastigheten i stället antas stiga från 250 000 kr. till 500000 kr. blir arvsskatteskärpningen 8 250 kr.

Mina förslag föranleder ändringar i 28 s A(.'il.. De nya reglerna bör tillämpas om skattskyldighet har inträtt efter utgången av 1981.

2.3.4. Fanti/jq/ört'tttgt'ns sk(tl/(*It'illlmu'cr

Särskilda regler gäller vid kapitalbeskattningen av familjeföretag och deras ägare. De nuvarande bestämmelserna tillkom genom lagstiftning år 1977 (prop. 1977.f'78:40. SkU 1977578: 19. rskr [97757811 1 1. SFS 197711173—117-1). Reglerna finns intagna i 4 & och punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 slä SFL santt i 22 och 23 59 AGL.

I korthet gäller följande regler för förmi'tgenhcts-. arvs- och gav'obeskatt- ningen av ett familjeföretag. Först räknar man fratn ett substansvärdc pa den förmögenhet sotn nedlagts i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. Varulager skall i princip tas upp till det värde som det skulle betinga vid en försäljning under normala fi'jrhållanden efter avdrag för inkurans och prisfallsrisk. [

Prop. 1980/81:42 42

fråga om inventarier godtas regelmässigt de bokförda värdena. l--'astighctcr skall i regel redovisas till taxeringsvärdet. Vissa tillgångar såsom exempelvis skogskontomedel får tas upp till halva det nominella värdet. Avdrag medges för skulder. varvid andra latenta skatteskulder än utskiftningsskatt inte beaktas. Skattelättnaderna innebär att bara 30'5-2 av det framräknade substansvärdet behöver redovisas som tillgång.

Av stor betydelse i sammanhanget är att det finns en spärregel med anknytning till taxeringsvärdet. Spärregeln innebär att man som tillgång måste redovisa minst det värde som motsvaras av taxeringsvärdet minskat med dårå belöpande skulder. [ fråga om _iordbruksfastighet bortses härvid från den del av taxeringsvärdet som avser ekonomibyggmtd och för fastighet i rörelse blir markvärdet avgörande. Skulderna fördelas vid spärregelns tillämpning proportionellt på samtliga tillgångar i förvärvskällan. Generellt kan sägas att spärregeln träder i funktion först om mer än 1.-"'3 av tillgångarna representeras av taxeringsvärden för mark och bostadsbvggnader.

I samband med tillkomsten av 1977 års regler uttalades att _vtterligarc utredningsarbete i frågan behövdes. lin särskild kommitté — 1980 års företagsskattekommitte ('B 1979: 13) -- har också tillkallats för att undersöka bl.a. hur familjeföretagens kapitalskatteproblem bör lösas för framtiden. Utredningsarbetet kommer emellertid inte i sin helhet att bli slutfört i sådan tid att det kan läggas till grund för nya regler redan inför 1982 års taxering.

I av 'aktan på en sådan mer genomarbetad lösning måste mer provisoriska åtgärder vidtas. Vad som i första hand måste åtgärdas är spärregelns verkningar med tanke på de kraftigt höjda taxeringsvärden som kan väntas. Också vissa effekter i tekniskt hänseende av de nya reglerna om indelning i ägoslag vid fastighetstaxeringen kan därvid behöva beaktas. 1 övrigt bör systemet för kapitalskattelättnader f.n. lämnas oförändrat.

Målet för de provisoriska åtgärderna måste vara att förhindra att de höjda taxeringsvärdena får effekter som urholkar de lättnader som systemet är avsett att ge. Särskilt utsatta på denna punkt är jordbruksfastighetcrna där markvärdet typiskt sett utgör en stor andel av de totala tillgångarna. llur ett sådant provisorium bör utformas är jag för dagen inte beredd att ange. Klarhet om de regler som skall tillämpas på de nya taxeringsvärdena bör emellertid skapas redan under våren 1981 och det är min avsikt att återkomma med förslag i sådan tid att detta kan ske. N_va regler bör sedan tillämpas från och med 1982 års förmögenhetstaxcring samt vid beskattning— en av sådana arv och gåvor där skattskvlt'lighet inträder efter 1981 års utgång.

2.3.5 Värderingar] av l)t_>xiurfsriirler

Jag tar i detta sammanhang också upp frågan hur bt_>stadsrätter bör värderas vid kapitalbeskattningen. dvs. förmi'igcnhets-. arvs- och gåvobe-

Prop. 1980/81:42 43

skattningen. F.n. råder delade meningar om httr denna värdering skall gå till och detta är enligt min mening inte tillfredsställande.

Först vill jag nämna att man i praxis vid kapitalbeskattningen sedan länge tillåtit att en bostadsrätt tas upp till ett värde som motsvarar antingen medlemmens grundavgift ökad med gjorda amorteringar eller till medlem- mens andel i föreningsförmögenheten beräknad med hänsyn till taxerings- värdet på föreningsfastigheten.

Ett på sistnämnda sätt beräknat värde ligger f. ö. till grund för den individuella inkotnstbeskattningen av föreningsmcdlem (punkt 2 av anvis— ningarna till 389; Kl.). Denna enhetlighet bröts genom ett avgörande från högsta domstolen (NJA 1975 s. 722) där man i ett arv-'sskattemt'tl förklarade att det allmänna saluvärdet i stället skulle användas. Denna vt'irderingsmo— dell gäller således numera vid arvs— och gåvobeskattningen. däremot inte utan vidare vid förmögenhctsbeskattningen.

Högsta domstolens nyssm'imnda avgörande bygger på att bostadsrätt såsom utgörande "annan lös egendom" enligt 23 s'AGl- skall tas tipp till ett beräknatallmänt saluvårde. ] och för sig finns en motsvarande bestämmelse i 4 s sista stycket SFL. Det har nu gjorts gällande att värdering efter saluvärdet rätteligen borde tillämpas även vid förmögenhetsbeskattningen. Bilden kompliceras emellertid något vid f(fvrtnt'jgenhetsbeskattningen. Det har nämligen på sina håll ifrågasatts om inte ytterligare en värderingsgrund skttlle vara aktuell. Man har därvid pekat på bestämmelsen i 4 s' näst sista stycket SFL om att andel i ekonomisk förening. vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna. skall tas tipp till ett värde som motsvarar den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen trätt i likvidation. Om detta resonemang skulle vara riktigt innebär det att bostadsrätter t.o.m. skttlle kttnna komma att värderas olika beroende på vad som står i fi'n'eningsstadgarna trots att detta inte påverkar prisbildningen. Det kan nämnas att bl.a. denna v-'ärtlerings|nt_>dcll aberopades av den skattskyldige i det nyssnämnda k

Enligt min mening medför den nuvarande osäkerheten om rätt värderings—

attemälet.

'd l'V

metod uppenbara olägenheter. Det finns en klar risk att lika fall kan komma att behandlas högst olika. De nuvarande oklarheterna bör skingras genom att uttryckliga lagregler införs. Även på detta område bör man arbeta med en enhetlig grund för värderingen vid all kapitalbeskattning. 1 och för sig kan olika modeller tänkas. Det är emellertid viktigt att man så långt möjligt undviker bestämmelser som lämnar utrymme för skönsmässiga bedömningar inte minst med tanke på det betydande antal skattskyldiga som berörs. llänsyn måste även tas till fi'äreningarnas nuvarande skyldighet att i enlighet med f("öreskriftcrna i 42 .v' 1 och 3 mom. taxeringslagen( 195tvzol3). Tl ,. lämna medlemmarna besked om andelsvårdena. Mot denna bakgrund är knappast det allmänna saluvärdet en lämplig generell norm.

Enligt 42 ä 1 och 3 mom. Tl. skall föreningen senast den H februari ttnder

Prop. 1980/81 :42 4-4

taxeringsåret lämna medlem uppgift om värdet av dennes andel i förenings— förmt'vgenhet. Därvid skall detta värde beräknas på det sätt som anges i punkt 2 av anvisningariui till 38% KL. Detta innebär att värdet bestäms efter medlemmens andel i den samlade föreningsförmögenhcten. varvid före- ningsfastiglteten skall tas upp till taxeringsvärdet. .lag föresli'ir att denna värderingsmetod tills vidare skall tillämpas vid all kapitalbeskattning. Regler om detta börtas in i 4 så SFl ,och 23 & AGL. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1981. Vid förmögenIietsbeskattningen bör de nya reglerna få tillämpas redan vid 1981 ars taxering och vid arvs- och gåvobeskattningen om skattskyldighet iiitrått efter utgången av 1980.

Mitt förslag till värdering innebär i allt väsentligt ett lagfästande av hittillsvarande praxis på förinögenhetsbeskattningens område. något som alltså medför att bostadsrätter i regel kommer att redovisas till måttliga värden. l-lti'rtivida denna värderiiigsmetod på längre sikt är den bästa kan självfallet diskuteras. Metoden kan sägas ge förhållandevis lägre värden än som gäller för villor men den står i överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga om t. ex. andelslägenheter. Som jag förut nämnde har den år 1979 införda individuella medlemsbeskattningen karaktär av ett provisorium. _lag vill understryka att detta är fallet även beträffande det förslag som jag nu har lagt fram i fråga om kapitalbeskattningen. Även denna fråga måste tas tipp till förnyade överväganden.

2.4 Folkpensionärernas skattelättnader m. m. 3.4.1 Bt'.rkut!/lilingi'tigor

Sedan länge finns särskilda regler om skattelättnader för folkpensionårer— na vid inkomstbeskattningen. Jag avser då bestämmelserna om extra avdrag på grund av nedsatt skattcft')rmt'iga. ljn folkpensionär som endast har ålderspension och en sidoinkomst om f.n. högst 5 200 kr. påförs inte högre beskattningsbar inkomst än 6 000 kr. Det extra avdraget avtrappas i takt med att inkomsten stiger. Även förmögenhetsinnehav inverkar på avdragets

Ä

storlek. Det extra av draget regleras i första hand i punkt _ av anvisningarna till 50%& Kl.. Det ankommer sedan på RSV att utfärda närmare anvisningar för avdragets beräkning. För 1980 års taxering gäller RSV Dt 1979:__ . l"t'.'ii'iiit'3geiiltetei' under 75 000 kr. inverkar inte på avdragets storlek. När det gäller makar tar man härvid hänsyn till deras sammanlagda förmögenhet. När förniv'fvgenheten överstiger 75 000 kr. börjar en avtrappning av det extra avdraget. Överstiger förmögenheten 125 000 kr. medges i allmänhet inte något extra avdrag. Vid beräkningen av fi'ärniögenhetsvärdet gäller i detta sammanhang särskilt förmånliga regler för värderingen av egnahem eller jordbruksfastighet som i huvudsak används för bostadst'indaiiiål. Enligt RSV:s anvisningartas som tillgång tipp 1510 av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och lånat kapital som nedlagts i fastigheten i den man

lJi

Prop. l980/8l :42 4

skillnaden inte överstiger 100000 kr. Är skillnaden större än 100000 kr. beräknas fastighetens värde till 10 000 kr. jämte den del av skillnaden mellan taxeringsvärde och skuld som överstiger 100000 kr.

F. n. utreds den framtida utformningen av folkpensit»närernas skattelätt- nader även av en särskild kommitté (B 1979110). Dess arbete kommer emellertid inte att vara slutfört förrän under år 1981. varför särskilda åtgärder måste vidtas redan nti. Jag avser nti att behandla frågan htir förmt'vgenhetsinnehav skall påverka det extra avdragets höjd. 1 ett senare sammanhang skall jag återkt'unnia till frågan litir skattelättnaderiia i övrigt skall utformas för inkomståret 1981.

Den nuvarande avtrappiiingsregcln för ft'äi'iiii'ägenhetsinnehav infördes år 1976 (prop. l97(v"77:45. SkU mm..-"77:15. rskr 197o..-"77:103_ SFS 197o:1083). Vid detta tillfälle höjdes dåvarande avtrappningsskikt. som tillämpats sedan 1972 års taxering. från 50 000 kr. 80 000 kr. till 75 000 kr. — 125 000 kr. och som skäl anfördes penningvärdets förändring liksom även att skatteplikts— gränsen vid förmögenhetsbeskattningen året innan höjts från 150 000 kr. till 200000 kr. ' *

De ändringar som jag nu vill föreslå syftar till att anpassa de nuvarande reglerna till främst de höjda taxeringsvärdena och även ge viss kmnpensation för prisutvecklingen de senaste åren. Däremot är det inte meningen att i och för sig utvidga förmt'insbehandlingen av folkpeiisitmärerna. Detta överens— stämmer också metl andan i de direktiv ( Dir 1979: 138) som den nyss nämnda kommittén har fått.

Med hänsyn till det nu anförda föreslår jag att förmånsbehandlingen av fastighetskapital utsträcks från nuvarant'le 100000 kr. till 250000 kr. Detta innebär alltså att som tillgång skall tas tipp 1.-"'10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet på ett egnahem eller ett bostadsjordbruk och i fastigheten nedlagt kapital i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kr. Det har hittills ankommit på RSV att ta in bestämmelser om detta i sina anvisningar. Dessa bestämmelser bör emellertid nu tas in i lagtexten. Vidare bör gränsbeloppen för förmögenlietsi'edticeringen höjas från 75000 kr. resp. 125000 kr. till 90 000 kr. resp. 150000 kr. Mina förslag medför ändringar i punkt 2 av anv-'isningarna till 50 å Kl... De nya reglerna bör tillämpas första gången på 1981 års pensionsinkomster.

2.4.2 Konmituitilti bostadstillägg m. m.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag nti ta tipp frågan om förmögenhetsgränser för kommunalt bostat'lstillägg (KBT) m.m. till folkpension. .

llustrtitillägg och kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstpmvning. Detsamma gäller änkepension med anledning av dödsfall som har inträffat före den 1 jtili 1960. lnkomstpri'vvningen innebär enligt gällande regler att förmånerna minskas med en tredjedel av pensionärernas årsinkomst utöver

Prop. 1980/81z42 46

l'tiwlkpcnsion i den mån inkomsten överstiger" 2 000 kr. för ogift pensionär och 3 000 kr. för makar tillsammans. Med folkpension jämställs därvid allmän tilläggspension (ATP) i den man denna minskar pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. [förslag om ändrade inktunstprövningsreg- ler inom KBT—systemet har lämnats i prop. 1980fh'lzl0 om besparingar i statsverksamhetcn. m.m. Förslagen innebär att n_vss nämnda gränser för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott sänks från 2000 kr. till 1000 kr. för ogift pensionär och från 3000 kr. till 1 500 kr. för makar tillsammans fr.o.m. den 1 juli 1981.

Med årsinkomst avses här den inkomst för år räknat som pensirmären kan antas komma att ha ttnder den närmaste framtiden. Vid uppskattning av förmi'igenhctsavkastning finns en s.k. skärpningsregel. enligt vilken avkast- ningen höjs tned 10 'Ti— av det belopp varmed förmögenheten överstiger 75 000 kr. för ogift pensionär och 120000 kr. för tnakar tillsammans. För gift pensionär skall hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmt'igenhet anses tillkomma vardera maken.

Beloppsgränsen för förmögenhet som föranleder tillämpning av skärp- ningsregeln har varit oförändr:.td sedan den 1 juli 1975. Förmögenhetsgrän- serna höjdes då i samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering. Avsikten med denna höjning var att neutralisera verkningarna på inkomst- prövade pensionsft'irmaner av de höjningar av fastighetstaxeringarna som då skedde.

Mot bakgrund av de höjda fastighetstaxeringsvärdena bör reglerna justeras. Jag förordar att det sk:.irpningsfria fi.”)rmögenhetsbeloppet 75 000 kr. för ogift pensionär och 120000 kr. för tnakar tillsammans behålls oföränd- rade. För att neutralisera effekterna av de nya fastighetstaxeringsvärdena bör införas en särskild regel för denna form av förmögenhet. Innebörden av denna särregel bör vara att vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet som bebos av pensionären tas upp med hälften av fastighetens n_va taxeringsvärde. Denna gynnsammare beräkningsregel bör gälla enfamiljs- och tväfamiljsfastigheter liksom även jordbruksfastighet där den pensions- berättigade är bosatt. Däremot bör t.ex. hyresfastighet behandlas på samma sätt som andra tillgångar.

Den nya särregeln i skärpningsbestämmelserna för förmögenhet på grund avfastighetsitmehav bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1981. För tiden dessförinnan bör de äldre taxeringsvärdemt tillämpas vid inkomstprövningen.

Vad jag nu sagt föranlet'ler ändring i 5 & andra stycket lagen ( 196213921 om hustrtttillägg och kommunalt lmstadstillägg till folkpension samt i lo s* lagen (1962382) angående införande av lagen om allmän försäkring. l sistnämnda paragraf bör även göras en f("wljdämlring till den i prop. 1980581 :20 föreslagna ändringen av beloppsgränserna för inkomst utöver folkpension och pensions- tillskott inom KBT—systemet.

Prop. 1980/8'1:42 47

2.5. Beskattning av räntebidrag enligt bostadslinansieringsförorrlningen (1974z946)

Vid statligt finansierad ny— och ombyggnad av bostäder lämnas räntebidrag för att minska bostadskostnaderna. Räntebidrag beviljas med ett belopp motsvarande skillnaden mellan den faktiska räntekostnaden för bottenlån och statligt bostadslån och en räntekostnad på dessa lån beräknad med hjälp av en av staten angiven garanterad räntesats. l-"ör småhus som skall bebos av låntagaren utgör bottenlänet 70 '.";- och det statliga bostadslånet 25 '.'-"; av en beräknad produktionskostnad för projektet. För närvarant'le år den garan— terade räntan för dessa litis 5.5 "fn tinder det första året av bostadslånets löptid. medan faktisk ränta på bottenlån och bostadslån utgör 12.7 ""?- resp. 11 '??u Den garanterade räntan trappas därefter tipp årligen till dess nivån på den gart'interade räntan kommer i paritet med den faktiska räntenivi'in för bottenlån och bostadslån. Den årliga upptrappningen är f.n. 0.35 %. Räntebidraget avräknas i första hand mot räntan på bostadslånet. Under de första åren. f.n. omkring 10 år. av bostadsli'inets löptid överstiger räntebi- draget den faktiska räntekostnaden för bostadslz'inet. Detta medför att en del av räntebidraget under dessa år betalas ut kontant till fastighetsägaren.

Bidraget utgör inte skattepliktig intäkt av fastighet (punkt 7 av anvisning- arna till 24 & KL). Å andra sidan får avdrag inte ske för ränta till den del den täcks av bidraget (ptiiikt 5 av anvisningarna till 25 & KL). Ränteutgifterna skall alltså kvittas mot räntebidraget innan avdrag medges för det överskju- tande räntebeloppet.

Det har emellertid visat sig att reglerna i praktiken titnyttjas så att inte avsedda skatteförmåner kunnat uppnås. En inte ovanligt fall är att makar delar betalningsz'insvaret för lånen i fastigheten medan endast en av dem är lagfaren ägare till fastigheten. Den make som inte äger fastigheten betalar sedan räntekostnaderna och får då avdrag för dessa i fi'ärvärvskällan kapital. I denna förvz'irvskälla finns ingen särskild regel som begränsar avdragsrätten för räntor som täcks av räntebidraget. Följden härav kan bli att hela räntekostnaden får dras av vid inkomstberäkningen trots att räntebidrag utgått för lånet. Räntebidraget. som betalas ut till den som har lagfart på fastigheten. kan härigenom helt eller delvis förvandlas till en skattefri inkomst för mottagaren.

Kommittén (B 1980105) om underskottsavdrag skall enligt sina direktiv (Dir 1980: 1 1) bl.a. undersöka möjligheterna att skapa regler som leder till att det inte längre ställer sig skattemässigt fördelaktigt att göra uppdelningar mellan äganderätten till en fastighet och ansvaret för skulder som avser fastigheten. Detta är en ganska omfattande fråga. Jag anser emellertid att man redan nu bör vidta åtgärder för att förhindra att räntebidragen genom sådana uppdelningar leder till ('tpåkalladc skattelättnader. Förfarandet framstår nämligen i detta fall enligt min mening som särskilt stötande eftersom det rör sig om missbruk av det allmännas stödåtgärder på

Prop. 1980/81z42 48

bostadsområdet. 1 och för sig skulle det kanske ligga närmast till hands att stoppa missbruket genom att ändra reglerna för bostadsfinansieringen. t. ex. genom att förordna att räntebidraget skulle betalas direkt till långivaren. En sådan lösning skulle emellertid enligt vad jag inhämtat medföra avsevärda administrativa olägenheter.

Skatteutskottet har under år 1980 (SkU 1979./80:50) behandlat en motion (mot. 1979l'80:350) med begäran om att räntebidragen under alla förhållan- den skall utgöra skattepliktig inkomst för den som kommer i åtnjutande av bidraget. Utskottet uttalade därvid bl.a.. att man av praktiska skäl borde undvika att villabeskattningen komplicerades med skattepliktiga intäkter utöver schablonen. Som skäl mot en sådan lösning vill jag utöver vad utskottet anfi'irt framhålla. att beskattning av räntebidraget i förvärvskällan annan fastighet i vissa lägen dessutom skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av procentavdraget. Detta skulle få till följd att man inte beskattade hela bidraget. I stort sett samma skäl talar mot att bidraget beskattas som inkomst av kapital. Beskattningseffekten skulle där kunna elimineras av det extra avdraget. Genom de ovan beskrivna uppdelningarna av äganderätten och betalningsansvaret sktille beskattningseffekten över huvud taget dämpas om den person som hade lägst marginalskatt tog upp bidraget som inkomst medan den andre personen gjorde avdrag för räntorna.

Den lämpligaste lösningen på problemet är enligt min mening i stället att den begränsning av avdragsrätten som redan gäller i förvärvskällan annan fastighet utvidgas till att gälla generellt för samtliga förvärvskällor. Detta kan åstadkommas genom att man tar in en bestämmelse i 20 & KL motsvarande den i punkt 5 av anvisningarna till 25 ä'KL. Mitt förslag innebär att avdrag inte skulle få göras för ränta på lånat kapital till den del räntekostnaderna täcks av sådant bostadsfinansiellt stöd som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24s KL. Härigenom blir alltså ingett del av räntebidraget så att säga skattefritt och vidare träffar begränsningen normalt den make som har den högsta inkomsten. Förslaget föranleder ändringar av 20 s och punkt 5 av anvisningarna till 25 s KL. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Åtgärderna beräknas medföra ett minskat skattebortfall på ca 15 milj. kr.

Prop. 1980/81z42 49

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370). .

2. lag om ändring i lagen (1947z577) om statlig förmögenhetsskatt.

3. lag om ändring i lagen ('l94l:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

5. lag om ändring i lagen (1962z382) angående införande av lagen om allmän försäkring. '

Förslagen under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragan- dcn har lagt fram. '

Prop. 1980/81z42 50

Billiga !

Kommitténs sammanfattning av sitt förslag

Enligt nu gällande beskattningsregler tillämpas en sehablonmetod (den s.k. villaschablonen) vid taxering av en- och tväfamiljsfastigheter. Som bruttointäkt skall ägaren ta upp 3 procent av fastighetens taxeringsvärde tipp till 200000 kr.. 4 procent av den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 200000 kr. och "250 000 kr.. 8 procent av den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 250000 kr. och 300000 kr. och slutligen 10 procent däröver. Avdrag från bruttointäkten får göras endast för ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten och för tomträttsavgäld. Fysisk person som är mantalsskriven på fastigheten får emellertid därutöver göra ett extra avdrag (villaavdrag) med 1 000 kr.. dock högst med belopp motsvarande bruttoin- täktcn.

Kommitténs uppdrag i denna del har omfattat en översyn av skiktgränser. procentsatser och villaavdrag i syfte att undvika ekonomiskt och socialt allvarliga konsekvenser som en direkt följd av 1981 års förväntade taxeringsvärdehöjningar. Den kommunala garantibeskattningen har inte omfattats av utredningsuppdraget och inte heller förmögenhetsbeskattning- en.

Kommittén redovisar i föreliggande betänkande sitta överväganden och förslag rörande 1981 års villabeskattning. I tidigare delbetänkanden (SOU 1979z32-33. SOU 1979z81 och Ds B 1980:4) har kommitten i allt väsentligt behandlat de regler som skall gälla vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. På grundval av det första betänkandet har en ny fastighetstaxeringslag antagits (prop. l979/80:40. SkU 17. rskr 121. SFS 1979zll52). Återstående frågor såsom reglerna om besvär över fastighetstaxering. vissa följdändringar i inkomst- och förmögenhetsskattereglerna samt reglerna om särskild fastighetstaxering tar kommitten tipp i senare betänkanden.

Drygt 40 procent av alla lägenheter i riket finns enligt 1975 års folk- och bostadsräkning i småhus. Dessa htis innehas i allt väsentligt med äganderätt av de personer som bebor småh uset. Andra former för innehav av bostad är hyresrätt och bostadsrätt. Det är då oftast fråga om boende i flerbostads- hus.

Villaschablonen infördes till 1955. års taxering och motiverades av en önskan att förenkla taxeringsförfarandet. Tidigare tillämpades den s.k. konventionella metoden som gav upphov till talrika och svårutredda taxeringsprocesser om värdet av ägarnas bostadsförmåner samt om gräns- dragningen mellan kostnader för reparation och underhåll och kostnader för ny-, till- eller ombyggnad. Intäkten skulle enligt villaschablonen beräknas på grundval av åsatt taxeringsvärde. Intäktsprocenten sattes till 3 som ansågs svara mot en i dåvarande ränteläge rimlig beskattning av det kapital som ägaren hade lagt ned i fastigheten. Avdragsrätten begränsades till räntekost-

Prop. l980/81:42 51

nader på lånat i fastigheten nedlagt kapital och till tomträttsavgäld.

I anslutning till 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxeringar sänktes procentsatsen till 2.5 resp. 2 för att mildra effekten av taxeringsvärdehöj- ningarna. År 1957 infördes dessutom ett villaavdrag på 200 kr. för de personer som var mantalsskrivna på sin småhusfastighet.

En tnera genomgripande förändring gjordes till 1968 års taxering då den progressiva intäktsberz'ikningen infördes. Den motiverades främst av en önskan att neutralisera effekten av säkerhetsmarginalen (20 procent) vid fastighetstaxeringen. En annan målsättning var att på skattemässig väg försöka begränsa byggande av mera extrema lyxvillor. Intäktsberäkningen skttlle ske enligt följande skala. 2 % — 100 000 kr. 4 % 100000 kr. — 200000 kr. 8 % 200 000 kr.

Isamband med 1970 års allmänna fastighetstaxering höjdes skiktgränserna till 150000 kr. resp. 225 000 kr. och villaavdraget till 500 kr.

År 1974 kompletterades skalan med ett nytt skikt från 300000 kr. med en intäktsprocent på 10. Ändringen tillämpades fr.o.m. 1976 års taxering. Denna åtgärd motiverades av en önskan att beskatta boende som i fråga om storlek och standard väsentligt översteg det normala till sitt verkliga värde. Samtidigt uttalades att villaboendet fick anses skattemässigt gynnat men att detta stöd var en förutsättning för att flertalet villaägare skulle kunna bo kvar i sitta hem. När utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering blev känt höjdes de två lägsta skiktgränserna till 200000 kr. resp. 250000 kr. och villaavdraget till 1 000 kr.

Den senaste ändringen av villaschablonen, som gjordes till 1979 års taxering. innebar att intäktsprocenten i lägsta skiktet höjdes från 2 till 3. Motivet var främst strävan att i en situation av snabba prisstegringar bibehålla en rimlig beskattning av det kapital som nedlagts i småhusen och att motverka en förändring i den avsedda balansen mellan de ekonomiska villkoren för olika boendeformer.

Villabeskattningen har varit föremål för en intensiv debatt under senare är bl. 3. under 1979 års valrörelse. Uttalanden gjordes då om begränsningar av småhusägarnas kapitalkostnadsökningar. Den debatt som förts i samband härmed har mest handlat om de individuella kostnadseffekterna för småhusägarna medan de bostadspolitiska frågorna och andra frågor av mera principiell natur fått en mindre framträdande plats.

Den allmänna fastighetstaxeringen 1981 kommer, som en följd av fastighetsprisernas starka stegring. att leda till mycket kraftiga taxeringsvär- dehöjningar i de flesta fall. Tillgänglig statistik visar att villorna i genomsnitt kommer att stiga med ca 110 procent jämfört med dagens nivå medan fritidshusen kan antas stiga med ca 150 procent. De regionala skillnaderna blir emellertid betydande. Som exempel kan nämnas att villorna på Gotland kan förväntas stiga med ca 170 procent medan motsvarande siffra för

Prop. 1980/81:42 52

Vaxholm utanför Stockholm blir 100 procent. De regionala skillnaderna i fråga om taxeringsvz'irdcnivåer kan också förväntas bli mycket stora. Arbetet med att utforma en ny villaschablon har mot denna bakgrund visat sig vara förenat med betydande svårigheter. Dessa har framför allt bestått i att konsekvent och rättvist tillgodose det 1974 uttalade önskemålet att till verkliga värdet beskatta boende som i fråga om storlek och standard väsentligt överstiger det normala oavsett var fastigheten ligger. Detta har föranlett kommittén att pröva om det går att införa någon form av regionalt differentierad villaschablon. En sådan schablon skulle ha skiktgränser som varierade med den allmänna fastighetsprisnivåns variationer. l områden med hög prisnivå skulle gränserna bli höga och vice versa. Kommittén har - emellertid funnit att det med utgångspunkt i nu tillgänglig taxeringsstatistik inte tillräckligt säkert går att bedöma taxeringsenheternas spridning i de olika skikten i en regionalt differentierad schablon. Därav följer en enligt kommitténs mening oacceptabel osäkerhet när det gäller att bedöma de individuella skatteeffekterna. Bl.a. på grund härav har kommittén avstått från att nu föreslå införande av en regionalt differentierad villaschablon.

Vid arbetet med att utforma en för riket enhetlig schablon har kommittén haft att beakta en rad förhållanden. Det har varit fråga om både bostadspolitiska hänsyn och hänsyn till faktiska förhållanden såsom utveck- lingen av priser och kostnader på bostadsmarknaden. fastighetsbeständets struktur m.m. De olika faktorerna har inte givit någon entydig ledning för utformningen av villabeskattningen utan har varit av olika tyngd och delvis motstridande. Kommitténs förslag har därför utgjort en sammanvägning av de olika faktorerna där värderingar ofrånkomligen har fått stor betydelse.

Kommittén har studerat kostnadsutvecklingen för olika boendeformer såsom den kommit till uttryck i den offentliga statistiken. Av olika skäl har. driftkostnaderna ansetts inte böra tas som utgångspunkt vid kostnadsjz'imfö- relser. Kapitalkostnaderna. till vilka schabloninkomsten får anses hänförlig. har däremot ansetts bättre lämpade för jämförelser mellan olika boendefor- mer. Utvecklingen här är starkt beroende av det statliga bostadsfinansie- ringsstödet. Detta stöd tillåter en-maximal kapitalkostnadsökningi nybyggda flerfamiljshus med ca 30 procent perioden 1975—1981 och 20 procent 1978—1981. Denna ökning torde helt slå igenom i ökade hyror.

Kommittén har pekat på det förhållandet att kapitalkostnaden för en villaägare äri hög grad beroende på hur han finansierat sitt fastighetsförvärv. De individuella variationerna är här mycket stora. Det har bidragit till att göra jämförelser vanskliga. .

Kommittén har ansett det naturligt att ha 1978 års villaschablon som utgångspunkt för kapitalkostnadsjämförelsen. En godtagbar kapitalkost- nadsökning har ansetts vara i :;torleksordningen 20—30 procent.

Som ett starkt förenklat men ändå i detta sammanhang godtagbart mått på kapitalkostnadsökningen har kommittén valt den skattemässiga effekten av villaschablonen. Det har ansetts rimligt att villaägarens skattekostnad till

Prop. 1980/81:42 53

följd av det nya taxeringsvärdet stiger i storleksordningen 20—30 procent jämfört med 1978 års nivå. En ofi'irändrad garantibeskattning medför i många fall en ytterligare höjning av skatten. Garantibeskattningen påverkar fastighetsägarna högst olika beroende på om denna blir effektiv eller inte. En justering av den 2-proccntiga garantibeskattningen (repartitionstalet) med- för att denna effekt reduceras eller undviks. Den kommunala garantibeskatt- ningen som sådan har inte omfattats av utredningsuppdraget.

Vid utformningen av den nya schablonen är det av avgörande betydelse i fråga om både individuella och statsfinansiella verkningar hur långt det första skiktet sträcker sig och vilken procentsats som där gäller. Den progressiva delen av schablonen har självfallet betydelse för de fastighetsägare som berörs men påverkar det totala skatteutfallet i endast ringa omfattning.

Med hänsyn till de förutsedda höjningarna av taxeringsvärdena har en fördubbling av första skiktgränsen och en återgång till 2 procent framstått som en minimiåtgärd. Av hänsyn särskilt till prisutvecklingen i storstadsom- rådena har kommittén emellertid ansett att en ytterligare höjning av gränsen till 450 000 kr. är motiverad framför allt för att begränsa de individuella effekterna. Att en något lägre andel av småhusen därmed kan antas ligga inom schablonens progressiva del har kommittén ansett få godtas. De två övre skiktgränserna anser kommittén böra sättas vid 600000 kr. resp. 800 000 kr. med procentsatserna 4. 6 resp. 8 inom de olika skikten. Detta innebär visserligen att progressiviteten minskar något men detta har kommittén ansett vara ofrånkomligt om inte kostnadsökningarna i kronor räknat skall bli alltför kännbara i fråga om de villor som ligger i prislägena närmast över genomsnittet i storstadsregionerna. Dessa åtgärder räcker emellertid inte för att få en rimlig total kapitalkostnadsökning utan det extra avdraget bör höjas med 500 kr. till 1 500 kr. Kommitténs förslag till ny villaschablon är följande.

2 % — 450 000 kr. 4 % 450 000 kr. — 600 000 kr. 6 % 600 000 kr. — 800 000 kr. 8 (";-'?» 800 000 kr. —

Extra avdrag .1 500 kr.

För en normal villa utanför storstadsområdena kan taxeringsvärdet antas stiga från 150 000 kr. till ca 300 000 kr. Detta leder till en ökad skattekostnad vid 60 procent marginalskatt på 600 kr. eller 50 kr. per månad jämfört med 1978. För en motsvarande villa i ett storstadsområde stiger taxeringsvärdet från ca 200 000 kr. till ca 450 000 kr. Skatteökningen blir då 1 500 kr. eller 125 kr. i månaden. Vid en oförändrad garantibeskattning tillkommer, om den är helt effektiv. för den förstnämnda villan en ökad skattekostnad jämfört med i dag på 900 kr. och för den sistnämnda 1500 kr. Kostnadsökningarna för ägare till fritidshus blir i de flesta fall mindre i kronor räknat.

Ändringarna av villaschablonen och de höjda taxeringsvärdena beräknas ge statskassan ett tillskott på ca 600 milj. kr. och kommunerna (inkl. effekten

Prop. 1980/81:42 54

av nuvarande garantibeskattning) ca 1 500 milj. kr. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981. De tillämpas. liksom de nya taxeringsvär- dena, första gången vid 1982 års taxering.

Kommitténs förslag är enhälligt. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Jansson, Josefson, Lundgren och Stensson samt av experten Fridell.

Prop. 1980/81:42 55

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet ( Ds B 1980:5) Villabeskattning 81

1 Allmänna synpunkter

[ remissyttrandena behandlas inte bara den av kommittén föreslagna intäktsskalan utan stor uppmärksamhet ägnas även åt villabeskattningens framtida utformning. Åtskilliga instanser ifrågasätter den nuvarande scha- blonmetoden och diskuterar olika former för en differentierad villabeskatt- ning. En redogörelse för detta lämnas under avsnitt 2.2. Även planerna på att införa ett system med s.k. rullande fastighetstaxeringar berörs av några remissinstanser. Bland dem som finner en sådan åtgärd särskilt angelägen finns RR V, larzdstingsförbmulet, LO. Svenska byggnadsarberareförbundet, Svenska komnnmförlnma'et och SA BO. Sveriges ('ivilingenjörsförbund menar att man för framtiden bör indexreglera fastighetstaxeringsvärdena.

Ett annat återkommande-dragi remissvaren är den diskussion som förs om vikten av att skapa neutralitet i kostnadshänseende mellan olika boendefor— mer. Synpunkter i den riktningen anförs framför allt av bostadssryrelsen. HSB. Hyresgr'islernas riksförbund, KF, Svenska riksbyggen. SABO och Svenska byggnadsarbetareförbunder. Olika åsikter framförs också om hur man skall göra kostnadsjämförelser. Några instanser tar särskilt upp driftskostnaderna och hit hör bl.a. länsstyrelsen i Malmöhus län, LRF, Sveriges jardägareförbumi och Sveriges villaägareförbrmd.

2 Den schablonmässiga intäktsberäkningen

Flertalet remissinstanser uttalar sig för att man f.n. behåller någon form av schablonmässig intäktsberäkning även i framtiden. En återgång till den konventionella metoden förordas endast av några få, däribland LRF och Sveriges civilingenjörsförbund. En minoritet inom landstingsförbundet vill införa rätt till avdrag för arbetslön som avser underhåll av Villafastighet. Näringslivets byggnadsdelegarion anser ' att frågan om avdragsrätt för underhållskostnader bör utredas. En majoritet inom länsstyrelsen i Skara- borgs län anser också att frågan om en sådan avdragsrätt bör utredas men framhåller samtidigt att det är angeläget att schablonmetoden bibehålls. Även om de flesta remissinstanserna är eniga om att schablonmetoden bör finnas kvar har de delade meningar om den framtida utformningen.

2.1 Enhetlig schablon

Endast ett fåtal av remissinstanserna tar upp de föreslagna skiktgränserna och procentsatserna till direkt diskussion. RSV lämnar förslaget utan erinran. Det gör också flertalet länsstyrelser.

Prop. 1980/81:42 56

En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län anser dock att det i dessa hänseenden krävs längre gående åtgärder än kommittén föreslagit för att man skall undvika oönskade. ekonomiska och sociala effekter av taxerings- värdehöjningarna. Länsstyrelsen föreslår därför att den lägsta procentsatsen sänks till 1.5 och att skiktgränsen bör vara 400000 kr. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att man bör vänta med att ta slutlig ställning till de högsta skiktgränserna och procentsatserna till dess man kan bedöma utfallet av taxeringen av dessa dyrare villor.

Näringslivets byggnadsdelegatian och Svenska företagares riksförbund anser att skiktgränsen för den lägsta schablonintäkten bör höjas från 450 000 kr. till 500 000 kr. Man menar att kommittén undervärderat småhusägarnas kapitalkostnader vid jämförelsen med kapitalkostnadsutvecklingen för hyresboende. Näringslivets byggnadsdelegation anser att man på grund av inflationens verkningar bör överväga att uttrycka skiktgränserna i t. ex. basbelopp. Samma tanke förs fram av Svenska företagarcs riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation vill vidare att schablonintäkter över 500 000-kronorsskiktet skall bestämmas till 3 %. Även bankinspektionen förordar en höjning av första skiktgränsen till 500 000 kr. Inspektionen anser vidare att 6-procentsskiktets övre gräns bör höjas till 900 000 kr. Sveriges villaägareförbund menar att man i ett system med enhetlig schablon måste sänka procentsatsen för det andra intäktsskiktet från fyra till tre.

Kammarrätten i .S'untlsva/I anser att förslaget leder till en hårdare beskattning än som angetts i direktiven. KF anser att kommittén inte anfört några övertygande skäl för en sänkning av procentsatserna i de två högsta skikten. Liknande uppfattning framförs av Hyresgästernas riksförbund.

2.2 Differentieracl villaschablon

Tanken på en differentiering av villaschablonen ägnas stort intresse av flera remissinstanser. En sådan metod tillbakavisas dock på sina håll. RRV anför härvid bl.a. följande.

RRV vill för sin del avvisa tanken på en regionalt differentierad villaschablon. Kommitténs tanke innebär att en i taxeringsvärdet inbyggd bedömning upphävs av en motsvarande elimineringsfaktor i skatteuttags- schablonen. RRV vill här särskilt peka på det kostnadskrävande arbete som lagts ner på att få skillnaderna i taxeringsvärde att sa rättvisande som möjligt avspegla skillnaderna i marknadsvärde. Det allmänna målet lika beskattning oberoende av bosättningsort skulle i fråga om villabeskattning närmast förutsätta att taxeringsvärdena fastställdes på annan grund än efter marknadsvärdena. Vidare vill RRV peka på det allmänna kravet på kostnadsbalans mellan olika boendeformer. Även lägenhetshyror och bostadsrättskostnader varierar mellan olika delar av landet.

RSV betonar nuvarande schablons fördelar ur enkelhetssynpunkt. Även TOR ställer sig negativt eftersom en differentiering skulle medföra praktiska problem. Sveriges jordägarefc'irbzmd motsätter sig också en differentiering

Prop. l980/8l :42 57

med hänvisning till de praktiska problemen och frz'unhäller dessutom att en differentiering även är principiellt tillämplig. L("ilts's'tvrelser/ia t' Örn-'rgötla/m's. Skarabtn'gs och Väster/unteris län är likasä negativt inställda till en differentiering. Den fi'irstnänmda länsstyrelsen har bl.a. följande synpunk-

fel.

En differentierad villaschabltm skulle innebära att sclmblonmetoden blir krångligare att tillämpa och den eftersträvade enkelheten med nuvarande utforn'tning försvinna. Ett ökat antal tvister om vilken taxeringsvärdenivä som skall gälla för respektive område kan förväntas. Den grundläggande tanken ursprungligen bakom schabltmbeskattningen var att beskatta räntan på i fastigheten nedlagt kapital. vilket inte ger- anledning till en regional differentiering av skiktgränserna.

Antalet fastigheter som berörs av den progressiva schablonbeskattningcn uppgår endast till ca 5 '.:7'2- och utgör saledes ett litet antal vilket inte bör föranleda att ytterligare speciella regler införs. Länsstyrelsen ställer sig därför mycket tveksam till ett system med regionalt differentierad villaschab- lon.

De flesta remissinstanserna är dock i stort sett positiva till tanken pä en differentierad schablon samtidigt som det framhålls att saken mäste utredas vidare. Denna inställning redovisas av en majoritetibland länsstyrelserna. Även kammtn'rt'itten i Sundsvall. LR F. Svenska byggt!atlsarbelarej't'irlntndet. Svenska k(mununft'irhumlet och Svenska rikshyggen anser att denna fräga bör utredas.

När det gäller den närmare utfornmingen av en differentiertul schablon förordar en del retttissinstanser den av kommittén diskuterade lösningen. som utgår från de för olika värdernnrät'len anvisade S-tahellerna. Andra menar att man i stället för att utgå frän taxeringsvärdet bör ha ett system som bygger på boendevärt'let."Förslag i sistnämnda riktning lämnas av bl.a. länsstyrelsen th'im/lantls län. Samfundetförjävlig/retsvärt/ering. en minoritet inom S/ilBO samt .S'veriges i'i/laägarej'r'irlnntd. Majoriteten inom lt't'nsstvrelsen i .S'rtn'k/mI/ns [än anför följande i frägan.

Länsstyrelsen har i tidigare remissyttrande (lätstighctstaxering Sl. SOU 1979:33) anslutit sig till kommitténs uppfattning att — dä fastighetstaxeringen primärt är en form av förmögenhetsvärdcring — marknadsvärdet bör utgöra grund för taxeringen. Med de mycket stora regionala skillnader. som nu framträder. förefaller det emellertid inte självklart att enbart taxeringsvärdet skall utgöra underlag även för schablonbeskattningen av smähus. Viss hänsyn synes kunna tas även till fastigheternas bostadsvärden. Den metod för detta — med anknytning till valet av byggnadsvärdetabellcr inom olika områden — som kommittén undersökt och förkastat. finner även länsstyrel- sen alltför komplicerad och svarhantcrlig. Däremot förefaller de värderings- faktorer med avseende på byggnadernas älder. storlek och standard. som noggrant skall fastställas vid taxeringen. utgöra ett bra underlag för bedömning av fastiglteternas bostat'lsvärden. De är dessutom regionalt helt neutrala.

Länsstyrelsen föreslär att kommittén får i uppdrag att i sitt fortsatta arbete närmare utreda möjligheterna att får till stånd en från regional synpunkt mera

Prop. l980/81z42 58

neutral villabeskattning. En sådan ändring torde bli än mer angelägen i ett system med rullande fastighetstaxering. där de påtalade differenserna annars automatiskt ökar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att man redan nu hade bort lägga fram förslag om en differentierad schablonmetod och anför bl.a.

Länsstyrelsen har den meningen att det bland annat mot bakgrund av den befarade höga besvärsfrekvensen vid AFT 81 vore av stort värde att redan nu införa någon form av differentierad schablonberäkning. Detta skulle utan tvekan nedbringa antalet besvär högst väsentligt.

Länsstyrelsens uppfattning är att det med en enhetlig schablon är svårare att bedöma de individuella effekterna. Differentierad metod skulle innebära att lyxkonsumtionen av boende så långt möjligt skulle beskattas till sitt verkliga värde, vilket är ett av motiven med villaschablonen. Med ledning av S-tabellens motsvarighet vid 1975 års allmänna fastighetstaxering (P-tabell) torde det inte heller vara omöjligt att med någorlunda säkerhet få en uppfattning om antalet fastigheter i olika skikt inom olika tabellområden. Enligt länsstyrelsens uppfattning har kommittén inte anfört några bärande skäl mot differentierad villaschablon.

Lt'insstyrelsen [ Jämtlands län anför bl.a. följande.

Förslaget om regionalt differentierad schablon förhindrar att det progres- siva skatteuttaget inträder för fastigheter som understiger en viss storlek och standard. Dock kvarstår fulla effekten av marknadsvärdeanknytning inom varje skikt. Ett beskattningssystem som så långt som möjligt neutraliserar effekterna av regionala skillnader i fastighetspriser bör eftersträvas. Beskatt- ningen kan i stället anknytas till fastighetens storlek. standard. ålder etc. som på ett riktigare sätt än marknadsvärdet speglar boendcvärdet. llur boende- värdet skall beräknas. om systemet uppfyller kravet på enkelhet etc. är svårt att förutse. Länsstyrelsen ansluter sig i denna del till experten Fridells särskilda yttrande och understryker vikten av att frågan om en beskattnings- modell grundad på bocndevärdet utreds.

LRF för fram önskemål om att intäktsberäkningen grundas på hyresnivån på orten.

3 Extra avdrag

Den av kommittén föreslagna höjningen av det s.k. villaavdraget från ] ()(JOkr. till 1 50tlkr. behandlas av en del remissinstanser. Bostadss/yrelsen är tveksam till förslaget om en generell höjning och anser att det extra avdraget i stället bör bestämmas med hänsyn till villaägarens inkomst och försörjnings- börda. Från länsstyrelsehäll ifrågasätts om höjningen inte bör vara större.

En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län förordar en höjning till 3 000 kr. medan länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår 2 000 kr. Länssty- relsen [ Göteborgs och Bohus län anser att det extra avdraget bör differentieras och bestämmas till (1.75 %: av riktvärdet i tillämplig S-tabell. Länsstyrelsen anför bl.a. följande.

Prop. 1980/81:42 59

Länsstyrelsen har sökt en lösning som kan mildra effekterna av höga taxeringsvärden för den bofasta befolkningen. Länsstyrelsen föreslår därför att den föredömliga utredning kommittén gjort beträffande differentierad villaschablon i stället läggs till grund för differentiering av det extra avdraget. Ett väl avpassat extra avdrag. baserat på riktvärdet (S-tabellen). skulle kunna mildra konsekvenserna av höjda taxeringsvärden så att allvarliga konsekvenser undviks. Länsstyrelsens förslag innebär att det extra avdraget beräknas till viss procent av riktvärdet för småhus dvs. för respektive värdeomräde vald S-tabell. Vid val av lämplig procentsats har länsstyrelsen stannat för att föreslå 0.75 /('1.

Länsstyrelsen i Gotlands län instämmer i princip i kommittéförslaget men menar att det extra avdraget bör differentieras regionalt för fastigheter med avsevärt större taxeringshöjningar än riksgenomsnittet. Länsstyrelsen anser att för de delar av landet där taxeringsvärdehöjningarna beräknas uppgå till i vart fall mer än 140 år 150 % för permanenthusen det finns skäl att modifiera kommitténs förslag så att skatteökningarna nedbringas till den nivå som kommittén ansett som rimlig och som länsstyrelsen godtagit. Vidare anförs bl. a. följande.

Det minst komplicerade sättet att nå önskat resultat synes vara att ändra det extra avdraget. Länsstyrelsen föreslår med åberopande av det anförda att villaschablonen differentieras regionalt på så sätt att det extra avdraget höjs med lämpligt belopp i förhållande till det av kommittén föreslagna beloppet 1 500 kronor för fastigheter inom kommuner med avsevärt större taxerings- värdehöjning än riksgenomsnittet. För Gotlands län och kommun föreslår länsstyrelsen att extra avdraget fastställs till lägst 2 000 kronor, vilket innebär en i förhållande till förslaget minskad månadskostnad av 25 kronor. För en ändring i denna riktning talar även kommitténs uttalande (sid 176) att ett oförändrat realvärde jämfört med nuvarande avdragsbelopp förutsätter en höjning till ungefär 1 800 kronor. Kommittén har emellertid utan motivering ansett att höjningen bör begränsas till 1 500 kronor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför.

Mot bakgrund av att skattekostnadsökningarna i stort får anses innebära höjningar utöver vad som kommittén anser som acceptabla anser länsstyrel- sen. att justeringar av skiktgränser och höjningen av det s.k. extra avdraget ej innebär en tillräcklig anpassning av kostnadsnivån. Ett lämpligt sätt att motverka denna effekt. är att höja extra avdraget med 500 kr. utöver kommitténs förslag till 2 000 kr.

Näringslivets byggnatlsdelegation och Svenska företagare.? riksförbund anser att det extra avdraget bör bestämmas till åtminstone "2 000 kr.

4 Garantibeskattningen

Kommittén har ansett att den kommunala garantibeskattningen som sådan inte har omfattats av utredningsuppdraget. En del remissinstanser ifråga- sätter om inte också denna fråga hade bort behandlas i betänkandet. Så anser bl. a. Iänsstvrclserntt i Jönköpings. Skaraborgs och Västerbottens län.

Prop. 1980/81:42 60

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att om garantibeskattningen inte beaktas innebär förslaget för fastigheter i det länet en skattekostnads- ökning som ligger helt ovanför de nivåer som kommitten har ansett acceptabla. Andra remissinstanser som reagerat mot att denna fråga inte tagits med i förslaget är bl.a. LRF, Samfundet för faslig/lem'ärdering. Svenska kommunförbuntlet och Sveriges civilingenjörsförbttn(t'. Vissa remiss- instanser, däribland en majoritet inom landstingsförbundet. anser att garantibeskattningen bör vara oförändrad. En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att repartitionstalet sänks till l 'p'-i. medan en minoritet motsätter sig en sänkning. Även en majoritet inom lättsstyrelsen i Skaralnn'gs lätt. en minoritet inom landstings]'örhuntlt't suttit Sveriges jortlägttre/örlnintl anser att en sänkning av repartitionstalet måste ske om villaskattens höjning skall hålla sig inom den föreslagna nivån. Nt'iriti_t.'.slivets byggnttclsrlelegutim1 anser att ett bibehållande av den nuvarande garantibe- skattningen framstår som en tveksam ktiistnadsbelastning för villaägarna. Delegationen framhåller att garantibeskattningen i vart fall inte får skärpas genom höjda taxeringsvärden.

5 Övrigt

Åtskilliga remissinstanser betonar starkt behovet av följdändringar på andra områden än villabeskattningen. Som exempel nämns förmögenhets- beskattningen. arvs- och gåt-'obeskattningen. reglerna om extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga för folkpensionärerna. debitering av skogsvårdsavgifter. beskattning av s.k. äkta bostadsföreningar samt scha— blonbeskattningen av medlemmar i bostadsrätlsföreningar. Påpekanden härom lämnas av bl.a. Iänsstyrelserntt i Stockholms. Gotlands och lf't'isterbol- tens It'in. ,N't'iringslivets byggtnulstlelegution. Sunt/unde! för faslighetsvärtle- ring. Svenska kotnnrun/'örbuntlt't och Sveriges eil*ilingt'njörsförbund. HSB anser att intäktsselutblonen för flerlwstadshus bör sänkas från 3 f..-'i till 3 (.fr. Näringslivets byggnadsdelegatitvn anser att skiktgränserna vid förmögen- hets-. samt arvs— och gåvobeskattningen bör uttryckas i basenheter på samma sätt som den föreslagit vid villabeskattningen.

En del remissinstanser framhåller att de: behövs åtgärder även på områden utanför skatte]agstiftningen. exempelvis i fråga om bostadsfinansiering och lmstadsbidrag. Uttalanden i denna riktning gör bl.a. hostat/.rstvrelsen. Svenska byggt!a(lsttrbetareförhmulet och Svenska kommunjörbunt/et. Bostadsstyrelsen framhåller särskilt att en väsentlig ökning av bostadskost- naderna för egnahem sannolikt skulle få allvarligare sociala konsekvenser för en stor del av barnfamiljerna än för ("övriga hushållsgrupper. I.änsstyrelsen:tti Stockholms samt (_it'itt'borgs och Bolins län uttrycker särskild oro för vad höjningen av taxeringsvärdemt kan innebära för den bofasta befolkningen i kustsamhällemr.

Några remissinstanser pekar även på förefintlighetcn av annat utrednings-

Prop. l980/81z42 61

material som kunnat användas. SCB framhåller att kt'tmmitte'n i stället för att konstruera exempel för att belysa individuella effekter av förändringar av taxeringsvärden. m.m.. hade kunnat utnyttja material från två utredningar. inkomstfördelningsundersökningen och småhusundersökningen. Hattar/.r— styrelsen hänvisar till ett omfattande siffermaterial fran S("st bostads— och hyresundersökning år 1978 (Bl—lU:78. SM Bo 197816 och ltl). Till SAB(.):s yttrande har bifogats ett omfattande material om beräkningar av samhällets viktigaste ekonomiska stöt'lätgärder till bostznlsförsörj ningen under perioden 1975— l98l ). Statens ilt.rlitut_/'ör h_t'gg/nnis/brivkning har genomfi'irt en studie av samhällsekonomiska effekter av egnahemsägarmts avdragsrätt.

Prop. l980/81z42 62

Innehåll

Propositionen ............................................... 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Lagförslag .................................................. 3 1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z37tl) . 3

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt ....................................... 13 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt ............................................... 18 4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension ................... 24 5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 19621382) angående införande av lagen om allmän ft.")rsäkring ............................ 26 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-10-16 ........ 27 l Inledning ............................................... 27 2 Bostadsbeskattningen .................................... 29 2.1 Beskattningen av en- och tvåfamiIjsfastigheter ......... 29 2.2 Beskattningen av bostadsföreningar och deras medlem- mar .............................................. 34 2.3 Kapitalbeskattningen ............................... 37 2.3.1 lnledning .................................. 37 2.3.2 Förmögenhetsbeskattningen .................. 37 2.3.3 Arvs- och gåvobeskattningen ................. 39 2.3.4 Familjeföretagens skattelättnader ............. 41 2.3.5 Värderingen av bostadsrätter ................. 42 2.4 Folkpensionärernas skattelättnader m.m. ............. 44 2.4.1 Beskattningsfrågor..,,...................... 44 2.4.2 Kommunala bostadstillägg m.m.. . . . . . . . . . . . .. 45 2.5 Beskattning av räntebidrag enligt bostadsfinansieringsför- ordningen(1974:946) ........ 47 3 Hemställan ..................... , , ...................... 49 4 Beslut ........................... 49 Bilaga 1 , ............................ . . ..................... 50